Prop. 1989/90:79

Regeringens proposition 1989/90:79

om domarbanan och meritvärderingen vid

tillsättning av domartjänster Prop.

1989/90:79

Regeringen
förelägger riksdagen vad som lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet
den 21 december 1989 för den åtgärd eller det ändamål som framgår av
föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att vid all tillsättning av ordinarie domarljänsler skickligheten
skall sättas främst bland de sakliga gmnder som skall beaktas. Vidare föreslås
en förkortad och sammanhållen domamlbildning. Den nya ordningen är avsedd alt
börja tillämpas den 1 juli 1990.

1
Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 79

Justitiedepartementet Prop. 1989/90:79

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 december 1989

Närvarande:
statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Lööw,
Persson

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Proposition om domarbanan och meritvärderingen vid
tillsättning av domartjänster

1 Inledning

Regeringen
beslöt våren 1985 all ökad vikt skulle läggas vid sökandenas skicklighet vid
tillsättning av statligt reglerade tjänster. Det nya synsättet kom till uttryck
genom en ändring i 7 a § anställningsförordningen (1965:601), enligt vilken ijänstetillsättning
skafi ske på gmndval främst av skickligheten, om det inte finns särskilda skäl
för något annat. De nya reglema trädde i krafl den 1 juli 1985 (jfr regeringens
förordningsmotiv 1985:3).

Riksdagen,
som bereddes tiUfälle alt ta del av reglema och motiven för dem genom
regeringens proposition om den statliga personalpolitiken (prop. 1984/85:219),
förklarade ai:t den prioritering av skickligheten som lagts fast genom de nya föreskriftema
också borde komma lill uttryck i lag. De nya principema lagfästes härefter
genom en ändring i 4 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA)
som trädde i kraft den 1 juli 1986 (prop. 1985/86:116, AU 17, rskr. 254).

I
samband med 1985 års reform diskuterades frågan om särskilda meritvärderingssystem.
I förordningsmotiven konstaterade chefen för civildepartementet att det inom
flera myndigheter och sektorer tillämpades fasta karriärvägar, intema syslem
för lekrylering, utbildning och meritvärdering, m. m. (s. 13 f; även prop. 1985/86:116
s. 8). Systemen är i allmänhet så utformade all de innehåller olika former av
personalutveckling och återkommande skicklighetsbedömningar. Departementschefen
betonade viklen av att del i ell sådant system verkligen sker återkommande skicklig-hetsbcdömningar;
mekaniskt tillämpade mtiner får inte ersätta nödvändiga bedömningar och
värderingar. Slom etl område där ett system av det här slaget tillämpades
nämndes domarbanan. När det gällde domarbanan pekade departementschefen vidai-e
på all bl.a. sådana frågor som rör meritvärderingen vid domartillsäaningar var
föremål för överväganden inom justitiedepartementet.

I
juni 1987 uppdrog dåvarande chefen för justitiedepartementet på

regeringens bemyndigande
åt en särskild utredare (numera chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh) alt
överväga hur de nya principerna för meritvärdering skulle slå igenom vid
tillsättning av domartjänsler (dir. 1987:36). Med hänsyn till meritvärderingens
samband med domarbanan och de diskussioner som hade förts om domarbanans
dragningskraft fick utredaren också lill uppgift all göra en fömtsättningslös
utredning om domarkarriären. Utredningen, som antog namnet 1987 års domamtred-ning,
överlämnade i december 1988 sitt betänkande (SOU 1988:53) Domarbanan —
Utbildning och meritvärdering. Betänkandet har remissbehandlats.

Jag skall i det
följande ta upp huvuddelen av de frågor om meritvärderingen och domamlbildningen
som har behandlats i betänkandet. Med hänsyn till den betydelse för ell
rättssamhälle som ell väl fungerande domstolsväsende har och det naturliga
intresse som riksdagen har i dessa frågor bör riksdagen få tillfälle alt ta ställning
lill de förändringar av principiell natur som jag föreslår och alt i övrigt få
ta del av mina bedömningar i de delar som har samband med dessa förändringar.
Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas utredningens sammanfattning
av sitt betänkande. En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig
över betänkandet bör fogas till protokollet som bilaga 2.

En
sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom justitiedepartementet
och finns tillgänglig i ärendet (dnr 88-4397).

Jag
kommer att följa betänkandets disposition och således börja med meritvärderingen
och därmed sammanhängande frågor (avsnitt 2 och 3) för atl därefter övergå lill
frågoma som rör domarbanans utformning (avsnitt 4). Avslutningsvis skall jag
behandla vissa övergångsfrågor (avsnitt 5).

Prop. 1989/90:79

2 Meritvärderingen

2.1
Skicklighetsbedömning som tillsättningsgrund

Mitt
förslag: Vid all tillsättning av ordinarie domartjänster skall sökandenas skicklighet
sältas främst bland de sakliga gmnder som skall beaktas.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget atl skickligheten
skall sättas framför förtjänsten vid tillsättning av alla domartjänster. De
remissinstanser som avstyrker uttrycker farhågor för all en
skicklighetsbedömning kan leda lill att rekryteringen till domarbanan försvåras
och alt ovidkommande faktorer tillåls inverka i tillsättningsärendena. Några
pekar på risken atl de som eftersträvar en domartjänsl blir osjälvständiga och instäfisamma
gentemot överordnade.

Skälen
för mitt förslag: De ordinarie domartjänstema tillsätts av regeringen. De
högsta tjänslema tillsätts direkt utan att kungöras lediga och

fl Riksdagen 1989/90. 1 samt Nr 79

utan förslagsförfarande.
Hit hör tjänsterna som justitieråd, regeringsråd, Prop. 1989/90:79 president i
hovrätt och kammarrätt, president och försäkringsdomare i försäkringsöverdomstolen,
lagman i hovrätt och kammarrätt, lagman i de tre största tingsrätterna och länsrättema,
försäkringsrättsråd och chef för försäkringsrätt, försäkringsrättsråd och
ordförande på avdelning i försäkringsrätt samt hyresråd, tillika chef för de
tre största hyresnämnderna. Detsamma gäller också de domartjänster som finns i
arbetsdomstolen, bostadsdomslolen och marknadsdomstolen. Övriga ordinarie domartjänsler
tillsätts efter ansökningsförfarande. Tjänsleförslagsnämnden för domstolsväsendet
lämnar förslag i tiUsällningsärendena.

Tillsältningsprinciperna
har utvecklats så att skickligheten numera anses utslagsgivande i fråga om
alla ordinarie domartjänsler ulom tjänslema i den s. k. rådsklassen. Dit hör
tjänsterna som hovrättsråd, kammarrättsråd samt rådman i tingsrätt och
länsrätt. Detta innebär all bl.a. domstolschefer, lagmän i hovrätt och
kammarrätt, chefsrådmän saml vice ordförande på avdelning i hovrätt och
kammarrätt utnämns utifrån en skicklighetsbedömning. Även vid tillsättning av
tjänster som försäkringsrällsråd tillämpas principen att skickligheten skall
vara utslagsgivande.

För
domartjänsterna i rådsklassen (omkring två tredjedelar av alla ordinarie domartjänsler)
och för de hyresrådstjänster som tillsätts efter ansökningsförfarande har
förtjänsten — dvs. sökandenas tjänstgöringslid — alltjämt avgörande betydelse.
Tjänster av det här slaget tillsätts normalt med den sökande som börjat
tidigast på domarbanan. Tidsberäkningen utgår från den s. k. börjedagen som domaraspirant
i hovrätt eller kammarrätt. I viss begränsad utsträckning förekommer
emellertid en modifierad tillämpning av denna böijedagsprincip. Delta sker när
en sökande har erfarenhet från t. ex. offentliga uppdrag eller har andra
meriter som bör tillmätas särskilt värde enligt den praxis som vuxit fram hos tjänsleförslagsnämnden
och regeringen. En sökande får då i tillsättningsärendet tillgodoräkna sig
längre lid än som följer av börjedagsregdn. Tillämpningen av börjedagsregdn fömtsätter
i princip att den som söker en ordinarie domartjänst är förordnad som assessor,
dvs. har blivit slutligt godkänd för domarbanan.

I
min fortsatta framställning inriktar jag mig på de tjänster som fortfarande
tillsätts med utgångspunkt i förtjänsten.

Den
som har inträtt på domarbanan och genomgått de obligatoriska moment av
utbildning och prövning som ingår i karriären fram till asses-sorsförordnandel
får enligt vad som nu gäller i princip en ordinarie domartjänst efter
lurordning. Detta har ansetts främja självständighet och kolle-gialilel och
samtidigt motverka splittring, egennytla och ovidkommande hänsyn.
Meritvärderingen i fråga om tjänster i rådsklassen inskränks med detta system i
stort sett till all slå fast om sökanden är tillräckligt skicklig för atl bli
ordinarie domare. Systemet ger således inte utrymme för att i det enskilda
tillsättningsärendet välja den som är mest lämplig förtjänsten.

Den ordning som sålunda
alltjämt tillämpas beträffande flertalet domar

tjänsler moisvarar den som tidigare gällde de flesta statliga tjänstelillsätl-

ningar. Somjag redan nämnt har man nu slagit in på en ny linje och skjutit

skickligheten i förgmnden på förtjänstens bekostnad. Utgångspunkten för 4

det nya synsättet är att
det ligger i statens och allmänhetens intresse att Prop. 1989/90:79 varje
tjänst utövas av den som är skickligast och mest lämpad för just den tjänsten.
Dessa intressen gör sig självfallet lika starkt gällande även inom domstolsväsendet.
Även om samtliga sökande till en domartjänsl kan åberopa en likformig och
gedigen yrkesbakgmnd, visar erfarenheten att det vid en samlad bedömning av
sökandenas kvalifikationer kan framträda mer eller mindre klara skillnader i
skicklighet. Atl inte beakta dessa skillnader framstår enligt min mening som
betänkligt med hänsyn lill de höga krav som med rätta ställs på våra domstolar
och våra domare. För allmänheten måste det te sig märkligt alt ett så viktigt
ämbete som domarens tillsätts enligt ett turordningssyslem, medan man
beträffande snart sagt alla andra arbeten inom såväl den oflFentliga som den
privata sektorn av arbetslivet söker välja den skickligaste. Enligt min mening
kan etl turordningssyslem inte längre försvaras.

Prioriteringen
av skickligheten framför förtjänsten har också som sagt redan accepterats vid
tillsättning av en del domartjänsler. Skickligheten faller således utslaget i
fråga om domartjänsterna över rådsklassen. Den modifierade lurordningsberäkning
som nu tillämpas i rådsklassen och som innebär uppräkning för vissa sidomeriler
kan också sägas utgöra ett steg mot en skicklighetsbedömning, men den har ell
begränsat värde. Beräkningen är schabloniserad och medger inte någon mera
nyanserad avvägning.

Min
slutsals är därför att del nu är dags att la steget fullt ul och sälla
skickligheten främst vid afi tillsättning av ordinarie domartjänster. Jag förordar
alltså alt börjedagsregdn ersätts med vad jag för enkelhetens skull vill kalla
skicklighetsprincipen.

Skicklighetsprincipen
ger utan tvekan större utrymme än börjdedagsre-geln för att på ett nyanserat
och rättvisande sätt bedöma sökandenas meriter. Den bör också kunna stimulera
till rörlighet och växling mellan olika verksamhetsområden inom både allmän och
privat tjänst. Det är värdefullt om del i domarkåren finns erfarenheter också
från andra delar av samhällslivet, och det är angeläget att skapa fömtsättningar
för en bredare och mer öppen domarrekrytering. Skicklighelsprincipen bör även kunna
sporra domarna att inom ramen för en domstolskarriär bredda sina erfarenheter
genom all växla mellan olika domstolsslag och domslolsin-stanser. Detta är
enligt min uppfattning vitaliserande såväl för den enskilde domaren som för
domstolsväsendet.

Till
skillnad från en del remissinstanser hyser jag inga farhågor för atl skicklighetsprincipen
skall leda liU osjälvständighet och inställsamhet mot överordnade. Sådana
farhågor betraktar jag som en gmndlös misstro mot domarkårens förmåga och vilja
att hävda sin integritet och sitt oberoende. Skickligheten har varit
utslagsgivande vid tillsättning av de högre domartjänstema under lång lid ulan
all sådana farhågor har besannats. Jag vill i det här sammanhanget betona alt
självständighet och oväld hör tifi de gmndläggande krav som måste ställas på en
domare; den som brister i dessa hänseenden bör inte komma i fråga som domare.

Det
har under remissbehandlingen från en del håll också uttryckts

farhågor för att domamtnämningama skulle komma att styras av politiska 5

motiv,
om förtjänstprincipen överges. Mot detta kan först sägas all skick- Prop.
1989/90:79 ligheten sedan länge använts som urvalskriterium i fråga om chefsdomar-tjänstema
och andra höga domartjänsler utan atl befogad kritik kan riktas mot dessa
utnämningar. Till skillnad från förhållandena i många andra länder, där domare
utses på politiska meriter, finns det i vårt land en gmndmurad uppfattning all
politiska hänsyn inte får inverka vid tillsättning av domare. Denna
uppfattning är förankrad i gmndlagens regel att endast sakliga gmnder får tillmälaä
betydelse vid tjänstetillsättningar.

Skicklighetsprincipen
medför all den som börjar på domarbanan och blir förordnad till assessor inte
automatiskt är garanterad att få en ordinarie domartjänsl. Jag har svårt att
inse all detta skulle vara något som talar emot del nya systemet; det är ju för
övrigl något som redan - och med rätta - är regel på de flesta områden i
samhället. Och inte heller den nuvarande börjedagsregdn innebär en sådan
garanti.

Den
som börjar på domarbanar skall självfallet efter en kortare prövo-period vara
garanterad den anställningstrygghet som i allmänhet gäller på den svenska
arbetsmarknaden. Detta innebär bl. a. att uppsägning inte kan ske utan saklig gmnd
och all arbetsgivaren har en långtgående omplaceringsskyldighet. Staten har
här som arbetsgivare också tagit på sig ell särskilt ansvar. Men
anställningstrygghet är inte liktydigt med garantier för avancemang.

Jag
har i del föregående pekat på intresset av en bredare och mer öppen domarrekrytering.
Mot en sådan rekrytering invänds ibland all den som inte alls eller i ringa
utsträckning har erfarenhet av arbete som domare i vart fall inledningsvis kan
ha svårt atl fungera fullt ul på en domartjänsl. Som jag ser det är det
angelägel att här inte anlägga etl alltför snävt och kortsiktigt perspektiv.
Alt en viss inskolning ofta kan behövas när den som inte är domamtbildad skall tifiträda
en domartjänst är sålunda enligt min mening inget argument mot en mer öppen
rekrytering. Behovet av inskolning kan för övrigt förekomma oekså beträffande
dem som har domamlbildning, t.ex. för dem som inte arbetat i domstol på lång
lid eller dem som skall gå över från allmän domstol tifi allmän
förvaltningsdomstol eller vice versa.

En
metod som redan nu används för detta ändamål är att den nytilllrädande domaren
under en lid får delta som adjungerad ledamot i en överrätl. 1 förordningarna
med instmktion för hovrätt och kammarrätt finns bestämmelser som ger möjlighet tifi
adjunklion av det här slaget (62 § förordningen, 1979:569, med hovrätlsinslmklion
och 61 § förordningen, 1979:571, med kammarrättsinstmklion). Bestämmelsema
medger också all personer som tillhör vis;sa andra yrkesgmpper, bl.a. åklagare,
advokater och rättsvetenskapsmän kan få adjungera i överrätl. Jag är inte främmande
för all vidga dessa möjligheter.

Jag
är övertygad om all skicklighelsprincipen kommer att öka domarba

nans attraktionskrafl. Med ett sådant system får den skicklige och för

domaryrkel lämplige juristen större möjligheter all påverka sin karriär,

något som bör verka stimulerande och locka goda krafter lill domarbanan.

Detta anlagande får också stöd av den attitydundersökning rörande do

marbanan som domstolsverket genomförde under hösten 1986 och våren . 6

1987 (DV Rapport 1987:1).
Både bland nolariema och de yngre domare som lämnat domarbanan angavs nämligen atl
domaryrkels attraktionskraft skuUe öka, om tjänsterna tillsattes efter en
skicklighetsbedömning.

För tydlighetens skull
vill jag framhålla alt skickligheten bör bli utslagsgivande också vid
tillsättning av hyresrådstjänsler.

Av den redogörelse för de
nya merilvärderingsregler som jag lämnade inledningsvis framgår all den
erforderliga författningsregleringen för att tillämpa skicklighelsprincipen vid
tiUsättning av domartjänster i och för sig redan finns (4 kap. 3 § LOA och 7 a
§ anstäUningsförordningen). Med hänsyn tiU de uttalanden som gjordes år 1985 belräflfande
en skicklighels-bedömning vid domartillsättningar bör emellertid den nya
ordningen komma till direkt uttryck i författning. Om riksdagen delar min
uppfattning om den framtida meritvärderingen för domartjänster, avser jag därför
atl senare föreslå regeringen att del i förordningen (1988:318) med instmktion
för tjänsleförslagsnämnden för domstolsväsendet tas in en bestämmelse som
erinrar om de tillämpliga reglema i LOA och anställningsförordningen .

Prop.
1989/90:79

2.2 Värderingsgrundema

Min
bedömning: Skicklighelsbedömningen skall innefatta en samlad bedömning av
sökandenas teoretiska och praktiska utbildning, yrkeserfarenhet och personliga
egenskaper. Bedömningen skall avse sökandenas lämlighel för just den sökta
tjänsten.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstansema ansluter sig till utredningens förslag. Från en del
håll invänds alt utredningen inte har tillmätt domamlbildningen tillräckligt
högt meritvärde. Några remissinstanser framför olika förslag till
meritvärderingssystem där skickligheten får spela en större roll än i dag utan
att alltid tillmätas avgörande betydelse.

Skälen
för min bedömning: Med skicklighet bmkar förstås lämpligheten för befattningen,
visad främst genom teoretisk och praktisk utbildning, saml erfarenheter från
tidigare verksamhet (jfr prop. 1973:90 s. 406).

För
en lagfaren domare gäller först och främst vissa i författning fastställda
behörighetsvillkor. En domare skall vara lagfaren, dvs. ha avlagt juris
kandidatexamen eller juristexamen, och vara svensk medborgare. Examenskravet
syftar för närvarande enbart på svensk juridisk examen. Kravet på svensk examen
kan emellertid komma all omprövas som ett resultat av det ökade intemationella
samarbetet. Närmast kan förändringar härvidlag bli aktuella inom ramen för det
nordiska samarbetet.

Några
formella krav på genomgången domamlbildning eller notarieme-ritering uppstäUs
inte för tiUträde till de ordinarie domartjänstema. Enligt min mening finns del
inte heller anledning all införa några sådana krav. En annan sak är att
genomgången domamlbildning och erfarenhet av domstolsarbete självfallet är
viktiga meriter när det gäller tillsättningen av just domartjänster. Jag
återkommer strax lill den frågan.

Domamtredningen har i sitt
betänkande angett vad som utöver de Prop. 1989/90:79 gmndläggande
behörighetsvillkoren bör krävas av en domare. Domaren måste vara självständig
och objektiv i sin dömande verksamhet. Han eller hon måste också ha goda
kunskaper om det rättsliga regelsystemet och kunna tillämpa del väl. En domare
bör vidare ha gott omdöme och personlig mognad, uppträda förtroendeingivande,
bemöta dem som kommer i kontakt med domstolen korrekt och seriöst, kunna
samarbeta med andra saml vara effektiv ulan all ge avkall på kvaliteten. Det är
alltså mot dessa gmndläggande krav som sökandena skall bedömas, menar utredningen.

Skicklighelsbedömningen
skall avse sökandens lämplighet för just den sökta tjänsten. Olika domartjänster
kan ställa olika krav på sin utövare. Exempelvis är det inte säkert atl den som
är den lämpligaste för eri tjänst i överrätl också är den bäste underrätlsdomaren.
En annan sak är alt man någon gång kan ha anledning att i ell
tillsättningsärende tillgodose ett behov av särskilda kunskaper eller
erfarenheter. Jag tänker t. ex. på det fallet all det vid en domstol som är
vallendomstol inte finns någon domare med erfarenhet av dömande i vallenmål.

Värderingen
av de sökandes skicklighet skall gmndas på en helhetsbedömning av all
erfarenhet som är av betydelse i ärendet. Hit hör teoretisk och praktisk
utbildning, personliga egenskaper samt kunskaper och färdigheter som har
förvärvats i offentlig eller privat anställning eller i egen verksamhet. Det är
inte möjligt och knappast heller meningsfullt all fullständigt förteckna alla
egenskaper och meriter som kan vara av betydelse för en domartjänst eller all
exakt ange deras inbördes tyngd. En uppräkning av egenskaper och erfarenheter
som bör räknas som meriter måste med nödvändighet bli en exemplifiering av vad
som typiskt sett är av värde för en domare.

Domamtredningen
har enligt min mening gjort en väl avvägd och nyanserad bedömning av de
allmänna krav som bör ställas på en domare, och utredningens bedömning har
också i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna. Jag övergår därför
nu till en mera detaljerad redovisning av de kriterier som utredningen har angett.

Personliga
egenskaper

Etl
gmndläggande krav som måste ställas på en domare är alt han eller hon är
självständig i sin dömande verksamhet. Kravet på självständighet följer inte
bara av domslolamas och domamas konstitutionella ställning ulan också av själva
domarrollen. Självständigheten innebär framför allt förmåga alt fatta beslut
och slå fast vid dessa utan att påverkas av ovidkommande faktorer, såsom
tillfälliga opinioner eller yttre påtryckningar.

Domaren
måste givetvis också vara yrkesskicklig, dvs. ha goda kunskaper om del
rättsliga regelsystemet och behärska melodema för atl tillämpa det. Domarens
ställningstaganden skall vara objektiva och sakligt gmndade. Tillämpningen av rätlsreglema
bör vara fömlsebar, och lika fall skall behandlas lika och utan ovidkommande
hänsyn. Domarens yrkesskicklig-

hel är av största vikt
både för den enskilde parten och för allmänhetens Prop. 1989/90:79 tifitro tifi
rättsväsendet.

En
domare måste ha ett gott omdöme. Det är en grannlaga uppgift atl konkretisera
vad detta innebär. Man måste naturligtvis kunna kräva ell omdömesgillt
uppträdande framför allt i yrkesutövningen, men som utredningen framhåUit kan
kravet gälla även i privatlivet. Utredningen har anfört att den som söker en
ordinarie domartjänsl bör uppfylla högt ställda krav på vandel och omdöme för
att komma i fråga för tjänsten, och utredningen har därvid uttalat all del är
särskilt viktigt att denna prövning görs redan i lillsällningsärendel med tanke
på all en ordinarie domare i princip är oavsältlig.

För
egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig lill utredningens överväganden.
Men jag vill samtidigt tillägga att det, som också har påpekats under
remissbehandlingen, är en mycket känslig fråga i vilken utsträckning den
privata vandeln skall tillåtas inverka vid domartillsättningar. Några skarpa
och klara gränser lorde inte vara möjliga att dra upp. Inte heller är del
möjligt all göra några generella uttalanden om vilken betydelse del har att det
eventuella felstegel ligger nära eller långt tillbaka i tiden. Klart är att del
måste röra sig om allvarliga brister som vid bedömningstillfället är ägnade
alt minska tilltron till domarens omdöme eller skada allmänhetens förtroende
för domstolsväsendet.

Det
är också viktigt att den som får en domartjänst har förvärvat ell tillräckligt
mått av personlig mognad och livserfarenhet. Härav följer bl.a. all den som
utses till ordinarie domare i allmänhet inte bör vara alltför ung. En nybliven
assessor i det tilltänkta syslem med en kortare och sammanhållen domamlbildning
som jag skall presentera längre fram lorde som regel behöva skaffa sig några
års ytterligare yrkeserfarenhet för atl komma i fråga för en ordinarie
domartjänst. Här kan del också finnas skäl att framhålla all en ordinarie domartjänsl
för många blir en sluttjänst, och att det från vissa synpunkter kan ha
nackdelar om en sådan tjänst uppnås vid myckel unga år.

Del
är viktigt all de som kommer i kontakt med en domstol blir korrekt behandlade
och bemötta på ell seriöst sätt. En domare måste uppträda balanserat och
förtroendeingivande. Den som skall komma i fråga för en ordinarie domartjänst
får inte vara arrogant och brysk mot parter och andra som kommer lill
domstolen.

Något
som också bör tillmätas betydelse är samarbetsförmågan. Arbelet som domare fömtsätter
samarbete med annan personal i domstolen och kontakter med allmänhet, parter, ombud,
nämndemän och andra som dehär i eller berörs av domstolens verksamhet. Inte
minst viktigt är att domaren har förmåga och vilja alt dela med sig av sina
kunskaper och erfarenheter till notarier, yngre domare och övrig personal.

Andra
egenskaper som bör beaktas vid skicklighetsbedömningen är förmågan all
uttrycka sig begripligt och även i övrigt väl i tal och skrift och atl vara
effektiv. Jag vill stryka under att begreppet effektivitet också omfattar ett
krav på kvalitet; effektivitet är inte ett kvantitativt begrepp.

Meritvärdet
av domarutbildning och domstolsijänstgöring Prop. 1989/90:79

Under
remissbehandlingen har från en del håll riktats kritik mot hur utredningen
värderat domarutbildning och domstolsijänstgöring. Kritiken går ut på att
arbete som domare har undervärderats. Jag delar inte kritikernas uppfattning.
Jag har visseriigen i del föregående pekat på intresset av att domarkåren
tillförs erfarenheter från andra delar av samhällslivet. Men det finns enligt
min mening inte någon risk för att erfarenhet av dömande verksamhet skall
värderas för lågt vid meritvärderingen. Som jag redan sagt är det nämligen
självklart all genomgången domamlbildning och gängse domstolsijänstgöring måste
tillmätas ell särskilt meritvärde när man skall tillsätta domartjänster. Det
säger sig självt all tjänstgöring i de allmänna domstolarna och de allmänna
förvaltningsdomstolarna är del naturligaste sättet att visa att mar har det
yrkeskunnande och de egenskaper som krävs för domaryrket.

Yrkeserfarenheter
i övrigt m. m.

Domaryrket
ställer stora krav på domarens människokännedom, kunskaper om samhället och
förmåga att föra komplicerade rättsliga resonemang. Erfarenhet av annan, främst
juridisk verksamhet utanför domstolarna kan i många fall vara berikande i alla
dessa hänseenden.

Erfarenheter
utanför domstolsväsendet är alltså enligt min mening av mycket stort värde för
en domare. Den enskilde bör uppmuntras att skaffa sig sådan erfarenhet. Del är
också angeläget att domaryrkel på olika nivåer görs mera tillgängligt för andra
väl kvalificerade jurister. Jag tänker här främst på advokater och åklagare och
akademiskt verksamma jurister.

Jag
menar all del är så värdefuUt att vid sidan av domstolstjänstgöring ha även andra
erfarenheter all ei\ sökande med sådana erfarenheter normall får anses ha
bättre fömtsättningar att utöva domaryrket än en sökande som har tjänstgjort
enbart i domstol. Varje annan erfarenhet skall emellertid inte ge ett sådant
försteg. Del måste vara fråga om erfarenheter och insikter som har betydelse
för en domare i domararbetet, och en erkänt skicklig domslolsjurist som saknar sidomeriler
skall inte i alla lägen behöva se sig förbigången av sökande som har sådana
meriter. Avgörande skall alltid vara vem av de sökande som framstår som
skickligast vid en samlad bedömning av aUa relevanta faktorer.

Del
kan också förtjäna nämnas all en alltför mångskiftande yrkesverksamhet, om
inslagen är korta eller mindre kvalificerade, kan komma att sakna önskvärt
djup. Också meritvärdet av verksamhet utanför domstolsväsendet måste
självfallet bedömas med utgångspunkt i arbetsuppgifternas art, tjänstgöringens
längd och hur arbelet har utförts.

Jag
vill erinra om atl den som enbart eller huvudsakligen tjänstgör i domstol kan
bredda sin kompetens genom växling mellan de olika dom-slolsslagen och få sig
detta tillgodoräknat vid meritvärderingen.

Vid
sidan av domstolsijänstgöring bör framför allt erfarenhet som avser

kvalificerad juridisk verksamhet rned anknytning till rättsväsendet räknas

som en merit. En viktig sådan erfarenhet är utan tvekan lagstiftningsarbe- 10

te.
Sådant arbete har av tradition utförts av tjänstlediga domare som ett Prop.
1989/90:79 led i deras domarkarriär. Växling mellan dömande och lagstiftande
arbete är av stort värde för båda verksamhetsområdena. Erfarenhet av lagstiftningsarbete
kan man få genom tjänstgöring i regeringskansliet, riksdagsutskott och
kommittéväsendet. Meritvärdet av lagstiftningsarbete blir självfallet större
ju mer kvalificerat arbelet är.

Också
tjänstgöring som föredragande i högsta domstolen och regeringsrätten bör vara
meriterande även i fortsättningen.

Verksamhet
som åklagare, advokat eller biträdande jurist på en advokatbyrå ger också
värdefulla erfarenheter för en domare. Särskilt viktig är den närmare kontakt
med parter och andra och den inblick i bakomliggande förhållanden som dessa
yrken erbjuder.

Som
en merit bör även räknas tjänstgöring i specialdomstolar - särskilt slutinstanser
som t. ex. försäkringsöverdomstolen och arbetsdomstolen — och i domstolsliknande
nämnder liksom tjänstgöring hos riksdagens ombudsmän, justitiekanslem och
riksåklagaren. Hos specialdomstolama och nämndema finns möjligheter till
fördjupade kunskaper inom speciella rättsområden. Arbete hos riksdagens
ombudsmän och justitiekanslem ger på sin sida värdefull kunskap om allmänhetens
syn på vårt rättssystem och dess praktiska liUämpning. Tjänstgöringen där kan
också ge en överblick över stora delar av den offentliga verksamheten. Även hos
riksåklagaren finns kvalificerade och utvecklande arbetsuppgifter. Särskilt för
förvall-ningsdomarna är kvalificerat juridiskt arbete hos riksskatteverket och riksförsäkringsverket
av intresse.

De
arbetsuppgifter som jag nu har räknat upp är alla sådana att del är närmast
självklart atl erfarenhet därav bör vara meriterande vid tillsättning av
ordinarie domartjänster. 1 aUmänhel beaktas de också enligt nuvarande praxis
genom den modifierade böijedagsprincip som jag tidigare redogjort för. Ell
genomförande av skicklighetsprincipen gör all erfarenhetema kan vägas in i
bedömningen på ell mera nyanserat sätt än i dag.

Självfallet
finns utöver nu uppräknade yrkeserfarenheter även andra arbetsuppgifter — såväl
inom rättsväsendet som inom andra områden av samhällslivet — som kan ge en
domare värdefulla inblickar och erfarenheter och som därför bör tillmätas
meritvärde. Hit kan räknas t. ex. kvalificerad juridisk tjänstgöring vid
statliga verk liksom motsvarande arbete inom exekutionsväsendet,
skatteförvaltningen, polisväsendet och kriminalvården.

I
detta sammanhang vill jag gärna peka på värdet av akademiskt arbete inom det
rättsvetenskapliga området. Framför allt tänker jag på den rättsvetenskapliga
forskningen. Forskamtbildning ger träning i problemanalys och metodlräning och,
om utbildningen är fullbordad, föreligger en dokumenterad förmåga all
självständigt ulföra och redovisa en omfattande problemlösningsuppgift. Men
också de erfarenheter som en akademisk lärare får av att på etl pedagogiskt
klargörande sätt redogöra för juridiska problem och deras lösning kan vara av
värde för en domare.

Under
remissbehandlingen har från en del håll påpekats all domamtred

ningen inte har angett annat privat arbete än advokatverksamhet som

meriterande. Detta är säkerligen en naturlig konsekvens av att del är svårt 11

t2
Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 79

all peka ut andra yrken
inom den privata sektom som regelmässigt har ett Prop. 1989/90:79

sådant innehåll alt
erfarenhet av dem bör tillmätas ett särskilt meritvärde

för en domartjänst. Men
givetvis skall också relevant yrkeserfarenhet som

en sökande förvärvar i
annan privat anställning än som advokat kunna

räknas tillgodo som en
merit. Särskilt kan här nämnas tjänstgöring med

kvalificerade juridiska
uppgifter i banker, försäkringsbolag eUer andra

företag eller
organisationer. Generellt sett lorde del dock ändå vara så att

det — här liksom utomlands
— är advokatyrket som intar en särställning

som bakgmnd för en
domarkarriär.

Som
utredningen konstaterat kam man givelvis förvärva erfarenheter som är
värdefulla för en domare också på annat sätt än genom formell anställning.
Utredningen nämner i sammanhanget allmänna, samhälleliga förtroendeuppdrag. Jag
har ingen erinran mot utredningens bedömning men vill stryka under att det
också beträffande sådana uppdrag är viktigt att se till verksamhetens art,
omfattning och innehåll.

Meritvärdet
av vård av bam är en fråga som uppmärksammats under remissbehandlingen. Del
skulle enligt min mening föra för långt all låta vård av bam bli en merit i sig
för en domartjänsl. En annan sak är alt ledighet för vård av bam enligt gängse
regler kommer all räknas som arbetad tid vid beräkning av förtjänsten och att
vård av bam kan utveckla omdöme och andra personliga egenskaper som vägs in vid
bedömningen av sökandenas skicklighet.

I
detta sammanhang vill jag också något beröra den praxis som innebär atl en
ordinarie domare i regel måste inneha sin tjänst en viss tid innan han eller
hon kan räkna med alt få en annan likvärdig tjänst. Bakgmnden är all det anses
olämpligt med alltför täta byten på en och samma tjänst. Enligt min mening
finns del skäl all även i fortsättningen la hänsyn lill delta. Den lid som en
innehavare av en ordinarie domartjänst har utövat den tjänsten när han eller
hon söker en ny likadan tjänst bör vara en sådan saklig omständighet som kan
beaktas i tillsättningsärendet. Samtidigt vill jag dock framhålla atl del i
vissa fall, exempelvis för att underlätta rekryteringen tiU vissa orter, kan
finnas skäl att inte tillmäta tidsfaklom lika stor betydelse som nu. Delsamma
bör gäfia — och tillämpas redan nu — när den som söker en ny tjänst har starka
personliga skäl för alt flytta.

Andra
sakliga gmnder

Som
jag kommer all utveckla i nästa avsnitt är del i regel förtjänsten som får bli
utslagsgivande, om flera sökande till en tjänst bedöms vara lika eller i
huvudsak lika skickliga. Vid tjänsletillsällningar inom det statligt reglerade
området finns det emdlertid utrymme för all beakta också andra sakliga gmnder
än förtjänst och skicldighet. Till sådana sakliga gmnder har kommit all räknas bl.a.
företrädesrätt lill återanställning enligt LOA, omplacering enligt samma lag,
intresset av all bereda arbetshandikappade sysselsättning och strävan all
främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Allmänt
vedertagna sådana sakliga gmnder skall givelvis beaktas även

vid utnämning av domare. En sådan saklig gmnd som jag särskilt viU 12

framhåUa är
jämställdheten. Här gäller numera att jämställdhetsintresset bör kunna väga
Över den gradskillnad i fråga om förtjänst och skicklighet eller bådadera som
föreligger mdlan sökande av olika kön när kvalifikalionema är i stort sett om
också inte helt lika. Det är angeläget att könsfördelningen inom domarkåren
blir jämnare på alla nivåer. Här är en positiv utveckling redan i gång. Bland
de yngre juristema på domarbanan är jämställdhetsmålet redan uppnått.

Prop.
1989/90:79

2.3 Förtjänsten som utslagsfaktor vid lika skicklighet

Min bedömning: Vid
lika skicklighet skall i princip förtjänsten vara utslagsgivande. Förtjänsten
bör beräknas med utgångspunkt i all tidigare anställning och inte enbart i
liden på domarbanan.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanser som har yttrat sig särskilt över denna fråga har
ställt sig bakom utredningens förslag. De övriga vill behålla börjedagen som
utgångspunkt för beräkning av förtjänsten.

Skälen
för min bedömning: Skicklighetsprincipen fömtsätter en ingående och nyanserad
bedömning i varje tillsättningsärende. Men man måste räkna med all del i vissa
fall kan bli svårt att skilja mellan två eller flera sökande i fråga om
skicklighet. Enligt de principer för tjänstetillsättningar som gäller inom del
statliga området får i sådana fall förtjänsten bli utslagsgivande. Andra
sakliga gmnder kan dock också få sådan betydelse (jfr avsnitt 2.2).

Med
förtjänst avses enligt regeringsformens förarbeten den vana som förvärvats
genom föregående tjänstgöring (prop. 1973:90 s. 405). I praktiken har
förtjänsten oftast ansetts vara liklydig med antalet tjänsteår, dvs. vad som bmkar
kallas anciennilet. Inom domarkarriären räknas som jag tidigare redovisat
förtjänsten i princip med utgångspunkt i börjedagen som aspirant i hovrätt
eller kammarrätt.

Frågan är då om förtjänslberäkningen
bör ske enligt den nu tillämpade s.k. börjedagsregdn eller enligt de allmänna reglema
i 7 a och 7 b§§ anställningsförordningen. De sistnämnda reglema innebär i
korthet atl all anställning, statlig och privat likaväl som egen verksamhet,
skall inräknas i förtjänsten. I likhet med domamtredningen finner jag del
följdriktigt atl man när skicklighelsprincipen införts, tillämpar anstäUningsförordningens
principer för förtjänstberäkningen. Jag vill stryka under atl aU anställningstid
- oavsett om den ligger före eller efler examen - skall räknas in härvidlag.
För tydlighetens skull villjag också påpeka all del av de bestämmelser i
anställningsförordningen som jag nyss nämnde framgår att i vissa faU annan lid
än anställningstid räknas lill godo som förtjänst, t. ex. tid för föräldraledighet
eller fullgjord forskamtbildning.

Vad
jag nu har sagt hindrar inte all börjedagsprincipen kan leva kvar i den del av
domarkarriären som omfattar tillträdet till de olika obligatoriska momenten i domamlbildningen.
Det är naturligt och praktiskt all dessa

13

moment, som skaU fullgöras
i en viss ordningsföljd, också i huvudsak genomgås i lurordning med utgångspunkt
från den dag när aspiranltjänst-göringen började.

Prop.
1989/90:79

3 Förfarandet vid tillsättning av domartjänster 3.1 Tjänstefbrslagsnämnden behålls

Min
bedömning: Tjänsleförslagsnämnden för domstolsväsendet skall även
fortsättningsvis avge; förslag beträffande domartjänsler som tillsätts efler
ett ansökningsförfarande.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna
har inte framfört någon erinran mot utredningens förslag.

Skälen
för min bedömning: Tjänsleförslagsnämnden för domstolsväsendet inrättades
samtidigt med domstolsverket den 1 juli 1975. För verksamheten gäller
förordningen (1988:318) med instmktion för tjänsleförslagsnämnden för
domstolsväsendet. Tjänsleförslagsnämndens huvuduppgift är atl efler beredning
avge förslag till regeringen i fråga om sådana ordinarie domartjänsler i
domstolar och ijänster som ordförande i hyresnämnd som kungörs lediga och
tillsätts efler ansökningsförfarande.

Det
är viktigt all domartjänstema tillsätts på objektiva gmnder och enligt
enhetliga principer. Med hänsyn härtill är det en fördel all koncentrera
uppgiften att bereda ärendena och avge förslag lill en central instans som tjänsleförslagsnämnden.
Eftersom domartjänstema över rådsklassen redan nu tillsätts enligt skicklighelsprincipen
har nämnden erfarenhet av atl tillämpa principen. Nämnden har en sammansättning
som borgar för god personkännedom och för en opartisk och sakkunnig bedömning.
Genom sin samlade erfarenhet av olika referensgivare har nämnden också goda
möjligheter alt bedöma värdet av de uppgifter som dessa lämnat.

Tjänsleförslagsnämndens
medverkan skapar alltså goda fömtsättningar för atl domartillsättningama även i
fortsättningen kommer alt ske utan ovidkommande hänsyn och på ett från
rättssäkerhetssynpunkt oantastligt sätt. Nämnden bör mot den bakgmnden behållas
som förslagsorgan lill regeringen.

3.2 Tjänstefbrslagsnämnden:; sammansättning

Min bedömning: Tjänsleförslagsnämnden
bör utökas med en ledamot med erfarenhet av domslolsarbele som utses efter
förslag av TCO-S.

Utredningens förslag:
Överensstämmer med min bedömning.

14

Remissinstanserna:
En majoritet bland de remissinstanser som har ytl- Prop. 1989/90:79 rat sig
särskilt i denna fråga är negativa till all nämnden utökas på del sätt som
utredningen föreslagit.

Skälen
för min bedömning: Tjänsleförslagsnämnden består av ordförande, vice
ordförande och sju andra ledamöter (2 § förordningen med instmktion för tjänsleförslagsnämnden).
Ledamötema utses av regeringen för en tid av högst tre år. För varje ledamot ulom
ordföranden utses också en ersättare. De ordinarie ledamötema utgörs för
närvarande av generaldirektören i domstolsverket, som också är ordförande,
ordförandena i högsta domstolen och regeringsrätten, presidenten i försäkringsöverdomstolen,
en hovrättspresident och en kammarrätlspresidenl samt ytterligare tre ledamöter.
Dessa tre ledamöter, som utses efler förslag av Förbundet för jurister,
samhällsvetare och ekonomer (JUSEK) och Sveriges domareförbund, är för närvarande
en kammarrällslagman, en lagman i tingsrätt och en lagman i länsrätt.

Tjänsleförslagsnämndens
sammansättning diskuterades ingående vid domstolsverkets tillkomst (prop.
1974:149 s. 34 f, JuU 1975:1 s. 20 O- Den enda ändring av nämndens
sammansättning som gjorts sedan dess är all nämnden år 1988 utökades med
presidenten i försäkringsöver domstolen.

Somjag
redan sagt har tjänsleförslagsnämnden fungerat väl. Den utredning som följde
upp 1975 års reform av domstolsadministrationen konstaterade i sill betänkande
(Ds Ju 1982:3) Domstolsverket och domstolama att sammansättningen var sådan att
det inte fanns risk för att besluten skulle påverkas av annat än rent sakliga
hänsyn. Utredningens slutsats stämmer väl överens med mina egna erfarenheter.
Nämnden bör därför i huvudsak vara uppbyggd på samma sätt som nu.

JUSEK
har alltsedan begynnelsen haft plats i tjänsleförslagsnämnden. Som domamas
främsta fackliga organisation bör JUSEK självfallet behålla sin plats i
nämnden. I likhet med utredningen anser jag att också kanslipersonalen bör vara
företrädd genom en ledamot som utses efter förslag av deras fackliga
organisation.

Av
min redogörelse för hur nämnden för närvarande är sammansatt framgår all både
de allmänna domstolama och de allmänna förvaltningsdomstolama är företrädda i
nämnden. När det gäller överrättema har representationen varit garanterad
alltsedan nämndens tillkomst. Enligt min mening bör emellertid även lingsrältema
och länsrättema vara garanterade plats i nämnden. Det kan i och för sig
diskuteras hur dessa ledamöter skall utses. Jag bedömer det dock vara
praktiskt och ändamålsenligt all domareförbundet, som är en etablerad
organisation med intemationell status för landels yrkesdomare, får lämna
förslag. Förbundet bör inte vara bundet av andra restriktioner än all del bör
vara fråga om lagmän, en från tingsrätt och en från länsrätt. Något krav på medlemsskap
i domareförbundet bör däremot inte ställas upp.

Del
är angelägel all ledamötema i nämnden uppfyller höga krav på sakkunskap och
erfarenhet. Särskilt värdefull är naturligtvis den personkännedom som olika
ledamöter har förvärvat i domslolsarbele och på

15

andra
håll. Det är också angeläget all tjänsleförslagsnämnden får en jämnare
fördelning mellan kvinnor och män.

Det är viktigt atl det
finns erfarenhet och kontinuitet i nämnden. Men det är samtidigt önskvärt alt
nämndens sammansättning då och då förnyas. Detta bidrar till all nämndens
samlade personkännedom ökar. Eftersom förordnandena är tidsbegränsade finns
goda möjligheter att successivt genomföra en fömyelse.

Prop. 1989/90:79

3.3 Närmare om förfarandei; i tjänstefbrslagsnämnden

Min bedömning: Tjänsleförslagsnämndens
verksamhet bör i huvudsak bedrivas som i dag. Inhämtandet av referenser bör
dock breddas och fördjupas.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna:
Förslaget lämnas i huvudsak utan erinran av nästan alla remissinstanser. De
flesta remissinstanser som har yttrat sig särskilt över frågan om all inhämta
uppgifter från åklagare, advokater och andra ombud har dock avstyrkt
utredningens förslag i den delen.

Skälen för min bedömning:
Del är självfallet av största vikt all förfaran-del vid ijänstetillsättningama
utformas så all garantier skapas för all utnämningarna sker efler noggrann
utredning, på objektiva gmnder och efter enhetliga principer.

Del viktigaste
beslutsunderlaget vid en skicklighelsbedömning är ulan tvekan referensema.
Referenslagningen syftar dels liU all komplettera den skriftliga dokumentation
som kan föreligga i form av anställningsbevis och betyg, dels till att ge
ytterligare infijrmation om tidigare anställningar och om hur dessa fullgjorts.
Inhämtandet av referenser bör som nu i första hand skötas av tjänstemän som är Imutna
till tjänsleförslagsnämnden.

Referenslagningen är en grannlaga
uppgift. Den som har att utföra uppgiften måste vara lyhörd för nyanser i
referensgivarens uttalanden och uppmärksamma behovet av följdfrågor. Det är
angelägel att referenstaga-ren verkligen försöker all få belysta de egenskaper
som är viktiga för en domare. En lista där vikliga egenskaper och krav är
förtecknade kan vara ett lämpligt hjälpmedel och bidra lill en viss systematik
i referensmate-rialel. Detta lorde underlätta för tjänsleförslagsnämnden och
regeringen att jämföra sökandena med varandra.

Men lika viktigt som att referenslagaren
stäfier de rätta frågoma är det atl referensgivama ger korrekta och uttömmande
svar. Del kan självfallet upplevas som obehagligt all nödgas lämna negativa
uppgifter om en sökande. Det får dock anses ingå i tjänsten att lämna korrekta
upplysningar i tillsättningsärenden. För personer i chefsställning är del inte
någon ny eller ovanlig uppgift att lämna referenser.

För atl fä ett
fullständigt och korrekt underlag bör referenser inhämtas från flera personer.
Det behövs i allmänhet flera referenser när omdömena från olika uppgiftslämnare
skiljer sig starkt från varandra än när bilden är

16

entydig.
Referenser bor som regel inhämtas från de referensgivare som den Prop.
1989/90:79 sökande själv angett i sin ansökan och från arbetsledare på den
sökandes olika arbetsplatser.

En
fråga som tilldragit sig uppmärksamhet under remissbehandlingen är i vilken
utsträckning erfarenheter och synpunkter skall tillföras från åklagare och
advokater som ofta fört talan inför någon som söker en domartjänst.
Utredningen anser att sådana upplysningar lämpligen bör kunna tillföras
tillsättningsärendet genom lagmannen i den underrätt där sökanden har
tjänstgjort. Förslaget har i den delen mött kritik från remissinstanserna.
Kritiken går i huvudsak ut på att ett sådant förfarande kan äventyra domarens
självständighet.

Själv
anser jag det vara av stor betydelse all en domare under förhandlingar och
övrig handläggning av målen uppträder korrekt och förtroendeingivande i sina
kontakter med parter och ombud. Enligt min uppfattning får det anses ingå i en
domstolschefs åligganden alt fortlöpande skaflfa sig en bild av hur ombud och
åklagare ser på domama i dessa hänseenden. Lagmannen bör därför inte behöva
inhämta upplysningar från t.ex. åklagare och advokater i liUsättningsärendet.
Jag har svårt att inse hur en sådan ordning skulle kunna äventyra en domares
självständighet.

Uppgifter
som kommer fram vid referenstagningen — liksom även sådana upplysningar som
ledamöterna i nämnden själva tillför ärendet -bör dokumenteras så all del finns
möjlighet all i efterhand se vad som ingått i beslutsunderlaget. Därigenom
motverkas ogmndade misstankar om alt ovidkommande hänsyn tillåtils inverka i
tillsättningsärendena.

Under
remissbehandlingen har ifrågasatts om inte också sökanden själv under tjänsleförslagsnämndens
beredning bör få del av vad som tillförts tillsättningsärendet. Som utredningen
påpekat föreligger enligt 17 § första stycket 2 förvahningslagen (1986:223)
ingen skyldighet lill delta i tillsält-ningsärenden. Del är också tydligt att ell
sådant förfarande skulle medföra stora praktiska olägenheter och risk för
avsevärd fördröjning av ärendet. Inte heller jag anser därför all någon
kommunikation av del här slaget bör ske.

Tjänsleförslagsnämnden
är inte formellt skyldig att motivera sina förslag men har alllid gjort det
(20 § första stycket 2 förvaltningslagen). Jag vill framhålla värdet av att tjänsleförslagsnämnden
motiverar sina förslag på ett nyanserat och utförligt sätt. Härigenom motverkar
man misstankar om att förslagen inte skulle vara sakligt gmndade. Det bör också
vara lättare att åstadkomma en enhetlig praxis när förslagen är motiverade. För
den som är missnöjd med tjänsleförslagsnämndens förslag är del givelvis av
största betydelse att få del av skälen för ställningstagandet.

Referensema
är som jag redan framhållit det viktigaste urvalsinstm-menlel vid en skicklighelsbedömning.
Detta utesluter naturligtvis inte all beslutsunderlaget någon gång kompletteras
med hjälp av något annal urvalsinstmment, t.ex. en intervju med en sökande som
kommer från en annan verksamhet.

17

3.4
Domstolens medverkan i tillsättningsärenden

Prop. 1989/90:79

Min
bedömning: Chefen för den domstol där tjänsten finns bör beredas tillfälle alt
yttra sig innan tjänsleförslagsnämnden avger sill förslag.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i princip med min bedömning. Utredningen föreslår dock
alt tillfälle till yttrande skaU beredas domstolen först efter det att tjänsleförslagsnämnden
lämnat sill förslag.

Remissinstanserna:
Remissutfallet är blandat. Bland dem som ställt sig bakom utredningens förslag
all domstolen skall få yttra sig anser en klar majoritet att yttrandet skall
avges innan tjänsleförslagsnämnden beslutar i ärendet.

Skälen
för min bedömning: De flesta tjänster tiUsätts av myndigheterna själva.
Myndighetens chef får härigenom ell avgörande inflytande på
tillsättningsärendet. Att de ordinarie domartjänstema tillsätts av regeringen
efter förslag av tjänsleförslagsnämnden bör inte medföra all den domstol, där
tjänsten är placerad, är utesluten från aUl inflytande i tillsättningsärendet.

Liksom
utredningen finner jag att ett lämpligt sätt atl låta domstolen medverka i
tillsättningsärendena är all bereda domstolens chef tillfälle atl yttra sig.

Jag delar den uppfattning
som kommit lill ullryck under remissbehandlingen all sådana yttranden bör
avges innan tjänsleförslagsnämnden lämnar sitt förslag till regeringen.
Regeringen bör nämligen som regel kunna gmnda sill tillsättningsbeslut på samma
beslutsunderlag som tjänsleförslagsnämnden. På så sätt minskas också riskerna
för att regeringen, på gmnd av omständigheter som nämnden inte känt tiU utan
som kommit fram först vid departementsbehandlingen, tvingas avvika från
nämndens bedömning.

Yttrandet
bör således avges till tjänsleförslagsnämnden av domstolens chef och ingå i
nämndens beslutsunderlag. Jag avser all föreslå regeringen att en erinran om
detta las in i instmktionen för tjänsleförslagsnämnden.

Domslolschefen
bör regelmässigt få sig tillsänd den merilsammanställ-ning nämnden upprättar
över sökandena men bör själv få avgöra i vilken utsträckning han eller hon vill
ta del av nämndens referensmaterial.

1
likhet med utredningen anser jag all del inte finns anledning all föreskriva
någon särskild form för domstolschefens yttrande. Det bör kunna vara såväl
muntligt som skriftligt.

18

4
Domarbanan

Prop.
1989/90:79

4.1 Domarutbildningen bör fbrkortas och fullgöras i ett sammanhang

Mitt
förslag: Domamlbildningen bör innehålla tre obligatoriska inslag, nämligen aspiranltjänstgöring,
underrällstjänslgöring och adjunktionstjänstgöring. Tjänstgöringstiden bör i
princip motsvara minimitidema för varje obligatoriskt moment. Minimitiderna bör
vara för aspiranlljänslgöringen nio månader, för underrättstjänstgö-ringen ell
år och för adjunklionen nio månader. Del nuvarande kravet på viss lid som
fiskal i överrätl tas bort.

Utredningens
fiirslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Så gott som alla remissinstanser ställer sig bakom utredningens förslag. Vissa
instanser anser dock alt liden som aspirant i överrätl bör kombineras med en
obligatorisk minsta tid som föredragande fiskal där och alt tiden för underrältstjänstgöringen
blir för kort.

Skälen
för mitt förslag: Domamlbildningen och domarkarriären i de allmänna domstolama
och de allmänna förvaltningsdomstolarna är efter 1979 års länsrättsreform
uppbyggd efter samma principer. Den som vill träda in på domarbanan har att
efter juris kandidatexamen eller juristexamen och notariemeritering söka
tjänst som aspirant i hovrätt eller kammarrätt. Som aspiranler antas bara
sökande som förväntas klara provtjänstgöringen. Aspiranlljänslgöringen pågår i
aUmänhel nio—tolv månader. Är tjänstgöringen godkänd — vilket den normall bmkar
vara — förordnas aspiranten av överrälten lill fiskal. Därefter tjänstgör
fiskalen ytterligare en tid i överrälten innan han eller hon förordnas lill tingsfiskal
eller länsrätlsfiskal i en tingsrätt eller en länsrätt för atl tjänstgöra minst
ell år. För framför allt hovrältsfiskalerna blir tjänstgöringen i underrätt
ofta betydligt längre.

Nästa obligatoriska moment
är adjunklion i överrälten. Fiskalen tjänstgör då som ledamot i överrälten. Om
adjunktionstjänstgöringen är godkänd — vilken den så gott som alllid brukar vara
— och fiskalen alltså befinns vara lämplig för domarbanan, förordnas han eller
hon av domstolen lill assessor. För all bli förordnad lill assessor krävs alt
fiskalen förutom underrältstjänstgöringen har tjänstgjort i överrätt etl år
och nio månader efter fiskalsförordnandet, varav minst sex månader som fiskal och
minst nio månader som adjungerad ledamot. I viss utsträckning förekommer också
atl fiskaler, utöver den obligatoriska underrältstjänstgöringen och
tjänstgöringen som fiskal i överrälten, under viss lid arbetar som föredragande
i specialdomslolar och domstolsliknande organ.

De
obligatoriska inslagen i domarkarriären från inträdet som aspirant i överrätl lill
assessorsförordnandet lar formellt tre år och tre månader. Ofta bmkar det dock
ta längre tid innan man blir förordnad lill assessor. Framför allt gäller detta
i de allmänna domstolarna där del i regel dröjer

19

sex
—åtta år från börjedagen i hovrätt till dess adjunklion kan påböijas. Prop.
1989/90:79 Denna ordning är av flera skäl otillfredsställande.

Enligt
motiven till regeringsformen skall den dömande verksamheten i största möjliga
utsträckning utföras av ordinarie domare. Därför bör andelen domare i
underrätt som ännu inte har avslutat sin domamlbildning bli mindre. Del är inte
heller tillfredsställande att den prövning av en persons lämplighet för
domaryrket som skall göras efler del sista obligatoriska momentet i domamlbildningen
kommer efter del atl han eller hon under lång tid rent faktiskt har tjänstgjort
som domare. Härtill kommer de ölägenheter för den sökande och hans eller hennes
familj som kan följa med atl de obligatoriska inslagen i domamlbildningen ofta
är förlagda tiU olika orter.

Olägenhetema
skulle minska, om ett eller flera av de nuvarande obligatoriska inslagen i domamlbildningen
logs bort. Men i likhet med utredningen anser jag all aspiranlljänslgöringen, underrältstjänstgöringen
och adjunklionen var för sig har sådant värde för en blivande domare alt de bör
vara kvar även i fortsättningen.

Ell
sätt att minska de nackdelar som trots afil är förknippade med det nuvarande
systemet är atl — som utredningen föreslagit — söka håUa nere den faktiska
tjänstgöringstiden så alt den i stort sett kommer all motsvara minimitiden för
varje obligatoriskt moment. Domamlbildningen fram tifi assessorsförordnandet
bör därför koncentreras och fullgöras i ell sammanhang. Härigenom bör både domarulbildningen
och domarkarriären bli attraktivare. Den egna personliga planeringen kommer all
underlättas när de obligatoriska inslagen kan fullgöras direkt efler varandra
och den sammanlagda tjänstgöringstiden begränsas. Den som blivit godkänd som
assessor har större möjligheter atl själv styra sitt yrkesliv fram lill dess
del blir dags för en ordinarie domartjänsl än fiskalen som väntar på alt fullgöra
sin adjunktionstjänstgöring. En viktig fördel med en koncentrerad domamlbildning
är vidare alt den underlättar en reell prövning av domar-aspiranlens lämplighet
som domare.

Domamtredningen
har föreslagit all aspiranttjänstgöringen skall pågå under en bestämd lid av
nio månader, den obligatoriska underrällsljänsl-göringen under ett år och adjunktionstjänstgöringen
under nio månader. De obligatoriska minimitidema blir därmed två år och sex
månader mot tre år och tre månader enligt gälland(; ordning. Som jag redan
framhållit är dessutom de nuvarande minimitidema i praktiken i allmänhet
betydligt längre.

Utredningens
förslag har i denna del utsatts för viss kritik under remissbehandlingen.
Framför allt har delta gällt liden för undertällsljänslgöring-en. Från en del
håll har det också påpekats all det har praktiska ölägenheter att aspiranlljänslgöringen
skall pågå under en exakt fastställd lid.

Jag
anser alt de av utredningen föreslagna tidema är i huvudsak väl avvägda. När
det gäller liden för aspiranlljänslgöringen håller jag emellertid med om atl
del har praktiska olägenheter med en exakt fastställd tid för aspiranlljänslgöringen.
Jag anser därför all det också för denna tjänstgöring bör fastställas en
minsta tid, lämpligen bestämd liU nio månader.

20

Samtidigt
bör det dock slås fast att tjänstgöringen, om inte aUdeles speci- Prop.
1989/90:79 ella omständigheter föreligger, inte bör överstiga ett år.

Flera
remissinstanser har ansett all det bör uppställas ett krav på obligatorisk
tjänstgöringstid i överrätten efler fiskalsförordnandet. Man pekar i del
sammanhanget på överrältemas behov av föredragande och den risk som ligger i
alt aUtför många nya aspiranler måste anställas för atl läcka detta
föredragandebehov. Enligt min mening bör man inte ha ytterligare ett moment av
obligatorisk tjänstgöring. Därmed inte sagt att det inte skulle finnas utrymme
för tjänstgöring som fiskal någon tid i överrätten efter fiskalsförordnandet
innan det blir dags för underrältstjänstgöringen. Ett sådant utrymme kan uppslå
av rent praktiska skäl; det kan behövas en viss lid för att klara planeringen. Överrättema
bör även se lill alt vid varje tillfälle ha erfarna föredragande i tillräcklig
utsträckning. Och som påpekats från några håll kan det vara av värde med någon
ytterligare lid i överrätten, t. ex. för den fiskal som gjort sin
tingstjänstgöring vid det andra domslolsslagel. Under den lid som sålunda kan
komma all ligga mellan fiskalsförordnandet och underrältstjänstgöringen bör
också finnas utrymme för fiskalen att genomgå den särskilda domarkurs som
domstolsverket anordnar för nyblivna fiskaler. I likhet med utredningen anser
jag emeUer-tid alt fiskalen i allmänhet inte bör vara kvar längre tid än högst
ett halvår i överrälten innan underrältstjänstgöringen tar vid.

Som
jag nyss nämnde har den föreslagna liden för underrältstjänstgöringen mött
viss kritik under remissbehandlingen. Tiden har av utredningen satts till ett
till ett och ell halvt år med en minsta tid av ell år. Flera remissinstanser
anser atl delta är för kort lid för all fiskalen skall hinna få tillräcklig
erfarenhet inför en framlid som domare.

Till
detta vill jag först säga all minsta tid för underrältstjänstgöringen redan i
dag är ett år. Även om många fiskaler i praktiken tjänstgör längre tid, är det
inte hell ovanfigt — och i de allmänna förvaltningsdomstolama snarast regel —
att fiskalens underrällstjänslgöring pågår just ell år. Jag menar all den
föreslagna tiden normalt är tillräcklig för all ge den gmndläggande träning i
att självständigt handlägga och avgöra mål och ärenden som är del huvudsakliga
syftet med underrältstjänstgöringen. TiU detta kommer atl fiskalen i omedelbar
anslutning till underrältstjänstgöringen får tillfälle till ytterligare erfarenheter
av dömande verksamhet under adjunktionstjänstgöringen. Och innan det är dags
för en ordinarie domartjänst finns del lillfaUe till ytterligare erfarenheter,
såväl av arbete inom domstolsväsendet som på andra håll.

En
tjänstgöring som på detta sätt är begränsad i liden fömlsäller självfallet all
innehållet är allsidigt och i övrigl meningsfullt. Jag återkommer till den
frågan i nästa avsnitt.

1
likhet med flertalet remissinstanser anser jag den föreslagna tiden för adjunklion
i överrätl väl avvägd. En förkortning av adjunktionsliden kan dock övergångsvis
bli aktuell för de fiskaler som har lång underrällstjänslgöring bakom sig när
det blir dags för adjunklion. Jag återkommer också till den frågan längre fram.

Domamtredningens
förslag utgår från atl domaraspiranten rent faktiskt

har tjänstgjort på heltid under de föreskrivna minimitidema för varje 21

moment.
Jäg instämmer i den uppfattningen. Frånvaro som går utöver sedvanlig ledighet
för semester och annan kortare frånvaro får således kompenseras genom förlängd
tjänstgöring.

Jag
avser att återkomma till regeringen med de förslag till ändringar i domstolsinstmklionema
som blir nödvändiga.

Jag vill här också något
beröra den framlida tjänstgöringen för de assessorer som för kortare eller
längre lid arbetar kvar inom domstolsväsendet innan de får en ordinarie
domartjänst. Liksom utredningen anser jag alt assessorema bör anlitas för
vikariats- och förslärkningsändamål i domstolama. För underrätlemas del innebär
det atl de fiskaler som idag används för sådana ändamål i stor utsträckning
kommer att ersättas med assessorer. Delta är också principiellt tilltalande av
del skälet alt det innebär all huvuddelen av den dömande verksamheten kan skötas
av ordinarie domare eller assessorer som har genomgått fullständig domamlbildning.
Vid bl. a. de största lingsrältema kan man fömtse all ett antal assessorer
kontinuerligt kommer atl behövas för just förslärkningsändamål.

Prop. 1989/90:79

4.2 Innehållet i domarutbildningen

Min bedömning:
Utbildningsmomentet i den obligatoriska tjänstgöringen bör betonas kraftigare.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i princip med min bedömning.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser har inte haft något atl erinra mot utredningens
överväganden.

Skälen för min bedömning: Etl
viktigt syfte med de inledande obligatoriska inslagen i domarkarriären är atl
ge den som genomgår utbildningen träning i kvalificerat juridiskt arbete och på
så sätt lägga en god gmnd för en framlida uppgift som domare. Man måste därför
sträva efter all utforma tjänstgöringen så all domaraspiranten ges relevanta
och utvecklande uppgifter under de olika momenten i domamlbildningen. Detta är
självfallet särskilt viktigt, om domamlbildningen avkortas och koncentreras.

Del är angelägel all
intensifiera och vidareutveckla den utbildning som domstolsverket och domstolama
själva ordnar för de unga juristema på domarbanan. Jag ser del också som
värdefullt att del numera finns särskilda utbildningsplaner för hovrätt och
kammarrätt som omfattar tiden från aspiranlljänstgöringens början lill assessorsförordnandet.

Del förekommer tyvärr all fiskaler
och fiskalsaspiranter som tjänstgör i överrätl får syssla med rent kansliarbele.
Detta sägs ofta vara en följd av domstolamas stora arbetsbörda och knapphet på
personal. Del är nödvändigt att förändra detta. Arbetet i överrätl — liksom i
övriga domstolar — skall organiseras så all kansliuppgifler i huvudsak utförs
av just kanslipersonal. Jag har i skilda sammanhang framhåUit viklen av att
domarrollen renodlas och atl domamas arbetsuppgifter inriktas på den dömande
verksamheten. I linje med del ligger all fiskaler och aspiranler får tid atl
ägna

22

sig
åt sådana arbetsuppgifter som innefattar en träning i rättslig analys och Prop.
1989/90:79

metodik
och således utgör förberedelse för det kommande arbelet som

domare.

Jag
vill också framhålla betydelsen av all domama — i alla instanser — är villiga
all dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter lill dem som genomgår domamlbildningen
och tar ansvar för deras utveckling. Så sker redan i dag men det blir viktigare
i ell system med en kortare och mera koncentrerad domamlbildning. Utan tvekan
är ett av de mest värdefulla inslagen i domamlbildningen de erfama domamas
exempel och handledning i det dagliga arbetet. Deras attityder har också stor
betydelse för hur de yngre uppfattar domaryrket. Det är angeläget atl denna typ
av vad som på andra håll bmkar kallas menlorskap lever kvar och vidareutvecklas
inom domstolsväsendet.

Frågan
är då om detta, som utredningen har föreslagit, bör ske genom att man under aspiranlljänslgöringen
och underrältstjänstgöringen utser en särskild handledare för den yngre
domaren. Vad gäller handledare för aspiranler fungerar detta i princip redan i
dag på det sätt som utredningen har tänkt sig, och jag har inget alt erinra mot
alt detta ytterligare markeras genom en särskild instmklionsbeslämmelse.

Betänkligheter
har däremot framförts mot att en särskild handledare utses också för fiskaler i
underrätt. För egen del hyser jag inga farhågor för att en handledare skulle
inkräkta på fiskalens självständighet i dömandet. Alla domare är väl förtrogna
med atl de dömer självständigt och på egel ansvar. En eventuell handledare
skall självfallet inte ingripa i själva dömandet eller beslutsfattandet genom
direkta anvisningar om hur en fråga skall avgöras i ett visst fall. Däremot
skulle han eUer hon ha etl särskilt ansvar för att fungera som
diskussionspartner för fiskalen i olika frågor. Framför aUl skulle detta gälla handläggningsmliner,
sättet att bereda målen, metoder för att främja förlikning och sättet alt leda
förhandlingar. Också i olika praxisfrågor kan en ung domare ha stor nytta av en
äldre kollegas erfarenheter.

Som
jag ser det är det en naturlig uppgift för lagmannen eller, i förekommande
fall, chefsrådmannen alt ta ell särskilt ansvar i detta hänseende. Del är
därmed inte sagt att del är till chefsdomaren som fiskalen vid varje tillfälle
skall vända sig. I många faU kan del vara lika naturligt att rådgöra med någon
av de andra domama. Mot denna bakgmnd finner jag det inte nödvändigt att författningsreglera
frågan om en handledare i underrätt.

Utredningen
har i sitt betänkande föreslagit atl fiskalsplalsema med hänsyn lill
utbildningsmomentet i tjänstgöringen och den begränsade tjänstgöringstiden i
största möjliga utsträckning skall förläggas till stora och medelstora
underrätter. För egen del menar jag atl även tjänstgöring i små underrätter bör
vara möjlig och att sådan tjänstgöring många gånger kan ha ett stort värde ur utbildningssynpunkl.
Härtill kommer att del i vissa delar av landet finns många små underrätter med
endast en eller ett par ordinarie domare. Även i dessa delar av landet måste
del finnas en domamlbildning i underrätt. Det är därför — som även utredningen påpekat
— oundvikligt att det finns fiskalsplatser också vid sådana mindre

23

domstolar.
Jag anser att en viss smidighet vid förläggningen av underrätts-tjänstgöringen
även i övrigt är att föirorda.

Del får närmast bli en
fråga fiir domstolsverket alt i samråd med överrättema ombesörja en lämplig
dimensionering och lokalisering av lingsfiskalstjänstema och göra de
anpassningar som från lid lill annan kan visa sig vara nödvändiga. Inriktningen
bör vara den all varje fiskal så långt det är möjligt får fullgöra hela sin underrällstjänslgöring
i en och samma domstol. Detta är viktigt för alt fiskalen skaU få ansvar för en
rotel med egna mål, något som är ett betyddsefuUt inslag i tjänstgöringen. Härigenom
underlättas också den bedömning av fiskalens lämplighet som domare som skall
göras i underrätten. Till detta kommer inte minsl hänsynen lill den enskilde
fiskalens egna personliga planering.

I den mån det behövs några
regler i domstolsinstmklionema med anledning av vad jag anfört i detta avsnitt
kommer jag atl återkomma till regeringen i frågan.

Prop.
1989/90:79

4.3 Vitsord under domarutbildningen

Min bedömning: Den
som inträtt på domarbanan bör få vitsord i anslutning lill varje genomfört
obligatoriskt moment i domamlbildningen.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna:
En majoritet bland de remissinstanser som har yttrat sig över frågan har
tillstyrkt utredningens förslag i den delen.

Skälen för min bedömning:
1 ell nytt meritvärderingssystem där skickligheten skall vara avgörande vid
tillsättningen av alla ordinarie domartjänster är det självfallet viktigt att
del finns ett fullgott underlag för att bedöma den sökandes lämplighet för
domaryrket. Detta ställer särskilda krav på att domslolschefer och andra som
har ansvar för domaraspiranlemas utbildning noggrant följer deras arbete för
att bilda sig en uppfattning om deras lämplighet som domare och samtidigt
fortlöpande ger synpunkter på hur arbetet utförs.

I likhet med utredningen
anser jag därför atl del bör åvila domstolama atl i anslutning lill varje
avslutat obligatoriskt moment utfärda skriftliga vitsord. En uttrycklig
skyldighet alt lämna vitsord gör att bedömaren vid vilsordsgivningen måste
pröva prestationema mot de krav som domaryrkel ställer. Samtidigt får den som
vitsorden avser tillfälle att rätta till eventuella brister.

Vitsorden kommer
självfallet att ha betydelse vid tillsättning av domartjänster. De kommer
visserligen då i regel inte atl vara helt aktuella, men de fyller ändå en
funktion som stöd för minnet för den som har att i efterhand avge muntliga
referenser.

En del remissinstanser har
uttryckt farhågor för att ett system med vitsord kommer all påverka domarbanans
attraktionskraft negativt genom att inslagen av prövning i domamlbildningen
härigenom betonas yllerliga-

24

re. Jag hyser för egen del
inga sådana farhågor. Alla som börjar på domarbanan måste vara införstådda med
all de första stegen i karriären är förenade med en fortlöpande bedömning och
prövning.

Om domarutbildningen skall
fylla sin dubbla funktion alt skilja ut och utveckla dem som är lämpliga för
domarbanan och all sålla bort dem som är mindre lämpade — något som i första
hand görs i den rättssökande aUmänhelens intresse — bör prövningsmomenlel inte
underskattas. Jag ser det som en fördel, om domaraspiranten genom vilsordsgivningen
får del av de bedömningar som görs. Jag vill emellertid samtidigt med skärpa stryka
under att de vitsord jag har talat om här inte får ersätta de muntliga besked
och samtal om sina arbetsinsatser som aspiranler och fiskaler skall få
fortlöpande under hela domamlbildningstiden.

Jag anser i likhet med
utredningen all vitsorden i princip bör utformas som sedvanliga arbetsbetyg.
Del kan vara lämpligt all domstolsverket efler samråd med domstolama och tjänsleförslagsnämnden
anger riktlinjer för vilsordsgivningen. Utgångspunkten bör vara att vitsorden
skall belysa de egenskaper som är vikliga för en domare. Ansvaret för all betyg
utfärdas bör ligga på domstolschefen.

Prop.
1989/90:79

4.4 Tjänstledighetsfrågor

Min bedömning: Tjänstledigheter
bör beviljas generösare än i dag.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna:
De allra flesta remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag.

Skälen för min bedömning:
Jag har i avsnittet om meritvärderingen betonat värdet av att en blivande
domare skaffar sig erfarenheter också utanför domstolsväsendet. Sådana
erfarenheter är ofta meriterande vid bedömningen av en sökandes lämplighet för
en ordinarie domartjänsl. Detta fömtsätter att den som börjat på domarbanan
också får möjligheter att inom ramen för sin fortsatta karriär skaflfa sig
ytterligare meriter. Dessa möjligheter hör nära samman med möjligheterna att få
tjänstledighet.

År 1985 infördes
restriktioner i fråga om möjlighet lill tjänstledighet för annan verksamhet Gfr
prop. 1984/85:100 bil. 4, JuU 25, rskr. 228). Bakgmnden var den bristande
balansen mellan antalet ordinarie domartjänster och antalet icke ordinarie
domare som kunnat förmärkas och farhågor för all den okontrollerade Ijänslledighelsgivningen
skulle leda till en långsammare domarkarriär.

En avsikt med regleringen
var atl åstadkomma en rimligare proportion mellan antalet ordinarie och icke
ordinarie domare och undvika den förlängning av den gmndläggande domarulbildningen
som visats sig särskih i de allmänna domstolarna. Reglerna har fått avsedd eflfekt
så till vida all det totala antalet domare som är tjänstlediga för annan
verksamhet har minskat och del sammanlagda antalet icke ordinarie domare har
gått ned. Men delta har sannolikt till stor del berott på att kåren av icke
ordinarie

25

domare
minskat på gmnd av att många yngre domare har lämnat banan. 1 Prop. 1989/90:79 vilken
utsträckning dessa avhopp berott på den förlängning av tiden fram till assessorsförordnande
som reglerna avsågs motverka, på de restriktiva reglema för tjänstledighet
eller på något annat låter sig knappast utredas. Så myckel slår emellertid
klart atl utredningens förslag om en ny meritvärdering och en koncentrerad domamlbildning
ställer tjänslledighetsfrågan i etl nytt ljus.

Del
sagda leder mig lill slutsatsen alt de icke ordinarie domama — efler
assessorsförordnande - bör ges ökade möjligheter till tjänstledighet för att inneha
annan statlig tjänst. För dem som genomgår den nya, koncentrerade domamlbildningen
finns däremoi knappast skäl all överväga någon ändring.

Enligt
min mening finns det inte heller skäl all överväga någon ändring i fråga om
möjligheterna all få tjänstledighet för att pröva annan anställning. Jag
tänker framför allt på privata anställningar.

En
följd av de förändringar av domarbanan som jag redogjort för i del föregående
blir alt den som genomgår domamlbildningen får utrymme för all vara tjänstledig
för verksamhet utanför domstolama först efter assessorsförordnandet. För
framliden får man därför räkna med all viss tjänstgöring som i dag
regelmässigt ulföirs av tjänstlediga fiskaler, l.ex. som sekreterare i olika
specialdomstolar., i stället kommer att ulföras av assessorer. Förslag härom
lades fram i den promemoria som föregick 1985 års reglering av tjänslledighetsfrågorna
men mötte då stark kritik. Men också den här frågan kommer i ell nytt läge med
en förkortad domamlbildning. De nu aktuella arbetsuppgifterna lorde i allmänhet
passa bra för sådana nyblivna assessorer som fåll sina förordnanden efter
ungefär tre års tjänstgöring inom domstolsväsendet. HärtiU kommer att det i
viss utsträckning torde vara fullt möjligt att utveckla arbetsinnehållet i tjänslema
och göra det mera kvalificerat.

Jag
är väl medveten om de svårigheter som på sina håU finns all få arbetsuppgifter
utanför domstolsväsendet. Den som vill pröva något annal och skaffa sig meriter
inför en framlida domartjänst tvingas på gmnd härav många gånger att byta
bostadsort. Hell går väl detta inte alt undvika. Men del har länge varit
regeringskansliets ambition atl sprida uppdrag inom främst kommittéväsendet
till orter utanför Stockholmsornrådet. Etl uttryck för detta är all det för
närvarande finns särskilda utredningsavdelningar i Göteborg, Malmö och
Jönköping.

Avslutningsvis
vill jag också något uppehålla mig vid frågan om de

ordinarie domamas möjligheter till tjänstledighet för offentliga uppdrag.

Hittills har regeringen — lill efterkommande av intentionema bakom 1974

års regeringsform - behandlat önskemål härom mycket restriktivt. Jag

anser för egen del all en viss uppmjukning är möjlig. Exempelvis kan vissa

uppdrag ställa sådana krav på utövaren att del är angeläget att uppdraget

utförs av någon ordinarie domare, Dessutom är del naturligtvis önskvärt

all även ordinarie domare har möjligheter att fördjupa och bredda sina

erfarenheter. Min ståndpunkt är således all tjänstledighet i något större

utsträckning än i dag bör kunna beviljas för regeringsuppdrag och andra

kvalificerade uppdrag, framför allt om den ordinarie domaren på gmnd av 26

tidigare
erfarenheter eller speciell kompetens är särskilt lämpad för upp- Prop.
1989/90:79 draget och del inte är av aUtför lång varaktighet.

5 Vissa frågor inför ett genomförande av förslagen

5.1 Omfbrdelning av domartjänster

En
avkortad och koncentrerad domamlbildning fömtsätter som utredningen
konstaterat en omfattande planering och en viss omfördelning av befintliga
tjänster. Det senare gäller framför allt de allmänna domstolama där antalet lingsfiskalsplalser
överstiger antalet adjunklionsplatser med köbildning till adjunklionen som
följd. En snabbare genomströmning inom varje moment av domamlbildningen fömtsätter
därför all antalet befintliga lingsfiskalsljänster minskas medan antalet adjunklionsplatser
i hovrätt utökas. Det behov av domarpersonal som uppkommer i lingsrältema, om
ett antal lingsfiskalsljänster tas bort, kan läckas dels genom all vissa fiskalstjänsler
omvandlas lill rådmansljänsler, dels genom all lingsrältema tilldelas
assessorer för alt fylla det behov av domare för vikariats-och förslärkningsbehov
som hittills bmkat liUgodoses med fiskaler.

Någon
lika radikal omfördelning av tjänster lorde åtminstone inte för närvarande
behövas vid de allmänna förvaltningsdomstolama. Där finns ingen nämnvärd
obalans i fördelningen av de skilda ulbildningsljänstema, och domamlbildningen
går också betydligt snabbare än inom de allmänna domstolama.

En
del remissinstanser har kritiserat att del i domamtredningens belänkande inte
finns någon detaljerad och klarläggande analys av hur tjänsterna skall
fördelas om i praktiken. Beredningen av frågan om vilka tjänster och domstolar
som bör beröras av omfördelningen måste emellertid, som jag ser del, överlåtas
på domstolsverket och domstolama. Som utredningen påpekar måste förändringar
av det här slaget genomföras successivt och flera olika faktorer beaktas. Dit
hör den nuvarande tjänsteslmkturen, åldersammansättningen hos tjänstgörande
domare, när en viss tingsfiskal-sljänst blir ledig, behovet av
utbildningstjänster inom ell visst område m.m.

Den
självklara utgångspunkten för omfördelningen är att antalet utbildningstjänster
skall anpassas så all den som börjar på domarbanan skall kunna genomföra
utbildningen fram till assessorsförordnandel inom de lidsramar som jag har
förordat här.

Jag
vill erinra om all regeringen nyligen bemyndigat mig att tillkalla en kommitté
med uppgift alt se över domslolamas uppgifter, arbetssätt och organisation
(dir. 1989:56). Resultatet av kommitténs arbete kan självfallet komma all få
återverkningar på domamlbildningen. Delsamma gäller frågan om handläggningen av
socialförsäkringsmålen som jag lar upp i min anmälan till 1990 års
budgetproposition.

27

5.2 Förkortad adjunktionstid övergångsvis Prop. 1989/90:79

Det
är angeläget att snabbt genomföra de förslag jag nu gått igenom. För att
åstadkomma detta behövs särskilda ålgärder beträffande de fiskaler i hovrältskarriären
som väntar på eidjunktion. Många av dessa har redan tjänstgjort flera år i
tingsrätt och har således under lång tid prövats i domaryrket.

Jag
delar utredningens bedömning att adjunktionsliden för dessa mycket erfarna fiskaler
bör kunna göras kortare än de annars föreskrivna nio månadema. I likhet med
utredningen anser jag att en lämpligt avvägd tid i dessa fall är sex månader.
En sådan ordning ökar genomströmningstakten på adjunktionsplatsema och minskar
kön av fiskaler som väntar på adjunktionsplats.

Jag
avser därför att föreslå regeringen att besluta om en övergångsreglering med
kortare adjunktionstjänstgöring för dem som förordnats till fiskal före de nya
reglemas ikraftträdand»; och som före adjunklionen tjänstgjort minsl två år i
underrätt.

5.3 Genomfbrande

Den
nyordning i fråga om meritvärderingen och domamlbildningen som jag har förordat
bör kunna börja tillämpas den 1 juli 1990. Men som jag redogjort för i del
föregående kommer den snabbare domamlbildningen att behöva genomföras
successivt. Vissa regionala skiUnader kan också fömtses inledningsvis.

Den
nya ordningen för meritvärdering bör lämpligen tillämpas vid tiUsättning av
tjänster som utlysts efter genomförandel.

Några
särskilda övergångsbestämmelser utöver dem jag har behandlat i föregående
avsnitt anser jag inte behövs.

6 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen dels
föreslår riksdagen alt

1. godkänna
de riktlinjer fär tillsättning av domartjänster efter en

skicklighetsbedömning som jag har förordat (avsnitt 2.1),

2. godkänna
de riktlinjer i fråga om en avkortad och sammanhål

len domamlbildning som jag har förordat (avsnitt 4.1),

dels
bereder riksdagen tillfälle all

3. la
del av vad jag i övrigl anfört om meritvärderingen och

domarbanan.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl

genom proposition förelägga riksdagen vad som föredraganden har anfört

för den åtgärd eller det ändamål sorn föredraganden har hemställt om. 28

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1988:53) Prop. 1989/90:79

Domarbanan — Utbildning och meritvärdering Bilaga 1

Betänkandet
innehåller förslag dels i fråga om meritvärderingen vid tillsättning av
domartjänster, dels beträffande domarbanans utformning. Förslagen föreslås träda
i kraft den 1 juli 1990.

Meritvärderingen

Enligt
11 kap. 9 § andra stycket regeringsformen skall vid tillsättning av statliga
tjänster avseende fästas endast vid sakliga gmnder, såsom förtjänst och
skicklighet. Med förtjänst avses den vana som har förvärvals genom föregående
tjänstgöring. 1 praktiken har förtjänsten oftast ansetts innebära delsamma som
antalet tjänsteår. Med skicklighet bmkar förstås lämpligheten för
befallningen, visad genom teoretisk och praktisk utbildning samt den dittillsvarande
tjänstgöringens art. Regeringen beslutade våren 1985 all ökad vikt skulle
läggas vid skickligheten vid tillsättning av statligt reglerade tjänster. Detta
kom till uttryck genom en ändring i 7 a § anställningsförordningen (1965:601),
enligt vilken Ijänstetillsättning skall ske på gmndval främst av skickligheten
för arbetsuppgiftema i tjänsten. Enligt motiven borde förtjänsten bli
utslagsgivande bara vid lika eller i stort sett lika skicklighet. Sedermera har
principen all skickligheten skall tillmätas särskild betydelse vid
meritvärderingen också lagfästs genom en ändring i 4 kap. 3 § lagen (1976:600)
om oflfentlig anställning.

Vid
tillsättning av ordinarie domartjänsler i den s.k. rådsklassen, som omfattar tjänslema
som hovrättsråd, kammarrättsråd saml rådman i tingsrätt och länsrätt, tillämpas
av gammal hävd ell särskilt syslem som bygger på förtjänslfaktom. Enligt detta
system tillsätts tjänslema i regel med den sökande som först inträdde på
domarbanan, dvs. har den tidigas-le böljedagen som domaraspirant i hovrätt
eller kammarrätt. Denna s.k. börjedagsregel fömtsätter i princip all sökanden
har genomgått domamlbildningen och blivit slutligt godkänd för domarbanan,
dvs. har förordnals som assessor. Regeln skapar tillämpningssvårigheler när det
gäller alt bedöma sökande med olika bakgmnd, eftersom domamlbildning och assessorsförordnande
inte är någon nödvändig fömtsättning för all få en domartjänsl. Det har vidare
vuxit fram ett behov av alt fästa särskilt avseende vid erfareriheter av
betydelse för domaryrkel som en sökande fått genom annan tjänstgöring än
domstolstjänstgöring. Detta önskemål har tillgodoselts inom ramen för börjedagsregdn
på så sätt atl en sådan sökande enligt etl schabloniserat syslem tillgodoräknas
längre lid än vad som svarar mot den verkliga liden efler börjedagen.

En
av utredningsuppgiflema har varit att lägga fram förslag till ell merilvärderingssystem
som innebär atl skickligheten skall sällas främst vid tillsättning av alla domartjänsler.
Redan i dag tillämpas ell sådant system vid tillsättning av tjänster utom
rådsklassen.

I
linje härmed föreslås alt alla ordinarie domartjänsler skall tillsättas

efter en skicklighelsbedömning. Del betonas atl bedömningen skall omfat

ta all relevant erfarenhet. Det anses dock inte vara möjligt att ge sådana 29

anvisningar beträffande
värdet av olika meriter att det skulle bli möjligt att Prop. 1989/90:79 gradera
sökandena genom en enkel räkneoperation. Däremot anges de Bilaga 1 viktigaste meritema
för en domartjänst och vägledande principer för bedömningen av deras värde.
Förslagen om formema för att skaffa erforderligt beslutsunderlag och för all
pröva sökandenas meriter ges en mer konkret utformning. Det betonas, alt formema
för förfarandei har stor betydelse för all garantera att tillsältningama görs
på objektiva och sakliga gmnder.

Av
gmndläggande betydelse för en meritvärdering som sätter skickligheten främst
är alt del är de krav som är förenade med tjänsten som bestämmer vilka faktorer
som skall beaktas och hur tungt de skall väga. Vissa behörighetsvillkor har
lagts fast i författning. En domare skall vara lagfaren, dvs. ha avlagt juris
kandidatexamen eller juristexamen, saml vara svensk medborgare. Del betonas i
betänkandet att de krav som hämtöver bör uppfyllas av en domare har sin gmnd i domslolamas
centrala ställning i rättssamhället. Rättssäkerheten och allmänhetens tilltro lill
rättsväsendet är beroende av all domstolamas avgöranden är av hög kvalitet och
fria från ovidkommande hänsyn. Bland de krav som bör ställas på en god domare
nämns i betänkandet självständighet, yrkesskicklighet, gott omdöme och förmåga
alt uppträda på ett balanserat och förtroendeingivande sätt. Detta är generella
krav som bör gälla för aUa domartjänsler. Den domstol vid xilken tjänsten skall
tillsällas föreslås få tillfälle att ange om del finns skäl alt dämtöver uppsläUa
något särskilt krav för just den tjänsten.

De faktorer som föreslås
få betydelse för skicklighetsbedömningen delas

in i gmppema teoretisk och praktisk utbildning, personliga egenskaper och

yrkeserfarenhet. Vid bedömningen bör stor vikt fästas vid de personliga

egenskaperna hos dem som söker domartjänst. Också yrkeserfarenheten

utgör en mycket viktig bedömningsgmnd. Det betonas att bredden av

sökandenas yrkeserfarenheter bör tillmätas särskild betydelse. Rent gene

rellt slås fast all meritvärdet av en viss yrkeserfarenhet — ställd i relation

till den sökta tjänsten — måste bedömas med hänsyn lill arbetsuppgifter

nas innehåll och omfattning, den tid som den sökande haft den ifrågava

rande sysslan, det sätt på vilket arbelet ulförts och vilka andra erfarenheter

som sökanden kan åberopa. Genomgången domamlbildning och dom

stolsijänstgöring bör tillmätas ett särskilt meritvärde. Del får emellertid

anses vara ell allmänt intresse all erfarenheter av annan juridisk verksam

het liksom samhällserfarenheter i övrigl finns representerade bland do

marpersonalen. Den sökande som vid sidan av domstolsijänstgöring kan

uppvisa viss tids erfarenhet av annat kvalificerat arbete kan därför komma

atl ges företräde framför sökande som har tjänstgjort enbart i domstol.

Bland de yrkeserfarenheter som vid sidan av domstolsijänstgöring bör

tillmätas särskilt meritvärde nämns bl. a. lagstiftningsarbete, tjänstgöring

som föredragande i högsta domstolen och regeringsrätten, tjänstgöring

inom advokat-, åklagar- eller exekutionsväsendet och kvalificerad juridisk

tjänstgöring vid de statliga verken. Också sökande ulan domamlbildning

bör kunna komma i fråga för domartjänsl. I första hand bör detta gälla

tjänster i rådsklassen. De som inte är domamtbildade får konkurrera om 30

domartjänstema
på gmndval av sina meriter med dem som har sådan Prop. 1989/90:79
utbildning. Här avses framför allt sökande som har kvalificerade arbets-
Bilaga 1 uppgifter inom andra delar av rättsväsendet.

Vid
lika skicklighet får förtjänsten vara utslagsfaktor. Vid beräkning av förtjänsten
bör i princip hänsyn tas lill all tidigare anställning. Börjedags-regeln
föreslås således helt slopad som bedömningsgmnd vid tjänstetillsättningar.

Beträffande
förfarandei vid tjänslelillsättningarna är utgångspunkten att aUa ordinarie domartjänsler
även i fortsättningen skall tillsättas av regeringen och i samma omfattning som
för närvarande föregås av ledig-förklarande och tjänsleförslag. Del föreslås
all tjänsleförslagsnämnden, liksom i dag, skall avge tjänsleförslagen och
handha del praktiska förfarandet kring de tillsättningar där förslag skall
lämnas. Nämnden bör utökas med en ledamot som utses på förslag av TCO-S. Den
domstol där tjänsten finns bör vara tillförsäkrad ell visst inflytande på Ijänstetillsältningen,
eftersom del är där som domaren skall vara verksam och kunna fungera. Del
föreslås därför att domstolen får tillfälle atl yttra sig i tillsättningsärendet
ulom då del gäller tjänsten som chef i domstolen. Tillfälle till yttrande bör
lämnas domstolen sedan tjänsleförslagsnämnden lämnat sitt förslag. Del bör
ankomma på domstolens chef att avge yttrandet på domstolens vägnar.

För
all ett säkert urval skall kunna göras bland dem som söker en domartjänst är
det av vikt att så många lämpliga urvalsinstmment som möjligt används. Del
viktigaste urvalsinstmmenlel är referensema. Referenser bör inhämtas från
flera personer och de uppgifter som lämnas skall dokumenteras. Tjänsleförslagsnämndens
förslag skall förses med motivering.

Domarbanan

Domamlbildningen
och domarkarriären är uppbyggda efter samma principer inom de aUmänna domstolama
och de allmänna förvaltningsdomstolama. Den egentliga domamlbildningen inleds
med tjänstgöring som aspirant i hovrätt eller kammarrätt. För tillträde lill en
sådan tjänst krävs juris kandidatexamen eller juristexamen och notariemeritering.
Om aspiranlljänslgöringen, som normalt pågår nio—tolv månader, blir godkänd förordnas
aspiranten till fiskal. För att fiskalen sedan skaU kunna bli slutligt godkänd
för domarbanan och således förordnad lill assessor krävs att han eller hon
efter fiskalsförordnandel har tjänstgjort som domare i en tingsrätt eller
länsrätt under minst ett år samt under minsl nio månader deltagit som
adjungerad ledamot i hovrätten eller kammarrätten. För domamlbildningen krävs
formellt sett en sammanlagd tjänstgöringstid på tre år och tre månader. I de
allmänna domstolama tar dock utbildningen fram lill del slutliga godkännandet,
assessorsförordnandet, i praktiken betydligt längre lid.

Enligt
förslaget bör domamlbildningen alltjämt innehålla tre obligato

riska inslag, nämligen aspiranltjänstgöring, underrällstjänslgöring och

adjunklion. Utbildningstiden skall dock koncentreras så att den moisvarar 31

minimitidema för varje
obligatoriskt moment. Härigenom uppnås den Prop. 1989/90:79 fördelen att
den enskilde domaraspiranten får bättre överblick över sin Bilaga 1
tjänstgöring vilket bör underlätta den personliga planeringen. Vidare ger en
mer koncentrerad och dänned kortare ulbildningsperiod större utrymme för en
reell prövning av domaraspirantens lämplighet som domare.

Den
första tjänstgöringstiden, aspiranlljänslgöringen, föreslås pågå under en
bestämd lid av nio månader. Under den liden bör aspiranten ha en tidsbegränsad
anställning. Om aspiranten fortfarande efter den tiden bedöms som lämplig för domaryrkel
förordnas han tiU fiskal. Anställningen övergår då till en
tillsvidareanställning. Därmed uppnås samma anställningstrygghet som gäller
för övriga statligt anställda. För den obligatoriska underrättstjänstgöringen
föreslås en minsta lid om ett år och för adjunklionen en minsta tid om nio
månader. 1 motsats till vad som gäller i dag uppställs inte något krav på viss
lids tjänstgöring som fiskal i överrätten.

Tjänstgöringens
karaktär av utbildningstjänstgöring betonas. Del föreslås av varje fiskalsaspiranl
och varje fiskal som inte är adjungerad ledamot skall få en särskild
handledare. Vidare understryks vikten av all fiskaler i underrätt inte
tilldelas arbetsuppgifter i större omfattning än vad som är lämpligt med hänsyn
lill vars och ens erfarenhet av arbete i domstol. Del föreslås också alt den
som genomgår domamlbildningen skall tilldelas betyg efter varje obligatoriskt
moment. Den som blivit förordnad som fiskal men sedan ändå bedöms vara olämplig
för domaryrkel bör fortsättningsvis inte användas i den dömande verksamheten. Han
får då i stället i nom ramen för sin anställning tilldelas uppgifter som
föredragande.

Assessorerna
kommer atl behöva användas på ell mer flexibelt sätt än idag. Den vikariats-
och förstärkningsljänslgöring som utförs av fiskaler kommer att läggas på assessorema.
Assessorerna fömtsätts också tjänstgöra utanför domstolarna innan de söker
ordinarie domartjänst. Som framhållits i meritvärderingsdelen anses det vara
en fördel om domare har erfarenhet också av annan tjänstgöring än
domstolsarbete. Som en naturlig konsekvens av denna inställning färordas en
generösare linje i fråga om beviljandet av tjänstledigheter för icke ordinarie
domare. Det framhålls att det är viktigt att möjlighetema för de domamtbildade
att skaflfa sig erfarenheter utanför domstolsväsendet sprids inom landet.
Eftersom domamlbildningen enligt den föreslagna modeUen skall genomföras i ett
sammanhang ligger del i sakens natur alt den som genomgår utbildningen får utrymme
för att vara tjänstledig för' verksamhet utanför domstolarna först efter
assessorsförordnandet.

En
omfördelning av domartjänster mellan icke ordinarie och ordinarie bedöms bli
nödvändig i fråga om de aUmänna domstolama. Det föreslås atl antalet lingsfiskalsljänster
minskas. I viss utsträckning bör dessa ersättas med ordinarie rådmanstjänster.
Det behov av ytterligare domarpersonal som uppkommer när antalet lingsfiskaler
minskar får i övrigt täckas av assessorer. Vidare föreslås att antalet adjunklionsplatser
i hovrätt utökas.

I
betänkandet föreslås all en öppnare attityd bör intas lill all utnämna

domare bland jurister som hell eller delvis saknar domamlbildning. En

sådan förändring underiättas av ai:l börjedagsregdn överges och domar- 32

tjänslema i stället
tillsätts efler skicklighet. Ell sätt att låta välmeriterade Prop. 1989/90:79
jurister som är allvarligt intresserade av domaryrkel få möjlighet alt pröva
Bilaga 1 på detta är all förordna dem lill adjungerade ledamöter i överrätt. Redan
idag finns bestämmelser i överrättsinstmklionerna som medger detta i fråga om
vissa yrkesgmpper. Det föreslås atl möjlighet till sådan adjunklion också bör
ges till andra väl kvalificerade jurister som bedöms kunna komma i fråga för en
domartjänsl och som har anmält intresse för detta.

Även
beträffande redan utnämnda ordinarie domare föreslås en generösare linje i
fråga om tjänstledigheter. För all undvika att ordinarie domartjänster
upprätthålls som vikariat föreslås också alt ordinarie tjänster i ökad
utsträckning skall föras över stal när innehavaren av tjänsten är tjänstledig.

I
betänkandet förs tillgången till fortlöpande utbildning fram som en faktor av
betydelse för domaryrkels attraktionskraft. Sålunda betonas vikten av att
särskilda utbildningsinsatser görs för såväl de icke ordinarie domama som för
de domare som innehar en ordinarie domartjänsl.

33

Förteckning över remissinstansema Prop. 1989/90:79

Efter
remiss har yttranden över beliinkandel (SOU 1988:53) Domarbanan — Utbildning
och meritvärdering avgetts av högsta domstolen, regeringsrätten, justitiekanslem,
riksåklagaren, bostadsdomslolen, försäkringsöverdomstolen, domstolsverket, tjänsleförslagsnämnden
för domstolsväsendet, notarienämnden, rikspolisslyn;lsen, datainspektionen, riksskatteverket,
statens arbetsgivarverk, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen, statens va-nämnd,
patentbesvärsrällen, statskontoret, riksrevisionsverkel, koncessionsnämnden för
miljöskydd, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge,
hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för Övre
Norrland, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, kammarrätten i
Sundsvall, kammarrätten i Jönköping, Stockholms tingsrätt, Falu tingsrätt,
Norrköpings tingsrätt, Sölvesborgs tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs
tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, Luleå tingsrätt, hyresnämnden i Stockholm,
hyresnämnden i Göteborg, länsrätten i Stockholms län, länsrätten i Malmöhus
län, länsrätten i Göteborgs och Btjhus län, länsrätten i Gävleborgs län, länsrätten
i Västerbottens län, försäkringsrätten för Mellansverige, försäkringsrätten
för Södra Sverige, försäkringsrätten för Norra Sverige, universitetet i Stockholm,
universitetet i Uppsala, universitetet i Lund, universitetet i Göteborg,
länsstyrelsen i Kristianstads län, länsstyrelsen i Västemorrlands län,
Huddinge tingsrätt, Sollentuna tingsrätt. Södra Roslags tingsrätt, Tierps
tingsrätt, Eskilstuna tingsrätt, Katrineholms tingsrätt, Örebro tingsrätt,
Mora tingsrätt, Växjö tingsrätt, Karlskrona tingsrätt, Hässleholms tingsrätt,
Eslövs tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Lunds tingsrätt, Trelleborgs
tingsrätt, Mölndals tingsrätt, Uddevalla tingsrätt, Alingsås tingsrätt, Borås
tingsrätt, Gävle tingsrätt, Gällivare tingsrätt, länsrätten i Södermanlands
län, länsrätten i Kristianstads län, länsrätten i Jämtlands län, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges industriförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam,
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska Bankföreningen, Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges domareförbund. Föreningen Jurister vid Sveriges
allmänna advokatbyråer. Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges
kronofogdar och Föreningen Sveriges polischefer.

Centralorganisationen
SACO/SR har överlämnat ett remissyttrande från medlemsförbundet JUSEK.

Yttranden
har också inkommit från rådmannen Jan Rudberg, tjänstgörande fiskaler vid Göta
hovrätt och kammarrätten i Jönköping saml Föreningen yngre jurister vid
försäkringsrätten för Mellansverige.

34

Innehåll Prop. 1989/90:79

Proposition......................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ 1

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 21 december 1989

1
Inledning.......................................................... 2

2
Meritvärderingen ............................................. 3

2.1
Skicklighelsbedömning som lillsätlningsgmnd........ 3

2.2
Värderingsgmndema....................................... 7

Personliga egenskaper........................................... ... 8

Meritvärdet av domamlbildning
och domstolsijänstgöring 10

Yrkeserfarenheter i övrigt
m. m............................... .. 10

Andra sakliga gmnder............................................ .. 12

2.3 Förtjänsten
som ulslagsfaklor vid lika skicklighet 13

3 Förfarandei vid tiUsättning
av domartjänster........... .. 14

3.1
Tjänsleförslagsnämnden behålls ....................... 14

3.2
Tjänsleförslagsnämndens
sammansättning.......... .. 14

3.3
Närmare om förfarandei i tjänsleförslagsnämnden
16

3.4
Domstolens medverkan i
tillsättningsärenden....... 18

4 Domarbanan .................................................... 19

4.1
Domamlbildningen bör förkortas
och fuUgöras i ett sammanhang 19

4.2
Innehållet i domamlbildningen........................... .. 22

4.3
Vitsord under domamlbildningen........................ .. 24

4.4
Tjänstledighetsfrågor..................................... .. 25

5 Vissa frågor inför ett
genomförande av förslagen..... .. 27

5.1
Omfördelning av domartjänsler......................... .. 27

5.2
Förkortad adjunktionstid
övergångsvis .............. .. 28

5.3
Genomförande ............................................. .. 28

6
Hemställan....................................................... .. 28

7
Beslut............................................................. .. 28

Bilaga
1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1988:53)

Domarbanan
— Utbildning och meritvärdering..... 29

Bilaga
2 Förteckning över remissinstansema......... .. 34

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 35