Prop. 1987/88:158

Regeringens proposition 1987/88:158

om ny
organisation för statens invandrarverk

Prop.

1987/88:158

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet
den 24 mars 1988 för de åtgärder och de ändamäl som framgår av föredragandens
hemställan.

På regeringens vägnar Kjell-Olof
Feldt

Georg
Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas principer för en ny organisation vid statens invandrarverk.

Invandrarverkets
organisation regionaliseras, för all åsladkomma effektivare handläggning av
utlänningsärenden och därmed kortare handläggningslider, etl bättre
flyktingmottagande och förbättrad samverkan mellan verkel, andra berörda
myndigheter och kommunerna.

Den
nya organisationen skall kunna träda i kraft den I juli 1989. Förändringen
skall förberedas under budgetåret 1988/89. Riksdagen föreslås därför upphäva
sill nu gällande beslut om organisationen vid invandrarverket.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 158

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1987/88:158

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars
1988

Närvarande: statsrådet Feldl, ordförande, och statsråden
Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande: statsrådet G. Andersson

Proposition om ny organisation för statens invandrarverk

1 Inledning

Regeringen inledde under år 1987 elt översynsarbeie inom
invandrar- och flyktingpolitiken. Arbetet syftar lill all radikalt förkorta
handläggningstiderna i utlänningsärenden och lill all därmed minska
påfrestningarna för dem som väntar på beslul och att begränsa samhällets
kostnader för älgårder under väntetiden. Ell annal syfte år atl få lill sländ
en effeklivare flyklingmottagning. Arbetet är uppdelat i fyra delar:

-
En
huvudsakligen leknisk översyn av utlånningslagsstiftningen.

-
Utredning om
nya rutiner för handläggningen av asylärenden.

-
Ny ordning för
ekonomiskt bistånd ål asylsökande under väntetiden.

-
Översyn av
organisationen vid statens invandrarverk.

De två förstnämnda utredningarna avslutades omedelbart
efter årsskiftet 1987-88 med betänkandena (SOU 1988:1) Översyn av
utlänningslagen och (SOU 1988:2) Kortare väntan. Det sistnämnda betänkandet
från den s.k. asylärendeulredningen hade föregåtts av en delrapport (DsA
1987:3) Kortare väntetider i asylärenden, som överlämnades till mig i juni
1987. Betänkandena remissbehandlas för närvarande. Regeringen har tidigare i år
(prop. 1987/88:80) lill riksdagen lämnat förslag om elt nytt syslem för
ekonomiskt bistånd åt asylsökande m. fl.

Regeringen bemyndigade den 22 oklober 1987 mig all tillkalla
en särskild utredare för atl lämna förslag om en ny organisation vid statens
invandrarverk. Enligt direktiven (dir. 1987:44) skulle utredaren den I
februari 1988 redovisa ett principförslag. Uppdraget skulle vara slutfört
senast vid utgången av juni månad 1988. Den särskilda utredaren, numera
generaldirektören och chefen för statens invandrarverk, Christina Rogestam,
överlämnade nämnda dag sitt principförslag lill mig. Ell sammandrag av
utredarens rapport bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1. En
kortfattad redogörelse för invandrarverkets nuvarande organisation och
uppgifter bör fogas till protokollet som bilaga2.

Det nu överlämnade principförslaget har inte remissbehandlats.
Utreda-

ren har emellertid, under
arbetets gäng, haft överläggningar med företräda- Prop. 1987/88:158 re för
rikspolisstyrelsen och Svenska Kommunförbundet. Berörda fackliga huvudorganisationer
har informerats om hennes överväganden och förslag. Under ärendets beredning i
regeringskansliet har jag själv träffat företrädare för nämnda myndighet och
organisationer och därvid diskuterat förslagen. Berörda utomstående parter har
inle framfört några principiella invändningar emot de föreslagna principerna
för verkets organisation. Jag kommer i det följande att närmare redogöra för
motiven bakom organisationsförändringen. Jag vill emellertid redan
inledningsvis erinra om alt invandrarverkets nuvarande organisation
fastställdes år 1975. Riksdagen beslöt då (prop. 1975:26, InU 6, rskr. 160) om
den byråindelning som nu gäller. De förändringar som nu planeras bör kunna
förberedas under budgetåret 1988/89, så alt de kan träda i kraft den I juli
1989. Regeringen bör ha fria händer all snabbi komma i gäng med dessa förberedelser.
Del år därför nödvändigt atl riksdagen föresläs upphäva det beslut från år 1975
som nu i detalj reglerar invandrarverkets organisation. Regeringen bör låta riksdagen
ta del av de principer som ligger bakom förslaget till ny organisation för
invandrarverket och som jag i del följande avser alt presentera.

2 Överväganden och förslag 2.1 Allmänna överväganden

2.1.1 Handläggningstider
i asylärenden

Det
finns fyra starka skäl för atl minska väntetiderna i asylärenden.

Del
första skälet är humanitärt. För många asylsökande är det påfrestande att
under lång tid få vänta pä beslul.

Del
andra gäller rättssäkerheten. De långa väntetiderna i dag gär knappast att
förena med kravet på rättssäkerhet.

Det
tredje skälet är ekonomiskt. Med nuvarande anlal asylsökande kan kostnaderna
för boslåder, ekonomisk hjälp, sjukvård och andra ätgärder för asylsökande
under de väntetider som nu gäller uppskattas lill mellan 800 och 900 milj. kr.
per år. Kortare väntetider minskar dessa kostnader.

Det
fjärde skälet år invandrarpoliliskl. Långa väntetider motverkar och fördröjer
en framgångsrik integration för de asylsökande som får stanna i landet.

För
all avsevärt förkorta tiderna krävs såväl organisatoriska och administrativa
förändringar som vissa resurstillskott lill de handläggande myndigheterna. Det
krävs också att åven andra medverkande i asylårendeproces-sen, främst de
sökandes offentliga biträden, bidrar till en förkortning av väntetiderna.

2.1.2 Behovet
av en omorganisation. Förväntad invandring

I
direktiven för den aktuella organisationsöversynen framhöll jag några särskill
viktiga motiv för alt se över invandrarverkels organisation - vid

sidan
av önskemålet all förkorta handläggningsliderna. Del kan finnas skäl Prop.
1987/88:158 alt nu påminna om dem.

Arbetsvolymen
i verkel har vuxit dramatiskt i takt med atl antalet asylsökande och flyktingar
har ökal. En betydelsefull.och kraftig stegring inträffade under år 1984. Detta
sammanföll i liden med att invandrarverket log över huvudmannaskapet på den
statliga sidan för flyktingmoltagandet och med all del nya systemet med kommunalt
omhändertagande började tillämpas. Flera mindre organisationsförändringar har
genomförts, för att söka möta de förändrade förulsätlningarna. Både permanenta
och tillfälliga resursförstärkningar har tillförts verket. Stommen i verkels
organisation har emellertid varit i slort sett oförändrad sedan dess tillkomst
år 1969.

Efter
den stegring i invandringen som inträffade åren 1984-1985 har antalet
asylsökande forlsall all öka år för år. Jag har redogjort för denna utveckling
i anslutning lill mina förslag till statsbudgeten för budgetåret 1988/89 (prop.
1987/88:100 bil. 12, sid. 45f). Under år 1987 kom ungefär 18000 nya asylsökande
hit. Situationen i vår omvärld ger inle underlag för alt tro på nägon omedelbar
minskning härvidlag. Jag bedömer all vi under de närmaste åren måste räkna med
all antalet asylsökande kommer all vara av minsl samma omfattning som under är
1987.

Riksdagen
har bedömt invandrarverkels organisation vid tvä tillfällen sedan mitten av 1970-talel
- dels i samband med 1975 ärs invandrarpolitiska beslut, dels vid behandlingen
våren 1986 av regeringens proposition (1985/86:98, SfU 20, rskr. 301) om
invandrarpolitiken. Vid det förstnämnda tillfället beslöt riksdagen atl den
organisation skulle gälla som i allt väsenlligl finns kvar än i dag.
Riksdagsbehandlingen är 1986 innebar ingen grundläggande förändring härvidlag.
Jag menar alt denna organisation nu mäste anpassas lill verkets nuvarande
uppgifter. Annars blir del inle möjligl att nä radikalt kortare handläggningslider
eller alt ge asylsökande och flyktingar etl sådant mottagande som avsågs med
1984 ärs riksdagsbeslut om formerna för flyktingmoltagandet.

2.1.3
Det kommunala flyktingmottagandet

För
atl ge dem som fär stanna hår ett bra mottagande krävs ell brett engagemang i
samhället. De myndigheter som handlägger lillståndsärende-• na måste kunna
klara sin uppgift inom en rimlig lidsram. Besluten måsle fattas med fasthet,
konsekvens och bibehållen rättssäkerhet.

Flyktingarna
skall så snabbi som möjligt därefter få möjlighet alt leva ett normalt liv med
arbete eller utbildning, i en egen bostad, ute bland människorna i den svenska
vardagen. Just della är målsättningen bakom det system med kommunalt
flyktingomhändertagande, som infördes fr.o. m. år 1985. Systemet har satts på
hårda prov, hårdare än nägon kunde ana när det planerades.

Della
mottagningssystem förutsätter all kommunerna solidariskt ställer

upp på den av riksdagen beslutade flyktingpolitiken. Politiken kan därige

nom på elt konkret sätt bli förankrad hos hela del svenska folkel. Jag anser

alt della syslem bör kunna fungera också fortsättningsvis, trots atl flyk

tinginvandringen ökal kraftigt sedan det började tillämpas. 4

Kommunerna har hittills i
hög grad infriat riksdagens förhoppningar. Prop. 1987/88:158 Ytterligare,
kontinuerliga åtaganden år emellertid nödvändiga. Annars tvingas allt fler
flyktingar vänta på sin kommunplals i någon form av tillfälligt boende,
mestadels i invandrarverkets förläggningar. Målsättningen når systemet
infördes var atl väntetiden initialt i en förläggning bara skulle vara några fä
veckor. Utvecklingen har gjort del svårt atl nu uppfylla denna målsättning.
Med ell brett och solidariskt kommunall engagemang bör det vara möjligl all
rejält minska förläggningsliderna.

Röster
har höjts och hävdat all del skulle vara fel alt försöka sprida flyktingarna
över hela landet. De borde, enligt denna uppfattning, placeras i ett mer
begränsat antal, främsl större och medelstora, kommuner som skulle kunna
erbjuda bättre möjligheter lill arbete. Andra har menat atl fri bosättning är
del enda riktiga.

Flera
av de kommuner, som tidigare fick la den slörsla delen av ansvaret för
mottagandet av flyktingar, ställde dä krav pä etl ökal slalligl ansvarslagande
och en geografisk spridning av invandringen. Man ansåg med rätta all del var
fel alt koncentrera flyktingarna till några fä kommuner, som därigenom fick
svårigheter atl ge en bra social service och utbildning. Regering och riksdag
bedömde då att ett vidgat, solidariskt ansvarslagande bland kommunerna skulle
förbättra möjligheterna all också i forlsällningen föra en generös
flyktingpolitik.

Riksrevisionsverkel
(RRV) har granskal tillämpningen av systemet för flyktingmottagande i rapporten
Invandrarverket och den lokala flykting-mottagningen. Granskningen har i första
hand avsett invandrarverkets ledning, genomförande och uppföljning av flyktingmoltagandet.
Centrala punkter i granskningen har emellertid också varil statsbidragens
administration, användning och effekter, kommunernas insatser i flyktingmotlagandel
saml resultaten för flyktingarna av myndigheternas insatser. RRV konstaterar
vissa brister i samarbetet mellan invandrarverket och kommunerna. Man
redovisar ocksä för- och nackdelar med de principer som invandrarverket hillills
har tillämpat vid ulplacering av flyktingar i kommunerna.

RRV
påpekar även brister i invandrarverkets organisation beträffande bl. a.
planering, ledning och samordning. RRV föreslår mol denna bakgrund alt
invandrarverkets verksamhel för flyktingmottagande decentraliseras till
regioner och alt verksledningens resurser för bl. a. planering, ledning och
uppföljning förstärks.

Jag
anser atl RRV:s slutsatser och förslag tillsammans med invandrarverkels egna
erfarenheter av verksamhelen under de senasle åren ger anledning lill alt pröva
och utveckla invandrarverkets samarbete med kommunerna. Förslagen bör ingå i underiaget
för det forisatta organisationsarbetet.

2.1.4
Asylärendeutredningens förslag

Som
jag har anfört inledningsvis, beslår del pågående översynsarbelel av flera
delar. Förslagen från asylärendeulredningen i betänkandena (DsA 1987:3) Kortare
väntelider i asylärenden saml (SOU 1988:2) Kortare

ti Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 158

väntan och
frän den särskilde utredare som sett över ullänningslagsslifl- Prop.
1987/88:158 ningen - belänkandet (SOU 1988:1) Översyn av utlänningslagen — är i
vissa delar av grundläggande betydelse för hur invandrarverket bör organiseras.

Asylärendeutredningen har - utifrån målsättningen atl
tiden frän en ansökan till ell slutligt beslul från regeringen normall inle
skall behöva översliga sex månader - föreslagit följande principiella
organisation och rutiner för handläggningen:

-
Asylsökande
hänvisas normalt lill en s. k. ulredningssluss där asylutredningen görs. Till
dessa ulredningsslussar, där de sökande alltså bor under utredningen,
koncentreras polisens utredningsresurser sä att utredningen skall kunna
genomföras inom två veckor.

-
Personal frän
invandrarverket bör i direkt anslutning till polisens utredning kunna göra en
sortering i klara ärenden och andra ärenden samt fatta beslul i de klara
ärendena omgående.

-
I ärenden som inle
är så klara alt det är möjligl alt direkt avvisa eller att ge tillstånd redan
vid utredningsslussarna, skall invandrarverket kunna falla beslul inom sex
veckor från del att polisens utredning är slutförd. Della förutsätter atl del
offentliga biträdet utan dröjsmål kommer in med yttrande.

-
En asylsökande
som inte har en bostad ordnad hos nägon nära anhörig bör inkvarteras på
förläggning lill dess att frågan om han eller hon fär stanna i landet är
slutgiltigt avgjord.

Dessa principförslag ingick i den delrapport som
överlämnades lill mig i juni 1987. Delrapporten har sänts lill berörda
myndigheter och organisationer och till de kommuner som har träffat
överenskommelse med invandrarverket om flyktingmottagande. Skriftliga
synpunkter på delrapporten har kommit från några centrala myndigheter, etl
tjugotal polismyndigheter, elt par rättshjälpsnämnder, ell trettiotal kommuner,
vissa frivilligorganisalioner saml från ylleriigare ett tiotal organisationer
och enskilda. Synpunkter på principförslagen i delrapporten har ocksä inhämtas
vid etl seminarium som har hållils med personal inom invandrarverket saml vid
sammanträffanden med företrädare från frivilligorganisationer och offentliga
biträden. De synpunkter som har lämnats på principförslagen är i allt
väsentligt positiva.

Jag anser mot denna bakgrund att de principer för
handläggningen som utredningen har föreslagit år så väl förankrade all de bör
kunna läggas till grund för arbetet med en ny organisation för invandrarverket.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för justitiedepartementet.

Asylärendeutredningens principförslag har vidareutvecklats
i utredningens slutbetänkande som för närvarande remissbehandlas.
Organisationsutredningen bör i sitt fortsalla arbete ta del av de synpunkter
som kommer fram vid remissbehandlingen. Jag räknar med all själv, senare i år,
återkomma till regeringen med en bedömning i detalj av de delar i asylärendeutredningens
förslag som kräver beslut av riksdagen eller regeringen.

2.1.5
Översynen av utlänningslagstiftningen Prop. 1987/88:158

I förslaget till ny utlänningslag, som överlämnades till
mig i januari 1988, ingår andra element av belydelse för invandrarverkels
organisation. Invandrarverket föreslås bl. a. vara första instans i samtliga
asylärenden. Verket åläggs vidare, enligl förslaget, all ha muntlig
handläggning i väsentligt större utsträckning än som sker i dag. Den muntliga
handläggningen bör, enligt utredarens mening, leda lill atl alla relevanta
omständigheter i ell asylärende kommer fram tidigare och all behovet av
kompletterande utredningar därmed minskar. Därmed skulle det också bli möjligl
all snabbare verkställa fattade utvisningsbeslul.

Förslaget remissbehandlas alltså för närvarande. Jag avser
all senare i är återkomma till regeringen i denna del. Jag vill inte nu la
ställning till enskildheter i betänkandet. Jag kan emellertid konstalera all
del skulle bli lättare att förverkliga flera av förslagen med en
organisationsmodell som bringar sökanden, hans eller hennes rättsliga ombud,
utredaren och beslutsfattaren geografiskt nära varandra.

2.1.6 Invandrarverkets uppgifter

Organisalionsulredaren har gjort sina överväganden om hur
invandrarverkets tillståndsprövning bör organiseras mot den bakgrund som jag
nu har beskrivit. Förslagen tar sin utgångspunkt i atl handläggare från
invandrarverket skall kunna falla beslul i direkt anslutning lill
utredningarna vid slussarna. Utredaren har i della sammanhang ocksä tagit
hänsyn till de förslag om ändrad handläggning av asylärenden som lämnats av
utredningen för översyn av utlänningslagen. Förslagen ulgår frän att verkels
roll som central ullänningsmyndighel enligl utlänningslagen inte förändras.

Därmed markeras en av invandrarverkets huvuduppgifter,
nämligen tillståndsprövningen inkl. medborgarskapsfrågorna. Med det ökande
antalet asylsökande har lillslåndsprövningen och mottagandel av flyktingar hamnat
i förgrunden under senare år. Inle minsl hänger della samman med svårigheterna
all finna ell tillräckligt antal kommunplalser för dem som får stanna i landet.
Det har i sin lur lett lill all verkel fått la ell större ansvar för
omhändertagandet under liden mellan beslul om uppehållstillstånd och ulplacering
i kommunen än som förutsattes när del kommunala flyktingmotlagandel infördes.

Invandrarverket skall självfallet fortsätta atl vara
huvudman på den statliga sidan för flyktingmotlagandel, som därmed blir verkets
andra huvuduppgift. Samlidigl förutsätter jag atl både utredaren, i sill
fortsatta arbete, och invandrarverket, i sin ordinarie verksamhel, överväger pä
vilka säll man kan förkorta liden i förläggningarna och därmed minska
kostnaderna för slaten.

Utvecklingen under de senaste åren har på sätt och vis
överskuggat verkets samordnings- och bevakningsansvar i frägor rörande åtgärder
för invandrare och språkliga minoriteter. Verkels pådrivande roll i dessa frågor
har haft slor betydelse för fackansvariga statsmyndigheters och kommuners
arbete med alt genomföra invandrarpolitiken. Det bör, enligl min

mening,
absolut vara möjligt att sköta bevakningen och samordningen av Prop.
1987/88:158 slalsmyndighelernas verksamhel med andra metoder och med annan inriktning
än hittills. Det hindrar inle atl bevakning och samordning av frågor om
åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter bör vara invandrarverkets
tredje huvuduppgift.

2.1.7 Invandrarverkets organisation i princip

Utredarens överväganden har lett lill ell principförslag
som innebår all en del av verkets tillståndsprövning bör ske vid ulredningsslussar,
saml att ledningen av föriäggningsverksamheten och det direkta samarbetet med
kommunerna kan ske från regionala kontor som samlokaliseras med ulredningsslussar
i regioner där sädana skall finnas.

Jag delar de slutsatser och principer som utredaren kommil
fram lill. En sådan organisation bör leda lill ell bättre flyktingmotlagande,
utvecklade kommunkontakter, effeklivare ärendehantering och - inle minst -
kortare handläggningstider. Behovet av organisatoriska förändringar är trängande.
En ny verksorganisation bör kunna verka fr. o. m. den 1 juli 1989.

I frågor som rör myndighetsstrukturen harjag samrått med
chefen för civildepartementet.

2.2 Tillståndsprövningen

Min bedömning: Ulredningsslussar bör inrättas för
utredningar i asylärenden. Vid ulredningsslussarna bör finnas personal från invandrarverket
för handläggning av och beslut i asylärenden. Asylärenden bör också kunna
handläggas inom en huvudenhet för tillstånds- och medborgarskapsärenden vid
verkels centrala förvaltning.

Utredarens förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Skälen för min bedömning: Jag har i del föregående
konstaterat atl de principiella rutiner för asylärenden som
asylärendeutredningen föreslagit mäste anses vara väl förankrade. Dessa rutiner
förutsätter atl man får en organisation, som gör del möjligl atl falla beslul i
ålminslone alla klara ärenden redan i anslutning lill utredningen. En sådan
utveckling påbörjades redan tidigare i och med inrättandet av ulredningsförläggningeni
Flen är 1985. Flera steg i den riktningen har tagils sedan dess.

Efter förslag från invandrarverket bemyndigade regeringen
våren 1987 verkel atl fr. o. m. den I juli samma år driva en permanent
utredningssluss i Carlslund nära Arianda flygplats och atl utöka förläggningen
i Flen med en ulredningssluss. I augusti 1987 föreslog invandrarverket att en
utredningssluss skulle inrättas i Alvesta, där del sedan länge finns en
permanent flyktingförläggning. Asylärendeulredningen har beräknal behovet av för-läggningskapacilel
vid utredningsslussarna. Utredningen har kommil fram

lill alt invandrarverket
bör undersöka om det finns förutsättningar att utvidga plalsantalet på de redan
planerade slussarna eller, alternativt, överväga inrättandet av ytterligare en ulredningssluss.

Organisalionsulredaren har
för sin del övervägt denna fråga tillsammans med behovet av att utveckla
samarbetet med kommunerna och dä kommil fram lill all det för närvarande bör
inrättas ytterligare ulredningsslussar i bäde södra och västra Sverige. Jag
delar den bedömning som utredaren gör i dagslägel. Del är dock viktigt all man
hår så långt möjligt bevarar möjligheterna att anpassa organisation och
resurser lill förändrade förutsättningar.

Handläggare frän
invandrarverket bör alltså finnas vid ulredningsslussarna. Del finns flera
skål för detta. Asylärendeutredningen har bl. a. pekat pä all del ger bättre
möjligheter till erfarenhetsutbyte och andra direkta kontakter mellan utredare
och beslutsfattare. Möjlighet ges också all i direkt anslutning lill asylulredningarna
sortera ärendena i klara bifallsärenden och ärenden i vilka offentligt biträde
skall förordnas. 1 klara bifallsärenden kan beslut las omgående. Personalen
bör ha en sädan beslutskompelens all de i lämplig utsträckning även kan fatta
beslut om avvisning.

Del
är nödvändigt all invandrarverket har en stark administrativ ledningsfunktion
för all kunna agera flexibelt och med kraft vid förändringar i tillströmningen
av asylsökande. Ledningen av tillståndsprövningen bör ske från en huvudenhet
vid invandrarverkets centrala förvaltning. Vid huvudenheten bör de ärenden
handläggas som inte lämpligen kan avgöras vid en ulredningssluss. Personalen
för tillståndsprövning pä ulredningsslussarna bör organisatoriskt ingå i
huvudenheten.

Del
är viktigt all invandrarverket upprätthåller en enhetlig praxis och bibehåller
en god länderkunskap även dä asylärenden handläggs vid ulredningsslussar. För atl
säkerställa detta bör elt kvalificerat sekretariat för bl. a. sådana uppgifter
finnas vid huvudenheten för tillståndsprövning.

Prop. 1987/88:158

2.3 Flykting- och invandrarfrågor

Min
bedömning: Invandrarverkets funktioner för mottagande av asylsökande och
flyktingar bör organiseras i regioner. Inom varje region bör finnas etl kontor
som svarar för del direkta samarbetet med kommunerna inkl. ulplacering av
flyktingar i kommunema samt för ledningen av föriäggningsverksamheten.

Invandrarverket
bör också beakta samhällets ätgärder till förmån för invandrare och språkliga
minoriteter. Verkel bör vidare vidmakthålla och utveckla kontakterna med
invandrarnas organisationer, bl. a. genom det särskilda slödel lill deras verksamhel.
Arbetet bör läggas upp sä, atl det kan ulföras med andra metoder och med annan
inriktning än vad som har varil fallet sedan verkets tillkomst. Det fortsatta
organisationsarbetet bör belysa hur della bäst kan ske.

Mitt
förslag: Ulplacering i en kommun skall normall endasl ske av den som fåll uppehällstillslånd.

Gällande
beslut beträffande behovet av fast förläggningskapacitet upphävs.

Utredarens förslag:
Överensstämmer i huvudsak med min bedömning Prop. 1987/88:158 och med mitt
förslag.

Skälen
för min bedömning och mitt förslag: Riksdagen preciserade hösten 1984 (prop.
1983/84: 124, SfU 27, rskr. 295) invandrarverkets ansvar för flyktingmoltagandet
och de principer som skulle gälla för verkels genomförande av verksamhelen. De
riktlinjer för verksamhelen som gäller sedan dess utgick från en betydligt
lägre nivå på asylinvandringen än vad som är fallet i dag.

Mot
bakgrund av den aktuella nivån för asylinvandringen och de förhållanden i
övrigt som nu råder finns del stor anledning alt ompröva på vilkel sått
invandrarverket skall utöva sitt ansvar för de operativa funktionerna.

Del
är i huvudsak inom tvä områden som väsentliga förändringar mäste ske Vad jag
åsyftar är dels planering och samordning, dels samarbetet mellan verket och
kommunerna.

Del
är nödvändigt atl tidigt bli varse förändringar i antalet asylsökande samt i fräga
om de sökandes ursprung. Det är en grundförutsättning för all kunna planera
dels för förläggningsplalser under den primära asylutredningen, dels för det
kommunala mottagandet av dem som fått uppehållstillstånd i Sverige.

Jag
bedömer, i likhet med utredaren, atl ell syslem med utredningsslussar
kombinerat med regionala kontor för flyktingmoltagandet bör ge stora
samordningsvinster. Därigenom uppnäs också flexibilitet, större effektivitet
och ett bättre samarbete med kommunerna. Jag bedömer att det för närvarande är
lämpligt att - som utredaren föreslagit — dela in landet i fem regioner. Del
bör ankomma pä regeringen atl besluta i denna fråga.

Vid
invandrarverkets centrala förvaltning bör finnas en huvudenhet som svarar för
övergripande planering, styrning, uppföljning och samordning av regionkonlorens
verksamhet. Huvudenheten skall också svara för samverkan och kontakter med
centrala myndigheter och organisationer.

Enligl
de riktlinjer för flyklingmotlandet som antagits av riksdagen hösten 1984 är
målet atl asylsökande skall placeras ut i en kommun efter högst fyra veckors
vistelse på en föriäggning. Del ökande antalet asylsökande under de senaste
åren och svårigheterna all få fram kommunplatser i tillräcklig omfattning har
dock lett till väsentligt längre förläggningstider. Den totala genomsnittliga
vistelsetiden är för närvarande normall inemot tio mänader, men kan i enskilda
fall bli betydligt längre.

Enligt
de gällande riktlinjerna skall man erbjuda kommunplals även ät den som
fortfarande väntar på beslul. Della, i kombination med svårigheterna all fä
fram kommunplalser, har inneburit att även många flyktingar med uppehällstillsländ
har fåll vänta läng tid innan de har kunnat tas emot i någon kommun. Del är, enligl
min mening, av flera skäl nödvändigt alt i första hand de som har beviljats uppehällstillsländ
fär de bostäder som kommunerna kan ställa till förfogande i flyktingmollagningen.
Riktlinjerna för flyktingmotlagandel bör därför ändras på denna punkt.

De
nämnda riktlinjerna frän hösten 1984 innefattar också elt antagande

om lämplig fast kapacitet för invandrarverkels föriäggningar. Utifrån mål

sättningen atl vistelseliden vid föriäggning bara skulle behöva vara några

fä veckor och utifrån etl antagande om ca 5 000 asylsökande per år, 10

beräknades behovet av fast
förläggningskapacitel till ca 400 platser (avsed- Prop. 1987/88:158 da för
främst s . k. kvotflyktingar) jämte det antal platser som skulle finnas vid den
dä aviserade utredningsförläggningen i Flen. Frägan om behovet av fast förläggningskapacitel
behandlades av riksdagen ocksä hösten 1985 (prop. 1985/86:25 bil. 5, SfU 7, rskr.
73).

Det
är självfallet fortfarande en klar målsättning atl den som har fått sina tillständ
snarast möjligl skall få bosätta sig i en kommun. Man får emellertid räkna med
alt en betydande del av flyktingarna måste tillbringa någon lid vid en föriäggning.
Jag bedömer att man under överskådlig tid mäste räkna med alt det behövs etl betydligt
större anlal fasla förläggningsplalser än vad man antog år 1984. Av praktiska
skäl bör emellertid inle riksdagen fixera antalet fasla föriäggningsplatser.
Riksdagen bör föresläs upphäva sina beslut från år 1984 och är 1985 i denna
del.

Riksdagen
beslöt vären 1986 om riktlinjer för den framlida invandrarpolitiken. Dä slog
statsmakterna på nytt fast principen att varje fackmyndighet inom sill område
har samma ansvar för invandrare som för den övriga befolkningen. Det innebär
bl. a. all varje myndighet inom sitt sakområde skall se till att erforderliga
åtgärder vidtas lill förmån för invandrare. Del skall vara naturligt för
myndigheterna alt i sin planering även beakta invandrarnas särskilda behov.
Ansvaret för samordning och bevakning av myndigheternas åtgärder för invandrare
skulle ligga kvar på invandrarverket. Rollfördelningen lades fast i
regeringens förordning (1986:856) om de statliga myndigheternas ansvar för
invandrare m.fl. Denna rollfördelning gäller också myndigheternas information till
invandrare och de statliga insatserna för att sprida information om invandrare
och invandringen och för alt skapa en opinion som leder till ökad tolerans
mellan olika befolkningsgrupper.

Kommuner
och landsting har en central roll i arbetet med att förverkliga invandrarpolitiken.
Invandrarverket skall följa utvecklingen och bistå kommunerna och landslingen
med råd. Slutligen markerades verkets ansvar för kontakter med invandrarnas
organisationer.

Tyngdpunkten
i invandrarverkels verksamhet har, som jag nämnde redan inledningsvis, under
senare år flyttats mot de rent operativa uppgifterna i samband med
tillståndsprövningen och flyktingmottagandet. Det har skett gradvis i takt med
det ökande anlalet asylsökande. Förändringen i förutsättningarna för verkets
arbete har varit dramatisk och omvälvande, men samtidigt nödvändig. Jag bedömer
atl denna tyngdpunktsförskjulning blir beslående för överskådlig tid. Detta
förhållande mäste nu också få återverkningar pä verkets organisation.

Självfallet
kommer del även i framliden atl behövas åtgärder av olika slag och inom skilda
sektorer av samhället, i syfte att tillförsäkra invandrarna samma rättigheter
och möjligheter som den infödda befolkningen. Behovet kommer t. o. m. atl accentueras
av den flyktinginvandring som vi nu upplever. Samtidigt har
statsmyndigheternas, kommunernas och organisationernas medvetenhet och
kompelens vuxit under de drygl tio år som gäll sedan riksdagens första invandrarpolitiska
beslut är 1975. Invandrarverkels pådrivande roll i dessa frägor har här haft
stor betydelse.

Jag
delar i princip utredarens uppfattning om viklen av alt verkel i II

framliden arbetar med
andra metoder, bl. a. information och utbildning, och med en annan inriktning i
sin samverkan med andra myndigheter, med kommuner och med landsting. Särskilt
viktigt bör del vara alt bevaka flyktingarnas och invandrarnas väg ul i arbetslivet,
sä alt socialbidragsbe-roendel blir så kortvarigt som det över huvud tagel är
möjligt.

Del bör ingå i det
fortsatta organisationsarbetet all belysa pä vilkel sätt man kan lägga upp
verkels arbete i dessa delar, så att man får ul slörsla möjliga effekt ur de
resurser som kan anslås för ändamålet.

Prop.
1987/88:158

2.4 Invandrarverkets organisation i huvuddrag och det
fortsatta utredningsarbetet. Genomförande och resursbehov

Min
bedömning: Invandrarverkels organisation bör inle längre vara indelad i byråer
på del sätl som nu gäller.

Invandrarverket
bör även i den nya organisationen ledas av en styrelse. Chef för verkel bör
vara en generaldirektör.

Utredarens
förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Skälen för min bedömning:
Jag har i del föregäende redogjort för de starkt förändrade förutsättningarna
för verksamheten vid invandrarverket och för del omedelbara behovet av en
omorganisation. Jag har vidare redovisat min syn på vilka uppgifter och
verksamhetsgrenar som bör vara de huvudsakliga och på hur verksamheten bör
decentraliseras. Nu äterstär atl sammanfatta de organisatoriska konsekvenserna
härav för verkets centrala förvaltning.

Jag
bedömer, i likhet med utredaren, atl verket lämpligen kan organiseras i
huvudenheter för tillståndsprövning och medborgarskapsfrågor samt för
invandrar- och flyktingfrågor. Jag räknar med alt huvudenheterna kommer alt
ledas av avdelningschefer.

Den organisationsstruktur
som nu redovisas, förulsälter en långtgående delegering av ansvar och
befogenheter inom respektive verksamhetsområde. Detta ställer stora krav på
den verksövergripande styrningen och verksamhetsuppföljningen saml samordningen
och på etl väl utvecklat internt styrnings- och uppföljningssystem. Som
utredaren föreslär bör man därför till verkschefen knyta särskilda resurser som
kan stärka greppet om verksgemensamma funktioner säsom planering, styrning och
kontroll av verksamheten.

Bäde
asylärendeutredningen och RRV - liksom tidigare statskontoret år 1986 i
rapporten Planering av verksamhelen vid statens invandrarverk -framhåller
nämligen alt verkel måsle ha centrala resurser för verksövergripande
planering, samordning och uppföljning av verksamheten. Särskill betonas
betydelsen av en utvecklad prognosverksamhet samt långsiktig planering och
utvecklingsverksamhet. För alt tillgodose dessa krav är, enligt min
uppfattning, starka stabsresurser till verkschefens förfogande nödvändiga. I
delta sammanhang vill jag ocksä ge mitt stöd ät utredarens

12

ambitioner när det gäller
att kraftigt förbättra verkels olika syslem för Prop. 1987/88:158 statistik
och annan information av belydelse för beslul, resultatanalys och resultatuppföljning.

Tillståndsprövningen
kommer att spridas till flera platser. Dessa förhållanden ställer betydande
krav på kvalificerad administrativ ledning och beslulskapacilel på olika
nivåer. Man kunde ha valt en uppdelning av verksamheten på flera enheter direkt
under verkschefen. Kraven pä en stabil tillämpning av praxis och behoven av att
omfördela resurser och förändra rutiner när del behövs i olika situationer,
talar dock för en sammanhållen och integrerad enhet direkt under
generaldirektören. Verksamhetens omfattning och spridning kräver emellertid
alt dess chef förfogar över kvalificerade stabsresurser och får ett utvecklat
administrativt slöd. Enligt vad jag har erfarit kommer dessa frågor alt
behandlas under organisationsutredningens andra etapp.

Huvudenheten
för invandrar- och flyktingfrågor bör handlägga centrala frågor om överföring
och mottagande av flyktingar och svara för ulveckling och samordning av den
regionala verksamheten. Denna funktion bör få en central roll för planering,
samordning och uppföljning av det operativa arbetet med kommunernas
flyktingmottagande.

Ulvecklingen
av verkels verksamhel och ekonomi under de senaste åren har visat på att
personal- och ekonomifrågorna måsle ha en framträdande ställning i verkels
organisation. I del fortsatta utredningsarbetet bör man närmare överväga vilka
utvecklings-, informations- och utbildningsresurser som behövs centralt vid verkel
och vilka uppgifter som med fördel kan genomföras regionall vid kontoren och
lokall vid förläggningarna. Delsamma gäller för personal- och
ekonomiuppgifterna.

Sädana
avvägningar mellan central och regional nivä måste självfallet också göras för
förläggnings verksamheten och för planeringen och uppföljningen av det kommunala
flyktingmoltagandet.

Under
organisationsarbetets andra etapp kommer, enligt vad jag har erfarit,
kompletterande utredningar alt göras om verkets organisation och arbetssätt. En
viktig uppgift blir atl ge underlag för verkets anslagsframställning för
budgetåret 1989/90 saml att föreslå de förändringar som behövs i verkels
instruktion.

Invandrarverket
skall kunna verka i den nya organisationen fr. o. m. den I juli 1989.
Förberedelser för och genomförandet av denna reform kommer alt ställa slora
krav på invandrarverket.

Asylärendeulredningen
framhåller atl vissa delar av dess förslag bör kunna genomföras successivt fram
till den I juli 1989. För alt del nya systemet skall fungera, är det enligt
utredningens uppfattning nödvändigt att ärendebalanserna har nedbringats så
långt möjligt och att det inte finns alltför mänga flyktingar med
uppehållstillstånd pä invandrarverkets förläggningar när del nya systemet
genomförs. Detta kräver särskilda insatser, samtidigt som den löpande
verksamheten mäste hanteras.

Regeringen
har ocksä, på min föredragning, vid flera tillfällen beslutat

om särskilda resurser till invandrarverket för all nedbringa den existerande

ärendebalansen. Detta skedde senast i samband med förslaget lill statsbud

get för budgetåret 1988/89. Det har generellt sell varit svårt alt rätl upp- 13

skatta
verkels behov, beroende bl. a. pä den hela liden ökande tillström- Prop.
1987/88:158 ningen av nya asylsökande. En viktig orsak härför har ocksä varil
att verkel successivt tvingats öppna allt fler förläggningar på olika håll i
landet med allt vad detta inneburit av nya ansträngningar för verkets
administration och arbetsförhållanden i övrigt.

Utredaren har bedömt atl del redovisade organisalionsförslagel
kan komma alt leda lill störte förvaltningskostnader för statens invandrarverk.
Några utförliga kostnadsberäkningar har ännu inte kunnal göras. Dessa kommer atl
redovisas under utredningens andra etapp. Mot den bakgrunden vill jag inte nu
la ställning i frägor som rör resursbehovet pä sikt. Jag vill dock bestämt
hävda atl slatens direkta kostnader för åtgärder under väntetiden kan minska
avsevärt, om åtgärderna inom del planerade reformprogrammet kan genomföras.
Asylärendeutredningen beräknar den möjliga besparingen för staten lill mellan
400 och 500 milj. kr. per är, förutsatt all handläggningstiderna kan kortas ned
till den nivä som förslagen anses möjliggöra och all flyktingmotlagandel i
övrigt fungerar effektivt.

Del räcker emellertid inle med atl angripa brister i
organisation och rutiner. Parallellt härmed måste man uppmärksamma samhällets
åtgärder även i andra delar av den integrationsprocess som inleds i och med att
en utlänning fält tillstånd atl stanna här i landet. Jag tänker först och
främst på vikten av alt påverka kommunerna till att öka sitt mottagande och atl
underlätta flyktingarnas väg in i arbetslivet. Ju tidigare flyktingen kommer ul
i en kommun, desto bättre förutsättningar har han eller hon atl skapa sig en
normal livssituation. Ju fortare flyktingen lyckas skaffa sig kunskaper i
svenska, etl arbete och en egen inkomst, desto mer gynnsamma är hans eller
hennes möjligheter att finna sig till råtta i sitt nya land. Arbetslinjen måste
följas — även för flyktingarna.

3 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen dels föreslår riksdagen alt

1.
upphäva sitt
beslut om invandrarverkets nuvarande organisation (prop. 1975:26, InU 6, rskr.
160),

2.
upphäva sina
beslut beträffande behovet av fast förläggningskapacitet (prop. 1983/84:124, SfU
27, rskr. 295 och prop. 1985/86:25 bil. 5, SfU 7, rskr. 73) och

3.
godkänna att ulplacering
i en kommun normall endasl bör avse den som fått uppehållstillstånd,

dels bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad jag har
anfört om principerna för invandrarverkets nya organisation och de riktlinjer
för det fortsatta arbetet som jag har förordat.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att

genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de

åtgärder och del ändamäl som föredraganden har hemställt om. 14

Utredningen
(A 1987:07) om översyn av organisationen av Prop. 1987/88:158

statens invandrarverk — sammanfattning av utredarens Bilaga 1

principförslag
den 1 februari 1988

Utgångspunkter

Utredningsarbetet har utgått från all invandrarverket även
i fortsättningen skall vara central myndighet för invandrar- och
medborgarskapsfrågor. Verkel skall i likhet med tidigare bl. a. utöva ledningen
av utlänningskontrollen enligt utlänningslagen och den konlroll som regleras i
medborgar-lagsliftningen. Verkel skall också ha huvudansvaret för överföring
och mottagning av flyktingar och för mottagning av asylsökande. Verket skall
slutligen svara för central bevakning och samordning av dels åtgärder för
invandrare och språkliga minoriteter, dels informationsinsatser som syftar till
atl öka allmänhetens kunskaper i invandrarfrågor.

Betydelsefulla underlag för övervägandena och förslagen
har varil dels den s. k. asylärendeulredningens betänkanden Kortare väntetider
i asylärenden (DsA 1987:3) och Kortare väntan (SOU 1988:2) med förslag om
organisation m. m. för handläggning av asylärenden och mottagande av
asylsökande, dels de förslag som utredningen om översyn av utlänningslagen
lämnat i betänkandet Översyn av utlänningslagen (SOU 1988: 1).

Förslaget

Den särskilda utredaren, generaldirektören Christina Rogestam,
föreslär atl en del av invandrarverkels tillståndsprövning i asylärenden skall
ske vid fyra utredningsslussar. Samarbetet med kommunerna och ledningen av föriäggningsverksamheten
skall ske från fem regionkonlor. Cenlrall för verket föreslär utredaren en avdelningsorganisalion
med starka ledningsfunktioner.

Tillståndsprövningen

Fyra ulredningsslussar skall la hand om utredningarna av
merparten av de asylsökande som kommer till Sverige.

Det skall finnas en sluss i Carislund utanför Stockholm,
en i Flen saml en i södra och en i västra Sverige. Förutom utredande poliser
skall där finnas tjänstemän frän invandrarverket med beslutskompelens. Detta
väntas resultera i effektiva utredningar, i lämplig utsträckning med muntlig
förhandling, som leder till snabba beslut i de enklare fallen.

Vid den centrala förvaltningen i Norrköping skall lillståndsbyrån
slås samman med regislerenheten och medborgarskapsbyrän till en huvuden-hel för
tillstånds- och medborgarskapsfrägor. Därigenom skall hanteringen av
utlänningsärenden kunna ske integrerat. Huvudenheten skall inrymma ett
kvalificerat sekrelerial som gör det möjligt att hälla samman och utveckla
praxis för lillslåndsärenden inom hela verkel, inkl. utredningsslussarna. Sekreteriatet
skall ocksä upprätthålla aktuell länderkunskap.

Invandrarverkets personal för tillståndsprövning vid ulredningsslussar- 15

na skall
organisatoriskt ingå i huvudenheten vid verkels centrala förvall- Prop.
1987/88:158

ning. Bilaga 1

Flyktingmottagandet

Flyktingmoltagandet
skall organiseras i fem regioner. I varje region skall finnas ell regionkontor,
varav fyra skall vara samlokaliserade med utredningsslussarna i Carlslund, Flen
saml slussarna i södra och västra regionen. Vid regionkontoren administreras
driften av förläggningar. Därifrån skall också del direkta samarbetet ske med
kommunerna i fräga om förläggningsplalser och samordningen av utplaceringen av
flyktingar i kommunerna.

Endast
sådana sökande som beviljats tillständ att stanna som flykting, eller därmed
jämställd person, skall placeras ut i kommuner. Della bör emellertid ske sä
snart som möjligl när tillståndet är klart.

Vid
den centrala förvaltningen skall finnas en huvudenhet för invandrar-och
flyktingfrågor som ansvarar för övergripande planering, ledning och samordning
av regionkonlorens verksamhel. Härifrån skall också samverkan ske med andra
centrala myndigheter och organisationer vad gäller flyktingmotlagande.

Personalen
vid regionkonloren skall organisatoriskt ingå i huvudenheten.

En
viktig uppgift för invandrarverket är atl främja invandrarnas och minoriteternas
intressen i Sverige. Ansvaret för samordning och bevakning av andra
myndigheters åtgärder kan delvis lösas genom utbildning och information till
dessa. Därutöver borde ett direkt samarbete kunna ske i olika råd som knyts lill
verkel.

Invandrarverkets
centrala organisation

Den
centrala förvaltningen skall organiseras i tre huvudenheter.

Invandrarverket
skall som nu ledas av en styrelse. Chef för verket skall oförändrat vara en
generaldirektör.

Resurserna
för planering, analys och uppföljning av verksamhelen måsle förslärkas.
Generaldirektören skall därför ha en verksstab till sitt förfogande som kan
medverka i verksövergripande frägor.

Till
verkschefens förfogande skall åven finnas en rådgivande direktion. Häri skall
ingå cheferna för huvudenheterna och verksstaben.

En
huvudenhet skall svara för tillståndsprövning inkl. medborgarskapsfrägor.
Enheten kommer att bli mycket stor, med verksamhelen spridd pä flera platser, vilkel
ställer stora krav pä kvalificerad administrativ ledning. Till enhetschefens
förfogande skall därför finnas särskilda stabsresurser.

En
annan huvudenhet skall svara för invandrar- och flyktingfrågor. En huvuduppgift
skall vara att svara för flyktingmotlagandel. Denna enhet skall också ansvara
för slödel lill invandrarnas organisationer samt för central bevakning och
samordning av invandrarfrågor.

I
en tredje huvudenhet för vissa verksgemensamma frägor skall finnas

ekonomi-, personal- och ulbildningsfunktionerna. Huvudenheten skall 16

även arbeta med
information och utbildning riktad lill andra myndigheter Prop. 1987/88:158

och organisationer samt till allmänheten. Bilaga 1

Det
fortsatta utredningsarbetet

Utredaren
skall slutredovisa sill uppdrag senast vid utgången av juni månad 1988 och
avser all i utredningens avslutande etapp yllerligare överväga några viktiga
frågor:

-
Utredningsslussarnas
organisation och dimensionering i slort saml lokaliseringen av ulredningsslussarna
i södra och västra Sverige.

-
Principer för organisation och
arbetsformer för lillslåndsprövningen vid utredningsslussarna.

-
Organisationsprinciper för
tillståndsprövningen och riktlinjer för ärendehanteringen i övrigt inom
huvudenheten för tillståndsprövning.

-
Avvägningen mellan olika
funktioner inom huvudenheterna saml de olika funktionernas
verksamhetsinriktning.

-
Regionernas omfattning och
uppgiftsfördelning mellan de centrala funktionerna inom huvudenheterna och de
regionala kontoren samt mellan regionkonloren och förläggningarna inom
respektive region.

-
Riktlinjer för samarbetet med
kommunerna, bl. a. belräffande planering och samordning vid ulplacering av
flyktingar.

-
Förläggningsorganisalionens
struktur och den fasta förläggningsorganisationens omfattning saml
inriktningen i stort för föriäggningsverksamheten.

-
Principer för ledning och
samordning inom verkel saml riktlinjer för ulvecklingen av planerings-,
lednings- och informationssystem.

17

Invandrarverkets
nuvarande organisation och verksamhet Prop. 1987/88:158

Bilaga 2 Organisationen
i stort

Statens
invandrarverk år central förvaltningsmyndighet för utlänningsflykting-,
invandrar- och medborgarskapsfrågor. Verket leds av en parlamentariskt
sammansatt styrelse med generaldirektören som ordförande. Inom verket finns fem
byråer. Dessa är lillståndsbyrån, medborgarskapsbyrån, samordningsbyrån, informalionsbyrån
samt administrativa byrån. Dessutom finns en registerenhel. Till samordningsbyrän
finns knutna etl anlal permanenta och tillfälliga förläggningar.

Verksamhetsområden

Invandrarverkels
verksamhel kan indelas i sex huvudområden. Dessa är:

-
Mottagning av flyktingar.

-
Tillståndsprövning.

-
Medborgarskapsprövning.

-
Åtgärder för invandrare.

-
Informationsverksamhet.

-
Administration.

Mottagning
av flyktingar

Sedan
1985 har invandrarverket del statliga ansvaret för överföring och mottagning av
organiserat ullagna flyktingar, s. k. kvotflyktingar, samt för mottagning av
asylsökande. För della ändamål skall invandrarverket driva förläggningar och
träffa avtal med kommuner om mottagning av flyktingar/asylsökande. Verkel skall
ge råd och slöd rörande flyktingarnas anpassning och situation i kommunerna saml
följa upp flyktingmollagningen. Målsättningen är att flyktingen efter en förlåggningsvislelse
pä 2—4 veckor skall flytta ul i en kommun.

Under
de senaste åren har den s.k. flyklingkvoten uppgått till 1250 personer. Under
år 1984 inträffade en betydlig ökning av antalet asylsökande och
asylinvandringen har därefter legat pä en nivå av ca 15000 personer per år.
Under år 1987 kom ca 18000 asylsökande lill Sverige. Antalet avtalade platser i
kommuner har under de senaste åren uppgått till ca 14000. Detta har fåll till
följd alt föriäggningssyslemel fält byggas ul kraftigt från ca 900 platser i
fyra permanenta föriäggningar, lill ca 10000 platser i fyra permanenta och tjugoåtta
tillfälliga förläggningar saml tretton slussförlåggningar. Vistelseliden på
slussar och förläggningar har ökat lill inemot tio månader. De långa vistelseliderna
har medfört atl förläggningsverksamheten successivt byggts ut lill all omfatta
fritidsverksamhet, samhällsinformation, svenskundervisning och kurativ
verksamhet. Vid slussförläggningar förekommer som regel ingen polisutredning.
Denna sker först när den asylsökande anvisats förläggningsplals. Viss
fritidsverksamhet samt akut hälso- och sjukvård finns på slussförläggningar.

Frägor
som rör överföring och mottagning av flyktingar handläggs i

huvudsak vid samordningsbyräns
förläggnings- och kommunsektioner, som har 17 respektive 20 personer anställda.
För ledning och drift av de olika förläggningarna fanns den I januari 1988 ca I
000 anställda. Antalet utredare vid förläggningarna, som svarar för den direkta
kontakten med kommunerna för ulplacering av flyktingar, var ca 90 personer.

Till stöd för verksamhelen
finns etl datorbaserat system för flyklingad-ministralion. I detta system
hanteras uppgifter om flyktingar/asylsökande som tagits emot pä förläggningar
och i kommuner. Ur systemet hämtas även underlag för utbetalning av statliga
ersättningar till kommunerna för flyklingmottagning.

Den I januari 1988 var ca
8 300 personer inkvarterade på invandrarverkets slussar och förläggningar.
Kostnaderna för föriäggningsverksamheten uppgick för budgetåret 1986/87 till
540 milj. kr. År 1987 tecknades avtal med 241 kommunerom mottagning av ca 14
300 personer.

Prop. 1987/88:158 Bilaga 2

Tillståndsprövning

Verksamhelen
regleras av utlänningslagstiftningen, vissa internationella överenskommelser
samt den praxis som utvecklats bl. a. genom regeringens ställningstaganden i
ärenden som överklagats.

Handläggningen av tillständsärenden
sker i huvudsak vid tillståndsbyrån. Byrån består av ca 90 anställda och är
uppdelad på byräledning, sekretariat saml nio sektioner som handlägger ärenden
efter en viss länder-indelning. Tillslåndsverksamheten omfattar även regislerenheten,
som ansvarar för verkets datorbaserade diarium för utlänningsärenden, tar fram
underlag för handläggning av ärenden saml fattar beslul i ärenden som delegeras
från lillståndsbyrån. Enheten består av ca 140 anställda uppdelade på
sekretariat, pass- och telexexpedilion samt ländergmpper. Sedan den I juli år
1987 genomförs en integration mellan tillståndsbyrån och regislerenheten i
syfte atl ästadkomma ökad delegering och båltre arbetsrutiner.

Till
lillståndsbyrån inkom under år 1987 ca 165000 ärenden rörande visering, arbets-
och uppehållstillständ samt avlägsnandeärenden. Av dessa var ca 25 000 s. k.
specialärenden (asylärenden, verkställighet av utvisningsbeslul, överklagande
av beslut om avvisning av lokal polismyndighet, yltrande över överklagade
ärenden).

Antalet
icke avgjorda ärenden vid verkel var vid utgången av år 1987 ca 22000. Av dessa
var ca 7400 specialärenden. Den genomsnittliga handlåggningstiden för
specialärenden var ca tre och en halv månad. Variationerna var dock stora.
Ungefär hälften av ärendena avgjordes inom en månad, rriedan handläggningstiden
för en fjärdedel av ärendena var sex mänader eller längre.

Tillslåndsverksamheten
har präglats av en kraftig ökning av antalet ärenden sedan är 1984. Särskilt
stor har ökningen av antalet specialärenden varil. Trots utökade resurser och
trots atl antalet fattade beslut ligger på en betydligt högre nivå än tidigare,
har balanserna successivt ökat och handläggningsliderna blivit längre. Fr.o.m.
april 1987 finns en särskild

19

arbetsstyrka
som under begränsad tid skall hjälpa lill att arbeta av ärende- Prop.
1987/88:158

balanserna. Bilaga 2

Medborgarskapsprövningen

Medborgarskapsprövningen handläggs inom verkets
medborgarskapsbyrå. Verksamhelen regleras av medborgarlagstiflningen och avser
ärenden rörande erhållande av och befrielse från svenskt medborgarskap. Medborgarskapsbyrån
har ca 30 anställda uppdelade på byråledning, sekretariat och två sektioner. Årendemängden
är i första hand beroende av invandringens omfattning, men även av olika
nationaliteters benägenhet alt söka svenskt medborgarskap. Anlalet inkommande
ärenden under de senaste åren har varit 15 000-16000. För närvarande är
balansen på icke avgjorda ärenden ca 4700 och den genomsnittliga handlåggningstiden
4 lill 5 mänader. Målet är att beslul i medborgarskapsärenden skall föreligga
inom tre månader efter det att en ansökan kommit in lill verket.

Åtgärder för invandrare

Till invandrarverkets uppgifter hör att bevaka
invandrarnas förhållanden i Sverige, att föreslå åtgärder i samråd med berörda
fackmyndigheter samt att samordna planerade och vidtagna ätgärder. Detta arbete
bedrivs bl. a. på utvecklingssektionen vid samordningsbyrän. Arbetet har i
huvudsak kommil atl inriktas pä flyktinginvandringen och därmed sammanhängande
frågor. Del gäller bl. a. utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor, barn-, ungdoms-
och familjefrågor, bosläder, lolkverksamhet samt hälso- och sjukvård. I övrigt
bedrivs minoritelsinriktat arbete ofta i projektform. Zigenar-frågor ägnas
särskild uppmärksamhet. Utvecklingssektionen har 16 anställda.

Folkrörelseseklionen ger stöd lill invandrarnas
organisationer och tidningar och svarar för verkels kontakter gentemot dessa.
Till prioriterade uppgifter hör folkrörelsernas medverkan i flyktingmotlagandel.
Folkrörelsesektionen har sju anställda.

Arbetsgmppen för etniska relationer bevakar ulvecklingen
av de etniska relationerna i Sverige. Gruppen skall utveckla och förmedla
kunskap om metoder att påverka etniska relationer. Arbetet inriktas främst pä
att ge ungdomar en tolerant syn på invandrare samt atl förmedla kunskap till
personal som arbetar med invandrare.

Informationsverksamhet

Informalionsbyrån ansvarar för information om och till
invandrare och

flyktingar saml för information om svensk invandrar- och flyktingpolitik.

Målet är atl verksamheten ska bidra till opinionsbildningen. Den ökade

asyl- och flyktinginvandringen har gjort det nödvändigt att i första hand

förse nya flyktingmottande kommuner med informationsmaterial samt alt

lämna grundläggande samhällsinformation lill flyktingar. Information till

massmedia utgör ocksä elt prioriterat område. Byrån svarar även för 20

verkels bibliotek,
personaltidning samt facktidskriften "Ny i Sverige". Prop.
1987/88:158

Informalionsbyrån har 29 anställda. Bilaga 2

Administration

Administrativa
byrån, med 106 anställda, ansvarar för verkets personal-, ekonomi- och inlendenturfunklioner,
bedriver övergripande planering och verksamhetsplanering samt har hand om AU/ADB-verksamheten
och vissa förvallningsrättsliga frägor. Byrån svarar för verkels
anslagsframställningar samt förbereder ärenden lill verksslyrelsen. Inom byrån
finns även en språksektion för intern och extern översällningsverksamhet. Arbetet
inom byrån inriktas bl. a. pä att decentralisera administrativa funktioner till
huvudförläggningarna.

Byråns
arbetsvolym har påverkats starkt av den omfattande förlägg-ningsulbyggnad som
skett under de senaste tre åren.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 21