om lag om obeställbara postförsändelser
28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1989/90:67, om lag om obeställbara postförsändelser
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens proposition 1989/90:67
om lag om obeställbara postfÖrsändelser
Prop. 1989/90:67
Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har lagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprolokollet den 21 december 1989.
På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson
Georg
Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
1
propositionen föreslås en särskild lag om postverkets behandling av s. k. obeställbara
försändelser, dvs. försändelser som verket inte delar ut till adressaten.
Sådana försändelser har sedan gammall öppnats hos postverket om de saknat
uppgift om avsändare. Föreskrifter om rätt för postverket att öppna obeställbara
försändelser kräver numera enligt regeringsformen reglering i lag. Den
föreslagna lagen innehåller också vissa regler om hur postverket skall hantera
innehållet i öppnade försändelser samt om belopp som betalats in till
postverket och som postverket varken kan förmedla till mottagaren eller
återställa till inbetalaren.
1
Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 67
Propositionens lagförslag Prop. 1989/90:67
Förslag till
Lag om obeställbara postförsändelser
Härigenom
föreskrivs följande.
1 §
Denna lag gäller behandlingen hos postverket av obeställbara post
försändelser. En försändelse är obeställbar om
1.
den inte kan delas ut till
adressaten,
2.
den är ofrankerad eller
otillräckligt frankerad och adressaten inte löser ul den,
3.
den har återsänts till
postverket av en utländsk postförvaltning.
2
§ En obeställbar försändelse
skall om möjligt återställas till avsändaren.
3
§ Tillslutna försändelser som
är obeställbara får öppnas av postverket, om kuvertet eller omslaget saknar sådana
uppgifter om avsändaren att försändelsen kan återställas till denne.
4
§ En öppnad försändelse får
inte undersökas närmare än som behövs för all försändelsen skall kunna
återställas till avsändaren och, beträffande försändelser som avses i 1 § 1, delas
ut till adressaten.
5
§ Tillslutna försändelser skall
öppnas vid en särskild enhet hos postverket.
6
§ Öppnade försändelser som
fortfarande är obeställbara skall förvaras hos postverket. Förvaringstidens
längd bestäms av postverket. Innehåll som är utsatt för försämring eller består
av trycksaker, reklamblad eller liknande som kan antas sakna värde får
omedelbart förstöras.
7
§ En öppnad försändelse som
inte har kunnat lämnas ul tillfaller staten vid förvaringstidens utgång.
Skriftliga meddelanden skall då omedelbart förstöras. Annan egendom än pengar
och frimärken skall säljas, om det lämpligen kan ske. I annat fall skall
egendomen förstöras.
8
§ Ett belopp som betalats in lill
postverket och som postverket varken kan förmedla till mottagaren eller
återställa till inbetalaren tillfaller staten två år efter det att
inbetalningen gjordes.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.
Kommunikationsdepartementet Prop. 1989/90:67
Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 december 1989
Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.
Andersson, Göransson, Gradin, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw,
Persson
Föredragande:
statsrådet G. Andersson
Proposition om lag om obeställbara postfbrsändelser
1 Inledning
I en
framställning hos regeringen sommaren 1988 anförde justitieombuds
mannen (JO) mot bakgmnd av vad som hade framkommit i ett ärende
hos honom att del för närvarande saknas lagstöd för sådan poslbehand-
ling inom postverket som innefattar öppnande av förtroliga försändelser.
Med stöd av 4 § lagen (1986:765) med instmktion för riksdagens ombuds
män väckte JO samtidigt hos regeringen frågan om lämpliga åtgärder för
att eliminera dessa brister i normgivningen.
I
febmari 1989 hemställde postverket atl regeringen vidtar åtgärder för att genom
lagstiftning reglera verkets möjligheter att i vissa fall öppna obeställbara
försändelser. Till framställningen var fogad en s. k. attitydundersökning om
allmänhetens syn på postverkels behandling av obeställbara försändelser.
Med
anledning av framställningarna har inom kommunikationsdepartementet upprättats
promemorian Postverkets behandling av obeställbara försändelser. Ett utdrag ur
promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Promemorians lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av justitiekanslem (JK),
hovrätten för Västra Sverige, postverket, konsumentverket och Sveriges
Advokatsamfund. Jag redovisar remissyttrandena närmare i samband med mina
överväganden (avsnitt 3).
Regeringen beslöt den 30 november 1989 att inhämta lagrådets yttrande
över ett inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om postförsändelser
som inte delas ut till adressaten. Det sålunda remitterade förslaget bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 3.
Lagrådet har den 12 december 1989 yttrat sig över lagförslaget. Yttrandet
bör fogas lill protokollet som bilaga 4.
Jag
redovisar lagrådets synpunkter närmare i samband med mina överväganden
(avsnitt 3) och i specialmotiveringen (avsnitt 5). Jag kan emeller-
II Riksdagen
1989/90. I saml. Nr 67
tid
redan nu säga att jag godtar lagrådets förslag till ändringar beträffande Prop.
1989/90:67 lagens mbrik och 8 §. Vidare föreslårjag med anledning av lagrådets
påpekanden några smärre redaktionella jämkningar av lagtexten i 1 § första meningen
samt 4 och 6 §§. Dessutom föreslårjag på lagrådets inrådan att den i det
remitterade lagförslaget upptagna erinran om innehållet i 9 kap. 8§ sekretesslagen
(1980:100) utgår.
2 Nuvarande ordning, dess lagenlighet och
förutsättningarna för en lag
Med
en obeställbar försändelse menas en försändelse som postverket av någon
anledning inte levererar till adressaten. Antalet sådana försändelser uppgår
varje år lill omkring 1 milj. Föreskrifter om hur sådana försändelser skall
hanteras har hittills meddelats av postverket. Några andra föreskrifter i
ämnet finns inte med undantag för en bestämmelse i postala lidningskungördsen
(1968:489) som i detta sammanhang saknar intresse.
Postverkets
föreskrifter om hur obeställbara försändelser skall behandlas finns i allmänna
poslstadgan och har redovisats i promemorian (avsnitt 2.2). Stadgan har
antagits av postverket med stöd av verkels instmktion.
Av
de nämnda föreskrifterna framgår sammanfattningsvis atl postverket öppnar obeställbara
försändelser som inte kan återställas till adressaten. Om uppgifter angående
adressaten eller avsändaren inte går att få fram av innehållet, förstörs
försändelsen. Innehåller försändelsen pengar eller frimärken, behåller verket
dessa. Andra värdeföremål säljs efter en viss tid. Obeställbara postanvisningsbdopp
som inte kan återställas till avsändaren lämnas till en särskild
understödskassa.
Enligt
2 kap. 6§ regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot
undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Postverket utgör en
del av "det allmänna". Gmndlagsbestämmd-sens tillämplighet fömtsätter
inte att ingreppet företas i det allmännas intresse. Avgörande är i stället vem
som i den aktuella situationen gör ingreppet i den enskildes frihetssfär.
Brevöppningens karaktär av intrång påverkas inte av det förhållandet att
postverkets personal ålagts tystnadsplikt. Genom att öppna obeställbar post
som inte kan återställas till avsändaren gör postverket etl sådant intrång i
rätten till förtrolig kommunikation som avses i 2 kap. 6 § regeringsformen.
Begränsningar
av den aktuella rättigheten får enligt 2 kap. 12 § regeringsformen endast ske
genom lag. Någon möjlighet för riksdagen att delegera normgivningskompetensen i
denna del lill regeringen föreligger inte. Enligt, regeringsformens
övergångsbestämmelser äger emellertid äldre författning även
myndighetsföreskrift fortsatt giltighet utan hinder av att den inte har
tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av
regeringsformen.
Enligt
JO är det en fömtsättning för att berörda övergångsbestämmelser skall vara
tillämpliga atl postverkets rättighetsbegränsande föreskrifter inte ändrats
efter det att regeringsformen trädde i kraft. Så har emellertid
enligt
JO:s bedömning skett i det alt poststadgans föreskrifter om organisa- Prop.
1989/90:67 tionen för brevöppningen ändrats år 1984.
För
egen dd finner jag det inte nödvändigt att i detta ärende ta ställning till om
organisationsförändringen skall anses ha medfört atl de berörda övergångsbestämmelserna
till regeringsformen inte längre är tillämpliga i fråga om föreskrifterna om
brevöppning. Det är tillräckligt att konstatera att föreskrifter som innebär
begränsningar i rätten lill förtrolig kommunikation numera enligt 2 kap. 6 §
regeringsformen kräver lagform. Om postverket i fortsättningen skall medges
rätt alt öppna obeställbara försändelser, bör denna räll sålunda regleras i
lag.
När
det gäller postverkets hantering av öppnade försändelser och dessas innehåll saml
belopp som betalats in till postverket och som verket varken kan förmedla till
mottagaren eller återställa till inbetalaren anser jag, till skillnad från vad
som antyds i promemorian, atl denna är i överensstämmelse med regeringsformen.
Det är visseriigen fråga om sådana föreskrifter som avses i 8 kap. 3 §
regeringsformen. Regeringen har emellertid genom lagen (1975:88) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen bemyndigats att meddela
föreskrifter som bl. a. avses i 8 kap. 3 §, om föreskrifterna gäller förutom
annat postbefordran. Med sådana föreskrifter avses bl. a. föreskrifter som
finns i poslstadgan och som kan hänföras till det primära lagområdet (se prop.
1975:8 s. 74). Detta förhållande medför inte att riksdag och regering är
förhindrade att besluta föreskrifter i dessa avseenden.
När
del gäller de allmänna fömtsättningama för en lag som ger postverket rätt att
öppna postförsändelser vill jag erinra om bestämmelserna i 2 kap. 12 §
regeringsformen. En inskränkning i rätlen lill förtrolig kommunikation får
endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle. En sådan begränsning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med
hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt
att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens
grundvalar.
Den
europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättighetema
och de gmndläggande friheterna innehåller bestämmelser till skydd för den
enskildes korrespondens. I artikel 8 föreskrivs sålunda att envar har rätt till
skydd för bl. a. sin korrespondens. Av artikelns andra stycke framgår att
rättigheten får underkastas inskränkningar. Stycket har följande lydelse:
Offentlig
myndighet må icke störa åtnjutandet av denna rättighet med undantag för vad som
är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till
landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd,
förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten
eller av andra personers fri- och rättigheter.
Innan
jag redovisar mina överväganden vill jag också ta upp frågan om
sekretess i detta sammanhang.
Med sekretess förstås förbud att röja uppgifter, vare sig det sker muntli- 5
gen eller genom atl en
allmän handling lämnas ut eller det sker på något Prop. 1989/90:67 annat sätt.
Förbudet att röja uppgifter omfattar varje form av röjande och gäller för den
myndighet där uppgiften är sekretessbelagd samt för personer som på gmnd av
anställning eller uppdrag hos myndigheten för det allmännas räkning deltar
eller har deltagit i myndighetens verksamhet och därvid fått kännedom om
uppgiften.
Enligt
9 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100, senaste lydelse 1989:44) gäller sekretess
inom postverket för uppgift som angår särskild postförsändelse. Bestämmelsen
avser att skydda den som utnyttjar postverket. De uppgifter som
sekretessbeläggs är bl.a. uppgifter i postförsändelse, som har lämnais in för
befordran.
Med
postförsändelser i 9 kap. 8 § sekretesslagen avses bl. a. brevförsän-ddser och
paket (Corell m. fl.. Sekretesslagen, andra uppl. 1985, s. 266). En i och för
sig skyddad uppgift får dock lämnas till den som är försändelsens avsändare
eller mottagare, såvida inte sekretess följer av andra bestämmelser. Den som
bryter mot bestämmelserna i sekretesslagen gör sig skyldig till brott mot
tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Straffet är böter eller fängelse
i högst ett år.
I
sammanhanget kan vidare pekas på alt handlingar som lämnas in för befordran
inte anses som allmänna enligt 2 kap. 11 § tryckfrihetsförordningen.
3 Överväganden
övervägandena
i huvudfrågan, om postverket skall få öppna försändelser eller inte, bör som JO
anfört utgå från en intresseavvägning, varvid det integritetsinlrång som
brevöppningen innebär ställs mot postverkets kunders intresse av alt obeställbara
försändelser kan återställas. Frågan är alltså om brevöppning kan accepteras i
syfte att säkerställa att postbefordran i så stor utsträckning som möjligt kan
garanteras eller om den enskilde, genomsnittligt sett, föredrar att riskera att
en obeställbar försändelse förstörs framför att behöva befara att innehållet
röjs.
För
egen del anser jag i likhet med samtliga remissinstanser att en rätt för
postverket att öppna obeställbara brev inte kan anses stå i strid mot 2 kap. 12
§ regeringsformen. Även lagrådet har ställt sig bakom denna uppfattning.
När
det gäller Sveriges åtaganden enligt konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de gmndläggande friheterna har lagrådet anfört
följande.
Förslaget
låter sig endast med svårighet förenas med ordalydelsen av artikel 8 i den
europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de gmndläggande
friheterna. Lagförslagets gmnder synes emellertid inte stå i strid med de
syften som konventionsbestämmelsen kan antas vara avsedd att tillgodose.
Bestämmelsens lydelse manar dock till viss försiktighet vid lagens utformning.
Med det nu anförda är lagrådet berett att godta förslagets grunder också såvitt
angår förhållandet till den europeiska konventionen.
För
egen del anser jag att artikel 8 inte kan anses ha ett annat syfte än Prop.
1989/90:67 2 kap. 6 och 12 § § regeringsformen, nämligen att skydda rätten till
förtrolig kommunikation. Brevöppning i syfte att hjälpa avsändaren att få
tillbaka brev som det annars inte går att återställa kan inte anses strida mot
denna skyddade rättighet. Jag anser således all mitt förslag är förenligt med kon-ventionsåtagandet.
Med
dessa konstateranden övergår jag nu till att behandla frågan humvida den i
promemorian föreslagna lagstiftningen bör införas. Först redovisar jag
remissyttrandena.
JK
uttrycker en viss tveksamhet till det förslag som har lagts fram i promemorian
eftersom brevöppning alltid är mycket känslig ur integritets-synpunkt. Det är
således ingalunda självklart att problemen med obeställbara försändelser skall
lösas på det sätt som har föreslagits. JK vill emellertid, vid ett slutligt
ställningstagande till förslaget, inte motsätta sig detta.
Hovrätten
för Västra Sverige tillstyrker att postverket också fortsättningsvis skall få
öppna obeställbara brev som inte kan återställas med hänsyn till att detta
redan skett sedan lång tid tillbaka och att den attitydundersökning som verket
genomfört ger stöd för att förfarandet är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle. Hovrätten understryker dock att en fömtsättning för att den nuvarande
ordningen skall få bestå måste vara att den enskildes integritet skyddas så
långt möjligt och att risken för missbmk elimineras.
Konsumentverket
har i huvudsak inte något att erinra mot förslaget om att hanteringen av obeställbara
postförsändelser regleras genom lag.
Sveriges
Advokatsamfund anser att övervägande skäl talar för alt inte tillåta posten
eller annan myndighet att öppna försändelser. Det är till att börja med osäkert
i vilken utsträckning intresset i enskilda fall av att en viss försändelse når
adressaten är starkare än intresset av att brevhemligheten bevaras. Vid
osäkerhet om hur starka intressena är bör huvudregeln brevhemligheten
upprätthållas. Men även om det skulle vara så att i det övervägande antalet
enskilda fall intresset av att brevet når fram är starkare än intresset av
brevhemligheten, anser samfundet att brevhemligheten bör bevaras av hänsyn lill
dem som anser att det är viktigare att brevhemligheten bevaras än att brevet
kommer fram. Dessa skall inte behöva finna sig i att brevhemligheten röjs
därför alt andra har slarvat med adresseringen och har etl intresse av att
brevet når adressalen. Vid den samlade bedömningen beaktar samfundet också det
förhållandet att det inte alltid är viktigt att just ett visst brev kommer fram
meddelandet kan skickas till adressaten på annat sätt. Samfundet anser att
den intresseavvägning som måste göras är mycket svår. Det finns också goda
skäl för förslaget att posten skall ha rätt all öppna obeställbara
försändelser. Men samfundet anser det vara bättre om rättighetsbegränsningen
inte införs.
Bland
remissinstanserna är det således endast Sveriges Advokatsamfund som avstyrker
förslaget. Jag noterar dock att samfundet också uttalar atl det finns goda skäl
för förslaget att postverket skall ha rätt atl öppna obeställbara försändelser.
Syftet
med brevöppningen hos postverket är att söka garantera en snabb
och säker postbefordran. Postverket har också ända sedan år 1872 tilläm- 7
t2 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 67
pal
brevöppning och detta tycks ha varit ett av allmänheten godtaget Prop.
1989/90:67 förfarande. Den attitydundersökning som postverket åberopat i
ärendet som stöd för sin framställning kan, som konsumentverket påpekat, visserligen
inte tillmätas någon helt avgörande betydelse. Jag anser dock att det är klariagt
att flertalet av postverkets kunder är beredda att acceptera postöppning som en
serviceåtgärd.
Om
man utformar en lag i ämnet så alt risken för att innehållet i öppnade
försändelser kommer till obehörigas kännedom minimeras så långt del är möjligt,
anser jag att postöppning kan godtas. Jag vill i detta sammanhang också hänvisa
till redovisningen i promemorian om förhållandena i andra länder (avsnitt
4.3).
Mina
närmare överväganden framgår av specialmotiveringen. Utgångspunkten är att
lagen bör omfatta behandlingen hos postverket av obeställbara postförsändelser
i den utsträckning som en reglering kräver lagform eller annars lämpligen bör
ske i lag.
Till
skillnad från vad som föreslagits i promemorian anser jag att de bestämmelser
som gäller själva öppnandet skall omfatta alla tillslutna försändelser. Den
koppling som gjorts i promemorian (3 § ) till ordalydelsen i 2 kap. 6 §
regeringsformen är knappast adekvat. Det är ju först genom själva öppnandet som
man får veta om innehållet är förtroligt.
1
förhållande till promemorian föreslårjag också efter förslag av hovrätten för
Västra Sverige en annan ordningsföljd mellan paragraferna och en del smärre
justeringar i övrigt i syfte att öka lagens överskådlighet.
I
promemorian har föreslagils att en öppnad försändelse som inte har kunnat
lämnats ul inom en av postverket bestämd förvaringstid skall tillfalla staten.
Skriftliga meddelanden skall då enligt förslaget omedelbart förstöras medan
annan egendom än pengar och frimärken skall säljas om det lämpligen kan ske.
Sveriges
Advokatsamfund har i sitt remissyttrande anfört att även fotografier och
teckningar bör omfattas av regeln om omedelbart förstörande. Det kan vara
känsligt för avbildade personer om ett foto eller en teckning kommer i orätta
händer. Även ritningar bör enligt samfundet förstöras eftersom de kan innehålla
företagshemligheter. Enligt samfundet bör det i lagen anges all försäljning av
egendom inte får ske om det finns minsta risk att detta kan innebära intrång i
någons personliga integritet eller vara sårande eller vanhedrande för någon.
Innehållet i försändelsen kan vara av det mest skiftande slag och det kan väl
tänkas att om egendomen säljs den kommer i händerna på en person som kan känna
igen den eller härleda den. Som exempel på sådan egendom nämner samfundet
släktklenoder.
Med
anledning av vad samfundet anfört villjag framhålla att fotografier
i allmänhet torde sakna saluvärde varför del redan av den anledningen
inte blir aktuellt för postverket att sälja dessa. Om en obeställbar försän
delse som inte kunnat återställas till avsändaren innehåller företagshemlig
heter, utgår jag från alt avsändaren i regel får kännedom om atl försändel
sen inte kommit adressalen till hända och därför under förvaringstiden
begär all få tillbaka försändelsen. Detsamma får antas gälla också värdesa
ker och egendom av personligt slag. Om varken avsändaren eller adressa
len ens bemödar sig om att få ul försändelsen bör de få finna sig i alt 8
innehållet
säljs. I lagen bör dock tas in en särskild bestämmelse om att Prop.
1989/90:67 egendom som inte säljs skall förstöras.
Några
ytterligare sekretessregler med anledning av den nu föreslagna ordningen synes
inte behövas. Det skydd som följer av sekretesslagen bedöms vara tillräckligt.
Inte
heller finns det anledning att i lagen föreskriva att de personer som hanterar
öppningen inom postverket skall avlägga några särskilda tysthetslöften om
innehållet i försändelserna. Att en tjänsteman hos en myndighet avgett en
förbindelse att iaktta sekretess förpliktar honom inte till mer än vad som är
hans lagliga skyldighet. En sekretessförbindelse eller ett sekretessbevis kan
inte i något fall ha annan innebörd än en bekräftelse av alt en tjänsteman har
tagit emot en erinran om vad som gäller för hans vidkommande i fråga om
sekretess och som en försäkran att han skall rätta sig efter bestämmelserna
(Beckman m.fl.. Kommentar till Brottsbalken II, femte uppl. 1982, s. 433).
Förbindelsen kan emellertid ha betydelse för att visa att han förstått eller
bort förstå att han bröt mot sin tjänsteplikt.
Om
postverket anser att det finns behov av att låta de anställda som skall hantera
öppnandet av försändelserna avge någon form av sekretessförbindelse kan verket
självt föreskriva detta.
I
likhet med lagrådet anser jag att det inte behövs någon särskild erinran i
lagtexten om att sekretess gäller enligt 9 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100) inom
postverket för uppgifter som angår särskild postförsändelse.
4 Upprättat lagförslag
I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till lag om obeställbara postförsändelser. Förslaget har
granskats av lagrådet.
5 Specialmotivering
Rubriken
Rubriken
har utformats i enlighet med lagrådets förslag.
1
§ Denna lag gäller behandlingen hos postverket av obeställbara postförsändelser.
En försändelse är obeställbar om
1.
den inte kan delas ut till
adressaten,
2.
den är ofrankerad eller
otillräckligt frankerad och adressaten inte löser ut den,
3.
den har återsänts lill
postverket av en utländsk postförvaltning.
Paragrafen
anger lagens tillämpningsområde. Lagen gäller sålunda behandlingen hos
postverket av obeställbara postförsändelser i den utsträckning som
föreskrifter om behandlingen kräver lagform eller annars lämpligen bör tas upp
i lag. Enligt den terminologi som av hävd används inom postverket är en
försändelse obeställbar i
tre typfall. Det första fallet är när försändelsen Prop. 1989/90:67
inte kan delas ul till
adressaten t.ex. därför att denna är okänd på den
angivna adressen eller har
flyttat till en okänd adress. Den andra typen
avser försändelser som är ofrankerade
eller otillräckligt frankerade och
som inte löses ul av
adressaten. En tredje typ av obeställbara försändelser
utgörs av sådana som
postats i Sverige till utlandet men som av en
utländsk postförvaltning
skickats tillbaka till Sverige oavsett anledningen
till att försändelsen inte
har delals ul i adresslandel.
Ullrycket
"postförsändelse" omfattar alla försändelser som postverket befordrar
dvs. dels "brev eller annan förtrolig försändelse" som avses i 2 kap.
6 § regeringsformen, dels andra brev samt paket, reklam, poslkort, vykort och
trycksaker.
Enligt
lagrådet framstår den föreslagna ordningen beträffande ofrankerade eller
otillräckligt frankerade försändelser som vore den motiverad av hänsyn till
postverkets ekonomiska intressen, nämligen som en sanktion mot att breven
varken är frankerade eller bär uppgift om avsändare. De betänkligheter som
öppnandet av brev kan väcka när hänsyn tas till den personliga integriteten och
vad lagrådet fömt anfört om behovet av försiktighet i förhållande till den
europeiska konventionen föranleder enligt lagrådet tvekan om ofrankerade eller
otillräckligt frankerade brev bör föras in under den föreslagna ordningen.
Lagrådet har för sin del ansett att så inte bör ske. Saknas uppgift om
avsändaren i sådana fall synes försändelsen enligt lagrådet böra antingen
efter viss lid förstöras ulan att öppnas eller ändå delas ut till adressaten. Vilketdera
som skall ske skulle postverket självt få bestämma om. Lagrådet har därför
förordat att punkt 2 får utgå.
För
egen del får jag framhålla följande. Om postverket, såsom lagrådet har varit
inne på, skulle förstöra ofrankerade eller otillräckligt frankerade försändelser
skulle detta med all säkerhet vara det minst kostsamma alternativet för verket.
Åtminstone när det gäller brev till privatpersoner bmkar emellertid verket dela
ut brevet, med en uppmaning till adressaten att betala in det felande beloppet.
I en del fall haremdlertid mottagaren t. ex. försäkringskassan på förhand
förklarat att han inte löser ut ofrankerade försändelser. Om postverket skulle
dela ut sådana försändelser trots att avsändaren inte betalat för denna tjänst,
vilket lagrådet föreslår som ett alternativ, skulle detta kunna sättas i system
och postverket på sikt tvingas att kompensera sig genom portohöjningar, vilket
i sin tur skulle drabba andra kunder. Utgångspunkten måste dessutom vara att
endast den som betalar för postverkets tjänster kan påräkna all få dem utförda.
Jag kan inte heller se atl den europeiska konventionen skulle innebära att man
bör göra skillnad mellan olika typer av obeställbara försändelser.
Otvivelaktigt
kan försändelser av aktuellt slag innehålla sådant som avsändaren föredrar att
få tillbaka framför att innehållet förstörs. Han får då också reda på att
innehållet inte nått adressaten. Jag vidhåller sålunda mitt förslag i denna
del.
2
§ En obeställbar försändelse skall om möjligt återställas lill avsända
ren. 10
Det förutsätts att
postverket med ledning av vad som står på kuvertet eller Prop. 1989/90:67 omslaget
förvissar sig om att försändelsen inte kan återställas till avsändaren innan
försändelsen får öppnas.
Enligt
lagrådet är det utan ytterligare bestämmelse förenligt med 2 § att en postförsändelse
från utlandet som i Sverige inte kan delas ut till adressaten och som saknar
behövliga uppgifter om avsändare får återsändas till vederbörande utländska
postförvaltning utan ytterligare åtgärd. Det får således enligt lagrådet
ankomma på den utländska postförvaltningen att i mån av befogenhet öppna
försändelsen för att utröna vem avsändaren är. Jag delar denna uppfattning.
3 §
Tillslutna försändelser som är obeställbara får öppnas av postverket,
om kuvertet eller omslaget saknar sådana uppgifter om avsändaren att
försändelsen kan återställas till denne.
Med
tillslutna försändelser avses sådana postförsändelser som är igenklisl-rade, igenlejpade
eller på annal sätt lillslutna. Reklamblad, poslkort, vykort och trycksaker
faller utanför såvida de inte skickats i tillslutna försändelser. Brev som
inte är igenklistrade ulan endast lillslutna omfattas av paragrafen.
Paragrafen
är tillämplig endast i det fall en undersökning som förutsätts i 2 § inte ger
någon upplysning om avsändaren. Om en adress utan omgång kan skaffas fram med
ledning av t. ex. ett personnummer eller ett namn, bör självfallet detta göras
i första hand.
Det
kan vara lämpligt att postverket väntar någon tid innan öppnandet sker i syfte
alt avsändare eller adressat skall få tillfälle att ge sig till känna.
4 §
En öppnad försändelse får inte undersökas närmare än som behövs
för att försändelsen skall kunna återställas till avsändaren och, beträffande
försändelser som avses i 1 § 1, delas ut till adressaten.
Paragrafen
har formulerats om i förhållande till det remitterade förslaget med anledning
av vad lagrådet anfört i anslutning lill 1 § .
Paragrafens
innebörd är att undersökningen av en öppnad försändelse skall begränsas till
vad som behövs för atl få fram sådana uppgifter att försändelsen kan
återställas till avsändaren och, beträffande sådana försändelser som avses i 1
§ 1, delas ut till adressaten. Så snart sådana uppgifter erhållits skall
undersökningen avslutas. Brev skall således aldrig läsas, utan bara ögnas
igenom. Undersökningen av öppnade paket bör inskränka sig till eftersökande av
uppgifter om avsändarens samt, beträffande sådana försändelser som avses i 1 §
1, adressalens namn och adress.
5 §
Tillslutna försändelser skall öppnas vid en särskild enhet hos postver
ket.
Paragrafen
gäller den organisatoriska hanteringen av själva öppnandet.
Utgångspunkten bör vara att så få personer som möjligt inom verket skall
befatta sig med brev- och paketöppningen. Den bästa lösningen är därvid, 11
såsom
också postverket förordat, att hanteringen äger mm vid en särskild Prop.
1989/90:67 organisationsenhet.
Med
den föreslagna organisationen synes det inte nödvändigt all i lagen kräva att
öppnandet skall ske i närvaro av vittnen. Om posten anser att en sådan
bestämmelse är önskvärd, kan verket självt besluta om det. Som konsumentverket
påpekar i sitt remissyttrande kan det finnas vissa fördelar med vittnen i
detta sammanhang. Sålunda garanterar vittnen i viss mån att själva öppnandet
sker i godtagbar ordning. Vid en eventuell tvist om vad som ingått i en öppnad
försändelse kan vittnets uppgifter få betydelse.
6 §
Öppnade försändelser som fortfarande är obeställbara skall förvaras
hos postverket. Förvaringstidens längd bestäms av postverket. Innehåll
som är utsatt för försämring eller beslår av trycksaker, reklamblad eller
liknande som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.
Öppnade
försändelser skall givetvis omgående återställas till avsändaren när
undersökningen gett sådana upplysningar att detta blir möjligt. Detta följer av
2 § . Sådana försändelser som avses i 1 § 1 kan också skickas lill adressaten
om innehållet gett sådana upplysningar att detta är möjligt.
Paragrafen
behandlar den situationen att en försändelse också efter öppnandet inte kan
återställas till adressaten och fortfarande är obeställbar. En sådan försändelse
bör förvaras av postverket på den enhet som avses i 5 § under viss tid för att
avsändaren eller adressaten skall få tillfälle att få ul försändelsen.
Försändelser vars innehåll är utsatt för försämring bör dock få förstöras
omedelbart. Trycksaker utan värde, reklamblad och liknande behöver i allmänhet
inte heller förvaras. Böcker får i allmänhet anses ha ett försäljningsvärde och
bör därför förvaras under lämplig tid.
Frågor
om förvaringstidens längd och om själva utlämnandet bör postverket få besluta om.
Vid bestämmandet av förvaringstidens längd måste beaktas att avsändare eller
adressat måste få rimlig tid på sig att fä ut en förvarad försändelse.
7 §
En öppnad försändelse som inte har kunnat lämnas ul tillfaller staten
vid förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden skall då omedelbart
förstöras. Annan egendom än pengar och frimärken skall säljas, om det
lämpligen kan ske. I annat fall skall egendomen förstöras.
Paragrafen
innehåller bestämmelser om hur postverket skall förfara med öppnade försändelser
och dess innehåll som inte lämnats ut under förvaringstiden.
En
öppnad försändelse som inte har lämnats ut under förvaringstiden
tillfaller staten. Skriftliga meddelanden som försändelsen innehåller skall
då förstöras genom postverkets försorg. Med skriftliga meddelanden avses
i detta sammanhang i princip meddelanden mellan avsändare och ad
ressat. Dessa kan naturligtvis vara tecknade på andra skriftliga meddelan
den som då också skall förstöras. Däremot avses inte t.ex. brev som i sig
har ett ekonomiskt värde som samlarobjekt e. d. Som exempel kan nämnas
brev som skrivits av en historisk person. 12
Det är inte ovanligt att
öppnade försändelser innehåller pengar, frimär- Prop. 1989/90:67 ken, värdehandlingar
och andra föremål av ekonomiskt värde. Det kan inte vara rimligt att också
sådant innehåll skall förstöras. En lämplig ordning är att pengarna och
frimärkena utan vidare tas om hand och all postverket säljer värdehandlingar
och andra värdeföremål för statens räkning om försäljningen kan beräknas ge
ett överskott. Det som sålunda tillfallit staten bör fritt få disponeras av
postverket. Egendom som inte säljs skall givetvis förstöras.
8
§ Ett belopp som betalats in till postverket och som postverket varken kan
förmedla lill mottagaren eller återställa till inbetalaren tillfaller staten två
år efter det all inbetalningen gjordes.
Paragrafen
reglerar vad som nu gäller för obeställbara postanvisningsbe-lopp enligt 110 §
allmänna poslstadgan. Föreskrifterna härom bör lämpligen tas in i lagen.
Enligt
nyssnämnda bestämmelser i allmänna poslstadgan skall obesläll-bart postanvisningsbdopp
lämnas till en särskild understödskassa för änkor och bam efter personer som
varit anställda i postverket. Även i fortsättningen bör postanvisningsbdopp som
tillfallit staten få disponeras av postverket. Föreskrifter om detta kräver
dock inte lagform.
Paragrafen
har utformats i enlighet med lagrådets förslag.
6 Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslaget till lag om obeställbara postförsändelser.
7 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.
13
Utdrag ur promemorian Postverkets behandling av Prop. 1989/90:67
obeställbara försändelser utarbetad inom ''
kommunikationsdepartementet, maj 1989
1 Inledning
Justitieombudsmannen
(JO) har i en framställning hos regeringen justitiedepartementet den 6
juli 1988, mot bakgmnd av vad som framkommit i ett ärende hos honom, anfört
att det för närvarande saknas erforderligt lagstöd för sådan postbehandling
inom postverket som innefattar öppnande av förtroliga försändelser. Med stöd av
4§ lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän har JO samtidigt
väckt frågan om lämpliga åtgärder för att eliminera dessa brister i normgivningen.
Framställningen har den 25 augusti 1988 överlämnats till kommunikationsdepartementet.
Postverket
härden 17 februari 1989 hos regeringen kommunikationsdepartementet
hemställt att regeringen vidtar åtgärder för att genom lagstiftning reglera
verkets rätt att öppna s. k. obeställbara försändelser.
Framställningarna
har inom kommunikationsdepartementet föranlett de överväganden och förslag som
redovisas i denna promemoria.
2 Nuvarande ordning
2.1 Begreppet obeställbar postförsändelse
Med
en obeställbar poslJÖrsänddse menas en försändelse som postverket av någon
anledning inte kan leverera lill adressaten. Antalet sådana försändelser
uppgår varje år till omkring 1 milj. Föreskrifter om hur sådana försändelser
skall hanteras har hittills meddelats av postverket. Några andra föreskrifter i
ämnet, med undantag för en bestämmelse i postala lidningskungördsen (1968:489),
finns inte.
2.2 Postverkets föreskrifter
Historik
Ursprunget
till postverkels nuvarande föreskrifter är en skrivelse år 1872 från dåvarande
poststyrelsen till Kungl. Maj:t med förslag till föreskrifter angående obeställbara
försändelsers behandling. Genom ett Kungl. brev samma år bemyndigades
generalpoststyrelsen atl under vissa omständigheter få öppna obeställbara
försändelser. Poststyrelsen bemyndigades också att "meddela de närmare
föreskrifter i ämnet, som kunna finnas tjenliga och af behov påkallade".
Sådana föreskrifter infördes i generalpoststyrelsens kungördse första gången
år 1872.
Gällande
föreskrifter
Nu
gällande föreskrifter om hur obeställbara försändelser skall behandlas
återfinns i 107 111 §§
allmänna poststadgan. 14
Behandlingen
på adresspostkontoret Prop. 1989/90:67
Brevförsändelse,
som har blivit obeställbar på adresspostkontorel, skall, rJäga I med vissa
undantag, återställas till avsändaren, om uppgift om dennes namn och postadress
finns på försändelsen. I annat fall skickas försändelsen till Postens
regionala adresservice, en enhet inom varje postregion med ansvar bl. a. för
slutbehandlingen av obeställbara försändelser.
Antalet
sådana organisationsenheter inom postverket uppgår för närvarande till omkring
30. Antalet personer inom verket som hanterar brevöppning uppgår
uppskattningsvis till omkring 100.
Ordningen
med brevöppning regionalt infördes år 1984. Innan dess skulle obeställbara
försändelser som saknade uppgift om avsändarens namn och adress skickas till
poslens reklamationskontor, som var en central organisationsenhet inom
postverkels centralförvaltning.
Obeställbara
posttidningar, som inte är försedda med begäran om begränsad eftersändning,
skickas inte tillbaka till avsändaren. Kommissio-närsposttidningar och sådana
adresserade posttidningar, som ligger i kuvert, banderoll e.d., skickas dock
tillbaka, om avsändaren har angett detta på försändelsen och förbundit sig all
betala avgift för återsändningen som för ekonomibrev. Det sistnämnda följer för
övrigl direkt av 8 § postala tidningskungörelsen (1968:489).
Alla
obeställbara försändelser från utlandet skickas till etl utväxlings-poslkontor
för all därifrån skickas tillbaka till inlämningslandet. Vykort med
semesterhälsningar skickas dock inte tillbaka utan sänds till den regionala adresservicen.
Om
en obeställbar försändelse, inrikes eller från utlandet, innehåller något
föremål, som är utsatt för förskämning eller försämring, får adresspostkontorel
omedelbart på lämpligt sätt sälja detta innehåll. Kan innehållet av någon
anledning inte säljas, skall det förstöras.
Obeställbara
utbetalningskort, postförskottsanvisningar, listpostanvis-ningar och telegrampostanvisningar
från utlandet sänds alllid till postverkets huvudkontor. Annan obeställbar
postanvisning återställs till avsändarens adressposlkontor, om inte anvisningens
giltighetstid har gått ut. Om giltighetstiden har gått ut, skickas
postanvisningen till postgirot.
Ett
obeställbart inrikes paket skickas till avsändarens adresspostkontor, om
uppgift om avsändarens namn och postadress finns angiven. 1 annat fall öppnas
paketet på adresspostkontorel eller där det påträffas. Om varken avsändare
eller adressat framgår av innehållet, sänds paketet till den regionala adresservicen.
Ett obeställbart paket från utlandet skickas till utväxlingspostkontoret för återsändning
till inlämningslandet. Paket med svensk avsändaradress skickas dock till denna
adress. Om etl sådant paket inte kan lämnas ut till avsändaren, behandlas det
som avstått till postverket.
Avsändaren
kan föreskriva annan behandling av paketet än den nu angivna för den händelse atl
det blir obeställbart.
15
utländska paket Prop. 1989/90:67
När
ett paket till utlandet har blivit obeställbart kan avsändaren på förfrå- öilaga
1 gan meddela hur paketet skall behandlas. Bestämmelser om detta finns i 108§.
Återställande
till avsändaren
En
obeställbar försändelse lämnas i allmänhet ut till avsändaren på samma sätt som
försändelser som tillhandahålls adressaten. Vanliga brevpostförskott, som
skall återställas till avsändaren, delas ul på samma sätt som vanliga
brevförsändelser utan postförskott.
Om
ett återkommet paket inte hämtas på postkontoret senast på sjätte dagen efter
ankomsten, skall avsändaren för den tid dämtöver, som paketet ligger kvar på
postkontoret betala magasinshyra. Avgiften för magasinshyra framgår av
postverkets taxa.
1
allmänna poststadgan finns också bestämmelser om andra avgifter som avsändaren
skall betala nären försändelse återställs till honom.
När
ett postkontor får en bestämd uppgift om att en återkommen försändelse inte kan
återställas till avsändaren, skickas försändelsen omedelbart till adresservicen.
I andra fall skickas försändelsen till adresservicen senast en månad efter
ankomsten till avsändarens adresspostkontor. En lokal försändelse skall dock
skickas senast en månad efter den dag, då försändelsen i förhållande till
adressalen har behandlats som obeställbar. En postanvisning sänds dock senast
vid utgången av anvisningens giltighetslid.
Behandlingen
vid den regionala adresservicen
En
obeställbar inrikes försändelse, som kommer tillsluten lill den regionala adresservicen,
öppnas där i vittnes närvaro.
De
personer, som öppnar sådana försändelser eller som bevittnar öppnandet eller
behandlar de öppnade försändelserna, skall ha avlagt tysthetslöfte om det
skriftliga innehållet i försändelserna.
Om
öppnandet ger upplysning om vem som är avsändare eller adressat, återställs
försändelsen eller delas ut till adressaten.
Om
det inte går att få reda på vem som är avsändare eller om försändelsen inte
kan återställas lill avsändaren, tar postverket till vara sådana försändelser,
som innehåller pengar, andra saker av värde, handlingar o. d. Andra
försändelser förstörs genom postverkets försorg. Tillvaratagen försändelse
förvaras en månad utöver den månad försändelsen kommit lill den regionala adresservicen.
Nären
obeställbar inrikes postanvisning, som inte är postförskottsanvisning, har
sänts från adresspostkontoret till postgirot därför att giltighetstiden har
gått ut, förses anvisningen i förekommande fall med ny giltighetstid och
tillställs avsändaren på nytt.
Framställning
om att få ut en obeställbar försändelse skall göras till den
regionala adresservicen. Försändelsen kan lämnas ut till avsändaren eller 16
adressaten. Om båda
anmäler sig samtidigt har avsändaren företräde. Om Prop. 1989/90:67 ingen
anmäler sig säljs värdeföremål, som är inneslutet i försändelsen och Bilaga
1 som inte utgörs av pengar eller omakulerade frankolecken, genom postverkets
försorg. Omakulerade frankotecken lämnas till verkets frimärks-förråd.
Den
som önskar få ut postanvisningsbdopp, skall göra framställning till huvudkontoret
inom två år från utgången av den månad under vilken inbetalning skedde och
samtidigt styrka sin rätt till försändelsen eller beloppet.
I
fråga om en obeställbar postanvisning, som inte är postförskottsanvisning, är
endast avsändaren berättigad att få ut beloppet. Belopp för postförskottsanvisning
lämnas till adressaten. Den som har betalt in beloppet har inte någon rätt atl
få tillbaka det.
Obeställbart
postanvisningsbdopp lämnas till understödskassan för änkor och barn efter
personer som har varit anställda i postverket. Denna kassa är skyldig atl av de
medel, som har lämnats lill kassan, lämna tillbaka belopp som efter postverkels
prövning anses böra lämnas till en viss kund.
3 Regeringsformens föreskrifter
Enligt
2 kap. 6§ regeringsformen (RF) är varje medborgare gentemot det allmänna
skyddad mot bl.a. undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Denna
rättighet får dock enligt 2 kap. 12§ RF begränsas genom lag. Enligt andra
stycket i samma lagrum gäller bl.a. all begränsning får göras endast för att
tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och att den
aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har
föranlett den. Någon möjlighet alt delegera normgivningskompetensen till regeringen
i sådana frågor föreligger inte. Postverket utgör en del av "det
allmänna" som avses i nämnda kapitel.
Övergångsbestämmelsema
till RF innebär bl.a. att inte alla i RF angivna krav behövde vara uppfyllda
vid dess ikraftträdande den 1 januari 1975. Sålunda gäller äldre författningar
fortfarande även om de inte har tillkommit i den ordning som skulle ha
iakttagits vid tillämpningen av RF. När gmndlagsskyddet för posthemligheten
fick sin nuvarande utformning år 1976 togs en motsvarande regel in som punkt 5
i övergångsbestämmelserna, se SFS 1976:871.
17
4 JO:s och postverkets framställningar Prop. 1989/90:67
Bilaga 1 4.1 JO:s framställning
Som
redovisats inledningsvis har JO hos regeringen väckt frågan om behovet av
lagstiftning såvitt gäller postens brevöppning. Framställningen har gjorts
efter vad som framkommit i ett ärende hos JO. Omständigheterna i ärendet (JO:s
ämbelsberättdse 1988 - 89, s. 387, dnr 1382 -1987) var i korthet följande.
Sommaren
1987 skulle en person, M.H., lämna in ett brev till en försäkringskassa.
Brevet var adresserat dit men ofrankerat. På baksidan stod M.H:s personnummer
samt fullständiga för- och efternamn men ingen adress. Av misslag hamnade
brevet i en låda för utgående post på M.H:s arbetsplats. Brevet innehöll en
ifylld blankett för försäkran för sjukpenning och ett läkarintyg vari M.H:s
sjukdom angavs. Efter en dryg vecka fick M.H. ell tjänstekuvert från
postverket. Kuvertet innehöll M.H:s brev till försäkringskassan, som var uppbmtet,
och ett brev från posten. Till saken hör all försäkringskassan aldrig löser
ut ofullständigt frankerade brev.
Efter
viss skriftväxling med postverket anmälde M.H. det inträffade till JO.
Efter
utredning, varvid postverket inkom med yttrande, anförde JO (Hans Ragnemalm)
att omständigheterna i det aktuella fallet framför allt det förhållandet att M.H:s
adress utan svårighet kunde spåras var sådana, att brevet inte borde ha
öppnats. Förfarandet syntes enligt JO präglat av en företagaranda, dominerad av
i och för sig vällovliga strävanden efter rationalitet, effektivitet och
service men utan känsla för integri-tetsaspeklen.
Enligt
JO var det emellertid allvarligare att postverket inte syntes medvetet om att
brevöppning oavsett syftet innefattar ett sådant ingrepp från det allmännas
sida i enskilds rättighet som grundlagen i princip förbjuder. Enligt JO:s
mening stod det klart atl poststadgans bestämmelser utgör föreskrifter i RF:s
mening, och att de är av lägre valör än den i RF för ändamålet stipulerade.
Postverket hade alltså, enligt JO:s bedömning, saknat erforderligt stöd i lag
för den företagna postöppningen.
Beträffande
frågan huruvida postverkets föreskrifter ändå kunde anses gällande på grund av
övergångsbestämmelserna till RF anförde JO bl.a. följande.
En
förutsättning för alt dessa övergångsbestämmelser skall aktualiseras är, att
postverkels rättighetsbegränsade föreskrifter inte efter RF:s ikraftträdande
ändrats utan atl RF:s ordning iakttagils. Så har emellertid skett. De företagna
ändringarna är av verklig substans, då öppning av obeställbara försändelser
inte, som tidigare, skall ske hos verkets centralförvaltning utan inom
respektive postregion vid s. k. regional adresservice. Hanteringen av de
aktuella försändelserna har därigenom kommit att inbegripa ett betydligt större
antal funktionärer än tidigare, vilket är väsentligt ur integritetssynpunkt
och måste anses påverka innehållet i begränsningen av skyddet mot undersökning
av brev.
18
I
sin framställning till regeringen anförde JO följande. Prop.
1989/90:67
Bilaga
1 Som framgått saknas för närvarande det enligt 2 kap. 6 och 12 §§ regeringsformen
erforderliga lagstödet för sådan postbehandling som innefattar öppnande av
förtrolig försändelse. Anses det nödvändigt, att postverket i vissa fall får
tillgripa brevöppning, krävs alltså att riksdagen stiftar lag i ämnet.
Därvid
är att beakta att enligt 2 kap. 12 § andra stycket RF begränsning i bl.a.
rätten till förtrolig kommunikation endast får göras för att tillgodose ändamål
som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, och all sådan begränsning aldrig
får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn lill det ändamål som har
föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den
fria åsiktsbildningen såsom en av folkslyrelsens gmndvalar. Den återhållsamhet
som härålägges lagstiftaren synes i förevarande situation få som främsta
konsekvens, att en gmndläggande intresseavvägning måste göras. Mot intresset
av att kunna återställa försändelsen till avsändaren måste ställas det integritetsinlrång
som brevöppningen innebär. Resultatet av en sådan inlresseavvägning kan bli,
att föreskrifter om brevöppning måste accepteras, men all befogenheten bör
utformas på ett sätt, som minimerar integritetsskadorna. Bedörriningen synes
emellertid också kunna utmynna i att befogenheten heh kan undvaras, och att
problemet med obeställbara försändelser får lösas på annat sätt; det tål att övervägas,
humvida inte den enskilde genomsnittligt sett föredrar att riskera, atl en obeställbar
försändelse efter viss liggetid förstörs, framför att behöva befara, att
innehållet röjs, låt vara för en begränsad krets. I sistnämnda fall erfordras
alltså ingen lagstiftning utan i stället endast en revision av poslstadgan,
innefattande bl.a. ell borttagande av bestämmelserna om öppnande av förtroliga
försändelser.
4.2 Postverkets framställning
1
sin framställning till regeringen har postverket anhållit att regeringen vidtar
åtgärder för att genom lagstiftning reglera verkels rätt att öppna obeställbara
försändelser och atl den ordning som gällde före år 1984 bör vara vägledande i
lagstiftningsfrågan.
I
framställningen upplyser postverket att stickprovsvis gjorda undersökningar
visar att antalet försändelser som varje år öppnas uppgår till omkring 150000
och alt innehållet i omkring 70% av dessa försändelser ger sådana upplysningar
om avsändare eller mottagare att försändelsen kan nå rätt person. Vidare
upplyser postverket att man numera efter JO:s kritik ställt hanteringen med
öppnande av obeställbara försändelser under ledning av huvudkontoret och att
man avser att så snabbt som möjligt centralisera även själva öppnandet.
När
det gäller behovet av att öppna post anför verket bl. a. följande.
För
såväl privatperson som för företag är det av väsentlig betydelse att
postbefordran så långt möjligt kan garanteras. För Posten och dess anställ
da är det ett seriöst åtagande atl förmedla meddelanden mellan människor
och företag. De är viktigt att tilUron till Postens förmåga att genomföra
detta åtagande är hög. Emellertid kan det inte undvikas att fel förekommer
och en försändelse blir obeställbar. För att då tillgodose att befordran trots
detta kan genomföras är öppnandet av dessa obeställbara försändelser en 19
utväg.
Det skall framhållas att försändelserna endast öppnas i de fall Prop.
1989/90:67 omslaget/kuvertet inte ger någon vägledning. Det kan också noteras
att Bilaga 1 försändelsen även obeställbara sådana ofta innehåller
meddelanden av stort värde. Det är här inte fråga om enbart ekonomiska värden.
Till
framställningen var fogat en s. k. attitydundersökning, utförd hösten 1988 av
undersökningskonsult Åke Wissing & Co på uppdrag av postverket i syfte att
få reda på allmänhetens syn på postverkets hantering av obeställbara
försändelser.
1
undersökningen har olika s. k. målgrupper valts ut med utgångspunkt i sina
erfarenheter när det gäller den aktuella frågan. Den första målgruppen bestod
av ett slumpmässigt urval av personer mellan 16 och 69 år. Antalet uppgick till
400. Den andra målgmppen utgjordes av 100 personer som återfått brev avsedda
för privatpersoner, men där mottagaren inte varit identifierbar på kuvertet.
Den tredje målgmppen utgjordes av 100 personer som återfått brev avsända till
myndigheter där mottagaren inte varit identifierbar på kuvertet eller där porto
saknats eller varit otillräckligt. Den senare gruppen,
("portogruppen"), svarade för 91 % av fallen.
Den
första målgruppen saknade således erfarenhet av den aktuella frågan medan de
två andra förutsattes kunna ge en bild av hur saken skötts. Urvalspersonerna till
den andra och tredje målgruppen valdes på så sätt att man vid tio regionkontor
under ett par veckor noterade vilken målgmpp respektive adress tillhörde. Genom
televerket skaffades sedan telefonnummer till dessa personer.
De olika personerna intervjuades per telefon utifrån särskilda
frågeformulär. Resultatet av attitydundersökningen framgår av bilaga.
Enligt
postverket visar undersökningen att såväl allmänheten som gruppen som utsatts
för verkets brevöppnande är positiv med dragning ål mycket positiv till att
postverket tagit på sig denna uppgift och att verket genomför den under stort
förtroende.
Enligt
postverket ger attitydundersökningen vidare starkt stöd för att verkels
hantering av obeställbara försändelser är en åtgärd som är godtagbar i ett
demokratiskt samhälle. Genom att hanteringen organisatoriskt sker vid en enhet
som hör till postverkets huvudkontor tillförsäkras att arbetet utförs av ett
begränsat antal tjänstemän under skälig sekretess. Verket anser därmed att
åtgärder vidtas för att hanteringen av obeställbara försändelser inte går
utöver vad som är nödvändigt och att integriteten skyddas så långt som är
möjligt.
4.3 Förhållandena i andra länder
Under
ärendets beredning har postverket under hand kommit in med en promemoria,
upprättad hösten 1988, som visar hur man i övriga nordiska länder saml i
England och Holland hanterar obeställbara försändelser som inte kan återställas
till avsändaren. Av promemorian framgår att hanteringen i stort sett är
densamma i dessa länder som i Sverige.
I Danmark regleras frågan
i poslloven (nr. 318 af 10. juni 1976) och i
bekendtgordse om benyttdse av poslvaesnet nr. 657 af 17. december 1984) 20
varigenom
postväsendet fått rätt att öppna obeställbara försändelser. Prop.
1989/90:67 Brevöppningen sker centralt i Köpenhamn och handhas av ett
begränsat Bilaga 1 antal personer utsedda av generaldirektören. Dessa
personer får skriva under en förbindelse där de bl. a. lovar att inte ta mer
del av innehållet än vad som krävs för atl spåra avsändarens adress.
I
Finland sker all brevöppning centralt på ett reklamationskontor i Helsingfors.
I
Norge och Island är frågan reglerad i lag. Öppnandet sker centralt i Oslo respektive
Reykjavik i Oslo av en särskild "brevöppningskommission" som består
av ett tiotal personer, vilka undertecknat en förbindelse om tystnadsplikt.
Obeställbara
försändelser i England skickas lill en särskild enhet inom respektive brevdistriktshuvudkontor
"Returned Letter Section". Enligt de interna föreskrifterna har
personalen där tystnadsplikt och får inte la mer del av innehållet än vad som
krävs för att spåra adressen till avsändaren.
1
Holland skickas obeställbara försändelser till regionpostkontorel i Haag där
försändelserna öppnas av särskild personal, som har ett formellt uppdrag av
Haags distriktsdomare.
5 Överväganden
5.1 Allmänna synpunkter
Övervägandena
i huvudfrågan, om postverket skall få öppna försändelser eller inte, bör som JO
anfört utgå från en intresseavvägning, varvid det integritetsinlrång som
brevöppningen innebär ställs mot postverkets kunders intresse av att obeställbara
försändelser kan återställas. Frågan är alltså om brevöppning kan accepteras i
syfte att säkerställa atl postbefordran i så stor utsträckning som möjligt kan
garanteras eller om den enskilde, genomsnittligt sett, föredrar att riskera att
en obeställbar försändelse förstörs framför att behöva befara atl innehållet
röjs.
Först
och främst bör understrykas att syftet med brevöppningen hos postverket endast
är att söka garantera en snabb och säker postbefordran. Åtgärden har således
endast servicekaraktär.
Postverket
har ända sedan år 1872 tillämpat brevöppning. Detta har alltsedan dess varit
ett av allmänheten godtaget förfarande. Den av postverket åberopade
attitydundersökningen ger också stöd för all anta att allmänheten
genomsnittligt sett är positiv till den nuvarande hanteringen. Även postförvaltningarna
utomlands tillämpar brevöppning. Omständigheterna i det tidigare redovisade JO-ärendel
var speciella. Anmälarens kritik mot postverket utgick bl. a. från all verket
kunnat återställa brevet genom att hennes namn och personnummer fanns angivet
på kuvertet.
Slutsatsen
av det anförda är att en rätt för postverket att öppna brev i
syfte att ge sina kunder en snabb och säker postbefordran inte kan anses stå
i strid mot bestämmelsen i 2 kap. 12 § andra stycket RF. Den av postverket
i mer än 100 år tillämpade ordningen synes vara accepterad och önskvärd. 21
Som JO funnit krävs numera
enligt RF all postverkels rätt till brevöpp- Prop. 1989/90:67 ning i
aktuella fall regleras i lag. En lag i ämnet bör utformas så, att risken
Bilaga. 1 för att innehållet i förtroliga försändelser kommer till obehörigas
kännedom så långt möjligt elimineras.
Den
lagreglering som behövs har inte någon anknytning till någon redan befintlig
lag, utan bör tas upp i en särskild lag.
Innehållsmässigt
behövs bestämmelser varigenom postverket ges en rätt att öppna förtroliga
försändelser som inte kan delas ut och som saknar uppgifter om avsändare.
Vidare bör regleras hur postverket skall hantera öppnade försändelser och dessas
innehåll samt postanvisningsbdopp som inte kan återställas till avsändaren
eller betalas ut till adressaten. Även föreskrifter om detta torde nämligen
enligt 8 kap. 3§ RF kräva lagform.
22
Promemorians lagförslag Prop. 1989/90:67
Bilaga 2 Förslag till
Lag om obeställbara postförsändelser Härigenom föreskrivs följande.
1 §
Denna lag gäller behandlingen hos postverket av obeställbara post-
försändelser. En försändelse är obeställbar om
1.
den inte kan delas ut till
adressaten,
2.
den är ofrankerad eller
otillräckligt frankerad och adressaten inte löser ut den,
3.
den har återsänts lill
postverket av en utländsk postförvaltning.
2
§ En obeställbar försändelse
skall om möjligt återställas till avsändaren.
3
§ Brev och andra förtroliga
försändelser som är obeställbara får öppnas av postverket, om kuvertet eller
omslaget saknar sådana uppgifter om avsändaren att försändelsen kan återställas
till denne.
4
§ Öppnande av brev och andra
förtroliga försändelser skall ske vid en särskild enhet hos postverket.
Att
sekretess gäller inom postverket för uppgifter som angår särskild postförsändelse
framgår av 9 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100).
5§
En öppnad försändelse får inte undersökas i vidare mån än som behövs för att
försändelsen skall kunna återställas till avsändaren eller delas ut till
adressalen.
6 §
Öppnade försändelser som inte kan återställas till avsändaren eller
delas ut till adressaten skall förvaras hos postverket, om inte innehållet är
utsatt för försämring eller består av trycksaker, reklamblad eller annat
dylikt som får antas sakna värde.
Förvaringstiden
bestäms av postverket.
7
§ En öppnad försändelse som
inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten vid förvaringstidens utgång.
Skriftliga meddelanden skall då omedelbart förstöras. Annan egendom än pengar
och frimärken skall säljas, om det lämpligen kan ske.
8
§ Postanvisningsbdopp som
postverket inte kan förmedla till adressaten och inte heller återställa till
avsändaren tillfaller staten två år efter det att inbetalningen gjordes.
9
§ I fråga om andra obeställbara
försändelser än sådana som avses i 3 eller 8 § gäller 5, 6 och 7 §§ i
tillämpliga delar.
Denna
lag träder i kraft den
23
Lagradsremissens lagförslag Prop. 1989/90:67
Bilaga 3 Förslag till
Lag om postförsändelser som inte delas ut till adressaten
Härigenom
föreskrivs följande.
1
§ Denna lag gäller behandlingen hos postverket av postförsändelser som benämns obeställbara.
En försändelse är obeställbar om
1.
den inte kan delas ut till
adressaten,
2.
den är ofrankerad eller
otillräckligt frankerad och adressaten inte löser ut den,
3.
den har återsänts till
postverket av en utländsk postförvaltning.
2§
En obeställbar försändelse skall om möjligt återställas till avsändaren.
3
§ Tillslutna försändelser som
är obeställbara får öppnas av postverket, om kuvertet eller omslaget saknar
sådana uppgifter om avsändaren att försändelsen kan återställas till denne.
4
§ En öppnad försändelse får
inte undersökas närmare än som behövs för att försändelsen skall kunna
återställas lill avsändaren eller delas ut till adressaten.
5
§ Tillslutna försändelser skall
öppnas vid en särskild enhet hos postverket.
6
§ Öppnade försändelser som inte
kan återställas till avsändaren eller delas ut till adressaten skall förvaras
hos postverket. Förvaringstidens längd bestäms av postverket. Innehåll som är
utsatt för försämring eller består av trycksaker, reklamblad eller liknande som
kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.
7
§ En öppnad försändelse som
inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten vid förvaringstidens utgång.
Skriftliga meddelanden skall då omedelbart förstöras. Annan egendom än pengar
och frimärken skall säljas, om det lämpligen kan ske. I annat fall skall
egendomen förstöras.
8
§ Postanvisningsbdopp som
postverket inte kan förmedla till adressalen och inte heller återställa till
avsändaren tillfaller staten två år efter det att inbetalningen gjordes.
9
§ Att sekretess gäller inom
postverket för uppgifter som angår särskild postförsändelse framgår av 9 kap. 8
§ sekretesslagen (1980: IOO).
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.
24
Lagrådet Prop. 1989/90:67
Bilaga
4 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-12-08
Närvarande:
juslilieråden Staffan Vängby och Lars K Beckman samt regeringsrådet Stig von
Bahr.
Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 30 november 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet Georg Andersson beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om postförsänddser som inte delas ut till adressaten.
Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars Hag-lind.
Förslaget
föranleder följande yttrande av lagrådet.
Lagrådet
har ingen annan uppfattning än föredragande statsrådet om förslagets
förenlighet med 2 kap. 6 § och 12 § första och andra styckena regeringsformen.
Förslaget låter sig endast med svårighet förenas med ordalydelsen av artikel 8
i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna. Lagförslagets grunder synes emellertid inte stå i
strid med de syften som konventionsbestämmelsen kan antas vara avsedd att
tillgodose. Bestämmelsens lydelse manar dock till viss försiktighet vid lagens
utformning. Med det nu anförda är lagrådet berett att godta förslagets grunder
också såvitt angår förhållandet till den europeiska konventionen.
En
lagmbrik bör vara kort och träffande. Av 1 § framgår att lagen handlar om obeställbara
postförsändelser. Lagen bör därför också benämnas "Lag om obeställbara
postförsändelser".
1 §
Enligt
punkt 2 i förslaget anses en försändelse som obeställbar bl.a. om
den är ofrankerad eller otillräckligt frankerad och adressaten inte löser ut
den. Av 3 § framgår att om i sådant fall uppgifter saknas om avsändaren .
postverket får öppna försändelsen. Av 4 och 6 §§ framgår vidare att sedan
försändelsen öppnats den såvitt möjligt skall återställas till avsändaren
eller delas ut till adressaten. Avsikten kan möjligen vara att försändelsen i
här avsett fall skall förstöras, om den inte kan återställas till avsändaren.
Detta framgår emellertid inte av lagtexten, vars ordalydelse snarare synes
innebära att försändelsen efter att ha öppnats skall delas ut till adressaten,
trots att den är ofrankerad eller otillräckligt frankerad. I så fall har ju
öppnandet bara varit en onödig omgång. Den föreslagna ordningen fram
står som vore den motiverad av hänsyn till postverkets ekonomiska intres
sen, nämligen som en sanktion mot att brevet varken är frankerat eller bär
uppgift om avsändare. De betänkligheter som öppnandet av brev kan
väcka när hänsyn tas till den personliga integriteten och vad lagrådet förut
anfört om behovet av försiktighet i förhållande till den europeiska konven
tionen föranleder tvekan om ofrankerade eller otillräckligt frankerade brev
bör föras in under den föreslagna ordningen. Saknas uppgift om avsända
ren i sådant fall, synes försändelsen böra antingen efter viss tid förstöras 25
utan att öppnas eller ändå
delas ul lill adressaten. Vilketdera som skall ske Prop. 1989/90:67 bör
postverket självt kunna få bestämma. Lagrådet förordar därför att Bilaga 4
punkt 2 i paragrafen får utgå.
Om
detta godtas, bör även punkt 3 kunna utgå. Försändelser som återsänds av
utländska postförvaltningar kan från det svenska postverkets synpunkt inte
delas ul till adressaten och omfattas sålunda av punkten 1.
Uttrycket
"postförsändelser som benämns obeställbara" är svårbegripligt för
läsaren. 1 lagtexten anges ju vilka försändelser som är obeställbara och de
behöver sålunda inte särskilt "benämnas".
På
gmnd av det anförda förordar lagrådet att paragrafen ges föjande lydelse:
"Denna
lag gäller behandlingen hos postverket av obeställbara postförsänddser. En
försändelse är obeställbar om den inte kan delas ut till adressaten."
2 §
Enligt
paragrafen skall en obeställbar försändelse om möjligt återställas till avsändaren.
Härmed får anses utan ytterligare bestämmelse förenligt, att en poslförsänddse
från utlandet som inte i Sverige kan delas ut till adressaten och som saknar
behövliga uppgifter om avsändare får återsändas lill vederbörande utländska
postförvaltning utan ytterligare åtgärd. Det får sålunda ankomma på den
utländska postförvaltningen att i mån av befogenhet öppna försändelsen för att
utröna vem avsändaren är.
8§
Uttrycket
"postanvisningsbdopp" kan möjligen framstå som alltför tekniskt för
att med säkerhet täcka olika alternativ som kan tänkas förekomma. Paragrafen
kan i stället förslagsvis ges följande lydelse:
"Ett
belopp som betalats in till postverket och som postverket varken kan förmedla lill
mottagaren eller återställa till inbelalaren tillfaller staten två år efter det
alt inbetalningen gjordes."
9§
Erinringar
om innehållet i annan lag bör så gott som aldrig göras i lagtext. Undantag kan
vara motiverade om starka pedagogiska skäl talar för det. Här skall
lagstiftningen tillämpas av postverkets personal. Dessa kan på annal salt än
genom den föreslagna paragrafen erinras om innehållet i 9 kap. 8 §
sekretesslagen. Paragrafen bör därför utgå ur förslaget.
26
Innehåll Prop. 1989/90:67
Proposition......................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... ... 1
Förslag
till lag om obeställbara postförsändelser ........ 2
Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 december 1989 3
1
Inledning......................................................... 3
2
Nuvarande ordning, dess
lagenlighet och förutsättningarna för en
lag
............................................................... ... 4
3
Överväganden ................................................. ... 6
4
Upprättat lagförslag .......................................... 9
5
Specialmotivering.............................................. 9
6
Hemställan....................................................... 13
7
Beslut .......................................................... .. 13
Bilaga
1 Utdrag ur promemorian Postverkels behandling av obe
ställbara försändelser................................ ... 14
Bilaga
2 Promemorians lagförslag .......................... ... 23
Bilaga
3 Lagrådsremissens lagförslag...................... ... 24
Bilaga
4 Lagrådets yttrande................................. ... 25
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 27
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
13 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (11)
11 kopplingar i 5 dokument.
- SOU 2025:90 Förmedling av post till personer med skydd i folkbokföringen s. 164 om s. 6 · s. 164 om s. 7 · s. 171 om s. 6 · s. 314 i texten
- Prop. 1990/91:75 om importrutiner i ett datoriserat tullförfarande, m.m. s. 36 om s. 11 i texten
- Bet. 1990/91:TU9 Säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg, m.m. i texten
- Skr. 1990/91:15 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen i texten
- Bet. 1989/90:TU22 Lag om obeställbara postförsändelser s. 1 · s. 2 · s. 3 · s. 8 i texten
Doktrin (2)
2 kopplingar i 1 dokument.
- Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 1999 s. 91 · s. 215 i texten