Prop. 1988/89:12

Regeringens proposition 1988/89:12

om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om

tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall 988/89-12

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 29 september 1988.

På
regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Georg Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall skall fortsätta att gälla till utgången av år 1989.

1
Riksdagen 1988/89. 1 samt. Nr 12

Förslag till Prop. 1988/89:12

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder
i spaningssyfte i vissa fall

Härigenom
föreskrivs att lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa
fall, som gäller till utgången av år 1988', skall fortsätta att gälla till
utgången av år 1989.

I-agens giltighetstid senast forlängd 1987:1137.

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1988/89:12

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 september 1988

Närvarande:
statsministern I. Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén,
Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande:
statsrådet G. Andersson

Proposition om fortsatt giltighet av lagen

(1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i

vissa fall

Inledning

De
internationella terroristdåden har föranlett åtgärder både i Sverige och utomlands
för att söka förhindra sådana gärningar. I vårt land antog riksdagen år 1973 en
lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell
bakgrund (den s. k. terroristlagen). Genom en ny lagstiftning, som trädde i
kraft den 1 januari 1976, fördes huvuddelen av bestämmelserna i terroristlagen
med vissa ändringar över till den dåvarande utlänningslagen.
Terroristbestämmelserna återfinns numera i utlänningslagen (1980:376).
Samtidigt beslutade riksdagen att bestämmelserna i terroristlagen om
telefonavlyssning, brevkontroll m.m. skulle tas in i en särskild, tidsbegränsad
lag (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen).
Lagens giltighetstid har förlängts successivt, senast till utgången av år 1988
(se prop. 1987/88:17, JuU 11, rskr. 35, SFS 1987:1137). En precisering av
spaningslagens tillämpningsområde skedde år 1977 (SFS 1977:81).

För
att tillgodose intresset av parlamentarisk insyn ålades regeringen vid riksdagsbehandlingen
år 1975 att varje år till riksdagen redovisa tillämpningen av
terroristbestämmelserna i utlänningslagen. En motsvarande redovisningsskyldighet
avseende spaningslagens tillämpning infördes år 1982 (JuU 1981/82:54, rskr.
298).

Rikspolisstyrelsen
har mot den angivna bakgrunden i en skrivelse den 17 augusti 1988 till
arbetsmarknadsdepartementet redogjort för tillämpningen av de hithörande
bestämmelserna i utlänningslagen och i spaningslagen undertiden augusti
1987—juni 1988. Innehållet i rikspolisstyrelsens skrivelse anges i den
redogörelse för tillämpningen av terroristlagstiftningen som regeringen
tidigare i dag på mitt förslag beslutat att överiämna till riksdagen.

Vidare
har inom utrikesdepartementet upprättats en redogörelse för den utveckling som
har ägt rum internationellt under det senaste året beträffande förekomsten av
och de fortsatta betingelserna för den internationella

terrorismen samt för de
åtgärder som har vidtagits för att bekämpa denna. Prop. 1988/89:12

Terroristbestämmelserna
i utlänningslagen och reglerna i spaningslagen ger möjligheter att under
speciella förutsättningar ingripa för att minska riskerna för våldsdåd i
Sverige som utförs av internationellt förgrenade terroristorganisationer. De
kompletterar därmed de allmänna reglerna i rättegångsbalken om tvångsåtgärder
vid misstanke om brott. Beträffande gällande ordning får jag hänvisa till vad
min företrädare anförde i motsvarande ärende för tre år sedan (prop.
1985/86:31).

F ö redragandens ö verv ä ganden

När
terroristlagen kom till år 1973 skedde det mot bakgrunden av den våg av
våldsdåd som under de då närmast förflutna åren hade gått över världen. I
propositionerna beträtfande förlängning av spaningslagens giltighetstid har
redogörelser lämnats för den fortsatta utvecklingen av de internationella
terroristdåden (se bl.a. prop. 1980/81:54, 1981/82:45, 1982/83:46, 1983/84:51,
1984/85:73, 1985/86:31, 1986/87:32 och 1987/88:17). Av dessa redogörelser
framgår att en lång rad terroristdåd med internationell anknytning även efter
år 1973 har utförts i skilda delar av världen. 1 Europa har det främst varit
Frankrike, Spanien, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland som
drabbats.

Terroristbestämmelserna
i utlänningslagen ger möjlighet att avvisa eller utvisa utlänningar som tillhör
eller verkar för sådana grupper och organisationer vilka genom sin tidigare
verksamhet har visat att de utanför sitt hemland systematiskt använder våld för
politiska syften och därför kan befaras göra det också i Sverige. Som
ytterligare förutsättning gäller dock att det med hänsyn till vad som är känt
om utlänningens föregående verksamhet eller i Övrigt föreligger fara att han
eller hon här i Sverige medverkar till sådana handlingar. Ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut kan emellertid inte verkställas, om ett politiskt eller därmed
jämförligt verkställighetshinder föreligger. I stället kan utlänningen då bli
föremål för kontroll och övervakning enligt utlänningslagen och spaningslagen.
Förutsättningarna för att använda husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning,
brevkontroll och telefonavlyssning enligt spaningslagen avviker i dessa fall
från vad som enligt rättegångsbalken gäller vid misstanke om brott, eftersom
rättegångsbalkens regler i motsats till reglerna i spaningslagen inte ger
möjlighet att ingripa uteslutande i förebyggande syfte. Ett flertal garantier
mot en alltför vidsträckt tillämpning av spaningslagen har emellertid byggts in
såväl i bestämmelserna om förfarandet och beslutsprocessen som i särskilda
regler med syfte att ge underlag för en fortlöpande kontroll av hur lagen
hanteras.

När
förslag om att förlänga giltighetstiden för spaningslagen tidigare har förelagts
riksdagen (senast i prop. 1987/88:17) har det betonats att det mot bakgrund av
den fortgående internationella terroristverksamheten är angeläget att vi även
i fortsättningen håller en hög beredskap för att förebygga våldshandlingar i
vårt land. 1 vissa lägen kan det därför behövas tillgång till de speciella
tvångsåtgärder i spaningssyfte som spaningslagen medger.

Med
hänsyn till detta och till att ingenting förekommit som har gett Prop.
1988/89:12 anledning att anta att lagen har tillämpats på ett sätt som strider
mot dess syfte eller på ett sätt som kan sätta rättssäkerheten i fara, har i
tidigare propositioner förordats att lagens giltighetstid skall förlängas; vid
det senaste tillfället till utgången av år 1988. Justitieutskottet har varje
gång ■ tillstyrkt förlängning (senast JuU 1987/88:11). Riksdagen har
biträtt utskottets uppfattning (senast rskr. 1987/88:35).

Vad
gäller åtgärder på det internationella planet för att motverka terrorism vill
jag hänvisa till redogörelserna i propositionerna 1979/80:52 (s.8), 1980/81:54 (s.
10), 1981/82:45 (s.9), 1982/83:46 (s.8), 1983/84:51 (s.8), 1984/85:73 (s.8),
1986/87:32 (s. 5) och 1987/88:17 (s. 5). Vid internationella konferenser i
början av år 1988 har arbetet med internationella överenskommelser mot
terrorism förts vidare. Vid en konferens i februari 1988 inom den
internationella civila luftfartsorganisationen ICAO (International Civil Aviation
Organisation) antogs ett tilläggsprotokoll till 1971 års konvention för
bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet, den s.k.
Montrealkonventionen, i syfte ätt bekämpa våldshandlingar på flygplatser som
används i internationell luftfart. Vidare antogs vid en konferens i mars samma
år inom den internationella sjöfartsorganisationen IMO (International Maritime
Organisation) en konvention och ett tilläggsprotokoll om bekämpande av brott
mot sjöfartens säkerhet. Konventionen och protokollen har öppnats för
undertecknande. Sverige har undertecknat dokumenten och inom regeringskansliet
pågår nu arbete i syfte att möjliggöra en svensk ratificering av den nya konventionen
och tilläggsprotokollen.

Även
under det år som har förflutit sedan regeringen senast tog upp dessa frågor i
riksdagen har ett stort antal terroristdåd begåtts i skilda delar av världen. I
Europa har den terroristiska aktiviteten legat på ungefär samma nivå som under
den tidigare rapporteringsperioden. Många terroristdåd har haft en nationell
framtoning i den meningen att de har ägt rum i det egna landet och riktats mot
dess regering, men i många fall har terroristattackerna skett i andra länder
eller varit av ett slag som inte kan hänföras till ett visst land.

För
svensk del gäller att såväl förhållandena inom landet som den utveckling av den
internationella terrorismen som redovisas i utrikesdepartementets tidigare
nämnda redogörelse och i rikspolisstyrelsens skrivelse visar att det alltjämt
föreligger stora risker för att också vårt land drabbas av terroristdåd. De
synpunkter som tidigare har anförts beträffande behovet av de särskilda
reglerna i spaningslagen gör sig alltså alltjämt gällande med samma styrka.

Det
framgår av den redogörelse för tillämpningen av terroristlagstift

ningen som regeringen tidigare i dag på mitt förslag beslutat att överlämna

till riksdagen att terroristbestämmelserna i utlänningslagen inte har an

vänts under tiden augusti 1987 —juni 1988 men att telefonkontroll med

stöd av spaningslagen har ägt rum vid sex tillfällen. Det är enligt rikspolis

styrelsen utomordentligt angeläget för säkerhetsavdelningens verksamhet

att giltigheten för spaningslagen förlängs tills vidare intill dess lagen får

gälla permanent. 5

Att
spaningslagen hittills har använts i förhållandevis begränsad omfattning bör
ses i ljuset av garantierna i lagen mot en alltför vidsträckt tillämpning.
Sådana garantier har byggts in i de bestämmelser som gäller förfarandet och beslutsprocessen.
Lagen får exempelvis inte tillämpas i andra fall än då utlänningen har avvisats
eller utvisats som presumtiv terrorist — eller i visst fall avvisats eller
utvisats av annat skäl och enligt regeringens beslut faller under terroristrekvisiten
— men verkställighetshinder föreligger. Den restriktiva användningen kan inte
tas till intäkt för att lagen inte behövs. Annan lagstiftning kan antas i
fortsättningen på samma sätt som hittills visa sig vara otillräcklig när det
gäller att förebygga terroristdåd. Till detta kommer att lagstiftningen kan
beräknas ha en förebyggande effekt.

I
propositionen 1987/88:17 (s. 6) redovisade jag att regeringen i februari 1987
hade bemyndigat mig att tillkalla en särskild utredare för att se över utlänningslagen.
Inom ramen för denna i första hand tekniska översyn, vars viktigaste mål var
att förkorta handläggningstiden för utlänningsärendena, skulle utredaren
överväga bl. a. om terroristbestämmelserna borde brytas ut ur utlänningslagen
och tas in i en särskild lag, eventuellt tillsammans med reglerna i
spaningslagen.

Den
särskilt tillkallade utredningsmannen överlämnade sitt betänkande (SOU 1988:1)
Översyn av utlänningslagen i januari 1988. Utredaren föreslår där bl. a. att
terroristbestämmelserna åter bryts ut ur utlänningslagen och förs samman med
bestämmelserna i spaningslagen till en ny lag. Samtidigt föreslås att
bestämmelserna i spaningslagen inte längre skall vara tidsbegränsade.
Utredarens förslag är efter remissbehandling för närvarande föremål för
överväganden inom arbetsmarknadsdepartementet.

Genom
beslut den 1 september 1988 bemyndigade regeringen mig att tillsätta en
parlamentarisk kommitté för att i sak se över terroristbestämmelserna i
utlänningslagstiftningen m.m. (Dir. 1988:49). I direktiven anges bl.a. att en
utgångspunkt för kommittén bör vara att särskilda bestämmelser på området
alltjämt behövs. Kommittén skall vidare undersöka vad som bör gälla när ett
beslut att avlägsna en presumtiv terrorist inte kan verkställas. I direktiven
framhålls att Sverige måste ha effektiva möjligheter att ingripa för att hindra
terroristdåd samtidigt som målsättningen måste vara att tillgodose högt
ställda krav på rättssäkerhet för den enskilde. Arbetet i kommittén bör enligt
direktiven vara slutfört före utgången av år 1989.

1
avvaktan på de slutliga ställningstaganden som kommer att följa på de ovan
redovisade överväganden som pågår med avseende på terroristbestämmelserna i
utlänningslagen anser jag att spaningslagen nu bör ges fortsatt tidsbegränsad
giltighet. Jag föreslår att giltighetstiden för lagen förlängs med ytterligare
ett år intill utgången av år 1989.1 den mån det blir aktuellt att före utgången
av denna tid lägga fram förslag till riksdagen som berör spaningslagen, får
frågan om giltighetstiden självfallet prövas igen i det sammanhanget.

Frågan
om att förlänga giltighetstiden är enligt min mening av sådan beskaffenhet att
det skulle sakna betydelse att höra lagrådet.

Prop. 1988/89:12

Hemställan Prop. 1988/89:12

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
anta ett inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag

till
lagom fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder

i
spaningssyfte i vissa fall.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri. Stocktiolm 1988