Prop. 1987/88:96

Regeringens skrivelse 1987/88:96

om uppföljning av vissa åtgärder m.m. efter Tjernobylolyckan

Skr. 1987/88:96

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle all la del av vad som har tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokoliet den 25 februari 1988.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Birgitta
Dahl

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

1
december 1986 beslöt riksdagen om beredskapshöjande åtgärder och åtgärder för
att mildra konsekvenserna av det radioakliva nedfallet med anledning av kärnkraflsolyckan
i Tjernobyl. Vidare bereddes riksdagen tillfälle att ta del av vissa
internationella åtgärder med anledning av olyckan.

1
skrivelsen redovisar regeringen för riksdagens kännedom en uppföljning av
dessa åtgärder.

Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 96

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988 Skr.
1987/88:96

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande och statsråden Feldt, Sigurdsen,,Gustafsson,
Leijon, Peterson, Bodslröm, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande:
statsråden R. Carlsson, Hellström, Peterson och Dahl

Skrivelse om uppföljning av vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan

Chefen
för miljö- och energidepartementet, statsrådet Dahl, anför efter samråd med
övriga berörda föredraganden.

1 Inledning

På
förmiddagen den 28 april 1986 uppmättes förhöjd radioakUvitet vid Forsmarks
kärnkraftverk. Efter kontroll vid verket och på andra ställen i landet, bl. a.
i Studsvik, konstaterades att radioaktiviteten inte kommit från någon svensk
anläggning. Kalkyler med hänsyn till väderleksförhållandena närmast föregående
dygn samt analyser av nedfallels sammansättning tydde på att det kunde vara en
reaklorolycka i Sovjetunionen som givit upphov till del radioaktiva nedfallet.
På kvällen samma dag bekräftades officiellt av sovjetiska myndigheter all en
allvarlig olycka ägt rum vid kärnkraftverket i Tjernobyl.

Regeringen
uppdrog den 7 maj 1986 åt rådet för långsiktiga elanvändnings- och
elproduktionsfrågor (energirådet) att mol bakgrund av kärnkraflsolyckan i Tjernobyl
på nytt pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet m. m.

I
uppdraget till rådet ingick bl. a. atl skyndsamt utreda orsakerna till olyckan,
kartlägga dess effekter, utvärdera hur olyckan påverkar bedömningen av
säkerheten vid de svenska kärnkraftverken samt lämna förslag som ökar
säkerheten i Sverige vid kärnkraftsolyckor utomlands.

Samtidigt
som regeringen gav rådet uppdraget tillkallade jag en särskild expertgrupp med
uppdrag atl utarbeta det underlag som energirådet behövde för alt kunna
fullfölja sitt uppdrag.

För
atl ytterligare säkerställa att expertgruppens underiag skulle bli allsidigt
genomlyst tillkallade jag en särskild vetenskaplig grupp med uppgift atl från
vetenskapliga utgångspunkter löpande granska materialet.

Uppdraget
redovisades av energirådet till regeringen i november 1986.

Denna redovisning låg
sedan bl. a. till grund för den proposition (prop. Skr. 1987/88:96 1986/87:
159) om vissa utgångspunkter för energisystemels omställning som överlämnades
till riksdagen i maj 1987 och som riksdagen senare har antagit (NU 1986/87: 7, rskr.
56).

Regeringen
tillsatte vidare i maj 1987 en särskild grupp som fick i uppdrag att inom
regeringskansliet initiera och samordna de åtgärder som visade sig befogade med
anledning av det radioaktiva nedfallet. I gruppen ingår statssekreterarna i
statsrådsberedningen, jordbruks-, industri-, civil-samt miljö- och
energidepartementet.

På
myndighetsplanet uppdrog regeringen ål en grupp generaldirektörer under ledning
av naturvårdsverkels chef att samordna frågor rörande kontroll av
skadeverkningarna, Ullåtna gränsvärden, åtgärder när riktvärdena överskrids
samt ersättning Ull drabbade.

2 Av regeringen och myndigheterna vidtagna åtgärder

Redan
kort tid efter olyckan stod det klart atl nedfallet av radioakUva ämnen i
Sverige var allvariigare och mera omfattande än i de flesta andra länder i
Västeuropa. Del stod också klart att åtgärder behövde vidtas i Sverige för att
begränsa de skadliga konsekvenserna.

I
avvaktan på all slutlig skadereglering skulle ske beslutade regeringen den 29
maj 1986 alt ställa 25 milj. kr. Ull lantbmksstyrelsens förfogande för förskottsutbetalning
till drabbade jordbrukare och till irädgårdsförelagen. Medel anvisades även för
inköp av utrustning saml för informations- och utbildningsinsatser vid vissa
länsstyrelser. Regeringen beslöt atl ersättning skall utgå för produkter från
jordbruks-, trädgårds- och renskötselföretag som inte får saluföras på grund av
att dessa produkter innehåller högre halter av radioaktiva ämnen än
gränsvärdena,

I
december 1986 beslöt riksdagen (prop, 1986/87:18, NU 12, rskr, 97) om olika
åtgärder med anledning av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, Åtgärderna är av tre
slag: beredskapshöjande åtgärder, åtgärder för att mildra konsekvenserna av del
radioaktiva nedfallet och internationella åtgärder.

Till
åtgärderna för att höja beredskapen mot kärnkraftsolyckor hör bl, a, förstärkning
av beredskapskompeiensen i norra Sverige, utarbetande av en informationshandbok
för berörda myndigheter och organisationer, komplettering av alarmeringssystemel
runt de svenska kärnkraftverken, automalisering av vissa mätstationer och olika
forskningsprojekt.

Riksdagen
beslöt därvid bl, a, atl anslå medel till statens räddningsverk, statens strålskyddsinslitut
och länsstyrelserna för atl läcka kostnaderna för olika beredskapshöjande
insatser. Vidare beslöts atl kärnkraflsföre-tagen skall finansiera en ulbyggnad
av alarmeringen vid kärnkraftverken och en komplettering av strålskyddsinslitutets
datautrustning för bl, a, slråldosmätning.

Riksdagen
beslöt vidare att jordbruks-, trädgårds- och renskötselförelag skall hållas
skadeslösa för merkostnader och inkomstbortfall som har uppstått på grund av
olyckan.

Inom
det internationella alomenergiorganet, lAEA, har med anledning

11 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 96

av
Tjernobylolyckan två internationella konventioner utarbetats - kon- Skr.
1987/88:96 ventionen om Udig information vid en kärnenergiolycka (varselkonven-Uonen)
och konvenUonen om bistånd i händelse av en kärnenergiolycka eller ett
radioaktivt nödläge (bislåndskonvenUonen).

Riksdagen
har godkänt varselkonvenlionen och konventionen ratificerades för Sveriges del
i januari 1987, Avsikten är att lägga fram förslag om erforderlig lagstiftning
och i samband därmed inhämta riksdagens godkännande av bislåndskonvenlionen.

Vid
sidan härav reviderar för närvarande en arbetsgrupp det nordiska samarbelsavtalel
från den 17 oktober 1963 om bistånd i samband med slrålningsolyckor.

Statsråden
R. Carlsson, Hellström, Peterson och Dahl anmäler sina förslag. Anförandena och
förslagen redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet
Dahl hemställer atl regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad
hon och de övriga statsråden har anfört om uppföljning av vissa åtgärder m. m.
efter Tjernobyl.

Regeringen
beslutar i enlighet med statsrådet Dahls hemställan.

Regeringen
beslutar att de anföranden som redovisas i underprotokollen skall bifogas
skrivelsen enligt följande

försvarsdepartementet bUaga I

jordbmksdepartementel bilaga 2

industridepartementet bilaga 3

miljö-
och energidepartementet bilaga 4

Bilagal
Skr. 1987/88:96 Bilaga 1

Försvarsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 febmari 1988 Föredragande:
statsrådet R. Carlsson

Anmälan till skrivelse om uppföljning av vissa åtgärder m.
m. efter Tjernobylolyckan

1 Vidtagna åtgärder 1.1 Regeringsbeslut

I
propositionen 1986/87:18 om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan (bilaga
1) anförde jag atl vissa uppdrag borde lämnas Ull myndigheterna med anledning
av Tjernobylolyckan. Efter riksdagens beslut den 17 december 1986 lämnade
regeringen genom beslul den 18 december 1986 följande uppdrag.

Statens
räddningsverk skulle

-
undersöka möjligheterna att
komplettera beredskapen mot kärnkraftsolyckor till att i begränsad omfattning
gälla samtliga län. Kompletteringen skulle göras genom atl befintlig
räddningstjänst- och civilförsvarsplanläggning utnyttjades. Vidare skulle
riktlinjer för den planläggning av beredskapen i länen mol utsläpp av
radioakliva ämnen som föranleds av räddningsljänstlagen (1986:1102) utarbetas,

-
ansvara för att åtgärder vidtas
så att länsstyrelsen i Västerbottens län kan samordna kunnandet i länet i fråga
om beredskapsåtgärder vid utsläpp av radioaktiva ämnen och i vissa avseenden få
jämförbar kompelens med en länsstyrelse i län med kärnkraftverk. Vidare skulle
verket ansvara för att instmment för strålningsmätning anskaffas till.länsstyrelsen
i Västernortlands län och att erforderlig utbildning genomförs,

-
låta utarbeta en
informationshandbok för beredskapen mol kärnkraftsolyckor, saml

-
låta bygga ut tyfonalarmeringen
runt kärnkraftverken, särskilt belysa alarmeringsförhållandena runt
kärnkraftverket i Forsmark och fullfölja arbetet med säkerhetshöjande åtgärder
avseende telefonalarmeringen vid Forsmarksverket.

Statskontoret
skulle

- med
utgångspunkt i kravet på kärnkraflsberedskap se över förvaltnings

resurserna vid länsstyrelserna i län med kärnkraftverk. Resultatet av

översynen skulle kunna läggas till grund för den kommande uppbyggna

den i övriga län av beredskapen mol utsläpp av radioaktiva ämnen.

I sitt beslut angav
regeringen atl uppdragen skulle genomföras så snabbt Skr. 1987/88:96 som
möjligt. Informalionshandboken skulle dock vara klar senast den 31 Bilaga 1
december 1987.

Vid
sidan härom gav regeringen genom beslut den 18 september 1986 styrelsen för
psykologiskt försvar i uppdrag atl undersöka hur informationsfrågan har lösts
av myndigheter och massmedia i samband med Tjernobylolyckan.

1.2 Ekonomiska konsekvenser

Genom
beslutet den 17 december 1986 anvisade riksdagen 6 milj. kr. för räddningsverkets
åtgärder avseende beredskapsplanläggningen, förstärkningen av beredskapen i
norra Sverige och utarbetandet av informalionshandboken. Genom beslutet
bemyndigade riksdagen också regeringen att besluta om föreskrifter rörande
avgifter för beredskapsåtgärder, vilka i propositionen avsåg alarmeringen vid
kärnkraftverken.

1.3 Räddningstjänstlagstiftningen

Nära
sammanhängande med de beskrivna åtgärderna är den nya rädd-ningsljänsllagsliftningen.
Den 1 januari 1987 trädde räddningstjänstlagen (1986:1102) och
räddningstjänstförordningen (1986:1107) i kraft. Enligt räddningsljänstlagen
skall länsstyrelsen svara för räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva
ämnen från en kärnteknisk anläggning om utsläppet har sådan omfattning att
särskilda åtgärder krävs för all skydda allmänheten eller vid överhängande
fara för sådant utsläpp.

Länsstyrelsens
ansvar gäller oavsett om utsläppet skett inom eller utom landet. Samtliga
länsstyrelser skall upprätta en plan för räddningstjänst av detta slag. Planen
skall behandla organisation och ledning av räddningstjänsten, samband,
strålningsmätning, hur information tiU aUmänhelen skall lämnas och andra frågor
av betydelse för beredskapen. I de planer som upprättas av länsstyrelserna i
län med kärnkraftverk skall dessutom frågor om alarmering, utrymning och
utdelning av jodlablelter behandlas. Vid dessa länsstyrelser skall organiseras
en personalberedskap. Dessa länsstyrelser och länsstyrelsen i Västerbottens län
skall bistå andra länsstyrelser i frågor om räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva
ämnen från en kärnteknisk anläggning. De länsstyrelser som skall lämna bistånd
skall behandla frågan om bistånd i sina planer.

1.4 Redovisning av de uppdrag regeringen lämnat

Enligt
vad jag har inhämtat är arbetsläget hos myndigheterna beträffande uppdragen
följande, i den mån inte redovisning redan skett.

1.4.1
Beredskapen i samtliga län

Räddningsverket
har utarbetat rikUinjer för beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen genom
allmänna råd med kommentarer. Dessa anger

den grundberedskap som
skall finnas i samUiga län. Utöver gmndbered- Skr. 1987/88:96 skapen skall
länsstyrelsen i län med kärnkraftverk samt länsstyrelserna i Bilaga 1 Södermanlands
och Västerbottens län ha en högre beredskap. Råden anger också riktlinjer för
hur befintlig civilförsvars- och räddningsljänslplanlägg-ning bör ulnylijas. De
allmänna råden gäller fr. o. m. den I oktober 1987.

För
atl följa upp länsstyrelsernas arbete med planläggningen har räddningsverket
begärt att länsstyrelserna före den 1 april 1988 skall insända sina planer till
verket. Verket avser vidare alt under våren 1988 utarbeta ett ulbildningspaket
för länsstyrelsernas övningsverksamhet.

1.4.2
Beredskapsåtgärder i Västerbottens län

Räddningsverket
har i en särskild skrivelse till länsstyrelsen i Västerbottens län angivit
vilka åtgärder som bör vidtas för all samordna kunnandet i länet. Denna
skrivelse är ett komplement till de allmänna råden och sammantaget anges i
dokumenten den högre beredskapen som skall finnas i länet. Länsstyrelsen skall
till verket rapportera uppbyggnadslägel och del ekonomiska utfallet per den 1
december 1987, den 1 maj 1988 och den 15 december 1988. Den slutliga beredskapsplanen
skall insändas till räddningsverket senast den 31 december 1988.

Räddningsverket
redovisar också att instmment för slrålningsmätning har införskaffats för ca
800000 kr.

1.4.3
Informationshandboken

Boken
kommer alt bestå av en del med åtgärdskalendrar (akutdel) och en faktadel, den
senare utarbetad av statens strålskyddsinslitut (SSI). Akul-delen har
remitterats Ull berörda myndigheter och organisationer för synpunkter senast
den 1 mars 1988. Akutdelen tillämpas under remissbehandlingen. Faktadelen har
remitterats av SSI till berörda myndigheter och organisationer för synpunkter
senast den 8 april 1988. Manuskriptet kommer under remisstiden atl finnas
tillgängligt för upptryckning och distribution inom ett dygn i händelse av en
kärnenergiolycka.

1.4.4
Alarmeringsfrågorna

Ytterligare
tio tyfonaggregat har installerats runt verken Forsmark, Oskarshamn och
Ringhals. Härutöver kommer tre aggregat att installeras runt Ringhalsverkel. 20
mobila högtalaranläggningar har anskaffats och fördelats så att varje
länsstyrelse i län med kärnkraftverk har erhållit fem stycken vardera.
Upphandling pågår av två till tre höglalamlmstningar för helikopter. Dessa är
avsedda för Oskarshamns- och Barsebäcksverken, där tillgång till
polishelikopter finns. Vidare pågår underhandlingar om upphandling av
transportabla högtrycksaggregal för alarmering. Vid sidan härom har åtgärder
vidtagits för att eliminera risken för falsklarm vid Forsmarksverket.

1.4.5 Förvaltningsresurserna
vid länsstyrelserna Skr. 1987/88:96

I
juni 1987 redovisade statskontoret tippdraget att se över förvallningsre- °

surserna
vid länsstyrelserna i län med kärnkraftverk. Statskontoret anför i huvudsak
följande. Kostnadema för länsstyrelsernas uppgifter enligt räddningstjänstlagen,
dvs. grundberedskapen, bör rymmas inom ramen för de ordinarie
förvaltningsresurserna. Länsstyrelserna i län med kärnkraftverk bör få
särskilda medel för sin beredskap. Statskontoret föreslår en viss resursnivå
vilken bl. a. innebär alt en del av den kompensation länsstyrelserna erhåller
idag slopas. Statskontoret avslutar med alt framhålla att det är angelägel att
den kompetens som byggts upp under flera år vid länsstyrelserna bibehålls.

1.4.6
Styrelsen för psykologiskt försvar

I
maj 1987 redovisade styrelsen för psykologiskt försvar sitt uppdrag att
undersöka hur informationsfrågan lösts av bl. a. myndigheterna i samband med Tjernobylolyckan.
Redovisningen har skett genom följande rapporter

- Att
administrera det oförutsedda: Om samspelet mellan svenska myn

digheter, media och medborgare i samband med Tjernobylkataslrofen

— Att
rapportera det oförutsedda: En studie av lokaltidningarnas Tjerno-

bylnyheler

-
När del osannolika blev sant:
En studie av fyra lokaltidningars rapportering

-
Atl värdera del oförutsedda: En
bedömning av ledarartiklar om Tjerno-bylsyndromel

— "Ovanligt
hög lokal radioaktivitet": En studie av Radio Upplands Tjer-

nobylbevakning

- Tjernobylnedfallel
och myndighetsbeskeden: En studie av myndighets

information i lokala etermedier

— All
informera om det osynliga: En studie med anledning av broschyren "Efter Tjernobyl"

— Tjernobylolyckan
i Moskvas belysning: En studie av sovjetisk information till svensk publik om
en nalionell katastrof.

2 Räddningsverkets verksamhet i övrigt

I
sin programplan 1988/93 föreslog räddningsverket ett övningssystem för kärnkraftsberedskapen
bestående av funktionsövningar, stabsövningar och större övningar. Mot bakgrund
av alt övningar är ett av de viktigaste instrumenten för beredskapen kommer
verket alt lägga stor vikt vid dessa övningar. Verket avser att självt planera
och leda de större övningarna som omfattar den samlade
beredskapsorganisationen. I budgetpropositionen (prop. 1987/88:100 bil. 6) har
regeringen understrukit betydelsen av den verksamhet räddningsverket
föreslagit.

3 Utredningen (Fö 1987:01) om Skr. 1987/88:96

kärnkraftsberedskapen Bilaga I

I
november 1986 slutredovisade energirådet sitt uppdrag atl bl. a. lämna .
förslag på åtgärder som ökade säkerheten i Sverige vid kärnkraftsolyckor
utomlands. I sin rapport till statsministern anförde rådet bl. a. att beredskapsfrågorna
borde övervägas ytterligare i en särskild utredning. Mol bakgrund härav och med
hänsyn till alt olyckan i Tjernobyl föranlett ett mycket omfattande utrednings-
och utvärderingsarbete som delvis fortfarande pågick fann regeringen alt del
behövdes en samlad bedömning av kraven på beredskapen mot utsläpp av
radioaktiva ämnen. En kommitté tillkallades för denna uppgift.

Utredningen
(Fö 1987:01) om kärnkraflsberedskapen (ledamöter: f. d. landshövdingen Cari G.
Persson, ordförande, riksdagsledamöterna Ingvar Björk, Bertil Danielsson,
Birgitta Hambraeus, Per Olof Håkansson, Hans Lindblad och Britta Sundin) skall
enligt sina direkUv (Dir 1987:28) ge förslag om omfattningen och utformningen
av beredskapsorganisationen för kärnkraftsolyckor och till åtgärder för att
genomföra förslagen.

Vidare
skall kommittén belysa bl. a. vilka krav som bör ställas på strålskyddsinstilutel
i en olyckssituation. Andra uppgifter som nämns särskilt i direktiven är frågor
om

-
utbyggnaden av förvarningssystemel
och resurserna för strålningsmätning,

-
utbildnings- och
övningsverksamheten,

-
utvärdering av nuvarande beredskapsorganisalion
i län med kärnkraftverk,

-
hur civilförsvarets och
försvarsmaktens resurser effektivast kan utnyttjas,

-
möjligheterna att utnyttja totalförsvarets
frivilligrörelser,

-
de kommunala räddningskärernas
möjligheter alt medverka i länsstyrelsernas beredskap, och

- kraven
på länsstyrelserna i samband med utsläpp av radioaktiva ämnen.

Till kommittén har överlämnats bl, a, statskontorets utredning om förvalt

ningsresurserna vid länsstyrelserna i län med kärnkraftverk.

4 Internationellt arbete

Tvä
av de internationella överenskommelser som refererats i den inledande
översikten ligger närmast inom försvarsdepartementets verksamhels-område,
nämligen bislåndskonvenlionen och del nordiska samarbelsavtalel,

Bislåndskonvenlionen
- som träffades hösten 1986 i Wien i IAEA:s regi - innebär atl de fördragsslulande
parterna skall samarbeta med varandra och med lAEA för att underlätta snabbi
bistånd i händelse av en kärnenergiolycka eller ett radioakUvt utsläpp. Del
anges i konventionen att parterna får, för alt underlätta sådant samarbete,
avtala om bilaterala eller multilaterala åtgärder eller där så är lämpligt en
kombination av sådana åtgärder

för att förhindra eller
begränsa så mycket som möjligt skador på person Skr. 1987/88:96

och egendom eller miljön. Bilaga 1

Del
nordiska samarbelsavtalel syftar till atl underlätta bislåndsgivning mellan de
nordiska länderna vid strålningsolyckor. På svenskt iniUativ revideras f. n.
avtalet med utgångspunkten bl. a. att anpassa det till biståndskonventionen
och till utvecklingen sedan år 1963.

Avsikten
är att lägga fram förslag om erforderiig lagstiftning och i samband därmed
inhämta riksdagens godkännande av biståndskonventionen.

5 Kostnader

Genom
riksdagens beslul den 17 december 1986 anvisades 6 milj. kr. för beredskapshöjande
åtgärder. Genom bemyndigandet UU regeringen samma dag att besluta om
föreskrifter rörande avgifter för beredskapsåtgärder gavs regeringen möjlighet atl
besluta om finansiering av kostnader för alarmeringen runt kärnkraftverken
enligt förordningen (1976:247) om vissa avgifter till statens strålskyddsinstilul.
Del uppdrag regeringen i december 1986 lämnade Ull räddningsverket rörande alarmeringen
vid kärnkraftverken skulle genomföras inom en kostnadsram av 5,5 milj. kr.

För
övrig verksamhet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde gäller följande.
De mätningar m. m. som har ulförts av flygvapnet har ingått i flygvapnets
ordinarie flygmätningsverksamhet. Några särkostna-der med anledning av Tjernobylolyckan
har därför inle uppkommit. FOA 4 i Umeå har under liden juni 1986 Ull januari
1987 utfört mätningar från buss och bil i stora delar av landet. Kostnaderna
för denna verksamhet -677000 kr. — har ersatts av SSI. Härutöver har åtgärderna
inom försvarsdepartementets verksamhetsområde med anledning av Tjernobylolyckan
inle föranlett direkta kostnader. Myndigheternas uppgifter med anledning av bl.
a. planläggningen enligt räddningstjänstlagstiftningen har av regering och
riksdag ansetts skola ske inom ramen för ordinarie myndighetsanslag.
Kostnaderna för den befintliga beredskapsorganisationen vid länsstyrelserna i
län med kärnkraftverk finansieras genom avgifter som betalas in enligt
förordningen (1976:247) om vissa avgifter till statens strålskyddsinslitut.
Utöver vad som nämnts har det inle funnits skäl att med direkt anledning av Tjernobylolyckan
ändra dessa avgifter för länsstyrelsernas beredskap.

Utredningen
om kärnkråftsberedskapeh skall enligt sina direktiv bl. a. pröva i vilken
omfattning kostnaderna för att genomföra de förslag kommittén kan komma atl lägga,
bör betalas av kärnkraflsinduslrin.

6 Regeringens beredskap

Redan
tidigare hade särskilda åtgärder vidtagits inom regeringskansliet för

den händelse en kärnenergiolycka skulle inträffa. Åtgärderna har numera

anpassats till erfarenheterna från Tjernobylolyckan. 10

7 Hemställan Skr. 1987/88:96

Bilaga
1 Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad
jag

har
anfört om uppföljning av Tjernobylolyckan.

11 t2 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 96

Bilaga
2 Skr. 1987/88:96 Bilaga 2

Jordbruksdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988 Föredragande:
statsrådet Hellström

Anmälan till skrivelse om uppföljning av vissa åtgärder m.m.
efter Tjernobylolyckan

1 Inledning

Åtgärder
till följd av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde vidtagits i fråga om livsmedelskontrollen, jordbmket,
trädgårdsnäringen, fisket, rennäringen, jakten samt i fråga om bär- och
svampplockning.

I
maj 1986 ställde regeringen 25 milj. kr. till lantbruksstyrelsens förfogande
för förskottsutbetalningar till jordbrukare och trädgårdsföretagare som
drabbats av kärnkraftsolyckan. I juni 1986 kompletterades beslutet all gälla
även renskötselföretag. I september 1986 beslutade regeringen att ställa medel till
länsstyrelsernas förfogande för atl bekosta ersättningar till älgjägare.
Riksdagen beslutade i december 1986 att anvisa 250 milj. kr. för att täcka
kostnaderna för nämnda ersättningar (prop. 1986/87:18 bil. 2, NU 12, rskr. 97).
I juni 1987 beslutade riksdagen alt ställa medel till förfogande för
ersättningar under budgetåret 1987/88 (prop. 1986/87:150 bil. 5, JoU 28, rskr.
345). I mars 1987 beslutade regeringen atl även de som för sin försörjning är
beroende av fiske, jakt, bär- eller svampplockning skulle kunna få ersättning.

I
budgetpropositionen 1988 har regeringen mot bakgrund av behovet av insatser främst
för rennäringen och fisket föreslagit alt del för näsla budgetår anvisas medel
för ersättningar till följd av kärnkraflsolyckan i Tjernobyl (prop.
1987/88:100 bU. ]l,s. 30).

Sammanlagt
har kostnaderna för ersättningar m.m. inom jordbmksde-partemenlets
verksamhetsområde hittills uppgått till ca 367 milj. kr., varav 218,7 milj. kr.
till jordbruket och trädgårdsnäringen, 137,6 milj. kr. till rennäringen, 4,3
milj. kr. Ull fisket m. m. och 6,4 milj. kr. till älgjägare.

I
det följande redovisar jag närmare de åtgärder som har vidtagits och vilka
resultat som därvid har uppnåtts samt vilka problem som fortfarande kvarstår
för de areella näringarna.

2 Livsmedelsverkets provtagningar

Grundläggande
för de åtgärder som har vidtagits är hallen av radioaktivt

cesium
i livsmedlen. 12

Sedan
början av maj 1986 har livsmedelsverket i samarbete med en rad Skr.
1987/88:96 myndigheter, miljö- och hälsoskyddsförvaltningar och
analyslaboratorier Bilaga 2 låtit undersöka tiotusentals prov som
misstänkts vara förorenade av del radioaktiva nedfallet. Analysverksamheten har
huvudsakligen haft två syften, nämligen alt ge underlag för lämpliga åtgärder
och konsumtionsråd och att kontrollera livsmedel som finns i handeln.

Den
första provlagningen inriktades på importerade varor och ätbara växter som vid
olyckstillfället var skördemogna. Därefter logs prov av inhemska vegetabilier,
frukt och bär efter hand som de mognade. Polis och jägare engagerades för
provtagning av fallvilt och speciella provlagnings-program upprättades för
fisk, vilt, tamboskap och ren.

En
särskild arbetsgrupp inom livsmedelsverket har handlagt radioaktivitetsfrågorna.
Det har varit en stor mängd förfrågningar via telefonsamtal och brev från andra
myndigheter, massmedia och allmänheten. Varje vecka har promemorior
distribuerats till ca 800 adresser. Dessa promemorior kombinerades under flera
veckor med presskonferenser samt telefonkonferenser med länsveterinärer och
miljö- och hälsoskyddsnämnder i de mest drabbade områdena.

Fortfarande
pågår provtagning av ren och andra slaktdjur samt av vilt och fisk i vissa
delar av Nortland. Vidare undersöks s. k. matkorgar inköpta i olika delar av
landet. De är baserade på konsumtionsstatislik. Skolmat analyseras i några
kommuner och kostvanor har studerats som underlag för kostrekommendalioner och
de gränsvärden som ligger till grund för kontrollen av handel och import.
Gränsvärden har faslställts med målet alt stråldosen från livsmedel bör hållas
under 1 millisievert i genomsnitt per är, utslaget på en längre följd av år.
Gällande gränsvärden och provresultat kommer senare alt redovisas av chefen för
miljö- och energidepartementet i en samlad beskrivning av det aktuella kontamineringslä-get.

3 Jordbruket och trädgårdsnäringen

3.1 Jordbruket

Dosberäkningar
som utfördes i april 1986 av experter från slrålskyddsinstitutet,
livsmedelsverket och institutionen för radioekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU) visade att strålningen från mark och luft inte var någol problem om inte
ytterligare utsläpp skulle komma att äga rum. Däremot bedömdes all det skulle
kunna bli problem med mjölken i områden med de högsta strålningsnivåerna när
mjölkkorna släpptes ut på bete. Orsaken härtill är alt en ko betar av gräs från
en stor markyta varje dag och dessutom lätt lar upp radioakUvt jod.

Den
2 maj 1986 uppmanade strålskyddsinstilutel därför landets jordbru

kare atl vänta med atl släppa ut mjölkkorna på bete. Rekommendationen

gällde hela landet men inte költdjur, ungdjur och får. Efter hand som

mätningar av den joniserade strålningen från klippta gräsprover blev klara

kunde områden friklassas fram Ull mitten av maj i takt med normal betes-

släppning. Det stod då klart all del skulle dröja flera veckor innan mjölk- 13

korna kunde släppas ut i
vissa områden i Gävletrakten och i delar av Skr. 1987/88:96 Uppsala och
Västmanlands län. Därigenom skulle många jordbruksföretag Bilaga 2 komma
att drabbas av kostnader och förluster.

Den
15 maj 1986 tillsatte lantbruksstyrelsen en arbetsgrupp, radiakgrup-pen, med
uppgift atl ta fram riktlinjer för ersättning till jordbrukare som drabbats av
merkostnader till följd av det radioaktiva nedfallet. I gmppen ingick
representanter för lanlbmksstyrelsen, lantbruksnämnden i Gävleborgs län, Lantbmkamas
riksförbund och Svenska mejeriernas riksförening.

Radiakgruppen
log först fram ett underlag för rekommendationer om åtgärder för att minska halten
av radioakliva ämnen i vallfodrel. Målet var atl livsmedelsprodukternas, i
första hand mjölkens och köttets, innehåll av radioakliva ämnen skulle hållas
på en så låg nivå som möjligt. Slrålskyddsinstitutet hade den 16 maj 1986 angett
alt riktvärdet för mjölken skulle vara 300 becquerel per kilo (Bq/kg).
Rekommendationer utarbetades av arbetsgruppen och beslutades den 21 maj 1986
av lanlbruksstyrelsen. Delar av Nort"land kunde inle friklassas direkt.
Mätningarna visade nämligen all den snö som fanns vid nedfallet inle hade
utgjort något skydd. Beredskapen och informationen höjdes därför också i
Jämtlands, Västernortlands och Västerbottens län.

Med
lantbmksstyrelsens rekommendationer som underlag utformade lantbmksnämnderna informalionsbrev,
anordnade informalionsträffar och fortsatte med den mycket omfattande
verksamheten med alt besvara telefonförfrågningar.

Det
bedömdes att vissa, jordbruksföretag skulle kunna råka i akuta ekonomiska
svårigheter på grund av merkostnader och inkomstbortfaU. Regeringen beslutade
därför den 29 maj 1986 alt i avvaktan på reglering av skadeersättningar ställa
25 milj. kr. till lantbruksstyrelsens förfogande för förskoltsutbetalningar
under budgetåret 1985/86 till drabbade jordbrukare och trädgårdsförelagare. Del
skulle ankomma på lantbruksnämnden i berörda län att efter ansökan skyndsamt
betala ut förskott. Förskotten betalades ut av lantbruksnämnden och avräknades
sedan från den slutliga ersättningen. Närmare föreskrifter härom beslutades av lanlbmksstyrelsen
den 29 maj 1986 och en annons om möjligheterna att få ersättning infördes i lokaltidningarna
den 30 maj 1986.

Inom
de områden som inte hade friklassats var situationen då sådan all
mjölkproducenter på grund av grovfoderbrist kunde tvingas atl släppa ut korna
på bete. Lanlbruksstyrelsen träffade därför en överenskommelse med Svenska
mejeriernas riksförening den 29 maj 1986 om atl resp. mejeriförening skulle
mäta mjölkmängden på dessa gårdar och ta prov för mjölkbedömning enligt mUner
som hade fastställts av jordbruksnämnden. Mejeriföreningarna skulle betala
ersättning Ull sina leverantörer för den kasserade mjölken och i sin tur få
ersättning av lanlbruksstyrelsen.

En
liknande överenskommelse träffades fem veckor senare med Sveriges slakleriförbund,
Köllbranschens riksförbund och jordbruksnämnden för att på motsvarande sätt
klara ersättningar för slaktdjur som hade kasserats.

I
slutet av maj befarade ,man att grovfodret kunde la slut för en del 14

mjölkproducenter.
Därför organiserades hötransporler från södra Sverige Skr. 1987/88:96 Ull de
mest drabbade länen. Den 28 maj 1986 utsåg strålskyddsinslilulel Bilaga 2 särskilda
försöksgårdar som släppte ut mjölkkorna inom områden som inte var friklassade.
På dessa gårdar följdes upptagningen av radioaktiva ämnen särskilt noga.
Lantbruksnämnderna svarade för provtagning. Verksamheten låg som grund för friklassningar
fr. o. m. den 12 juni med villkor att särskilda rekommendationer vid
vallfodrets skörd och vid betesulnytt-jandel iakttogs. Den kraftigaste
nedsmutsningen av radioaktivt nedfall fanns nämligen i bottenskiktet av
vallarna. Delta var särskilt allvarligt i vallar med ett kraftigt bottenskikt
av kvarvarande Qolårsgräs och lång stubb,

I
millen av juni 1986 beslutade lantbruksstyrelsen om rekommendatio- . ner för
vallskörd och bete i områden som inte hade friklassals den 11 juni. Ett stort
och intensivt informations- och rådgivningsarbete startade också i berörda län.
Den 25 juni friklassädes de sista områdena. Trots brislen på hö i landet hade
man lyckats klara grovfoderförsörjningen fram till den försenade betessläppningen.
Från mjölkkor som släppts på bete före fri-klassning kasserades 1,5 milj. kg
mjölk motsvarande ett värde av ca 4 milj. kr.

Under
den första hälften av juni 1986 upptäcktes att del kunde bli problem med getprodukler
i vilka de radioaktiva ämnena ansamlas i getmesen. Gelägarna råddes därför att
hålla getterna inne eller i raslfålla och utfodra dem med cesiumfritt hö.

I
mitten av juni 1986 beslutade regeringen om föreskrifter om ersättning till
jordbruks-, trädgårds- och renskötselförelag för kostnader och förluster på
grund av radioaktivt nedfall (SFS 1986:621). Lanlbruksstyrelsen beslutade om
närmare föreskrifter i början av juli (LSFS 1986:19). En särskild informationsfolder
utsändes också.

För
kor som inte kunnat släppas på bete lämnades ersättning med ett visst belopp
per ko och dag.

Prover
från det nyskördade vallfodret visade att många genom alt följa rekommendationerna
för vallskörden hade lyckats bärga ett vallfoder med så pass låg radioaktivitet
att riktvärdena för mjölk och kött inte skulle komma att överskridas. Lanlbruksstyrelsen
utarbetade särskilda anvisningar till lantbruksnämnderna för foderstalsberäkningar
med angivande av vilka högsta riktvärden som borde gälla för hö och annat
grovfoder för olika djurslag.

Den
27 oktober 1986 beslutade lantbruksstyrelsen om nya regler för ersättningar för
bl. a. minskad mjölkavkaslning på grund av den försenade betessläppningen,
kasserat foder och sanering av vallar genom plöjning eller kaliurngödsling.

Lanlbmksstyrelsen
beslutade den 16 mars 1987 om nya regler för ersättning vid försenad betessläppning
av amkor eller dikor saml för stallulfod-ring av ungnöt före slakt.

Under
sommaren 1987 visade utförda kontroller på låga cesiumvärden.

Vid tidpunkten för inställningen efter betessäsongen var det emellertid

nödvändigt all la prov på samtliga slaktkroppar i vissa områden. De

slaklkroppar som hade för höga värden kasserades. 15

I
fråga om får rekommenderades en lids s. k. saneringsutfodring närmast Skr.
1987/88:96 före höstens lammslakt. Under sommaren hade prov tagits på samtliga
Bilaga 2 lamm och får som slaktades inom de områden som drabbats mest av det
radioakliva nedfallet. Värdena hade ökat någol under den senare delen av sommaren
förmodligen beroende på sämre bete och, som en följd härav, en hårdare avbelning.
Lantbruksstyrelsen beslutade den 5 september 1986 om regler för ersättning för
får- och lammkött som måste kasseras på grund av atl cesiumhallen översteg 300 Bq/kg.
Behovet av rådgivning om fårens utfodring var störst under augusti och
september 1986. Lammslaklen blev 1-2 veckor försenad. I de fall
saneringsutfodring kunde tillämpas blev slakten fördröjd uppemot en månad. Av
denna anledning uppstod merkostnader. Antalet kasserade djurkroppar begränsades
till 5000 lack vare de åtgärder som sattes in.

Den
27 augusti 1986 beslutade lantbruksstyrelsen om regler för ersättning till geloslproducenter
för merkostnader och inkomstbortfall i de fall getterna inte kunnal hållas på
bete eller rekommenderats fortsatt stallul-fodring.

Under
hösten 1987 utfärdade lantbruksstyrelsen rekommendationer i samband med lammslaklen
för alt hålla nere kassalionen av lammkroppar. Lanlbruksstyrelsen kom även
överens med Svenska mejeriernas riksförening om ett program för genomförande
av erforderliga analyser på mjölk för perioden april 1987-maj 1988.

3.2 Trädgårdsnäringen

I
de län som främst drabbades av nedfallet från kärnkraflsolyckan är trädgårdsodlingen
begränsad. Olyckan inträffade före den egentliga odlingssäsongen. Dessa
faktorer har bidragit till att begränsa förlusterna för näringen.
Analysresultat har nästan genomgående visat atl halterna av cesium underskrider
livsmedelsverkets riktvärde. Enskilda odlare har emellertid upplevt ett
köpmotstånd särskilt i fråga om de tidiga grönsakerna i de drabbade områdena. Självplockningsförelag
har i många fall haft avsättningssvårigheter. Marknaden har inle reagerat
enhetligt. Bidragande orsaker till olikheterna kan vara hur frågan behandlats i
lokalpressen. Likaså kan olika marknadskanaler ha påverkals olika.

Den
15 december 1986 beslutade lanlbruksstyrelsen om ersättningsregler för
trädgårdsförelag för kostnader och förluster på grund av del radioaktiva
nedfallet.

3.3 Den fortsatta utvecklingen

Grödor
av spannmål, oljeväxter och potatis kan betraktas som problemfria för
jordbruket och trädgårdsnäringen.

Vallfodrels
cesiumhall härrörde under år 1986 i huvudsak från gammal

forna på vilken en stor del av nedfallet då fanns. Vid 1987 års skörd spelade

inblandning av sådan gammal forna en myckel liten roll. Även upptagning

en av cesium via rötter beräknas ha varit betydligt mindre år 1987 på 16

normala fastmarksjordar.
På organogena och kaliumfalligajordar kan dock Skr. 1987/88:96

cesiumupptagningen ha varit stor. Bilaga 2

Cesiumhallen
i konsumtionsmjölk kunde hållas på en låg nivå, runt 20— 30 Bq/kg under år
1986. Under år 1987 var värdet 15-25 Bq/kg.

Under
år 1986 kasserades ca 5000 lamm. Atl antalet inte blev störte beror på de
motåtgärder som vidtogs. För år 1987 beräknas kassaUonen ha varit ca 1 000
slaktkroppar.

3.4 Ersättningar under åren 1986 och 1987

Följande
ersättningsbelopp m. m. har betalats ut t. o. m. den 31 december 1987 till
jordbruks- och Irädgårdsföretag.

Län 1000 kr.

Uppsala 38650

Gollands 6973

Västmanlands 20588

Gävleborgs 29085

Väslernorriands 72151

JämUands 9360

Västerbottens 17331

övriga
län 188

Lantbruksstyrelsens
kostnader 24 354

Summa 218680

4 Rennäringen 4.1 Inledning

Det
radioakliva nedfallet efter Tjernobylolyckan drabbade rennäringen i stor
utsträckning på grund av lavarnas förmåga att la upp och under lång tid behålla
stora mängder cesium. Strålskyddsinstilulels och livsmedelsverkets
provtagningar ledde Ull beslut om all renar som under sommaren 1986 slaktades
inom Väslernorriands, Jämtlands och Västerbottens län inte skulle få godkännas
som livsmedel. Efter ytterligare provtagningar stod det klart atl nedfallet var
av störte omfattning än väntal. Under hösten 1986 beslutades alt provtagning
skulle ske även på renar som slaktades i Norrbollens län.

Renskölselförelagen
har haft stora problem och har drabbats av merkostnader och inkomstbortfall på
grund av de åtgärder som vidtagits i syfte att tillförsäkra konsumenterna
livsmedel av god kvalitet. Statsmakternas uttalanden all renskölseln är av
väsentlig betydelse för den samiska kullurens fortbestånd har varit
utgångspunkten för de insatser som har gjorts för samerna med anledning av
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

I
juni 1986 tillsatte lantbruksstyrelsen en arbetsgrupp, renradiakgmp-

pen, med uppgift all utarbeta förslag m. m. till närmare bestämmelser om

ersättning till renskötselföretagen. Gruppen skulle också undersöka förut- 17

sättningarna
för all genom olika åtgärder minska de negativa konsekven- Skr. 1987/88:96
serna av nedfallet för rennäringen, Renradiakgruppen består av represen- Bilaga
2 tanter för lanlbruksverkel, livsmedelsverket, Sveriges lantbmksuniversilet (SLU)
och Svenska samernas riksförbund (SSR),

4.2 Den kommersiella renslakten

Lanlbmksstyrelsen
beslutade alt vidta åtgärder så att 1986 års renslakt så långt möjligt skulle
kunna genomföras på normalt sätt. Från varje ren logs ett köttprov för analys
av cesiumhallen. Kontrollbesiktning skedde i vanlig ordning. När analysen
visade ett värde under livsmedelsverkets gränsvärde godkändes och såldes slaklkroppen
på vanligt sätt. Vid högre värden kasserades renen och blåfärgades varefter den
avyttrades för pälsdjursfo-derproduktion.

För
att så många renar som möjligt skulle kunna slaktas innan cesium-halterna hann
stiga över gränsvärdet, rekommenderades tidigareläggning av slakt som annars
skulle skett senare under hösten och vintern. Ekonomisk kompensation lämnades
för inkomstbortfall vid Udigarelagd slakt. Inkomstbortfallet motiverades av
lägre slaklvikter hos renarna. Ekonomisk kompensation för de förluster som
hade uppstått till följd av slaktför-budet under sommaren lämnades också. För
en begränsad lid ersattes renägare även för de sarvar som hade kasserats på gmnd
av bmnsllukt.

Renägarens
ersättning för kasserade renar motsvarade marknadspriset för renkött inkl. moms
saml prisstöd. Renägaren fick förskott i normal omfattning. Slaktföretagen fick
ersättning för slaktkoslnaderna för de renar som inte godkändes.

Under
budgetåret 1986/87 slaktades 93 525 renar eller 16500 fler än året före. 73 340
av dessa, drygt 78%, kasserades som livsmedel eftersom cesiumhallen översteg
300 Bq/kg.

Statens
kostnader för Tjernobylolyckan med anknytning UU rennäringen budgetåret 1986/87
uppgick Ull ca 125 milj. kr. Huvuddelen avser ersättning till renägarna och
till slakterierna för kostnader för slakt och för analys av cesiumhallen.

Den
valda lösningen för slakten innebar alt del kasserade renköttet kom tiU nytta
som pälsdjursfoder i stället för att grävas ned. Renägarna kunde göra ett
normall slaktutlag. Ersättningen för de slaktade renarna utbetalades oavsett cesiumhall
på samma sätt som vid normalslakt.

Bl.
a. livsmedelsverkets beslut om höjning av gränsvärdet för cesium-137 i renkött
till 1 500 Bq/kg har ändrat förutsättningarna. Vissa områden kunde friklassas
under år 1987. Analys av cesiumhallen i renköttet från dessa områden behövde
därför inte ske. Samtliga samebyar utom två i Nortbottens län friklassädes
under sarvslakten i augusti och september 1987. I JämUands län friklassädes
tre samebyar. Provlagning i de friklassade områdena visade att cesiumhallen
underskred gällande gränsvärde med god marginal.

I
de områden som inte kunde friklassas före 1987 års slakt fanns same

byar där cesiumhallen var förhållandevis låg. För att stimulera UU en 18

Udigareläggning av slakten
beslutades om kompensation för viktförlust Skr. 1987/88:96 med 3 kr. per kg
för de renar som i dessa samebyar slaktades före den 26 Bilaga 2 augusti 1987.
Även i övrigt lämnades samma ekonomiska ersättning som år 1986.

Ett
antal samebyar i främst Norrbottens län erbjöds extra kompensation på grund av
låga slaktvikter för de renar som slaktades senast under oktober månad 1987.
Denna slakt medförde att ett väsenUigt antal slaktrenar kunde godkännas som
livsmedel.

4.3 Husbehovsslakten

Renkött
är traditionellt ett väsenUigt inslag i del samiska kosthållet. Eftersom cesiumhaUen
i renarna steg snabbi under hösten 1986 var det nödvändigt att ge renägarna möjUghet
att ta ut hela årsbehovet av matrenar pä en gång medan godkända renar ännu
fanns att tillgå.

Renägare
kunde göra slaktutlag för husbehov ur den egna hjorden och på statens bekostnad
få slaklkroppen analyserad. I de samebyar där praktiskt tagel samtliga slaklkroppar
väntades bli kasserade kunde renägarna få matrenar från områden med lägre cesiumhalter.
Ersättning för transport och frysförvaring av matrenar lämnades av slalen.

Renförsöksavdelningen
vid SLU gjorde under hösten 1986 försök med utfodring av renar i syfte all
minska cesiumhallen. Resultatet var så posiUvt att samebyar som gemensamt utförtle
utfodring av renar till husbehov med ingångsvärden på ända upp till 20000 Bq/kg
fick ersättning för detta. Utfodring av husbehovsrenar med så höga halter av cesium
fick ske endast efter samråd med lantbruksnämnden. Nämnden svarade för uUå-ning
av kmbbor och stängsel. Utfodringsgmpperna fick inle vara störte än 20 renar. Slalen
ersatte foderkoslnaderna och de extra kostnader som kunde uppkomma.

Eftersom
gränsvärdet för cesium-137 i baslivsmedel fortfarande är 300 Bq/kg har
renägarna erbjudils möjlighet all även i fortsättningen anskaffa renar för
husbehov med en cesiumhall understigande 300 Bq/kg. Medlemmar i en sameby kan
t. ex. låta hämta husbehovsren kollektivt från de åtta samebyar i Nortbotten
där cesiumhallerna hos ren generellt underskrider 300 Bq/kg. Utfodring får även
i fortsättningen ske av husbehovsrenar om cesiumhallen uppgår till högst 20000 Bq/kg.

4.4 Utfodring för att minska cesiumhallen hos renarna

Den
slakt som skedde hösten 1986 innebar för renägarna inga väsentliga

förändringar jämfört med tidigare år vare sig i det praktiska renskötselar-

belet eller ekonomiskt. All producera pälsdjursföda i stället för ett fullvär

digt livsmedel var emellertid negativt av andra skäl. Därför vidtogs åtgär

der för all så långt möjligt öka antalet renar som efter slakt kunde godkän

nas som livsmedel. De åtgärder del här blev fråga om var helutfodring och

lillskollsutfodring saml flyttning av renar.

SLU genomförde försök med utfodring av renar under år 1986. Resulta- 19

ten av försöken var så
positiva alt samebyarna under hösten 1986 erbjöds Skr. 1987/88:96

möjlighet
att i stor skala helulfodra slaklrenar med ingångsvärden av högst Bilaga 2

5000 Bq/kg. Delta värde
valdes med hänsyn Ull atl renarna inte bör

ulfodras mer än två
månader i sträck. Varje ulfodringsplats fick omfatta

högst 500 renar och
utfodring fick inte pågå längre tid än två månader för

all minska risken för alt
sjukdomar sprids. Slalen ersatte kostnaderna för

foder, transporter och
övriga kostnader för t.ex. krubbor och hägnads-

material. För renägarens merarbete
med helulfodringen och för de renar

som
dog i samband med utfodringen lämnades ersättning.

Helutfodring
av slaktrenar kom i gång i en myckel blygsam skala. Endast en sameby i Nortbottens
län och tre i Jämtlands län började helutfodra slaktrenar. Totalt rörde del sig
om mindre än 2000 renar. Lantbmksnämnden hade räknat med 10000-15000. Orsaken
var all många renägare ansåg att de erbjöds helutfodring för sent. De
helutfodringar som genomfördes har gett positiva resultat. I Tännäs och Mittådalens
samebyar sjönk halten av cesium markant, från i genomsnitt 4000 Bq/kg till
mindre än 100 Bq/kg.

För
slaklsäsongen 1987/88 har samtliga samebyar inom icke friklassade områden
erbjudits möjlighet till helutfodring av slaktrenar. Cesiumhallen får vid
utfodringens böljan inte överstiga 20000 Bq/kg och utfodringen bör inte pågå
mer än två månader. Slalen betalar ersättning enligt samma principer som
föregående säsong.

Tillskottsutfodring
bedömdes kunna leda till godtagbara cesiumhalter i renköttet till 1987 års höstslakl.
Denna slutsats gällde också de värst drabbade områdena i södra Västerbollen och
norta Jämtland. Därför erbjöds 16 samebyar att tiUskottsutfodra renar under
perioden fram t. o. m. maj månad 1987. Samebyarna utnyttjade denna möjlighet
till utfodring i myckel stor omfattning.

Vid
lUlskoltsutfodringen användes ett specialkomponerat foder med kaliumklorid och benlonil.
Dessa tillsatser påverkar aktivt utsöndringen av cesium hos renarna. Ersättning
lämnades för kostnaderna för fodret och för transport av fodret.

I
samband med helutfodring av slaktrenar kan det bli problem vid övergång från
lavbete Ull foder. Hö kan underlätta övergången för renarna men ett Ullskott av
renlav med låg cesiumhall ger också god effekt. Renlav kan också användas vid tiUskottsutfodring
för att locka renarna till foder-kmbborna. De sexton samebyarna erbjöds därför
att våren 1987 organisera plockning och hemfrakt av renlav från områden med låg
cesiumhall. Ersättning lämnades för säckar, transport av laven samt för resor
och traktamenten. Möjligheten tiU lavplockning utnyttjades i mycket stor
omfattning.

Helutfodring
och Ullskottsutfodring möjliggör produktion av renkött som kan godkännas som Hvsmedel
även om cesiumproblemel kvarstår i renbetena under år framöver.

Flyttning
av renar till områden med låga cesiumhalter tillämpas under

åren 1986/87 och 1987/88. Enligt avtal med domänverket kunde lanlbmks

styrelsen upplåta renbete i Älvdalens kommun tiU två samebyar under

vintern 1986/87. Staten skulle svara för ersättning för de merkostnader som 20

de två samebyarna ådrog
sig genom renflyttningen. Upplåtelsen begränsa- Skr. 1987/88:96 des till 5
000 renar med hänsyn till eventuella konsekvenser för motstående Bilaga 2 intressen.

Flyttningen
av renarna till Älvdalen visade alt en ny flyttning bör kombineras med en
avslutande helutfodring och slakt på platsen. Cesiumhallen sjönk nämligen från
i genomsnitt 12 000 Bq/kg till endast ca 2 000 Bq/kg och någon utfodring av
renarna gjordes inte sedan de transporterats till samebyns betesområde.

Sju
samebyar i de värst drabbade områdena har vintern 1987/88 erbjudits flyttning
till Dalarna med högst 15000 renar. Staten betalar ersättning för flyttningen
med 700 kr. per ren som godkänts vid slakt. Två samebyar har accepterat
erbjudandel och låtit transportera ca 12000 renar Ull Dalarna.

4.5 Provtagningar på renbetesväxter

Provtagningar
på renbetesväxter gjordes kontinuerligt under sommaren och hösten 1986 av
renägarna själva. Del främsta syftet var all ge samebyn en uppfattning om vilka
beten renarna borde utnyttja inom byns betesområde för all hålla cesiumhallerna
så låga som möjligt. Resultaten av provtagningarna kan utnyttjas även i
framtiden eftersom skillnaderna i cesiumhall mellan de olika områdena
kvarstår.

4.6 Övriga åtgärder

Samerna
har rätt atl jaga och fiska inom samebyns betesområde. Även vill och fisk hade
höga halter av cesium under år 1986. Enligt förordningen (1986:690) om
ersättning för fällda älgar med för höga haller av radioaktivitet lämnades
ersättning för sådana älgar som fällts under liden den I september 1986-den 30
juni 1987 om de förstördes eller logs om hand av slakteri.

Enligt
förordningen (1987:64) om ersättning för merkostnader och förluster med
anledning av Tjernobylolyckan till dem som för sill uppehäUe är beroende av
fiske, jakt, bär- eller svampplockning får ersättning lämnas för merkostnader
och förluster på gmnd av Tjernobylolyckan till den som helt eller delvis
försörjer sig på atl fiska eller jaga till husbehov eller försäljning, plockar
bär eller svamp för försäljning, säljer fiskekort eller odlar sättfisk för
försäljning.

Dessa
ersättningsbestämmelser tillämpas givetvis även för samerna och kompletterar de
bestämmelser som gäller enbart för renskötseln.

4.7 Strålskador hos ren

I
massmedia varnades under år 1986 för skadliga strålningseffekter på

renarna i de mest drabbade områdena. Renägarna där uttryckte under

hösten 1986 oro för att renarna skulle få skador av de höga cesiumhallerna.

Utredningar vid SLU och statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har

visat att inga renar i Sverige riskerar skador på gmnd av radioakUvitet i 21

betet. Resultat av
experimentell bestrålning av såväl störte husdjur som Skr. 1987/88:96
mindre laboratoriedjur visar nämligen alt del krävs myckel högre doser
Bilaga 2 radioakliv strålning än renarna kunde få i sig även i de värst
drabbade områdena för atl det skall uppstå skador.

4.8 Framtida konsekvenser för rennäringen

Radioaktivt
cesium kommer med största sannolikhet att finnas kvar i renbetet under lång
lid. I stora delar av Nortbottens län härslammar en betydande del cesium-137 i
lav och renkött från 1960-talels atmosfäriska alomvapenprovsprängningar. Del
nedfallet gav dock låga stråldoser under en lång Ud. Tjernobylolyckan innebar
högre doser under en kort lid.

Man
kan räkna med atl Tjernobylolyckans konsekvenser kommer atl vara påtagliga för
rennäringen under en lång rad år framöver. Förhållandena har emellertid
förbättrats mycket snabbare än väntat. Under sarvslakten hösten 1986 då
gränsvärdet var 300 Bq/kg kasserades 51% av de slaktade renarna. Motsvarande
tal var för Norrbottens län 21%, Västerbottens län 98% och Jämtlands län 100%.
Under sarvslakten hösten 1987, då gränsvärdet var 1500 Bq/kg, kasserades endast
15% av de slaktade renarna. Om gränsvärdet hade varit 300 Bq/kg skulle 48% av
renarna ha kasserats. Motsvarande tal skulle i Nortbottens län ha varit 4%, i
Västerbottens län 90% och i Jämtlands län 93%.

Under
andra halvåret 1987 slaktades ca 35000 renar, varav 22500 eller närmare 65 %
godkändes som livsmedel.

Som
tidigare nämnts var störte delen av Nortbotten och delar av Jämtlands län friklassade
under sarvslakten år 1987. För vinterslaklen 1987/88 gäller för Norrbottens län
att samtliga fjällsamebyär utom en samt en skogssameby och fem
koncessionssamebyar är friklassade.

Renskölseln
fungerar därmed normall i del område där ungefär två tredjedelar av landets
renstam finns.

I
de områden där renarna har mycket höga cesiumhalter kommer gränsvärdet inte alt
underskridas om inte olika åtgärder vidtas. Det är närmast fråga om tidigareläggning
av slakt samt tillskotts- och helutfodring. Av de renar från de värst drabbade
områdena som nu flyttats till Älvdalen kommer en stor del att slaktas på plats
efter en avslutande helutfodring. Deras cesiumhall kommer atl underskrida
gränsvärdet.

4.9 Behovet av fortsatta åtgärder

I
december 1986 uttalade sig riksdagen för en plan för ett sammanhållet ålgärdsprogram
för rennäringen (prop. 1986/87:18, NU 12, rskr. 97).

SSR
hemställde i en skrivelse till regeringen i september 1986 atl rege

ringen uppdrar åt lanlbmksstyrelsen att utreda och lägga fram förslag

beträffande fördyrade levnadsomkostnader, jakt och fiske för avsalu, kon

sekvenserna av slaklstoppet under sommaren, ökad administration inom

samebyarna och riksförbundet samt utvecklingsstöd till samebyarna. Riks

förbundet hemställde vidare om införande av renkonto från inkomståret 22

1986,
höjning av prisstödet för budgetåret 1986/87, förslag till renforsk- Skr.
1987/88:96 ningens organisation och lokalisering samt all initiativ tas till en
gemensam Bilaga 2 nordisk-samisk utredning om de långsiktiga konsekvenserna
för den samiska kulturen till följd av det radioakUva nedfallet.

SSR:s
förslag aktualiserades i stora delar i samband med rtksdagsbe-handlingen av
nyssnämnda proposition.

Vid
behandlingen av propositionen avslog riksdagen motioner om införande av ett
renkonio och en höjning av det särskilda prisstödet till rennäringen. Krav på
införande av renkonto har därefter avvisats ytterligare en gång. Däremot
beslutade riksdagen i samband med behandlingen av budgetpropositionen 1987 om
en höjning av prisstödet Ull rennäringen med 4,7 milj. kr. (JoU 1986/87:16, rskr.
252).

Regeringen
uppdrog den 19 februari 1987 åt skogs- och jordbmkets forskningsråd att efter
samråd med lanlbruksstyrelsen, SLU och SVA utarbeta ett sammanhållet program
för den framtida renforskningen. Enligt beslutet skall bl. a. behovet av
nordiskt samarbete inom renforskningen uppmärksammas. Uppdraget skall redovisas
till regeringen senast den 1 juli 1988. Därigenom kommer del atl skapas ett
bättre underlag för en effektiv renforskning och för bedömning av hur dessa
resurser skall lokaliseras.

I
Finland har renskölselområdet drabbats av. radioaktivt nedfall i förhållandevis
ringa omfattning. Något riktvärde för cesium i renkött har inte fastställts.
Renkött med en cesiumhall överstigande 2000 Bq/kg tUlåls dock inle komma ut på
marknaden. Den finska exporten av renkött har minskal kraftigt på grund av
köpmotstånd i Mellaneuropa.

I
Norge tillsattes en arbetsgrupp för atl utvärdera olyckans inverkan på
rennäringen och med uppdrag att föreslå åtgärder för alt minska skadeverkningarna
i största möjliga utsträckning. De norska myndigheterna fastställde sommaren
1986 gränsvärdet för :cesium-134 och cesium-137 Ull sammanlagt 600 Bq/kg. Detta
ledde till försäljningsförbud för renkött från stora delar av renskölselområdet.
Efter samråd med Norske reindriftsa-mers landsförbund höjdes gränsvärdet i
november 1986 till 6000 Bq/kg för att bl. a. produktionen av renkött åter
skulle kunna ske på ett normalt sätt.

Förhållandena
i de nordiska länderna är således olika och åtgärderna för att komma till rätta
med Tjernobylolyckans effekter måste anpassas härtill. Nordiska
samarbetsorganet för samespörsmål och renskötselfrågor behandlar frågor
gemensamma för rennäringen i Norden och Nordiskt organ för renforskning svarar
för samordning av forskning på ren och renskötsel, Tjernobylolyckans effekter
på rennäringen har ingående diskuterats vid de sammanträden som hållils.
Fortsatta överläggningar av delta slag kommer alt ske. Mot bakgrund av vad jag
nu har anfört anser jag det inle nödvändigt atl tillsätta någon nordisk
utredning om de långsikliga konsekvenserna för den samiska kulturen.

Jag
uttalade i min anmälan till budgetpropositionen 1987 atl staten som

hittills bör ersätta renskötselföretagens inkomstbortfall och merkostnader

till följd av Tjernobylolyckan, 5 milj, kr. kommer under en femårsperiod

atl stå till förfogande för all täcka statens del av kostnaderna för samebyar

nas utvecklings- och markanvändningsplanering. Regeringen har anslagit 4 23

milj. kr. för marknadsinsatser i syfte all öka konsumtionen av renkött.

SSR har avdelat en
tjänsteman för att på heltid ägna sig ål de frågor som Skr. 1987/88:96 föranletls
av del radioaktiva nedfallet. Kostnaderna härför och styrkta Bilaga 2 kostnader
för samebyarnas eventuellt ökade administration får täckas från anslaget
Ersättningar på grund av radioakUvt nedfall.

Statsrådet
Göransson har förordnat en särskild sakkunnig för atl göra en översyn av den
samiska kulturens fortbestånd och utveckling. Effekterna av Tjernobylolyckan i
dessa hänseenden kommer atl särskilt studeras. Den samiska kulturen i vidare
mening bygger ju på de speciella omständigheter under vilka den samiska
befolkningen lever. Här spelar därför förutsättningarna för de näringsgrenar
som en betydande del av den samiska befolkningsgruppen ägnar sig ål, t.ex.
renskötsel, jakt och fiske, en stor roll för samernas liv och kultur.

Genom
de samlade åtgärder jag nu har redovisat anser jag rennäringens framtid så
långt möjligt tryggad. De speciella problem som kan ha förorsakats enskilda
samebyar bör lösas inom ramen för samebyns utvecklings-och
markanvändningsplanering.

5 Fisket m. m.

I
samband med behandlingen av prop. 1986/87:18 om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan
uttalade riksdagen att det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl medfört stora
påfrestningar inte bara för förelag ulan även för många enskilda i bl. a.
skogslänens glesbygder (NU 12, rskr. 97). Dessa personer har ofta en omfattande
naturahushållning. För fjällbor och andra som Ull stor del försörjer sig på att
sälja fisk och vilt och på turism har situationen blivit än mer problematisk.
Enligt riksdagens mening måste bästa tänkbara hjälp erbjudas berörda personer
och företag. Principen måste därvid vara alt alla de grupper vilkas
försörjningssituation lidit direkt skada genom det radioaktiva nedfallet skall
vara berättigade till kompensation.

Cesiumnedfallet
efter olyckan i Tjernobyl har orsakat allvarliga problem för fisket i sölvallnen
i Norrland. De hårdast drabbade länen är Västerbot-lens, Västernortlands,
Gävleborgs och JämUands län. Till viss del har även Kopparbergs, Västmanlands
och Uppsala län berörts.

Genom
förordningen (1987:65) om ändring i förordningen (1986:621) om ersättning Ull
jordbruks-, trädgårds- och renskölselföreiag för kostnader och förluster på
grund av radioaktivt nedfall har licensierade yrkesfiskare getts möjlighet Ull
ersättning för merkostnader och förluster med anledning av Tjernobylolyckan.
Vidare har regeringen i förordningen (1987:64) om ersättning och förluster med
anledning av Tjernobylolyckan Ull dem som för sill upphälle är beroende av
fiske, jakt, bär- eller svampplockning gett möjlighet Ull ersättning för sådana
kostnader och förluster Ull den som helt eller delvis försörjer sig på atl
fiska eller jaga Ull husbehov eller för försäljning, plocka bär eller svamp för
försäljning, försälja fiskekorl samt på alt odla sättfisk för försäljning.

Livsmedelsverket
undersökte under år 1986 ett stort antal fiskprover

med avseende på radioaktivt cesium. Provlagningen har fortsatt under år 24

1987. Kommunerna har i de nedfallsdrabbade områdena i stor
utsträckning Skr. 1987/88:96

utfört cesiummätningar i egen regi. Resultaten visar all
halterna i fisk från Bilaga 2

många sjöar är mycket höga. Cesiumhallerna stiger i vissa
fall fortfarande.

Enligt expertis kan höga haller av cesium i fisk förekomma
under många år

framöver. Livsmedelsverkets beslut den 8 maj 1987 om
gränsvärden för

cesium-137 i livsmedel innebar oförändrat 300 Bq/kg för
fisk fångad i

havet. Härmed avses sådana fiskarter som enbart lever i
havet exempelvis

strömming och torskfiskar. För annan fisk gäller ett
gränsvärde på 1500

Bq/kg.

Del är fiskerislyrelsen som beslutar om ersättningar till licensierade
yrkesfiskare. Fiskenämnderna har informerat fiskarena om de regler och ersätlningsgmnder
som gäller. Fram till januari 1988 har 78823 kr. betalats Ull drabbade yrkesfiskare.
Styrelsen har vidare hållit kontakt med första-handsmottagarna av fisk i
berörda län.

Länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands, Gävleborgs, Västernortlands,
Jämtlands, Västerbottens och Nortbottens län har disponerat medel för
ersättning enligt förordningen (1987:64) om ersättning med anledning av Tjernobylolyckan
till dem som för sill uppehälle är beroende av fiske, jakt, bär- eller
svampplockning.

Länsstyrelsen i Uppsala län har totalt betalat ut 23 500
kr. Länsstyrelsen i Västmanlands län har inte haft någon ansökan om ersättning
enligt förordningen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har betalat ut 19800 kr.
Ett 25-tal ansökningar om ersättning finns inneliggande. Länsstyrelsen i Västernortlands
län har totalt fått in ett 80-tal ansökningar med ett sammanlagt krav på 1,4
milj. kr. Länsstyrelsen i Jämtlands län har behandlat ett 60-tal ansökningar
och totalt betalat ut 205000 kr. Länsstyrelsen i Västerbottens län har hittills
betalat ut 1,8 milj, kr, avseende ca 690 ansökningar. Antalet icke prövade
ansökningar uppgår till 176, Länsstyrelsen i Nortbottens län hade t,o.m, den 25
september 1987 fått in drygt 600 ansökningar om ersättning varefter beslut
fattades i 487 ärenden. Sammanlagt beslutades om utbetalning med 2064890 kr.,
varav ca 10% rör ersättning för fisk. Resterande avser ersättning för bär och
svamp. Besluten väckte uppmärksamhet och ca 4000 nya ansökningar om ersättning
har därefter kommit in.

Totalt har länsstyrelserna hittills betalat ut 4,2 milj.
kr.

6 Älgjakten

Även viltet har drabbats av del radioakliva nedfallet. När
älgjakten inled

des i september 1986 visade del sig alt många fällda älgar innehöll så höga

halter av cesium-137 att köttet inle fick saluhållas som livsmedel. Det

ansågs därför föreligga en uppenbar risk all jakten skuUe avbrytas om

jägarna enbart skulle drabbas av kostnader för jakten. Med hänsyn till all

en minskad jakt skulle leda till ökad skadegörelse på skog och ett ökat

antal trafikolyckor med älg beslutade regeringen att länsstyrelsen skulle få

betala ut ersättning för fällda älgar som innehöll så höga halter av ce

sium-137 att de översteg del av statens livsmedelsverk tillämpade

gränsvärdet för saluhållande av livsmedel. Enligt förordningen (1986:690) 25

om ersättning för fällda
älgar med för höga halter av radioaktivitet lämna- Skr. 1987/88:96 des
ersättning för sådana älgar som fälldes under tiden den 1 september Bilaga
2 1986-den 30 juni 1987 om de förstördes eller logs om hand av slakteri.

Ersättning
utgick med 2200 kr. för vuxen älg och I 000 kr. för älgkalv. Under den Ud
ersättning utgick enligt förordningen utbetalades 6400400 kr. för totalt 4060
älgar. 65 % av dessa älgar fälldes i Västernortlands län. Fällavgift behövde inle
betalas för älg vars cesiumhall översteg gränsvärdet om köttet kasserades.

Cesiumhallen
i älgens föda har halverats år 1987 jämfört med året innan. Endast ett fåtal
fällda älgar torde ha haft cesiumhalter överstigande 1 500 Bq/kg. Regeringen
har därför inte funnit anledning lämna ersättning för sådana älgar år 1987.

7 Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad jag har
anfört om uppföljning av Tjernobylolyckan.

26

Bilaga
3 Skr. 1987/88:96 Bilaga 3

Industridepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 febmari 1988. Föredragande:
statsrådet Peterson.

Anmälan till skrivelse om uppföljning av vissa åtgärder m.
m. efter Tjernobylolyckan.

Det
radioaktiva nedfallet efter Tjernobylolyckan drabbade primärnäringarna på
olika sätt, men även en del vidareförädlingsförelag m. fl. fick som en följd
härav minskad eller utebliven produktion eller försäljning.

Regeringen
gav i september 1986 länsstyrelserna i de mest drabbade länen i uppdrag att
inventera vilka merkostnader och föriuster berörda företag drabbats av Ull
följd av Tjernobylolyckan.

I
prop. 1986/87:18 föreslog regeringen alt ett förslagsanslag om 1000 kr. skulle
anvisas på Ulläggsbudget I för budgetåret 1986/87 att disponeras UU ersättning
för merkostnader och förluster för vissa företag på grund av följdeffekter av Tjernobylolyckan.

För
vissa företag var emellertid den ekonomiska situationen så akut all risk för förelagsnedläggelse
eller uppsägning av personal förelåg. I avvaktan på riksdagens
ställningstagande till nämnda propositionsförslag beslutade regeringen därför
i november 1986 att ränte- och amorteringsfria lån skulle kunna beviljas Ull de
mest utsatta förelagen. Del gällde sådana som vidareförädlade eller bedrev
yrkesmässig handel med produkter av ren, bär, svamp, fisk eller vill.
Länsstyrelserna i de fem nortlandslänen samt i Uppsala och Västmanlands län
fick möjlighet att bevilja lån inom en totalram av högst 13,1 milj. kr.

Efter
riksdagens godkännande av prop. 1986/87:18 (NU 12, rskr. 97) utfärdade
regeringen den 18 december 1986 förordningen (1986:1424) om ersättning för
merkostnader och förluster för vissa förelag på gmnd av följdeffekter av Tjernobylolyckan.
Länsstyrelserna i nortlandslänen, i Uppsala och Västmanlands län samt statens
industriverk (SIND) fick rätt atl besluta om ersättning till företag inom de
branscher som tidigare varit berättigade till tillfälliga lån. EventueUa
beviljade lån skulle avräknas från det beviljade ersättningsbeloppet. Enligt
den utfärdade förordningen kunde om det fanns särskilda skäl även företag inom
andra näringar än de nämnda komma i fråga för ersättning om de hade fått sådana
ekonomiska svårigheter att nedläggning eller sysselsätlningsminskning på orten
hotade. Den period för vilken ersättning kunde lämnas avsåg tiden fram till den
1 juli 1987 och ansökningstiden utgick den 30 september 1987.

Berörda
länsstyrelser och SIND har nu behandlat inkomna ansökningar.

Totalt har ersättning beviljats med ca 51 milj. kr. till drygt 190 företag.

Flest företag, 70 st., fanns inom bär- och svamphantering. Därefter kom

ren- och fiskanknuten
verksamhet med vardera 30 företag. Beloppsmässigt Skr. 1987/88:96 svarade renanknulen
verksamhet för mer än hälften av ersättningsbeloppet Bilaga 3 eller närmare
29 milj. kr. Bär- och svamphanteringen fick drygt 11 milj. kr. Fisk- och
viltföretag svarade för vardera ca 3 milj. kr. Av övriga näringar kan nämnas
turistföretag som fått drygt 1,5 milj. kr. i ersättning.

Genom
de insatser för berörda företag som gjorts av statsmakterna och de
anpassningsåtgärder som förelagen vidtagit har läget för de flesta av företagen
nu stabiliserats.

Skrivelser
angående fortsatt ersättning för merkostnader och förluster med anledning av Tjernobylolyckan
har inkommit från länsstyrelsena i Västernortlands, Jämtlands och Västerbottens
län.

Mot
bakgmnd av fortsatt höga cesiumhalter i ren och insjöfisk inom vissa områden
har jag föreslagit regeringen en viss förlängning av ersätl-ningsperioden och
då i första hand för företag som vidareförädlar eller bedriver yrkesmässig
handel med sådana produkter. Regeringen beslutade i febmari i år i enlighet med
mitt förslag.

För
riksdagens informaUon vill jag anmäla atl medel för fortsatt ersättning kommer
att utbetalas från anslaget under tolfte huvudUteln för budgetåret 1987/88 C
10. Ersättning för merkostnader och förluster för vissa företag på gmnd av
följdeffekter av Tjernobylolyckan. Detta anslag tillkom urspmngligen för att
möjliggöra utbetalning av ersättning för merkostnader och förluster som
inträffat före den av regeringen tidigare fastställda lidpunkten den 1 juli
1987.

Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen bereder riksdagen Ullfälle att ta del av vad jag har
anfört om uppföljning av Tjernobylolyckan.

28

Bilaga
4 Skr, 1987/88:96 Bilaga 4

Miljö-
och energidepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988 Föredragande:
statsrådet Dahl

Anmälan till skrivelse om uppföljning av vissa åtgärder m.
m. efter Tjernobylolyckan

1 Internationellt arbete

Inom
del internaUonella alomenergiorganet, lAEA, har med anledning av Tjernobylolyckan
två internationella konventioner utarbetats - konvenUonen om tidig informaUon
vid en kärnenergiolycka (varselkonvenlionen) och konventionen om bistånd i
händelse av en kärnenergiolycka eller ett radioakUvt nödläge (bislåndskonvenUonen).

Riksdagen
har godkänt varselkonvenUonen och konventionen ratificerades för Sveriges del
i januari 1987. Chefen för försvarsdepartementet har behandlat
biståndskonventionen i bil. 1.

IAEÄ:s
arbete med säkerhets- och strålskyddsfrågor har sedan olyckan i Tjernobyl
inriktats mot all bl. a. ta fram internationella riktlinjer för gmndläggande
säkerhetsprinciper i existerande och framtida kärnkraftverk, atl lägga fast
radiologiska åtgärdsnivåer i samband med en olycka samt internationellt utbyte
av säkerhetsrelevanl information.

I
samarbete mellan lAEA och ÖECD:s kärnenergiorgan NEA har ett förslag till harmonisering
av Paris- och Wienkonventionerna om utomobli-gatoriskt skadeståndsansvar för
atomskada utarbetats. Förslaget utgörs av ett gemensamt protokoU som länkar
samman de båda konventionerna. Behandling i IAEA:s styrelse resp. NEA:s styrkommitté
planeras ske under våren 1988.

Inom
OECD/NEA har bl. a. en särskild arbetsgmpp analyserat händelseförloppet i Tjernobyl
och dess innebörd för reaklorsäkerheten i OECD-länderna. Arbelsgmppens
slutsatser har inte givit upphov till någon omvärdering av del långsiktiga
säkerhetsprogram som drivs inom organisationen.

Det
nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor, NKA, höll i november 1986 ett experlseminarium
om Tjernobylolyckan. Därvid framlades ett antal förslag inom säkerhels- och slrålskyddsområdet
där ett fortsalt nordiskt samarbete borde övervägas. Flera av förslagen har
under år 1987 omsatts i projekt inom NKÄ:s löpande forskningsprogram eller
mellan berörda nordiska myndigheter.

Regeringen
har hittills träffat bUalerala avtal med Danmark, Finland,

Norge samt Sovjetunionen om informationsutbyte och om varsel i händel

se av en kärnenergiolycka. 29

2 Kontamineringsläget i november 1987 Skr. 1987/88:96

o
. Bilaga 4

Markstralning

Under
sommaren 1986 mättes strålningsnivån från marken med flygburna mätinstmmenl,
varefter kartor framställdes över framför aUt cesiumbe-läggningen.

Flygmälningarna
har upprepats över ett begränsat område kring Gävle hösten 1987. Mätningar har
dessutom ulförts längs ett stråk från Uppsala till Örnsköldsvik. De enda nu
kvarvarande radioaktiva ämnena av betydelse är cesium-134 och cesium-137. I
genomsnitt uppgår slrålningsnivåerna för dessa nuklider Ull 50 resp. 80% av
föregående års nivåer.

Stråldosen
från markstrålningen till personer i Gävleområdet har under åren 1986/87
beräknats Ull alt vara i genomsnitt 0,5 mSv. TiU följd av minskningen i
strålningsnivåer beräknas motsvarande stråldos under 1987/88 bli ca hälften så
stor.

I
november 1987 fanns inte tillräckligt underlag för att säkert kunna bedöma om
beräkningarna av stråldoserna från marken på längre sikt behöver revideras.

Livsmedel

Enligt
Hvsmedelsverkels beslul den 8 maj 1987 (SLVFS 1987:4) får bl. a. kött, spannmålsprodukter,
frukt och bär utom nötter, köks växter utom svamp, mejeriprodukter, barnmat och
havsfisk inte saluhållas om deras halt av cesium-137 överstiger 300 Bq/kg.
Andra slag av livsmedel än de som nämnts får inle saluhållas om halten av cesium-137
överstiger 1 500 Bq/kg.

Enligt
livsmedelsverkets beslul den 5 augusU 1987 (SLVFS 1987: 11) får vilda bär som
blåbär, hjortron och lingon av 1987 års skörd saluhållas så länge halten av cesium-137
inte överstiger 1 500 Bq/kg.

Livsmedetsanalyserna
utförs huvudsakligen av miljö- och hälsoskyddsnämnderna i de nedfallsdrabbade
områdena. För mjölk, vilt, fisk och svamp genomför strålskyddsinsUtutet och
livsmedelsverket riktad undersökningsverksamhet. Vidare undersöks vegetabilier.
De s.k. malkorgsun-dersökningarna görs fortlöpande. De omfattar ett 60-lal
basvaror inköpta i den allmänna handeln på åtta olika platser i Sverige. Den
senaste undersökningen som gjordes i oktober 1987, visar ett högsta genomsnilUigt
cesiuminnehåll per "korg" av ca 6 Bq/kg. Med en konsumtion av ca 2 kg
livsmedel per dag (inkl. dryck) beräknas intaget av cesium -137 per dag och person
via sådana dagligvaror för närvarande till högst 15 Bq.

Cesiumhallerna
i t.ex. ren, vilt, insjöfisk och svamp är betydligt högre: Rekommendationer om konsumUonen
har därför lämnats.

Cesiumhallen
i konsumtionsmjölk har minskal påtagligt Under loppet av ett år. I de mest nedfallsdrabbade
områdena har cesiumhallen i mjölk sjunkit från 35 Bq/1 Ull under 10 Bq/1.

Spannmål
och andra vegetabilier, som odlas på gödslad mark, uppvisar '

idag mycket låga cesiumhalter. 30

I
Nortbottens län är cesiumhallen i renkött i stort sett lägre än gränsvär-
Skr. 1987/88:96 det 1 500 Bq/kg. Inom övriga rennäringsområden som svarar för
knappt Bilaga 4 40% av den totala renstammen är cesiumhallen fortfarande
hög. Cesium-konlrollen måste därför upprätthållas.

Cesiumhallerna
i älg är i allmänhet oförändrade jämfört med år 1986. I Gävleområdet, som i
genomsnitt haft de högsta halterna, har medelhalter från de fyra första
älgjaktsdagarna hösten 1987 rapporterats ligga vid ca 1400 Bq/kg. Några extremt
höga värden har inte registrerats. Övrigt vill däremot, som rådjur och hare,
har visat sig innehålla betydligt högre haller än älg, i vissa fall upp till
10000 Bq/kg eller mer.

Det
största problemet utgör insjöfisken från framför allt östra delen av Gävleborgs
län samt hela Västernortlands län, stora delar av Västerbot-lens och delar av
Jämtlands län. Denna fisk har visat sig innehålla mycket höga cesiumhalter.
Problemet med höga cesiumhalter i insjöfisk kommer all bestå under en lång
följd av år. Fisk från bräckt eller salt vatten däremot innehåller haller som
klart understiger gränsvärdet 300 Bq/kg.

Ett
antal svamparter, bl. a. kanlareller, har visat sig innehålla höga, ibland
myckel höga halter av cesium, ända upp till 20000 Bq/kg.

Cesiumhallerna
i vilda bär låg år 1987 något under 1986 års värden.

De
uppgifter om cesiumhalter som nu lämnats utgör en sammanfattning av kontamineringsläget
i Sverige hösten 1987, dvs. drygt ett och ett halvt år efter kärnkraftsolyckan
i Tjernobyl. Jag kommer att redovisa kontamineringsläget även i andra
sammanhang så att regering och riksdag erhåller en så god bild av lägel som
möjligt.

3 Statens kärnkraftinspektion

Arbetet
med säkerhetshöjande åtgärder vid de svenska kärnkraftverken har fortgått med
beaktande av de synpunkter som framfördes i rapporten (Dsl 1986:11) Efter Tjernobyl.
Bl. a. kan följande rapporteras.

Statens
kärnkraftinspektion har i en lägesrapport daterad den 8 januari 1988 anmält alt
arbetet med åtgärder i syfte atl ytterligare kunna begränsa utsläpp Ull
omgivningen, ifall ett svårt haveri inträffar i ett svenskt kärnkraftverk,
fortskrider planenligt med sikte på slutförande under år 1988. De ändrings- och
förstärkningsarbeten som genomförts under åren 1986 och 1987 har redan lett
till påtagliga förbättringar av skyddet mol utsläpp vid flera reaktorer.

Insatserna
på säkerhetsfrågor som berör samspelet individ - teknik — organisation har
intensifierats. Statens kärnkraftinspektion har under år 1987 inrättat en
särskild samrådsgrupp för insatserna inom detta område. I gruppen ingår
företrädare för driftledningen vid samtliga kärnkraftverk. Områdets betydelse
understryks av händelsen i Oskarshamnsverket, block 3, den 24 juli 1987, då man
överträdde de säkerhetstekniska föreskrifterna i samband med s. k. lokala kritiska
prov. Händelsen ledde, på anmodan av kärnkraftinspeklionen, till en översyn av
administrativa rutiner för styrning av säkerheten vid samtliga kärnkraftverk.
Resultatet av denna översyn utvärderas för närvarande av inspektionen.

Inspektionen
har också sett över sin interna beredskapsorganisaUon. Skr. 1987/88:96 Bl.
a. har informationsfunktionerna förstärkts i samverkan med statens Bilaga 4
strålskyddsinstitut så all dé båda myndigheterna i en beredskapssituation kan
sälta upp en gemensam informationstjänst med erforderlig kapacitet, översynen
av inspektionens interna beredskapsorganisalion fortsätter i anslutning tUl
utredningen (Fö 1987:01) om kärnkraftsberedskapen.

4 Statens strålskyddsinstitut

TiU
statens strålskyddsinstilul har riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1986/87 anvisat sammanlagt 38968000 kr. (prop. 1986/87:18, NU
12, rskr. 97 och prop. 1986/87:109, JoU 21, rskr. 207). Medlen skuUe disponeras
för genomförandet av följande åtgärder, nämligen: automalisering av
strålskyddsinstitutets 25 gammamätslalioner för att institutet skall få
omedelbar kännedom om ifall strålningsnivån i miljön höjts, utbildning i
mätteknik för befattningshavare i länsstyrelser och kommuner i syfte att lära
ut vilka mätningar som ur strålskyddssynpunkt är viktiga efter ett radioaktivt
nedfall och hur mätresultaten bör tolkas. Samtliga kommuner har därefter
tilldelats ett mäUnstmmenl för dosratmät-ningar och vaije länsstyrelse två instmment.
Vidare skulle medlen användas för upphandling av diverse mätinstrument för
uppföljningsmätningar av betydelse för beredskapen, sammanställning och
distribution av ett informationspaket till landets hushåU med redovisning av Tjernobylolyckan
och av vilka åtgärder som vidtagits och planerats. Slutligen skulle även forskning
och studier som initierats särskilt av kärnkraftsolyckan inkl. studier av
allmänhetens reaktioner saml personalförslärkning vid institutet finansieras
med dessa medel.

Senare
har ännu en gammamätstation installerats vid Ringhals. Automa-Usering av
mätstationerna, som mäter strålning i luft från radioakUva ämnen, har ägt rum. InkoppHng
av larmfunktioner Ull insUtutel pågår fram till sommaren 1988. Beslut har
fattats om anskaffning av ytterligare fem stationer för placering i södra
Sverige.

En
omfattande utbildning i mätteknik av anställda i länsstyrelser och kommunernas
miljö- och hälsoskyddsnämnder avslutades i december 1987.

InformaUonsbroschyren
Efter Tjernobyl har delals ut till landets samUiga hushåll i november 1986.

Forskning som föranletls
av Tjernobylolyckan, särskiU studierna av del

radioakliva nedfallels transport och upptag i sjö- och landekosystemen,

kommer att fortsätta. Forskning pågår vidare för att öka kunskapen om de

grundläggande mekanismer som påverkar deposiUonen av radioaktiva

ämnen (meteorologiska förhållanden, geografiska variationer m. m.). Viss

åtgärdsinriktad forskning genomförs i fråga om renarna. Uppföljning av

helkroppsundersökningar och några ytterligare studier av människors upp

levelser eller oro i samband med olyckan planeras. Vidare sker en översyn

av indikeringssystemen av radioaktiva ämnen mnt de svenska kärn

kraftverken. 32

Socialstyrelsen
har i oktober 1987 redovisat en utredning om jodtablett- Skr. 1987/88:96 beredskapen.
Styrelsen anser alt den nuvarande jodtablettberedskapen är Bilaga 4 tUlräcklig
och föreslår därför ingen utbyggnad av denna.

En
medicinsk beredskapsgmpp för olyckor där nedfall av radioakUva ämnen förekommer
(C SIV), ansluten Ull SSF:s analysgmpp, har organiserats i samarbete mellan
strålskyddsinstitutet, socialstyrelsen och Stockholms läns landsting.
Uppgiften är att ge informaUon till personal inom sjukvårdsområdet samt råd i
medicinska frågor vid behandling av paUenter som fått höga stråldoser i samband
med olyckor.

Genom
en höjning av avgifterna enligt förordningen (1976: 247) om vissa avgifter till
statens strålskyddsinsUtut, den s. k. kärnkraftstaxan, har följande åtgärder
finansierats.

Komplettering
av befintlig datorutmstning har skett. Kostnaderna innefattar installations-
och ombyggnadskoslnader.

Utredningen
av behovet av dosratmätande instrument har redovisats. Instmmenten - två per
länsstyrelse, ett per kommun och till en sammanlagd kostnad av 1.7 milj. kr. -
har inköpts och distribuerats.

För
riksdagens information vill jag anmäla att regeringen inom ramen för laxehöjningen
den 1 juli 1987 för strålskyddstillsyn på kärnenergiområdet engångsvis anslagit
2 milj. kr. för uppföljningsmätningar med anledning av olyckan i Tjernobyl.
Medlen har fördelats på skilda projekt. Som tillfällig resursförstärkning UU slrålskyddsinstitutet
under en tvåårsperiod har medel motsvarande tre tjänster - en för ADB, en för
radioekologi och en för persondosimetri - anvisats för en kostnad av högst
900000 kr. per år. Tjänsterna har tiUsalls.

Sverige
drabbades hårdare än de flesta andra länder i Västeuropa av det radioaktiva
nedfallet från Tjernobyl. En rad åtgärder krävdes för alt begränsa
skadeverkningarna i landet och inte minst för att åstadkomma en bättre
beredskap för eventuella framlida kärnenergiolyckor. De åtgärder och utredningsuppdrag
som nu genomförts har varit nödvändiga och har också inneburit en fortsättning
av vår beredskap mot denna typ av olyckor antingen de inträffar i Sverige eller
i utlandet.

Jag
vUl också erinra om att de mera långsikliga beredskapsfrågorna på delta område
kommer att behandlas i den av regeringen tillsatta utredningen (Fö 1987:01) om
kärnkraftsberedskapen (Dir. 1987:28). Bl. a. kommer strålskyddsinstilutets
ansvar och uppgifter i en olyckssituation därvid all närmare belysas.

5 Hemställan

Jag
hemställer all regeringen bereder riksdagen tillfälle all ta del av vad jag har
anfört om uppföljning av Tjernobylolyckan.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 33