Sök i Ratio Lex

om åtgärder mot frilevande vildsvin m.m.

57 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1980/81:82, om åtgärder mot frilevande vildsvin m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82

Regeringens proposition

1980/81:82

om
åtgärder mot frilevande vildsvin m.m.;

beslutad
den 4 december 1980.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS
DAHLGREN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att åtgärder vidtas för att begränsa antalet frilevande
vildsvin som finns i landet. Någon total utrotning av djuren bör inte ske. I
Stockholms län föreslås en mindre vildsvinsstam få finnas kvar. Naturvårdsverket
och länsstyrelsen bör få i uppdrag att noga följa denna stams utveckling efter
samråd med jägarorganisationerna och företrädare för lantbmket. Förslaget
föranleder en ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt.

1
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 82

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 2

Förslag tili

Lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt

Härigenom
föreskrivs att 24 § 3 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beträffande
områden, där det finns stammar av vildkanin, vildmink eller vildsvin, fär
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta om jakt efler
djuren för alt söka utrota eller minska stammarna. Om del fallas beslut om
sådan jakt, får myndigheten besluta om de undanlag från beslämmelserna i
denna lag som behövs för jaktens ändamålsenliga bedrivande. Myndigheten
bestämmer om jakten efler åtagande av jakträttsinnehavaren skall bedrivas
genom hans försorg eller av särskilt utsedda jägare. Myndigheien bestämmer
även hur del skall förfaras med djur som dödas eller fångas vid jakten.

24§' 3 mom Beträffande område, där stam av vildkanin,eller
vWåmivk finnes, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
förordna att jakt efter sådant djur skall genom därtiU av myndigheten särskill
utsedda jägare bedrivas för att söka utrota stammen. Förordnas om dylik']akt,
äger myndigheten tilUka föreskriva de undantag frän beslämmelserna i denna
lag som behövas för jaktens ändamålsenliga bedrivande. Myndigheten bestämmer
även hur det skall förfaras med djur som dödas eller fångas vid jakten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i krafl tvä veckor efler den dag dä lagen
enligt uppgift på den har utkommit från Iryckel i Svensk författningssamling.

Senastelydeise 1975: 175.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-12-04

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Söder, Krönmark,
Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Danell, Petri,
Eliasson

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition om åtgärder mot frilevande vildsvin m.m.

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 24 mars 1977
tillkallade jordbmksministern en kommitté (Jo 1977:04) med uppdrag att se över
vissa jakt- och viltvärdsfrågor.

Kommitién som antog namnet jakt- och viltvårdsberedningen'
har i mars 1980 avlämnat delbetänkandet (SOU 1980:11) Vildsvin i Sverige.

Till protokollet i detla ärende bör fogas beredningens
överväganden och förslag jämle reservation och särskilt yllrande som bilaga I. Belräffande nuvarande förhållanden m.m.
samt beredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

Efter remiss har yttranden avgelts av slåthållarämbelel,
riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, statens trafiksäkerhelsverk, lanlbruksslyrelsen,
skogsstyrelsen, slatens naturvårdsverk, domänverket, universiteten i Slockholm
och Lund, styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet, slatens veterinärmedicinska
anstalt, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,
Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Krislianslads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs,
Skaraborgs, Värmlands och Gävleborgs län. Svenska naturskyddsföreningen.
Lantbrukarnas riksförbund gemensamt med Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund. Föreningen Sveriges jordbruksarrendalorer. Svenska hjortavelsföreningen.
Svenska jägareförbun-

' Departementsrådet Sören Ekström, ordförande, samt
riksdagsledamöterna Arne Andersson, Elis Andersson, Karin Flodström och Sven
Lindberg saml lantbrukaren Elias Jönsson. Sakkunniga har varit överdirektören Slig
Johansson, lantbrukaren Thure W. Karlsson, förbundsjuristen Bernt Lindqvist,
byråchefen J.O. Pettersson och verkställande direktören Per Sköld.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 4

det,
Sveriges jordägareförbund, Sveriges länsjaktvårdskonsulenlers förening och
Trädgårdsnäringens riksförbund.

En sammanställning av
remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2
Föredragandens överväganden

Vildsvinet
har ursprungligen tillhört vår fauna men har inle funnils här i landet i någon
större omfattning sedan 1700-talel. Som en följd av bl.a. rymningar från
vilthägn finns f.n. i Sverige drygt ett hundratal frilevande vildsvin. Djuren
finns i större eller mindre grupper i flera län i landel. Del största beståndet
håller till i Stockholms och Södermanlands län där antalet djur beräknas uppgå
till ett sjuttiotal. Beståndet är huvudsakligen lokaliserat till området Mörkö-Tullgarn
och till angränsande marker i de två länen. Dessa vildsvin förökar sig och
sprider sig inom länen. Antalel frilevande vildsvin i landel i övrigt lorde inle
översliga 50 djur. Frän Skaraborgs län har rapporterats ell bestånd på mellan
15-20 djur och från Gävleborgs län ett bestånd på omkring fem djur. I nägra
andra län finns spridda, enstaka djur.

Eftersom
vildsvinen är myckel skygga är inventeringar svära att genomföra. De här
redovisade uppgifterna, som i huvudsak härrör från vårvintern 1980, bör därför
bedömas med slor försiktighet.

Jakt-
och viltvärdsberedningen har övervägt olika handlingsalternativ, nämligen

att
vildsvinen ulanför hägn utrotas,

alt
en större eller mindre frilevande vildsvinsslam accepteras samt

att
ett slutgiltigt beslul föregås av en försöksverksamhel på någon eller

några platser i landel.

Beredningen
har tagit slällning lill vilket allernaliv som bör väljas med beaktande av
framför alll riskerna med svinen som smittkälla och riskerna för skador på
olika jordbruksgrödor. Mot denna bakgrund anser beredningen att en viss vildsvinsslam
bör kunna accepteras om den hälls under noggrann kontroll. Som skäl anför
beredningen alt varken förväntade skador pä jordbmksgrödor eller riskerna för
sjukdomsspridning är av den omfatlningen alt ett förslag om utrotning kan
motiveras. Beredningen grundar sin uppfattning även pä det förhällandet all
vildsvinet ursprungligen har tillhört vår fauna och alt del därför är lika skyddsvärt
som andra inhemska djurarter.

Jakt-
och viltvårdsberedningen redovisar ulföriigl skälen säväl för som mol
frilevande vildsvin. Beredningen intar en restriktiv linje i sin bedömning av
lämpligheten i all den svenska vildsvinsstammen tillåls växa. Visserligen
förordar beredningen att en vildsvinsslam accepteras, men

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 5

beredningen föreslär samtidigt en strikt kontroll av
stammens utveckling och långtgående jaktmöjligheter.

Remissutfallet
är splittrat. De flesta remissinstanserna delar den ekologiska gmndsyn som
beredningen har redovisat. Bland remissinstanserna finns några som redovisiar
en klart positiv inställning lill en frilevande vildsvinsstam. Bland dessa kan
nämnas naturvårdsverket, länsstyrelsen i Stockholms län. Svenska
naturskyddsföreningen och Svenska jägareförbundet. Flera andra remissinstanser
förordar nägon form av fortsatt utredning eller försöksverksamhet innan
definitiv slällning kan tas. En klar majoritet av remissinstanserna är
emellertid tveksam eller klart negaliv lill en frilevande svensk vildsvinsstam.
Inställningen synes väsentligen vara gmndad pä farhågor för att vildsvinen
skall Qäna som smittbärare för djursjukdomar och framför alll för att de kommer
alt göra stora skador i jordbmket. Bland dessa remissinstanser återfinns bl.a.
lantbruksstyrelsen och flertalet av de länsslyrelser som avgelt remissvar.
Bland de remissinstanser som bestämt uttalar sig för en utrotning av de
frilevande vildsvinen återfinns Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund och Föreningen Sveriges jordbruksarrendalorer.

Som jag fidigare har anfört i prop. 1979/80:111 om
ersättning vid viltskador m.m. har jag den uppfattningen att vi skall värna om
vår fauna, även om vissa djurarter medför skador eller inle ger något
ekonomiskt utbyte. Enligl min mening är del samtidigt ett viktigl led i omvårdnaden
av vär fauna, att införandet av en ny art i landet föregås av noggranna
överväganden. En ny eller ålerinförd djurart kan innebära risker för att
smittsamma djursjukdomar sprids och kan komma alt konkurrera med andra inhemska
djurarter. Vid avgörandet av om vårl land bör tillföras en sådan djurart bör
hänsyn tas inte bara till konsekvenserna för de djur som redan tillhör vår
fauna utan också till andra motstående inlressen. Förhållandena i vårt land är
nu annorlunda än då vildsvinet tillhörde vår fauna. Det gäller bl.a.
förekomsten av djur för vilka vildsvinet är ett naturligt villebråd. Frågan om
vi bör behälla de i landet frilevande vildsvinen bör följaktligen prövas med
hänsyn lill vilka konsekvenser en vildsvinsstam kan få på djurlivet i övrigt
med beaktande av andra allmänna och enskilda intressen.

Jakt- och
viltvårdsberedningen framhåller att vildsvinen inte utgör någon påtaglig risk
vad avser smittspridningen till landet. Däremot råder del enligt beredningen
osäkerhet om i vad mån vildsvinen kan komma att bidra fill spridningen av till
Sverige införda djursjukdomar. Man kan emellertid, enligt min mening, inte
bortse från all vildsvin som smittbärare kan komma att försvära bekämpandet av
en epizooti som bmtit ut bland svin och nötkreatur i landet, inte minsl pä gmnd
av att vildsvinen är sä svåra att jaga. Även om risken för att få in sädana svårbekämpade
sjukdomar i landet f.n. synes liten, bör hänsyn tas till att vildsvinen vid ell
sädant sjukdomsutbrott kan bli en ytterst svårbemästrad faktor.

Stöd för denna uppfattning finns enligl min mening i flera
av de remiss-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 6

svar
som avgetts. Detla talar mot att nu acceptera frilevande vildsvin i landet
annat än i begränsad omfattning.

När det gäller vildsvinens
roll som skadegörare anser beredningen alt skadorna, sedda i ett större
perspektiv, torde bli ringa. Denna uppfattning är sannolikt riktig och har inte
motsagts av remissinstanserna. Vildsvinen kan emellertid, som beredningen
påpekar, bli till betydande skada och förtret för enskilda jordbrukare, något
som starkt har betonats också av många remissinslanser. Bl.a. framhålls alt
skadorna kan bli besvärande i framför allt de gränsområden mellan jord- och
skogsbruksbygd i Mellansverige där det finns en omfattande potatisodling.
Vidare framhålls alt problemen skulle ytteriigare accentueras för de jordbruksarrendalorer
som inte har möjlighet att kompensera sig genom jakt. I flera länder med förekomst
av vildsvin är skadorna för jordbruket mycket besvärande. Ell accepterande av
en svensk vildsvinsstarii skulle tveklöst, med tanke på hur snabbt de förökar
sig, leda lill ökade skador. Redan i dag är många jordbmkare i de aktuella
områdena drabbade av skador på gröda som förorsakas av älg. Även dessa
förhållanden talar mot ett accepterande av frilevande vildsvin i Sverige.

En
sammantagen bedömning leder enligt min uppfattning till att redan en vildsvinsslam
med den utbredning som beredningen har föreslagit skulle kunna skapa problem i
en omfattning som inle kan godias. Min inställning överensstämmer härvidlag med
den mening som flertalet av remissinstanserna har uttalat. Jag är emellertid
inte beredd alt föreslå åigärder för att helt utrota de frilevande vildsvinen.
Som jakt- och viltvärdsberedningen päpekar i sitl belänkande råder på flera
avgörande punkler en betydande osäkerhet om vildsvinen. Ett viktigt inslag i
remissutfallet är ocksä att vissa remissinstanser, framför allt sådana med anknytning
till naturvärden, förordar beredningens förslag.

Mot
bakgmnd härav och i syfte att vinna klarhet beträffande vissa omdiskuterade
frågor anserjag att en mindre grupp vildsvin tills vidare bör Ullåtas vara kvar
inom ett begränsat område i landel där den kan hällas under kontroll. De frägor
som främst bör belysas genom en uppföljande undersökning är vildsvinens reproduktionstakt,
skadegörelsens inriktning och omfattning samt möjligheterna all genom jakt
reglera beståndet och all vidla förebyggande åtgärder.

Vid
valet av område kan man finna vägledning i remissmaterialet. Enligt min mening
är delar av Stockholms län väl lämpade för denna undersökning. I södra delen
av länet finns en etablerad vildsvinsstam. Härtill kommer att länsstyrelsen i
Stockholms län redovisat en positiv inställning till en frilevande stam. Jag
förordar därför att ett mindre bestånd tills vidare fär finnas kvar frilevande
i delta län. I övriga delar av landel bör de djur som nu finns utrotas.

För
den undersökning jag har skisserat är jag beredd föreslå regeringen att ställa
vissa medel till förfogande. Undersökningen bör bedrivas gemen-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 7

samt
av naturvårdsverket och länsstyrelsen och efter samråd med såväl jägarorganisationerna
som Lantbrukarnas riksförbund. För medel lill verksamheten bör jaktvärdsfonden
tas i anspråk. Undersökningen, vars resultat skall redovisas till regeringen,
bör bedrivas under i vart fall tre år. Resultaten fär därefter utgöra grund för
ställningslagande till frågan huruvida det behövs nägon ytterligare älgärd
frän regeringens sida. Om emellertid redan dessförinnan alltför slora
olägenheter skulle bli följden av ett visst beständ i Stockholms län bör, efler
framställning lill regeringen, de omedelbara åtgärder som är nödvändiga för att
utrota stammen få vidtas. Vildsvinsbeslåndel i länet bör lills vidare kunna få
uppgå lill 50-100 djur.

Den lösning jag nu har
förordat förutsätter bestämmelser som ger regeringen, eller den myndighet
regeringen utser, befogenhel att beslula om jakt efler vildsvin inom sädana
områden där dessa bör utrotas eller där ytterligare spridning bör förhindras. Författningsmässigt
löses denna fråga enligt min mening bäst om sädana beslämmelser förs in i 24 §
3 mom. jaktlagen (1938:274) som enligl sin nuvarande lydelse ger möjlighel att förordna
alt en slam av vildkanin eller vildmink inom ett område får utrotas genom jakt
av särskill utsedda jägare. Jag förordar därför all della lagrum görs tillämpligt
även i fräga om sådana omräden där del finns slammar av vildsvin. Eftersom mitt
förslag innebär all jakten inle allfid skall behöva innebära en total utrotning
utan även kunna syfta till en minskning av stammen, bör lagrummet också ändras
i enlighel härmed. I den mån jakträttsinnehavaren åtar sig ansvarel för jakten
kan denna få ske genom hans försorg. Även delta bör framgå av lagrummets
ordalydelse. Jag föreslär slutligen vissa ändringar av lagrummet av språklig
art. Med hänsyn lill att de föreslagna lagändringarna är okomplicerade och av
redaktionell natur är det enligl min mening inte motiverat alt inhämta lagrådets
yltrande.

I
enlighet med vad som gäller i fråga om utrotning av vildkanin och vildmink bör
del överlåtas åt länsstyrelsen alt fatta beslul om vildsvinsjakl enligt 24 § 3
mom. jaktlagen. Vid meddelande av sådana beslut bör gälla all jakträttsinnehavaren
skall få bedriva jakten i de fall detta är lämpligl. Del bör i detta sammanhang
anmärkas all även om länsstyrelsen utser särskildajägare för jakten sä innebär
detla ingen inskränkning i jakträttsinnehavarens rätt att själv jaga vildsvin
på sin mark. När jakt enligl 24 §3 mom. jaktlagen bedrivs genom
jakträttsinnehavarens försorg bör han fä kompensation genom att djur som fälls
tillfaller honom. För undanlagsfall bör mindre belopp ur jaktvårdsfonden
ställas till förfogande för kostnader i samband med beslutad jakt efter
vildsvin. Enligl min uppfattning lorde länsstyrelsernas kostnader för åtgärder
mot frilevande vildsvin emellertid inle bli större än att dessa normall bör
kunna rymmas inom länsslyrelsernas nuvarande medelstilldelning. Jag avser att
senare föreslå regeringen alt meddela föreskrifler för länsstyrelsens beslut enligl
nyss nämnda lagmm och i fräga om den vildsvinsslam som föreslås få finnas kvar
i Stockholms län.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 8

Enligt
mitt förslag till utvidgning av 24 § 3 mom. jaktlagen och av 48 § jaktstadgan
(1938:279) följer att om länsstyrelsen beslular om jakt efter vildsvin har den
också möjlighel att besluta om de undantag från beslämmelserna i jaktlagen och
jaktstadgan som kan anses nödvändiga.

Av
djurskyddsskäl är jag dock - trols den starka restriktivitet jag förordar inte
beredd att tillåta jakt på sugga med smågrisar. Jag avser därför att föreslå
regeringen att i jakttidsförordningen (1976:432) förs in bestämmelser som
skyddar suggan under den lid smågrisarna är beroende av henne.

För
hela landet gäller f.n. att ersättning för skador förorsakade av vildsvin utgär
endast i särskilda fall. Regeringens prövning av dessa ärenden bör även i
fortsättningen vara restriktiv med hänsyn till att länsslyrelserna enligt mitt
förslag får möjlighet att vidla snabba åtgärder mol frilevande vildsvin. Vad
beträffar de skador som inträffar lill följd av att ett mindre bestånd kommer
att finnas kvar inom Stockholms län bör dock en generös prövning av
ersättningsfrågorna vara motiverad. Enligt min uppfattning bör de skadedrabbade
i dessa fall ersättas fullt ut för de skador vildsvinen orsakar utom i sådana
fall då skadorna saknar ekonomisk betydelse.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
antaga ett inom jordbmksdepartementet
upprättat förslag lill lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt,

2.
godkänna vad jag har förordat i
fråga om förekomsten av frilevande vildsvin i landel och om ersättning för
skador orsakade av dessa.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig Ull föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 9

Bilaga 1 6 BEREDNINGENS iJVERV Ä GANDEN
OCH F Ö RSLAG

6.1 Biologiska f ö ruts ä ttningar

Beredningen har, som framg å tt av det f ö reg å ende, inh ä mtat kunskaper och erfarenheter f ö r att bl.a. kunna bed ö ma de biologiska f ö ruts ä ttningarna f ö r
en frilevande vildsvinsstam i Sverige.

P å andra sidan Ö stersj ö n
tycks vildsvinen klara sig i varje fall upp till Ladoga. Det finns d ä rf ö r knappast n å gon orsak att betvivla, att vildsvin skulle kunna
leva vilt i Sverige å tmitistone upp till och med M ä larlandskapen. Ä ven
i v å rt land skulle Vildsvinen f å en h ö g
reproduktionsf ö rm å ga.

Vildsvinen har sv å rt
att klara sn ö djup ö ver 50 cm, å tminstone under en l ä ngre tid. Under sv å ra sn ö vintrar ä r d ö dligheten
stor och trots den h ö ga reproduktionsf ö rm å gan kan
stammen d ö ut om en rad s å dana vintrar f ö ljer
p å varandra. Det kan d ä rf ö r bli sv å rt f ö r vildsvinen
att varaktigt kolonisera sydsvenska h ö glandet.
I kustlandskapen kommer de d ä remot f ö rmodligen att klara sig v ä l, liksom i V ä sterg ö tland och M ä larlandskapen.
Eftersom vildsvinen g ä rna vill ha tillg å ng till skog torde emellertid det mest utpr ä gla de jordbrukslandskapet inte vara s ä rskilt gynnsamt f ö r
dem.

De omfattande tyska unders ö kningar som redovisats i kapitel 2 och 3 ä r av direkt intresse f ö r svenska f ö rh å llanden. Med h ä nsyn till v å rt n å got h å rdare klimat torde f ö rsta å rssuggorna bli dr ä ktiga i mindre utstr ä ckning ä n i Mellaneuropa och det
genomsnittliga antalet kultingar kan bli l ä gre.
Tills vidare torde man f ö r en frilevande svensk
vildsvinsstam kunna r ä kna med reproduktionstal i niv å med de l ä gre
v ä rden f ö r fjol å riga
och ä ldre suggor som redovisats f ö r tyska f ö rh å llanden (se avsnitt 2.6). N ä r det g ä ller
re-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 10

produktionstalen i relation till v å rvinterstammen f ö refaller
de l ä gre angivna v ä rdena,_ dvs. kring 100?o, som mest sannolika (se avsnitt
3.4).

6.2 Handlingsalternativ och principiell grund f ö r beredningens st ä llningstagande

Vildsvin i frihet finns ä n s å l ä nge i ett begr ä nsat antal i v å rt land. Vildsvinens reproduktionsf ö rm å ga, r ö rlighet och f ö rm å ga till anpassning inneb ä r emellertid att vi sannolikt inom n å gra å r har en
utbredd, etablerad vildsvinsstam i landet om inga å tg ä rder vidtas
f ö r att hindra en s å dan utveckling. Talar ö verv ä gande sk ä l f ö r att helt
utrota de nu frilevande vildsvinen, b ö r
å tg ä rder f ö r att å stadkomma ett s å dant
resultat vidtas snarast. Om vi i st ä llet
beslutar att acceptera en frilevande vildsvinsstam b ö r ocks å
detta f ö ljas av aktiva å tg ä rder f ö r att kontrollera och styra artens utveckling. Det ä r mot denna bakgrund man skall se beredningens
skrivelse till regeringen den 2 oktober 1979, i vilken beredningen pekade p å behovet av cmedelbara å tg ä rder. Som
redovisats tidigare gav regeringen den 13 december 1979 statens naturv å rdsverk i uppdrag att svara f ö r genomf ö randet
av å tg ä rder i syfte att f ö rhindra en
Fortsatt ö kning och spridning av de
frilevande vildsvinen. Verket har den 10 december 1979 haft ö verl ä ggningar med
ber ö rda verk och organisationer om
vilka å tg ä rder som kan bli aktuella f ö r
att uppn å det angivna m å let. Det ans å gs
bl.a. ö nskv ä rt att f å utnyttja s å v ä l belysning
som motorfordon vid jakt efter vildsvin.

Beredningen har ö verv ä gt f ö ljande
handlingsalternativ:

- Att vildsvinen utanf ö r h ä gn utrotas.

Att en st ö rre eller
mindre frilevande vildsvinsstam accepteras.

- Att ett slutgiltigt beslut f ö reg å s av en f ö rs ö ksverksamhet
p å

n å gon eller n å gra
platser i landet.

Beredningen har inf ö r
sitt st ä llningstagande inh ä mtat synpunkter och f ö rslag fr å n en rad myndigheter och
organisationer. Naturv å rdsverket och lantbruksstyrelsen ä r representativa f ö r helt skilda uppfattningar i fr å gan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 11

Naturv å rdsverkets
uppfattning ä r uttryck f ö r ett syns ä tt
som ocks å kommit till uttryck i de b å da j ä garef ö rbundens st ä llningstaganden.
Man h ä vdar att eftersom vildsvinet
ursprungligen tillh ö rt den svenska faunan s å b ö r artens
existensber ä ttigande bed ö mas p å samma s ä tt som andra djurarters med "hemortsr ä tt" i landet. Verket framh å ller bl.a.:

"En djurarts existensber ä ttigande bed ö ms
inte l ä gre utifr å n dess v ä rde
eller skada fr å n m ä nniskans rent egoistiska utg å ngspunkter.
Bed ö mningen g ö rs utifr å n
en ekologisk grundsyn."

Delade meningar kan finnas om hur stor en djurstam skall
tilll å tas vara, men man anser det vara sj ä lvklart att utrotningshotade djurarter skall
skyddas. Vildsvinet j ä mst ä lls enligt det h ä r syns ä ttet med utrotningshotade arter som t.ex. varg och mysk-oxe.
Dessa arter har getts ett omfattande skydd fr å n samh ä llets sida trots att de kan å stadkomma p å taglig
skadeg ö relse.

Lantbruksstyrelsen anser att en frilevande vildsvinsstam
inte kan accepteras och kr ä ver att å tg ä rder vidtas
f ö r att utrota de djur som nu lever i
frihet. Den uppfattningen delas ocks å av
f ö retr ä dare f ö r jordbruksn ä ringen. Uppfattningen baseras p å farh å gor f ö r allvarliga skadeverkningar f ö r svenskt jordbruk. Svinen skulle, liksom i andra l ä nder, orsaka betydande skador p å gr ö dor.
Allvarligare vore dock om vildsvinen skulle ö ka
risken f ö r att svinpest spreds i landet.
Detta kunde bl.a. medf ö ra stora begr ä nsningar av m ö jligheterna
till export av levande svin och svink ö tt,
vilken ä r av stor ekonomisk betydelse.

Beredningens principiella syn ö verensst ä mmer
med den som redovisats av naturv å rdsverket.
Endast mycket starka sk ä l b ö r enligt beredningens mening kunna f ö ranleda avsteg fr å n den principiella inst ä llningen. Till s å dana
sk ä l kan r ä knas att å terinf ö randet av en viltart medf ö r p å tagliga
risker f ö r spridning av allvarliga sjukdomar
eller p å annat s ä tt kan f å
betydande negativa samh ä lleliga konsekvenser.

I det f ö ljande
redovisas beredningens uppfattning i fr å ga
om de viktigaste konsekvenserna av ett accepterande av frilevande vildsvin i v å rt land.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 12

6.3 Konsekvenser vid å terinf ö rande av vildsvin

6.3.1 Vildsvinen och v ä xtodlingen
inom jordbruket

Etableras en vildsvinsatam i Sverige kommer vi med stor s ä kerhet att drabbas av samma typ av skador p å jordbruks- och tr ä dg å rdsf ö retag som f ö rekommer i Mellaneuropa. Skador
torde i f ö rsta hand uppst å p å potatis och
str å s ä d, s ä rskilt p å å krar som
ligger i n ä rheten av skyddande skog. M ö jligen kan ocks å
vissa specialgr ö dor, t.ex. konserv ä rter angripas. Ö kar
vi majsodlingen kommer denna ganska s ä kert
att drabbas av skador, i varje fall om od-ligen bedrivs i gr ä nsomr å dena mellan
jord- och skogsbruksbygd.

Tr ä dg å rdsodlingarna, med sina begr ä nsade
arealer, b ö r ganska v ä l kunna skyddas med elst ä ngsel av tidigare (se avsnitt 3.3) beskriven typ.
Genom att s ä tta upp st ä ngsel b ö r
man ocks å kunna skydda h ö gavkastande och arealsn å fa gr ö dor. Detta
medf ö r dock givetvis ö kade arbetsinsatser och kostnader f ö r jordbrukarna.

F ö r att skydda de vanliga gr ö dorna, exempelvis havre och vete, torde st ä ngsel å tg ä rder inte vara realistiska. F ö rebyggande utfodrings å tg ä rder, utf ö rda i samarbete mellan j ä gare och jordbrukare, kan h ä r pr ö vas.
Viktigare ä r dock att jakten bedrivs s å att svinen i st ö rsta
m ö jliga utstr ä ckning h å lls
borta fr å n skadek ä nsliga omr å den.
Erfarenheter fr å n Polen under senare tid understryker
behovet av att f ö rhindra uppkomsten av fasta stammar
i det rena jordbrukslandskapet. Erfarenheter fr å n Eruopa och USA tyder p å
att en s å dan begr ä nsning av vildsvinsf ö rekomsten ä r fullt m ö jlig.

Med h ä nsyn till de senaste uppgifterna om
f ö rh å llandena p å kontinenten torde man kunna f ö rutsp å , att
vildsvinsskadorna i Sverige skulle bli av f ö rsumbar
omfattning om man ser skadorna i ett vidare ekonomiskt sammanhang. Vildsvinen
kan emellertid bli till betydande skada och f ö rtret f ö r den enskilde och de kan skapa
irritation bland vissa intressegrupper.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 13

6.3.2 Risk f ö r
spridning av sjukdomar

Bland infektionssjukdomar hos vildsvin ä r den klassiska och den afrikanska svinpesten de
utan j ä mf ö relse allvarligaste. Svinen ä r
ocks å mottagliga f ö r mul- och kl ö vsjuka,
om ä n i l ä gre grad ä n boskap. Andra sjukdomar som
diskuterats i samband med vildsvin ä r
bl.a. rabies.

Risken f ö r spridning
av svinpest har tagits upp i flera remisssvar till beredningen (se kapitel 5).
Bland dessa kan i f ö rsta hand n ä mnas lantbruksstyrelsens yttrande. Beredningen har i
denne fr å ga kontaktat statsepizootologen.
Hans yttrande redovisas i avsnitt 2.9.

Svinpest sprids framf ö r
allt genom direkt eller indirekt kontakt mellan sjuka och friska djur. Dessutom
kan smitta ö verf ö ras via bl.a. skodon, redskap samt slakt- och matavfall. I fr å ga om vildsvinens betydelse n ä r det g ä ller
smitt ö verf ö ring och sjukdomsbe-k ä mpande ä r uppgifterna f å taliga.
De i utl ä ndsk litteratur redovisade och
rekommenderade bek ä mpnings å tg ä rderna r ö r fr ä mst tamsvin
och djurprodukter. Vildsvinet har n ä mnts
i diskussionen, men detta har inte lett till n å gra regler eller rekommendationer. De st ö rsta riskerna f ö r att smitta skall f ö ras in i Sverige ä r
via import av levande svin eller k ö ttprodukter
fr å n sjuka djur. Andra smittv ä gar, via matavfall fr å n t.ex. fritidsb å tar, via f å glar samt smittade redskap m.m., ä r sv å rare att
kontrollera. Riskerna f ö r smittspridning p å detta s ä tt
ä r dock samtidigt l ä gre.

Riskerna f ö r en ö verf ö ring av
smitta till v å rt land ä r s å ledes begr ä nsade. Skulle en s å dan smitt ö verf ö ring trots allt intr ä ffa sker den
med st ö rsta sannolikhet p å annat s ä tt
ä n via vildsvin. I en situation med
svinpest i landet kan dock f ö rekomsten av
vildsvin f ö rsv å ra sjukdomsbek ä mpandet. Vildsvinens betydelse i
detta h ä nseende ä r oklar men troligen liten.

6.3.3 Vildsvinen och skogsbruket

Att fr å n
kontinentala erfarenheter dra n å gra
slutsatser om vad frilevande svin skulle kunna betyda f ö r svenskt, i f ö rsta
hand

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 14

sydsvenskt, skogsbruk ä r » vanskligt. De skogsskador som p å talats r ö r
praktiskt taget enbart ä dla l ö vtr ä d av mycket ringa intresse f ö r dagens svenska skogsbruk.

Vildsvinens allm ä nt
- och s ä rskilt fr å n polskt h å ll
omvittnade -positiva roll som markberedare b ö r
emellertid ä ven vara av v ä rde f ö r svenskt
skogsbruk. Marklevande stadier av skogsskadeinsekter skulle sannolikt utnyttjas
som f ö da av svinen ä ven h ä r. Man vet
att svinen t.ex. g ä rna ä ter markstadier av tallsteklar och det tycks g ä lla generellt att ju st ö rre utbudet blir, desto st ö rre blir konsumtionen. Sannolikt skulle svinen ocks å uppm ä rksamma en
rikare f ö rekomst av snytbaggar som lever
under barken p å stubbar och r ö tter.

6.3.4 Vildsvinsjakt i Sverige

Vildsvinens v ä rde
som proteink ä lla och jaktbart vilt b ö r ses mot bakgrund av att det n ä st r å djuret ä r det vanligast f ö rekommande
kl ö vviltet i Eruropa. P å grund av den h ö ga
reproduktionsf ö rm å gan ger svinen i relation till sin vinterstam h ö gre avkastning och fler jakttillf ä llen ä n n å gon annan europeisk kl ö vviltart.

Vildsvinet skulle f ö r
de svenska j ä garna bli ett mycket attraktivt
vilt. De f ö r Mellaneuropa beskrivna
jaktformerna - klappjakt och vakjakt - b ö r
kunna till ä mpas ä ven i Sverige. Ä ven jakt med drivande hund b ö r kunna bli aktuell.

Hundar som anv ä nds
vid jakten kan uts ä ttas f ö r stora risker. Fr å n jakten i Sverige h ö sten 1979
har rapporterats att vildsvin anfallit och sv å rt skadat tv å st ö vare. Hur dessa h ä ndelser g å tt till ä r
dock inte n ä rmare k ä nt. Konfrontationer mellan vildsvin och jakthundar
kan bli relativt vanliga och detta kan, i synnerhet f ö r taxar och drevrar, leda till att hundarna d ö das. Efters ö k
av skadade vildsvin, s ä rskilt i t ä tningar och under d å liga ljusf ö rh å llanden, kan troligen inneb ä ra
betydande risker f ö r att hundar kommer till skada.
Ocks å jakt efter m å nga andra djurarter leder emellertid som bekant
till sv å righeter och faror f ö r de hundar som anv ä nds.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 15

Starkt delade uppfattningar f ö religger i fr å ga
om m ö jligheterna att h å lla vildsvinsstammen under kontroll genom att
utnyttja enbart traditionella jaktformer. Innan de svenska j ä garna f å tt
erfarenheter och kunskaper om vildsvinsjakt kommer effektiviteten att vara l å g. Intresset f ö r
att delta i vildsvinsjakt torde dock vara stort och detta talar f ö r att det inom rimlig tid kommer att finnas m å nga skickliga vildsvinsj ä gare. Det kan emellertid inte uteslutas, i varje
fall inte under en inledningsperiod, att extraordin ä ra å tg ä rder i vissa fall kan erfordras f ö r att h å lla
en frilevande vildsvinsstam p å l ä mplig niv å .

6.3.5 Vildsvin och andra djur

Man f å r r ä kna med att svinen i viss utstr ä ckning
ger sig p å markh ä ckande f å glars
bon och ungar samt sp ä da harungar och r å djurslamm. Kontinentala erfarenheter tyder
emellertid p å att detta inte medf ö r n å gon n ä mnv ä rd minskning
i populationerna. Ett st ö rre problem ä r sannolikt att vildsvinens framfart i terr ä ngen leder till att tryckande sm å vilt flyr, att h ä ckande
f å glar l ä mnar sina reden, etc.

Vad som h ä nder om
vildsvin kommer i kontakt med sp ä da lamm ä r inte k ä nt.
Eventuellt kan svinen anfalla och d ö da
lamm.

6.3.6 Ö vrigt

Svinen q å r normalt
alltid undan f ö r m ä nniskan. Deras s ä tt att reagera skiljer sig inte fr å n vad som g ä ller
f ö r de flesta andra viltarter. Ett p å grund av skadskjutning eller av annan orsak s å rat vildsvin kan emellertid vara farligt, framf ö r allt f ö r
dem som deltar i efters ö k av djuret. En farlig situation
kan ocks å uppst å f ö r den som r å kar komma mellan en sugga och hennes sp ä da kultingar eller om suggan av annan orsak ser kultingarna
hotade. Vildsvinet kan dock inte s ä gas
vara farligare f ö r m ä nniskan ä n t.ex. ä lg, varg eller bj ö rn.

Mellaneuropeiska erfarenheter_tyder p å att risken f ö r
trafikolyckor med vildsvin inblandade ä r
liten i f ö rh å llande till den risk som f ö rekommer
i fr å ga om annat kl ö vvilt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 16

6.4 Beredningens f ö rslag

6.4.1 Val av alternativ

De myndigheter och organisationer som redovisat sin inst ä llning i fr å gan
om en frilevpnde vildsvinsstam i Sverige redovisar starkt skilda uppfattningar.
F ö retr ä dare f ö r de n ä ringar som riskerar att drabbas av skador genom f ö rekomst av vildsvin samt flera l ä nsstyrelser st ä ller
sig avvisande till att till å ta vildsvin.
Den motsatta uppfattningen redovisas av bl.a. f ö retr ä dare f ö r j ä gare, naturv å rdsintressen och forskning.

I flera av remissvaren betonag att de st ä llningstaganden man gjort grundas p å ganska os ä kra
uppgifter om vad f ö rekomsten av frilevande vildsvin
kan inneb ä ra fr å n skadesynpunkt. Bland de fr å gor,
ut ö ver fr å gan om skador p å
jordbruks- och tr ä dg å rdsprodukter, som man anser b ö r
utredas ytterligare kan n ä mnas risken f ö r sjukdoms-spridning, inverkan p å skogsbruket, st ö rningar
och d ö dande av annat vilt, m ö jligheterna att h å lla
stammen under kontroll genom jakt eller andra å tg ä rder samt svinens f ö rm å ga att klara
en anpassning till svenska f ö rh å llanden.

Ett f ö rslag om utrotning av vildsvinen f ö ruts ä tter, mot
bakgrund av beredningens principiella inst ä llning,
kunskaper eller erfarenheter som visar att vildsvinen skulle medf ö ra mycket allvarliga risker f ö r sjukdomsspridning eller genom skadeverkningar p å annat s ä tt.
Som tidigare framh å llits ä r s å v ä l erfarenheterna som kunskaperna om vildsvin i
svensk milj ö starkt begr ä nsade.

Ett accepterande av frilevande vildsvin f ö ruts ä tter å andra sidan att mycket allvarliga skadeverkningar
bed ö ms osannolika. Finns det grund f ö r en s å dan
bed ö mning f å r argumenten att vildsvinen en g å ng tillh ö rt
den svenska faunan en s ä rskild styrka. Med beaktande av de
principer som till ä mpas ifr å ga om faunans skydd och utveckling, b ö r en frilevande stam i Sverige d å kunna accepteras.

Alternativet med f ö rs ö ksverksamhet i vissa omr å den inneb ä r
att ett definitivt st ä llningstagande grundat p å de delvis bristf ä lliga
kunskaper som nu finns uppskjuts. Handlingsfriheten beh å lls

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 17

under en t ä mligen l å ng tid, samtidigt som ytterligare erfarenheter kan
inh ä mtas och en klarg ö rande diskussion om vildsvinets framtid hinner
utvecklas.

Beredningens principiella inst ä llning som redovisats i avsnitt 6.2 inneb ä r att frilevande vildsvin i Sverige b ö r kunna accepteras om inte s ä rskilda sk ä l
f ö religger. Vildsvinen har en g å ng tillh ö rt
den svenska faunan och de principer som numera till ä mpas i fr å qa
om faunans skydd och utveckling talar starkt emot en utrutning av ursprungliga
svenska djurarter.

De s ä rskilda sk ä l som kan tala f ö r
en utrotning av vildsvinen ä r dels
riskerna f ö r skador p å jordbruksgr ö dor,
fr ä mst potatis och str å s ä d, dels
riskerna f ö r spridning av allvarliga,
smittsamma sjukdomar (epizootier), fr ä mst
svinpest.

Skadorna p å jordbruksgr ö dor torde, sett i ett st ö rre ekonomiskt perspektiv, bli av ringa omfattning.
Vildsvinen f ö rekommer i ett stort antal l ä nder med en landskapstyp och en inriktning av jordbruk
och tr ä dg å rdssk ö tsel som rimligen inneb ä r st ö rre skadek ä nslighet ä n
vad f ö rh å llandena p å de flesta h å ll i Sverige ger anledning till.

En spridning av svinpest i landet skulle f å allvarliga ekonomiska konsekvenser och bl.a. f ö rsv å ra export av
levande svin och svink ö tt. Denna allvarliga fr å ga har, som redan framg å tt, varit f ö rem å l f ö r s ä rskilda ö verv ä ganden och studier i beredningen. Av det material
beredningen inh ä mtat framg å r att vildsvinen knappast kan komma att utg ö ra n å gon p å taglig risk vad avser smittspridning till landet. En
s å dan smittspridning skulle sannolikt
ske p å annat s ä tt, t.ex. via inf ö rsel
av charkuterivaror.

Vildsvinens roll vad g ä ller spridning av smitta inom
landet ä r oklar. Internationella
erfarenheter tyder p å att
f ö rekomsten av vildsvin kan f ö rsv å ra sjukdomsbek ä mpningen. F ö r att vildsvinen i detta sammanhang
skall f å n å gon betydelse Fordras emellertid
att de p å ett eller annat s ä tt blir smittade och att de d ä refter kommer i kontakt med och ö verF ö r smitta till tamsvin. Med beaktande
av dels den korta inkubationstiden, dels hur tamsvin h å lls i v å rt 2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 82

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 18

land torde riskerna F ö r
ö verf ö ring av smitta fr å n vildsvin till tamsvin vara mindre
i Sverige ä n i m å nga andra l ä nder.

Beredningens bed ö mning
blir s å ledes att varken f ö rv ä ntade skador
p å jordbruksgr ö dor eller risker f ö r sjukdomsspridning ä r av den
omfattningen att ett f ö rslag om utrotning kan motiveras.
Det faktum att frilevande vildsvin kan komma att orsaka vissa skador i bl.a.
jordbruket ä r inte ett tillr ä ckligt sk ä l
f ö r att f ö resl å en
utrotning. Andra skadev å llande djurarter med "hemortsr ä tt" i landet har getts omfattande skydd fr å n samh ä llets
sida och det framst å r knappast som motiverat att g ö ra undantag fr å n
den principiella inst ä llningen vad g ä ller vildsvin. Den svenska ä lgstammen har genom en aktiv viltv å rd byggts upp trots de mycket stora skador den v å llar. Detsamma g ä ller
bl.a kronhjorten och b ä vern.

Ett f ö rslag som f ö rts fram ä r
att vi, mot bakgrund av den os ä kerhet som
r å der, nu b ö r l å ta utrota de
frilevande vildsvinen eftersom m ö jligheter
att skapa en frilevande vildsvinsstam genom ut-plantering alltid kommer att
finnas. Som framg å tt av det f ö reg å ende bed ö mer inte beredningen os ä kerheten vara s å
stor att en utrotning ä r motiverad. Att genomf ö ra utrotning av en art under h ä nvisning till m ö jligheter
till senare utplantering ä r d ä rtill inte f ö renligt med den principiella inst ä llning som redovisats. Ö nskem å let om en
livskraftig och artrik fauna syftar sj ä lvfallet
till att de olika arter som h ö r hemma i
den svenska naturen skall leva i frihet och under s å naturliga betingelser som m ö jligt, inte att de skall h å llas "i reserv" inom vilth ä gn.

Enligt beredningens mening b ö r s å ledes en Frilevande vildsvinsstam
accepteras. Stammen b ö r emellertid, mot bakgrund av bl.a.
den oro jordbrukets f ö retr ä dare gett uttryck f ö r, inte till å tas v ä xa
okontrollerat. Det ä r n ö dv ä ndigt att kontinuerligt F ö lja .stammens utveckling och de skador den F ö rorsakar f ö r
att med ledning d ä rav utforma n ä rmare riktlinjer f ö r var vildsvin skall f å f ö rekomma, hur starka stammarna skall f å bli samt hur jakten skall bedrivas,

I syfte att kontrollera stammens utveckling ä r det givetvis viktigt att s å l å ngt m ö jligt f ö rhindra
ytterligare rymningar Fr å n

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 19

h ä gn med vildsvin. Ett F ö rslag med F ö reskriFter
om hur vildsvinsh ä gn skall vara konstruerade, bl.a. f ö r att minska risken f ö r rymning, har av naturv å rdsverket
s ä nts f ö r granskning till ber ö rda
myndigheter och organisationer. Beredningen vill i detta sammanhang
understryka behovet av att h ä gnen
utformas s å att rymningar kan undvikas.
Vidare har verket utarbetat f ö rslag till
sk ä rpning av reglerna f ö r etablering av vildsvinsh ä gn. F ö rslaget har
redovisats till regeringen.

Beredningen har ö verv ä gt m ö jligheterna
att, innan ett slutligt st ä llningstagande g ö rs, bedriva f ö rs ö ksverksamhet p å
vissa begr ä nsade omr å den. D ä rigenom
skulle man f å fram ytterligare erfarenheter
betr ä ffande vildsvin i svensk milj ö . En s å dan
f ö rs ö ksverksamhet skulle i f ö rsta
hand ge kunskap om hur jakten b ö r bedrivas
och om hur en Framtida Frilevande vildsvinsstam b ö r hanteras.

En f ö rs ö ksverksamhet av h ä r angivet slag skulle dock medf ö ra en rad problem, bl.a. d ä rigenom att stora insatser skulle kr ä vas f ö r att
undvika en spridning till andra omr å den.
Dessutom skulle en rad juridiska och administrativa problem vara f ö rknippade med f ö rs ö ksverksamhet i s ä rskilt
avsatta omr å den. Alternativet med f ö rs ö ksverksamhet
avvisas d ä rf ö r av beredningen. De erfarenheter en f ö rs ö ksverksamhet inom vissa begr ä nsade omr å den
skulle ge kan enligt beredningen lika v ä l
vinnas genom att utvecklingen av den frilevande vildsvinsstammen kontrolleras
genom ett relativt h å rt jakttryck och f ö ljs med l ä mpliga
unders ö kningar p å valfria platser i landet.

En uppf ö ljningsverksamhet
f ö rknippad med ett accepterande av en
frilevande vildsvinsstam kan ge uppgifter i bl.a. f ö ljande avseenden.

-
Biotopval och n ä ringsutnyttjande

-
Nordgr ä ns med h ä nsyn
till klimatf ö rh å llanden

-
Reproduktionstakt

-
Spridning till
nya omr å den

-
Skador i
jordbruk och tr ä dg å rdsn ä ring

-
Hur man v ä rderar och reglerar skadorna

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 20

-
Effekter av
olika skadef ö rebyggande å tg ä rder

-
M ö jligheter att reglera stammarna

-
Hur och n ä r jakt skall bedrivas Inverkan p å andra viltarter

S ä rskild uppm ä rksamhet b ö r
ä gnas de sjukdomar, fr ä mst epizootier, som kan drabba vildsvinen.

Det b ö r uppdras å t naturv å rdsverket
att svara f ö r uppf ö ljningen och med st ö d av å terkommande inventeringar ge
rekommendationer i fr å ga om avskjutningen. Beredningen
har tidigare, bl.a. i bet ä nkandet (SOU 1979:52) Viltskador,
f ö reslagit att verket skall ges
omfattande arbetsuppgiFter. H ä r redovisade
F ö rslag inneb ä r en ytterligare arbetsbelastning F ö r verkets sektion f ö r faunav å rd och jakt. Svenska J ä garef ö rbundet har
meddelat beredningen att man ä r beredd att
st ä lla en forskare p å halvtid till f ö rfogande
f ö r uppf ö ljningsarbetet betr ä FFande Frilevande vildsvin. Beredningen f ö ruts ä tter att de
ytterligare resurser som erfordras aktualiseras av verket i samband med
ordinarie petitaframst ä llning.

6.4.2 Jakten

Skador genom vildsvin b ö r
i F ö rsta hand F ö rebyggas genom att stammen med l ä mpligt anpassad jakt lokaliseras till mindre skadek ä nsliga omr å den
och att antalet djur h å lls p å en l ä mplig niv å . F ö r att f å en effektiv kontroll av vildsvinsstammen
rekommenderas en samordning av jakten ö ver
st ö rre omr å den. Ä lgjaktsomr å den eller jaktv å rdsomr å den torde m å nga
g å nger utg ö ra naturliga omr å den
f ö r jaktligt samarbete.

Jakten efter vildsvin b ö r
ske med anv ä ndande av traditionella
jaktmetoder. Som beredningen har f ö reslagit
i bet ä nkandet om ä ndringar i jaktlag och jaktstadga (Ds Jo 1979:12) b ö r dock nattjakt vara generellt till å ten. F ö reskrifter
b ö r vidare ges om fredning av f ö rande sugga under den tid d å kultingarna ä r
beroende av suggan.

F ö r jakten b ö r i ö vrigt g ä lla att hagel och helmantlad ammunition inte skall f å anv ä ndas.
Beredningen har i det ovann ä mnda bet ä nkan-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 21

det f ö reslagit att f ö rbud mot helmantlad ammunition f ö rs in i jaktstadgan. Att andra kulvapen ä n klass 1 vapen inte f å r anv ä ndas framg å r av naturv å rdsverkets
kung ö relse (SNFS 1978:4 NV:1). Det b ö r vidare kr ä vas
att man vid jakten hai tillg å ng till hund
som kan anv ä ndas F ö r sp å rning av
skadat vilt. En best ä mmelse om detta kan l ä mpligen F ö ras
in i 3 § jaktstadgan.

I samband med beredningens remiss har det visat sig att s ä rskilt jordbruksarrendatorer utan jaktr ä tt ä r oben ä gna att acceptera frilevande vildsvin. J ä garnas riksf ö rbund
- Landsbygdens j ä gare har i sitt svar pekat p å m ö jligheterna
att ge jordbruksarrenda-torerna jaktr ä tt.
Arrendatorerna skulle till å tas att genom jakt skydda sina gr ö dor och d ä rigenom
i st ö rre utstr ä ckning kunna acceptera f ö rekomsten av vildsvin. Beredningen har studerat fr å gan och d ä rvid
ocks å varit i kontakt med arrendelagskommitt é n.

Betraktar man fr å gan
om jordbruksarrendators r ä tt att jaga vildsvin som ett
problem som bara r ö r vissa arrendatorer f ö refaller det naturligt att eventuella regler om en s å dan r ä tt h ö r hemma i jaktlagstiftningen och inte i
arrendelagstiftningen.

Efter m ö nster av
best ä mmelserna i 15 § jaktlagen, som ger bl.a. g å rds- och tr ä dg å rdsinnehavare r ä tt
till skyddsjakt efter vissa djurarter, skulle en jordbruksarrendator utan egen
jaktr ä tt kunna ges m ö jlighet att skjuta eller f å nga vildsvin. Flera inv ä ndningar kan emellertid g ö ras mot en s å dan
best ä mmelse.

Fr å n principiell synpunkt kan det
diskuteras om en enbart till vildsvin begr ä nsad
skyddsjakt kan f ö rsvaras n ä r motsvarande och kanske st ö rre behov av s å dan
jakt finns i fr å ga om ä lg, hjort, r å djur
och gr ä vling.

Den ifr å gasatta r ä tten till skyddsjakt skulle dessutom f å en omfattning som i avsev ä rd grad skiljer sig fr å n vad som f.n. g ä ller i fr å ga om s å dan
jakt. Det kan f ö ruts ä ttas att jakten, om den skall bli effektiv, m å ste ber ö ra
inte bara hela den arrenderade jordbruksmarken utan ocks å andra delar av fastigheten eller brukningsenheten.
Med h ä nsin till det kunnande och den
utrustning som en vildsvinsjakt kr ä ver,
kommer s ä kert m å nga jordbruksarren-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 22

datorer att ha ett behov av att F ö r jakten anlita ä ven
andra ä n Familjemedlemmar eller anst ä llda. Det f ö rh å llandet att jakten kr ä ver stora insatser av ut ö varna
talar f ö r att arrendatorerna borde f å del i jaktbytet. Oavsett detaljutformningen kommer
en r ä tt till skyddsjakt efter vildavin F ö ljaktligen att i avsev ä rd utstr ä ckning inverka p å mark ä garens och
eventuella jaktarrendatorers intressen. Beredningen ä r inte beredd att F ö resl å ett s å betydande avsteg Fr å n vad som i allm ä nhet g ä ller i Fr å ga
om jaktr ä tten.

Beredningen har ocks å
ö verv ä gt m ö jligheten att g ö ra r ä tten till
skyddsjakt efter vildsvin beroende av tillst å nd
i det enskilda fallet. Vad som anf ö rts
mot en generell regel kan emellertid i huvudsak ocks å anf ö ras mot en s å dan l ö sning.

Enligt beredningens mening b ö r i st ä llet, å tminstone tills vidare, de problem som kan uppst å F ö r jordbruksarrendatorerna
l ö sas i varje enskilt Fall genom
avtal mellan mark ä garen och arrendatorn. Avtalet kan
avse att ge arrendatorn jaktr ä tt eller
inneb ä ra att arrendebeloppet best ä ms med h ä nsyn
till F ö rekomsten av vildsvin. Vad betr ä FFar m ö jligheterna
till ompr ö vning av redan ing å ngna avtal kan h ä nvisas
till vad beredningen anF ö rt i bet ä nkandet (SOU 1979:52) Viltskador, s. 139.

Enligt 24 § 1 mom.
jaktlagen (1938:274) kan l ä nsstyrelsen F ö rel ä gga en jaktr ä ttsinnehavare att vidta å tg ä rder F ö r att F ö rebygga
att en viltart orsakar skada. En F ö ruts ä ttning F ö r
att en s å dant f ö rel ä ggande skall
kunna meddelas ä r att viltartens utveckling orsakat
avsev ä rd skada p å gr ö da, skog
eller plantering. Vidare f ö ruts ä tts att skadan inte kan f ö rhindras
genom rimliga å tg ä rder fr å n den skadelidandes sida. Utg å r ers ä ttning eller
annan gottg ö relse f ö r skadan skall f ö rel ä ggande inte meddelas. Underl å ter jaktr ä ttsinnehavaren
att f ö lja f ö rel ä ggandet skall l ä nsstyrelsen f ö r
att minska viltstammen f ö rordna om jakt av s ä rskilt utsedda j ä gare.

Beredningen har ö verv ä gt om det finns anledning att f ö resl å en
komplettering av 24 § 1 mom. som skulle ge l ä nsstyrelsen m ö jlighet
att f å till st å nd en avskjutning av vildsvin ä ven om avsev ä rd
skada inte har konstaterats. En s å dan
best ä mmelse skulle kunna

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 23

utformas s å att ä ven risk f ö r
skada eller andra ol ä genheter kan utg ö ra grund f ö r
ett f ö rel ä ggande f ö r jaktr ä ttsinnehavaren att bedriva vildsvinsjakt.

Det finns otvivelaktigt vissa sk ä l som talar f ö r
en s å dan best ä mmelse. M ö jligheterna
att kontrollera vildsvinsstammens utveckling skulle ö ka liksom m ö jligheterna
att tillgodose jord-bruksarrendatorernas krav p å å tg ä rder mot skador. Det ä r emellertid
tveksamt om det finns tillr ä ckliga motiv
F ö r att p å detta s ä tt
generellt vidga m ö jligheten till tv å ngsjakt efter vildsvin. Enligt beredningens mening b ö r, å tminstone i
f ö rsta hand, en best ä mmelse av mera begr ä nsad r ä ckvidd ö verv ä gas.
Vildsvinen b ö r helt h å llas borta Fr å n
omr å den som Framst å r som s ä rskilt
skadek ä nsliga, dvs. de utpr ä glade jordbruksomr å dena. Med h ä nsyn h ä rtill kan det uppst å behov av att lokalt F å till st å nd en total avskjutning av F ö rekommande vildsvin. Beredningen F ö resl å r ett till ä gg till 24 §
jaktlagen som ger l ä nsstyrelsen r ä tt att, i fr å ga
om omr å de d ä r vildsvin kan befaras orsaka avsev ä rd
skada, besluta om jakt efter s å dant vilt
att bedrivas av jaktr ä ttsinnehavaren eller av s ä rskilt utsedda j ä gare.
Det b ö r uppdras å t naturv å rdsverket
att ge n ä rmare f ö reskrifter om hur best ä mmelsen skall till ä mpas. F ä llt eller f å ngat
djur b ö r i likhet med vad som g ä ller enligt 24 §
1 mom. normalt tillfalla jaktr ä ttsinnehavaren.

Fr å gan om en lag ä ndring som allm ä nt
skulle ö ka m ö jligheterna att f ö rordna om tv å ngsjakt efter vildsvin b ö r d ä remot enligt
beredningens mening bli beroende av erfarenheterna fr å n de n ä rmaste
jakt å ren. Det b ö r f ö rst pr ö vas om information och r å dgivning till jaktr ä ttsinnehavarna tillsammans med 24 §
1 mom. i dess nuvarande lydelse utg ö r
tillr ä ckliga medel f ö r att kontrollera vildsvinsstammen i alla andra
fall ä n n ä r en till ä mpning av den f ö reslagna till ä ggsbest ä mmelsen kan komma i fr å ga (se bilaga 1).

6.4.3 Ers ä ttning f ö r skada av vildsvin

Som framh å llits i det
f ö reg å ende b ö r utvecklingen av en frilevande
vildsvinsstam begr ä nsas genom ett h å rt jakttryck. S ä rskilt
viktigt ä r att s å l å ngt m ö jligt f ö rhindra
en utbredning inom ut-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 24

pr ä glade jordbruksomr å den s å som S ö dersl ä tt och
Kristianstadssl ä tten i Sk å ne, Ö stg ö tasl ä tten, Varasl ä tten i V ä sterg ö tland samt delar av M ä lardalen. En relativt intensiv jakt kommer emellertid inte att utg ö ra ett tillr ä ckligt
medel f ö r att f ö rhindra skada p å jordbruksgr ö dor och tr ä dg å rdsodlingar. Inte heller kommer olika f ö rebyggande å tg ä rder (se 6.3.1) att eliminera riskerna f ö r skador.

Sedan l ä nge har den
principen g ä llt att var och en ä r skyldig att t å la
ett visst m å tt av intr å ng och ol ä genhet
till f ö ljd av f ö rekomsten av vilt. Den principen kan med stor tyngd
h ä vdas mot bakgrund av den numera
allm ä nt g ä llande synen att en art- och individrik fauna b ö r efterstr ä vas.
Som redovisas i bet ä nkandet (SOU 1979:52) Viltskador b ö r samh ä llet
l ä mna ers ä ttning f ö rst
n ä r n å gon drabbats av mera omfattande skador orsakade av vilt. I bet ä nkandet presenteras ett f ö rslag till ers ä ttningssystem
f ö r skada av ä lg, kronvilt och dovvilt som bygger p å den angivna principen.

I korthet inneb ä r
systemet att j ä garna å l ä ggs betala
avgifter f ö r f ä llda djur till l ä ns ä lgskadefonden. Fr å n fonden utg å r ers ä ttning f ö r skador i jordbruksf ö retag och till den del v ä rdet
av skadan ö verstiger en sj ä lvrisk som antingen ber ä knas med h ä nsyn
till f ö retagets storlek eller med h ä nsyn till vilka gr ö dor som odlats. Ä ven skador i tr ä dg å rdsf ö retag ers ä tts
med ett liknande sj ä lvrisksystem.

Det motiv som f ö ranledde
beredningen att f ö resl å gemensamma ers ä ttningsregler f ö r ä lg, kronvilt
och dovvilt, n ä mligen att dessa djurslag orsakar
likartade skador som ä r sv å ra att s ä rskilja, g ä ller ocks å
betr ä ffande vildsvin. Med h ä nsyn h ä rtill
och till att avgifter b ö r kunna tas ut ocks å f ö r f ä llda vildsvin b ö r
vildsvinsskadorna tills vidare inordnas i det f ö reslagna ers ä ttningssystemet. Ett l ä mpligt avgiftstak kan vara det belopp, 200 kronor,
som beredningen f ö reslagit f ö r dovvilt. F ö r
f ä llda kultingar b ö r ingen avgift utg å . Man kan f ö rutse att en s å dan, allm ä n
best ä mmelse kommer att f ö ranleda meningsskiljaktigheter om huruvida ett f ä llt djur skall r ä knas
som kulting eller ej. D ä rf ö r b ö r n ä rmare anvisningar i detta avseende utarbetas av naturv å rdsverket.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 25

Eftersom erfarenheterna av vildsvinens skadeg ö relse i v å rt
land ä r begr ä nsade ä r
det sv å rt att hu bed ö ma i vilken utstr ä ckning
avgifterna f ö r f ä llda svin kommer att t ä cka
kostnaderna f ö r att ers ä tta uppkomna skador, liksom att bed ö ma hur f ö rh å llandena kommer att variera f ö r olika delar av landet. Problem f ö rknippade med de redovisade ers ä ttningsreglerna b ö r
d ä rf ö r enligt beredningens mening tas upp senare m é d ledning av de erfarenheter som d å vunnits. Som framg å r av bet ä nkandet (SOU 1979:52) Viltskador avser
beredningen att i sitt huvudbet ä nkande bl.a.
l ä gga fram ett f ö rslag d ä r
fr å gan om finansiering av olika
kostnader som h ö r samman med viltet, viltv å rden och jakten kommer att behandlas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 26

RESERVATION OCH S Ä RSKILT
YTTRANDE

av Arne Andersson resp Thure W Karlsson

Vi reservanter f ö resl å r att nu frilevande vildsvin utrotas. I det f ö ljande vill vi n ä rmare
motivera v å rt st ä llningstagande.

Allm ä nt

Beredningens majoritetsf ö rslag ger en relativt allsidig belysning av f ö ruts ä ttningarna f ö r och problemen med en frilevande vildsvinsstam i v å rt land. S å ledes
redovisas ocks å flera synpunkter i f ö rslaget som inger s å dana bet ä nkligheter att dessa sj ä lvst ä ndigt torde
kunna utg ö ra grund f ö r en majoritetsskrivning inneb ä rande att man inte b ö r till å ta en frilevande vildsvinsstam.

Vi vill forts ä ttningsvis
uppeh å lla oss vid n å gra sk ä l
som ä r av s ä rskild betydelse i sammanhanget.

P å tvingat st ä llningstagande

Inledningsvis finner vi det angel ä get erinera om att den nu frig å ende vildsvinsstammen inte ä r ett resultat fr å n
en planerad uts ä ttning utan h ä rstammar fr å n
"rymlingar" fr å n vilth ä gn. Enligt v å r
mening ä r nu f ö rrymda vildsvin starkt uppblandade med tamsvin. Ett
f ö rh å llande som rimligen b ö r tillm ä tas betydelse d å man
tar st ä llning till vildsvinets plats i den
svenska viltfaunan. Ett ofrivilligt berikande av v å r viltfauna m å ste
enligt v å r mening granskas fr å n andra utg å ngspunkter
ä n om st ä llningstagandet g ä llt en planerad och av myndighet godk ä nd uts ä ttning. Det m å bara n ä mnas
det ol ä mpliga i att enskilda m ä nniskors personliga intresse av att ha vildsvin i
markerna till å tas dominera ö ver det allm ä nna
intresset. Allm ä nintresset skulle d å st ä llas inf ö r fullbordat faktum. Ett f ö rh å llande som
inte uppm ä rksammats i majoritetens skrivning
men som enligt v å r mening ä r av stor nrinnin.iell betv ö else.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 27

Det historiska perspektivet

Som sk ä l f ö r att till å ta
vildsvin fritt i v å rt land å beropas i bet ä nkandet
att vildsvinet f ö r ca 200 å r sedan fanns i Sverige, och att det f ö r den skull inte var fr å ga om att tillf ö ra
Faunan en ny art. Enligt v å r mening F ö rsummas i det sammanhanget att g ö ra en j ä mF ö relse mellan artrikedomen i 17G0-talets viltFauna
och v å r. S å ledes saknades d å st ö rre delen av det kl ö vvilt som nu
i olika h ä nseenden anses s å betydelsefullt i v å ra marker, medan å andra sidan vargen var vanligt F ö rekommande i s ö dra
Sverige.

F ö r att b ä ttre f ö rst å skillnaden mellan situationen p å 1700-talet och nu m å bara erinras om att Sveriges befolkning å r 1750 utgjorde ca 1,8 milj. inv å nare. Jord- och skogsbruket har under samma tid
underg å tt en n ä rmast total f ö r ä ndring. Den d å tida
produktionen var starkt inriktad p å
betesdrift och vallodling med helt obetydlig str å s ä desandel. Att det vid den tiden
helt saknades potatis- och sockerbetsodling ä r
ett inte uppm ä rksammat f ö rh å llande, som
enligt v å r mening ä r av betydelse i sammanhanget.

Internationell utblick

Betr ä ffande den i bet ä nkandet gjorda internationella utblicken vill vi
bara erinra om olikheterna i ä garstrukturen
f ö r olika l ä nder. Av l ä tt
f ö rst å eliga sk ä l ä r toleransen inom jord- och skogsbruket gentemot vildsvinen st ö rre i l ä nder
med l å ngt g å ende stats ä cjande s å som Sovjetunionen, Polen och DDR. J ä mf ö relsen betr ä FFande erFarenheterna av Frilevande vildsvin mellan
dessa l ä nder och Sverige ä r d ä rF ö r sv å r att g ö ra. Svenskt jord- och skogsbruk, F ö rdelat p ä
F ö rh å llandevis m å nga sm å enheter i enskild ä go med intensiv produktion kan komma att resa helt andra krav p å ä goFred F ö r
det nya viltet, vilket borde belysts mera ing å ende ä n vad som blivit Fallet i bet ä nkandet.

J ä garnas inst ä llning

Av bet ä nkandet framg å r att j ä garorganisationerna
uttalat sig f ö r frilevande vildsvin. En genoml ä sning av remissvaren fr å n Svenska J ä garef ö rbundets remiss till sina l ä nsF ö reningar (jer
vid handen

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 28

att Svenska J ä garF ö rbundets svar till Jakt- och Viltv å rdsberedningen i h ö g grad baseras p å f ö rbundsledningens egen bed ö mning.

Remissvaren ger oss s å ledes
den best ä mda uppfattningen att vi, genom v å rt st ä llningstagande
att inte till å ta fritt levande vildsvin, i h ö g grad ocks å
tillgodoser j ä garnas uppfattning. Det f ö rh å llandet att
landets j ä gare st ä ller sig s å
tveksamma till inf ö rande av vildsvin kan dels tolkas
som att jakttillf ä llena med det nu tillg ä ngliga villebr å det
ä r tillr ä ckliga, och dels har landets j ä gare i gemen inte enbart sett till m ö jligheterna av ö kade
jakttillf ä llen utan de k ä nner ocks å
sitt ansvar f ö r de problem, eller rent av konfliktssituationer,
som ett accepterande av vildsvin kan medf ö ra.
Detta ä r en uppfattning som vi reservanter
respekterar och st ä ller oss bakom.

Spridningsomr å den

Utredningens majoritet har, med h ä nsyn till jordbrukets intressen, sagt sig ha f ö rst å else f ö r att n å gra
av landets b ä sta jordbruks- ö inr å den b ö r skyddas fr å n
vildsvin. Som s å dana skyddsomr å den n ä mns S ö dersl ä tt och
Kristianstadssl ä tten i Sk å ne, Ö stg ö tasl ä tten, Varasl ä tten i V ä sterg ö tland samt delar av M ä lardalen. Ö vriga delar av landet skall f ö ljdaktligen i h ö gre
grad enligt beredninges inening t å la
s å v ä l markskador som skador p å
gr ö dan. Ett syns ä tt som vi om ö jligen
kan dela.

Vi menar att de n ä mnda,
s ä rskilt skyddsv ä rda jordbruksomr å dena
inte ä r de omr å den som kan f ö rv ä ntas bli mest utsatta. Troligen kommer i st ä llet landets mellanbygder, d ä r jord och skog i h ö gre grad ä r blandade, att vara mer utsatta f ö r skada. Jordbruksf ö retagen i dessa bygder ä r
dessutom av andra sk ä l mer ekonomiskt k ä nsliga ä n
f ö retag i n ä mnda jordbruksomr å den.
Att s å som utredningen g ö r, f ö rlita sig
till ett viltskadeskydd ä r i nuvarande l ä ge inte realistiskt. F ö r det f ö rsta t ä cker inget skadeskydd alla skador. En viss sj ä lvrisk m å ste
alltid tolereras. F ö r det andra ä r erfarenheterna fr å n nuvarande skydd mot viltskador s å dana,
att fr å gan inte kan anses l ö st. Vi betraktar det som mindre ansvarsfullt att
tillf ö ra faunan ytterligare ett vilt, som
bevisligen ocks å kan vara skadeg ö rande, innan vi f å r
en godtagbar l ö sning p å viltnkadeers ä ttningarna
f ö r v å ra nuvarande viltarter.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 29

Beredningen har underl å tit
att redovisa skadef ö rh å llandena p å 1940-talet och den nu aktuella
situationen i skadedrabbade omr å den. En s å dan dokumentation borde enligt v å r mening medf ö ra
ett annorlunda st ä llningstagande av beredningen n ä r det g ä ller
de Frilevande vildsvinen.

Jaktmetoder

Oron F ö r o ö nskad tillv ä xt
och stor spridning av vildsvinsstammen ä r
klart uttalad i beredningens bet ä nkande.
Stammen skall s å ledes genom en l ä mpligt anpassad jakt F ö rhoppningsvis lokaliseras till mindre skadek ä nsliga omr å den.
F ö r att uppn å denna m å ls ä ttning anser sig beredningen b ö ra f ö resl å att nattjakt skall vara generellt till å ten. I omr å den
med vildsvin kommer det f ö ljaktligen i framtiden att bli mera
ber ä ttigat ä n tidigare att under nattetid bedriva jakt med
vapen av klass 1-typ. Detta ä r ett F ö rh å llande som
Fr å n andra utg å ngspunkter ä r
synnerligen bet ä nkligt. Samh ä llets m ö jligheter
att beivra olaga jakt ä r redan i dag otillr ä ckliga och kommer med den nu F ö reslagna ä ndringen
att ytterligare F ö rsv å ras. Beredningens anstr ä ngningar att
h å lla vildsvinsstammen under
kontroll kan rimligen inte kritiseras men ö ppnar
rtvivelaktigt samtidigt vidare m ö jligheter
till olaga jakt ä n vad som nu ä r Fallet, varF ö r
denna nattjakt med klass 1-vapen inte utan vidare kan accepteras. Vad vi nu anF ö rt betr ä FFande
l ä mpligheten av att legalisera
klass 1-vapen nattetid ä ger giltighet utan att d ä rF ö r st å i konFlikt med nu till å tet vakskytte eller skyddsjakt.

Epiz00ti-risken

Risken F ö r
sjukdomsspridning genom vildsvin ä r
sv å r att bed ö ma. Det ä r
emellertid uppenbart att en spridning av svinpest i landet skulle F å allvarliga ekonomiska konsekvenser och bl.a. f ö rsv å ra export av
levande svin och av svink ö tt. Detta Framg å r ocks å av
lantbruksstyrelsens remissyttrande. Beredningen har vidare inh ä mtat utl ä ndska
erFarenheter och diskuterat Fr å gan med
expertis inom landet, bl.a. statsepizootologen. Det har Framg å tt att riskerna F ö r en spridning av svinpest visserligen ä r sm å men ä nd å h ö gst p å tagliga. Mot denna bakgrund anser
vi att ytterligare ett tungt v ä gande sk ä l anf ö rts mot
frilevande vildsvin.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 30

St ä llningstagande

Som framg å tt av vad vi
anf ö rt kan tveksamhet mot vildsvin
riktas fr å n m å nga olika utg å ngspunkter. Vi anser oss ha v ä nt uppm ä rksamheten
mot n å gra av de viktigaste sidorna. Det ä r m ö jligt att epi-zootifaran
i sig utg ö r en s å stor risk att den skulle kunna l ä ggas till grund f ö r
ett f ö rslag om att utrota nu levande
vildsvin i Sverige. S å ledes m å ste en riskbed ö mning
utifr å n epizootologiska grunder vara av
avg ö rande betydelse. Dessutom anser vi
att det ä r ett on ö digt risktagande, en typ av
"lyxkonsumtion" i risktagande, som vi sv å rligen kan acceptera med h ä nsyn till ev. f ö ljder
f ö r landets v ä rdefulla tamsvinsbes ä ttningar och d ä rmed f ö r syssels ä ttningen
i slakteriindustrin.

Sammanfattningsvis vill vi peka p å att de av oss ovan p å talade ol ä genheterna och riskerna inneb ä r att vi nu bed ö mer
det som orealistiskt att tillm ö tesg å ö nskem å len om en frilevande svensk vildsvinsstam. Vi f ö resl å r s å ledes att den nu frig å ende vildsvinsstammen i Sverige skall utrotas.

Genomf ö rande

Enligt v å r mening kan
ett genomf ö rande inte ske utan att mera okonventionella
jaktmetoder m å ste komma till anv ä ndning. Gr ä nsen
f ö r vad som kan till å tas b ö r s ä ttas vid giftanv ä ndning,
som ä r ett oestetiskt och allm ä nt motbjudande tillv ä gag å ngss ä tt. Avg ö rande i sammanhanget ä r givetvis att utrotningen i ett f ö rsta tidsbest ä mt
skede bedrivs av mark ä gare och/eller jaktr ä ttsinnehavare. Denna avskjutningsfas skall f ö rhoppningsvis ge fullst ä ndig framg å ng,
dvs. utrotning. Det f å r emellertid inte uteslutas att
denna fas endast leder till stark decimering av stammen. S å ledes ä r
det inte osannolikt att ca 10?o av stammen å terst å r och kommer att kr ä va l ä ngre g å ende och mindre konventionella utrotningsmetoder. Ä l ä gganden och
i sista hand ocks å tv å ngsjakt f å r d ä rvid inte uteslutas. Det ä r
enligt v å r mening n ö dv ä ndigt att avskjutningen
stimuleras genom skottpengar med f ö rh å llandevis ' h ö ga
belopp f ö r att ge ö nskat resultat och d ä rmed undvika exempelvis giftanv ä ndning.
Vi utg å r f ö r v å r del ifr å n att naturv å rds
verket vid utformningen av erforderliga best ä mmelser
har ett n ä ra samr å d med Svenska J ä garf ö rbundet i enlighet med 1951 å rs riksdagsbeslut.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 31

Handlingsfrihet

Det f ö rslag vi h ä r st ä ller oss
bakom kan i visst avseende te sig motbjudande ä ven f ö r dem som har respekt f ö r v å ra motiv.
Det ä r d ä rf ö r angel ä get att avslutningsvis erinra om att v å rt utrotnings-alternativ faktiskt ä r det alternativ som realistiskt erbjuder framtida
valfrihet i fr å gan om frig å ende vildsvin. Enligt v å r mening kan f ö ruts ä ttningarna om n å gra
å r s å f ö r ä ndras, att de nu stora ol ä genheterna
undanr ö jts. Skulle s å ske, kan en pr ö vning
av fr å gan f ö retas utan att nu r å dande tv å ngssituation f ö religger.
Med h ä nsyn till vissa forskarresultat
skulle d å ocks å l ä mpligare och i olika avseenden b ä ttre avelsmaterial fr å n utl ä ndska stammar inf ö rskaffas och uts ä ttningen
lokaliseras till l ä mpliga omr å den. Denna valfrihet st å r inte till buds om vi nu till å ter den f ö rh å llandevis lilla vildsvinsstammen att etablera sig ö ver stora delar av landet i enlighet med
beredningens majoritetsf ö rslag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 32

Bilaga
2

Sammanställning
av remissyttranden

1
Grundläggande inställning till beredningens förslag

Beredningens
förslag om att Sverige bör acceptera en frilevande vildsvinsstam har fått ett
delat mottagande av remissinstanserna. En majoritet av dessa är negativ eller
mycket tveksam till en svensk frilevande vildsvinsstam. Flera remissinstanser
förordar nägon form av fortsalt utredning eller försöksverksamhet innan
definitiv ställning tas. Av de som är positiva till förslaget eller finner sig
kunna godta detta har några avgelt sitt ställningstagande under vissa
förbehåll. Sådana förbehåll är bl.a. all generösa ersättningsregler skall
finnas och att en noggrann uppföljning av vildsvinsstammen görs så att
omedelbara åtgärder kan vidtas om olägenheterna blir alltför stora.

1.1
Ståthållarämbetet: Beredningens
tre övervägda alternativ inrymmer enligt ämbetets erfarenheter endast ett
realistiskt, nämligen att acceptera en frilevande vildsvinsstam. Om försöksvis
eller icke är ointressant då vildsvinen i Tullgarnsområdet nu spritt sig så att
de svårligen låter sig utrotas. Dessvärre måste, mot bakgrund av erfarenheterna
frän Tullgarn, konstateras att då vildsvinen utsätts för stress i form av jakt,
hägnader eller andra störningar flyttar de lill andra lokaler. Med andra ord
kommer åtgärder för att kontrollera/begränsa stammens tillväxt att bidra fill
dess utbredning över större omräden.

1.2
Riksåklagaren: I yttrande den
28 augusti 1979 över jakt- och viltvårdsberedningens PM den 30 maj 1979,
Vildsvin i Sverige, tillstyrkte jag ett tillåtande av en frilevande
vildsvinsstam i Sverige. Jag anförde därvid att Stammen genom bl.a. rationell
jaktvård bör kunna begränsas så att de skador som vållas härav blir godtagbara.
Beredningen har i sitt nu framlagda betänkande intagit samma ståndpunkt,
varför anledning till erinran mot beredningens förslag frän min sida saknas.

1.3
Skogsstyrelsen: Av betänkandet
framgår att en frilevande vildsvinsstam snarast bedöms ha en positiv effekt
för skogsbruket (markberedning och skadedjursbegränsning). Från skoglig
synpunkt finner därför skogsstyrelsen att - med nuvarande kunskapsunderlag -
en vildsvinsstam kan accepteras i landet. Stammen bör dock aktivt regleras och
tillåtas att öka endast i långsam takt, varvid man år från år kan följa och
bedöma stammen och dess eventuella skadegörelse. Avskjutningens omfattning och
inriktning bör följaktligen snabbt kunna förändras. Man bör således som beredningen
framhåller avsätta resurser för att följa vildsvinens inverkan på skogsbmket, i
synnerhet dä vi inte har någon "inhemsk" kunskap om hur djuren kommer
att etablera sig och eventuellt kunna vålla skada på växande skog.

1.4
Statens naturvårdsverk: Av
betänkandet framgår att beredningen anslufit sig till det principiella synsätt
som naturvårdsverket givit uttryck för, nämligen att eftersom vildsvinet urspmngligen
fillhört den svenska faunan så bör artens existensberättigande bedömas pä samma
sätt som andra djurarters med "hemortsrätt" i landet. Konsekvensen av
denna inställning

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 33

blir
att frilevande vildsvin i Sverige bör kunna accepteras om inte särskilda skäl
föreligger. Beredningen finner alt nägra tillräckligt starka skäl av den arten
inte finns och förordar således att stammar av frilevande vildsvin skall kunna
bibehållas, dock under hård kontroll.

Allt
detta överensstämmer med naturvårdsverkels syn på frägan. Verket delar också
beredningens uppfattning att det inte är meningsfullt att bedriva
försöksverksamhet på begränsade områden med frilevande vildsvin innan frågan
slutligt avgörs om vi skall ha vildsvin i fritt tillständ eller ej. De
erfarenheter som skulle kunna vinnas av en försöksverksamhet kan, som
beredningen mycket riktigt päpekar, lika väl vinnas genom att utvecklingen av
den frilevande vildsvinsstammen kontrolleras genom ett ganska hårt jakttryck
och följs med lämpliga undersökningar på valfria platser i landet.

1.5 Länsstyrelsen
i Stockholms län: Länsstyrelsen delar beredningens och

naturvårdsverkets principiella uppfattning att en arts existensberättigande

ska bedömas utifrån en ekologisk grundsyn och inte från rent egoistiska

synpunkter om artens värde eller skada tor människan. Länsstyrel

sen anser därför i likhet med beredningen all vildsvinet har hemortsrätt i

Sveriges fauna och att samhällel därför bör kunna acceptera en frilevande

livskraftig, vildsvinsstam inom landet även om detta medför ökad skade

risk på t.ex. vissa jordbmksgrödor.

1.6
Länsstyrelsen i Malmöhus län:
Länsstyrelsen anser all en frilevande vildsvinsstam skulle innebära en önskvärd
berikning av den svenska vilt-faunan. I likhet med jakt- och viltvårdsberedningen
anser länsstyrelsen därför att en frilevande vildsvinsstam bör kunna
accepteras. Då emellertid svinens reproduktionstakt och skadegörelse inte är
helt klarlagd måste möjligheter skapas att beskatta stammen i sädan
utsträckning att en okontrollerad tillväxt förhindras.

1.7
Länsstyrelsen i Skaraborgs län:
Länsstyrelsen, som anmodats avge yttrande över mbricerade betänkande, har inget
att erinra mot utredningens överväganden och förslag.

1.8
Svenska naturskyddsföreningen:
Naturskyddsföreningen konstaterar att vildsvinet tidigare ingått i den svenska
faunan samt att principen all Sverige bör ha en art- och individrik fauna
numera, glädjande nog, börjar bli allmänt accepterad. Föreningen vill mot
bakgrund av della instämma i alla delar av beredningens överväganden och
förslag.

1.9
Svenska jägareförbundet: Jakt-
och viltvårdsberedningens principiella syn att en frilevande vildsvinsstams
existensberättigande i vårt land skal! bedömas utifrån en ekologisk gmndsyn och
inte utifrån dess värde eller skada från människans rent egoistiska
utgångspunkter delas av Svenska

jägareförbundet.-- Stammen
bör emellertid mol bakgmnd av bl.a.

den av jordbmkets
företrädare uttalade oron över möjlighelerna av svära jordbmksskador inte
tillåtas växa okontrollerat.

Svenska jägareförbundet
har i sitt yttrande den 4 september 1979 till

beredningen starkt poängterat denna väg och liksom beredningen ansett

det nödvändigt att kontinuerligt följa stammens utveckling och de skador

den förorsakar för att med ledning därav utforma närmare riktlinjer för var

vildsvin skall få förekomma, hur starka stammarna skall få bli saml hur

jakten skall bedrivas.-

3
Riksdagen 1980181. 1 saml Nr 82

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 34

1.10 Sveriges jordägareförbund: Sveriges
jordägareförbund accepterar utredningens förslag om en frilevande stam av
vildsvin i Sverige under den bestämda förutsättningen att ersäUningsfrågorna
löses på ett tillfredsställande sätt.

1.11 Sveriges länsjaktvårdskonsulenters
förening: Föreningen instämmer i beredningens uppfattning, alt en frilevande vildsvinsslam
kan accepteras. Stammen får dock, mot bakgrund av bl.a. den oro som jordbmkets
företrädare gett ullryck för och som enligl konsulentföreningens uppfattning man
skall la största hänsyn till, inte tillåtas all växa okontrollerat. Det är
viktigt, att ulvecklingen av villarten följs konfinuerligt och att de skador,
som förorsakas av vildsvinen blir ersatta fill fullo och alt klara riktlinjer
utformas, som ger svar på var vildsvinsstammar får förekomma, hur starka
stammarna skall fä bli och harjakten skall bedrivas.

1.12 Domänverket: En stor vildsvinsstam
kan för enskilda näringsidkare inom jordbmket och trädgårdsskötseln komma att
resultera i svära ekonomiska förluster. Frilevande vildsvin ulgör en
tillkommande riskfaktor pä trafikens område och för friluftsutövande människor.
Det går heller inte all helt bortse från risken för smittospridning.

Mot den bakgmnden vill domänverket kraftigt understryka,
att om frilevande vildsvin accepteras skall beslämmelserna om
vildsvinsstammens skötsel vara så utformade att uirymme finns alt ompröva
beslutet, om samhällel inte kan tåla följderna av ett accepterande.

1.13 Stockholms universitet: Vildsvinet har, som del
påpekas i betänkan

det, tidigare tillhört den inhemska faunan. Della förhällande ulgör uppen

bart ett av huvudmofiven för aft låta den nyetablerade vildsvinsslammen,

som har expanderat från vildhägn, lills vidare få fortleva och öka under

reglerade former. Del sägs på flera ställen i remissvaren att delta skulle stå

i samklang med en "ekologisk grundsyn". Vi vill dock peka pä att
landska

pels utformning och markutnyttjande sä snabbi skiftar karaktär att grund-

fömlsältningarna för en vildsvinsslam måsle ses som hell annoriunda i dag

än vad fallet var för bara 100 år sedan. Vi vet inte vad som egentligen avses

med begreppet "ekologisk gmndsyn" i defta sammanhang. Vi anser dock

alt den nu pågående expansionen ur ett vetenskapligt-ekologiskl perspek

tiv måsle betraktas som en introduktion (ej äleretablering) av ett för

nuvarande förhållanden nyll element i den svenska faunan. Vildsvinet har

också i dag goda möjligheter att lyckas med denna etablering i de stora

monokulturernas jordbmkslandskap där dessutom de tidigare befintliga

predalorerna saknas.

De rent naturvårdsmässign aspekterna för alt låta den
nuvarande vildsvinsstammen expandera vilar enligl vårt förmenande inte på nägon
form av "ekologisk grund" utan är närmast en etisk fråga som måste
ställas mot de skador som vildsvinen helt uppenbart orsakar. Denna konflikt är
ej helt utredd i betänkandet och vi har full förståelse för lantbmksinlressenas
misstänksamhet mot en vildsvinsslam i Sverige. En ylleriigare genomgång av just
detta problem skulle skingra vår misstänksamhet att huvudorsaken Ull att
etablera en vildsvinsstam är alt fillgodose jaktinlressenas krav på jaktbart
vilt året mnt.

Vi vill i nuläget inte förorda en utrotning av vildsvinen
i Sverige, utan

avvakta de föreslagna utredningarna. Samtidigt är problemen med alt hålla

stammen under kontroll uppenbara.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 35

1.14 Lunds
universitet: Biologisk-geovetenskapliga sektionsnämnden de

lar beredningens inställning, att alla djurarter i princip har existensberätti

gande. Vid återinförande av utrotad djurart (som i fallet vildsvin) är det

emellertid angeläget, att återinförandet är välplanerat och all del sker med

ett individmaterial som motsvarar den ursprungliga formen. Reservanter

nas i beredningen påpekande, att nu förrymda vildsvin är starkt uppblan

dade med tamsvin och all återinförandet inle är resultat av en planerad

utsättning utan härslammar frän "rymlingar", bör i detta sammanhang

beaktas.

---- det
förhållandet att kunskapsunderlaget för ett ställningslagande

f
n. är mycket svagt, anser nämnden att alternalivel "3" bör följas,
inne

bärande försöksverksamhet pä en eller tvä platser i landet innan ett slutgil

tigt beslut tas om frilevande vildsvin. Vi anser, alt en sådan försöksverk

samhet är särskilt påkallad .

1.15 Sveriges
lantbruksuniversitet: Enligt beredningens förslag bör en frile

vande vildsvinsstam accepteras i Sverige. Stammen bör dock inte tillålas

växa okontrollerat. Det starkaste motivet till detta ställningslagande är den

principiella "hemortsrätt" som vildsvinet har i landel såsom varande
en

spontant invandrad men senare av människan utrotad djurart.

Lantbmksuniversitetet
har i sitt tidigare yttrande i frågan även betonat detta och att det i princip
vore önskvärt att vildsvin äter kunde leva i frihet i Sverige. Men att tillämpa
denna princip på del i dag akluella läget med en okontrollerad etablering av
vildsvin (av ur rassynpunkt tvivelaktigt, okänt urspmng) förrymda från hägn på
olika håll i landet finner lantbruksuniversitetet klart olämpligt. 1
belänkandet görs denna princip (om hemortsrätt) till det helt avgörande
argumentet som tar över tänkbara negativa konsekvenser l.ex. i form av skador
inom jordbmket.

En etablering av vildsvin
i Sverige borde ske under kontrollerade former och (helst) med avelsmaterial av
känt ursprung. Del lorde inte möta nägra som helst problem att på ett kontrollerat
sätt åstadkomma en sädan etablering (vildsvin är lätta att föda upp, har stor
reproduktionsförmåga etc). Alt jämställa dagens förrymda vildsvinsslam med
andra i dag utrotningshotade djurarter i landet finner lantbruksuniversitetet
närmast slötande.

Inför
en eventuell framlida etablering av vildsvin i landel är ytterligare

kunskaper behövliga. Lantbmksuniversitetet vidhåller därför sitl lidigare

förslag att det med den i dag rådande situationen vore lämpligl alt utnyttja

det vid Tullgarn-Mörkö befintliga vildsvinsbeslåndel för olika uppföljning

ar av arten och dess relationer lill sin miljö i Sverige. I övrigt skulle

lämpliga åtgärder vidtas omedelbart för att fä bort alla vildsvin som kom

mil ut i frihet i landel.-

1.16 Statens
veterinärmedicinska anstalt: SVA hyser sammanfattningsvis

tveksamhet inför etableringen av en frilevande vildsvinsstam, bedömt

utifrån rent veterinärmedicinska aspekter. Del är tveklöst sä att vildsvinen

kommer att representera en ytterligare faktor alt ta hänsyn lill vid bekäm

pandet av vissa svinsjukdomar och vid bekämpandet av den livsmedels-

burna trikinsjukdomen. Skulle andra skäl tala för etablerandet av en frile

vande vildsvinsstam måste SVA starkt betona nödvändigheten av en lö

pande uppmärksamhet på sjukdomsproblemen hos vildsvin genom vilipa-

tologens vid SVA:s försorg och av möjligheter fill exlraordinära ätgärder,

exempelvis i form av skyddsjakt, i vissa kritiska sjukdomslägen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 36

1.17
Länsstyrelsen i Hallands län:
Länsstyrelsen är av den uppfallningen att den vildsvinsstam som nu är etablerad
i Södermanland är så stark att det torde vara förenat med mycket slora insatser
att genomföra en utrotning. Innan beslut om åtgärder i den ena eller andra
riktningen fattas kan det därför vara välmotiverat med intensifierade
undersökningar dels beträffande vildsvin som skadegörare dels beträffande
vildsvin som sjukdomsreservoar här i landet.

1.18
Länsstyrelsen i Värmlands län:
Mot bakgrund av alt vildsvin som djurart är urspmnglig i landet anser
länsstyrelsen att en viss frilevande stam hör hemma i vår fauna. Dä starkt
delade meningar råder om del berättigade i ett återinförande av djurarten i
Sverige bör stammen dock lills vidare inskränka sig lill det antal djur som i
dag finns vilt ute i markerna. Genom noggrant studium av dessa djurs beteende
och påverkan på sin omgivning bör en gmnd för definifivl ställningstagande i
frågan kunna ernås. Spridning av vildsvinen bör intill dessa studier genomförts
effektivt förhindras.

1.19
Rikspolisstyrelsen:
Rikspolisstyrelsen har i yttrande lill jakt- och viltvårdsberedningen den 27
augusti 1979 från de synpunkler styrelsen har att beakta anfört följande.

"Åtgärder
för att minska riskerna för viltolyckor i trafiken är en betydelsefull del i
strävandena att åstadkomma så stor trafiksäkerhet som möjligl pä våra vägar.
Omfattande åtgärder har ocksä vidtagits i syfle att minska viltolyckorna i
trafiken. Med hänsyn till uppgifterna om vildsvinens rörlighet, vikt,
reproduktionsförmåga m.m. bör från trafiksäkerhelssynpunkl en frilevande
vildsvinsstam inte tillåtas".

Styrelsen
finner inte anledning att beröra andra områden i betänkandet än det som
behandlar trafiksäkerhetsaspekterna och vidhåller den uppfallningen angående
frilevande vildsvin som framgår av förenämnda yttrande.

1.20
Lantbruksstyrelsen: Sådana
olägenheter är förknippade med vildsvin ur jordbmks- liksom ocksä ur smittskyddssynpunkl
alt lanlbruksstyrelsen ej kan förorda en fritt levande vildsvinsstam.

1.21
Länsstyrelsen i Södermanlands
län: Länsstyrelsen i Södermanlands län kan i och för sig hysa viss förståelse
för beredningens principiella grundsyn. Länsstyrelsen vill dock för egen del
ansluta sig lill vad lantbmksnämnden i länet anfört i frågan.

Nedan
angivna förhållanden lalar enligl länsstyrelsens uppfattning f n. mot
frilevande vildsvin i Sverige.

-
Frilevande stam av vildsvin i
Sverige härrör inle frän någon planerad utsättning utan i stället frän
rymningar frän villhägn. Försummelser frän ägare till sådana hägn kan inte
legitimera förekomsten av frilevande svin.

-
Den nuvarande frilevande
stammen är pä grund av rasblandning med lamsvin inte representativ för den
ursprungliga, renrasiga stammen av vildsvin som tidigare funnits i Sverige.

-
Riskerna för skador pä jordbmksgrödor,
främsi potatis och stråsäd, bedöms som relativi stora.

-
Likaså föreligger risker för
spridning av allvarsamma, smittsamma sjukdomar, främsi svinpesl.

Länsstyrelsen
avstyrker beredningens förslag.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 37

Nödvändiga åtgärder bör i stället vidtagas för att utrota
eller i varje fall förhindra en fortsall ökning och spridning av de frilevande
vildsvin som förekommer i Sverige.

1.22 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Jakt- och viltvärdsberedningen
har

enligt länsslyrelsens uppfattning på ett riktigt sätt analyserat de problem

som kan föi"vänlas uppkomma med en frilevande vildsvinsslam. Länssty

relsen delar emellertid inle beredningens slulsals att frilevande vildsvin

kan accepteras trots de förväntade skadeverkningarna. I likhei med flerta

let av remissinstanserna avstyrker länsstyrelsen beredningens förslag på

följande grunder.

Skadorna på jordbruk och trädgårdsskötsel kan förväntas
bli stora.

Ur veterinärmedicinsk synpunkl är riskerna med ett
accepterande av en frilevande vildsvinsslam inle klarl utredda.

På grund av en allmänt omvittnad skygghet och vaksamhet är
vildsvin mycket svårjagade. Möjligheterna att genom jakt hälla en slam på en ur
samhällels synpunkt godtagbar nivå bedömer länsstyrelsen vara små.

Som en följd härav bör frilevande vildsvin om möjligl avlivas.

1.23 Länsstyrelsen i Kronobergs län: I yttrande den 7
september 1979 lill

jakt- och viltvärdsberedningen beträffande frägan om en frilevande vild

svinsstam bör tillåtas i Sverige har länsstyrelsen anfört flera skäl som lalar

emot all ett sädanl beslul fattas. Således har länsstyrelsen bl.a. åberopat

skadegörelser inom jordbruket, risken för ökning av viltolyckornas antal,

svårigheterna som bedöms uppstå alt hålla en vildsvinsslam i lagom nu

merär storlek och smittorisken för lamsvin.

Länsstyrelsen vidhåller sitt tidigare ställningstagande i
frågan och instämmer i reservanternas särskilda yttrande i betänkandet.

1.24 Länsstyrelsen i Blekinge län: En frilevande
vildsvinsstam i landel vore

på flera sätt en tillgång. Förutom alt arten har hemortsrätt i Sverige har den

värde somjaklobjekl och kötlproducenl. Den kan vidare vara av belydelse

för skogsbruket genom all förbällra bl.a. markförhållandena i bokskogar

na.

Länsstyrelsen finner emellertid att de endast delvis
utredda negativa

konsekvenserna, vilka berörts ovan, är av den karaktären all återinträdet i

den svenska naturen inle bör ske som av en tillfällighet.

Genom tillfälligheternas spel finns en ganska slor grupp
vildsvin samlade i ett avgränsat område, nämligen Tullgarn-Mörkö. Studier av
denna grupp skulle kunna ge värdefulla kunskaper om djurens beleende under
svenska förhällanden. Länsstyrelsen vill därför inle motsätta sig all denna
stam får fortleva som forskningsobjekt om del skulle vara önskvärt.

Länsstyrelsen förordar på grund av vad som anförts att
erforderliga åtgärder snarast vidtas för att utrota samtliga i Sverige
frilevande vildsvin utom dem som lever i Tullgarn-Mörkö-omrädel.

1.25 Länsstyrelsen
i Kalmar län: Vid en samlad avvägning av olika

synpunkter och inlressen finner länsstyrelsen all de
sannolika olägenheterna av en frilevande vildsvinsstam inte lorde uppvägas av värdel
frän jaktliga och andra synpunkler. Visserligen föreslår ulredningen endasl ell
uppskov med frågans avgörande i avvaktan på yllerligare utredning, inventering,
information m.m. Länsstyrelsen anser all redan det föreliggande

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 38

utredningsresultatet för länets del visar att en
frilevande vildsvinsslam

skulle innebära sådana nackdelar, att ytteriigare utredning inle erfordras.

Länsstyrelsen får därför avstyrka beredningens förslag och förordar i

stället det förslag som framförts i reservationen och det särskilda yttrandet

till utredningen.---

1.26 Länsstyrelsen i Kristianstads län:
Länsstyrelsen motsätter sig liksom bl.a. lantbruksnämnden och LRF frilevande
vildsvin i vårt land. Del förhållandel att vildsvin sägs ha hemortsrätt i
Sverige kan ej uppväga nackdelarna för de areella näringarna och riskerna för
spridandet av epizootier bland lamdjuren saml de ökade Irafikriskerna.

1.27 Länsstyrelsen i Älvsborgs län:
Länsstyrelsen delar beredningens uppfattning att endast mycket starka skäl bör
föranleda avsteg frän den principiella ståndpunkten, att en bedömning av
vildsvinets existensberättigande bör göras utifrån en ekologisk grundsyn.

I motsats lill beredningen anser länsstyrelsen emellertid
alt de olägenheter för främst jordbruket som antas uppkomma genom en
frilevande vildsvinsstam är av sådan betydenhet att de, tillsammans med den
ökade risken för svinpest, bör leda lill all en fritt levande vildsvinsstam
inte accepteras.

1.28 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Renl generellt
kan emellertid sägas att

med den erfarenhet länet har av skogs- och grödaskadornas ökning senare

är pä grund av älgslammens utveckling ställer sig länsstyrelsen myckel

kritisk till den ytterligare skada som en svårkontrollerad vildsvinsstam kan

förorsaka. Del värde vildsvinet kan ha som villebråd för jägare kan därför

inte anses uppväga dessa nackdelar.

Risken för spridning av mul- och klövsjuka samt svinpesl
bidrar heller inte till alt göra en vildsvinsslam attraktiv.

Sammanfattningsvis vill länsstyrelsen hävda att en
frilevande vildsvinsslam inle bör accepteras.

1.29 Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges
skogsägareföreningars riks

förbund: 1 ell särskill yttrande lill betänkandet har LRF:s sakkunnige i

jakt- och viltvärdsberedningen framfört LRF:s uppfallning och ifrågasatt

motiven för beredningens ställningstagande. Förbunden delar i alll väsent

ligt den uppfattning som kommer till ullryck i det särskilda yttrandet.

Sammanfattningsvis finner LRF och SSR alt jakt- och
viltvårdsberedningens överväganden ej i nägot avseende ger anledning för
förbunden alt ändra inställning i frågan. Frilevande vildsvin bör ej tillåtas i
Sverige. Skyndsamma åtgärder bör därför vidtagas för en utrotning. LRF och SSR
anser all en omfattande skadegörelse kan förväntas på jordbruks- och
trädgårdsgrödor som fär allvarliga följder för enskilda lantbrukare. Inle
heller för skogsbmkel finns något iniresse av en frilevande vildsvinsslam.
Intresset för alt ha vildsvin i Sverige bör tillgodoses genom alt dessa finns
inom hägn. Hägnägarna bör åläggas ell sirikl ansvar för skadegörelse.

1.30 Föreningen Sveriges jordbruksarrendatorer: SJA
vill avslutningsvis

ge sill odelade slöd för de synpunkler som framförts i det särskilda yltran-

det av Arne Andersson och Thure W Karlsson och bestämt förorda en

utrotning av de frilevande hägnsvinen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 39

1.31 Trädgårdsnäringens riksförbund: fär förbundet besläml
av

råda frän att en frilevande vildsvinsstam tilläts i Sverige. Enligt förbundels

mening är en heltäckande viltskadeersätlning en grundförutsättning för all

en vildsvinsstam skall kunna lillåtas. Om man trots allt tillåter en frile

vande vildsvinsstam, mäste de trädgårdsodlare, som drabbas av skador på

sina odlingar, få en ersällning som molsvarar den skada som skell. Ersäll

ning måste också ulgå för förebyggande åtgärder.

2 Vildsvinens effekter på jord- och skogsbruk samt
ersättning för uppkomna skador

Remissinstansernas inställning lill vildsvinens effekter
pä jord- och skogsbruk samt de föreslagna ersättningsbestämmelserna är präglade
av remissinstansernas inställning i huvudfrågan.

Några remissinslanser framhåller de förändringar inom
jordbrukets grödinriklning som ägt rum sedan frilevande vildsvin förekom i landel
på 1700-lalel. 1 dessa yttranden pekas på att i dag finns mer av för vildsvinen
begärliga grödor, bl.a. potatis och stråsäd. Några remissinslanser framhåller ocksä
att skador pä jordbruket kan förväntas drabba jordbrukare i gränsområden mellan
jordbruks- och skogsbruksbygd i särskilt slor omfattning.

1 flertalet remissyttranden framhålls all nödvändiga
ersättningsregler skapas. Nägra remissinslanser understryker svärighelerna för
jordbrukarna att vidta ekonomiskt rimliga, skadeförebyggande åtgärder. Från några
håll påtalas alt de administrativa insatserna för vildsvin och ersättningar
för skador av vildsvin kommer all kräva resursförstärkningar (jmfr. även 4.10
och 4.11).

2.1 Ståthållarämbetet: Erfarenheterna visar, liksom
framgår av beredning

ens överväganden, alt smärre odlingar kan fredas med relalivl enkla och

billiga medel. Trädgårdar och potatisodlingar kan fredas genom elstängsel.

Odlare i trakter med vildsvin bör på någol säll få bidrag lill stängselkosl-

nader, då de ju ändå fär högre produktionskostnader än odlare i vildsvins-

fria områden.

Till följd av en ökad utbredning kommer alll fler
jordbruks- och träd-gårdsidkare all drabbas av skador. Del synes då vara
riktigt all dessa erhåller skälig ersättning frän en viltskadefond. Till denna
bör då, i likhet med älgskadefonden, riktlinjer för ersällningen dras upp.

2.2 Lantbruksstyrelsen: Som skäl för alt acceptera vildsvin
anges all de

har "hemortsrätt" i landet och därvid åberopas all de lill millen av
1700-

talet tillhört den svenska faunan. Vid denna bedömning har bl.a. ej lagils

hänsyn till de förändringar som sen dess skell i växtodlingens inriktning.

Della bör uppmärksammas dä just odling av grödor som är specielll utsatta

för vildsvin, säsom potatis och stråsäd, tillkommit eller ökal i omfattning.

För viltskador har sedan länge den principen gällt all var
och en är skyldig att tåla ell vissl mätt av intrång och olägenhet lill följd
av förekomst av vilt. Vid prövning av ersättning för skador av bl.a. älg gäller
dessulom all del bör beaklas om den skadelidande underlåtit alt vidta rimliga
förebyggande åigärder. Del kan dock enligl lantbmksstyrelsens

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 40

mening
ifrågasättas om dessa principer pä samma sätt här bör accepteras eftersom det
är fråga om införande av en ny djurart i vår fauna, samt att skadorna är av
delvis annan karaktär än skador av älg. De omfattande skador vildsvinen kan
orsaka utgör dessulom en ny belastning som den enskilde ej haft anledning att
räkna med.

Vildsvinen
kan enligt erfarenheter frän Östeuropa och även Sverige orsaka betydande skador
på odlingar av bl.a. potatis, stråsäd och Iräd-gårdsgrödor. Jämfört med
exempelvis älg är grödor med slorl skördevärde mer atlrakliva för vildsvin. För
potatis som har ell högt skördevärde kan skadorna ekonomiskt sett bli mycket
omfattande. Vissa företagare är för sin existens helt beroende av att odlingar
av potatis och trädgårdsgrödor ger god avkastning. Möjligheterna alt begränsa grödskadorna
genom rimliga förebyggande åtgärder synes vara små. Alternativa mindre
skadekänsliga grödor saknas och inhägnad av odlingar i större omfattning
kommer att kräva sädana insatser alt det av flera skäl, bl.a. ekonomiska, ej
kan anses realistiskt oavsett vem som skall svara för koslnader och
tillhandahållande av erforderliga resurser. För uppsättning och tillsyn av
stängsel liksom för förebyggande utfodringsälgärder skulle sannolikt krävas
betydande arbetsinsatser som inte kan anses rimligt att ålägga jordbrukarna.
Skall sådana åigärder åläggas andra intressenter exempelvis jägarorganisationerna
torde det inte komma att fungera praktiskt. Upplysning och rådgivning torde ej
heller ge nägon större reducering av skadorna så länge den inle har något
praktiskt lätt tillämpbarl innehåll.

Det
bör uppmärksammas alt skördeskadesilualionen i Polen under de senaste åren allvarligl
förvärrats. Uppgiften att vildsvinen alltmer tenderar att uppehålla sig i
åkrarna under senvåren och sommaren i de stora jordbruksdistrikten i västra
Polen är särskill alarmerande. Mot den bakgrunden kan det synas rationellt att
sä långt som möjligl förhindra en utbredning av vildsvin inom utpräglade
jordbruksområden. Enligl detta synsätt skulle dock andra områden i högre grad
kunna tåla skador på grödan. Sådana skulle kunna vara gränsområden mellan jord-
och skogsbruksbygd, där skadorna med hänsyn lill vildsvinens levnadsvanor kan
bedömas få störst omfattning. I flera län är exempelvis slora delar av potafisodlingen
lokaliserad lill just sädana omräden.

Det
bör även understrykas all det ur näringsekologisk synpunkt förefaller vara slörre
risk för att en frilevande vildsvinsslam i dessa omräden skulle bli mer
beroende av all söka föda i de grödor som odlas på åkrarna än vad som är fallet
i Polen och andra länder där man har fritt levande vildsvin.

Dagens
jordbruk är starkt mekaniserat och i hög grad beroende av släta och jämna fäll.
Slättermaskiner, ensilagehackar och skördetröskor kommer att kräva dyra
reparationer om stenar och jord som rotas upp av vildsvinen kommer in i
arbetsorganen. Till detla kommer de kostnader som är förknippade med
förseningar i skördearbetet pä grund av maskinstopp.

Ersättning
för vildsvinsskador föresläs tills vidare utgå enligt de nya regler som avses
gälla för skada av älg, kronvilt och dovvili. Lanlbruksslyrelsen ställer sig
avvisande till detla enligl vad som tidigare sagts om vildsvinen som
skadegörare och om möjligheten lill skadeförebyggande åtgärder.

1
del föreslagna syslemel anges en nedre arealgräns för all ersättning skall
kunna utgå, vilket skulle innebära alt exempelvis småodlingar av

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 41

potatis eller obevakade odlingar i anslulning lill
fritidshus ej kan erhålla nägon kompensation för skador orsakade av vildsvin.
Med hänsyn lill skadornas karaktär ifrågasätter lanlbruksstyrelsen denna
arealgräns. En eventuell gräns bör sältas betydligt lägre.

Redan i dag krävs en omfattande administrativ organisation
för att handha ersättningssystemet för älgskador. För reglering av vildsvin kommer
sannolikt alt krävas betydande resurser.

Lantbruksstyrelsen anser alt frågorna kring
skadeverkningarna orsakade av vildsvin liksom ersättningen för dessa
underskattats. Mot bakgrund av att lidigare syslem för ersällning av
viltskador fungerat mindre väl får del anses vara absolut nödvändigt all ett
eventuellt beslut om all tillåta en fritt levande vildsvinsslam föregås av en utredning
där problemaliken om vildsvinens skadegörelse fullständigt klargörs och att
ett bällre system för skadereglering vid grödskador konstrueras.

2.3 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen lillslyrker
att skador förorsakade av vildsvin inordnas i del för älg, kronvilt och dovvilt
föreslagna ersättningssystemet.

2.4 Statens naturvårdsverk: Säväl
beredningen som naturvårdsverket är dock klart medvetet om att frilevande
vildsvin i landet kommer all ge upphov till skador på jordbruksgrödor och även
orsaka flera andra problem. För alt komma lill rätta med dessa svårigheter har
verkel---------------

angivit en rad åtgärder som bör vidtas.

En åtgärd som avser möjlighelerna för jordbruksarrendalorer
ulan jakträtt att kompensera sig mol vildsvinsskador har redan behandlats av
beredningen. Denna har bl.a. renl allmänt förordat all skador på gröda
orsakade av vildsvin skall ersällas, vilket givelvis berör bl.a. sädana arrendalorer.
Verkel är renl principiellt motståndare till ersättningar av angiven karaktär.
Med hänsyn till all regering och riksdag dock nu beslulal om ersättning för
dylika skador orsakade inte bara av älg utan också av kronhjort och dovhjort
har frågan kommit i ell delvis nylt läge. Verkel vill därför inte motsätta sig
att ersällning utgår ocksä för skador pä gröda orsakade av vildsvin.

2.5 Domänverket: Vad gäller
beredningens förslag all skadeersättning skall ske genom länsälgskadefonden. så
delar domänverket i princip den grundsyn som förslagel bygger på. Ell evenluelll
accepterande av frilevande vildsvin kommer i relativt hög grad all vara
grundat pä ell allmänt faunainlresse i landel. Domänverket vill därför
framhålla alt grundprincipen skall kunna frångås och samhället vara berell all
i ell inledande skede via statsmedel la sin del av ansvarel för de skador som
vildsvinen kan åstadkomma.

2.6 Sveriges lantbruksuniversitet:
Beredningen för ell resonemang om alt de största problemen kan uppstå i de slora
slättbygderna. Lantbruksuniversitetet vill dock i likhei med den till belänkandel
fogade reservationen/ särskilda yttrandet betona de risker för skador som kan
uppkomma i landets mellanbygder med jord och skog i blandning.

2.7 Länsstyrelsen i Stockholms län: Belräffande
viltskador orsakade av vildsvin pekar inlernalionella erfarenheler pä all
svinen lokall kan åstadkomma belydande skador i potatis-, majs- och i vissa
fall även siråsädod-

4 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 82

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 42

lingar. Sett över lite större områden ligger skadorna dock
hell inom gränserna för smärre agrara framsteg och bakslag. Normala
variationer i skördeutbytet av klimatologiska skäl lorde vida överskrida det
samlade värdel av viltskadorna i de flesta länder. Även om vildsvinsskadorna
för den enskilde odlaren kan vara väsentliga redovisas i ulredningen all värdel
av producerat vildsvinskölt i allmänhet är betydligt högre ån värdet av de grödskador
vildsvinen förorsakar. Internationella eriarenheter visar också all man kan
minska grödskaderiskerna genom förebyggande åigärder som utfodring i skogsmark,
klok avskjulningspolilik och i vissa fall genom alt stängsla in särskill
värdefulla grödor.

2.8 Länsstyrelsen i Östergötlands län:
Skulle regeringen dock finna skäl alt acceptera en frilevande vildsvinsslam bör
regler för ersättning vid skador snarasl utarbetas.

2.9 Länsstyrelsen i Blekinge län:-- del
är i hög grad sannolikt alt

vildsvin i Sverige skulle välla avsevärd skadegörelse i
jordbruket. Särskill kan sä befaras ske i del hos oss så vanliga
odlingslandskap och särskilda grödor som förekommer bl.a. i mellersta och norra
Blekinge.

Det har dessutom visat sig vara svårt att finna billiga
och effektiva motåtgärder mot skadegörelsen. Till vildsvinels beteendemönster
hör all individerna rör sig över stora omräden och sällan nyttjar samma
matplats två nätter i följd. En galt kan förflytta sig nägra mil under samma
dygn. Alt använda stängsel för alt skydda odlingar är därtor knappast en
gångbar metod ulom pä särskill utsatta platser. Vissa försök i Polen all i
skadeförebyggande syfle utfodra svinen har visat lovande resullal men metoden
lär inte vara direkt billig.

----- förtjänar del alt uppmärksammas all då vildsvinet
under tidigare

århundraden ingick i Sveriges fauna rådde delvis andra
förhållanden. Odlingens tyngdpunkt läg på för vildsvinen mindre begärliga
grödor än som är fallet i dag. Varg förekom i hela landet och bidrog lill all
hindra vildsvinsstammen att växa sig för stark. 1 Polen har man enligt uppgift
diskuterat tanken alt i just della syfte tillåta vargslammen alt bli något slörre.

2.10 Länsstyrelsen
i Kristianstads län: Vildsvinet tillhör vår fauna

och riskerna för skador och smittspridning är inte sädana
all del finns anledning all betrakta vildsvinet pä annat sätt än t.ex. älgen
som trots slor skadegörelse åtnjuter omfallande skydd och vård.

2.11 Länsstyrelsen
i Malmöhus län: Det synes emellertid inle rimligt

att förutsätta alt jordbrukare och trädgårdsodlare skall vidla
exlraordinära åtgärder, exempelvis slängsling och utfodring, för all skydda
sina grödor mol svinens skadegörelse. Del är inle heller rimligl all markägare
och arrendatorer skall bära kostnader av belydelse för eventuell skadegörelse.
Det mäste därför vara ett krav all ett effektivt skadeersätlningssystem kommer lill
slånd sä att skadeersättning kan utgå i erforderiig utsträckning. Hur ersätlningssyslemel
skall fungera bör yllerligare utredas. En samordning med länsälgskadefonderna
bör om möjligl ske. Fällavgifler för nedlagda svin bör under alla
omständigheter utgå med erforderliga belopp. All, som beredningen föreslär,
ange lämpligl tak för fällavgifler låter sig dock inle göras utan yllerligare
utredning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 43

2.12 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Redan i dag
upplevs skador orsakade

av klövvilt som mycket besvärande inom vissa områden i länet. Det

föreligger därför enligl länsstyrelsen stor risk all de skador på stråsäd,

potatis, ärter m.m., som svinen kan åstadkomma, blir av en sådan omfall

ning att de, trots möjlighelen lill viss ersättning, för jordbrukarna framstår

som oacceptabla.

Länsstyrelsen vill vidare framhålla, att den fond för skördeskadeersäll-ning
m.m. som finns i länet knappt förslår lill nuvarande skador. Del kan befaras
att inle enbarl fällavgiflerna för vildsvinen ulan ocksä för annat avgiftsbelagl
vill måste fastställas till myckel höga belopp för att skadedrabbade
jordbrukare skall kunna fä viss ekonomisk ersällning för skadorna. Härtill
kommer alt riksdagen hell nyligen fattat beslut om ersällning för skador
orsakade även av krön- och dovvili. Länsstyrelsen kan i dag inte överblicka
konsekvenserna härav, men anspråken pä ersättning ur viltskadefonden kommer
sannolikt aU öka kraftigt.

2.13 Svenska naturskyddsföreningen:
Föreningen anser all eventuell skadegörelse på gröda eller skog bör regleras
genom ändrat jakliryck och all syslemel med ersällning frän en skadefond bör lillämpas
med stor restriktivitet.

2.14 Lantbrukarnas riksförbund och
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Beredningen har bedömt att en
frilevande vildsvinsslam ej skulle medföra omfattande skador och all principen
om faunans skydd och utveckling starkt lalar mot en utrotning av vildsvinen.
Vi vill pä del bestämdaste rikta invändningar mot denna bedömning. Som framgär
av beredningens betänkande kommer vildsvinens reproduktionsförmåga, rörlighel
och förmåga till anpassning all innebära all vi i Sverige sannolikt inom några
år har en utbredd och etablerad vildsvinsslam om inga åtgärder vidtas för all
hindra en sådan utveckling. Enligl LRF:s och SSR:s uppfallning finns det
utomordentligt slora risker för all den lolala skadesituationen kommer att bli
förödande.

----- Redan dagens slora älgslam innebär en icke
acceptabel skadenivå

i vissa områden. Även om beredningens hell orealistiska lanke
på avgränsning kan göras uppslår en accumulalion av skador i de bygder som
vildsvinen vistas i. Beredningens utvärdering av skadorna om vildsvinen får
fortleva i frihet är således enligl vår uppfattning både bristfällig och
felaktig.

Beredningen anför att skadorna pä jordbruksgrödor blir i ell
slörre ekonomiskt perspektiv av ringa omfattning. LRF vänder sig mol della
synsätt. För ett enskilt jordbruksförelag kan skadorna bli omfatiande och
innebära lönsamhelsavbräck som allvarligt försämrar lantbruksföretagets
ekonomiska situation. Lönsamheten lämnar ingel uirymme för skador av den
storlek som vildsvinen orsakar. Även det bristfälliga ersättningssystem, som
föreslagits av jakt- och viltvärdsberedningen, skulle på grund av självrisken
innebära allvariiga lönsamhelsslörningar. LRF och SSR finner del orimligt och
ulan verklighetsförankring all relatera viltskador på ell enskilt
lantbruksföretag till lantbrukets lolala produktionsvärde som anges i belänkandel.

2.15 Föreningen Sveriges jordbruksarrendatorer: Mol
bakgrund av all våra

medlemmar lill mycket stor del saknar jakträtt på den arrenderade marken

kan de inte heller aktivt påverka eller begränsa befarade skador. Jakt- och

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 44

viltvårdsberedningen har inle pä något sätt löst de
problem som mänga

jordbruksarrendalorer ulan jakträtt redan har vid viltskador av nuvarande

fauna.-----

2.16 Föreningen för Svensk hjortavel:
Beträffande ersättningsfrågan för skador av frilevande vildsvin vill Föreningen
föreslå alt denna ersättning, ulöver självrisken, delas lika mellan
jakträttsinnehavaren och viltskadefonden. Jakträttsinnehavaren, som äger att lillgodogöra
sig värdel av de skjutna djuren, skall ha ett klart ekonomiskt iniresse av att minska
skadefrekvensen genom ett ökal jakliryck. En sädan ordning skulle ocksä vara i
överensslämmelse med pä kontinenten rådande förhällanden och del är naturligt
och klokt att vi i Sverige anpassar oss lill en ordning som under lång lid
provals och befunnits fungera väl.

2.17 Svenska jägareförbundet: Med det av
beredningen föreslagna

handlingsalternativet bör vissa möjligheter finnas att
successivt med en målmedveten jakt söka styra vildsvinsslammens utveckling och
utbredning till sådana områden, där arealen skadekänslig jordbruksmark inte
uppgår lill mera avsevärd andel och där jordbrukarnas inställning lill
vildsvinen inte på förhand är negaliv.

Valmöjligheterna beträffande lämpliga platser för
undersökningar av konsekvenserna med frilevande vildsvin är emellertid - om inle
nyetablering i begränsad omfattning kommer till stånd - ytterst begränsade och
i realiteten starkt knutna lill Mörkö-Tullgarn-vildsvinen. Enligl Svenska
jägareförbundets uppfattning är förutsättningarna, med hänsyn lill jord-bmksförhållandena
inom detta område, sådana, all resultatet mäste bli avgjort mera negativt än om
samma uppföljning kommer till stånd inom andra för vildsvin mer lämpade
områden.

Kan de problem, som evenluelll uppslår för jordbmksarrendalorerna,
lösas i varje enskilt fall genom avtal mellan markägaren och arrendatorn, är
detta inte minst ur jaklbevakningssynpunkl en lösning som jägareförbundet är
berett alt föredraga. Här kan dock uppslå situationer som kräver viss medverkan
från arrendenämnd. Väsentligt är att arrendatorernas situation utifrån
vildsvinsförekomsten beaktas.

1 de fall redan ingångna avtal blir föremål för Ivistighel
med anledning av vildsvinsskador lorde som beredningen framhållit avtalslagen
kunna medge nödig omprövning av arrendevillkoren.

Vad avser ersättning för skada av vildsvin och föreslagna fällavgifler
tillstyrker jägareförbundet beredningens förslag.

2.18 Sveriges jordägareförbund: Liksom
jakt- och viltvärdsberedningen anser Sveriges jordägareförbund att de problem
som kan uppstä för jordbmksarrendalorerna bör lösas avtalsvägen. Därutöver
behövs ett, av del allmänna, administrerat ersättningssystem.

2.19 Trädgårdsnäringens riksförbund: Del
är därför TRF:s mening all det, med nu gällande eller med det föreslagna
ersättningssystemet för skördeskador, vore oklokt att ytterligare öka trycket
för viltskador, dä möjligheterna till en rimlig skadeersättning ej finns.

Ett accepterande av en frilevande vildsvinsslam kommer
otvetydigt all leda till fler och svårare viltskador. Delta är ett faklum som
vi redan har

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 45

inhemsk erfarenhet av, och som även är välbekant frän
andra länder.

I en gemensam reservation och särskilt yttrande av
riksdagsman Arne Andersson samt sakkunnig i beredningen, lantbrukare Thure W. Karisson,
LRF, hävdas all det fär betraktas som mindre ansvarsfullt alt tillföra faunan
ytterligare ett vill, som bevisligen också kan vara skadegörande, innan man
fått en godtagbar lösning på villskadeersällningarna för våra nuvarande villarter.
TRF instämmer i denna uppfallning.

Förutom de föreslagna jaklmeloderna redovisar beredningen
även andra förebyggande åtgärder mol viltskador. Man nämner elstängsel, nätslängsel
och utfodring i skogen om sommaren. Undersökningar har dock visat, all
vildsvinen i ca 70% av skadefallen besökt ell fäll under endasl ell tillfälle
för all därefter försvinna. Del kan därför ej anses vara meningsfullt att under
sådana förhållanden skydda trädgårdsodlingar med stängsel. Även för relativt
små odlingar innebär uppsättande av stängsel slora koslnader. Det kan vidare
knappast ankomma på vare sig lantbrukare eller trädgårdsodlare att utfodra
vildsvin i skogen för att kunna skydda sina grödor.

3 Vildsvinen som smittbärare

Flera remissinstanser framhåller den osäkerhetsfaktor som
en etablering av vildsvin i landel skulle innebära ur smittskyddssynpunkl (jfr.
även 1.13 och 1.15). Nägra anser att risken för all vildsvinen kan komma alt
fungera som smiltoreservoar är alltför stor för att kunna accepteras medan
andra anser den negligerbar. Andra sjukdomar som mer bör uppmärksammas i
sammanhanget är, enligl vissa remissinstanser, trikinos och pseudorabies.

3.1 Ståthållarämbetet: När det gäller
sjukdomar har man koncentrerat sig på svinpest, medan man pä endasl nägra rader
avfärdar trikiner. Med hänsyn till att trikiner finns hos säväl räv som råttor
och sork ifrågasätts om inte risken för trikiner är större än för svinpesl. Om della
förmodande är rikligt, bör jordbrukare i vildsvinsrika trakter uppmanas all ha
sina tamsvin sä inhägnade alt kontakt med vildsvin om möjligt förhindras.

3.2 Lantbruksstyrelsen:
Lantbruksstyrelsen anser inle att nya fakta framkommit i utredningen som ger
anledning ändra uppfallning om de svårigheter ell sjukdomsbekämpande gällande
vissa virussjukdomar skulle fä om i landet skulle finnas villlevande vildsvin. Enligl
utredningen kan i dag inle säkert dokumenteras hur stora problemen skulle kunna
bli men del finns enligt lantbmksstyrelsens uppfallning ingen dokumentation
över alt vildsvin inte skulle försvåra ett bekämpande. Bara della förhållande
borde vara nog för alt förbjuda villlevande vildsvin allra helst som ulredningen
klart uttalar att ell frisläppande inom några år skulle innebära alt stammen
blev utbredd över stora delar av landel.

Vildsvin
innebär inle, som ulredningen ocksä konstaterar, någol egent

ligt hot när del gäller smittspridning lill landel. En sädan skulle sannolikt

ske pä annat sätt. Delta har inle heller påverkat styrelsens ställningstagan

de, då ju införande av levande djur regleras i särskild ordning. Import får

över huvud taget ej ske från land där l.ex. svinpesl förekommer.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 46

3.3
Länsstyrelsen i Stockholms län:
Som beredningen framhåller är vildsvinens roll oklar vad beträffar spridning
och bekämpning av vissa för lamsvinen allvarliga sjukdomar, som l.ex.
afrikansk och klassisk svinpest. De tvä väsentligaste smittoriskerna för
introduktion av svinpesl i landel anges vara livdjurshandel och imporl av arumaliska
produkter från smittade länder. Trots att del från några håll påtalats att
vildsvinen kan ha belydelse som smiltoreservoar för klassisk svinpesl har Inlernalionella
byrån för bekämpning av smittsamma husdjurssjukdomar ännu inle rekommenderat nägra
åtgärder mol vildsvin för all förebygga denna sjukdom. Den andra för lamsvinen
allvarliga sjukdomen har aldrig förekommit i Sverige. Från afrikanskt håll
anges all risken för överföring av svinpesl från vilda svin lill lamsvin
påtagligt kan reduceras genom ordentliga stängsel som förhindrar direktkontakt
mellan djurslagen. Även om epizootirisken genom vildsvin inle ska
bagatelliseras anser länsstyrelsen all i utredningen redovisade fakta inte
motiverar en utrotning av den nu frilevande vildsvinsslammen i Sverige.

3.4
Länsstyrelsen i Blekinge län:
Vid behandlingen av frågan om vildsvinels vara eller inte vara i Sverige bör beaklas
all en frilevande vildsvinsslam kan allvarligl försvåra bekämpandet av vissa
smittsamma djursjukdomar. Dit hör framför alll svinpest men även t.ex. mul-
och klövsjuka. Om vildsvinsslammen skulle drabbas av sädana sjukdomar, vilkel
mycket väl kan hända, blir del svårt all snabbt och effektivt befria landet
från smittan. Följden skulle också bli kännbara negativa konsekvenser för möjlighelerna
alt exportera kött och levande svin.

3.5
Länsstyrelsen i Hallands län:
Länsstyrelsen anser all ulredningen tagit för lätt pä sambandet vildsvin och
sjukdomar: Djurarten är ofta bärare av trikinsmilla. Della innebär att skelellmuskulatur
som konsumeras rå, sallad eller rökt kan överföra smitta lill andra däggdjur.
Djurarten kan därmed bidra till spridning av trikinsmilla. (Enligl lagen om költbesiktning
m.m. råder besiklningslväng på vildsvin.)

Utredningen
diskuterar svinpest och rabies, sjukdomar som f.n. inle finns i Sverige, och
menar att risken för smitta bland vildsvinen är försumbar vilket också
länsstyrelsen menar så länge ifrågavarande smittämne inle finns i landet.
Annorlunda måsle bedömningen vara den dag sjukdomarna uppträder här.

En
sjukdom som inle diskuteras alls i ulredningen är pseudorabies eller Aujeszkys
sjukdom. Under den gångna vintern har man i Holland hafl svåra utbrott bland
tamsvin. Sjukdomen finns här i landel och har även här visat tendenser lill vimlensökning.
Ett utbrott i Kristianstads län i vintras talar för della. Samband mellan den nyetablerade
vildsvinsstammen i Holland och vimlensökningen hos pseudorabiesvims kan inle
uteslutas.

3.6 Lantbrukarnas
riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksför

bund: 1 belänkandet behandlas frägan om vildsvinen kan medföra sprid

ning av svinpest inom landet. Jakt- och viltvärdsberedningen konstaterar

att denna smittspridning är vad beträffar vildsvinens roll oklar. Enligl vär

uppfallning är redan oklarheten ell väsentligt skäl för all utrota vildsvinen.

Tvärtemot jakt- och viltvårdsberedningens uppfallning har LRF och SSR

erfarit att kontakter mellan frilevande vildsvin och tamsvin förekommer.

Betäckningar är dä ej ovanliga. Det är nämligen vanligl alt suggor vid

mindre och medelstora gårdar sommartid vistas ute i hägnader. LRF och

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 47

SSR har därför svårt alt inse hur jakt- och viltvärdsberedningen
kan göra bedömningen att överföring av smitta frän vildsvin till lamsvin skulle
bli mindre i Sverige än i många andra länder. Vi vill ocksä påtala risken av
all en vildsvinsslam kan utgöra en okontroUerbar smiltreservoar vid epizootier
på svin och nöt.

3.7 Föreningen Sveriges jordbruksarrendatorer:
Riskerna för spridning av svinpest m.m. kan inle negligeras och den ekonomiska
följden av svinpesl i landel skulle vara katastrofal.

3.8 Svenska jägareförbundet:
Vildsvinels belydelse ur epizootihänseende tillmäts olika betydelse av
beredningen och reservanterna. Medan den förra anser betydelsen oklar men
troligen liten, vilkel överensstämmer med tillgängliga utländska erfarenheter
och delas av Svenska jägareförbundet, är reservanterna inte främmande för all epizoolifaran
kan vara den helt avgörande frägan, när del gäller alt la slällning fill om en
frilevande vildsvinsstam kan accepteras eller ej.

Såvitt Svenska jägareförbundet har sig bekant, lorde dock
inte de befarade farhågorna för exportförbud för svin eller svinprodukler
komma all aktualiseras, även om "svinpest" på ett eller annai sätt
kommer all uppträda i värt land. De ekonomiska och arbetsmarknadspoliliska
aspekterna som reservanterna fört fram måsle därför tillmätas en begränsad
betydelse.

4 Jakt på vildsvin

Frän mänga häll understryks svårigheterna alt genom jakt
hälla vildsvinsslammen pä en önskad numerär. Flera är tveksamma om den nuvarande
vildsvinsslammen över huvud tagel går att utrota. I dessa remissvar påtalas
problemen med att få fram lämpliga hundar för jakten samt problemen med all
skapa önskade stora arealer för att kunna jaga med framgång. Några
remissinstanser ullalar tveksamhet mol all lillåia nattjakt. Den av beredningen
föreslagna fredningsliden för kullingförande sugga har lämnats ulan erinran av
remissinstanserna. Formerna för den av beredningen föreslagna ivångsjaklen har
diskuterats av några remissinslanser.

4.1 Ståthållarämbetet: Ämbetet delar
helt beredningens förslag all jakt icke skall bedrivas så att sugga skjuts frän
sina ungar förrän de är stora nog all klara sig själva. Av länsstyrelsen i
Stockholms län föreslagen frednings-lid för förande sugga 1/3-30/9 synes dock bällre
anpassad till mellansvenska förhållanden. Smågrisar och galt bör dock
fortfarande vara lovliga hela årel. Vid jakt bör endast klass 1-vapen tillåtas.

4.2 Riksåklagaren:--- De förslag
angående jakt på vildsvin och ersällning för skada av vildsvin som beredningen
framfört syns även enligt min mening väl lämpade att molverka icke önskvärda
effekter av införandet av en frilevande vildsvinsstam i Sverige. Jag vill
därvid särskilt nämna beredningens föreslagna tillägg till 24!) jaktlagen.

Av skäl som reservanterna utvecklat kan det anses tveksamt
om generell nattjakt bör tillåtas. För alt effeklivl kunna begränsa vildsvinsslammen
torde det dock vara nödvändigl att viss avskjutning tillåts under denna lid

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 48

på
dygnet. Detta bör enligt min mening ske efter dispens, vilkel möjliggör kontroll
av vilka skyttar som utövar sädan jakt.

4.3
Lantbruksstyrelsen: Jakten har
också framhållits vara ell effektivt medel för att begränsa skador. Erfarenheler
frän ullandel och Sverige visar att vildsvinen är mycket svårjagade och alt del
krävs stora resurser för att hälla stammen nere vid ett rimligt antal saml alt
begränsa utbredningen till vissa områden. Nattjakt och tillgäng lill hund lycks
vara nödvändigl. Inom vissa svårtillgängliga omräden lär en effektiv jakt vara
nästan hell omöjlig. Som ett av huvudalternativen för all ej anordna en
försöksverksamhet med vildsvin på vissa begränsade områden anförs dock de stora
insatser som skulle krävas för att undvika spridning lill andra omräden. Trols
alt jakten måste tillmätas stor betydelse för skadeutvecklingen torde dessa
förhållanden väl beskriva svårigheterna alt genom jakt begränsa skadorna.

4.4
Statens naturvårdsverk: Vad
beträffar jordbmksarrendalorer ulan jakträtt har beredningen även varil inne
pä frägan om en särskild, för dessa speciell rätt till skyddsjakt avseende
vildsvin. Beredningen har dock inle velat föreslå ett sä belydande avsteg frän
vad som i allmänhel gäller i fräga om jakträtten. Det bör då noteras att en
sådan skyddsjakt med tanke på vildsvinens nomadiserande vanor, inte kan
begränsas lill jordbruksarealerna för att bli tillräckligl effektiv utan måsle
avse även andradelar av fastigheten.

Naturvårdsverket
instämmer hell i beredningens ställningstagande pä denna punkt. Att över
förmodligen ganska stora arealer skapa ett system med dubbel jaktutövningsrätt
skulle, även om del bara gäller en enda djurart, med säkerhet leda till
avsevärda problem, inte minsl säkerhetsmässiga. Det kan här erinras omalt det
syslem med dubbel jaktutövningsrätt som i dag finns inom renskötselområden är
långt ifrån problemfritt och inte manar lill efterföljd.

Beredningen
har dock funnit del lämpligl med en viss utvidgning av möjligheterna till tvångsavjagning,
enligl 24 § jaktlagen sä all vildsvinen skall kunna hållas borta frän
exempelvis utpräglade jordbruksområden. Verket harej några invändningar mol en
sådan utökning av 24 § jaktlagen men finner det tveksamt om detta bör ske genom
tillskapande av ell nyll Qärde moment som föreslagits av beredningen. Verket
anser att den nödvändiga befogenheten lika gärna eller hellre kunde ulformas
genom en kompletlering av iredje momentet sä att denna bestämmelse kom att
gälla inte bara vildkanin och vildmink ulan ävenvildsvin. Ell förfarande enligl
tredje momentet är snabbare. Verket fömtsätter givelvis att beslämmelsen skulle
komma alt tillämpas restriktivt.

4.5
Stockholms universitet: De
förslag om jakt nattetid med särskilda hjälpmedel (vilket vi antar syfiar pä
strålkastare) som framförs motsätter vi oss helt. Detta skulle i det närmaste
omöjliggöra kontrollen av tjuvjakt. Dessulom kan man inle bortse ifrån de ökade
riskerna som skulle uppstå för människor som vistas i terrängen.

4.6
Sveriges lantbruksuniversitet: Enligl
beredningens förslag skall vildsvinsstammen ej tillåtas tillväxa okontrollerat
ulan regleras/ kontrolleras genom jakt. Av de resonemang som förs i ulredningen
framgår dock all belydande svårigheter kan förväntas när del gäller all erhålla
ell effektivt jakttryck pä vildsvinen. Detla är i och för sig ett välbekant
fenomen som är

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 49

en
naturlig följd av den brist på kunskaper m.m. angående jaktens bedrivande som
föreligger dä en "ny" djurart skall börja jagas. Del lorde därför
vara mer eller mindre klarl att belydande svårigheter kommer att föreligga när
det gäller att kunna reglera vildsvinsstammarna. En begränsad försöksverksamhet
som här föreslagits samt en eliminering av övriga vildsvinsstammar lorde vara
enda möjlighelen alt eventuellt behärska situationen.

4.7 Länsstyrelsen
i Östergötlands län: Vidare bör möjligheterna alt

bedriva
jakt efter vildsvin bli extraordinära.

4.8
Länsstyrelsen i Blekinge län:
Förutom jaktens övriga värden är det värdefullt om den kan användas som ell
effektivt och styrbart medel alt kontrollera stammen av skadegörande Viltarlef,
antingen lokall eller totalt sett. Vildsvinens rörlighet, deras val av terräng
att uppehålla sig i, deras beteendemönster i övrigt saml det förhållandet ätt
de anses vara svåra all skjuta gör all jakt efter dem ställer slora krav på
samordning och på jägarens skicklighet. Viltexperter i Västtyskland och Polen
anser att jakten blir effektiv först när man samarbetar inom omräden som täcker
minst 3000 och helst uppemot lOOOO hektar. I Blekinge liksom i andra län i
södra Sverige är älgjaktsområden av den storleken sällsynta. Över huvud tagel
är erfarenheterna från försöksverksamheten med den samordnade älgjakten inte
uppmuntrande som underlag för all bedöma förutsättningarna för att med normala
metoder - grundade på frivillighet - samordna jakten inom så stora arealer som
det här är fräga om. Länsstyrelsen drar därför slutsal-sen att det kan komma
att krävas osedvanliga ansträngningar av säväl jägare som myndigheier för all
hälla en etablerad vildsvinsstam antalsmässigt under kontroll.

4.9
Länsstyrelsen i Malmöhus län:
Vildsvinen är enligt uppgift svära att jaga. Det är därför önskvärt alt jaktlfyckel
blir hårt. Allmän jaktlid i kombination med rätt för länsstyrelserna all
besluta om jakt efter vildsvin inom område där de kan befaras orsaka avsevärd
skada, är därför en lämplig reglering av jakten.

Enligl beredningen kräver
jakt efler vildsvin stora insalser och stort kunnande av utövarna. För att öka
jägarnas kunskaper om vildsvin och vildsvinsjakl är del viktigt alt
kvalificerad informalion härom kommer jägarna lill del. Jägarorganisationerna
bör kunna medverka lill alt sprida denna information.

Eftersom vildsvinen är hårdskjulna
och då ett skadeskjulel vildsvin har viss benägenhet alt gå lill anfall, anser
länsstyrelsen all del vid vildsvinsjakl bör finnas hund som kan användas för spårning
av skadat vill.

4.10 Länsstyrelsen
i Hallands län: Del lorde vara hell orealistiskt att anbe

falla utrotning utan att samtidigt ange vilken metod som i så fall skall

användas. Gift och nattjakt är meioder som inte kan accepteras ur djur

skyddssynpunkt.

Ulredningens
förslag innebär att en reglerad vildsvinsjakl måste införas. Detla medför en
ökad administrativ belastning på bl.a. länsslyrelserna. Kostnaderna för denna
administration bör givelvis även beaklas innan slutligt beslul fattas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:82 30

St ä llningstagande

Som framg å tt av vad vi
anf ö rt kan tveksamhet mot vildsvin
riktas fr å n m å nga olika utg å ngspunkter. Vi anser oss ha v ä nt uppm ä rksamheten
mot n å gra av de viktigaste sidorna. Det ä r m ö jligt att epi-zootifaran
i sig utg ö r en s å stor risk att den skulle kunna l ä ggas till grund f ö r
ett f ö rslag om att utrota nu levande
vildsvin i Sverige. S å ledes m å ste en riskbed ö mning
utifr å n epizootologiska grunder vara av
avg ö rande betydelse. Dessutom anser vi
att det ä r ett on ö digt risktagande, en typ av
"lyxkonsumtion" i risktagande, som vi sv å rligen kan acceptera med h ä nsyn till ev. f ö ljder
f ö r landets v ä rdefulla tamsvinsbes ä ttningar och d ä rmed f ö r syssels ä ttningen
i slakteriindustrin.

Sammanfattningsvis vill vi peka p å att de av oss ovan p å talade ol ä genheterna och riskerna inneb ä r att vi nu bed ö mer
det som orealistiskt att tillm ö tesg å ö nskem å len om en frilevande svensk vildsvinsstam. Vi f ö resl å r s å ledes att den nu frig å ende vildsvinsstammen i Sverige skall utrotas.

Genomf ö rande

Enligt v å r mening kan
ett genomf ö rande inte ske utan att mera
okonventionella jaktmetoder m å ste komma
till anv ä ndning. Gr ä nsen f ö r
vad som kan till å tas b ö r s ä ttas vid giftanv ä ndning, som ä r
ett oestetiskt och allm ä nt motbjudande tillv ä gag å ngss ä tt. Avg ö rande
i sammanhanget ä r givetvis att utrotningen i ett f ö rsta tidsbest ä mt
skede bedrivs av mark ä gare och/eller jaktr ä ttsinnehavare. Denna avskjutningsfas skall f ö rhoppningsvis ge fullst ä ndig framg å ng,
dvs. utrotning. Det f å r emellertid inte uteslutas att
denna fas endast leder till stark decimering av stammen. S å ledes ä r
det inte osannolikt att ca 10?o av stammen å terst å r och kommer att kr ä va l ä ngre g å ende och mindre konventionella utrotningsmetoder. Ä l ä gganden och
i sista hand ocks å tv å ngsjakt f å r d ä rvid inte uteslutas. Det ä r
enligt v å r mening n ö dv ä ndigt att avskjutningen
stimuleras genom skottpengar med f ö rh å llandevis h ö ga
belopp f ö r att ge ö nskat resultat och d ä rmed undvika exempelvis giftanv ä ndning.
Vi utg å r f ö r v å r del ifr å n att naturv å rdsverket
vid utformningen av erforderliga best ä mmelser
har ett n ä ra samr å d med Svenska J ä garf ö rbundet i enlighet med 1951 å rs riksdagsbeslut.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 51

angelägen jaktform, nämligen vaktjakl vid betesplatserna.
Ur bevakningshänseende kan klasstillhörigheten på de vapen som används vid
nattjakt inle pä nägot sätt tillmätas avgörande belydelse. Vid vakjakl efter
räv, som bedrivs i stor omfattning i hela landet, är del tillåtet all använda
klass 1 vapen. Särskilda olägenheter härav är inle uppmärksammade, varför reservanternas
farhågor måste anses som alllför framlonade.

4.15 Sveriges jordägareförbund: För all
säkerställa möjlighelerna till en effektiv reglering av vildsvinsstammens
storlek är det viktigl all jakträttsinnehavare ges en vidsträckt möjlighet
till jakt. Sveriges jordägareförbund har ingen erinran mot förslaget till
tillägg lill 24 § jaktlagen.

4.16 Trädgårdsnäringens riksförbund: Enligl
beredningens mening bör skador genom vildsvin i första hand förebyggas genom
alt stammen med lämpligt anpassad jakt lokaliseras lill mindre skadekänsliga omräden
och alt antalel djur hälls pä en lämplig nivä.

Mot detla
vill vi anföra de redan redovisade eifarenheterna från Polen, där man ej
lyckats alt med jakt hålla vildsvinsslammen på önskad nivä. För den befintliga
svenska stammen kan man också konstatera all trots alt jakt varit tillälen hela
året har endasl ell myckel litet anlal djur kunnal fällas under senare är. Om
man vidare betänker vildsvinens rörlighel och all de ej är revirbundna,
framstår de föreslagna jaklmeloderna som tveksamma ätgärder när del gäller alt
effektivt kunna reglera en vildsvinsslam bäde lill lokal och numerär.

5 Övriga synpunkter

Den principiella frågan om vildsvinels s.k. hemortsrätt i
Sverige har väckt slorl iniresse hos ätskilliga remissinstanser (jfr. även
1.12. 1.13, 1.14, 1.17 och 1.25). Flera anser att frägan om hemortsrätt i
landet inle har relevans för de vildsvin som nu är lösa. Andra har motsatt
uppfattning och anser i vissa fall också alt de nu frilevande vildsvinen är
fullt acceptabla ur renrasighetssynpunkl. Från flera håll understryks all föreskrifler
om villhägn snarasl skapas.

5.1 Riksåklagaren: Slutligen fär jag
betona viklen av all ulvecklingen av en frilevande vildsvinsslam noga undersöks
de närmaste åren så alt effektiva åtgärder i form av exempelvis ändrat jakliryck
i god lid kan vidtas om utvecklingen skulle le sig ogynnsam.

5.2 Lantbruksstyrelsen: Ulredningens
argument all vildsvin en gång för flera hundra år sedan tillhört vår fauna och
all man därför kan lägga ulrolningsaspekter på frägan finner lanlbruksstyrelsen
märklig. Dessa principer bör gälla djurarter vi har i landel eller där artens
fortlevnad i världen är hotad. På delta sålt fungerar l.ex. den internationella
konventionen om handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter
-den s.k. Washingtonkonvenlionen. När del gäller vildsvin är inle något av
dessa alternativ för handen.

5.3 Statens naturvårdsverk: Vildsvinet
har ulan tvekan "hemorlsrält" i Sverige, t.o.m. en bällre räll än
flera andra djurarter som i dag förekom-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 52

mer i landel. Arten fanns i vilt tillstånd fram lill
åtminstone 1700-talet och har sporadiskt förekommit i vär fauna även senare.
Den har försvunnit till följd av människans åtgärder och ej på grund av
ekologiska förändringar. Vildsvin har goda möjligheter att anpassa sig till och
fortleva i den svenska naturen.

Del förhållandel all etableringen av vildsvinsslammar
skett genom rymning från hägn behöver i princip inle påverka samhällels
inställning. Varg och myskoxe, som har molsvarande "hemortsrätt" i
Sverige har exenipelvis getts omfatiande skydd frän samhällels sida, trols att
arternas nuvarande förekomst i landel inte berott pä regelrätta och noga
förberedda utplanleringar och trols att de kan åstadkomma påtaglig sadegörelse.
Ett annat jämförbart exempel är den mellansvenska kronhjorten, där en dei av de
frilevande stammarna bildats efler rymningar från villhägn men ändå givits ett
kraftigt skydd genom lagstiftningen.

Varje djurart påverkar både "positivt" och
"negativt" människans ekonomiska eller andra intressen. Även
ekologiska förändringar sker vid nyintroduklion av en tidigare försvunnen arl.
Värderingarna av denna påverkan får dock enligt naturvårdsverkels uppfattning
inte vara avgörande i principfrågan. Avgörande bör vara om djurarten kan sägas
ha "hemortsrätt" i landets fauna eller inte. En vägning av en
djurarts "för- och nackdelar" skulle strida mol modernt ekologiskt
länkande.

5.4 Domänverket: Till grund för ställningstagandet i
vildsvinsfrågan har

beredningen lagt den principiella ståndpunkten att vildsvinet har hemorts

rätt i landet. Domänverket ifrägasäller inte djurartens hemortsrätt, men

framhåller, alt det är myckel tveksamt om vildsvin reservalionslöst nu har

ett berättigande i den svenska faunan.

En fritt levande vildsvinsslam som okontrollerat tillåts
utbreda sig i södra och mellersta Sverige, ulgör obestridligt en
osäkerhetsfaktor och som enligt domänverkels uppfattning kan komma all för samhällel
medföra problem av vitt skilda slag.

5.5 Lunds universitet:
Försöksverksamheten inom ell eller tvä omräden bör utformas med inriktning all
ta fram information om hur vildsvinen kommer alt fungera i del nutida svenska
odlingslandskapet och vidare all skaffa erfarenhet om godtagbara meioder all
kunna konlrollera populalion-ens storlek (jakttid, jaktsätl etc). Slutligen bör
vid ell eventuellt återinförande av frilevande vildsvin en plan föreligga med bl.a.
angivande av områden som ur skilda synpunkter är lämpliga för vildsvin. Inom omräden
bortsett från försöksområdena där frilevande vildsvin nu förekommer, bör
åtgärder vidtas för att så snabbt som möjligt la bort vildsvinen.

5.6 Länssstyrelsen i Stockholms län: Om
än pä ofrivillig väg får vildsvinet i dag anses ha etablerat sig i den svenska
faunan. Utredningen ger inga klara belägg för alt denna vildsvinsslam skulle
vara uppblandad med lamsvins-anlag eller andra inte önskade gener. Kostnaderna
för en total utrotning av dagens frilevande vildsvin, som hitlills visat sig
kunna acklimatisera sig bra i Sverige, står inte heller i rimlig proportion
till värdel av en senare "genetiskt" kontrollerad vildsvinsutsällning.

5.7 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen
finner del

även synnerligen angeläget all nya, strängare föreskrifter
om villhägn så snart som möjligl meddelas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 53

5.8 Länsstyrelsen i Östergötlands län:
Avslutningsvis vill länsstyrelsen framföra farhågor om all de slammar som redan
finns lokall kommer alt växa vare sig samhället accepterar det eller inte.

5.9 Länsstyrelsen i Blekinge län:
Vildsvin fanns i Sverige ända fram lill 1700-lalet då stammen utrotades av
människan. Man kan alltså med fog hävda alt vildsvinet har hemorlsrält i
Sverige. Detla faklum har slor betydelse om man anser alt varje djurarts
existensberättigande bör bedömas utifrän ett ekologiskt synsätt. Av ett sådanl
följer bl.a. all avgörande är inte utfallet av ett ekonomiskt skada-nytlaresonemang
ulan i slällel huruvida arten har en naturlig och eventuellt också etablerad
plats i den svenska faunan. Även djurarter som orsakar en viss ekonomisk skada,
l.ex. hjort och varg, skyddas i olika hög grad bl.a. lill följd av denna
grundinställning.

1 fråga om vissa djurarter kan det länkas alt en strikt lillämpning
av viltekologiska principer för med sig allvariiga olägenheter. I så fall måsle
del enligt länsstyrelsens mening anses lillålet all i någon män göra avsteg
från dessa grundprinciper. Detla är utgångspunkten för länsstyrelsens
ställningstagande belräffande vildsvin i Sverige.

----- Om arten över huvud laget skall komma tillbaka som
frilevande

bör denna händelse föregås av en omsorgsfull planering. Till
dess vi

har säkrare material-- är det angelägel all vi behäller
handlingsfrihe

ten i fråga om återinförandet.

Länsstyrelsen finner del slutligen myckel angelägel all
reglerna om inrättande av vildsvinshägn skärps och alt hägnen i forlsältningen
byggs på ett sädanl sätt all rymningar ytterligare begränsas.

5.10 Länsstyrelsen i Hallands län:
Utredningen hävdar vidare att vilsdvinel skulle vara utrotningshotat liksom
varg och myskoxe och därför borde skyddas. Detta synsätt kan inte länsstyrelsen
dela eftersom det finns myckel starka vildsvinsstammar på europeiska
fastlandet. Sålunda uppges del all Holland nu har fäll en fasl slam och all
stammen i Väsllyskland ökar. År 1976 sköts 40000 vildsvin i Västtyskland. Del
finns alltså inget utrolningshot som skulle motivera en vildsvinsslam i
Sverige.

5.11 Lantbrukarnas riksförbund och
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Jakt- oeh viltvärdsberedningen
åberopar i flera sammanhang att vildsvinen en gång tillhört den svenska faunan
och all delta skulle vara ett väsenlligl skäl för alt acceptera en frilevande vildsvinsslam
i Sverige. LRF och SSR vill hänvisa till den uppfallning som redovisas i del
särskilda yttrandet. Vildsvinen fanns i Sverige för 200 år sedan. Både kulluriandska-pel
och faunan har sedan denna lid hafl en omfallande omdaning. Jordbrukels
nuvarande förhållanden kan ej jämföras med den situationen som då rådde, både
avseende grödval och produktionsområden. Den frilevande vildsvinsslam, som i
dag finns i Sverige, har ej uppställ avsiktligt. Rymningar från bristfälliga
vildsvinshägn är den direkta orsaken. Dessulom är inte heller de i hägn hållna
vildsvinen ur arlsynpunkl i överensslämmelse med de utdöda svenska vildsvinen. Bl.a.
ingår inkorsning med tamsvin i vilthägnens avelsmaterial. Att i efterhand
betrakta ett djurslag, som normall hälls inom villhägn, som nägot nödvändigt
för faunans utveckling är enligl LRF:s och SSR:s uppfattning en ofullständig
motivering för att

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:82 54

tillåta
en frilevande vildsvinsslam. Del är accepterat all vissa djurslag för olika
ändamål hålls inom villhägn. Enligl vår uppfattning bör vildsvinshägn i en
begränsad omfattning kunna tillgodose önskvärdheten av att vildsvin finns i
Sverige.

Alt
tillföra faunan ett djurslag på artificiell väg mot bakgrund av att detla förut
funnits i Sverige uppfyller ej önskemålet om en livskraftig och artrik fauna,
utan står i stället i strid med en ekologisk grundsyn. Förändringarna i faunan
kan ha medfört all vildsvinen i dag är olämpliga och allvarligl skulle störa
andra djur och växters existensmöjligheter. Del bör även påpekas alt för 200 är
sedan fanns i södra Sverige för vildsvinen naturliga predatorer.

5.12
Svenska jägareförbundet: Enligl Svenska jägareförbundets uppfattning är de nu
frilevande vildsvinens härstamning hell acceptabel ur renrasighetssynpunkl och
bör ses mol den bakgrunden att vildsvinet i vårl land med största sannolikhet
aldrig utrotats men väl successivt domeslicerals bort och uppgått i de hjordar
av ollonsvin, som lidigare hölls som betesdjur i de sydsvenska ek- och
bokskogarna.

Ur
verlebratekologisk synvinkel saknar det således betydelse all vildsvinen i
fråga inle härslammar från en planerad och av myndighet godkänd utsättning. Om
de nu frilevande vildsvinsstammarna accepteras har Svenska jägareförbundet däremol
ingel all invända mol att dessa genom särskilda åtgärder tillföres avelsdjur
av väl dokumenterad härkomst.

Svenska
jägareförbundet, som i likhet med beredningen inle bedömt all ölägenheterna
eller de frilevande svinens ursprung försvarar uirolningsal-ternativet, anser
slutligen lill skillnad från reservanterna att fulll betryggande valfrihet kan
upprätthällas under några är, om jakt- och viltvårdsberedningens föreslagna
handlingsalternativ fastställes. Under inga förhållanden kan jägareförbundet
acceptera uppfattningen att nu gällande läge skulle innebära en
tvångssituation, vilken skall fä påverka bedömningen av sakfrågan på ett negativt
sätt.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Doktrin (1)

  1. Om vildsvinsskador, SvJT 1983 s. 554 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (9)

9 kopplingar i 7 dokument.

  1. SOU 2014:54 Vildsvin och viltskador s. 46 i texten
  2. Bet. 1986/87:JoU15 om jaktlag, m.m. (prop. 1986/87:58) s. 24 · s. 32 i texten
  3. Prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. s. 112 i texten
  4. Skr. 1981/82:75 med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen s. 127 i texten
  5. Bet. 1980/81:KU25 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 104 i texten

Visa alla 7

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1983 s. 554 Om vildsvinsskador s. 554 i texten