Prop. 1990/91:143

Regeringens skrivelse

1990/91:143

om den lokala konsumentverksamheten

Skr.

1990/91:143

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Föredragande vid regeringssammanträdet har varit statsrådet Wall-

ström.

Stockholm den 27 mars 1991

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Margot Wallström

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redovisar regeringen hur den lokala konsumentverksamheten

har utvecklats. Bedömningen är att verksamheten har byggts ut tillfreds-

ställande fram till år 1990. Då hade 271 av landets 284 kommuner konsu-

mentverksamhet. Under senare tid har flera kommuner beslutat att lägga

ner eller begränsa konsumentverksamheten.

Denna utveckling påkallar stöd till den lokala konsumentverksamheten,

om den skall kunna utvecklas som statsmakterna har förutsatt. Det inne-

bär bland annat att alla kommuner skall ha konsumentverksamhet. Det

lokala arbetet anses öka i betydelse bland annat genom att en ökad samver-

kan inom Europa kräver en förbättrad marknadsbevakning.

I skrivelsen redovisas de åtgärder som regeringen har vidtagit for att

stödja den lokala verksamheten och som syftar till att

— öka kunskaperna om den kommunala konsumentverksamheten och

dess effekter,

— utveckla formerna för en effektivare kommunal konsumentverksamhet,

— stärka frivilliga organisationers möjligheter att lokalt arbeta med konsu-

mentfrågor,

— effektivisera det statliga stödet till den lokala konsumentverksamheten.

I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 143

Som ett led i en försöksverksamhet har denna skrivelse utformats på

ett nytt sätt. Den nya utformningen syftar till att vinna erfarenhet för

en eventuell övergång till en ändamålsenligare utformning av rege-

ringens förslag m. m. till riksdagen.

Den sedvanliga rubriken ”Hemställan” motsvaras i skrivelsen av

rubriken ”Ärendet till riksdagen”.

Skr. 1990/91:143

Skrivelse om den lokala konsumentverksamheten

1 Inledning

Riktlinjerna för den statliga konsumentpolitiken fastställdes senast år

1986 (prop. 1985/86:121, LU 34, rskr. 292). Enligt riksdagsbeslutet är

målet för konsumentpolitiken att stödja hushållen i deras strävan att

effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka konsumenternas ställning på

marknaden. Beslutet innebar en tydligare inriktning av konsumentpoliti-

ken på de hushållsekonomiska frågorna. Vikten av att den lokala konsu-

mentpolitiska verksamheten utvecklas, att särskilt utsatta grupper stöds

och att fler grupper i samhället engageras i konsumentpolitiken ströks

under. Kraven på företagen ställdes högre när det gäller att förbättra

förhållandena för konsumenterna. Lagstiftningen till skydd för konsumen-

terna skulle fortsatt byggas ut.

Den lokala förankringen av konsumentfrågorna är grundläggande för att

konsumentpolitiken skall bli framgångsrik. Riksdagsbeslutet år 1986 om

inriktningen av konsumentpolitiken utgick från bedömningen att konsu-

mentverksamhet skulle komma att finnas i samtliga landets kommuner

inom en relativt nära framtid (LU 1985/86:34 s. 60).

Den kommunala konsumentverksamheten har successivt byggts ut i

enlighet med statsmakternas intentioner. Utbyggnadstakten har fram till

år 1990 i stort betraktats som tillfredsställande. Då bröts den positiva

utvecklingen genom att flera kommuner beslutade att lägga ner eller skära

ner konsumentverksamheten. Fler kommuner har aviserat att de kommer

att ta ställning till den fortsatta verksamheten under våren 1991. Åtgärder-

na har sin förklaring i att kommunernas ekonomiska läge gör det nödvän-

digt med rationaliseringar och omprövning av befintlig verksamhet.

I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15 s. 89) redovisa-

des att många kommuner hade aviserat att man avsåg att göra inskränk-

ningar i den kommunala konsumentverksamheten. Föredraganden, stats-

rådet Wallström, framhöll att utvecklingen var oroande om detta skulle bli

verklighet. Vissa medel beräknades under konsumentverkets anslag för

utökat stöd till den lokala konsumentverksamheten samt under allmänna

reklamationsnämndens anslag för att nämnden skulle kunna hantera en

ökande ärendetillströmning.

Vidare aviserade statsrådet Wallström att hon avsåg att ha överläggning-

ar med berörda intressenter för att få underlag för sina överväganden om

vilka åtgärder som kan vidtas för att stötta den kommunala konsu- Skr. 1990/91:143

mentverksamheten. Sådana överläggningar har hållits med företrädare för

löntagarorganisationer, konsumentkooperationen, pensionärsorganisa-

tioner, andra konsumentorganisationer, Svenska kommunförbundet, de

kommunala konsumentvägledarna, myndigheterna på konsumentområ-

det, handeln samt banker och finansbolag. Frågan om stödet till den

kommunala konsumentverksamheten har också anmälts i beredningen (C

1990: B) för samverkan mellan stat och kommun.

I flera motioner som har lagts fram under allmänna motionstiden under

innevarande riksmöte har yrkanden förts fram som rör stödet till den

kommunala konsumentverksamheten.

Regeringen finner, mot den bakgrund som har redovisats, det påkallat

att närmare redogöra for riksdagen hur den lokala konsumentverksamhe-

ten har utvecklats samt redovisa vilka åtgärder regeringen bedömer kan

vidtas för att stödja konsumentverksamheten lokalt.

2 Den nuvarande lokala konsumentverksamheten

2.1 Den kommunala konsumentverksamheten

Statsmakternas inriktning av verksamheten

Den lokala verksamheten spelar en huvudroll i konsumentpolitiken sedan

många år. Det har varit en bred politisk uppslutning kring behovet av att

satsa på verksamheten. År 1975 preciserade statsmakterna riktlinjerna för

verksamhetens innehåll och organisation. Intentionerna var att kommu-

nernas medverkan i konsumentpolitiken skulle byggas ut väsentligt. I 1986

års riksdagsbeslut om inriktningen av konsumentpolitiken bekräftades att

den lokala verksamheten skulle prioriteras högt och vikten av en fortsatt

snabb utbyggnad av den kommunala konsumentverksamheten ströks un-

der (prop. 1985/86:121, LU 34, rskr. 292).

Den kommunala konsumentverksamheten är ett frivilligt åtagande för

kommunerna. När statsmakterna tidigare har tagit ställning till kommu-

nernas engagemang i konsumentpolitiken har frågan om verksamheten bör

vara obligatorisk diskuterats. Vid det senaste beslutet i frågan år 1986

bedömdes utbyggnadstakten som acceptabel. Strävandena att minska den

statliga styrningen av kommunernas verksamhet och varierande lokala

betingelser anfördes som ytterligare skäl för en frivillig verksamhet. Vidare

framhölls att en kommunal konsumentverksamhet aldrig kan bli fram-

gångsrik om kommunerna inte själva är övertygade om värdet av den.

En bedömning var att när kommunernas insikt ökade om att konsu-

mentverksamheten kunde ge besparingar inom andra kommunala förvalt-

ningsområden skulle utbyggnadstakten gynnas. Sammantaget bedömde

föredraganden det varken lämpligt eller nödvändigt med lagstiftning om

obligatorisk kommunal konsumentverksamhet. Riksdagen ställde sig bak-

om detta ställningstagande.

Det ankommer på varje kommun att med utgångspunkt i sina förhållan-

den och förutsättningar avgöra hur konsumentverksamheten skall organi-

seras.

I 1986 års konsumentpolitiska beslut betonade riksdagen betydelsen av

att verksamheten får en tydlig politisk förankring. En aktiv politisk medver-

kan ansågs nödvändig om den kommunala konsumentverksamheten skulle

få tillräcklig bredd och tyngd samt utvecklas tillfredsställande. Statsmak-

terna har utgått ifrån att kommunerna skall finna det lämpligt och naturligt

att förankra verksamheten hos förtroendevalda och ha en självständig resurs

för det löpande arbetet.

I 1986 års proposition om inriktningen av konsumentpolitiken gavs en

beskrivning av vad en kommunal konsumentverksamhet rimligen bör

omfatta. En katalog med arbetsuppgifter som det är i konsumenternas

intresse att kommunerna arbetar med redovisades. Arbetsområden som

rådgivning, reklamationshantering, information, marknadsuppföljning,

varu- och serviceförsörjning, utbildning och stöd till organisationer skulle

ingå i verksamheten. Det betonades att var tyngdpunkten skall ligga måste

avgöras lokalt. Några tyngdpunktsförskjutningar förordades. Rådgivning

till enskilda konsumenter som av tradition är en viktig del av samhällets

konsumentpolitik skulle även framdeles vara en viktig uppgift för kommu-

nerna. Relativt sett skulle dock mindre resurser satsas på området. Den

rådgivning som gavs skulle i högre grad inriktas mot budgetrådgivning.

Vidare skulle de tjänstemän som arbetar med konsumentfrågorna i kom-

munerna mer aktivt än tidigare kunna medverka till en uppgörelse mellan

näringsidkare och konsument när det gäller reklamationer. Ökad tyngd

skulle vidare ges åt marknadsbevakning, förebyggande insatser och sam-

verkan med andra förvaltningar inom kommunen samt med organisatio-

ner och näringsliv.

Skr. 1990/91:143

Utvecklingen av den kommunala konsumentverksamheten

Den kommunala konsumentverksamheten har successivt byggts ut. Be-

dömningen fram till år 1990 har varit att utvecklingen av konsumentverk-

samheten har varit tillfredsställande även om viss oro funnits för att

utbyggnaden går för långsamt och för att kvaliteten i verksamheten vari-

erar för mycket i landet (jfr konsumentverkets anslagsframställning för

budgetåret 1991/92 s.ll).

Utveckling när det gäller antalet kommuner med konsumentverksamhet

under de senaste decennierna illustreras i figur 1.

Skr. 1990/91: 143

Kommuner med konsumentverksamhet

Figur 1: Antalet kommuner med konsumentverksamhet 1972—1991.

Antalet årsarbetskrafter som kommunerna har avdelat för konsu-

mentverksamheten har de senaste fem åren ökat från 183 till 246. I 80

kommuner finns en eller flera heltidstjänster. Motsvarande siffra år 1986

var 55 tjänster. Kommunernas satsning på konsumentverksamheten de se-

naste fem åren har ökat från 35 miljoner kronor till ca 60 miljoner kronor per

år. 191 kommuner fanns i början av år 1990 konsumentnämnd eller ett

särskilt konsumentutskott. I jämförelse med vad som gällde vid tidpunkten

för riksdagsbeslutet år 1986 om inriktningen av konsumentpolitiken mins-

kade antalet kommuner med särskild konsumentnämnd. Antalet förtroen-

devalda har under de senaste fem åren varit i stort konstant — ca 1 500.

Som tidigare har nämnts är rådgivning till enskilda konsumenter en

viktig uppgift lokalt. Av figur 2 framgår hur denna verksamhet har utveck-

lats sedan år 1985. Siffrorna avser antalet rådgivningskontakter med en-

skilda konsumenter som konsumentvägledarna har haft.

1985

1986

1987

1988

1989

1990

Förändr.

1985-1990

Köpråd

134000

130000

145000

147000

145000

144000

+ 7%

Budgetråd

9000

13000

18000

18000

22000

24000

+ 166%

Konsumenträtt

36000

40000

45000

53000

58000

53000

+ 47%

Reklamationer

70000

77 000

82000

84000

90000

89000

+ 27%

Summa

249000

260000

290000

302000

315000

310000

+ 25%

Figur 2: Rådgivning till enskilda konsumenter (information till bland annat föreningar och skolor ingår inte).

Siffrorna bekräftar att många köpråd ges av den kommunala konsu-

mentverksamheten. En tyngdpunktsförskjutning kan noteras. Förköps-

kontakterna har under hela femårsperioden ökat obetydligt. Under de allra

senaste åren har de minskat. Förklaringen ligger sannolikt i ändrade priori-

teringar i många kommuner samt i att förköpsrådgivning har givits på

annat sätt, exempelvis genom receptioner, bibliotek och konsumentom- Skr. 1990/91: 143

bud.

Kommunerna har satsat allt mer resurser på budgetrådgivning och and-

ra hushållsekonomiska frågor. Antalet hushållsekonomiska ärenden ökade

under perioden från 9000 till 24000. Dessa ärenden tar ofta betydligt

längre tid än exempelvis förköpsrådgivningen.

En annan viktig verksamhet, nämligen tvistlösning har sedan år 1985

ökat med 27% till ca 89000 ärenden. Under samma tid har de konsumen-

trättsliga frågorna ökat från 36000 till ca 53 000 ärenden, dvs. med 47%.

Reklamationerna och den konsumenträttsliga rådgivningen har under pe-

rioden ökat sin relativa andel av direktrådgivningskontakterna från ca 43 till

närmare 46 %. Den helt övervägande delen av reklamationerna klaras upp

lokalt. Knappt 5 % slussas vidare för behandling i allmänna reklamations-

nämnden.

Det resurstillskott som verksamheten har fått utnyttjas i allt större

utsträckning till annan verksamhet än till enskild rådgivning. Många kom-

muner har infört begränsningar i telefontider och besökstider för att kunna

arbeta med förebyggande verksamhet.

Marknadsbevakningen är en viktig del i det lokala arbete som är inriktat

på att förebygga och lösa konsumentproblem på marknaden. Sedan mitten

av 80-talet medverkar kommunerna i uppföljning av efterlevnaden av kon-

sumentverkets riktlinjer och andra överenskommelser med näringslivet

samt efterlevnaden av lagar, beslut från marknadsdomstolen m.m. Under

år 1990 har 108 kommuner deltagit i sådana samarbetsprojekt. Flera kom-

muner genomför lokala uppföljningar på egna initiativ. Kommunen reder

dessutom ut, direkt med enskilda företag, många fall som rör brister i mark-

nadsföringen.

Kontakterna med näringslivet har under perioden ökat väsentligt. Under

år 1989 hade 114 kommuner kontakter med köpmannaföreningar och

enskilda branscher. Sådana kontakter kan ha olika karaktär. Det kan gälla

att informera om konsumentverksamheten, att utbilda butikspersonal i

konsumenträtt eller att finna mera organiserat samarbete beträffande re-

klamationer.

Varuförsörjningsfrågor och distributionsfrågor har fått ökad uppmärk-

samhet under 80-talet. Konsumentvägledningen i ca 90 kommuner deltar

på olika sätt i kommunernas varuförsörjningsplanering. Denna planering

har medverkat till att det har varit möjligt att behålla dagligvaruservicen i

många glesbygdsorter. Debatten om livsmedelspolitiken, matpriser och

etableringsfrågor har medfört att konsumentverksamhetens intresse har

ökat för hur strukturförändringar inom dagligvaruhandeln påverkar hus-

hållens resursanvänding.

Samarbetet med övriga förvaltningar inom kommunen är viktigt för att

kommunens samlade resurser ska utnyttjas effektivt. Samarbetet utgör

också ett viktigt inslag i det förebyggande arbetet. Figur 3 åskådliggör hur

arbetet har utvecklats under de senaste åren.

Skr. 1990/91:143

Samverkan Inom kommunen

IU) 1987 ^ 1988 ■ 1989 ^1990

Figur 3: Den kommunala konsumentverksamhetens samverkan med andra förvalt-

ningar inom kommunen.

Skolkontakterna utgör det i särklass vanligaste samarbetet inom kom-

munen. Kring 200 kommuner hade kontakt med skolan år 1989. Motsva-

rande siffra var vid periodens början ca 50 kommuner. Den vanligaste for-

men för det praktiska samarbetet utgörs alltjämt av att konsumentverksam-

heten tar emot studiebesök av lärare och elever och att konsument vägleda-

ren besöker enskilda skolklasser. Under 1989 medverkade ca 50 konsument-

vägledare i utbildning av lärare.

I ett 100-tal kommuner samarbetar konsumentverksamheten och social-

förvaltningen. Samarbetet har t. ex. inneburit att konsumentverksamheten

hjälper socialtjänsten med budgetrådgivning och utbildar socialsekreterare

så att de själva kan ge budgetråd.

Genom hushållens ökade intresse för miljöaspekter på sin konsumtion

har allt större krav rests på den kommunala konsumentverksamhetens

arbete med miljöfrågor i form av bland annat information, utställningar och

kampanjer. I dag arbetar konsumentvägledarna i åtminstone 100 kommu-

ner med dessa frågor; i 80 av kommunerna i samarbete med miljö- och

hälsoskyddsförvaltningen.

De satsningar som gjorts för att rationalisera främst förköpsrådgivning-

en, genom att man försökt föra över delar av den till bland annat bibliotek,

har också lett till ett ökat samarbete med kulturförvaltningen.

Samarbetet med organisationerna lokalt har också utvecklats positivt.

Från att ha förekommit i mindre än 100 kommuner vid periodens början

hade 155 kommuner år 1989 samarbete med enskilda organisationer.

Antalet organisationer man samarbetar med har också ökat högst väsent-

ligt (jfr avsnitt 2.2).

Antalet kommuner där det förekommer fackliga konsumentombud har

ökat från uppskattningsvis ett 40-tal vid mitten av 80-talet till närmare 65

år 1989. Den kommunala konsumentverksamheten ger service till konsu- Skr. 1990/91:143

mentombuden i form av material och deltagande vid informationsmöten.

Konsumentombudsidén har spritt sig till övriga organisationer. År 1989

uppgav 50 kommuner att konsumentombud fanns inom det lokala organi-

sationsli vet. 130 av dessa angav man att det fanns konsumentombud i lokala

föreningar inom Pensionärernas riksorganisation (PRO).

Som framgår av beskrivningen har den kommunala konsumentverksam-

heten fram till år 1990 i stort utvecklats i enlighet med statsmakternas

intentioner. Då bröts trenden. Då minskade för första gången sedan verk-

samheten började byggas upp år 1972 antalet kommuner med kommunal

konsumentverksamhet. 13 kommuner har lagt ner eller beslutat att lägga

ner konsumentvägledningen. Det gäller Gislaved, Kil, Lilla Edet, Ro-

bertsfors, Vansbro, Höganäs, Jönköping, Habo, Täby, Kävlinge, Karlstad,

Nora och Kungälv. Påtagliga inskränkningar av verksamheten har beslutats

i Kalmar, Karlskrona, Örebro, Södertälje, Helsingborg, Ronneby, och

Värnamo. Besluten berör ca en miljon medborgare. I vissa av de nämnda

kommunerna överförs delar av verksamheten till andra förvaltningar.

Det finns också kommuner som satsar mer på konsumentverksamheten.

Den återupptas i tre kommuner, nämligen Smedjebacken, Höör och Jokk-

mokk. I sju kommuner ökar resurserna under år 1991. Det gäller Flen,

Göteborg, Malung, Partille, Skellefteå, Skurup och Surahammar.

Verksamhet saknas sedan tidigare i Boxholm, Eksjö, Ljusnarsberg, Säter,

Söderköping, Torsås, Vallentuna, Vaxholm och Österåker.

Samtliga siffror som nu har redovisats bygger på konsumentverkets

statistik över den kommunala konsumentverksamheten.

2.2 De frivilliga organisationerna

Statsmakternas inriktning av verksamheten

I riksdagsbeslutet år 1986 om inriktningen av konsumentpolitiken ströks

under att konsumenternas inflytande, när det gäller produktion och distri-

bution av varor samt information om varor och tjänster, är av utomor-

dentlig betydelse. De frivilliga organisationernas roll framhölls särskilt.

Det slogs fast att de frivilliga organisationernas konsumentverksamhet har

sin största betydelse på det lokala planet. Det framhölls att de frivilliga

organisationerna har genom en fri och värderingsinriktad opinionsbild-

ning goda möjligheter att påverka olika beslutsfattare inom den offentliga

sektorn och inom näringslivet. Vidare att organisationerna har möjlighet

att också hjälpa och stödja enskilda konsumenter på ett effektivt sätt samt

att de kan göra betydande insatser när det gäller att följa upp efterlevnaden

av centrala konsumentpolitiska beslut. Statsmakterna slog fast att en vä-

sentlig förutsättning för att konsumentpolitiken skall kunna utvecklas på

ett önskvärt sätt är ett ökat engagemang inom de frivilliga organisationer-

na på lokal nivå.

Utvecklingen av de frivilliga organisationernas insatser

Q

De fackliga organisationerna har en lång tradition när det gäller att öka

medlemmarnas kunskaper och engagemang i konsumentfrågor. Enligt vad

regeringen har inhämtat har det konsumentpolitiska arbetet i de frivilliga Skr. 1990/91: 143

organisationerna märkbart ökat under senare tid. Flera organisationer

med direkt konsumentpolitiska mål har utvecklat sin verksamhet. Här följer

några exempel. Husmodersförbundet Hem och Samhälle har förstärkt sina

insatser, utarbetat ett konsumentprogram och bygger för närvarande upp ett

brett lokalt föreningsarbete. Landsorganisationen i Sverige (LO) har nyligen

presenterat ett konsumentpolitiskt program. Pensionärernas riksorganisa-

tion (PRO) har ett konsumentpolitiskt handlingsprogram och konsumen-

tombud i alla sina 1 600 lokalföreningar. Konsument-Forum i Hultsfred och

Kooperativa Konsumentgillesförbundet är exempel på andra organisatio-

ner som aktivt arbetar för att stärka konsumenternas ställning på markna-

den.

Som vi redan har redovisat har antalet fackliga konsumentombud ökat

under 1980-talet (avsnitt 2.1). Ett annat exempel på ett fackligt engagemang

är Livsmedelsarbetareförbundets arbete kring livsmedlens kvalitet. Vi vill

särskilt nämna några lokala projekt. I Piteå har fackliga och kooperativa

organisationer samarbetat i ett projekt om privat ekonomi. I Blekinge och

Kalmar län driver LO-distriktet ett projekt riktat till ungdomar om den

första bostaden. I Trollhättan har metallklubbarna på några stora arbets-

platser påbörjat ett projekt om hushållsekonomisk rådgivning. I Skellefteå

är LO-skolan en fast bas för fackliga aktiviteter på konsumentområdet.

Många ideella organisationers verksamhet syftar till att förbättra förut-

sättningarna för särskilt utsatta grupper. Det gäller bland annat handikapp-,

nykterhets-, kvinno-, pensionärs- och invandrarorganisationer. De insatser

dessa organisationer gör gynnar också i många fall konsumenter utanför den

målgrupp som de i första hand vänder sig till.

Intresset för konsumtionens inverkan på miljön ökar. Miljöorganisatio-

nernas arbete är därför viktigt från konsumentsynpunkt. Organisationer

som Friluftsfrämjandet och andra frilufts-, hälso- och idrottsorganisatio-

ner arbetar med frågor som rör kosten och hälsan.

2.3 Näringslivet

Företagen och deras organisationer har av tradition spelat en viktig roll i

konsumentpolitiken. I det senaste konsumentpolitiska beslutet år 1986

betonades att företagens egenåtgärder skulle spela en delvis större och

friare roll inom konsumentpolitiken.

Olika typer av initiativ har tagits från näringslivets sida. Flera etiska

nämnder har inrättats som bland annat behandlar marknadsföringsfrågor.

Inom vissa branscher finns också reklamationsorgan.

Flera centrala egenåtgärdsprogram har också genomförts bland annat när

det gäller teledirekthandeln samt hemelektronik- och tobaksbranscherna.

Företagens åtgärder för att förbättra konsumenternas förhållanden är

givetvis särskilt angelägna lokalt. Det är i butiken som konsumenterna i

första hand skall få den information som erfordras för väl avvägda val och

det är dit konsumenten skall vända sig med klagomål.

Handelns företrädare har visat intresse för att hitta samverkansformer

lokalt för hantering av reklamationsfrågor. 9

fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 143

I några kommuner har det bildats lokala reklamationsråd som den Skr. 1990/91:143

lokala handeln och den kommunala konsumentveksamheten medverkar i.

Råden kan medla i och rekommendera lösningar på tvister mellan köpare

och säljare men kan också ta upp generella frågor som rör förhållandet

mellan köpman och konsument. Verksamhet av den här typen finns i bl. a.

Uppsala, Västerås, Lidköping, Trollhättan och Landskrona. Mycket tyder

på att råden kan lösa konsumenternas klagomål på ett bra sätt. Det

förefaller också som om de förebygger tvister genom sin existens. Konsu-

mentverket stödjer och analyserar denna verksamhet.

3 Åtgärder för att stärka konsumenternas ställning

Regeringen har i sin inledning redovisat huvuddragen i 1986 års riksdags-

beslut om inriktningen av konsumentpolitiken.

Det finns flera skäl till att så stor vikt läggs vid den lokala konsumentpo-

litiska verksamheten. Lokalt finns de bästa förutsättningarna för konsu-

menterna och deras organisationer att aktivera sig i konsumentpolitiska

frågor. Där finns de bästa förutsättningarna att fånga upp konsumenternas

problem och att nå dem som bäst behöver hjälp. Det är också där huvud-

delen av de företag finns som har ett stort ansvar när det gäller de

förhållanden som konsumenterna möter på marknaden.

Behovet av insatser lokalt påverkas också av vad som händer på mark-

naden och hur konsumentskyddet i övrigt utvecklas.

Innan vi behandlar hur den lokala konsumentverksamheten kan stödjas

vill vi därför kort uppehålla oss vid dessa frågor.

Regeringen gör stora ansträngningar för att få till stånd en förstärkt sam-

hällsekonomisk utveckling och ökad ekonomisk tillväxt. Detta är centralt för

utrymmet för den privata konsumtionen samt för att vi skall kunna behålla

en god samhällsservice och få utrymme för nya reformer. Åtgärder för att

förbättra den svenska ekonomin är sålunda mycket viktiga för konsumen-

terna. De kan emellertid ställa nya krav på konsumentpolitiken.

Flera obalanser har kännetecknat den svenska ekonomin under senare

år. Bland annat har hushållssparandet varit lågt och många hushåll har lånat

till sin konsumtion. Detta har givit både samhället och hushållen problem.

Det har därför varit naturligt att ge de hushållsekonomiska frågorna än högre

prioritet inom konsumentpolitiken. Bland annat har regeringen givit eko-

nomiskt stöd till en försöksverksamhet med budget- och skuldrådgivning.

Verksamheten har förstärkts med mycket goda resultat för både hushållen

och det allmänna. Vi återkommer senare till dessa (avsnitt 4.3.3).

Man får räkna med att många hushåll även framöver kommer att ha

problem med sin privatekonomi. Flera av åtgärderna som är ägnade att

stärka samhällsekonomin ger vidare nya förutsättningar för hushållens

ekonomi. Det gäller bland annat skattereformen, de nya reglerna för bo-

stadsfinansieringen samt återhållsamhet när det gäller lönekrav. Dehushålls-

ekonomiska frågorna kommer därför fortsatt att stå i fokus. Vi kommer att

lägga stor vikt vid åtgärder som hjälper de alltför kredittyngda hushållen,

som förebygger ohållbar skuldsättning och som gör det möjligt för konsu-

10

menterna att få ut så mycket som möjligt av sina resurser. Vi kommer under Skr. 1990/91:143

hösten 1991 att lägga fram en proposition om en ny konsumentkreditlag som

ökar kraven på kreditprövning, skärper marknadsföringsreglerna, förbätt-

rar kreditavtalen m. m. Frågan om möjligheter till skuldsanering bör införas

har utretts. Betänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag remiss-

behandlas för närvarande. Vidare kommer budgetrådgivningen att byggas ut

ytterligare.

Bland de åtgärder vi har initierat för att förbättra ekonomins funktions-

sätt ingår satsningar på en effektivare konkurrens samt avreglering inom flera

samhällssektorer. Avsikten är givetvis att de välfärdsvinster som härigenom

uppnås skall komma konsumenterna till del. De marknadsinriktade åtgär-

derna påkallar att konsumenternas ställning stärks.

Vi har nyligen överlämnat en proposition till riksdagen om förstärkt kon-

kurrens på livsmedelsområdet (prop. 1990/91:147). Dessa regler skall sä-

kerställa att avregleringen inom jordbruket verkligen ger resultat för kon-

sumenterna i form av främst lägre priser.

I anslutning till riksdagens livsmedelspolitiska beslut år 1990 (prop.

1989/90:146, JoU 25, rskr. 327) inrättades ett särskilt stöd till ideella

konsumentorganisationer för att stärka konsumenternas möjligheter att

utöva inflytande i frågor som rör livsmedelspolitiken och hushållsekono-

min. Under innevarande budgetår uppgår anslaget till 2 milj, kronor.

Vi har i 1991 års budgetproposition föreslagit ett oförändrat anslag för

budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:100 bil. 15 s. 91).

En särskild konsumentberedning skall vidare tillsättas med uppgift att

kontinuerligt följa och utvärdera den livsmedelspolitiska reformen ur ett

brett konsumentperspektiv (dir. 1990: 84).

SPK har genom regeringsbeslut den 20 december 1990 fått i uppdrag att

under omställningsperioden analysera den livsmedelspolitiska reformens

effekter på marknaden och särskilt för konsumenterna.

Vi har i 1991 års budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 15 s. 84)

också föreslagit förstärkta resurser till de konkurrensvårdande myndighe-

terna.

Regeringen lägger särskild vikt vid konsumenternas prismedvetenhet.

Vi gav i januari länsstyrelserna i uppdrag att med stöd av statens pris- och

konkurrensverk (SPK) stimulera löntagar- och konsumentorganisationer

att arbeta för ökad prismedvetenhet hos konsumenterna. En god prisinfor-

mation i handeln är mycket viktig för konsumenternas prismedvetenhet och

deras möjligheter att göra väl övervägda val vid sina inköp och hushålla med

sina resurser. Vi har nyligen remitterat ett förslag till lagrådet om en prisin-

formationslag (C90/2469/MA).

Den pågående internationaliseringen av handeln och i synnerhet arbetet

med att bilda ett stort europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) på-

verkar konsumenternas förhållanden. Regeringen bedömer att denna ut-

veckling mest kommer att ge konsumenterna fördelar genom bland annat en

ökad importkonkurrens som ökar utbudet av varor och tjänster och pressar

priserna på den svenska marknaden. Särskilda konsumentpolitiska insatser

fordras dock för att konsumenternas intressen skall kunna tas till vara.

Ökad internationell handel och marknadsföring över gränserna, ofta i nya Skr. 1990/91: 143

medier, kommer att kräva en förstärkt marknadsbevakning. Inom civil-

departementet förbereds en översyn av marknadsföringslagen samt åtgär-

der mot könsdiskriminerande reklam.

En stor europeisk marknad utan hinder för handeln ställer stora krav på

att de varor och tjänster som bjuds ut är säkra. Regeringen lägger stor vikt

vid produktsäkerhetsfrågorna. Konsumentverket medverkar i ökad ut-

sträckning i det europeiska standardiseringsarbetet. EES-samarbetet tor-

de vidare ge Sverige möjligheter att få tillgång till databaser om skaderi-

sker m. m. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition om hinder mot

export av farliga varor (prop. 1990/91:91). En promemoria om utvidgning

av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde till vissa offentliga tjänster

har utarbetats inom civildepartementet. Promemorian kommer att remiss-

behandlas.

Miljösynpunkter på konsumtionen blir allt viktigare för medborgarna.

År 1989 inrättades ett nordiskt system för miljömärkning. Den svenska,

miljömärkningen har hittills fått ett bidrag på ca 3 milj, kronor och ett

bidrag i samma storleksordning har föreslagits av oss för budgetåret

1991/92. Vidare gör konsumentverket, i enlighet med statsmakternas inten-

tioner (LU 1989/90:13), insatser när det gäller miljöfrågor.

Lagstiftningen till skydd för konsumenterna har förstärkts under den

senaste femårsperioden. Av särskild betydelse från konsumentsynpunkt är

att en särskild produktsäkerhetslag med bland annat möjligheter att åter-

kalla farliga varor har tillkommit, att konsumentköpen har fått en heltäc-

kande reglering i den nya konsumentköplagen samt att konsumenttjänstla-

gen kompletterats med regler om småhusenteprenader. En lagrådsremiss

om en produktskadelag har nyligen lagts fram. Vi har redan nämnt annan

lagstiftning som är aktuell.

Vi bedömer att de konsumentpolitiska insatserna för närvarande ökar i

betydelse. Regeringen har här redovisat några av de viktigaste reformerna

som är aktuella inom konsumentområdet. Vi vill betona att om dessa insat-

ser skall ge resultat fordras ett brett lokalt arbete nära de enskilda hushållen

och konsumenterna. Det lokala arbetet är särskilt viktigt for att ett starkt

stöd skall kunna ges till särskilt utsatta grupper.

Med hänsyn till förändringarna på marknaden ökar lokala insatser som

rör budgetrådgivning, miljöaspekter på konsumtionen, bevakning av före-

tagens marknadsföring och avtalsvillkor samt granskning av produkterna

på marknaden, främst från säkerhetssynpunkt i betydelse. Insatser som

bidrar till att konsumenternas kunskaper ökar och som stimulerar dem att

aktivt agera på den lokala marknaden är också viktiga.

Regeringen finner det mot den angivna bakgrunden mycket angeläget att

konsumentpolitiken fortsatt har en stark lokal förankring. I det läge som

nu har uppstått är det påkallat att verksamheten får ett utökat stöd i olika

former. Syftet är att skapa förutsättningar för den lokala konsumentverk-

samheten att utvecklas i enlighet med riksdagens konsumentpolitiska be-

slut år 1986. De åtgärder som kan bli aktuella måste ta sin utgångspunkt i den

situation som kommunerna befinner sig i.

12

4 Åtgärder för att stödja den lokala

konsumentverksamheten

4.1 Allmänt om åtgärderna

Regeringens bedömning: Ett utökat stöd till den lokala konsu-

mentverksamheten behövs om den skall utvecklas i enlighet med

riksdagens konsumenpolitiska beslut år 1986.

Åtgärder som övervägs måste utgå från det rådande ekonomiska

läget och det pågående reformarbetet i kommunerna.

Åtgärderna bör

• öka kunskaperna om den kommunala konsumentverksamheten

och dess effekter

• utveckla formerna för en effektivare kommunal konsumentverk-

samhet

• stärka de frivilliga organisationernas möjligheter att lokalt arbeta

med konsumentfrågor

• effektivisera det statliga stödet till den lokala verksamheten.

Skälen för regeringens bedömning:

Kommunernas ekonomiska situation

Under hela efterkrigstiden har utvecklingen av den kommunala sektorn

varit synnerligen expansiv. Kommunerna har fått mer omfattande uppgif-

ter inom samhällsservicen. Det är ett resultat dels av beslut av statsmakter-

na, dels av att kommunerna har tagit på sig vidgade uppgifter. Efterfrågan

på den kommunala sektorns tjänster har länge kunnat tillgodoses genom

expansion av verksamheten. Den lägre tillväxten i samhällsekonomin och

nödvändigheten av att undvika skattehöjningar gör att medborgarnas krav

nu alltmer sällan kommer att kunna tillgodoses genom tillskott av resurser.

Kommunernas ekonomi behandlas i finansplanen 1991 (prop.

1990/91:100 Bil. 1 s. 30 och 31). Vi har gjort bedömningen att den kommu-

nala sektorns volymtillväxt måste begränsas till högst 1 %. Rationaliseringar

och omprövningar i befintlig verksamhet är därmed nödvändiga. Åtgärder

måste vidtas för att långsiktigt nå balans mellan kommunernas utgifter och

inkomster. Dessa åtgärder måste vara så utformade att den kommunala

sektorns utveckling anpassas till det samhällsekonomiska utrymmet.

Reformarbetet i kommunerna

I regeringens proposition om en ny kommunallag (prop. 1990/91:117)

lämnas en redogörelse för utgångspunkterna för reformarbetet i kommu-

nerna. Regeringen ser positivt på det arbete som pågår i kommunerna för

att förbättra effektiviteten i verksamheten och bättre tillgodose medbor-

garnas behov och önskemål. Kommunerna föreslås få ett ökat utrymme

när det gäller att bestämma hur verksamheten skall organiseras. Uppfölj-

Skr. 1990/91: 143

13

ning och utvärdering får ökad betydelse. Kommunstyrelsens roll kan till

viss del komma att förändras i ett mer målstyrt system. Det kan handla om

att i större utsträckning göra avstämningar mellan olika sektorer och att

mer aktivt ansvara för resultatuppföljning och utvärdering. I propositio-

nen framhålls vidare att bland annat högre produktivitets- och effektivitets-

mål för den kommunala sektorn ställer nya krav på statens uppföljning och

utvärdering av verksamheten och att det därför är viktigt att få till stånd en

fördjupad mål- och resultatdialog mellan staten och kommunerna.

Inrikningen på åtgärderna för att stödja den lokala konsumentverksamheten

Att den successiva utbyggnaden av den kommunala konsumentverksam-

heten nu har bytts mot nedskärningar har givetvis sin förklaring i kommu-

nernas ansträngda ekonomi. Kommunerna är tvingade till rationalisering-

ar och omprövning av den verksamhet som bedrivs. Med utgångspunkt i

kommunernas ekonomiska situation, det förändringsarbete som bedrivs i

kommunerna, den diskussion statsrådet Wallström har initierat i stat-

kommunberedningen om möjliga åtgärder för att stödja konsumentverk-

samheten och de överläggningar som hållits med de parter som har ett

intresse i verksamheten har regeringen funnit att några olika typer av

åtgärder bör övervägas nämligen sådana som

— ökar kunskaperna om den kommunala konsumentverksamheten och

dess effekter

— utvecklar formerna för en effektivare kommunal verksamhet

— stärker de frivillig organisationernas möjligheter att lokalt arbeta med

konsumentfrågor

— effektiviserar det statliga stödet till den lokala konsumentverksamhe-

ten.

Vi går nu över till att mer i detalj redovisa vilka åtgärder regeringen

bedömer som möjliga för att stödja den lokala konsumentverksamheten.

4.2 Kunskaperna om den kommunala

konsumentverksamheten och dess effekter

Regeringens bedömning: Kunskaperna om den kommunala konsu-

mentverksamheten och dess effekter kan förbättras, bland annat ge-

nom att verksamheten utvärderas i ökad utsträckning samt resultaten

aktivt sprids i och mellan kommunerna.

Regeringens åtgärd: Regeringen har uppdragit åt konsumentverket

att ta fram olika modeller för att utvärdera effekterna av kommunal

konsumentverksamhet.

Skälen för regeringens bedömning: Statsmakterna konstaterade i sam-

band med 1986 års konsumentpolitiska beslut att kommunerna genom att

satsa på konsumentpolitiken kunde spara inte oväsentliga belopp inom

andra förvaltningsområden. Man menade att en insikt om detta kunde få

Skr. 1990/91:143

14

en gynnsam inverkan på utbyggnadstakten. Statsmakterna utgick därför

ifrån att målet att ha konsumentpolitisk verksamhet i samtliga landets

kommuner skulle kunna nås inom en relativt nära framtid. (LU

1985/86:34 s. 60)

Som regeringen redan har redovisat har utbyggnaden av den kommunala

konsumentverksamheten i stort varit tillfredsställande fram till år 1990.1 ett

läge när den kommunala ekonomin sviktar är det nödvändigt att rationali-

sera och ompröva verksamheter. Det gäller givetvis också konsumentverk-

samheten. En förvaltningsrevision som riksrevisionsverket (RRV) inom

kort kommer att slutföra om den statliga styrningen och uppföljningen av

den kommunala konsumentverksamheten visar också, enligt vad vi har

inhämtat, att det finns behov av ytterligare utvärderingar av effekterna av

den kommunala konsumentverksamheten.

Bedömningen att enskilda konsumenter, handeln, kommunerna och

staten kan tjäna på en god kommunal konsumentverksamhet har bekräf-

tats i flera undersökningar. Blaand annat visar försöksverksamhet att

budget- och skuldrådgivning i kommunerna minskar behovet av socialbi-

drag i avsevärd grad. Vi återkommer till detta (avsnitt 4.3.3).

Att den kommunala konsumentverksamheten kan möjliggöra besparing-

ar inom andra förvaltningsomåden har uppenbarligen inte fått de effekter

statsmakterna har väntat sig. En slutsats som kan dras är att verksamheten

inte är tillräckligt känd hos förtroendevalda och tjänstemän i kommuner-

na.

Konsumentverket kommer redan under våren att öka kontakterna med

kommunerna för att informera om hur den kommunala konsumentverk-

samheten kan bedrivas och de resultat som kan uppnås i den. Verket kom-

mer bland annat att föra diskussioner med förtroendevalda, delta i konfe-

renser, ta fram exempel som illustrerar behovet och värdet av den kommu-

nala konsumentverksamheten, aktivt föra ut resultaten från försöks-

verksamheten med budget och skuldrådgivning samt ytterligare följa upp

verksamheten i kommunerna.

Statistik om den lokala verksamheten är viktig för analys av resultat och

överväganden om olika åtgärder. Den databas som konsumentverket har

med fakta om den kommunala konsumentverksamheten kommer att ut-

vecklas och uppgifterna göras mer lättillgängliga.

Regeringen bedömer att dessa insatser är mycket värdefulla. Vi anser att

de bör kompletteras med åtgärder som ytterligare underlättar för kommu-

nerna att göra egna utvärderingar. Vi har därför tidigare idag uppdragit åt

konsumentverket att i samråd med RRV och Svenska kommunförbundet ta

fram lokalt och centralt användbara modeller för utvärdering av kommunal

konsumentverksamhet. Samarbete skall sökas med universitet, högskolor

och kommuner. Resultaten skall redovisas till regeringen senast den 31

augusti 1992.

Skr. 1990/91:143

15

4.3 Former för effektivare kommunal

konsumentverksamhet

4.3.1 Arbetsformer m. m.

Regeringens bedömning: Arbetsområdena för den kommunala kon-

sumentverksamheten bör preciseras.

Den kommunala konsumentverksamhetens insatser bör ytterliga-

re förskjutas mot budgetrådgivning, tvistlösning, utbildning och

kontakter med skolan, marknadsbevakning samt varuförsörjning.

Konsumentvägledarnas möjligheter att bygga upp sin kompetens

bör förbättras.

Regeringens åtgärd: Regeringen har uppdragit åt konsumentverket

att undersöka om möjligheterna för konsumentvägledarna att ge-

nomgå kvalificerad vidareutbildning kan ökas.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringens har redan redovisat vad

statsmakterna anser att en kommunal konsumentverksamhet rimligen bör

omfatta, nämligen rådgivning, reklamationeshantering, information, mark-

nadsuppföljning, varu- och serviceförsörjning, utbildning samt stöd till or-

ganisationer och näringsliv.

Vår beskrivning av hur verksamheten har utvecklats (avsnitt 2.1) visar att

den i stort fått det innehåll som var tänkt och att tyngdpunkten sålunda har

förskjutits mot reklamationshantering, budgetrådgivning, marknadsbevak-

ning och förebyggande insatser samt samverkan med andra kommunala

förvaltningar, organisationer och näringsliv.

En tendens är dock att arbetsfältet växer. Givetvis är det glädjande att

konsumentfrågorna lokalt omfattar många områden men vi menar att det

också finns en risk att den här utvecklingen leder till att verksamhetens

gränser kan bli otydliga. Det blir också mycket krävande för konsumentvä-

gledarna att arbeta med ett brett verksamhetsfält. Detta kan menligt påverka

förutsättningarna att driva verksamheten effektivt.

Vi bedömer att de skäl som tidigare har förts fram för att konsument-

verksamheten skall vara ett frivilligt åtagande for kommunerna väger

tyngst även om utvecklingen sviktat under senare tid (avsnitt 2.1). Det

innebär bland annat att kommunerna själva måste avgöra var tyngdpunkten

i verksamheten bör ligga.

Det är inget mål i sig att verksamheten skall vara enhetlig i hela landet.

Den måste anpassas efter lokala betingelser som kan vara starkt skiftande.

Verksamheten måste också vara flexibel och kunna anpassas efter vad som

över tiden är viktigast för konsumenterna. Vi bedömer dock att verksam-

heten kan bedrivas bättre om arbetsuppgifterna preciseras ytterligare . Om

de grundläggande uppgifterna för en kommunal konsumentverksamhet ty-

dligare kan anges torde vidare verksamhetens möjligheter att hävda sig

långsiktigt förbättras.

Vi ser positivt på en ökad samverkan i konsumentfrågor inom och mellan

olika kommunala förvaltningar . Vi kommer senare att också beröra sam-

Skr. 1990/91: 143

16

verkan mellan stat och kommun i dessa frågor (avsnitt 4.3.2). Det kan i Skr. 1990/91: 143

sammanhanget nämnas att flera kommuner har funnit nya kanaler för sin

förköpsrådgivning, exempelvis via biblioteken. Nya former för bland annat

förköpsrådgi vning kan förbättra konsumenternas tillgänglighet till informa-

tion samtidigt som konsumentvägledarna avlastas. Konsumentverket avser

att fortsatt följ a och dokumentera samverkan inom kommunerna främst när

det gäller hushållsekonomi, energi, miljö, varuförsörjning och skolan.

Utgångspunkten för hur den kommunala konsumentverksamheten bäst

läggs upp måste vara att konsumenterna skall tillförsäkras en verksamhet

som är tillräckligt omfattande, kvalificerad och varaktig. För att uppnå

detta är det angeläget att det finns en kvalificerad konsumentpolitisk resurs

inom kommunen som kan verka utifrån ett konsumentperspektiv.

Vid bedömer det angeläget att den kommunala konsumentverksamhe-

tens insatser ytterligare förskjuts mot budgetrådgivning, reklamationshan-

tering, utbildning och kontakter med skolan, marknadsbevakning samt

varuförsörjning.

En klarare avgränsning av i verksamheten ger möjligheter att precisera de

kompetenskrav som kan ställas på konsumentvägledarna samt ökar också

möjligheterna att tillgodose deras utbildningsbehov. Vi vill framhålla att

tanken inte är att ställa upp formella krav på kompetens.

Konsumentverket anordnar både grund- och fortbildningskurser för

konsumentvägledare. Utbildning inom speciella områden erbjuds också.

Kurserna utformas i nära samarbete mellan representanter för konsu-

mentvägledarna och konsumentverket. Också på nordisk nivå finns en

kvalificerad vidareutbildning. Härutöver är utbudet av fortbildning be-

gränsat. Det finns få kurser med konsumentinriktning vid universitet och

högskolor.

Regeringen anser det betydelsefullt att det finns möjligheter för vägle-

darna att bygga upp sin kompetens och fördjupa sina kunskaper inom

olika ämnesområden. Regeringen finner att den grund- och vidareutbild-

ning som ges av konsumentverket och Nordiska ministerrådet är mycket

värdefull och att den bör fortsätta. Regeringen anser dock att det finns skäl

att överväga ökade möjligheter för vägledarna att komplettera sin utbild-

ning genom kurser vid universitet och högskolor.

Regeringen har därför tidigare idag beslutat att uppdra åt konsument-

verket, att i samråd med Svenska kommunförbundet, företrädare för

konsumentvägledarna och berörda universitet och högskolor undersöka

om möjligheterna för konsument vägledare att genomgå kvalificerad vida-

reutbildning kan ökas. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den

31 augusti 1992.

Vi går nu över till att närmare redogöra för hur vissa av arbetsområdena

bör utvecklas.

17

4.3.2 Förköpsrådgivning

Skr. 1990/91:143

Regeringens bedömning: Formerna för förköpsrådgivningen bör ut-

vecklas så att dels tillgängligheten till informationen förbättras, dels

konsumentvägledarna avlastas arbete.

Konsumentfrågorna har en naturlig plats i de försök som pågår

med lokal offentlig service, såsom medborgarkontoren.

Skälen för regeringens bedömning: En mycket viktig uppgift för konsu-

mentverksamheten har traditionellt varit rådgivning till enskilda konsu-

menter. Rådgivningen har förskjutits från centrala organ till lokala i takt

med utbyggnaden av den lokala verksamheten. Konsumentverket och

allmänna reklamationsnämnden ger numera i princip inga råd direkt till

enskilda konsumenter.

Rådgivningen till konsumenterna är en stor uppgift för den kommunala

konsumentverksamheten. Vi har redan redovisat hur omfattande den är

(avsnitt 2.1). Strävan har under senare år varit att minska viss rådgivning,

särskilt råd före köp, till förmån för budgetrådgivning och andra förebyg-

gande åtgärder. Detta har lyckats. Regeringen bedömer det angeläget att

denna tyngdpunktsförskjutning i det kommunala arbetet kan drivas vidare.

Också handelns ansvar för att konsumenterna får en korrekt och lättillgäng-

lig information om de varor och tjänster som bjuds ut måste, som statsmak-

terna tidigare har gjort, betonas.

Detta innebär dock inte att råd före köp inte skulle vara en lämplig

uppgift lokalt för det allmänna. Den lokala förankringen är viktig för att

rådgivningen skall vara lättillgänglig för konsumenterna. Undersökningar

visar också att den lokala rådgivningen i högre grad än den centrala kan

hjälpa konsumenter som är särskilt utsatta i olika avseenden. Formerna

för förköpsrådgivningen bör sålunda utvecklas så att dels tillgängligheten

till information förbättras för konsumenterna, dels konsumentvägledarna

avlastas och deras tid används för mer komplicerade ärenden.

En del kommuner har redan nu sökt nya kanaler för den typ av konsu-

mentinformation som vi nu behandlar. Bland annat i anslutning till försöks-

verksamhet med frikommuner har man valt att föra ut delar av konsument-

verksamheten till kommundelskontor och biblioteksfilialer. Konsument-

verket stödjer försök i Sandviken och Hudiksvall.

11991 årsbudgetproposition (prop. 1990/91:100bil.2)poängterasatt sam-

verkan mellan myndigheter och organ över sektorsgränser är en viktig ut-

gångspunkt för förnyelsen av den offentliga sektorn. Målet är att göra den

offentliga förvaltningen mer serviceinriktad, mindre resurskrävande och

mindre beroende av indelningen i organisatoriska enheter.

Det pågår ett förnyelsearbete när det gäller lokal offentlig service. Försök

bedrivs med att samordna den kommunala och den lokala statliga ser-

vicen. Syftet är att trygga den service som finns idag, genom att göra den

effektivare och finna former som svarar mot medborgarnas efterfrågan av

offentlig service.

I Härnösand finns sedan ett drygt halvår ett medborgarkontor där all-

18

mänheten kan få all sorts enklare förvaltningsservice, personlig rådgivning Skr. 1990/91:143

och beslut i enklare ärenden. Konsumentrådgivning ingår i den service

som kontoret ger och är den mest efterfrågade tjänsten.

Försöken med samordnad lösning för kommunal och statlig service

kommer att fördjupas. Regeringen har bland annat beslutat om fortsatt

ekonomiskt stöd till ett projekt i Västernorrlands län.

Regeringen vill framhålla att konsumentfrågorna har en naturlig plats i

de försök som pågår.

Datatekniken används i allt större utsträckning för att förmedla konsu-

mentinformation. Konsumentverket har utvecklat dataprogram för hus-

hållsbudgetar, bilkostnader, kreditkostnader och skuldsanering. Man har

datoriserad sökordlista till sitt rådgivningsmaterial och bedriver försök

med databaserade marknadsöversikter. Stödet är främst avsett som hjälp-

medel för konsumentvägledarna. Också nordiskt bedrivs flera projekt

angående datateknikens användning inom konsumentpolitiken.

Inom civildepartementet förbereds för närvarande ett beslutsunderlag

om hur samhällsinformationen kan effektiviseras. Bland annat kommer

frågor som rör teknikstöd för samhällsinformation att belysas. Det är na-

turligt att olika aspekter på konsumentinformation beaktas i detta samman-

hang.

4.3.3 Budget-och skuldrådgivning

Regeringens bedömning: Det finns starka skäl för att bygga ut bud-

get- och skuldrådgivningen i kommunerna. Om alla kommuner

inom rimlig tid skall kunna erbjuda sina invånare denna service

måste verksamheten få ytterligare stöd.

Konsumentverket och socialstyrelsen prioriterar detta område.

Spardelegationen avser att avsätta medel för fortsatt stöd till

budget- och skuldrådgivning i kommunerna.

Skälen for regeringens bedömning: De hushållsekonomiska frågorna har

under de senaste fem åren blivit allt mer centrala i konsumentpolitiken.

Det har ansetts mycket viktigt att få igång budget- och skuldrådgivning i

kommunerna.

Konsumentverket och socialstyrelsen har bedrivit flera projekt för att

stimulera och påskynda en sådan utveckling. År 1988 kunde man redovisa

goda resultat av budget- och skuldrådgivning i fem socialdistrikt i Stock-

holm och Trollhättan. Bland annat minskade behovet av socialbidrag med

60 % för de hushåll som ingick i studien (socialstyrelsens PM 1988:9 Mer för

pengarna). I januari 1991 redovisade konsumentverket och socialstyrelsen

till regeringen ytterligare ett projekt (konsumentverket, socialstyrelsen Rap-

port 1990/91:12, Projekt Budget- och skuldrådgivning inom socialtjänsten).

I projektet medverkade 21 kommuner och resultaten bedöms som minst lika

goda som tidigare.

Förståelsen inom kommunerna för behovet av budgetrådgivning har

19

vuxit. För varje år har mer resurser avsatts för verksamheten. Den ökar för Skr. 1990/91:143

närvarande mest av all konsumentrådgivning som kommunerna ger. Dessa

ärenden är många gånger mer tidskrävande än annan rådgivning. Intresset

för verksamheten är sålunda stort och den har byggts ut under senare år.

Det finns många skäl som talar för att verksamheten bör byggas ut

ytterligare.

Kommunens insatser när det gäller budget- och skuldrådgivning måste

variera beroende på vilken situation det hushåll är i som efterfrågar hjälp.

Det kan handla om att ge förebyggande råd, tillhandahålla material som

den enskilde kan använda själv, hjälpa till med enklare budgetöversikter

och råd om hur hushållet självt kan förändra sin ekonomi eller att hjälpa

hushåll som har svåra ekonomiska problem med exempelvis skuldsane-

ring. Detta innebär att verksamheten torde bedrivas effektivast genom ett

samarbete mellan konsumentvägledare och socialsekreterare.

Behovet av budget- och skuldrådgivning har dokumenterats och konsu-

menternas efterfrågan är stor. Efterfrågan torde också kunna öka bland

annat genom att skattereformen, ny ordning för bostadsfinansieringen och

återhållsamma lönekrav kan förändra hushållens ekonomiska situation.

Också socialtjänstens personal väntas i större utsträckning efterfråga detta

hjälpmedel i sitt arbete. Budget- och skuldrådgivningen är ett viktigt område

för socialtj änsten att vidareutveckla. Regeringen kommer inom kort besluta

att en översyn skall göras av socialtjänstlagen. Det framstår som naturligt att

budget- och skuldrådgivningen, som ett hjälpmedel för att att minska so-

cialbidragskostnaderna, uppmärksammas av utredningen.

Ett tungt vägande skäl för att bygga ut budget- och skuldrådgivningen

ytterligare är de positiva effekterna för kommunernas ekonomi samt för de

enskilda hushållens ekonomi och välbefinnande. Vinster kan också göras för

staten genom färre ärenden hos tingsrätter och kronofogdemyndigheter.

Belastningen på samhällets vård- och hälsoresurser kan minska.

Konsumentverket och socialstyrelsen menar att budget- och skuldråd-

givningen måste få ytterligare stöd om alla kommuner inom rimlig tid skall

kunna erbjuda sina invånare denna service. Regeringen gör samma be-

dömning.

Det är viktigt att kommunerna får hjälp att identifiera de vinster som

verksamheten kan ge. Konsumentverket och socialstyrelsen kommer un-

der sommaren att utvärdera det senaste projektet och därefter informera om

resultaten. Vi har redan redovisat (avsnitt 4.2) det arbete som regeringen har

tagit initiativ till för att få fram modeller för utvärdering.

Det är viktigt att fler kommuner får praktiska förutsättningar att börja

med budget- och skuldrådgivning. Kommunerna måste få råd om hur

verksamheten kan organiseras effektivt och budgetrådgivarna måste få

utbildning och handledning. Ett sådant stöd bedöms komma att behövas

under en femårsperiod.

Området kommer att prioriteras av konsumentverket och socialstyrelsen.

Regeringen har erfarit att spardelegationen, som fortsätter sin verksamhet

fram till 1 juli 1991, avser att avsätta medel för stöd till budget- och skuld-

20

rådgivning i kommunerna. Regeringen avser att återkomma till frågan i

budgetpropositionen år 1992.

När budget- och skuldrådgivning väl fått en stabil grund inom kommu-

nerna borde den kunna underhållas genom att centrala myndigheter erbju-

der utbildning av rådgivare samt genom att kommunerna utbyter erfaren-

heter och stöttar varandra.

I den nya centrala utbildningsplanen för den sociala linjen vid socialhög-

skolorna som träder i kraft senast hösten 1991 föreskrivs att utbildningen

skall ge kunskap om problem och möjligheter till åtgärder rörande bland

annat inkomster, utgifter och problem i den privata ekonomin.

Regeringen vill i detta sammanhang understryka att det är angeläget att

budget- och skuldrådgivning ingår i socionomernas grund- och fortbild-

ning. Det är också angeläget att högskolorna stimulerar forskning på det

hushållsekonomiska området. Regeringen har erfarit att socialstyrelsen

kommer att ha särskilda överläggningar i dessa frågor med företrädare för

socialhögskolorna.

4.3.4 Konsumenttvister

Regeringens bedömning: Den lokala medlingen i konsumenttvister

har visat sig vara effektiv för konsumenterna, handeln och det

allmänna. Strävan bör även framdeles vara att den byggs ut.

Regeringens åtgärder: Regeringen har uppdragit åt konsumentver-

ket att i samråd med allmänna reklamtionsnämnden utveckla mo-

dellerna för lokal medling i konsumenttvister i syfte att ytterligare

effektivisera verksamheten.

Regeringen har beslutat om en försöksverksamhet hos allmänna

reklamationsnämnden med en slags grupptalan för konsumenterna.

Skälen för regeringens bedömning: Konsumenterna har möjligheter att

få tvister med näringsidkare lösta på olika sätt. Det kan vara genom

direktkontakt med företagen eller med hjälp av den kommunala konsu-

mentverksamheten, allmänna reklamationsnämnden, privata reklama-

tionsnämnder och allmänna domstolar.

De flesta klagomålen klaras bäst upp genom att köparen så fort som

möjligt tar kontakt med säljaren. Utvecklas ändå en tvist bör man på ett

tidigt stadium försöka lösa den lokalt. Detta var utgångspunkten år 1986

när statsmakterna uttalade att konsumentvägledarna i ökad utsträckning

skulle kunna medla i konsumenttvister.

Antalet reklamationer som kommer till den kommunala konsument-

verksamheten har ökat med drygt 25 % under den senaste femårsperioden.

Vägledarna kommer för närvarande i kontakt med ca 90000 reklamatio-

ner om året. Som jämförelse kan nämnas att allmänna reklamationsnämn-

den får in ca 6 500 tvister om året. Ungefär 30% av vägledarnas rådgiv-

ningskontakter rör klagomål på varor och tjänster. Det finns ingen samlad

statistik som belyser i vilken utsträckning vägledarna utnyttjar möjlighe-

Skr. 1990/91: 143

21

ten att medverka till en uppgörelse mellan parterna. Faktum är emellertid Skr. 1990/91: 143

att endast 4000 av de reklamationer som vägledarna kommer i kontakt

med fors vidare till allmänna reklamationsnämnden. Det är också rimligt

att dra slutsatsen att ett stort antal tvister som hade kunnat bli komplicera-

de och dyra att lösas centralt, klaras upp lokalt.

I några kommuner har det, som vi redan beskrivit, bildats lokala reklama-

tionsråd som den lokala handeln och den kommunala konsumentveksam-

heten medverkar i. Råden kan medla i och rekommendera lösningar på

tvister mellan köpare och säljare men kan också ta upp generella frågor

som rör förhållandet mellan köpman och konsument. Mycket tyder på att

råden kan lösa konsumenternas klagomål på ett bra sätt. Det förefaller

också som om de förebygger tvister genom sin existens. Konsumentverket

stödjer och analyserar denna verksamhet.

Allmänna reklamationsnämnden har i sin rapport till regeringen enligt

direktiven för nämndens anslagsframställning 1992/93—1994/95 (se

91 /MAjuttalat sig för att en ytterligare tyngdpunktsförskjutning från central

till lokal tvistlösning bör eftersträvas. Regeringen delar denna syn. Det har

visat sig att konsumenterna, handeln och det allmänna tjänar på att tvister

löses lokalt. Det skulle inte vara möjligt att hantera så många ärenden hos en

central instans. En tvistlösning nära företagen går vidare snabbt, underlättar

kontakterna mellan parterna och är mindre kostnadskrävande. Några grova

mått på kostnaderna visar att en tvist vid en allmän domstol kostar i ge-

nomsnitt 7 500 kronor och ett ärende hos allmänna reklamationsnämnden

ca 1 600 kronor. Kostnaderna för de klagomål som hanteras av konsument-

vägledarna är väsentligt lägre.

1 rådande ekonomiska läge anser regeringen det angeläget att modellerna

för lokal medling utvecklas så att det blir möjligt att effektivisera reklama-

tionshanteringen och driva den till lägre kostnader.

Konsumentverket stödjer för närvarande ett projekt som bedrivs i sex

kommuner, vars mål är att öka företagens benägenhet att klara upp rekla-

mationer direkt med kunden och få fler konsumenter att utnyttja sina rät-

tigheter vid misslyckade köp. Ett annat mål är att analysera och dokumen-

tera insatser och effekter så att kunskapen kan spridas till andra kommuner.

Sveriges köpmannaförbund har i en skrivelse till civildepartementet den

4 februari 1991 (C91/314/MA), med anledning av de överläggningar för-

bundet haft med statsrådet Wallström, uttalat att det synes särskilt angelä-

get att söka lokala samverkansformer som tar sig an reklamationsfrågor.

Förbundet drar slutsatsen att reklamationsfrågorna ligger närmast till

hands för ett lokalt samarbete mellan konsumenter och detaljhandel.

Mot bakgrund av den positiva syn som förbundet sålunda har redovisat

i denna fråga utgår regeringen ifrån att handeln kommer att ta ytterligare

initiativ för att öka företagens benägenhet att lokalt lösa tvister, exempelvis

genom att delta i lokala reklamationsråd tillsammans med den kommunala

konsumentverksamheten.

Regeringen anser det angeläget att också andra modeller för lokal med-

ling i konsumenttvister utvecklas och prövas. Det kan gälla exempelvis

modeller för samarbete mellan kommuner. Regeringen har tidigare i dag

beslutat att ge konsumentverket i uppdrag att i samråd med allmänna

22

reklamationsnämnden ytterligare utveckla modellerna för lokal reklama- Skr. 1990/91:143

tionshantering i syfte att snabbare och billigare kunna lösa fler konsu-

menttvister. Resultaten skall redovisas till regeringen senast den 31 augus-

ti 1992.

I vart fall på kort sikt torde det bli så att något fler konsumenter än

tidigare kommer att stå utan möjlighet att få hjälp av kommunen att lösa

tvister. Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 15

s. 91) beräknat medel under allmänna reklamationsnämndens anslag för

att en viss ökad ärendetillströmning skall kunna klaras av. Insatser for att

effektivisera hanteringen inom allmänna reklamationsnämnden kommer

också att göras. Utbyggnaden av lagstiftningen på konsumentområdet är

ett led i detta. Allmänna reklamationsnämnden har lämnat flera förslag i

sin rapport infor den kommande treårsbudgeten. Dessa kommer att prö-

vas i höstens budgetarbete.

Ett av förslagen innebär att en rekommendation som nämnden ger en

näringsidkare om hur en tvist skall lösas, skall gälla inte bara den konsu-

ment som har anmält ärendet till nämnden utan också andra konsumenter

som har samma anspråk på näringsidkaren. Frågan om en sådan rekom-

mendation tas enligt förslaget upp efter ansökan av konsumentombuds-

mannen (KO). Det är sålunda fråga om en slags grupptalan för konsumen-

ter.

Regeringen anser det angeläget att denna procedur, av det slag allmänna

reklamationsnämnden har föreslagit, prövas omgående i avvaktan på en

mer omfattande utredning om bland annat talerätt för KO. Regeringen har

därför tidigare i dag beslutat om en försöksverksamhet med sådana rekom-

mendationer fram till juli 1993. Verksamheten kommer då att utvärderas.

4.3.5 Marknadsbevakning

Regeringens bedömning: Behovet av marknadsbevakning ökar för

närvarande. Det bör därför prövas hur de samlade resurserna för

denna uppgift kan utnyttjas effektivare.

Regeringenms åtgärd: Regeringen har uppdragit åt konsumentver-

ket att utreda hur arbetsmetoderna samt samarbetet mellan stat och

kommun kan utvecklas när det gäller marknadsbevakning.

Skälen för regeringens bedömning: Marknadsbevakning har under

många år varit en viktig konsumentpolitisk uppgift för kommunerna.

Syftet är bland annat att förmedla iakttagelser om missförhållanden på

marknaden till centrala myndigheter och att mäta effekterna på marknaden

av olika konsumentpolitiska åtgärder. Marknadsbevakningen har också en

viktig funktion lokalt. Den skall uppmärksamma och avhjälpa problem, öka

kunskaperna hos företagen om de regler som gäller till skydd för konsumen-

terna, stimulera till egenåtgärder m. m.

Regeringen bedömer att marknadsbevakningen kommer att öka i bety-

23

delse. Bland de åtgärder som regeringen har initierat för att förstärka Skr. 1990/91: 143

samhällsekonomin ingår satsningar på effektivare konkurrens, avreglering

och ökad internationalisering. Dessa åtgärder är viktiga för konsumenter-

nas välfärd men påkallar samtidigt att konsumenternas situation på mark-

naden uppmärksammas särskilt. Bland annat kan marknadsföringen över

gränserna, ofta i nya medier, göra konsumenterna mer utsatta. Det gäller

särskilt barn och ungdomar.

Som vi redan har redovisat (avsnitt 2.1) får konsumentverket ett gott stöd

av kommunerna i sitt arbete med att följa upp hur näringslivet uppträder på

marknaden. Regeringen vill framhålla att kommunernas insatser är mycket

värdefulla.

I ett läge då behovet av marknadsbevakning ökar samtidigt som kom-

munernas resurser är hårt ansträngda är det nödvändigt att pröva hur

marknadsbevakningen kan utvecklas. En möjlighet är givetvis att konsu-

mentverket intensifierar sin marknadsbevakning genom exempelvis ytter-

ligare fältarbete. Regeringen har erfarit att konsumentverket har planer på

att pröva nya former för marknadsbevakningen.

Vi har redan berört det förnyelsearbete som pågår när det gäller samver-

kan mellan myndigheter och organ på den lokala nivån (avsnitt 4.3.2). Vi har

också redovisat det regeringsuppdrag som länsstyrelserna nyligen har fått att

stödja prisundersökningar som lokala organisationer gör i samverkan med

den kommunala konsumentverksamheten (avsnitt 3). Marknadsbevak-

ningen skulle också kunna förbättras genom ett ökat samarbete mellan stat

och kommun.

Regeringen har tidigare i dag uppdragit åt konsumentverket att utreda

och lägga fram förslag om hur arbetsmetoderna och samarbetet mellan stat

och kommun kan utvecklas när det gäller marknadsbevakning. Resultaten

skall redovisas till regeringen senast den 31 augusti 1992.

4.4 Frivilliga organisationers möjligheter att arbeta med

konsumentfrågor

4.4.1 Allmänt

Regeringens bedömning: De frivilliga organisationerna bör stödjas

ytterligare i sitt konsumentpolitiska arbete. Lokala insatser är sär-

skilt viktiga.

Skälen för regeringens bedömning: Det konsumentpolitiska beslutet år

1986 byggde på att fler konsumenter och deras organisationer skulle enga-

gera sig i konsumentpolitiken. Ett ökat deltagande av de frivilliga organisa-

tionerna bedömdes som avgörande för utvecklingen av konsumentpoliti-

ken, speciellt för stödet till dem som har det sämst ställt. Det slogs fast att

de frivilliga organisationernas arbete får bäst effekt på lokal nivå.

Organisationernas engagemang under slutet av 1980-talet har inte helt

motsvarat förväntningarna. För närvarande finns det dock mycket som

tyder på att de konsumentpolitiska aktiviteterna ökar i de frivilliga organi-

24

sationerna. Rapporter kommer om att de etablerade organisationerna

bygger ut sin verksamhet och att nya organisationer mer aktivt förmår

arbeta med konsumentfrågor. Många av initiativen gäller for närvarande

livsmedelspolitiken och matpriserna.

Denna utveckling är glädjande och bör stödjas. Bland annat förändringar

i samhällsekonomin, såsom ökad konkurrens, avreglering och internatio-

nalisering, lyfter fram frågor som konsumenterna måste ha kunskap och

insikt om och inflytande på. Vi vill framhålla att aktiviteter som bidrar till

att hålla nere priserna är särskilt angelägna för närvarande.

Staten stödjer de frivilliga konsumentorganisationerna på olika sätt.

Konsumentverket hjälper organisationer som vill utveckla sin konsument-

politiska verksamhet genom att förmedla erfarenheter, stötta med utbild-

ning m. m.

Det penningstöd som direkt är avsett för konsumentorganisationerna

har ökat under senare år. Konsumentverket ger årligen bidrag på ca 200 000

kronor till olika projekt. Vi har redan nämnt stöd på 2 milj. kr. som inrät-

tades i samband med det livsmedelspolitiska beslutet år 1990. Det skall gå

till ideella organisationer för att stimulera dem att agera och stärka deras

möjligheter att utöva inflytande på livsmedelspolitiken. Stödet handhas av

konsumentverket. Regeringen har föreslagit att detta stöd skall vara lika

stort under budgetåret 1991 /92. Som vi också nämnt tog regeringen i januari

ett initiativ för att öka prismedvetenheten hos konsumenterna. Länsstyrel-

serna fick i uppdrag att ge fackliga organisationer, pensionärsorganisatio-

ner, lokala grupper m. fl. stöd för att de aktivt skall kunna följa prisutveck-

lingen.

Givetvis kan också konsumentorganisationer få del av de allmänna stöd

som ges till folkbildningen, exempelvis till studiecirklar. Detta stöd är för

närvarande i omdaning. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition

om folkbildning (prop. 1990/91:82) som bland annat innebär att folkbild-

ningen själv skall ta ansvar för fördelningen av statsbidrag. Studiecirkel-

verksamheten skall utgöra basen i den statsbidragsberättigade verksamhe-

ten. Målet med statsbidrag till folkbildningen skall vara att stödja en verk-

samhet som syftar till att göra det möjligt för människor att påverka sin

livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen. Per-

soner som är utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt missgynnade skall

särskilt prioriteras. Detta ligger väl i linje med målet för konsumentpoliti-

ken.

4.4.2 Samrådsgrupp på regeringsnivå

Regeringens bedömning: Konsumentpolitiken bör stärkas.

Regeringens åtgärd: Statsrådet Wallström kommer att knyta en

samrådsgrupp till sig som skall stimulera utvecklingen av konsument-

politiken och öka förutsättningarna att hävda konsumentperspekti-

vet inom olika samhällssektorer.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser det angeläget att

Skr. 1990/91:143

25

konsumenternas intressen än tydligare förs fram i samhällsdebatten. Det Skr. 1990/91: 143

finns flera viktiga fora för debatt och opinionsbildning i dessa frågor. Vi

vill särskilt nämna kooperationens konsumentpolitiska råd. Konsument-

verkets styrelse har också som en viktig uppgift att i samhället vara

förespråkare för konsumenterna och konsumentpolitiken. Till allmänna

reklamationsnämnden finns ett råd knutet som skall bistå i nämndens ord-

förande när det gäller inriktningen av verksamheten.

Regeringen bedömer att konsumentpolitiken kan stärkas ytterligare om

de värdefulla insatser som görs i de nämnda grupperna kompletterades med

en kontaktpunkt på regeringsnivå. Statsrådet Wallström kommer därför att

knyta en samrådsgrupp till sig med personer som har sådana erfarenheter att

de kan ge impulser som stimulerar utvecklingen av konsumentpolitiken och

ökar förutsättningarna att hävda konsumentperspektivet inom olika sam-

hällssektorer.

4.4.3 Stöd till ungdomsprojekt

Regeringens bedömning: Ungdomarna bör stärkas i sin roll som kon-

sumenter. Barn- och ungdomsdelegationen avser att under perioden

1990/91 — 1992/93 avsätta 6 milj, kronor för projektverksamhet som

ökar ungdomars engagemang och kunskaper i konsumentfrågor.

Skälen för regeringens bedömning: Vi har redan redovisat hur de frivilli-

ga organisationernas insatser har utvecklats inom konsumentpolitiken,

hur staten stödjer verksamheten och hur vi ser på utvecklingen.

Konsumtionsvanor och värderingar grundläggs tidigt i livet. En grupp

som särskilt måste uppmärksammas för att konsumentinflytandet även på

sikt skall stärkas är ungdomar och unga hushåll. Marknadsföring över grän-

serna, ofta i nya medier har ungdomar som främsta målgrupp och gör dem

mer utsatta än andra grupper. Många ungdomar har svårt att få sin ekonomi

att gå ihop och deras skuldsättning har ökat oroväckande under den senaste

tioårsperioden.

Regeringen anser det mycket angeläget att ungdomarna och deras fören-

ingar i större utsträckning uppmuntras att arbeta med konsumentfrågor.

Såväl deras kunskaper som deras engagemang i konsumentfrågorna kan

därmed öka.

Regeringen har erfarit att barn- och ungdomsdelegationen avser att under

budgetåren 1990/91 — 1992/93 göra en särskilt riktad satsning för att stödja

projektverksamhet som syftar till att stärka ungdomar i rollen som konsu-

menter. Av särskilt intresse är projekt som i någon form stödjer ungdomars

hushållsekonomiska fostran eller som tar upp frågor om kommersiell på-

verkan. Det är också viktigt att projektidéerna kan spridas till fler orter.

Delegationen avser att reservera upp till 6 milj.kr. under perioden för den

angivna försöksverksamheten.

26

4.5 Statens stöd till den lokala konsumentverksamheten

Regeringens bedömning: Det statliga stödet till den lokala konsu-

mentverksamheten bör utvecklas ytterligare.

Regeringens åtgärd: Regeringen har uppdragit åt konsumentverket

att lämna en samlad redovisning av stödets omfattning och inriktning

samt behov av förändringar.

Skälen för regeringens bedömning: För konsumentverket är det en viktig

uppgift att stödja och stimulera den kommunala konsumentverksamheten.

Arbetet med detta har under senare år ökat i omfattning och förbättrats.

Verket beräknar att stödet under budgetåret 1990/91 kommer att ta i

anspråk ca 9 milj, kronor av verkets anslag på ca 70 milj, kronor.

Kommunerna stöttas bland annat med återkommande aktuell informa-

tion som de behöver för dels direktrådgivningen till konsumenterna, dels för

det förebyggande arbetet. Informationsmaterialet i form av marknadsöver-

sikter, testresultat, faktablad, handböcker, utredningsrapporter, lagtexter,

underlag för budgetrådgivning m. m. upptar för närvarande ca 7 600 sökord.

För att få en effektiv informationsförmedling tas datatekniken till hjälp i allt

större utsträckning. Dataprogram har utvecklats för beräkning av hushålls-

budgetar, bilkostnader och kreditkostnader samt för skuldsanering. Data-

baser finns för sökorden till informationsmaterialet och försök bedrivs be-

träffande marknadsöversikter.

En viktig uppgift för konsumentverket är att stödja kommunerna i

samband med uppbyggnad och utbyggnad av konsumentverksamhet. Ver-

ket har under årens lopp byggt upp omfattande kunskaper om det lokala

konsumentarbetet och förmedlar dessa erfarenheter till kommunerna.All-

männa reklamationsnämnden utnyttjar ca 10% av sitt anslag, dvs. för när-

varande 1,2 milj, kr, för stödet till den kommunala konsumentverksamhe-

ten.

Nämnden informerar löpande vägledarna om gällande rätt och praxis på

skilda avtalsområden.

Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden ger dagligen råd

per telefon till de kommunala konsumentvägledarna.

Konsumentverket svarar med stöd av bland annat allmänna reklama-

tionsnämnden för fortbildning av konsumentvägledarna samt deltar i ut-

bildningav förtroendevalda i kommunerna. Under budgetåret 1990/91 ord-

nar konsumentverket drygt 30 utbildningstillfällen för vägledare. Totalt

fortbildas ca 450 personer under budgetåret.

Utbildnings- och informationsinsatser som är riktade till de förtroende-

valda i kommunerna är viktiga för den lokala konsumentverksamheten.

Svenska kommunförbundet ger kommunerna sådant stöd.

Som vi redan har redovisat stödjer också konsumentverket de frivilliga

organisationernas arbete med konsumentfrågor (avsnitt 4.4.1).

Utöver den löpande servicen genomför konsumentverket under våren

1991 flera särskilda stödinsatser med anledning av nedskärningarna i den

kommunala konsumentverksamheten.

Skr. 1990/91:143

27

Vi har erfarit att den förvaltningsrevision av statens styrning och uppfölj- Skr. 1990/91:143

ning av den kommunala konsumentverksamheten som RRV nyligen har

genomfört ger vissa förslag när det gäller stödet till och uppföljningen av den

kommunala konsumentverksamheten.

Regeringen vill framhålla att konsumentverket och allmänna reklama-

tionsnämnden avsätter betydande resurser för stödet till den lokala verk-

samheten. Över 10% av de båda myndigheternas anslag används för

närvarande för direkt stöd till den lokala nivån. Också andra myndigheter

stödjer verksamheten.

Regeringen anser det angeläget att stödet utvecklas ytterligare. I årets

budgetproposition har vissa medel beräknats för detta ändamål.

Flera nya aktiviteter är redan igång genom myndigheternas försorg. Re-

geringen har också, som vi har redovisat, vidtagit vissa åtgärder. Detta

arbete bör drivas vidare. Regeringen bedömer det intressant att pröva om

ökad samordning av olika myndigheters insatser kan förstärka stödet till den

lokala nivån.

Vi har tidigare idag uppdragit åt konsumentverket att senast den 31 au-

gusti 1992 lämna en samlad redovisning till regeringen av stödets omfatt-

ning och inriktning samt behov av förändringar.

5 Ärendet till riksdagen

Regeringen ger regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad vi anfört om

den lokala konsumentpolitiska verksamheten.

28

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 mars 1991.

Skr. 1990/91: 143

Närvarande: statsminister Carlsson, statsråden Lönnqvist, Thalén, Frei-

valds, Wallström, Lööw, Molin.

Statsrådet Wallström anmäler fråga om skrivelse till riksdagen om den

lokala konsumentverksamheten.

Regeringen beslutar att genom skrivelse lämna en redogörelse till riksda-

gen för den lokala konsumentverksamheten i enlighet med bilagan till detta

protokoll.

Ur protokollet:

Maud Melin

29

Innehåll

Skr. 1990/91: 143

Skrivelsens huvudsakliga innehåll .............................. 1

Skrivelse om den lokala konsumentverksamheten................. 2

1 Inledning.................................................. 2

2 Den nuvarande lokala konsumentverksamheten................ 3

2.1 Den kommunala konsumentverksamheten................. 3

2.2 De frivilliga organisationerna ............................ 8

2.3 Näringslivet ........................................... 9

3 Åtgärder for att stärka konsumenternas ställning................ 10

4 Åtgärder för att stödja den lokala konsumentverksamheten ...... 13

4.1 Allmänt om åtgärderna.................................. 13

4.2 Kunskaperna om den kommunala konsumentverksamheten

och dess effekter m.m ................................... 14

4.3 Former för effektivare kommunal konsumentverksamhet .... 16

4.3.1 Arbetsformer m. m................................ 16

4.3.2 Förköpsrådsgivning ............................... 18

4.3.3 Budget-och skuldrådgivning........................ 19

4.3.4 Konsumenttvister................................. 21

4.3.5 Marknadsbevakning............................... 23

4.4 Frivilliga organisationers möjligheter att arbeta med konsu-

mentfrågor ............................................ 24

4.4.1 Allmänt.......................................... 24

4.4.2 Samrådsgrupp på regeringsnivå ..................... 25

4.4.3 Stöd till ungdomsprojekt........................... 26

4.5 Statens stöd till den lokala konsumentverksamheten ........ 27

5 Ärendet till riksdagen....................................... 28

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 mars 1991 ... 29

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991

30