Prop. 1990/91:159

Regeringens proposition

1990/91:159

om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

artister, m.m.

Prop.

1990/91:159

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-

gade utdrag ur regeringsprotokollet den 21 mars 1991.

På regeringens vägnar

O dd Engström

Erik Asbrink

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att reglerna om uttag av eller befrielse från bevill-

ningsavgift slopas. Vidare slopas det nuvarande systemet med tillståndskrav

för utländska artister. I stället föreslås en ny lag om särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta artister som utövar artistisk verksamhet i Sverige. Även

utomlands bosatt person som tillhandahåller eller arrangerar artistisk verk-

samhet med utländsk artist här i landet beskattas. Förslaget omfattar också

utomlands bosatt idrottsman.

Skattepliktig inkomst föreslås för utomlands bosatt artist, idrottsman eller

artistföretag hemmahörande i utlandet bli vad som erhålls i kontant ersätt-

ning eller annat vederlag. För arrangör hemmahörande i utlandet utgörs den

skattepliktiga inkomsten av de intäkter i form av biljettintäkter, reklamin-

täkter m.m. av en tillställning som arrangören uppbär. Från skattepliktig in-

komst undantas vederlag i form av nödvändig resa och förmån av kost och

logi. Avdrag för kostnader medges inte. Möjligheten att genom särskilt be-

slut erhålla skattebefrielse försvinner.

Den särskilda inkomstskatten skall i sin helhet tillfalla staten. Skattesatsen

föreslås bli 15 % för samtliga skattesubjekt, dvs. artist, artistföretag och ar-

rangör.

Riksskatteverket blir beskattningsmyndighet. Överklagande sker till kam-

marrätten. Det allmännas talan förs av ett allmänt ombud. Uppbörd m.m.

sker i huvudsak enligt reglerna i uppbördslagen.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.

I propositionen föreslås också en viss utvidgning av skattefriheten för s.k.

korsvisa personalrabatter.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 159

1 Förslag till Prop.

Lag om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister 1990/91:159

m.fl.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Till staten skall särskild inkomstskatt betalas enligt bestämmelserna i

denna lag.

2 § Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt och uppbördslagen (1953:272) har

samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av samman-

hanget.

3 § I denna lag avses med

bosatt utomlands: om fysisk person att denne inte är bosatt här i riket eller

stadigvarande vistas här,

hemmahörande i utlandet: om fysisk person att denne är bosatt utomlands

och om juridisk person att denne inte är registrerad här i riket och inte heller

har fast driftställe här,

artistisk verksamhet: personligt framträdande inför publik eller vid ljud-

eller bildupptagning med sång, musik, dans, teater, cirkus eller liknande,

artist: den som utövar artistisk verksamhet,

idrottslig verksamhet: personligt framträdande inför publik direkt eller ge-

nom ljud- eller bildupptagning,

idrottsman: den som utövar idrottslig verksamhet,

artistföretag: fysisk eller juridisk person som utan att vara arrangör mot

ersättning tillhandahåller artist eller idrottsman,

arrangör: fysisk eller juridisk person som anordnar tillställning med artis-

tisk eller idrottslig verksamhet,

svenskt fartyg: sådant svenskt handelsfartyg som avses i 1 § lagen

(1958:295) om sjömansskatt eller sådant utländskt handelsfartyg som avses

i punkt 1 av anvisningarna till nämnda paragraf.

Skattskyldighet

4 § Skattskyldiga är fysiska personer som är bosatta utomlands och juridiska

personer som är hemmahörande i utlandet och som uppbär enligt denna lag

skattepliktig inkomst.

5 § Skattskyldighet föreligger inte för en artist eller idrottsman, om han upp-

bär inkomsten från ett artistföretag som är hemmahörande i utlandet.

Sådana personer som avses i 69 § kommunalskattelagen (1928:370) är inte

skattskyldiga enligt denna lag.

Betalningsskyldighet

6 § Ansvarig för betalning av särskild inkomstskatt är den som är redovis-

ningsskyldig enligt 14 §.

Betalningsskyldigheten för den som har att betala annans skatt får efterges

av beskattningsmyndigheten, om särskilda skäl föreligger.

Skattepliktig inkomst Prop.

7 § Skattepliktig inkomst för artist, idrottsman eller artistföretag är kontant 1990/91:159

ersättning eller annat vederlag som uppbärs från Sverige för artistisk eller

idrottslig verksamhet som bedrivs i Sverige eller på svenskt fartyg.

Skattepliktig inkomst för arrangör är de inkomster i form av biljettintäk-

ter, reklamintäkter eller andra intäkter av en tillställning i Sverige eller på

svenskt fartyg som arrangören uppbär.

8 § Från skatteplikt enligt denna lag undantas

1. frivilliga betalningar som gatumusikanter och liknande får,

2. inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fast driftställe i Sve-

rige,

3. inkomst av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av

materiella eller immateriella tillgångar,

4. inkomst som är undantagen från beskattning på grund av överenskom-

melse eller beslut som avses i 72 § kommunalskattelagen (1928:370),

5. vederlag för nödvändig resa eller transport samt förmån av kost och logi

i samband med inkomsternas förvärvande eller för styrkta kostnader härför,

6. ersättning i annan form än kontanter och därmed likställt vederlag, om

det sammanlagda värdet från en utbetalare under en redovisningsperiod

uppgår till högst 0,03 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-

ring, avrundat till närmaste hundratal kronor.

Vid tillämpning av första stycket 3 skall ersättning från ljudradio eller tele-

vision anses som inkomst av royalty eller periodvis utgående avgift till den

del den inte avser förstagångssändning från sändare här i riket.

Skattesats

9 § Särskild inkomstskatt tas ut med 15 procent av den skattepliktiga inkoms-

ten.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skatten bortfaller.

Beskattningsmyndighet m.m.

10 § Riksskatteverket är beskattningsmyndighet enligt denna lag.

11 § Hos beskattningsmyndigheten skall det finnas ett allmänt ombud som

för det allmännas talan hos förvaltningsdomstol i mål enligt denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser det all-

männa ombudet och ersättare för denne.

Skatteavdrag m.m

12 § Den som betalar ut ersättning till artist, idrottsman eller artistföretag,

som för mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra

skatteavdrag för betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt.

Åtnjuter mottagaren jämte kontant belopp andra skattepliktiga förmåner,

skall skatteavdraget för dessa beräknas med tillämpning av 8 § uppbördsla-

gen (1953:272).

Om den kontanta ersättningen inte är så stor att föreskrivet avdrag kan

göras, är utbe talaren betalningsansvarig för mellanskillnaden så som om

skatteavdrag gjorts.

Har den som har att vidkännas skatteavdrag för särskild inkomstskatt en-

ligt denna lag att betala kvarstående skatt, som har debiterats året före det år

skatteavdraget skall göras, är utbetalaren skyldig att vid utbetalningen göra

avdrag också för den kvarstående skatten, om han erhållit beslut av skatte-

myndigheten om detta. Betalningen av den kvarstående skatten skall ske i

enlighet med vad som sägs i 39 § 1 mom. andra stycket tredje och fjärde

meningarna uppbördslagen och i övrigt enligt punkterna 3 och 4 av anvis-

ningarna till 39 § uppbördslagen i tillämpliga delar.

Prop.

1990/91:159

13 § Om det belopp som betalas ut inte är så stort att skatteavdrag kan göras

för både särskild inkomstskatt och den kvarstående skatt som belöper på ut-

betalningstillfället skall det belopp som kan innehållas i första hand anses

avse den särskilda inkomstskatten.

Uppbörd av skatt

14 § Särskild inkomstskatt enligt denna lag skall redovisas och inbetalas till

beskattningsmyndigheten av den som har att göra skatteavdrag enligt 12 §

senast den 18 i månaden efter den då den skattepliktiga ersättningen har be-

talats ut till artisten, idrottsmannen eller artistföretaget och av arrangör, se-

nast den 18 i månaden efter den då tillställningen ägt rum.

I de fall en betalningsmottagare är företrädare för en grupp av artister eller

idrottsmän utan att vara ett artistföretag lämnas uppgift om inkomstens och

skattens fördelning på medlemmar i gruppen.

Redovisning enligt denna paragraf skall lämnas på heder och samvete

samt skrivas på blankett enligt fastställt formulär.

Om redovisning av innehållen kvarskatt gäller 55 § 2 mom. uppbördslagen

(1953:272).

15 § Av redovisning enligt 14 § skall för artist, idrottsman och artistföretag

framgå

1. utbetalarens namn, adress och person- eller organisationsnummer,

2. namn, adress och hemvistland för den artist, idrottsman eller det artist-

företag som redovisningen gäller,

3. tid och plats för den verksamhet för vilken ersättning har utgått samt

verksamhetens art,

4. tidpunkt för utbetalning av ersättning och

5. skatteavdraget.

Av redovisning enligt 14 § skall för arrangör framgå

1. arrangörens namn, adress och hemvistland,

2. tid och plats för de tillställningar som redovisningen avser och

3. skatten.

16 § Om en inkomst på grund av bestämmelsen i 8 § 4 inte är skattepliktig är

utbetalaren ändå skyldig att lämna redovisning.

17 § Den som betalar ut ersättning skall vid varje utbetalningstillfälle lämna

mottagaren kvitto som utvisar skattepliktig inkomst och att skatteavdrag

gjorts. Om det utbetalda beloppet avser flera personer lämnas kvitto till var

och en.

18 § Beskattningsmyndigheten skall övervaka att den som är redovisnings-

skyldig enligt 14 § behörigen fullgör sina skyldigheter.

Beskattningsmyndigheten skall på begäran lämna besked i frågor, som an-

går skyldigheten att verkställa skatteavdrag, beräknandet av sådant avdrag

eller tillämpning i övrigt av bestämmelserna i 12—16 §§.

Skönstaxering

19 § Har den som är skyldig att lämna redovisning enligt 14 § underlåtit att

fullgöra denna skyldighet och har underlåtenheten medfört att skatt inte be-

talats eller betalats med för lågt belopp eller föreligger annars grundad an-

ledning att anta att skatt inte betalats eller betalats med för lågt belopp, skall

beskattningsmyndigheten besluta om den skatt som skall betalas. Därvid får

underlaget för beskattningsbeslutet bestämmas efter skälig grund.

Beskattningsmyndighetens beslut skall meddelas före utgången av det

sjätte året efter det kalenderår under vilket det uppbördsår, då skatten rätte-

ligen skulle ha redovisats, har gått ut.

Återbetalning av skatt

20 § Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna

lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för

mycket.

Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattningsmyndig-

heten senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då inkomsten

uppbars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning

om att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden.

På vad som återbetalas enligt första stycket utgår ränta enligt vad som

föreskrivs i 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). I övrigt gäller i tillämp-

liga delar vad som sägs i 68 § 6 mom. uppbördslagen.

Överklaganden m.m.

21 § Den skattskyldige, den som är redovisningsskyldig enligt 14 § och det

allmänna ombudet får överklaga beslut av beskattningsmyndigheten enligt

denna lag hos kammarrätten.

22 § Vid överklagande gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 8 kap. lagen

(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Med beskattningsår

avses därvid det år under vilket ersättningen har betalats ut.

Prop.

1990/91:159

Övrigt

23 § I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs

om anstånd med inbetalning av skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd i 52§, om

förseningsavgift i 54§ 2 och 3 mom., om indrivning m.m. i 57a-59 och

61—64§§, om avkortning och avskrivning av skatt i 65—67 §§, om rätt att

taga del av preliminär självdeklaration m.m. i 73 §, om arbetsgivares ansva-

righet för arbetstagares skatt m.m. i 77, 77 a och 78 §§, om straffbestämmel-

ser m.m. i 79, 80, 81 och 83 §§, om omprövning m.m. i 84-94 §§, om beslut

om särskilda debiteringsåtgärder i 95 § samt om överklagande m.m. i 97, 99

och 103§§ uppbördslagen (1953:272). Vad som där sägs om arbetsgivare

skall då gälla den som är redovisningsskyldig enligt 14 § denna lag och vad

som där sägs om skattemyndighet skall gälla riksskatteverket. Med upp-

bördsdeklaration avses enligt denna lag redovisning enligt 14 §. Beslut om

anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne.

24 § Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum för skatt som tas ut

enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Genom lagen upphävs lagen (1908:128 s.l) om bevillningsavgifter för sär-

skilda förmåner och rättigheter samt kungörelsen (1913:380) om rätt för den Prop.

som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning m.m. 1990/91:159

i Sverige. Beträffande verksamhet som anordnas av en arrangör under en

sammanhängande tidsperiod och avser tid både före och efter lagens ikraft-

trädande skall - om den skattskyldige så yrkar - äldre bestämmelser äga till-

lämpning för verksamheten under hela perioden.

2 Förslag till Prop.

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 1990/91:159

Härigenom föreskrivs att 54 § och punkt 3 b av anvisningarna till 32 § kom-

munalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

b) i utlandet bosatt person:

för sådan inkomst, som avses i la-

gen (1991:000) om särskild inkomst-

skatt för utomlands bosatta artister

m.fl. och som inte är undantagen

från skatteplikt enligt 8§ 2 och 3

nämnda lag;

54 §’

Från skattskyldighet frikallas:

a) medlem av konungahuset:

för av staten anvisat anslag;

b) i utlandet bosatt person:

för sådan inkomst, för vilken av-

gift enligt lagen om bevillningsavgif-

ter för särskilda förmåner och rättig-

heter skall erläggas eller beträffande

vilken befrielse från sådan avgift

skall åtnjutas jämlikt särskilt stad-

gande i samma lag;

c) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen

(1979:1152):

för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan

användning som gör att byggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen

skall indelas som specialbyggnad, dock ej kommunikationsbyggnad, distri-

butionsbyggnad eller reningsanläggning;

d) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen:

för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan

egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum;

f) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit

avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av annan anställning

där än anställning ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt

luftfartyg:

för inkomst av anställningen i den omfattning som anges i punkt 3 av anvis-

ningarna.

Av 70 § framgår att personer som där avses är frikallade från skattskyldig-

het för vissa inkomster.

(Se vidare anvisningarna)

Anvisningar till

32 §

3 b. 2 Som exempel på personalvårdsförmåner enligt 32 § 3e mom. första

stycket kan följande nämnas:

förfriskningar och annan enklare

förtäring i samband med arbetet

som inte kan anses som måltid,

sedvanliga rabatter vid inköp av

varor och tjänster som ingår i arbets-

givarens ordinarie utbud,

möjlighet till enklare slag av mo-

förfriskningar och annan enklare

förtäring i samband med arbetet

som inte kan anses som måltid,

sedvanliga rabatter vid inköp av

varor och tjänster som ingår i arbets-

givarens ordinarie utbud eller i ett

annat företags ordinarie utbud om

1 Senaste lydelse 1990:650.

2 Senaste lydelse 1987:1303.

Nuvarande lydelse

tion och annan friskvård om

den utövas inom en anläggning

som regelbundet disponeras av ar-

betsgivaren eller en till arbetsgiva-

ren anknuten personalstiftelse,

den utövas enligt abonnemang

som tecknats av arbetsgivaren och

betalas direkt av denne till anlägg-

ningens innehavare,

den är av kollektiv natur eller

den i andra fall i ringa omfattning

utövas av den anställde.

Föreslagen lydelse

företaget är närstående arbetsgiva-

rens företag och varorna eller tjäns-

terna har ett nära samband med ar-

betsgivarens verksamhet,

möjlighet till enklare slag av mo-

tion och annan friskvård om

den utövas inom en anläggning

som regelbundet disponeras av ar-

betsgivaren eller en till arbetsgiva-

ren anknuten personalstiftelse,

den utövas enligt abonnemang

som tecknats av arbetsgivaren och

betalas direkt av denne till anlägg-

ningens innehavare,

den är av kollektiv natur eller

den i andra fall i ringa omfattning

utövas av den anställde.

Prop.

1990/91:159

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 såvitt avser ändringen i 54 §.

Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om sådan inkomst för

vilken avgift enligt lagen (1908:128 s.l) om bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från

sådan avgift skall medges enligt särskilt stadgande i samma lag.

Ändringen av punkt 3 b av anvisningarna till 32 § träder i kraft den 1 juli

1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.

3 Förslag till Prop.

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 1990/91:159

Härigenom föreskrivs att 27 § 2 mom. och 68 § 5 mom. uppbördslagen

(1953:272)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §

2 mom. 2 Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas:

1) debiterad preliminär B-skatt;

2) sådan preliminär A-skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare i strid

mot denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser underlåtit

att innehålla genom skatteavdrag och som till följd härav fastställts till betal-

ning;

3) annan än under 1) och 2) avsedd preliminär skatt, som av den skattskyl-

dige erlagts; samt

4) överskjutande ingående mervärdeskatt.

Vid debitering av slutlig skatt

skall skattskyldig också gottskrivas

särskild inkomstskatt som betalats

enligt lagen (1991:000) om särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta

för tid under beskattningsåret då

den skattskyldige varit bosatt i Sve-

rige eller stadigvarande vistats här.

Vid debitering av slutlig skatt

skall skattskyldig också gottskrivas

särskild inkomstskatt som betalats

enligt lagen (1991:000) om särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta

samt enligt lagen (1991:000) om sär-

skild inkomstskatt för utomlands bo-

satta artister m.fl. för tid under be-

skattningsåret då den skattskyldige

varit bosatt i Sverige eller stadigva-

rande vistats här.

68 §

5 mom. 3 Vad i 3 och 4 mom. sägs

äger motsvarande tillämpning, då

den som är berättigad att återbe-

komma skatt har att erlägga sjö-

mansskatt, bevillningsavgift för sär-

skilda förmåner och rättigheter sär-

skild inkomstskatt för utomlands bo-

satta eller kupongskatt.

I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

5 mom. Vad i 3 och 4 mom. sägs

äger motsvarande tillämpning, då

den som är berättigad att återfå skatt

har att betala sjömansskatt, särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta,

särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta artister m.fl. eller kupong-

skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser gäller

dock fortfarande i fråga om bevillningsavgifter som skall uppbäras enligt be-

stämmelserna i lagen (1908:128 s.l) om bevillningsavgifter för särskilda för-

måner och rättigheter.

1 Lagen omtryckt 1991:97.

2 Nuvarande lydelse enligt prop. 1990/91:107 om beskattning av inkomst av tjänst från

Sverige m.m.

3 Nuvarande lydelse enligt prop. 1990/91:107 om beskattning av inkomst av tjänst från

Sverige m.m.

Prop.

1990/91:159

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter 1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. ersättning för vilken skall beta-

las särskild inkomstskatt enligt lagen

(1991:000) om särskild inkomstskatt

för utomlands bosatta artister m.fl.,

2 kap.

4 § 2

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte upp-

gått till 1 000 kronor,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn

eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar

sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap.

16 § eller 4 kap. 18 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken

bevillningsavgift har erlagts enligt la-

gen (1908:128) om bevillningsavgif-

ter för särskilda förmåner och rättig-

heter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i

hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid

inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetsta-

gare haft att täcka med ersättningen,

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilför-

svarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpen-

ning,

8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte

räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring,

9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet

är av utländsk nationalitet,

10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947) om

beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör

skattepliktig intäkt,

11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring,

12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattela-

gen (1928:370),

13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen (1990:659) om

särskild löneskatt utgör underlag för nämnda skatt,

14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell för-

ening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och

som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersätt-

ningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt

lagen om allmän försäkring.

Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan

1 Lagen omtryckt 1989:633.

2 Senaste lydelse 1991:121.

10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop.

beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från ar- 1990/91:159

betsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som rege-

ringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kost-

nader i viss verksamhet.

I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall

föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen

(1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

11

5 Förslag till Prop.

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- 1990/91:159

och avgiftsprocessen

Härigenom föreskrivs att 1 § bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte-

och avgiftsprocessen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Denna lag är tillämplig vid revi-

sion eller annan granskning för fast-

ställande av tull, annan skatt eller

avgift enligt lagen (1908:128 s 1) om

bevillningsavgifter för särskilda för-

måner och rättigheter, uppbördsla-

gen (1953:272), taxeringslagen

(1990:324), lagen (1958:295) om sjö-

mansskatt, lagen (1968:430) om

mervärdeskatt, kupongskattelagen

(1970:624), vägtrafikskattelagen

(1973:601), tullagen (1973:670), la-

gen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter, lagen

(1984:404) om stämpelskatt vid in-

skrivningsmyndigheter, lagen

(1984:405) om stämpelskatt på ak-

tier, lagen (1984:668) om uppbörd

av socialavgifter från arbetsgivare,

lagen (1986:1225) om tillfällig för-

mögenhetsskatt för livförsäkrings-

bolag, understödsföreningar och

pensionsstiftelser, tullagen

(1987:1065) och vägtrafikskattela-

gen (1988:327).

Denna lag är tillämplig vid revi-

sion eller annan granskning för fast-

ställande av tull, annan skatt eller

avgift enligt lagen (1908:128 s 1) om

bevillningsavgifter för särskilda för-

måner och rättigheter, uppbördsla-

gen (1953:272), taxeringslagen

(1990:324), lagen (1958:295) om sjö-

mansskatt, lagen (1968:430) om

mervärdeskatt, kupongskattelagen

(1970:624), vägtrafikskattelagen

(1973:601), tullagen (1973:670), la-

gen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter, lagen

(1984:404) om stämpelskatt vid in-

skrivningsmyndigheter, lagen

(1984:405) om stämpelskatt på ak-

tier, lagen (1984:668) om uppbörd

av socialavgifter från arbetsgivare,

lagen (1986:1225) om tillfällig för-

mögenhetsskatt för livförsäkrings-

bolag, understödsföreningar och

pensionsstiftelser, tullagen

(1987:1065), vägtrafikskattelagen

(1988:327), lagen (1991:000) om sär-

skild inkomstskatt för utomlands bo-

satta och lagen (1991:000) om sär-

skild inkomstskatt för utomlands bo-

satta artister m.fl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1990:366.

12

6 Förslag till Prop.

Lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617) 1990/91:159

Härigenom föreskrivs att 21 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 §’

Barn under femton år må ej medverka vid offentlig cirkusföreställning,

tivoli- och marknadsnöjen eller därmed jämförlig offentlig tillställning.

Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag, om deltagandet kan anses icke

menligt inverka på barnets andliga eller fysiska hälsa.

Vid offentlig tillställning må ej förekomma hypnotiska eller därmed likar-

tade experiment, med mindre socialstyrelsen funnit det kunna ske utan

våda.

Om filmförevisning vid offentlig

tillställning, tävling med fordon på

väg, tävling eller uppvisning med

luftfartyg samt om tillställning, för

vilken bevillningsavgift för särskilda

förmåner och rättigheter skall utgå,

gälla särskilda föreskrifter utöver

bestämmelserna i denna stadga.

Om filmförevisning vid offentlig

tillställning, tävling med fordon på

väg, tävling eller uppvisning med

luftfartyg, gälla särskilda föreskrif-

ter utöver bestämmelserna i denna

stadga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1982:344.

13

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna

sammankomster

Prop.

1990/91:159

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1956:618) om allmänna samman-

komster skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §>

Vid allmän sammankomst, som ej utgör led i undervisningen vid högre

läroanstalt, må ej förekomma hypnotiska eller därmed likartade experi-

ment, med mindre socialstyrelsen funnit det kunna ske utan våda.

Om biografföreställning och om

allmän sammankomst, för vilken be-

villningsavgift för särskilda förmåner

och rättigheter skall utgå, gälla sär-

skilda föreskrifter utöver bestäm-

melserna i denna lag.

Om biografföreställning gäller

särskilda föreskrifter utöver bestäm-

melserna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1976:1005.

14

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa

fall från artistersättning m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa fall

från artistersättning m.m. skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:159

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Bestämmelserna i 1 § gäller inte,

om skatt tas ut enligt lagen

(1991:000) om särskild inkomstskatt

för utomlands bosatta artister m.fl.

Bestämmelserna i 1 § gäller inte,

om bevillningsavgift tas ut enligt la-

gen (1908:128 s. 1) om bevillningsav-

gifter för särskilda förmåner och rät-

tigheter eller om befrielse frän sådan

avgift skall åtnjutas enligt bestäm-

melse i samma lag.

Utges ersättning som avses i 1 § av fysisk person eller dödsbo, skall preli-

minär A-skatt betalas endast om ersättningen utgör omkostnad i rörelse.

Riksskatteverket får medge att preliminär A-skatt inte skall betalas för

ersättning som tillkommer viss juridisk person.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser gäller

dock fortfarande i fråga om ersättning beträffande vilken avgift tas ut enligt

bestämmelserna i lagen (1908:128 s. 1) om särskilda förmåner och rättighe-

ter eller om befrielse från sådan avgift skall åtnjutas enligt bestämmelse i

samma lag.

15

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid

återbetalning av skatter och avgifter

Prop.

1990/91:159

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetal-

ning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §‘

Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas eller

annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. uppbördslagen (1953:272),

2. lagen (1958:295) om sjömansskatt,

3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt med undantag av 76 a §,

4. tullagen (1973:670), tullförordningen (1973:979), lagen (1973:981) om

frihet från införselavgift, tullagen (1987:1065), lagen (1987:1069) om tullfri-

het m.m. eller lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel,

5. lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa

uppdragsersättningar,

6. lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691)

om socialavgifter eller lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare,

7. lagen (1984:151) om punktskat-

ter och prisregleringsavgifter eller

författning som anges i lkap. 1 §

första stycket samma lag, i de fall då

utbetalningen ankommer på riks-

skatteverket, eller

8. lagen (1974:992) om nedsätt-

ning av allmän energiskatt.

1. lagen (1984:151) om punktskat-

ter och prisregleringsavgifter eller

författning som anges i lkap. 1 §

första stycket samma lag, i de fall då

utbetalningen ankommer på riks-

skatteverket,

8. lagen (1974:992) om nedsätt-

ning av allmän energiskatt,

9. lagen (1991:000) om särskild in-

komstskatt för utomlands bosatta, el-

ler

10. lagen (1991:000) om särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta

artister m.fl.

Vad som sagts i första stycket 7 gäller inte utbetalning enligt 27 § lagen

(1957:262) om allmän energiskatt, 6 § lagen (1961:372) om bensinskatt och

13 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1987:1196.

16

10 Förslag till Prop.

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt 1990/91:159

Härigenom föreskrivs att 1 § 1 mom. lagen (1958:295)' om sjömansskatt

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

1 mom. 2 Sjömansskatt enligt denna lag skall erläggas av sjöman för in-

komst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst

100, vilket huvudsakligast nyttjas i sådan närfart eller fjärrfart, som i 2 §

sägs.

Sjömansskatt skall icke erläggas

av sjöman ombord på svenskt han-

delsfartyg i fart inom landet huvud-

sakligen i hamnar eller på floder, ka-

naler eller insjöar eller inomskärs

vid kusterna eller i Kalmarsund

Sjömansskatt skall icke erläggas

av sjöman ombord på svenskt han-

delsfartyg i fart inom landet huvud-

sakligen i hamnar eller på floder, ka-

naler eller insjöar eller inomskärs

vid kusterna eller i Kalmarsund

(inre fart) utom i fall som avses i 7 §

2 mom. andra stycket.

(inre fart) utom i fall som avses i 7 §

2 mom. andra stycket. Sjömansskatt

skall icke heller erläggas för sådan er-

sättning avses i lagen (1991:000) om

särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta artister m.fl. och som inte är

undantagna från skatteplikt enligt 8 §

2 och 3 nämnda lag.

Den som för redarens räkning tjänstgör som kontrollant under fartygs

byggande eller biträder vid fartygets utrustning för att senare tillträda befatt-

ning på fartyget skall erlägga sjömansskatt för inkomsterna under kontrol-

lant- eller utrustningstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

2 Senaste lydelse 1982:255.

17

2 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 159

Vissa inkomster från artistisk verksamhet skall undantas från beskattning.

Från skattepliktig inkomst undantas vidare ersättning för resor och transpor-

ter. Ersättning för kost och logi eller värdet av fri sådan förmån är skatteplik-

tig

Avdrag för kostnader skall enligt kommitténs förslag medges antingen i

form av schablonavdrag (30 % av skattepliktig inkomst vid betalning till ar-

tist eller 50 % vid betalning till artistföretag) eller, efter särskild ansökan,

för faktiska kostnader nedlagda i Sverige. Särskilda regler skall gälla när ar-

tistisk verksamhet bedrivs i egen regi av utländska artister eller andra ut-

ländska personer.

Skattesatsen föreslås av kommittén bli 30 % av beskattningsbar inkomst,

dvs. den skattepliktiga inkomsten minskad med kostnadsavdrag.

Den särskilda inkomstskatten föreslås i sin helhet tillfalla staten.

1.4 Remissinstansernas inställning i stort till

artistbeskattningskommitténs betänkande

Förslaget har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Myndighe-

terna är i stort positiva till förslaget, men föreslår språkliga och redaktionella

ändringar i lagförslagen.

Stiftelsen Svenska institutet och statens kulturråd understryker vikten av att

de institutioner och andra arrangörer som berörs av förslaget kompenseras

för sina ökade kostnader. Statens kulturråd påpekar att avtal med utländska

artister ofta gäller nettogage, dvs. ersättning efter skatt. Detta innebär att

skatten i stor utsträckning kommer att drabba arrangörerna. Kostnaderna

kommer att öka för en lång rad arrangörer som anlitar utländska artister.

Vidare hänvisar statens kulturråd till dubbelbeskattningsavtal med vissa län-

der (främst utvecklingsländer och östländer) som innebär att ersättning som

utgår inom ramen för kulturellt utbyte mellan Sverige och annat land undan-

tas från beskattning. Detsamma gäller ersättningar som till viss del betalas

av offentlig institution eller myndighet i artistens hemland och ersättningar

till artister som är anställda av främmande stat. Statens kulturråd påpekar

att detta kan leda till att artistengagemangen förskjuts mot dessa länder.

Representanter för arrangörer inom kulturlivet och andra företrädare för

kulturlivet är nästan alla kritiska till förslaget. De synpunkter som Svenska

institutet och statens kulturråd lämnat om ökade kostnader och förskjut-

ningen mot artister från öststaterna betonas. Ett antal arrangörer menar att

kulturverksamhet som åtnjuter samhällets stöd bör undantas. Folkparkernas

Centralorganisation och Cirkusakademien pekar speciellt på att cirkusar bör

undantas.

Musiketablissementets förening (MEF) och Ema-Telstar tillstyrker försla-

get i stort. De anför dock att kostnader i utlandet bör vara avdragsgilla.

Ema-Telstar anser att dispensmöjligheten bör finnas kvar för sådan musik-

form, t. ex. jazz, som ej har ett naturligt kommersiellt syfte.

Svenska Musikerförbundet och Svenska Teaterförbundet är också i huvud-

sak positiva till förslaget. De anser dock att skattesatsen bör vara 40 %.

Riksidrottsförbundet avstyrker kommitténs förslag. Förbundet pekar på

de ökade kostnader som förslaget innebär. Vidare framhålls att förslaget in-

nebär ökad administrativ belastning för idrottsrörelsen.

Prop.

1990/91:159

20

2 Ny lag om beskattning av utomlands bosatta

artister m.fl.

2.1 Allmänna synpunkter på beskattning av utomlands

bosatta artister och idrottsmän

2.1.1 Inledning

Reglerna för beskattning av utomlands bosatta (utländska) artister är både

sakligt och formellt föråldrade. Artistbeskattningskommitténs förslag inne-

bär att en nödvändig modernisering av regelsystemet företas. Det finns an-

ledning att vid de fortsatta övervägandena utgå från kommitténs förslag.

Vissa ändringar i förhållande till förslaget bör dock göras.

Reglerna för beskattning av utländska artister bör vara enkla och klara.

Beskattningen bör vara neutral gentemot beskattningen av svenska artister.

Systemet bör inte vara svårt att hantera för artister, artistföretag och myndig-

heter. Möjligheterna till skatteflykt bör minimeras.

Mot denna bakgrund är ett källskattesystem, åtskilt från beskattningen av

inhemska skattskyldiga och utan deklaration och taxering i efterhand, det

mest ändamålsenliga sättet att beskatta utländska artister som framträder i

Sverige. Skälen för detta är följande. Beskattningen måste ske så snabbt som

möjligt. Utbetalare av ersättning måste ansvara för att skatten betalas, efter-

som artisten i allmänhet har lämnat landet innan ett skattekrav kan riktas

mot honom. Möjligheterna att få de skattskyldiga att lämna deklaration med

styrkta uppgifter om kostnadsavdrag m.m. är inte stora. Lagstiftningen om

beskattning av inhemska, obegränsat skattskyldiga bör inte belastas med yt-

terligare komplicerade regler. Kommittén har också föreslagit att utländska

artister skall beskattas på detta sätt.

Jag vill i detta sammanhang nämna att regeringen denna dag också beslu-

tat om en proposition till riksdagen om beskattning av inkomst av tjänst från

Sverige m.m. (prop 1990/91:107) som innebär uttag av en definitiv källskatt

för utomlands bosatta enligt ett förfarande som i sina huvuddrag är det-

samma som i de förslag jag här lägger fram. Det förstnämnda förslaget inne-

bär att utomlands bosatta beskattas för inkomst av tjänst från Sverige med

en statlig definitiv källskatt på 25 % fr.o.m. år 1992. Kostnadsavdrag medges

inte och deklarationsskyldigheten för inkomst av tjänst upphör för den som

är bosatt utomlands.

Lagrådet har vid sin granskning av de till lagrådet remitterade lagförslagen

funnit att förslaget till lag om särskild inkomstskatt för utländska artister

m.fl. har ett sådant samband med förslaget till lag om särskild inkomstskatt

för utomlands bosatta att lagarna bör samordnas. Ett utkast till en gemen-

sam lag har upprättats av lagrådet. Lagrådet har angivit att ett alternativ till

en gemensam lag är att ge de båda lagarna en så långt möjligt enhetlig ut-

formning.

Liksom lagrådet anser jag att en närmare samordning bör ske av de två

lagarna. När det gäller hur en sådan samordning bör ske gör jag följande

bedömning. Beträffande arbetstagare som vistas tillfälligt i Sverige under så-

dana förhållanden att skattskyldighet föreligger anser jag det vara av största

Prop.

1990/91:159

21

2.2 Skattskyldighet m.m.

Prop.

1990/91:159

Mitt förslag: Skattskyldigheten enligt lagen om särsk. 1 inkomstskatt

för utomlands bosatta artister m. fl. (LSI) skall omfatt; utomlands bo-

satt artist och idrottsman samt artistföretag och arrangör hemmahö-

rande eller bosatt i utlandet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén

gör dock ingen terminologisk skillnad mellan artister och idrottsmän. Vidare

föreslår kommittén att med utländsk skall såvitt gäller fysisk person förstås

den som inte är kyrkobokförd här i riket.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser''' Istyrker förslaget eller läm-

nar det utan erinran i denna del. Krit ; k riktas >ock av några remissinstanser

mot bl.a. vissa av de definitioner kommittén föreslagit.

Skälen för mitt förslag

Artistbegreppet

Med artist avses den som utövar artistisk verksamhet. Begreppen artist och

artistisk verksamhet är centrala och av avgörande betydelse för tillämp-

ningen. De måste därför belysas närmare.

Utgångspunkten bör härvid vara uttryckens betydelse i normalt språk-

bruk. Efter mönster från 4 § 1 mom. BevL och 3 § lagen (1990:328) om skat-

teavdrag i vissa fall från artistersättning m.m. kan man dock i den nya lagen

genom en uppräkning av olika artistiska uttrycksformer beskriva de vanli-

gaste formerna för artistisk verksamhet. Definitionen återfinns i 3 § i lagför-

slaget.

För att förebygga gränsdragningsproblem kan det finnas anledning att här

kommentera dels föredrags- och föreläsningsverksamhet, dels gudstjänster

och andra religiösa uttrycksformer med artistiska inslag.

Ren undervisnings- eller bildningsverksamhet resp, andaktsutövning skall

inte ge upphov till skattepliktig inkomst enligt LSI.

Det förekommer emellertid att en artist under ett engagemang både un-

dervisar och ger en konsert. I ett sådant fall skall den del av ersättningen som

avser undervisningen inte beskattas enligt LSI. Konsertdelen däremot skall

beskattas om ersättningen uppbärs härifrån. Om det av avtalet mellan par-

terna inte går att utläsa hur ersättningen skall fördelas måste en uppskattning

göras av hur stor del av ersättningen som belöper på konsertdelen resp, un-

dervisningsdelen. Detta kan också bli aktuellt i de fall fördelningen i avtalet

av ersättningen på undervisningsdel resp, konsertdel är orimlig. Bedöm-

ningen får i sådana fall göras efter vad som är rimligt och skäligt.

Det förekommer också att ett uppträdande sker på sådant sätt och i sådant

sammanhang att det är svårt att avgöra om det är fråga om konsert eller före-

drag eller deltagande i andaktsutövning. I dessa fall bör bedömningen ske

utifrån en huvudsaklighetsprincip. En föreläsning kan t. ex. vara uppblan-

24

dad med ett antal sånginslag. I tveksamma fall får man söka ledning i vad

som framstår som det huvudsakliga syftet med föreställningen eller vad som

är den framträdandes yrke eller normala sysselsättning.

Vad gäller gränsdragningen mellan andakt och konsert är avsikten att

eventuell inkomst från deltagande i själva andaktsutövandet inte skall be-

skattas enligt LSI. Om en artist i sin egenskap av artist framträder vid en

andakt med t. ex. ett sångnummer bör ersättningen till artisten beskattas en-

ligt LSI. Om artisten däremot deltar som ledare för andakten, läser en be-

traktelse eller liknande eller håller en predikan kan han inte anses bedriva

artistisk verksamhet.

Framträdandet skall ske inför publik som antingen är personligen närva-

rande eller kan se eller lyssna till framträdandet med hjälp av ljud- eller bild-

upptagning.

Alla som framträder med artistisk verksamhet på t. ex. en scen skall om-

fattas av lagen. Utanför faller scenpersonal och tekniska biträden. Det-

samma gäller sådana kategorier som regissörer och koreografer. Det skulle

av inte minst praktiska skäl för både skattskyldiga, arrangörer och beskatt-

ningsmyndigheten vara enklare om beskattning enligt LSI kunde omfatta

samtliga som medverkar i t. ex. en utländsk artistgrupp. Fördelning av er-

sättning på deltagarna inför skatteberäkningen skulle då kunna ske på ett

smidigt sätt. Det förhållandet att en del av gruppens medlemmar inte omfat-

tas av LSI och kanske över huvud taget inte är skattskyldiga i Sverige kan

leda till tvistigheter beträffande hur fördelningen skall göras. Reglerna i

OECD:s modellavtal, som många av de svenska dubbelbeskattningsavtalen

är anpassade till, och i övriga avtal ger dock inte utrymme för en anpassning

i detta avseende. Avtalstexterna medger således inga undantag från kravet

på personligt framträdande på scen e.d.

Det ligger i sakens natur att beskattningsmyndigheten vid sin bedömning

av frågan om artistisk verksamhet föreligger och vilka personer som skall

beskattas enligt LSI i stor utsträckning får lita på de uppgifter och den be-

dömning som görs av utbetalaren eller arrangören.

Det kan påpekas att ersättning som i enlighet med vad jag angett i det

föregående inte blir skattepliktig enligt LSI i stället kan bli skattepliktig en-

ligt de i annat sammanhang föreslagna reglerna om beskattning av inkomst

av tjänst från Sverige.

Idrottsman

I utländsk rätt innefattas i många fall inkomster av idrottslig verksamhet i

regelsystemet för artistbeskattningen. Även OECD:s modellavtal innefattar

sådana inkomster. Jag kan för min del inte finna att det föreligger bärande

skäl för att undanta idrottslig verksamhet från beskattning. Det kan dock

vara av visst värde att hålla isär begreppen artistisk resp, idrottslig verksam-

het.

Det bör i regel vara lätt att bestämma om idrottslig verksamhet föreligger

eller inte. Med idrottslig verksamhet avses här framträdanden inför publik,

direkt eller genom radio- och TV-inspelning, vid tävling eller uppvisning. I

de fall gränsdragningsfrågor uppkommer torde inkomsterna ofta ändå vara

Prop.

1990/91:159

25

ländska arrangörer i skatteundandragande syfte. Jag delar denna bedöm-

ning.

De lagregler jag föreslår för denna typ av verksamhet ansluter sig så nära

som möjligt till bestämmelserna för utländska medverkande artister och för

artistföretag.

Med begreppet arrangör bör avses den som anordnar tillställning med ar-

tistisk eller idrottslig verksamhet (3 § i förslaget till LSI). Vad jag anfört ovan

om beskattning av utländskt artistföretags egen vinst äger motsvarande till-

lämpning vid beskattning av utländsk arrangör.

Fysisk person bosatt utomlands och juridisk person hemmahörande i

utlandet

Kommittén föreslår att kyrkobokföringen skall vara avgörande för om skatt-

skyldighet skall föreligga enligt LSI. Som skäl för att inte använda bosätt-

ningsbegrepp som används i kommunalskattelagen (1928:370), KL, anför

kommittén att tillämpning av begreppen ”stadigvarande vistelse” och ”vä-

sentlig anknytning” ofta kräver ingående och tidskrävande utredningar.

Gränsdragningsproblemen är många och svårbemästrade och begreppen an-

ses därför inte passa in i ett system med definitiv källskatt som kräver enkel-

het och snabbhet. Kommittén anser att besvärliga bosättningsregler bör und-

vikas inte minst av hänsyn till de utbetalare som skall göra skatteavdrag.

Enligt min mening talar emellertid starka principiella och praktiska skäl

för att samma bosättningsbegrepp används i LSI som i övrig skattelagstift-

ning. Det av kommittén föreslagna bosättningsbegreppet används inte i öv-

rig intern skattelagstiftning och inte heller i de dubbelbeskattningsavtal som

Sverige har slutit med andra länder. Jag kan därför inte ansluta mig till kom-

mitténs förslag utan anser i likhet med riksskatteverket att samma bosätt-

ningsbegrepp skall användas som i KL. Med utomlands bosatt fysisk person

bör därför förstås den som inte är bosatt eller stadigvarande vistas i riket.

Med utländsk juridisk person avses enligt 16 § 2 mom. SIL association,

som enligt lagstiftningen i den stat där den är hemmahörande kan förvärva

rättigheter, ikläda sig skyldigheter och föra talan inför domstolar och andra

myndigheter och över vilkens förmögenhetsmassa de enskilda delägarna inte

fritt kan förfoga.

I sammanhanget vill jag nämna att en juridisk person betraktas som

svensk om den är registrerad i Sverige. Ideella föreningar m. fl. räknas som

svenska om styrelsen eller liknande har sitt säte i Sverige. Begreppet juridisk

person hemmahörande i utlandet bör ha samma betydelse i LSI som begrep-

pet utländsk juridisk person i SIL.

Lagrådet har föreslagit definitioner för begreppen ”bosatt utomlands” och

Prop.

1990/91:159

28

”hemmahörande i utlandet”. Dessa definitioner har tagits in i 3 § i lagförsla- Prop.

get. 1990/91:159

2.3 Skattepliktig inkomst

Mitt förslag: Skattepliktig inkomst är inkomst som uppbärs från Sve-

rige och avser verksamhet som bedrivs i Sverige eller på svenskt far-

tyg. För artist och artistföretag är skattepliktig inkomst vad som er-

hålls i kontant ersättning eller annat vederlag.

För arrangör är skattepliktig inkomst vad som uppbärs i form av

biljettintäkter, reklamintäkter eller andra intäkter av en tillställning.

Kommitténs förslag: Förslaget överensstämmer med mitt vad avser att in-

komsten skall ha uppburits från Sverige och avse verksamhet som bedrivits

här eller på svenskt fartyg.

För artist och artistföretag är enligt kommitténs förslag all inkomst av ar-

tistisk verksamhet skattepliktig med undantag för ersättning för resor och

transporter i samband med inkomstförvärvet till den del de motsvaras av fak-

tiska kostnader för artisten eller artistföretaget. Värdet av fri kost och logi

föreslås således bli skattepliktigt.

Vad gäller värderingen av annat vederlag än kontanter eller därmed lik-

ställt vederlag föreslår kommittén särskilda värderingsregler.

För arrangör överensstämmer kommitténs förslag med mitt såvitt gäller

vilka inkomster som skall vara skattepliktiga.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att det finns risk såväl för att

ersättning som rätteligen utgör skattepliktig inkomst rubriceras som rese-

kostnads- ersättning som för att avdrag för faktiska kostnader yrkas för be-

lopp som täckts av skattefri ersättning. Flera representanter för kulturlivet

och idrotts- rörelsen ifrågasätter de föreslagna reglerna för kost och logi. Det

påpekas att reglerna kommer att innebära ett betungande och onödigt mer-

arbete då redovisning skall ske även om ingen skatt skall utgå. I några re-

missyttranden efterlyses ett skattefritt bottenbelopp.

Skälen för mitt förslag

Inkomsten skall uppbäras från Sverige

En förutsättning för att inkomsten skall vara skattepliktig är att den uppbärs

från Sverige (7 § LSI). Uttrycket ”uppburits härifrån” fanns tidigare i 53 § 1

mom. a KL. Lydelsen av bestämmelsen kunde emellertid i vissa fall leda till

total skattefrihet för personer som utsänts till Sverige från annat land. Be-

stämmelsen har därför ändrats från och med år 1990 (prop. 1989/90:47,

SkU16, rskr. 102, SFS 1989:1039), varvid uttrycket ”uppburits härifrån”

borttagits.

Förslaget till LSI avser ett källskattesystem där utbetalaren av ersättning

för artistisk verksamhet görs avdrags-, redovisnings- och betalningsskyldig

för svensk skatt. Det ligger i sakens natur att beskattning endast kan avse

29

ten föreslås alltså att utbetalaren i princip är skyldig att göra skatteavdrag.

Om ersättningen är undantagen från beskattning enligt dubbelbeskattnings-

avtal kan utbetalaren dock nöja sig med att på eget ansvar endast lämna re-

dovisning utan skatteavdrag.

Riksskatteverket har härvid anmärkt att det är oförenligt med dubbelbe-

skattningsavtalens betydelse att, utan uttryckligt stöd i avtalet, göra tillämp-

ningen av ett avtal beroende av ansökan. Ar inkomsten undantagen från be-

skattning i Sverige skall den enligt verket inte beskattas här oavsett om nå-

gon ansökan om detta föreligger eller inte.

Jag anser också att tillämpningen av dubbelbeskattningsavtal inte skall

vara beroende av ansökan. Beskattningsmyndigheten bör således utifrån till-

gängliga uppgifter pröva om inkomsten skall beskattas i Sverige. Beskatt-

ningsmyndigheten bör kunna lämna upplysningar i denna fråga och detta

även på begäran av utbetalare. Annars får utbetalaren således på eget ansvar

ta ställning till om skatteavdrag skall göras eller inte.

Vederlag i form av resa samt kost och logi

Flera remissinstanser är kritiska mot de av kommittén föreslagna reglerna

för kost och logi. Det anförs att reglerna kommer att innebära ett betung-

ande och onödigt extraarbete då redovisning skall ske även om ingen skatt

skall utgå.

Jag delar remissinstansernas uppfattning att redovisning i dessa fall inte

bör ske då ingen skatt skall utgå. Å andra sidan finns det risk för skatteun-

dandraganden om kontant ersättning som utgår till artisten och betecknas

som reseersättning eller ersättning för kost och logi inte behöver redovisas.

Ersättning som är skattepliktig kan nämligen felaktigt rubriceras som reseer-

sättning eller ersättning för kost och logi.

En lämplig lösning på problemet är enligt min mening att skatteplikt och

redovisningskyldighet inte skall föreligga i de fall utbetalaren direkt till t. ex.

resebyrå eller hotell betalar resa, kost och logi. Därmed får också jämställas

de fall då den skattskyldige i efterhand mot kvitto eller liknande redovisning

får ersättning för utlägg för nödvändig resa, kost och logi. Om däremot er-

sättning för resa, kost och logi ingår i den kontanta ersättningen är även

denna del av ersättningen skattepliktig. Detta kommer naturligtvis att inne-

bära att utbetalaren i stor utsträckning kommer att direkt betala sådana kost-

nader. Jag kan inte se att det skulle innebära några betydande olägenheter

för artisten eller utbetalaren. Bestämmelserna återfinns i 8 § lagförslaget.

Skattepliktig ersättning kan utges kontant eller som naturaförmån. Som

tidigare sagts är fri kost och logi inte skattepliktigt enligt mitt förslag. Av

förenklingsskäl bör ersättning som utgår i form av naturaförmåner och som

är av begränsat värde undantas från skatteplikt. Jag föreslår därför att ersätt-

ning som utgår i annan form än kontanter eller därmed likställt vederlag un-

dantas från skatteplikt om det sammanlagda värdet från en utgivare under

en redovisningsperiod uppgår till högst 1 000 kr. i dagens penningvärde. Be-

loppsgränsen bör uttryckas i basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.

Kommittén föreslår beträffande övriga naturaförmåner en lösning där ut-

gångspunkten är utgivarens anskaffningskostnad efter avdrag för ingående

Prop.

1990/91:159

32

mervärdeskatt. Avdraget är en följd av den utländske besökarens rätt att i Prop.

Sverige köpa varor fria från mervärdeskatt. 1990/91:159

Jag anser att annat vederlag än kontanter och därmed likställt vederlag på

samma sätt som i inkomstskattesystemet i övrigt bör värderas till marknads-

värdet. Detta får också gälla andra skattepliktiga naturaförmåner än nytto-

varor.

Slutligen vill jag i detta sammanhang ta upp frågan om ersättning för repe-

titionstid. Om utbetalare betalar för repetitionstid i direkt anslutning till ett

framträdande skall sådan ersättning utgöra skattepliktig inkomst enligt LSI.

Detta skall gälla även om sådan ersättning inte ingår i det egentliga gaget.

I lagrådsremissen föreslogs att från skatteplikt skulle undantas ersättning

som utbetalas av en fysisk person eller ett dödsbo och som avser framträ-

dande vid en privat tillställning.

Lagrådet har påpekat att den föreslagna undantagsbestämmelsen kan leda

till att den föreslagna lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

i stället blir tillämplig på ersättningen.

Jag föreslår därför med hänsyn till lagrådets synpunkter att undantagsbe-

stämmelsen tas bort så att LSI blir tillämplig även för denna ersättning. Det

är enligt min mening enklast för privatpersoner att den utbetalda ersätt-

ningen kan bli skattepliktig endast enligt den nu föreslagna lagen.

2.5 Bruttobeskattning

Mitt förslag: Beskattningen skall vara en bruttobeskattning. Avdrag

för kostnader medges således inte.

Kommitténs förslag: Till skillnad från mitt förslag medges avdrag för kost-

nader antingen i form av schablonavdrag (30 % av skattepliktig inkomst för

artist eller 50 % för artistföretag och arrangör). Efter särskild ansökan kan

avdrag för faktiska kostnader nedlagda i Sverige medges.

Remissinstanserna: Riksskatteverket ställer sig positivt till förslaget om

schablonavdrag med möjlighet till avdrag för faktiska kostnader efter ansö-

kan. Samtidigt påpekas dock att utredningarna om faktiska kostnader kan

bli ytterst svåra och betungande för beskattningsmyndigheten om ansök-

ningarna blir många. Detta gäller inte minst i de fall då utbetalning skett och

artisten lämnat Sverige. Cirkusakademien förordar att schablonavdraget

höjs till 50 % för att bättre än föreslagna 30 % motsvara de genomsnittliga

kostnaderna för utländska artister. Flera remissinstanser anser att schablon-

avdraget inte bör vara högre för artistföretag och arrangörer än för utländska

artister. En del instanser hävdar att även kostnader som nedlagts utomlands

bör vara avdragsgilla. Det anförs även att avdrag för anskaffning av inventa-

rier skall medges.

Skälen för mitt förslag: Kommittén har föreslagit att ett schabloniserat

kostnadsavdrag medges för att uppnå effekten att endast nettoinkomsten be-

skattas. Vid den föreslagna skattesatsen på 30 % kommer skatten på brut-

toersättningen, förutom reseersättning, att bli 21 % vid ett schablonavdrag

3 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 159

på 30 % och 15 % vid ett schablonavdrag på 50 %. Samma resultat kan upp-

nås vid en bruttobeskattning om hänsyn tas till kostnaderna genom en låg

skattesats. Jag föreslår att skattesatsen bestäms till 15 % för samtliga skatte-

subjekt. Eftersom jag anser det möjligt att även beskatta utländska artist-

företag och arrangörer för deras egen vinst finns inte anledning att för dessa

skattesubjekt ha en lägre procentsats. Jag kommer senare att ytterligare ut-

veckla varför skattesatsen bör vara 15 %.

Problemet vid en bruttobeskattning är att avdrag inte kan medges för fak-

tiska kostnader vilket kan medföra bristande neutralitet då kostnaderna för

olika artistframträdanden kan variera påtagligt. Emellertid kommer utred-

ningar om faktiska kostnader såvitt jag kan se att ofta bli mycket svåra och

betungande. Det kommer således att bli synnerligen svårt att på ett korrekt

sätt bestämma avdragsgilla kostnader vid större utländska produktioner och

det är också svårt att utforma rättvisa regler vad gäller kostnader nedlagda

utomlands och för inventarier. Härtill kommer de utredningssvårigheter som

uppstår genom att artisten ofta lämnat landet vid tidpunkten för beskatt-

ningsmyndighetens utredning. Enligt min uppfattning bör därför inte avdrag

för faktiska kostnader kunna medges. Hänsyn till sådana kostnader kan i

stället tas genom en låg skattesats och genom att vederlag i form av nödvän-

dig resa och förmån av fri kost och logi inte blir skattepliktigt.

I lagrådsremissen föreslogs en särskild paragraf som innehöll en bestäm-

melse om att beskattningsbar inkomst är densamma som skattepliktig in-

komst. I enlighet med lagrådets förslag har bestämmelsen tagits bort efter-

som den inte kan anses nödvändig.

2.6 Skattesats m.m.

Mitt förslag: Särskild inkomstskatt utgår med 15 % av den skatteplik-

tiga inkomsten som i princip är bruttoinkomsten. Socialavgifter eller

särskild löneskatt skall inte tas ut.

Kommitténs förslag: Särskild inkomstskatt utgår med 30 % av den beskatt-

ningsbara inkomsten. Ett schabloniserat avdrag medges för att endast netto-

inkomsten skall beskattas. Schablonavdraget är 30 % av inkomsten för ut-

ländska artister och 50 % av inkomsten för utländska artistföretag och ar-

rangörer. Skatten på bruttoersättningen, förutom reseersättning, blir 21 %

vid ett schablonavdrag på 30% och 15 % vid ett schablonavdrag på 50%.

Sociala avgifter skall inte utgå.

Remissinstanserna: Åtskilliga remissinstanser anför kritik mot de av kom-

mittén föreslagna skattesatserna och anser dem för höga.

Skälen för mitt förslag: Bevillningsavgift utgår för närvarande för medver-

kande artist med 30 % på bruttoinkomsten. Denna skattesats, som i prakti-

ken kan bli avsevärt högre för artister med stora omkostnader, har kritise-

rats. Det har t. o. m. hävdats att höjningen år 1969 från 20 % till 30 % resul-

terade i att de totalt influtna bevillningsavgifterna minskade. Detta kan dock

inte verifieras. Osäkerheten kring det ekonomiska utfallet av befrielseären-

Prop.

1990/91:159

34

dena är alltför stor. Höjningen av avgiften föranleddes av önskemål främst

från inhemska artistorganisationer som menade att de utländska artisterna

vid längre engagemang i Sverige skattemässigt gynnades av den låga avgif-

ten. Vid bestämmandet av underlaget för arbetsgivaravgifter skall för närva-

rande bortses från bl. a. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift er-

lagts. Däremot skall ersättning för vilken skyldighet att erlägga bevillnings-

avgift föreligger ingå i avgiftsunderlaget om mottagaren av ersättningen varit

arbetstagare. Detta gäller trots att arbetstagaren för sådan ersättning inte

har rätt till förmåner av den allmänna försäkringen.

Den direkta beskattningen av i Sverige bosatta personer har sänkts från

och med år 1991 i samband med skattereformen (prop. 1989/90:110, SkU30,

SFS 1990:650 m.fl.).

Enligt artistbeskattningskommittén ligger skattesatsen i de länder vi har

störst utbyte med vanligen i intervallet 20—30%.

Kommitténs förslag innebär en skatt på bruttoersättningen på i regel 21 %

för utländska artister och 15 % på artistföretag och arrangörer.

Jag anser att man bör eftersträva en skattesats som inte medför att utom-

lands bosatta artister gynnas i förhållande till svenska artister. Skattesatsen

bör å andra sidan inte leda till inskränkningar i det internationella artistutby-

tet eller till en diskriminering av utomlands bosatta artister. Socialavgifter

bör inte utgå då inkomsterna inte är förmånsgrundande och den utomlands

bosatte artisten därför i sitt gage måste ta hänsyn till behovet av försäkrings-

skydd. Särskild löneskatt bör inte heller tas ut men beaktas vid skattesatsens

bestämmande. Vid mina överväganden har jag kommit fram till att 15 % är

en lämplig skattesats för utomlands bosatta artister. Eftersom jag anser det

möjligt att beskatta artistföretag och arrangörer hemmahörande i utlandet

för deras egen vinst finns ingen anledning att för dessa skattesubjekt ha en

lägre procentsats.

I sammanhanget kan nämnas att den svenska skatten ofta är avräknings-

bar mot den skatt som artisten betalar i hemlandet. Endast i de fall den

svenska skatten är högre än hemlandsskatten kommer artistens samman-

lagda skattebörda därför att öka.

Slutligen vill jag påpeka att den omständigheten att skatteuttaget i vissa

fall skulle kunna bli högre enligt LSI än enligt lagen om statlig inkomstskatt

inte utgör någon otillåten diskriminering enligt OECD:s modellavtal bl. a.

på grund av att svenska artister bosatta utomlands beskattas på samma sätt

som utländska artister.

Bestämmelserna om skattesatsen har tagits in i 9 § förslaget till LSI.

2.7 Beskattningsmyndighet

Mitt förslag: Riksskatteverket blir beskattningsmyndighet.

Kommitténs förslag: Länsskattemyndigheten i Örebro län blir beskatt-

ningsmyndighet.

Prop.

1990/91:159

35

Remissinstanserna: Riksskatteverket förordar att antingen riksskattever-

kets beskattningsavdelning i Ludvika eller länsskattemyndigheterna i Stock-

holms, Malmöhus, Göteborgs- och Bohus och Västernorrlands län görs till

beskattningsmyndigheter för den särskilda inkomstskatten

Ingen annan remissinstans har berört frågan.

Skälen för mitt förslag: Nuvarande system med 24 skattemyndigheter som

handlägger bevillningsavgifter är behäftat med många nackdelar. Vissa skat-

temyndigheter har så få ärenden att kompetensen inom området kan vara

svår att upprätthålla. Vid turnéer som omfattar olika län uppkommer sam-

ordningsproblem och svårigheter att räkna fram rätt underlag för avgiften.

Kontrollen försvåras också.

Det finns naturligvis också fördelar med nuvarande system. Myndigheten

har genom lokalkännedom, bevakning av massmedier m. m. goda möjlighe-

ter att få kännedom om de framträdanden som äger rum.

I SOU 1977:96 föreslogs att endast länsstyrelsen i Stockholm skulle vara

skattemyndighet. Förslaget bemöttes i denna del i huvudsak positivt av re-

missinstanserna. Fördelarna, med avseende på ärendemängd och besluts-

myndighetens kompetens ansågs vara betydande. Kommittén har mot bak-

grund härav föreslagit att en beskattningsmyndighet handlägger ärenden om

särskild inkomstskatt för hela riket.

Kommittén har vidare anfört att många skäl talar för att beslutsmyndighe-

ten bör vara belägen i Stockholmsområdet men att arbetsuppgifterna med

skatten är sådana att en utlokalisering till annan ort inte behöver innebära

några påtagliga nackdelar. Kommittén förordar länsskattemyndigheten i

Örebro län, bl. a. med hänsyn till att den administrerar inbetalning och redo-

visning av preliminärskatten för svenska artister.

Jag finner för min del att fördelarna med att endast ha en beskattnings-

myndighet uppväger nackdelarna. Riksskatteverket har anfört starka skäl

för att rikskatteverkets beskattningsavdelning i Ludvika bör handlägga frå-

gor enligt LSI. Härtill kommer att befrielseärendena enligt BevL sedan den

1 april 1990 prövas där och att kunskap om artistmarknaden således håller på

att byggas upp i Ludvika. Jag föreslår därför att riksskatteverket skall vara

beskattningsmyndighet.

2.8 Förfarande m.m.

Mitt förslag: Den som utbetalar ersättning till artist eller artistföretag

görs ansvarig för skatteavdrag, redovisning och betalning (utbetala-

ransvar). Redovisning och betalning skall ske senast den 18 i månaden

efter utbetalningen och skatteavdraget.

Arrangörer blir skyldiga att själva redovisa och betala särskild in-

komstskatt. Redovisning skall ske senast den 18 i månaden efter den

då tillställningen ägt rum.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt. Kommittén fö-

reslår dock att utländska arrangörer skall redovisa och betala särskild in-

Prop.

1990/91:159

36

komstskatt inom en vecka efter tillställningen. Förslaget innehåller vidare

deklarationsplikt även för skattefri reseersättning samt avviker i en del detal-

jer från mitt.

Remissinstanserna: Riksskatteverket har en del synpunkter på detaljer i

kommitténs förslag till vilka jag återkommer i det följande. Ett flertal re-

missinstanser, däribland Teatrarnas Riksförbund och Sveriges Radio AB, an-

för att förslaget bygger på fiktionen att den utländske artisten är den skatt-

skyldige. På grund av praktiska problem görs emellertid i själva verket den

svenska arrangören/arbetsgivaren skattskyldig.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening är det lämpligt att den utom-

lands bosatta artisten görs skattskyldig för inkomst som han uppbär härifrån

samt att utbetalaren görs ansvarig för skatteavdrag, redovisning och betal-

ning (utbetalaransvarf

Vid utbetalning av ersättning till artistföretag hemmahörande i utlandet

avseende tillhandahållande av utomlands bosatt artist bör skattskyldighet

föreligga för det (utländska) artistföretaget med motsvarande utbetalaran-

svar för arrangören som föreslagits beträffande utbetalning till utomlands

bosatt artist. Bestämmelserna återfinns i 12 § i förslaget till LSI.

Om en utbetalning görs till ett svenskt artistföretag som i sin tur gör utbe-

talning till en utomlands bosatt artist eller ett artistföretag hemmahörande i

utlandet skall alltså skatteavdrag inte ske i det första utbetalningsledet. Det

svenska artistföretaget blir i stället skyldigt att dra av, redovisa och betala

skatt på de utbetalningar som företaget gör i sin egenskap av utbetalare till

den skattskyldige.

Även för arrangör föreslås ett motsvarande förfarande.

Beskattningshändelse, skatteavdrag och redovisning.

Utbetalaren av ersättningen skall således beräkna ett beskattningsunderlag

för artisten eller artistföretaget och svara för skatteavdrag samt redovisa och

betala skatten. Skatteavdrag görs vid utbetalningstillfället. Varje utbetalning

som sker skall anses utgöra en beskattningshändelse som föranleder beräk-

ning av skattepliktig inkomst, skatteavdrag och redovisning.

Om utländskt artistföretag fakturerar svensk utbetalare under ett år men

erhåller betalning först nästa år föranleder fakturan inte någon beskattning-

åtgärd. En annan sak är att utbetalaren, om denne är bokföringsskyldig,

måste redovisa fakturan i sina räkenskaper för det första året.

Vid sidan av kontant ersättning utgör även annat vederlag skattepliktig

inkomst. För vederlag i form av varor motsvarar överlämnandet av varan

utbetalning av skattepliktig ersättning. För vederlag i form av skattepliktig

tjänst (vilket torde bli mycket ovanligt) får tidpunkten för tjänstens åtnju-

tande anses som utbetalning. Utgivaren blir här ansvarig för redovisning och

betalning av skatten som skall beräknas till 15 % av varans eller tjänstens

värde. Om den kontanta ersättningen inte är så stor att föreskrivet avdrag

kan göras från ersättningen ansvarar utbetalaren för mellanskillnaden.

Redovisning och betalning av skatt skall ske senast den 18 i månaden efter

utbetalningen. Redovisningsskyldighet föreligger inte om endast skattefri

ersättning utgetts. Om ersättningen i sig skulle bli skattepliktig enligt LSI

Prop.

1990/91:159

37

men undantagen från beskattning enligt dubbelbeskattningsavtal föreligger Prop.

dock redovisningsskyldighet. 1990/91:159

För arrangör gäller att redovisning och betalning skall ske senast den 18 i

månaden efter den då tillställningen ägt rum. Den angivna tiden gäller även

då en arrangör i sin tur skall redovisa och betala särskild inkomstskatt för

artist eller artistföretag.

Ansvarighet för skatt

Mitt förslag innebär att skattskyldigheten fullgörs, såvitt avser betalning till

artist eller artistföretag, genom skatteavdrag från det belopp som utbetalas.

Arrangörer däremot blir skyldiga att själva svara för och betala in skatten.

Från den sistnämnda kategorin bortses i det följande.

En effektiv beskattning förutsätter att någon här i landet bosatt eller hem-

mahörande om möjligt kan göras ansvarig för skatten. Vid bristande betal-

ning måste staten ha reell möjlighet att utkräva ekonomiskt ansvar. Detta

sker i sista hand genom exekutiva åtgärder. Till det betalningsrättsliga ansva-

ret kommer också ett straffrättsligt ansvar som normalt aktualiseras vid

grövre försummelser (uppsåt eller grov oaktsamhet) avseende skyldigheten

att redovisa och betala skatt.

I princip borde den skattskyldige - i detta fall artisten - i första hand göras

betalningsansvarig för det belopp som motsvaras av icke verkställt skatteav-

drag, eftersom denne erhållit skattebeloppet. Vid den tidpunkt när eventuell

ansvarighet skulle komma att utkrävas har emellertid den skattskyldige, som

kanske varit här på ett kortare gästspel, oftast hunnit lämna landet. Indriv-

ning av svensk skattefordran utomlands är vidare inte bara en mödosam och

dyrbar historia utan också en ofta verkningslös åtgärd. Då detta är ett känt

förhållande skulle följden bli att syftet med skattskyldigheten och ansvarig-

heten i stor utsträckning förlorades om endast artisten gjordes betalningsan-

svarig. När skattskyldigheten avser ett utländskt artistföretag är problemen

ännu större. Praktiska skäl talar således för att utbetalaren görs betalnings-

ansvarig.

Det finns också andra skäl som talar för ansvarighet för svensk utbetalare.

Engagemanget här organiseras kanske t. o. m. i detalj av svensk arrangör

och/eller svenskt produktionsbolag. I kontraktet finns ofta avtalat endast ett

nettobelopp, dvs. utbetalaren skall ändå svara för skatten. Kontakter med

myndigheterna sköts helt och hållet av dessa utbetalare.

Ansvarigheten för den som utbetalar ersättning till utländsk artist kan

jämföras med vad som gäller för den som betalar ut ersättning till inhemsk

artist. I korthet gäller härvid följande.

Enligt uppbördslagen (1953:272), UBL, och lagen (1990: 328) om skatte-

avdrag i vissa fall från artistersättning skall utbetalare av ersättning för artis-

tisk verksamhet göra skatteavdrag även om ersättningen inte utgör mottaga-

rens huvudsakliga inkomst av tjänst. Den s. k. artistskatten sträcker sig såle-

des utöver UBL:s regler om skatteavdrag vid anställning. Underlag för det

40-procentiga skatteavdraget är bruttoersättning exkl. särskilt avtalad re-

seersättning. Den som är skyldig att göra artistskatteavdrag omfattas också

av bestämmelserna om arbetsgivares ansvarighet i 75-78 §§ UBL.

38

Enligt dessa ansvarsbestämmelser är bl.a. arbetsgivare som ”utan skälig

anledning underlåter att göra avdrag för---skatt” ansvarig för den skatt

han borde ha dragit av (och betalat in till skattemyndigheten). Denna ansva-

righet är solidarisk mellan arbetsgivaren (den avdragsskyldige) och arbetsta-

garen (den skattskyldige). Detta innebär bl. a. att ansvarigheten kan utkrä-

vas direkt av arbetsgivaren när arbetstagaren inte vistas på känd ort i Sve-

rige, eller när arbetstagaren är okänd.

Jag föreslår beträffande utbetalares ansvarighet för skatt regler i LSI som

i stort sett svarar mot UBL:s regler angående arbetsgivares ansvar för arbets-

tagares skatt. Vid den tidpunkt, då en utbetalares ansvar för ett icke verk-

ställt skatteavdrag blir aktuellt att utkräva, vistas artisten i regel inte i Sve-

rige. Följden blir att ansvaret kommer att hävdas direkt mot utbetalaren.

Lagrådet har ansett att det inte är en rimlig reglering att kräva att en ut-

ländsk arrangör skall verkställa skatteavdrag och följa alla de regler angå-

ende uppbörd m.m. i uppbördslagen som hänvisas till i 23 § LSI.

I lagen måste finnas klara bestämmelser om vem som är ansvarig för att

skatteavdrag görs. Jag anser att övervägande skäl talar för att i de fall då en

utländsk arrangör engagerar en utländsk artist för ett framträdande i Sve-

rige, arrangören är den som blir ansvarig för att skatt dras av och redovisas.

Det måste i de flesta fall vara avsevärt svårare för den enskilde artisten än

för en arrangör, som kan antas syssla med frågor av detta slag betydligt of-

tare, att ta reda på vilka bestämmelser som gäller i olika länder.

Redovisning och betalning av särskild inkomstskatt följs i regel inte av nå-

got beslut eller besked från skattemyndigheten. Endast om myndigheten

önskar kompletterande upplysningar i ett visst ärende sker således ytterli-

gare skriftväxling.

Om redovisning inte har lämnats eller om skatten på grund av brister i

underlaget för skatteberäkningen inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt

skall skatten fastställas till ett skäligt belopp. Riksskatteverket har härvid

efterlyst grunder för den skönsmässiga uppskattningen. Jag vill här anmärka

att det här lika lite som vid skönstaxering enligt taxeringslagen (1990:324)

finns några särskilda regler i fråga om lämpliga arbetsmetoder när ett skäligt

belopp skall beräknas. Eftersom omständigheterna skiftar från fall till fall

måste varje ifrågasatt skönstaxering föregås av en särskild utredning och

prövning med hänsyn till omständigheterna. Beskattningsmyndigheten bör

dock kunna skaffa sig sådana kunskaper om artistbranschen att goda förut-

sättningar för rimliga beslut kommer att finnas.

Lagrådet har efterlyst en bestämmelse om möjlighet till eftergift från be-

talningsskyldighet om särskilda skäl föreligger. En sådan bestämmelse har

tagits in i 6 § LSI.

Prop.

1990/91:159

Övrigt

Beträffande frågor om omprövning, anstånd, indrivning av restförd skatt,

återbetalning av skatt, företrädaransvar, revision, vite, straff m. m. hänvisas

39

i huvudsak till bestämmelserna i UBL. Detta kommenteras ytterligare i spe- Prop.

cialmotiveringen. 1990/91:159

2.9 Överklagande m.m.

Mitt förslag: Beskattningsmyndighetens beslut enligt denna lag över-

klagas hos kammarrätten.

Hos beskattningsmyndigheten skall det finnas ett allmänt ombud

som för det allmännas talan hos förvaltningsdomstol i mål enligt

denna lag.

Kommitténs förslag: Länsskattemyndighetens beslut överklagas hos ve-

derbörande länsrätt. Länsskattemyndigheten för även det allmännas talan.

Riksskatteverket har rätt att överta det allmännas talan samt att föra talan

mot myndighetens beslut.

Remissinstanserna: Länsrätten i Örebro län anser, med hänsyn till vad som

i övrigt gäller i processen om mål om beskattning, att ett renodlat tvåparts-

system är att föredra. Bestämmelser om att det allmännas talan förs av ett

allmänt ombud samt att regeringen eller den myndighet regeringen bestäm-

mer skall förordna ett sådant ombud bör därför införas.

I övrigt har inte remissinstanserna haft några synpunkter på kommitténs

förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Jag har föreslagit att riksskatteverket skall vara

beskattningsmyndighet. Det faller sig då naturligt att överklagande på

samma sätt som enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-

avgifter skall ske till kammarrätten. Det är enligt min mening inte lämpligt

att riksskatteverket som beslutsmyndighet handhar processföringen i dessa

mål. Jag föreslår därför att det allmännas processföring skall åligga ett fristå-

ende allmänt ombud.

I övrigt ansluter mitt förslag till UBL:s förfaranderegler.

En skattemyndighets beslut enligt BevL överklagas till kammarrätt. Kam-

marrätten blir också besvärsinstans enligt förslaget till LSI. Antalet ärenden

enligt LSI kan visserligen antas bli större än antalet ärenden rörande BevL.

Å andra sidan innebär förslaget kraftiga förenklingar och dessutom för bety-

dande grupper skattskyldiga en avsevärt lägre skattesats. Sistnämnda fakto-

rer och den särskilda inkomstskattens konstruktion bör leda till en låg över-

klagandefrekvens. Någon ökad arbetsbelastning för förvaltningsdomsto-

larna bör de föreslagna förändringarna därför inte leda till.

2.10 Destination av skattemedel

Mitt förslag: Den särskilda inkomstskatten skall i sin helhet tillfalla

staten.

Kommitténs förslag: Överenstämmer med mitt. Svenska kommunförbun-

40

det anför att primärkommunerna bör tillförsäkras hela skatteintäkten. Prop.

Stockholms drätselnämnd yrkar att nuvarande hälftendelning mellan stat och 1990/91:159

kommun av intäkterna från beskattning av utländska artister m. fl. behålls.

Skälen för mitt förslag: Bevillningsavgiften tillfaller med hälften vardera

staten och den primärkommun där artisten framträder. Förfarandet är, som

kommittén framhåller, administrativt betungande.

Nuvarande fördelningsgrund är svår eller omöjlig att tillämpa såvitt gäller

särskild inkomstskatt eftersom den skatten i fråga om utländska artister och

artistföretag är i princip frikopplad från de enskilda tillställningarna och där-

med också från de enskilda kommunerna. Vid t.ex. turneér med framträdan-

den i flera kommuner saknas grund för riktig fördelning av skatten mellan

kommunerna. Det är också i regel fråga om små belopp som vid en fördel-

ning skulle kunna tillfalla de enskilda kommunerna.

Jag föreslår därför att den särskilda inkomstskatten i sin helhet skall till-

falla staten.

2.11 Ikraftträdandedatum och övergångsfrågor

Mitt förslag: Den nya lagen skall träda i kraft den 1 januari 1992. Sam-

tidigt upphävs BevL och tillståndskungörelsen. Bestämmelserna i

BevL och tillståndskungörelsen får dock gälla sammanhängande en-

gagemang hos samme anordnare som påbörjats innan LSI trätt i kraft.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår samma övergångsregler som jag

men lämnar frågan om dag för ikraftträdande öppen.

Remissinstanserna: Riksskatteverket föreslår med hänsyn till skatterefor-

men beträffande inkomstbeskattningen, företagsbeskattningen och de indi-

rekta skatterna som genomförs år 1991 och som kräver mycket stora resurser

vid genomförandet, att reglerna om särskild inkomstskatt genomförs från

och med inkomståret 1993. Statens kulturråd pekar på att många avtal med

utländska artister om framträdande i Sverige tecknas i mycket god tid, ofta

flera år i förväg. Arrangörerna måste ges utrymme att anpassa avtalen ut-

ifrån de förändrade förutsättningar införandet av en ny lagstiftning skulle

medföra.

Skälen för mitt förslag

Ikraftträdandedatum

Jag anser det angeläget att det nya systemet för beskattning av artister börjar

gälla så snart som möjligt. De skäl som anförs för att lagen inte skall börja

gälla förrän år 1993 eller för att speciella hänsyn till redan träffade avtal skall

tas anser jag inte har sådan styrka att ikrafträdandetidpunkten skall skjutas

fram längre än till den 1 januari 1992. Att lagstiftningen kan komma att änd-

ras är något som man har att räkna med när man sluter avtal för lång tid

framöver. Härtill kommer att artistbeskattningskommittén lämnade sitt för-

slag redan i februari 1989.

41

Övergångsfrågor

När de nya reglerna trätt i kraft föreligger inte längre någon skyldighet enligt

tillståndskungörelsen för anordnare av offentlig tillställning att söka tillstånd

och betala bevillningsavgift för tillställningar som anordnas efter LSI:s

ikraftträdande. Skulle bevillningsavgift ha betalats i förväg för tid efter

ikraftträdandet får sådan avgift återbetalas till anordnaren.

Även befrielsestadgandet i 4 § 10 mom. BevL upphör automatiskt i och

med LSI:s ikraftträdande. Beträffande tillställningar efter ikraftträdandet

föreligger således inte någon befrielsemöjlighet såvida inte särskilda över-

gångsregler skapas. Om riksskatteverket begränsar medgivandet av befrielse

till endast tillställningar som ges före ikraftträdandet av LSI behövs i princip

inga övergångsbestämmelser såvitt gäller befrielserna.

Befrielse enligt 4 § 10 mom. BevL kan emellertid avse även sammanhäng-

ande engagemang som börjar före men pågår efter LSI:s ikraftträdande.

Tillstånd enligt tillståndskungörelsen - liksom befrielse från BevL - av-

seende bl.a. sådana engagemang kan dock komma i fråga endast för en tid av

sammanlagt högst tre månader. Praktiska skäl talar för att bestämmelserna i

BevL och tillståndskungörelsen bör få gälla sammanhängande engagemang

hos samme anordnare som påbörjats innan LSI trätt i kraft. Utan en sådan

regel torde det kunna uppkomma tillämpningssvårigheter såsom fördel-

ningsproblem beträffande gage, kostnader m.m., både såvitt gäller BevL

och LSI.

Prop.

1990/91:159

I lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. och

skattebrottslagen (1971:69) finns hänvisningar till lagen (1908:128 s. 1) om

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. Ersätts denna lag

med en ny lag om inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. innebär

det att följdändringar måste göras i dessa lagar. Förslag om nödvändiga

följdändringar i nämnda lagar kommer att läggas fram i annat sammanhang.

2.12 Inkomster från skatten

Kommittén har beräknat att inkomsterna från den särskilda inkomstskatten

bör bli minst fem gånger högre än de 6 milj. kr. som bevillningsavgifterna

1989 uppgick till. Intäkterna beräknas till ca 30 milj. kr. Härifrån skall dras

kostnader för administration av skatten, ADB-stöd, och ytterligare kostna-

der i samband med ikraftträdandet. Kostnaderna är svåra att uppskatta men

torde inte inklusive initialkostnader överstiga 5 milj. kr. första året.

Mitt förslag torde innebära att inkomsterna blir något lägre än om kom-

mitténs förslag genomförs. Med hänsyn till kostnadsutvecklingen är det ändå

rimligt att räkna med ca 30 milj. kr. i inkomster och 5 milj. kr. i kostnader

första året.

Med hänsyn till den låga skattesatsen, att förmån av resor, kost och logi

undantas från beskattning och förslagets utformning i övrigt anser jag inte

att det finns anledning föreslå kompensation för de ökade kostnader som i

en del fall kan uppstå för vissa arrangörer.

42

3 Personalvårdsförmåner

3.1 Bakgrund

I och med skattereformens genomförande har beskattningen av förmåner

skärpts. Värdet av alla förmåner som utgår på grund av tjänsten är i princip

skattepliktig inkomst för mottagaren och därmed också föremål för uttag av

socialavgifter.

En grupp förmåner som dock fortfarande är skattefria är s.k. personal-

vårdsförmåner. Härmed avses förmåner som inte är direkt vederlag för ut-

fört arbete utan avser enklare åtgärder av mindre värde vilka syftar till att

skapa trivsel i arbetet eller liknande eller utgår på grund av sedvänja inom

det yrke eller den verksamhet som det är fråga om. Bestämmelserna om per-

sonalvårdsförmåner återfinns i 32 § 3 e mom. KL.

I och med skattereformen har förutsättningarna skärpts för att förmåner

skall kunna hänföras till skattefri personalvård. För att skattefrihet skall

komma ifråga skall det röra sig om enklare åtgärder av mindre värde. Dessa

krav skall vara uppfyllda även i det fall en förmån utgår på grund av sedvänja

inom det yrke eller den verksamhet det handlar om.

Som personalvårdsförmåner räknas inte förmåner vars värde den an-

ställde får byta mot kontant ersättning, förmåner som inte riktar sig mot hela

personalen samt andra förmåner som den anställde får åtnjuta utanför ar-

betsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsva-

rande betalningssystem. Exempel på skattefria personalvårdsförmåner är

förfriskningar och enklare förtäring i samband med arbetet, sedvanliga ra-

batter vid inköp av varor och tjänster ur arbetsgivarens ordinarie sortiment

(rabattförmåner) samt friskvård. Exemplifieringen av de skattefria personal-

vårdsförmånerna återfinns i punkt 3 b av anvisningarna till 32 § KL.

Riksskatteverket, RSV, har utgivit rekommendationer, RSV Dt 1990:16,

som skall tillämpas fr.o.m. 1992 års taxering, angående vissa förmåner. Be-

träffande rabattförmåner sägs att med sedvanlig rabatt avses rabatt som läm-

nas på grund av sedvänja inom yrket eller verksamheten och som i princip

är tillgänglig för hela företagets personal. För att rabatten skall anses som

sedvanlig skall den ligga på en rimlig nivå. För att en rabatt skall kunna god-

tas som skattefri bör krävas att den inte är större än vad den anställde som

kund eller personalen som grupp skulle kunnat utverka på annat håll. Rabat-

ten skall vidare avse normala inköp av varor och tjänster för den anställde

och hans familjs egen konsumtion. Sedvanlig rabatt föreligger vidare endast

avseende arbetsgivarens ordinarie utbud.

Skattepliktig är dock enligt RSV:s rekommendationer ”rabatt som lämnas

mellan företag i ex.vis en koncern, s.k. korsvisa rabatter, eller rabatt som

lämnas från ett företag till personalen i ett annat företag i samma koncern”.

För det fall en förmån är skattepliktig föreligger även skyldighet att utge so-

cialavgifter beräknat på förmånens värde även om den som mottagit förmå-

nen inte är anställd av utgivaren.

Idag föredrar man inom vissa företag att lägga företagets funktioner som

t.ex. ledning, finansiering och forskning i olika bolag. Verksamheten kan

också vara så organiserad att olika bolag svarar för tillverkning av delkompo-

Prop.

1990/91:159

43

nenter som sammanfogas till färdiga produkter av ett annat bolag. Så är t.ex. Prop.

fallet i delar av bilindustrin. Detta innebär att många anställda arbetar i före- 1990/91:159

tag där den formelle arbetsgivaren saknar sortiment av färdiga produkter.

3.2 Rabattförmåner

Mitt förslag: Personalvårdsförmån i form av sedvanliga rabatter vid

inköp av varor och tjänster som ingår i det ordinarie utbudet från ett

företag som är närstående arbetsgivarens företag skall vara skattefri i

den mån varorna eller tjänsterna har ett nära samband med arbetsgi-

varens verksamhet.

Skälen för mitt förslag: Skattereformen har i och för sig inte ändrat förut-

sättningarna för beskattningen av s.k. korsvisa rabatter. Den nuvarande till-

lämpningen av reglerna rörande personalrabatter medför emellertid att ett

företags organisation kan bli avgörande för huruvida en rabattförmån är

skattepliktig eller ej för den anställde. Detta innebär att en anställd som t.ex.

tillverkar en komponent till en bil inte kan få en skattefri rabatt vid inköp av

själva bilen för det fall biltillverkningen är uppdelad i olika företag.

Detta torde i många fall framstå som orättvist och svårförklarligt för de

anställda. Det finns därför enligt min mening skäl för en liberalisering av

tillämpningen av reglerna om rabattförmåner. Jag föreslår därför att en ny

bestämmelse införs av innehåll att en rabattförmån som en anställd erhåller

vid köp av en vara eller en tjänst från ett företag som är närstående arbetsgi-

varens företag skall vara skattefri för det fall varan eller tjänsten har ett nära

samband med arbetsgivarens verksamhet. Med närstående företag avses

företag mellan vilka råder intressegemenskap. För att ett nära samband skall

anses föreligga skall arbetsgivarföretaget ingå i en funktion som bidrar till

den färdiga produkten eller tjänsten i fråga, t.ex. kan det gälla ledning,

forskning eller produktion av delkomponenter. Det bör inte vara tillräckligt

för att ett nära samband skall anses föreligga att arbetsgivarföretaget deltagit

enbart genom finansiering. Detta förslag föranleder en ändring i punkt 3 b

av anvisningarna till 32 § KL.

Förändringen torde inte innebära något nämnvärt bortfall av skatteintäk-

ter.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats

förslag till

1. lag om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m. fl.,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

5. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgifts-

processen,

44

6. lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617),

7. lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster,

8. lag om ändring i lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa fall från artis-

tersättning m.m.,

9. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av

skatter och avgifter samt

10. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Förslaget under 4 har upprättats i samråd med chefen för socialdeparte-

mentet och förslagen under 6 och 7 i samråd med chefen för justitiedeparte-

mentet.

Förslagen till ändring i punkt 3 b av anvisningarna till 32 § KL, 27 § 2 mom.

UBL samt i lagen om sjömansskatt har inte granskats av lagrådet. Förslagen

är enligt min mening av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle

sakna betydelse.

5 Specialmotivering

5.1 Lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

artister m.fl.

i §

I denna paragraf anges att särskild inkomstskatt är en statlig skatt.

2§

Enligt paragrafen har i denna lag använda beteckningar, om inte annat sägs,

samma innebörd som i KL, SIL och UBL.

3§

I denna paragraf återfinns definitioner som alla kommenteras utförligt i den

allmänna motiveringen, avsnitt 2.2. Genom uttrycket ”eller liknande” i

tredje ledet framgår att fråga är om en exemplifiering. Liknande verksamhet

bör för att kunna anses som artistisk ligga nära någon av de uppräknade for-

merna.

Lagrådet har föreslagit definitioner av begreppen ”bosatt utomlands” och

”hemmahörande i utlandet”. Dessa definitioner har lagts till paragrafen.

Lagrådet har vidare föreslagit att begreppet ”idrottslig verksamhet” definie-

ras i lagtexten samt en ändrad definition av begreppet ”svenskt fartyg”.

Dessa ändringar har också gjorts i paragrafen.

4§

I paragrafen anges vilka som är skattskyldiga enligt denna lag. Paragrafen

har fått en lydelse som följer lagrådets förslag.

5§

I paragrafen anges undantagen från skattskyldighet. Paragrafens innehåll

och placering är i enlighet med lagrådets förslag.

Prop.

1990/91:159

45

I lagrådsremissen fanns i den paragraf som föreslogs reglera skattskyldig-

heten en bestämmelse avseende inkomst som undantas från beskattning på

grund av överenskommelse eller beslut som avses i 72 § KL. Placeringen av

bestämmelsen följde därvid den uppbyggnad som finns i KL. Lagrådet har

emellertid föreslagit att bestämmelsen flyttas till den paragraf som reglerar

undantag från skatteplikt. Lagrådets förslag har här följts.

6§

I paragrafen anges vem som är ansvarig för att skatt betalas enligt denna lag.

Detta har utförligt kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.8.

I paragrafen har efter förslag från lagrådet införts en bestämmelse om möj-

lighet till eftergift om särskilda skäl föreligger.

7§

Bestämmelsen reglerar vad som är skattepliktig inkomst enligt denna lag.

Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.

Paragrafen har omformulerats med anledning av vad som föreslagits av lag-

rådet.

8§

I paragrafen ges en uttömmande uppräkning av inkomst som är undantagen

från skatteplikt. Bestämmelserna har kommenterats i avsnitt 2.4. I förhål-

lande till lagrådsremissens förslag har den förändringen gjorts att undantaget

för ersättning som utbetalas av fysisk person eller dödsbo och som avser

framträdande vid en privat tillställning slopats. Formuleringarna i paragra-

fen följer i övrigt lagrådets förslag.

9§

Denna bestämmelse reglerar skattesatsens storlek.

10-11 §

Av lagrummen framgår att riksskatteverket är beskattningsmyndighet och

att det allmännas talan förs av ett allmänt ombud i mål enligt den föreslagna

lagen.

12 §

I paragrafen anges att den som utbetalar skattepliktig inkomst enligt denna

lag är skyldig att göra skatteavdrag för betalning av den särskilda inkomst-

skatten. Detta gäller dock inte den som utger ersättning till en arrangör.

I paragrafen har efter förslag från lagrådet tagits in en värderingsregel av-

seende annat vederlag än kontanter och därmed likställt vederlag. En lik-

nande värderingsregel fanns tidigare i specialmotiveringen till lagrådsremis-

sens 8 §.

Vidare har på förslag av lagrådet intagits bestämmelser angående kvarstå-

ende skatt.

Prop.

1990/91:159

46

13 §

Paragrafen reglerar förfarandet vid avdrag för kvarstående skatt och har i

stort utformats i enlighet med lagrådets förslag.

14 §

Bestämmelsen reglerar när särskild inkomstskatt skall redovisas. Redovis-

ningsperioderna sammanfaller med vad som enligt UBL gäller för inbetal-

ning av avdragen preliminärskatt. Redovisning skall ske för varje utbetal-

ningstillfälle. Det saknar därvid betydelse om det rör sig om en slutbetalning

eller endast en förskottsbetalning.

Lagrådet har ansett att den i paragrafen föreslagna bestämmelsen angå-

ende de fall då en betalningsmottagare är företrädare för en grupp av artister

utan att vara artistföretag närmast är ägnad att skapa oreda eftersom en be-

talningsmottagare enligt lagrådets mening bör vara antingen ombud för ar-

tisterna eller också ett artistföretag som tillhandahåller artister.

Det föreligger emellertid ett praktiskt behov av denna bestämmelse varför

den behållits med det av lagrådet påpekade tillägget att den bör avse även

den som är företrädare för en grupp idrottsmän.

15 §

I paragrafen anges vad som skall framgå av en redovisning enligt 14 § denna

•ag.

Lagrådet har föreslagit att dessa bestämmelser inte skall tas in i lagen utan

att frågorna i stället skall regleras genom tillämpningsföreskrifter.

Bl.a. med hänsyn till att det torde vara en klar fördel ur de redovisnings-

skyldigas synvinkel att att även dessa regler direkt framgår av lagtexten har

reglerna behållits i lagförslaget.

16 §

I bestämmelsen anges att om en inkomst inte är skattepliktig enligt denna

lag på grund av bestämmelse i avtal för undvikande av dubbelbeskattning,

är utbetalaren ändå skyldig att lämna redovisning enligt 14 § denna lag.

17 §

Bestämmelsen är nödvändig för att artisten eller artistföretaget skall kunna

avräkna den särskilda inkomstskatten i hemvistlandet. Skyldigheten är ovill-

korlig.

18 §

Av paragrafen framgår att beskattningsmyndigheten skall övervaka att den

som är redovisningsskyldig enligt 14 § behörigen fullgör sina skyldigheter.

Lagrådet har föreslagit ett klargörande av beskattningsmyndighetens skyl-

dighet att på begäran lämna besked i frågor som rör skyldighet att verkställa

skatteavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpning i övrigt av be-

stämmelserna i 12—16 §§. Ett sådant förtydligande har därför tagits in i para-

grafen.

Prop.

1990/91:159

47

Paragrafen har i övrigt omformulerats i huvudsak i enlighet med lagrådets

yttrande.

Prop.

1990/91:159

19 §

Bestämmelserna i denna paragraf ger beskattningsmyndigheten rätt att i

vissa fall besluta om att skatt skall utgå på ett underlag beräknat enligt sköns-

mässiga grunder.

20 §

I paragrafen anges att den skattskyldige kan ansöka om återbetalning av

skatt som inbetalats i strid med bestämmelserna i denna lag. Paragrafen

har justerats i enlighet med lagrådets förslag.

21 §

Beslut enligt denna lag överklagas hos kammarrätten.

22 §

Bestämmelsen anger vad som skall gälla vid överklagande genom en hänvis-

ning till 8 kap. lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. I paragrafen

har i enlighet med vad lagrådet har föreslagit tagits in en bestämmelse om

att med beskattningsår avses i denna lag det år under vilket ersättningen har

betalats ut.

23 §

Av bestämmelsen framgår att beträffande anstånd, förseningsavgift, indriv-

ning av skatt, utbetalares ansvar för verkställt skatteavdrag, straffbestäm-

melser, revision m.m., vite samt omprövning gäller UBL:s regler i tillämp-

liga delar. Med skattemyndighet avses därvid enligt denna lag riksskattever-

ket. Paragrafen har formulerats i enlighet med lagrådets förslag med de avvi-

kelser som ansetts påkallade för det här aktuella lagförslaget.

24 §

I paragrafen anges att införsel enligt utsökningsbalken får äga rum.

Övergångsbestämmelser

Har utförligt kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.11.

5.2 Kommunalskattelagen

54 §

Ändringen är en följdändring med anledning av att BevL ersätts med lagen

om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

48

Punkt 3 b av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen

I lagrummet exemplifieras personalvårdsförmåner som

är skattefria enligt 32 § 3 e mom. KL.

Bestämmelsen kompletteras på så sätt att även rabatter som anställd er-

håller vid inköp av varor och tjänster från arbetsgivaren närstående företag

blir skattefria i den mån det föreligger ett nära samband mellan de rabatte-

rade varorna och tjänsterna och arbetsgivarens verksamhet.

Ett exempel där det föreligger ett nära samband är där olika företag till-

verkar de komponenter som slutligen sammanfogas till en slutlig produkt.

De anställda i de företag som tillverkar komponenterna får alltså enligt

denna bestämmelse möjlighet att köpa den slutliga produkten till rabatterat

pris utan att någon skattepliktigt förmån uppkommer. Några socialavgifter

utgår naturligtvis inte heller på den skattefria förmånen.

Med närstående företag avses företag mellan vilka råder intressegemen-

skap. Därmed menas att företagen ingår i en koncern (moder- och dotter-

företag) eller att företagen står under en i huvudsak gemensam ledning.

5.3 Övriga lagförslag

De i övriga lagar föreslagna ändringarna är i allt väsentligt följdändringar

med anledning av att BevL ersätts med lagen om särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta artister m.fl. samt förslaget i prop. 1990/91:107 om be-

skattning av inkomst av tjänst från Sverige.

Den i lagrådsremissen föreslagna övergångsbestämmelsen till 2 kap. 4 §

lagen (1981:691) om socialavgifter saknar praktisk betydelse och har därför

tagits bort.

Det bör anmärkas att sistnämnda paragraf föreslås ändrad också i prop.

1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättnig m.m. I förhål-

lande till lagrådsremissens förslag har den förändringen gjorts att i förtydli-

gande syfte i 1 § 1 mom. lagen om sjömansskatt angetts att ersättningar som

omfattas av lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister är

undantagna från sjömansskatt. Vidare har föreslagits en ändring i 27 § 2

mom. UBL som innebär att särskild inkomstskatt som betalats för tid under

vilken den skattskyldige varit bosatt eller stadigvarande vistats här skall gott-

skrivas honom vid debitering av slutlig skatt.

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m. fl.,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

5. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgifts-

processen,

6. lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617),

7. lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster,

Prop.

1990/91:159

49

4 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 159

8. lag om ändring i lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa fall från artis- Prop.

tersättning m.m., 1990/91:159

9. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av Bilaga 1

skatter och avgifter samt

10. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt.

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med hemställan.

50

Sammanställning av remissyttranden över

artistbeskattningskommitténs betänkande (SOU

1989:9)

Prop.

1990/91:159

Bilaga 1

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Stiftelsen Svenska

institutet, riksförsäkringsverket (socialavgifter), riksskatteverket efter hö-

rande av länsskattemyndigheterna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs och Jämtlands län,

statens kulturråd, kammarrätten i Jönköping, länsrätten i Örebro län,

Kungl. Teatern AB (Operan), som förutom eget yttrande hänvisat till ytt-

rande av Teatrarnas Riksförbund, Stiftelsen Svenska Rikskonserter, som

förutom eget yttrande hänvisat till yttrande av Teatrarnas Riksförbund, Stif-

telsen Drottningholms teatermuseum, som förutom eget yttrande hänvisat

till yttrande av Teatrarnas Riksförbund, Sveriges Radio AB, som förutom

eget yttrande hänvisat till yttrande av Teatrarnas Riksförbund, Musikaliska

akademiens styrelse, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Redareföre-

ning, Cirkusakademien, Ema-Telstar AB, Folkets Husföreningarnas riksor-

gansiation, Folkparkernas Centralorganisation, Göteborgs Musikteater AB

(Stora Teatern), som förutom eget yttrande hänvisat till yttrande av Teatrar-

nas Riksförbund, Göteborgs Konsert AB, Konsertbolaget AB, Musik-

etablissementets Förening (MEF), Stiftelsen Gävleborgs symfoniorkester,

som förutom eget yttrande hänvisat till yttrande av Teatrarnas Riksförbund,

Stiftelsen Malmö Symfoniorkester, som förutom eget yttrande hänvisat till

yttrande av Teatrarnas Riksförbund, Stiftelsen Symfoniorkestern Norrkö-

ping, som förutom eget yttrande hänvisat till yttrande av Teatrarnas Riksför-

bund, Stockholms Konserthusstiftelse, som förutom eget yttrande hänvisat

till yttrande av Teatrarnas Riksförbund, Svenska Konsertbyrån AB, Svenska

Musikerförbundet, Svenska Teaterförbundet, Svensk Konserdirektion AB,

Teatrarnas Riksförbund och Sveriges Riksidrottsförbund, som bilagt och

hänvisat till yttrande av Svenska Friidrottsförbundet, Svenska Ridsportens

Centralförbund, Svenska Squashförbundet, Svenska Badmintonförbundet,

Stockholm Open, Svenska Bowlingförbundet, Svenska Fotbollsförbundet,

Svenska Handbollsförbundet, Svenska Ishockeyförbundet och Sveriges Mi-

litära Idrottsförbund.

Svenska Friidrottsförbundet har bilagt yttrande från Stadionklubbarna

och Wärnamo Sportklubb.

Härutöver har yttranden inkommit från Riksförbundet Sveriges Kammar-

musikarrangörer, Svenska Musikfestivaler, Stockholms drätselnämnd, som

åberopat tjänstememorial från kammarkontoret och Kontaktnätet (riksor-

gansiation för en icke-kommersiell kultur).

51

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Till staten skall särskild inkomstskatt betalas enligt bestämmelserna i

denna lag.

2 § Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt och uppbördslagen (1953:272) har

samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av samman-

hanget.

3 § I denna lag förstås med

artistisk verksamhet: personligt framträdande inför publik eller vid ljud-

eller bildupptagning med sång, musik, dans, teater, cirkus eller liknande,

artist: den som utövar artistisk verksamhet,

idrottsman: den som utövar idrottslig verksamhet,

artistföretag: fysisk eller juridisk person som utan att vara arrangör mot

ersättning tillhandahåller utländsk artist eller idrottsman,

arrangör: den som i Sverige eller på svenskt fartyg anordnar tillställning

med artistisk eller idrottslig verksamhet,

svenskt fartyg: sådant svenskt eller därmed likställt handelsfartyg som av-

ses i 1 § lagen (1958:295) om sjömansskatt.

4 § Riksskatteverket är beskattningsmyndighet enligt denna lag.

5 § Hos beskattningsmyndigheten skall det finnas ett allmänt ombud som för

det allmännas talan hos förvaltningsdomstol i mål enligt denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser det all-

männa ombudet och ersättare för denne.

Skattskyldighet

6 § Skattskyldig är fysiska personer som inte är bosatta eller stadigvarande

vistas i Sverige och juridiska personer som inte är hemmahörande i Sverige

och som uppburit enligt denna lag skattepliktig inkomst.

Skattskyldighet föreligger inte om inkomsten är undantagen från beskatt-

ning på grund av överenskommelse eller beslut som avses i 72 § kommunal-

skattelagen (1928:370).

Skattepliktig inkomst

7 § Skattepliktig inkomst enligt denna lag är sådan inkomst som anges i 8 §

och som uppburits från Sverige av artistisk eller idrottslig verksamhet som

bedrivs här eller på svenskt fartyg, med undantag för

1. ersättning som utbetalas av fysisk person eller dödsbo och som avser

framträdande vid en privat tillställning,

2. frivilliga betalningar som gatumusikanter och liknande får,

3. inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fast driftställe i Sve-

rige, samt

Prop.

1990/91:159

Bilaga 2

52

4. inkomst av royalty eller periodvis utgående avgift.

Vid tillämpning av första stycket 4 skall ersättning från ljudradio eller tele-

vision anses som inkomst av royalty eller periodvis utgående avgift till den

del den inte avser förstagångssändning från sändare här i riket.

8 § Skattepliktig inkomst för artist, idrottsman eller artistföretag är vad som

erhålls i kontant ersättning eller annat vederlag. Som skattepliktig inkomst

räknas dock inte vederlag i form av nödvändig resa eller transport och inte

heller förmån av kost och logi i samband med den artistiska eller idrottsliga

verksamheten.

Som skattepliktig inkomst räknas inte heller ersättning i annan form än

kontanter och därmed likställt vederlag om det sammanlagda värdet från en

utgivare under en redovisningsperiod uppgår till högst 0,03 basbelopp enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring, avrundat till närmaste hundratal

kronor.

Skattepliktig inkomst för arrangör är de inkomster i form av biljettintäk-

ter, reklamintäkter eller andra intäkter av en tillställning som arrangören

uppbär.

9 § Ansvarig för skatt som skall betalas enligt bestämmelserna i denna lag är

den som är redovisningsskyldig enligt 13 §.

Beskattningsbar inkomst

10 § Beskattningsbar inkomst är den skattepliktiga inkomsten.

Skattesats

11 § Särskild inkomstskatt tas ut med 15 procent av den beskattningsbara

inkomsten.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skatten bortfaller.

Skatteavdrag m.m.

12 § Den som betalar ut ersättning till artist, idrottsman eller artistföretag,

som för mottagaren utgör sådan skattepliktig inkomst som avses i 8 §, skall

göra skatteavdrag för särskild inkomstskatt som mottagaren är skyldig att

betala.

Om den kontanta ersättningen inte är så stor att föreskrivet avdrag kan

göras från ersättningen ansvarar utbetalaren för mellanskillnaden.

13 § Särskild inkomstskatt enligt denna lag skall av den som har att göra skat-

teavdrag enligt 12 § redovisas och inbetalas till beskattningsmyndigheten se-

nast den 18 i månaden efter den då den skattepliktiga ersättningen har beta-

lats ut till artisten, idrottsmannen eller artistföretaget eller för utländsk ar-

rangör, senast den 18 i månaden efter den då tillställningen ägt rum.

I de fall en betalningsmottagare är företrädare för en grupp av artister utan

att vara ett artistföretag lämnas uppgift om inkomstens och skattens fördel-

ning på medlemmar i gruppen.

Redovisning enligt denna paragraf skall lämnas på heder och samvete

samt skrivas på blankett enligt fastställt formulär.

14 § Av redovisning enligt 13 § skall för artist, idrottsman och artistföretag

framgå

1. utbetalarens namn, adress och person- eller organisationsnummer,

Prop.

1990/91:159

Bilaga 2

53

2. namn, adress och hemvistland för den artist, idrottsman eller det artist-

företag som redovisningen gäller samt för fysisk person medborgarskap,

3. tid och plats för den verksamhet för vilken ersättning har utgått samt

verksamhetens art,

4. tidpunkt för utbetalning av ersättning,

5. beskattningsbar inkomst,

6. den särskilda inkomstskattens belopp.

Av redovisning enligt 13 § skall för arrangör framgå

1. arrangörens namn, adress och hemvistland samt för fysisk person med-

borgarskap,

2. tid och plats för de tillställningar som redovisningen avser,

3. beskattningsbar inkomst och

4. den särskilda inkomstskattens belopp.

15 § Om en inkomst på grund av bestämmelsen i 6 § andra stycket inte är

skattepliktig är utbetalaren ändå skyldig att lämna redovisning.

16 § Den som betalar ut ersättning skall vid varje utbetalningstillfälle lämna

mottagaren kvitto som utvisar beskattningsbar inkomst och att skatteavdrag

gjorts. Om det utbetalda beloppet avser flera personer lämnas kvitto till var

och en.

17 § Beskattningsmyndigheten skall övervaka att den som är skattskyldig för

inkomst av artistisk eller idrottslig verksamhet och den som utger ersättning

för sådan verksamhet fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

Beskattningsmyndigheten granskar redovisningar och andra handlingar

som rör särskild inkomstskatt och beslutar om betalningsskyldighet m.m.

I förekommande fall har beskattningsmyndigheten rätt att anmana utbeta-

lare eller arrangör att lämna redovisning eller de andra uppgifter som behövs

för beskattningen.

18 § Har den som är skyldig att lämna redovisning enligt 13 § underlåtit att

fullgöra denna skyldighet och har underlåtenheten medfört att skatt inte be-

talats eller betalats med för lågt belopp eller om det annars finns grundad

anledning att anta att skatt inte betalats eller betalats med för lågt belopp

skall beskattningsmyndigheten besluta om den skatt som skall betalas. Där-

vid får beskattningsbeslutet fattas efter skälig grund.

Beskattningsmyndighetens beslut skall meddelas före utgången av det

femte året efter det kalenderår under vilket det uppbördsår, då skatten rätte-

ligen skulle ha redovisats, har gått ut.

Återbetalning av skatt

19 § Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna

lag har den skattskyldige rätt till restitution av vad som inbetalats för mycket.

Ansökan om restitution skall göras skriftligen hos beskattningsmyndighe-

ten senast vid utgången av femte kalenderåret efter det då inkomsten upp-

bars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om

att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden.

Överklaganden m.m.

20 § Den skattskyldige, den som är redovisningsskyldig enligt 13 § och det

allmänna ombudet får överklaga beskattningsmyndighetens beslut hos kam-

marrätten.

Prop.

1990/91:159

Bilaga 2

54

21 § Vid överklagande gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 8 kap. lagen

(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Övrigt

22 § För skatt som tas ut enligt denna lag gäller i tillämpliga delar vad som

sägs i 49-53 §§, 54 § 3 mom., 57 a - 59 och 61 - 67 §§, 68 § 6 mom., 69 § 2

mom., 73,77,77 a, 78 - 95,97-99 och 103 §§ uppbördslagen (1953:272). Vad

som där sägs om arbetsgivare skall då gälla den som är redovisningsskyldig

enligt 13 § denna lag och vad som där sägs om skattemyndighet skall gälla

riksskatteverket.

23 § Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum för skatt som tas ut

enligt denna lag.

Prop.

1990/91:159

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Genom lagen upphävs lagen (1908:128 s.l) om bevillningsavgifter för sär-

skilda förmåner och rättigheter samt kungörelsen (1913:380) om rätt för den

som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning m.m.

Beträffande verksamhet som anordnas av samme arrangör under en sam-

manhängande tidsperiod och avser tid både före och efter lagens ikraftträ-

dande skall - om den skattskyldige så yrkar - äldre bestämmelser äga till-

lämpning för verksamheten under hela perioden.

55

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 54 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:159

Bilaga 2

b) i utlandet bosatt person:

för sådan inkomst, för vilken sär-

skild inkomstskatt skall betalas enligt

lagen (1991:000) om särskild in-

komstskatt för utländska artister

m.fl. eller vilken är undantagen från

skatteplikt enligt 7 § 1 och 2 nämnda

lag.

54 §>

Från skattskyldighet frikallas:

a) medlem av konungahuset:

för av staten anvisat anslag;

b) i utlandet bosatt person:

för sådan inkomst, för vilken av-

gift enligt lagen om bevillningsavgif-

ter för särskilda förmåner och rättig-

heter skall erläggas eller beträffande

vilken befrielse frän sådan avgift

skall åtnjutas jämlikt särskilt stad-

gande i samma lag;

c) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen

(1979:1152):

för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan

användning som gör att byggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen

skall indelas som specialbyggnad, dock ej kommunikationsbyggnad, distri-

butionsbyggnad eller reningsanläggning;

d) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen:

för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan

egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum;

f) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit

avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av annan anställning

där än anställning ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt

luftfartyg:

för inkomst av anställningen i den omfattning som anges i punkt 3 av anvis-

ningarna.

Av 70 § framgår att personer som där avses är frikallade från skattskyldig-

het för vissa inkomster.

(Se vidare anvisningarna)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser gäller

dock fortfarande i fråga om sådan inkomst för vilken avgift enligt lagen

(1908:128 s.l) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från sådan avgift skall med-

ges enligt särskilt stadgande i samma lag.

1 Senaste lydelse 1990:650.

56

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 68 § 5 mom. uppbördslagen (1953:272) 1 skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:159

Bilaga 2

68 §

5 mom. 2 Vad i 3 och 4 mom. sägs

äger motsvarande tillämpning, då

den som är berättigad att återbe-

komma skatt har att erlägga sjö-

mansskatt, särskild inkomstskatt,

bevillningsavgift för särskilda förmå-

ner och rättigheter eller kupongskatt.

5 mom. Vad i 3 och 4 mom. sägs

äger motsvarande tillämpning, då

den som är berättigad att återfå skatt

har att betala sjömansskatt, särskild

inkomstskatt enligt lagen (1991:000)

om särskild inkomstskatt eller lagen

(1991:000) om särskild inkomstst-

s katt för utländska artister m.fl. eller

kupongskatt.

I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser gäller

dock fortfarande i fråga om bevillningsavgifter som skall uppbäras enligt be-

stämmelserna i lagen (1908:128 s.l) om bevillningsavgifter för särskilda för-

måner och rättigheter.

1 Lagen omtryckt (1972:75). Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Nuvarande lydelse enligt lagrådsremiss den 7 februari 1991 om beskattning av in-

komst av tjänst från Sverige m.m.

57

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (198L691) 1 om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:159

Bilaga 2

4. ersättning för vilken skall beta-

las särskild inkomstskatt enligt lagen

(1991:000) om särskild inkomstskatt

för utländska artister m.fl.,

2 kap.

4 § 2

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte upp-

gått till 1000 kronor,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn

eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar

sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap.

16 § eller 4 kap. 18 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken

bevillningsavgift har erlagts enligt la-

gen (1908:128) om bevillningsavgif-

ter för särskilda förmåner och rättig-

heter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i

hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid

inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetsta-

gare haft att täcka med ersättningen,

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilför-

svarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpen-

ning,

8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte

räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring,

9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet

är av utländsk nationalitet,

10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947) om

beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör

skattepliktig intäkt,

11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring,

12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskatte-

lagen (1928:370),

13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen (1990:659) om

särskild löneskatt utgör underlag för nämnda skatt.

Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan

beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från ar-

betsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som rege-

ringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kost-

nader i viss verksamhet.

I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall

föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen

(1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

1 Lagen omtryckt 1989:633.

2 Senaste lydelse 1990:1429.

58

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser gäller

dock fortfarande i fråga om uppdragsersättning för vilken bevillningsavgifter

har erlagts enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter.

Prop.

1990/91:159

Bilaga 2

59

5 Förslag till

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte-

och avgiftsprocessen

Härigenom föreskrivs att 1 § bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte-

och avgiftsprocessen skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:159

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Denna lag är tillämplig vid revi-

sion eller annan granskning för fast-

ställande av tull, annan skatt eller

avgift enligt lagen (1908:128 s 1) om

bevillningsavgifter för särskilda för-

måner och rättigheter, uppbördsla-

gen (1953:272), taxeringslagen

(1990:324), lagen (1958:295) om sjö-

mansskatt, lagen (1968:430) om

mervärdeskatt, kupongskattelagen

(1970:624), vägtrafikskattelagen

(1973:601), tullagen (1973:670), la-

gen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter, lagen

(1984:404) om stämpelskatt vid in-

skrivningsmyndigheter, lagen

(1984:405) om stämpelskatt på ak-

tier, lagen (1984:668) om uppbörd

av socialavgifter från arbetsgivare,

lagen (1986:1225) om tillfällig för-

mögenhetsskatt för livförsäkrings-

bolag, understödsföreningar och

pensionsstiftelser, tullagen

(1987:1065) och vägtrafikskattela-

gen (1988:327).

Föreslagen lydelse

i

Denna lag är tillämplig vid revi-

sion eller annan granskning för fast-

ställande av tull, annan skatt eller

avgift enligt lagen (1908:128 s 1) om

bevillningsavgifter för särskilda för-

måner och rättigheter, uppbördsla-

gen (1953:272), taxeringslagen

(1990:324), lagen (1958:295) om sjö-

mansskatt, lagen (1968:430) om

mervärdeskatt, kupongskattelagen

(1970:624), vägtrafikskattelagen

(1973:601), tullagen (1973:670), la-

gen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter, lagen

(1984:404) om stämpelskatt vid in-

skrivningsmyndigheter, lagen

(1984:405) om stämpelskatt på ak-

tier, lagen (1984:668) om uppbörd

av socialavgifter från arbetsgivare,

lagen (1986:1225) om tillfällig för-

mögenhetsskatt för livförsäkrings-

bolag, understödsföreningar och

pensionsstiftelser, tullagen

(1987:1065), vägtrafikskattelagen

(1988:327), lagen (1991:000) om sär-

skild inkomstskatt och lagen

(1991:000) om särskild inkomstskatt

för utländska artister m.fl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1990:366.

60

6 Förslag till

Lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)

Härigenom föreskrivs att 21 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:159

Bilaga 2

21 §>

Barn under femton år må ej medverka vid offentlig cirkusföreställning,

tivoli- och marknadsnöjen eller därmed jämförlig offentlig tillställning.

Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag, om deltagandet kan anses icke

menligt inverka på barnets andliga eller fysiska hälsa.

Vid offentlig tillställning må ej förekomma hypnotiska eller därmed likar-

tade experiment, med mindre socialstyrelsen funnit det kunna ske utan

våda.

Om filmförevisning vid offentlig

tillställning, tävling med fordon på

väg, tävling eller uppvisning med

luftfartyg samt om tillställning, för

vilken bevillningsavgift för särskilda

förmåner och rättigheter skall utgå,

gälla särskilda föreskrifter utöver

bestämmelserna i denna stadga.

Om filmförevisning vid offentlig

tillställning, tävling med fordon på

väg, tävling eller uppvisning med

luftfartyg, gälla särskilda föreskrif-

ter utöver bestämmelserna i denna

stadga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1982:344.

61

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna

sammankomster

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1956:618) om allmänna samman-

komster skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:159

Bilaga 2

12 §>

Vid allmän sammankomst, som ej utgör led i undervisningen vid högre

läroanstalt, må ej förekomma hypnotiska eller därmed likartade experi-

ment, med mindre socialstyrelsen funnit det kunna ske utan våda.

Om biografföreställning och om

allmän sammankomst, för vilken be-

villningsavgift för särskilda förmåner

och rättigheter skall utgå, gälla sär-

skilda föreskrifter utöver bestäm-

melserna i denna lag.

Om biografföreställning gäller

särskilda föreskrifter utöver bestäm-

melserna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1976:1005.

62

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa

fall från artistersättning m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa fall

från artistersättning m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:159

Bilaga 2

2§

Bestämmelserna i 1 § gäller inte,

om skatt tas ut enligt lagen

(1991:000) om särskild inkomstskatt

för utländska artister m.fl.

Bestämmelserna i 1 § gäller inte,

om bevillningsavgift tas ut enligt la-

gen (1908:128 s. 1) om bevillningsav-

gifter för särskilda förmåner och rät-

tigheter eller om befrielse från sådan

avgift skall åtnjutas enligt bestäm-

melse i samma lag.

Utges ersättning som avses i 1 § av fysisk person eller dödsbo, skall preli-

minär A-skatt betalas endast om ersättningen utgör omkostnad i rörelse.

Riksskatteverket får medge att preliminär A-skatt inte skall betalas för

ersättning som tillkommer viss juridisk person.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser gäller

dock fortfarande i fråga om ersättning beträffande vilken avgift tas ut enligt

bestämmelserna i lagen (1908:128 s. 1) om särskilda förmåner och rättighe-

ter eller om befrielse från sådan avgift skall åtnjutas enligt bestämmelse i

samma lag.

63

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid

återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetal-

ning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:159

Bilaga 2

1 §’

Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas eller

annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. uppbördslagen (1953:272),

2. lagen (1958:295) om sjömansskatt,

3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt med undantag av 76 a §,

4. tullagen (1973:670), tullförordningen (1973:979), lagen (1973:981) om

frihet från införselavgift, tullagen (1987:1065), lagen (1987:1069) om tullfri-

het m.m. eller lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel,

5. lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa

uppdragsersättningar,

6. lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691)

om socialavgifter eller lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare,

7. lagen (1984:151) om punktskat-

ter och prisregleringsavgifter eller

författning som anges i 1 kap. 1 §

första stycket samma lag, i de fall då

utbetalningen ankommer på riks-

skatteverket, eller

8. lagen (1974:992) om nedsätt-

ning av allmän energiskatt.

7. lagen (1984:151) om punktskat-

ter och prisregleringsavgifter eller

författning som anges i 1 kap. 1 §

första stycket samma lag, i de fall då

utbetalningen ankommer på riks-

skatteverket,

8. lagen (1974:992) om nedsätt-

ning av allmän energiskatt,

9. lagen (1991:000) om särskild in-

komstskatt, eller

10. lagen (1991:000) om särskild in-

komstskatt för utländska artister

m.fl.

Vad som sagts i första stycket 7 gäller inte utbetalning enligt 27 § lagen

(1957:262) om allmän energiskatt, 6 § lagen (1961:372) om bensinskatt och

13 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1987:1196.

64

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-03-14

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

Närvarande: justitierådet Böret Palm, regeringsrådet Sigvard Berglöf, justi-

tierådet Lars K Beckman.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 7 februari 1991 har rege-

ringen på hemställan av statsrådet Erik Åsbrink beslutat inhämta lagrådets

yttrande över förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om särskild inkomstskatt,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

7. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,

8. lag om ändring i lagen (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall från folk-

pension m.m.,

9. lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning

m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementssekreteraren

Kerstin Boström.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991 har rege-

ringen på hemställan av statsrådet Allan Larsson beslutat inhämta lagrådets

yttrande över förslag till

1. lag om särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl.,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

5. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgifts-

processen,

6. lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617),

7. lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster,

8. lag om ändring i lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa fall från artist-

ersättning m.m.,

9. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av

skatter och avgifter.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Carl

Gustav Fernlund och kammarrättsassessorn Ulla Werkell.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

Inledning

Förevarande två lagrådsremisser (i fortsättningen kallade förslag I och för-

slag II) har föredragits i en följd inför lagrådet. Lagrådet har funnit dem ha

ett sådant samband att de måste handläggas gemensamt. Detta yttrande om-

fattar därför båda remisserna.

65

5 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 159

I båda ärendena föreslår regeringen en ny beskattningsform för utomlands

bosatta personer. I syfte att nå ett enkelt skattesystem har skatten, som kal-

las särskild inkomstskatt, i princip utformats som en definitiv källskatt på

bruttoinkomsten.

En väsentlig grupp i kretsen av skattskyldiga enligt förslag I är utflyttade

svenska medborgare som uppbär pension och annan inkomst av tidigare

verksamhet i Sverige. Förslaget omfattar emellertid också alla utomlands

bosatta som tillfälligt kommer hit och uppbär inkomster av olika tjänster och

uppdrag. Förslag II träffar också personer i denna senare kategori, nämligen

om deras inkomster härrör från vad som enligt förslaget utgörs av artistisk

eller idrottslig verksamhet. Enligt detta förslag ”inkomstbeskattas” också

vissa former av rörelse, nämligen tillhandahållande av artister eller idrotts-

män för verksamhet i Sverige samt anordnande av artistiska eller idrottsliga

tillställningar här.

Det är tydligt att båda lagarna kan bli samtidigt tillämpliga för en arbetsgi-

vare som skall betala ersättning till personer med olika arbeten och uppgif-

ter. Förhållandet har berörts i motiven till förslag II (se avsnitt 2.2 under

rubriken ”Artistbegreppet”). Likaså står det klart att en och samma person

vid en tillfällig vistelse här kan bli underkastad båda systemen för skatteut-

tag. Ändå har systemen utformats helt olika, inte bara när det gäller skatte-

sats utan också - såvitt lagrådet kan se utan några tvingande skäl - när det

gäller både grundläggande regler och detaljerna i själva förfarandet. Såvitt

gäller artistisk och idrottslig verksamhet skall beskattningen hanteras av

riksskatteverket och speciella, från det vanliga beskattningsförfarandet

skilda regler har utformats för bl.a. redovisning till myndigheten. För andra

typer av arbeten eller uppdrag har däremot i förslag I förfarandet så långt

möjligt inordnats i sedvanliga rutiner för beskattning såväl när det gäller val

av myndigheter som arbetsgivarnas och inkomsttagarnas åligganden. Försla-

gen skiljer sig åt också bl.a. såtillvida att enligt förslag I det förutsätts att

särskilt beslut fattas av en beskattningsmyndighet om den särskilda inkomst-

skatten. Vidare undantas i förslag II förmåner i form av kost, logi etc. från

beskattning enligt regler som inte stämmer överens med den lösning som

valts i förslag I. Lagförslagen har också språkligt och redaktionellt i övrigt

utformats på helt olika sätt.

Komplikationer av denna karaktär kan i och för sig uppstå också med da-

gens system, där beskattningsreglerna avseende artistisk verksamhet i 1908

års lag om bevillningsavgifter skiljer sig avsevärt från annars tillämpliga skat-

teregler. Tillämpningsproblem av denna art kan emellertid inte godtas vid

en ny lagstiftning annat än om de kan väntas uppstå bara i undantagsfall.

Enligt lagrådets mening torde det emellertid tvärtom vara så att vid artist-

och idrottsframträdanden den typiska situationen är att scenarbetare, funk-

tionärer av olika slag och andra personer som inte är artister eller idrottsmän

medverkar. I sådana fall kan bl.a. en högre skattesats bli tillämplig för de

lägre avlönade. Tänkbara exempel på fall där problemen kan uppkomma

beträffande en och samma person som besöker Sverige kan vara att någon

ägnar sig åt både undervisning och framträdanden inför publik eller att en

representant för idrotten dels arbetar som tränare och dels uppbär ersättning

när han själv deltar i tävlingar. I motiven till förslag II har andra situationer

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

66

antytts där gränsdragningsproblem eller en given uppdelning mellan de två

beskattningssystemen kan bli aktuella.

Lagrådet anser alltså att de två lagarna måste samordnas. Ett av de valda

beskattningssystemen får då väljas. Lagrådet har undersökt hur en gemen-

sam lag skulle kunna utformas och fogar till detta yttrande ett utkast som har

upprättats (se Bilaga). Utkastet kan inte tolkas som ett bestämt ställningsta-

gande till vilket system som bör väljas. Inte heller den närmare utform-

ningen skall betraktas som ett förslag av lagrådet utan enbart som ett under-

lag för fortsatta överväganden.

Ett alternativ till en gemensam lag är att ge de båda lagarna en så långt

möjligt enhetlig utformning. Det har inte angetts i någon av remisserna var-

för en uppdelning har skett. Förutom att artistverksamheten f.n. särbehand-

las kan det givetvis anföras att skattesubjekten i de två lagarna är av olika

karaktär. Detta förefaller emellertid lagrådet snarast böra leda till en upp-

delning så att personer som uppbär inkomster från arbeten och uppdrag vid

tillfällig vistelse i Sverige, inklusive artister och idrottsmän, särbehandlas i

förhållande till de i utlandet stationära, som uppbär pension eller andra fort-

löpande inkomster på grund av tidigare anställningar här eller statliga eller

kommunala uppgifter utomlands. Vid en sådan uppdelning borde man

kunna uppnå en större överensstämmelse i beskattningen av alla inkomster

som härrör från olika slag av tillfällig verksamhet här. De mer komplicerade

regler som behövs för den sistnämnda kategorin kan då för de tillfälliga in-

komsttagarna ersättas av enklare regler (jfr t.ex. reglerna om skattepliktig

inkomst i 4 § i förslag I och 8 § i förslag II).

I det följande redovisas vissa synpunkter på olika bestämmelser i de två

remitterade lagförslagen angående särskild inkomstskatt, vilka synpunkter

har påverkat utformningen av det av lagrådet utarbetade utkastet till gemen-

sam lag.

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

Förslaget till lag om särskild inkomstskatt (förslag I)

2§

Begreppen arbetsgivare och arbetstagare används i lagförslaget på ett sätt

motsvarande det som gäller för uppbördslagen enligt 39 § 1 mom. i den la-

gen. Detta framgår av 10 § i förslaget. Denna grundläggande bestämning hör

bättre hemma i ett andra stycke i 2 §. De särskilda beteckningarna kan emel-

lertid avvaras, om i stället orden utbetalare och mottagare av skattepliktig

inkomst används på samma sätt som i förslag II.

3—6§§

3 § innehåller vissa regler om skattskyldighet och vidare bestämmelser om

vem som skall vara ansvarig för den särskilda inkomstskatten. 14 § anges de

skattepliktiga inkomsterna. De två följande paragraferna har som gemen-

sam rubrik ”Begränsning av skattskyldigheten”. Enligt 5 § är svenska diplo-

mater i utlandstjänst och deras familjer frikallade från skattskyldighet enligt

lagen. 6 § innehåller en uppräkning av inte skattepliktiga inkomster.

Enligt lagrådets mening bör under rubriken ”Skattskyldighet” samlas alla

regler om skattskyldighet.

67

Undantaget i första stycket rörande de s.k. dubbelbeskattningsavtalen bör

tas upp bland undantagen från vad som annars utgör skattepliktig inkomst.

Bestämmelsen i 3 § andra stycket i förslaget om vem som är ansvarig för att

skatten betalas in hör inte heller samman med skattskyldigheten utan bör

brytas ut till en särskild bestämmelse.

Arbetsgivarens ansvar har i det remitterade förslaget gjorts absolut. Lag-

rådet ifrågasätter om inte omständigheterna kan vara sådana att en eftergift

från betalningsansvaret är motiverad. Arbetsgivaren kan ha haft skälig an-

ledning att underlåta avdrag för särskild inkomstskatt. Har det till exempel

av misstag eller på grund av felaktiga upplysningar utfärdats en skattsedel

avseende preliminär A-skatt och har arbetsgivaren innehållit ett belopp för

skatten enligt tabell, bör han normalt inte anses ansvarig för ytterligare

skatt, om det senare visar sig att skatt hade bort innehållas enligt reglerna i

den föreslagna lagen och den skatten skulle vara högre.

Bestämmelserna om betalningsansvaret och möjligheten till eftergift kan

lämpligen få den särskilda rubriken ”Betalningsskyldighet”.

Den uppräkning som finns i 6 § i det remitterade förslaget innefattar un-

dantag från de i 4 § angivna skattepliktiga inkomsterna. Den inledande ra-

den i 6§ bör därför lyda: ”Från skatteplikt enligt denna lag undantas:”. De

båda paragraferna bör följa på varandra under den gemensamma rubriken

”Skattepliktig inkomst”. Rubriken närmast före 5 § i förslaget skall då utgå.

I fråga om undantaget för resekostnader m.m. i 6§ hänvisar lagrådet till

sitt yttrande vid 8 § förslaget till lag om särskild inkomstskatt för artister m.fl.

7och8§§

Det sägs i 7 § att den beskattningsbara inkomsten skall vara den skatteplik-

tiga inkomsten. I 8§ anges att den särskilda inkomstskatten skall utgå med

25 procent av den beskattningsbara inkomsten.

Den särskilda inkomstskatten skall enligt förslaget inbetalas varje månad,

i regel av en arbetsgivare i den mening den termen har i lagen. Det kan alltså

förekomma att flera arbetsgivare betalar in skatt för samma period. Den er-

lagda skatten är en definitiv källskatt och det medges enligt förslaget inte

något grundavdrag eller kostnadsavdrag från den skattepliktiga inkomsten.

Enligt lagrådets mening föreligger det inte någon anledning att fastställa

en beskattningsbar inkomst. Ett sådant begrepp kan uppfattas avse inkomst

för en normal skatteperiod. Vidare kan begreppet ge intryck av att fråga är

om den totala skattepliktiga inkomsten för avsedd period från samtliga ar-

betsgivare. Slutligen kan det ge intryck av att ett nettobelopp skall räknas

fram.

Med hänsyn till det anförda anser lagrådet att föreslagna 7 § jämte rubri-

ken före det lagrummet bör utgå.

Om den föreslagna skattesatsen, 25 procent, förtjänar det att anmärkas

att den inte i alla lägen framstår som låg. Enligt en skattetabell, beräknad på

en kommunal skattesats om 28 procent, ger som en följd av grundavdraget

den sedvanliga beskattningen en lägre skatt vid en tvåveckorslön om högst

ca 5 800 kronor, dvs. en månadslön om högst ca 12 500 kronor.

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

68

9§

Enligt huvudregeln i den föreslagna paragrafen skall beslut om särskild in-

komstskatt meddelas av skattemyndigheten i Stockholms län. Har någon un-

der tillfällig vistelse här inkomst för arbete som utförs här, skall beslut i stäl-

let meddelas av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren är registrerad

eller, om arbetsgivaren inte är registrerad, i det län där han är bosatt. Det

sägs i motiven att såväl arbetsgivare som arbetstagare kan ansöka om beslut

men det framgår inte om avsikten är att ett beslut alltid måste meddelas i

frågan huruvida särskild inkomstskatt enligt lagen skall utgå eller inte. Bl.a.

innehållet i 11 § tyder emellertid på att detta är tanken. Har någon ansökan

inte gjorts innan utbetalning av den skattepliktiga ersättningen skett och har

skattemyndigheten inte på eget initiativ beslutat dessförinnan, bör arbetsgi-

varen - p.g.a. bestämmelserna i 40 § 1 mom. uppbördslagen - ha innehållit

ett belopp motsvarande preliminär A-skatt enligt vanlig skattetabell. Efter-

som det därmed normalt finns medel för skatten fyller ett beslut även i efter-

hand en funktion.

Det framgår inte av remissprotokollet eller lagförslaget om skattemyndig-

hetens beslut skall avse den konkreta utbetalningen eller om beslutet kan

meddelas att gälla tills vidare i fråga om exempelvis pensionsutbetalningar

till en viss pensionär. Det senare alternativet, som förefaller praktiskt, möj-

liggörs om lagrådets förslag godtas, att eventuellt meddelande om skatteav-

drag för kvarskatt inte behöver tas in i beslutet (se vid 10 §).

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

10§

Första stycket skall ändras om lagrådets förslag vid 2 § följs. Beteckningen

”lön”, som föreslås här för alla typer av inkomster enligt lagen, är missvi-

sande för en del inkomstslag och kan i de paragrafer där den använts lätt

ersättas med andra uttryck.

Enligt 14 § i förslaget svarar arbetstagaren själv för skatten, när han saknar

arbetsgivare här i landet. 110 § första stycket har emellertid inte gjorts något

undantag för arbetsgivare i utlandet när det gäller skyldigheten att göra skat-

teavdrag. Detta måste uttryckligen ske.

Det sägs i tredje stycket att arbetsgivaren skall svara för mellanskillnaden,

om skatten - på grund av utgivna förmåner - är så stor att den kontanta utbe-

talningen inte förslår till fullt skatteavdrag. Detta följer emellertid redan av

3§ andra stycket. För att uppbördsreglerna skall fungera är det däremot

lämpligt att ange att arbetsgivaren svarar för betalning av mellanskillnaden

så som om skatteavdrag gjorts.

Enligt fjärde stycket av förslaget skall arbetsgivare vid betalning av ”lön”

som är skattepliktig enligt lagen göra skatteavdrag också för kvarskatt ”om

skattemyndigheten meddelat beslut om detta”. I specialmotiveringen sägs

detta innebära att arbetsgivarens skyldighet till kvarskatteavdrag inträder

om beslut i fråga om avdraget meddelats ”i beslutet om särskild inkomst-

skatt”. Är avsikten denna måste lagtexten ändras. Villkoret förefaller emel-

lertid inte praktiskt lämpligt. Arbetsgivarens åliggande i detta avseende är

motiverat så snart han innan någon utbetalning skett får meddelande om

skattemyndighetens beslut angående avdrag för kvarskatt. Lagtexten enligt

69

6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 159

förslaget bör därför ändras endast så att det - med hänsyn till att arbetsgiva-

ren enligt lagen är ansvarig för skatten - framgår klart att meddelande om

skatteavdraget skall ha kommit honom tillhanda före betalningen.

11 §

Enligt första stycket i paragrafen skall en arbetstagare, som skall vidkännas

avdrag för särskild inkomstskatt, överlämna beslut om sådan skatt till arbets-

givaren omedelbart efter det att han mottagit det. Fullgör inte arbetstagaren

sin skyldighet enligt första stycket, skall enligt andra stycket skatteavdrag

göras i enlighet med vad som sägs i 40 § 1 mom. andra-fjärde styckena upp-

bördslagen, dvs. förhöjt avdrag för sedvanlig preliminärskatt skall göras.

Enligt 40§ 3 mom. uppbördslagen tillämpas inte de bestämmelser om

skatteavdrag som gäller när skattsedel inte lämnats, om arbetsgivaren erhål-

lit besked av skattemyndigheten beträffande vederbörligt skatteavdrag från

arbetstagarens lön. I sådant fall skall arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt

det erhållna beskedet. Motsvarande bör gälla här.

140 § 2 mom. uppbördslagen finns bestämmelser om skyldighet för arbets-

givaren att göra ett schabloniserat avdrag för kvarstående skatt, om inte ar-

betstagaren visar att han inte är skyldig att erlägga kvarstående skatt. Före-

varande paragraf behandlar fallet att arbetsgivaren inte känner till att arbets-

tagaren skall vidkännas avdrag för särskild inkomstskatt. Det är därför na-

turligt att angivna bestämmelser om skyldighet att göra avdrag för kvarstå-

ende skatt görs tillämpliga här.

Det bör anmärkas att den omständigheten att skatteavdrag görs för preli-

minärskatt inte innebär en övergång till vanlig beskattning.

17 §

Enligt förslaget får skattemyndigheten, om det föreligger en s.k. uppbörds-

överenskommelse, under vissa förutsättningar besluta att skatteavdrag inte

skall göras. Bestämmelsen, som motsvarar 44 a § uppbördslagen, komplette-

ras av bestämmelserna i 69 a § uppbördslagen, som på grund av en hänvis-

ning i 23 § i det remitterade förslaget gäller även här. Hänvisningen till 69

a § uppbördslagen bör enligt lagrådets mening göras i förevarande paragraf.

Härvid bör första stycket i 69 a § skrivas ut och anknytas till beslut enligt

förevarande lag.

18-20 §§

I dessa paragrafer har tagits upp de bestämmelser som avses gälla i fråga om

uppbörd av skatt enligt lagen. Ett sista datum för inbetalning anges för ar-

betsgivare i 18 § och för arbetstagare utan svensk arbetsgivare (jfr 14 § i det

remitterade förslaget) i 20 § första meningen. Vidare hänvisas - såvitt gäller

arbetsgivare i 19 § och såvitt avser arbetstagare i 20 § andra meningen - till

52—54 §§ och 55 § 2 mom. uppbördslagen.

52 § uppbördslagen innehåller regler om hur inbetalning skall göras och

när den skall tillgodoräknas betalaren vid girering. Det anges också att inbe-

talningen skall vara kostnadsfri. Reglerna kan utan svårighet tillämpas för

såväl arbetsgivare som arbetstagare. Bestämmelserna i 53 och 54 §§ är där-

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

70

emot, frånsett att de rör skatter av andra slag, avfattade så att det inte är lätt

att se hur de skall tolkas när det gäller en betalningsskyldig arbetstagare. 55 §

2 mom. kan överhuvudtaget inte vara aktuell annat än för en arbetsgivare.

Även om betalningsskyldighet för arbetstagare enligt 14 § är ett ovanligt

fall, måste det krävas att lagtexten är sådan att personer utan specialkunskap

om det svenska skattesystemet skall kunna förstå dem. Enligt lagrådets me-

ning bör det för dessa fall kunna föreskrivas en särskild, enkel rutin.

När det gäller såväl den som betalar ut ett skattepliktigt belopp som motta-

garen bör särskilda, anpassade föreskrifter om innehåll i uppbördsdeklara-

tion och annan redovisning kunna meddelas av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer.

I förslag II har en redovisningsskyldighet gentemot beskattningsmyndig-

heten föreskrivits inte bara efter det skatteavdrag gjorts utan också när ar-

betsgivaren underlåter avdrag för att han anser att ett dubbelbeskattningsav-

tal befriar från skatt. Motivet för denna föreskrift, att ett sådant ställningsta-

gande bör kunna överprövas av myndigheten, torde gälla också fall som om-

fattas av förslag I.

22 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om restitution av skatt. På grund av en

hänvisning i 23 § i det remitterade förslaget gäller bestämmelserna om resti-

tution i 68 § 6 mom. och 69 § 2 mom. uppbördslagen även här. Hänvisningen

till dessa bestämmelser i uppbördslagen bör enligt lagrådets mening göras i

förevarande paragraf. Hänvisningen bör utformas så att det klart framgår att

ränta skall utgå vid återbetalning av särskild inkomstskatt.

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

23 §

I paragrafen hänvisas till ett stort antal paragrafer i uppbördslagen. Enligt

vad lagrådet föreslagit vid 17 respektive 22 § bör hänvisningen här inte avse

68 § 6 mom., 69 § 2 mom. eller 69 a § uppbördslagen. Hänvisningen bör inte

heller omfatta paragrafer som har upphävts (70, 71, 72 a och 82 §§). Enligt

50 § uppbördslagen meddelas beslut om anstånd av den skattemyndighet

som har utfärdat skattsedel på den skatt som anståndet avser. Den bestäm-

melsen kan inte tillämpas här och bör ersättas av en bestämmelse om att an-

ståndsbeslut meddelas av den skattemyndighet som meddelat beslut om sär-

skild inkomstskatt. I övrigt behövs av 50 § endast en motsvarighet till be-

stämmelsen i tredje stycket om att beslut om anstånd skyndsamt skall med-

delas den skattskyldige utan kostnad för denne. 64 §, som medtagits i upp-

räkningen i förslag II, bör tas med också här.

Uppräkningen av paragrafer kan lämpligen kompletteras med de rubriker

under vilka paragraferna hör i uppbördslagen.

Förslaget till lag om särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl.

(förslag II)

3§

Paragrafen innehåller enligt det remitterade förslaget de särskilda definitio-

ner som funnits behövliga. Med artist avses den som utövar artistisk verk-

71

samhet och med idrottsman den som utövar idrottslig verksamhet. Artistisk

verksamhet har fått en särskild definition men däremot inte idrottslig verk-

samhet. Lagrådet anser att lagtexten bör återge uttalandet i motiven (avsnitt

2.2) att med idrottslig verksamhet avses framträdande inför publik direkt el-

ler genom ljud- eller bildupptagning.

I det remitterade förslaget definieras ”svenskt fartyg” som sådant svenskt

eller därmed likställt handelsfartyg som avses i 1 § lagen (1958:295) om sjö-

mansskatt. Enligt punkt 1 av anvisningarna till nämnda paragraf i lagen om

sjömansskatt likställs med anställning på svenskt handelsfartyg anställning

på utländskt handelsfartyg som svensk redare förhyr i huvudsak obemannat,

om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare.

Definitionen på svenskt fartyg i förevarande paragraf bör ges följande ly-

delse: ”sådant svenskt handelsfartyg som avses i 1 § lagen (1958:295) om sjö-

mansskatt eller sådant utländskt handelsfartyg som avses i punkt 1 av anvis-

ningarna till nämnda paragraf.”

6§

Bestämmelsen i andra stycket rörande s.k. dubbelbeskattningsavtal synes

inte ha samband med skattskyldighet utan bör tas upp som ett undantag från

vad som utgör skattepliktig inkomst.

7§

Enligt paragrafen skall bl.a. en artist under tid då han inte är bosatt eller

stadigvarande vistas här beskattas för inkomst av artistisk verksamhet om

inkomsten uppburits från Sverige och verksamheten bedrivits här eller på

svenskt fartyg. Det påpekas i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3, under

rubriken ”Inkomsten skall ha uppburits från Sverige” att med uttrycket

”uppburits från Sverige” skall avses även ersättning som utländsk arrangör

utger till bl.a. utländsk artist för artistisk verksamhet här i riket. Samtidigt

avses uttrycket innebära att ersättning från ett utländskt artistföretag till en

utländsk artist som uppträtt i Sverige inte skall beskattas hos artisten utan

bara hos artistföretaget. Lagtexten är enligt lagrådets mening alltför otydlig

i dessa avseenden.

I första stycket första punkten i det remitterade förslaget undantas från

skatteplikt ersättning som utbetalas av en fysisk person eller dödsbo och som

avser framträdande vid en privat tillställning. Som skäl för detta undantag

anges i remissprotokollet (se avsnitt 2.4) kontrollaspekten och svårigheten

för privatpersoner att tillämpa de särskilda skattereglerna. Resultatet av det

föreslagna undantaget kan emellertid bli att den föreslagna lagen i förslag I

i stället skall tillämpas. Det är alltså angeläget att det i 6 § fjärde punkten

sistnämnda lag föreslagna undantaget - som avser 1908 års bevillningslag och

som inte föreslagits ändrat i förslag II - utformas så att det omfattar de un-

dantag från skatteplikt som görs i förslag II.

I första stycket fjärde punkten undantas inkomst av royalty eller periodvis

utgående avgift. Sistnämnda uttryck bör anknytas närmare till formule-

ringen i punkt tre av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen och ges

följande lydelse: ”4. inkomst av royalty eller periodvis utgående avgift för

utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar.”

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

72

8§

I paragrafen föreslås vissa undantag från skatteplikten när det gäller resa

m.m. De föreslagna bestämmelserna överensstämmer inte med motsva-

rande undantag i 6 § förslaget till lag om särskild inkomstskatt. Det framstår

som särskilt angeläget att dessa undantagsbestämmelser ges en enhetlig ut-

formning. Härvid bör utgångspunkten vara att det tydligt framgår av lagtex-

ten och inte bara av motivuttalandena att, förutom direkt utgivna förmåner,

också styrkta kostnader undantas.

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

9§

I fråga om möjlighet till eftergift av en utbetalares ansvar för betalning av

mottagarens skatt hänvisas till vad lagrådet anfört vid 3—6 §§ i förslag I.

Se beträffande betalningsansvaret också vad lagrådet anför i anslutning till

12§.

10 och 11§§

Det sägs i 10 § att den beskattningsbara inkomsten skall vara den skatteplik-

tiga inkomsten. 111 § anges att den särskilda inkomstskatten skall tas ut med

15 procent av den beskattningsbara inkomsten. Lagrådet hänvisar till vad

som ovan anförts angående 7 och 8 §§ förslaget till lag om särskild inkomst-

skatt.

Skattesatsen 15 procent, som valts för att systemet i princip inte medger

avdrag för omkostnader, måste trots den låga nivån i vissa fall kunna leda

till en hög beskattning om man jämför med den ”normala” beskattningen i

Sverige. Till förhållandet att de icke avdragsgilla kostnaderna i vissa företag

kan uppgå till en stor andel av intäkterna kommer att den del som slutligen

utgår i ersättning till artisten, idrottsmannen eller artistföretaget innebär en

dubbel beskattning av beloppet (jfr vid 7 §).

12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att göra skatteavdrag.

Lagrådet hänvisar i tillämpliga delar till vad som ovan anförts angående 10 §

förslaget till lag om särskild inkomstskatt. Av vad som anförts där framgår

bl.a. att i 14 § av det förslaget gjorts ett undantag för ”arbetsgivarens” ansvar

för betalning av ”arbetstagarens” skatt, nämligen för det fall arbetsgivaren

inte finns här i landet. I förevarande förslag förutsätts däremot att, när ar-

rangören av en artistisk eller idrottslig tillställning är hemmahörande i ut-

landet, arrangören ändå skall vara den betalningsansvarige för artistens, id-

rottsmannens eller artistföretagets skatt. Arrangören har därmed att verk-

ställa skatteavdrag och följa alla de regler angående uppbörd m.m. i upp-

bördslagen som hänvisas till i 22 §. Lagrådet finner att detta, även om efter-

levnaden underlättas genom blanketter och anvisningar, inte är en rimlig

reglering.

13§

I paragrafen anges när särskild inkomstskatt skall redovisas. Enligt andra

stycket i det remitterade förslaget lämnas i de fall en betalningsmottagare är

73

företrädare för en grupp av artister utan att vara ett artistföretag uppgift om

inkomstens och skattens fördelning på medlemmar i gruppen. Det kan påpe-

kas att bestämmelsen endast avser artister och inte idrottsmän. Enligt lagrå-

dets mening är den föreslagna bestämmelsen emellertid närmast ägnad att

skapa oreda, eftersom en betalningsmottagare bör vara antingen ombud för

artisterna eller också ett artistföretag som tillhandahåller artisterna. Lagrå-

det anser därför att bestämmelsen bör utgå.

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

14 §

Med hänvisning till vad lagrådet anfört vid 18-20 §§ i förslag I förordar lag-

rådet att detaljföreskrifterna i denna paragraf ges i form av tillämpningsbe-

stämmelser.

Jfr också vad som anförts om beskattningsbar inkomst under 10 och 11 §§.

17§

Föreskrifterna i andra och tredje styckena är av den karaktären att de lämpli-

gast meddelas som tillämpningsbestämmelser.

19 §

Tidsfristen för ansökan om restitution måste överensstämma med fristen i

22 § i förslag I.

20-22 §§

Med den ordning beträffande beskattningsmyndighet som valts i detta för-

slag har lagrådet inte någon anledning till erinran mot bestämmelserna från-

sett ett par påpekanden.

121 § anges att vid överklagande bestämmelserna i 8 kap. lagen om punkt-

skatter och prisregleringsavgifter (förfarandelagen) skall gälla i tillämpliga

delar. Lagrådet anmärker att uttrycket beskattningsår som används i 8 kap.

2 § förfarandelagen inte är tillämpligt när det gäller den särskilda inkomst-

skatten.

Enligt 22 § skall i ett flertal avseenden bestämmelserna i uppbördslagen i

tillämpliga delar gälla för den i förslaget angivna skatten. Hänvisningen till

bestämmelserna i 96-103 §§ uppbördslagen är emellertid felaktig såtillvida

att 98 § bör utgå.

Övriga lagförslag i förslag I och II

Lagrådet har med hänsyn till sin principiella inställning inte funnit det påkal-

lat att lämna synpunkter på de remitterade förslagen.

74

Bilaga

till lagrådets

yttrande

1991-03-14

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

Lag om särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta personer m.fl.

Jfr i förslag I och II:

Inledande bestämmelser

I: 1§

II: 1§

1 § Till staten skall särskild inkomstskatt betalas enligt bestämmelserna i

denna lag.

I: 2§

II:2§

2§ Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt och uppbördslagen (1953:272) har

samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av samman-

hanget.

I: -

II: 3§

3 § I denna lag avses med

bosatt utomlands: om fysisk person att denne inte är bosatt här i riket eller

stadigvarande vistas här,

hemmahörande i utlandet: om fysisk person att denne är bosatt utomlands

och om juridisk person att denne inte är registrerad här i riket och inte heller

har fast driftställe här,

artistisk verksamhet: personligt framträdande inför publik eller vid ljud-

eller bildupptagning med sång, musik, dans, teater, cirkus eller liknande,

artist: den som utövar artistisk verksamhet,

idrottslig verksamhet: personligt framträdande inför publik direkt eller ge-

nom ljud- eller bildupptagning,

idrottsman: den som utövar idrottslig verksamhet,

artistföretag: fysisk eller juridisk person som utan att vara arrangör mot

ersättning tillhandahåller artist eller idrottsman,

arrangör: fysisk eller juridisk person som anordnar tillställning med artis-

tisk eller idrottslig verksamhet,

svenskt fartyg: sådant svenskt handelsfartyg som avses i

1 § lagen (1958:295) om sjömansskatt eller sådant utländskt handelsfartyg

som avses i punkt 1 av anvisningarna till nämnda paragraf.

75

Skattskyldighet

I: 3§

II: 6§

4 § Skattskyldiga är fysiska personer som är bosatta utomlands och uppbär

enligt 7-11 §§ skattepliktig inkomst.

Skattskyldighet föreligger också för juridiska personer som är hemmahö-

rande i utlandet och uppbär enligt 8, 10 och 11 §§ skattepliktig inkomst av

artistisk eller idrottslig verksamhet.

I: 5§

II: -

5 § Skattskyldighet föreligger inte för en artist e ’ er idrottsman, om han upp-

bär inkomsten från ett artistföretag som är hemmahörande i utlandet.

Sådana personer som avses i 69 § kommunalskattelagen (1928:370) är inte

skattskyldiga enligt denna lag.

Betalningsskyldighet

I: 3§

II: 9§

6 § Ansvarig för betalningen av särskild inkomstskatt är den som enligt 14 §

har att göra skatteavdrag. Är denne hemmahörande i utlandet svarar den

skattskyldige själv för betalningen på samma sätt som gäller för arrangör i

fall som avses i 8 § sista stycket.

Betalningsskyldigheten för den som har att betala annans skatt får efterges

av beskattningsmyndigheten, om särskilda skäl föreligger.

Skattepliktig inkomst

I: 4§

II: -

7 § Skattepliktig inkomst enligt denna lag är:

1. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller

uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

2. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställ-

ning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller svensk kommun, i den

mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;

3. arvode och liknande ersättning som uppburits av någon i egenskap av

ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt aktie-

bolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten utövats;

4. pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del belop-

pet överstiger uppburen folkpension och pensionstillskott som uppburits en-

ligt 2 § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller, för den som uppburit folk-

pension i form av förtidspension, till den del beloppet överstiger uppburen

folkpension och 52 procent av pensionstillskott som uppburits enligt 2 a §

sistnämnda lag, eller, om folkpension enligt bestämmelserna i 17 kap. 2 § la-

gen om allmän försäkring samordnats med yrkesskadelivränta eller annan i

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

76

nämnda lagrum angiven livränta, till den del beloppet överstiger den pension

som skulle ha utgått om sådan samordning inte skett, och för annan ersätt-

ning enligt lagen om allmän försäkring;

5. pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller

svensk kommun;

6. belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepen-

sionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäk-

ringsrörelse;

7. pension på grund av tjänstepensionsförsäkring samt annan pension el-

ler förmån, om förmånen utgår från Sverige på grund av förutvarande tjänst

och den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats här;

8. ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen

(1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till någon vid

sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i

fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen

(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän;

9. dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen

(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

10. timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973:349);

11. annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad in-

komst av tjänst;

12. återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgif-

ter, restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter i den mån avdrag

har medgetts för avgifterna samt avgifter som avses i 46 § 2 mom. första

stycket 3 kommunalskattelagen (1928:370) och som satts ned genom ändrad

debitering i den mån avdrag har medgetts för avgifterna och dessa inte hän-

för sig till näringsverksamhet.

Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt la-

gen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Däremot

räknas inte barnpension eller vårdbidrag som folkpension.

Verksamhet på grund av anställning i svenskt företag anses utövad här i

riket även om tjänsteinnehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälliga

besök utomlands eller under längre tid uppehålla sig där under kringresande

(t.ex. handelsresande).

Skattepliktig inkomst enligt denna lag är dock endast sådan inkomst som

är skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen.

I: -

II: 8 §

8 § Såvitt gäller artistisk och idrottslig verksamhet gäller följande i stället för

bestämmelserna i 7 §.

Skattepliktig inkomst för artist, idrottsman eller artistföretag är kontant

ersättning eller annat vederlag för artistisk eller idrottslig verksamhet i Sve-

rige eller på svenskt fartyg.

Skattepliktig inkomst för arrangör är de inkomster i form av biljettintäk-

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

77

ter, reklamintäkter eller andra intäkter av en tillställning som arrangören

uppbär.

I: 6§

II: -

9 § Från skatteplikt enligt 7 § undantas utomlands bosatta personer för:

1. avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan an-

ställning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller svensk kommun,

om

a) mottagaren av inkomsten vistas här i riket, under tidrymd eller tidrym-

der, som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånaderspe-

riod, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare, som inte har hemvist här i riket

eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe, som arbetsgivaren har här i

riket;

2. avlöning eller därmed jämförlig förmån eller pension, som utgått på

grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, om mottagaren är

medborgare i anställningslandet och anställts av svensk utlandsmyndighet el-

ler utomlands för fältprojekt för bilateral biståndsverksamhet (lokalan-

ställd).

I:-

II: 7§

10 § Från skatteplikt enligt 8 § undantas

1. ersättning som utbetalas av en fysisk person eller ett dödsbo och som

avser framträdande vid en privat tillställning,

2. frivilliga betalningar som gatumusikanter och liknande får,

3. inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fast driftställe i Sve-

rige,

4. inkomst av royalty eller periodvis utgående avgift för utnyttjande av

materiella eller immateriella tillgångar.

Vid tillämpning av första stycket 4 skall ersättning från ljudradio eller tele-

vision anses som inkomst av royalty eller periodvis utgående avgift till den

del den inte avser förstagångssändning från sändare här i riket.

I: 3 och 6 §§

II: 6 och 8 §§

11 § Från skatteplikt enligt denna lag undantas

1. inkomst som är undantagen från beskattning på grund av överenskom-

melse eller beslut som avses i 72 § kommunalskattelagen (1928:370),

2. vederlag för nödvändig resa eller transport samt förmån av kost och logi

i samband med inkomsternas förvärvande eller styrkta kostnader härför,

3. ersättning i annan form än kontanter och därmed likställt vederlag, om

det sammanlagda värdet från en utbetalare under en uppbördsmånad uppgår

till högst 0,03 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, av-

rundat till närmaste hundratal kronor.

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

78

Skattesats

I: 8§

II: 11 §

12 § Särskild inkomstskatt tas ut med 15 procent av skattepliktig inkomst av

artistisk eller idrottslig verksamhet och med 25 procent av annan enligt

denna lag skattepliktig inkomst.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skatten bortfaller.

Beskattningsmyndighet m.m.

I: 9§

II: 4§

13 § Beslut om särskild inkomstskatt meddelas av skattemyndigheten i

Stockholms län, som också är beskattningsmyndighet utom i fall som sägs i

andra stycket.

Beskattningsmyndighet för skattskyldig som vistas tillfälligt här i riket och

uppbär inkomst av arbete som utförs här är skattemyndigheten i det län där

den som betalar ut ersättningen är registrerad som arbetsgivare. Är arbetsgi-

varen inte registrerad men bosatt här är skattemyndigheten i det län där han

är bosatt beskattningsmyndighet.

Skatteavdrag m.m.

I: 10 §

II: 12 §

14 § Den som betalar ut kontant belopp eller annat vederlag, som för motta-

garen utgör skattepliktig inkomst enligt lagen, skall göra skatteavdrag för

betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt. Detta gäller inte, om utbe-

talaren är hemmahörande i utlandet.

Åtnjuter mottagaren jämte kontant belopp andra skattepliktiga förmåner,

skall skatteavdraget för dessa beräknas med tillämpning av 8 § uppbördsla-

gen (1953:272).

Om det kontanta beloppet inte är så stort att föreskrivet avdrag kan göras,

är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden så som om skatteav-

drag gjorts.

Har den som har att vidkännas skatteavdrag för särskild inkomstskatt, att

betala kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget

skall göras, är utbetalaren skyldig att vid utbetalningen göra avdrag också

för den kvarstående skatten, om han erhållit beslut av skattemyndigheten

om detta. Betalningen av den kvarstående skatten skall ske i enlighet med

vad som sägs i 39 § 1 mom. andra stycket tredje och fjärde meningarna upp-

bördslagen och i övrigt enligt punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 39 § i

tillämpliga delar.

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

79

I: 11 §

II:-

15 § Den som skall vidkännas avdrag för särskild inkomstskatt skall omedel-

bart efter det att han erhållit beslutet från skattemyndigheten överlämna det

till den som har att göra avdraget.

Fullgörs inte skyldigheten enligt första stycket och är inte förhållandena

sådana som sägs i 40 § 3 mom. uppbördslagen (1953:272), skall avdrag såsom

för preliminär skatt och i förekommande fall kvarstående skatt göras i enlig-

het med vad som sägs i 40 § 1 mom. andra—fjärde styckena och 2 mom.

samma lag. I övrigt gäller vad som sägs i tredje—femte samt sjunde styckena

av anvisningarna till 40 § uppbördslagen.

I: 12 §

II:-

16 § Om det belopp som skall betalas ut inte är så stort att skatteavdrag kan

göras för både särskild inkomstskatt och den kvarstående skatt som belöper

på utbetalningstillfället skall det belopp som kan innehållas i första hand an-

ses avse den särskilda inkomstskatten. I övrigt gäller 42§ uppbördslagen

(1953:272) i tillämpliga delar.

I: 13 §

II: 16 §

17 § I fråga om skyldighet att lämna uppgift till den skattskyldige om det be-

lopp som innehållits genom skatteavdrag enligt 12 § gäller vad som i fråga om

arbetsgivare sägs i 43 § 1 mom. första stycket första meningen uppbördslagen

(1953:272).

I: 15 §

II: 17 §

18 § Beskattningsmyndigheten skall övervaka att de som är redovisnings-

skyldiga enligt 20-22 §§ behörigen fullgör sina skyldigheter.

Beskattningsmyndigheten skall på begäran lämna besked i frågor som an-

går skyldigheten att verkställa skatteavdrag, beräknandet av sådant avdrag

eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 14—17 §§.

I: 17 §

II: -

19 § Utför någon, som har hemvist i en främmande stat med vilken Sverige

har ingått överenskommelse för undvikande av att skatt tas ut i mer än en av

staterna (s.k. uppbördsöverenskommelse), arbete här i riket, får skattemyn-

digheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatteavdrag enligt

denna lag får underlåtas, om avdrag för skatt på grund av arbetet görs i den

främmande staten.

Har skattemyndigheten meddelat ett beslut enligt första stycket, får myn-

digheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatt, som på grund

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

80

av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till

den främmande staten för att där gottskrivas den skattskyldige. I övrigt gäl-

ler i tillämpliga delar vad som sägs i 69 a § andra—femte styckena uppbörds-

lagen (1953:272).

Uppbörd av skatt

I: 18—19 §§

II: 13—14 §§

20 § Den som enligt 14 § har att göra skatteavdrag skall betala den särskilda

inkomstskatten senast den 18 i den uppbördsmånad som infaller närmast ef-

ter utgången av den månad då skatteavdraget gjordes. Om inbetalningen

och uppgifter i samband därmed, om anstånd med betalningen samt om skyl-

dighet att avge uppbördsdeklaration och påföljder av att skyldigheten under-

låts gäller 52-54 §§ uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar. Rege-

ringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock besluta om avvi-

kelser från bestämmelserna om inbetalningssätt och om uppbördsdeklaratio-

nens innehåll.

Om redovisning av innehållen kvarskatt gäller 55 § 2 mom. uppbördsla-

gen.

21 § Den som till någon som är skattskyldig enligt 4 och 5 §§ betalat ut be-

lopp, som är undantaget från skatteplikt enligt denna lag enbart på grund av

bestämmelsen i 11 § 1, skall senast vid tid som sägs i 20 § tillställa beskatt-

ningsmyndigheten meddelande om detta.

I: 20§

II: 13-14 §§

22 § Skatt som skall betalas av den skattskyldige själv skall erläggas och redo-

visas senast den 18 i månaden efter den månad då inkomsten uppbars. Om

inbetalningssättet och redovisningen meddelas särskilda föreskrifter av rege-

ringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Kontrolluppgift

I: 21 §

II: -

23 § Den som har gjort skatteavdrag enligt denna lag är skyldig att lämna

kontrolluppgift. För sådan uppgift gäller bestämmelserna om kontrollupp-

gift i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter i tillämpliga

delar.

Skönstaxering

I: 16 §

I: 18 §

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

24 § Har den som är skyldig att lämna uppbördsdeklaration eller redovisning

enligt denna lag eller föreskrifter med stöd av lagen underlåtit att fullgöra

denna skyldighet och har underlåtenheten medfört att skatt inte betalats el-

81

ler betalats med för lågt belopp eller föreligger annars grundad anledning att

anta att skatt inte betalats eller betalats med för lågt belopp, skall skattemyn-

digheten besluta om den skatt som skall betalas. Därvid får underlaget för

beskattningsbeslutet bestämmas efter skälig grund.

Beslut enligt första stycket meddelas av beskattningsmyndigheten. Beslu-

tet skall meddelas före utgången av det sjätte året efter det kalenderår under

vilket det uppbördsår, då skatten rätteligen skulle ha redovisats har gått ut.

Återbetalning av skatt

I: 22 §

II: 19 §

25 § Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna

lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för

mycket.

Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos skattemyndigheten

senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då inkomsten uppbars.

Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att sär-

skild inkomstskatt inbetalats för sökanden.

På vad som återbetalas enligt första stycket utgår ränta enligt vad som

föreskrivs i 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). I övrigt gäller i tillämp-

liga delar vad som sägs i 68 § 6 mom. uppbördslagen.

Övrigt

I: 23§

II: 22 §

26 § I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs

om anstånd med inbetalning av skatt i 49 och 51 §§, om indrivning m.m. i

57a—59 och 61—64 §§, om avkortning och avskrivning av skatt i 65—67 §§,

om central tillsyn m.m. i 72 §, om rätt att taga del av preliminär självdeklara-

tion m.m. i 73 §, om arbetsgivares ansvarighet i 77, 77 a och 78 §§, om straff-

bestämmelser m.m. i 79, 81 och 83 §§, om omprövning m.m. i 84—94§§, om

beslut om särskilda debiteringsåtgärder i 95 § samt om överklagande m.m.

i 96—103 §§ uppbördslagen (1953:272). Beslut om anstånd som avses i 49 §

nämnda lag meddelas av den skattemyndighet som är beskattningsmyndig-

het enligt denna lag. Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skatt-

skyldige utan kostnad för denne.

I: 24§

II: 23 §

27 § Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum för skatt som tas ut

enligt denna lag.

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

82

INNEHÅLL

Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1

Propositionens lagförslag.................................... 2

1. lag om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.

fl.,................................................... 2

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).......... 7

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),................ 9

4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.......... 10

5. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och

avgiftsprocessen,....................................... 12

6. lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617) ...... 13

7. lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankoms-

ter, ................................................... 14

8. lag om ändring i lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa fall

från artistersättning m.m.,............................... 15

9. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetal-

ning av skatter och avgifter.............................. 16

10. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt......... 17

Utdrag ur regeringsprotokollet den 21 mars 1991 ............... 18

1 Inledning ............................................. 18

1.1 Bakgrund

Lagrådet.......................................... 18

1.2 Nuvarande regler.................................. 19

1.3 Artistbeskattningskommitténs betänkande ............ 19

1.4 Remissinstansernas inställning i stort till artistbeskatt-

ningskommitténs betänkande........................ 20

2 Ny lag om beskattning av utomlands bosatta artister m.fl. ... 21

2.1 Allmänna synpunkter på beskattning av utomlands bo-

satta artister och idrottsmän......................... 21

2.1.1 Inledning.................................. 21

Lagrådet.......................................... 21

2.1.2 Huvuddragen i det nya regelsystemet.......... 23

2.2 Skattskyldighet m.m............................... 24

Artistbegreppet.................................... 24

Idrottsman........................................ 25

Artistföretag hemmahörande i utlandet............... 26

Arrangör hemmahörande i utlandet.................. 27

Fysisk person bosatt utomlands och juridisk person hem-

mahörande i utlandet............................... 28

2.3 Skattepliktig inkomst............................... 29

Inkomsten skall uppbäras från Sverige................ 29

Verksamheten skall ha bedrivits i Sverige eller på svenskt

fartyg ............................................ 30

Arrangör hemmahörande i utlandet.................. 30

2.4 Undantag från skatteplikt........................... 30

Undantag enligt dubbelbeskattningsavtal.............. 31

Vederlag i form av resa samt kost och logi............. 32

Prop.

1990/91:159

Bilaga 3

83

2.5 Bruttobeskattning..................................

2.6 Skattesatts m.m...................................

2.7 Beskattningsmyndighet.............................

2.8 Förfarande m.m...................................

Beskattningshändelse, skatteavdrag och redovisning ....

Ansvarighet för skatt...............................

Övrigt............................................

2.9 Överklagande m.m.................................

2.10 Destination av skattemedel..........................

2.11 Ikraftträdandedatum och övergångsfrågor.............

Ikraftträdandedatum...............................

Övergångsfrågor...................................

2.12 Inkomster från skatten .............................

3 Personalvårdsförmåner .................................

3.1 Bakgrund.........................................

3.2 Rabattförmåner...................................

4 Upprättade lagförslag...................................

5 Specialmotivering......................................

5.1 Lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ar-

tister m.fl.........................................

5.2 Kommunalskattelagen..............................

5.3 Övriga lagförslag ..................................

6 Hemställan............................................

7 Beslut................................................

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser (SoU 1989:9).........

Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag..........................

Bilaga 3 Lagrådets yttrande..................................

gotab 98286, Stockholm 1991

33

Prop.

34

1990/91:159

35

Bilaga 3

36

37

38

39

40

40

41

41

42

42

43

43

44

44

45

45

48

49

49

50

51

52

65

84