Prop. 1988/89:70

Regeringens skrivelse 1988/89:70

om ungdomsfrågor

Skr. 1988/89:70

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 22 december 1988.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Bengt
K. -A. Johansson

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

1
skrivelsen redovisas de åtgärder vad avser ungdomsfrågor som genomförts under
år 1988. Vidare redovisas de riktlinjer som avses gälla inom ungdomspolilikens
område under del närmaste året. Enligt skrivelsen skall arbetet främst inriktas
på dels åtgärder för de mest utsatta ungdomsgrupperna, dels insatser inom
kulturen och andra områden som kan stimulera intresset för frågor som rör
livskvalitet, ansvarstagande och solidaritet.

1
Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 70

Jordbruksdepartementet Skr. 1988/89:70

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds

Föredragande:
statsrådet Johansson

Skrivelse om ungdomsfrågor 1 Allmänna utgångspunkter

De
beslut som vi tar i dag formar villkoren i det samhälle där våra barn och
ungdomar skall leva och verka. Unga har en självklar rätt att vara med och påverka
framtiden. Ungdomspolitiken bör syfta till att uppmuntra alla unga människor
att ha drömmar och förhoppningar inför framtiden, liksom att känna tilltro
till sin egen förmåga. Målet är ett samhälle där det inte existerar några
avgörande skillnader mellan olika människors förutsättningar att förverkliga
sina livsmål. Unga människor skall inte bara ges frihet att välja, utan också
jämlika möjligheter att påverka sin situation i framtiden.

Dagens
ungdomar vill och kan engagera sig för att påverka framtiden. Många unga
människor är starkt intresserade av olika framtidsfrågor. Deras engagemang sker
i de organisationer och föreningar som under lång tid verkat bland ungdomar,
men också i allt fler nya sammanslutningar och rörelser. Såväl i kampen för
fred och en bra miljö som i frågor om internationell solidaritet och rasism
deltar ungdomar i större utsträckning än andra grupper.

Inom
politisk verksamhet på alla nivåer måste ungdomars åsikter tas på allvar och
deras idéer las mer till vara. Det är därför angelägel att det politiska
arbetet och språket anpassas så, att alla verkligen kan förstå och själva delta
i debatten. De politiska organisationerna måste utveckla sitt arbetssätt så att
ungdomar kan känna det meningsfullt att arbeta politiskt.

LJnga
människors behov och engagemang har i stor utsträckning ändrat karaktär under 1900-talel.
I klassamhällets Sverige var det naturligt att de materiella behoven sattes i
förgrunden också av ungdomarna. Fortfarande återstår här en del att göra.
Exempelvis saknar många ungdomar även i dag möjligheter att få en egen bostad.
1 stort sett kan dock svenska ungdomar växa upp i ett samhälle där den
materiella välfärden är tryggad.

Samtidigt
är ungdomsgruppen en utsatt grupp. Ungdomar är en kommersiellt intressant
målgrupp och exploateringen av deras behov kan ta sig många uttryck. Det finns
också oroväckande tecken på en ökande segregation i samhället vilket inneburit
att vissa ungdomsgmpper växer upp i en miljö med ökade inslag av bl.a. våld,
missbruk och kriminalitet.

En
dålig uppväxtmiljö begränsar ungdomars möjligheter att välja fram- Skr.
1988/89:70 tid. Deras möjligheter att ta till vara välfärdssamhällets alla
fördelar blir därmed starkt begränsade. Samhället och föreningarna måste klara
av att ta upp dessa ungdomar i gemenskapen. 1 annat fall hotar de sociala klyftorna
att växa. Därmed ges unga människor olika förutsättningar och valmöjligheter
inför framliden. Ett viktigt inslag i ungdomspolitiken är därför att
uppmärksamma och försöka lösa problemen för ungdomar som av olika skäl har
sämre uppväxtvillkor och utvecklingsmöjligheter än flertalet ungdomar.

Den
goda materiella standarden har gett ungdomar möjligheter som inte funnits
tidigare. Ett ökat resande och fler kontakter med andra länders kulturer har
gett impulser som visar sig i starkt engagemang i de stora framtidsfrågorna
kring fred, miljö och internationell solidaritet. Viljan all finna lösningar på
framtidens frågor har också lett till ett stort intresse för andliga rörelser
samt för moral och etik bland ungdomar.

Ungdomars
engagemang i miljöfrågor och internationell solidaritet är bra exempel på att
livskvalitet har blivit ett viktigt begrepp för många ungdomar. Ett annat
viktigt inslag i en samlad ungdomspolitik är därför all förbättra unga
människors möjligheter att arbeta för och få leva i ett samhälle där förutom
materiell välfärd också en god livskvalitet är något som alla medborgargmpper
kan få del av. I det sammanhanget intar kulturfrågorna och möjligheterna till
innehållsrik fritid centrala roller.

Flera
ungdomsgrupper har utvecklat egna ungdomskulturer i sitt sökande efter en egen
identitet. I viss mån har detta lett till en ökad isolering bl. a. mellan olika
generationer. Språkliga och kulturella barriärer är svår-överstigliga, men
samhället bör i ökad utsträckning stödja verksamheter med inriktning på att
främja samverkan mellan olika gmpper och mellan generationerna.

2 Arbetet med ungdomsfrågor 1987— 1988

1
1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 11) lämnades en redovisning
av regeringens arbete med ungdomsfrågorna. De åtgärder och insatser som
presenterades i denna redovisning sammanfattades i ett särskilt program
"100 åtgärder för Sveriges ungdom", vilket också blev föremål för
riksdagsbehandling. Under år 1988 har de åtgärder som redovisades i programmet
genomförts.

De
viktigaste insatserna framgår av följande sammanfattning. — En omfattande
reformering av gymnasieskolan har påbörjats. På försök genomförs utbildning med
6000 intagningsplatser på treåriga, moderniserade, yrkesinriktade linjer med
en stor del av utbildningen förlagd till arbetsplatser. Denna utbildning har
ett större inslag av allmänna ämnen än sina tvååriga motsvarigheter.
Försöksverksamheten är spridd över hela landet. Avsikten är att motverka den
sociala snedrekryteringen till högskolan och medverka till att de elever, som
lämnar gymnasieskolan på 1990-talel, står bättre rustade att möta den
arbetsmarknad som då föreligger.

fl
Riksdagen 1988/89. I .saml. Nr 70

— Åtgärder
har vidtagits för att stärka vissa ämnen i skolan. Inom gymna- Skr. 1988/89:70 sieskolans
yrkeslinjer har svenskundervisningen förbättrats genom att undervisningsgmppernas
storlek minskats. Inom gmndskolan har särskilda insatser vidtagits för att
stärka matematikundervisningen samt undervisningen i miljöfrågor. Vidare har
regeringens plan för utveckling av dalaundervisningen successivt börjat
förverkligas.

— En
proposition (prop. 1988/89:4) om skolans utveckling och styrning har
presenterats under sommaren 1988. I denna föreslås bl.a. insatser på
läromedelsområdet för att värna om utbildningens kvalitet saml åtgärder för att
förstärka elevernas möjligheter till medinflytande i skolan. Vidare behandlas
det fortsatta utvecklingsarbetet med kultur i skolan. Propositionen avses
behandlas av riksdagen under våren 1989.

— Tillträdesreglerna
lill högskolan har förändrats. De nya reglema kommer att träda i kraft vid
antagningen inför höstterminen 1991. Antalet utbildningsplatser på de små och
medelstora högskolorna har utökats och försök med ingenjörsutbildning på
mellannivå i högskolan har startat på 28 orter under hösten 1988. Antalet
nybörjarplatser i grund-skolläramtbildningen har ökat med nära 20%. Naturvetamlbildningen
har reformerats och förlängts med ett år. För studerande på vårdlärar-,
handels- och kontorslärarlinjerna har det särskilda utbildningsarvodet återinförts.
Antalet elevveckor vid folkhögskolorna har ökat.

— Studiemedelssystemet
har reformerats och fr. o. m. den 1 januari 1989 gäller nya regler för
studiemedel till de studerande på högskolorna. Bidragsdelen ökar från 2 178 kr.
till 12 900 kr. (50% av ett basbelopp). Den återbetalningspliktiga delen skall
i framtiden återbetalas med 4% av den årliga inkomsten. Vidare blir det möjligt
all få studiemedel även för högskoleutbildning i ett annat land.

— Studeranderabatten
på statens järnvägar (SJ) har förbättrats genom att rabattkortet för studerande
blivit kostnadsfritt saml genom all rabatten ökat till 50% av ordinarie pris
och omfattar veckans samtliga dagar. Därmed har många studerande fått avsevärt
bättre möjligheter att resa i Sverige.

— Ungdomsarbetslösheten
har pressats tillbaka dels genom en framgångsrik ekonomisk politik, dels genom
insatser för att ge ungdomar arbete. Behovet av platser i ungdomslag har
minskat, och inskolningsplalser inom den privata sektorn har prioriterats
framför dessa. Åtgärderna har koncentrerats på ungdomar mellan 20 och 24 år. Bl.a.
har en särskild satsning på utbildning inom arbetsmarknadsutbildningen (AMU) omfattande
5 000 platser gjorts. Vidare har arbetsförmedlingarna fått resurser för all
anordna s. k. jobbsökaraktiviteter. Rekryteringsstöd under sex månader har i
ökad utsträckning utgått till företag som anställt ungdomar som arbetat
sammanhängande fyra månader i ungdomslag.

— Insatser
för att förbättra stödet till arbetslösa ungdomar mellan 20 och 24 år, vilka är
beroende av socialbidrag, har påbörjats. Socialstyrelsen och
arbetsmarknadsstyrelsen har fått i uppdrag att utveckla samarbetet mellan
socialtjänsten och arbetsförmedlingen bl.a. genom att planera och genomföra en
gemensam utbildning av yrkesvägledare, socialsekreterare och arbetsförmedlare.
Dessutom har särskilda projekt för att

pröva
okonventionella lösningar för bättre stöd till dessa ungdomar Skr.
1988/89:70 startals i ett antal kommuner. Avsikten är att utveckla nya, mer
individ-inriktade, metoder för att underlätta ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden.

— Omfattande
åtgärder har vidtagits för att underlätta för ungdomar att få en egen bostad.
Utöver ett kraftigt ökat bostadsbyggande har ett särskilt ungdomsbostadsstöd
införts, vilket ger en subvention på 200 kr. per månad för de tillkommande
bostäder som hyrs ut till ungdomar. Stödet lämnas till kommuner med stor brist
på bostäder, totalt drygt 50 kommuner, främst i storstadsområdena. I syfte att
främja ett ökat bostadsutbud till ungdomar har också villkoren för
nyproduktion av studentbostäder förbättrats. I ett antal kommuner har olika
former av särskilda ungdomsbostadsförmedlingar utvecklats.

— Ett
särskilt bostadsbidrag för ungdomar mellan 18 och 28 år har inrättats. Staten
bidrar med 50% av bidraget och kommunen svarar för resterande del. Bidraget
utgår i förhållande till årsinkomst och hyreskostnad och syftar till att
stödja ungdomar med en myckel svag ekonomisk situation. För studerande med
studiemedel utgår bostadsbidrag enligt särskilda regler. Bostadsbidraget har
blivit obligatoriskt att inrätta i kommunerna fr.o. m. den 1 januari 1989.
Sedan den I december 1988 finns ell särskilt förmånligt ungdomssparande
inriktat på bostadsanskaffning.

— Stödet
till föreningslivet har ökat under året. Anslagen till ungdomsorganisationerna
liksom till idrottsrörelsen har höjts med närmare 10%. Bl. a. har det lokala
aktivitetsstödet höjts med 1 kr. till 12 kr. per aktivitet och ett särskilt
stöd för tonårsverksamhet inrättats. Under året har 8 milj. kr. ur allmänna
arvsfonden ställts till föreningslivets förfogande för att ge organisationer
och föreningar möjligheter att utveckla ny verksamhet och därmed nå nya grupper
av ungdomar. Vidare har nya regler införts för alt ge föreningslivet bättre
möjligheter till intäkter genom spel och lotterier.

— Insatser
har gjorts för all stärka kulturverksamheten bland barn och ungdom. Insatserna
omfattar bl. a. kulturverksamhet i skolan, barn- och ungdomsböcker, musik, bild
och filmkunskap, eget skapande samt visning av biograffilm. Härutöver kommer
samhällets anslag till bl.a. bibliotek, amatörtealerverksamhet samt de fria teatergmpperna
i stor utsträckning ungdomar till del.

— Regeringen
har haft en överläggning med företrädare för videobranschen. Dessa har
presenterat förslag till relativt långtgående etiska regler för videomarknaden
omfattande såväl grossist- som detaljistledet. Vidare har
våldsskildringsutredningens belänkande, med förslag till åtgärder .för att
begränsa spridningen av s. k. videovåld, presenterats. Betänkandet har remissbehandlats
under hösten 1988. Regeringen har också i riktlinjer för polisverksamheten
angivit att efterievnaden av de bestämmelser som syftar till att motverka
spridningen av videogram med våldsinslag bör förbättras.

— Förmånerna
för de värnpliktiga har förbättrats. Främst har utryckningsbidraget höjts med
20%, från 2 500 kr. till 3000 kr., samt anslaget

för
bostadsbidrag till värnpliktiga ökat. En förordning som reglerar de värnpliktigas
medinflytande på lokal och regional nivå har utfärdats och försök med utvecklat
lökalt medinflytande för värnpliktiga under grundutbildning startats.
Verksamheten skall ha utvärderats senast den 31 december 1990.

Särskilda medel har
satsats på ungdomsorganisationernas lokala upplysningsverksamhet mot
drogmissbruk och en särskild beredningsgrupp för opinion mot alkohol och
narkotika har arbetat med att utveckla och intensifiera de opinionsbildande
insatserna bland ungdom. Även insatser för att bekämpa spridningen av AIDS har
riktats till ungdomar. Åtskilliga insatser har gjorts för att motverka det s.k.
ungdomsvåldet. Förebyggande åtgärder i form av ökat utbud av fritidsaktiviteter
i samband med helger och särskilt känsliga tidsperioder, såsom exempelvis
veckorna innan skolstarten, har genomförts. Samarbetet mellan olika kommunala
förvaltningar, polisen och delar av föreningslivet har utvecklats i flera
kommuner bl. a. med stöd från allmänna arvsfonden. Vidare har flera
förändringar i lagstiftningen gjorts i syfte att begränsa våld och
skadegörelse. Förbud har införts mot att bära kniv och andra farliga föremål i
samband med offentliga tillställningar och allmänna sammankomster. Vidare har
nya regler antagils i syfte att ge samhället möjligheter att reagera betydligt
snabbare på brott utförda av ungdomar. Domstolarnas möjligheter att ålägga den
som döms till villkorlig dom eller skyddstillsyn att "göra rätt för
sig" har utvidgats till all gälla också när domstolen överlämnar den unge lill
vård inom socialtjänsten. Statens ungdomsråds funktion som myndighet har
förstärkts bl.a. i samband med att bidragssystemet till ungdomsorganisationerna
reformerats och en ny förordning med instmktion för ungdomsrådet antagits.
Statens ungdomsråd har, i enlighet med vad som angavs i föregående års
budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 11), fått i uppdrag att utarbeta en
årlig omfattande rapport om ungdomars aktuella situation, en "ungdomens
årsbok". Vidare har initiativ tagits för att stärka forskningen kring
barns och ungdomars situation.

Skr. 1988/89:70

3 Ungdomspolitiken inför 1990-talet 3.1 Inledning

Min
bedömning: Ungdomspolitiken bör under det närmaste året främst inriktas på dels
åtgärder för de mest utsatta ungdomsgmp-pema, dels insatser inom kulturen och
andra områden som kan stimulera intresset för frågor som rör livskvalitet,
ansvarstagande och solidaritet. Arbetet med att genom forskning, utredningar
och sammanställningar av statistik m.m. öka kunskaperna om ungdomars situation
bör fortsätta. Frågor som rör ungdomars villkor inför 1990-talet bör utredas
särskilt.

Den redovisning av
aktuella insatser på ungdomsområdet som lämnades Skr. 1988/89:70 i förra årets
budgetproposition var den första samlade beskrivningen av ungdomsfrågornas
behandling hos regering och riksdag. Den korta sammanfattning jag här lämnat
av åtgärder som beslutats och genomförts under det senaste året visar bredden
och omfattningen av de aktuella insatserna för att förbättra villkoren för unga
människor i vårt land.

De
insatser som redovisats har lagt grunden för det fortsatta arbetet med ungdomsfrågorna.
Vi behöver nu på olika sätt fullfölja ansträngningarna att ge ökade möjligheter
för alla ungdomar att få tillgång till utbildning, arbete och bostad, att bygga
upp en god ekonomi, att utvecklas som individer, att resa och att skaffa sig
fritidsintressen samt att kunna delta i och påverka utvecklingen inom olika
delar av samhällslivet. Det gmndläggande arbetet måste liksom hittills göras
av de organ som ansvarar för olika samhällsområden. Uppgiften för en samlad
ungdomspolitik är att — utifrån en helhetssyn på ungdomars situation — samordna
och prioritera samt bidra till utveckling av samhällets insatser för ungdomar.

En
viktig allmän utgångspunkt för ungdomspolitiken måste enligt min uppfattning
vara att varje ung människa själv måste la ansvar för sitt liv och sin
utveckling. Politiska åtgärder och samhällsinsatser kan inte ersätta det egna
initiativet och ansvarstagandet men kan underlätta att det förverkligas.

Jag
kommer i det följande att presentera ett antal områden som en samlad ungdomspolilik
enligt min uppfattning särskilt bör uppmärksamma under det närmaste året. Jag
har vid mina bedömningar samrått med de för resp. område närmast ansvariga
statsråden.

Utöver
de elva områden jag i det följande kommer att behandla finns ytterligare frågor
inom ungdomspolitiken som bör aktualiseras under kommande år. Jag vill i detta
sammanhang betona vikten av att följa utvecklingen av ungdomars ekonomiska
situation. Frågorna kring ungdomars konsumtionsmönster samt sparande och
skuldsättning bör särskilt uppmärksammas. Det är enligt min mening väsentligt
att konsumentverket och de lokala konsumentvägledama i sitt arbete
uppmärksammar ungdomarnas situation. Vidare avser jag att inom kooperativa
rådels verksamhet uppmärksamma ungdomars medverkan i den kooperativa utvecklingen
i samhället.

När
det gäller sådana gmndläggande frågor som rätten till utbildning, arbete,
bostad och en ekonomisk gmndtrygghet, bör uppmärksamheten nu koncentreras på de
mest utsatta ungdomsgmppernas villkor. Det är därvid viktigt all en helhetsbild
av ungdomarnas situation eftersträvas och att möjligheterna lill samarbete
mellan olika myndigheter las till vara i ökad utsträckning. Villkoren för barn
och ungdomar med funktionshinder kommer att ägnas särskild uppmärksamhet av en
under hösten tillsatt kommitté (Dir. 1988:53) om samhällets stöd till människor
med funktionshinder.

Vid
sidan om insatserna för att ge alla ungdomar möjlighet att få del av den
materiella välståndsutvecklingen bör enligt min uppfattning ökat intresse nu
ägnas åt frågor som rör livskvalitet i en vidare mening. Hit hör bl. a.
insatser för att ge ungdomar ökade möjligheter att komma i kontakt med olika
kulturaktiviteter, att utöva meningsfulla fritidssysselsättningar

t2 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 70

och all delta i och
påverka utvecklingen inom olika samhällsområden. Skr. 1988/89:70 Genom all
bidra lill att öka ungdomars intresse för och kunskaper om frågor som rör både
deras personliga utveckling och samhällsutvecklingen i allmänhet kan vi också
medverka till att ge dem ökad självkänsla och möjlighet att ta ansvar. Detta
leder i sin tur till större social trygghet.

För
all vi i framtiden bättre skall kunna bedöma behovet av insatser av olika slag
behöver vi bl.a. ökade kunskaper om och bättre överblick över ungdomars totala
situation. Det är en viktig uppgift för statens ungdomsråd som central
myndighet för ungdomsfrågor att svara för att en fortlöpande sammanställning
och redovisning sker av bl.a. statistik och andra uppgifter som belyser
ungdomars villkor. Detta möjliggörs genom de utökade resurser statens
ungdomsråd föreslås få enligt årets budgetproposition.

Det
är också angeläget all ungdomsforskningen uppmärksammas. Särskilda
centrumbildningar för ungdomsforskning har under år 1988 upprättats vid ett
antal universitelsinstilutioner. Vidare väntas barn- och ungdomsdelegationen
inom kort redovisa en rapport med förslag rörande den framtida
ungdomsforskningen. Rapporten kommer att behandlas inom ramen för arbetet med
nästa forskningspolitiska proposition.

Vid
sidan av dessa mera långsiktiga insatser för att öka kunskaperna om ungdomsfrågor
i allmänhet behövs enligt min mening också en särskild studie av de krav som
olika förändringar i samhällsutvecklingen kommer all ställa på en samlad
ungdomspolitik inför 1990-talet. Bl.a. bör belysas vilka konsekvenser de
minskade ungdomskullarna kan få för ungdomars situation på arbetsmarknaden och
bostadsmarknaden liksom för deras efterfrågan på olika slag av utbildning. Hur
olika ungdomsgruppers sociala och ekonomiska förhållanden kan komma att
utvecklas är också av intresse att studera. Jag avser därför alt senare
återkomma till regeringen med förslag till hur denna fråga skall utredas.

3.2 Bättre möjligheter för alla ungdomar att välja en utbildning
som passar dem

Min
bedömning: Samhällets utbildning måste utvecklas i takt med ökade krav från
framtidens arbetsmarknad och medverka till att ge alla elever goda
valmöjligheter inför framliden. Den pågående reformeringen av gymnasieskolan
är ett viktigt led i denna utveckling och försöksverksamheten med treåriga
yrkesinriktade linjer bör utökas med 4 000 platser till att omfatta 10 000 intagningsplalser.

Dagens
ungdom växer upp i ett samhälle med god tillgång till utbildning av olika slag.
Det är viktigt att alla ungdomar ges möjlighet att välja mellan olika,
likvärdiga alternativ för sina studier på gymnasium och högskola. Utbildningsvägarna
bör vara anpassade till den framtida arbetsmarknaden. För all valfriheten
skall vara reell måste utbildningen också ta hänsyn till olika ungdomars skilda
förutsättningar. Utbildningen måsl.evara av

sådan omfattning och
kvalitet att den skapar frihet för den enskilde att Skr. 1988/89:70 välja
studieväg och yrke.

I
detta avseende har skolpolitiken varit framgångsrik. Tillgängligheten till utbildning
har ökat väsentligt och skillnaderna i resultat och kunskapsnivå mellan olika
skolor är i Sverige mindre än i andra länder.

1
grundskolan finns det redan nu en betydande individuell valfrihet på högstadiet
där eleverna har möjlighet att välja inriktning på studierna under närmare
hälften av undervisningstiden. Regeringen har i ett antal skolor därutöver
medgivit försök med dubbelt tillval, dvs. all eleverna kan välja mer än ell
tillvalsämne på högstadiet, t. ex. både ett språk och ett prakliskt-estetiskt
ämne.

Gymnasieskolans
utbildningar håller på alt ses över. Riksdagen beslutade våren 1988 med
anledning av propositionen (prop. 1987/88:102) om utveckling av
yrkesutbildningen i gymnasieskolan om en försöksverksamhet med treåriga
yrkesinriktade linjer som ger utrymme för såväl en förbättrad praktik som en
ökad undervisning i de viktigaste allmänna ämnena. Denna försöksverksamhet
föreslås nu öka från 6000 till 10000 intagningsplalser.

Därutöver
har regeringen initierat en översyn av de tvååriga teoretiska linjerna och
skolöverstyrelsen har den 30juni 1988 fått i uppdrag att göra en översyn av de
tre- och fyraåriga linjerna på gymnasiet. Dessa åtgärder är enligt min mening
angelägna, eftersom de kan bidra till att skapa ett system med ell antal
likvärdiga gymnasieutbildningar med ett stort utrymme för eleven all välja
studieväg både inom gymnasieutbildningen och efter avslutad utbildning. 1 detta
sammanhang är det viktigt att alternativ alltid finns också för ungdomar med
lågt sludieintresse.

För
ca 30 000 ungdomar är det nödvändigt att bedriva gymnasiala studier på annan
ort än hemorten. För att stödja dessa ungdomar utgår studiehjälp i form av
inackorderingstillägg. I årets budgetproposition föreslås en höjning av
tillägget så att minimibeloppet ökar från 810kr. lill 890kr. i månaden, och
maximibeloppet ökar från 1 630 kr. till 1 790kr. i månaden.

Också
när det gäller högskolan anser jag att politiken bör syfta till att göra
utbildningen tillgänglig för så många som möjligt. Den socialt och könsmässigt
sneda rekrytering som fortfarande råder inom många utbildningslinjer är ett
symptom på att många ungdomars valmöjligheter i realiteten är begränsade.
Utbyggnaden av de regionala högskolorna, del kraftigt förbättrade
studiemedelssystemet och de förenklade tilllrädesreg-lerna bör kunna förändra
denna bild.

3.3
Åtgärder för att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden

Skr.
1988/89:70

Min bedömning: Den
goda arbetsmarknadssituationen gör det nu möjligt att öka och fördjupa
insatserna för att ge alla ungdomar ett arbete. Utvecklingen av mer individinriklade
insatser för ungdomar med mycket svag ställning på arbetsmarknaden och en
förändring av insatserna för 18— 19-åringar är nu de mest angelägna frågorna.

Ungdomsarbetslösheten
har i Sverige pressats tillbaka till en rekordlåg nivå. Orsakerna till detta är
dels en omvittnat lyckosam ekonomisk politik och dels en offensiv
arbetsmarknadspolitik också för ungdomar. Ungdomar har dock fortfarande en
svagare ställning på arbetsmarknaden än flertalet andra grupper.

För
ungdomar upp till 18 år har kommunerna ett uppföljningsansvar, för vilket
utbildningsmyndigheterna oftast svarar. Därefter tar arbetsförmedlingen över
ansvaret och har då som huvuduppgift att anvisa de arbetssökande ungdomarna ett
arbete. 1 den mån detta är omöjligt kan ungdomslag inom offentlig verksamhet
eller inskolningsplats inom privat verksamhet användas för alt ge ungdomar som
fyllt 18 men inte 20 år en möjlighet till arbete.

Inskolningsplatser
är att föredra eftersom de i större utsträckning kan leda till fasta arbeten
och dessutom ger sysselsättning åtta timmar om dagen i stället för
ungdomslagens fyra timmar. För ungdomar som fyllt 20 år står främst
arbetsmarknadsutbildning vid AMU eller beredskapsarbeten lill förfogande.

De
ungdomar som vill starta egna företag i olika former bör också uppmuntras och
stödjas av samhället. Idén med "ungdomens utvecklingsfond" har
spridits lill i stort sett samtliga län och gett fler ungdomar möjlighet till
detta stöd. Erfarenheterna visar att det är ungdomar med relativt stabil
arbetslivserfarenhet som har bäst förutsättningar att driva egna företag.

Frågan om den framtida
utformningen av det kommunala uppföljningsansvaret för ungdomar upp till 18 år
är för närvarande föremål för översyn. Därvid finns det enligt min mening skäl
att utreda om åldern skall vara det avgörande kriteriet för vilken myndighet
som skall ta det huvudsakliga ansvaret.

Den
förbättrade arbetsmarknadssituationen gör det nu möjligt att också se över
åtgärderna för ungdomar upp till 20 år. Det är enligt min mening angeläget att
därvid utveckla effektivare metoder för att ge de kvarvarande grupperna av
ungdomar del stöd de behöver för att komma in på arbetsmarknaden. För många
ungdomar innebär detta olika former av utbildning. För andra är
arbetsmarknadspolitiska åtgärder att föredra. Arbetsmarknadsstyrelsen har i en
skrivelse till regeringen föreslagit att ungdomslagen skall ersättas med en s.k.
jobbgaranti för 18—19-åringar. Denna skall bestå av inskolningsplatser
omfattande hela arbetsmarknaden och ge arbete på heltid. AMS föreslår att
reformen skall träda i kraft den Ijuli

10

1989. Efter den remissomgång
som nu pågår kommer riksdagen under Skr. 1988/89:70 våren 1989 att
föreläggas en proposition med förslag om förändrade arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för ungdomar.

Även
för många arbetslösa ungdomar över 20 år är otillräcklig utbildning del avgörande
skälet till svårigheterna att få ett arbete. En fortsatt satsning på
arbetsmarknadsutbildning behöver därför göras. Det finns dock åtskilliga
ungdomar som har en så svag ställning på arbetsmarknaden och ett så dåligt
självförtroende att inte heller denna form är tillräcklig. Därför är del
angeläget alt öka ansträngningarna för att ta fram mer individinriklade
åtgärder för denna grupp. Utbildningsinsatser i kombination med sociala
insatser och åtgärder för att öka självförtroendet är nödvändiga i delta
sammanhang.

I
tider av låg ungdomsarbetslöshet finns en stor risk att de som ändå drabbas av
arbetslöshet blir än mer utsatta. Omfattande insatser behövs därför för att ge
denna gmpp av ungdomar ett bra stöd i livet. Utvecklingen mot att allt fler socialbidragstagare
är under 30 år måste brytas. Förtidspensionering måste i ökad utsträckning
ersättas av aktiv rehabilitering i syfte att ge unga människor en möjlighet att
komma ut på arbetsmarknaden. De förslag om förbättrade, förebyggande åtgärder
samt mer aktiv rehabilitering som nyligen har presenterats av rehabilileringsberedningen
skall nu remissbehandlas. För alt klara uppgiften att skapa en mer aktiv
individuellt anpassad rehabilitering krävs dels ökade insatser från arbetsgivarna
dels ett bättre samarbete mellan offentliga organ.

AMS
har sedan budgetåret 1986/87 haft i uppdrag att bedriva uppsökande verksamhet
bland unga handikappade med förtidspension eller sjukbidrag. Erfarenheterna
hittills visar alt många av de ungdomar, som omfattas av försöksverksamheten
har kunnat få arbete, utbildning eller praktik. Projektet Arbete ål unga
handikappade kommer att fortsätta även under budgetåret 1989/90.

För
arbetslösa ungdomar med socialbidrag bör enligt min mening nya metoder för
stegvis inträde på arbetsmarknaden prövas. Det är bl.a. av denna anledning
viktigt att utveckla samarbetet mellan de sociala myndigheterna och
arbetsförmedlingarna. 1 rapporten (Ds 1988:14) "Samverkan mellan
socialtjänst och arbetsförmedling" redovisas olika försöksverksamheter
som pågår i några av landets kommuner. Regeringen har den 7april 1988 uppdragit
åt socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen att gemensamt ta initiativ till
insatser, som syftar till all förslärka och utveckla samarbetet samt tilldelat
myndigheterna särskilda medel för genomförande av uppdraget. Uppdraget skall
redovisas lill regeringen senast den 1 januari 1990.

3.4
Förbättrade möjligheter för ungdomar att få egen bostad Skr. 1988/89:70

Min
bedömning: Viktiga åtgärder har genomförts för att öka tillgången till
bostäder och stärka ungdomars ställning på bostadsmarknaden. Dessa åtgärder
behöver nu följas upp. Del är bl. a. angeläget alt kommunerna i sina
bostadsförsörjningsprogram följer upp de statliga initiativen, så att antalet
ungdomar i bostadskö kraftigt kan minskas.

Den
ökning av bostadsbyggandet som planerats kommer inom kort all ge resultat i
form av fler bostäder. 1 takt med att ungdomskullarna minskar och trycket på
bostadsmarknaden därmed lättar bör det under 1990-talet finnas betydligt bättre
möjligheter för ungdomar att få en egen bostad. Dock är situationen på många
håll fortfarande så svår att del finns anledning all fortsätta med de
särskilda åtgärderna för att stimulera utbudet av bostäder för ungdomar.

Det
särskilda ungdomsbostadsstödet har inte använts i den utsträckning som är
önskvärd. Kommuner med stor brist på bostäder ål ungdomar bör öka sina
ansträngningar all finna ungdomsbostäder, och därmed bättre utnyttja den
möjlighet ungdomsbostadsstödet utgör.

Ungdomars
möjligheter att efterfråga bostäder har ökat genom införandet av det särskilda
bostadsbidraget för ungdomar mellan 18 och 28 år. Eftersom delta blivit
obligatoriskt att införa i samtliga kommuner fr. o. m. den 1 januari 1989,
kommer ungdomarnas ställning på bostadsmarknaden att stärkas betydligt. Det
särskilda ungdomsbosparandet bör likaså förbättra många ungdomars möjligheter
att skaffa egen bostad i framtiden.

Det
är viktigt att ungdomsgmppernas situation på bostadsmarknaden fortlöpande
bevakas. Regeringens ungdomsboendedelegation bör därför fortsätta sitt arbete
med all stimulera, följa och informera om pågående försöksverksamhet på
bostadsmarknaden. Delegationen kommer att ges utökade arbetsuppgifter och befogenheter.

En
angelägen uppgift är att förmå kommunerna all la särskild hänsyn lill ungdomars
bostadsbehov i de kommunala bostadsförsörjningsprogrammen. Vidare behövs en
ökad flexibilitet i bl. a. den kommunala planeringen för att snabbt kunna få
fram nya, bra och billiga bosläder för ungdomar. Särskilda
ungdomsbostadsförmedlingar kan ge ytterligare möjligheter all lösa detta. Det
är enligt min mening inte acceptabelt att lägenheter och hus står tomma under
lång tid i väntan på renovering. I många fall är särskilda saneringskonlrakl då
att föredra.

Frågan
om juridiska personers rätt att köpa och inneha lägenheter avsedda för boende
utreds för närvarande i anslutning till en översyn av bostadsrällslagen (Bo
1986:01). Syftet med detta är bl. a. att minska antalet övernattnings- och
representationslägenheter. Om delta är möjligt skulle lägenheter lämpliga för
ungdomar kunna frigöras.

12

3.5
Insatser för att uppmuntra barns och ungdomars intresse för kultur samt
engagemang i kulturverksamhet

Skr.
1988/89:70

Min bedömning:
Institutioner och organisationer på kulturområdet måste tillgodose behovet av
barn- och ungdomskultur inom ramen för sin ordinarie verksamhet. Kommunerna bör
spela en viktig roll för att främja kulturaktiviteter för barn och ungdom.
Under den följande treårsperioden kommer 300milj.kr. att satsas på förnyelse och
utveckling inom kulturområdet. Det är angeläget att barns och ungdomars behov
blir väl tillgodosedda när resurserna fördelas.

1 vårt av massmedier
dominerade samhälle är barn och ungdomar särskilt utsatta och påverkbara. Det
växande TV- och videoulbudet och den allt hårdare marknadsföringen av kommersiell
masskultur gör del viktigt all stimulera barns och ungdomars eget skapande.

Kulturvanor gmndläggs
tidigt. Det är därför viktigt att kulturinsatser sker där barn och ungdomar
finns. Del är angelägel att barnen redan i förskolan möter en stimulerande
miljö och ges möjligheter att delta i berikande och utvecklande verksamheter.
Det hittills mest framgångsrika sättet all främja bra barn- och ungdomskultur
har visat sig vara att arbeta genom skolan. Skolan har i dag långvariga
erfarenheter av att ta emot teaterföreställningar och konserter, att samarbeta
med konstnärer och att utnyttja folkbibliotek och museer.

Sedan budgetåret 1985/86
pågår ett utvecklingsarbete med kultur i skolan med stöd av särskilda
stimulansmedel. Syftet har varit att dels öka och fördjupa kulturinslagen i
skolans verksamhet, dels etablera och förstärka kontakterna mellan skolan och
kulturlivet utanför skolan. Verksamheten har mötts av stort intresse. Hittills
har mer än 4000 projekt startats mnt om i landet inom olika kulturområden som
musik, drama, teater, litteratur, dans, film och andra medier, hantverk och
hembygdskultur. Det är angeläget att denna framgångsrika projektverksamhet får
fortsätta och leda fram till mer bestående förändringar av skolans arbete.

Även utanför skolan — i bams
och ungdomars fritidsmiljöer — spelar kulturen en viktig roll. Ett bra exempel
på detta är den kommunala musikskolan, som har betytt mycket för många barns
och ungdomars musikaliska fostran och givit upphov till många musikgrupper.

Det är en naturlig uppgift
för varje kulturinstitution all i sin verksamhet också tillgodose barns och
ungdomars behov av och tillgång till kultur. Del lokala folkbiblioteket får
tidigt stor betydelse för många barn och ungdomar. Länets museum och teater är
andra institutioner som de flesta kommer i kontakt med.

Av
de centrala kulturinstitutionerna har riksteatern, rikskonserter och riksutställningar
gjort särskilda insatser för att stärka och utveckla kulturens roll för barn
och ungdom. Vidare disponerar Svenska filminstitutet särskilda medel för att
stimulera kvalitetsfilmvisningar, bland barn och ungdom. Litteraturfrämjandets
utgivning av En bok för alla barn och ungdomar samt statens kulturråds
klassikerserie för skolbmk Alla tiders

13

klassiker
är andra exempel på centrala initiativ, som får stor spridning i landet.

Under
den följande treårsperioden kommer 300milj. kr. att satsas på att förstärka och
förnya kulturlivet. Jag vill i samråd med statsrådet Göransson understryka
vikten av att de nya möjligheter, som har skapats att bygga ut
kulturverksamheten, kommer att utnyttjas av institutioner och organisationer
som är verksamma på kulturområdet på ett sådant sätt att barn- och ungdomsverksamheten
får en mer central plats.

Många kulturinstitutioner
har en tendens att glömma barn och ungdom i sitt arbete. Insatser för barn och
ungdom görs som enskilda företeelser. Kulturinstitutionerna får inte isolera
det man gör för barnen från övriga uppgifter. En betydande del av det framtida
kulturarbetet måste ske genom alt de kulturinstitutioner, som får samhällets
stöd, prioriterar barn och ungdom.

Barn- och
ungdomsorganisationernas kulturverksamhet är ofta svagt etablerad. Enligt min
uppfattning är det därför betydelsefullt att dessa organisationer utvecklar sin
verksamhet på kulturområdet.

Kommunerna har en naturlig
och viktig uppgift på kulturområdet. Kommunerna har också tagit på sig ansvaret
för att det finns en levande lokal kulturverksamhet. Många hinder för
utvecklande av ungdomskultur löses bäst på lokal nivå. Del gäller t. ex. det på
många håll akuta behovet av repetilionslokaler för rockband. Enligt min
uppfattning är det angeläget att kommunerna särskilt stöder barns och ungdomars
eget kulturskapande och ger dem ökade möjligheter att komma i kontakt med olika
kulturaktiviteter.

Skr.
1988/89:70

3.6
Insatser för att uppmuntra och underlätta förenings- och fritidsledarnas arbete

Min bedömning:
Varje dag gör tiotusentals fritidsledare och ideella ledare inom föreningslivet
en betydelsefull insats för ungdomar runt om i landet. Samhället måste aktivt
stimulera, uppmuntra och underlätta deras viktiga arbete. En översyn av fritidsledamtbild-ningen
bör nu genomföras.

Barn- och
ungdomsorganisationerna har en betydelsefull uppgift i samhället. I
föreningarna utvecklar barn och ungdomar i demokratiska former sin gemensamma
verksamhet. I föreningarna fostras bam och ungdom till samarbete, solidaritet
och hänsynstagande. Inflytande och ansvar går hand i hand.

Föreningslivets fostrande
funktion är viktig inte bara för den egna föreningen ulan också för samhället i
stort. Organisationerna är viktiga opinionsbildare såväl gentemot olika
beslutsfattare som gentemot sina egna medlemmar. De ideal som föreningslivet
utvecklar delas av många människor och påverkar därmed hela samhällsandan.

Relationerna mellan
ungdomar beror till stor del på vilken roll olika föreningar förmår spela. Det
bästa sättet att förebygga s. k. ungdomspro-

14

15

blem, såsom drogmissbruk,
vandalisering, våld och kriminalitet, är att Skr. 1988/89:70 uppmuntra och
stödja barns och ungdomars egen aktivitet. Därför är det viktigt att samhället
ger barn- och ungdomsorganisationerna såväl stöd som utrymme all utveckla sin
verksamhet.

Grunden
för varje organisation måste vara de egna medlemmarnas vilja till insatser.
Detta är tyvärr inte alltid tillräckligt och därför behövs möjligheter till
ekonomiskt stöd från samhället. Samhället skall dock inte göra anspråk på att
styra organisationernas verksamhet, utan dessa måste själva kunna besluta om
hur de vill utveckla verksamheten.

För
många föreningar är svårigheterna all rekrytera och utbilda ideella ledare ett
stort problem. Detta är allvarligt, i synnerhet som det svenska föreningslivets
styrka traditionellt vilar på många ideellt arbetande föreningsledare. På sikt
riskerar problemen alt hota den svenska föreningsmodellen.

Det
är därför angeläget att samhället vidtar åtgärder för att underlätta föreningslivets
möjligheter till ledarförsörjning i framtiden. Det behöver klargöras vilka
hinder som finns i dag och i morgon, hur dessa hinder kan övervinnas, samt
vilka ytterligare åtgärder som är möjliga att vidta för alt uppmuntra fler
personer till ideellt engagemang som ledare i bl.a. ungdoms- och
idrottsföreningar.

1
detta sammanhang är det angeläget att särskilt uppmärksamma möjligheterna att
i ökad utsträckning tillvarata föräldrarnas engagemang för sina barn. De gör
redan i dag fantastiska insatser, inte minst i de många idrottsföreningarna.

Även
de professionellt arbetande fritidsledarnas situation behöver förbättras. 1
dag sker utbildningen av fritidsledare vid drygt 30 folkhögskolor. Av de mellan
600 och 700 elever som varje år påbörjar utbildningen är ca 80% yrkesverksamma
inom kommunal eller föreningsdriven fritidsverksamhet ett halvt år efter
avslutad utbildning. Många arbetar på någon av Sveriges drygt I 500
fritidsgårdar. Endast I % saknar arbete.

Fritidsledarnas
situation och roll varierar kraftigt mellan olika kommuner. På fritidsgårdarna
dominerar korttidsanställningarna, och yrkesidentiteten är förhållandevis låg.
Samtidigt är personalens engagemang ofta mycket starkt.

Jag
upplever i dag ett behov av insatser för alt stärka fritidsledarnas ställning
och underlätta deras arbete. Utbildningsfrågorna är i detta sammanhang av stor
betydelse. Det är därför angeläget att nu göra en översyn av fritidsledarulbildningen.
Utbildningen skulle därvid behöva studeras mot bakgrund av en bedömning av det
framtida behovet av utbildad personal för ledamppgifter i föreningsdriven och
kommunal fritidsverksamhet. De frågor som särskilt behöver ägnas uppmärksamhet
är bl.a. utbildningens längd och innehåll, fortbildningen, samordningen mellan olika
skolor, anknytningen till olika huvudmän samt kopplingen till forskning inom
fritidssektorn och därmed relationen till högskolan. Jag avser därför alt ta
initiativ till att en sådan översyn görs parallellt med den nu pågående
utredningen om folkhögskolans framtid.

3.7
Åtgärder för att förstärka ungdomars medinflytande och engagemang i olika
samhällsfrågor samt deras delaktighet i bl. a. de politiska beslutsprocesserna

Skr.
1988/89:70

Min
bedömning: Det är angeläget att flera ungdomar kan stimuleras till engagemang i
olika samhällsfrågor och till deltagande i det politiska arbetet. Del politiska
språket måste därför bli enklare och tydligare. Initiativ bör tas för att få
fler unga representanter i politiska organ och i olika organisationer.

Ungdomars
möjligheter till aktivt medinflytande inom bl.a. skolan, arbetslivet och
bostadsområdet måste förbättras. Inom skolan har regeringen nyligen lagt
förslag till långtgående reformer i syfte att stärka elevernas möjligheter till
medinflytande. Eleverna bör stödjas och uppmuntras i sin strävan att skapa en
stark organisation för inflytande och de nu föreslagna reformerna bör medverka till
detta, bl.a. när det gäller arbetsmiljön i skolan.

Inom
arbetslivet bör bl. a. uppmärksammas unga människors rätt till och krav på en
god arbetsmiljö. 1 samband med den nyligen tillsalla arbetsmiljökommissionens
arbete bör denna fråga särskilt uppmärksammas. Det är sannolikt att
arbetsgivare som ger arbetsmiljön en låg prioritet i framtiden kommer att ha
mycket svårt att rekrytera ung arbetskraft. För ungdomar med svag ställning på
arbetsmarknaden och därmed svårigheter all finna alternativa arbeten kan dock
sådana arbetsplatser innebära risker.

Ungdomars
engagemang i det egna bostadsområdet är av stor betydelse både för dem själva
och för omgivningen. Olika projekt med inriktning på att skapa levande
bostadsområden med en mångfald av olika föreningsaktiviteter för både unga och
gamla bör uppmuntras. Syftet bör vara alt skapa många mötesplatser, inte minst
över generationsgränserna. I detta sammanhang bör villkoren för ungdomars
engagemang i storstäderna särskilt uppmärksammas.

Samhället ger i olika
former ett betydande stöd till barn- och ungdomsorganisationerna och andra
folkrörelser. En viktig del av detta stöd är de bidrag som landstingen och kommunerna
ger till föreningslivet. Viss tveksamhet har uppstått om den kommunala
kompetensen i fråga om sådant stöd. För att markera den betydelse
ungdomsorganisationerna tillmäts och för att klargöra den kommunala
kompetensens omfattning har förtroendeuppdragsutredningen lagt ett förslag om
en särskild lag. Enligt lagförslaget får kommuner och landsting kompetens att
stödja ungdomsorganisationer utan att särskilda villkor om verksamhetens
inriktning fästs vid besluten. Förslaget bereds med inriktning på att en
proposition i frågan skall kunna presenteras för riksdagen under år 1989.

Det
är väsentligt att språket i våra politiska församlingar förändras så att ungdomar
lättare kan förstå och delta i de politiska debatterna. Politiska företrädare
har en viktig uppgift i att tala med ungdomar, inte bara till eller

16

o?n ungdomar. Det är också
väsentligt att alla ungdomar i skolan får lära sig ett aktivt språk, som gör
det möjligt för dem att hävda sina intressen. Enligt min uppfattning finns del
i dag ett stort behov av fler unga representanter i de politiska beslutande
organen både på central, regional och lokal nivå. Jag avser därför att ta initiativ
lill att låta utreda frågan om ungdomars deltagande i det politiska arbetet.
Det är då viktigt att dels analysera situationen i dag och dels att komma med
förslag som syftar till att stimulera ungdomars engagemang i samhällsfrågor för
att öka ungdomars medverkan i den politiska processen.

Skr.
1988/89:70

3.8 Åtgärder mot spekulation i våld och insatser för att förebygga
våld bland ungdomar

Min bedömning:
Åtgärder för all minska våldet och brutaliteten inom vissa ungdomsgrupper är
nödvändiga. Insatserna bör inriktas på att minska spridningen av
våldsförhärligande budskap, öka samarbetet mellan offentliga organ som arbetar
med ungdomar och föreningslivet samt öka satsningarna på positiv
fritidsverksamhet bland ungdomar.

Samhället
måste med kraft reagera mot våldet och brutaliteten inom vissa ungdomsgrupper.
Våld och våldshandlingar är ingenting nytt i vårt samhälle. Även om del på
grundval av den tillgängliga statistiken är svårt att dra några exakta
slutsatser om våldsutvecklingen vill jag slå fast att våld aldrig kan
accepteras. Våld måste var det än förekommer bekämpas, motverkas och
förebyggas.

För att förebygga våld är
det nödvändigt alt bygga ett samhälle där alla har del av grundläggande
rättigheter. Rätten till utbildning, arbete och bostad samt till en meningsfull
fritid är viktiga inslag i välfärdspolitiken, inte minst för unga människor.
Brister i sådana grundläggande rättigheter skapar ofta resignation, hopplöshet
och aggression. Sådant kan gå över i våld.

Av stor vikt är också
vuxnas relationer till ungdomar. På många sätt ger ungdomar uttryck för att
vuxna inte ger sig lid eller bryr sig om dem i tillräcklig utsträckning. Del är
viktigt för barn och ungdomar att ha vuxenkontakt, att ha någon som har lid
att lyssna och prata, att ha någon alt dela sina bekymmer med och få uppmuntran
av. Föräldrar har naturligtvis det största ansvaret för sina barn och ungdomar.
1 det ansvaret ligger just skyldigheten att ge sig tid och bry sig om. Det är
ett ansvar som aldrig kan lastas över på någon annan.

På senare år har en ökad
spekulation i våld blivit tydlig. Olika kommersiella intressenter ser stora
marknadsmöjligheter i att saluföra videofilmer, tidningar, samlarbilder och
andra artiklar med våldsförhärligande budskap. Ofta utgör barn och ungdomar
den huvudsakliga målgruppen för dessa produkter. Även om många enskilda
produkter kan förefalla relativt oskyldiga, är den samlade påverkan på barn och
ungdomar enligt min uppfattning en allvarlig fråga.

17

Under
kommande år krävs därför intensifierade insatser för att begrän- Skr.
1988/89:70 sa spridandet av våldsförhärligande budskap. Detta gäller särskilt
åtgärder för att motverka det s. k. videovåldet. Det är glädjande att antalet
videogram som förhandsgranskals ökat avsevärt. Jag ser det som angeläget att detta
antal kan hållas på en hög nivå. Biograföyrån som sköter granskningsverksamheten
har fått ökade resurser för att anställa censorer med hänsyn lill de ökade
anspråk som ställs på den.

Inom
regeringen övervägs nu ytterligare åtgärder för att minska videovåldet. Bland
de förslag som nu bereds inom regeringskansliet ingår t. ex. en skärpning av
straffen för brott mot videovåldslagen. Tillsynen av lagens efterlevnad är
också viktig. Informationen om vilka lagar och regler som gäller inom videogramområdet
bör därför förbättras i syfte att få en effektivare tillsyn. Härutöver bör
särskilt uppmärksammas utvecklingen av gränsöverskridande TV-sändningar via
satellit.

Samtidigt
måste barn och ungdom få möjlighet att vidareutveckla sina kunskaper när det
gäller TV- och videoproduktion. I detta sammanhang vill jag gärna nämna den
satsning på kvalitetsfilmvisning för barn och ungdom som nu genomförs.

Det
är också angelägel att fortlöpande granska och i mån av möjligheter vidta
åtgärder mot andra avarter än videovåldet på marknaden. Detta gäller t. ex.
samlarbilder för barn med brutala våldsmotiv samt vissa klädespersedlar och
verktyg avsedda all skada andra människor. Konsumentverket och
konsumentombudsmannen har i detta sammanhang en viktig uppgift. Jag vill också
poängtera värdet av att människor lokalt reagerar mot spridningen av
våldsförhärligande budskap genom videofilmer och andra artiklar. Genom
informations-, opinions- och bojkottaktioner kan det lokala näringslivets
utbud av varor påverkas på ett positivt sätt, något som det finns flera exempel
på.

Föreningslivet
har, som jag tidigare gett uttryck för, en mycket viktig funktion när det
gäller att ge barn och ungdomar en meningsfull fritid och därmed förebygga
våld. Jag vill särskilt understryka det stora värde som ligger i att ungdomar
själva bildar föreningar för att engagera sig mot våldet. Genom den ökning som
skett av anslaget för bidrag till ungdomsorganisationerna finns möjligheter lill
statligt stöd från statens ungdomsråd också till sådana organisationer.

För
att stödja föreningslivets insatser i detta sammanhang har också 8milj. kr. ur
allmänna arvsfonden avsatts för utvecklingsstöd till föreningar som vill nå
nya grupper av ungdomar. En viktig uppgift består i att med goda exempel sprida
positiva erfarenheter av våldsförebyggande arbete. Olika former av
kulturverksamhet fyller här en viktig funktion. Jag avser därför ta initiativ till
en kullurbudkavle genom landet mot våld och för en skapande verksamhet.

Från
samhällets sida måste olika åtgärder för att förebygga våld nu

intensifieras. Detta förutsätter ett ökat samarbete mellan framför allt

socialtjänsten, skolan, polisen och den kommunala fritidsverksamheten,

men också det lokala föreningslivet har här en viktig funktion all fylla. Det

lokala samarbetet regleras i cirkuläret (1970:513) om intensifierat samar

bete mellan socialtjänst, skola och polis. En översyn av cirkuläret bör ske i 1

syfte att stärka och
utveckla det lokala samarbetet kring förebyggande Skr. 1988/89:70
verksamheter.

I
det lokala samarbetet bör uppmärksammas de positiva erfarenheter som gjorts, t.
ex. gemensamt anordnad lägerverksamhel och bättre stöd till tonårsföräldrar.
Del är inte minst viktigt att sådana initiativ tas i storstäderna. Exempelvis
är det brutala våldet mellan olika ungdomsgmpper till stor del en storstadsföreleelse.
Givetvis bör dock våldet också på andra platser uppmärksammas. Det är då
viktigt att inte tro att problemen och lösningarna är desamma i storstäderna
och på de mindre orterna.

Lagstiftningen
har ändrats för att tydligare markera samhällets inställning lill våld och
brott utförda av ungdomar. Ett visst förbud mot knivar och andra farliga
föremål har införts. Åtgärder har vidtagits för all avsevärt förkorta handläggningstidema
när det gäller lagföringen av ungdomar. Domstolarna har fått rätt att ålägga
den unge att "göra rätt för sig" i samband med överlämnande till
socialtjänsten. Dessa åtgärder har nu börjat ge resultat. I sammanhanget kan
också erinras om de överväganden som görs angående samhällstjänst som påföljd
för brott. En sådan påföljd kan vara särskilt lämpad för unga människor.

Åtgärder
för att minska riskerna att ungdomar leds in i kriminalitet är i detta
sammanhang också betydelsefulla. Under år 1989 kommer enligt regeringens planer
en proposition om ändringar i lagen om vård av unga (LVU) all lämnas till
riksdagen. Utgångspunkten är bl. a. alt kommunerna bör ta ett ökat ansvar för
ungdomar som befinner sig i en utsatt situation, och del bör även
fortsättningsvis vara socialtjänsten och inte kriminalvården som tar det huvudsakliga
ansvaret för lagöverträdare under 18 år. Även för åldersgruppen 18 till 20 år
bör stor restriktivitet iakttas när det gäller att döma till fängelse. De
negativa konsekvenserna av fängelsestraff gör sig särskilt starkt gällande
beträffande yngre personer. Dessa ungdomar är i stället i behov av vård och
socialtjänsten har betydligt större möjligheter alt erbjuda lämplig miljö för
dem än kriminalvårdsanstalterna.

Under
våren 1989 kommer enligt regeringens planer förslag om ett nytt statsbidragssystem
för missbrukarvården och ungdomsvården all lämnas lill riksdagen. 1 olika
sammanhang har det nuvarande bidragssystemet kritiserats för att inte ta
tillräcklig hänsyn till behovet av vårdresurser i s.k. § 12-hem (de f d.
ungdomsvårdsskolorna) som tar emot de ungdomar som har en särskilt tung
problematik. De särskilda medel som finns för utveckling av institutionsvården
bör nu koncentreras till vården av de missbrukar- och ungdomsgrupper som har
tyngst problematik. De s.k. §12-hemmen bör därvid särskilt uppmärksammas. Det
är angeläget att bruka de resurser samhället avsätter för ungdomsvård på ett
sådant sätt alt inga ungdomar som behöver stöd och hjälp utestängs från denna.

19

3.9 Insatser för att förebygga drogmissbruk bland
ungdomar Skr. 1988/89:70

Min bedömning:
Omfattande insatser behöver vidtas för att minska ungdomars missbruk av droger.
Målet är att minska alkoholkonsumtionen och skjuta upp alkoholdebuten samt att
avskaffa missbruket av narkotika.

En av de viktigaste
uppgifterna de närmaste åren är all pressa tillbaka ungdomars missbruk av
droger. Särskilt viktigt är del all pressa tillbaka alkoholkonsumtionen, senarelägga
alkoholdebuten samt kraftigt stärka ungdomars avståndstagande vad gäller
narkotika. Vissa tecken tyder på att unga människors alkoholkonsumtion har
ökat, särskilt avseende starksprit och öl. Detta är enligt min mening
allvarligt.

De främsta insatserna mot
olika former av drogmissbruk sker i det dagliga livet människor emellan, i
föreningar och övriga sociala kontakter. Den viktigaste uppgiften består därmed
i all skapa ell samhälle där innehållet i alla människors liv är så
meningsfullt att droger inte upplevs fylla någon funktion. Alla unga människor
har rätt att känna att de behövs och att deras tankar och åsikter är
värdefulla. Samhällets insatser bör därför bl.a. inriktas på stöd till de
människor och organisationer som på olika sätt praktiskt arbetar med att
förhindra drogmissbruk. Med de förslag som presenteras i årets
budgetproposition ökar denna möjlighet genom att nytt anslag föreslås för
bidrag till bl. a. förbundet Hassela solidaritet.

Till de viktigaste
förebyggande insatserna hör den verksamhet som bedrivs av olika folkrörelser,
bl. a. av ungdomsorganisationerna. Socialstyrelsen och statens ungdomsråd
fördelar stöd till drogförebyggande verksamhet bland ungdomar. 1 årets
budgetproposition föreslås att ca 12,3 milj. kr. skall fördelas av
socialstyrelsen till arbetsmarknadens organisationer, andra riksorganisationer
och kommuner som genomför lokala projekt. Vidare föreslås att närmare 5 milj.
kr. skall fördelas av statens ungdomsråd till ungdomsorganisationerna. De
områden som är viktiga i detta sammanhang är bl. a. arbetslivet, skolan,
fritiden och socialtjänstens förebyggande insatser för ungdomar som är på väg
in i ett missbmk. Insatser som syftar till ökad kontakt och bättre gemenskap
inom bostadsområden är i detta sammanhang viktiga.

Regeringen har också den
24 november 1988 beslutat att intensifiera det drogförebyggande arbetet genom
en särskild aktion mot droger. Förenings-engagemanget skall finnas i centrum
för aktionen, men dessutom skall ansvariga myndigheter, såväl lokalt som
centralt, delta i arbetet. Denna extra satsning skall pågå under två år.
Aktionen skall inte konkurrera med det reguljära drogförebyggande arbetet som
myndigheter och organisationer bedriver. Den skall i stället inriktas på all
samordna, underslöjda och förstärka de ordinarie verksamheterna.

Del är också angeläget att
uppmärksamma frågor kring behandlingen av unga missbrukare. I detta sammanhang
har enligt min mening frivilliga organisationer som arbetar med missbrukarvård
en stor funktion all fylla. Som jag tidigare redogjort för är det regeringens
avsikt all också frågan om

20

vård av missbrukare skall
aktualiseras under våren förslag till nytt statsbidragssystem.

1989 i samband med
Skr. 1988/89:70

3.10 Insatser för att förbättra invandrar- och flyktingungdomars
situation i Sverige

Min bedömning:
Särskilda insatser behövs för alt ge invandramng-domar lika villkor som andra
ungdomar inom bl.a. skolan. Flyktingbarnens och flyktingungdomarnas situation
måste särskilt uppmärksammas.

Alla ungdomar i Sverige
har, oavsett ursprung, rätt till jämlika möjligheter att påverka innehållet i
sina liv. Som komplement till den generella välfärdspolitiken krävs ibland
särskilda insatser för att invandramng-domar skall få samma möjligheter som
andra ungdomar. I delta sammanhang bör man komma ihåg att det bland
invandrarungdomar finns såväl svenska som utländska medborgare. En del av dem
är födda och uppvuxna i Sverige medan andra är barn och ungdomar som nyligen
anlänt till Sverige. Många är flyktingar.

En
grundläggande fråga för dagens invandramngdomar är deras möjligheter att få en
god utbildning och på den gmnden komma in i arbetslivet på lika villkor som
andra. Det är därför enligt min mening angeläget att inom det ordinarie
utbildningssystemet ta särskild hänsyn lill invandrarungdomars förutsättningar
och behov. Ett bra exempel på detta är de särskilda introduktionskurser som
genomförs med statligt stöd för att bättre stödja invandrarungdomars inträde
till gymnasieskolan.

Trots den förbättrade
arbetsmarknadssituationen är arbetslösheten bland invandrare och flyktingar
genomsnittligt dubbelt så hög som bland svenskar. Dessutom förekommer ofta en
misshushållning av invandrares kunskaper genom att de inte får arbete inom de
områden de kan ha en kvalificerad utbildning för. Den relativt höga
arbetslösheten bland invandrarungdomar motiverar särskilda insatser vilka i
det föregående redovisats av arbetsmarknadsministern.

För att diskutera vad som
behöver göras för att ge invandramngdomar lika villkor som andra ungdomar har invandrarungdomsorganisalionernas
ungdomsavdelningar och ungdomsansvariga inbjudits till ett antal konferenser.
Dessa har bl. a. resulterat i rekommendationer som sedan följts upp vid en
särskild redovisningskonferens i december, Enligt min mening är det angelägel
med en fortlöpande nära kontakt mellan invandrarungdomarnas representanter och
företrädare för regeringskansliet saml berörda myndigheter och organisationer.

Del är viktigt att ta
tillvara den resurs invandramngdomarna och deras familjer innebär för det
svenska samhället. Genom sina erfarenheter och färdigheter har de mycket att
bidra med i bl. a. arbets- och näringslivet. Genom sitt kulturarv kan de berika
den svenska kulturverksamheten när det gäller musik, dans, lyrik, konst och
mycket annat.

Det
är särskilt angeläget all uppmärksamma flyktingbarnens och flyk-

21

lingungdomarnas
situation i Sverige. De upplevelser de ofta utsatts för före, under och efter
sin flykt medför i många fall att de är i behov av särskilt stöd. Vikliga
insatser görs redan i dag av statliga myndigheter som socialstyrelsen och
invandrarverket, av kommuner och landsting och av frivilliga organisationer som
Rädda barnen och Röda korset. Socialstyrelsen har den 1 augusti 1988 i en
rapport redovisat ett uppdrag "Flyktingbarnens behov av stödinsatser från
socialtjänsten samt hälso- och sjukvården". Denna rapport borde kunna ha
stort värde som inspirationskälla och rättesnöre bl.a. på kommunal nivå.

Inom
socialtjänsten finns ell stort behov av metodutveckling för att bättre stödja
flyktingbarn och flyktingungdomar. Socialministern har därför föreslagit all 2
milj. kr. ställs till socialstyrelsens förfogande för utvecklings- och
försöksverksamhet beträffande arbetet med flyktingbarn och flyktingungdomar.

Det
växande antalet barn och ungdomar som kommer till Sverige utan sina föräldrar
kräver särskilda och ökade insatser från samhällets sida. Detta gäller både hur
de skall kunna försäkras en så trygg och normal uppväxt som möjligt och hur
deras utbildning skall utformas. Invandrarverket arbetar, vid sidan av det
ordinarie kommunala ansvaret, målinriktat med insatser för dessa barn och
ungdomar. Bl. a. har inrättats särskilda grupphem för barn utan vårdnadshavare.
Placering i familjehem kan i många fall vara den bästa lösningen. Folkhögskoleverksamhel
anordnas för ungdomar över 17 år.

Bland de asylsökande som
väntar på besked i fråga om uppehållstillstånd finns många barn och ungdomar.
Det är enligt min mening synnerligen angelägel att nå resultat i del pågående
arbetet med att drastiskt minska handläggningstiderna och därmed göra
väntetiden mer uthärdlig. En särskild arbetsgrupp undersöker på invandrarministerns
uppdrag hur man kan organisera meningsfull verksamhet för asylsökande barn,
ungdomar och vuxna under väntetiden.

Skr.
1988/89:70

3.11 Insatser för att motverka traditionella könsroller
och uppnå jämställdhet mellan flickor och pojkar

Min bedömning:
Könsrollerna grundläggs i unga år. Vid sidan om familjen har såväl skolan som
ungdoms- och idrottsorganisationerna ett stort ansvar att i sin dagliga
verksamhet motverka traditionella könsroller och uppnå jämställdhet mellan
flickor och pojkar. Projektverksamheten för att främja jämställdhet bland
ungdomar måste fortsätta.

Som jag tidigare redovisat
pågår i samhället ett brett arbete för ökad jämställdhet inom olika
organisationer och myndigheter. Det rör t. ex. en förändring av del könsbundna
yrkesvalet, hur unga föräldrar kan dela på omvårdnaden om barnen och hur
kvinnor skall få mer att säga till om i olika beslutande organ. Enligt min
mening är det väsentligt att dessa frågor, inte minst den om makt och
ledarskap, uppmärksammas inom

22

ungdomsorganisationerna
och bland ungdomar över huvud taget. Verksamheten i ungdomsorganisationerna
skapar betydelsefulla förebilder och attityder bland flickor och pojkar.

Ungdomars studie- och
yrkesval är alltjämt mycket könsbundet. Närmare två tredjedelar av eleverna i
gymnasieskolan går i utbildningar där det underrepresenterade könet utgör
mindre än 30%. Insatser inom skolan för att förändra denna situation görs bl.
a. inom ramen för det arbete med att reformera gymnasieutbildningen som jag
tidigare berört.

Jämställdhetsåtgärder inom
idrottsföreningar och andra ungdomsorganisationer har stor betydelse. Ledarna
spelar i detta sammanhang en stor roll. I dag är många aktiviteter skapade av
män för pojkar. Det behövs enligt min mening fler aktiviteter skapade av
kvinnor för flickor. Det är viktigt att uppmärksamma och uppmuntra de positiva
insatser som görs inom t. ex. idrottsrörelsen i form av satsningar på
tjejidrott och jämställd idrott. Men mer kan göras, när det gäller att bryta
könsvallen och få också pojkar att intressera sig för t. ex. ridning.

1 projektverksamheten för
jämställdhet inom utbildningsväsendet och på arbetsmarknaden har användbara
modeller tagits fram när del gäller att intressera flickor för teknik och
naturvetenskap. Erfarenheterna av att använda särskilda flick- resp. pojkgrupper
i vissa undervisningsmoment har också visat sig mycket positiva. Vid många
länsstyrelser pågår vidare ell arbete med att förbättra
arbetsmarknadssituationen för flickor i åldrarna 16 — 24 år. Enligt min mening
är det nödvändigt alt även fortsättningsvis göra projektsatsningar rörande
jämställdhet för olika ungdomsgmpper.

Skr.
1988/89:70

3.12 Insatser för att stärka det internationella
ungdomssamarbetet samt öka svenska ungdomars möjligheter att resa och komma i
kontakt med andra länders kultur

Min bedömning: Det
internationella samarbetet kommer att öka alltmer. Ett ökat ungdomsresande kan
bidra till ökad kulturell förståelse och förstärkt internationell solidaritet.
Det är angeläget att svenska ungdomar inte ställs utanför det ökade ungdomsulbylet
i Europa samt att alla ungdomar ges goda möjligheter till ökat resande. Olika
förslag till hur det internationella ungdomsutbytet skall kunna stärkas bör
belysas och övervägas.

Svenska ungdomar växer upp
i ett samhälle som blir alltmer beroende av den internationella utvecklingen. I
samband med att det internationella samarbetet utvecklas på olika plan är del
angeläget att också utöka del internationella ungdomssamarbetet och förbättra
svenska ungdomars möjligheter att komma i kontakt med andra länder och
kulturer. Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU) fyller en viktig
funktion när det gäller organiserat ungdomsutbyte. Utöver detta sker mycket av
ungdomars resande till andra länder på individuellt initiativ, t. ex. resor
för studier utomlands samt den omfattande tågluffningen.

Inom
Norden finns ett väl utvecklat samarbete mellan bl.a. de nordiska

23

ungdomsorganisationerna.
Under nordiska ministerrådet arbetar en nor- Skr. 1988/89:70 disk ungdomskommitié
med bl.a. stöd till nordiskt ungdomssamarbete. Kommittén ser för närvarande
över sina uppgifter och arbetsformer. Jag utgår från att kommitténs funktion
kommer att utvecklas och ambitionsnivån i det nordiska ungdomssamarbetet
höjas. För studerande öppnas redan 1989 nya möjligheter till utbyte, dels genom
de s. k. Nordplusstipen-dierna på högskole- och gymnasienivå, dels genom att
särskilda medel anslås för ett ökat utbyte över gränserna på gymnasienivå.
Vidare har den s. k. Nordjobbverksamheten utvecklats av föreningarna Norden
under ett antal år. Genom denna kan nordiska ungdomar arbeta en sommar i ett
annat nordiskt land.

Inom
Europa sker ett organiserat ungdomsutbyte i olika former. Inom Europarådets ram
finns uppbyggt dels ett europeiskt ungdomscenter i Strasbourg och dels en
europeisk ungdomsfond. Den senare ger varje år bidrag till ungdomssamarbete i
Europa. Inom EG:s ram finns två utvecklade program för studerande- och
forskarutbyte som direkt berör ungdomar. Dessutom har nyligen antagils ett
särskilt ungdomsutbytesprogram, Youth for Europé. Genom detta program som
gäller t. o. m. år 1991 kan ekonomiskt stöd utgå till ungdomar mellan 15 och 25
år som deltar i ungdomsutbytet mellan EG:s medlemsländer. Det är viktigt att
svenska ungdomar inte utestängs från ett ökat europeiskt ungdomsutbyte. Möjligheterna
till en framtida anslutning till EG:s ungdomsutbytesprogram bör därför
studeras.

Det
är dock viktigt att också stärka utbytet med andra länder än de i Västeuropa.
Ett utvecklat samarbete och regelbundna kontakter mellan ungdomar i öst och
väst samt mellan ungdomar i nord och syd bidrar till att stärka fredsarbetet
och den internationella solidariteten i världen.

Jag
ser det som angeläget att utveckla det internationella ungdomsutbytet under de
närmaste åren. 1 dag förekommer en mängd olika former av stipendier, lån och
annat ekonomiskt stöd för ungdomars resor till och vistelse i utlandet.
Tonvikten har ofta lagts på studerandeutbyte på olika nivåer, och för att
bättre stödja detta utvecklas för närvarande ett informations- och
dokumentationscenter vid Svenska institutet. Insatserna bör nu inriktas på att
uppmuntra och ge möjlighet för fler ungdomar än enbart de studerande att vistas
i ett annat land. Jag avser därför att inom kort låta belysa och överväga olika
förslag till hur det internationella ungdomsutbytet skall kunna stärkas.

4 Hemställan

Jag hemställer att
regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om det
fortsatta arbetet med att utveckla en samlad ungdomspolitik.

5 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

24

Innehållsförteckning Skr. 1988/89:70

Skrivelsens
huvudsakliga innehåll .......................... 1

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde

den 22 december 1988 ........................................ 2

1 Allmänna utgångspunkter .................................... 2

2
Arbetet med ungdomsfrågor
1987-1988 ................. 3

3
Ungdomspolitiken inför 1990-talel
............................ 6

3.1
Inledning....................................................
6

3.2
Bättre möjligheter för alla
ungdomar att välja en utbildning som passar dem 8

3.3
Åtgärder för att underiätta
ungdomars inträde på arbetsmarknaden 10

3.4
Förbättrade möjligheter för
ungdomar att få egen bostad ... 12

3.5
Insatser för att uppmuntra
barns och ungdomars intresse för kultur samt engagemang i kulturverksamhet ....................................... 13

3.6
Insatser för att uppmuntra och
underlätta förenings- och fritidsledarnas arbete 14

3.7
Åtgärder för att förstärka
ungdomars medinflytande och engagemang i olika samhällsfrågor samt deras
delaktighet i bl. a.

de
politiska beslutsprocesserna...................... 16

3.8
Åtgärder mot spekulation i våld
och insatser för att förebygga våld bland ungdomar ................................................................ 17

3.9
Insatser för att förebygga
drogmissbruk bland ungdomar ... 20

3.10
Insatser för att förbättra
invandrar- och flyklingungdomars situation i Sverige 21

3.11
Insatser för att motverka
traditionella könsroller och uppnå jämställdhet mellan flickor och pojkar ................................................ 22

3.12
Insatser för att stärka det
internationella ungdomssamarbetet samt öka svenska ungdomars möjligheter att
resa och komma

i
kontakt med andra länders kultur ................. 23

4
Hemställan................. ,.....................................
24

5
Beslut ........................................................... 24

Norstedts Trycken, Stockholm 1988 25