Prop. 1988/89:121

Regeringens proposition 1988/89:121

om lag om en folk- och bostadsräkning år

1990 '■oP-

1988/89:121

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 16 mars 1989 för den åtgärd och det ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar

Sten
Andersson

Bengt K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås — i anslutning till prop. 1988/89:91 — en särskild lag
om en allmän folk- och bostadsräkning år 1990 (FoB 90).

Uppgifterna
till FoB 90 skall enligt den föreslagna lagen samlas in dels genom
frågeblanketter till allmänheten, dels genom utnyttjande av uppgifter som
finns tillgängliga i vissa register.

Arbetet
med FoB 90 skall enligt förslaget ledas av statistiska centralbyrån under
medverkan av kommunerna.

Lagen
avses träda i kraft den 1 juli 1989.

Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 121

Propositionens
lagförslag Prop. 1988/89:121

Förslag
till

Lag om en
folk- och bostadsräkning år 1990

Härigenom föreskrivs
följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
En allmän folk- och bostadsräkning skall företas år 1990 (FoB 90) för

att framställa statistik för samhällsplanering, forskning och allmän infor

mation.

De
genom den allmänna folk- och bostadsräkningen insamlade uppgifterna får inte
användas för andra ändamål än det som anges i första stycket.

2 §
1 denna lag finns föreskrifter om

-
genomförandet (3 och 4 §§),

-
information (5 §),

-
personuppgifter (6 och 7 §§),

-
bostadsuppgifter (8 och 9 §§),

-
fastighetsuppgifter (10 och 11 §§),

-
insamlingsförfarandet (12-18 §§),

-
anmaningar(19§),

-
viten m.m. (20 — 22 §§),

-
registemppgifter (23 och 24 §§),

-
ett register för
kvalitetskontroll (25 §),

-
användning av andra uppgifter (26§),

-
hänsyn till de uppgiftsskyldiga
(27§).

Genomförandet

3 §
Statistiska centralbyrån genomför folk- och bostadsräkningen med

hjälp av automatisk databehandling.

Person-,
bostads- och fastighetsuppgifter skall lämnas för folk- och bostadsräkningen
enligt 6-18 §§. Registemppgifter får inhämtas enligt 23 och 24 §§.

4 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer faststäl

ler när uppgifterna enligt 3 § skall lämnas eller inhämtas och vilken tid

punkt eller tid som de skall avse.

Information

5 §
Statistiska centralbyrån skall se till att de uppgiftsskyldiga får infor

mation om folk- och bostadsräkningen. Informationen skall omfatta ända

målet med folk- och bostadsräkningen och innehållet i det register som

upprättas vid denna.

Informationen
skall vidare innehålla upplysningar om de sekretess- och 2

säkerhetsbestämmelser
som gäller och om rätten att få registerutdrag och Prop. 1988/89:121
rättelse till stånd enligt datalagen (1973:289). Föreskrifterom sekretess finns
i sekretesslagen (1980:100).

Personuppgifter

6§
Personuppgifter skall lämnas av dem som är födda år 1974 eller tidigare och som
är bosatta i Sverige eller annars skall vara kyrkobokförda här vid den tidpunkt
som uppgifterna avser.

7
§ Den som är skyldig att lämna personuppgifter skall ange

— namn
och personnummer,

— utbildning,

— yrke,

— arbetad
tid,

— bostadsfastighetens
beteckning,

— församling
där bostadsfastigheten är belägen,

— utdelnings-
och ortsadress,

— innehavare
av bostaden,

— färdsätt
till arbete.

Bostadsuppgifter

8
§ Bostadsuppgifter skall lämnas
av dem som innehar och stadigvarande bebor en bostadslägenhet i Sverige vid
den tidpunkt som uppgifterna avser.

9
§ Den som är skyldig att
lämna bostadsuppgifter skall ange

— namn,
personnummer och hushållsställning (gifta eller samboende, barn, övriga boende)
för de boende som är födda år 1974 eller tidigare,

— antal
rum,

— upplåtelseform,

— förekomsten
av kök eller kokvrå,

— tillgång
till hiss,

— förekomsten
av en eller flera bostadslägenheter i huset.

Fastighetsuppgifter

10 §
Fastighetsuppgifter skall lämnas av dem som vid den tidpunkt som

uppgifterna avser äger ett eller flera bostadshus i Sverige.

Med
bostadshus förstås byggnader med en eller flera bostadslägenheter.

Om
samma person äger flera bostadshus på samma fastighet, lämnas en enda
fastighetsuppgift för husen gemensamt.

För
sådana bostadshus som ingår i arrendeupplåtelser skall fastighetsuppgifter
lämnas av arrendatorn i stället för av husägaren.

fl Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 121

11 § Den som är skyldig
att lämna fastighetsuppgifter skall ange följande Prop. 1988/89:121
uppgifter om den fastighet där bostadshuset är beläget, om bostadshuset och om
bostadslägenheten, nämligen

1. om
fastigheten:

— län,
kommun och församling där fastigheten är belägen

— fastighetens
beteckning

— fastighetstyp
(jordbruksfastighet, annan fastighet)

— antal
bostadshus på registerfastigheten

— ägarens
namn och adress

— ägarkategori
(staten, kommun, allmännyttigt bostadsföretag, bostadsrättsförening, enskild
person, annan ägare)

2. om huset:

— byggnadsnummer

— hustyp
(enbostadshus, tvåbostadshus, flerbostadshus, annat bostadshus)

— antal
bostadslägenheter i huset

— antal
våningsplan

— byggnads-
och ombyggnadsår

— värmesystem
och använda bränsleslag

3. om lägenheten:

— antal
rum

— förekomsten
av kök eller kokvrå

— lägenhetsinnehavare

— lägenhetsnummer

— om
lägenheten inte är upplåten, orsaken till det

Insamlingsförfarandet

12 §
Person- och bostadsuppgifterna skall lämnas på en personblankett,

som skall ges in till granskningsorganet i den kommun där den uppgifts

skyldige är bosatt eller annars skall vara kyrkobokförd.

Fastighetsuppgifterna
skall lämnas på en fastighetsblankett, som skall ges in till granskningsorganet
i den kommun där fastigheten är belägen. Den som äger och stadigvarande bebor
ett enbostadshus får dock lämna fastighetsuppgifterna på personblanketten.

Föreskrifter
om granskningsorganet finns i 16 §.

13 §
Person- och fastighetsblanketterna fastställs av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer.

Staten
tillhandahåller såväl blanketter som portofria svarskuvert utan kostnad for de
uppgiftsskyldiga.

14 §
Om en bostadslägenhet innehas och bebos av två eller flera personer

tillsammans, får de lämna bostadsuppgifterna gemensamt på samma per

sonblankett.

Den
som är skyldig att lämna person-, bostads- eller fastighetsuppgifter skriver
under uppgifterna och svarar för deras riktighet.

15 §
Kommunerna skall Prop. 1988/89:121

— biträda
vid spridningen av informationen om folk- och bostadsräkningen,

— biträda
vid distributionen av blanketterna och vid upprättandet och insamlingen av
uppgifterna,

— svara
för att de insamlade uppgifterna granskas och i berett skick lämnas över till
statistiska centralbyrån för fortsatt bearbetning.

16 §
Varje kommun skall uppdra åt ett särskilt granskningsorgan att

svara för de uppgifter som anges i 15 §.

Granskningsorganet
skall bestå av en granskningsledare och en ställföreträdare för denne samt i
övrigt av den personal som behövs för uppgifterna.

Granskningsledaren
beslutar på organets vägnar.

17 §
Granskningsledaren och dennes ställföreträdare utses av kommu

nen.

Kommunen
skall sörja för att granskningspersonalen utbildas för sina arbetsuppgifter.

18 §
Granskningsledaren får begära att de uppgiftsskyldiga inom viss tid

lämnar upplysningar om förhållanden som omfattas av uppgiftsskyldighe

ten enligt 6—11 §§.

Granskningsledaren
får delegera denna befogenhet till någon annan inom granskningsorganet.

Anmaningar

19 §
Om en begärd uppgift inte lämnas inom föreskriven tid, får statistis

ka centralbyrån eller granskningsledaren anmana den uppgiftsskyldige att

fullgöra sin skyldighet. Detsamma gäller, om den uppgiftsskyldige underlå

ter att lämna upplysningar som har begärts enligt 18 §.

Innan
en anmaning utfärdas, bör den uppgiftsskyldige, om det kan ske utan någon
olägenhet, på lämpligt sätt erinras om skyldigheten att lämna föreskrivna
uppgifter och upplysningar.

Viten
m.m.

20 §
Om den uppgiftsskyldige inte följer en anmaning enligt 19 §, får på

begäran av statistiska centralbyrån eller granskningsledaren den uppgifts

skyldige föreläggas att göra detta vid vite. Ett sådant föreläggande utfärdas

av länsstyrelsen i det län där uppgiftsskyldigheten skall fullgöras.

Vitet
bestäms till lägst 100 och högst 1000 kronor.

21
§ Beslut om vitesföreläggande
får inte överklagas.

22
§ Frågor om utdömande av
förelagt vite skall på begäran av statistiska centralbyrån eller
granskningsledaren prövas av länsrätten i det län där uppgiftsskyldigheten
skall fullgöras. 5

Registeruppgifter Prop. 1988/89:121

23 §
Från nedan angivna register får statistiska centralbyrån för folk- och

bostadsräkningen inhämta följande uppgifter:

1. statisUska
centralbyråns register över totalbefolkningen

— namn

— personnummer

— kyrkobokföringsort

— kyrkobokföringsfastighet

— utdelnings-
och ortsadress

— samhörighetsbeteckning

— civilstånd

— medborgarskap

— födelseland
och senaste invandringsår

2. statistiska
centralbyråns sysselsättningsregister

— sysselsättning

— yrkesställning

— arbetsställenummer

3. statistiska
centralbyråns centrala företags- och arbetsställeregister

— företags
namn och form

— antal
arbetsställen

— arbetsställenas
namn, nummer, storlek, sektortillhörighet, belägenhet och näringsgrenskod

4. statistiska
centralbyråns inkomst- och förmögenhetsregister

— inkomst

5. statistiska
centralbyråns utbildningsregister

— utbildning

6. statistiska
centralbyråns register över nyckelkodområden

— fastigheters
områdestillhörighet

7. statistiska
centralbyråns fastighetstaxeringsregister

— fastigheters
tätortstillhörighet

8. registret vid
centralnämnden för fastighetsdata

— koordinater
för fastigheter

9. statistiska centralbyråns
register från 1985 års folk- och bostadsräkning

— bostad

— yrke

24 §
Uppgifter som avses i 23 § 9 får bara användas för att i förväg trycka

uppgifter på blanketterna till de uppgiftsskyldiga.

Ett
register för kvalitetskontroll

25
§ För att kunna kontrollera om uppgifterna i folk- och bostadsräkningen är
tillförlitliga får statistiska centralbyrån med stöd av automatisk databehandling
föra ett särskilt register för framställning av statistik.

Närmare
föreskrifter för att förebygga risk för otillbörligt intrång i den personliga
integriteten med anledning av registret meddelas av datainspektionen enligt
datalagen (1973:289).

Användning av andra
uppgifter Prop. 1988/89:121

26
§ Om statistiska centralbyrån med hjälp av automatisk databehandling
tillsammans med uppgifterna från folk- och bostadsräkningen skall använda andra
uppgifter för det ändamål som anges i I § första stycket, får det ske bara
enligt beslut eller med tillstånd som avses i datalagen (1973:289).

Hänsyn
till de uppgiftsskyldiga

27
§ Statistiska centralbyrån och kommunernas granskningsorgan skall vid
tillämpningen av denna lag se till att de uppgiftsskyldiga inte betungas onödigt.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989.

CIVILDEPARTEMENTET Prop. 1988/89:121

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1989

Närvarande:
statsråden S. Andersson, ordförande, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén, Nordberg, Engström,
Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Johansson

Proposition om lag om en folk- och bostadsräkning år 1990

1 Inledning

Den
19 mars 1987 gav regeringen genom tilläggsdirektiv (dir. 1987:20)
statistikkommissionen (C 1985:01) för 1985 års folk- och bostadsräkning, FoB-kommissionen
(landshövdingen Gösta Gunnarsson, ordförande, riksdagsledamöterna Elving
Andersson, Marianne Carlström, Per Olof Håkansson, Gunnar Hökmark och Sture Thun
samt generaldirektören Gunnar Danielsson, jur.kand. Hans Enroth och fil.lic.
Thomas Ohlin), i uppdrag att utreda frågan om behovet och utformningen av fortsatta
folk-och bostadsräkningar.

FoB-kommissionen
överlämnade i september 1988 delbetänkandet (SOU 1988:43) Folk- och
bostadsräkningar i framtiden.

I
betänkandet föreslår kommissionen bl. a. att en allmän folk- och bostadsräkning
— av i huvudsak samma omfattning som den år 1985 — genomförsår 1990.

Betänkandet
har remissbehandlats. En sammanställning av remissvaren har publicerats av
civildepartementet (Ds 1989:7).

Regeringen
har i prop. 1988/89:91 på gmndval av FoB-kommissionens betänkande föreslagit
att en folk- och bostadsräkning genomförs år 1990 och att medel för budgetåret
1989/90 anvisas till en sådan.

I
anslutning till den lämnade propositionen tar jag nu upp frågan om en särskild
lag till grund för den nya folk- och bostadsräkningen.

Ett
utkast till lagförslag jämte motiv har i enlighet med 2 a § datalagen (1973:289,
omtryckt 1982:446, ändrad senast 1988:1485) i form av en promemoria från
civildepartementet remitterats till datainspektionen för yttrande.
Datainspektionens yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga
1.

Regeringen
beslutade den 23 februari 1989 att inhämta lagrådets yttrande över
lagförslaget.

Det
till lagrådet överlämnade förslaget överensstämmer, frånsett ett nytt

andra stycke i 1 § och
några smärre redaktionella ändringar, med det förslag som jag nu lägger fram.

Lagrådet
har i allt väsentligt godtagit förslaget.

Lagrådets
yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag återkommer till
lagrådets och datainspektionens yttranden i specialmotiveringen till I och 6 §§.

Prop. 1988/89:121

2 Allmän motivering

2.1 Reglerna om en folk- och bostadsräkning år 1990

Mitt
forslag: Reglerna om en folk- och bostadsräkning år 1990 (FoB 90) skall ges i
en särskild lag.

FoB-kommissionens
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan
erinran.

Skälen
för mitt förslag: Folk- och bostadsräkningar (FoB-ar) har i Sverige sedan en
lång tid tillbaka genomförts vart femte år. Den senaste folk-och
bostadsräkningen gjordes år 1985 (FoB 85).

Information
av det slag som erhålls genom en FoB utgör ett väsentligt underlag för
samhällsplanering, forskning och allmän information och därpå grundade
ställningstaganden inom såväl den offentliga som den privata sektorn.

FoB-informationen
kompletterar sådant underlag som kan erhållas genom annan löpande samhällsstatistik,
särskilda utredningar, mer eller mindre regelbundna urvalsundersökningar m. m.

I
ett par väsentliga avseenden intar FoB-informationen en särställning. Den ger
en regelbundet återkommande information om vissa samhällsförhållanden som är
gemensamma för hela landet. Genom denna kan man göra jämförelser mellan skilda
delar av landet och jämförelser mellan olika tider. Detta är viktigt för bl.a.
samhällsplaneringen och forskningen. Den ger också information om förhållanden
i fråga om hushåll, bostäder och yrken som man för närvarande inte kan få på
något annat sätt.

Det
är angeläget att få fram ett enhetligt underiag för den regionala och lokala
samhällsplaneringen. Det ligger i medborgarnas intresse att de regionala och
lokala organen kan fullgöra sina åligganden på ett rationellt sätt. Detta
förutsätter tillgång till uppgifter om befolkningen avseende förutom ålder,
kön och civilstånd även sysselsättning, arbetspendling, hushållssammansättning,
bostäder, utbildning och yrke.

För
forskningsändamål används FoB-informationen främst inom medicinsk — och då
huvudsakligen yrkes-, arbetsmiljö- och socialmedicinsk — forskning samt inom
samhällsvetenskaplig forskning. För att kunna klarlägga förändringar och
utvecklingstendenser är det av betydande värde för forskningen att på grundval
av upprepade folk- och bostadsräkningar få uppgifter i långa tidsserier.

Bland annat från
samhällsekonomiska synpunkter är det angeläget att man tar till vara alla möjligheter
att undvika en dubbelinsamling av uppgifter. Om de nu aktuella uppgifterna inte
skulle samlas in i någon form av totalundersökning, torde ett stort antal
likartade undersökningar och statistiska bearbetningar behöva genomföras på
regional och kommunal nivå samt inom forskningens ram. Detta blir onödigt
kostsamt.

Regeringen har därför i prop.
1988/89:91 nyligen föreslagit att en ny folk- och bostadsräkning genomförs år
1990 (FoB 90).

Som har skett vid tidigare
folk- och bostadsräkningar bör regler om FoB 90 ges i en särskild lag. I lagen
bör bland annat regleras för vilka ändamål statistiken skall användas.

Lagen
bör träda i kraft den 1 juli 1989 och gälla tills vidare.

Prop. 1988/89:121

2.2 Hur FoB 90 bör genomföras

Mitt
förslag: I FoB 90 skall uppgifter om hushåll, lägenheter, färdsätt till
arbete, yrke, arbetad tid och utbildning samlas in genom en frågeblankett till
allmänheten. Uppgifter skall också inhämtas från vissa befintliga register.

Arbetet
med FoB 90 skall ledas av statistiska centralbyrån (SCB) under medverkan av
kommunerna.

Vad som nu har sagts
skall framgå av den särskilda lagen.

FoB-kommissionens
förslag: Överensstämmer med mitt med undantag av att kommissionen inte har föreslagit
att uppgifter om färdsätt till arbete, arbetad tid och utbildning samlas in
genom en frågeblankett.

Remissinstanserna:
I stort tillstyrker remissinstanserna kommissionens förslag. Flera
remissinstanser vill dock att ytterligare uppgifter samlas in. Det gäller bl.
a. uppgifter om utbildning, arbetstid och färdsätt till arbetet.

Skälen för mitt förslag:
Uppgifter om hushåll och lägenheter utgör ett viktigt underlag för allmänna
bedömningar av samhällsutvecklingen på kommunal och regional nivå. Uppgifterna
är också viktiga för bostadsplanering, barnomsorgs- och befolkningsprognoser m.
m. Det finns i dag inget alternativt underlag som kan ge liknande information
för denna betydelsefulla del av samhällsplaneringen. Enligt min uppfattning
kommer det även i fortsättningen att vara mycket viktigt för
samhällsplaneringen att ha tillgång till sådan information.

Uppgifter
om färdsätt till arbetet förekom senast i folk- och bostadsräkningen år 1975 (FoB
75). Uppgifter av denna typ har mycket stor betydelse för trafikplaneringen,
eftersom arbetsresorna ofta är dimensionerande för utformningen av
trafikanläggningar. De stora investeringar i transportsektorns infrastruktur
som för närvarande planeras och diskuteras ställer krav på goda underlag och
prognoser såväl på nationell som regional nivå. I likhet med flera
remissinstanser anser jag det mot denna bakgrund viktigt att uppgifter om
färdsätt till arbetet inkluderas i FoB 90.

De
snabba förändringarna på arbetsmarknaden motiverar en regelbunden insamling
och presentation av uppgifter om yrke.

10

De uppgifter om hushåll,
lägenheter, färdsätt till arbetet och yrke som Prop. 1988/89:121 behövs
torde i dag inte kunna fås på annat sätt än genom uppgiftsinsamling hos
allmänheten.

Uppgifter
om arbetad tid är av värde såväl för analyser av omfattningen av
sysselsättningen som för barnomsorgsplaneringen och pendlingsstudier. Detta är
väsentliga uppgifter för att på ett allsidigt sätt kunna göra analyser och
prognoser över sysselsättningen på regional och lokal nivå liksom för riskbedömningar
inom bl. a. arbetsskadeområdet.

Uppgifter
om arbetstid hämtas årligen genom skattade beräkningar via lämnade
inkomstuppgifter. Detta förfarande har emellertid visat sig ge en alltför
oprecis bild av arbetstidens omfattning i vissa kommuntyper. Jag delar därför
en del remissinstansers bedömning att uppgifter om arbetad tid bör inhämtas
genom frågeblankett i FoB 90.

Sysselsättningsuppgifter
bör också få hämtas från SCB:s sysselsättningsregister.

•
Uppgifter om utbildning har bara vid några tillfällen, senast år 1970, ingått i
tidigare folk- och bostadsräkningar. De uppgifter som inhämtades av allmänheten
år 1970 har utgjort grundmaterial i det samlade utbildningsregister som SCB
inrättade i samband med beslutet om FoB 85. Registret har därefter
kompletterats med uppgifter om genomgången utbildning från olika skolformer
som löpande lämnas till SCB. Sådana kompletteringsmöjligheter har dock saknats
för vissa gmpper av utbildningar och för invandrare. Registrets kvalitet kan
därför förbättras i viktiga avseenden.

Uppgifter
om utbildning är särskilt värdefulla i kombination med yrkesuppgifter för både
arbetsmarknads- och utbildningsstatistiska analyser.

För
att rätta upp och komplettera utbildningsregistret anser jag, i likhet med en
del remissinstanser, att även kompletterande utbildningsuppgifter bör samlas in
i anslutning till frågeblanketten i FoB 90. De uppgifter som redan finns i
utbildningsregistret bör i så fall om möjligt förtryckas på frågeblanketterna.
På så sätt får även den enskilde information om vilka uppgifter som finns i
registret.

Jag
har också övervägt i vad mån en uppgift om språklig tillhörighet bör ingå i FoB
90. Emellertid har jag erfarit att SCB redan nu kartlägger befolkningens
språkliga tillhörighet i undersökningen om levnadsförhållandena (den s. k. ULF-undersökningen).
Denna undersökning, som gmndas på ett urval, visar hur stor del av
befolkningen som har något annat modersmål eller något annat hemspråk än
svenskan. Frågor om språkförhållanden bör i första hand tas upp inom ramen för
denna undersökning eller i speciella språkundersökningar.

Mot
denna bakgmnd anser jag att det inte finns något direkt behov av att samla in
uppgifter om språklig tillhörighet i FoB 90.

När
det gäller vilka uppgifter som bör få inhämtas från befintliga register,
stämmer mitt förslag i stort överens med vad som gällde vid FoB 85, bortsett
från att uppgifter om utbildning enligt mitt förslag skall inhämtas från SCB:s
utbildningsregister.

SCB
bör också så långt det är praktiskt möjligt och acceptabelt med

hänsyn till den framtagna informationens kvalitet få använda uppgifter i 11

t2 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 121

det
vid FoB 85 upprättade personregistret för att förtrycka uppgifter på
frågeblanketterna. En förtryckning av uppgifter underlättar allmänhetens uppgiftslämnande.

Enligt min mening är det
mycket viktigt att också i övrigt underlätta uppgiftslämnandet för allmänheten.
Frågorna på blanketterna måste därför utformas på ett enkelt, klart och
tydligt sätt som minimerar utrymmet för tveksamheter. Blanketterna måste
textmässigt redigeras och tryckeri-tekniskt utformas så, att de blir lätta att
överblicka och att fylla i. Jag förutsätter att särskild språkexpertis kommer
att medverka i arbetet med att utforma blanketterna.

Arbetet med FoB 90 bör —
som vid FoB 85 — ledas av SCB under medverkan av kommunerna.

Prop. 1988/89:121

2.3 Säkerhet, integritet och sekretess

Min
bedömning: Frågan om en avidentifiering av uppgifterna i FoB-registret bör
övervägas ytteriigare.

Lagen bör inte
medge att uppgifter från FoB 90 används för kontroll av folkbokföringen.

FoB-kommissionens
forslag: Överensstämmer med min bedömning när det gäller att uppgifter från FoB
90 inte bör få användas för kontroll av folkbokföringen. Kommissionen föreslår
vidare att det samlade FoB-registret skall avidentifieras, men att de olika
delregistren skall behållas åtskilda i identifierbar form hos SCB.

Remissinstanserna:
Dessa tillstyrker eller lämnar utan erinran kommissionens förslag om att
uppgifter från FoB 90 inte skall användas för att kontrollera folkbokföringen.
Förslaget om att FoB-registret skall avidentifieras avstyrks av flera
remissinstanser. Datainspektionen och riksarkivet förordar för sin del att det
samlade FoB-registret överlämnas till riksarkivet för arkivering, i stället
för att man behåller de olika delregistren i identifierbar form hos SCB.

Skälen
för min bedömning: Skyddet för den personliga integriteten måste fortlöpande
uppmärksammas.

Riskerna
för otillbörliga integritetsintrång är enligt min mening små när det gäller
statistik av det slag som FoB-informationen representerar. Detta hindrar inte
att eventuella risker för integritetsintrång måste undanröjas så långt det är
möjligt. Det gäller också oron för sådana intrång.

En
väsentlig källa till oro för integritetsintrång är det förhållandet att en mängd
uppgifter om en person samlas på ett ställe. Detta talar mot ett sammanhållet FoB-register
med mer eller mindre identifierbara personuppgifter. FoB-kommissionen föreslår
också att det vid folk- och bostadsräkningar upprättade personregistret
avidentifieras, medan de använda källregistren behålls hos SCB i identifierbar
form för att möjliggöra återskapandet av FoB-registrets information för
forskningsändamål.

Datainspektionen
menar i sitt remissvar att kommissionens förslag inte

12

innebär
någon avidentifiering, eftersom de olika delregistren kommer att Prop.
1988/89:121

bilda ett logiskt
personregister enligt datalagen även om registret förs som

delregister.

Flera
remissinstanser har också hävdat att ett avidentifierat FoB-register skulle
medföra att bl.a. viktig medicinsk forskning som kräver identifierbara
uppgifter, försvåras och i många fall helt omöjliggörs av kostnadsskäl.

Den
lösning som förordas av datainspektionen och riksarkivet är att FoB-registret i
personrdaterat skick lämnas över till riksarkivet för arkivering, så snart det
inte längre behövs hos SCB för sammanställning av den anslagsfinansierade FoB-statistiken,
dvs. i huvudsak sammanställning av statistik för samhällsplanering och allmän
information. När riksarkivet sedan skall lämna ut ett FoB-register på medium
för automatisk databehandling till t.ex. en forskare eller SCB, följer enligt
datainspektionen av datalagens bestämmelser att mottagaren blir skyldig att ha
licens och tillstånd av datainspektionen.

Den
av datainspektionen och riksarkivet föreslagna ordningen stämmer överens med
den ordning som enligt vad datainspektionen bestämt skall gälla för det vid FoB
85 upprättade registret och för alla tidigare registerbaserade folk- och
bostadsräkningar.

Även
om en del skäl talar för att man med hänsyn till den framtida forskningen måste
behålla ett FoB-register i identifierbar form, ärjag inte beredd att nu ta
ställning till vilka regler som bör gälla på detta område. Frågan bör enligt
min mening övervägas ytterligare, innan ett ställningstagande görs.

Som
biträdande civilministern nämnt i prop. 1988/89:91, avser jag att föreslå
regeringen att en kommission med parlamentarisk förankring tillsätts för att
följa arbetet med FoB 90 och därvid särskilt uppmärksamma sekretess- och
integritetsfrågorna. En sådan kommission bör inledningsvis överväga frågan om FoB-registret
skall avidentifieras eller bevaras i identifierbar form. Detta bör kunna ske i
god tid innan FoB 90 genomförs, så att de uppgiftsskyldiga hinner informeras om
vad som skall gälla i det avseendet innan de lämnar sina uppgifter.

Även
om riskerna för otillbörliga integritetskränkningar är små, är frågan om
information av central betydelse för att förebygga oro hos allmänheten.
Medborgarna måste hållas informerade om FoB-informationens insamling, karaktär
och användning. Inte minst viktigt är det att informera om de sekretess- och
säkerhetsbestämmelser som gäller och hur de tillämpas samt om de rättigheter
den enskilde har enligt datalagen.

En
anledning till oro hos allmänheten torde vara rädslan för att FoB-informationen
utnyttjas för att kontrollera administrativa register. Så gjordes vid FoB 85,
där uppgifterna användes för kontroll av folkbokföringen. Någon sådan kontroll
föreslår jag inte denna gång. Jag menar att det är viktigt från
integritetssynpunkt att skilja på sådan uppgiftsinsamling som sker för
statistiska ändamål och sådan insamling som äger mm av andra skäl.

13

2.4 Ett
register för kvalitetskontroll av FoB-registret

Prop.
1988/89:121

Mitt
förslag: Av lagen skall framgå att SCB för kvalitetskontroll av uppgifterna i FoB
90 får med stöd av automatisk databehandling föra ett särskilt register för
framställning av statistik.

Skälen
för mitt forslag: Vid stora statistiska undersökningar förekommer regelmässigt
att en utvärdering görs av undersökningens resultat. Det anses nödvändigt att
användaren av statistiken har vetskap om eventuella felaktigheter eller graden
av osäkerhet i det statistiska materialet.

För
att kontrollera kvaliteten av uppgifterna vid FoB 85 genomförde SCB en s. k. evalveringsundersökning.
En sådan undersökning går till så att ett antal personer väljs ut och
tillfrågas ytterligare en gång om de uppgifter de lämnat på FoB-blanketten.
Lämnas samma uppgifter vid bägge tillfällena, anser man att riktiga uppgifter lämnats.
Stämmer inte uppgifterna vid de två kontakttillfallena, tas kontakt en tredje
gång oeh försök görs att utröna vilka uppgifter som är de rätta.

Den
undersökning som SCB gjorde vid FoB 85 fick till följd ett särskilt
personregister som fick föras av SCB med hjälp av automatisk databehandling
(ADB) efter att datainspektionen hade meddelat tillstånd. Datainspektionen
föreskrev också att registret skulle avidentifieras när syftet med evalveringen
hade uppnåtts.

Jag räknar med att SCB
kommer att behöva genomföra evalveringsun-dersökningar även vid FoB 90. Som FoB-kommissionen
framför i delrapporten (Ds C 1986:9) Säkerhet, sekretess och integritet i 1985
års folk- och bostadsräkning bör SCB:s rätt att föra ett särskilt register för
detta ändamål regleras i lagen. Därigenom uppnår man också att allmänheten får
vetskap om att ett visst antal personer kommer att föras in i ytterligare ett personregister
utöver det samlade FoB-registret.

De
närmare föreskrifter som behövs för att förebygga risk för otillbörligt intrång
i den personliga integriteten vad avser detta register kan meddelas av
datainspektionen. Det följer av datalagen att inspektionen är skyldig att
meddela föreskrifter i detta hänseende, om inte regeringen eller riksdagen gjort
det.

En
upplysning om detta bör tas in i lagen om FoB 90.

3 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom civildepartementet upprättats
förslag till lag om en folk- och bostadsräkning år 1990.

14

4
Specialmotivering till lagförslaget

Prop.
1988/89:121

Lag
om en folk- och bostadsräkning år 1990

Reglerna
för 1990 års allmänna folk- och bostadsräkning (FoB 90) samlas i en särskild
lag. I sak stämmer reglerna i stort sett överens med dem som gällde för 1975,
1980 och 1985 års allmänna folk- och bostadsräkningar (FoB 75, FoB 80 och FoB
85) och som framgår av lagarna 1975:55, 1979:217 och 1984:531.

Inledande
bestämmelser

1
§ En allmän folk- och bostadsräkning skall företas år 1990 (FoB 90) för att
framställa statistik för samhällsplanering, forskning och allmän information.

De
genom den allmänna folk- och bostadsräkningen insamlade uppgifterna får inte
användas för andra ändamål än det som anges i första stycket.

Paragrafen
anger syftena med FoB 90. De insamlade uppgifterna får inte användas för några
andra ändamål än det som anges i paragrafen. . I enlighet med lagrådets förslag
har denna ändamålsavsikt kommit till uttryck i paragrafens andra stycke.

Ändamålet stämmer överens
med vad som gällt vid FoB 85, bortsett från att uppgifterna denna gång inte får
användas för kontroll av folkbokföringen.

2§
I denna lag finns föreskrifter om

— genomförandet
(3 och 4 §§),

— information
(5 §),

— personuppgifter
(6 och 7 §§),

— bostadsuppgifter
(8 och 9 §§),

— fastighetsuppgifter
(10 och 11 §§),

— insamlingsförfarandet
(12—18 §§),

— anmaningar
(19 §),

— viten
m. m. (20 —22 §§),

— registeruppgifter
(23 och 24 §§),

— ett
register för kvalitetskontroll (25 §),

— användning
av andra uppgifter (26 §),

— hänsyn
till de uppgiftsskyldiga (27 §).

I
paragrafen finns för överskådlighetens skull en förteckning över innehållet i
lagen.

15

Genomförandet

Prop. 1988/89:121

3
§ Statistiska centralbyrån genomför folk- och bostadsräkningen med hjälp av
automatisk databehandling.

Person-,
bostads- och fastighetsuppgifter skall lämnas för folk-och bostadsräkningen
enligt 6— 18 §§.

Registeruppgifter
får inhämtas enligt 23 och 24 §§.

Liksom
fallet var med tidigare folk- och bostadsräkningar resulterar uppgifterna från FoB
90 i ett personregister som förs av SCB med hjälp av ADB. Därav följer att
datalagen är tillämplig på FoB 90. På sätt som framgår av I § första stycket
måste då ändamålet med registret anges.

4
§ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer när
uppgifterna enligt 3 § skall lämnas eller inhämtas och vilken tidpunkt eller
tid som de skall avse.

Genom
sedvanliga verkställighetsföreskrifter bör fastställas när folk-och
bostadsräkningen skall ske, exempelvis under en viss kalendermånad. För
tydlighets skull har det ansetts lämpligt att i lagen upplysa om det.

Information

5
§ Statistiska centralbyrån skall se till att de uppgiftsskyldiga får information
om folk- och bostadsräkningen. Informationen skall omfatta ändamålet med folk-
och bostadsräkningen och innehållet i det register som upprättas vid denna.

Informationen
skall vidare innehålla upplysningarom de sekretess-och säkerhetsbestämmelser
som gäller och om rätten att få registerutdrag och rättelse till stånd enligt
datalagen (1973:289).

Föreskrifter om sekretess
finns i sekretesslagen (1980:100).

Informationen till
allmänheten om en folk- och bostadsräkning är mycket viktig för att förebygga
oro för otillbörliga integritetskränkningar.

1 egenskap av registeransvarig
är det SCB som har ansvaret för informationen till uppgiftslämnarna. Det anges
i paragrafens första stycke. Som framgår av 15 § skall SCB därvid få hjälp av
kommunerna. Informationen skall ge upplysning om folk- och bostadsräkningens
ändamål enligt 1 § första stycket och om registrets innehåll.

Av andra stycket framgår
att information också skall lämnas om de sekretess- och säkerhetsbestämmelser
som gäller. Vidare skall upplysning lämnas om vilka rättigheter den enskilde
har enligt datalagen. Det gäller rätten att få registerutdrag enligt 10 § och
möjligheten enligt 8§ att få rättelse till stånd om någon uppgift i registret
skulle vara felaktig.

I tydlighetens intresse
hänvisas i tredje stycket till sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1988:9,
ändrad senast 1989:44).

Uppgifterna
i FoB 90 skyddas enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen — den s. k. statistiksekretessen.
Enligt det lagrummet gäller sekretess bl.a. i sådan

16

särskild verksamhet hos en
myndighet som avser framställning av statistik. Förutom hos SCB gäller
sekretesskyddet också hos de primärkommunala myndigheter som kommer att delta
i arbetet med att samla in uppgifter för FoB 90.

Statistiksekretessen
gäller enligt sekretesslagen för uppgifter som avser en enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde. Enligt
huvudregeln är sekretessen absolut. Uppgifterna skall med andra ord
hemlighållas, även om någon påvisbar skada av ett utlämnande inte skulle
uppkomma.

Från regeln om absolut
sekretess finns fem undantag, av vilka några kan anses ha ett visst intresse i
detta sammanhang. Undantagen avser uppgifter i företagsregister, uppgifter som
rör avliden, uppgifter som behövs för forskningsändamål, uppgifter som avser
personal- och lönestatistik samt uppgifter som inte genom namn m. m. är direkt
hänförliga till den enskilde. 1 dessa fem fall får uppgifterna visserligen
lämnas ut, men bara om det står klart att det kan ske utan att den som
uppgiften rör eller någon honom närstående lider skada eller men. Sekretess
råder således i allmänhet också i dessa undantagsfall.

Sekretesstiden
för uppgifter i FoB 90 är enligt statistiksekretessen högst 70 år.

Enligt 14 kap. 2 §
sekretesslagen gäller att uppgifter som omfattas av statistiksekretessen bara
får lämnas ut till polis eller åklagare för utredning av mycket grova brott. En
liknande begränsning finns i editions- och vittnesplikten inför domstol.

Vidare
omfattas inte sekretessskyddade statistikuppgifter av den s. k. generalklausulen
i 14 kap. 3§ sekretesslagen. Det innebär att sådana uppgifter inte efter en
intresseavvägning kan lämnas ut från en myndighet till en annan.

I sekretesslagen finns också
vissa allmänna bestämmelser som är tilllämpliga även på frågor om statistik.
Exempelvis föreskrivs i 13 kap. 3 § att sekretessbelagd uppgift som en
myndighet erhåller i sin forskningsverksamhet också skall vara sekretessbelagd
hos den mottagande myndigheten. 1 13 kap. 4 § föreskrivs att om en
arkivmyndighet för arkiveringsändamål erhåller sekretessbelagda uppgifter,
gäller sekretessen också hos arkivmyndigheten. Enligt 14 kap. 8§ kan
regeringen förordna om undantag från sekretess, men lagrummet skall enligt
förarbetena (prop. 1979/80:2 del A s. 346) tillämpas med stor restriktivitet.

Sekretesskyddet
omfattar både ett förbud att utlämna handlingar eller motsvarande och en
tystnadsplikt för berörd personal.

Prop.
1988/89:121

Personuppgifter

6§ Personuppgifter
skall lämnas av dem som är födda år 1974 eller tidigare och som är bosatta i
Sverige eller annars skall vara kyrkobokförda här vid den tidpunkt som
uppgifterna avser.

Den som under år 1990
fyller 16 år eller är äldre skall enligt paragrafen

17

lämna
personuppgifter under förutsättning att han eller hon är bosatt här i landet
vid den tidpunkt som uppgifterna avser.

Uppgiftsskyldigheten
omfattar också dem som inte är bosatta i Sverige men som ändå enligt särskilda
bestämmelser skall vara kyrkobokförda här. Det gäller t. ex. sådana
statsanställda m. fl. som avses i 20 § folkbokföringslagen (1967:198, 20 §
ändrad senast 1978:924).

Som datainspektionen
påpekat överensstämmer inte begreppet personuppgift i lagen med motsvarande
begrepp i datalagen. Det används här, precis som i tidigare FoB-lagar, i en mer
begränsad betydelse.

Denna lösning har valts på
grund av att begreppet personuppgift torde vara väl inarbetat i FoB-sammanhang.
Skillnaden i betydelse i förhållande till datalagen har, efter vad som är känt,
inte heller lett till några olägenheter vid tillämpningen av tidigare FoB-lagar.

Prop.
1988/89:121

7
§ Den som är skyldig att lämna personuppgifter skall ange

— namn
och personnummer,

— utbildning,

— yrke,

— arbetad
tid,

— bostadsfastighetens
beteckning,

— församling
där bostadsfastigheten är belägen,

— utdelnings-
och ortsadress,

— innehavare
av bostaden,

— färdsätt
till arbete.

Med
hjälp av bl. a. personuppgifterna och de i 9 § reglerade bostadsuppgifterna
kan statistik framställas om hushåll och lägenheter.

Paragrafen
anger uttömmande innehållet i personuppgifterna. Som framgår av 12 §, är det
avsett att dessa uppgifter skall lämnas på en personblankett.

En
nyhet i förhållande till FoB 85 är att personuppgiften också skall innehålla
uppgifter om utbildning, arbetad tid och färdsätt tiU arbete. 1 fråga om dessa
uppgifter hänvisas till vad som anförts under avsnitt 2.2 i den allmänna
motiveringen.

Den
i paragrafen föreskrivna uppgiften om yrke har ansetts nödvändig för att kunna
beskriva bl. a. hur arbetsuppgifterna i näringslivet är fördelade på olika
yrkeskategorier, vilka personer som utövar dessa yrken (män, kvinnor, unga,
äldre etc.) och var i landet olika arbetsuppgifter finns. Vidare behövs denna
uppgift vid epidemiologiska och andra medicinska studier för att kartlägga
sambandet mellan skador och arbets- och bostadsmiljö.

Vad
som avses med innehavare av en bostad framgår av kommentaren till 8 §.
Uppgiften om innehavare av bostaden behövs för att kunna göra en avstämning mot
de av fastighetsägaren lämnade fastighetsuppgifterna (se 10 §) för granskning
av att alla lägenheter är med i folk- och bostadsräkningen.

Bostadsuppgifter

Prop.
1988/89:121

8
§ Bostadsuppgifter skall lämnas av dem som innehar och stadigvarande bebor en
bostadslägenhet i Sverige vid den tidpunkt som uppgifterna avser.

Som
innehavare av en bostadslägenhet skall — precis som i andra sammanhang — anses
den som på gmnd av äganderätt, bostadsrätt, hyresrätt eller på något annat
sätt förfogar över lägenheten.

Med
bostadslägenhet avses i paragrafen en lägenhet i såväl ett fler- som ett enbostadshus
eller i något annat hus. Lägenheter som är avsedda att användas som hotell
eller pensionat räknas inte hit, eftersom de inte är avsedda att användas som
permanent bostad, och inte heller sådana fritidshus som inte används som
permanent bostad. Med enbostadshus avses ett hus som bara innehåller en
bostadslägenhet.

9
§ Den som är skyldig att lämna bostadsuppgifter skall ange

— namn,
personnummer och hushållsställning (gifta eller samboende, barn, övriga
boende) för de boende som är födda år 1974 eller tidigare,

— antal
rum,

— upplåtelseform,

— förekomsten
av kök eller kokvrå,

— tillgång
till hiss,

— förekomsten av en eller flera bostadslägenheter i
huset.

Paragrafen anger
uttömmande innehållet i bostadsuppgifterna. Som framgår av 12 §, är det avsett
att även dessa uppgifter skall lämnas på en personblankett.

Av de uppgifter om namn
och personnummer pä de boende som skall lämnas enligt denna paragraf framgår
vilka personer (16 år eller äldre) som ingår i ett hushåll. Tillsammans med
uppgifterna om barn från SCB:s register över totalbefolkningen (se 23 §) ligger
sedan dessa uppgifter till grund för beskrivning av hushållens sammansättning i
olika avseenden, främst antal boende, antal barn i olika åldrar, antal vuxna,
antal äldre, antal utländska medborgare etc.

Med hjälp av uppgiften om
de boendes hushållsställning kan hushållets sammansättning beskrivas, när det
gäller grupperna gifta eller samboende, barn och övriga boende, t.ex.
ensamstående släkting eller inneboende. Denna uppgift gör det också möjligt att
statistiskt beskriva den allt större gruppen icke gifta samboende. Detta kan
ske genom att utnyttja civilståndsuppgifter från SCB:s register över
totalbefolkningen.

Med samboende avses här
två personer som utan att vara gifta med varandra lever samman under äktenskapsliknande
förhållanden.

En uppdelning efter upplåtelseform,
dvs. om innehavaren förfogar över bostaden på grund av äganderätt, bostadsrätt,
hyresrätt eller på annat sätt, utgör ett viktigt komplement till ägarkategori
(se 11 §1). Det kan t.ex. förekomma hyreslägenheter även i hus som ägs av en
bostadsrättsförening.

Uppgifter
om antal rum och om kök eller kokvrå behövs bl.a. för att i

19

förekommande fall
tillsammans med motsvarande uppgift på fastighetsblanketten kunna redovisa
bostadsbeståndets storleksfördelning i olika delar av landet. Dessa uppgifter
belyser också hushållens boendeförhållanden, bl. a. i fråga om
utrymmesstandard, t. ex. trångboddhet.

Uppgiften om hiss är
viktig för den kommunala tillgänglighetsplaneringen och för att man skall
kunna följa upp bostadsförbättringsprogrammet.

Uppgiften humvida det
finns en eller flera bostadslägenheter i huset behövs för att kunna redovisa
antalet enbostadshus.

Uppgifter om bad- eller
duschrum och vattenklosett, som förekom i FoB 85, har inte ansetts nödvändiga
att inhämta genom FoB 90, eftersom merparten av bostäderna i landet numera
torde vara utmstade med sådana bekvämligheter.

Prop. 1988/89:121

Fastighetsuppgifter

10
§ Fastighetsuppgifter skall lämnas av dem som vid den tidpunkt som uppgifterna
avser äger ett eller flera bostadshus i Sverige.

Med
bostadshus förstås byggnader med en eller flera bostadslägenheter.

Om
samma person äger flera bostadshus på samma fastighet, lämnas en enda
fastighetsuppgift för husen gemensamt.

För
sådana bostadshus som ingår i arrendeupplåtelser skall fastighetsuppgifter
lämnas av arrendatorn i stället för av husägaren.

Av
paragrafen framgår vilka som skall lämna fastighetsuppgifter. Det är således
bara om det finns någon bostadslägenhet i byggnaden som sådana uppgifter skall
lämnas.

20

11
§ Den som är skyldig att lämna fastighetsuppgifter skall ange följande
uppgifter om den fastighet där bostadshuset är beläget, om bostadshuset och om
bostadslägenheten, nämligen

1. otn fastigheten:

— län,
kommun och församling där fastigheten är belägen

— fastighetens
beteckning

— fastighetstyp
(jordbruksfastighet, annan fastighet)

— antal
bostadshus på registerfastigheten

— ägarens
namn och adress

— ägarkategori
(staten, kommun, allmännyttigt bostadsföretag, bostadsrättsförening, enskild
person, annan ägare)

2. om huset:

— byggnadsnummer

— hustyp
(enbostadshus, tvåbostadshus, flerbostadshus, annat bostadshus)

— antal
bostadslägenheter i huset

— antal
våningsplan

— byggnads-
och ombyggnadsår

— värmesystem
och använda bränsleslag

3. om lägenheten:

— antal
rum

— förekomsten
av kök eller kokvrå

— lägenhetsinnehavare

— lägenhetsnummer

— om
lägenheten inte är upplåten, orsaken till det

Prop. 1988/89:121

I
fråga om de uppgifter som avses i denna paragraf är följande att märka.

Punkt
1. Uppgifter om län. kommun, församling och Jästighetsbeteck-nlng samlas in för
att man skall kunna identifiera den fastighet där bostadshuset är beläget.
Härigenom kan uppgifterna på fastighetsblanketten hänföras till de lägenheter
och hushåll som finns på fastigheten.

Uppgiften
om fastighetstyp behövs i en del sammanhang för studier av statistik över
bostadsbeståndets storlek, ålder och sammansättning.

Uppgiften
om antal bostadshus på fastigheten används ocksä vid beskrivningen av
bostadsbeståndet.

Uppgiften
om ägarens namn och adress behövs för kontakter vid tveksamheter i
uppgifterna. Den är också nödvändig för att man riktigt skall kunna utföra
grupperingen efter ägarkategori.

Uppgiften om ägarkategori
utgör i sin tur underlag för att beskriva bostadsbeståndets och hushållens
fördelning för de olika ägargrupperna.

Punkt 2. Byggnadsnummerbehövs
för den fortsatta bearbetningen. Med hjälp av dessa nummer anges till vilket
bostadshus olika lägenheter hör. Också det som utmärker det aktuella huset kan
härigenom hänföras till respektive lägenhet.

Med hjälp av uppgiften om
hustyp kan studeras hur bostadsbeståndet och boendet ser ut fördelat på enbostadshus,
tvåbostadshus, flerbostadshus och annat bostadshus. Med det sistnämnda
uttrycket menas hus i vilka mer än hälften av husytan används till något annat
än till bostad. För att åstadkomma en god klassificering i dessa grupper kan
vissa hjälpfrågor behöva ställas, t. ex. humvida huset är ett radhus eller ett
kedjehus.

21

Uppgiften
om antalet bostadslägenheter i huset är avsedd dels att underlätta den
klassificering som nyss nämnts, dels att medverka till att alla de
bostadslägenheter som skall ingå i FoB 90 kommer med.

Uppgiften
om antal våningsplan är betydelsefull tillsammans med uppgiften om tillgång
till hiss (se 9 §).

Uppgiften
om byggnadsår har kommit till för att kunna ge bostads- och hushållsstatistik
för olika geografiska områden med fördelning efter ålder av bostadsbeståndet.
Som ett komplement till den uppgiften tjänar uppgiften om ontbyggnadsår, i
första hand för att inte sistnämnda uppgift av misstag skall anges som
ursprungligt byggnadsår.

Uppgifter
om värmesystem och använda bränsleslag är väsentliga inte bara för
energiplaneringen utan också för beskrivningen av hushållens boendestandard, t.
ex. för att belysa hur många som bor i lägenheter utan centralvärme.

Punkt 3. Uppgiften om
lägenhetsinnehavaren är, som tidigare har nämnts, till för att säkerställa att
uppgifterna blir fullständiga om alla lägenheter som skall ingå i räkningen.

Uppgiften om
lägenhetsnummer tjänar till att underlätta den statistiska lägenhetsnumrering
som SCB gör och som är avsedd att vara en sammanhållande beteckning för de
personer som bor i lägenheten, dvs. som bildar hushållet. 1 sin enklaste form
utgör lägenhetsnumreringen ett löpnummer inom huset speciellt för folk- och
bostadsräkningen. Husägaren är dock oförhindrad att använda sig av sina egna
lägenhetsnummer.

Med hjälp av uppgifterna
om orsaken UU att en lägenhet inte är upplåten kan outhyrda lägenheter delas in
efter om lägenheten vid tillfallet för FoB 90 är under reparation eller
ombyggnad, till uthyrning ledig, disponeras av husägaren för annat ändamål
eller är utrymd på grund av förestående rivning. En sådan indelning behövs bl.
a. för kommunernas bedömning av bostadsläget.

Prop.
1988/89:121

Insamlingsförfarandet

12
§ Person- och bostadsuppgifterna skall lämnas på en personblankett, som skall
ges in till granskningsorganet i den kommun där den uppgiftsskyldige är bosatt
eller annars skall vara kyrkobokförd.

Fastighetsuppgifterna
skall lämnas på en fastighetsblankett, som skall ges in till granskningsorganet
i den kommun där fastigheten är belägen. Den som äger och stadigvarande bebor
ett enbostadshus får dock lämna fastighetsuppgifterna på personblanketten.

Föreskrifter om
granskningsorganet finns i 16 §.

I paragrafen anges var
person-, bostads- och fastighetsuppgifterna skall lämnas in. Det är
betydelsefullt inte bara för de uppgiftsskyldiga utan också för
granskningsorganens prövning, huruvida uppgiftsskyldigheten fullgjorts.

Vidare ger bestämmelserna
ledning för vilken granskningsledare som i visst fall får utfärda anmaning
enligt 19 § och vilken länsstyrelse som får utsätta vite enligt 20 §.

22

13
§ Person- och fastighetsblanketterna fastställs av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Staten tillhandahåller
såväl blanketter som portofria svarskuvert utan kostnad för de
uppgiftsskyldiga.

Prop. 1988/89:121

Regeringen
— eller den myndighet som regeringen delegerar uppgiften till - bör genom
verkställighetsföreskrifter fastställa de blanketter som skall användas. För
fullständighetens skull har detta angetts i lagen.

Det är därvid — som
tidigare framhållits — att observera att i lagen ges en uttömmande beskrivning
av vilka uppgifter som skall lämnas i folk- och bostadsräkningen. Blanketterna
får givetvis bara innehålla begäran om uppgifter som till alla delar kan anses
ha täckning i lagtexten. Rimlig hänsyn måste dock tas till att blanketterna kan
ges en tillfredsställande blanketteknisk utformning med hänsyn såväl till uppgiftslämnandet
som till kravet på att svaren blir av god kvalitet.

14
§ Om en bostadslägenhet innehas och bebos av två eller flera personer
tillsammans, får de lämna bostadsuppgifterna gemensamt på samma personblankett.

Den
som är skyldig att lämna person-, bostads- eller fastighetsuppgifter skriver
under uppgifterna och svarar för deras riktighet.

Som
framgår av första stycket i paragrafen får personer som bor tillsammans lämna
bostadsuppgifterna på samma personblankett. Det underlättar och minskar
arbetet för uppgiftslämnarna.

Den som är skyldig att
lämna uppgifterna skall själv skriva under dem. Det framgår av paragrafens
andra stycke. Skulle någon i hushållet ha skrivit under bostadsuppgiften som
"ombud" för de andra, skall eventuella påminnelser och anmaningar
göras direkt till den som uppgiften avser (se 18 och 19 §§), eftersom
uppgiftsskyldigheten är bunden till varje enskild person.

23

15 §
Kommunerna skall

— biträda
vid spridningen av informationen om folk- och bostadsräkningen,

— biträda
vid distributionen av blanketterna och vid upprättandet och insamlingen av
uppgifterna,

— svara
för att de insamlade uppgifterna granskas och i berett skick lämnas över till
statistiska centralbyrån för fortsatt bearbetning.

16 §
Varje kommun skall uppdra åt ett särskilt granskningsorgan

att svara för de uppgifter som anges i 15 §.

Granskningsorganet skall
bestå av en granskningsledare och en ställföreträdare för denne samt i övrigt
av den personal som behövs för uppgifterna.

Granskningsledaren
beslutar på organets vägnar.

17 §
Granskningsledaren och dennes ställföreträdare utses av

kommunen.

Kommunen skall sörja för
att granskningspersonalen utbildas för sina arbetsuppgifter.

18 §
Granskningsledaren får begära att de uppgiftsskyldiga inom

viss tid lämnar upplysningar om förhållanden som omfattas av

uppgiftsskyldigheten enligt 6—11 §§.

Granskningsledaren
får delegera denna befogenhet till någon annan inom granskningsorganet.

Prop.1988/89:121

1
15—18§§ beskrivs primärkommunernas medverkan i undersökningen med bl. a.
upprättandet av ett särskilt kommunalt granskningsorgan. Paragrafema avser
således inte landstingskommunerna.

Eftersom
kommunernas medverkan har karaktär av en tillfällig förvaltningsuppgift som
läggs på dem, har en organisationsform valts som avviker från kommunallagens
bestämmelser.

Enligt
16 § skall varje kommun uppdra åt ett särskilt granskningsorgan att sköta
uppgifterna. 1 granskningorganet skall ingå en granskningsledare och en
ställföreträdare för denne. Därutöver skall till granskningsorganet knytas den
personal i övrigt som behövs för arbetsuppgifterna. Granskningsledaren skall
förestå granskningsorganet och är den som beslutar på organets vägnar.

Granskningsledaren
och ställföreträdaren utses enligt 17 § av kommunen. Övrig personal anställs
av kommunen. Till kommunens uppgift hör att se till att granskningspersonalen
utbildas för sina uppgifter.

1 18 § ges
granskningsledaren rätt att begära in kompletterande upplysningar och möjlighet
att delegera denna befogenhet till någon annan som tillhör granskningsorganet.

Fullmäktige
i varje kommun skall anslå medel till verksamheten. Obligatoriska inslag i
granskningsorganet är granskningsledaren och ställföreträdaren. Omfattningen
av organisationen i övrigt bestäms av kommunerna själva och kan variera
beroende på kommunernas storlek och behov.

Granskningsorganet
är ett självständigt kommunalt förvaltningsorgan med egen beslutanderätt inom
ramen för de uppgifter som läggs på kom-

24

munen i samband med FoB
90. Blanketterna skall lämnas ifyllda till granskningsorganet och är där sekretesskyddade.
Om prövning av sekretessärenden aktualiseras under handläggningen och
granskningen är det alltså granskningsorganet som fattar de formella besluten.

Prop. 1988/89:121

Anmaningar

19
§ Om en begärd uppgift inte lämnas inom föreskriven tid, får statistiska
centralbyrån eller granskningsledaren anmana den uppgiftsskyldige att fullgöra
sin skyldighet. Detsamma gäller, om den uppgiftsskyldige underlåter att lämna
upplysningar som har begärts enligt 18 §.

Innan
en anmaning utfärdas, bör den uppgiftsskyldige, om det kan ske utan någon
olägenhet, på lämpligt sätt erinras om skyldigheten att lämna föreskrivna
uppgifter och upplysningar.

Viten
m.m.

20 §
Om den uppgiftsskyldige inte följer en anmaning enligt 19 §,

får på begäran av statistiska centralbyrån eller granskningsledaren

den uppgiftsskyldige föreläggas att göra detta vid vite. Ett sådant

föreläggande utfärdas av länsstyrelsen i det län där uppgiftsskyldig

heten skall fullgöras.

Vitet
bestäms till lägst 100 och högst 1000 kronor.

21
§ Beslut om vitesföreläggande
får inte överklagas.

22 § Frågor om utdömande av förelagt vite skall på
begäran av statistiska centralbyrån eller granskningsledaren prövas av länsrätten
i det län där uppgiftsskyldigheten skall fullgöras.

För att hålla en hög
kvalitet på materialet från FoB 90 är det nödvändigt att uppgiftsskyldigheten
fullgörs i största möjliga utsträckning. Vilka förfaranden som får användas
för att få in uppgifter eller kompletterande upplysningar som inte har lämnats
inom föreskriven tid regleras i 79— 22§§.

Som en yttersta åtgärd
används vitesföreläggande. Den i 20 # föreskrivna typen av vite,
förfarandevite, utgör ett påtryckningsmedel som används av såväl domstolar som
andra myndigheter för att någon skall förmås att exempelvis tillhandahålla
handlingar eller lämna uppgifter som myndigheten behöver för att fatta beslut.
Bestämmelser om förfarandeviten finns i åtskilliga författningar.

Vite
kan bara föreläggas den som är uppgiftsskyldig.

För förfarandevitena
gäller ofta att själva föreläggandet inte kan överklagas. En bestämmelse av
denna innebörd har här tagits in i 21 §. Att själva föreläggandet inte skall
kunna överklagas, kan inte anses oförenligt med kraven på rättssäkerhet.
Föreläggandets laglighet kan prövas i samband med vitets utdömande.

25

Av lagen (1985:206) om viten
följer att ett vite inte skall dömas ut om Prop. 1988/89:121 ändamålet med vitet
har förlorat sin betydelse, när frågan om utdömandet kommer upp. Som exempel
kan nämnas att en infordrad uppgift inte längre kan komma till användning på
grund av att SCB har avslutat räkningen för det aktuella länet. Om det har gått
lång tid efter det att begäran om utdömande gjordes kan det därför finnas
anledning att kontakta SCB, innan frågan avgörs. Vidare följer av 1985 års lag
att vitet kan jämkas, om det finns särskilda skäl till det.

Som
framgår av 22 § prövas frågor om utdömande av vite av länsrätten i det län där
uppgiftsskyldigheten skall fullgöras.

Av
33 § förvaltningsprocesslagen (1971:291, 33 § ändrad senast 1986:1322) följer
att länsrättens beslut kan överklagas hos kammarrätten. Efter
prövningstillstånd kan enligt lagen ett sådant mål även komma under regeringsrättens
prövning.

26

Registeruppgifter

Prop. 1988/89:121

23 §
Från nedan angivna register får statistiska centralbyrån för

folk- och bostadsräkningen inhämta följande uppgifter:

1. statistiska
centralbyråns register över totalbefolkningen

— namn

— personnummer

— kyrkobokföringsort

— kyrkobokföringsfastighet

— utdelnings-
och ortsadress

— samhörighetsbeteckning

— civilstånd

— medborgarskap

— födelseland
och senaste invandringsår

2. statistiska
centralbyråns sysselsättningsregister

— sysselsättning

— yrkesställning

— arbetsställenummer

3. statistiska
centralbyråns centrala företags- och arbetsställeregister

— företags
namn och form

— antal
arbetsställen

— arbetsställenas
namn, nummer, storlek, sektortillhörighet, belägenhet och näringsgrenskod

4. statistiska
centralbyråns inkomst- och förmögenhetsregister

— inkomst

5. statistiska
centralbyråns utbildningsregister

— utbildning

6. statistiska
centralbyråns register över nyckelkodområden

— fastigheters
områdestillhörighet

7. statistiska
centralbyråns fastighetstaxeringsregister

— fastigheters
tätortstillhörighet

8. registret
vid centralnämnden för fastighetsdata

— koordinater
för fastigheter

9. statistiska
centralbyråns register från 1985 års folk- och bostads

räkning

— bostad

— yrke

24 § Uppgifter
som avses i 23 § 9 får bara användas för att i förväg

trycka uppgifter på blanketterna till de uppgiftsskyldiga.

För FoB 90 finns — liksom
för de närmast föregående folk- och bostadsräkningarna — bestämmelser om s.k.
samköming med uppgifter från andra ADB-register. Av 23 § framgår närmare vilka
uppgifter som får inhämtas för FoB 90 genom en sådan samköming. Med samköming
avses en maskinell bearbetning av uppgifter från minst två ADB-register.

För att samköming av
personregister skall få ske krävs enligt datalagen i regel tillstånd av
datainspektionen. Enligt 2a§ datalagen behövs inget tillstånd för sådana
personregister som inrättas av riksdagen eller regeringen, men före beslutet i
frågan skall datainspektionens yttrande inhämtas (se bilaga I).

Om
de olika punkterna kan följande sägas.

Punkt
1. Med hjälp av uppgifterna från SCB:s register över totalbefolk-

27

ningen kan blanketterna
för FoB 90 - i likhet med vad som har tillämpats Prop. 1988/89:121 vid
tidigare räkningar — förtryckas med uppgifter om namn, personnummer, adress
och kyrkobokföringsförhållande.

Samhörighetsbeteckningen
används för att kunna redovisa sammanboende makar gemensamt.

Civilståndet
anger på vanligt sätt humvida personen i fråga är ogift, gift, skild eller
änkling (änka).

Uppgiften
om invandringsår baserar sig liksom övriga uppgifter i registret över
totalbefolkningen på folkbokföringen och avser tiden från och medar 1968.

Punkterna
2 och 3. Uppgifterna från SCB:s sysselsättningsregister och centrala företags-
och arbetsställeregister är avsedda att belysa sysselsättningen bl.a. med
hänsyn till verksamheten på arbetsplatsen och dess belägenhet.

Uppgiften
om arbetsställenummer är en viktig faktor för att kunna belysa arbetspendlingen
på ett riktigt sätt.

Med
stöd av uppgifterna om arbetsställenas sektortillhörighet kan sysselsättningen
i den statliga, den kommunala och den privata sektorn belysas.

Punkt
4. Avsikten med uppgifterna från SCB:s inkomst- och förmögenhetsregister är
att inhämta uppgifter om inkomst. Med hjälp av dessa uppgifter kan
inkomstförhållanden och inkomstslag för olika grupper närmare studeras.

Punkt
5. Som angetts under avsnitt 2.2 i den allmänna motiveringen, behöver SCB:s
utbildningsregister rättas upp och kompletteras. Uppgifter om utbildning kommer
därför att samlas in genom frågeblanketter. I den mån uppgift om utbildning
finns i registret bör den om möjligt förtryckas på personblanketten.

Punkt
6. Genom uppgifter om fastigheters områdestillhörighet kan statistiken
redovisas för olika delar (områden) av en kommun.

Punkt
7. Genom uppgifter om fastigheters tätorlstillhörighet kan tätorts-och
glesbygdsutvecklingen i landet belysas. Vidare kan exempelvis graden på
tätortsbebyggelser i olika områden studeras. Uttrycket tätort används här i
samma betydelse som i andra statistiska sammanhang.

Punkt
8. Med hjälp av koordinater för fastigheter kan bl. a. kartredovisningar av
statistiken göras.

Punkt 9. Uppgifterna i SCB:s register från FoB 85 får bara användas
för att förtryckas på frågeblanketterna. Det framgår av 24 §.

28

Ett register för
kvalitetskontroll

Prop. 1988/89:121

25
§ För att kunna kontrollera om uppgifterna i folk- och bostadsräkningen är
tillförlitliga får statistiska centralbyrån med stöd av automatisk
databehandling föra ett särskilt register för framställning av statistik.

Närmare
föreskrifter för att förebygga risk för otillbörligt intrång i den personliga
integriteten med anledning av registret meddelas av datainspektionen enligt
datalagen (1973:289).

Av
paragrafen framgår att SCB får föra ett särskilt register för att kontrollera
tillförlitligheten av de uppgifter som lämnats vid folk- och bostadsräkningen.

1
fråga om denna paragraf hänvisas till vad som anförts under avsnitt 2.4 i den
allmänna motiveringen.

Användning
av andra uppgifter

26
§ Om statistiska centralbyrån med hjälp av automatisk databehandling
tillsammans med uppgifterna från folk- och bostadsräkningen skall använda
andra uppgifter för det ändamål som anges i 1 § första stycket, får det ske
bara enligt beslut eller med tillstånd som avses i datalagen (1973:289).

FoB
90 är utformad på gmndval av de behov och avvägningar som har bedömts föreligga
våren 1989. Men det kan inte uteslutas att det uppkommer nya behov och
avvägningar, som gör det angeläget att komplettera uppgifterna från FoB 90 med
ytterligare uppgifter i något avseende.

I paragrafen slås fast att
sådana kompletteringar bara kan ske i samma syfte som FoB 90. Detta får
dessutom bara ske enligt beslut eller med tillstånd som avses i datalagen. De
lagrum i datalagen som åsyftas är dels 2 § om tillstånd i vissa fall av
datainspektionen för att inrätta och föra personregister, dels 2a § om
personregister som inrättas efter beslut av riksdagen eller regeringen.

Paragrafen
skall givetvis användas restriktivt.

Hänsyn
till de uppgiftsskyldiga

27
§ Statistiska centralbyrån och kommunemas granskningsorgan skall vid
tillämpningen av denna lag se till att de uppgiftsskyldiga inte betungas onödigt.

Föreskriften
i paragrafen skall självfallet tillmätas den största betydelse. Den skall ses
som en allmän riktpunkt för hur hela FoB 90 skall genomföras.

29

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Prop. 1988/89:121

Några
särskilda övergångsbestämmelser har inte ansetts nödvändiga.

Trots att lagen avser bara
en viss folk- och bostadsräkning, FoB 90, har lagen ansetts böra gälla tills
vidare med hänsyn till att den reglerar hur uppgifterna i det personregister
som blir en följd av FoB 90 får användas i framtiden.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

1.
föreslår riksdagen att anta förslaget
till lag om en folk- och bostadsräkningar 1990,

2.
bereder riksdagen tillfälle att
ta del av vad jag anfört om säkerhet, integritet och sekretess (avsnitt 2.3).

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och
det ändamål som föredraganden hemställt om.

30

DATAINSPEKTIONEN

1989-02-22

Prop. 1988/89:121 Bilaga 1

Civildepartementet
103 33 STOCKHOLM

Yttrande enligt 2 a § datalagen (1973:289)

1
en till datainspektionen (DI) den 14 februari 1989 inkommen skrivelse har
civildepartementet hemställt om yttrande enligt 2 a § datalagen över en bifogad
promemoria den 10 februari 1989 med utkast till lagrådsremiss med förslag till
lag om en folk- och bostadsräkning år 1990. Civildepartementet har sedan under
hand meddelat att utkastet till lagrådsremiss, sid. 11, tredje stycket
justerats på så sätt att de två sista meningarna i stycket skall ha följande
lydelse: "En sådan kommission bör inledningsvis överväga frågan om FoB-registret
skall avidentifieras eller bevaras i identifierbar form. Detta bör kunna ske i
god tid innan FoB 90 genomförs, så att de uppgiftsskyldiga hinner informeras om
vad som gäller i det avseendet innan de lämnar sina uppgifter".

När
Dl avger ett yttrande som avses i 2 a § första stycket andra meningen
datalagen, skall enligt 7§ dataförordningen (1982:480) en bedömning ske enligt
samma grunder som vid prövning av ett tillståndsärende. Inspektionen har då
först att ställa sig frågan om kraven på särskilda och i vissa fall synnerliga
skäl för FoB-registret föreligger.

Registret
avses, såvitt DI kan finna, inte innehålla sådana känsliga uppgifter som avses
i 4 § eller 6 § andra stycket datalagen. Däremot får situationen anses vara den
som avses i 3 a § datalagen, dvs. att FoB-registret kommer att innehålla
uppgifter om personer som inte har en sådan anknytning till statistiska
centralbyrån (SCB) som avses i 2 § andra stycket 3 p. datalagen. För
registreringen krävs följaktligen särskilda skäl.

Enligt
DI:s mening får det anses klarlagt att det finns starka allmänna intressen av
att registret kommer till stånd. Registret bör därför kunna inrättas under
förutsättning att lagen innehåller föreskrifter som förebygger otillbörligt
intrång i de registrerades personliga integritet.

Enligt
3 § datalagen skall vid bedömandet av om otillbörligt intrång kan uppkomma
särskilt beaktas arten och mängden av de personuppgifter som skall ingå i
registret, hur och från vem uppgifterna skall inhämtas samt den inställning
till registret som föreligger eller kan antas föreligga hos dem som kan komma
att registreras. Vidare skall särskilt beaktas att inte andra uppgifter eller
andra personer registreras än som står i överensstämmelse med ändamålet med
registret.

Det
är uppenbart att ett FoB-register får en bredd och ett djup som knappast något
annat personregister i samhället. Även om de uppgifter som registreras tagna
var för sig inte framstår som särskilt känsliga från integritetssynpunkt ger
sammanställningen av dem till resultat en detaljerad bild av den enskilde. Mot
den bakgrunden anser DI att frågan om

vilken inställning till
registret som föreligger hos dem som kommer att Prop. 1988/89:121

registreras måste tillmätas särskild betydelse. Bilaga
1

Dl
har i remissyttrande den 21 december 1988 över FoB-kommissionens delbetänkande
(SOU 1988:43) Folk- och bostadsräkningar i framtiden, som utkastet till
lagrådsremiss gmndar sig på, uttalat att en given utgångspunkt bör vara att
riksdagen tar ställning till behovet av folk- och bostadsräkningar (FoB-ar) och
att framtida FoB-ar regleras i en särskild lag tor varje tillfälle.
Registreringen av medborgarna kommer härigenom att bli föremål för en nödvändig
politisk debatt. DI tillstyrker därför att FoB 90 regleras i en särskild lag.

När
det gäller innehållet i lagen vill DI först framhålla att det är bra att lagen
inte medger att uppgifter från FoB 90 används för kontroll av folkbokföringen.
Från integritetssynpunkt är det viktigt att skilja på sådan uppgiftsinsamling
som sker för statistiska ändamål och sådan insamling som äger mm av andra skäl.

Vidare
är det bra att lagen innehåller en bestämmelse om informationsskyldighet till
de uppgiftsskyldiga. Som DI anfört i sitt remissyttrande över FoB-kommissionens
förslag är frågan om information av central betydelse. Om en FoB skall
genomföras, är det angeläget att vinna allmänhetens förståelse för en sådan och
att få en bred uppslutning. En fömtsättning är härvid att allmänheten ges en
ingående kunskap om dels användningen av inhämtade uppgifter och därpå gmndad
statistik, dels de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som gäller och hur de
tillämpas och dels vilka rättigheter den enskilde har att få registemtdrag och
rättelse till stånd i FoB-registret.

Från
integritetssynpunkt är det också värdefullt att det av lagen framgår att SCB
för kvalitetskontroll av uppgiftema i FoB 90 får föra ett särskilt register.
Trots att ett sådant register förts även vid tidigare FoB-ar har det inte
framgått av FoB-lagarna.

Enligt
12 § datalagen skall personuppgift som kan hänföras till den som avses med
uppgiften utgå ur personregistret då uppgiften inte längre behövs med hänsyn till
ändamålet med registret, om inte uppgiften även därefter skall bevaras på gmnd
av bestämmelse i lag eller annan författning eller enligt myndighets beslut som
meddelats med stöd av författning. Detsamma gäller då den registeransvarige
upphör att föra personregistret.

Det
är en brist att inte frågan om FoB-registrets bevarande reglerats i lagen. FoB-kommissionen
har föreslagit att FoB-registret skall bevaras i form av delregister hos SCB i personrdaterat
skick. DI har istället förordat att FoB-registret i likhet med tidgare FoB-ar
överlämnas till riksarkivet för förvaring så fort SCB avslutat den anslagsfinansierade
bearbetningen.

1
remissen föreslås nu att en kommission skall överväga frågan om FoB-

registret skall avidentifieras eller bevaras i identifierbar form. Från de

synpunkter DI har att beakta skulle inspektionen självfallet inte ha någon

erinran mot att registret avidentifieras. Om emellertid kommissionen

skulle komma fram till att FoB-registret skall bevaras i identifierbar form,

är det angeläget att, såsom föredragande statsrådet också framhållit, kom

missionen redovisar sina slutsatser i sådan tid att de uppgiftsskyldiga

hinner att informeras om vad som gäller i bevarandefrågan, innan de 32

lämnar sina uppgifter. Om
något ställningstagande till frågan inte gjorts Prop. 1988/89:121 när FoB-en
genomförs är det ett bestämt önskemål från DI:s sida att Bilaga 1
allmänheten upplyses om att registret kan komma att bevaras för framtiden i personrdaterat
skick.

DI
förutsätter att SCB:s utformning av informationen till allmänheten sker i
samråd med inspektionen i enlighet med vad som föreskrevs i förordningen
(1984:532) om FoB 85.

Avslutningsvis
vill DI peka på att begreppet personuppgift i lagen används i en mer begränsad
betydelse än vad som i datalagens mening läggs in i begreppet. I och för sig är
detta inte så lämpligt då FoB-lagen är en registerlag. I tidigare FoB-lagar har
emellertid begreppet personuppgift använts på det sätt som nu föreslås. Såvitt
bekant har inte detta vid tillämpningen av lagarna hittills lett till någon
olägenhet.

Detta
yttrande har beslutats a v undertecknad generaldirektör i närvaro av avdelningsdirektören
Berglund och verksjuristen Wahlqvist, föredragande.

Mats
Börjesson

Sten Wahlqvist

33

LAGRÅDET Prop. 1988/89:121

Bilaga
2 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-03-07

Närvarande:
justitierådet Staffan Vängby, regeringsrådet Sigvard Berglöf, justitierådet
Lars K Beckman.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 23 febmari 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet Johansson beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till lag om en folk- bostadsräkning år 1990.

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Kenny Carlsson.

Förslaget
föranleder följande yttrande av lagrådet:

1§

Ändamålet
med FoB 90 är enligt paragrafen att få fram statistik för samhällsplanering,
forskning och allmän information. De uppgiftsskyldiga skall informeras om detta
ändamål (jfr 5 § i det remitterade förslaget) och enligt vad som anges i
remissprotokollet skall de insamlade uppgifterna inte få användas för andra
ändamål. Bestämmelserna i den föreslagna lagstiftningen kan emellertid inte
anses innefatta ett hinder mot att de genom FoB 90 insamlade uppgifterna
används även för andra ändamål än det nyss angivna. Enligt lagrådets mening bör
den uttalade ändamålsavsikten komma till klart uttryck i lagstiftningen. Detta
kan lämpligen ske genom att till den föreslagna paragrafen fogas ett andra
stycke av följande lydelse.

De
genom den allmänna folk- och bostadsräkningen insamlade uppgifterna får inte
användas för andra ändamål än det som anges i första stycket.

34

Innehåll Prop. 1988/89:121

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ........................ 1

Propositionens
lagförslag........................................ 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars

1989................................................................. ... 8

1
Inledning.......................................................... ... 8

2
Allmän motivering .............................................. ... 9

2.1
Reglerna om en folk- och
bostadsräkning år 1990 ..... 9

2.2
Hur FoB 90 bör genomföras ........................... .. 10

2.3
Säkerhet, integritet och
sekretess .................. .. 12

2.4
Ett register för
kvalitetskontroll av FoB-registret 14

3
Upprättat lagförslag .......................................... .. 14

4
Specialmotivering till
lagförslaget.......................... .. 15

5
Hemställan....................................................... .. 30

6
Beslut ........................................................... .. 30

Bilaga
1 Datainspektionens yttrande...................... .. 31

Bilaga 2 Lagrådets
yttrande................................. .. 34

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 35