Prop. 1986/87:96

Regeringens proposition 1986/87: 96

med anledning av en överenskommelse

mellan Sverige och Tyska Demokratiska 1986/87:96

Republiken
om inbördes rättshjälp i brottmål

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 26 februari 1987.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Anita
Gradin

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås alt riksdagen godkänner en mellan Sverige och Tyska
Demokratiska Republiken träffad överenskommelse om inbördes rättshjälp i
brottmål. Överenskommelsen omfattar delgivning, bevisupptagning, överförande
av lagföring, översändande av utdrag ur straffregister och upplysning om
gällande rält och är i allt väsentligt utformad i överensstämmelse med de
åtaganden som Sverige har gjort till andra stater genom anslutningen till 1959
års europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brottmål. Överenskommelsen
har ratificerats av Tyska Demokratiska Republiken.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 96

Utrikesdepartementet Prop. 1986/87:96

Utdrag
protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Gustafsson, Hjelm-Wallén,
Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet A. Gradin

Proposition med anledning av en överenskommelse mellan
Sverige och Tyska Demokratiska Republiken om inbördes rättshjälp i brottmål

1 Inledning

År
1978 inleddes förhandlingar mellan Sverige och Tyska Demokrafiska Republiken
angående inbördes rättshjälp i brottmål. Förhandlingarna påböriades i Berlin i
januari 1978 och avslutades sedermera i Stockholm i maj 1986. En
överenskommelse undertecknades den 26 juni 1986 i Stockholm. Den är avfattad pä
svenska och tyska språken. Dess svenska och tyska text bör fogas till
protokollet i delta ärende som bilaga 1.

Vid
samma tillfälle undertecknades även en överenskommelse om avskaffande av
kravet på legalisering av handlingar. Detta avtal behöver emellertid inte
underställas riksdagens prövning. Enligt föreskrift i överenskommelserna skall
de ratificeras. Detta skedde för Tyska Demokratiska Republikens del den 5 december
1986.

2 Gällande ordning i fråga om inbördes rättshjälp i
brottmål

Sverige
lämnar av tradition andra länder rättshjälp i brottmål i den utsträckning vår lagsfiftning
medger det utan att något särskilt avtal träffats om rättshjälp. En del länder
kräver emellertid avtal för att lämna rättshjälp till en annan stat. Sådana
avtal skapar även klarhet mellan länderna under vilka förutsättningar
rättshjälpen lämnas. Avtalen bmkar också innehålla bestämmelser som syftar till
att underlätta det praktiska förfarandet.

Mellan
de nordiska länderna gäller överenskommelsen den 26 april 1974 om inbördes
rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning (SÖ 1975:42), se cirkuläret
(1975:301) fill statsmyndigheterna angående inbördes rättshjälp mellan
Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge genom delgivning och
bevisupptagning. Överenskommelsen gäller såväl tvistemål som brottmål.

På brottmålsområdel finns en multilateral reglering genom
den i Strås- Prop. 1986/87:96 bourg den 20 april 1959 dagiecknade europeiska
konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål (prop. 1961:48). Sverige
ratificerade rättshjälpskonventionen är 1967 och gjorde då vissa förbehåll och
förklaringar (SÖ 1968: 15). Den trädde för Sveriges del i kraft den 1 maj 1968.
Förutom Sverige är lill rältshjälpskonventionen anslutna Belgien, Danmark, Finland.
Frankrike med besittningar, Grekland, Island, Israel, Italien, Liechtenstein,
Luxemburg, Nederländerna, Norge, Schweiz. Spanien. Turkiet, Förbundsrepubliken
Tyskland och Österrike. I konventionen åtar sig medlemsstaterna att lämna
varandra rättshjälp i största möjliga utsträckning i mål eller ärenden avseende
beivrande av brott. Konventionen omfattar huvudsakligen bevisupptagning som
åsyftar utredning och överlämnande av bevismaterial eller handlingar,
delgivning av rättegångshandlingar och judiciella beslut, översändande av
utdrag ur straffregister, lagföring i annat land samt underrättelse om
straffdomar.

Rättshjälpskonventionen har sedermera kompletterats med etl
tilläggsprotokoll av den 17 mars 1978 (SÖ 1979: 12) som i vissa hänseenden
utvidgar konventionens tillämpningsområde bl.a. i fräga om brott mot skatte-
och avgiftsförfaltningar och rättshjälp pä verkställighetsstadiel.
Tilläggsprotokollet har tillträtts av Sverige samt av Danmark, Finland,
Grekland, Island, Nederländerna, Norge och Österrike.

Frågor om rättshjälp behandlas även i en del multilaterala
konventioner, t.ex. de europarädskonventioner som rör överförande av lagföring
och straffverkställighet. Bestämmelser rörande inbördes rättshjälp ingår dessutom
i vissa utlämningsavtal. En del bestämmelser av den innebörden finns således i
den europeiska utlämningskonventionen den 13 december 1957 (SÖ 1959:65) liksom
i avtalet den 26 april 1870 med Belgien om ömsesidigt utlämnande av förbrytare
(SFS 1870: 37 och 1877: 39) och avtalet den 7 mars 1956 med Frankrike om
ömsesidig rättshjälp i brottmål (prop. 1956: 100). Sistnämnda avtal sattes
emellertid i stora delar ur kraft genom Sveriges och Frankrikes anslutningar till
rättshjälpskonventionen (jfr SÖ 1969:50). Efter att under en lång följd av år
inte ha ingått nägra bilaterala överenskommelser utanför Norden om inbördes
rättshjälp slöt Sverige en överenskommelse om inbördes rättshjälp i brottmål
med Ungern den 28 september 1983 (prop. 1985/86: 8, JuU 2, rskr. 18), vilken
trädde i kraft den I mars 1986 (SÖ 1986: 5). De former av rättshjälp som
omfattas av den överenskommelsen är delgivning, bevisupptagning och överförande
av lagföring, vilka har sin motsvarighet i den europeiska rättshjälpskonventionen.

Förfarandet när en svensk domstol vill anlita en utländsk
domstol för att skaffa fram utredning i en rättegång regleras i lagen (1946:
817) om bevisupptagning vid utländsk domstol och i kungörelsen (1947: 847) med
vissa bestämmelser rörande tillämpningen av nämnda lag. I lagens 1 § föreskrivs
atl bevisupptagning inför utiändsk domstol i brottmål fär ske endast om det
finns synnerliga skäl. Delgivning i brottmål i utlandet sker genom utrikesdepartementet
med stöd av en kungörelse i ämnet (SFS 1933:618).

Bestämmelserna om bevisupptagning vid svensk domstol och
delgivning

i Sverige på begäran av utländsk myndighet är i princip desamma för 3

ti Riksdagen 1986187. I saml. Nr 96

brottmål
och tvistemål. De viktigaste bestämmelserna finns i lagen Prop.
1986/87:96 (1946:816) om bevisupptagning ål utländsk domstol och i kungörelsen
(1909:24 s. 1) angående delgivning av handling på begäran av utländsk
myndighet.

En förutsättning för att bevisupptagning skall kunna äga
rum i Sverige enligt 1946 års lag är att den gärning som avses med
framställningen motsvarar broll enligt svensk lag. Vissa begränsningar gäller
även för brott som har karaktär av politiskt brott. 1 kungörelsen (1947: 848)
med särskilda bestämmelser om bevisupptagning åt domstolarna i vissa främmande
stater finns bl.a. regler om att kostnader som uppstått vid bevisupptagningen
skall betalas av svenska staten. När bevisupptagningen företagits efter
framställning från stat som är ansluten till rättshjälpskonventionen eller från
Ungern, skall kostnaden, utom ersättning lill sakkunniga, således betalas av
svenska staten.

Bestämmelser rörande utländska framställningar om beslag
och husrannsakan meddelas i lagen (1975: 295) om användning av vissa tvångsmedel
på begäran av främmande stal. I fråga om framställningar från ett utomnordiskt
land gäller i princip att den begärda åtgärden inte får vidtas om hinder mol
utlämning skulle ha förelegat, vilket innebär bl.a. ett krav på att den
aktuella gärningen motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat
fängelse i mer än ett år.

Enligl lagen (1985: 988) om immunitet för vissa vittnen m.
fl. får den som i enlighet med överenskommelse som Sverige ingått med annan
stat efter kallelse har rest in i Sverige från den andra staten för att höras
som tilltalad, vittne eller sakkunnig inte lagforas, fängslas eller på annat
sätt underkastas inskränkning i sin frihet på grund av dom eller gärning som
härrör från tiden före inresan i Sverige och som, såvitt gäller tilltalad, inte
är avsedd med kallelsen. Immuniteten upphör om den kallade stannar kvar i
Sverige, trots att han haft möjlighet att lämna landet, under en sammanhängande
tid av femton dagar från det att han av domstolen underrättats om att hans
närvaro inte längre påfordras eller om han återvänder till landet efter alt ha
lämnat det. Om en överenskommelse med annan stat innehåller bestämmelse att
immuniteten skall ha mindre omfattning än som angivits i lagen, gäller i
stället den bestämmelsen.

Delgivning på begäran av utländsk myndighet sker enligt
1909 års kungörelse antingen av utrikesdepartementet eller av en länsstyrelse.
I princip tillämpas delgivningslagen (1970:428), men en begäran om delgivning i
annan ordning skall efterkommas om del kan ske. Vissa kostnader kan tas ut av
den stat varifrån begäran kommer. I bl.a. ärenden om delgivning enligt
rättshjälpskonventionen och enligt avtalet med Ungern svarar dock staten för
alla kostnader.

3 Överenskommelsen med Tyska Demokratiska Prop.
1986/87:96 Republiken om inbördes rättshjälp i brottmål

överenskommelsen är indelad i sju avsnitt. Den inleds med
allmänna bestämmelser (Del 1). Därefter följer regler om delgivning (Del II). bevisupptagning (Del III),
särskilda bestämmelser om rättshjälp vid förundersökning (Del IV), överförande av lagföring (Del V),
upplysningar om gällande rätt (Del VI) samt slutbestämmelser (Del VII).

3.1 Allmänna bestämmelser

Genom överenskommelsen åtar sig parierna att på sina
respektive territorier lämna varandras medborgare samma rättsskydd som egna
medborgare, (arlikel 1), varvid uttryckligen anges att den andra statens
medborgare skall ha samma rätt till försvar, däribland rätt till försvarare,
som egna medborgare. Därefter åtar sig parierna att ge varandra inbördes
rättshjälp i brottmål i enlighet med bestämmelserna i överenskommelsen,
(artikel 2). Av denna artikel framgår att en förutsättning för att bistånd
skall lämnas är att den ansökande staten, vid tidpunkten för framställningen,
är behörig att lagfora den aktuella straffbara handlingen. Denna förutsättning
återfinns även i rättshjälpskonventionens art I, enligt vilken brottet således
måste falla under den ansökande statens jurisdiktion. Om inte annat överenskommits,
ges rättshjälpen i enlighet med det anmodade landets lag. Omfattningen av
rättshjälpen, huvudsakligen bevisupptagning och delgivning, fastställs därefter
(artikel 3). På begäran, i pågående brotlmälsförfaranden, delger parterna
varandra uppgifter ur straffregistret {artikel 4). Ansökan om rättshjälp skall
enligt artikel 5 överiämnas på diplomatisk väg. Språkfrågan regleras i arlikel
6. Enligt denna skall ansökan om rättshjälp liksom bifogade handlingar förses
med översättning till den anmodade statens språk. Detta krav på översättning är
i fråga om delgivning mer långtgående än motsvarande föreskrifter i rältshjälpskonventionen
och i avtalet med Ungern. Föreskriften att handlingar i rättshjälpsärenden inte
behöver legaliseras (artikel 7) och att den anmodade staten skall svara för
sina kostnader {artikel 8) med undantag för ersättning till sakkunniga
motsvaras av bestämmelser i rättshjälpskonventionen.

I artikel
9 anges när en framställning om rättshjälp kan vägras. Detta kan

ske när framställningen hänför sig till en gärning som enligt den anmodade

statens lagstiftning inte är straffbar eller som avser ett militärt brott.

Framställningen kan ocksä avslås, om ett straffrättsligt förfarande inletts

eller rätlskrafligt avgjorts i den anmodade staten eller i tredje stat eller om

preskription inträtt enligt den anmodade statens lag. Rättshjälp kan vidare

vägras, om den person som är föremål för lagföringen är medborgare i den

anmodade staten. Slutligen fär rättshjälp vägras, om denna skulle innebära

en kränkning av den anmodade statens suveränitet, fara för dess säkerhet

eller strida mot grundläggande principer för stats- och rättsordningen

(ordre public) eller andra väsentliga intressen. Reglerna har täckning i

svensk rätt och överensstämmer i sak med artiklarna I och 2 i rättshjälps

konventionen med beaktande av de svenska förbehållen till artikel 2.

Under denna sistnämnda
grund kan även hänföras att framställningen Prop. 1986/87:96 avser en
gärning som har karaktär av politiskt brott (jfr 1 § andra styckel lagen om
bevisupptagning ål utländsk domstol).

3.2 Delgivning

Enligt
artikel 10 krävs alt en framställning om delgivning skall härröra frän domstol
eller åklagarmyndighet och innehålla, bl. a. beskrivning av tid och plats för
den gärning som avses i framställningen. Delgivningshandlingen skall vara
översatt till den anmodade statens språk.

1
delgivningskungörelserna regleras inte vem som fär göra framställning om
delgivning. Det finns således inte nägot hinder från svensk sida mot att
ombesörja delgivning även från annan myndighet än domstol och undersökningsdomare.
Rättshjälpskonventionen har emellertid motsvarande begränsning (Sveriges
förklaring enligt art 24) och det är endast i fråga om sådana
delgivningsframställningar som staten svarar för kostnaderna (5 § i 1909 års delgivningskungörelse).

Delgivning
skall enligt artikel 11 ombesörjas i enlighet med den anmodade statens
lagstiftning eller, på begäran, på annal med denna lagstiftning förenligt sätt.
Vidare ges i artikeln föreskrifter om delgivningsbevis och om att man skall
ange skälen för alt delgivning inte kunnat ske. Dessa föreskrifter
överensstämmer med rättshjälpskonventionen och 1909 års kungörelse.

En
föreskrift om att delgivning av kallelse med en misstänkt skall vara denne
tillhanda inte senare än 30 dagar före angiven inställelsedag återfinns också
i samma artikel. Denna bestämmelse erbjuder, liksom samma bestämmelse i avtalet
med Ungern, en ännu större säkerhet för den misstänkte än den i
rättshjälpskonventionen där kallelsen enligt den svenska förklaringen till
artikel 7 punkt 3 skall vara svenska myndigheter tillhanda 30 dagar före den
utsatta dagen (jfr prop. 1985/86:8 s 8 O-

Artikel
12, punkt 2, som i huvudsak motsvarar artikel 8 i rättshjälpskonventionen,
föreskriver att kallelsen inte får innehålla hot om påföljd för det fall den kallade
inle infinner sig. Även om kallelsen skulle innehålla sådant hot får den
kallade inte därför utsättas för påföljder. Föreskriften ger uttryck för en
allmän rättsgrundsats om att myndigheter i en stat inte bör vara skyldiga att
medverka till atl en person som vistas där genom straffhot tvingas inställa sig
inför ett annat lands domstolar. I enlighet härmed bör kallelser därför inte
innehålla någon erinran om påföljd för utevaro (jämför 1986 års cirkulär såvitt
gäller rättshjälpskonventionen). I artikel 12, punkt 1, föreskrivs att om ett
vittnes eller sakkunnigs närvaro anses synnerligen nödvändig detta skall anges
i delgivningsframställningen jämte den ersättning vittnet kan påräkna. Enligt
artikel 13 skall den ansökande staten utge ersättning lill vittnen och
sakkunniga.

Vittne
eller sakkunnig fär inte lagforas eller underkastas inskränkningar i sin
personliga frihet när han på kallelse inställer sig inför domstol i det anmodade
landet på grund av gärning som han begått före inresan i den ansökande staten
(artikel 14, punkt 1). Delsamma gäller enligt punkt 2 för tilltalad beträffande
gärning som inte angivits i kallelsen. Immuniteten

upphör
i princip 15 dagar efter det att den delgivne underrättats om alt Prop.
1986/87:96 hans närvaro inte längre påfordras. Dessa föreskrifter är i
överensstämmelse med bestämmelserna i lagen (1985:988) om immunitet för vissa
vittnen m. fl.

3.3 Bevisupptagning

Bevisupptagning
vid domstol regleras i artiklarna 15-17 under del att rättshjälp under
förundersökningsstadiet regleras i arlikel 18. Tillämpningsområdet motsvarar
regleringen i rättshjälpskonventionen.

Förfarandet
vid bevisupptagning vid eller åt utländsk domstol regleras i 1946 års lagar i
ämnet. Begränsningarna enligt lagen om bevisupptagning ål utländsk domstol,
nämligen att det inte får röra sig om gärning som inte motsvarar brott enligt
svensk lag eller som har karaktär av politiskt brott, täcks av föreskrifterna i
artikel 9 om i vilka fall en framställning får avslås.

1
artikel 15 upptas de uppgifter som skall framgå i framställningen, bl. a. brottsrubricering
och en beskrivning av den straffbara handlingen. Enligt överenskommelsens
allmänna bestämmelser (artikel 2. punkt 2) skall bevisupptagningen verkställas
i enlighet med lagstiftningen i det anmodade landet. Enligt artikel 16 skall en
begäran om att ett särskilt förfarande skall tillämpas tillmötesgås, om det
inte strider mol den anmodade partens lag. Om den ansökande parten önskar alt
ett vittne eller sakkunnig skall höras under ed, skall den göra en uttrycklig
framställning härom. En motsvarande bestämmelse återfinns i
rättshjälpskonventionens artikel 3.2.

I
artikel 17 föreskrivs bl. a. att den anmodade parten på begäran i god tid skall
meddela tid och plats för bevisupptagningen. När bevisupptagningen ägt rum
skall handlingarna återsändas. Om bevisupptagning inte kunnat villfaras, skall
den ansökande parten genast underrättas om skälen härför. Enligt artikel 17,
punkt 5, får den anmodade parten skjuta upp överlämnandet av bevis när dessa
behövs i samband med ett pågående brottmålsförfarande.

Överenskommelsen
med Tyska Demokratiska Republiken innehåller inte några bestämmelser om beslag
eller husrannsakan. Om den aktuella gärningen enligt svensk lag kan medföra
utlämning och verkställigheten är förenlig med svensk lagstiftning, kan
emellertid sådan rättshjälp ändock beviljas enligt bestämmelserna i 1975 års
tvångsmedelslag.

3.4 Särskilda bestämmelser om rättshjälp vid

förundersökning

Rättshjälp
under förundersökningsstadiet, som alltså inte avser bevisupptagning vid
domstol, kan enligt artikel 18 ges av åklagarmyndighet i den anmodade staten på
begäran av åklagarmyndighet i den andra staten. Enligt artikel 18, punkt 3, kan
tvångsåtgärder användas endast om sådana är förutsatta i det anmodade landets
lagstiftning. För svensk del kan enligt gällande lagstiftning tvångsåtgärder
inte tillgripas - det finns inga bestämmelser som reglerar i vad mån förhör
kan äga rum med någon i Sverige med anledning av utländsk förundersökning -
varför förhör på begäran av

åklagarmyndighet i Tyska
Demokratiska Republiken endast kan efterkom- Prop. 1986/87: 96 mas, om den
som skall höras frivilligt kommer till förhöret.

3.5 överförande av lagföring

Enligt
artikel 19 kan en stal begära att en medborgare i den anmodade staten lagfors
där för ett brott som begåtts i den ansökande staten. Förutsättningarna för lagföring
prövas i enlighet med den anmodade statens lagstiftning och innebär alltså inte
en förpliktelse att åtala eller inleda annal domstolsförfarande. Detta
överensstämmer med reglerna i rättshjälpskonventionen, artikel 21.1. Till en
framställning om lagföring skall enligt artikel 20 fogas upplysningar om bl.a.
den misstänktes person, gärnings-beskrivning och brottsrubricering. Den
ansökande staten skall underrättas om vilka åtgärder som vidtagits med
anledning av framställningen, artikel 21.

3.6 Upplysningar om gällande rätt

Parterna
skall enligt arlikel 22 ge varandra relevanta upplysningar om innehållet i
straff- och straffprocessrätten, som erfordras vid ett domstolsförfarande.

3.7 Slutbestämmelser

I
artikel 23 föreskrivs att överenskommelsen skall ratificeras och att ratifikationsinstrumenten
skall utväxlas i Berlin. Överenskommelsen träder i kraft den trettionde dagen
efter utväxlingen av ratifikationsinstrumenten. Uppsägning av överenskommelsen
skall ske genom meddelande på diplomatisk väg och träder i kraft sex månader
därefter.

4 Överväganden

Av
hävd lämnar Sverige, som nämnts i det föregående, andra länder rättshjälp i
brottmål, i den mån vår lagstiftning tillåter del, utan att avtal träffats om
rättshjälp. En del stater förutsätter dock att avtal föreligger för alt kunna
lämna eller begära rättshjälp. Genom avtal klargörs också förutsättningarna
för rättshjälp och det praktiska förfarandet underlättas.

Sverige
har sedan länge intagit en restriktiv hållning till att sluta bilaterala avtal
och har föredragit en multilateral reglering. Sverige anslöt sig således år
1968 till 1959 års europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brottmål. Den
svenska inställningen grundar sig främst på att bilaterala regleringar med
flera stater är svåra att tillämpa för de administrativa och judiciella
myndigheterna.

De
ökade internationella kontakterna ställer likväl krav på att utveckla även de
bilaterala förutsättningarna för samarbete. Kommissionen mot ekonomisk
brottslighet konstaterade således i skrivelse den 27 april 1983 att ett
bilateralt avtal om rättshjälp kan förbilliga och förenkla förfarandet

mellan
berörda länder. Del är mot den bakgrunden som Sverige under det Prop.
1986/87: 96 senaste decenniet i viss utsträckning börjat tillmötesgå förslag om
all inleda förhandlingar om avtal rörande inbördes rättshjälp i brottmål. Ett
avtal med Ungern har sålunda trätt i kraft under är 1986.

De former av rättshjälp som regleras genom föreliggande
överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken har sin motsvarighet i den
europeiska rältshjälpskonventionen. Sveriges åtaganden och villkoren i övrigt
för att rättshjälp skall lämnas och erhållas är utformade pä sådant sätt att de
faller inom ramen för de åtaganden Sverige gjort och för vad Sverige kan
erhålla genom anslutningen till rättshjälpskonvenlionen, med gjorda förbehåll
och förklaringar. Överenskommelsen avviker heller inte på några avgörande
punkter från avtalet med Ungern. Överenskommelsen kommer inte att medföra några
ändrade rutiner för de tillämpande myndigheterna.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört och till att det
från flera synpunkter fär betecknas som tillfredsställande att en
överenskommelse pä området med Tyska Demokratiska Republiken kommer till stånd,
förordar jag att Sverige ratificerar överenskommelsen.

Jag har inhämtat att chefen för justitiedepartementet
senare för regeringen kommer att anmäla frågan om ändringar i de författningar
som avtalet föranleder.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna överenskommelsen mellan Sverige och Tyska Demokratiska
Republiken om inbördes rättshjälp i brottmål.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop. 1986/87:96

Bilaga
I

Fördrag

mellan
Konungariket Sverige och Tyska

Demokratiska
Republiken om rättshjälp i

brottmål

Vertrag

zwischen
dem Königreich Schweden und der Deutschen Demokratischen Republik iiber Rechtshilfe
in Strafsachen

Konungariket
Sverige och Tyska Demokratiska Republiken,

som
vägleds av önskan atl befästa de vänskapliga förbindelserna mellan de båda staterna
på grundval av folkrättens principer, sådana dessa ocksä nedlagts i slutakten
från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa,

som eftersträvar en ömsesidig avialsregle-ring om
rättshjälp i brottmål, har överenskommit som följer:

Das Königreich Schweden und die Deutsche Demokraiische
Republik sind,

geleitet
von dem Wunsch, die freund-schaftlichen Beziehungen zwischen beiden Staalen auf
der Grundlage der Prinzipien des Völkerrechts, wie sie aueh in der Schlussakte
der Konferenz uber Sicherheit und Zusam-menarbeit in Europa aufgefuhri wurden, zu
fe st igen.

in dem Bestreben, die gegenseilige Rechtshilfe in Strafsachen
verlraglich zu regeln,

wie folgt ubereingekommen:

Dell

Allmänna bestämmelser

Artikel 1 Rättsskydd

(1) Medborgare i en av de
fördragsslutande staterna åtnjuter för sin person på den andra statens
territorium i brottmål samma rättsskydd som egna medborgare. Fördetta ändamål
kan de i brottmål kräva bistånd av de behöriga organen.

(2) I brottmål mol medborgare i den
andra fördragsslutande staten skall den misstänkte eller lilltalade ha samma
rätt lill försvar, däribland rätt till försvarare, som egna medborgare.

(3) 1 detta fördrag avses med
medborgare i en fördragsslulande stat de personer, som enligt reglerna i den
staten innehar dess medborgarskap.

Teill

Allgemeine Bestimmungen

Artikel I Rechtsschutz

(1) Staatsbiirger des einen Vertragsstaates

geniessen fijr ihre Person auf dem Hoheitsge-

biet des anderen Vertragsstaates in Straf

sachen den gleichen Rechtsschutz wie eigene

Staatsburger. Sie können zu diesem Zweck

die Hilfe der zuständigen Organe in Straf

sachen in Anspruch nehmen.

(2)
ln Slrafverfahren
gegen Staatsburger des anderen Vertragsstaates wird dem Be-schuldigten und dem Angeklagtcn
das Recht auf Verteidigung, einschliesslich der Bestel-lung eines Verteidigers,
wie eigenen Staats-burgern gewährl.

(3)
Staatsburger eines
Vertragsstaates im Sinne dieses Vertrages sind die Personen, die nach den Rechtsvorschriften
dieses Vertragsstaates dessen Staatsbiirgerschaft besitzen.

Artikel
2

Beviljande av rättshjälp

(I) De fördragsslutande staterna förbinder sig att i enlighet med
bestämmelserna i delta

Artikel
2

Gewährung von Rechtshilfe

(1) Die Vertragsstaalen verpflichten sich, nach den Bestimmungen
dieses Vertrages

fördrag på
begäran lämna varandra rättshjälp i förfarande på grund av straffbara handlingar,
för vilkas lagföring den ansökande staten vid tidpunkten för begäran är behörig.

(2) Efterkommande av begäran om rättshjälp sker i
enlighet med lagstiftningen i den anmodade fördragsslutande staten, såvida
annat inte överenskommits i detta fördag.

einander auf
Ersuchen Rechtshilfe zu leisten in Verfahren wegen strafbarer Handlungen, för deren
Verfolgung der ersuchende Ver-tragsstaat zum Zeitpunkl des Ersuchens zu-sländig
ist.

(2) Die Eriedigung
von Ersuchen um Rechtshilfe erfoigt nach den Gesetzen des ersuchten Vertragsstaates,
soweit in diesem Vertrag keine andere Regelung vereinbart wurde.

Artikd
3

Omfattning av rättshjälpen

Rättshjälp omfattar i synnerhet verkställande av
utrednings- och processåtgärder för införskaffande och förmedlande av bevis,
för hörande av misstänkta och tilltalade, vittnen samt sakkunniga liksom för
delgivning av handlingar.

Artikd
3

Umfang der Rechtshilfe

Rechtshilfe umfasst insbesondere die Durchfuhrung von Untersuchungs-
und Prozesshandlungen zur Beschaffung und Ubermittlung von Beweismitteln, zur Ver-nehmung
von Beschuldigten und Angeklagtcn, Zeugen und Sachverständigen sowie die Zustellung
von Schriftstiicken.

Artikel
4

Uppgifter ur straffregistret

På i artikel 5 överenskommen väg delger de
fördragsslutande staterna varandra pä begäran i pågående brottmålsförfaranden
uppgifter ur straffregistret.

Arlikel
4

Auskunft aus dem Strafregister

Auf dem in Artikel 5 vereinbarten Wege erteilen die Vertragsstaalen
einander auf Ersuchen zu anhängigen Slrafverfahren Auskunft aus dem Strafregister.

Artikel 5 Kommunikationsväg

Ansökan om
rättshjälp överiämnas pä diplomatisk väg.

Artikel 5

Art des Verkehrs

Ersuchen um Rechtshilfe werden auf diplo-matischem Wege ubermittelt.

Artikel
6

Språk och översättningar

Ansökan om rättshjälp liksom bifogade handlingar skall
avfallas på den ansökande fördragsslutande statens språk och förses med en
bestyrkt översättning till den anmodade statens språk.

Artikel
6

Sprachen und Uberselzungen

Ersuchen um Rechtshilfe sowie die an-geschlossenen Schriftstiicke
sind in der Sprache des ersuchenden Vertragsstaates ab-zufassen und mit einerbeglaubigten
Uberset-zung in der Sprache des ersuchten Vertragsstaates zu versehen.

Artikel 7

Befrielse från legalisering

Ansökan om rättshjälp liksom bifogade handlingar
kräver ingen legalisering.

Artikel 7

Befreiung von der Legalisation

Ersuchen um Rechtshilfe sowie die an-geschlossenen Schriftstiicke
bediirfen keiner Legalisation,

Artikel 8 Rätlshjälpskostnader

(1) Den anmodade fördragsslutande
staten svarar för de kostnader, med undanlag för ersättningar till sakkunniga,
som uppstår i samband med efterkommande av ansökan om rättshjälp,

(2) Den anmodade fördragsslulande
staten skall på begäran meddela den ansökande staten typ cich storlek av de
uppkomna kostnaderna.

Artikel 8

Koslen der Rechtshilfe

(1) Die durch die Eriedigung von Ersuchen
enlstandenen Kosten, mit Ausnahme der Enlschädigungen von Sachverständigen, trägi
der ersuchte Vertragsstaat.

(2) Der ersuchte Vertragsstaat hal dem ersuchenden
Vertragsstaat auf Verlangen Art und Höhe der enlstandenen Kosten mitzutei-len.

Arlikel 9 Avslag

(1) Rättshjälp kan vägras, om ansökan

avser en handling,

1. som enligt den anmodade fördragsslu

tande statens lagstiftning inte är straffbar,

2. om mot den misstänkte eller
tilltalade i den anmodade fördragsslutande staten eller i tredje stat ett straffrättsligt
förfarande redan inletts eller rättskraftigt avgjorts,

3. rörande vilken lagföring är
utesluten i den anmodade fördragsslutande staten pä grund av preskription,

4. som enligt lagstiftningen i den
anmodade fördragsslutande staten uteslutande utgör ett militärt brott.

(2)
Rättshjälp kan ocksä
vägras, om den person, som avses med det straffrättsliga förfarandet, är
medborgare i den anmodade fördragsslutande staten.

(3)
Rättshjälp kan
vidare vägras, om efterkommande av framställningen skulle kränka den anmodade
fördragsslutande statens suveränitet, medföra fara för dess säkerhet, eller
strida mot grundläggande principer för stats- och rättsordningen eller andra
väsentliga intressen.

Arlikel 9

Ablehnung der Rechtshilfe

(i) Die Gewährung von Rechtshilfe känn abgelehnt werden, wenn
das Ersuchen eine Handlung betrifft,

1. die nach den Gesetzen des ersuchten

Vertragsstaates nicht strafbar ist;

2. wegen der gegen den Beschuldigten
öder Angeklagten im ersuchten Vertragsstaat öder in einem Drittstaat ein Slrafverfahren
bereits eingeleitet öder endgultig abgeschlossen wurde;

3. deren Verfolgung nach den Gesetzen
des ersuchten Vertragsstaates verjährt ist;

4. die nach den Gesetzen des ersuchten

Vertragsstaates ausschliesslich eine Militär-

straftat darstellt.

(2)
Die Gewährung
von Rechtshilfe känn aueh abgelehnt werden, wenn die Person, auf die sich das Slrafverfahren
bezieht, Staatsburger des ersuchten Vertragsstaates ist.

(3)
Die Gewährung
von Rechtshilfe känn ferner abgelehnt werden, wenn die Eriedigung des Ersuchens
die Souveränität, Sicherheit, Grundprinzipien der Staals- und Rechts-ordnung
öder wesentliche Interessen des ersuchten Vertragsstaates beeinträchtigen könnte.

Deill

Framställning om delgivning av handlingar

Ariikel 10

Framställningarnas innehåll och form

(1) Framställning om delgivning av hand

lingar skall göras skriftligen. Den skall inne

hålla följande uppgifter:

1. namnet på den ansökande judiciella

myndigheten,

2. namn, adress och medborgarskap pä
den person, som skall delges,

3. det slag av handling, som skall
delges,

4. beskrivning av den gärning, som
framställningen avser, samt tid och plats för gärningen.

(2) Den handling som skall delges,
skall översändas i två exemplar. En översättning till den anmodade
fördragsslutande statens språk skall bifogas.

(3) I del II av detta fördrag avses med
"ju-diciell myndighet" domstolar och åklagarmyndighet.

Teil II

Ersuchen
um Zustellung von Schriftstiicken

Ariikd
10

Inhalt und Form der Ersuchen

(1) Ein Ersuchen um Zustellung von

Schriftstticken wird schriftlich gestellt; es hat

folgende Angaben zu enthalten:

1. die Bezeichnung des ersuchenden

Juslizorgans,

2. Name, Anschrift und Staatsburgerschaft

der Person, an die zugestellt werden soll,

3. die Art der zuzustellenden Schrift

stiicke,

4. eine Beschreibung der Straftat, die dem

Verfahren zugrunde liegt, sowie Zeil und Ort

der Straftat.

(2)
Das zuzustellende
Schriftstiick ist in doppelter Ausferligung zu ubersenden. Es ist eine LJbersetzung
in der Sprache des ersuchten Vertragsstaates beizufiigen.

(3)
Im Sinne des Teils
II dieses Vertrages bedeutet der Begriff
,,Juslizorgane" die Ge-richte und die Slaatsanwaltschaft.

Artikel
11

Efterkommande av framställning

(1) Vid efterkommande av en framställning om delgivning av
handlingar enligt artikel 2, andra punkten, i detta fördrag kan på den
ansökande fördragsslutande statens begäran elt särskilt förfarande tillämpas,
såvida detta inte strider mot den anmodade statens lagstiftning eller
grundläggande principer för dess stats- och rättsordning.

(2) Bevis om delgivning skall utfärdas
i enlighet med den anmodade fördragsslulande statens lagstiftning. Ett
exemplar av delgivningshandlingen liksom beviset om delgivning skall ofördröjligen
återsändas till den ansökande staten på i artikel 5 överenskommen väg.

(3) Anträffas den i framställningen
avsedda personen inte under uppgiven adress, skall

Artikd
11

Eriedigung von Ersuchen

(1) Bei der Eriedigung eines Ersuchens um

Zustellung von Schriftslucken gemäss Arli

kel 2 Absatz 2 dieses Vertrages können auf

Verlangen des ersuchenden Vertragsstaates

von den Verfahrensvorschriften abwei-

chende Formen angewandt werden, soweit

diese den Rechtsvorschriften öder Grund

prinzipien der Staats- und Rechtsordnung des

ersuchten Vertragsstaates nicht widerspre-

chen.

(2) Der Zustellungsnachweis wird in Uber-einstimmung
mil dem Recht des ersuchten Vertragsstaates erteilt. Ein Exemplar des zu-gestellten
Schriflstuckes und der Zustellungsnachweis werden unverziiglich dem ersuchenden
Vertragsstaat auf dem in Artikel 5 vereinbarten Wege zuriickgesandt.

(3) Ist die im Ersuchen bezeichnete
Person unter der angegebenen Anschrift nicht auf-

den
anmodade fördragsslutande staten vidtaga nödvändiga åtgärder för att fastställa
dennes vistelseort.

(4) Kan delgivning inte ske, skall
skälen härför ofördröjligen meddelas den ansökande fördragsslutande staten på i
artikel 5 överenskommen väg.

(5) Framställning om delgivning av
kallelse med en misstänkt eller tilltalad person, som uppehåller sig på den
anmodade fördragsslutande slatens territorium, skall tillställas denne inte
senare än 30 dagar för angiven insläl-lelsedag.

findbar, so triffl der ersuchte Vertragsstaat die noiwendigen
Massnahmen zur Feststel-lung des Aufenthalts.

(4)
Können die Schriftstucke
nicht zugestellt werden, so sind die Grönde dafur un-verzuglich dem ersuchenden
Vertragsstaat auf dem in Artikel 5 vereinbarten Wege mit-zuteilen.

(5)
Ein Ersuchen um
Zustellung der La-dung eines Beschuldigten öder Angeklagten, der sich auf dem Hoheitsgebiel
des ersuchten Vertragsstaates aufhält, isl diesem nicht späler als 30 Tage vor
dem zum Erscheinen fesigesetzten Zeitpunkl zu iibermitteln.

Artikel
12

Kallelse av vittnen och sakkunniga

(1)
Om den
ansökande fördragsslutande staten anser, att ett vittnes eller en sakkunnigs
personliga inställelse inför dess judiciella myndigheter är synnerligen
nödvändig, skall detta anges i delgivningsframställningen. Den anmodade staten
skall uppmana vederbörande atl inställa sig och underrätta den ansökande
staten om vittnets och den sakkunniges svar. I kallelsen skall anges, vilken
ersättning vittnet eller den sakkunnige kan påräkna.

(2)
Kallelsen fär
inte innehålla hot om påföljder för den händelse vittnet eller den sakkunnige
inte inställer sig. Framställningen skall dock efterkommas, även om kallelsen
innehåller hot om påföljder. Vittne eller sakkunnig, som inte hörsammar en
sådan kallelse, får av det skälet varken straffas eller utsättas för andra
påföljder.

Artikd
12

Ladung von Zeugen und Sachverständigen

(1) Halt der ersuchende Vertragsstaat das
persönliche Erscheinen eines Zeugen öder Sachverständigen vor seinen Justizorganen
fiJr unbedingi erforderlich. so ist dies im Ersuchen um Zustellung der Ladung zu
erwäh-nen. Der ersuchte Vertragsstaat fordert den Zeugen öder Sachverständigen auf,
der Ladung nachzukommen und teilt dem ersuchenden Vertragsstaat die Antwort
des Zeugen öder Sachverständigen mit. In der Ladung ist anzugeben, auf welche Entschädigung
der Zeuge öder Sachverständige Anspruch hal.

(2) Eine Ladung soll keine Androhung
von Zwangsmassnahmen ftir den Fall des Nicht-erscheinens des Zeugen öder Sachverständigen
enthalten. Das Ersuchen wird aueh dann erledigl, wenn die Ladung eine Androhung
von Zwangsmassnahmen enthäll. Der Zeuge öder Sachverständige, der einer solchen
Ladung keine Folge leislet, darfaber aus diesem Grund weder bestraft noch anderen
Zwangsmassnahmen unterworfen werden.

Artikd
13

Rese- och uppehållskostnader

Den ansökande fördragsslutande staten skall ersätta ett
vittne eller en sakkunnig för dennes rese- och uppehållskostnader liksom
förlorad arbetsförtjänst; en sakkunnig skall också beviljas ett arvode.

Ariikd
13

Reise- und Aufenthaltskoslen

Der ersuchende Vertragsstaat ist verpflich-let, einem Zeugen
öder Sachverständigen Reise- und Aufenthaltskoslen sowie Ver-dienstausfall zu erstatten
und einem Sachverständigen ein Honorar zu gewähren.

Artikel 14 Fri lejd

(1) Vittne eller sakkunnig, som på kallelse inställer sig
inför judiciell myndighet i den ansökande fördragsslutande staten må inte,
oavsett medborgarskap, lagforas eller fängslas eller på annat sätt underkastas
inskränkning i sin personliga frihet på grund av gärning, som han begått
redan före inresan i den ansökande staten. Han mä vidare inle straffas på
grund av en tidigare avkunnad dom.

(2) Den som i egenskap av tilltalad inställer sig inför judiciell
myndighet i den ansökande fördragsslutande staten mä inte, oavsett medborgarskap,
lagforas eller fängslas eller på annat sätt underkastas inskränkning i sin personliga
frihet på grund av i kallelsen inte omnämnd gärning eller dom, hänförlig till
tiden före inresan i den ansökande staten.

(3) Vittne, sakkunnig, misstänkt eller tilltalad mister
det i denna artikel avsedda skyddet, om han inte inom 15 dagar efter det att
han underrättats om att hans närvaro inte längre påfordras lämnat den ansökande
fördragsslutande statens territorium, oaktat han haft möjlighel att göra det,
eller om han frivilligt återvänder till detta territorium.

Artikel 14 Freies Geleit

(1) Ein Zeuge öder Sachverständiger.

welche Staatsburgerschaft er aueh besitzt,

der auf Ladung vor den Justizorganen des

ersuchenden Vertragsstaates erscheint, darf

weder strafrechtlich verfolgt öder in Haft

genommen, noch einer anderen Beschrän-

kung seiner persönlichen Freiheit unterwor

fen werden wegen einer Straftat, die er be

reits vor Uberschreiten der Grenze des ersu

chenden Vertragsstaates begången hat. Er

darf ferner nicht aufgrund eines friiher ergan-

genen Gerichlsurteils einer Bestrafung zuge-

fiihrt werden.

(2) Eine Person, welche Staatsbiirgerschaft
sie aueh besitzt, die auf Ladung vor den Justizorganen des ersuchenden Vertragsstaates
erscheint, um sich wegen einer ihr zur Last gelegten Handlung strafrechtlich zu
ver-antworten, darf dort wegen nicht in der Ladung angefiihrter Handlungen
öder ergan-gener Urteile aus der Zeit vor Uberschreiten der Grenze des ersuchenden
Vertragsstaates weder verfolgt, in Haft gehalten, noch einer anderen Beschränkung
ihrer persönlichen Freiheit unterworfen werden.

(3) Ein Zeuge, Sachverständiger, Beschul-digter
öder Angeklagter verliert den in diesem Artikel vorgesehenen Schutz, wenn er das
Hoheitsgebiel des ersuchenden Vertragsstaates nicht binnen 15 Tagen, von dem
Tage an gerechnet, an dem ihm mitgeteilt wurde, dass seine Anwesenheit nicht mehr
erforderlich ist, verlassen hat, obwohl er dazu die Möglichkeit hatte öder wenn
er freiwillig auf das Hoheitsgebiel des ersuchenden Vertragsstaates zuruckkehrt.

Del III

Framställning om bevisupptagning

Artikel 15

Framställningarnas innehåll och form

Framställning om bevisupptagning vid domstol skall göras
skriftligen. Den skall innehålla följande uppgifter:

I. namnet pä den ansökande domstolen.

Teil
III

Ersuchen um Beweiserhebung

Artikel 15

Inhalt und Form der Ersuchen

Ein Ersuchen um Beweiserhebung durch ein Gericht ist schriftlich
zu stellen; es hat folgende Angaben zu enthalten:

1. die Bezeichnung des ersuchenden Ge-richls.

2. den åtgärd, som skall vidtagas och
grunden för framställningen,

3. en kortfattad beskrivning av den
straffbara handlingen med uppgift om plats och tid för gärningen,

4. brottsrubriceringen,

5. så precisa uppgifter som möjligt om
den misstänkte personen, dennes medborgarskap samt bosättnings- eller
uppehållsort,

6. vid förhör med personer, deras
adress liksom de frågor som skall ställas till dem.

2. die Handlungen, die vorgenommen wer

den sollen, und den Grund des Ersuchens,

3.
eine kurze Darstellung
der strafbaren Handlung mit Angabe von Ort und Zeit der Tat,

4.
die rechtliche Wiirdigung
der strafbaren Handlung,

5.
möglichst genaue
Angaben uber die be-schuldigle Person, ihre Staatsbiirgerschaft und ihren Wohn-
öder Aufenthaltsort,

6. bei Vernehmung
von Personen deren

Anschrift sowie die an sie zu richtenden Fra-

gen.

Artikel 16

Verkställande av framställningen

(1) Vid verkställandet av en framställning
om bevisupptagning enligt artikel 2, andra punkten, i detta fördrag kan pä
begäran av den ansökande fördragsslutande staten ett särskilt förfarande
tillämpas, om detta inte strider mot den anmodade statens lagstiftning eller
grundläggande principer för dess stats-och rättsordning.

(2) Vittnen och sakkunniga kan på
uttrycklig begäran av den ansökande fördragsslutande staten höras på ed, om
lagstiftningen i den anmodade staten medger detta.

Artikel
16

Eriedigung von Ersuchen

(1) Bei der Eriedigung eines Ersuchens um

Beweiserhebung gemäss Artikel 2 Absatz 2

dieses Vertrages können auf Veriangen des

ersuchenden Vertragsstaates von den Ver

fahrensvorschriften abweichende Formen

angewandt werden, soweit diese den Rechts

vorschriften öder Grundprinzipien der

Staals- und Rechtsordnung des ersuchten

Vertragsstaates nicht widersprechen.

(2) Zeugen und Sachverständige können

auf ausdrtickliches Verlangen des ersuchen

den Vertragsstaates vereidigt werden, wenn

es nach den Gesetzen des ersuchten Ver

tragsstaates zulässig ist.

Artikd
17

(1)
Anträffas den
person, som avses med framställningen inte på uppgiven adress, skall den
anmodade fördragsslutande staten vidtaga nödvändiga åtgärder för att
fastställa dennes vistelseort.

(2)
Den anmodade
fördragsslutande staten meddelar på begäran den ansökande staten i god tid i
förväg tid och plats för bevisupptagningen. Detta meddelande kan också lämnas
direkt av den domstol, som verkställer bevisupptagningen.

Artikd
17

(1)
Ist die im Ersuchen
bezeichnete Person, die vernommen werden soll, unter der angegebenen Anschrift
nicht auffindbar, so trifft der ersuchte Vertragsstaat die noiwendigen Massnahmen
zur Feststellung des Auf-enthaUs.

(2)
Der ersuchte Vertragsstaat
teilt auf Verlangen dem ersuchenden Vertragsstaat rechtzeitig den Zeitpunkl und
den Ort der Eriedigung des Rechtshilfeersuchens mit. Diese Mitteilung känn aueh
unmittelbar durch das fiir die Eriedigung zuständige Gericht erfolgen.

(3) Efler bevisupptagningens genomförande
skall alla handlingar återsändas till den ansökande staten på i artikel 5
överenskommen väg.

(4) Kan framställningen inte villfaras,
skall skälen härför ofördröjligen meddelas den ansökande fördragsslutande
staten på i artikel 5 överenskommen väg.

(5) Den anmodade fördragsslutande
staten kan avvakta med översändandet av bevis, när dess domstolar har
användning för dessa i ett pågående brotimålsförfarande.

(6) Original av protokoll eller andra
handlingar, som överlämnats efler bevisupptagningen, skall av den ansökande
fördragsslutande staten så snart som möjligt återställas till den anmodade
staten på i artikel 5 överenskommen väg, såvida denna inte avstår därifrån.

(3) Nach der Eriedigung des Ersuchens um
Beweiserhebung werden die entsprechenden Schriftstiicke auf dem in Artikel 5 vereinbarten
Wege dem ersuchenden Vertragsstaat zuriickgesandt.

(4) Känn das Ersuchen nicht erledigl werden.
so sind die Grunde dafiir unverziiglich dem ersuchenden Vertragsstaat auf dem
in Artikel 5 vereinbarten Wege mitzuteilen.

(5) Der
ersuchte Vertragsstaat känn die

Ubersendung von Beweismitteln aufschie-

ben, wenn seine Gerichle diese Beweismittel

fur ein anhängiges Slrafverfahren benöligen.

(61 Originale
von Prolokollen öder anderen Schriftstiicken, die in Eriedigung eines Ersuchens
um Beweiserhebung iibermitlelt wor-den sind, werden vom ersuchenden Vertragsstaat
so bald als möglich dem ersuchten Vertragsstaat auf dem in Arlikel 5 vereinbarten
Wege zuriickgegeben, sofern dieser nicht darauf verzichtet.

Del IV

Särskilda bestämmelser om rättshjälp vid förundersökning

Artikd 18

(1) Vid förundersökning kan åklagarmyndighet
i den ena fördragsslulande staten hos åklagarmyndighet i den andra staten göra
framställning om rättshjälp, såvida denna inte avser bevisupptagning vid
domstol.

(2) Vid ansökan enligt första punkten
skall bestämmelserna i del III i detta fördrag erhålla motsvarande
tillämpning, dock med undantag för artiklarna 16, (2) och 17, (2).

(3) Vid
efterkommande av framställning

enligt (1) punkten kan vid förhör med vittne,

sakkunnig eller misstänkt tvångsåtgärder an

vändas, såvida sädana är förutsedda enligt

lagstiftningen i den anmodade staten.

Teil IV

Besonderheiten bei Rechtshilfe im Ermitt-

lungsverfahren

Artikel 18

(1) ln einem Ermittlungsverfahren känn die
Slaatsanwaltschaft des einen Vertragsstaates die Slaatsanwaltschaft des anderen
Vertragsstaates um Rechtshilfe ersuchen. soweit sie sich nichl auf Beweiserhebung
durch ein Gericht bezieht.

(2) Bei Ersuchen nach Absatz I sind die
Bestimmungen des Teils III dieses Vertrages enlsprechend anzuwenden. mit Ausnahme
der Artikel 16 Absatz 2 und 17 Absatz 2.

(3) Bei der Eriedigung von Ersuchen nach
Absatz I können bei der Vernehmung eines Zeugen, Sachverständigen öder Beschuldigten
Zwangsmassnahmen angewendet werden, soweit sie nach den Rechtsvorschriften des
ersuchten Vertragsstaates vorgesehen sind.

Del V

Överförande av lagföring

Artikel 19

Ansökan om överförande av lagföring

(1) De fördragsslutande staterna kan hos varandra begära
överförande av lagföringen av medborgare i den andra fördragsslutande staten,
som begått etl brott på den ansökande statens territorium.

Teil V

ijbernahme der Strafverfolgung

Artikel 19

Ersuchen um (jbernahme der Strafverfolgung

(1) Die Vertragsstaalen können einander ersuchen, die Strafverfolgung
gegen Staatsbiirger des anderen Vertragsstaates, die auf dem Hoheitsgebiel des
ersuchenden Vertragsstaates eine Straftat begången haben, zu iibernehmen.

(2) Den
anmodade fördragsslutande staten prövar mot bakgrund av sin lagstiftning förutsättningarna
för lagföringen.

(2) Der ersuchte
Vertragsstaat priift auf der Gmndlage seiner Rechtsvorschriften die Voraussetzungen
fur die Strafverfolgung.

Artikel
20

Förfarande vid överförande av lagföring

(1) Till framställningen skall fogas

1. uppgifter rörande den misstänktes eller

tilltalades person och medborgarskap,

2. en reaogörelse för omständigheterna
i målet,

3.
brottsmbriceringen,

4.
alla fillgängliga
bevis om den straffbara gärningen,

5. en avskrift av de bestämmelser, som
enligt den på gärningsorten gällande lagstiftningen är tillämpliga på
gärningen,

6. vid brott mot
vägtrafikbestämmelserna dessutom en avskrift av de på gärningsorten gällande
trafikreglerna.

(2) Framställningen och bilagorna till
denna skall avfattas på den ansökande fördragsslutande statens språk.
Framställningen, redogörelsen för omständigheterna i målet, uppgifterna om
bevis liksom brottsmbriceringen skall förses med en bestyrkt översättning till
den anmodade statens språk.

(3) För framställningens överlämnande
gäller artikel 5.

Artikd
20

Verfahren zur Ubernahme der Strafverfolgung

(1) Dem Ersuchen um Ubernahme sind bei

zufiigen:

1. Angaben zur Person und Staatsbiirger

schaft des Beschuldigten öder Angeklagten,

2. eine Darstellung des Sachverhalts,

3. die rechtliche Wiirdigung der strafbaren
Handlung,

4. alle Beweismittel, die iiber die strafbare
Handlung zur Verfiigung stehen,

5. eine Abschrift der Bestimmungen, die
nach dem am Tätort geUenden Recht auf die Tat anwendbar sind,

6. bei Verslössen gegen die Strassenver-

kehrsvorschriften ausserdem eine Abschrift

der am Tätort geitenden Verkehrsregeln.

(2) Ersuchen um IJbernahme und die Anlagen
sind in der Sprache des ersuchenden Vertragsstaates abzufassen. Das Ersuchen, die
Darstellung des Sachverhalts, Angaben der wesentlichen Beweismittel sowie die rechtliche
Wiirdigung der Handlung sind mit einer beglaubigten LIbersetzung in der Sprache
des ersuchten Vertragsstaates zu versehen.

(3) Fiir die Ubermittlung der Ersuchen fin-det
Artikel 5 Anwendung.

Artikel
21

Meddelande om utgången av förfarandet

Den anmodade fördragsslutande staten underrättar den
ansökande staten om utgången av förfarandet.

Artikel
21

Mitteilung uber den Ausgang des Verfahrens Der ersuchte
Vertragsstaat unterrichtet den ersuchenden Vertragsstaat iiber den Ausgang
des Verfahrens.

Del VI

Upplysning om gällande rätt

Artikel 22

De fördragsslutande staterna meddelar varandra upplysning
om innehållet i straff-och straffprocessrätten, om detta krävs för genomförande
av domstolsförfarandet.

Teil VI

Auskunft iiber das geltende Recht

Arlikel 22

Die Vertragsstaalen erteilen einander auf Ersuchen Auskunft
uber das Straf- und Straf-prozessrecht, soweit das fiir die Durchfiih-rung von gerichtlichen
Verfahren erforderlich isl.

Del VII Slutbestämmelser

Artikel 23

(1) Detta fördrag skall ratificeras. Ratifika-

tionsinstmmenten skall utväxlas i Berlin.

(2) Fördraget träder i kraft på den tret

tionde dagen efter utväxlingen av ratifika

tionsinstrumenten. Det kan uppsägas av en

dera fördragsslutande staten genom medde

lande på diplomatisk väg lill den andra sta

ten. Fördraget upphör att gälla sex månader

efter meddelandet till den andra staten.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRPÅ har befullmäktigade ombud för de
fördragsslutande staterna undertecknat detta fördrag och försett det med sina
sigill. SOM SKEDDE I Stockholm den 26juni 1986 i två originalexemplar, vardera
på svenska och tyska språken. Båda texterna äger lika giltighet.

För Konungariket Sverige

Sten Andersson Utrikesminister

Teil VII Schlussbestimmungen

Artikd 23

(1) Dieser Vertrag bedarfder
Ratifikation. Der Austausch der Ratifikationsurkunden erfoigt in Berlin.

(2) Der Vertrag tritt am dreissigsten
Tag nach Austausch der Ratifikationsurkunden in Kraft. Er känn von jedem Vertragsstaat
durch Notifizierung des anderen Vertragsstaates auf diplomatischem Wege gekiindigt
werden. Die Kiindigung wird sechs Monate nach Notifikation an den anderen Vertragsstaat
wirksam.

ZU URKUND DESSEN haben die Bevoll-mächtigten der Vertragsstaalen
den Vertrag unterzeichnet und gesiegelt.

GESCHEHEN in Stockholm am 26. Juni 1986 in zwei
Originalen, jedes in schwe-discher und deutscher Sprache, wobei beide Texle die
gleiche Giiltigkeit besitzen.

Fur das Königreich Schweden

Sten Andersson Aussenminister

För Tyska
Demokratiska Republiken

Oskar Fischer Utrikesminister

Fiir die
Deutsche Demokraiische Republik

Oskar Fischer Minister fiir Auswärtige Angelegenheiten

19