Prop. 1989/90:157

Regeringens proposition 1989/90:157

om regionala fackliga förtroendemän

Prop. 1989/90:157

Regeringen
föreslår riksdagen att anta del förslag som lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoUet
den 17 maj 1990.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Mona Sahlin

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att fackliga företrädare, s.k. regionala fackliga
förtroendemän, skall ha rätt att få tillträde även till arbetsplatser där de inle
själva är anställda och rätt att vara verksamma där. Ändringarna föreslås träda
i kraft den 1 januari 1991.

1
Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 157

Propositionens
lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen

Prop.
1989/90:157

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen

dels
all 1,2,3 och 7 §§ skall ha följande lydelse,

dels all del i lagen
skall införas två nya paragrafer, 9a och 10 a§§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Denna lag äger tillämpning
på arbetstagare som har utsetts av lokal arbetstagarorganisation att som facklig
förtroendeman företräda de anställda i frågor som rör förhållandet till
arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet sammanhängande frågor.

Med lokal
arbetstagarorganisation avses i denna lag organisation som på arbetsplatsen är
eller brukar vara bunden av kollektivavtal för de arbetstagare som beröres av
förtroendemannens verksamhet.

Lagen vinner tdlämpning på
facklig förtroendeman då organisationen har underrättat arbetsgivaren om det
fackliga uppdraget. I förhållande till förtroendemannen bestämmer
organisationen när lagen skall gälla för honom.

Denna lag tillämpas på den
som har utsetts av en arbetstagarorganisation all som facklig förtroendeman
företräda de anställda på viss arbetsplats i frågor som rör förhållandel lill
arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet sammanhängande frågor.

Med
arbetstagarorganisation avses i denna lag organisation som är eller bmkar vara
bunden av kollektivavtal för de arbetstagare som berörs av förtroendemannens
verksamhet.

Lagen tillämpas på en
facklig förtroendeman då organisationen har underrättat arbetsgivaren om del
fackliga uppdraget. I förhållande till förtroendemannen bestämmer
organisationen när lagen skall gälla för honom.

2§' Har i lag
meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. Även
avvikande bestämmelse i annan författning än lag gäller, om den avser fråga om
företrädesrätt till fortsatt arbete eller förläggning av ledighet för facklig
förtroendeman, vars avlöningsförmåner fast-slälles under medverkan av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, eller facklig
förtroendeman hos riksdagen eller dess verk.

Avtal som innebär alt facklig
förtroendemans rättigheter enligt denna lag inskränkes är ogiltigt i den delen.
Avvikelse får dock göras från 1, 5 - 7 §§ och 8 § första stycket med stöd av
kollektivavtal som på

Avtal som innebär att en
facklig förtroendemans rättigheter enligt denna lag inskränks är ogiltigt i den
delen. Avvikelse får dock göras från 1.5 - 7 §§, 8 § första stycket, och 9a§första
och andra styckena med

' Senaste lydelse 1976:594.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:157

arbetstagarsidan har
slutits eller godkänts av organisation som är att anse som central
arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet.

stöd av kollektivavtal som
på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som är all anse
som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet.

Facklig förtroendeman Jår
ej av arbetsgivaren hindras all fullgöra sill uppdrag. Förtroendemannen skall
ges tillfälle att disponera lokal eller annat utrymme på arbetsplatsen som
fordras för det fackliga uppdraget.

En
arbetsgivare Jår inte hindra en facklig förtroendeman alt fullgöra sill
uppdrag.

Om uppdraget avser en
annan arbetsplats än förtroendemannens egen, är arbetsgivaren på den arbetsplatsen
skyldig att låta förtroendemannen få tillträde och vara verksam i den
omfattning som behövs för uppdraget. Verksamheten får dock inte medföra
betydande hinder för arbetets behöriga gång.

Förtroendemannen
skall ges tillfälle alt disponera lokal eller annat utrymme på den egna
arbetsplatsen som fordras för det fackliga uppdrag som utförs där

Vid ledighet som avser
den fackliga verksamheten på arbetsplatsen skall facklig förtroendeman ha
rätt lill bibehållna anställningsförmåner.

Beror
det på arbetsgivaren att den fackliga verksamhet som avser arbetsplatsen förlägges
lill annan lid än förtroendemannens ordinarie arbetstid, skall ersättning
utgå till förtroendemannen som om han hade ulfört arbete för arbetsgivarens
räkning.

Vid
ledighet som avser den fackliga verksamheten på förtroendemannens egen
arbetsplats skall den fackliga förtroendemannen ha rätt lill bibehållna
anställningsförmåner.

Beror
del på arbetsgivaren alt den fackliga verksamhet som avser förtroendemannens
egen arbetsplats förläggs till annan lid än förtroendemannens ordinarie
arbetstid, skall ersättning utgå till förtroendemannen som om han hade ulfört arbete
för arbetsgivarens räkning.

Även
uppkomna merkostnader skall ersättas, om de beror på arbetsgivaren.

Om
anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad tid, skall med sådan tid
likställas lid som avses i första och andra styckena.

9a§

En arbetsgivare som enligt 3§ andra stycket är skyldig att ge en facklig
förtroendeman tillträde till en arbetsplats och låta förtroende-

•Senaste
lydelse 1975:356.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:157

mannen vara verksam där har rätt till förhandling med den berörda arbetstagarorganisationen
om tystnadsplikt rörande den information som skall lämnas till förtroendemannen.

I sådana fall tillämpas 21 § andra och tredje styckena lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet. Vad en facklig förtroendeman har fått
kännedom om med tystnadsplikt som avses i första stycket får förtroendemannen
trots tystnadsplikten föra vidare till en ledamot i styrelsen för
arbetstagarorganisationen. I ett sådant fall gäller tystnadsplikten även för
styrelseledamoten.

I fråga om den som utövar ett uppdrag enligt 3 § andra stycket på en
arbetsplats i det allmännas verksamhet tillämpas 14 kap. 7, 9 och I0§§
sekretesslagen (1980:100) i stället för bestämmelserna i första och andra
styckena.

10a§

Om en facklig förtroendeman eller en ledamot i styrelsen för en arbetstagarorganisation
bryter mot den tystnadsplikt som avses i 9a§ första och andra styckena eller obehörigen
utnyttjar kunskaper som förtroendemannen eller styrelseledamoten har fått
under sådan tystnadsplikt, svarar arbetstagarorganisationen för den skada som
uppkommer. I ett sådant fall följer inte ansvar enligt 20 kap. 3§ brottsbalken.

Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1991.

Arbetsmarknadsdepartementet Prop-1989/90:157

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1990

Närvarande:
statsministern Carlsson ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carisson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Mohlin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande:
statsrådet Sahlin

Proposition om regionala fackliga förtroendemän 1
Inledning

Inom
arbetsmarknadsdepartementet lades under november 1989 fram en promemoria med
förslag lill lagreglering av tilllrädesrällen för s. k. regionala fackliga
förtroendemän (ärende R 6 562/89).

Promemorian
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättad sammanställning över remissyttrandena
bör fogas lill protokollet som bilaga 1.

En
lagreglering av tilllrädesrällen för regionala fackliga förtroendemän föreslogs
redan år 1978 av nya arbetsrättskommitlén (NARK) i delbetänkandet (DsA 1977:4)
Fackliga förtroendemän, möten på betald arbetstid och arbelslivsforskning.

På
grundval av nyssnämnda belänkande utarbetades inom arbetsmarknadsdepartementet
en lagrådsremiss med förslag till ny förtroendemanna-lag. Den föreslagna lagen
skulle ersätta lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen. Den framlagda lagrådsremissen, som föredrogs i.lagrådel och som
lagrådet yttrade sig över, ledde aldrig lill någon proposition.

Regeringen beslutade den 26 april 1990 att inhämta lagrådets yttrande över
ett inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag om ändringar i lagen
(1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Förslaget
hade upprättats på grundval av departementets promemoria. Det lagförslag som
remitterades till lagrådet bör fogas lill protokollet som bilaga 2.

Lagrådet, som i huvudsak har lämnat lagförslaget utan erinran, har förutom
vissa redaktionella synpunkter gjort ett påpekande beträffande bestämmelsen om
tystnadsplikt. Jag behandlar dessa synpunkter under avsnitt 3.3. Lagrådels
yttrande bör fogas lill protokollet som bilaga 3.

Jag
redovisar i del följande mina överväganden vad avser frågan om tilllrädesrätten
för s. k. regionala fackliga förtroendemän.

ti Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 157

2
Bakgrund Prop. 1989/90:157

2.1 Gällande bestämmelser

Förtroendemannalagen
trädde i kraft den 1 juli 1974. Den gäller facklig förtroendeman som har
utsetts av lokal arbetstagarorganisation. Genom underrättelse från
organisationen till arbetsgivaren om del fackliga uppdraget blir lagen
tillämplig på förtroendemannen. Bestämmelser i annan lag som avviker från förtroendemannalagen
gäller framför denna lag. Avtal som inskränker förtroendemannens rättigheter
enligt lagen är ogiltiga. Del är dock möjligt all på vissa punkter träffa
kollektivavtal på förbundsnivå som avviker från lagen. Arbetsgivaren får inle
hindra förtroendemannen all fullgöra sill uppdrag. Del fackliga uppdraget
måste i första hand direkt röra arbetstagamas intressen gentemot arbetsgivaren.
Förtroendemannen skall ges tillfälle att disponera lokal eller annat utrymme
på arbetsplatsen som fordras för det fackliga uppdraget. Vid ledighet som avser
den fackliga verksamheten på arbetsplatsen har förtroendemannen rätt alt
behålla sina anställningsförmåner. Förtroendemannen har även rätt lill
ersättning när den fackliga verksamheten har förlagts lill annan lid än ordinarie
arbetstid, dock endast om detta har berott på arbetsgivaren.

Förtroendemannalagen
gäller endast facklig förtroendeman som är anställd på den arbetsplats där han
skall utföra sill arbete. De rättigheter som lagen ger förtroendemannen gäller
endast i förhållande lill hans arbetsgivare och kan inle åberopas mot en
arbetsgivare på annan arbetsplats. Sådan facklig verksamhet som inle kan knytas
till de anställda på arbetsplatsen ligger vid sidan av förtroendemannalagen.
Genom kollektivavtal kan dock lagen anpassas till den fackliga verksamheten i
del särskilda fallet. Denna möjlighet har också utnyttjats av flera
fackförbund.

2.2 Allmänt om tillträde till arbetsplatsen

Tillträde
till en arbetsplats kan normalt vägras den som inte är anställd där. Del är den
arbetsgivare som äger eller nyttjar lokalen eller området som beviljar
tillträde till arbetsplatsen. I många kollektivavtal har del sedan gammall
funnits ordningsregler som förbjuder obehöriga att vistas på förelagels område.

Någon
lilllrädesräll för fackliga företrädare som inte är anställda på arbetsplatsen
finns inle inskriven i lag utan regleras i kollektivavtal. Fackliga
funktionärer kan även ha rätt till tillträde ulan slöd av uttrycklig överenskommelse,
nämligen genom sedvänja eller bruk.

Den
som obehörigen tränger in eller stannar kvar i kontor, fabrik eller annan
byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annal ställe kan dömas för
olaga.intrång enligt 4 kap. 6§ 2 st brottsbalken. Intrånget skall ha skett obehörigen
för att vara straffbart. Enligt förarbetena skall straflbudel inte tilfåmpas
öra handlingen överensstaiiimer ined "lag, rätt, sed eller vederbörandes
medgivande". Problem kan uppstå om en facklig funktionär eller annan
utomstående person fått tillåtelse att besöka en arbetsplats för etl visst
ändamål men utnyttjar medgivandet i annal syfte t.ex. för politisk

propaganda.
Av betänkandet (SOU 1975:27 s. 28) Politisk propaganda på Prop. 1989/90:157
arbetsplatsen, framgår att rällsäkerhelshänsyn talar emot att tillämpa straffsladgandet
i dessa fall eftersom oklarhet kan råda om vad som omfattas av medgivandet.

De
civilrättsliga sanktioner som kan komma i fräga är främst skadestånd och vitesförbud
mot visst intrång.

De
offentliga myndighetemas lokaler är ofta öppna för allmänheten. I den mån
allmänheten har fritt tillträde till en offentlig arbetsplats kan besöksrätten
också utnyttjas av fackliga funktionärer. Rätten att komma in i offentliga
lokaler kan emellertid begränsas på flera sätt. Tillträde lill en myndighels
lokaler kan t.ex. hindras om del skulle störa verksamheten där. Även allmänna
ordningsskäl och rena säkerhetsskäl kan hindra fritt tillträde till offentliga
lokaler.

3 Allmänmotivering

3.1 Allmänna utgångspunkter

Kraven
på en lagreglerad lilllrädesräll för fackliga förtroendemän lill andra
arbetsplatser än den egna restes vid en tidpunkt då den arbelsrältsli-ga
reformen var ny och de medbestämmandeformer som den fömtsatte skulle bringas
all fungera lokalt på alla typer av arbetsplatser och i alla delar av landet.
Oron för att särskilt de små arbetsplatserna och de som låg avlägset eller
saknade kontinuitet i arbetsstyrkan därvid skulle få elt sämre utgångsläge än andra
var betydande. När 1978 års lagförslag om ny förtro-endemannalag arbetades fram
saknades också de centrala medbestämmandeavtal, som senare har kommit all i
betydande utsträckning erbjuda avtalsmässiga lösningar på de små
arbetsplatsernas problem. Arbetsmarknadsutskottet har också vid sin behandling
av frågan år 1988 konstaterat dels att fackliga kontaktombud numera finns på
flertalet arbetsplatser som en följd av ulvecklingsavlalel på SAF-LO-PTK-områdel
och andra kollektivavtal dels alt utifrån kommande fackliga förtroendemäns
behov att komma in på arbetsplatsema normalt inte ifrågasätts även om de saknar
en lagfäst rätt till tillträde.

Det
fanns flera anledningar lill all regeringen år 1978 drog tillbaka sill förslag
om en ny förtroendemannnalag. En viktig anledning var den kritik som framfördes
mot sättet för finansieringen av bl. a. tilllrädesrällen för regionala fackliga
förtroendemän. En annan anledning var den kritik som framfördes mol andra delar
av förslaget än tilllrädesrätten. Regeringen önskade en helt ny förtroendemannalag
och ville inte gå fram med ell förslag beträffande endast tilllrädesrätten.

Del
förhållandel all krav på en lagfäst lilllrädesräll fortfarande upprepas varje
år i motioner till riksdagen talar starkt för att det alltjämt finns
missförhållanden på området och alt frågan om tilllrädesrätten inte kan lösas i
godo genom överenskommelser mellan arbetsgivaren och de anställdas
organisationer. Detta är självfallet en varningssignal som inte kan förbises.
Härtill kommer all under de senaste tio åren småföretagandet

snarare
har ökat än minskat i omfattning. Med beaktande av dessa förhål- Prop.
1989/90:157 landen saml del faktum att flertalet remissinstanser numera är
positivt inställda lill en lagstiftning om tilllrädesrätten måste liden nu
anses mogen att komplettera förtroendemannalagen med en bestämmelse om lilllrädesräll.

3.2 Tillträdesrätten

Mitt
förslag: Förtroendemannalagen kompletteras så all en facklig förtroendeman får
rätt till tillträde även till annan arbetsplats än sin egen och rätt att vara
verksam där i den omfattning som behövs för uppdraget. Verksamheten får dock inle
medföra betydande hinder för arbetets behöriga gång.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Kammarrätten i Sundsvall, arbetarskyddsslyrelsen. Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO) och Polisförbundet tillstyrker förslaget.
Postverket har ingen erinran mot förslaget. Hovrätten för Övre Norrland och
arbetsdomstolen lar inle ställning lill behovet av en lilllrädesräll.
Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundel, Svenska Arbetsgivareföreningen
(SAF), Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO), Lantbmkamas Riksförbund
(LRF) och Småföretagens Riksorganisation avstyrker förslaget.

LO
anser del vara av yttersta vikt all fackliga företrädare tillförsäkras en
ovillkorlig rätt att besöka alla arbetsplatser inom organisationens område. Även
TCO och SACO är positiva men framhåller att tilllrädesrätten inle utgör något
problem i dag. Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundel, KFO, SAF och LRF
framhåller all del är medbestämmandet på arbetsplatsen som är viktigt och skall
stödjas. En lagreglering av tilllrädesrätten kommer enligt dessa
organisationer all fördröja en önskvärd utveckling av medbestämmandet. Dessa
organisationer framhåller också att tilllrädesrätten fungerar och alt en
lagreglering är onödig.

Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundel anför alt del inle är rimligt all arbetstagarsidan
skall kunna utöva tolkningsföreträde vid en eventuell tvist om tillträde och
påpekar att del finns många verksamheter dit utomstående av t.ex. säkerhets-,
integritets- eller medicinska skäl inte skall ha tillträde.

SACO
poängterar alt begreppet "egen arbetsplats" i t.ex. förslagets 7§ kan
vara svårtolkat. Lagförslaget får inle tolkas som en inskränkning jämfört med
nuvarande lydelse.

Småföretagens
Riksorganisation vill begränsa de fackliga förtroendemännens rätt lill
ledighet enligt gällande lagstiftning. SAF och KFO anför att det finns risk för
all det utökade ledighelsuttagel, i anledning av skyldigheten för en
arbetsgivare alt medge ledighet för fackliga förtroendemän all verka också på
andra arbetsplatser, kan bli betydande. LRF

påpekar
alt del inle framgår av lagförslaget om tilllrädesrällen gäller Prop.
1989/90:157 endast en regional facklig förtroendeman eller ell obegränsat
antal. Inte heller finns det någon begränsning av antalet externa uppdrag. Det
klargörs inle hur den regionala fackliga förtroendemannen skall föra överläggningar
om sin ledighet.

Arbetsdomstolen
påpekar att med den åtskillnad som görs mellan förtroendemannens egen
arbetsplats och andra arbetsplatser blir tolkningen av 6 och 8§§ oklar och en
genomgång av motiviexlen bör göras. Även regeln i I § tredje stycket förtroendemannalagen
om underrättelse lill arbetsgivaren bör belysas ytteriigare. Inte heller vad
som menas i detalj med det föreslagna nya Iredje stycket lill 3§ synes klart.
Även SAF och LRF anför all det föreligger oklarhet om innebörden av underrättelsen
lill arbetsgivaren. SAF betonar också all del inle framgår vad som gäller beträffande
tilllrädesrällen om den arbetsplats förtroendemannen avser all besöka är
indragen i konflikt. SAF anför vidare alt en arbetsgivare bör ha möjlighet alt
påverka omfattningen av de regionala förtroendemännens besök hos honom. LRF
anför att en fömtsättning för tillträde bör vara all den fackliga
organisationen representeras av minsl en medlem på arbetsplatsen.

Skälen
for mitt förslag: Trots att kontaktombud numera finns på många arbetsplatser
och utifrån kommande fackliga förtroendemäns lilllrädesräll normalt inte
ifrågasätts finns del fortfarande många små arbetsplatser där del föreligger
svårigheter all tillämpa lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
(medbestämmandelagen). En princip som har tillmätts den största betydelse vid
utarbetande och antagande av medbestämman-delagsliflningen är all tyngdpunkten
i arbetstagarnas medbestämmande skall ligga på lokal nivå. Medbestämmandet
skall först och främst utövas inom del enskilda företaget eller den enskilda
myndigheten av de anställda själva och av de lokala fackliga representanter de
har utsett. Medbestämmanderätten skall vara något som angår de enskilda arbetstagama.
Den skall utövas på sådant sätt att den enskildes erfarenheter och kunskaper kan
nyttiggöras. Denna strävan lill lokal anknytning har stöd av arbetsmarknadens
parter. En viktig uppgift för den regionala fackliga förtroendemannen blir all
aktivera det lokala medbestämmandet. Även vid arbetsplatser med en väl
fungerande facklig verksamhet kan det uppkomma behov av alt la hjälp av någon
mer erfaren och välutbildad facklig företrädare. Del kan t.ex. gälla bistånd
av en hos den lokala eller centrala organisationen anställd ombudsman som är
särskilt väl insatt i den fråga som för tillfället är föremål för överläggning
på arbetsplatsen.

Del
är enligt min mening inte tillräckligt all konstatera all tilllrädesrätten i
de flesta fall fungerar. Jag anser att det är myckel viktigt all arbetstagare
på alla arbetsplatser har möjlighet lill den medverkan och del inflytande
medbestämmandelagen fömtsätter.

Jag
delar inle Landstingsförbundets, Svenska Kommunförbundels och

KFO:s farhågor att en lagreglering av lillträdesrälten skulle fördröja en

önskvärd utveckling av medbestämmandet. Tvärtom anser jag all en

tillträdesrätt för andra än anställda förtroendemän kommer alt påskynda

en positiv utveckling av medbestämmandet på lokal nivå. 9

Av bestämmelsen i I § förtroendemannalagen
framgår att lagen endast Prop. 1989/90:157 gäller de förtroendemän som har
utsetts av en lokal kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation och som är
anställda på den aktuella arbetsplatsen. För all möjliggöra en bestämmelse om lillträdesrätt
måste paragrafen ändras så att lagen blir tillämplig också på förtroendemän som
utsetts av en central arbetstagarorganisation.

Förtroendemannalagen
äger tillämpning på arbetstagare som har utsetts av lokal
arbetstagarorganisation all som facklig förtroendeman företräda de anställda i
frågor som rör förhållandet till arbetsgivaren eller andra med facklig
verksamhet sammanhängande frågor. Del avgörande när man bestämmer lagens
sakliga eller ändamålsenliga tillämpningsområde är alltså vad som ligger inom
ramen för begreppet "facklig verksamhet". Fackliga förtroendemän har
t. ex. rätt lill skydd enligt lagen och anspråk på ledighet bara i den mån de
utövar facklig verksamhet.

Av
7 § drar man indirekt slutsatsen all i begreppet facklig verksamhet ligger även
sådan verksamhet som inle avser den egna arbetsplatsen. I förarbetena lill
bestämmelsen (prop. 1974:88 s. 221) uttalas i specialmoli-veringen att utanför
arbetsgivarens betalningsskyldighet enligt 7 § faller ledighet för intema föreningsangelägenheler
— i den mån rätt lill ledighet över huvud taget föreligger härför — fackligt
förhandlingsarbete på andra arbetsplatser, dellagande i avlalskonferenser,
kongresser etc. I specialmolive-ringen lill I § uttalas också all även om
förtroendemannen kan påfordra ledighet från sill arbete för fackligt arbete på
en annan arbetsplats kan han alltså inte åberopa lagens regler gentemot
arbetsgivaren på denna arbetsplats. Del är här som en regel om tilllrädesräll
får betydelse.

När
del gäller arten av den verksamhet som avses bli bedriven av regionala
förtroendemän skiljer sig denna inte från den verksamhet som kan betecknas som
fackligt arbete på arbetsplatsen enligt den nu gällande lagen. Det finns därför
inle någon anledning att med direkt anknytning lill tilllrädesrätten ändra
lagens begrepp "facklig verksamhet".

Förtroendemannalagen
innehåller inte något formellt krav på att den lokala fackliga organisation som
påkallar dess tillämpning skall ha någon medlem på arbetsplatsen. De fömtsättningar
som har ställts upp för att lagens regler skall gälla, bl.a. all det skall
finnas etl kollektivavtal på arbetsplatsen och att det skall vara fråga om
facklig verksamhet i lagens mening, leder emellertid i praktiken lill att det inle
torde vara möjligt att göra någon rättighet enligt lagen gällande mot en
arbetsgivare som inle har anställda som är medlemmar i den avlalsbundna
fackliga organisationen. Även när det gäller lilllrädesräll för regionala
fackliga förtroendemän måste utgångspunkten vara dels alt det vid arbetsplatsen
finns elt kollek-livavtal mellan partema eller råder tillfälligt kollektivavtalslöst
tillstånd mellan dem och dels att det krävs åtminstone en medlem på den arbetsplats
där tilllrädesrätten skall utnyttjas. I begreppet facklig verksamhet ligger ju
alt del skall röra sig om organisationens verksamhet på medlemmarnas vägnar.
En viktig parallell är att medbestämmandelagens förhand-lingsrättsregler fömtsätter
all arbetstagarorganisationen har medlemmar hos den ifrågavarande
arbetsgivaren. Till bilden hör också att intema

10

föreningsangelägenheter,
bl. a. medlemsvärvning, inte är att räkna till Prop. 1989/90:157 facklig
verksamhet i lagens mening.

De
fackliga företrädare som berörs av en så utformad lillträdesrätt kan vara dels
ombudsmän och andra fackliga funktionärer som är anställda hos arbetstagarorganisationen
och dels sådana som är anställda på en arbetsplats men som får till uppgift all
företräda medlemmar på andra arbetsplatser. Även om kritik framförts från
arbetsgivarhåll mot alt sistnämnda kategori omfattas av en lillträdesrätt —
del rör sig främst om säkerhels- och jävsfrågor vilka jag behandlar senare —
finns del skäl att låta även dessa omfattas av tilllrädesrätten. Det ligger ell
värde i alt viss facklig verksamhet utförs av dem som vanligtvis har en direkt
anknytning lill de arbetsförhållanden som gäller inom branschen. Men lösningen
är också bäst förenlig med principen att del är de fackliga organisationerna själva
som förfogar över vem som skall fullgöra fackliga uppgifter på deras vägnar.

Tilllrädesrällen
får användas i syfte all förbereda förhandlingar med arbetsgivaren t.ex. genom
kontakter med de anställda och alt delta i förhandlingar, all skaffa uppgifter
om och iaktta arbetsförhållanden m. m. och alt la emot information enligt
medbestämmandelagen. Inom ramen för facklig verksamhet ligger också bL a.
uppgifter som föreskrivs i kollektivavtal. Ell exempel på delta är
bestämmelser om fackliga informationsmöten på arbetsplatsen. Finns fömtsättningar
för sådana möten i kollektivavtal — vilket det finns för en väsentlig del av
arbetsmarknaden — blir tilllrädesrätten av betydelse för möjligheten all låta
någon som inle är anställd på arbetsplatsen komma in och lämna information. Som
tidigare har utvecklats förutsätter tilllrädesrätten i praktiken att
arbetstagarorganisationen har medlemmar på arbetsplatsen, även om detla inte
är elt formkrav i lagen. Tilllrädesrätten gäller i princip även om en facklig konflikt
har brutit ut, t. ex. om del förekommer en arbetsnedläggelse på arbetsplatsen
eller liknande.

I
I § tredje stycket förtroendemannalagen har det ställts upp som en

ytterligare fömtsättning för alt en facklig förtroendeman skall komma i

åtnjutande av det skydd och de rättigheter som lagen föreskriver att

arbetstagarorganisationen har underrättat arbetsgivaren om del fackliga

uppdraget. Alt denna regel iakttas är en nödvändig förutsättning för all

arbetsgivaren skall bli skyldig all tillämpa lagreglerna i förhållande lill

förtroendemannen. Denna bestämmelse bör naturligtvis gälla som förut

sättning även när det gäller en regional facklig förtroendeman. Arbetsta

garorganisationen blir således beträffande en regional facklig förtroende

man som är anställd på en arbetsplats men skall fungera som förtroende

man även hos en annan arbetsgivare skyldig all underrätta både förtroen

demannens egen arbetsgivare och arbetsgivaren på den eller de andra

arbetsplatser där han avser alt fullgöra sitt regionala fackliga uppdrag. All

såsom bl.a. SAF föreslagit införa etl åliggande om att en regional facklig

förtroendeman inför varje enskilt besökstillfälle skulle vara skyldig alt

anmäla sill besök anser jag inle erforderiigt. Däremot är det självfallet

lämpligt alt den regionala fackliga förtroendemannen anmäler när han

tänker komma till en viss arbetsplats. Vid del första besöket kan del t. ex. 11

vara lämpligt att
arbetsgivaren och förtroendemannen diskuterar sådana Prop. 1989/90:157
frågor och i samförstånd kommer överens om hur tillträdet skall ske.

När
det gäller Landstingsförbundels och Svenska Kommunförbundels invändning all del
inle är rimligt all arbetstagarsidan skall kunna utöva tolkningsföreträde vid
en eventuell tvist om tilllrädesrätten vill jag anföra följande.
Arbetstagarsidan har tolkningsföreträde i vissa tvister om lagens tillämpning
på de fackliga förtroendemännen. De tvister som avses är tvister om
tillämpningen på de fackliga förtroendemännen av de allmänna reglerna om lagens
tillämpningsområde, tvister om skyddsregler för del fackliga uppdraget, löneskyddel
och turordningsreglerna saml reglema om ledighet, om bibehållna
anställningsförmåner och om arbetsgivarens skyldighet all ersätta
merkostnader. Dessutom gäller tolkningsföreträde vid tvist om tillämpning av
kollektivavtal som har trätt i stället för dessa lagbestämmelser.
Tolkningsföreträdet är en rätt att bestämma om hur lagen eller kollektivavtalet
skall tillämpas under den lid som förflyter till dess tvisten har hunnit
avgöras rättsligt. Ell allmänt syfte med bestämmelsen om tolkningsföreträde är
att stärka arbetstagarsidans ställning vid rällstvisler med arbetsgivaren om
utnyttjandet av de fackliga rättigheterna. Tolkningsföreträdet är från facklig
synpunkt ell viktigt led i regelsystemet, eftersom del innebär att den
fackliga verksamheten inle behöver stoppas upp av tvister med arbetsgivaren om
vad som är den rikliga tillämpningen av lagen i enskilda fall.

När
del gäller tilllrädesrätten är denna bestämmelse av likartad karaktär som de
tidigare nämnda. Del är därför motiverat att låta tolkningsföreträdet omfatta
även denna bestämmelse. Beträffande säkerhetsaspekten kan följande sägas. Del
finns redan i dag vissa undantag från arbetsgivarnas skyldighet all respektera ell
fackligt tolkningsföreträde. Ell sådani är alt arbetstagarorganisationen inle
kan hävda sitt tolkningsföreträde i ond tro, dvs. om organisationens mening är
oriktig och organisationens företrädare har insett eller bort inse detla. Detla
anses följa av allmänna rätlsgmnd-satser och har också bekräftats av
arbetsdomstolen (AD 1977 nr 158). Ell annal undantag är att en arbetsgivare inle
är skyldig all följa en arbetstagarorganisations beslut, om han därigenom
skulle tvingas all bryta mot lag eller på vissa villkor, mol rättsliga
förpliktelser mol annan. Någon anledning att befara all en
arbetstagarorganisation medvetet utnyttjar tolkningsföreträdet felaktigt
föreligger enligt min mening inte. Jag kommer emellertid all noggrant följa
utvecklingen på området.

Rätten
all vara verksam på arbetsplatsen bör tillkomma förtroendemannen i den
omfattning som behövs för uppdraget. Bestämmelsen är endast all anse som ell
ullryck för den grundsals som lagen bygger på, nämligen att den bereder utrymme
enbart för facklig verksamhet som är behövlig från legitima fackliga
synpunkter. Det är emellertid inle meningen att arbetsgivaren med åberopande
av regeln skall få kontrollera uppläggningen av den fackliga verksamheten och
lägga synpunkter på denna.

För
en regional förtroendeman som är anställd och som anmäls som

förtroendeman på sin arbetsplats med uppgift all vara verksam även på

andra arbetsplatser kommer lagens samtliga regler att i och för sig vara

tillämpliga. På gmnd av den särskilda anknytning lill arbetsplatsen som är 12

en
fömtsättning för betald ledighet enligt 7§ förtroendemannalagen och Prop.
1989/90:157 rätt till fortsatt arbete utan hinder av anslällningsskyddslagens lurord-ningsbeslämmelser
vid uppsägning på gmnd av arbetsbrist och permitte-ring enligt 8 § samma lag,
kommer emellertid dessa bestämmelser inle att i praktiken kunna tillämpas på en
förtroendeman i de delar de fackliga uppgifterna avser verksamhet på andra
arbetsplatser. Lagen bör därför förtydligas i detla avseende. Uttrycket
"egen arbetsplats" skall inte tolkas som en inskränkning jämfört med
nuvarande lydelse utan enbart som elt förtydligande i jämförelse med en
arbetsplats hos en annan arbetsgivare.

Av
särskild betydelse för den regionala fackliga förtroendemannens möjligheter att
fullgöra sill uppdrag blir bestämmelsen om rätt lill ledighet i 6 §. Ledighet
enligt denna paragraf kan komma i fråga för i princip varje uppdrag som är
fackligt i lagens mening. Ledighet kan sålunda begäras även för fackliga
uppgifter som inle avser den egna arbetsplatsen. Utgångspunkten i förtroendemannalagen
är alt del är arbelstagarorganisalionema som bestämmer vilka som skall vara
förtroendemän, hur många förtroendemännen skall vara och vilka uppgifter de
skall ha. Arbetsgivarens intresse av att få bättre överblick över sina
skyldigheter enligt lagen och de kostnader som de för med sig tillgodoses genom
bestämmelsen all ledighe-lerna inle får ha större omfattning än som är skäligt
med hänsyn lill förhållandena på arbetsplatsen. Hänsyn skall alltså las lill
del samlade utrymmet för facklig verksamhet när den fackliga organisationen
utser sina förtroendemän och fastställer deras uppgifter (jfr prop. 1974:88 s. 156).
Vid avvägningen av vad som är skälig ledighet i del enskilda fallet bör de
fackliga behoven bedömas mol bakgmnd bl. a. av antalet arbetstagare på
arbetsplatsen, arbetsstyrkans sammansättning och arbetets art. I förarbetena lill
förtroendemannalagen (prop. 1974:88 s. 165 och 220) har skrivits in den lolkningsprincipen
att typiskt sett större vikt bör kunna fästas och därmed större krav på
ledighet kunna ställas i fråga om etl fackligt uppdrag på den egna
arbetsplatsen än när del gäller ett uppdrag utanför arbetsplatsen.

En
bestämmelse om lillträdesrätt bör enligt min mening inte förändra nyss nämnda
principer om rätt lill ledighet. Även fortsättningsvis bör således ledighet för
verksamhet på den egna arbetsplatsen prioriteras. Det är dock i första hand en
uppgift för den lokala fackliga organisationen all göra en avvägning av hur del
disponibla ledighelsulrymmel bör begagnas.

Flera
organisationer befarar att tilllrädesrätten kommer alt medföra all ledighet för
fackliga uppdrag kommer att begäras i större omfattning än för närvarande. Jag vill
i detta sammanhang påpeka all fackliga förtroendemän redan nu har rätt lill
ledighet för externa uppdrag. Som flera organisationer understmkit fungerar tilllrädesrällen
redan nu i de flesta fall tillfredsställande och kontaktombud finns på många
ställen. En viss ökning av begäran om ledighet kan emellertid visa sig
ofrånkomlig om syftet med lagstiftningen skall uppnås.

Beträffande
SAF:s invändning att del inle är acceptabelt att en arbetsgi

vare inle kan påverka omfattningen av en regional förtroendemans besök

vill jag anföra följande. I de fall en arbetsplats får besök av en regional

facklig förtroendeman måste man naturligtvis utgå ifrån att förtroende- 13

-12
Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 157

mannen
från facklig synpunkt har behov av tillträde för sitt uppdrag. Del finns enligt
min uppfattning ingen anledning all befara att en regional förtroendeman skulle
göra besök som inle är berättigade.

Enligt 3 § är
arbetsgivaren skyldig att låta förtroendemannen disponera lokal eller annal
utrymme som fordras för det fackliga uppdraget. När del gäller exlem facklig
verksamhet bör emellertid varken den regionala fackliga förtroendemannens egen
arbetsgivare eller den arbetsgivare förtroendemannen har ell regionall uppdrag
hos vara skyldig all tillhandahålla lokal för den fackliga verksamheten. Förtroendemannalagen
bör därför ändras så alt en arbetsgivare blir skyldig all tillhandahålla
lokaler endast för den fackliga verksamhet som bedrivs hos honom med egna
fackliga förtroendemän. När en arbetsgivare bedriver verksamhet i så begränsad omfattning
att del inle finns några förtroendemän som är anställda hos honom, är fömtsättningama
all utkräva en sådan skyldighet oftast små. Finns del däremot en lokal facklig
representation på arbetsplatsen faller del sig naturligt att en regional
förtroendeman som hjälper lill i verksamheten också utnyttjar de lokaler som
har ställts lill förfogande. Givelvis skall den regionala fackliga
förtroendemannen ges möjlighet all använda sig av lämpligt utrymme på den
arbetsplats han besöker. Del ligger i tilllrädesrätten. Själva tilllrädesrätten
som sådan medför dock inle någon rätt all disponera särskilda lokaler för
facklig verksamhet.

Prop.
1989/90:157

3.3 Tystnadsplikt

Mitt förslag: Förtroendemannalagen
kompletteras med en bestämmelse om tystnadsplikt för de regionala fackliga
förtroendemännen. Ulan hinder av tystnadsplikten får förtroendemannen till en
ledamot i styrelsen för arbetstagarorganisationen föra vidare vad han fåll
kännedom om under tystnadsplikt. Tystnadsplikten gäller då också för
styrelseledamoten.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom vad avser den lagtekniska
utformningen.

Remissinstanserna: TCO,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet har inget emot förslagels
utformning av lystnadspliklsreglerna. SAF och Småförelagens Riksorganisation
anser alt förslaget med förhandling om tystnadsplikten är tungrott och inle
fungerar i praktiken. Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter om hänvisningen
lill 22 § medbestämmandelagen behövs eftersom bestämmelsen måste anses gälla
även för förtroendemän som inle är anställda av arbetsgivaren. Vidare påpekar
hovrätten att 9a§ är dispositiv och alt ell tillägg därför bör göras i 2§ andra
stycket.

Lagrådet: Som framhållits
av lagrådet berör bestämmelsen i den föreslagna paragrafens andra stycke den
privata sektorn, medan Iredje stycket av förevarande paragraf skall tillämpas
på regional facklig förtroendeman som är verksam inom den offentliga sektorn.
Del kan enligt lagrådels

14

mening
ifrågasättas om den föreslagna skillnaden mellan den privala och Prop.
1989/90:157 den offentliga sektorn är motiverad. Lagrådet tillägger dock all
frågans lösning torde kunna anslå lill en framtida översyn av
medbestämmande-lagstiftningen.

Skälen
för mitt förslag: Mot bakgrund av reglerna om lilllrädesräll lill arbetsplatserna
för utomstående fackliga företrädare föreslog nya arbets-rättskommiltén att
dessa regler borde kompletteras med bestämmelser om jäv och om tystnadsplikt. I
remissbehandlingen och den efterföljande debatten underströks från många håll
vikten av sådana regler. Arbetsgivaren, som ju inte har och inle heller bör ha
något inflytande på vem som ulses lill facklig företrädare, måste släppa in
utomstående på sin arbetsplats ulan den kontrollmöjlighet som ligger i ell anslällningsförfarande
och i del enskilda anställningsavtalet. Den utomstående blir därmed salt i stånd
all iaktta eller på annal säll skaffa upplysningar om t. ex. produktionsmetoder
eller andra känsliga tekniska förhållanden eller yrkeshemligheter i övrigt.
Risk för skada finns om uppgifterna sprids och denna risk understryks av alt
förtroendemannen kan vara anställd hos en konkurrent. Arbetsgivarens
möjligheter all ingripa är begränsade. Det finns därför ell behov av särskilda skyddsregler.
Tilllrädesrätten bör därför kompletteras med en bestämmelse om tystnadsplikt.

Rätten
lill information eller alt för fackliga ändamål få la del av bokföring eller
annat skriftligt material regleras inle i förtroendemannalagen. Dessa regler
finns i stället i medbestämmandelagen. Arbetsgivarens sekre-lessinlressen har lillgodosells
genom de motivutlalanden som gjorts om vidden av arbetsgivarens
informationsskyldighet enligt 19 § medbestämmandelagen och genom tyslnadspliktsreglerna
i 21 — 22 §§ samma lag. I förarbetena till 19 § medbestämmandelagen betonas all
arbetstagamas rätt lill information skall ha lill syfte att skapa fömtsättningar
för elt ändamålsenligt utövande av inflytande över arbetsgivarens verksamhet.
I förarbetena markeras också att del bör iakttas försiktighet i
rättstillämpningen när det rör sig om förhållanden av synnerligen hemlig natur,
t. ex. forsknings och utvecklingsarbete. Av 2l§ medbestämmandelagen framgår
all partema i första hand skall förhandla om tyslnadspliktsfrågor. Förhandlingarna
kan avse om tystnadsplikt över huvud skall förekomma men även hur långt
informationen får föras vidare inom den egna organisationen. Om inte enighet
uppnås kan frågan föras lill arbetsdomstolen för avgörande. Domstolen skall
därvid enligt 21 § andra stycket medbestämmandelagen förordna om
tystnadsplikt, i den mån del kan antas att del annars skulle föreligga
väsentlig skada för part eller annan. Dessa regler lar sikte på förhållandena
inom den privata sektom.

Regeringsformens
bestämmelser om yttrandefrihet anses utgöra ell hin

der mol att man inför tystnadsplikt genom avtal i offentliga anställningar.

I 14 kap. 7, 9 och 10§§ sekretesslagen (1980:100) finns en rad regler som

tillförsäkrar de offenlliganställdas fackliga förtroendemän rätt lill insyn

ulan hinder av annars gällande sekretessregler på sådana områden av den

offentliga verksamheten där förhållandena är jämförbara med den privala

sektoms, t.ex. i myndighetemas ekonomiska verksamhet, inom personal

vården, på arbetsmiljöns område osv. Reglema om utlämnande av sekre- 15

lessbelagda uppgifter lar
sikte inte bara på de inom myndigheten anställda Prop. 1989/90:157
förtroendemännen ulan gälleräven utomstående förtroendemän med uppgifter inom
myndigheten, t.ex. regionala förtroendemän eller regionala skyddsombud. De
reglerar också förtroendemännens rätt att föra sekre-lessbelagda uppgifter
vidare till styrelseledamöter inom den egna organisationen, oberoende av om de
är anställda vid myndigheten eller inle. De hos myndigheten anställda
förtroendemännen behåller den tystnadsplikt de har i tjänsten. För övriga
fackliga företrädare får myndigheten slälla upp förbehåll om tystnadsplikt.
Vidare finns regler om all sekretessen följermed en hemligstämplad handling
eller en sekretessbelagd muntlig uppgift när den förs vidare lill en annan
facklig företrädare och denne underrättats om sekretessen. Ansvaret vid brott mol
tystnadsplikten regleras i 20 kap. 3 § brottsbalken. Om brott mot
tystnadsplikten sker genom publicering i tryckt skrift eller genom all en
uppgift lämnas för sådan publicering gäller vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen.

Tystnadspliktsregeln
bör inle bli tillämplig på regionala fackliga förtroendemän i del offentligas
verksamhet. Beträffande dessa tillämpas i enlighet med vad som anförts ovan 14
kap. 7, 9 och 10§§ sekretesslagen. En hänvisning lill dessa bestämmelser bör
göras efler mönster av 7 kap. 13 § arbctsmiljölagen (1977:1 160).

När
del gäller utformningen av lystnadspliklsreglerna anserjag det mest ändamålsenligt
att anknyta lill moisvarande regler i medbestämmandelagen. En hänvisning bör
göras lill 21 § andra och tredje styckena medbestämmandelagen. Dessutom bör
del uttryckligt anges all en förtroendeman som med tystnadsplikt har mottagit
information för en arbetstagarorganisations räkning utan hinder av
tystnadsplikten får föra informationen vidare lill ledamot i styrelsen för
organisationen. Tystnadsplikten gäller sedan även för styrelseledamoten.

Reglerna
om tystnadsplikt bör vara disposijiva och kollektivavtal således kunna träffas
om särskilda lyslnadspliklsregler eller om annan ordning för prövning av frågor
om tystnadsplikt. Med anledning härav bör 2§ andra stycket i förtroendemannalagen
kompletteras.

Jag
är medveten om att utformningen av den föreslagna bestämmelsen medför att en
skillnad uppkommer mellan den privala och den offentliga sektorn på det sätt
lagrådet påpekat. Bestämmelsen har utformats enligt förebild av 22 §
medbestämmandelagen. Enligt denna bestämmelse finns ingen begränsning av
tystnadsplikten för informationsmotlagaren. Införs en sådan begränsning i förtroendemannalagen
uppstår visserligen överensstämmelse mellan förtroendemannalagen och
sekretesslagen i nu angivna hänseende men i stället uppkommer en skillnad när
det gäller tystnadspliktens begränsning mellan medbestämmandelagen och förtroendemannalagen.
Jag delar lagrådels uppfattning att lösningen på problemet får anslå lill en
framlida översyn av medbestämmandelagen görs.

16

3.4 Jäv

Prop.
1989/90:157

Mitt forslag: En
särskild bestämmelse om s. k. jäv som komplement lill reglerna om tystnadsplikt
behöver inte införas i förtroendemannalagen.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Arbetsdomstolen anser det vara av vikt all frågan diskuteras. Kammarrätten i
Sundsvall anser att frågan om en bestämmelse om "jäv" skall införas
bör anstå tills det i framtiden eventuellt visar sig om behov föreligger av en
sådan bestämmelse. SAF anser att jävsfrågan är utomordentligt viktig. Den
uppsökte arbetsgivaren kan ha etl myckel slarki sekretessintresse beträffande
hemliga tillverkningsmetoder, nya produkler, affärsförhållanden och liknande.
Del är enligt SAF rimligt att arbetsgivaren i sådana fall ges möjlighet all
vägra tillträde eller begränsa förtroendemannens verksamhet på arbetsplatsen.
Småföretagens Riksorganisation anser att det är absolut nödvändigt all tilllrädesrätten
kombineras med ell skydd för företagen i form av en jävsregel eller veto.

Skälen
för mitt förslag: Några motsättningar mellan de anställdas fackliga
företrädare och arbetsgivaren finns som regel inle när det gäller all hemlighålla
för företaget vitala uppgifter, som av ekonomiska eller liknande skäl inte bör
spridas till konkurrerande förelag. Tilllrädesrällen innebär endast en rätt för
förtroendemannen all faktiskt komma in på en arbetsplats och alt vara verksam
där i den omfattning som behövs för del fackliga uppdraget. De anställdas eller
deras företrädares rätt till information och insyn i företagens verksamhet är
reglerad genom bestämmelserna i medbestämmandelagen. I förarbetena till 19 § i
medbestämmandelagen (prop. 1975/76:105 bil. 1 s.235f, 366, 488 f och 532)
betonades alt arbetstagarsidans rätt till information skall ha lill syfte alt
skapa fömtsättningar för ett ändamåsenligl utövande av inflytandet över
arbetsgivarens verksamhet. Den skall också underlätta förhandlingar mellan
arbetsgivaren och arbetstagamas företrädare genom att säkerställa all båda
parter har samma faktaunderlag i sitt förhandlingsarbete. Men andra ovidkommande
syften skall inte kunna tillgodoses genom informationsrällen i 19§ medbestämmandelagen.
I förarbetena markerades också att del bör iakttas försiktighet i
rättstillämpningen när det rör sig om förhållanden av synnerligen hemlig
natur, t. ex. forsknings- och utvecklingsarbete, som befinner sig i del stadiet
att del ännu inte kan läggas till gmnd för beslut eller åtgärd som berör
verksamheten. Under riksdagsbehandlingen slogs det mer allmänt fast att risken
för skada måste komma med vid bedömningen av humvida vissa uppgifter skall
behöva lämnas ut eller inte. Undantagsmöjligheterna får, betonades det, inte
vara alllför begränsade med hänsyn lill att stora värden kan stå på spel.

För
den statliga sektom finns som jag tidigare anfört regler om tystnadsplikt för
offentliga funktionärer i sekretesslagen (1980:100). Tillträdesrätten till
vissa anläggningar etc. har i vissa fall av säkerhetsskäl begränsats genom
författningsbestämmelser, bl.a. i lagen (1940:358) med vissa

17

bestämmelser lill skydd
för försvaret m. m. jämte tillämpningsföreskrifter. Denna lag kommer från den 1
april 1991 att ersättas av lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
Av 2§ i förtroendemannalagen följer all dessa särskilda föreskrifter även
gäller fackliga förtroendemän. Det är således endast förtroendemän som redan på
grund av sina ordinarie Ijänst-göringsuppgifler har rätt all få tillträde till
skyddade anläggningar eller som genom särskilda författningsbestämmelser får en
moisvarande rätt som kommer all ha sådan lillträdesrätt. Delta överensstämmer
också med vad som gäller beträffande lillträdesrätt till sådana anläggningar
för skyddsombud enligt arbelsmiljölagsliflningen.

Frågan om en s. k.
jävsregel som komplement till reglerna om lystnadsplikt diskuterades utförligt
i samband med förslaget till ny förtroendemannalag. Del är min uppfattning all
man från arbetsgivarsidan överdrev farhågorna av alt lillträdesrälten kunde
utnyttjas i felaktigt syfte. Eftersom medbeslämmandelagsliflningen vid den
tidpunkten var relativt ny kan man ha förståelse för en viss försiktighet från
arbetsgivarsidan. Del har emellertid i dag gått närmare 15 år sedan
medbestämmandelagen trädde i kraft. Del har under årens lopp växt fram olika
former av ulvecklingsavlal mellan arbetsmarknadens parter och kontaktombud
förekommer nu i anledning härav på flertalet arbetsplatser. De remissinstanser
som är negativa till förslaget om tilllrädesräll har bl.a. påpekat att
lagstiftning inle behövs eftersom tillträdesrättenlfungerar väl. Ingen
remissinstans har hävdat all del förekommer problern i samband med tilllrädesrätten.
Även verksamheten med s.k. regionala skyddsombud enligt arbctsmiljölagen, där
problemställningen i samband med tilllrädesrätten är likartad den för regionala
fackliga förtroendemän, fungerar såvitt framkommit mycket väl. Jag anser därför
att en särskild jävsregel i nuläget inle är erforderlig. Jag delar således den
uppfattning som framförts i promemorian att det måste förutsättas all den
fackliga organisationen endast utser sådana förtroendemän som inle kan ha
yrkesmässiga intressen motsatta den arbetsgivare som är skyldig all låta dessa
verka på sin arbetsplats. Jag får emellertid följa utvecklingen och återkomma
med förslag i frågan om behov av lagstiftning visar sig föreligga.

Prop.
1989/90:157

3.5 Skadestånd

Mitt
förslag: Arbetstagarorganisationen blir skadeslåndsskyldig om en förtroendeman
eller ledamot i styrelsen för en arbetstagarorganisation bryter mol den
föreslagna regeln om tystnadsplikt. En möjlighet lill jämkning av skadestånd
införs i lagen.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom vad avser möjligheten till
jämkning av skadeståndet.

Remissinstanserna:
Hovrätten för Övre Norrland anför all I0a§ i promemorians lagförslag är
otydlig och tveksamhet kan uppkomma om paragrafen skall tillämpas om
överträdelse mol tystnadsplikten skett men

skada
inle uppkommit. Hovrätten påpekar vidare att även annan lagstiftning kan leda lill
straffansvar för brott mot tystnadsplikten och ätt behov kan föreligga av en
bestämmelse om jämkning av skadestånd. Arbetsdomstolen anför all tekniken med
en 10a§ om arbetstagarorganisationens skadeståndsansvar vid tystnadspliktsbrott
synes kunna föra med sig att man går miste om sedvanlig arbetsrältslig
reglering av frågorna om rätt lill allmänt skadestånd och om jämkning av
skadeståndsansvaret.

Skälen för mitt förslag:
Skadeståndsregeln i 10§ förtroendemannalagen är inle så avpassad alt den
träffar brott mot den föreslagna regeln om tystnadsplikt. Om tyslnadspliklsregeln
skall få någon betydelse bör den sanktioneras. Detta bör lämpligen ske genom en
skadeståndsskyldighet. Med hänsyn lill den anknytning som tyslnadspliklsregeln
har lill motsvarande bestämmelser i medbestämmandelagen bör även medbestämmandelagens
motsvarande skadeståndsregler tjäna som förebild. Påföljden av brott mot den i 9a§
förtroendemannalagen avsedda tystnadsplikten blir normalt skadestånd.
Skadestånd kan utgå både för ekonomisk och för ideell skada.
Skadeståndsansvaret då en regional facklig förtroendeman har brutit mol
tystnadsplikten bör dock enligt I0a§ läggas på arbetstagarorganisationen och
något personligt skadeståndsansvar bör inte komma ifråga.

Bevisbördan
för all det är någon av organisationens företrädare som har bmtit mot
tystnadsplikten kommer all ligga på arbetsgivaren. Enbart del förhållandel all
en viss uppgift eller ell visst förhållande har kommit till någon utomståendes
kännedom kommer alltså inte all utgöra gmnd för skadeslåndsskyldighet.

När
del gäller hovrättens för Övre Norrland synpunkt all 10 a § är otydlig vill jag
påpeka att i de fall som skadestånd kan följa enligt paragrafen skall 20 kap.
3 § brottsbalken inte tillämpas. Vidare vill jag framhålla att straffsladgandet
i brottsbalken riktar sig mol den som bryter mot lagstadgad tystnadsplikt och inle
sådan tystnadsplikt som följer av kollek-livavtal.

Jag
delar den uppfattning som framförts av hovrätten för Övre Norrland och
arbetsdomstolen alt en regel om möjlighet lill jämkning av skadestånd bör
införas i lagen.

Prop.
1989/90:157

3.6 Kostnader

Mitt förslag:
Kostnaderna för verksamheten med regionala fackliga förtroendemän får bäras av
de fackliga organisationerna själva.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna:
Landstingsförbundet och Småförelagens Riksorganisation delar promemorians
uppfattning all kostnaderna får bäras av de fackliga organisationerna. LO anser
alt kostnaderna skall bäras av produktionen. TCO anser att det allmänna bör
finansiera reformen. SACO föreslår att de fackliga organisationerna fritt får
disponera den lokala fackliga liden och på så sätt omdisponera medel till
regional facklig verksamhet.

19

Skälen
för mitt förslag: När det gäller finansieringen av verksamheten Prop.
1989/90:157 med regionala fackliga förtroendemän, främst lönekostnader,
uppkommer dels frågan om del allmänna över huvud bör slå för dessa kostnader
och dels vid ett jakande svar frågan om denna verksamhet är av sådan betydelse
att den vid bristande resurser skall prioriteras framför andra angelägna
verksamheter.

När
del gäller den första frågan anserjag alt del är principiellt tveksamt all låta
del allmänna svara för kostnader som har samband med regional facklig
verksamhet. Det är viktigt att denna verksamhet finansieras av de fackliga organisationema
själva. Den fackliga verksamheten bör inle vara beroende av medel från del
allmänna. Utan att ytterligare ulveckla denna fråga kan man emellertid konstalera
all del statsfinansiella lägel inle medger statliga bidrag till denna
verksamhet. Kostnaderna får därför bäras av de fackliga organisationerna.

En
ytterligare fråga är om kostnadema ska bäras av produktionen såsom LO
föreslagit. Detta är dock i första hand en fråga för arbetsmarknadens parter
all diskutera i förhandlingar. Jag avser att följa vad som vidare händer i
denna fråga.

4 Ikraftträdande

Jag
förordar att de nya bestämmelserna får träda i kraft den 1 januari 1991.

5 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättats förslag lill lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen.

6 Specialmotivering

Förslag
till lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen.

1
§ Denna lag tillämpas på den som har utsetts av en arbetstagarorganisation all
som facklig förtroendeman företräda de anställda på viss arbetsplats i frågor
som rör förhållandet till arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet
sammanhängande frågor.

Med
arbetstagarorganisation avses i denna lag organisation som är eller brukar vara
bunden av kollektivavtal för de arbetstagare som berörs av förtroendemannens
verksamhet.

Lagen
tdlämpas på en facklig förtroendeman då organisationen har

underrättat arbetsgivaren om del fackliga uppdraget. I förhållande lill

förtroendemannen bestämmer organisationen när lagen skall gälla för

honom. 20

Genom en ändring i
paragrafens första stycke blir lagen tillämplig på en Prop. 1989/90:157 förtroendeman
som har utsetts av en arbetstagarorganisation. Med arbetstagarorganisation
avses såväl lokal som central sådan. Ändringen innebär all en förtroendeman nu
även kan ulses av en central arbetstagarorganisation och alltså inte längre
behöver ha lokal förankring lill en speciell arbetsgivare. För att ytterligare
markera alt lokal förankring inle längre behövs har ordet
"arbetstagare" bytts ut mot ordet "den". Som en konsekvens
av detta ändras också paragrafens andra stycke.

2 §
Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller

den bestämmelsen. Även avvikande bestämmelse i annan författning än

lag gäller, om den avser fråga om företrädesrätt lill fortsall arbete eller

förläggning av ledighet för facklig förtroendeman, vars avlöningsförmåner

faslslälles under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen

bestämmer, eller facklig förtroendeman hos riksdagen eller dess verk.

Avtal
som innebär att en facklig förtroendemans rättigheter enligt denna lag
inskränks är ogiltigt i den delen. Avvikelse får dock göras från 1,5 — 7§§, 8§
första stycket och 9a§ första och andra styckena med slöd av kollektivavtal som
på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som är all anse
som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet.

Ändringen
i andra stycket innebär all den nya regeln i 9a§ om rätt för arbetsgivaren att
förhandla om tystnadsplikt när det gäller regionala fackliga förtroendemän är disposiliv.
Kollektivavtal kan alltså träffas t. ex. om särskilda lyslnadspliklsregler
eller om annan ordning för prövning av frågor om tystnadsplikt.

3 §
En arbetsgivare får inte hindra en facklig förtroendeman alt fullgöra

sitt uppdrag.

Om uppdraget avser en annan arbetsplats än förtroendemannens egen, är arbetsgivaren
på den arbetsplatsen skyldig alt låta förtroendemannen få tillträde och vara
verksam i den omfattning som behövs för uppdraget. Verksamheten får dock inle
medföra betydande hinder för arbetets behöriga gång.

Förtroendemannen
skall ges tillfälle all disponera lokal eller annat utrymme på den egna
arbetsplatsen som fordras för det fackliga uppdrag som utförs där.

I
paragrafens andra stycke införs en lillträdesrätt för förtroendemän lill arbetsplatser
där de inte själva är anställda.

I
den allmänna motiveringen har under avsnitt 3.2 utförligt behandlats frågan om s.
k. regionala fackliga förtroendemän. Därmed avses förtroendemän med fackliga
uppgifter på ell antal arbetsplatser, eller hos elt antal arbetsgivare.
Förtroendemannen kan vara anställd hos en av arbelsgivama men del kan också
gälla en ombudsman eller en annan funktionär hos en arbetstagarorganisation,
vilken helt ägnar sig ål facklig verksamhet.

Den
lilllrädesräll som föreskrivs i paragrafens andra stycke fömtsätter,

på samma sätt som i övrigt i förtroendemannalagen, att det föreligger elt

kolleklivavlalsförhållande mellan den arbetstagarorganisation för vars

räkning den fackliga verksamheten skall bedrivas och den förpliktade 21

arbetsgivaren, i detta
fall den arbelssgivare som skall medge tillträde. Prop. 1989/90:157 Liksom i
övrigt gäller också som allmänna fömtsättningar all del ankommer på
arbetstagarorganisationen all utse förtroendemännen och all lagens regler har
avseende endast på sådana aktiviteter som är att betrakta som facklig
verksamhet i lagens mening. Det fömtsätts vidare att arbetstagarorganisationen
har medlemmar på arbetsplatsen.

Tilllrädesrällen
gäller för alla fall där en kolleklivavlalsbunden arbetstagarorganisation vill
bedriva facklig verksamhet på en arbetsplats genom en förtroendeman som inle är
anställd där. Den gäller sålunda både gentemot arbetsgivare som inle har
förtroendemannen anställd hos sig och gentemot arbetsgivare som har flera
arbetsplatser och som har förtroendemannen anställd på en av dem. Tilllrädesrätten
gäller även om del skulle finnas förtroendemän som är anställda på
arbetsplatsen. Som ytterligare fömtsättning för lillträdesrälten gäller alt
arbetstagarorganisationen har underrättat arbetsgivaren i enlighet med 1 § iredje
stycket förtroendemannalagen. Underrättelse skall ske både till den regionala
förtroendemannens egen arbetsgivare och lill den eller de arbetsgivare hos
vilken han avser all utöva sill uppdrag som regional facklig förtroendeman. För
att underlätta för den arbetsgivare som den regionala förtroendemannen avser
all besöka kan det vara lämpligt att i förväg anmäla sill besök.

Rätlen
att vara verksam på arbetsplatsen tillkommer förtroendemannen i den omfattning
som behövs för uppdraget. Denna regel är väsentligen ell ullryck för den
allmänna gmndsalsen all förtroendemannalagen bereder utrymme enbart för facklig
verksamhet som är behövlig från legitima fackliga synpunkter. Del är emellertid
inte meningen, all regeln skall las lill inläkl för anspråk från
arbetsgivarsidan på att få kontrollera uppläggningen av den fackliga
verksamheten och anlägga synpunkter på valet mellan olika handlingsalternativ m.
m. Snarare får regeln den betydelsen att tillträde inte behöver medges när det
från den fackliga sidan över huvud inte kan anges några rimliga moliv för
begäran om tillträde. Vid en tvist beträffande tilllrädesrätten har
arbetstagarsidan tolkningsföreträde enligt bestämmelserna i 9 § förtroendemannalagen.

Den
regionala förtroendemannens rätt att vara verksam sträcker sig inle längre än
den anställde förtroendemannens. En arbetsgivare behöver inte tåla all den
regionala fackliga förtroendemannens verksamhet förorsakar betydande hinder för
arbetets behöriga gång.

Av
tredje stycket framgår alt en arbetsgivare är skyldig alt ge en förtroendeman
tillfälle all disponera lokal eller annat utrymme endast om förtroendemannen
är anställd på arbetsplatsen och uppdraget gäller facklig verksamhet som utförs
där. Givetvis skall den regionala fackliga förtroendemannen ges möjlighet all
använda sig av sådana utrymmen som krävs för att kunna utnyttja tilllrädesrätten.
Själva lillträdesrälten medför dock inte rätt all disponera särskilda lokaler
för facklig verksamhet.

7
§ Vid ledighet som avser den fackliga verksamheten på förtroendeman

nens egen arbetsplats skall den fackliga förtroendemannen ha rätt lill

bibehållna anställningsförmåner.

Beror det på arbetsgivaren att den fackliga verksamheten som avser 22

förtroendemannens
egen arbetsplats förläggs till annan lid än förtroende- Prop. 1989/90:157
mannens ordinarie arbetstid, skall ersättning utgå till förtroendemannen som om
han hade utfört arbete för arbetsgivarens räkning.

Även
uppkomna merkostnader skall ersättas, om de beror på arbetsgivaren.

Om
anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad lid, skall med sådan tid
likställas lid som avses i första och andra styckena.

I
första stycket markeras att den fackliga förtroendemannen har rätt lill bibehållna
anställningsförmåner endast vid ledighet som avser den fackliga verksamheten
på förtroendemannens egen arbetsplats.

Även
i andra stycket markeras att bestämmelsen tillämpas endast beträffande
förtroendemannens egen arbetsplats.

9
a § En arbetsgivare som enligt 3§ andra stycket är skyldig att ge en facklig
förtroendeman tillträde till en arbetsplats och låta förtroende- ' mannen vara
verksam där, har rätt till förhandling med den berörda arbetstagarorganisationen
om tystnadsplikt rörande den information som skall lämnas till
förtroendemannen.

I
sådana fall tillämpas 21 § andra och tredje styckena lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet. Vad en facklig förtroendeman har fått kännedom om
med tystnadsplikt som avses iförsta stycket får förtroendemannen trots
tystnadsplikten föra vidare till en ledamot i styrelsen för arbetstagarorganisationen.
I ett sådant fall gäller tystnadsplikten även för styrelseledamoten.

I
fråga om den som utövar ett uppdrag enligt 3§ andra stycket på en arbetsplats i
det allmännas verksamhet tillämpas 14 kap. 7, 9 och 10§§ sekretesslagen
(1980:100) i stället för bestämmelserna i första och andra styckena.

I
9 a § första stycket regleras vad som gäller när en förtroendeman begär tillträde
och det föreligger etl behov av alt fastställa vissa restriktioner för förtroendemannens
verksamhet på arbetsplatsen i form av tystnadsplikt.

Efter
mönster av 21 § medbestämmandelagen har därvid föreskrivits all frågor om
tystnadsplikt i första hand skall göras till föremål för förhandling mellan
arbetsgivaren och den berörda arbetstagarorganisationen. Förhandlingen kan
avse inte bara humvida tystnadsplikt över huvud skall komma i fråga. Även
frågan hur långt förtroendemannen får föra vidare sina iakttagelser till den
egna organisationen kan bli föremål för förhandling. Förhandlingen kan också
avse tystnadspliktens varaktighet, t.ex. humvida information om ell visst
förhållande efler en tid får spridas lill en större krets.

Av
hänvisningen till 21 § andra stycket medbestämmandelagen framgår

all arbetsgivaren eller arbetstagarorganisationen kan föra tystnadsplikts-

frågan lill domstol, om enighet inte kan nås vid förhandlingen. Av samma

lagmm framgår att domstolen kan förordna om tystnadsplikt i den ut

sträckning som är nödvändig för all undanröja risk för väsentlig skada för

part eller annan. Därvid är del från konkurrenssynpunkt betydelsefulla

frågor, t.ex. rörande produktionsmetoder, yrkeshemligheter och andra

liknande omständigheter av vitalt affärsintresse eller annal liknande in

tresse, som träder i förgmnden. Självfallet får förtroendemannens engage- 23

mang
på andra arbetsplatser sin betydelse vid den avvägning som får göras Prop.
1989/90:157 mellan risken för skada, som kan drabba arbetsgivaren eller annan
om en viss uppgift eller annan iakttagelse kommer ut, och det fackliga
intresset all föra vidare vunna kunskaper lill en större krets.

Del
förhållandel alt någon hänvisning inte har gjorts lill 21 § första stycket
medbestämmandelagen bör förstås på del sättet all förtroendemannalagen inte
kräver både lokal och central förhandling innan frågan får dras inför domstol.
En sådan förhandlingsskyldighet kan dock följa av kollektivavtalens
förhandlingsordningar. En förtroendeman har rätt att föra vidare även uppgifter
förenade med tystnadsplikt till en styrelseledamot i en
arbetstagarorganisation. Tystnadsplikten gäller sedan även för styrelseledamoten.

I
21 § andra och Iredje styckena av medbestämmandelagen finns vidare regler om
den frist som skall iakttas av arbetsgivaren, om han vill föra tyslnadspliktsfrågan
lill domstol, nämligen senast lio dagar efter det all förhandlingen har
avslutals. Dessutom finns den i detta sammanhang vikliga föreskriften, all om
en arbetsgivare har påkallat förhandling om tystnadsplikt, så gäller intill
dess frågan har blivit slutligt avgjord den tystnadsplikt som arbetsgivaren
kräver. En förutsättning härför är dock alt kravet inte är obefogat och att del
har framställts i god tro. Denna inskränkning är avsedd att vara rent förebyggande,
nämligen all avhålla från meningslösa eller i Irakasserisyfte ställda krav på
tystnadsplikt. Av reglernas formulering framgår vidare, all den temporära
tystnadsplikten enligt arbetsgivarens förhandlingsframslällning inle kan
undanröjas av domstol genom inlerimisliskt beslut. Det fömtsätts dock att
domstolens slutliga avgörande meddelas med skyndsamhel. Beträffande den närmare
innebörden i övrigt av de i lagtexten angivna lystnadspliklsreglerna i
medbestämmandelagen hänvisas till prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 367 f och 489. Tyslnadspliklsregeln
är disposiliv.

Av
tredje stycket framgår att bestämmelsen om tystnadsplikt inle är tillämplig på
regionala fackliga förtroendemän i del offentligas verksamhet. Beträffande
dessa tillämpas i stället 14 kap. 7, 9 och 10§§ sekretesslagen. Denna
bestämmelse har kommenterats i avsnitt 3.3.

10
a § Om en facklig förtroendeman eller en ledamot i styrelsen för en arbetstagarorganisation
bryter mot den tystnadsplikt som avses i 9a§första och andra styckena eller obehörigen
utnyttjar kunskaper som förtroendemannen eller styrelseledamoten har fått
under sådan tystnadsplikt, svarar arbetstagarorganisationen för den skada som
uppkommer. I ett sådant fall följer inte ansvar enligt 20 kap. 3§ brottsbalken.

Om
det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Påföljden
av brott mol den i 9a§ förtroendemannalagen avsedda tyst

nadsplikten är normall skadestånd. Skadestånd kan utgå både för ekono

misk och för ideell skada. Skadeståndsansvaret, då en regional facklig

förtroendeman har bmtit mol tystnadsplikten, läggs dock enligt IOa§ på

arbetstagarorganisationen och något personligt skadeståndsansvar avses

inle komma i fråga. Organisationens skadeståndsansvar är strikt och del

kvarstår även om förtroendemannen har lämnat sitt uppdrag, när han 24

bryter mol tystnadsplikten
Ofr prop. \ 91 5I1 6 : 105 bil. 1 s. 421). En annan Prop. 1989/90:157 sak
är att bevisbördan för alt det är någon av organisationens företrädare som har
brutit mot tystnadsplikten ligger på arbetsgivaren. Enbart del förhållandel att
en viss uppgift eller ell visst förhållande har kommit lill någon utomståendes
kännedom grundar alltså inle skadeslåndsskyldighet. I vissa speciella
situationer kan oavsett lydelsen av I0a§ även länkas andra påföljder än
skadestånd enligt förtroendemannalagen. Del följer nämligen av 2§ alt både
straff och skadestånd kan komma ifråga vid sådana kvalificerade tystnadspliktsbrott
som t. ex. vid brott mol reglerna i 3 — 5 §§ lagen med vissa bestämmelser mot
illojal konkurrens, reglerna om trolöshet mot huvudman i 10 kap. 5§
brottsbalken, de särskilda lystnadspliklsreglerna i 9 kap. 6 §
rättegångsbalken saml 5 kap. 4 § rättegångsbalken och 7 kap. 4 — 6§§
tryckfrihetsförordningen saml 7 kap. 3§ tryckfrihetsförordningen. Reglerna i
10a§ avser inle de nu berörda påföljderna. Bestämmelsen skall också förstås på
del sättet all den inle utesluter individuellt skadeståndsansvar enligt
allmänna regler om skadestånd på gmnd av brottslig handling. I fråga om
skadestånd vid tystnadspliktsbrott enligt förtroendemannalagens regler hänvisas
i övrigt lill vad som sägs i medbestämmandelagens förarbeten om motsvarigheten
i den lagen (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 420 ff, 505 ff, 537). Genom andra
stycket blir det möjligt all jämka skadeståndsansvaret.

7 Hemställan

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen att anta del av lagrådet granskade
lagförslaget.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens övervägande och beslutar att genom proposition
anta det förslag som föredraganden lagt fram.

25

Sammanställning av remissyttranden över pp- 1989/90:157

promemorian Regionala fackliga förtroendemän, '' *

1 Remissinstanserna

Efter
sedvanligt remissförfarande har yttrande över promemorian avgivits av

Hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Sundsvall, postverket,
arbetarskyddsstyrelsen, arbetsdomstolen, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet,
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO),
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Småföretagens Riksorganisation,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) och polisförbundet.

Arbetsmarknadsstyrelsen,
statens industriverk, länsstyrelsen i Stockholms län och statens
arbetsgivarverk har avstått från att avge yttrande.

2 Allmänt

Kammarrätten
i Sundsvall, arbetarskyddsstyrelsen, LO, TCO, SACO och

polisförbundet tillstyrker
förslaget i stort.

Postverket
har inte haft något all erinra.

Hovrätten för Övre
Norrland och arbetsdomstolen har ej yttrat sig över

behovet
av föreslagen lagreglering av tilllrädesrätten.

Landstingsförbundet,
Svenska Kommunförbundet, SAF, KFO, LRF och

Småföretagens
Riksorganisation avstyrker förslaget.

3 Tillträdesrätten

LO
anser del vara av yttersta vikt att fackliga företrädare tillförsäkras en ovillkoriig
rätt all besöka alla arbetsplatser inom organisationens område.

TCO
ser positivt på att lillträdesrälten regleras för det fåtal tillfällen, då ombudsmän
från arbetstagarorganisationer har svårighet all komma in på ett förelag där ell
kollektivavtal gäller mellan parterna. Då del gäller rätten för anställd vid annal
förelag all få tillträde torde denna få myckel liten effekt, utan att finansieringsfrågan
lösts.

Arbetarskyddsstyrelsen
anför.

De
föreslagna lagändringarna om tilllrädesräll för s. k. regionala fackliga

förtroendemän kan få betydelse för de regionala skyddsombuden. Genom

alt lagen om facklig förtroendemans ställning föreslås gälla även andra

fackliga förtroendemän än arbetstagare kommer även de regionala skydds

ombuden all omfattas av lagen. Fr. o. m. den 1 januari 1990 har kravet på

yrkesinspektionens medgivande för utseende av regionall skyddsombud

upphört att gälla. Eftersom de regionala skyddsombudens verksamhet inte

är
tänkt alt förändras genom lagändringen är det angelägel all de även i

fortsättningen får tillträde lill de olika arbetsställen där de ska verka. 26

Arbetarskyddsstyrelsen
tillstyrker därför förslaget om en lagstadgad rätt Prop. 1989/90:157

till tillträde för s. k. regionala fackliga förtroendemän. Bilaga
1

SACO
ställer sig bakom förslaget lill ändringar i förtroendemannalagen avseende
regionala fackliga förtroendemäns rätt till tillträde lill annan än den egna
arbetsplatsen. SACO-förbunden upplever inle heller idag den formella lillträdesrälten
som något större problem för fackligt förtroendevalda och ombudsmän. Däremot
skulle regionala fackliga förtroendemän förbättra fömtsättningama för ell
fackligt inflytande på små arbetsplatser, där en del av SACO-förbundens
medlemmar finns.

Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet anför.Inom landstingen och de flesta kommuner
pågår etl förändringsarbete som syftar lill all så långt som möjligt föra ut
beslutsbefogenheter lill dem som bedriver verksamheten. I konsekvens härmed
växer det för närvarande inom landstingen och i kommunema fram etl arbetsplalsinriktal
medbestämmande. Förbundsstyrelserna anser all denna utveckling av
medbestämmandet är viktig och skall stödjas. Med den utgångspunkten anser styrelsema
att del nu framförda förslaget kan fördröja en önskvärd utveckling av medbestämmandet.
Behovet av stöd från regionala fackliga förtroendemän för den lokala fackliga
verksamheten inom kommunema synes också vara begränsat då den lokala fackliga
verksamheten i kommunema i allmänhet är väl utbyggd. Men i den mån lokal
arbetstagarorganisation behöver etl adekvat slöd från regionala fackliga
förtroendemän ute på arbetsplatsen har del aldrig förekommit all man har
avvisat detla slöd. Frågan är också reglerad i avtal mellan parterna. En
lagreglering av tilllrädesrätten medför att den vid tvist kan bli föremål för
arbetstagarsidans tolkningsföreträde. Det finns många verksamheter inom
landstingen och i kommunerna dit utomstående inle skall ha tillträde av t.ex.
säkerhels-, integritets- eller medicinska skäl. Det är därför inle rimligt att
arbetstagarsidan skall kunna utöva tolkningsföreträde vid tvist om tillträde.

.f
anför. Del föreligger inle något behov av en lagstiftning om lillträ

desrätt för regionala förtroendemän. I promemorian påslås att det för

närvarande föreligger missförhållanden beträffande tilllrädesrällen. Detla

påstående gmndas inle på någon utredning eller undersökning. Enbart det

förhållandet att det år efter år motionerats i riksdagen om en lagfäst

lillträdesrätt kan inte ulan vidare las lill inläkl för all det råder sådana

missförhållanden som motiverar en lagändring. Riksdagen har också regel

mässigt avslagit dessa motioner. Enligt vad föreningen har erfarit vid

kontakter med företrädare för de olika arbetsgivareförbunden har dessa

inle mött något missnöje från de fackliga organisalionemas sida med de

rådande förhållandena eller krav på lagreglering avseende regionala förtro

endemän. Vad gäller den lokala fackliga verksamheten är föreningens

gmndläggande inställning den all sådan verksamhet bör ulföras av någon

som är verksam på arbetsplatsen ifråga. Denna tanke återfinns också i

ulvecklingsavlalel. Enligt del avtalet är parterna överens om alt del är

betydelsefullt all del är de anställda och deras fackliga representanter i

förelaget som i första hand skall utöva medbestämmandet och inflytandet.

Del föreliggande förslaget om regionala förtroendemän är ägnat all mot

verka en utveckling i enlighet med dessa tankar. 27

KFO anför. Goda relationer
mellan de anställda och företagen är Prop. 1989/90:157 nödvändiga för att
förelagen ska bli framgångsrika. De för förelagen och Bilaga 1 de anställda
avgörande frågorna löses bäst av dem, som känner till de lokala förhållandena.
Den arbetsrältsliga lagstiftningen vilar på den gmnden all del är de lokala
partema som i första hand ska lösa uppkomna frågor. För all exempelvis
medbestämmandet på sikt ska vara fmklsaml måste inflytandet ges till de vid
företaget anställda. Mol bakgmnd av detta anser KFO all lagstiftningen bör
underlätta att lokala arbetstagarorganisationer bildas på de enskilda
arbetsplatserna. Detla måste även gälla de små arbetsplatserna; 1 del nya
medbestämmandeavtalet för KFO, LO och PTK rekommenderas all facken utser
kontaktombud på arbetsplatser där klubbar saknas. Enligt KFO:s mening
föreligger en risk att den föreslagna lagändringen kan försvåra bildandel av arbelsplalsförlagda
klubbar. Av-lalspartema bör i kollektivavtalet reglera tilllrädesrätten för
fackliga funktionärer och fackliga förtroendemän.

LRF
finner inle all del av del översända remissunderiagel framgår all del
föreligger något särskilt behov av lagreglering av lillträdesrälten till andra
arbetsplatser än den egna för s. k. regionala fackliga förtroendemän. Arbetstagarorganisationen
har enligt ulvecklingsavlalel rätt att utse kon-laklombud/arbetsplalsombud på
mindre förelag. I ulrednings-PM framhålls också all lagen genom kollektivavtal
kan anpassas lill den fackliga verksamheten i del särskilda fallet, vilket
utnyttjas av flera fackförbund. Frågan gäller bl. a. om större företag skall
åläggas all ulan särskild ersättning släppa lill fackliga förtroendemän till
mindre förelag som ej har facklig representation. För lanlbmkskooperalionens
del torde frågan snarare medföra ölägenheter eftersom den uppkomna ledigheten
inte kan fömtses och därför inle planeras med arbetsgivaren. Gmndläggande måste
vara att medbestämmandet utövas av de anställda och deras fackliga representanter
i företaget.

Småföretagens
Riksorganisation avstyrker förslaget. Organisationen vill

istället begränsa de fackliga förtroendemännens rätt lill ledighet enligt

förtroendemannalagen till facklig verksamhet som är väsentlig för arbets

tagarna på den enskilda arbetsplatsen. Förslaget om regionala fackliga

förtroendemän kan komma all medföra betydande kostnader och problem

för de förelag varifrån förtroendemannen las. Del är de enskilda arbetsta

gama och inle de fackliga organisationerna som skall ha rätt lill medbe

stämmande i förelagen. Om man vill ulveckla företagsdemokratin är del

viktigt all man i de små förelagen bygger på de naturliga fömtsättningar

lill samverkan som finns där. Del utmärkande för småförelag är all de

anställda har direkt kontakt med förelagsledaren som samtidigt är förela

gels ägare. I de minsta företagen arbetar dessutom förelagaren vanligen

tillsammans med de anställda i den direkta produktionen. Del är då

naturiigt att man under arbetets gång och på raster samtalar om arbetet,

dess uppläggning och eventuella förändringar. Organisationen anser att

förelagens skyldigheter enligt medbestämmandelagen skall fullgöras gente

mot de enskilda arbetstagarna om det inle finns någon representant för

den fackliga organisationen på företaget. Del finns då inte heller något

behov av regionala fackliga förtroendemän. 28

4 Tystnadsplikten Prop. 1989/90:157

Bilaga 1 Hovrätten
för Övre Norrland anför.

Det
kan ifrågasättas om hänvisningen till 22 § medbestämmandelagen överhuvud behövs
eftersom denna bestämmelse måste anses gälla även för förtroendemän som inte är
anställda av arbetsgivaren. Om hänvisningen är nödvändig, bör andra stycket
kunna formuleras på detta säll: "1 sådana fall tillämpas 21 § andra och Iredje
styckena lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Vidare gäller
reglerna i 22§ i samma lag om rätt alt utan hinder av tystnadsplikten föra
information vidare." Del kan också erinras om att 22 § medbestämmandelagen
enligt 4§ andra stycket samma lag är dispositiv — genom kollektivavtal får del
göras avvikelse från föreskrifterna i bl.a. 22§. Den rätt all föra vidare
information som införs genom förslaget till 9a§ andra stycket bör därför också
vara disposiliv. Delta kan lämpligen ske genom ell tillägg lill 2§ andra stycket
förtroendemannalagen.

TCO
anser all reglema om tystnadsplikt är avvägda på elt för båda parter rimligt säll.

SAF
anför. Beträffande den uppsökte arbetsgivarens rätt till tystnadsplikt skall
enligt förslaget medbestämmandelagens regler om tystnadsplikt tillämpas.
Föreningen har tidigare i skilda sammanhang kritiserat dessa regler såsom
varande otillräckliga såvitt gäller arbetsgivarens sekretessbehov. Denna
kritik gör sig naturligtvis gällande även beträffande del nu föreliggande
förslaget. I detta sammanhang tillkommer emellertid den omständigheten all
utomstående iredje man, exempelvis näringsidkare som har en affärsrelation lill
arbetsgivaren, kan ha elt berättigat intresse av sekretess. Del framstår som
oacceptabelt all dessa näringsidkares sekre-lessinlresse ska vara beroende av
förhandlingar som förs mellan den uppsökte arbetsgivaren och vederbörande
arbetstagarorganisation. Den föreslagna rätten till tystnadsplikt framstår
vidare som betydelselös i praktiken. Någon rätt till absolut tystnadsplikt är
det inte fråga om. Dessutom är det föreslagna systemet med förhandling och i
sista hand en prövning i arbetsdomstolen så tidskrävande all möjligheten all
erhålla tystnadsplikt i realiteten blir närmast illusorisk. I detta sammanhang
skall särskilt noteras alt förslaget, som påpekas ovan, inle ålägger den
fackliga organisationen någon skyldighet alt anmäla besöket i förväg.

Småföretagens
Riksorganisation anför. Fömtom direkta förelagshemlig-heler finns del en mängd
andra uppgifter som kan skada företaget om de läcker ut. Det framstår som ell alllför
tungrott syslem alt företaget skall tvingas förhandla om tystnadsplikt och i
värsta fall gå vidare till domstol för att skydda uppgifter som man anser vara
ömtåliga. Åtminstone när det gäller regionala fackliga förtroendemän måste
arbetsgivarens bedömning av behovet av tystnadsplikt vara avgörande. För
regionala fackliga förtroendemän som skall verka på flera olika förelag kan
det lätt uppstå dubbla lojaliteter och de bör därför omfattas av brottsbalkens
straffbestämmelser om brott mol tystnadsplikt.

Om
förslaget om regionala förtroendemän ändå skulle bli genomfört har

29

Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet ingen invändning Prop. 1989/90:157

mol promemorians förslag avseende sekretess. Bilaga 1

5 Behovet av en jävsregel

Arbetsdomstolen
finner sig inle ha anledning all ge lill känna en mening i den på sin lid
myckel omdebatterade frågan om behovet av en särskild s. k. jävsregel efter
mönster av 24 § iredje stycket i det till lagrådet år 1978 remitterade
lagförslaget. Från rent rättslig utgångspunkt ler sig dock promemorians
behandling av denna fråga som väl knapphändig. Sålunda innehåller promemorian
ett uttalande som torde få tolkas som ell slags rekommendation till de fackliga
organisationema att inle utse regionala fackliga förtroendemän med
"yrkesmässiga intressen motsatta den arbetsgivare som är skyldig att låta
dessa verka på sin arbetsplats", men del ges inle några anvisningar om hur
man i rättstillämpningen skall hantera situationen om likväl i något enskilt
fall detta sker. Del kan ju i elt sådant fall länkas t.ex. all arbetsgivaren
vägrar förtroendemannen tillträde till arbetsplatsen. I anslutning härtill bör
tilläggas all del hade varit av värde om promemorian åtminstone hade berört den
skadeståndsfråga som åsyftades i 28§ i förslaget från 1978. Del kan
visserligen sägas all del här från praktisk synpunkt är fråga om undantagssilualioner:
Ändå måste de ska-deslåndsfrågor som kan komma upp om del någon gång inträffar etl
praktiskt fall bedömas som allvarliga, inte minsl från förtroendemannens egen
synpunkt.

Kammarrätten
i Sundsvall anför.

I
promemorian anges all del i dag inle anses föreligga något starkt behov av en s.
k. "jävsregel". Behovet av en sådan regel är därför föga belyst. Kammarrätten
finner sig böra avstå från ställningstagande i frågan i vad mån behov
föreligger av en reglering av del slaget. Frågan därom bör enligt kammarrättens
mening anstå lill del i framliden eventuellt visar sig om behov föreligger av
en reglering.

SAF
anför. Frågan om nödvändigheten av en jävsregel har i promemorian behandlats
ytterligt styvmoderligt. Det argument som anförs mol en sådan regel - all del
måste fömtsättas all den fackliga organisationen endast utser sådana
förtroendemän som inle har yrkesmässiga intressen motsatta den uppsökte
arbetsgivaren — saknar helt bärkraft. Föreningen anser all jävsfrågan är
utomordentligt viktig. Förslaget innebär all en arbetsgivare kan tvingas bereda
tillträde för en regional facklig förtroendeman som är anställd hos en
konkurrerande arbetsgivare. Den uppsökte arbetsgivaren kan ha ell myckel starkt
sekretessinlresse beträffande hemliga tillverkningsmetoder, nya produkler,
affärsförhållanden och liknande. I dessa fall skulle arbetsgivaren eller annan
näringsidkare kunna tillfogas avsevärd skada om förtroendemannen för vidare
sina kunskaper om sådana förhållanden. Det är rimligt all arbetsgivaren i
sådana fall ges möjlighet all vägra tillträde eller annars i erforderlig
utsträckning begränsa förtroendemannens verksamhet på arbetsplatsen.

LRF
anför. Arbetsgivare som är skyldig att bereda en regional facklig 30

förtroendeman tillträde
till sin arbetsplats skall ha rätt till förhandling om Prop. 1989/90:157 tystnadsplikt
med arbetstagarorganisationen. Tyslnadspliktsreglerna avser Bilaga 1 att
täcka in också frågan om skada för arbetsgivaren och skydd mol att
yrkeshemlighet och andra tekniska förhållanden avslöjas. Några särskilda
jävsregler föreslås således inle. LRF finner all slutsatsen dras på ett otillräckligt
analytiskt underlag.

Småföretagens
Riksorganisation anför. Om förslaget röstas igenom är det absolut nödvändigt
all tilllrädesrätten kombineras med elt skydd för förelagen i form av en
jävsregel eller etl veto. I promemorian anges att "det måste fömtsättas
att den fackliga organisationen endast utser sådana förtroendemän som inte har
yrkesmässiga intressen motsatta den arbetsgivare som är skyldig alt låta dessa
verka på sin arbetsplats". Vi är inle övertygade om alt så alltid är
fallet. Dessutom rimmar argumentationen illa med den uppgift som också finns i
promemorian nämligen att del är svårt all finna personer som vill slälla upp
som fackliga förtroendemän. . Bara den omständigheten all den regionala
fackliga förtroendemannen kan uppfattas som illojal mol den arbetsgivare han
skall besöka måste, enligt vår uppfattning, medföra att arbetsgivaren har rätt
alt hindra förtroendemannen från att komma in på arbetsplatsen.

6 Skadestånd

Hovrätten
Jör Övre Norrland anför. När del gäller förslaget lill 10 a § anser hovrätten
all det kan uppkomma tvekan när, såsom nämns i sista punkten, 20 kap. 3§
brottsbalken inte är tillämplig. Är detla fallet så snart en överträdelse av
tystnadsplikten skett eller endast om överträdelsen medfört skada? Om den
senare tolkningen skulle vara möjlig, vilkel hovrätten inte anser uteslutet,
skulle den som bryter mot tystnadsplikten utan att skada uppkommer kunna ådömas
ansvar enligt nämnda bestämmelse i brottsbalken eftersom detta straffsladgande
inte innehåller något skaderekvisit. Bestämmelsen bör formuleras så all denna
otydlighet undanröjs. I motiven lill 10a§ bör också erinras om att annan
lagstiftning kan leda till straffansvar för brott mol lystnadsplikten oavsett
nu nämnda undanlag från 20 kap. 3§ brottsbalken (se Bergqvisl/Lunning;
Medbestämmande i arbetslivet, 2 omarbetade upplaga, s. 317). Hovrätten vill
avslutningsvis ifrågasätta om inle en regel om jämkning av skadestånd moisvarande
den bestämmelse som finns i 60§ medbestämmandelagen behövs även i förtroendemannalagen.

Arbetsdomstolen
anför.

Tekniken
med en 10a§ om arbetstagarorganisationens skadeståndsansvar vid tystnadspliktsbrott
synes kunna föra med sig att man går miste om sedvanlig arbetsrältslig
reglering av frågorna om rätt till allmänt skadestånd och om jämkning av
skadeståndsansvaret.

31

7
Kostnader Prop. 1989/90:157

Bilaga 1

Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet instämmer i den i

promemorian
framförda uppfattningen all kostnaden för verksamheten med regionala fackliga
förtroendemän måste bäras av de fackliga organisationerna själva.

Beträffande
kostnaderna anser LO all dessa skall bäras av produktionen. En allmän
arbetsgivaravgift kan uppfylla behovet av en långsiktig planering av
verksamheten. En sådan finansiering kan ske genom en etappvis uppbyggnad.

5,4
CO anser att frågan om kostnaderna för regionala fackliga förtroendemäns
verksamhet alllför lättvindigt förbigås i förslaget och bör tas upp lill förnyad
prövning. Kanske vore ell säll all i lagen öppna för möjligheten all den
fackliga organisationen fritt fick disponera den lokala fackliga liden på så
sätt alt organisationen hade möjlighet att avslå från all ta ut den fackliga
liden och medel motsvarande arbetsgivarens kostnader för denna i stället fick
användas all anställa en regional facklig förtroendeman/ombudsman.

rCO
anser au reformen bör finansieras genom del allmänna.

Småföretagens
Riksorganisation noterar med tillfredsställelse all de direkta kostnaderna för
den regionala fackliga förtroendemannaverksamhe-len (om den genomförs) skall
bäras av de fackliga organisationerna själva.

8 Ledigheter m. m.

Småföretagens
Riksorganisation anför.

Om
förslaget genomförs och de fackliga förtroendemännen därmed ges rätt att
bedriva facklig verksamhet på andra arbetsplatser än den egna kommer detla alt
innebära Ökade problem och kostnader för de förelag varifrån förtroendemännen
las. För små företag är del ofta omöjligt alt få lag på en kompetent vikarie
vid kortare frånvaro. Förelagen kan då komma all tvingas begränsa sin
produktion för all förtroendemannen skall ut på uppdrag hos ell annal förelag.
Detta medför stora kostnader för del förelag varifrån förtroendemannen las. Del
är inle rimligt att små förelag skall behöva slå för dyr frånvaro för all
facklig verksamhet skall bedrivas på en annan arbetsplats. Förtroendemannalagen
ger redan i dag de fackliga förtroendemännen en omfattande rätt till ledighet
för att sköta del fackliga arbetet. Genom förtroendemannalagens
tolkningsföreträde för den lokala fackliga organisationen har
"rätten" till ledighet utökats och förelagen har successivt belastats
med allt större tidsåtgång och allt högre kostnader för fackliga sammanträden,
kurser, konferenser och dylikt. Detta är kännbart för de små förelagen.

SACO
vill slarki poänglera all begreppet "egen arbetsplats", t.ex. i

förslagels 7§, kan vara svårtolkat, bland annal mol bakgrund av den

förändrings- och decentraliseringsprocess, som i stor skala pågår bland

annal inom landels kommuner och landsting. Förslagets lydelse beträffan

de bibehållandet av anställningsförmåner "Vid ledighet som avser den 32

fackliga verksamheten på
förtroendemannens egen arbetsplats" får inte Prop. 1989/90:157 tolkas som
en inskränkning jämfört med nuvarande lydelse "Vid ledighet Bilaga 1 som
avser den fackliga verksamheten på arbetsplatsen ...". Lagförslaget får alltså
inle tolkas på sätt att en facklig företrädare, som idag har hela kommunen som
arbetsområde, i framliden endast skulle bibehålla anställningsförmånerna,
exempelvis inom sin kommundelsförvallning där han är anställd.

När
del gäller ledigheten för fackliga förtroendemän all verka på andra
arbetsplatser vill KFO anföra att del finns risk för att sådan ledighet ej blir
obetydlig. Detta kan medföra problem för de arbetsplatser där dessa fackliga
företrädare har sina anställningar.

SAF
anför.

Till
det yttre handlar förslaget om rätten för regionala fackliga förtroendemän all
få tillträde till andra arbetsplatser än den egna. I detta kan emellertid ligga
en skyldighet för förtroendemannens egen arbetsgivare att i förekommande fall
medge en totalt sett större ledighet än för närvarande. Detta utökade ledighetsultag
kan bli betydande, allra helst som arbetstagarorganisationen ges frihet att
låta den regionala fackliga verksamheten helt ombesörjas av sådana
förtroendemän istället för fackliga ombudsmän som är anställda hos
arbetstagarorganisationen ifråga. Föreningen anser det principiellt felaktigt
all belasta vissa arbetsgivare med ell utökat ledighetsultag för alt främja
regional facklig verksamhet på andra arbetsplatser.

LRF
anför. Generellt sett finner LRF all förslaget i alllför liten utsträckning
diskuterar och beaktar de ingrepp i verksamheten som en arbetsgivare skall få
finna sig i genom att en eller flera hos honom anställda blir regionala
fackliga förtroendemän och därmed inle längre slår till arbetsgivarens
förfogande på planerat säll.

Inom
t. ex. avbytarverksamheten skulle svåra planeringssituationer upp

komma om man var tvungen all släppa ifrån sig fackliga förtroendemän.

Frågan om facklig förtroendemans ställning har dessutom reglerats i avtal

mellan Lantbmkets Avbytartjänst och Svenska Lantarbetareförbundet.

Del framgår inle av lagförslaget om tilllrädesrätten gäller endast en regio

nal facklig företrädare eller om tilllrädesrätten gäller obegränsat antal. Inte

heller finns någon begränsning av antalet "externa" uppdrag per
person.

Det klargörs inle hur den regionala fackliga förtroendemannen skall föra '

överläggningar
om sin ledighet. Kraven från de arbetsplatser som finns vid sidan av den egna
låter sig också svårligen inplaneras i förväg om den regionala fackliga
förtroendemannen skall på elt ändamålsenligt säll fullgöra sina uppgifter.
Därför uppstår sannolikt en besvärande oklarhet rörande hans tillgänglighet på
den egna arbetsplatsen och planeringen av denna i den utsträckning det berör
förtroendemannen. Hithörande frågor är inte belysta i PM.

Arbetsdomstolen
anför. Med de punktingripanden som görs i lagen, och

med den åtskillnad som då görs mellan förtroendemannens egen arbets

plats och andra arbetsplatser, blir tolkningen av i varje fall 6 och 8 §§
oklar.

Vilka hänsyn skall t. ex. las vid avgörande av vad som är skäligt i fråga om

ledighetens omfattning enligt 6§ andra stycket första meningen, när del

där talas om all hänsyn skall las till "förhållandena på
arbetsplatsen"? Vad 33

skall
anses vara åsyftat med uttrycket "den fackliga verksamheten på Prop.
1989/90:157

arbetsplatsen"
i 8 § första stycket? Frågoraa kan utan svårighet flerfaldigas. Bilaga 1

Över
huvud vore förslaget betjänt av en genomgång i motivtexl av var och

en
av lagens paragrafer, även sådana i vilka något direkt ingrepp inle

föreslås.

9 Övriga synpunkter

Arbetsdomstolen
anför.

En
mer allmän översyn av 1974 års lag i syfte all förenkla och förenhetliga
skulle ulan tvivel vara av värde. Arbetsdomstolen har dock förståelse för att en
sådan översyn kan ha bedömts böra anslå lill ell annal tillfälle. Om man
emellertid väljer all passa in del nu aktuella förslaget i 1974 års lag bör
enligt domstolens mening en ytterligare överarbetning göras i syfte alt
klargöra tillämpningsproblem och undanröja tvelydigheter.

Regeln
i 1 § Iredje stycket om underrättelse lill arbetsgivaren om del fackliga
uppdraget kan väl antas vara avsett att få sin tillämplighet även i fråga om
förtroendemän som skall ha rätt till tillträde till en arbetsplats där
förtroendemannen inte själv arbetar. Vad som mer i detalj är avsett på den punkten
har emellertid inle antytts i promemorian och i alla händelser synes inle
lagtexten särskilt väl avpassad för detta nya syfte (jfr 17 § i 1978 års förslag).
Vad som i detalj menas med del föreslagna nya Iredje stycket i 3§ synes inle
heller klart (det fackliga uppdrag "som utförs där"). Hur förhåller
sig för övrigt den nya särskilda regeln i 3 § andra stycket i förslaget lill
paragrafens första stycke? Avslutningsvis vill arbetsdomstolen sälla i fråga om
förslaget till omdöpning av lagen är särskilt välfunnet. Antingen bör lagen
hela som den heter eller bör den kallas något enklare.

SAF
anför. Del framstår som självklart all organisationen skall åläggas att anmäla
besöket viss lid i förväg. Vidare måste organisationen åläggas att uppge namnet
på förtroendemannen saml ändamålet med besöket. Utan sådana uppgifter kan den
uppsökte arbetsgivaren inle bedöma i vilken mån han överhuvudtaget är skyldig all
ge tillträde. Dämlöver måste arbetsgivaren ges rätt all anvisa platsen där den
fackliga verksamheten skall bedrivas. Inle heller berörs den frågan vad som
gäller beträffande lillträdesrälten om den arbetsplats förtroendemannen avser
att besöka är indragen i konflikt. Denna fråga har en särskild betydelse i en
lagstiftning med syfte all möjliggöra tillträde för utomstående lill
arbetsgivarens lokaler mol dennes vilja. Promemorian berör vidare inle heller
den uppsökte arbetsgivarens rättigheter. Denne har enligt förslaget ingen
möjlighet all påverka omfattningen av de regionala förtroendemännens besök hos
honom totah sett. Arbetsgivaren kan exempelvis inle åberopa något skälig-helsrekvisil.
Detta framstår som helt oacceptabelt.

LRF
anför. Den regionala fackliga förtroendemannens uppdrag innebär

att företräda de anställda i frågor som rör förhållandet lill arbetsgivaren '

eller andra med facklig verksamhet sammanhängande frågor. Såvitt avser

annan arbetsplats än förtroendemannens egen sägs ingenting om hur upp

draget kontrolleras med avseende på behörighet och innehåll. En fömtsatt- 34

ning borde vara att den
fackliga organisationen representeras av åtminsto- Prop. 1989/90:157

ne en medlem på den arbetsplats där uppdraget skall fullgöras. Bilaga
1

35

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen

dels
all 1,2,3 och 7 §§ skall ha följande lydelse,

dels att del i lagen skall
införas två nya paragrafer, 9a och 10 a§§, av följande lydelse.

Prop. 1989/90:157 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Denna lag äger tillämpning
på arbetstagare som har utsetts av lokal arbetstagarorganisation all som facklig
förtroendeman företräda de anställda i frågor som rör förhållandel lill
arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet sammanhängande frågor.

Med
lokal arbetstagarorganisation avses i denna lag organisation som på
arbetsplatsen är eller bmkar vara bunden av kollektivavtal för de arbetstagare
som beröres av förtroendemannens verksamhet.

Lagen
vinner tillämpning på facklig förtroendeman då organisationen har underrättat
arbetsgivaren om del fackliga uppdraget. I förhållande till .förtroendemannen
bestämmer organisationen när lagen skall gälla för honom.

Denna lag tillämpas på den
som har utsetts av en arbetstagarorganisation att som facklig förtroendeman
företräda de anställda i frågor som rör förhållandel lill arbetsgivaren eller
andra med facklig verksamhet sammanhängande frågor.

Med
arbetstagarorganisation avses i denna lag organisation som är eller bmkar vara
bunden av kollektivavtal för de arbetstagare som berörs av förtroendemannens
verksamhet.

Lagen tdlämpas på en
facklig förtroendeman då organisationen har underrättat arbetsgivaren om del
fackliga uppdraget. I förhållande till förtroendemannen bestämmer
organisationen när lagen skall gälla för honom.

2§ Har i lag meddelats
bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. Även avvikande
bestämmelse i annan författning än lag gäller, om den avser fråga om
företrädesrätt lill fortsatt arbete eller förläggning av ledighet för facklig
förtroendeman, vars avlöningsförmåner faslslälles under medverkan av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, eller facklig
förtroendeman hos riksdagen eller dess verk.

Avtal som innebär alt
facklig förtroendemans rättigheter enligt denna lag inskränkes är ogiltigt i den
delen. Avvikelse får dock göras från 1, 5 - 7 §§ och 8 § första stycket med slöd
av kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutils eller godkänts av
organisation som är all anse som central arbetstagarorgani-

Avial som innebär all en
facklig förtroendemans rättigheter enligt denna lag inskränks är ogiltigt i den
delen. Avvikelse får dock göras från 1, 5-7§§, 8§ första stycket, och 9a§första
och andra styckena. Sådana avvikelser Jordrar slöd av kollektivavtal som på
arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organi-

36

Nuvarande lydelse

sation
enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Föreslagen lydelse

sation
som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet.

Prop. 1989/90:157 Bilaga 2

Facklig förtroendeman
får ej av arbetsgivaren hindras att fullgöra sill uppdrag. Förtroendemannen skall
ges tillfälle att disponera lokal eller annal utrymme på arbetsplatsen som
fordras för det fackliga uppdraget.

En
facklig förtroendeman får inte hindras av arbetsgivaren att fullgöra sill
uppdrag.

Om uppdraget avser en
annan arbetsplats än förtroendemannens egen, är arbetsgivaren på den arbetsplatsen
skyldig att låta förtroendemannen Jå tillträde och vara verksam i den omjattning
som behövs för uppdraget. Verksamheten Jår dock inte medföra betydande hinder för
arbetets behöriga gång.

Förtroendemannen
skall ges tillfälle att disponera lokal eller annal utrymme på den egna
arbetsplatsen som fordras för det fackliga uppdrag som utförs där

Vid ledighet som avser den
fackliga verksamheten på arbetsplatsen skall Jacklig förtroendeman ha rätt lill
bibehållna anställningsförmåner.

Beror
del på arbetsgivaren all den fackliga verksamhet som avser arbetsplatsen förlägges
till annan lid än förtroendemannens ordinarie arbetstid, skall ersättning utgå
lill förtroendemannen som om han hade ulfört arbete för arbetsgivarens
räkning.

Vid ledighet som avser den
fackliga verksamheten på förtroendemannens egen arbetsplats skall den Jackliga
förtroendemannen ha rätt lill bibehållna anställningsförmåner.

Beror det på arbetsgivaren
att den fackliga verksamhet som avser förtroendemannens egen arbetsplats förläggs
till annan lid än förtroendemannens ordinarie arbetstid, skall ersättning utgå
lill förtroendemannen som om han hade utfört arbete för arbetsgivarens
räkning.

Även
uppkomna merkostnader skall ersättas, om de beror på arbetsgivaren.

Om
anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad tid, skall med sådan lid
likställas tid som avses i första och andra styckena.

9a§

En
arbetsgivare som enligt 3§ andra stycket är skyldig att ge en förtroendeman
tillträde till en arbetsplats och låta förtroendemannen vara verksam där har
rätt till förhandling med den berörda ar-

' Senaste lydelse
1975:356.

37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:157

Bilaga 2 betstagarorganisationen om tystnadsplikt rörande den injörmation
som skall lämnas till förtroendemannen.

I sådana Jall tillämpas 21 § andra och tredje styckena lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet. Vad en förtroendeman har Jått kännedom om med
tystnadsplikt som avses i första stycket Jår förtroendemannen trots tystnadsplikten
föra vidare tdl en ledamot i styrelsen för arbetstagarorganisationen. I ett
sådant Jall gäller tystnadsplikten även för styrelseledamoten.

I fråga om den som utövar ett uppdrag enligt 3§ andra stycket på en
arbetsplats i det allmännas verksamhet tillämpas 14 kap. 7, 9 och 10§§
sekretesslagen (1980:100) i stället för bestämmelserna i första stycket.

10a§

Om en förtroendeman eller en ledamot i styrelsen för en arbetstagarorganisation
bryter mot den tystnadsplikt som avses i 9a§första och andra styckena eller obehörigen
utnyttjar kunskaper som förtroendemannen eller styrelseledamoten har fått
under sådan tystnadsplikt, svarar arbetstagarorganisationen för den skada som
uppkommer. I ett sådant fall följer inte ansvar enligt 20 kap. 3§ brottsbalken.

Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1991.

38

Lagrådet Prop. 1989/90:157

Bilaga
3 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-05-03

Närvarande:
f d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Bertil Wemer, justitierådet
Ulf Gad.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 26 april 1990 har regeringen på
hemställan av statsrådet Margot Wallström beslutat inhämta lagrådels yttrande
över förslag lill lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen.

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Jeanette Bäckvall.

Förslaget
föranleder följande yttrande av lagrådet:

9a§

Enligt
paragrafens andra stycke får facklig förtroendeman som med tystnadsplikt
mottagit information från annan än den egna arbetsplatsen trots tystnadsplikten
föra informationen vidare lill ledamot i styrelsen för berörd
arbetstagarorganisation, varvid tystnadsplikten gäller även för styrelseledamoten.
En i allt väsentligt likalydande bestämmelse om överföring av information och
tystnadsplikt för informationsmottagaren finns i 22 § lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet. De nu berörda bestämmelsema gäller inom den privala
sektom.

Enligt
Iredje stycket av förevarande paragraf skall bestämmelserna i andra stycket
inte tillämpas på regional facklig förtroendeman som är verksam inom den
offentliga sektorn. I sådant fall gäller i stället bl.a. 14 kap. 7§
sekretesslagen (1980:100). Detta innebär all tystnadsplikten för den som lar
emot information av den regionale facklige förtroendemannen är begränsad på så säll
all den gäller endast under fömtsättning all förtroendemannen underrättat informationsmotlagaren
om tystnadsplikten.

Del
kan enligt lagrådels mening ifrågasättas om den föreslagna skillnaden mellan
den privala och den offentliga sektom är motiverad. Lagrådet vill erinra om att
nu berörda spörsmål i arbetsmiljölagen reglerats på så säll alt informationsmollagarens
tystnadsplikt är begränsad såväl inom den offentliga som den privala sektorn
och alt full överensstämmelse således råder mellan de båda sektorerna (se 7
kap. 13§ andra stycket arbetsmiljölagen 1977:1 160 i dess lydelse 1989:961 och prop.
1989/90:6, s. 33). Frågans lösning torde emellertid kunna anslå till en
framlida översyn av medbestämmandelagstiftningen.

39

Innehållsförteckning Prop. 1989/90:157

Regeringens proposition......................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ 1

Propositionens lagförslag....................................... ... 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 17 maj 1990 5

1
Inledning......................................................... ... 5

2
Bakgrund......................................................... 6

2.1
Gällande bestämmelser................................... 6

2.2
Allmänt om tillträde lill
arbetsplatsen................. ... 6

3 Allmän
motivering.............................................. ... 7

3.1
Allmänna utgångspunkter............................... ... 7

3.2
Tilllrädesrätten............................................. 8

3.3
Tystnadsplikt............................................... 14

3.4
Jäv............................................................ . 17

3.5
Skadestånd................................................. . 18

3.6
Kostnader................................................... . 19

4
Ikraftträdande.................................................. . 20

5
Upprättat lagförslag........................................... . 20

6
Specialmotivering.............................................. . 20

7
Hemställan....................................................... . 25

8
Beslut............................................................. . 25

Bilaga
1 Remissammanställning......................... . 30

Bilaga 2
Lagrådsremissens lagförslag.................. . 36

Bilaga
3 Lagrådet........................................... . 39

Norstedts
Tryckeri, Stockholm 1990

40