Prop. 1993/94:66

Regeringens proposition

1993/94:66

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar

och långtidsarbetslösa, m.m.

Prop.

1993/94:66

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 14 oktober 1993

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Börje Hörnlund

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett generellt anställningsstöd införs för att

stimulera till nya reguljära arbeten. Stödet innebär ett avdrag från

arbetsgivaravgifterna med 15 procentenheter för tillkommande anställda

efter den 30 september 1993. Avdraget från avgifterna gäller under år

1994.

I propositionen föreslås vidare att den försöksverksamhet med arbets-

platsförlagd praktik för ungdomar - ungdomspraktik - som pågått sedan

den 1 juli 1992 förlängs till utgången av juni 1995. Vidare föreslås

vissa förändringar i försöksverksamheten. Förslagen innebär ett förtyd-

ligande av syftet med praktiken - nämligen att den i större utsträckning

bör leda till anställning. Praktikanordnama föreslås, med vissa undan-

tag, bidra till finansieringen av åtgärden via ett mindre finansierings-

bidrag för varje ungdomspraktikant. Bidraget föreslås till 1 000 kr per

månad under den första sexmånadersperioden och till 3 000 kr per

månad under de följande sex månaderna hos samme praktikanordnare.

Dessutom föreslås att det försök med arbetslivsutveckling (ALU) som

pågått sedan den 1 januari 1993 förlängs till utgången av juni 1995.

Högst 450 miljoner kronor inom ramen för anslaget Arbetsmarknads-

politiska åtgärder föreslås för kringkostnader i samband med en kraftigt

utökad ALU-verksamhet under innevarande budgetår. Dessutom före-

slås att högst 15 miljoner kronor av anslaget får användas till ersättning

1 Riksdagen 1993194 1 saml. Nr 66

för resekostnader för den som anvisats ALU. Det föreslås också att

högst 5 miljoner kronor av anslagsmedlen skall få disponeras för en

delegation för ALU. Delegationens uppgift skall bl.a. vara att komma

med idéer och uppslag till hur ALU-verksamheten kan utvecklas.

Prop.

1993/94:66

Innehållsförteckning

Prop.

1993/94:66

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................4

2 Lagtext..................................5

3 Behov av förändringar.........................9

3.1 Utgångspunkter..........................9

3.2 Problem och möjligheter ....................9

3.3 Prioriteringar.......................... 10

3.4 Fler reguljära arbeten..................... 11

3.5 Ungdomsarbetslöshet ..................... 12

3.6 Regeländringar ......................... 12

3.7 Långtidsarbetslöshet...................... 13

3.8 Avnämarna............................ 14

3.9 Kommunala insatser...................... 14

4 Ungdomspraktik........................... 15

4.1 Ett modifierat åtgärdssystem................. 15

4.2 Ungdomspraktik under sommaren.............. 18

4.3 Särskilda bestämmelser för funktionshindrade ung-

domar ............................... 19

4.4 Akademikerpraktik....................... 19

4.5 Genomförandet......................... 20

5 Arbetslivsutveckling......................... 21

6 Ett generellt anställningsstöd.................... 29

7 Bidrag till samlingslokaler..................... 31

8 Författningskommentarer...................... 31

8.1 Förslag till lag om generellt anställningsstöd.......31

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 14 oktober 1993 ........................... 34

1* Riksdagen 1993/94 1 sam/. Nr 66

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop.

1993/94:66

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter,

b) lag om fortsatt giltighet av lagen (1992:1331) om arbetslivsut-

veckling,

c) lag om generellt anställningsstöd,

d) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. godkänner regeringens förslag om akademikerpraktik (avsnitt 4.4),

3. bemyndigar regeringen att begränsa de åldersgrupper som kan vara

aktuella för ungdomspraktik (avsnitt 4.5),

4. godkänner att av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder

a) högst 450 miljoner kronor får användas för kringkostnader i

samband med ALU-verksamhet (avsnitt 5),

b) högst 15 miljoner kronor får användas för resebidrag för ALU-

anvisade som har särskilt höga resekostnader (avsnitt 5),

c) högst 5 miljoner kronor får disponeras för en delegation for

arbetslivsutveckling (avsnitt 5.4),

5. godkänner regeringens förslag om bidrag till samlingslokaler (av-

snitt 7).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:322) om

ungdomspraktikanter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:322) om ungdoms-

praktikanter 1

dels att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av juni 1995,

dels att nuvarande bestämmelse skall betecknas 1 §,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Regeringen får föreskriva att

anordnare som tillhandahåller

praktik för ungdomar skall

betala finansieringsbidrag vid

anvisning till ungdomspraktik.

Prop.

1993/94:66

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

Lagens giltighetstid senast förlängd 1993:721.

2.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1992:1331)

om arbetslivsutveckling

Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,

som gäller till utgången av år 1994, skall fortsätta att gälla till utgången

av juni 1995.

Prop.

1993/94:66

2.3 Förslag till lag om generellt anställningsstöd

Prop.

1993/94:66

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Arbetsgivare medges enligt bestämmelserna i denna lag ett gene-

rellt anställningsstöd. Lagen gäller inte statliga arbetsgivare.

2 § Med anställd avses i denna lag den som har en anställning med en

arbetstid om minst 17 timmar per vecka i arbetsgivarens verksamhet

och som för detta arbete uppbär sådan lön eller annan ersättning för

vilken arbetsgivaravgifter skall betalas. Med anställd avses också annan

som uppbär ersättning för arbete under motsvarande tid och för vilken

arbetsgivaravgifter skall betalas.

3 § En arbetsgivare som efter den 30 september 1993 har ökat antalet

anställda får göra ett avdrag enligt bestämmelserna i 3-6 §§ när han

beräknar av de arbetsgivaravgifter han skall betala enligt 2 kap. 1 §

lagen (1981:691) om socialavgifter.

4 § Avdrag får för varje månad göras med ett belopp som motsvarar

15 procent av avgiftsunderlaget enligt 2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691)

om socialavgifter multiplicerat med det antal anställda som vid måna-

dens utgång överstiger antalet anställda efter utgången av september

1993 (nyanställda) dividerat med antalet anställda vid utgången av

månaden.

5 § Om det finns intressegemenskap mellan två arbetsgivare anses den

som var anställd hos en av arbetsgivarna vid utgången av september

1993 inte som nyanställd hos någon annan inom intressegemenskapen.

6 § Om en verksamhet förvärvats eller övertagits anses den som var

anställd i verksamheten vid utgången av september 1993 inte vara nyan-

ställd.

7 § I fråga om förfarandet vid avdrag från arbetsgivaravgifter enligt

denna lag gäller bestämmelserna i lagen (1984:668) om uppbörd av

socialavgifter från arbetsgivare.

8 § Belopp som dragits av från arbetsgivaravgifter enligt denna lag

skall anses avse folkpensionsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på ersätt-

ning som betalas ut under tiden den 1 januari - den 31 december 1994.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialav-

gifter 1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 § 2

I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den

allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

Att denna lag tillämpas även i fråga om arbetsmiljöavgift och särskild

löneskatt på vissa förvärvsinkomster framgår av lagen (1989:484) om

arbetsmiljöavgift och lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster.

Prop.

1993/94:66

Om nedsättning av socialav-

gifter som regionalpolitiskt stöd

finns särskilda bestämmelser.

Om nedsättning av socialav-

gifter som regionalpolitiskt stöd

och som generellt anställnings-

stöd finns särskilda bestämmel-

ser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

Lagrådet

Lagförslagen faller inom Lagrådets granskningsområde. Lagförslagen

under 2.1, 2.2 och 2.4 är enligt regeringens mening av sådan enkel be-

skaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagförslaget

under 2.3 är av så brådskande natur, att den fördröjning av ärendet som

granskningen skulle medföra, skulle vara till avsevärd men. Lagen

måste med anledning av det ekonomiska läget och situationen på arbets-

marknaden träda i kraft redan den 1 januari 1994. Lagrådets hörande

bör därför underlåtas.

1 Lagen omtryckt 1989:633.

2 Senaste lydelse 1991:1841.

3 Behov av förändringar

Prop.

1993/94:66

3.1 Utgångspunkter

Sviterna efter 1980-talets inflations- och spekulationsekonomi och därav

följande obalanser i den svenska ekonomin, i kombination med en

internationell lågkonjunktur, medför stora påfrestningar på arbetsmark-

naden. Problemen kan lösas endast med en politik som skapar tillväxt

och som är förenlig med en varaktig stabil ekonomisk utveckling med

hög sysselsättning och låg inflation. Det internationella beroendet gör

att tilltron till ekonomins långsiktiga utvecklingskraft avgör möjlig-

heterna att bekämpa arbetslösheten på såväl kort som längre sikt.

För att alla, oavsett förutsättningar och hemort, skall ges goda möjlig-

heter i livet krävs en stark ekonomi, som klarar kortsiktiga påfrest-

ningar. Regeringens långsiktiga program mot obalanserna i de offentliga

finanserna syftar till att vända utvecklingen i positiv riktning.

Underskotten utgör starka restriktioner för politiken. Deras storlek

gör att saneringen medför smärtsamma övergångsproblem med krav på

och uppoffringar av alla. Samtidigt innebär reformerna förbättringar av

samhällsekonomins funktion. Stabilitets- och tillväxthinder undanröjs,

incitamenten blir tydligare, nyföretagandet och valmöjligheterna ökar.

Därmed kan produktiviteten öka, tillväxten skjuta fart och arbetslös-

heten minska på ett varaktigt sätt. Sverige skall komma stärkt ur krisen.

3.2 Problem och möjligheter

Arbetslösheten är vårt allvarligaste problem. Den innebär ett samhälls-

ekonomiskt slöseri med resurser och leder till sociala problem och

spänningar i samhällslivet. Kampen mot arbetslösheten står därför i

centrum för den ekonomiska politiken.

Vägen ur arbetslöshetskrisen blir lång och mödosam. Att ytterligare

skjuta de grundläggande strukturella ekonomiska problemen på fram-

tiden skulle medföra ett växande och helt ohanterligt fördelningspolitiskt

dilemma. Det skulle leda till bestående hög arbetslöshet, kraftigt min-

skade resurser till välfärdspolitiken och varaktigt sänkt levnadsstandard.

De stora underskotten i statens finanser innebär på kort sikt en dämp-

ning och en fördröjning av konjunkturuppgången. På längre sikt utgör

underskotten - och därmed en växande räntebörda - ett hot mot den

grundläggande välfärden.

Kort- och långsiktiga problem måste ses i ett sammanhang. Tilltro till

politikens långsiktighet ger styrka åt kampen mot arbetslöshet på kort

sikt. Aktiv arbetsmarknadspolitik innebär en investering i människor.

Kunskaper och färdigheter kan vidmakthållas och utvecklas. Det sker en

bred upprustning av infrastrukturen. Därmed främjas produktivitet och

tillväxtkraft i hela landet. Uppdelningen mellan människor och lands-

delar motverkas.

Under mandatperioden har en rad åtgärder vidtagits mot arbetslös-

heten. Utöver stora tillskott till arbetsmarknadspolitiska insatser av

traditionellt snitt kan nämnas utbyggnaden av ett tredje gymnasieår, fler

platser inom högskolan, infrastrukturinvesteringar, ROT-verksamhet,

ungdomspraktik och arbetslivsutveckling.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har ökat snabbt efter sommar-

en och den öppna arbetslösheten har pressats ned. En fortsatt utbyggnad

av de arbetsmarknadspolitiska insatserna under hösten kan förväntas ge

en ytterligare nedgång av den öppna arbetslösheten. Antalet ungdomar

inom ungdomspraktik ökade till ca 45 000 i början av oktober och

ökningen fortsätter. Totalt omfattades nästan 170 000 personer av olika

åtgärder i slutet av september. Med anvisade medel beräknas 290 000

personer i genomsnitt per månad kunna få del av olika konjunktur-

beroende arbetsmarknadspolitiska insatser under resten av budgetåret.

Härtill kommer ett stort antal personer i utbildningsvikariat och arbets-

livsutveckling, som finansieras på annat sätt.

Det svenska näringslivets konkurrenskraft har starkt förbättrats genom

främst ett hårt rationaliseringsarbete, valutakursförändringar, sänkta

arbetsgivaravgifter, minskad korttidsfrånvaro samt sänkta räntenivåer.

Den förbättrade konkurrenskraften har också slagit igenom i form av

bl.a. en ökad orderingång, produktion och export. Effekterna på arbets-

marknaden kommer alltid med en betydande eftersläpning. Noteras kan

emellertid en stark nedgång av antalet varsel om uppsägning samt att

antalet nyanmälda platser har upphört att minska.

Kommuner och landsting har under de senaste åren bedrivit ett inten-

sivt arbete i syfte att utveckla och effektivisera verksamheten. En fort-

satt koncentration på huvuduppgifterna i form av vård och omsorg om

barn, gamla och sjuka samt utbildning är nödvändig liksom ett utveck-

lingsarbete i syfte att effektivisera och stärka medborgarnas valfrihet.

3.3 Prioriteringar

Kampen mot långtidsarbetslöshet, och då inte minst bland våra ung-

domar, måste ställas ännu mer i förgrunden av två skäl:

1. Samhället har ett ansvar för att ungdomarna länkas in i arbetslivet

och därmed ges möjlighet att tillfredsställa sina förväntningar och an-

vända sina resurser i samhällsbyggandet. Att åsidosätta det ansvaret kan

försvaga vår ställning som välfårdsnation. Den växande arbetslösheten

bland de unga kan också hota näringslivets framtid.

2. Långtidsarbetslöshet innebär stora individuella påfrestningar. Sam-

tidigt medför den att omfattande produktiva resurser, som kunde an-

vändas för att stärka ekonomin, läggs i träda och riskerar att raseras.

Erfarenheterna från omvärlden i det avseendet förskräcker.

De förslag vi strax kommer att redogöra för avser att ta till vara

landets mänskliga resurser. De är ett uttryck för arbetslinjen - trots en

mycket låg arbetskraftsefterfrågan.

Prop.

1993/94:66

10

Förslagen är ägnade att ge de arbetslösa produktiva och utvecklande Prop.

alternativ, med möjlighet till stor omfattning och omedelbar effekt, att 1993/94:66

motverka ytterligare arbetslöshet inom kommuner och landsting samt att

underlätta återgången till en reguljär arbetsmarknad med utveckling och

tillväxt i våra företag. Det förslag om ett tidsbegränsat generellt an-

ställningsstöd som vi förordar syftar till att stimulera till nyanställningar

på den reguljära arbetsmarknaden och till att omvandla den omfattande

övertiden till fler arbeten. Därmed tas också de möjligheter den

ordinarie arbetsmarknaden erbjuder bättre till vara.

3.4 Fler reguljära arbeten

Arbetslösheten i Sverige är mycket hög. Detta trots att många företag,

i synnerhet de som exporterar eller konkurrerar med importerande

foretag, i dag upplever en starkt förbättrad situation.

Många arbetsgivare vågar inte nyanställa, präglade av svårigheterna

att anpassa verksamheten när det tidigare gick dåligt. I stället låter de

redan anställda arbeta övertid. Den övertid som nu tas ut motsvarar ca

50 000 arbeten.

Samtidigt blir alltfler människor långtidsarbetslösa och riskerar att

slås ut. Detta är inte bara ett stort socialt problem; det försvårar också

återgången till en väl fungerande arbetsmarknad längre fram. I många

andra europeiska länder uppstår överhettningstendenser med åtföljande

löneinflation redan vid sådana arbetslöshetstal som vi har i Sverige i

dag. En bestående långtidsarbetslöshet måste därför motverkas.

De av regeringen föreslagna förbättringarna i möjligheterna till prov-

och visstidsanställning bidrar till att motverka en sådan utveckling och

till att tidigarelägga och förstärka sysselsättningsuppgången när produk-

tionen ökar. Det generella anställningsstöd (GAS) som föreslås i denna

proposition är ett viktigt komplement till dessa förändringar.

Syftet med GAS är att konstruera ett system som är så enkelt och

lättfattligt som möjligt och som omfattar alla icke-statliga arbetsgivare.

Systemet kan sammanfattas så här: Stödet innebär en nedsättning av

arbetsgivaravgifterna med 15 procentenheter under år 1994 för den

nettoökning av sysselsättningen som sker efter den 30 september 1993

jämfört med antalet sysselsatta vid slutet av den månaden.

Förslaget innebär en omläggning av politiken i riktning mot mark-

nadsmässiga, "riktiga", arbeten. Till skillnad från många andra arbets-

marknadsåtgärder finns en mycket hög grad av privat medfinansiering,

vilket medför att sysselsättningen ger ett samhällsekonomiskt värdefullt

produktionstillskott.

GAS innebär att kostnaden för att öka sysselsättningen minskas. Vi är

nu, av allt att döma, i inledningsfasen till en konjunkturuppgång, varvid

stödet kan förväntas tidigarelägga anställningar som i annat fäll skulle

ske senare.

Vidare kommer kostnaden för att nyanställa att minska, vilket stärker

de arbetslösas ställning gentemot dem som redan har jobb.

11

1** Riksdagen 1993194 1 saml. Nr 66

3.5 Ungdomsarbetslöshet

Prop.

1993/94:66

Ungdomspraktiken infördes i ett läge då tillgängliga åtgärder för att

hindra en accelererande ungdomsarbetslöshet var helt otillräckliga. Det

gällde att snabbt motverka att tiotusentals ungdomar avvisades från

arbetsmarknaden och gavs budskapet att de var obehövliga. Arbetsför-

medlingen gavs ett verkningsfullt instrument. En okomplicerad åtgärd

möjliggjorde att även små företag kunde anordna praktik.

Åtgärden har uppfyllt målen. Ungdomarna själva har positiva erfaren-

heter och dessa omdömen delas av praktikanordnama. Samtidigt har

kritik riktats mot ungdomspraktiken för att den medför en viss undan-

trängning av reguljära arbeten.

När åtgärden infördes gjordes en bedömning av riskerna, eftersom

sådana aldrig helt kan undvikas. Arbetsförmedlingen har med de resur-

ser den förfogar över uppfyllt sitt ansvar väl. Den har stävjat missför-

hållanden. I stället har ungdomar och vuxna verkat sida vid sida och ett

utbyte av kunskaper och erfarenheter har skett mellan generationerna.

Kritiken väger därför lätt. Alternativet hade varit sysslolöshet med

permanent kontantbidrag.

Uppföljningar av åtgärden visar emellertid också på en viss ensidig-

het. Inledningsvis gynnade ungdomspraktiken i mindre utsträckning

konkurrenssvaga kategorier som långtidsarbetslösa, lågutbildade och

invandrare. Under våren 1993 uppmärksammades dessa och behoven

kunde tillgodoses i något större utsträckning. Det är viktigt att ytter-

ligare ansträngningar görs för dessa grupper.

Ungdomspraktiken har givit ungdomarna värdefull erfarenhet av

arbetslivet. Den har skapat en god grund för yrkesvalet och motivation

för fortsatta studier. Den låga volymen under sommaren 1993 medger

en kraftig ökning av ungdomspraktiken under resten av budgetåret.

3.6 Regeländringar

Ungdomspraktiken är en tidsbegränsad åtgärd i ett unikt svårt arbets-

marknadsläge. Det är nu lägligt att modifiera systemet så att praktiken

i ännu större utsträckning leder till reguljär anställning. Detta kan ske

genom att för praktikanordnama tydliggöra ungdomspraktikens syfte.

Som ett led i arbetsmarknadspolitikens finansiering föreslår vi att

under de första sex månadernas praktik skall anordnama åta sig att

betala ett finansieringsbidrag om 1 000 kr per månad för varje ung-

domspraktikant. Därefter kan praktiken förlängas med ytterligare sex

månader. Om detta sker hos samme anordnare blir bidraget 3 000 lö-

per månad. Om den förlängs hos en annan anordnare blir det 1 000 lö-

per månad. Förlängningen stärker ungdomarnas position vid konjunktur-

uppgången.

Ungdomspraktiken skall avvecklas stegvis och smidigt så fort situa-

tionen medger det. Osäkerheten om konjunkturutvecklingen är stor. För

att inte ändringar av regler rörande finansieringsbidraget eller de ålders-

12

grupper som omfattas onödigtvis skall försenas, och för att inte pågåen-

de verksamhet skall ryckas sönder av att förändringar annonseras i

förväg, bör regeringen bemyndigas att avgöra när och hur sådana åt-

gärder skall vidtas.

3.7 Långtidsarbetslöshet

Människor kan brytas ner av långvarig arbetslöshet. Risk finns för

passivitet och isolering. De förlorar social förankring och strukturen i

det dagliga livet bryts ner. En utveckling som riskerar att göra det

svårare och ibland omöjligt att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

Utslagning medför stora skadeverkningar för såväl individen som

samhället. Kostnaderna för de sociala skyddssystemen stiger. Arbets-

marknadens funktionssätt påverkas negativt när fler förlorar anknyt-

ningen till arbetsmarknaden. Den strukturella arbetslösheten stiger och

inflationsdrivande flaskhalsar uppstår tidigare i konjunkturuppgången.

Arbetslivsutveckling (ALU) infördes bl.a. för att motverka ökningen

av långtidsarbetslösheten. Åtgärden avser att stimulera och använda den

individuella och lokala initiativrikedom som behövs för att ge de arbets-

lösa själva möjlighet att konstruktivt bidra till sin egen och samhällets

utveckling.

Varje människa besitter resurser. Därför måste de arbetslösas vilja,

kunskap och förmåga till aktivitet och utveckling tas till vara. Det

gagnar lokalt näringsliv och gör att samhällsuppgifter som annars inte

skulle bli utförda kommer till stånd. Därmed skapas nära kontakt med

arbetslivet utan störningar på den reguljära arbetsmarknaden. Det

underlättar återinträdet i arbetslivet och bidrar till utveckling på den

egna orten.

Nya lokala samverkansformer mellan enskilda människor, kommuner,

organisationer och företag har lett till uppslag och otraditionella initia-

tiv. De har haft och har stor betydelse för både individen och de lokala

förutsättningarna att utveckla ort och bygd såväl ekonomiskt som

kulturellt, natur- och miljömässigt.

Det går inte att öka de sedvanliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

i någon högre grad. De kostnadsmässiga och praktiska gränserna har i

det närmaste nåtts. Utbildningsmöjligheterna har byggts ut kraftigt och

kommunerna kan inte finansiera någon väsentlig ökning av beredskaps-

arbeten. ALU är i dagsläget den enda åtgärd som volymmässigt kan få

en verkningsfull effekt och hejda utvecklingen av långtidsarbetslösheten.

I likhet med ungdomspraktiken har ALU mött kritik för att verksam-

heten tar bort arbeten från den reguljära arbetsmarknaden. Det har före-

kommit vissa missförhållanden. AMS visar emellertid i en uppföljning

av åtgärden den 28 maj 1993 att dessa är begränsade. Åtgärden är med

de regler som har upprättats inte konkurrenssnedvridande. De mindre

lyckade projekten bottnar sannolikt i bristande kunskap och erfarenhet i

ett initialskede.

Prop.

1993/94:66

13

Det gäller nu att bygga på de erfarenheter som har erhållits och ytter-

ligare sträva efter att finna projekt som är meningsfulla utan att den

reguljära arbetsmarknaden störs.

3.8 Avnämarna

ALU väckte direkt stort intresse och projekten kom snabbt i gång.

Länsarbetsnämndernas praxis för hur medlet används spänner över ett

vitt falt. Det gäller nu att ta vara på de bästa erfarenheterna. Till skill-

nad från andra insatser är inte ekonomin restriktionen för ALU-åtgär-

dema. Altemativkostnaden - kontantersättning - är i stort densamma.

Begränsningen är bristen på samordning av behoven och kapaciteten att

identifiera, organisera och driva projekten. Idéer, uppslag och goda

erfarenheter måste spridas. Det gäller också att bredda ALU-verksam-

heten så att fler kvinnor och invandrare får del av den.

För att utveckla tillgången på möjligheter och idéer i landet kommer

regeringen senare att inrätta en idé- och avnämardelegation för arbets-

livsutveckling. Delegationen skall aktivera avnämarna genom att in-

formera, engagera och mobilisera näringsliv, kommuner, myndigheter

och organisationer i arbetet med att ta till vara den kapacitet de arbets-

lösa besitter. Målet skall vara ambitiöst: bekämpa all långtidsarbets-

löshet!

Delegationen skall sprida idéer till och goda exempel på väsentliga

uppgifter. Den skall vägleda och informera om hur insatserna kan ut-

formas så att den reguljära arbetsmarknaden inte påverkas. Den skall

vidare bidra till opinionsbildning och utvärdering. Delegationen skall

även gå igenom möjligheterna att öka andelen ALU-projekt med be-

tydelse för näringslivet utan att konkurrensen mellan olika företag störs.

Delegationen skall vara källa till uppslag och en kanal mellan av-

nämarna för idéer om hur ALU bäst kan användas i ett svårt arbets-

marknadsläge.

3.9 Kommunala insatser

Efter att ha uppvisat underskott varje år sedan år 1985 förstärks utveck-

lingen av kommunsektorns finansiella sparande under åren 1992 och

1993. De positiva resultaten är emellertid tillfälliga. Under år 1994

beräknas det finansiella sparandet för kommunsektorn försämras. Kost-

naderna för den kommunala konsumtionen beräknas minska åren 1993

och 1994, samtidigt som lönerna fortsätter att öka förhållandevis lång-

samt.

Det är nödvändigt för utvecklingen av svensk ekonomi att föränd-

ringsarbetet i kommuner och landsting bedrivs vidare. Någon förstärk-

ning av den kommunala ekonomin genom ytterligare ökning av statliga

anslag är inte möjlig. En sådan lösning skulle undergräva förtroendet

Prop.

1993/94:66

14

för svensk ekonomi och fördröja den konjunkturuppgång som krävs för

att minska arbetslösheten.

Med nu aktuella bedömningar av den kommunala ekonomin och

planerade begränsningar av antalet kommunalt anställda bör kommuner

och landsting ha relativt goda möjligheter att också beakta arbetsmark-

naden vid genomförandet av erforderliga förändringar. Det är av största

vikt att den arbetsmarknadspolitiska arsenalen utnytttjas optimalt för att

stödja ett sådant förändringsarbete och motverka arbetslöshet. Frågorna

bör lösas genom lokala förhandlingar mellan länsarbetsnämnder, kom-

muner och landsting på samma sätt som gäller för övriga arbetsmarkna-

den.

4 Ungdomspraktik

4.1 Ett modifierat åtgärdssystem

Prop.

1993/94:66

Regeringens förslag: Den som tillhandahåller praktik för ungdomar

skall, med vissa undantag, efter överenskommelse med arbetsförmed-

lingen betala ett bidrag som en delfinansiering av åtgärden (finansie-

ringsbidrag).

Finansieringsbidraget skall under de första sex månaderna vara

1 000 kr per månad för varje ungdomspraktikant.

Anvisningstiden för en praktikant kan förlängas i ytterligare sex

månader. Om detta sker hos samme anordnare skall finansierings-

bidraget vara 3 000 kr per månad. Om förlängningen sker hos annan

anordnare blir bidraget hos denne 1 000 kr per månad.

Verksamheten med ungdomspraktik förlängs till att avse även tiden

den 1 juli 1994 - den 30 juni 1995.

Skälen för regeringens förslag: Det nuvarande systemet med ung-

domspraktik som infördes den 1 juli 1992 har gett arbetssökande ung-

domar under 25 år möjlighet till praktik i arbetslivet. Alternativet för de

ca 120 000 ungdomar som under budgetåret 1992/93 anvisades ung-

domspraktik hade i mycket hög utsträckning varit sysslolöshet och

passivt uppbärande av kontantbidrag. Praktiken har i stället gett ung-

domarna arbetslivserfarenhet. Många har givits möjlighet att behålla och

öka den kompetens som de inhämtat genom bl.a. teoretisk utbildning.

De har samtidigt fått möjlighet att presentera sig för presumtiva arbets-

givare och har därmed ökat sina möjligheter att få ett reguljärt arbete.

För den grupp ungdomar som ännu ej varit klar med sin yrkesutbildning

har praktiken utgjort en bra grund för yrkesval och skapat motivation

for fortsatta studier.

Syftet att ungdomspraktiken främst skulle inriktas mot privata

näringslivet har uppnåtts. Enligt en enkätundersökning av AMS i januari

15

1993 fick 58 % av ungdomarna praktik vid enskilda foretag, 35 % inom

den offentliga sektom och 6,5 % hos ideella organisationer.

AMS har i oktober 1993 redovisat erfarenheter och resultat av ung-

domspraktiken från juli 1992 till augusti 1993. Under denna period fick

137 378 personer beslut om att bölja ungdomspraktik. I september 1993

var antalet ungdomar i ungdomspraktik 42 581, nära 11 000 fler än i

september 1992.

I genomsnitt fick 21,2 % av dem som deltagit i ungdomspraktik

under budgetåret 1992/93 arbete. I detta innefattas arbete på den regul-

jära arbetsmarknaden, arbete med lönebidrag, skyddat arbete hos offent-

liga arbetsgivare och Samhall. Tendensen har varit att en stigande andel

av ungdomspraktikanterna fått reguljärt arbete.

Ungdomar med högre utbildning fick arbete i större utsträckning än

övriga. Av de 80 % som hade gymnasiekompetens fick 23,3 % arbete

mot 14,0 % av dem som endast hade grundskolekompetens.

Andelen som fick arbete av de 5 % som hade arbetshandikapp och av

de 3,5 % som var utomnordiska medborgare var ungefar hälften av vad

som gällde för genomsnittet.

En kartläggning gjord på uppdrag av Arbetsmarknadsdepartementet

om "Arbetsgivarnas kunskaper om och inställning till ungdomspraktik"

(IMU-Testologen september 1992) visade att drygt 40 % av de till-

frågade arbetsgivarna var intresserade av att ta emot ungdoms-

praktikanter framför allt då man trodde att åtgärden underlättar framtida

rekrytering och fungerar som en form av provanställning. Enligt en

annan intervjuundersökning (TEM O februari 1993) har ungdomarna

själva uppskattat praktiken då den i stor utsträckning legat i linje med

deras framtidsmål och då de anser sig ha blivit väl omhändertagna och

därmed trivts på sina arbetsplatser.

Viss kritik har framförts mot ungdomspraktiken att den kan ha inne-

burit undanträngning av reguljärt arbete. Enligt vår mening är det ound-

vikligt att vissa problem uppstår när en åtgärd, för att förhindra

stigande arbetslöshet, får en sådan stor omfattning som ungdomspraktik-

en. Det gäller även andra arbetsmarknadspolitiska insatser som t.ex.

beredskapsarbeten. Undanträngningseffekten skall jämföras med att ca

120 000 ungdomar har fått värdefull praktik i arbetslivet föregående

budgetår.

Systemet med ungdomspraktik är en tidsbegränsad åtgärd i ett mycket

svårt arbetsmarknadsläge. Det är viktigt att anpassa systemet till det

faktiska konjunkturläget. Vår bedömning är att det nu är tid att

modifiera systemet så att praktiken i ännu högre grad leder till reguljär

anställning efter praktikperiodens slut. Ungdomspraktiken är begränsad

i tiden t.o.m. den 30 juni 1994. Även om det nu finns tecken på en

positiv utveckling av ekonomin kommer det svåra arbetsmarknadsläget

för ungdomar att kvarstå även därefter. Vi föreslår därför att ungdoms-

praktiken förlängs t.o.m. den 30 juni 1995.

Enligt vår mening bör ett modifierat system med ungdomspraktik där

praktikanordnaren åtar sig att betala ett bidrag till staten för varje ung-

domspraktikant införas. Utöver tidigare krav på att tillhandahålla inskol-

ning, handledning och praktisk yrkesutbildning får praktikanordnama

Prop.

1993/94:66

16

även äta sig en delfinansiering av systemet för ungdomspraktik vilket

motiveras av bl.a. statsfinansiella skäl. I en överenskommelse med

arbetsförmedlingen åtar sig praktikanordnaren att under de första sex

månaderna av ungdomspraktiken betala ett finansieringsbidrag om

1 000 kr per månad för varje ungdomspraktikant som anordnaren tar

emot.

Arbetsförmedlingen skall redan inför beslut om anvisning till den

första praktikperioden diskutera med praktikanordnaren om möjlig-

heterna för ungdomspraktikanten att efter praktiken övergå till reguljärt

arbete, arbete med rekryteringsstöd eller om ytterligare en praktikperiod

kan ordnas. Det är en diskussion som måste föras med utgångspunkt

från såväl den unges förutsättningar, kompetens och intresseinriktning,

som praktikuppgiftemas innehåll och utvecklingsmöjligheter.

Efter den inledande sexmånadersperioden kan ungdomspraktiken för-

längas med ytterligare sex månader hos samme praktikanordnare om

denne överenskommer med arbetsförmedlingen att anställa den unge

efter praktikperiodens slut. Under denna period höjs enligt överenskom-

melse finansieringsbidraget till 3 000 kr per månad.

Noggranna överväganden bör föregå en anvisning av en ny ungdoms-

praktikant till en praktikanordnare som ej har erbjudit tidigare prakti-

kant reguljär anställning eller anställning med rekryteringsstöd. Det-

samma skall gälla när anordnaren inte har erbjudit en förlängning av

ungdomspraktiken.

Ungdomar som efter sex månader i ungdomspraktik inte kan få regul-

järt arbete och ej heller förlängning av sin ungdomspraktik hos samme

praktikanordnare skall liksom hittills kunna anvisas ny ungdomspraktik

hos annan praktikanordnare. Finansieringsbidraget för denne nye prak-

tikanordnare blir då 1 000 kr per månad.

Finansieringsbidragen är avdragsgilla i praktikanordnamas rörelse.

Finansieringsbidrag skall erläggas av alla anordnare utom i vissa fall.

Vi återkommer strax till dessa (avsnitten 4.3 och 4.4). En anvisning till

en ungdomspraktikplats hos anordnare som inte betalar förfallna bidrag

skall återkallas.

Ungdomarna skall i likhet med nu i första hand anvisas platser inom

det enskilda näringslivet och då främst vid små - även enmansföretag -

och medelstora företag. För att underlätta framtagningen av praktik-

platserna kan hjälp tas av parterna på arbetsmarknaden. Det är också

viktigt att ungdomarna själva tar en mycket aktiv del i och ansvar for

att hitta lösningar på sin arbetslöshetssituation.

Av AMS rapport den 1 mars 1993 "Ungdomsarbetslöshet och arbets-

marknadspolitiska åtgärder för ungdomar" framgår att långtidsarbetslösa

ungdomar samt ungdomar med handikapp och ungdomar med utländskt

medborgarskap var underrepresenterade bland de ungdomar som an-

visats en praktikplats i förhållande till sin andel av de arbetslösa ung-

domarna. Dessa prioriterade målgrupper för arbetsmarknadsåtgärder

måste få den uppmärksamhet och det stöd av arbetsförmedlingen som är

en förutsättning for att de skall få tillträde till arbetslivet. Dessa

gruppers andel i ungdomspraktik måste därför överstiga deras andel av

de arbetslösa.

Prop.

1993/94:66

17

Administrationen av utbildningsbidragen bör tills vidare ske enligt de

regler och rutiner som arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsinstituten och

försäkringskassan utformat för utbildningsbidrag vid deltagande i ung-

domspraktik. Detta innebär att länsarbetsnämnden prövar rätten till

utbildningsbidrag medan försäkringskassan beräknar och betalar ut

bidraget. Vi vill här erinra om att formerna för administrationen av

utbildningsbidragen för närvarande ses över inom Arbetsmarknads-

departementet.

För innevarande budgetår har beräknats att 100 000 ungdomar i

genomsnitt per månad kommer att delta i ungdomspraktik. Kostnaden

härför har beräknats till 7,9 miljarder kronor. Enligt våra beräkningar

innebär det föreslagna finansieringsbidraget att, under perioden januari -

juni 1994, praktikanordnama kommer att erlägga bidrag på sammanlagt

ca 300 miljoner kronor till staten. Helårseffekten av det förslagna finan-

sieringsbidraget beräknas vid oförändrad volym till ca 1,0 miljarder

kronor netto efter skatt. Utfallet är beroende av omfattningen på 3 000-

kronorsplatsema.

Kostnaden för innevarande budgetår för ungdomspraktik under som-

maren, som vi strax återkommer till, dvs. endast juni månad 1994,

ryms inom anslaget.

Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer att besluta om de närmare rutinerna m.m. för administra-

tionen av finansieringsbidraget. Finansieringsbidraget skall föras till

inkomsttitel 2524 Bidrag för ungdomspraktik.

Förslaget om att ungdomspraktiken skall pågå även under perioden

den 1 juli 1994 - den 30 juni 1995 bör genomföras genom ändring i

lagen (1992:332) om ungdomspraktikanter.

4.2 Ungdomspraktik under sommaren

Prop.

1993/94:66

Regeringens förslag: Ungdomspraktik som har anvisats före den

1 maj skall kunna sträcka sig även över perioden juni - augusti.

Detta skall dock inte gälla för traditionella feriearbetsområden.

Skälen för regeringens förslag: Sommaren 1993 hade endast ung-

domar med registrerat handikapp samt de ungdomar som annars skulle

utförsäkras från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd rätt

att delta i ungdomspraktik mer än en månad under perioden juni -

augusti. Skälet var att den reguljära sommararbetsmarknaden för ung-

domar inte skulle ersättas med ungdomspraktik. Normalt stiger alltid

sysselsättningen under sommarmånaderna. Det beror bl.a. på det stora

antal ungdomar som sommararbetar. I det nuvarande dåliga arbetsmark-

nadsläget är dessa möjligheter emellertid begränsade.

Att stanna kvar på en ungdomspraktikplats under sommaren bör

väsentligt öka den unges möjligheter till reguljärt arbete under hösten.

Därför bör möjligheten till praktik som har anvisats före den 1 maj

18

utvidgas till att avse hela sommaren. För att ytterligare understryka att

ungdomspraktiken skall leda till reguljärt arbete, bör praktikplatser

under ferieperioden (den 15 juni - 15 augusti) inte fä avse traditionella

feriearbetsområden som hotell och restaurang, handel, vård och omsorg

m.m. Anvisningar under denna period bör också ske med ett uttalat

sikte på möjligheten till kommande reguljärt arbete.

Ungdomar som önskar göra uppehåll i praktikplatsplacering under

den normala semesterperioden bör kunna få göra detta. Utbildnings-

bidrag lämnas naturligtvis inte under sådan ledighet.

Prop.

1993/94:66

4.3 Särskilda bestämmelser for funktionshindrade ungdomar

Regeringens förslag: Vid behov skall praktikplatser kunna anvisas

utan att praktikanordnama åtar sig att betala finansieringsbidrag för

ungdomar som omfattas av 1 § lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade eller som till följd av psykiatrisk vård eller som på

annat sätt har en dokumenterad och långvarig kontakt med den

psykiatriska vården eller som har fått sin skolgång fördröjd till följd

av ett varaktigt fysiskt funktionshinder eller som av socialmedicinska

skäl genomgår rehabilitering.

Skälen för regeringens förslag: De funktionshindrade ungdomarna

bör ha samma möjlighet som andra ungdomar att länkas in i arbetslivet

och därmed ges möjlighet att tillfredsställa sina förväntningar och an-

vända sina resurser i samhällsbyggandet. Arbetslinjen skall gälla även

för de funktionshindrade ungdomarna. Antalet förtidspensioneringar

bland ungdomar bör minimeras. Det är därför särskilt viktigt att arbets-

förmedlingen och arbetsmarknadsinstituten utarbetar en utvecklingsplan

utifrån dessa ungdomars behov och förutsättningar. Tiden i ungdoms-

praktik skall användas till att skapa förutsättningar för ungdomarna att

delta i arbetslivet även efter uppnådda 25 år.

För att underlätta for dessa ungdomar att fä ungdomspraktik bör an-

ordnaren vid behov kunna befrias från finansieringsbidrag.

4.4 Akademikerpraktik

Regeringens förslag: Praktikanordnaren betalar inget finansierings-

bidrag för ungdomspraktik i högst tre månader som anvisas ny-

examinerade ungdomar i åldern 25 - 29 år med högskoleutbildning

om minst 120 poäng. Regeringen bemyndigas att vid behov utvidga

antalet platser för akademikerpraktik.

Skälen för regeringens förslag: En grupp arbetssökande vars arbets-

marknadssituation försvårats kraftigt under det senaste året är de ny-

19

examinerade högskoleutbildade som fyllt 25 år. Fr.o.m. innevarande

budgetår kan dessa ungdomar få ungdomspraktik i högst tre månader.

Praktiken bör efter tre månader övergå till reguljärt arbete eller arbete

med rekryteringsstöd i högst sex månader.

Vi anser det inte lämpligt att så snart efter införandet av denna nya

åtgärd ändra regelsystemet genom att införa ett finansieringsbidrag.

Detta skulle enbart skapa osäkerhet bland samtliga berörda. På sikt bör

man emellertid också överväga denna åtgärds finansiering.

Vi vill i stället poängtera vikten av att akademikerpraktiken håller en

mycket hög kvalité. Praktiken bör vara förlagd inom det verksamhets-

område till vilket praktikanternas utbildning syftar. Vidare skall praktik-

platsanordnama ansvara för att introduktion och handledning är sådan

att de unga akademikerpraktikantema på ett bra sätt ges möjlighet att

komplettera sin teoretiska kompetens med praktisk tillämpning.

Om praktiken skall uppfattas som meningsfull av dessa mycket välut-

bildade ungdomar bör den utformas så att den leder till ökade möjlig-

heter till reguljärt arbete. Arbetsförmedlingen skall därför redan vid

anvisning till akademikerpraktiken förhandla med praktikanordnaren om

utformningen och övergången till arbete med eller utan rekryteringsstöd

efter tre månaders praktik.

Syftet med akademikerpraktiken är att förkorta tiden mellan avslutad

utbildning och arbete inom utbildningsområdet för nyexaminerade

akademiker. Om denna tid blir alltför lång, på grund av den svåra

arbetsmarknadssituationen, riskerar de att förlora värdefull kompetens.

Detta är ett problem såväl för den enskilde individen som för samhället.

Dessa välutbildade ungdomar behövs för att utveckla vårt näringsliv och

samhälle.

Riksdagen har tidigare beslutat, på förslag från regeringen, att verk-

samheten skall begränsas till 3 000 platser (prop. 1992/93:150 bil. 8,

bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). Vi föreslår att regeringen

bemyndigas att vid eventuellt behov utvidga ramen for akademikerprak-

tik inom ramen för oförändrade resurser.

4.5 Genomförandet

Prop.

1993/94:66

Regeringens förslag: När det modifierade systemet med ungdoms-

praktik införs den 1 januari 1994 skall de tidigare bestämmelserna

gälla för ungdomspraktik som har påbörjats senast den 31 december

1993, dock i högst sex månader.

För att arbetsmarknaden för ungdomar så snart som möjligt skall

kunna återgå till det normala, bemyndigas regeringen att ändra nivån

på finansieringsbidragen. Vidare bemyndigas regeringen i samma

syfte att begränsa de åldersgrupper som är aktuella för ungdoms-

praktik.

20

Skälen för regeringens förslag: För att få en successiv övergång till

det modifierade systemet med ungdomspraktik, med ett finansierings-

bidrag, bör särskilda övergångsbestämmelser gälla. Vi föreslår därför

att för ungdomspraktik som har påbörjats senast den 31 december 1993,

skall de tidigare bestämmelserna gälla, dock i högst sex månader. Skälet

är att det är mycket viktigt att systemet med ungdomspraktik kan uppnå

den omfattning som krävs för att den öppna ungdomsarbetslösheten

skall kunna hållas nere.

En viktig förutsättning för en anpassning till konjunkturutvecklingen

och för att så snabbt som möjligt återgå till en reguljär arbetsmarknad

är att beslut om finansieringsbidragens storlek och en sänkning av den

högsta åldern för dem som kan anvisas ungdomspraktik, kan tas utan

dröjsmål.

Det finns i dag tecken på en positiv utveckling inom såväl den

svenska som den internationella ekonomin. Det är emellertid mycket

svårt att förutse i vilken omfattning och när detta kommer att påverka

situationen på den svenska arbetsmarknaden. Regeringen bör därför

bemyndigas av riksdagen att ändra nivåerna på finansieringsbidragen

och att begränsa de åldersgrupper som nu kan få ungdomspraktik.

Förslagen i denna proposition om finansieringsbidrag bör genomföras

genom ett tillägg till lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter med

innebörden att regeringen får föreskriva om finansieringsbidrag vid

anvisning till ungdomspraktik.

Regeringen kommer att uppdra åt AMS att senast den 1 maj 1994

redovisa de arbetsmarknadspolitiska insatserna och dessas resultat för

ungdomar, med särskild vikt lagd på de förändrade förutsättningar som

införandet av det modifierade systemet med ungdomspraktik inneburit.

5 Arbetslivsutveckling

Regeringens förslag: För att omfattningen på arbetslivsutvecklingen

(ALU) skall kunna öka väsentligt, skall högst 450 miljoner kronor av

de disponibla medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgär-

der få användas för kringkostnader i samband med ALU-verksamhet.

Vidare skall av samma medel högst 15 miljoner kronor få användas

till ersättning för resekostnader för ALU-anvisade med särskilt långa

resvägar.

Av anslagsmedlen skall dessutom högst 5 miljoner kronor få dis-

poneras för en särskild delegation för arbetslivsutveckling.

Försöksverksamheten med ALU förlängs till att avse även tiden den

1 januari - den 30 juni 1995.

Skälen for regeringens förslag: Av de problem som samhället nu

ställs inför är långtidsarbetslösheten ett av de allvarligaste. Antalet

långtidsarbetslösa har ökat dramatiskt under det senaste året. I septem-

ber 1992 var 62 000 personer långtidsarbetslösa enligt AMS statistik.

Prop.

1993/94:66

21

Ett år senare hade antalet stigit till 119 000 personer. Nära var tredje Prop.

arbetslös är i dag långtidsarbetslös. 1993/94:66

AMS prognoser tyder på att långtidsarbetslösheten också kommer att

vara mycket hög framöver. Regeringen har därför föreskrivit att bl.a.

långtidsarbetslösa skall prioriteras i Arbetsmarknadsverkets verksamhet.

Vi riskerar annars att en del av arbetskraften kommer att mista fotfästet

på arbetsmarknaden.

Bland de arbetslösa finns många med kvalificerad utbildning och lång

yrkeserfarenhet. Målet måste vara att behålla och utveckla denna kom-

petens och deras kontakt med arbetsmarknaden.

Vad innebär arbetslivsutveckling?

Arbetslivsutveckling (ALU) är en åtgärd som skapats för att förstärka

arbetslinjen. I stället för att arbetslösa får arbetslöshetsersättning, får de

genom ALU tillfälle att utföra sysslor, som annars inte skulle ha utförts.

Föreningar och organisationer får en möjlighet att utveckla sin verksam-

het. Det lokala näringslivet kan få fler impulser och chanser att förnyas.

En grundläggande förutsättning är att ALU-insatser inte får ersätta

arbeten på den reguljära arbetsmarknaden eller snedvrida konkurrensen.

Inriktningen på åtgärden

Det finns runt om i samhället omfattande sysslor som är angelägna men

som inte blir utförda även om den ekonomiska situationen förbättras.

Det finns kompetent arbetskraft som behöver och kräver sysselsättning.

ALU är en lämplig åtgärd för att matcha dessa.

Det är därför av största vikt att ta fram så många ALU-projekt som

möjligt. Inom bl.a. följande områden finns ett avsevärt antal uppgifter

som kan utföras med hjälp av ALU:

- Förberedelser för starta-eget-bidrag

- Naturvård

- Miljösatsningar på bred front

- Kulturmiljövård

- Introduktion av flyktingar

- Otraditionella yrkesval

- Turism

- Idrott- och friluftsliv

- Stödprojekt i Östersjöområdet

- Kompletterande insatser för äldre och funktionshindrade

- Samhällsinformation

- Insatser inom kommuner och landsting.

Vi kommer nu att redovisa några möjligheter till ALU-verksamhet

med den förutsättningen att insatserna inte skall ersätta reguljära arbeten

eller leda till en snedvridning av konkurrensen mellan olika företag. Det

22

är av vikt att arbetsförmedlingen och länsarbetsnämnderna är utom- Prop.

ordentligt uppmärksamma i detta avseende. 1993/94:66

Gemensamt gäller också att de ALU-projekt som stärker den en-

skildes möjligheter på arbetsmarknaden skall ges prioritet, liksom

projekt som syftar till att skapa nya arbetstillfällen. För varje ALU-

projekt skall finnas en ansvarig handledare som svarar för att uppgift-

erna fullföljs planenligt.

Det är viktigt att kvalitetsaspekten betonas inom ALU-verksamheten.

Den ALU-anvisade bör under sin tid i ALU uppleva att han eller hon

uträttar sysslor som stimulerar och leder till delaktighet. De ideella

organisationernas roll i framtagandet och organiserandet av ALU-verk-

samheten bör samtidigt betonas.

Förberedelser för start av eget företag

Inom ramen för ALU bör de som förbereder start av eget företag kunna

komplettera bristande kunskaper inom t.ex. företagsekonomi, marknads-

föring och produkt- eller tjänsteutveckling. Dessutom bör de under

handledning praktiskt kunna genomföra t.ex. marknadsundersökningar,

inventering av finansieringskällor och ekonomiska kalkyler. Förberedel-

serna inkluderar även utveckling av foretagsidéer. Framtagning av

prototyper torde därför i många fall vara lämpliga ALU-projekt.

Vidare behöver bl.a. kvinnor, ungdomar och invandrare uppmuntras

att delta i denna typ av verksamhet eftersom det finns stora, dolda

"företagarresurser" inom grupperna.

Naturvärd

Inom skogsvården lämpar sig framför allt stamkvistning och rågångs-

markering som ALU-verksamhet. Skogsvården behöver även ALU-

insatser bl.a. när det gäller kartläggning av sumpskogar och invente-

ringar av nyckelbiotoper.

Inom landskapsvården kan projekt som restaurering av hagmarker,

fäbodvallar, kulturlämningar av olika slag, markstädning, etc. utföras.

Miljösatsningar på bred front

Inom miljöområdet finns många angelägna uppgifter som kan utföras

som ALU-projekt. Likaså kan vårdinsatser inom naturskyddade om-

råden och andra naturvårdsobjekt genomföras. Det finns t.ex. ett stort

behov av åtgärder som rör vårdinsatser inom naturskyddade områden

och andra naturvårdsobjekt och av inventeringar inom naturvårdsom-

rådet. En prioritering av ALU på miljöområdet innebär åtgärder i syfte

att minska miljöskulden och stimulera kretsloppsutvecklingen. Vidare

kan kommunernas arbete inom miljövården stöttas tillfälligt genom t.ex.

ALU-engagerade kommunala naturvägledare och miljöinformatörer. Det

23

finns också goda förutsättningar att använda ALU för engängsinsatser Prop.

inom fastighetsdata- och lantmäteriområdet. 1993/94:66

Kulturmiljövård

Inom kulturmiljövården finns ett antal projekt som är aktuella som

ALU. Muséer och arkivinstitutioner har behov av inventeringar, regist-

reringsarbete, katalogiseringar, fotovård, dokumentation samt kunskaps-

spridning. Kulturmiljöminnen av olika slag kan rustas upp med hjälp av

ALU-anvisade. Vård av festa fomlämningar, liksom iordningställande

av informationsplatser och skyltar, är angelägna uppgifter.

Det finns en möjlighet att inom ramen för ALU bedriva kulturverk-

samhet för olika målgrupper, bl.a. skolelever och flyktingar. Även inom

andra sektorer av kulturområdet kan meningsfull ALU-verksamhet

skapas.

Introduktion av flyktingar

ALU-anvisade kan delta i introduktionen av flyktingar och invandrare

till svenskt arbets- och samhällsliv. Insatser för att förbättra invandrares

språkkunskaper, introduktion i det svenska samhället och hjälp med

praktik för ungdomar är exempel på andra uppgifter. Denna verksamhet

kan kombineras med t.ex. teater-, musik- och sportverksamhet samt

studiecirklar. Det viktiga är att både de ALU-anvisades och flyktingar-

nas kompetens tas tillvara.

Personer inom ALU kan även informera i skolor om bl.a. främlings-

fientlighet och rasism och därmed komplettera skolans resurser i arbetet

att motverka dessa fenomen.

Otraditionella yrkesval

Arbetslösa män och kvinnor med otraditionell utbildning, t.ex. inom

vård och teknik, kan stärka sin yrkesidentitet, utveckla sina yrkeskun-

skaper och färdigheter genom ALU-verksamhet. ALU kan dessutom

vara en bra form för att allmänt pröva vad ett otraditionellt arbetsom-

råde innebär inför framtida studie- och yrkesval. Verksamheten får dock

inte innebära att reguljärt arbete trängs undan.

Turism

ALU-projekt kan bedrivas för att mobilisera en orts eller bygds resurser

för turism. Sådana projekt kan få sin inspiration i de kvalitéer som finns

på orten - natur, jakt, fiske, kulturhistoria etc. ALU-anvisade kan sedan

marknadsföra dessa; allt för att stimulera lokalt engagemang.

Turistföreningar kan, när det är omöjligt att uppbringa annan finan-

siering, genom ALU-verksamhet få stöd i sin verksamhet. ALU-

24

anvisade kan t.ex. anlägga leder, iordningställa informationsplatser och Prop.

underhålla båthamnar. 1993/94:66

Idrotts- och friluftsliv

ALU-anvisade kan organisera olika former av fritidsaktiviteter. De kan

stimulera till medvetenhet om kost och friskvård samt informera risk-

grupper om hälsoproblem. Inom ramen för ALU är det även möjligt att

anlägga och rusta upp motionsspår, underhålla mindre idrottsanlägg-

ningar etc. ALU-anvisade kan även aktivera ungdomar till fritids-

aktiviteter.

Stödprojekt i Östersjöområdet

AMS bedriver redan nu - tillsammans med länsarbetsnämnderna och

olika handelskamrar - ALU-projekt i Baltikum. Kvalificerade ALU-

anvisade, t.ex. ekonomer, jurister, VD:ar, stöder baltiska företag med

marknadsföring, bokslut, företagsutveckling etc.

Andra typer av stödprojekt kan också bedrivas. Svenska föreningar

som samarbetar med länder i Östersjöregionen kan bedriva viss verk-

samhet, t.ex. natur- och miljövårdsarbete, inom ramen för ALU.

Kompletterande insatser för äldre och funktionshindrade

Engagerade och kompetenta ALU-anvisades insatser kan användas för

att stimulera äldres och funktionshindrades tillvaro samt ge komplette-

rande stöd och hjälp. Frivilligorganisationer, som handikapprörelsen,

pensionärsföreningar, Röda korset och kyrkliga organisationer, är lämp-

liga att organisera denna typ av verksamhet.

ALU-anvisade kan undersöka/inventera de funktionshindrades situa-

tion och behov m.m. i kommunerna i samråd med handikapprörelsen.

Handikapporganisationerna har även behov av att få vissa typer av

projekt utförda.

Samhällsinformation

Ideella organisationer kan bedriva bl.a. informationsverksamhet i

skolorna om angelägna och opolitiska samhällsfrågor, t.ex. om handi-

kapp, u-landsprojekt och missbruksproblem.

Insatser inom kommuner och landsting

Samtidigt som arbetslösheten är hög finns det omfattande uppgifter

inom en rad samhällsområden där aktiva insatser är angelägna. Flertalet

25

kommuner och landsting har i dagsläget hårt ansträngd ekonomi. Det är

viktigt i detta läge att kommunerna prioriterar de mest angelägna verk-

samheterna, såsom vård, omsorg och utbildning.

En viktig begränsning för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilken

också gäller för ALU, är att insatserna inte får inkräkta på den reguljära

arbetsmarknaden. Dessa får inte avse arbeten som annars skulle ha

utförts av ordinarie arbetskraft.

En ALU-delegation

Arbetsmarknadsverket har fått fram en rad viktiga projekt för både

deltagare och samhälle inom ramen för ALU. Arbetsförmedlingen har i

böijan prövat sig fram på olika sätt för att få fram projekt efter skiftan-

de lokala förutsättningar. Till skillnad mot t.ex. ungdomspraktik och

utbildningsvikariat har dock resurserna för informationsinsatser om

möjligheterna att anordna ALU-projekt varit relativt begränsade.

Med den nuvarande omfattningen på långtidsarbetslösheten talar

starka skäl för ett intensifierat erfarenhetsutbyte och en ökad bredd på

ALU-verksamheten. Arbetsmarknadsverket arbetar också i den rikt-

ningen. Erfarenhetsutbytet bör gälla såväl kvalitetskrav som att identi-

fiera och koordinera behoven. Samtidigt måste också bevakas att ALU-

verksamheten inte ersätter reguljära arbeten.

En delegation bör nu inrättas med tyngdpunkt av viktiga avnämare.

Tillsammans med AMS skall den ha till uppgift att väsentligt utöka

omfattningen av ALU för att dels starkt begränsa långtidsarbetslösheten,

dels tillgodose angelägna samhällsuppgifter och utvecklingsbehov där

insatser kan göras. Delegationen skall även tillsammans med AMS dra

upp gränser för ALU-verksamheten så att den inte tränger in på den

reguljära arbetsmarknaden. Målsättningen skall vara att erbjuda ALU-

aktiviteter med en bredd och ett innehåll som tillgodoser så många

långtidsarbetslösa som möjligt och därmed minimerar den skadliga

långtidsarbetslösheten.

Delegationen skall bl.a.:

- informera, engagera och mobilisera näringsliv, kommuner, landsting,

statliga myndigheter och frivilligorganisationer i arbetet med att ta till

vara de insatser som de arbetslösa kan erbjuda,

- identifiera eftersatta områden där arbetslösa kan göra insatser utan att

konkurrensförhållandena på marknaden påverkas,

- utarbeta program samt organisera insatser inom skilda samhällsom-

råden och i samarbete med Arbetsmarknadsverket och andra berörda

organ initiera och följa upp angelägna projekt,

- medverka till opinionsbildning, utvärdering och erfarenhetsutbyte.

ALU får dels inte vara reguljärt arbete, dels inte snedvrida kon-

kurrensförhållanden på den lokala orten. Delegationen har därför en

viktig uppgift i att se över gränsdragningsproblem så att ALU-projekt

inte skall riskera att ersätta reguljära arbeten.

Prop.

1993/94:66

26

Delegationen skall bestå av en ordförande och representanter för Prop.

AMS och de samhällsområden där omfattande insatser bedöms kunna 1993/94:66

genomföras. Ett sekretariat skall biträda delegationen. Delegationen bör

i sitt arbete samråda med beredningen för främjande av den ideella

sektorn, som ser över bl.a. sektorns sysselsättningsskapande roll.

Regeringen kommer senare att inrätta denna delegation. För verksam-

heten under innevarande budgetår bör högst 5 miljoner kronor få dis-

poneras av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Högst 450 000 kronor av dessa bör få användas för förvaltningskost-

nader. Resterande medel avsatta för delegationen skall avse informa-

tionsinsatser och de övriga uppgifter för delegationen som vi nu har

redovisat.

\blymer och kostnader

Regeringen beräknade i 1993 års kompletteringsproposition (prop.

1992/93:150 bil. 8) att minst 50 000 personer i genomsnitt per månad

skall omfattas av ALU-insatser under budgetåret 1993/94. Genom

Arbetsmarknadsverkets omfattande insatser har åtgärden redan lyckats

nå höga volymer. I böijan av oktober 1993 uppgick antalet till nära

50 000. Vi anser det nödvändigt att antalet ALU-anvisade ökar väsent-

ligt under resten av innevarande budgetår.

ALU är en flexibel åtgärd som medför liten byråkrati. ALU är dess-

utom en kostnadseffektiv åtgärd. De ALU-anvisade får en ersättning i

form av utbildningsbidrag, som motsvarar deras arbetslöshetsersättning.

Den genomsnittliga ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen är för

närvarande ca 454 kr per dag. Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) är

198 kr per dag.

Alternativa arbetsmarknadspolitiska åtgärder är betydligt dyrare.

Beredskapsarbeten har en genomsnittlig statsbidragskostnad på ca

660 kr per dag. En upphandlad arbetsmarknadsutbildning kostar i

genomsnitt ca 830 kr per dag. I dagens situation är det nödvändigt att

erbjuda olika åtgärder till ett stort antal människor samt att begränsa

kostnaderna. ALU är en lämplig åtgärd för att bekämpa långtidsarbets-

lösheten.

Genom en stor omfattning på ALU kan behovet av främst beredskaps-

arbeten begränsas. Däremot bör ALU inte få inverka negativt på ut-

nyttjandet av rekryteringsstödet. Detta är den stödform bland de nu

nämnda som bör prioriteras. Vi vill här nämna att rekryteringsstödet

snart kommer att bli föremål för en uppföljning och utvärdering.

För innevarande budgetår har medlen för kringkostnadema till ALU-

verksamheten beräknats till högst 207 miljoner kronor. Vi bedömer att

detta belopp är för lågt med hänsyn till den omfattning på ALU-verk-

samheten som vi nu bedömer realistisk och nödvändig. Inte minst för

insatser inom miljö- och naturvården är behovet stort av kringkostnads-

medel. Vi föreslår därför att beloppet bestäms till högst 450 miljoner

kronor under innevarande budgetår inom ramen för disponibla medel

under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

27

Vidare anser vi att det i vissa fall skall vara möjligt att ge de ALU-

anvisade särskilt bidrag i form av resekostnadsersättning. Det gäller

främst ALU-anvisade i glesbygd som inte kan fä en anvisning på hem-

orten eller inom normalt pendlingsavstånd. I undantagsfall bör därför

bidrag kunna lämnas till de anvisade som har särskilt höga resekost-

nader. Vi föreslår därför att högst 15 miljoner kronor av medlen under

nyss nämnda anslag får användas till detta ändamål.

Arbetslivsutveckling skall vara en tillfällig åtgärd för arbetslösa med

arbetslöshetsersättning i det rådande svåra arbetsmarknadsläget. I den

s. k. stabiliseringspolitiska propositionen hösten 1992 (prop. 1992/93:50

bil. 8) gjorde vi bedömningen att åtgärden skulle sträcka sig fram

t. o.m. den 31 december 1994. Vi föreslår nu att perioden förlängs

t.o.m. den 30 juni 1995. Förslaget bör föranleda en lag om fortsatt

giltighet av lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling.

Uppföljning av arbetslivsutvecklingen

Regeringen gav den 15 april 1993 AMS i uppdrag att göra en uppfölj-

ning av arbetslivsutvecklingen. AMS redovisade uppdraget den 28 maj

1993. Av redovisningen framgår bl.a följande:

Det övervägande antalet ALU-projekt drivs av föreningar, kommuner

och ideella organisationer. De vanligaste sysslorna som utförs inom

ALU är reparation och underhåll, uppgifter inom administration samt

natur- och miljövård. Någon direkt undanträngningseffekt kunde inte

påvisas gentemot reguljärt arbete eller beredskapsarbete.

Länsarbetsnämnderna har haft olika prioriteringar vid val av ALU-

projekt. Ungefär hälften av nämnderna har prioriterat projekt som

anordnats av föreningar, kommuner, fackliga och folkbildningsorganisa-

tioner. Ungefär vart tredje län har prioriterat projekt som syftar till att

utveckla näringslivet och som kan leda till nya arbetstillfällen. Länen

har även prioriterat personalintensiva projekt och projekt som är lämpa-

de för vissa grupper, såsom kvinnor, tjänstemän och byggnadsarbetare.

Det finns betydande skillnader mellan länen när det gäller upplägg-

ning och genomförande av förberedelse för att starta-eget inom ramen

för ALU. När det gäller innehållet i förberedelserna ligger tyngd-

punkten på marknadsundersökningar, utveckling av affärsidéer och

kunskaper om marknadsföring. Som regel samarbetar arbetsförmedling-

en med myndigheter och organisationer som har särskild kompetens

inom området, som Utvecklingsfonden, Nyföretagarcentrum, Trygghets-

råd och kommunernas näringslivssekretariat.

Kringkostnadsmedlen har använts på mycket olika sätt i länen och

förbrukningen har varierat starkt. En av länsarbetsnämnderna har låtit

ALU-anordnaren få betala för kringkostnader som "motprestation" för

de ALU-anvisades insats.

Arbetslöshetstiden före en ALU-anvisning har i genomsnitt varit 249

dagar. Ungefär 25 % av de anvisade har varit arbetslösa mer än ett år

innan de fått en ALU-plats. De anvisade har haft en ALU-plats i fem

Prop.

1993/94:66

28

månader i genomsnitt. Endast ett par procent har avbrutit sin ALU-

period och då i de flesta fall därför att de har fått arbete.

Två av tre har fått sin ALU-plats genom arbetsförmedlingen. Drygt

en av fem har skaffat platsen själv. Resten, 13 %, har fått platsen

genom någon annans initiativ.

Arbetsmarknadsdepartementet har i augusti i år givit konsultföretaget

TEMO i uppdrag att göra en ny uppföljning av arbetslivsutvecklingen.

TEMO skall intervjua 1 000 ALU-anvisade, 100 ALU-anordnare och 50

arbetsförmedlingar. Uppföljningen är framför allt en attitydundersök-

ning, där de tillfrågade får ge sina synpunkter på åtgärden. I uppfölj-

ningen ställs också frågor om ALU medför undanträng ning seffekter på

den reguljära arbetsmarknaden. Uppföljningen beräknas kunna redovisas

i slutet av november 1993.

6 Ett generellt anställningsstöd

Regeringens förslag: Ett generellt anställningsstöd för arbetsgivare

införs. Stödet innebär att för en nettoökning av sysselsättningen

under år 1994, jämfört med antalet sysselsatta i september 1993,

medges avdrag av arbetsgivaravgifterna med 15 procentenheter.

Skälen för regeringens förslag: Det finns nu många tecken på att

den svenska ekonomin befinner sig i inledningsfasen av en konjunktur-

uppgång. Den utlandskonkurrerande delen av näringslivet har fått en

väsentligt stärkt position. Samtidigt talar erfarenheterna för att effekter-

na på arbetsmarknaden av en ökad ekonomisk aktivitet kommer att

märkas betydligt senare, ibland med en eftersläpning på upp till ett år.

Effekterna av de strukturellt angelägna åtgärder som regeringen tidigare

förslagit och som föreslås i dag kommer att få genomslag successivt.

Det är angeläget att i högre grad inrikta stödåtgärderna på den regul-

jära arbetsmarknaden och att uppmuntra tidigareläggning av sådana

anställningar för att reducera antalet arbetslösa samt att minska behovet

av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av dessa skäl är det även ange-

läget att ersätta övertidsarbete med vanliga arbeten.

Vi föreslår därför att ett generellt anställningsstöd införs. Syftet är

också att stimulera till en ökad sysselsättning på den reguljära arbets-

marknaden. Genom att rikta åtgärden direkt till arbetsgivarna påverkas

inte övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetsförmedlingen

belastas inte med ytterligare uppgifter. Stödet skall gälla samtliga kate-

gorier av arbetsgivare utom statliga myndigheter och statliga affars-

drivande verk.

Det generella anställningsstödet bör utformas så att en arbetsgivare,

som efter den 30 september 1993 har ökat antalet anställda, får under år

1994, vid beräkningen av de arbetsgivaravgifter som skall betalas enligt

2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter, för varje månad göra ett

avdrag. Detta skall motsvara 15 procent av avgiftsunderlaget enligt

Prop.

1993/94:66

29

2 kap. 3-5 §§ i nämnda lag multiplicerat med det antal anställda som

vid månadens utgång överstiger antalet anställda efter utgången av

september 1993 (nyanställda) dividerat med antalet anställda vid utgång-

en av månaden. Stödnivån motsvarar ungefar den s.k. skattedelen av de

sociala avgifterna. För nyanställningar som sker senast under januari

utgår stödet hela år 1994, medan stödperioden blir kortare för anställ-

ningar som sker senare under år 1994. Genom denna konstruktion

uppmuntras snabba sysselsättningsökningar. Ökning av anställda som

föranleds av överflyttning av anställda mellan arbetsgivare med intresse-

gemenskap och vid förvärv av verksamhet skall inte berättiga till av-

drag.

Stödet skall baseras på den som innehar anställning med en arbetstid

om minst 17 timmar per vecka.

Genom denna konstruktion reduceras marginalkostnaden för nyanställ-

ningar, vilket innebär en stimulans till expansiva företag utan att en

betydande statsfinansiell belastning uppkommer. Åtgärden kan antas ge

upphov till betydligt fler och säkrare nya arbeten än vad en ytterligare

allmän sänkning av arbetsgivaravgifterna skulle medföra. Den gör det

också lönsamt för arbetsgivarna att omvandla övertid till anställningar.

Det är viktigt att denna möjlighet tas tillvara. Åtgärden gynnar de

arbetslösa samtidigt som trycket på lönekostnadsökningar inte påverkas.

Genom att åtgärden införs i ett extremt konjunkturläge och genom att

den görs tidsbegränsad undviks problem som skulle kunna uppkomma

med ett permanent marginellt anställningsstöd. Omvandlingstrycket i

ekonomin bibehålls.

För att beräkna effekten av GAS på de offentliga finanserna krävs

information dels om vilka sysselsättningsökningar som skulle komma att

ske även om GAS inte infördes, dels om vilken sysselsättningsökning

som sker på grund av GAS. Sådan information saknas.

Som ett räkneexempel kan dock nämnas att en stödberättigad syssel-

sättningsökning som skulle ha skett även utan GAS på 70 000 personer

skulle leda till en försämring av de offentliga finanserna på ca 1,6

miljarder kronor. Om införandet av GAS leder till en sysselsättnings-

ökning utöver vad som annars skulle ha skett motsvarande ca 20 000

sysselsatta (motsvarande 12 000 genomsnittliga årsarbeten) skulle detta

förstärka de offentliga finanserna med ca 1,5 miljarder kronor. GAS

skulle under dessa antaganden ge en nettobudgeteffekt för den offentliga

sektorn nära noll medan företagens och hushållens sammanlagda in-

komster skulle öka med produktionstillskottet motsvarande ca 2,2 mil-

jarder kronor.

Stödet bör regleras i en särskild lag om generellt anställningsstöd.

Förslaget föranleder också att en hänvisning till det generella anställ-

ningsstödet införs i 1 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter.

Regeringen kommer att besluta om en utvärdering av stödet sedan det

varit i gång en tid.

Prop.

1993/94:66

30

7 Bidrag till samlingslokaler

Prop.

1993/94:66

Våren 1993 beslutade riksdagen (bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447)

om bidrag för om-, till- och nybyggnad samt reparation av allmänna

samlingslokaler. Budgetåret 1993/94 disponerar Boverket 50 miljoner

kronor för bidrag till objekt med en övre total kostnad om högst

6 miljoner kronor. Bidrag får i stödområdena utgå med högst 70 % av

arbetskraftskostnaden och utanför stödområdena med högst 65 % av

arbetskraftskostnaden.

Endast ett fåtal ansökningar om bidrag enligt dessa regler har hittills

kommit in till Boverket. Anledningen är att reglerna i de flesta fåll är

mer oförmånliga och krångliga än de som angivits i tidigare sysselsätt-

ningsmotiverade beslut, då bidrag lämnades enligt förordningen

(1989:288) om stöd till allmänna samlingslokaler. Enligt denna förord-

ning utgör det statliga bidraget 50 % av bidragsunderlaget.

Det är angeläget att de medel som Boverket nu disponerar kan utnytt-

jas. I det rådande arbetsmarknadsläget är det av yttersta vikt att inga

arbetstillfällen går till spillo, i synnerhet när medel redan anvisats för

att snabbt skapa angelägna arbeten. En miljon kronor i statligt bidrag

till samlingslokaler beräknas generera fem till sex årsarbeten.

Bidragsreglerna bör därför ändras, så att Boverket antingen får lämna

bidrag enligt nu gällande regler, eller enligt nyss nämnda förordning om

stöd till allmänna samlingslokaler. Bidrag bör emellertid endast få läm-

nas till objekt med en övre total kostnad om högst 6 miljoner kronor.

Arbetena skall bedrivas med arbetskraft som anvisas eller godkänns av

arbetsförmedlingen. Objekt och tidpunkt när arbetena skall sätta igång

skall beslutas efter samråd med länsarbetsnämnden. Vid val av objekt

skall projekt i sysselsättningssvaga områden prioriteras.

8 Författningskommentarer

8.1 Förslag till lag om generellt anställningsstöd

1 §

I paragrafen anges vilka arbetsgivare som kan komma i fråga för det

generella anställningsstödet. Undantag görs endast för statliga arbets-

givare, dvs. statliga myndigheter och statens afiarsdrivande verk. Lagen

gäller således bl.a. kommuner, landsting och statliga bolag.

2§

I paragrafen anges vad som avses med begreppet anställd. Den valda

17-timmarsgränsen knyter an till den gräns som gäller i bl.a. lagen

(1979:84) om delpensionsförsäkring. Det generella anställningsstödet

ges jämsides med rekryteringsstöd och stöd enligt lagen (1990:912) om

nedsättning av socialavgifter. Även uppdragstagare som saknar F-skatte-

31

bevis och där således den som betalar ut ersättningen skall betala arbets-

givaravgifter omfattas i förevarande lag av begreppet anställd.

3 §

Det generella anställningsstödet ges till arbetsgivare som efter den

30 september 1993 har ökat antalet anställda. Stödet ges i form av ett

avdrag från de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren skall redovisa i sin

uppbörd sdeklaration enligt bestämmelserna i lagen (1984:668) om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Det är således arbetsgivaren

själv som beräknar avdragets storlek i samband med att han redovisar

arbetsgivaravgifterna. Kontroll av att lämnade uppgifter är riktiga får

ske genom revision.

4§

I paragrafen anges hur avdraget beräknas. Avdrag medges för nyan-

ställda med 15 procent av arbetsgivarens genomsnittliga avgiftsgrundan-

de ersättning till sina anställda. Med nyanställda avses det antal an-

ställda som vid månadens utgång överstiger antalet anställda vid ut-

gången av september 1993. Jämförelsen med förhållandena vid utgången

av september 1993 innebär för nyetablerad verksamhet att avdrag får

göras med ett belopp som motsvarar 15 procent av avgiftsunderlaget.

5 §

Bestämmelsen avser, liksom regeln i 6 §, att hindra kringgående av

bestämmelserna om generellt anställningsstöd. Stödet skall inte ges när

anställda flyttats från en verksamhet till en annan om det föreligger

intressegemenskap mellan arbetsgivarna, t.ex. från ett bolag till ett

annat inom en koncern. Stöd skall inte heller ges i det fall en kommun

flyttar över viss verksamhet till ett fristående bolag ägt av kommunen.

Detsamma gäller vid byte av företagsform, t.ex. från enskild närings-

verksamhet till aktiebolag eller handelsbolag. Stödet är knutet till

arbetsgivaren. Stöd ges således inte heller när en arbetsgivare som redo-

visar källskatt och arbetsgivaravgifter avseende olika verksamheter

under särskilda redovisningsnummer flyttar anställda från en verksamhet

till en annan.

6§

Det generella anställningsstödet omfattar nyanställningar. Stöd skall

därför inte ges när en verksamhet förvärvats från annan arbetsgivare.

Paragrafen omfattar samtliga typer av förvärv, alltså även verksamhet

som förvärvats genom universalsuccession, t.ex. arv, gåva eller bo-

delning. Uttryckssättet "förvärvats eller övertagits" avser att tydliggöra

att bestämmelsen omfattar också situationer när verksamhet som drivs i

offentlig regi tas över av en privat arbetsgivare, t.ex. kommunalt dag-

hem tas över av ett föräldrakooperativ, och när kommun tar över

verksamhet som tidigare drivits i landstingskommunal regi. Även i ett

fall som detta skall jämförelse göras med förhållandena vid utgången av

september 1993 i den förvärvade eller övertagna verksamheten.

Prop.

1993/94:66

32

7 § Prop.

Paragrafen motsvarar 9 § tredje stycket lagen om nedsättning av social- 1993/94:66

avgifter.

8 §

Som framgår av kommentaren till 3 § skall det generella anställnings-

stödet utgå i form av ett avdrag från de arbetsgivaravgifter som arbets-

givaren redovisar i uppbördsdeklarationen. Belopp som dragits av skall

anses avse folkpensionsavgift.

33

Arbetsmarknadsdepartementet

Prop.

1993/94:66

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 oktober 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,

Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,

Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Lundgren, Unckel, Ask.

Föredragande: statsrådet Hörnlund

Regeringen beslutar proposition 1993/94:66 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder för ungdomar och långtidsarbetslösa, m.m.

34

Rättsdatablad

Prop.

1993/94:66

Förfe ttnings rubrik

Bestämmelser som inför,

ändrar, upphäver eller

upprepar ett normgiv-

ningsbemyndigande

Lag om ändring i lagen 2 §

(1992:322) om ungdoms-

praktikanter

35

gotab 45139, Stockholm 1993