Prop. 1994/95:35

Regeringens proposition

1994/95:35

Sveriges anslutning till

Världshandelsorganisationen m.m.

Prop.

1994/95:35

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 20 oktober 1994

Ingvar Carlsson

Mats Hellström

(U trikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

De senaste multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för

Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), den s.k. Uruguayrundan,

avslutades i december 1993, efter mer än sju års förhandlingar.

Förhandlingarna resulterade bl.a. i ett avtal om upprättande av

Världshandelsorganisationen (World Trade Organization, WTO), vilket

inbegriper ett stort antal avtal och överenskommelser på de olika

områden som omfattats av förhandlingarna. WTO skall utgöra en

institutionell ram för detta samlade multilaterala regelverk, vilket med

några undantag betraktas som en odelbar enhet. Avtalet och slutakten

undertecknades vid ett ministermöte i Marrakech, Marocko, den 15 april

1994. Vidare har särskilda undertecknanden skett av vissa i avtalet

ingående överenskommelser, nämligen avtalet om offentlig upphandling,

det internationella mejerivaruavtalet och det internationella

nötköttsavtalet. Avsikten är att det samlade regelverket, med några

undantag, skall träda i kraft den 1 januari 1995.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner avtalet om upprättande

av Världshandelsorganisationen med de till avtalet knutna handelsavtalen

samt slutakten innefattande resultaten av Uruguayrundan.

Genomförandet av förhandlingsresultatet för svenskt vidkommande

föranleder vissa ändringar eller kompletteringar av svensk lagstiftning.

I ett par fall, offentlig upphandling och handelsrelaterade aspekter av

immaterialrätter (Trade related aspects of intellectual property rights,

TRIPs), behöver sådana lagändringar inte träda i kraft förrän den 1

januari 1996. Regeringen avser att i annat sammanhang lägga förslag till

riksdagen om sådan lagstiftning som kan behövas på dessa områden.

1 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 35. Del A

Genomförandet av resultaten för svensk del kommer på ett avgörande Prop. 1994/95:35

sätt att påverkas av ett eventuellt svenskt medlemskap i Europeiska

Unionen.

De områden som förhandlingarna i Uruguayrundan omfattat ligger till

övervägande del inom EU:s gemensamma handelspolitik. Om Sverige

blir medlem av EU blir det därför inte aktuellt att nationellt genomföra

förhandlingsresultaten, annat än i vissa begränsade avseenden. Vid ett

negativt utslag i folkomröstningen om Sveriges anslutning till EU avser

regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till de lagändringar

som krävs för att särskilt resultatet av tullförhandlingama skall kunna

träda i kraft för svenskt vidkommande vid den tidpunkt som

överenskommits.

Utrikesdepartementet

Prop. 1994/95:35

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1994

Närvarande: statsministern Carlsson,ordförande, och statsråden Sahlin,

Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström,

Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg,

Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Hellström

Regeringen beslutar propositionen 1994/95:35 Sveriges anslutning till

Världshandelsorganisationen m. m.

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:35

1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 6

2 Ärendet och dess beredning m.m.................. 7

2.1 Inledning............................ 7

2.2 Propositionens disposition ................. 8

3 Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen

m.m................................... 9

4 Allmänna överväganden ...................... 12

5 Närmare om förhandlingsresultatet i Uruguay-rundan..... 18

5.1 Världshandelsorganisationen (WTO)........... 18

5.2 GATT 1994 och förändringar i GATT.......... 22

5.3 Marrakechprotokollet till GATT 1994.

Förhandlingarna om marknadstillträde för

industrivaror.......................... 25

5.4 Avtalet om tillämpning av sanitära och fytosanitära

åtgärder (Sanitary and Phytosanitary Measures,

SPS)............................... 30

5.5 Avtalet om jordbruk ..................... 32

5.6 Avtalet om textil och konfektion (TEKO) ........ 37

5.7 Avtalet om tekniska handelshinder (Technical

Barriers to Trade, TBT)................... 39

5.8 Avtalet om handelsrelaterade investeringsåtgärder

(Trade-Related Investment Measures, TRIMs) ..... 41

5.9 Avtalet om tillämpning av artikel VI i GATT 1994

(antidumpning) ........................ 43

5.10 Avtalet om tillämpning av artikel VII i GATT 1994

(tullvärdeberäkning) ..................... 45

5.11 Avtalet om kontroll före skeppning (Preshipment

Inspection, PSI)........................ 47

5.12 Avtalet om ursprungsregler................. 49

5.13 Avtalet om importlicensförferanden............ 51

5.14 Avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder .... 52

5.15 Avtalet om skyddsåtgärder ................. 55

5.16 Allmänna tjänstehandelsavtalet (General Agreement

on Trade in Services, GATS)................ 57

5.17 Avtalet om handelsrelaterade aspekter av

immaterialrätter (Trade-Related Aspects of

Intellectual Property Rights, TRIPs) ........... 64

5.18 Överenskommelsen om regler och förfaranden för

tvistlösning........................... 70

5.19 Avtalet om handelspolitisk granskning (Trade Policy

Review Mechanism, TPRM)................ 72

5.20

5.21

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Bilaga 5

Bilaga 6

Bilaga 7‘

Plurilaterala handelsavtal .................. 74 Prop. 1994/95:35

5.20.1 Avtalet om offentlig upphandling..... 74

5.20.2 Internationella mejerivaruavtalet och

internationella nötköttsavtalet ........... 77

5.20.3 Avtalet om handel med civila

flygplan......................... 78

Ministerbeslut ........................ 79

Allmän redogörelse för förhandlingarna

i Uruguayrundan....................... 81

1. Bakgrund och förhandlingsförlopp

2. Nordiskt samarbete i Uruguayrundan

3. U-ländema i Uruguayrundan

4. Miljöaspekter i Uruguayrundan

Sammanställning av remissyttranden .......... 104

Svenska tullmedgivanden i Uruguayrundan avseende

jordbruks- och industrivaror samt övriga medgivanden för

jordbruksvaror (bindningslista).............. 112

Tullmedgivanden av betydelse för svensk export samt

svenska tullmedgivanden i Uruguayrundan ..... 411

Tjänstehandel - lista över särskilda åtaganden som gjorts av

Sverige i tjänsteförhandlingama (bindningslista) . . 420

Medgivanden av betydelse för svensk tjänsteexport samt

svenska medgivanden beträffande tjänstehandel . . . 458

Resultatet av Uruguayrundan - samtliga avtalstexter i

engelsk version jämte svensk översättning

'Bilaga 7 är intagen i del B och C

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen med

de till detta avtal i bilagan 1A fogade multilaterala varuhandelsavtalen,

det i bilagan IB fogade Allmänna tjänstehandelsavtalet, det i bilagan 1C

fogade avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, det i

bilagan 2 fogade avtalet om regler och förfaranden för tvistlösning samt

det i bilagan 3 fogade avtalet om handelspolitisk granskning, jämte

slutakten innefattande resultaten av Uruguayrundan.

2. godkänner avtalet om offentlig upphandling, det internationella

mejerivaruavtalet och det internationella nötköttsavtalet i bilagan 4 till

avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen.

Prop. 1994/95:35

2 Ärendet och dess beredning m.m.

2.1 Inledning

De multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för Allmänna tull-

och handelsavtalet (GATT) i den s.k. Uruguayrundan avslutades i

december 1993 och undertecknades under högtidliga former vid ett

ministermöte i Marrakech, Marocko, den 15 april 1994.

Förhandlingarna inleddes vid ett ministermöte i Punta del Este i Uruguay

i september 1986. Vid detta tillfälle antogs en ministerdeklaration, den

s.k. Punta del Este-deklarationen, som fästlade målsättningar och

riktlinjer för förhandlingarna. Förhandlingarna har därefter allmänt

omtalats under benämningen Uruguayrundan.

Vid ministermötet i Marrakech den 15 april 1994 undertecknades

avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, benämnt WTO-

avtalet, och slutakten till avtalet av flertalet deltagande länder. Därutöver

undertecknade vissa länder de s.k. plurilaterala avtalen om offentlig

upphandling, mejerivaror och nötkött. Ytterligare länder har därefter

skrivit på avtalen. För svensk del har undertecknandena av avtalen och

slutakten skett med förbehåll för riksdagens godkännande.

Den förhandlingsrunda som nu slutförts - den åttonde i GATT:s

historia - är den mest omfattande som någonsin genomförts inom GATT.

Sverige har genomgående deltagit aktivt i förhandlingarna och var även

en av de pådrivande krafterna för att förhandlingarna skulle komma till

stånd. Det svenska engagemanget i förhandlingarna har krävt omfattande

förberedelser och utredningsarbete. En särskild beredningsgrupp för

förhandlingarna tillsattes år 1986. I beredningsgruppen har underlag för

svenska ställningstaganden i förhandlingarna kontinuerligt utarbetats och

förankrats under förhandlingarnas gång. I gruppen, som under ledning

av Utrikesdepartementets handelsavdelning har verkat fram till

förhandlingarnas slutförande, har ingått företrädare för Justitie-

departementet, Finansdepartementet, Jordbruksdepartementet, Närings-

departementet, Miljödepartementet, Kommunikationsdepartementet,

Kulturdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet, Kommerskollegium,

Generaltullstyrelsen, Jordbruksverket, Sjöfartsverket och den svenska

delegationen i Geneve.

Utöver beredningsgruppen har också funnits en referensgrupp för

förhandlingarna bestående av statssekreterarna i berörda departement,

chefer för vissa underlydande verk och myndigheter samt företrädare på

hög nivå för fackliga organisationer och näringslivsorganisationer.

Kommerskollegium har från förberedelsefasen och fortlöpande under

förhandlingarnas gång genomfört ett mycket stort antal utredningar.

Kollegiets utredningar har gällt grundläggande kartläggningar av svenska

förhandlingsintressen och uppföljande utredningar allt eftersom

förhandlingarna fortskridit. Kollegiets utredningsverksamhet har bedrivits

i nära samråd med näringslivet och dess organisationer, fackliga

organisationer och den akademiska världen. Detta har bl.a. skett inom

ramen för ett antal kontaktgrupper som knutits till kollegiet.

Efter det att förhandlingarna avslutats har Kommerskollegium efter

Prop. 1994/95:35

remiss avgett yttrande angående konsekvenserna av förhandlingsresultatet Prop. 1994/95:35

för svensk del. Kollegiet har därvid inhämtat synpunkter från

Industriförbundet, Sveriges livsmedelsindustriförbund, Jemkontoret,

Kemikontoret, Läkemedelsindustriföreningen, Skogsindustrierna, TEKO-

industrierna, Sveriges verkstadsindustrier, Lantbrukarnas riksförbund,

Tjänsteförbundet, Grossistförbundet svensk handel, Textilimportörema,

ICC:s svenska nationalkommitté, Stockholms handelskammare,

Exportrådet, Sveriges konsumentråd, Exportkreditnämnden, Generaltull-

styrelsen, Konkurrensverket, Konsumentverket, Nämnden för offentlig

upphandling, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Patent-

och registreringsverket, Riksrevisionsverket, Standardiseringskom-

missionen, Statens jordbruksverk, Statens naturvårdsverk, Styrelsen för

teknisk ackreditering (SWEDAC), Telestyrelsen, en akademisk

referensgrupp samt slutligen från Svenska naturskyddsföreningen.

Kommerskollegium har därutöver också gjort en kompletterande

utvärdering av förhandlingsresultatet (rapport 1994:1 från Kommers-

kollegium), vilken legat till grund för ett av kollegiet tillsammans med

Stiftelsen Näringsliv och Samhälle (SNS) organiserat seminarium om

utfallet av Uruguayrundan, vilket riktade sig till företrädare för riksdag,

departement, myndigheter och företag.

Utöver kollegiets insatser har Generaltullstyrelsen efter remiss

inkommit med ett kompletterande yttrande angående genomförandet av

resultatet av tullförhandlingarna för svensk del.

Genom Justitiedepartementets försorg har företagits en hearing

angående genomförandet för svensk del av TRIPs-avtalet.

2.2 Propositionens disposition

Propositionen är indelad i tre delar. Den första delen (del A) redovisar

regeringens allmänna överväganden och motivering till varför Sverige

bör ansluta sig till Världshandelsorganisationen. I denna del redogörs

också närmare för resultatet på de olika förhandlingsområdena i

Uruguayrundan. Del A innehåller därutöver bilagorna 1-6. I bilaga 1

lämnas en översiktlig redogörelse för förhandlingsförloppet, det nordiska

samarbetet i förhandlingarna, resultatet för u-ländemas del och vissa

miljöaspekter av förhandlingarna. En sammanställning av remissyttranden

finns i bilaga 2. I bilaga 3 redovisas de svenska tullmedgivandena i

förhandlingarna och övriga medgivanden för jordbruksvaror (den svenska

bindningslistan). Bilaga 4 redogör översiktligt för milmedgivanden i

förhandlingarna av betydelse för svensk export och sammanfattar

Sveriges egna milmedgivanden. Bilaga 5 innehåller en lista över Sveriges

särskilda åtaganden i förhandlingarna om tjänster. I bilaga 6 görs en

motsvarande redovisning som i bilaga 4 i fråga om medgivandena

beträffande tjänstehandel.

Den andra och tredje delen (del B och C) innefattar bilaga 7 med

samtliga avtalstexter, i engelsk version och i inofficiell svensk

översättning.

3 Avtalet om upprättande av

Världshandelsorganisationen m.m.

Prop. 1994/95:35

Allmänna tull- och handelsavtalet (General Agreement on Tariffs and

Trade, GATT) tillkom år 1947 som ett led i återuppbyggnaden av

världshandeln efter andra världskriget. I GATT-samarbetet deltar numera

etthundratjugofyra stater som s.k. avtalsslutande parter. Därutöver

tillämpas avtalet på s.k. de facto-basis av ett trettiotal länder.

Tillsammans svarar dessa länder för omkring nittio procent av

världshandeln. Sverige inträdde som avtalsslutande part år 1950.

Inom ramen för GATT har under åren 1947-1967 genomförts sex

allmänna tullförhandlingar. Under åren 1973-1979 genomfördes ännu en

förhandlingsomgång, den s.k. Tokyorundan. Dessa förhandlingsomgångar

resulterade i betydande sänkningar av tullarna och stabilitet på

tullområdet. Tokyorundan resulterade utöver tullsänkningar även i en rad

nya multilaterala överenskommelser som reglerar olika former av icke-

tariffära åtgärder.

Bl.a. mot bakgrund av ökade protektionistiska tendenser och bilaterala

handelskonflikter mellan de ledande handelsnationerna, kom tanken på

att inleda en ny förhandlingsrunda att växa sig allt starkare under åren

efter Tokyorundans avslutning. En starkt bidragande faktor var också det

intresse som USA visade för multilaterala förhandlingar i frågor som

hittills varit oreglerade inom GATT, som tjänstehandel, immaterialrätt

och investeringsfrågor. Informella förberedelser för den nya

förhandlingsrundan inleddes under år 1984. Den formella

förhandlingsstarten för vad som kom att allmänt kallas Uruguayrundan

skedde vid ministermötet i Punta del Este i Uruguay i september 1986.

Förhandlingarna i Uruguayrundan har omfattat fler sakområden än

någon av de tidigare GATT-rundorna. Förhandlingarna har haft tre

övergripande mål, vilka definierats i Punta del Este-deklarationen. Dessa

har varit att:

- vidareutveckla liberaliseringen av världshandeln genom tullsänkningar

och genom att minska eller avskaffa icke-tariffara handelshinder,

- förstärka GATT:s regelverk och utsträcka detta till områden som hittills

varit föremål för omfattande undantag, som jordbruk, teko och vidare till

nya och inom GATT hittills oreglerade områden som tjänstehandel,

immaterialrätt och investeringsfrågor,

- stärka GATT:s roll i utformningen av internationell ekonomisk politik

genom att befrämja strukturanpassning och genom närmare samarbete

med andra internationella organisationer som Världsbanken och

Internationella valutafonden.

Resultatet av förhandlingarna innefattas i avtalet om upprättande av

Världshandelsorganisationen (WTO). WTO utgör den gemensamma

institutionella ramen för det reviderade Allmänna tull- och handelsavtalet

(GATT 1994) och de övriga avtal och överenskommelser som slutits i

förhandlingarna. Dessa avtal och överenskommelser är fogade till WTO-

avtalet i ett antal bilagor till detta.

Bilaga 1A till WTO-avtalet innefattar de s.k. multilaterala handelsavtalen,

nämligen: Prop. 1994/95:35

-GATT 1994, dvs. Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT 1947)

kompletterat med överenskommelser om tolkningen av vissa GATT-

artiklar,

-Marrakechprotokollet till GATT 1994, med därtill fogade nationella

listor över tullmedgivanden. Dessa dokument utgör det samlade resultatet

av tullförhandlingarna i Uruguayrundan,

-avtalet om jordbruk,

-avtalet om tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder (Sanitary

and Phytosanitary Measures, SPS),

-avtalet om textil och konfektion,

-avtalet om tekniska handelshinder (Technical Barriers to Trade, TBT),

-avtalet om handelsrelaterade investeringsåtgärder (Trade-Related

Investment Measures, TRIMs),

-avtalet om tillämpning av artikel VI i GATT 1994 (antidumpning),

-avtalet om tillämpning av artikel VII i GATT 1994 (tullvärdeberäkning),

-avtalet om kontroll före skeppning (Preshipment Inspection, PSI),

-avtalet om ursprungsregler,

-avtalet om importlicensförfaranden,

-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder,

-avtalet om skyddsåtgärder.

Vissa av avtalen i bilaga 1A, nämligen de som avser tekniska

handelshinder, antidumpning, subventioner och utjämningsåtgärder,

tullvärdeberäkning och importlicensförfaranden, förhandlades

ursprungligen fram i Tokyorundan åren 1973-1979 (jfr prop. 1979/80:24)

och har i olika omfattning reviderats och vidareutvecklats i

Uruguayrundan.

Bilaga IB till WTO-avtalet innehåller det nytillkomna Allmänna

tjänstehandelsavtalet (General Agreement on Trade in Services, GATS).

Bilaga 1C innehåller avtalet om handelsrelaterade aspekter av

immaterialrätter (TRIPs), vilket också är ett nytt avtalsområde i GATT-

sammanhang. I bilaga 2 återfinns överenskommelsen om regler och

förfaranden för tvistlösning. Överenskommelsen innebär en förstärkt och

integrerad tvistlösningsordning för det samlade WTO-regelverket. Bilaga

3 innehåller överenskommelsen om handelspolitisk granskning (Trade

Policy Review Mechanism, TPRM).

I förhandlingsresultatet ingår också ett drygt tjugotal ministerbeslut och

deklarationer. Dessa knyter i flertalet fall an till nämnda avtal och

överenskommelser. En slutakt finns också till WTO-avtalet.

Ovan angivna avtal och överenskommelser utgör en i förhandlingarna

överenskommen odelbar enhet. Godkännande av WTO-avtalet innebär

således samtidigt också ett godkännande av samtliga dessa avtal och

överenskommelser.

Därutöver ingår ytterligare fyra avtal i förhandlingsresultatet. Dessa är

s.k. plurilaterala avtal, dvs. de är inte obligatoriskt bindande för samtliga

medlemmar i WTO-avtalet.

Dessa avtal är:

-avtalet om offentlig upphandling, 10

-internationella mejerivaruavtalet.

-internationella nötköttsavtalet, Prop. 1994/95:35

-avtalet om handeln med civila flygplan.

Förhandlingsresultatet redovisas område för område i avsnitt 5 i

propositionen.

11

4 Allmänna överväganden

Prop. 1994/95:35

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner avtalet om upprättande

av Världshandelsorganisationen med de till detta avtal knutna

multilaterala handelsavtalen, de plurilaterala handelsavtalen om

offentlig upphandling, mejerivaror och nötkött samt slutakten

innefattande resultaten av Uruguayrundan.

Remissinstanserna: Bedömningarna från det trettiotal remissinstanser

som genom Kommerskollegiets försorg yttrat sig över

förhandlingsresultatet är genomgående positiva. Flera remissinstanser

uttrycker tillfredsställelse över att de utdragna förhandlingarna kunnat

slutföras. Sammanfattningsvis bedöms resultatet som helhet som positivt

särskilt vad beträffar upprättandet av Världshandelsorganisationen, det

avsevärt utvidgade och förstärkta regelverket, vilket innefattar så gott

som alla tillhörande avtal och överenskommelser, nya och effektivare

regler för tvistlösning samt förutsättningar för en sundare global

jordbrukspolitik.

Flera remissinstanser menar att Sverige uppnår betydelsefulla

förbättringar främst genom tullfrihet för viktiga exportvaror på

betydelsefulla exportmarknader utanför Europa, genom avtalet om

handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs) som innebär ett

förbättrat immaterialrättsligt skydd i framför allt u-länderna samt på sikt

också genom kommande liberaliseringar på tjänstehandelsområdet.

Avtalet om offentlig upphandling öppnar exportmöjligheter på nya stora

marknader.

Några remissinstanser har pekat på vissa risker för ett negativt utfall

på vissa enskilda områden, beroende på hur avtalen på områdena för

skyddsåtgärder, subventioner och antidumpning kommer att tillämpas i

praktiken samt möjligen i fråga om hur avvecklingen av

tekorestriktionerna kommer att ske.

Skälen för regeringens förslag: Uruguayrundan har utgjort den i alla

avseenden mest omfattande förhandlingen i GATT:s historia. Det gäller

såväl i fråga om omfattningen som svårighetsgraden av de frågor som

förhandingarna omfattat, antalet länder som aktivt deltagit i

förhandlingarna, men också i fråga om den tid det tagit att slutföra

förhandlingarna.

Att förhandlingarna, trots flera svåra motgångar under årens lopp och

periodvis totala blockeringar, kurmat slutföras med ett gott resultat är en

viktig seger för multilateralt handelssamarbete. Marginalen mellan

misslyckande och framgång var emellertid in i det sista minsta möjliga.

Utan avgörande kompromisser i slutskedet mellan huvudkontrahentema

USA och EU i frågor om jordbruk, tjänstehandel och marknadstillträde

hade rundan inte kunnat slutföras. De avgörande bilaterala uppgörelserna

i slutskedet får dock inte skymma det faktum att den helt övervägande

delen av förhandlingsresultatet är produkten av ett mödosamt kollektivt

12

arbete, i vilket både i-länder och u-länder deltagit och lämnat viktiga Prop. 1994/95:35

bidrag.

Vårt eget starka utrikeshandelsberoende har gjort det naturligt för

Sverige att spela en aktiv och pådrivande roll i förhandlingarna. Även i

den förberedande fasen före ministermötet i Punta del Este tillhörde

Sverige den krets av länder som aktivt verkade för att rundan skulle

komma till stånd.

Den svenska målsättningen har generellt sett varit att verka för så

långtgående resultat som möjligt på de områden som förhandlingarna

omfattat. Även på traditionellt känsliga områden som jordbruk och teko

har Sverige kunnat driva en offensiv linje, mot bakgrund av den

avreglering resp, avskaffande av tidigare importrestriktioner som skett i

Sverige på dessa områden under förhandlingarnas gång.

Genom ett mycket nära och långt drivet samarbete och koordinering

med de andra nordiska länderna, framför allt Norge, Finland och Island,

har Sverige och Norden kunnat få ett större inflytande och

genomslagskraft i förhandlingarna än vad som skulle varit möjligt om

varje land agerat ensamt. Den nordiska gruppen har varit en självskriven

deltagare i de formella och informella grupper som löpande arbetat under

förhandlingarna.

Ur svensk synvinkel måste det resultat som åstadkommits i

förhandlingarna sammantaget anses mycket tillfredsställande. Mot

bakgrund av den allmänt liberala linje Sverige drivit i förhandlingarna,

finns det naturligtvis områden där vi i och för sig gärna sett längre

gående resultat. Men med hänsyn till att det rör sig om

förhandlingskompromisser som innefattat mer än hundra deltagande

länder, är det ändå anmärkningsvärt goda resultat som uppnåtts på

flertalet områden.

Genom de betydande tullsänkningar som överenskommits i

förhandlingarna, genomsnittligt omkring 38% i i-länderna, kommer

svensk export att ges ökat marknadstillträde på viktiga utomeuropeiska

marknader. På flera varuområden av stort svenskt exportintresse

avvecklas tullarna helt bland industriländerna. Marknadstillträdet

förbättras även genom att icke-tariffara handelshinder minskas i

omfattning och underkastas striktare uppföranderegler, vilka också

kommer att gälla för fler länder än vad som är fallet i dag. Detta uppnås

bl.a. genom att Tokyorundans s.k. uppförandekoder om icke-tarifiara

handelshinder 2 vidareutvecklats och nu införlivas i WTO. Därmed blir

dessa bindande för alla WTO-medlemmar.

Det nya jordbruksavtalet är banbrytande i GATT-sammanhang genom

att man för första gången på allvar integrerar jordbrukshandeln i det

multilaterala regelverket. Redan genom de marknadsöppningar som nu

sker och genom minskade exportstöd skapas förutsättningar för en

sundare internationell jordbrukshandel och minskade internationella

konflikter. En grundval har också lagts för fortsatt liberalisering på

2 Jfr prop. 1979/80:24 om de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen

för Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) m.m.

13

jordbruksområdet. Prop. 1994/95:35

Totalt sett innebär förhandlingsresultatet att det nuvarande GATT-

regelverket skärps och utvidgas på ett stort antal områden. Det gäller

åtgärder alltifrån ökad insyn och övervakning av handelspolitiska

åtgärder, skärpta uppföranderegler på viktiga områden som

antidumpning, subventioner m.m., nya regelverk i fråga om

ursprungsregler och kontrollåtgärder före skeppning till reviderade regler

för skyddsåtgärder som bl.a. skall leda till en avveckling av olika former

av handelsbegränsande gråzonsåtgärder.

Utvidgningen av det multilaterala regelverket med avtal om

tjänstehandel, immaterialrätt och investeringsfrågor är en betydande

framgång och speglar det faktum att internationell handel och därmed

handelspolitiken numera omfattar ett allt större område utanför de mer

traditionella handelsfrågorna.

Tjänsteförhandlingama kunde inte slutföras på områdena för finans-,

telekommunikations-, sjöfarts- och personrörlighetstjänster, vilket i sig

var en besvikelse. Det finns dock hopp om att de fortsatta

förhandlingarna inom dessa områden skall leda till tillfredsställande

resultat.

För ett utrikeshandelsberoende land som Sverige med begränsad

förhandlingsstyrka i bilaterala sammanhang är det av stor betydelse att

kunna förlita sig på ett starkt och respekterat multilateralt regelverk. I det

sammanhanget bör särskilt framhållas den förstärkning av reglerna för

tvistlösning som förhandlats fram i rundan. De nya reglerna borgar för

ett snabbare och effektivare tvistlösningsförfarande, något som bör vara

särskilt välkommet för mindre handelsnationer.

Tillskapandet av Världshandelsorganisationen markerar begynnelsen av

en ny era i det multilaterala handelssamarbetet. GATT, som fungerat som

ett provisorium i mer än fyrtio år, omvandlas nu till en regelrätt

organisation. WTO innebär att det nya och utvidgade regelverk som

utgör resultatet av förhandlingarna nu får en fästare och mer enhetlig

organisatorisk ram. En av de viktigaste konsekvenserna av att WTO

etableras är att regelverket blir en odelbar enhet (”one single

undertaking”). Detta innebär att ett land som ansluter sig till WTO

automatiskt blir bundet av hela det samlade regelverket, med undantag

för de s.k. plurilaterala handelsavtalen. Härigenom åstadkommer man ett

betydligt mer enhetligt regelverk än vad som är fallet i dag i GATT.

Genom WTO kommer handelspolitikens roll allmänt sett att framhävas

genom ett regelbundet ministerengagemang i den styrande

Ministerkonferensen. Genom närmare samarbete mellan WTO,

Världsbanken och Internationella valutafonden bör handelspolitiken också

kunna få ett större genomslag i formuleringen och samordningen av

global ekonomisk politik.

Välfärdsvinsterna av det samlade resultatet av Uruguayrundan går inte

att beräkna med någon exakthet. Många av avtalen är av sådan karaktär

att effekterna inte går att mäta i konkreta termer. Därtill kommer att de

positiva effekterna i flera fall kommer att visa sig först på längre sikt.

De preliminära uppskattningar som hittills gjorts av organisationer som 14

OECD och Världsbanken pekar ändå på väsentliga välfärdsvinster i

storleksordningen 200-265 miljarder amerikanska dollar årligen i ökad Prop. 1994/95:35

global BNP i början på 2000-talet, då resultaten kommer att vara helt

genomförda. Ändå torde dessa uppskattningar vara i underkant, genom

att de endast grundas på de uppskattade effekterna av förbättrat

marknadstillträde för industri- och jordbruksvaror och inte tar hänsyn till

de dynamiska effekterna av det samlade resultatet över en längre

tidsperiod.

Välfärdsvinsterna av minskade handelshinder och ett förstärkt regelverk

kommer även utvecklingsländerna till del, även om förutsättningarna att

kunna dra nytta av de möjligheter som nu ges givetvis kommer att

variera med hänsyn till resp, lands utvecklingsgrad och dess deltagande

i internationell handel. Hänsyn till utvecklingsländernas särskilda problem

har varit en av ledstjärnorna i förhandlingarna och resultatet medger i

flera viktiga avseenden en särbehandling av dessa länder. Det är

samtidigt viktigt att notera att, i takt med en i många regioner snabb

ekonomisk utveckling, insikten om betydelsen av ett starkt och

respekterat regelverk också ökat markant bland utvecklingsländerna.

Dessa har följaktligen deltagit i förhandlingarna på ett betydligt mer

aktivt sätt än i någon tidigare GATT-förhandling.

Det lyckade resultatet i Uruguayrundan är också viktigt för att

balansera den fortgående regionaliseringen av världshandeln. Den

parallella frigörelse av handeln på global basis och förstärkning av det

multilaterala regelverket som nu sker bör motverka att regionala

sammanslutningar utvecklas i riktning mot inåtvända handelsblock.

Resultaten av Uruguayrundan väntar nu på att sättas i kraft, vilket

enligt planerna skall ske den 1 januari 1995. Parallellt med nationell

ratificering pågår arbetet med förberedelser för ikraftträdandet av WTO

i en förberedande kommitté i Geneve. En konferens beträffande

genomförandet av förhandlingsresultatet är planerad att hållas i Geneve

i början av december innevarande år. Då skall bl.a. avgöras om

tillräckligt många länder ratificerat avtalet för att det skall kunna träda

i kraft planenligt. Utvecklingen i viktigare länder ger anledning att tro att

så skall kunna bli fallet.

Även om ikraftträdandet av WTO sker planenligt, är detta i sig ingen

garanti för att den nya handelsorganisationen blir framgångsrik. Det

kommer att krävas ett starkt engagemang, såväl från medlemmarnas som

WTO-ledningens sida, för att de möjligheter som nu öppnas genom

WTO-avtalet skall kunna utnyttjas till fullo och för att WTO skall kunna

bli ett effektivt instrument för att bekämpa protektionism och fortsätta

liberaliseringsarbetet. Det är regeringens avsikt att Sverige skall fortsätta

att aktivt driva frihandelsintressena inom WTO. Detta gäller närmast

inom de områden av tjänstehandeln som lämnades olösta i

Uruguayrundan, nämligen telekommunikations-, finans-, sjöfarts- och

personrörlighetstjänster. Samtidigt är det viktigt att de framtida

förhandiingsfrågor som redan börjar utkristalliseras ges tillräcklig

uppmärksamhet. Här kan särskilt framhållas sambandet mellan

handelspolitik och miljöpolitik. På detta område har Sverige tillsammans

med bl.a. EFTA-ländema varit aktivt pådrivande för att få till stånd en 15

seriös diskussion i GATT. Det är en framgång att det vid den avslutande

ministerkonferensen i Marrakech togs beslut om att upprätta ett fast Prop. 1994/95:35

forum för den fortsatta hanteringen av miljöaspekterna inom WTO.

Sammanfattningsvis anser regeringen att de resultat som uppnåtts i

Uruguayrundan utgör mycket viktiga bidrag till ett förstärkt och

vidareutvecklat globalt samarbete och regelverk på utrikeshandelns

område. Den mycket snabba utvecklingen av vår utrikeshandel under

efterkrigstiden har kunnat ske mycket tack vare ett öppet handelssystem,

baserat på grundläggande GATT-regler och med stöd av den fortlöpande

handelsliberalisering som skett inom ramen för GATT under årens lopp.

Det har därför varit naturligt för Sverige att inta en aktivt pådrivande roll

i GATT-samarbetet. Även om Sveriges utrikeshandel är starkt

koncentrerad till Europa är svensk industri närvarande på de flesta

exportmarknader i världen och har behov av stabila och respekterade

regler för handelsutbytet. Av det skälet har Sverige också ett starkt

intresse av att den globala frigörelsen av handeln kan ske parallellt och

helst hålla jämna steg med det regionala ekonomiska samarbetet som

fortskrider i många delar av världen.

Som ovan nämnts och som redovisas närmare i avsnitt 5 i

propositionen, innebär förhandlingsresultatet viktiga marknadsöppningar

för svensk exportindustri. Samtidigt innebär resultatet att svenska

konsumenter kommer att gynnas genom lägre priser på importerade

varor. Även på jordbruksområdet bör konsumentintressena gynnas av ett

sänkt gränsskydd och därmed ett större utbud av importerade livsmedel.

De nya områdena tjänstehandel, immaterialrätt och investeringar innebär

historiskt sett viktiga landvinningar i GATT-sammanhang.

Det i viktiga avseenden förstärkta och utvidgade regelverk som WTO

bildar är av särskilt stor betydelse för ett land som Sverige för att kunna

hävda nationella handelsintressen gentemot ekonomiskt starkare

handelsparter. Det innebär också ett viktigt steg för att hålla tillbaka

protektionistiska krafter. Sammantaget har viktiga framsteg gjorts för att

lösa handelskonflikter i multilateralt överenskomna former. Detta bör

medföra minskade friktioner i bilaterala handelsrelationer.

Mot denna bakgrund anser regeringen att riksdagen bör godkänna

avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen med de till detta

avtal i bilagan 1A fogade multilaterala varuhandelsavtalen, nämligen

Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (GATT 1994), avtalet om

jordbruk, avtalet om tillämpning av sanitära och fysiosanitära åtgärder,

avtalet om textil och konfektion, avtalet om tekniska handelshinder,

avtalet om handelsrelaterade investeringsåtgärder, avtalet om tillämpning

av artikel VI i GATT 1994 (antidumpning), avtalet om tillämpning av

artikel VII i GATT 1994 (tullvärdeberäkning), avtalet om kontroll före

skeppning, avtalet om ursprungsregler, avtalet om

importlicensförfaranden, avtalet om subventioner öch utjämningsåtgärder

samt avtalet om skyddsåtgärder, det i bilagan IB fogade Allmänna

tjänstehandelsavtalet, det i bilagan 1C fogade avtalet om

handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, det i bilagan 2 fogade

avtalet om regler och förfaranden för tvistlösning, det i bilagan 3 fogade

avtalet om handelspolitisk granskning, samt slutligen de i bilagan 4 till 16

avtalet fogade plurilaterala handelsavtalen, nämligen avtalet om offentlig

upphandling, det internationella mejerivaruavtalet och det internationella Prop. 1994/95:35

nötköttsavtalet jämte slutakten innefattande resultaten av Uruguayrundan.

Överenskommelsen om handel med civila flygplan från år 1979

undergick inte några förändringar i förhandlingarna, varför detta avtal

inte behöver underställas riksdagen för godkännande.

De områden som förhandlingarna i Uruguayrundan omfattat ligger till

övervägande del inom EU:s gemensamma handelspolitik. Om Sverige

blir medlem av EU blir det därför inte aktuellt att nationellt genomföra

förhandlingsresultaten, annat än i vissa begränsade avseenden.

Regeringen har, i propositionen 1994/95:34 Den svenska tullagstiftningen

vid ett EU-medlemskap, lagt fram förslag till sådan svensk lagstiftning

som behövs för att komplettera EU:s regler på tullområdet. Vid ett

negativt utslag i folkomröstningen om Sveriges anslutning till EU avser

regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till de lagändringar

som krävs för att särskilt resultatet av tullförhandlingama skall kunna

träda i kraft för svenskt vidkommande vid den tidpunkt som

överenskommits.

I det följande lämnas en redogörelse för förhandlingsresultatet område

för område.

17

2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 35. Del A

5 Närmare om förhandlingsresultatet i Uruguay- Prop. 1994/95:35

rundan

5.1 Världshandelsorganisationen (WTO)

Sammanfattning: Genom upprättandet av den nya

Världshandelsorganisationen (World Trade Organization, WTO)

inleds en ny epok i det multilaterala handelssamarbetet. WTO

bildar den institutionella ramen för det nya och sammanhållna

regelverket, vilket omfattar såväl det reviderade Allmänna tull- och

handelsavtalet (GATT 1994) som de andra avtal och

överenskommelser som slutits i Uruguayrundan. WTO skapar

förutsättningar för ett mer enhetligt och effektivt multilateralt

regelverk. Det faktum att en anslutning till WTO samtidigt innebär

ett godtagande av samtliga multilaterala avtal som slutits i

förhandlingarna, innebär mer likvärdiga åtaganden för olika

handelsnationer. Därmed befrämjas en utjämning av

konkurrensvillkoren i internationell handel. Genom WTO ges också

handelspolitiken en större internationell tyngd, bl.a. genom ett

fortlöpande ministerengagemang i WTO:s styrorgan och genom

WTO:s närmare relationer med Världsbanken och IMF.

I WTO-avtalet erkänns också för första gången miljöfrågornas

betydelse i globala handelspolitiska sammanhang. Därmed skapas

en inkörsport till framtida förhandlingar om handel och miljö.

Bakgrund

Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) har allt sedan sin tillkomst år

1947 utgjort ett provisorium i avvaktan på att den då tilltänkta

Internationella handelsorganisationen (International Trade Organization,

ITO) skulle inrättas. Av olika skäl kom ITO aldrig att ratificeras och

därmed har GATT kommit att fortsätta att tillämpas provisoriskt under

årens lopp. GATT:s i formellt hänseende lösliga organisatoriska struktur

har haft både för- och nackdelar. GATT har genom sin karaktär kunnat

fungera pragmatiskt och med ett förhållandevis litet sekretariat. Just detta

pragmatiska sätt att fungera sägs ofta vara en av förklaringarna till att

GATT sedan sin tillkomst varit så pass framgångsrikt i att liberalisera

världshandeln.

Nackdelarna med den lösliga strukturen har bl.a. varit att GATT

formellt fortsatt att tillämpats provisoriskt. Detta innebär i praktiken att

vissa länder kunnat upprätthålla en del handelshinder och regleringar som

är oförenliga med avtalet, men som landet i fråga av olika skäl inte ansett

det möjligt att avskaffa eller anpassa till GATT-reglema i samband med

anslutningen till avtalet.

GATT-regelverket har också, allt eftersom det tillförts nya

överenskommelser, kommit att bli alltmer heterogent. Bl.a. är

18

länderanslutningen till de olika uppförandekoder om icke-tariffara Prop. 1994/95:35

åtgärder som förhandlades fram i Tokyorundan åren 1973-1979 inte

tillfredsställande. Det brister också i överensstämmelsen och

samordningen mellan själva GATT och senare tillkomna

överenskommelser och avtal vad gäller t.ex. reglerna för tvistlösning.

Organisationsfrågan stod emellertid inte på dagordningen i början av

förhandlingarna. Något förhandlingsmandat på detta område gavs inte vid

ministermötet i Punta del Este i september 1986. Det var först inför det

ministermöte i Bryssel i december 1990, som skulle ha avslutat rundan,

som frågan aktualiserades, främst av EG och Kanada. Motiven varierade,

men inte minst utsikten att förhandlingarna skulle leda till nya omfattande

regelverk för tjänster, immaterialrätt och investeringsfrågor gjorde att

behovet av ett mer effektivt sammanhållet regelverk framstod som alltmer

angeläget.

Det fanns även andra bevekelsegrunder för att driva WTO-ffågan. EG

hade ett starkt intresse av att på olika sätt, bl.a. genom åstadkommande

av en fast organisation och skärpta tvistlösningsregler, söka bekämpa

USA:s tendenser att agera utanför det multilaterala regelverket för att

lösa handelsproblem. USA motsatte sig bl.a. just av detta skäl i det

längsta tanken på att upprätta en ny organisation och förespråkade i

stället en mindre långtgående organisatorisk förstärkning av GATT.

Bakom det amerikanska motståndet låg också en rädsla för att WTO

skulle ges långtgående överstatliga befogenheter och att det skulle bli

svårt att hävda amerikanska intressen i beslutsprocessen i WTO.

Inflytelserika u-länder som Indien och Brasilien genomdrev i WTO-

förhandlingarna att ansvaret för den organisatoriska hanteringen av

avtalen rörande varor, tjänster resp, immaterialrätt skulle fördelas på tre

råd. Detta var ett sätt att politiskt markera den särställning många u-

länder ända från början av förhandlingarna velat ge särskilt

tjänstehandeln men också de immaterialrättsliga frågorna.

Sverige och de nordiska länderna stödde målsättningen om en effektiv

administration av det nya regelverket och deltog aktivt i WTO-

förhandlingama.

Genom intensiva förhandlingar i rundans slutskede, som bl.a.

resulterade i att USA fick igenom krav på ändringar av de föreslagna

WTO-reglerna rörande bl.a. beslutsfattande, ändringar, undantag och s.k.

icke-tillämpning, kunde man slutligen enas om det avtal som nu

föreligger.

Förhandlingsresultatet

Genom WTO-avtalet inleds en ny epok i det multilaterala samarbetet på

utrikeshandelns område. Det drygt fyrtioåriga provisoriet GATT

omvandlas till en regelrätt organisation.

Genom WTO-avtalet upprättas således Världshandelsorganisationen.

I avtalet finns bestämmelser om organisationens uppbyggnad och

organisatoriska struktur, dess ställning, verksamhetsområde och

uppgifter. Vidare finns bestämmelser om bl.a. ursprungligt medlemskap, Prop. 1994/95:35

anslutning, ikraftträdande, frånträde, beslutsfattande, ändringar i och

undantag från regelverket, sekretariat, och budget.

Den nya Världshandelsorganisationen skall utgöra en institutionell ram,

en paraplyorganisation, som skall hålla samman och administrera

Uruguayrundans samlade och mycket omfattande förhandlingsresultat.

Följaktligen skall WTO enligt avtalet underlätta genomförandet,

tillämpningen och funktionen av avtalet och främja dess målsättningar.

WTO har även andra viktiga uppgifter. WTO skall utgöra ett forum för

framtida handelsförhandlingar mellan medlemmarna. Vidare skall WTO

administrera överenskommelsen om tvistlösning och ett genom avtalet

inrättat handelspolitiskt granskningsorgan.

Ett godkännande av WTO-avtalet och därmed ett medlemskap i WTO

innebär samtidigt också ett godkännande av de i bilagorna 1, 2 och 3 till

WTO-avtalet fogade s.k. multilaterala handelsavtalen. Samtliga dessa

avtal och överenskommelser betraktas i avtalet som en odelbar enhet och

utgör integrerade delar av själva WTO-avtalet. Detta omfattande

regelverk innefattar först och främst det reviderade Allmänna tull- och

handelsavtalet jämte samtliga uppförandekoder och andra

överenskommelser som tidigare överenskommits inom GATT och som

i varierande utsträckning kompletterats och byggts ut genom

Uruguayrundan. Vidare omfattar regelverket de betydelsefulla nya avtal

som framförhandlats om tjänstehandel, immaterialrätt och investeringar.

Till WTO-avtalet är slutligen också fogade de s.k. plurilaterala

handelsavtalen, nämligen avtalen om offentlig upphandling, mejerivaror,

nötkött och handel med civila flygplan. WTO skall också i fråga om

dessa avtal utgöra den institutionella ramen för genomförande,

tillämpning och funktion. Till skillnad från de multilaterala

handelsavtalen är dessa plurilaterala avtal inte obligatoriskt bindande för

samtliga WTO-medlemmar. I stället kan medlemmarna ansluta sig till

dessa efter eget val. Det bör nämnas att överenskommelsen om handel

med civila flygplan från år 1979 inte undergick några förändringar i

rundan. I avtalen om mejerivaror och nötkött har endast företagits vissa

tekniska och redaktionella ändringar.

Organisatoriskt kommer WTO att ledas av en ministerkonferens, som

skall mötas minst en gång vartannat år. Den löpande verksamheten leds

av Allmänna rådet, som också blir det sammanhållande organet för det

enhetliga tvistlösningssystem som beslutats i rundan. Rådet ansvarar

också för de handelspolitiska ländergranskningama. Under Allmänna

rådet lyder ytterligare tre råd, ett råd för varuhandeln, ett för

tjänstehandeln och ett för immaterialrätt. Uppdelningen av ansvaret för

verksamheten i tre delar var en eftergift till tongivande u-länder, vilka

sedan förhandlingarnas början krävt att framför allt tjänstehandeln skulle

separeras från förhandlingarna om varor. Det separata rådet för

immaterialrätt kan också ses som en spegling av många u-länders önskan

att markera en viss särställning också för immaterialrättsffågoma, som

man länge aktivt motsatte sig att de överhuvud taget skulle ingå i

förhandlingarna. Som motprestation fick u-ländema acceptera att 20

möjlighet till motåtgärder mellan olika avtalsområden, s.k.

korsretaliation, infördes. Sådana åtgärder kan vidtas mellan områdena för Prop. 1994/95:35

varor, tjänster resp, immaterialrätt. Detta innebär t.ex. att om en tvist på

tjänstehandelsområdet inte kan lösas utan motåtgärder, kan sådana drabba

handeln på varuområdet.

Genom upprättandet av WTO omvandlas GATT till en regelrätt

organisation. WTO kommer dock knappast att innebära några radikala

förändringar i förhållande till GATT:s nuvarande sätt att arbeta, i vart

fall inte på kortare sikt. GATT har under sin drygt 40-åriga existens i

praktiken kommit att fungera som en organisation. WTO upprätthåller

t.ex. GATT:s hittillsvarande praxis med konsensusbeslut. WTO-beslutet

borgar dock för en rationellare och mer enhetlig administration av

regelkomplexet än hittills. Dessutom skärps disciplinen genom att den

hittillsvarande provisoriska tillämpningen av GATT-regelverket nu

upphör. Skärpta regler och krav för att medge undantag från regelverket

är ett annat exempel på en striktare disciplin genom WTO. Ett viktigt

resultat är också att WTO i kraft av sin paraplyfunktion bör befrämja

integreringen av u-ländema i handelssystemet och allmänt stärka

principen om ett gemensamt och globalt handelssystem. Jämfört med

GATT bör WTO vidare få en högre status i internationella sammanhang,

och på så sätt lättare kunna utöva sin roll att främja en bättre samverkan

mellan ekonomisk politik och handelspolitik. I en särskild

ministerdeklaration framhålls betydelsen av ökad samverkan mellan

handelspolitik och andra ekonomisk-politiska områden och WTO:s

generaldirektör uppmanas att tillsammans med cheferna för IMF och

Världsbanken studera vilka krav WTO:s nya uppgifter ställer när det

gäller samarbetet mellan organisationerna.

Det ökade ministerengagemanget i WTO är i det sammanhanget viktigt.

Detta kan ses som en bekräftelse på handelsfrågomas ökade

allmänpolitiska betydelse. Det bör också underlätta att både inleda och

avsluta framtida handelsförhandlingar. Möjligen kommer WTO att

utvecklas till ett organ för löpande förhandlingar i enskilda frågor i stället

för den förhandlingstekniskt komplicerade ordningen med samlade

förhandlingar i s.k. rundor.

I WTO-avtalets ingress erkänns miljöfrågornas ökande betydelse och

att handelspolitiken bör utformas med hänsynstagande till principen om

en hållbar utveckling och att skydda och bevara miljön. Det var därför

följdriktigt att beslut togs vid det avslutande ministermötet i Marrakech

att konstituera en kommitté för handel och miljö. Denna kommer att

fortsätta sin verksamhet i WTO, med sikte på att så småningom inleda

förhandlingar om nya regler inom WTO på detta område. Sverige har

varit en av de mest aktiva tillskyndama i detta arbete.

Den närmare organisatoriska utformningen av WTO, sekretariatets

organisation och storlek, budget m.m. förhandlas för närvarande om i en

förberedande kommitté under ledning av GATT:s generaldirektör.

WTO:s sekretariat behöver sannolikt utökas något i förhållande till det

nuvarande GATT-sekretariatet, bl.a. för att kunna hantera de nya

regelverk som tillförs på områden som tjänster och immaterialrätt.

Det finns också viktiga utestående rättsliga och institutionella frågor

som behöver lösas innan WTO träder i kraft. Till dessa hör frågan om

21

de framtida relationerna mellan det nuvarande GATT-regelverket (GATT Prop. 1994/95:35

1947) och WTO. Det står klart att WTO och det nuvarande GATT-

regelverket utgör rättsligt åtskilda avtal. Det existerande GATT-

regelverket sätts därför inte ur spel genom ikraftträdandet av WTO, utom

för de länder som begär utträde ur GATT 1947. För att det inte skall

uppstå ett helt avtalslöst tillstånd mellan sådana länder och GATT-

medlemmar som av någon anledning inte omedelbart blir medlemmar av

WTO kan någon form av övergångsarrangemang bli nödvändigt. Det kan

tilläggas vad gäller medlemsskapet i WTO, att både EU och dess

medlemsländer kommer att vara fullvärdiga medlemmar i den nya

organisationen. Alla medlemsländer i EU har undertecknat WTO-avtalet.

Resultatet för svensk del

Sverige, som varit aktivt pådrivande i WTO-förhandlingama, har haft

som primärt intresse att skapa en så rationell och effektiv administration

som möjligt av det samlade resultatet av förhandlingarna. Den

organisation som nu förverkligas svarar väl mot dessa önskemål.

Tillskapandet av särskilda råd för tjänster och immaterialrätt är något vi

sökt motverka eftersom det finns risk för att detta leder till fragmentering

av regelverket. I någon mån bör detta kunna motverkas av den förstärkta

roll det överordnade Allmänna rådet gavs i slutförhandlingarna efter

påtryckningar från bl.a. nordisk sida.

Sammanfattningsvis ligger det för ett utrikeshandelsberoende land som

Sverige ett stort värde i att det multilaterala regelverket stärks och

utvidgas och ges en effektiv institutionell ram.

Det kommer dock att krävas en kraftfull ledning av den nya

Världshandelsorganisationen och ett aktivt engagemang från

medlemmarnas sida för att fullt ut tillvarata de möjligheter som nu

öppnas genom tillkomsten av WTO. Det är regeringens avsikt att Sverige

skall fortsätta att aktivt driva frihandelsintressena även inom den nya

organisationen.

Det är ännu för tidigt att avgöra när ett eventuellt utträde ur GATT

1947 för svenskt vidkommande bör ske. Beslut härom bör anstå tills

klarhet vunnits om övriga GATT-medlemmars intentioner härvidlag i det

förberedande arbete som pågår.

5.2 GATT 1994 och förändringar i GATT

Sammanfattning: Bland de avtal och överenskommelser som är

knutna till WTO-avtalet utgör GATT 1994 ett av huvudelementen.

GATT 1994 består av det ursprungliga Allmänna tull- och

handelsavtalet (GATT 1947) jämte tillhörande anslutningsprotokoll

m.m. samt ett antal överenskommelser om tolkningar av vissa

GATT-artiklar. GATT 1994 är rättsligt åtskilt från GATT 1947.

22

Bakgrund

Prop. 1994/95:35

I förhandlingsmandatet för Uruguayrundan ingick att se över vissa

artiklar i GATT. Det har inte varit fråga om en samlad översyn av

GATT-regelverket, utan en förhandling om enstaka artiklar på förslag av

deltagande länder. Resultatet av denna översyn ingår i vad som nu kallas

GATT 1994.

Förhandlingsresultatet

Översynen av olika GATT-artiklar resulterade i följande

överenskommelser.

Artikel II.Ib, andra avgifter och skatter. Överenskommelsen

föreskriver en skyldighet att i tullbindningslistor förutom bundna tullar

också registrera andra förekommande avgifter och skatter som utgår på

import. Överenskommelsen gäller andra avgifter och skatter än sådana

som är neutrala enligt GATTrs artikel III. Syftet med överenskommelsen

är att skapa insyn och förutsebarhet i fråga om berörda avgifter och

förhindra att de höjs utan att kompensation lämnas. På sikt bör

överenskommelsen befrämja en avveckling av sådana avgifter.

Bestämmelserna torde i praktiken främst komma att beröra vissa u-länder

som tillämpar avgifter och skatter av detta slag, t. ex. hamnavgifter,

statistikavgifter och stämpelavgifter.

Artikel XVII, statshandel. Förstärkt övervakning kommer att ske av

statshandelsföretag, dvs. företag som har monopol i fråga om

utrikeshandel. Detta åstadkoms genom skärpta regler och procedurer för

information och översyn av sådana företag inom ramen för

Världshandelsorganisationen.

Artikel XII och XVIII, betalningsbalansåtgärder. Användandet av

importrestriktioner av betalningsbalansskäl har minskat med åren. Ett

antal viktigare u-länder, t.ex. Sydkorea, har till följd av snabb ekonomisk

utveckling upphört att åberopa GATT:s betalningsbalansregler under

senare år. Det har trots detta ansetts nödvändigt att strama upp nuvarande

regler. Överenskommelsen i Uruguayrundan bygger på riktlinjer från

Tokyorundan. Bl. a. slås fast att i de fall handelsrestriktioner tillgrips för

att skydda betalningsbalansen, skall dessa utformas så att störningar i

internationell handel minimeras. Överenskommelsen betonar starkare än

tidigare att prisbaserade åtgärder, t.ex. importavgifter eller import-

depositionssystem skall ges företräde framför kvantitativa restriktioner.

Förfarandena för anmälan och konsultation i GATT om

betalningsbalansåtgärder stramas upp. Således skall nu avges årliga

rapporter om samtliga restriktioner som är i kraft och tidsfristerna för

konsultationer skärps.

Resultatet får anses uppfylla svenska målsättningar, vilka varit relativt

begränsade mot bakgrund av att användningen av handelsåtgärder till

skydd för betalningsbalansen har minskat under den tid rundan pågått. En

något bättre disciplin bör kunna uppnås på grundval av den

23

överenskommelse som nu träffats.

Art XXIV, frihandelsområden och tullunioner. Överenskommelsen

rörande artikel XXIV klargör och förstärker kriterier och förfaranden för

granskning och översyn av tullunioner och frihandelsområden. Det har

varit ett svenskt intresse att värna om den tolkning av artikel XXIV som

hittills gjorts för att inte undergräva GATT-förenligheten av de

frihandelsarrangemang Sverige ingått inom ramen för EFTA och med

EG. Å andra sidan har vi ur exportsynpunkt också ett intresse av

objektiva och fungerande GATT-regler för granskning av andra regionala

avtal som t.ex. det nordamerikanska frihandelsavtalet (NAFTA) mellan

USA, Kanada och Mexico. De uttolkningar som görs av artikel XXIV är

relativt försiktiga och får sägas ligga i linje med svenska målsättningar.

Bl.a. klargörs att utvärderingen om huruvida ett frihandelsavtal

överensstämmer med kriteriet enligt artikel XXIV. 5, dvs. att den

allmänna nivån för tullar och andra handelshinder inte får höjas till följd

av frihandelsavtalet eller tullunionen, skall ske på grundval av

handelsvägd statistik och uppgifter om tulluppbörd. Om detta har rått stor

oenighet tidigare, bl.a. i samband med granskningen i GATT av EG:s

utvidgning med Storbritannien, Irland och Danmark.

Vad gäller beräkningen av kompensation till tredje land enligt artikel

XXIV.6, bekräftas i stort gällande praxis genom de ytterligare

uttolkningar av artikel XXVIII som gjorts i Uruguayrundan.

Rapporteringsskyldigheten beträffande utvecklingen inom regionala

frihandelsområden och tullunioner skärps. Därutöver innehåller artikel

XXIV-överenskommelsen skärpta regler om federala regeringars

skyldighet att se till att delstatsregeringar och myndigheter lever upp till

GATT-förpliktelser som ingåtts på regeringsnivå.

Artikel XXV, undantag. Många länder, däribland Sverige, har verkat

för klarare och mer enhetliga regler på detta område, i syfte att minska

den nuvarande användningen av undantag och skapa klarare regler för

eventuella framtida undantag. Resultatet innebär att undantag som är i

kraft vid tidpunkten för ikraftträdandet av WTO automatiskt upphör att

gälla, såvida de inte kan förlängas enligt de nya och striktare regler som

gäller enligt WTO-avtalet. Bristande efterlevnad av villkoren i ett beslut

om undantag kan leda till tvistlösning.

Artikel XXVIII, omförhandlingar av tullmedgivanden. De

uttolkningar som görs av artikel XXVIII syftar bl.a. till vissa

förstärkningar av mindre länders rättigheter att erhålla kompensation vid

omförhandlingar av milmedgivanden, något som i princip också varit ett

svenskt intresse. Kriterierna för att fastställa extra förhandlingsrättigheter

för sådana länder är dock rätt allmänt utformade. Av det skälet har man

kommit överens om att se över dem efter fem år i ljuset av vunna

praktiska erfarenheter. Vidare innehåller uttolkningen bl. a. regler för

omförhandling av tullmedgivanden för ”nya” produkter och regler för

omförhandlingar i fall då tullkvoter införs.

Artikel XXXV, ”icke-tillämpning”. Liksom beträffande undantag från

regelverket finns huvudreglerna om s.k. icke-tillämpning nu i själva

WTO-avtalet. För att överbrygga skillnaderna mellan det gamla GATT

och WTO-avtalet har överenskommits att bestämmelserna om icke-

Prop. 1994/95:35

24

tillämpning enligt GATT kan åberopas, även om tullförhandlingar i Prop. 1994/95:35

samband med GATT-anslutning inletts mellan berörda parter.

I övrigt innebär införlivandet av GATT-regelverket i WTO att den

hittillsvarande provisoriska tillämpningen av GATT med stöd av

protokollet om provisorisk tillämpning upphör. Detta innebär att

åtgärder som är oförenliga med GATT och som upprätthållits med stöd

av detta protokoll nu måste avskaffas. Undantag görs endast för den

amerikanska sjöfartslagstiftning, som går under namnet ”Jones Act”,

vilket var ett oeftergivligt amerikanskt krav i förhandlingarna.

Resultatet för svensk del

Även om förhandlingarna om vissa GATT-artiklar inte tillhört Sveriges

främsta prioriteringar, innebär det sammantagna resultatet inte

oväsentliga förstärkningar av GATT-regelverket. Det faktum att den

provisoriska tillämpningen av GATT nu dessutom upphör innebär också

att regelverket som sådant blir mer förutsebart och enhetligt och att en

del handelshinder avvecklas.

5.3 Marrakechprotokollet till GATT 1994. Förhandlingarna

om marknadstillträde för industrivaror

Sammanfattning: Resultatet av marknadstillträdesförhandlingama

innebär att industriländerna sänker sina industrivarutullar med nära

40 % till en genomsnittlig tullnivå på ca 4 %. Drygt 90 % av

medlemmarnas tullar omfattas nu av åtaganden i GATT. De

svenska exportintressena i viktiga industrisektorer är mycket väl

tillgodosedda, framför allt vad beträffar USA, Japan och Kanada.

Sveriges egna åtaganden om en tredjedels tullsänkning motsvarar

väl den allmänna målsättningen för förhandlingen. Sveriges

åtaganden har utformats så att de kan underlätta en anpassning till

EU:s åtaganden vid ett svenskt medlemskap i EU.

Bakgrund

Inom GATT har under åren 1947-1979 förts sju allmänna

tullförhandlingar, av vilka Sverige deltagit i samtliga utom den första. De

deltagande länderna gjorde därvid ömsesidiga åtaganden om

tullsänkningar. Tullförhandlingsresultaten var betydande. Efter den

senaste förhandlingen, Tokyorundan, som avslutades år 1979 var den

genomsnittliga tullsatsen i i-ländema ca 7 %.

I Uruguayrundan önskade inledningsvis ett flertal deltagande länder

sammanföra tullförhandlingama med förhandlingar om minskning eller

eliminering av icke-tariffara åtgärder, vilka tillsammans kom att

25

innefattas under rubriken marknadstillträdesförhandlingar. Prop. 1994/95:35

Förhandlingarna om icke-tariffara åtgärder i Uruguayrundan kom dock

att i praktiken äga rum i andra sammanhang, varför huvuddelen av

marknadstillträdesförhandlingama kom att gälla tullar.

Målsättningarna för tullförhandlingama fastlades vid ett ministermöte

i Montreal år 1988 och innebar bl.a. att tullarna skulle sänkas med minst

en tredjedel, att sänkningar skulle genomföras av både låga och höga

tullar samt att den s.k. tullbindningsgraden, dvs. den andel av tullarna

som omfattas av GATT-åtaganden om maximitull, skulle ökas avsevärt.

De deltagande länderna kunde dock inte nå en överenskommelse om

vilken tullsänkningsmetod som skulle användas. EG, Japan, Kanada, de

nordiska länderna m.fl. förespråkade en harmoniserande

tullsänkningsformel. En sådan hade använts i Tokyorundan och innebär

att höga tullar sänks mer än låga. USA avvisade dock en formel och

förordade i stället förhandlingar om sektorsvis tullfrihet kompletterade

med bilaterala förhandlingar enligt vara-för-vara-metoden. En allmän

formelförhandling omöjliggjordes därmed.

Under år 1990 inleddes sektorsvisa förhandlingar om tullfrihet och

tullharmonisering parallellt med bilaterala förhandlingar vara för vara.

Även om framsteg gjordes både i de bilaterala förhandlingarna och i

sektorsförhandlingarna förhindrade den grundläggande oenigheten om

förhandlingsmetodiken mellan USA och EG länge ett genombrott. Först

vid de s. k. G7-ländernas toppmöte i juli 1993 kunde USA, EG, Japan

och Kanada enas om en kombination av de olika metoderna, dock med

betoning på sektorsvisa lösningar. Sverige och de flesta andra i-länder

stödde denna ansats. U-ländema, med undantag av Sydkorea, ansåg dock

att de sektorer som i överenskommelsen prioriterats för långtgående

tullsänkningar inte var av större exportintresse för dem.

Slutförhandlingama mellan EG och USA i början av december 1993

resulterade i ytterligare uppgörelser om sektorsvis tullfrihet till vilka

Japan, Kanada m. fl. länder anslöt sig. Viktigast var att man i ljuset av

misslyckandet med att nå en överenskommelse om ett multilateralt

stålavtal (Multilateral Steel Agreement, MSA) enades om att oavsett detta

eliminera ståltullarna. I två fall, nämligen trävaror och icke-jämhaltiga

metaller, uteblev dock japanskt stöd varvid förslagen föll.

Förhandlingsresultatet

Industriländernas tullsänkningar uppgår i genomsnitt till 38%. Utfallet

överträffar således den allmänna målsättning som uppställts för

tullförhandlingarna, dvs. en tredjedels tullsänkning. Efter genomförda

milsänkningar hamnar därmed den genomsnittliga milnivån i

industriländerna på 3,9%. USA sänker sina tullar med i genomsnitt 35

%, EG med 37 %, Japan med 56 % och Kanada med 47 %. De svenska

medgivandena motsvarar en milsänkning med 33 %. Efter ett

genomförande av åtagandena skulle den svenska genomsnittliga tullnivån

bli 3,1 % att jämföras med EU:s 3,6%, USA:s 3,5 %, Japans 1,7 % och 26

Kanadas 4,8%. Prop. 1994/95:35

Förhandlingsresultatet innebär att de flesta i-länder helt avvecklar

tullarna på tio varuområden: läkemedel, papper, stål, byggmaskiner,

jordbruksmaskiner, medicinsk utrustning, möbler och leksaker samt på

jordbruksområdet i fråga om öl och vissa spritdrycker. En kraftig ökning

sker därmed av andelen tullfri import i i-ländema, från 20 % till 43 %.

Tullarna på kemiska produkter harmoniseras på låga nivåer (högst 6,5%).

Med undantag av Sydkorea deltar u-ländema enbart i begränsad

omfattning i sektorsuppgörelsema.

USA sökte härutöver med stöd av flera andra länder att uppnå

tulleliminering även för elektronik, vetenskapliga instrument, trävaror,

icke-järnhaltiga metaller och fisk. Enighet kunde dock inte uppnås mellan

nyckelländerna. För elektronik och vetenskapliga instrument blir

resultatet ändå betydande med sänkningar runt 50 %, i Japan hela 100

%. För trävaror blev sänkningarna 43 % medan utfallet för icke-

järnhaltiga metaller såsom koppar, aluminium och nickel blev mellan 20

% och 50 %. För fisk och fiskprodukter stannar sänkningen vid 26 %.

På vissa andra varuområden är resultaten betydligt mindre långtgående.

EG sökte få till stånd en överenskommelse om tullharmonisering på teko-

området och därutöver långtgående tullsänkningar för skor, glas och

keramik. Förslagen föll dock efter starkt motstånd från framför allt USA.

Sänkningarna för teko blir genomsnittligt 22 %, för skor och läder 18 %.

Även efter Uruguayrundan kommer således de högsta i-landstullarna

återfinnas i dessa sektorer med genomsnittligt 12,1% resp. 7,3 %. En

annan sektor för vilken resultatet blev blygsamt är motorfordon med 23

% genomsnittlig tullsänkning.

Resultatet innebär att också u-ländema nu binder sina tullar i stor

utsträckning. Även om u-ländemas medgivanden i flertalet fall innebär

s. k. takbindningar, dvs. tullarna maximeras vid en högre nivå än den

som gäller för utgående tullar, uppnås betydligt ökad säkerhet och

förutsebarhet för exportörer vad gäller marknadstillträdesvillkoren.

Eftersom i-länderna och de central- och östeuropeiska länderna samtidigt

binder nästan samtliga sina tullar, ökar andelen av GATT-medlemmamas

handel som omfattas av bundna tullar från ca 60 % till drygt 90 %.

Målsättningen om en väsentlig ökning av bindningsgraden får därför

anses vara uppfylld.

För två varuområden, tropiska produkter och s.k. naturresursbaserade

produkter (fisk, trä och icke-järnhaltiga metaller), var

förhandlingsmålsättningama från Montreal-mötet mer ambitiösa. För

tropiska produkter genomfördes betydande tullsänkningar redan år 1989,

även från svensk sida (prop. 1988/89:135). Tillsammans med senare

gjorda åtaganden innebär resultatet för tropiska produkter tullsänkningar

i i-länderna uppgående till 43 %, dvs. mer än genomsnittet. Utfallet för

naturresursbaserade produkter blev däremot något under genomsnittet, en

tullsänkning med 33 %.

27

Genomförandet

De tullsänkningar som man nu har kommit överens om skall enligt

Marrakech-protokollet genomföras i fem lika stora steg med början den

dag då WTO-avtalet träder i kraft. Sluttullama kommer enligt

huvudregeln därmed att sättas i kraft senast fyra år efter WTO-avtalets

ikraftträdande. På vissa områden har längre genomförandeperioder

överenskommits. För stål, papper, teko och leksaker skall

tullsänkningarna ske under en tioårsperiod. På läkemedelsområdet har

däremot berörda länder enats om en omedelbar tullavveckling från den

första dag då WTO-avtalet träder i kraft. Enligt tullprotokollet är det

inget som hindrar att sänkningarna görs snabbare eller i färre steg.

Till tullprotokollet har de länder som undertecknat överenskommelsen

fogat sina resp, listor över medgivanden. Hittills har 89 länder lämnat

sina industrivarulistor, varav några återstår att slutgiltigt verifiera. Den

svenska listan framgår av bilaga 4. De minst utvecklade länderna har

givits möjlighet att fram till april 1995 foga sina listor över medgivanden

till tullprotokollet.

Prop. 1994/95:35

Resultatet för svensk del

Det svenska intresset för förhandlingarna får ses mot bakgrund av de

frihandelsavtal som reglerar Sveriges industrivaruhandel med de flesta

europeiska länder. Av Sveriges totala export av industrivaror går ca 75

% till länderna i EU, EFTA eller central- och Östeuropa. Dessa varor

åtnjuter tullfrihet, med några enstaka tidsbestämda undantag. Det betyder

att tullförhandlingama för svensk del i praktiken har berört de återstående

ca 25 % av exporten. De avsättningsmarknader som i första hand har

varit av intresse för Sverige är USA, Japan, Kanada, Australien, Nya

Zeeland, Sydkorea, ASEAN-ländema, Indien samt de viktigaste

ekonomierna i Latinamerika. Sverige riktade i förhandlingarna önskemål

om specifika tullsänkningar av intresse för svenskt näringsliv till ett

tjugotal länder. Bilaterala förhandlingar fördes med ett drygt femtontal

länder.

Resultatet av förhandlingarna är mycket positivt for svensk del. De

största tullsänkningarna görs i varusektorer av starkt eller mycket starkt

svenskt exportintresse, medan de varusektorer för vilka sänkningarna blir

begränsade i samtliga fall utom ett, nämligen motorfordon, är av mindre

betydelse för den svenska exporten. I motorfordonsektom är dock

tullarna på de viktigaste marknaderna, USA och Japan, redan avvecklade

eller mycket låga.

Sektorsuppgörelserna innebär att en betydande andel av den svenska

exporten till viktiga marknader som USA (35 %), Japan (85 %), Kanada

(39 %) och Sydkorea (32 %) nu blir helt befriade från tullar.

Tullavvecklingen i fråga om stål, läkemedel, medicinsk utrustning,

byggmaskiner och papper kan särskilt framhållas. Därutöver har

betydande tullsänkningar uppnåtts för andra varor av starkt svenskt

exportintresse. Sammantaget kommer tullarna för den svenska exporten

till USA att genomsnittligt sänkas med 45 %, till Japan med 84 %, till Prop. 1994/95:35

Kanada med 56 % och till Sydkorea med 52 %. De kvarstående

genomsnittliga tullnivåerna för svensk export blir mycket låga, i USA 1,8

%, i Japan 0,4 % och i Kanada 3,9 %.

I Australien och Nya Zeeland blir 13 % resp. 43 % av den svenska

exporten tullfri och dessa länder binder för första gången större delen av

sina tullar i GATT.

På de viktigaste u-landsmarknadema, ASEAN-ländema, Indien och

Latinamerika, binds nu tullarna för den övervägande delen av den

svenska exporten. På de största latinamerikanska marknaderna, såsom

Brasilien, Argentina och Mexico, binds t.o.m. samtliga tullar.

Resultaten av förhandlingarna redovisas mer detaljerat i fråga om de

viktigaste länderna i bilaga 5.

För svensk del har på motsvarande sätt som för exporten enbart ca 25

% av totalimporten berörts av tullförhandlingama. En stor del av u-

landsimporten är dessutom redan befriad från tullar genom den tullfrihet

Sverige beviljar enligt det allmänna systemet för tullpreferenser till u-

länderna (Generalized System of Preferences, GSP). Sverige deltar fullt

ut i överenskommelserna om tulleliminering för läkemedel, stål,

byggmaskiner, jordbruksmaskiner, medicinsk utrustning, möbler och

leksaker. På kemiområdet deltar Sverige i överenskommelsen om

tullharmonisering och genomför därutöver de ytterligare sänkningar för

vissa enskilda kemivaror som EG enats om i förhandlingar med USA.

Sverige anslöt sig inte till överenskommelsen om tulleliminering för

papper. Det svenska medgivandet i denna sektor blev i stället en

tredjedels tullsänkning från en redan låg tullnivå.

För övriga varor är i de flesta fall den svenska erbjudna sluttullnivån

identisk med den som EG erbjudit. Detta gäller exempelvis tekosektom,

för vilken den genomsnittliga tullnivån sänks från 12,2 till 9,7 %. Andra

sektorer där tullsänkningarna blir betydande är skor och läder där

tullarna sänks från 8,5 % till 5,0 % i genomsnitt. I de fall EG helt avstått

från erbjudanden om tullsänkningar, exempelvis beträffande personbilar,

de flesta fiskprodukter samt viss konsumentelektronik, har heller inga

svenska åtaganden gjorts. I övriga fall har tullen vanligen sänkts med en

tredjedel i enlighet med målsättningen för förhandlingarna. Sammantaget

motsvarar de svenska åtagandena en sänkning av den genomsnittliga

tullnivån med 33 %, från 4,6 % till 3,1 %, således helt i enlighet med

förhandlingsmålsättningen.

Genomförandet för svensk del

Genomförandet för svensk del av förhandlingsresultatet i fråga om

marknadstillträde för industrivaror blir avhängigt av utslaget i

folkomröstningen om ett medlemskap i Europeiska unionen. Om Sverige

blir medlem i EU, kommer de svenska tullsänkningsåtagandena inte att

genomföras i den nationella lagstiftningen. I stället kommer Sverige vid

inträdet att bli bundet av EU:s då gällande tullregim och de

29

tullsänkningar som därefter sker på grund av EU:s åtaganden i Prop. 1994/95:35

Uruguayrundan. De svenska tullåtagandena i Uruguayrundan kommer

dock att ligga till grund för den granskning av EU:s utvidgning som

kommer att äga rum i WTO enligt GATT:s artikel XXIV och för de

kompensationsförhandlingar med tredje land enligt artikel XXIV.6, som

kan väntas följa för EU:s del i samband därmed.

Om folkomröstningen om ett svenskt EU-medlemskap skulle resultera

i ett negativt utslag avser regeringen återkomma till riksdagen med

förslag till hur genomförandet av tullsänkningsåtagandena i GATT skall

ske för svensk del.

5.4 Avtalet om tillämpning av sanitära och fytosanitära

åtgärder (Sanitary and Phytosanitary Measures, SPS)

Sammanfattning: Sveriges målsättning i förhandlingarna om

tillämpningen av sanitära och fytosanitära regler har varit att

säkerställa ett upprätthållande av höga gränsvärden och standarder

på detta område. Detta mål har uppnåtts genom SPS-avtalets

utformning. Samtidigt innebär avtalet att SPS-åtgärder inte kan

utnyttjas för protektionistiska syften. En högre grad av insyn och

förutsägbarhet har skapats, vilket är till fördel för såväl exportörer

som importörer.

Bakgrund

Inom ramen för jordbruksförhandlingarna i Uruguayrundan tillsattes tidigt

en arbetsgrupp för att studera frågan om särskilda regler för

användningen av säkerhets- och hälsoföreskrifter avseende handeln med

livsmedel, djur och växter. Regler på detta område har tidigare saknats,

utöver ett allmänt undantagsmedgivande i GATT:s artikel XX eller i den

mån berörda åtgärder faller under koden om tekniska handelshinder

(TBT). TBT-koden ansågs emellertid inte tillräcklig, då

skyddsbestämmelser på djur- och växtskyddsområdet i praktiken skiljer

sig avsevärt från motsvarande bestämmelser på industrivaruområdet.

Åtgärder på detta område har gett upphov till alltfler svårlösta

handelstvister och det farms därför ett uttalat behov av att skapa klara

regler för tillämpningen av sanitära och fytosanitära åtgärder. Såväl

export- som importländer hade ett intresse av tydligare regler.

Exportörer, som ansåg att många SPS-krav var för höga och snarast

dolde protektionism och att en substantiell sänkning av gränsskyddet

skulle leda till ett ökat missbruk i detta avseende, önskade ökad

öppenhet, förutsägbarhet och disciplin. Importländer önskade klara regler

till stöd för att vidmakthålla berättigade höga krav, när dessa hade

betydelse för hälsa och säkerhet.

Förhandlingarna fördes, på grund av sin tekniska komplexitet,

fristående från den egentliga jordbruksförhandlingen. I många delar har

30

lösningar och formuleringar i avtalet kunnat hämtas från TBT-koden. Prop. 1994/95:35

Avtalet färdigförhandlades i princip vid ett ministermöte i Bryssel i

december 1990. I slutet av år 1992 kom emellertid USA med ett antal

krav på ändringar i den text som fastlagts i utkastet till slutlig avtalstext

från år 1991. Frågorna löstes av en teknisk expertgrupp under år 1993

utan att substansen i avtalet nämnvärt ändrades.

Förhandlingsresultatet

Avtalet om tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder innebär en

disciplin för livsmedelsbestämmelser samt veterinärbestämmelser och

växtskyddsregler. Disciplinen rör åtgärder för att skydda människors,

växters eller djurs liv och hälsa och omfattar inte bestämmelser som

grundas på etiska normer, djurskyddshänsyn eller dylikt.

Sanitära och fytosanitära åtgärder skall så långt som möjligt grundas på

internationellt erkända gränsvärden eller normer. Avtalet hänvisar således

till arbetet inom Codex Alimentarius-kommissionen beträffande

livsmedelsstandarder, och till Internationella växtskyddskonventionen

samt Internationella byrån för smittsamma husdjurssjukdomar.

Medlemmarna uppmanas att så långt som möjligt harmonisera sina

sanitära och fytosanitära åtgärder enligt dessa internationella normer och

rekommendationer, vilket på sikt förväntas leda till en höjning av SPS-

standarden bland medlemmarna. Högre krav är dock tillåtna om ett land

bedömer att en högre skyddsnivå är nödvändig. Avtalet kräver dock att

sådana högre krav grundas på vetenskapliga underlag och enhetliga

riskvärderingsprinciper. Avsikten är att förhindra att högre krav används

som förtäckta handelshinder och att säkerställa att en konsekvent

riskbedömningsnivå tillämpas.

I avtalet sägs emellertid också att länder ömsesidigt skall erkänna

varandras sanitära och fytosanitära åtgärder även om de avviker från

internationellt fastställda normer, om den exporterande medlemmen kan

visa att de erbjuder ett tillräckligt skydd. Områden som är fria från

växtskadegörare eller sjukdomar skall erkännas, även om de inte omfattar

hela exportlandet, och export tillåtas om exportlandet kan visa att

området i fråga möter importlandets krav på lämplig skyddsnivå.

Tvister under SPS-avtalet skall lösas inom ramen för den allmänna

tvistlösningsmekanismen. Vid tvister som omfattar tekniska eller

vetenskapliga frågor skall dock panelen rådgöra med experter som utsetts

i samråd med de tvistande parterna.

U-länderna tillhör den grupp av länder som ofta sett sanitära och

fytosanitära krav som hinder för marknadstillträde. Dessa har därför sett

ett värde i att skapa ökad insyn och skärpta regler för användandet av

SPS-åtgärder. Importrestriktioner med hänvisning till SPS-krav kan nu

inte tillämpas godtyckligt, utan skall vara grundade på internationellt

erkända normer och rekommendationer eller, som ovan nämnts,

vetenskapligt underlag och konsekventa riskbedömningsprinciper.

I SPS-avtalet sägs dessutom att medlemmarna i sin tillämpning av SPS-

åtgärder skall ta hänsyn till u-ländemas, och då i synnerhet de minst

utvecklades, särskilda behov. I de fall avtalet medger infasningsperioder Prop. 1994/95:35

för nya SPS-åtgärder, skall längre övergångsperioder medges för

produkter som är av särskilt intresse för u-ländema. Den SPS-kommitté

som skall upprättas bemyndigas också medge de u-länder som så begär

specificerade och tidsbegränsade undantag från samtliga eller delar av

åtagandena i avtalet. Därvid skall vederbörlig hänsyn tas till det berörda

landets handels- och utvecklingsmässiga samt finansiella behov.

Resultatet för svensk del

Sverige har, inom ramen för det nordiska samarbetet, engagerat sig

aktivt i SPS-förhandlingen. Vår målsättning har varit att åstadkomma en

så tydlig och omfattande överenskommelse som möjligt för att undvika

tvister och skapa förutsägbarhet beträffande skyldigheter och åtaganden.

En viktig aspekt var att säkerställa att SPS-åtgärder inte kan användas på

ett protektionistiskt sätt. Eftersom Sverige traditionellt har tillämpat höga

sanitära och fytosanitära skyddskrav för importerade produkter, var det

samtidigt viktigt för Sverige att ha möjlighet att upprätthålla högre

standarder och gränsvärden än vad som gäller internationellt på vissa

områden.

Generellt kan sägas att SPS-avtalet väl uppfyller de svenska

målsättningarna. Avtalet gör det möjligt för Sverige att upprätthålla höga

SPS- krav beträffande människors, djurs eller växters liv eller hälsa även

i framtiden. Avtalet kommer inte att innebära några större förändringar

för svensk industri, förutom att riskerna för att drabbas av godtyckliga

SPS-krav vid export radikalt begränsats.

5.5 Avtalet om jordbruk

Sammanfattning: Jordbruksavtalet är banbrytande i det att handeln

med jordbruksprodukter införlivas i GATT-regelverket. Den

begynnande avreglering och liberalisering av handeln med

jordbruksprodukter detta innebär är välkommen. En viktig grund

för fortsatta reformer har lagts. För svensk del har en stor del av

åtagandena som följer av avtalet uppfyllts genom 1990 års

jordbruksreform. Effekterna kommer för svensk del främst att

märkas på gränsskyddssidan. För u-ländema kommer de striktare

stödreglema, främst beträffande exportsubventioner, att öka deras

möjligheter att konkurrera på världsmarknaden.

Bakgrund

Även om jordbruk formellt sett har omfattats av GATT-regelverket, har

32

jordbrukssektorn i praktiken varit föremål för omfattande undantag från Prop. 1994/95:35

regler om subventioner och gränsskydd. Försök har gjorts under tidigare

förhandlingsrundor i GATT att integrera jordbruket i det generella

regelsystemet, dock utan större framgång. Resultatet av Tokyorundan

blev på jordbruksområdet, förutom vissa begränsade tullsänkningar, att

internationella avtal slöts för mejerivaror respektive nöttkött. Avtalen,

som administreras av GATT, syftar till att genom övervakning,

informationsutbyte och konsultationer verka för en ökad liberalisering

och stabilisering av världshandeln med berörda produkter.

Medlemskretsen omfattar viktigare exportörer av de aktuella produkterna.

Mejerivaruavtalet har dessutom haft ett system med minimipriser vid

export. Avtalet har därigenom haft drag av kartellbildning.

Situationen inför inledningen av Uruguayrundan kännetecknades av ett

kraftigt ökande antal handelskonflikter på jordbruksområdet.

Subventionerna till jordbruket och gränsskydd i form av kvantitativa

restriktioner ifrågasattes i allt högre grad i flera tvistlösningspaneler i

GATT. Kostnaderna för konsumenterna och budgetbelastningen av de

interna stödsystemen blev alltmer uppmärksammade. Stödsystemen gav

i ökande grad upphov till en överproduktion som med hjälp av

exportsubventioner fick avsättas på världsmarknaden. Denna dumpning

av jordbruksprodukter på världsmarknaden skapade en osund

konkurrenssituation och stark irritation bland jordbruksexporterande

länder, en del av dem u-länder. Dessa u-länder samt stora

jordbruksexportörer som Australien och Nya Zeeland ställde därför krav

på att en reform av jordbrukshandeln skulle ingå i förhandlingspaketet.

Från u-landssidan var detta ett av kraven för att man i sin tur skulle

acceptera förhandlingar om t.ex. investeringsregler, immaterialrätt och

tjänstehandel.

Jordbruksförhandlingen har utgjort en av de mest turbulenta delarna i

rundan. Motsättningarna har varit starkast mellan huvudaktörerna EG och

USA, där USA från början verkade för en mycket långtgående reform på

jordbruksområdet med bl.a. totalt avskaffande av exportsubventioner. EG

intog emellertid, mot bakgrund av att den gemensamma

jordbrukspolitiken utgör en central beståndsdel i EG-samarbetet, en

betydligt mindre reformvänlig och snarast avvisande attityd. En starkt

pådrivande kraft i liberaliserande riktning har varit den s.k.

Cairnsgruppen, som består av fjorton jordbruksexporterande u- och i-

länder. Japan intog, på grund av sin önskan att bevara sitt mycket höga

jordbruksstöd och det stora politiska problemet att tillåta import av ris,

en mycket återhållsam attityd under hela förhandlingen.

Motsättningarna mellan EG och USA ledde vid ett flertal tillfällen till

blockeringar av förhandlingarna. När utkastet till slutuppgörelse i rundan

presenterades i slutet av år 1991, deklarerade EG att förslaget till

jordbruksavtal inte var acceptabelt. Det faktum att EG våren 1992 kunde

fatta beslut om reform av den gemensamma jordbrukspolitiken (Common

Agricultural Policy, CAP) innebar emellertid att möjligheten att nå en

uppgörelse på jordbruksområdet ökade. En stor del av år 1992 ägnades

åt bilaterala förhandlingar mellan USA och EG om hur en uppgörelse 33

skulle kunna utformas. Den största stötestenen utgjordes av

3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 35. Del A

exportsubventionerna. EG (och då främst Frankrike) kunde inte acceptera Prop. 1994/95:35

att minska de subventionerade exportvolymerna med 24% enligt förslaget

till slutuppgörelse. Det var också viktigt för EG att få erkänt att de

arealbidrag som införts med CAP-reformen skulle betraktas som ”gröna”

stöd, dvs. inte omfattas av krav på nedskärningar. Förhandlingarna ledde

i november 1992 till den s.k. Blair House-överenskommelsen. Denna

innebar att åtagandet att minska exportsubventioner ändrades från 24%

till 21%, att arealstödet undantogs från reduktion under reformperioden

och att den s.k. fredsklausulen infördes. Frankrike motsatte sig dock

fortfarande åtagandet beträffande exportsubventioner. Efter Blair House-

överenskommelsen kunde processen emellertid återigen multilateraliseras

och jordbruket utgjorde inte längre den främsta stötestenen i

förhandlingarna. På grundval av de preliminära bindningslistor som

deltagarna presenterat i mars 1992 ägnades större delen av år 1993 åt

bilaterala förhandlingar om åtaganden och medgivanden i dessa listor.

Det franska motståndet mot Blair House-överenskommelsen övervanns

i slutskedet, bl.a. genom att en möjlighet skapades att fasa in

minskningen av den subventionerade exportvolymen under

reformperioden och jordbruksuppgörelsen i sin slutgiltiga form kunde

därmed antas den 15 december 1993.

Förhandlingsresultatet

Jordbruksöverenskommelsen innebär att det för första gången inom

GATT etableras detaljerade regler för subventioner (internt stöd och

exportsubventioner) och gränsskydd även för jordbruksvaror. Genom

omvandling av alla former av gränsskydd till tullar, den s.k.

tarifferingen, har man också kommit tillrätta med den djungel av variabla

avgifter, kvantitativa restriktioner, importförbud, licenser etc. som

tidigare varit vanligt förekommande på jordbruksområdet. I avtalet ingår

dessutom ett åtagande om att fem år efter avtalets ikraftträdande påbörja

förhandlingar om en fortsättning av reformprocessen.

Åtagandet om internt stöd innebär att det sammanlagda interna stödet

skall minskas med 20% under sex år (åren 1995-2000). Neddragningen

behöver inte ske produktvis, utan beräknas på den sammanlagda

stödnivån (Aggregate Measurement of Support, AMS). Utgångspunkt för

neddragningen är stödvolymen under basperioden 1986-1988. Från denna

neddragning undantas sådant stöd som klassificerats som icke

handelsstörande, s.k. grönt stöd, samt vissa typer av areal- och

djurbidrag som ingår i produktionsbegränsningsprogram.

Allt gränsskydd skall omvandlas till tullar (tariffering). Tullarna har

beräknats som skillnaden mellan det inhemska priset och

världsmarknadspriset under basperioden 1986-1988. I många fall har

detta resulterat i tullar på flera hundra procent. På grund av en del

länders mycket kraftiga motstånd mot en allomfattande tariffering, har

införts en möjlighet att uppskjuta tarifferingen till reformperiodens slut.

Kostnaden för att utnyttja denna möjlighet blir att det nedan beskrivna

åtagandet om minimitillträde ökas till 4% respektive 8%.

De s.k. tullkoefficienterna binds vid de framräknade nivåerna. Detta Prop. 1994/95:35

innebär att på samma sätt som gäller på industrivaruområdet, kan dessa

tullar inte höjas utan förhandlingar om kompensation. Tullarna skall

under reformperioden, dvs. fram till år 2001, minskas med i genomsnitt

36%. För varje enskild produkt måste tullen minskas med minst 15%.

För att inte de i vissa fall mycket höga tullnivåer som blir resultatet av

tarifferingen skall medföra att marknadstillträdesmöjligheter minskar, har

införts åtaganden om ett bibehållet resp, minimimarknadstillträde. Det

första innebär att man genom kvoter eller på annat sätt garanterar samma

tillträdesmöjligheter till sin marknad som fanns under basperioden. Detta

kompletteras med åtaganden om minimitillträde, som innebär att det

måste finnas möjlighet att importera kvantiteter som motsvarar 3% av

den inhemska konsumtionen. Denna siffra skall öka till 5% under

reformperioden.

Exportsubventionerna skall minskas med 36% i värde och 21% i

kvantitet. Neddragningarna skall ske med utgångspunkt från den

subventionerade exporten under basperioden 1986-1990. För att undvika

att exportstödsåtagandet får alltför kraftiga effekter i början av

reformperioden, finns möjlighet att i beräkningen inkludera även 1991

och 1992 års exportvolymer. Vid reformperiodens slut skall dock

volymen på den subventionerade exporten ha minskat med 21% jämfört

med volymen under basperioden.

Som ett resultat av Blair House-överenskommelsen finns också en s.k.

fredsklausul i jordbruksavtalet. Denna gäller i hela nio år, dvs. t.o.m. år

2003 och skyddar det gröna stödet mot utjämningstullar eller

tvistlösningsförfaranden. Den typ av arealstöd och djurbidrag som

undantagits från reduceringsåtagandet är också, i princip, skyddat från

utjämningstullar och tvistlösningsförfaranden, så länge det håller sig inom

1992 års stödnivåer. Exportsubventioner skall endast vid påvisande av

skada kunna beläggas med antidumpnings- eller utjämningstullar. I

samtliga fall uppmanas dessutom parterna att visa återhållsamhet med

inledande av undersökningar om utjämningstullar.

U-länderna medges mildare discipliner när det gäller stödneddragningar

och har dessutom möjlighet att utsträcka avtrappningen till tio år. De

minst utvecklade u-ländema undantas helt från skyldigheten att minska

sina subventioner. Minskningen av subventioner till jordbruket i

utvecklade länder bör innebära att det blir lättare för u-länderna att

konkurrera på världsmarknaden. Framför allt bör minskade

exportsubventioner minska risken för att u-landsproducenter konkurreras

ut på sina egna marknader av dumpad överskottsproduktion.

Samtidigt kan just minskningen av exportsubventioner innebära vissa

svårigheter för u-länder som är nettoimportörer av livsmedel. Minskade

exportsubventioner förväntas på sikt leda till ökade världsmarknadspriser,

vilket innebär att dessa länders import av livsmedel kan fördyras. Ett

särskilt ministerbeslut har därför fattats att inom ramen för den nya

jordbrukskommittén övervaka effekterna av jordbruksreformen just för

de u-länder som är nettoimportörer av livsmedel. I beslutet fastslås bl.a.

målsättningar om bibehållet livsmedelsbistånd och möjligheter till hjälp 35

från Internationella valutafonden, Världsbanken m.m.

Resultatet för svensk del

För Sveriges del är jordbruksavtalet mycket välkommet. Genom 1990 års

jordbruksreform har Sverige redan klarat av mycket av det som

jordbruksavtalet ålägger oss. Effekterna kommer främst att märkas på

gränsskyddssidan. De tullar som nu har bundits i vår bindningslista sätter

ett tak för hur mycket våra interna jordbrukspriser kan överstiga

världsmarknadens. Detta tak sänks dessutom under reformperioden med

i genomsnitt 36%. I praktiken innebär detta att nuvarande system med

variabla införselavgifter kommer att kunna fortsätta tillämpas, dock inom

de gränser våra tullbindningar sätter. Effekterna för enskilda produkter

beror således på världsmarknadspriserna och på nivån på vårt nuvarande

tillämpade gränsskydd i förhållande till det som bundits, dvs. den

variabla avgiften under basperioden 1986-1988. För en del produkter

ligger dagens gränsskydd under den slutnivå vår tullbindning anger.

När det gäller det interna stödet kommer jordbruksavtalets disciplin

baserad på administrativa priser i princip inte att påverka oss. Genom

1990 års reform avskaffades de svenska regleringarna och därmed

merparten av våra administrativa priser. I förhållande till basperioden har

således redan i dagsläget en väsentlig stödneddragning gjorts. Detta

innebär bl.a. att vårt Norrlandsstöd ryms inom den tillåtna stödvolymen

och inte behöver förändras till följd av avtalet.

I den mån Sverige har kvar exportsubventioner sätter naturligtvis

jordbruksavtalet gränser för storleken på och omfattningen av dessa. Det

blir t.ex. inte möjligt att införa exportstöd för produkter som inte hade

sådant stöd under basperioden. I dagsläget utgår exportsubventioner bl.a.

för kött, fläsk och spannmål. Dessa subventioner skall enligt gällande

riksdagsbeslut vara avvecklade till år 1995. Exportsubventioner enligt

GATT:s definition utgår i Sverige även för livsmedelsindustriprodukter

genom råvarukostnadsutjämningssystemet. Åtagandena om minskning av

basperiodens budgetutlägg med 36%, resp. subventionerade

exportvolymer med 21%, medför i huvudsak inga åtgärder för svensk

del. För livsmedelsindustriproduktema är dagens exportstöd större än

under basperioden till följd av ökade exportvolymer. GATT-åtagandet

kan, trots en förväntad minskning av bidragen som en följd av EES-

avtalet, medföra en begränsning av exportstödet i denna sektor.

I tullförhandlingama har Sveriges drivit offensiva exportintressen, bl.a.

rörande vodka. Dessa redovisas under avsnitt 5.3 och i bilaga 4.

Svenska exportintressen beaktas också genom att USA öppnar en kvot

med reducerat gränsskydd för vissa typer av svensk ost i utbyte mot att

Sverige öppnar en global kvot för viss typ av ost.

Prop. 1994/95:35

36

5.6 Avtalet om textil och konfektion (TEKO)

Prop. 1994/95:35

Sammanfattning: Det nya avtalet om textil och konfektion innebär

att alla kvantitativa importbegränsningar för teko-varor avskaffas

successivt under en tioårig övergångsperiod och att handeln med

dessa produkter kommer att regleras av de normala GATT-

reglerna. Övergångsperioden är indelad i tre etapper och under

varje etapp införlivas en bestämd andel varor under de allmänna

GATT-reglerna samtidigt som kvoterna ökas för de varor som

kvarstår under begränsning. Eftersom Sverige avskaffade alla sina

begränsningar redan år 1991 får avtalet bara direkta effekter för

vår del vid ett eventuellt EU-medlemskap med återföljande

återreglering av tekoimporten. För u-ländemas del innebär avtalet

successivt ökade exportmöjligheter.

Bakgrund

Handeln med textil- och konfektionsvaror har varit föremål för

regleringar under mycket lång tid. Begränsningarna var till en början

ensidiga eller rent bilaterala. Under 1960-talet och början av 1970-talet

begränsades viss import enligt det korta respektive det långa

bomullstextilavtalet och sedan år 1974 genom multifiberavtalet

(Multifibre Arrangement, MFA) som förlängts i olika omgångar. Genom

MFA har det således varit möjligt att göra avsteg från de normala

GATT-reglerna när det gäller marknadsstörande import av teko-varor.

Sverige begränsade sin tekoimport inom MFA:s ram fram till dess MFA

IV löpte ut den 31 juli 1991. I Uruguayrundan var det första gången som

man genom förhandlingar sökte införliva denna sektor under de allmänna

GATT-reglerna.

Förhandlingarna präglades av motsättningar mellan exportör- och

importörländer. De svåraste förhandlingsfrågoma gällde hur övergången

skulle ske, övergångstidens längd samt villkoren, dvs. tillväxttakter och

flexibilitetsbestämmelser. Det var inte enbart importörländer utan även

vissa exportörländer som argumenterade för en lång övergångsperiod.

Det gällde utvecklingsländer som relativt nyligen startat tekotillverkning

och som önskade bygga upp sin tekoindustri i skydd av den stabilitet i

fråga om marknadstillträde som tekokvoter ansågs ge. Sverige drev en

liberal linje i förhandlingarna i ett försök att agera brobyggare mellan

exportör- och importörländer.

37

Förhandlingsresultatet

Prop. 1994/95:35

Avtalet innebär att handeln med textil och konfektion nu inordnas i det

allmänna WTO-regelverket efter en övergångsperiod om 10 år uppdelad

i tre etapper. Avvecklingen sker enligt två parallella spår. En bestämd

andel av 1990 års import förs under varje etapp över till de allmänna

WTO-reglerna, vilket innebär att restriktionerna i multifiberavtalet

gradvis avvecklas. För dessa varor gäller således inte den speciella

skyddsklausulen i övergångsarrangemanget. Under övergångsperioden

måste minst 51 % av ett lands import av dessa varor liberaliseras enligt

detta schema. För de varor som kvarstår under begränsning ökas

kvoterna successivt genom en formel som innebär att kvoterna för de

känsligaste varorna, dvs. de med lägst ökningstakter, ökas långsammare

än för andra varor där ökningstakterna redan i dag är högre. Avtalet

innehåller sedvanliga regler om flexibilitet, dvs. utbytbarhet mellan

avtalsår och mellan begränsade varor. Avtalet ger också möjlighet till

avsteg gentemot medlemmar som inte fullföljer sina förpliktelser. Avtalet

innehåller även regler om kringgående av begränsningsavtal. Till skillnad

från MFA kan detta avtal inte förlängas. Därmed kommer samtliga

MFA-begränsningar att upphöra definitivt år 2005.

Resultatet för svensk del

I förhandlingarna drev Sverige och Norden en liberal linje och strävade

efter ett avtal med kortare övergångsperiod och högre ökningstakter. Det

visade sig dock svårt att få gehör för denna linje, då viktiga importör-

och exportörländers positioner var alltför långt ifrån varandra i dessa

centrala frågor. Det viktigaste resultatet är ändå att man genom detta

avtal införlivar sektorn i det allmänna GATT-regelverket och att teko-

restriktionerna efter övergångsperiodens utgång avskaffas. U-ländemas

exportmöjligheter förbättras och ett långvarigt irritationsmoment i

handelsrelationerna mellan industriländer och utvecklingsländer

försvinner successivt. Eftersom Sverige avskaffade samtliga

importbegränsningar på tekoområdet redan år 1991 får avtalet i rådande

läge enbart marginell betydelse ur strikt nationell synvinkel. Däremot får

givetvis avtalet stor betydelse också för Sverige för att begränsa

verkningarna av den återreglering av tekoimporten som följer av ett

eventuellt svenskt EU-medlemskap.

38

5.7 Avtalet om tekniska handelshinder (Technical Barriers

to Trade, TBT)

Prop. 1994/95:35

Sammanfattning: Det nya TBT-avtalet är en utbyggnad av det

avtal som framförhandlades under Tokyorundan. Huvuddragen i

det tidigare avtalet har bibehållits, men texten i det nya avtalet har

disponerats klarare och vissa avsnitt har utvidgats och preciserats.

Den viktigaste förändringen är att tekniska föreskrifter och

standarder har omdefinierats till att omfatta inte enbart en varas

egenskaper utan även relaterade processer och

tillverkningsmetoder. Det nya avtalet skapar förutsättningar för en

minskning av onödiga handelshinder. Genom införlivandet i WTO

kommer antalet länder som omfattas av TBT-disciplinen att öka

kraftigt.

Bakgrund

Liksom de flesta andra avtal inom GATT som reglerar icke-tariffära

handelshinder framförhandlades det nuvarande TBT-avtalet under den

s.k. Tokyorundan i slutet av 1970-talet. Liksom i GATT gäller principen

om icke-diskriminering som en huvudregel i TBT-avtalet. Avtalet, som

omfattar såväl industri- som jordbruksvaror, föreskriver att tekniska

föreskrifter och standarder inte får utarbetas, antas eller tillämpas med

avsikt att skapa hinder för internationell handel. Inte heller får sådana

föreskrifter eller standarder eller deras tillämpning leda till att

oberättigade hinder för internationell handel skapas. Anmälningsplikt

råder för sådana förslag till tekniska föreskrifter och förfaranden som

skiljer sig från internationella standarder och som bedöms få en väsentlig

inverkan på handeln. I avtalet återfinns även definitioner av vad som i

avtalets mening utgör tekniska föreskrifter och standarder.

Förhandlingarna inom Uruguayrundans ram har syftat till att göra

avtalstexten mera överskådlig samt dessutom att skärpa regelverket, t.ex.

med avseende på processer och tillverkningsmetoder, s.k. PPMs (Process

and Production Methods).

Förhandlingsresultatet

Huvuddragen i det nya TBT-avtalet överensstämmer med det nuvarande

avtalet. Avtalstexten har dock vunnit i klarhet och vissa avsnitt har

utvidgats och preciserats. En del begrepp har definierats och andra

omdefinierats. Beträffande tekniska föreskrifter sägs att dessa inte skall

vara mera handelshindrande än vad som är nödvändigt för att tillgodose

ett legitimt syfte, varvid man skall beakta de risker som skulle kunna

uppstå om syftet inte tillgodosågs. Som exempel på legitimt syfte nämns

39

bl.a. skydd för hälsa, säkerhet och miljö.

Den viktigaste förändringen jämfört med det nuvarande avtalet är att

termerna teknisk föreskrift och standard omdefinierats till att omfatta inte

enbart en varas egenskaper utan även relaterade processer och

tillverkningsmetoder. Sådana regler kommer att bli allt viktigare, framför

allt på miljöområdet.

Avsnitten om provning och certifiering har utökats till att omfatta alla

slags förfaranden för bedömning av överensstämmelse med tekniska

föreskrifter och standarder. Skyldigheten att anmäla förslag till tekniska

föreskrifter har utvidgats till att omfatta även vissa lokala

myndighetsorgan, t.ex. inom delstater i federala stater.

Det nya avtalets uppförandekod för standardisering är en nyhet jämfört

med Tokyorundans avtal. Avtalet är öppet för anslutning av statliga och

privata standardiseringsorgan men är endast obligatoriskt för centrala

statliga organ.

Som ett resultat av Uruguayrundan och tillskapandet av den nya

Världshandelsorganisationen kommer alla WTO-medlemmar att omfattas

av det nya avtalet. Det nu gällande TBT-avtalet har enbart drygt fyrtio

medlemmar, merparten i-länder. Liksom det existerande TBT-avtalet,

innehåller det nya avtalet ett antal bestämmelser om särbehandling av u-

länder, t.ex. genom teknisk rådgivning och genom att på olika sätt ta

hänsyn till utvecklingsländernas särskilda problem vid utarbetandet och

tillämpningen av tekniska föreskrifter och standarder.

Resultat för svensk del

TBT-avtalets tillämpningsområde vidgas och omfattar fler tekniska

förekrifter och standarder. Dessutom kommer fler länder och flera

myndigheter att omfattas. Genom att tekniska handelshinder i framtiden

kan undvikas i högre grad skapas bättre förutsättningar för internationell

handel, vilket är en stor fördel för svenska företag.

För Sveriges del kommer den utökade ländertäckningen inledningsvis

att få relativt liten betydelse eftersom vår export till de 40-tal länder som

redan i dag är anslutna utgör drygt 90% av Sveriges totalexport.

Prop. 1994/95:35

40

5.8 Avtalet om handelsrelaterade investeringsåtgärder

(Trade-Related Investment Measures, TRIMs)

Prop. 1994/95:35

Sammanfattning: TRIMs-avtalet utgör ett första steg att reglera

handelsrelaterade investeringsåtgärder inom GATT/WTO. Avtalet

slår fast att ingen åtgärd får vidtas som står i strid med WTO-

avtalets artiklar om icke-diskriminering eller förbud mot

kvantitativa restriktioner. Till avtalet är fogat en förteckning över

de åtgärder som är förbjudna. För svenska företag som är

etablerade utomlands innebär det nya avtalet att man kommer att

kunna undgå många av de krav som man möter i dag. Detta

kommer att gynna såväl dessa foretag som den svenska

exportindustrin i stort.

Bakgrund

I de multilaterala förhandlingarna som ursprungligen ledde fram till

Havanna-stadgan och det ursprungliga GATT från år 1947 framgick

tydligt att de deltagande regeringarna då inte var beredda att låta villkor

beträffande utländska investeringar bli föremål för internationella regler.

Denna situation bestod i stort sett ända fram till tidigt 1980-tal, då

investeringsfrågorna började tilldra sig ökad uppmärksamhet.

I USA företogs studier av industrin och fackföreningsrörelsen som

påvisade handelssnedvridande effekter av investeringsvillkor som t.ex.

krav på köp av lokalt tillverkade komponenter som villkor för utländska

direktinvesteringar.

Även inom internationella organisationer som OECD och Världsbanken

företogs studier i början på 1980-talet av förekommande

investeringsfrämjande medel och krav och hur sådana påverkar utländska

investeringar. Studierna visade att många värdländer konkurrerade

intensivt om utländska investeringar genom att erbjuda olika incitament.

Enligt OECD-studier från år 1983 var de vanligaste handelsrelaterade

investeringsvillkoren krav på lokalt innehåll, begränsning av importerade

insatsvaror, minimiexport och teknologiöverföring.

Det var också främst USA som drev frågan om TRIMs som ett

handelspolitiskt problem i GATT och det var på amerikanskt initiativ

som dessa frågor kom att ingå i förhandlingarna i Uruguayrundan.

Förhandlingarna präglades under lång tid av en stark nord-syd

polarisering. USA var pådrivande medan u-ländema agerade defensivt

och lade tonvikten på varje lands suveräna rätt att utforma sin

investeringspolitik som ett redskap i utvecklingsansträngningama. U-

ländernas motstånd skall ses mot bakgrund av att det just är främst u-

länder som tillämpar investeringsvillkor av de slag förhandlingarna gällt.

41

Förhandlingsresultatet

Prop. 1994/95:35

Det nya TRIMs-avtalet föreskriver att ingen part får vidta någon åtgärd

som står i strid med GATT:s artikel III om s.k. nationell behandling,

dvs. förbudet mot att diskriminera import i förhållande till inhemsk

produktion, eller med artikel XI om förbud mot kvantitativa restriktioner.

Till avtalet är fogat en förteckning på de TRIMs-villkor som är

förbjudna, vare sig de är formellt beordrade eller inte, och som kan

genomdrivas av regeringen eller måste efterlevas av investerande foretag.

Bland förbjudna TRIMs finns krav på lokalt innehåll i produktionen, krav

på en viss relation mellan import och export eller begränsning av import

för lokal produktion i förhållande till företagets export. Alla sådana

villkor som står i strid med avtalet skall anmälas till WTO och skall

avvecklas under en övergångsperiod på två år för i-länder, fem år för u-

länder och sju år för minst utvecklade länder (MUL) räknat från avtalets

ikraftträdande. Utvecklingsländer ges också möjlighet att tillfälligt avvika

från förbudet. Övergångstiderna för u-länder kan under särskilt svåra

omständigheter förlängas. Avtalet skall ses över inom fem år. I samband

med denna översyn skall man överväga om avtalet skall kompletteras

med regler om investerings- och konkurrenspolitik.

Resultatet för svensk del

Den svenska industrin har angivit olika typer av TRIMs som ett reellt

problem vid investeringar utomlands. Samtidigt har man konstaterat att

TRIMs bara utgör en av många faktorer att ta hänsyn till vid ett

investeringsbeslut och man har ofta lärt sig att leva med den situation

som föreligger. Det är emellertid angeläget att TRIMs-villkor avvecklas

i länder där svenska företag är etablerade. När kravet på lokalt innehåll

avskaffas kan detta t.ex. leda till att ökade exportmöjligheter skapas för

svenska moderföretag liksom för andra svenska leverantörer och allmänt

sett kan mer neutrala investeringsförhållanden skapas. Den

framförhandlade TRIMs-texten tillfredställer offensiva svenska intressen

på detta område och får allmänt sett betraktas som bra. Det är också

viktigt att det i avtalet klargörs att handelsrelaterade investeringsvillkor

inte blir tillåtna genom att de kombineras med förmåner av skilda slag.

Det lär visserligen dröja några år innan avtalet får avsedd effekt, men

på sikt kommer dock svenska företag att slippa många av de krav man

möter i dag. Därmed bör man kunna konkurrera på bättre villkor. Det är

vidare positivt att man i själva avtalet förutser möjligheter att bredda

avtalet till att även omfatta investeringspolitik och konkurrenspolitik.

Investeringsfrågorna i bredare bemärkelse framstår redan nu som ett

tänkbart framtida förhandlingsområde i WTO och är också föremål för

förhandlingar i OECD.

42

5.9 Avtalet om tillämpning av artikel VI i GATT 1994

(antidumpning)

Sammanfattning: Det nya antidumpningsavtalet innehåller flera

viktiga förbättringar på centrala punkter i förhållande till tidigare

avtalslydelse. De reviderade bestämmelserna bör leda till ett

minskat utrymme för godtyckliga antidumpningsåtgärder och en

förbättrad användardisciplin. Sammantaget bör avtalet innebära

minskade risker för svensk industri att utsättas för

antidumpningsåtgärder.

Bakgrund

En antidumpningstull är en extratull som får tas ut när ett importland,

efter vederbörlig undersökning, har fastställt att en importerad vara är

dumpad och därför orsakar skada på importlandets inhemska industri.

Med dumpning avses det förhållandet att priset på varan är lägre vid

export än på det exporterande landets hemmamarknad.

Antidumpningsavtalet lägger fast den närmare tillämpningen av artikel VI

i GATT. Avtalet är en utbyggnad av den s.k. antidumpningskoden från

år 1979 och reglerar i detalj under vilka förutsättningar

antidumpningsåtgärder får vidtas.

Vid tidpunkten för ministermötet i Punta del Este år 1986 var frågan

om antidumpning inte bland de prioriterade förhandlingsfrågoma.

Efterhand ökade intresset, men det dröjde ända till våren 1990 innan

förhandlingar kom igång på allvar. Förhandlingarna kom att präglas av

stora motsättningar mellan å ena sidan USA och EG, vilka motsatte sig

striktare regler och å andra sidan övriga länder som förespråkade detta.

Trots mycket intensiva diskussioner och två kompromissförslag under

hösten 1990 kunde man inte enas om ett gemensamt

förhandlingsunderlag. Ytterligare tre försök gjordes inför ministermötet

i Bryssel i december samma år men utan framgång. Förhandlingarna

återupptogs därefter under hösten 1991 med en ny ordförande som i sin

tur gjorde ett flertal fruktlösa försök att medla mellan de olika intressena.

Samtliga utkast förkastades och det sista enbart en månad innan

förhandlingarna skulle vara slutförda i december 1991. Den 20 december

samma år presenterades ett förslag av GATT:s dåvarande

generaldirektör Dunkel som kom att utgöra underlaget för det slutliga

avtalet. Inför slutförhandlingama i Geneve i december 1993 framlade

USA ett stort antal ändringsförslag, men fick enbart gehör för ett

begränsat antal av dessa i den slutliga avtalstexten.

Anledningen till de starka motsättningarna i förhandlingarna kan spåras

i en ökad användning av antidumpningsinstrumentet av i första hand

USA, EG, Kanada och Australien under 90-talet. Kritiken från drabbade

länder har stundtals varit mycket hård och användarländema har

Prop. 1994/95:35

43

anklagats för att införa åtgärder med protektionistiska förtecken. Prop. 1994/95:35

Även Sverige har vid ett flertal tillfällen drabbats av åtgärder, främst

i USA och i första hand avseende stålprodukter. Sverige drev,

tillsammans med övriga nordiska länderna, mot den bakgrunden en

konsekvent linje att bruket av antidumpningsvapnet måste stävjas.

I Sverige utför Kommerskollegium, efter beslut av regeringen,

undersökningar om påstådd dumpning enligt förordningen (1985:738) om

dumpnings- och subventionsundersökningar. Efter slutförd utredning

överlämnar kollegiet sina slutsatser och förslag till åtgärder till

regeringen. Om förutsättningar förelegat har regeringen därefter meddelat

föreskrifter om antidumpnings- och utjämningstullar enligt lagen

(1987:1069) om tullfrihet m.m. Det bör framhållas att sedan år 1980 har

sådana föreskrifter endast meddelats vid ett par enstaka tillfällen.

Förhandlingsresultatet

Även om det nya antidumpningsavtalet till stora delar bygger på

Tokyorundans regelverk innebär det ändringar av de flesta centrala

bestämmelser. Vad gäller beräkning av dumpningsmarginalema har gjorts

ett antal detaljerade förtydliganden vars samlade innebörd är att

dumpningsmarginalema bör bli lägre i framtida undersökningar. Dock

har vissa av användarländemas ibland tveksamma metoder blivit explicit

godkända genom avtalet. Förändringarna avseende skaderekvisiten är

betydligt färre, men det kan nämnas att sammanslagning av undersökta

länders importandelar vid skadeanalysen nu blir tillåten. Detta kan få till

följd att tröskeln för att bevisa skada sänks för ett enskilt land. Däremot

har kraven för att inleda en undersökning höjts och en undersökning

måste omedelbart avslutas om det visar sig att omfattningen av den

dumpade importvolymen eller dumpningsmarginalens storlek understiger

en viss miniminivå. Reglerna för hur en undersökning skall genomföras

och för hur bevismaterial skall behandlas och värderas har skärpts.

Den kanske viktigaste förändringen är att en antidumpningstull inte får

vara i kraft i mer än högst fem år. Dock kan åtgärden förlängas om det

kan påvisas att ett borttagande av antidumpningstullen skulle innebära att

skadevållande dumpning återuppstår. En nyhet är att länder som har

antidumpningslagstiftning i kraft måste ge berörda parter möjlighet att

överklaga antidumpningsbeslut. Vad gäller tvistlösning kommer WTO:s

generella regler härom att vara tillämpliga, dock med en viss

inskränkning gällande en panels rättighet att detaljgranska ett nationellt

besluts överensstämmelse med avtalet.

Resultatet för svensk del

Då Sverige tillhör den ländergrupp som främst drabbats av

44

antidumpningsåtgärder och inte själv aktivt utnyttjat Prop. 1994/95:35

antidumpningsvapnet, var förhandlingsmålet att öka användardisciplinen

genom ett stramare regelverk. Denna målsättning är i viss utsträckning

uppfylld, om än inte fullt ut. Det finns anledning att tro att de nya

reglerna leder till färre antidumpningsfäll. När åtgärder införs kommer

troligtvis effekterna att bli mindre kännbara än tidigare. Det nya avtalet

kan förhoppningsvis också bidra till att bromsa tendensen att fler och fler

länder vidtar antidumpningsåtgärder. Mycket kommer dock att hänga på

hur det nya avtalet genomförs och tillämpas i praktiken av de mer

framträdande användarländema.

Som ovan anförts är det i Sverige regeringen som meddelar föreskrifter

om antidumpnings- och utjämningstullar enligt den nuvarande lagen

(1987:1069) om tullfrihet m.m. Det nya antidumpningsavtalet föreskriver

att medlemmarna skall tillhandahålla möjligheter för en berörd part att

begära överprövning av slutliga beslut i antidumpningsärenden hos en

oberoende rättslig eller administrativ instans. Regeringens beslut att

meddela föreskrifter om antidumpnings- och utjämningstullar kan

emellertid inte överklagas eller bli föremål för s.k. rättsprövning enligt

lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Om

Sverige blir medlem i EU kommer dumpningsfrågoma att hanteras

gemensamt av Sverige och övriga medlemsstater inom ramen för EU:s

gemensamma handelspolitik. Inga lagändringar såvitt gäller ovan berörda

överprövningsförfarande torde då behövas. Vid ett negativt utslag i

folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i EU kan vissa ändringar

bli aktuella i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. Regeringen avser i

sådant fall att återkomma till riksdagen med förslag till de lagändringar

som kan behövas.

5.10 Avtalet om tillämpning av artikel VII i GATT 1994

(tullvärdeberäkning)

Sammanfattning: På begäran av vissa u-länder har gjorts vissa

uttolkningar av GATT:s tullvärderegler. Härigenom har GATT-

reglerna om tullvärdeberäkning också kommit att införlivas i WTO.

En följd av detta bör bli att anslutningen av utanförstående länder

till GATT:s tullvärderegler bör öka. Detta överensstämmer med

svenska intressen på området.

Bakgrund

De gemensamma tullvärderegler som överenskoms i Tokyorundan år

1979 var ett av de viktigaste resultaten i den förhandlingsrundan. Genom

den s.k. tullvärdekoden åstadkoms ett harmoniserat internationellt system

för beräkning av varors tullvärde. Tullvärdekoden har fungerat väl i

45

praktiken och det fanns därför inget intresse, åtminstone inte från i- Prop. 1994/95:35

ländernas sida, att omförhandla tullvärdereglerna i Uruguayrundan.

Anslutningen av u-länder till GATT:s tullvärderegler har dock gått

långsamt. Fortfarande står många u-länder utanför tullvärdekoden, då

man på grund av olika brister i de egna tullförvaltningama inte anser sig

ha möjlighet att leva upp till de relativt strikta GATT-reglerna för

beräkning av tullvärde.

Trots ett länge kompakt motstånd från i-landshåll att ta upp koden i

förhandlingarna, kom så småningom ändå vissa diskussioner till stånd.

Dessa initierades av en grupp u-länder, som genom uttolkningar av de

gällande reglerna ville skapa ett större utrymme för sina tullmyndigheter

att i vissa fall kunna ifrågasätta deklarerade tullvärden än vad

tullvärdereglerna normalt sett medger.

Förhandlingsresultatet

Den kompromiss man till slut kunde enas om innebär att man genom ett

ministerbeslut gör vissa ytterligare uttolkningar av tullvärdekoden till

vägledning då tullmyndigheter har grundad anledning att ifrågasätta en

varas transaktionsvärde. Beslutet går i sak knappast utöver vad som redan

gäller enligt tullvärdekoden. Dessutom antogs två andra texter om s.k.

minimitullvärden respektive tullvärdeberäkning vid import genom

ensamagenter. Även dessa texter tillkom på initiativ av vissa u-länder.

Den förstnämnda texten bekräftar i sak gällande praxis vad gäller

möjligheten att göra reservationer i fråga om minimitullvärden. Den

andra texten innebär en rekommendation att via Tullsamarbetsrådets

(Customs Co-operation Council, CCC) tekniska tullvärdekommitté bistå

u-länder med teknisk rådgivning och studier om konkreta

tullvärdeproblem uppstår.

Resultatet för svensk del

Genom att tullvärdekoden till följd av ovan nämnda ministerbeslut anses

ha förhandlats i Uruguayrundan kom den också att omfattas av WTO och

bli del av det sammanhållna förhandlingsresultatet. En viktig följdeffekt

av detta är att man nu bör kunna se fram emot ett betydligt större

deltagande av u-länder i GATT:s tullvärderegler, vilket varit ett svenskt

önskemål. Därmed närmar man sig också det ursprungliga målet med

tullvärdekoden, nämligen att åstadkomma ett globalt harmoniserat

tullvärdesystem.

46

5.11 Avtalet om kontroll före skeppning (Preshipment

Inspection, PSI)

Sammanfattning: Kontroll före skeppning (PSI) är ett system för

kontroll av exportvarors pris, kvantitet eller kvalitet. Systemet,

som huvudsakligen utnyttjas av u-länder, har till syfte att motverka

ett kringgående av höga tullar eller valutaregleringar genom

vilseledande fakturering. PSI-avtalet innehåller uppföranderegler

för utförandet av exportkontroll i syfte att minimera onödiga

förseningar och kostnader för exportföretagen. Sverige har varit

aktivt pådrivande för avtalets tillkomst.

Bakgrund

För detta avtalsområde används internationellt begreppet PSI, en

förkortning för Preshipment Inspection. PSI är ett kontrollsystem för

exportvarors pris, kvantitet eller kvalitet i syfte att säkerställa ett lands

tullinkomster. Kontrollen har som mål att motverka kringgåendet av

höga tullar eller valutaregleringar genom över- eller underfakturering.

Krav på PSI ställs nästan uteslutande av u-länder och kan avse alla

produktområden.

Allt fler u-länder har under de senaste årtiondena kommit att kräva

PSI-kontroll. För närvarande kräver sammanlagt ett drygt trettiotal u-

länder PSI och har träffat avtal med i allmänhet privata

inspektionsföretag om att utföra kontrollerna.

Frågan om PSI i dess egenskap av handelshinder har sedan lång tid

diskuterats i olika internationella fora. FN:s ekonomiska kommission för

Europa har utformat en rekommendation till medlemsländerna att avstå

från krav på PSI. I Tullsamarbetsrådet (CCC) studeras frågan för

närvarande utifrån u-ländernas behov av kontrollmekanism för att

säkerställa sina tullinkomster. Världsbanken har konstaterat att PSI-

avtalen ofta innebär stora kostnader för u-ländema och studerar nu

kostnads- och intäktsaspekten närmare.

Exportörer i flera länder, däribland Sverige, har länge upplevt PSI

som ett handelshinder. Ett skäl är att kontrollen fördyrar och ibland

försenar exporten, ett annat är det sätt på vilket inspektionsföretagens

ibland utför kontrollen och handlägger inspektionsärenden. Hanteringen

av konfidentiell affärsinformation är givetvis ett känsligt område, men

priskontrollen har upplevts som särskilt besvärande.

Förhandlingsresultatet

PSI-avtalet har ingen tidigare motsvarighet i GATT. Det är en

uppförandekod som reglerar hur ett lands PSI-kontroll ska utföras. Det

Prop. 1994/95:35

47

åligger det land som tillämpar PSI att se till att avtalen med de Prop. 1994/95:35

inspektionsföretag som skall utföra kontrollen står i överensstämmande

med PSI-avtalet.

Avtalet innebär bl.a. att inspektionsföretagen skall utföra inspektionen

på icke-diskriminerande sätt. Det reglerar vidare val av plats för

inspektion och anger vilken information som skall kunna krävas av

exportörerna för att inspektionen skall kunna genomföras. Ett avsnitt

behandlar skydd av konfidentiell affärsinformation. Avtalet omfattar

också regler för konflikthantering. För utförande av priskontroll

innehåller avtalet särskilda riktlinjer.

För konflikter som parterna inte själva kan lösa, föreskriver avtalet

inrättandet av ett oberoende skiljedomsorgan. Detta skall bestå av

representanter för inspektionsföretagen respektive exportörerna.

Internationella Handelskammaren (International Chamber of Commerce,

ICC) och Inspektionsföretagens Internationella Organisation (International

Federation of Inspection Agencies, IFIA) har informerat GATT-

sekretariatet att man har kommit överens om att inrätta ett sådant

oberoende skiljedomsorgan. Det kommer att placeras i London på ICC:s

Internationella sjöfartsbyrå. Överenskommelsen om skiljedomsorganet

gäller för tre år i en första omgång.

De exportörländer som har eller som kommer att införa lagstiftning

avseende PSI, t.ex. auktorisering av PSI-företag, åläggs bl.a. att

offentliggöra dessa lagar och regler.

Bland i-länderna betraktas avtalet som en uppförandekod som varken

tar ställning för eller emot PSI som företeelse. Från u-landshåll hävdar

man däremot att avtalet legitimerar rätten att kunna kräva PSI.

Från i-landshåll har hävdats att u-länderna bör ansluta sig till och

tillämpa WTO:s tullvärderegler för att därigenom angripa eventuella

problem. U-länderna har hävdat att reglerna är otillräckliga för deras

behov.

Eftersom GATT:s tull värderegler nu knyts till WTO-avtalet, innebär

medlemskap i WTO också krav på att tillämpa dessa tullvärderegler, om

än med övergångsbestämmelser i vissa fall. I vad mån konflikter kan

komma att uppstå mellan avtalen om PSI respektive tullvärdeavtalet, med

hänsyn till tullvärdeavtalets starka presumtion att acceptera s.k.

transaktionsvärden, återstår att se.

Resultatet för svensk del

Med hänsyn till att det inte varit politiskt möjligt att förbjuda

tillämpningen av PSI, får en uppförandekod ses som en framgång.

Sverige var aktivt engagerad i de förhandlingar som ledde fram till PSI-

avtalet. Svenska exportföretag tillförsäkras genom avtalet en effektivare

och enklare hantering av PSI-ärenden vilket bör bli tids- och

kostnadsbesparande.

Viktigt är att regler skapats för tvistlösning, eftersom avsaknaden av

detta tidigare upplevts som en besvärande brist. Direkta missbruk i

samband med krav på och utförande av PSI får antas minska väsentligt. Prop. 1994/95:35

Från det att PSI-avtalet färdigförhandlades i december 1990 anses redan

en sanering ha ägt rum bland kontrollföretagen. Det är ännu oklart om

olika länder framgent kan komma att vilja reglera PSI-verksamhet inom

de egna territorierna i ökad utsträckning på ett mer formellt sett, t.ex.

genom ett auktorisationsförfarande för PSI-företag. Beroende på

utvecklingen kan det eventuellt bli aktuellt att överväga ett sådant

förfarande även i Sverige.

5.12 Avtalet om ursprungsregler

Sammanfattning: Genom ett nytt avtal införs uppföranderegler för

s.k. icke-preferentiella ursprungsregler, dvs. ursprungsregler som

används i andra sammanhang än inom t.ex. frihandelsavtal. Avtalet

syftar till en global harmonisering av sådana regler inom en

treårsperiod från WTO-avtalets ikraftträdande. Ett viktigt syfte med

avtalet är att ursprungsregler inte får användas på ett sätt som

skapar hinder och störningar i internationell handel. Avtalet bör

leda till ökad förutsebarhet och minskade handelshinder till följd av

ursprungsregler, även om införandet av harmoniserade regler

nationellt kan leda till visst administrativt merarbete.

Bakgrund

Detta förhandi ingsområde har tidigare inte omfattats av regelverket inom

GATT. För närvarande har olika länder eller ländergrupper egna

regelsystem, i vissa fall flera olika system för olika ändamål.

En icke-neutral ursprungsregel kan utgöra ett mycket effektivt

handelshinder. Sådana regler kan tvinga en producent att välja andra

underleverantörer eller att höja priset på en vara, vilket kan leda till att

kvaliteten på en vara försämras eller att den fördyras.

Frågorna om ursprungsregler drevs hårdast av USA i förhandlingarna.

USA:s målsättning var ursprungligen att tillskapa regler för alla typer av

ursprungsregler, dvs. även för sådana som tillämpas inom ramen för

frihandelsområden och liknande preferensarrangemang. EG och EFTA-

länderna motsatte sig detta, med hänsyn till att sådana ursprungsregler

utgör en del av de kontraktsenliga rättigheter och skyldigheter som

parterna i sådana överenskommelser ingått. Däremot stödde man den

övriga delen av harmoniseringsprogrammet.

49

4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 35. Del A

Förhandlingsresultatet

Avtalet gäller huvudsakligen s.k. icke-preferentiella ursprungsregler.

Med detta avses ursprungsregler som används i andra sammanhang än

frihandelsavtal och andra former av särskild förmånsbehandling. De icke-

preferentiella ursprungsreglerna skall harmoniseras och samlas i en

regelbok. De globalt enhetliga reglerna skall utarbetas i samarbete mellan

GATT och Tullsamarbetsrådet (CCC) under en tid av tre år med början

från det att WTO-avtalet träder i kraft.

I avtalet anges att allmänna ursprungsregler inte får användas som

handelspolitiska redskap eller leda till restriktiva, snedvridande eller på

annat sätt störande effekter på internationell handel.

Medlemmarna åtar sig att tillämpa de harmoniserade ursprungsreglerna

på ett likvärdigt sätt för alla syften vid bestämmande av ursprung. De

skall också administreras på ett enhetligt och neutralt sätt. Ändringar av

reglerna får inte tillämpas retroaktivt.

Reglerna kommer att grundas på den harmoniserade tullnomenklaturen

(Harmonized System, HS). Ursprung kommer att bestämmas till det land

där en vara i sin helhet är framställd eller där den genomgick senaste

väsentliga bearbetning.

Reglerna skall vara tydligt publicerade. Det skall finnas möjlighet att

få förhandsbesked om en varas ursprung och möjlighet att få beslut i

ursprungsfrågor prövade av oberoende instans. Information som

myndigheter erhåller för ursprungsbestämning skall vara konfidentiell

förutom i samband med rättsliga prövningar.

Under övergångsperioden fram till dess att de enhetliga reglerna är

fastställda skall nationella system för allmänna ursprungsregler tillämpas

enligt motsvarande riktlinjer som ovan angivits för de enhetliga reglerna,

dvs. krav på publikation, möjlighet till förhandsbesked etc.

Förutom bestämmelserna om allmänna ursprungsregler innehåller

avtalet även en deklaration om ursprungsregler för preferensändamål.

Detta blev den begränsade kompromiss som var nödvändig för att

tillgodose något av USA:s förhandlingskrav för sådana ursprungsregler.

För de preferentiella ursprungsreglerna gäller mycket av det som anges

ovan för övergångstiden. En väsentlig skillnad är dock att man tillåter

handelspolitiska inslag i de preferentiella ursprungsreglerna.

Resultatet för svensk del

Ursprungsregler tillhörde inte de av Sverige främst prioriterade

förhandlingsområdena. I fråga om s.k. preferentiella ursprungsregler

hade Sverige, tillsammans med EG och övriga EFTA-länder närmast

defensiva intressen. Ur exportsynvinkel fanns dock ett allmänt intresse

att strömlinjeforma de många varianter av nationella ursprungsregler som

tillämpas i t.ex. USA.

Sveriges nuvarande allmänna ursprungsregler är förenliga med avtalets

bestämmelser. De generella svenska reglerna är i allt väsentligt samlade

Prop. 1994/95:35

50

i en enda författning, förordningen (1984:59) om varors ursprung. Under Prop. 1994/95:35

övergångsperioden kommer avtalet inte att föranleda ändringar av de

svenska reglerna. När de enhetliga reglerna är utarbetade kommer dock

Sveriges nuvarande regler att anpassas till dessa.

Avtalet bidrar allmänt sett till ökad säkerhet i internationell handel och

kan komma att ha effekt på de regler som gäller på våra

exportmarknader och därigenom förbättra exportföretagens

planeringssäkerhet. Detta gäller även under övergångsperioden genom

bestämmelserna om publicering, enhetlighet, förbud mot retroaktivitet,

möjligheterna till förhandsbesked och överprövning. Även bestämmelsen

om sekretess i fråga om uppgifter som myndigheter erhåller i samband

med ursprungsbestämning är positiv för företagen.

Avtalet kommer främst att ha effekt på de sektorer som traditionellt

omfattas av protektionistiska åtgärder. I samband med

ursprungsmärkningsbestämmelser som vissa länder tillämpar uppfattas

ibland ursprungsreglerna som störande. Ett exempel på detta är de regler

Sydkorea införde år 1991.

Ur rent administrativ synvinkel kommer införandet av de

harmoniserade reglerna innebära att svenska myndigheter har att tillämpa

mer detaljerade och komplicerade bestämmelser. Den myndighet som

främst berörs är Tullverket, men även andra myndigheter som inför

bestämmelser rörande varors ursprung kommer att beröras, t.ex.

Livsmedelsverket. Andra som berörs är handelskamrama och inte minst

företagen.

Den eventuella nackdel som detta kan innebära för svenskt

vidkommande uppvägs främst av att ursprungsreglerna blir klarare,

enhetligare och mer neutrala på våra exportmarknader och att missbruk

kan underkastas effektiv tvistlösning.

Om Sverige blir medlem i EU blir EU:s regler om ursprung tillämpliga

i Sverige.

5.13 Avtalet om importlicensförfaranden

Sammanfattning: Det reviderade importlicensavtalet innehåller

skärpta procedurregler för importlicensförfaranden. Genom

integreringen av avtalet i WTO bör också fler länder än vad som

är fallet i dag komma att omfattas av reglerna på detta område.

Bakgrund

Den s.k. importlicenskoden ingick bland de uppförandekoder som

överenskoms i Tokyorundan år 1979. Kodens huvudsyfte var att

eliminera eller minska handelshindrande effekter av hanteringen av

importlicenser. Bl.a. sattes vissa maximitidsgränser inom vilka licenser

51

skulle utfärdas. I Uruguayrundan har importlicenskoden setts över och Prop. 1994/95:35

reviderats i vissa avseenden.

Förhandlingsresultatet

Det reviderade importlicensavtalet innebär en förstärkning av de

nuvarande bestämmelserna. Krav ställs på att parterna skall publicera

tillräcklig information så att exportörer och importörer kan få kännedom

om de villkor som gäller för utfärdande av licenser. Skärpta regler för

notifikation av importlicenskrav har också införts.

När det gäller s.k. automatisk licensiering eller

övervakningslicensiering innehåller det nya avtalet skärpta krav på att

gällande tidsgränser måste följas. För icke-automatisk licensiering har

reglerna omarbetats i syfte att begränsa handelshindrande effekter.

Avtalet slår också fast att den maximala tiden för behandling av

licensansökningar är 60 dagar.

Resultatet för svensk del

Den uppstramning av regelverket som görs i det nya importlicensavtalet

är välkommen. För närvarande har importlicenskoden begränsad

anslutning, särskilt när det gäller utvecklingsländer. Det är därför

positivt att alla medlemmar i WTO kommer att omfattas av de nya

reglerna.

5.14 Avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder

Sammanfattning: Avtalet innehåller reviderade och preciserade

regler avseende subventioner och utjämningsåtgärder. Utfallet

avseende subventioner överenstämmer relativt väl med Sveriges

målsättningar även om utrymmet för tillåtna subventioner kom att

bli större än önskat. En stor förtjänst är att subventionsbegreppet

klarlagts. Vad gäller utjämningsåtgärder är resultatet

tillfredsställande då klarare och tydligare bestämmelser uppnåtts.

Bakgrund

Det nya avtalet, som bygger på den s.k. subventionskoden från

Tokyorundan, innehåller allmänna bestämmelser om subventioner och

mer detaljerade regler om utjämningsåtgärder. De senare är till stora

delar identiska med motsvarande regler i antidumpningsavtalet.

52

Erfarenheten har visat att Tokyorundans subventionsregler var Prop. 1994/95:35

otillräckliga och alltför vaga. Efter långa diskussioner beslöts vid

ministermötet i Montreal år 1988 att förhandlingarna skulle genomföras

på grundval av en ”trafikljusmodell”, dvs. subventioner skulle delas in

i tre kategorier: förbjudna (röda), angripbara (gula) resp, tillåtna (gröna).

Reglerna om utjämningsåtgärder var för många länder minst lika viktiga.

Efter ett antal revideringar lade ordföranden i förhandlingsgruppen fram

ett kompromissförslag inför ministermötet i Bryssel i december 1990,

som dock förkastades. Förhandlingarna präglades genomgående av stora

motsättningar mellan i första hand USA och EG. USA:s grundinställning

var att samtliga former av subventioner leder till handelssnedvridningar

och därför borde begränsas, medan EG menade att ingen subvention i sig

kan antas medföra negativa handelseffekter utan närmare prövning.

Samtidigt motsatte sig båda dessa parter, av samma skäl som i

antidumpningsförhandlingarna, alltför strikta regler för införande av

utjämningsåtgärder. Trots intensiva förhandlingar hösten 1991 var

GATT:s dåvarande generaldirektör Dunkel nödsakad att lägga fram en

egen kompromisstext som kom att utsättas för stark kritik.

Det amerikanska synsättet på subventioner ändrades påtagligt som en

följd av Clintonadministrationens tillträde. Från att tidigare ha motarbetat

varje form av tillåtet stöd förespråkades nu utvidgning av den gröna

kategorin. Den nya amerikanska förhandlingspositionen fick stora

återverkningar i den slutliga utformningen av avtalstexten.

Förhandlingarna om utjämningsåtgärder kom i praktiken att anpassas

till och följa antidumpningsförhandlingarna. Frågan var dock av central

betydelse då många länder villkorade sin accept av stränga

subventionsregler till införandet av stramare regler för

utjämningsåtgärder.

Som anförts i avsnitt 5.9 kan regeringen med stöd av lagen

(1987:1069) om tullfrihet m.m. meddela föreskrifter om utjämnings- och

antidumpningsåtgärder. Förfarandet för utjämningsåtgärder är detsamma

som för antidumpningsåtgärder. Sverige har aldrig vidtagit några

utjämningsåtgärder.

Resultatet av förhandlingarna

Det reviderade avtalet har jämfört med Tokyorundans allmänt hållna

bestämmelser om subventioner en ny och tydligare struktur. I texten

fastslås bl.a. vilka slag av statliga stödåtgärder som är att betrakta som

en subvention, när och hur åtgärder får vidtas mot subventioner samt

undantags- och övergångsregler för u-länder och f.d. planekonomier.

Exportsubventioner och subventioner som villkoras på så sätt att

inhemska insatsvaror skall användas före importerade är förbjudna. Stöd

till forskning och utveckling, regional utveckling och miljöanpassning är

tillåtna under förutsättning att ett antal kriterier kan uppfyllas. Övriga

stödformer kan angripas. Om de orsakar skada på annat lands industri

eller orsakar andra negativa handelseffekter, eller om subventionsnivån

överstiger 5% av varans värde, kan det drabbade landet införa Prop. 1994/95:35

motåtgärder. Detta kan antingen ske unilateralt genom

utjämningsåtgärder eller multilateralt genom att WTO:s medlemmar

bemyndigar landet i fråga att vidta sanktioner som står i proportion till

den skada som åsamkats det.

Reglerna om utjämningsåtgärder är till stora delar identiska med de

bestämmelser om antidumpning som redovisats i avsnitt 5.9. I

undersökningar om utjämningsåtgärder fastställs dock omfattningen av en

subvention istället för dumpningmarginalen. Därutöver är WTO:s

allmänna tvistlösningsregler tillämpliga utan några begränsningar. Dock

föreskrivs i en ministerdeklaration att enhetliga lösningar av tvister vad

gäller utjämnings- och antidumpningsåtgärder skall eftersträvas.

Subventionsbestämmelsema för handel med civila flygplan presenteras i

ett särskilt avsnitt. Subventionsreglema avseende jordbruksområdet

regleras genom särskilt avtal.

Resultatet för svensk del

Sverige förespråkade under förhandlingarna den s.k. trafikljusmodellen,

där rätten att ge vissa subventioner som har liten eller obefintlig

handelspåverkan skulle balanseras av strikta regler för övriga stödformer.

Utfallet ligger väl i linje med denna målsättning, även om utrymmet för

tillåtna subventioner blev större än vad vi önskat. Framför allt gäller

detta subventioner till forskning och utveckling, där de tillåtna

subventionsnivåema är höga. Möjligheten att ge subventioner för

anpassning till nya miljökrav är snävt avgränsad och överensstämmer väl

med svenska målsättningar. Bestämmelserna om regionalstöd saknar

hänvisning till befolkningstäthet, men regeringens bedömning är ändå att

nuvarande svenska former för regionalstöd kommer att rymmas inom

avtalet. För övriga stödformer kommer det nya avtalet att medföra

strängare regler och effektivare motåtgärder, vilket är positivt.

Öppenheten i systemet kommer att förbättras i och med den ökade

anmälningsplikten avseende medlemmarnas subventionssystem. Detta

kommer för svensk del att hanteras enligt gällande ordning.

Vad gäller utjämningsåtgärder är utfallet tillfredsställande. På samma

sätt som i fråga om antidumpningsavtalet ligger förtjänsten framför allt

i tillkomsten av klarare och tydligare regler. Dessa bör minska utrymmet

för godtycke i framtida undersökningar. Det är också betydelsefullt att

utjämningsåtgärder endast får vara i kraft en begränsad tid. Liksom

beträffande antidumpningsåtgärder kommer, om Sverige blir medlem i

EU, subventioner och utjämningsåtgärder, att hanteras gemensamt av

Sverige och övriga medlemsstater inom ramen för EU:s gemensamma

handelspolitik.

Som anförts i avsnitt 5.9 kan det vid ett negativt utslag i

folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i EU bli aktuellt med vissa

ändringar i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. Regeringen avser i

sådant fall att återkomma till riksdagen med förslag till de lagändringar

som kan behövas.

5.15 Avtalet om skyddsåtgärder

Sammanfattning: Det nya avtalet om skyddsåtgärder innebär en

mycket detaljerad uttolkning och vidareutveckling av GATT:s

artikel XIX. Regler för hur och när en skyddsåtgärd får vidtas har

förtydligats och tidsgränser har satts för hur länge skyddsåtgärder

får vara i kraft. Förbud mot gråzonsåtgärder har införts. Avtalet

föreskriver att skyddsåtgärder skall vara icke-diskriminerande, men

vissa möjligheter till selektiv tillämpning finns vid införande av

kvoter. Retaliationsrätten har inskränkts, vilket kan leda till att

användningen av skyddsåtgärder ökar.

Bakgrund

Artikel XIX är den centrala GATT-regeln för skyddsåtgärder. Den

tillåter en medlem att vidta skyddsåtgärder mot plötsliga importökningar

som skadar eller hotar skada inhemska producenter av varor av samma

slag eller direkt konkurrerande varor. Artikeln är relativt allmänt

utformad och anger inga detaljerade bestämmelser för när en

skyddsåtgärd får införas. Den praxis om icke-diskriminerande tillämpning

som utvecklats har gjort att artikeln har använts relativt sparsamt. Även

risken att utsättas för omfattande retaliationsåtgärder torde ha verkat

avhållande. Detta har i sin tur lett till ett ökande antal gråzonsåtgärder,

dvs. handelsrestriktioner i form av s.k. frivilliga exportbegränsningsavtal

o.d. Diskussioner har länge pågått om hur denna artikel skall tolkas.

Liksom under Tokyorundan kom förhandlingarna i Uruguayrundan främst

att gälla frågan om selektivitet kontra globalitet, dvs. om en skyddsåtgärd

kan införas mot bara ett land eller om den måste göras icke-

diskriminerande. I Tokyorundan misslyckades man med att lösa denna

fråga.

En annan förhandiingsfråga rörde rätten för det land som utsätts för en

skyddsåtgärd att själv vidta motåtgärder. I artikelns nuvarande

utformning finns denna rätt i form av en rättighet att undandra GATT-

koncessioner som motsvarar den 'förlust’ som man får utstå.

Retaliationsrätten var främst ägnad åt att höja tröskeln för

skyddsåtgärder.

I övrigt diskuterades bl.a. frågan om hur länge en skyddsåtgärd får

vara i kraft och hur gråzonsåtgärder skall avvecklas.

Förhandlingsresultatet

Uruguay rundans avtal om skyddsåtgärder innebär en mycket detaljerad

uttolkning och vidareutveckling av GATT:s artikel XIX. Reglerna för när

och hur en skyddsåtgärd får vidtas har förtydligats och tidsgränser för

Prop. 1994/95:35

55

hur länge en skyddsåtgärd får vara i kraft har införts. Avtalet föreskriver Prop. 1994/95:35

vidare förbud mot gråzonsåtgärder som strider mot reglerna om icke-

diskriminering och lägger också fast tidsgränser för utfasning av

existerande åtgärder.

I avtalet föreskrivs att skyddsåtgärder skall vidtas på global och icke-

diskriminerande basis. Om skyddsåtgärden innebär att kvoter införs och

importlandet kan påvisa att importen från vissa länder har ökat

oproportionerligt mycket i förhållande till den totala importökningen

under en representativ tidsperiod, ges dock möjlighet till riktade åtgärder.

Den generella tidsgränsen för en skyddsåtgärd har satts till fyra år,

med rätt till förlängning i ytterligare fyra år. En begränsningsåtgärd får

således vara i kraft i högst åtta år. Alla åtgärder med längre varaktighet

än ett år skall dock successivt trappas ned under löptiden. Vidare har en

spän införts mot att vidta nya åtgärder i anslutning till att de gamla löper

ut. En lika lång period som begränsningen har gällt, dock minst två år,

måste gå innan åtgärden får vidtas på nytt mot samma vara. I sådana fall

måste naturligtvis en ny prövning göras innan åtgärden återinförs.

Rätten till motåtgärder har inskränkts. Om överenskommelse inte kan

nås kvarstår rätten att införa motåtgärder, men dessa får inte införas

under de tre första åren som åtgärden är i kraft, om skälet till införandet

av skyddsåtgärder är en importökning i absoluta termer.

I det nya avtalet har man även definierat begreppen ”allvarlig skada”,

”hot om allvarlig skada” och ”inhemsk industri”. Vidare exemplifieras

faktorer som man har att beakta vid fastställande av skada eller hot

därom. Genom avtalet ges u-ländema vissa förmånligare villkor bl.a.

genom att de kan ha en skyddsåtgärd i kraft under längre tidsperioder än

i-länder. U-länder skall också undantas från skyddsåtgärder om deras

individuella andel av importen till det land som vidtar skyddsåtgärden

understiger tre procent, dock på villkor att sådana länders sammantagna

andel utgör högst nio procent av totalimporten.

Resultatet för svensk del

Svenskt export kännetecknas av relativt låga importandelar på många

marknader, vilket gjort an vi hittills nästan helt har undgått att utsättas

för skyddsåtgärder. En mycket positiv aspekt av det nya avtalet är att

gråzonsåtgärder förbjuds och att existerande åtgärder av detta slag skall

avvecklas. Detta bör innebära att den långvariga trenden att tillgripa

handelsrestriktioner utanför det multilaterala regelverket nu kan brytas,

vilket bör bidra till att förtroendet för det multilaterala regelverket ökar.

Det finns dock en risk att den inskränkning i retaliationsrätten som det

nya avtalet innehåller kan komma att leda till att användandet av

skyddsåtgärder enligt artikel XIX ökar. Det är emellertid först på sikt

som man kan få en uppfattning om hur olika länder kommer att tillämpa

de nya reglerna.

56

Prop. 1994/95:35

5.16 Allmänna tjänstehandelsavtalet (General Agreement on

Trade in Services, GATS)

Sammanfattning: Enligt GATT:s beräkningar var Sverige år 1991

världens 15:e största tjänsteexportör med ett exportvärde om 15,2

miljarder amerikanska dollar (1,7 % m den totala världsexporten).

Värdet av Sveriges tjänsteexport, så som den kan mätas, utgjorde

år 1992 ca 30 % av värdet av varuexporten samma år, och värdet

av den svenska tjänsteexporten har under perioden 1985-1991 ökat

betydligt snabbare än värdet av varuexporten. Tillskapandet av ett

multilateralt regelverk för den internationella handeln med tjänster

har mot den bakgrunden varit ett högt prioriterat svenskt intresse

och att tjänstehandelsförhandlingama i Uruguayrundan ledde till ett

sådant avtal får betraktas som en stor framgång. Avtalet är

uppbyggt med GATT som förebild och innehåller förutom ett

ramavtal och bilagor med kompletterande regler för vissa

tjänstesektorer även nationella bindningslistor över åtaganden i

fråga om regleringar för handeln med tjänster i olika sektorer.

Förhandlingarna om finans-, telekommunikations-, sjöfarts- och

personrörlighetstjänster kunde inte slutföras inom ramen för

Uruguayrundan och fortsätter därför med sikte på att avslutas inom

två år.

Bakgrund

Det totala värdet av den internationella handeln med tjänster uppgick år

1992 till ca 1000 miljarder USD. Värdet av tjänstehandeln hade då under

en följd av år ökat betydligt snabbare än värdet av varuhandeln och en

fortsatt liknande utveckling förutses. Sverige har intagit en framskjuten

position bland världens tjänsteexportörer och värdet av den svenska

tjänsteexporten var år 1991 15,2 miljarder USD. Det är tjänsteföretagen

i Sverige som svarar för den snabbast växande andelen av Sveriges

näringsliv, och värdet av tjänsteexporten uppgick år 1992 till ca 30 % w

värdet av varuexporten. Liksom i andra större industriländer ökar

sysselsättningen i Sverige på tjänsteområdet medan den minskar inom de

traditionella varuhandelssektorema.

Förhandlingar om tjänstehandel har inte förts i någon av de tidigare

GATT-rundorna.

Genom tillskapandet av ett allmänt tjänstehandelsavtal har man för

första gången lyckats etablera ett generellt multilateralt regelverk för

handeln med tjänster som även gäller tjänsteföretags etablering i utlandet.

57

USA, starkt uppbackat av egna inflytelserika lobbygrupper inom främst Prop. 1994/95:35

finanssektom, var det land som starkast drev frågan om att inkludera

tjänster i Uruguayrundan. USA fick dock efter hand stöd av EG, som

insåg vilken betydelse tjänstehandeln hade för medlemsländerna, och då

i första hand Frankrike, Storbritannien och Tyskland.

Sverige och de övriga nordiska länderna gav också från början sitt stöd

åt förhandlingar om tjänstehandel, liksom flertalet övriga i-länder.

Sverige och övriga Norden har deltagit mycket aktivt i förhandlingarna

om ramavtalet och dess bilagor samt de nationella bindningslistorna.

Många u-länder, däribland nyckelländer som Indien och Brasilien, var

däremot starkt negativa till att förhandla om tjänstehandel i

Uruguayrundan. De ansåg att tjänstesektorn var av begränsat

exportintresse för u-ländema och att förhandlingar skulle befästa i-

landsdominansen i tjänstehandeln och dra uppmärksamheten från

förhandlingarna om för u-länderna prioriterade frågor som

marknadstillträde i varusektom (t.ex. teko och jordbruk). U-ländemas

farhågor om att tjänstehandeln skulle dominera den kommande

förhandlingsrundan ledde till krav på en formell separering av

tjänstehandelsförhandlingama från förhandlingarna om varor, och en

speciell förhandlingsgrupp (GNS, Group on Negotiations in Services)

tillskapades.

Trots dessa motsättningar kunde ministrarna i Punta del Este enas om

att förhandlingar om handel med tjänster skulle inledas. Målsättningen

med förhandlingarna var att etablera ett multilateralt ramverk av

principer och regler för tjänstehandel. Detta skulle leda till ökande handel

med tjänster parallellt med ökad öppenhet och fortlöpande liberalisering.

Allt eftersom förhandlingarna fortskred kom också motståndet från u-

länderna mot förhandlingar om tjänstehandel att successivt minska. I takt

med en således allt mer konstruktiv attityd, kunde ambitionen höjas till

att omfatta nationella åtaganden också av u-ländema. Denna

attitydförändring har motiverats dels av unilaterala liberaliseringsprogram

i flera u-länder, dels av att flera u-länder har utvecklat sina

tjänstehandelssektorer och fått ökad insikt om egna offensiva

förhandlingsintressen.

På grund av oenighet mellan partema i slutskedet av förhandlingarna

om värdet av gjorda åtaganden på vissa områden kunde förhandlingarna

om finans-, sjöfarts- och personrörlighetstjänster inte slutföras. Man

beslöt därför att fortsätta förhandlingarna efter Uruguay rundans

avslutning. För telekommunikationstjänster hade man redan tidigare

beslutat om fortsatta förhandlingar. Förhandlingarna på ovan nämnda

områden har redan inletts och kommer att fortsätta i högst två år framåt.

Förhandlingsresultatet

Tjänstehandelsavtalet, som enligt avtalets definitioner täcker all handel

med tjänster, är uppbyggt med GATT-regelverket som förebild och

består av tre huvuddelar:

58

1. ett ramavtal med allmänna förpliktelser som gäller alla medlemmar Prop. 1994/95:35

och all tjänstehandel,

2. nationella bindningslistor för åtaganden om marknadstillträde och

nationell behandling för enskilda tjänstehandelssektorer samt

3. bilagor och ministerbeslut som behandlar speciella förhållanden inom

respektive tjänstehandelssektor, inklusive beslut om förlängda

förhandlingar inom vissa tjänstehandelssektorer.

Bland de viktigaste tjänstehandelssektorer som omfattas av avtalet kan

särskilt nämnas finansiella tjänster, telekommunikationer och transporter.

Andra viktiga sektorer är t.ex. yrkesmässiga tjänster (advokater,

revisorer, arkitekter, ingenjörer, etc.), datatjänster, forsknings- och

utvecklingstjänster, fastighetsmäkleri, uthyrning, olika konsult- och

kontorstjänster, posttjänster, distribution, undervisning, miljötjänster,

hälsorelaterade tjänster och turism.

Tjänstehandelsavtalet innehåller också bestämmelser om fortsatta

förhandlingar om och utveckling av regler för bl.a. kvalifikationer,

licenser, subventioner och statlig upphandling.

Ramavtalet

Tjänstehandelsavtalet är uppbyggt med GATT som förebild, men med

vissa variationer på grund av tjänstehandelns speciella karaktär. Den

kanske viktigaste skillnaden är att tjänstehandelsavtalet gäller såväl

handel i traditionell mening som tjänsteföretags investeringar i utlandet.

Nedan anges några av huvudprinciperna och reglerna i avtalet.

Mest gynnad nations-principen (MGN) innebär att den mest förmånliga

behandling av tjänster och tjänsteleverantörer som ett visst land ger till

något annat land måste utsträckas till att gälla alla länder som

undertecknat tjänstehandelsavtalet på samma villkor. Vissa möjligheter

till undantag från MGN-principen föreskrivs. Sådana får dock inte gälla

för längre tid än tio år och skall ses över vart femte år. En förteckning

över de begärda undantagen (s.k. MGN-undantagslista) skall bifogas

varje lands bindningslista.

Även principen om nationell behandling, dvs. principen om att en

utländsk tjänst eller tjänsteleverantör inte får ges sämre behandling,

varken de fäcto eller de jure, än motsvarande inhemska tjänster eller

tjänsteleverantörer, finns fastlagd i tjänstehandelsavtalet. Reservationer

kan dock, till skillnad från i GATT, göras mot denna princip och skall

i så fall särskilt anges i resp, lands bindningslista.

Avtalet syftar till öppenhet och insyn i fråga om relevanta lagar och

andra författningar som berör tjänstehandel. Sådana skall offentliggöras

på lämpligt sätt.

Regler om ekonomisk integration tillåter länder att under vissa

förutsättningar ingå avtal om längre gående ekonomisk integration (t.ex.

EES, EG och NAFTA). Detta innebär t.ex. att EES-ländema, utöver

den nivå som bundits multilateralt i tjänstehandelsavtalet, kan ge sina

resp, tjänster och tjänsteleverantörer en bättre behandling än den man ger

59

utländska tjänster och tjänsteleverantörer. Avtal om full integration av Prop. 1994/95:35

arbetsmarknader tillåts också. Detta innebär t.ex.att den nordiska

gemensamma arbetsmarknaden inte behöver utsträckas att gälla enligt

MGN-principen.

Undantag från de generella avtalsförpliktelsema får, i likhet med vad

som gäller enligt GATT, göras när det gäller att skydda den allmänna

ordningen, djurs, människors eller växters liv och hälsa, tillämpandet av

lagar om bl.a. bedrägeri, konfidentiella handlingar, skatter samt rikets

säkerhet, etc.

Tjänstehandelsavtalet innehåller också regler för tvistlösning och

konsultation.

Slutligen innehåller tjänstehandelsavtalet även bestämmelser om

inrättande av speciella informations- och kontaktpunkter. Det ankommer

på regeringen att närmare bestämma hur dessa bestämmelser skall

genomföras för svensk del.

Nationella bindningslistor

Införandet av en viss tjänstesektor (t.ex. miljötjänster) i ett lands

nationella bindningslista innebär att landet i fråga har gjort ett obegränsat

åtagande dels i fråga om marknadstillträde (främst med avseende på

frånvaron av kvantitativa begränsningar), dels beträffande nationell

behandling för sektorn i fråga. Det är dock tillåtet att inom resp,

tjänstesektor bibehålla ev. kvantitativa restriktioner (t.ex. begränsningar

i fråga om värde, volym, etc.) som kan anses begränsa en utländsk

tjänsts eller tjänsteleverantörs tillträde till en marknad genom att ange

dem i bindningslistan. Begränsningar i fråga om nationell behandling är

på samma sätt tillåtna genom angivande i bindningslistan av regler som

medför att utländska tjänster eller tjänsteleverantörer i något avseende ges

mindre förmånlig behandling än inhemska tjänster och tjänsteleverantörer

på landets hemmamarknad.

Varje land kan alltså välja hur långtgående åtaganden man vill göra

inom varje sektor och därmed dess liberaliseringsgrad. Efter bilaterala

förhandlingar med andra länder har åtagandena införts i landets

bindningslista, vilket innebär att de bundits, dvs. mer restriktiva regler

får därefter inte införas. Bindningslistan gäller dock multilateralt - dvs.

lika mot alla avtalsparter enligt MGN-principen. Ett bundet åtagande kan

inte försämras utan att landet i fråga tvingas betala kompensation till

andra avtalsparter i enlighet med tjänstehandelsavtalets bestämmelser.

Bindningslistoma sätter således ett tak för existerande restriktioner. I

kommande förhandlingsrundor skall restriktionerna successivt trappas ned

på motsvarande sätt som successiva förhandlingar i GATT reducerat

varutullama sedan år 1947.

60

Bilagor och ministerbeslut

Bilagan om artikel Il-undantag fastställer formerna för hur undantag från

MGN-principen skall göras och deras giltighetstid.

Bilagan om rörlighet för fysiska personer som levererar tjänster under

avtalet slår fast att avtalet dels inte täcker personer som individuellt söker

tillgång till ett annat avtalsslutande lands arbetsmarknad, dels inte gäller

permanent anställning, medborgarskap eller bosättning.

För personrörlighetssektom föreligger dessutom ett ministerbeslut om

att förhandlingarna om dessa tjänster skall fortsätta i syfte att uppnå

längre gående åtaganden. Dessa förhandlingar skall vara avslutade senast

6 månader efter WTO-avtalets ikraftträdande. Visserligen har i stort sett

samtliga länder gjort åtaganden för att möjliggöra rörlighet över

gränserna för företagsledare och specialister, men detta har av u-länderna

betraktats som otillräckligt.

Enligt bilagan om lufttransporttjänster och därtill relaterade aktiviteter

ingår reparations- och underhållstjänster, marknadsföring och försäljning

samt datareservationssystem i tjänstehandelsavtalet, medan däremot

trafikrättigheter är undantagna.

Bilagan om finansiella tjänster reglerar rätten till nationell lagstiftning

om försiktighetsåtgärder i syfte att skydda integriteten och stabiliteten i

ett lands finansiella system.

I andra bilagan om finansiella tjänster anges att MGN-undantagen

suspenderas och att ändringar av gjorda åtaganden får göras i samband

med de ovan nämnda förlängda förhandlingarna om finansiella tjänster.

Till tjänstehandelsavtalet finns dessutom fogat ett ministerbeslut om

förlängda förhandlingar om finanstjänster. Frågan om åtaganden inom

finanssektorn blev i slutförhandlingama i Uruguayrundan en av de allra

viktigaste frågorna. Bakgrunden var att USA, på grund av missnöje med

vissa länders finanserbjudanden, avsåg att gradera sitt

finanstjänsteerbjudande i två nivåer, vilket skulle ha undergrävt

tjänstehandelsavtalets MGN-förpliktelse.

För att förhindra detta överenskoms i förhandlingarnas absoluta

slutskede att de åtaganden som nu görs på MGN-basis inte skall tillämpas

förrän de förlängda förhandlingarna om finansiella tjänster avslutats.

Förhandlingarna skall vara avslutade senast sex månader efter det att

WTO-avtalet trätt i kraft. Vid det tillfället ges de avtalsslutande länderna

rätt att utan krav på kompensation förändra sina åtaganden och MGN-

undantag. Avsikten är att det i samband med de förlängda

förhandlingarna om finansiella tjänster skall gå att uppnå sådana

förbättringar av vissa länders finanserbjudanden att långtgående MGN-

undantag inte blir nödvändiga.

Det faktum att MGN-undantagen suspenderas fram till december 1995

ledde till att USA endast gjorde åtaganden på en lägre nivå. Som en

reaktion därpå reducerade några länder, bl.a. Japan, värdet av sina

åtaganden. Emellertid ansåg sig bl.a. EG, Schweiz, de nordiska länderna,

Australien, Nya Zeeland, Hongkong, Malaysia, Thailand, Mexico och

Kanada, trots detta, kunna bibehålla sina ursprungliga högre

Prop. 1994/95:35

61

åtagandenivåer. Prop. 1994/95:35

Bilagan om förhandlingar om sjötransporttjänster anger ramarna för de

förlängda förhandlingarna om sjötransporttjänster.

Sjöfartsförhandlingama har komplicerats av att en rad länder haft

svårigheter med att göra åtaganden om marknadstillträde och nationell

behandling.

USA har inte gjort åtaganden för en av de tre delsektorema,

internationell sjöfart, samtidigt som man genom MGN-undantag har

bibehållit möjligheten att vidta unilaterala åtgärder mot länder som man

anser föra en ur amerikansk synvinkel orättvis sjöfartspolitik.

Flera andra aktörer, däribland EG och Norden, har emellertid arbetat

för ett långtgående resultat och lyckats få många länder att göra

betydande åtaganden inom sjöfartssektom.

Då läget i slutförhandlingama var fortsatt blockerat, beslöt man att

skjuta liberaliserande åtaganden på framtiden och förhandlade i stället

fram ett ministerbeslut om förlängda förhandlingar.

Detta medförde att flertalet OECD-länder, däribland EG och de

nordiska länderna, helt drog tillbaka sina sjöfartsåtaganden. Mot

bakgrund av de relativt omfattande åtaganden som erbjudits, är resultatet

av sjöfartsförhandlingama en besvikelse, inte minst för de nordiska

länderna som engagerat sig for att sjöfarten skulle införas under

tjänstehandelsavtalet. Det är dock positivt att sektom inte uteslöts helt,

och förhoppningen står nu till de förlängda förhandlingarna, som skall

vara avslutade senast i juni 1996.

Telekommunikationsbilagan innehåller bestämmelser om tillgång till och

användande av medlemmarnas allmänna teletjänster på skäliga och icke-

diskriminerande villkor.

Bilagan om basteletjänster anger ramarna för de fortsatta

förhandlingarna för basteletjänster (i första hand s.k. taltelefoni), vilka

enligt ett ministerbeslut skall vara avslutade senast den 30 april 1996.

Deltagande länder gör i utgångsläget inte några åtaganden för

basteletjänster, men förbinder sig samtidigt att inte förbättra sin

förhandlingssituation under tidsperioden (s.k. fredsklausul).

Sverige har engagerat sig starkt för de förlängda

basteleförhandlingarna, och beslutet om att dessa nu kommer att äga mm

var välkommet ur svensk synvinkel.

Yrkesmässiga tjänster

Även för yrkesmässiga tjänster har upprättats en arbetsgrupp, som skall

ge prioritet åt frågor om revisorstjänster. Gruppen har som mål att

etablera multilaterala regler angående kvalifikations- och licenskrav samt

tekniska standarder i syfte att onödiga handelshinder avskaffas.

62

Resultatet för svensk del

Prop. 1994/95:35

Tillkomsten av ett avtal som reglerar den internationella handeln med

tjänster har varit ett av Sveriges högst prioriterade förhandiingsmål. Även

om det är mindre tillfredsställande att viktiga sektorer inom

tjänstehandeln inte kunnat fardigförhandlas, är det av största vikt att ett

avtal som reglerar den internationella handeln med tjänster nu tillskapats

och att ett forum därmed inrättats för fortsatta förhandlingar i

liberaliserande riktning om tjänstehandeln. Detta kommer att få stor

betydelse inte bara för den gränsöverskridande tjänstehandeln (som

sannolikt utgör en mindre del av den handel avtalet täcker) utan även för

tjänsteföretags möjligheter att investera utomlands eller att förflytta vissa

kategorier av sina anställda över gränserna för att arbeta i tjänsteföretag.

Tack vare de nationella bindningslistorna ges nu möjlighet att göra sig

underrättad om vilken regim ett visst land upprätthåller med avseende på

tjänstehandel. Vidare ges en helt annan förutsebarhet än tidigare eftersom

den i bindningslistan återspeglade regimen inte kan försämras utan att

krav på kompensation kan riktas mot landet i fråga.

Eftersom de åtaganden Sverige gjort i tjänsteförhandlingama inte går

utöver vad som för närvarande gäller i fråga om marknadstillträde etc.,

föranleder avtalet inte några krav på ändrad eller kompletterad

lagstiftning.

Det närmare utfallet av de bilaterala tjänstehandelsförhandlingama för

Sveriges och viktigare deltagarländers del redovisas i propositionens

bilaga 6.

63

5.17 Avtalet om handelsrelaterade aspekter av

immaterialrätter (Trade-Related Aspects of Intellectual

Property Rights, TRIPs)

Sammanfattning: TRIPs-avtalet tillför Världshandelsorganisationen

ett betydelsefullt regelverk inom ett område som tidigare inte

förekommit i GATT-sammanhang. Avtalet behandlar skyddet av de

immaterialrättsliga ensamrätterna och innefattar bestämmelser om

bl.a. upphovsrätt, varumärken, patent, mönster, kretsmönster,

geografiska kännetecken och företagshemligheter. Avtalet syftar till

att främja ett adekvat och effektivt skydd för immaterialrättema

och att motverka den omfattande internationella handeln med

förfalskade varor. Av stor betydelse är att avtalet också ställer krav

på att medlemmarna inför nationella förfaranden som skall

säkerställa skyddet för immaterialrättema. Bristfälligt eller

obefintligt immaterialrättsligt skydd i många utvecklingsländer har

under lång tid vållat rättsinnehavare avsevärda förluster. Avtalet

måste mot denna bakgrund anses ha en avsevärd principiell

betydelse eftersom åtskilliga utvecklingsländer för första gången

inlemmas i en övergripande och sanktionerad internationell

immaterialrättslig skyddsordning.

Avtalet kommer att underlätta för svenska rättsinnehavare och

exportföretag att värja sig mot olika former av intrång i

immaterialrättsliga ensamrätter på världsmarknaden. Svensk

lagstiftning uppfyller avtalets bestämmelser utom såvitt avser

skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar och de särskilda

kraven i samband med gränsåtgärder. Bestämmelserna i avtalet

behöver inte tillämpas förrän den 1 januari 1996. Regeringen avser

att i annat sammanhang återkomma till riksdagen med förslag till

sådan lagstiftning som kan behövas.

Bakgrund

De immaterialrättsliga ensamrätterna är som en allmän utgångspunkt

nationella och skyddet för dem därför territoriellt begränsat till det land

där ensamrätten uppkommit. Dessa ensamrätter kan emellertid i många

fall ha ett betydande ekonomiskt värde för rättsinnehavaren på

världsmarknaden. Som exempel härpå kan nämnas ensamrätten till

välkända varumärken, musikaliska verk eller till patentskyddade

industriella uppfinningar. Ofta har avsevärda belopp lagts ned på att

utveckla patentskyddade uppfinningar inom t.ex. högteknologi- eller

läkemedelsområdet eller på att marknadsföra och inarbeta varumärken på

marknaden.

Rättsinnehavamas och industrins behov av rättsskydd i andra länder har

naturligt nog lett till att ett stort antal internationella konventioner slutits

Prop. 1994/95:35

64

på immaterialrättens område. Immaterialrätten är därför sedan lång tid Prop. 1994/95:35

i hög grad internationell till sin karaktär. Särskilt gäller detta

upphovsrätten, patenträtten och varumärkesrätten. Grundläggande är

inom upphovsrätten Bemkonventionen från år 1886 och inom det

industriella rättsskyddet Pariskonventionen från år 1883. Konventionerna

har återkommande reviderats och byggts ut. Deras syfte är att säkerställa

att rättsinnehavare i ett land som är anslutet till konventionen (s.k.

konventionsstat) skall erhålla ett rimligt rättsskydd i övriga

konventionsstater. Konventionerna bygger på två grundläggande

principer, principerna om nationell behandling och om minimiskydd.

Den särskilda internationella organisationen för immaterialrättsliga

frågor, World Intellectual Property Organization (WIPO) administrerar

de internationella konventionerna på immaterialrättens område och verkar

för deras vidareutveckling. Sverige är anslutet till Bemkonventionen och

Pariskonventionen samt är medlem av WIPO.

Det internationella regelverket har emellertid visat sig ha fundamentala

brister. Detta gäller både i materiellt och procedurelit hänseende. Ett

effektivt patentskydd i utvecklingsländerna har ofta saknats. Vissa länder

har använt tvångslicensiering som ett handelspolitiskt instrument i stor

omfattning. Regelverket har saknat krav på införande av nationella

sanktionsbestämmelser och förfaranden för bindande tvistlösning på

internationell nivå. Regelverkets efterlevnad har därför på många håll

varit närmast obefintlig. Handel med förfalskade varor - i synnerhet

varumärkesförfalskade och upphovsrättsligt piratkopierade varor - har

trots det internationella regelverket sedan lång tid och i betydande

omfattning förekommit i många delar av världen. Handeln har särskilt

varit koncentrerad till ett antal utvecklingsländer i Sydostasien och

Latinamerika.

Försök inom WIPO:s ram att komma överens om förbättringar av

regelverket i nämnda avseenden har hittills inte varit tillräckligt

framgångsrika. Unilaterala påtryckningar och bilaterala

överenskommelser mellan enskilda i-länder och u-länder har därför

förekommit i stor utsträckning. De här redovisade förhållandena har

sammantaget lett till avsevärda ekonomiska förluster för åtskilliga

innehavare av immaterialrättsliga ensamrätter. Frågor om

handelsrelaterade aspekter beträffande immaterialrätt togs mot denna

bakgrund på främst amerikanskt initiativ upp till diskussion redan under

förberedelserna för Uruguayrundan och kom efter hårda förhandlingar att

ingå i ministerdeklarationen från Punta del Este.

De motsättningar mellan framför allt i-länder och u-länder som

konstaterats redan under förberedelserna kom också under lång tid att

prägla själva förhandlingarna. Först under år 1990 kom regelrätta

multilaterala förhandlingar igång på allvar. Förhandlingarna var ytterst

komplicerade. Flera ordförandetexter presenterades och diskuterades

under långdragna och tidvis intensiva förhandlingar. Under hösten 1991

intensifierades förhandlingarna ytterligare och den 20 december samma

år presenterade GATT-sekretariatet ett textförslag inom ramen för

GATT:s förre generalsekreterare Dunkels s.k. avtalspaket som i allt 55

väsentligt motsvarar den slutliga lydelsen av TRIPs-avtalet. Texten var

5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 35. Del A

i motsats till många andra som då lades fram en i allt väsentligt Prop. 1994/95:35

förhandlad text. Ett mindre antal ändringar och tillägg kom att infogas i

den slutgiltiga avtalstexten under slutförhandlingarna i Geneve i

december 1993.

Förhandlingsresultatet

Avtalet inleds med en ingress och innefattar 73 artiklar uppdelade i sju

delar.

Av avtalets ingress framgår att avtalet bl.a. syftar till att minska

störningar och hinder för den internationella handeln, särskilt sådana

störningar och hinder som följer av handeln med förfalskade varor, att

främja ett effektivt och adekvat skydd för immaterialrättema, att

säkerställa att effektiva och lämpliga nationella medel finns tillgängliga

för skyddets säkerställande samt att tillse att effektiva och snabba

multilaterala förfaranden för förebyggande och lösande av tvister mellan

medlemmarna finns att tillgå.

Av avtalets inledande del, som innehåller allmänna bestämmelser och

grundläggande principer, framgår att bestämmelserna i avtalet är av

minimikaraktär. Medlemmarna är oförhindrade att införa ett längre

gående skydd i sina respektive nationella rättsordningar. Förhållandet till

vissa viktigare immaterialrättskonventioner, däribland Bern- och

Pariskonventionen klargörs. I förhållande till dessa konventioner innebär

avtalet ett på flera viktiga punkter förstärkt skydd. Principen om nationell

behandling skall iakttas. För första gången i det multilaterala

internationella regelverket om immaterialrätt har införts en bestämmelse

om mest-gynnad-nationsbehandling. Denna innebär att alla

immaterialrättsliga förmåner som en medlem beviljar en annan medlems

rättssubjekt omedelbart och ovillkorligt skall medges alla andra

medlemmars rättssubjekt. Vissa undantag medges, bl.a. för

internationella avtal om skydd för immaterialrätter vilka trätt i kraft före

WTO-avtalets ikraftträdande, förutsatt att de anmäls till TRIPs-rådet och

inte utgör en godtycklig eller otillbörlig diskriminering av andra

medlemmars rättssubjekt. Vidare finns en särskild artikel som hänför sig

till avtalets förhållande till nationella bestämmelser om s.k. konsumtion

av immaterialrätter.

Avtalets andra del innehåller skyddsnormer i fråga om de enskilda

immaterialrättema.

Vad först beträffar upphovsrätt och därmed närstående rättigheter är av

särskild betydelse att datorprogram skall skyddas som litterärt verk i

enlighet med vad som föreskrivs i fråga om sådana verk i

Bemkonventionen. Datorprogram ges därmed ett fullgott upphovsrättsligt

skydd. Även databaser som utgör verk skall erhålla sådant skydd. Vidare

innehåller avtalet bestämmelser som ger rättsinnehavare tillfredsställande

uthyrningsrättigheter i fråga om datorprogram och filmverk. De

upphovsrätten närstående rättigheterna, dvs. utövande konstnärer,

producenter av fonogram och filmer samt radio- och TV-företag erhåller Prop. 1994/95:35

genom avtalet ett inbördes balanserat och godtagbart skydd. Mindre

tillfredsställande är att upphovsmännens ideella rättigheter inte regleras

i avtalet.

Varumärken, mönster och kretsmönster i halvledarprodukter har under

förhandlingarna utgjort förhållandevis okontroversiella områden.

Förhandlingsresultatet är för svenskt vidkommande tillfredsställande.

Särskilt kan nämnas att varumärkesskyddet utsträcks till att omfatta även

märken som avser tjänster, att tvångslicensiering av varumärken förbjuds

och att möjligheten att föreskriva villkor om att utländska varumärken

måste användas i kombination med lokala märken begränsas. Vidare

innehåller avtalet särskilda bestämmelser om mönsterskydd för

textilmönster. I fråga om kretsmönster har ett mer långtgående skydd

kunnat överenskommas än vad som följer av fördraget om rättsligt skydd

för kretsmönster i halvledarprodukter (den s.k.

Washingtonkonventionen).

Patentskyddet har under förhandlingarna utgjort ett nyckelområde där

betydande motsättningar förelegat mellan i-länder och u-länder men också

mellan de västeuropeiska länderna och USA. Betydelsefulla framgångar

har efter utdragna och komplicerade förhandlingar uppnåtts på

patentområdet. Grundstenarna i patentavsnittet är följande. Patent skall

kunna beviljas för alla uppfinningar, både produkter och förfaranden,

inom alla teknikområden. Medlemmarna kan i sin nationella lagstiftning

föreskriva om vissa undantag från det patenterbara området. Särskilt kan

nämnas att undantag kan föreskrivas för patent på enskilda exemplar av

växter och djur. Däremot skall patent kunna meddelas för

mikroorganismer och icke-biologiska och mikrobiologiska förfaranden för

framställning av växter och djur. En betydelsefull icke-

diskrimineringsprincip i fråga om patent är inskriven i avtalet. Således

föreskrivs att patent skall kunna meddelas och patenträttigheter åtnjutas

oberoende av platsen för uppfinningen, teknikområde och huruvida den

patentskyddade produkten importeras eller tillverkas lokalt.

Bestämmelsen riktar sig såväl mot amerikansk diskriminering av

utländska patentsökanden som mot många u-länders krav på lokal

tillverkning för erhållande av patent. Såväl produkt- som processpatent

erhåller genom avtalet ett tillfredsställande skydd. Patentskyddets

giltighetstid skall vara 20 år. I avtalet finns också detaljerade

bestämmelser rörande villkoren för användning av föremålet för patent

utan rättsinnehavarens samtycke, främst tvångslicensiering. Möjlighet att

erhålla rättslig prövning av beslut om upphävande eller ogiltigförklaring

av patent skall finnas. I patentavsnittet finns slutligen en bestämmelse om

s.k. omkastad bevisbörda i fråga om processpatent.

I avtalet finns också bestämmelser om skydd mot vilseledande

användning av geografiska ursprungsbeteckningar. Vidare ges ett särskilt

skydd för geografiska ursprungsbeteckningar med avseende på vin och

sprit. Slutligen finns vissa bestämmmelser om skydd for

företagshemligheter. Uppgifter och testresultat som rör läkemedel och

lantbrukskemiska produkter ges ett särskilt skydd i samband med 57

nationella förfaranden för marknadsgodkännande.

I avtalets tredje del ges bestämmelser som avser att säkerställa att Prop. 1994/95:35

enskilda rättsinnehavare tillhandahålles medel att värja sig mot olika

former av intrång i sina ensamrätter. Medlemmarna åläggs således genom

avtalet att i sina nationella rättsordningar införa vissa förfaranden för att

möjliggöra att effektiva åtgärder kan vidtas mot immaterialrättsliga

intrång, inbegripet förfaranden för att förebygga sådana intrång och

sanktionsmöjligheter som avskräcker från vidare intrång. Såväl

civilrättsliga som straffrättsliga förfaranden och sanktionsmöjligheter

berörs. Särskilda bestämmelser om förutsättningarna för interimistiska

åtgärder föreskrivs. Krav uppställs om att de rättsliga myndigheterna

skall vara behöriga att besluta om snabba och effektiva interimistiska

åtgärder för att förebygga intrång och för att bevara bevisning om

intrång. Slutligen uppställs ett obligatoriskt krav på medlemmarna om

införande av vissa gränsåtgärder i syfte att hindra import och spridning

av varumärkesförfalskade eller upphovsrättsligt piratkopierade varor på

den inhemska marknaden. Åtgärderna innebär i korthet att skäligen

misstänkta varor efter ansökan av rättsinnehavare tillfälligt hålls kvar vid

gränsen av tullmyndigheterna i avvaktan på en närmare prövning av

intrångsfrågan.

Avtalets fjärde del innehåller vissa bestämmelser om procedurer och

förfaranden för erhållande och upprätthållande av immaterialrättsliga

ensamrätter.

Del V berör förebyggande och lösande av tvister. Betydelsefullt är att

tvister mellan medlemmar i anledning av TRIPs-avtalet skall hanteras

inom ramen för WTO:s integrerade ordning för tvistlösning.

Del VI innehåller övergångsbestämmelser för u-länder och behandlas

nedan. Generellt gäller att ingen medlem är skyldig att tillämpa

bestämmelserna i avtalet före utgången av en period av ett år räknat från

dagen för WTO-avtalets ikraftträdande.

Avtalets sjunde del, slutligen, innehåller vissa institutionella och

avslutande bestämmelser. Ett särskilt TRIPs-råd inrättas. Vidare finns en

viktig bestämmelse om skydd för existerande skyddsföremål. U-ländema

har i vissa fall erhållit relativt långa övergångsperioder, bl.a. för att

införa skydd för produktpatent inom tidigare oskyddade teknikområden.

Mot denna bakgrund föreskrivs att berörda u-länder omedelbart skall

registrera patentansökningar avseende läkemedel och lantbrukskemiska

produkter så att patent kan beviljas så snart övergångsperioden löpt ut.

Under vissa förutsättningar skall också under övergångsperioden

exklusiva marknadsföringsrättigheter kunna beviljas för sådana produkter

under en period av högst fem år.

TRIPs-avtalet tillvaratar på flera sätt u-ländemas speciella intressen.

Många bestämmelser i avtalet är särskilt utformade för att möta u-

ländernas speciella situation och önskemål i samband med genomförandet

av förändringar i sin immaterialrättslagsiftning. Redan i avtalets ingress

sägs att medlemmarna är medvetna om de minst utvecklade ländernas

behov i dessa avseenden i syfte att skapa en sund och livskraftig teknisk

grund. U-länderna har medgivits särskilda övergångsperioder för att

genomföra avtalets bestämmelser. För u-länder gäller således en allmän 68

övergångsperiod om fem år. Vissa östeuropeiska länder under utveckling

från centralstyrda ekonomier till marknadsekonomier medges också en Prop. 1994/95:35

allmän femårig övergångsperiod. För produktpatent inom tidigare

oskyddade teknikområden erhåller berörda u-länder ytterligare en femårig

övergångsperiod, alltså sammanlagt tio år från WTO-avtalets

ikraftträdande.

Avtalet innehåller också bestämmelser om tekniskt och finansiellt

samarbete mellan i-länder och u-länder, bl.a. i samband med

genomförandet av avtalsbestämmelserna i u-ländema.

Resultatet för svensk del

Tillskapandet av en sammanhängande immaterialrättslig skyddsordning

med global giltighet har från svensk sida utgjort en högt prioriterad fråga

i Uruguayrundan. Svenska rättsinnehavare och svensk exportindustri har

starka offensiva intressen på världsmarknaden framför allt i fråga om

skyddet för upphovsrätt, patent, mönster och varumärken.

Förhandlingsresultatet får sammantaget betecknas som högst

tillfredsställande, särskilt mot bakgrund av de kraftfulla motsättningar

mellan i-länder och u-länder som länge präglade förhandlingarna.

Förhandlingsresultatet har närmare kommenterats ovan.

Som anförts är ingen medlem skyldig att tillämpa avtalets bestämmelser

före utgången av en period av ett år räknat från WTO-avtalets

ikraftträdande. För att den svenska lagstiftningen skall uppfylla avtalets

bestämmelser fordras vissa ändringar i fråga om skyddet för geografiska

ursprungsbeteckningar för vin- och spritprodukter och de särskilda

kraven i samband med gränsåtgärder. De ändringar som behövs för att

uppfylla kraven på skydd för geografiska ursprungsbeteckningar har

övervägts av Marknadsföringsutredningen i dess slutbetänkande Ny

marknadsföringslag (SOU 1993:59). För att uppfylla åtagandena i fråga

om geografiska ursprungsbeteckningar enligt TRIPs-avtalet och Madrid-

överenskommelsen angående undertryckande av oriktiga eller

vilseledande ursprungsbeteckningar på handelsvaror (SÖ 1969:77) har

den förutvarande regeringen i en nyligen beslutad lagrådsremiss begärt

lagrådets yttrande över en ändring i lagen (1978:763) med vissa

bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker. Regeringen har, i

propositionen 1994/95:34 Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-

medlemskap, lagt fram förslag till lagstiftning om tullkontroll av

varumärkesintrång, vilket föranleds av ett svenskt medlemskap i EU.

69

5.18 Överenskommelsen om regler och förfaranden för

tvistlösning

Prop. 1994/95:35

Sammanfattning: Den överenskommelse om tvistlösning som

träffats i Uruguayrundan innebär påtagliga förbättringar jämfört

med det rådande systemet. Det nya integrerade systemet blir

tillämpligt för hela det regelverk som omfattas av WTO och

innebär en högre grad av automatik i förfarandet och en snabbare

hantering av tvister. Överenskommelsen innehåller en uttalad avsikt

att medlemmarna skall lösa tvister inom ramen för det multilaterala

regelverk som omfattas av WTO uteslutande genom anlitande av

det nya enhetliga tvistlösningssystemet. De nya

tvistlösningsreglerna utgör en hörnsten i det förstärkta multilaterala

regelverket och är av stort potentiellt värde inte minst för att

stärka mindre handelsnationers möjligheter att hävda sina intressen

i tvister.

Bakgrund

GATT:s roll som forum för att lösa handelstvister har alltmer kommit att

accentueras under de senaste decennierna. Det ökade antalet tvister har

många förklaringar. Alltfler länder deltar i det internationella

handelsutbytet, förekomsten av icke-tariffara handelshinder har ökat och

oklarheter eller brister i regelverket på områden som jordbruk har

medfört ökande konflikter, inte minst mellan USA och EU. I grunden är

det naturligtvis positivt att länder väljer att slita tvister inom det

multilaterala regelverket i stället för att tillgripa gråzonsåtgärder som

utanförstående länder inte har insyn i eller kan påverka. Med ett ökande

antal tvister i GATT har dock även bristerna i det rådande systemet

kommit att framstå allt tydligare. Tvistlösningen förhalas ofta genom att

upprättandet av paneler fördröjs. Det händer också alltför ofta att

panelrapporter inte antas i GATT-rådet och att antagna panelrapporter

inte efterlevs av den part som felat. Detta har också erfarits från svensk

sida. I två panelfäll rörande export av stålprodukter från svenska

tillverkare till USA har panelerna som undersökt respektive tvister givit

Sverige rätt, men detta har ännu inte lett till att USA avvecklat de

berörda åtgärderna (antidumpningstullar).

Ett stärkande av tvistlösningssystemet har varit en

förhandlingsmålsättning som omfattats av så gott som alla deltagare i

Uruguayrundan. Den har också varit en av de prioriterade frågorna för

svenskt och nordiskt vidkommande.

70

Förhandlingsresultatet

Prop. 1994/95:35

Överenskommelsen om tvistlösning (Dispute Settlement Understanding,

DSU) bygger på och utvecklar både existerande GATT-regler och

procedurer och den preliminära överenskommelse om tvistlösning som

träffades redan vid halvtidsöversynen av Uruguayrundan i Montreal år

1988. Ett genomgående drag i de nya tvistlösningsreglema är ökad

snabbhet och automatik i förfarandet. Detta gäller såväl för upprättande

av paneler, antagande av panelrapporter som för det nya

överprövningsförfarande som införs angående panelutslag. Tydligt

angivna tidsgränser gäller för alla fäser av tvistlösningsförfarandet. Ett

permanent överprövningsorgan inrättas som överprövningsinstans för

panelrapporter som inte accepteras av en part i en tvist. Ett nytt inslag

är att det ges utrymme för skiljedomsförfaranden då det råder oenighet

om nivån på kompensation i förekommande fall. Detta är några exempel

på förstärkningar av tvistlösningssystemet som bör leda till ett avsevärt

effektiviserat system. Det skapas nu förutsättningar för att kunna komma

ifrån de flaskhalsar som i dag ofta uppstår genom att beslut om

upprättande av paneler förhalas och att vissa panelutslag inte blir antagna

i rådet när de framläggs. Det faktum att det nu etableras ett enhetligt

tvistlösningssystem för hela det nya regelverket i WTO är också en klar

fördel. Den hittillsvarande uppsplittringen av tvistlösningsregler mellan

olika uppförandekoder och överenskommelser i GATT har orsakat

åtskilliga problem.

Ett viktigt element i tvistlösningsöverenskommelsen är också att den

slår fast en allmän förpliktelse att lösa tvister angående avtalsenliga

rättigheter och skyldigheter inom ramen för DSU och att följa däri

fastslagna regler och procedurer. Överenskommelsen innehåller således

en stark presumtion för att söka lösningar i multilateralt accepterade

former i stället för genom unilateralt agerande.

Resultatet för svensk del

Som ett utrikeshandelsberoende land med begränsad förhandlingsstyrka

i bilaterala sammanhang har Sverige ett starkt intresse av ett väl

fungerande och respekterat tvistlösningssystem. Bristerna i det rådande

systemet har tydligt illustrerats i de tvister Sverige sökt lösa inom GATT

under senare år. Det förstärkta tvistlösningssystemet som nu

överenskommits är därför av stort svenskt intresse och är ett av de

viktigaste resultaten i förhandlingarna om ett stärkt multilateralt

regelverk.

71

5.19 Avtalet om handelspolitisk granskning (Trade Policy

Review Mechanism, TPRM)

Sammanfattning: Ett system för regelbundna granskningar av

WTO-medlemmarnas handelspolitik permanentas inom

Världshandelsorganisationen. TPRM-systemet har varit i kraft

provisoriskt sedan år 1989. Granskningarna skall särskilt ta fasta

på vilken inverkan enskilda länders handelspolitik har på det

multilaterala handelssystemet. Granskningsintervallet bestäms av

ländernas andel av världshandeln, där de fyra största

handelsnationerna USA, EU, Kanada och Japan granskas vartannat

år. Sverige tillhör den grupp länder som skall granskas vart fjärde

år. Sveriges handelspolitik granskades första gången år 1990 och

den andra granskningen av Sverige äger rum i december 1994.

Bakgrund

I slutet av år 1983 tillsatte GATT:s dåvarande generaldirektör en

informell grupp bestående av sju framstående personer för att studera och

rapportera om de problem som det internationella handelssystemet stod

inför. Detta arbete kom att bli ett steg i förberedelserna för Uruguay-

rundan. Gruppen avlade sin rapport i början av år 1985 och

rekommenderade bland annat att regeringarna borde åläggas att

regelbundet redogöra för och försvara sin handelspolitik. Detta kunde

ske genom att införa regelbundna granskningar i GATT i likhet med de

granskningar av den ekonomiska politiken som redan ägde rum inom

OECD:s ram. Mot denna bakgrund beslutade ministrarna i samband med

halvtidsöversynen av rundan i Montreal år 1988 att inrätta ett system

med regelbundna granskningar av enskilda länders handelspolitik i syfte

att skapa ökad insyn och kunskap om GATT-ländernas handelsregimer

och hur det multilaterala handelssystemet påverkas av dessa.

Förhandlingsresultatet

GATT-medlemmarna delas in i tre olika grupper beroende på landets

andel av världshandeln. I den första gruppen, som omfattar USA, EU,

Kanada och Japan sker granskningarna vartannat år. De därpå följande

sexton länderna, däribland Sverige, granskas vart fjärde år, medan övriga

länder granskas vart sjätte år. För de minst utvecklade länderna kan dock

granskningarna ske med längre intervaller. Granskningarna skall ske på

grundval av två rapporter, den ena utarbetad av WTO-sekretariatet och

den andra av det granskade landet.

TPRM-systemet skall enligt överenskommelsen ses över i ljuset av

vunnen erfarenhet. En första preliminär diskussion om de hittills vunna

Prop. 1994/95:35

72

erfarenheterna har nyligen ägt rum i GATT. I maj 1994 beslutades i Prop. 1994/95:35

GATT:s råd att - för att undvika dubbelarbete - den tidigare

obligatoriska regeringsrapporten inför granskningen kan ersättas med ett

policyuttalande. De nuvarande granskningsintervallen bibehålls trots att

det visat sig svårt att genomföra det antal granskningar per år som vore

önskvärt.

Resultatet för svensk del

Den svenska handelspolitiken bedrivs under full allmän insyn. Det ligger

i Sveriges intresse att även andra länders handelspolitik ges full

genomlysning. En öppen diskussion och redovisning av handelspolitiken

och dess konsekvenser är också viktigt för att hålla tillbaka

protektionistiska krafter och belysa kostnader och samhällskonsekvenser

av handelsrestriktioner. Det tillskapade systemet med regelbundna

granskningar av samtliga medlemmars handelspolitik är således ett viktigt

steg i rätt riktning och det finns skäl att välkomna att detta nu

permanentas i och med tillskapandet av WTO.

73

5.20 Plurilaterala handelsavtal

5.20.1 Avtalet om offentlig upphandling

Sammanfattning: Det nya avtalet om offentlig upphandling, som

träder i kraft den 1 januari 1996, omfattar samtliga centrala statliga

myndigheter, lokala och regionala myndigheter, vissa bolag samt

även myndigheter och vissa bolag inom el-, lokaltransport-,

flygplats-, hamn- och vattensektom. Avtalet täcker upphandling av

varor, tjänster och byggentreprenader. Regelverket har stramats

upp och förtydligats. En viktig förbättring är att det nu blir möjligt

att genom nationella rättsmedel överklaga en upphandling. För

svenska företag medför det nya avtalet att tidigare stängda

marknader nu öppnas och utsätts för konkurrens. Även om Sverige

genom lagen om offentlig upphandling (LOU) redan öppnat sin

upphandlingsmarknad för anbudsgivare från övriga delar av

världen, kan WTO-avtalet innebära en viss ökad konkurrens också

på den svenska marknaden. Man har beräknat att det nya avtalet

innebär en tiodubbling av upphandlingsmöjlighetema jämfört med

den nuvarande överenskommelsen. Värdet av den upphandling som

kommer att omfattas av det nya avtalet har beräknats till drygt 400

miljarder amerikanska dollar per år.

Bakgrund

När GATT tillkom i slutet av 1940-talet undantogs statlig upphandling

från reglerna om icke-diskriminering och nationell behandling. I takt med

att den allmänna tullnivån drastiskt sänktes genom de efterföljande

förhandlingsrundoma i GATT, visade det sig att regeringar i många

länder i stället sökte andra vägar för att gynna den inhemska

produktionen. Ett sådant sätt var att favorisera inhemska produkter och

företag vid offentlig upphandling. Mot denna bakgrund blev det alltmer

angeläget att skapa internationella regler även på detta område. Detta

skedde under Tokyorundan och en uppförandekod för statlig upphandling

låg färdig år 1979. Bland de länder som undertecknade

upphandlingskoden fanns de flesta viktiga i-länder utom Australien och

Nya Zeeland. Sverige anslöt sig år 1979 (Prop. 1979/80:24). Bland u-

länderna var det dock enbart Hongkong, Singapore och Israel som anslöt

sig. Liksom i GATT är hörnstenarna i upphandlingskoden icke-

diskriminering och nationell behandling, dvs. utländska och inhemska

anbudsgivare skall behandlas lika och det är inte tillåtet att diskriminera

mellan utländska anbudsgivare.

I upphandlingskoden gavs ett uttryckligt mandat till de anslutna

länderna att i förhandlingar söka bredda, förbättra och utvidga koden. En

Prop. 1994/95:35

74

första sådan förhandlingsomgång genomfördes åren 1983-1986, men gav Prop. 1994/95:35

relativt magert resultat. Den andra förhandlingsomgången påbörjades år

1986 och pågick parallellt med Uruguayrundan fram till avslutningen i

december 1993. Många av deltagarna betraktade dock även dessa

förhandlingar som en del av rundan och då särskilt i fråga om

utvärderingen av förhandlingsresultatet i rundan om ökat

marknadstillträde.

Denna förhandling kom i hög grad att präglas av motsättningar mellan

EG och USA, som har haft olika syn på den nuvarande

upphandlingskodens tillämpningsområde. En annan svår stötesten gällde

frågan om att införliva sektorerna för el, vatten, telekommunikationer

och transporter (försörjningssektorerna) under avtalet. Det främsta

problemet har gällt telekommunikationssektorn, där EG och USA haft

diametralt olika uppfattningar.

Under långa perioder var förhandlingarna låsta och det var först sedan

EG och USA lyckats träffa en bilateral överenskommelse som

förhandlingarna på allvar kunde multilateraliseras. EG och USA träffade

ytterligare en bilateral uppgörelse i december 1993, strax innan

förhandlingarna skulle avslutas. Båda dessa överenskommelser öppnade

vägen för slutförhandlingarna, som i allt väsentligt baserades på de

bilaterala uppgörelserna.

Förhandlingsresultatet

Det nya avtalet om offentlig upphandling, som träder i kraft den 1

januari 1996, innebär en rad förbättringar jämfört med den tidigare

upphandlingskoden. Avtalet har utvidgats till att förutom varor även

omfatta tjänster och byggentreprenader. Regelverket har stramats upp och

förtydligats. En viktig förbättring är att anbudsgivare nu ges en möjlighet

att nationellt överklaga ett upphandlingsbeslut. Parternas möjlighet till

tvistlösningsordning kvarstår och är integrerat med WTO:s nya

tvistlösningsordning, med det undantaget att s.k. korsretaliering, dvs.

möjlighet att retaliera inom andra områden, inte tillåts.

Myndighetsomfattningen har utsträckts till samtliga centrala statliga

myndigheter, myndigheter och vissa bolag på lokal och regional nivå

liksom myndigheter och vissa bolag inom några av

försörjningssektorerna.

Liksom i den nuvarande överenskommelsen gäller det nya avtalet

enbart för de myndigheter och bolag som finns upptagna i resp, lands

förteckning, som bifogas avtalet. Flera länder, däribland Sverige, har

infört olika undantag när det gäller tillämpningen av reglerna. Dessa

avsteg bygger på reciprocitetsprincipen och är direkt hämtade från

uppgörelsen i slutskedet av förhandlingarna mellan EG och USA. Liksom

den tidigare överenskommelsen omfattar det nya avtalet EG, EFTA-

ländema utom Island, USA, Kanada, Japan, Israel och Korea. Singapore

som är medlem av den nuvarande överenskommelsen deltog inte i de

avslutande förhandlingarna och har således heller inte undertecknat

avtalet. Hongkong, som accepterade avtalet i december 1993 beslutade

dock därefter att inte underteckna det nya avtalet. Skälet var främst ett

starkt missnöje med de många undantagen och avstegen från principen

om nationell behandling som gjordes i förhandlingarnas slutskede.

För Sveriges del innebär det nya avtalet att samtliga centrala statliga

myndigheters upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader

omfattas av avtalet. När det gäller myndigheter och vissa bolag på lokal

och regional nivå gäller åtagandena gentemot alla parter utom USA och

Kanada. Inom försörjningssektorerna omfattas el, lokaltransporter,

flygplatser, hamnar och vatten. Även här har en rad avvikelser införts.

Åtagandena inom elsektorn gäller inte Kanada, Japan och USA. För

lokaltransporter undantas Kanada, Israel, Japan, Korea och USA, för

flygplatser undantas Kanada, Korea och USA, för hamnar och vatten

Kanada och USA.

EG och USA enades också att man fram till undertecknandet av WTO-

avtalen i Marrakech skulle söka ytterligare förbättra sina resp,

erbjudanden. Detta ledde fram till en skriftväxling i vilken man utvidgar

sina åtaganden på bilateral basis, men med avsikt att multilateralisera

resultatet inom WTO:s ram. EG och USA har enats om utvidgningar på

regional och lokal nivå och inom försörjningssektorerna. En del av denna

överenskommelse är dock uteslutande bilateral mellan USA och EG.

Prop. 1994/95:35

Resultatet för svensk del

Trots de inskränkningar som återfinns i det nya avtalet står det klart att

Sverige har en hel del att vinna på den utvidgning av avtalets

tillämpningsområde som ägt rum. Denna innebär en avsevärd förbättring

av svenska företags möjligheter att konkurrera på tidigare stängda

marknader på samma villkor som inhemska leverantörer. Utvidgningen

till tjänster och byggentreprenader innebär också en klar förbättring. Det

är naturligtvis också positivt att själva regelverket förbättrats och gjorts

klarare. Sverige har genom lagen (1992:1528) om offentlig upphandling

(LOU), som trädde i kraft i samband med genomförandet av EES-avtalet

den 1 januari 1994, redan öppnat sin upphandlingsmarknad för

anbudsgivare från andra länder. Det nya WTO-avtalet om offentlig

upphandling kan dock medföra en viss ökad konkurrens på den svenska

marknaden genom att tröskelvärdena i praktiken sänks något för ett antal

statliga myndigheters upphandling av varor och tjänster. Det nya

upphandlingsavtalet omfattar värdemässigt ca tio gånger så mycket som

det nuvarande och värdet har beräknats till drygt 400 miljarder

amerikanska dollar. Detta värde kommer att ytterligare öka när resultatet

av skriftväxlingen mellan EG och USA multilateraliseras.

76

5.20.2 Internationella mejerivaruavtalet och internationella Prop. 1994/95:35

nötköttsavtalet

Det internationella mejerivaruavtalet och internationella

nötköttsavtalet från år 1979 har genomgått vissa tekniska och

redaktionella förändringar och utgör därmed i formellt hänseende

nya avtal.

Bakgrund

En omförhandling har skett av GATT:s internationella mejerivaruavtal

och internationella nötköttsavtal, vilka ursprungligen tillkom som ett

resultat av Tokyorundan (jfr prop. 1979/80:24). Endast smärre, främst

redaktionella, korrigeringar har skett av avtalstexterna. Avtalens syfte är

att genom övervakning av världshandeln med berörda produkter,

informationsutbyte och konsultationer verka för en stabilisering av

densamma.

Det internationella mejerivaruavtalet består av en allmän del och en

varuavtalsdel. Den allmänna delen upptar bestämmelser rörande

information, konsultationer, multilaterala uppföranderegler m.m. och

omfattar färskvaror, mjölkpulver, smör, ost och kasein. De i avtalet

deltagande länderna skall regelbundet lämna upplysningar om

utvecklingen beträffande produktion, konsumtion, priser, lager och

handel. Redogörelser skall även lämnas för den inhemska politiken på

varuområdet samt för handelspolitiska åtgärder. Varuavtalsdelen, som

tidigare omfattade tre protokoll, utgör nu en bilaga till den allmänna

delen och har formen av ett avtal om minimipriser vid expon av

mjölkpulver, mjölkfett och ost.

Det internationella nötköttsavtalet är i stort utformat som

mejerivaruavtalets allmänna del. Någon motsvarighet till varuavtalsdelen

finns inte. Avtalet omfattar nötkött och levande nötkreatur. De

avtalsslutande länderna åtar sig att regelbundet lämna upplysningar

beträffande produktion, konsumtion, priser, lager och handel.

Redogörelser skall även lämnas för den inhemska politiken på

varuområdet samt för handelspolitiska åtgärder.

Resultatet för svensk del

Sverige är anslutet till de resp, ursprungliga avtalen sedan år 1979.

Föreliggande avtal är i princip oförändrade i substans men utgör formellt

nya avtal genom de tekniska och redaktionella ändringar de genomgått.

Regeringen har undertecknat resp, avtal med förbehåll för riksdagens

godkännande.

77

5.20.3

Avtalet om handel med civila flygplan

Prop. 1994/95:35

Sammanfattning: Parallellt med Uruguayrundan fördes

förhandlingar om en revidering av 1979 års avtal om handeln med

civila flygplan. Dessa förhandlingar kunde dock inte slutföras. Trots

detta misslyckande innebär ändå resultatet av förhandlingarna i

Uruguayrundan förstärka subventionsregler även för

flygindustrisektorn, eftersom samtliga parter har accepterat att

GATTrs generella subventionsregler, med vissa undantag, skall vara

tillämpliga för den civila flygindustrin.

Bakgrund

Det gällande flygindustriavtalet förhandlades fram i Tokyorundan åren

1978-1979. Avtalets huvudsyfte var att bidra till en så störningsfri

internationell handel som möjligt inom den civila flygindustrisektorn,

bl.a. genom att avskaffa tullarna för civila flygplan, flygplansdelar och

reparationer av civila flygplan. Avtalet innehåller också regler om icke-

tariffara handelshinder, t.ex. tekniska handelshinder, statlig upphandling

och kvantitativa restriktioner. Sverige är anslutet till avtalet sedan år

1979.

Den allt mer ökande konkurrensen mellan USA och EG både vad gäller

tillverkning och handel med stora flygplan och en minskad efterfrågan av

dessa kom under slutet av 1980-talet att leda till allt allvarligare bilaterala

kontroverser. USA anklagade EG för att konkurrera ut de amerikanska

flygplanstillverkarna Boeing och McDonnell-Douglas genom att ge

subventioner till det europeiska Airbus-projektet. EG ansåg å sin sida att

den amerikanska flygindustrin åtnjöt stöd i motsvarande omfattning

genom indirekta subventionsformer. För att lösa denna konflikt kom EG

och USA i juli 1992 överens om ett bilateralt avtal om begränsningar av

och ramar för det statliga stödet till den civila flygindustrin.

Kort därefter begärdes omförhandlingar av GATTrs flygindustriavtal.

Förhandlingsresultatet

Försöken att uppnå ett reviderat flygindustriavtal har misslyckats trots

mycket intensiva förhandlingar och en över tiden förändrad EG-position,

som från att eftersträva reviderade GATT-regler enligt mönster från det

bilaterala avtalet med USA övergick till att förespråka en lösning baserad

på GATTrs subventionsregler. USA kunde, som enda land, inte acceptera

det kompromissförslag som lades fram av ordföranden i

förhandlingsgruppen i december 1993. I stället enades deltagarna om att

det nya subventionsavtalets regler skall vara tillämpliga för den civila

78

flygindustrisektorn, dock med undantag för vissa av dess bestämmelser, Prop. 1994/95:35

nämligen (a) bestämmelsen att skada förutsätts uppstå när en subvention

uppgår till fem procent eller mer av en varas värde, (b) bestämmelsen att

skada förutsätts uppstå vid efterskänkande av lån och (c) bestämmelsen

att vissa subventioner till forskning och utveckling är tillåtna.

Förhandlingarna om ett reviderat flygindustriavtal kommer visserligen att

fortsätta under år 1994 men utsikterna att nå ett avtal får bedömas som

små.

Resultatet för svensk del

För svensk del hade ett nytt flygindustriavtal enligt det ovan nämnda

ordförandeförslaget varit att föredra. Utfallet av Uruguayrundan bör ändå

komma att medföra en förbättrad subventionsdisciplin inom den civila

flygindustrisektom trots att vissa av undantagen innebär en svagare

disciplin än med de allmänna subventionsreglema.

Det kan också konstateras att EG:s accept av subventionskodens

generella regler, med ovannämnda undantag, inte hade varit möjlig utan

den intensiva förhandling som fördes om flygindustriavtalet i

Uruguay rundans slutskede. Det bör noteras att 1979 års avtal

fortsättningsvis kommer att vara i kraft vilket bl.a. innebär att tullfrihet

för den civila flygplanssektom fortsatt kommer att råda mellan parterna

i avtalet.

5.21 Ministerbeslut

I slutakten till WTO-avtalet innefattande Uruguayrundans resultat ingår

även ett drygt tjugotal ministerbeslut och deklarationer i det

förhandlingsresultat som är knutet till WTO och som utgör en odelbar

enhet. Texterna till dessa återfinns i bilaga 7 till propositionen.

Det rör sig i allmänhet om beslut, tolkningsuttalanden o.d. som är

direkt knutna till något av de enskilda avtalen eller överenskommelserna.

Dessa texter har beröns ovan i samband med redovisningen av resp,

avtal eller överenskommelse.

Utöver dessa ingår två beslut av mer allmänt innehåll. Det ena av dessa

fastslår ett antal åtgärder som bör vidtagas för att underlätta anslutningen

till WTO av de minst utvecklade länderna (MUL) och för att på olika sätt

öka värdet av de resultat som överenskommits i förhandlingarna för

denna ländergrupp. MUL ges t.ex. rätt till en flexibel anpassning till

WTO-regelverket och förlängd tid att slutföra förhandlingar om egna

medgivanden för varor och tjänster. Andra länder uppmanas att

genomföra åtaganden snabbare än de tidtabeller som gäller t.ex. på

tullområdet för varor av särskilt exportintresse för MUL.

Det andra av de mer generella besluten behandlar

anmälningsförfaranden till WTO och syftar bl.a. till att söka förenkla och 79

skapa överblick över den mängd av information om nationell lagstiftning

etc. som redan nu anmäls till GATT och som kommer att öka betydligt Prop. 1994/95:35

genom WTO:s bredare ansvarsområde. Detta skall bl.a. ske genom

tillskapande av ett centralt register över anmälningar som görs till WTO.

Bland ministerbesluten kan också nämnas de fyra beslut som antogs vid

ministermötet i Marrakech angående anslutningen till WTO, handel och

miljö, organisatoriska och finansiella implikationer av WTO resp,

upprättande av en förberedande kommitté för WTO.

80

Bilaga 1 Allmän redogörelse för förhandlingarna i

Uruguayrundan

Underbilaga: Punta del Este-deklarationen.

1.1 Bakgrund och förhandlingsförlopp

Nedan lämnas en kronologisk översikt över förberedelserna för

Uruguayrundan och förhandlingsförloppet under de år rundan pågått.

1979-1982. Den föregående förhandlingsrundan inom ramen för

GATT (Tokyo-rundan) avslutades i september 1979 efter sex års

förhandlingar. Flera av de ledande deltagarländerna gjorde vid

avslutningen bedömningen att detta var den sista stora förhandlingsrundan

inom GATT. Visserligen hade förhandlingarna resulterat i flera viktiga

överenskommelser, bl.a. s.k. uppförandekoder rörande icke-tariffara

hinder och relativt långtgående tullsänkningar, men just genom det breda

spektrum av frågor som omfattats och det stora antalet deltagare hade

förhandlingarna kommit att bli så komplicerade och utdragna att man

ansåg det nödvändigt att tänka sig förhandlingar i andra former i

framtiden. Inte minst ansåg man rundeformatet alltför tidskrävande.

Tokyorundan startades år 1973 och var tänkt att avslutas två år senare.

I realiteten kom det att ta sex år att avsluta förhandlingarna.

Det dröjde emellertid inte länge förrän trycket på att fortsätta

liberaliseringsprocessen började växa. Det var inte minst de ökande

konflikterna mellan EG och USA på jordbruksområdet som drev på

denna utveckling. Dock ansågs inte tiden mogen att inleda nya formella

förhandlingar. För att ändå söka avleda det växande trycket att agera

inom GATT, inkallades ett ministermöte i GATT år 1982. Vid detta

antogs ett arbetsprogram, vilket var tänkt att utgöra ett alternativ till de

traditionella rundeförhandlingama. Arbetsprogrammet innefattade flera

områden som senare kom att ingå i Uruguayrundan (bl.a. tjänstehandel).

1982-1986. Ministermötet år 1982 konstaterades snart vara ett

misslyckande. Utan ett politiskt åtagande att verkligen realförhandla, gick

arbetsprogrammet snart i stå. Under tiden fortsatte protektionistiska

tendenser att tillta och bilaterala handelskonflikter blev allt mer

svårbemästrade. Mot den bakgrunden började tanken på en ny

förhandlingsrunda att så småningom få grogrund bland i-ländema.

Liksom i tidigare GATT-förhandlingar var USA den främsta drivkraften

i denna utveckling. I mars 1984 hölls ett informellt ministermöte i

Washington för att diskutera en ny förhandlingsrunda. Detta möte blev

inledningen till en serie informella ministermöten, som först hölls i en

mindre i-landskrets, senare med deltagande av några av de tongivande u-

ländema, och vid vilka planerna på en ny runda tog allt fastare form.

Sverige deltog från ett tidigt skede i denna informella process och stod

bl.a. som värd för ett ministermöte i Stockholm i juni 1985.

Parallellt startade så småningom en förberedelseprocess inom GATT.

Prop. 1994/95:35

Bilaga 1

81

6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 35. Del A

En förberedande kommitté tillsattes inom GATT i november 1985.

Förberedelseprocessen blev komplicerad och kännetecknades av misstro

och konfrontation mellan å ena sidan en växande grupp av länder som

ville få till stånd en ny runda och å den andra en militant u-landsgrupp,

ledd av Indien och Brasilien. Den senare gruppen verkade framför allt

för att undvika en förhandling om de nya områden som särskilt USA

drev, nämligen tjänster, immaterialrätt och investeringsfrågor. I detta

låsta läge kom en informell grupp bestående av ett trettiotal i- och u-

länder (däribland EFTA-länderna) att spela en central roll i uppspelet till

ministermötet i Punta del Este. Inom denna grupp lyckades man

förhandla fram ett utkast till en ministerdeklaration som också till stora

delar kom att accepteras i Punta del Este.

September 1986. Ministermötet i Punta del Este, Uruguay, ägde rum

i slutet av september 1986. Efter en veckas segslitna förhandlingar

enades man om den ministerdeklaration som blev startsignalen och angav

förhandlingsmålsättningarna för Uruguayrundan. Deklarationen

innefattade ett stort antal förhandlingsområden, inklusive de tre nya

förhandlingsfrågor som USA givit högsta prioritet, men med mindre

explicita mandat än vad USA krävt. 105 länder anmälde sig som

deltagare i förhandlingarna, som enligt deklarationen skulle vara slutförda

inom fyra år.

1986- 1987. Hösten 1986 ägnades främst åt förhandlingar om själva

förhandlingsstrukturen, dvs. hur arbetet närmare skulle organiseras. I

januari 1987 fastställdes organisationsplanen. Femton

förhandlingsgrupper upprättades under ledning av TNC (Trade

Negotiations Committee). Tjänsteförhandlingarna fördes inom en separat

förhandlingsgrupp under TNC, (Group on Negotiations and Services -

GNS).

1987- 1988. Substansförhandlingarna inleddes. Förhandlingsarbetet

ägnades i första hand åt grundläggande analyser och fördjupade

positionsbestämningar, upprättande av en databas för tullförhandlingama

etc. och generellt åt att närmare definiera ramarna och metoderna för

förhandlingarna på olika områden. Arbetet gick långsamt på många

områden på grund av djupgående motsättningar, inte minst mellan i- och

u-länder, om såväl angreppssätt som de närmare målsättningarna i olika

frågor. Under år 1988 inriktade arbetet bl.a. på att åstadkomma vissa

delresultat inför den s.k. halvtidsöversyn (”mid-term review”) som var

förutsedd i Punta del Este-deklarationen och som man beslöt hålla i

Montreal i december 1988. Montrealmötet blev delvis ett misslyckande.

Det förhandlingspaket som preliminärt överenskommits, inklusive

marknadsöppningar för tropiska produkter, en preliminär uppgörelse om

tvistlösningsregler och om en handelspolitisk granskning (TPRM)

blockerades av ett antal latinamerikanska länder som inte kunde acceptera

den föreslagna uppläggningen av jordbruksförhandlingarna. Denna första

blockering på grund av jordbruksfrågan kom att följas av flera.

1988- 1989. Efter ytterligare förhandlingar och kompromisser, lyckades

man vid ett TNC-möte på hög tjänstemannanivå i april 1989 komma

överens om paketuppgörelsen från Montrealmötet. Detta innebar att

tullmedgivanden m.m. för tropiska produkter kunde genomföras och att

Prop. 1994/95:35

Bilaga 1

de preliminära överenskommelser som träffats om tvistlösning och TPRM Prop. 1994/95:35

började tillämpas. Halvtidsöversynen innebar i övrigt att Bilaga 1

förhandlingsmålsättningama på de flesta områden ytterligare

preciserades.

1989-1990. Förhandlingarna fortskred men gick trögt på flera av

nyckelområdena. Det nödvändiga samspelet saknades mellan

huvuddeltagama, såväl i fråga om målsättning som metodik på viktiga

förhandlingsområden som jordbruk och marknadstillträde. Beslut fattades

om att hålla det avslutande ministermötet i Bryssel i december 1990. Ju

närmare detta möte kom, desto klarare framstod det att förhandlingarna

inte skulle kunna avslutas vid denna tidpunkt. Därtill var

meningsmotsättningarna alltför stora på viktiga områden och

förhandlingarna helt enkelt inte tillräckligt långt framskridna för att

kunna slutföras. Ändå ansågs det av politiska skäl inte möjligt att ställa

in mötet. En intensiv upptrappning av förhandlingarna skedde

månaderna före Brysselmötet.

Ministermötet i Bryssel den 3-7 december 1990 blev, inte oväntat, ett

misslyckande. Återigen stupade förhandlingarna främst på

jordbruksfrågan. Även om en politisk uppgörelse hade träffats på

jordbruksområdet, hade ytterligare tid krävts för att tekniskt kunna

slutföra förhandlingarna på detta och många andra områden.

GATT:s generaldirektör Dunkel gavs i uppdrag undersöka

möjligheterna att återuppliva förhandlingarna i Geneve.

1991- 1992. Efter konsultationer kunde TNC i februari 1991 anta ett

program för återupptagande av förhandlingarna. Även om det skedde

framsteg under året på flera områden i förhandlingarna förblev

motsättningarna stora på jordbruksområdet, förhandlingsuppläggningen

i fråga om marknadstillträde, tjänstehandelsavtalets utformning m.m.

I ett läge då avgörande frågor fortsatt var blockerade, tog GATT:s

generaldirektör på sig ansvaret, därtill uppmuntrad av ett antal delegater,

att presentera ett förslag till förhandlingsuppgörelse. Detta presenterades

som en paketuppgörelse, att antas i sin helhet eller förkastas.). Förslaget,

den s.k. ”Draft Final Act”, framlades i december 1991 och föregicks av

ytterligare en intensiv förhandlingsperiod.

I januari 1992 möttes TNC för att höra deltagarnas reaktioner på den

föreslagna paketuppgörelsen.

Flertalet länder, däribland Sverige och de nordiska länderna, kunde

acceptera förslaget som en allomfattande kompromisslösning. Det gjorde

däremot inte EG, som på grund av motstånd framför allt från Frankrike,

inte kunde acceptera jordbruksförslaget. Även USA hade svårigheter med

vissa delar av Dunkel-förslaget, men tonade ned dessa med följd att EG

framstod som den part som omöjliggjorde en kompromissuppgörelse.

I detta läge beslöt TNC om att fortsätta förhandlingarna enligt fyra

”spår”, omfattande marknadstillträde, tjänster, en rättslig granskning av

samtliga texter och särskild process under TNC:s ansvar för att behandla

förslag till ändringar av Draft Final Act.

1992- 1993. I den situation som hade uppstått, dvs. att en övervägande

majoritet av deltagarna kunde acceptera Draft Final Act, men däremot 33

inte de två huvuddeltagama USA och EG, kom förhandlingsprocessen i

utestående frågor på ett avgörande sätt att bestämmas av de bilaterala Prop. 1994/95:35

framsteg, eller lika ofta bristen härpå, som gjordes mellan dessa länder. Bilaga 1

Tullförhandlingama och tjänstehandelsförhandlingama fortsatte parallellt

med bilaterala förhandlingskontakter mellan ett stort antal deltagare men

inte heller i dessa kunde göras några avgörande genombrott i avsaknad

av kompromisser mellan USA och EG. Den informella s.k. ”Quad”-

gruppen, i vilken förutom EG och USA även Japan och Kanada ingår,

möttes allt oftare för att söka lösa upp knutar i förhandlingarna, men

oftast med blygsamt resultat. Japan var i dessa sammanhang låst av sin

mycket restriktiva hållning i jordbruksfrågan, framför allt frågan om

importen av ris.

EG:s förhandlingsutrymme begränsades länge av de samtidigt pågående

förhandlingarna i Bryssel om reform av den interna jordbrukspolitiken

(CAP).

När EG i maj 1992 internt kunde enas om CAP-reformen, ledde detta

också till intensifierade bilaterala förhandlingar med USA. Dessa

resulterade i november samma år i en bilateral uppgörelse mellan de två

länderna om justeringar i det föreslagna jordbruksavtalet. Samtidigt

träffades en bilateral uppgörelse om importen av oljeväxter till EG, en

tvist som länge hotat att leda till handelskrig mellan de två parterna.

Den bilaterala uppgörelsen (den s.k. Blair House-överenskommelsen)

ledde också till att förhandlingarna i Geneve kunde multilateraliseras.

Trots intensiva förhandlingar i slutet av år 1992, visade det sig omöjligt

att nå avgörande kompromisser. Efter det att jordbruksfrågan lösts

bilateralt mellan huvudkontrahentema kom tullförhandlingarna att hamna

i fokus och ansträngningarna inriktades nu alltmer på att finna en

kompromiss mellan USA:s prioriterade mål att eliminera tullarna inom

vissa varusektorer och EG:s betoning på horisontella tullsänkningar och

att sänka höga tullar mer än låga.

Vid årsskiftet 1992-93 tvingades man dock konstatera att de nödvändiga

genombrotten saknades och förhandlingarna tycktes driva mot ett osäkert

öde, utan politisk styrning.

Problemen förstärktes i februari 1993 då USA:s förhandlingsmandat

(det s.k. ”fast track”-mandatet) löpte ut. Förhandlingarna fortsatte att

avmattas under de närmast följande månaderna.

Ytterligare problem tillkom i juni samma år då Frankrike tillkännagav

att man krävde vissa justeringar av Blair House-överenskommelsen.

I juli 1993 godkände den amerikanska kongressen president Clintons

begäran om en förlängning av förhandlingsmandatet till den 15 april

1994. För att den interna amerikanska beslutsprocessen skulle kunna

följas, krävde detta att förhandlingarna i Geneve kunde slutföras till den

15 december 1993. Detta kom också att bli riktmärket för slutpunkten i

förhandlingarna.

Ett första steg mot det slutliga genombrottet togs vid de s.k. G7-

ländemas möte i Tokyo i juli 1993. Vid detta tillkännagavs en

paketuppgörelse i tullförhandlingama mellan de deltagande länderna,

vilken dock inte var fullständig.

Peter Sutherlands tillträde som ny generaldirektör för GATT under 84

sommaren 1993 kom också att aktivt bidra till att slutförhandlingen tog

fart. Sutherlands personliga kraftfulla agerande i huvudstäderna liksom Prop. 1994/95:35

i Geneve skapade ökat tryck för att nå en uppgörelse i ett läge då många Bilaga 1

redan dödförklarat Uruguayrundan.

Ett intensivt förhandlingsprogram inleddes i augusti 1993. De

slutgiltiga avgörandena lät dock vänta på sig in i det sista. I Washington

tog kongressbehandlingen av det nordamerikanska frihandelsavtalet

(NAFTA) mycket av Clintonadministrationens uppmärksamhet under

hösten. När kongressen efter hårda förhandlingar godkände NAFTA-

avtalet i november, undanröjdes i praktiken också ett av de sista hindren

för att USA skulle kunna koncentrera sina krafter på att slutföra

förhandlingarna i Uruguayrundan.

Slutförhandlingen, i vilken tull-, tjänstehandels- och

antidumpningsfrågor stod i förgrunden, ägde rum under en veckas tid i

december och kulminerade med en paketuppgörelse den 15 december,

samma dag som förhandlingarna enligt USA:s förhandlingsmandat måste

vara slutförda. På tjänsteområdet nådde man inte ända fram. Deltagarna

tvingades acceptera fortsatta förhandlingar inom de centrala sektorerna

tele-, finans- och sjöfartstjänster.

1994. Vid den avslutande ministerkonferensen i Marrakech i april

1994, undertecknades förhandlingsresultatet under högtidliga former. Vid

mötet fattades också ett antal ministerbeslut bl.a. om upprättande av en

förberedande kommitté för WTO. Det förberedande arbetet, som

inbegriper organisatoriska frågor, budgetfrågor, rättsliga och

institutionella frågor, fortsatta förhandlingar om olösta

tjänstehandelsfrågor m.m. pågår för närvarande i Geneve.

Parallellt med dessa förberedelser, pågår arbetet med nationell

ratificering. Avsikten är att avtalen skall träda i kraft den 1 januari 1995.

En s.k. genomförandekonferens är planerad att hållas i början av

december 1994. Då skall bl.a. tas slutlig ställning till om tillräckligt

många länder ratificerat avtalet för att det skall kunna träda i kraft

planenligt den 1 januari 1995.

1.2 Nordiskt samarbete i Uruguay-rundan

De nordiska länderna har en lång tradition av nära samarbete i GATT-

sammanhang. Både i den s.k. Kennedyrundan 1964-1967 och

Tokyorundan 1973-1979 var detta samarbete mycket framträdande och

värdefullt. Det nordiska samarbetet kom ytterligare att fördjupas i

förhandlingarna i Uruguayrundan. Redan i ett tidigt skede av

förhandlingarna genomfördes en nordisk arbetsfördelning där ansvaret för

nordiskt talesmannaskap, förberedelser och avrapportering från möten

fördelades mellan Norge, Finland och Sverige. Island har också deltagit

i detta samarbete, men har på grund av begränsade egna administrativa

resurser inte haft något eget koordineringsansvar. Danmark, såsom EG-

medlem deltog däremot inte i samarbetet. Genom detta långt drivna

samarbete har de nordiska länderna påtagligt kunnat rationalisera sitt

deltagande i förhandlingarna. Resurser har kunnat frigöras så att Norden

varit representerat i alla förhandlingssammanhang, och kunnat tala med

85

en röst. Detta uppträdande har vunnit stor respekt bland övriga Prop. 1994/95:35

förhandlingsdeltagare och ledde till att Norden som grupp kom att Bilaga 1

betraktas som självskriven deltagare i alla viktigare

förhandlingssammanhang, såväl formella som informella. Det

gemensamma agerandet har givetvis också medfört att nordiska

ståndpunkter fått större tyngd än vad som skulle ha varit fallet om varje

land agerat nationellt. Möjligheten att följa förhandlingarna på alla

fronter och bidra med konkreta förslag har naturligtvis också ökat

betydligt genom det samfällda nordiska agerandet. Alternativet hade varit

att antingen avsätta betydligt större nationella resurser för

förhandlingarna, eller att väsentligt sänka ambitionsnivån. Sverige

företrädde de nordiska länderna på områdena marknadstillträde,

förhandlingarna om vissa GATT-artiklar, handelsrelaterade

investeringsåtgärder (TRIMs), kontroll före skeppning (PSI),

ursprungsregler, tullvärde, tjänstehandel, statlig upphandling, flygindustri

och i förhandlingarna om WTO.

1.3 U-länderna i Uruguayrundan

Uruguayrundan har inneburit ett tydligt trendbrott när det gäller u-

ländernas deltagande i GATT-samarbetet och klart visat att u-ländema

utgör en i många avseenden alltmer heterogen grupp av stater. Till

skillnad från vad som blev fallet i Uruguayrundan, har u-ländema i

tidigare förhandlingar främst inriktat sig på att utverka särbehandling och

undantag från regelverket. Även om också förhandlingarna i

Uruguayrundan till en början visade liknande tendenser och präglades av

hårda konfrontationer mellan i-länder och vissa grupper av u-länder, kom

förhandlingsklimatet successivt att bli allt mer konstruktivt. Ett stort antal

u-länder kom så småningom att aktivt delta i förhandlingarna med egna

konstruktiva bidrag både t.ex. i marknadstillträdesförhandlingama och i

förhandlingarna om regelverket.

En viktig erfarenhet från Uruguayrundan är också att det tidigare

gruppvisa agerandet i princip upphört. I Tokyorundan förhandlade u-

ländema mestadels gemensamt för att utverka en så långtgående

särbehandling som möjligt.

Som ovan nämnts startade Uruguayrundans förhandlingar i ett

konfrontatoriskt klimat. En militant grupp av u-länder, ledd av Indien

och Brasilien, sökte i det längsta förhindra, om inte att förhandlingarna

inleddes, så åtminstone att de nya förhandlingsområdena skulle tas med.

Denna linje fick dock begränsat stöd av andra u-länder. En majoritet av

dessa gjorde i stället gemensam sak med den grupp av moderata länder

som förhandlade fram de avgörande kompromisserna för att

Uruguayrundan skulle kunna komma till stånd.

Uppluckringen i Uruguayrundan av nord/syd-tänkandet och det

gruppvisa agerandet illustreras också av u-landsdeltagandet i de många

informella konstallationer som bildades under förhandlingarna, i vilka

både i- och u-länder drev likartade intressen. Ett belysande exempel är

den s.k. Caims-gruppen, som består av fjorton jordbruksexporterande i-

och u-länder och som under förhandlingarna fungerat som Prop. 1994/95:35

intressesammanslutning och påtryckargrupp för en långtgående Bilaga 1

liberalisering av den internationella jordbrukshandeln. U-länder har i

olika grupperingar också gjort gemensam sak med mindre och medelstora

i-länder för att driva vissa intresseinriktningar i olika delar av

förhandlingarna rörande regelverket, t.ex. på områden som tjänstehandel,

antidumpning m.m.

Den alltmer konstruktiva inställning som intogs av u-ländema i

förhandlingarna speglar den snabba ekonomiska utveckling som ägt rum

i flera u-landsregioner och den genomgripande omläggning och

liberalisering av handelspolitiken som skett under den tid Uruguayrundan

pågått. Det senare fick också ett påtagligt genomslag i u-ländernas egna

medgivanden, särskilt på marknadstillträdesområdet.

Handelsliberaliseringen medför avsevärda samhällsekonomiska vinster för

dessa länder och underlättar deras exportsatsningar.

I många av de viktigare u-ländema har tullarna sänkts till

genomsnittsnivåer om 15-20% från tidigare i många fall prohibitiva

nivåer. I Uruguayrundan har u-ländema för första gången i GATT:s

historia bundit sina tullar i betydande grad. På industrivaruområdet har

u-länderna nu ökat graden av tullbindningar till drygt 60% från att ha

legat på endast omkring 20% före Uruguayrundan. Flera u-länder, bl.a.

de latinamerikanska, har bundit sina tullar till 100%. Även om det i

allmänhet rör sig om s.k. takbindningar, dvs. bindningar på en högre

nivå än de tullar som utgår i praktiken, innebär resultatet av

marknadstillträdesförhandlingama att u-ländema nu påtagit sig väsentligt

ökade förpliktelser på ett område där man tidigare haft mycket stor

handlingsfrihet.

På många andra sätt leder resultatet av Uruguayrundan till en närmare

integrering av u-ländema i det multilaterala regelverket. Genom

anslutning till WTO kommer u-ländema att omfattas av uppföranderegler

på många områden som man hittills kunnat stå utanför. Det gäller inte

minst Tokyorundans uppförandekoder på det icke-tarifFära området

(tekniska handelshinder-TBT, antidumpning, subventioner, tullvärde,

importlicenser) som hittills haft begränsad anslutning av u-länder, men

som genom införlivandet i WTO blir gällande för alla WTO-medlemmar.

Även på de nya områden som införlivas i WTO - tjänster,

immaterialrätt och investeringsåtgärder - har det varit ett starkt intresse

i förhandlingarna från i-ländernas sida att förmå u-ländema att acceptera

multilaterala regler och discipliner. Behovet härav har framstått särskilt

tydligt på ett område som immaterialrätt där en stor del av de

handelsrelaterade problem som förhandlingarna sökt lösa just gällt

piratkopiering, patentintrång etc. i olika u-länder. Men det rör sig ändå

inte om ensidiga eftergifter av u-ländema. Insikten har efter hand vuxit

om att ett starkt nationellt immaterialrättsligt skydd också är väsentligt

för att kunna attrahera utländska investeringar. Införlivandet i WTO-

regelverket innebär också bättre möjligheter att försvara nationella

intressen i tvister.

Även om förhandlingarna således på många sätt syftat till närmare §7

integration av u-ländema i GATT/WTO-regelverket har särbehandling i

olika former medgivits för att underlätta denna anpassning. Som närmare

framgått av redovisningen i avsnitt 5 i propositionen har detta skett på

många olika sätt. Förutom olika åtgärder för att underlätta u-ländemas

anpassning till WTO:s regelverk, som t.ex. längre övergångstider och

infasningsmöjligheter, har det ställts betydligt mindre långtgående krav

i fråga om u-ländernas medgivanden i förhandlingarna om

marknadstillträde, både på industrivarusidan och på jordbruksområdet,

jämfört med vad som varit fallet för i-ländemas vidkommande. De minst

utvecklade länderna har liksom i tidigare GATT-förhandlingar medgivits

långtgående särbehandling, bl.a. med stöd av ett särskilt ministerbeslut,

som berörts i avsnitt 5.21 i propositionen.

Även i tjänsteförhandlingarna har u-länderna generellt sett gjort mindre

långtgående åtaganden inom olika tjänstesektorer än i-ländema.

Vad gäller u-ländemas egen export, bör resultaten av Uruguayrundan

genom konjunkturstödjande dynamiska effekter kunna bidra till ökad

efterfrågan på råvaror. Dessa dynamiska effekter förstärks av de viktiga

marknadsöppningar som tullförhandlingarna lett till. Även om många u-

länder fortfarande har sina största exportintressen inom jordbruks- och

teko-områdena, finns också betydande exportintressen på

industrivaruområdet i övrigt, där betydelsefulla marknadsöppningar nu

kommit till stånd. Resultatet av tullförhandlingama i Uruguayrundan

innebär att tullarna sänks för huvuddelen av i-ländemas import från u-

länderna och att andelen av denna import som blir helt tullfri på mest

gynnad nationsbasis (MGN) ökar från 22% till 45% i genomsnitt.

GATT-sekreteriatet har visserligen beräknat att i-ländemas

handelsvägda genomsnittstull efter Uruguayrundan är något högre

gentemot u-länder än mot i-ländema. Detta beror på att tullarna för vissa

viktiga u-landsprodukter som teko, skor, fisk och fiskeprodukter sänks

mindre än genomsnittligt i rundan. I sammanhanget bör dock beaktas de

kompenserande effekterna av att kvoter och andra handelshinder

avskaffas eller minskas på teko- och jordbruksområdena.

Dessutom bör erinras om att u-ländema redan åtnjuter omfattande

tullpreferenser enligt det allmänna systemet för u-landspreferenser (GSP)

eller andra preferensarrangemang i i-ländema, ofta med särskilt

gynnsamma villkor för de minst utvecklade länderna (MUL). Även om

dessa förmåner formellt sett urholkas av tullsänkningarna på MGN-basis

i Uruguayrundan, uppvägs detta av den ökade stabilitet i handelsvillkoren

som kontraktsenligt bundna tullar ger.

Jordbruksavtalet bäddar genom begränsning av stöd och

exportsubventioner för en mer rättvis konkurrens mellan i- och u-

landsbönder. Tullsänkningarna om genomsnittligt 36% och åtaganden om

att garantera ett marknadstillträde motsvarande minst 3 %, sedemera 5 %,

av den inhemska konsumtionen ger ökade exportmöjligheter. Särskilda

åtaganden har gjorts beträffande tropiska produkter, där i-landstullama

sänks med i genomsnitt 42%. Dessa sänkningar sattes till större delen i

kraft redan under år 1989. Även om jordbruksavtalet på sikt förväntas

leda till ökade världsmarknadspriser på livsmedel, bör det faktum att

dumpningen av i-ländemas överskottsproduktion begränsas, leda till

bättre förutsättningar för att bygga upp den inhemska jordbrukssektorn.

Prop. 1994/95:35

Bilaga 1

88

Det begränsar också risken för att effektiva u-landsproducenter Prop. 1994/95:35

konkurreras ut på sina närmarknader på grund av europeiska eller Bilaga 1

amerikanska exportsubventioner.

Teko-export utgör drygt 20 procent av den totala u-landsexporten. Det

faktum att i-ländema nu gått med på att avveckla importrestriktionerna

inom denna sektor, om än på tio år, är därför av stor betydelse. Detta

kompletteras med en sänkning av teko-tullama i i-ländema med i

genomsnitt 20%.

Tjänstehandel och tjänsteexport är snabbt växande också i många u-

länder. För dryga hälften av u-landsdeltagama svarar tjänstehandeln för

mer än 20% av exportintäkterna. Det faktum att även denna sektor nu

omfattas av det multilaterala regelverket har därför sitt intresse även för

många u-länder, särskilt vad gäller arbets- och kunskapsintensiva

områden som data, byggnadstjänster och turism, inom vilka viktiga

åtaganden gjorts i förhandlingarna.

U-landsreaktionerna på slutresultatet av förhandlingarna har varit

övervägande positiva. Man har framför allt tagit fasta på att det genom

WTO nu tillskapas ett starkare multilateralt regelverk som ger mindre

handelsnationer bättre förutsättningar att försvara sina intressen i

relationerna med ekonomiskt starkare handelspartners bl.a. genom ett

effektivare system för tvistlösning.

Kritiken har varit begränsad och främst inriktats på att resultatet av

marknadstillträdesförhandlingarna i vissa fall inte ansetts tillräckligt

långtgående eller att t.ex. avvecklingen av teko-restriktionema utsträckts

över alltför lång tid.

De fattigaste länderna som är nettoimportörer av livsmedel utgör en

grupp som riskerar att drabbas negativt av höjda livsmedelspriser, som

kan bli följd av jordbruksavtalet. Som framgår av redovisningen i avsnitt

5.5 i propositionen har detta erkänts i ett särskilt ministerbeslut. Detta

anvisar också åtgärder för att begränsa sådana eventuella negativa

effekter, t.ex. genom livsmedelsbistånd och bistånd genom Världsbanken

och IMF.

De positiva omdömena om förhandlingsresultatet dominerar dock och

det finns ett påtagligt intresse bland u-ländema att bli medlemmar i den

nya Världshandelsorganisationen. Realistiskt bör man dock inte räkna

med att alla u-länder som för närvarande är avtalsslutande parter i GATT

kommer att kunna ansluta sig till WTO redan från den 1 januari 1995.

I många fall, särskilt när det gäller de minst utvecklade länderna, lär det

komma att ställas krav på omfattande teknisk rådgivning för att

möjliggöra en anpassning till det nya regelverket.

1.4 Miljöaspekter i Uruguayrundan

Miljöfrågorna har med all rätt fått en alltmer framträdande plats på den

nationella och den internationella dagordningen, och behovet av snabba

och omfattande lösningar på miljöområdet är ofta pressande. Miljöfrågor

som sådana har dock inte funnits med som något särskilt

förhandlingsområde i Uruguayrundan. När förhandlingsmandatet

89

fastställdes i Punta del Este 1986 fanns inte samma starka förespråkare

för miljöintressena som i dag. Röster höjdes visserligen under

förhandlingarnas gång för att miljöfrågor skulle inkluderas i den

pågående rundan. Förhandlingsparterna var dock eniga om att det snarast

skulle ha varit kontraproduktivt att under pågående runda försöka föra in

en förhandling om regler för handel och miljö. Man ansåg att detta skulle

ha blockerat ett avslutande av rundan under överskådlig framtid.

Trots att de miljörelaterade handelsfrågoma inte funnits med som något

förhandlingsområde, avspeglar dock förhandlingsresultatet på flera

områden att hänsyn tagits till miljöaspekter. Det främsta exemplet är

ingressen till avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen. I

denna sägs att medlemmarna skall "medge ett optimalt utnyttjande av

världens resurser i enlighet med målsättningen om hållbar utveckling, i

syfte att både skydda och bevara miljön och ge ökade möjligheter för

detta på sätt som är förenligt med medlemmarnas respektive behov och

intressen vid skilda nivåer av ekonomisk utveckling”. Främjandet av en

hållbar utveckling görs härmed till ett riktmärke för den nya organisation

som kommer att stå för hanteringen av samtliga avtal som slutits i

Uruguayrundan.

Uruguayrundan innefattade totalt femton förhandlingsområden och de

ändringar i regelverket som dessa resulterat i kan i och för sig tänkas få

effekter även på miljöområdet. De förhandlingsområden som närmast

berör miljöaspekter är bl.a. avtalet om tekniska handelshinder (TBT) och

avtalet om sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS). Båda avtalen

erkänner uttryckligen medlemmarnas rätt att vidta de åtgärder de anser

nödvändiga för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa

eller miljön. Detta skall dock ske på ett sätt som inte diskriminerar

gentemot eller mellan medlemmarna samt på det sätt som är minst

handelsstörande. För första gången i GATT:s regelverk tillåts också

handelsåtgärder baserade på processer eller produktionsmetoder som

påverkar en varas egenskaper. Detta är ett viktigt steg framåt från

miljösynpunkt, då tidigare enbart åtgärder baserade på produktens

innehåll varit tillåtna. Som exempel kan nämnas att krav på

värmebehandling av timmer nu blir helt legalt som importrestriktion. I

SPS-avtalet hänvisas till internationella normer eller standarder på det

sanitära och fysosanitära området. Dessa sätter emellertid inte något tak

för vilka gränsvärden det enskilda landet kan tillämpa för sin import.

Medlemmarna är fria att tillämpa strängare gränsvärden om dessa

grundar sig på ett vetenskapligt underlag och enhetliga

riskvärderingsprinciper. Avsikten med dessa krav är att säkerställa att

högre gränsvärden inte används som förtäckta handelshinder. I SPS-

avtalet fastställs också att paneler tillsatta för att lösa tvister inom avtalet

skall kunna söka råd från vetenskaplig expertis.

Jordbruksavtalet är också högst relevant ur miljösynvinkel. En del av

de hittillsvarande stödformerna till jordbruket (främst i i-länder) är

utformade så att de driver fram en mycket intensiv produktion. Det har

lönat sig att med hjälp av gödnings- och bekämpningsmedel åstadkomma

en så stor produktion som möjligt. Uruguay rundans jordbruksreform

innebär att det för första gången skapats internationella regler för

Prop. 1994/95:35

Bilaga 1

90

begränsning av de mest produktionsdrivande stödformerna. Denna typ av Prop. 1994/95:35

intensiva jordbruk blir därmed inte längre lika lönsam. Omläggning till Bilaga 1

mer extensiv och miljövänlig odling uppmuntras. Så är t.ex. stöd

kopplade till miljö- eller naturvårdsprogram undantagna från åtaganden

om stödreducering.

Avtalet om handelsrelaterade immaterialrätter (TRIPs) har kritiserats

av flera miljö- och u-landsorganisationer. Kritiken har framför allt gällt

huruvida patent skall kunna beviljas för växter och djur och andra typer

av liv. En sådan rätt skulle bl.a. påverka u-landsbönders rätt till

utveckling av sitt eget utsäde. I TRIPs-avtalet föreskrivs emellertid

uttryckligen att parter till avtalet har rätt att undanta växter och djur samt

biologiska förfaranden för framställning av växter och djur från

patenteringsskyldighet. På den positiva sidan kan också framhållas att det

stärkta rättsliga skydd för uppfinningar och teknologi som avtalet

innebär, bör öka möjligheterna för alla länder att få tillgång till bl.a. ny

miljövänlig teknologi.

Andra områden som uppmärksammats och kritiserats av miljörörelsen

är Världshandelsorganisationen (WTO) som sådan och bristen på insyn

i tvistlösningsförfarandet. Kritik har riktats mot WTO för påstådd

överstatlighet. Detta bygger dock i mångt och mycket på

missuppfattningar om syftena med det multilaterala handelssamarbetet.

WTO kommer inte att få någon högre grad av överstatlighet än

nuvarande GATT och beslut kommer också fortsättningsvis fattas med

enhällighet. När det gäller den påtalade bristen på insyn i

tvistlösningssystemet innebär WTO i sig ingen förändring jämfört med

tidigare regler. Det bör här framhållas att tvistlösningspanelemas uppgift

enbart är att yttra sig över huruvida en part i en tvist brutit mot det

handelspolitiska regelverket eller ej, inte att uttala sig om olika

miljöåtgärders berättigande. Panelmedlemmarna behöver därför inte

själva ha miljökompetens. Skulle de emellertid känna att de behöver

vägledning i en tvist finns möjlighet för dem att knyta en expertgrupp till

sig. Att det inte finns möjlighet för enskilda intresseorganisationer eller

andra utomstående att närvara som observatörer vid

tvistlösningsförfaranden hänger samman med att tvistlösningsförfarandet

ofta har som mål att uppnå en förlikning mellan de tvistande parterna. I

slutändan innebär detta många gånger en form av förhandling om hur

balansen mellan de inblandade parternas medgivanden och åtaganden

skall upprätthållas. I denna ofta känsliga process måste av naturliga skäl

insynsmöjligheterna för utomstående begränsas. Det kan tilläggas att inte

heller medlemsländer som inte är parter i tvisten har tillträde till denna

del av förfarandet. I den mån enskilda intresseorganisationer vill försöka

påverka ett tvistlösningsförfarande, kan detta ske via hänvändelser till

respektive nationella regeringar.

Slutsatsen är således att Uruguayrundan inte innebär något som kan

tolkas som försämringar ur miljösynpunkt jämfört med de regler som

gällt hittills. GATT:s artikel XX kvarstår oförändrad och ger enskilda

länder samma möjligheter som tidigare att införa handelsrestriktioner, då

sådana anses nödvändiga för att skydda människors, djurs eller växtems 91

liv eller hälsa. Avtalen i övrigt ger också medlemmarna stor frihet att

införa miljöregler, så länge dessa uppfyller kraven på icke- Prop. 1994/95:35

diskriminering, dvs. behandlar alla medlemmar lika, och så länge samma Bilaga 1

regler gäller för importerade och inhemska produkter (s.k. nationell

behandling).

Ser man mer generellt på effekterna av Uruguayrundan är

förhoppningen att den liberalisering av världshandeln som denna innebär,

skall leda till ett ökat handelsutbyte mellan världens nationer och stärkt

ekonomisk tillväxt. En förbättrad ekonomisk tillväxt bör i sin tur

innebära att möjligheterna ökar för att avsätta resurser för

miljövårdsinsatser. Genom handelsliberalisering utnyttjas komparativa

fördelar på den internationella marknaden. Detta leder till att

produktionen i ökad utsträckning äger rum där förutsättningarna är bäst.

Den ökade konkurrensen innebär också ett effektivare utnyttjande av

världens resurser. Konsekvenserna av en avskärmning från internationell

konkurrens genom handelshinder eller på annat sätt, har i många länder

varit förödande. Detta gäller inte bara för den ekonomiska tillväxten,

utan också för miljön genom att föråldrade, mycket energislösande

produktionsmetoder konserverats. Speciellt tydligt har detta visat sig i

förhållandena i de gamla statshandelsländerna.

Det finns emellertid ett stort behov av att se över relationen mellan

handels- och miljöregler. Det är angeläget att dessa två politikområden

samverkar i strävan att uppnå hållbar utveckling. Sverige tog därför

redan för flera år sedan initiativ till diskussion och konkret arbete

rörande handel och miljö i arbetsgrupper i såväl GATT som OECD.

Sverige är nordisk talesman för handel och miljö i GATT. Från svensk

sida eftersträvas klarare regler beträffande åtgärder för att skydda den

globala miljön. En utgångspunkt är härvidlag att globala miljöproblem

bör lösas genom multilateralt samarbete. Det är viktigt att det i

GATT/WTO bereds utrymme för åtgärder som överenskommits inom

ramen för internationella miljökonventioner. Åtgärder som vidtas av ett

enskilt land och som inte har stöd i globala överenskommelser

(unilaterala åtgärder) har i regel begränsad effekt på globala

miljöproblem. Det finns också stor risk för att sådana åtgärder utnyttjas

i protektionistiska syften.

Vid ministermötet i Marrakech i april i år beslutades om att upprätta

en speciell miljökommitté i GATT/WTO och ett arbetsprogram för denna

antogs. U-ländema har varit och är skeptiska till hela handel- och

miljöprocessen. Arbetsprogrammet är därför upplagt så att det inrymmer

punkter av intresse för såväl i- som u-länder. Frågan om internationella

miljökonventioner finns med, liksom bl.a. olika miljöreglers effekter på

möjligheterna till marknadstillträde och märknings- och

förpackningsfrågor. Arbetsprogrammet är tillfredsställande ur svensk

synvinkel.

92

Underbilaga

20 September 1986

Prop. 1994/95:35

Bilaga 1

Multilateral Trade Negotiations

The Uruguay Round

MINISTERIAL DECLARATION ON THE

URUGUAY ROUND

Ministers, meeting on the occasion of the Special Session of the

CONTRACTING PARTIES at Punta del Este, have decided to launch

Multilateral Trade Negotiations (The Uruguay Round). To this end, they

have adopted the following Declaration. The Multilateral Trade

Negotiations will be open to the participation of countries as indicated in

Parts I and II of this Declaration. A Trade Negotiations Committee is

established to carry out the negotiations. The Trade Negotiations

Committee shall hold its first meeting not later than 31 October 1986.

It shall meet as appropriate at Ministerial level. The Multilateral Trade

Negotiations will be concluded within four years.

PART I

NEGOTIATIONS ON TRADE IN GOODS

The CONTRACTING PARTIES meeting at Ministerial level

DETERMINED to halt and reverse protectionism and to remove

distortions to trade

DETERMINED also to preserve the basic principles and to further the

objectives of the GATT

DETERMINED also to develop a more open, viable and durable

multilateral trading system

CONVINCED that such action would promote growth and development

93

MINDFUL of the negative effects of prolonged financial and monetary

instability in the world economy, the indebtedness of a large number of

less-developed contracting parties, and considering the linkage between

trade, money, finance and development

DECIDE to enter into Multilateral Trade Negotiations on trade ingoods

within the framework and under the aegis of the General Agreement on

Tariffs and Trade.

Prop. 1994/95:35

Bilaga 1

A. OBJECTIVES

Negotiations shall aim to:

(i) bring about further liberalization and expansion of world trade to

the benefit of all countries, especially less-developed contracting

parties, including the improvement of access to markets by the

reduction and elimination of tariffs, quantitative restrictions and

other non-tariff measures and obstacles;

(ii) strengthen the röle of GATT, improve the multilateral trading

system based on the principles and rules of the GATT and bring

about a wider coverage of world trade under agreed, effective and

enforceable multilateral disciplines;

(iii) increase the respons i veness of the GATT system to the evolving

intemational economic environment, through facilitating necessary

structural adjustment, enhancing the relationship of the GATT with

the relevant intemational organizations and taking account of

changes in trade pattems and prospects, including the growing

importance of trade in high technology products, serious difficulties

in commodity markets and the importance of an improved trading

environment providing, inter alia. for the ability of indebted

countries to meet their financial obligations;

(iv) foster concurrent co-operative action at the national and

intemational levels to strengthen the inter-relationship between

trade policies and other economic policies affecting growth and

development, and to contribute towards continued, effective and

determined efforts to improve the functioning of the intemational

monetary system and the flow of financial and real investment

resources to developing countries.

94

B. GENERAL PRINCIPLES GOVERNING NEGOTIATIONS

Prop. 1994/95:35

Bilaga 1

(i) Negotiations shall be conducted in a transparent manner, and

consistent with the objectives and commitments agreed in this

Declaration and with the principles of the General Agreement in

order to ensure mutual advantage and increased benefits to all

participants.

(ii) The launching, the conduct and the implementation of the outcome

of the negotiations shall be treated as parts of a single undertaking.

However, agreements reached at an early stage may be

implemented on a provisional or a definitive basis by agreement

prior to the formal conclusion of the negotiations. Early

agreements shall be taken into account in assessing the overall

balance of the negotiations.

(iii) Balanced concessions should be sought within broad trading

areas and subjects to be negotiated in order to avoid unwarranted

cross-sectoral demands.

(iv) The CONTRACTING PARTIES agree that the principle of

differential and more favourable treatment embodied in Part IV and

other relevant provisions of the General Agreement and in the

Decision of the CONTRACTING PARTIES of 28 November 1979

on Differential and More Favourable Treatment, Reciprocity and

Fuller Participation of Developing Countries applies to the

negotiations. In the implementation of standstill and rollback,

particular care should be given to avoiding disruptive effects on the

trade of less-developed contracting parties.

(v) The developed countries do not expect reciprocity for commitments

made by them in trade negotiations to reduce or remove tariffs and

other barriers to the trade of developing countries, i.e. the

developed countries do not expect the developing countries, in the

course of trade negotiations, to make contributions which are

inconsistent with their individual development, financial and trade

needs. Developed contracting parties shall therefore not seek,

neither shall less-developed contracting parties be required to

make, concessions that are inconsistent with the latter’s

development, financial and trade needs.

(vi) Less-developed contracting parties expect that their capacity to

make contributions or negotiated concessions or take other

mutually agreed action under the provisions and procedures of the

General Agreement would improve with the progressive

development of their economies and improvement in their trade

situation and they would accordingly expect to participate more

fully in the framework of rights and obligations under the General

Agreement.

95

(vii) Special attention shall be given to the particular situation and

problems of the least-developed countries and to the need to

encourage positive measures to facilitate expansion of their trading

opportunities. Expeditious implementation of the relevant

provisions of the 1982 Ministerial Declaration conceming the least-

developed countries shall also be given appropriate attention.

C. STANDSTILL AND ROLLBACK

Commencing immediately and continuing until the formal completion

of the negotiations, each participant agrees to apply the following

commitments:

Standstill

(i) not to take any trade restrictive or distorting measure inconsistent

with the provisions of the General Agreement or the Instruments

negotiated within the framework of GATT or under its auspices;

(ii) not to take any trade restrictive or distorting measure in the

legitimate exercise of its GATT rights, that would go beyond that

which is necessary to remedy specific situations, as provided for

in the General Agreement and the Instruments referred to in (i)

above;

(iii) not to take any trade measures in such a manner as to improve its

negotiating positions;

Rollback

(i) that all trade restrictive or distorting measures inconsistent with the

provisions of the General Agreement or Instruments negotiated

within the framework of GATT or under its auspices, shall be

phased out or brought into conformity within an agreed timeframe

not later than by the date of the formal completion of the

negotiations, taking into account multilateral agreements,

undertakings and understandings, including strengthened rules and

disciplines, reached in pursuance of the Objectives of the

Negotiations;

(ii) there shall be progressive implementation of this commitment on

an equitable basis in consultations among participants concemed,

including all affected participants. This commitment shall take

account of the concems expressed by any participant about

measures directly affecting its trade interests;

Prop. 1994/95:35

Bilaga 1

96

(iii) there shall be no GATT concessions requested for the elimination Prop. 1994/95:35

of these measures. Bilaga 1

Surveillance of standstill and rollback

Each participant agrees that the implementation of these commitments

on standstill and rollback shall be subject to multilateral surveillance so

as to ensure that these commitments are being met. The Trade

Negotiations Committee will decide on the appropriate mechanisms to

carry out the surveillance, including periodic reviews and evaluations.

Any participant may bring to the attention of the appropriate surveillance

mechanism any actions or omissions it believes to be relevant to the

fulfilment of these commitments. These notifications should be

addressed to the GATT secretariat which may also provide further

relevant information.

D. SUBJECTS FOR NEGOTIATION

Tariffs

Negotiations shall aim, by appropriate methods, to reduce or, as

appropriate, eliminate tariffs including the reduction or elimination of

high tariffs and tariff escalation. Emphasis shall be given to the

expansion of the scope of tariff concessions among all participants.

Non-tariff measures

Negotiations shall aim to reduce or eliminate non-tariff measures,

including quantitative restrictions, without prejudice to any action to be

taken in fulfilment of the rollback commitments.

Tropical Products

Negotiations shall aim at the fullest liberalization of trade in tropical

products, including in their processed and semi-processed forms and shall

cover both tariff and all non-tariff measures affecting trade in these

products.

The CONTRACTING PARTIES recognize the importance of trade in

tropical products to a large number of less-developed contracting parties

and agree that negotiations in this area shall receive special attention,

including the timing of the negotiations and the implementation of the

results as provided for in B(ii).

7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 35. Del A

Natural resource-based products

Negotiations shall aim to achieve the fullest liberalization of trade in

natural resource-based products, including in their processed and semi-

processed forms. The negotiations shall aim to reduce or eliminate tariff

and non-tariff measures, including tariff escalation.

Textiles and clothing

Negotiations in the area of textiles and clothing shall aim to formulate

modalities that would permit the eventual integration of this sector into

GATT on the basis of strengthened GATT rules and disciplines, thereby

also contributing to the objective of further liberalization of trade.

Agriculture

The CONTRACTING PARTIES agree that there is an urgent need to

bring more discipline and predictability to world agricultural trade by

correcting and preventing restrictions and distortions including those

related to structural surpluses so as to reduce the uncertainty, imbalances

and instability in world agricultural markets.

Negotiations shall aim to achieve greater liberalization of trade in

agriculture and bring all measures affecting import access and export

competition under strengthened and more operationally effective GATT

rules and disciplines, taking into account the general principles goveming

the negotiations, by:

(i) improving market access through, inter alia. the reduction of

import barriers;

(ii) improving the competitive environment by increasing discipline on

the use of all direct and indirect subsidies and other measures

affecting directly or indirectly agricultural trade, including the

phased reduction of their negative effects and dealing with their

causes;

(iii) minimizing the adverse effects that sanitary and phytosanitary

regulations and barriers can have on trade in agriculture, taking

into account the relevant intemational agreements.

In order to achieve the above objectives, the negotiating group having

primary responsibility for all aspects of agriculture will use the

Recommendations adopted by the CONTRACTING PARTIES at their

Fortieth Session, which were developed in accordance with the GATT

1982 Ministerial Work Programme, and take account of the approaches

suggested in the work of the Committee on Trade in Agriculture without

prejudice to other alternatives that might achieve the objectives of the

negotiations.

Prop. 1994/95:35

Bilaga 1

98

GATT Artides

Participants shall review existing GATT Artides, provisions and

disciplines as requested by interested contracting parties, and, as

appropriate, undertake negotiations.

Safeguards

(i) A comprehensive agreement on safeguards is of particular

importance to the strengthening of the GATT system and to

progress in the Multilateral Trade Negotiations.

(ii) The agreement on safeguards:

- shall be based on the basic principles of the General Agreement;

- shall contain, inter alia. the following elements: transparency,

coverage, objective criteria for action including the concept of

serious injury or threat thereof, temporary nature, degressivity and

structural adjustment, compensation and retaliation, notification,

consultation, multilateral surveillance and dispute settlement; and

- shall clarify and reinforce the disciplines of the General Agreement

and should apply to all contracting parties.

MTN Agreements and Arrangements

Negotiations shall aim to improve, clarify, or expand, as appropriate,

Agreements and Arrangements negotiated in the Tokyo Round of

Multilateral Negotiations.

Subsidies and countervailing measures

Negotiations on subsidies and countervailing measures shall be based

on a review of Artides VI and XVI and the MTN Agreement on

subsidies and countervailing measures with the objective of improving

GATT disciplines relating to all subsidies and countervailing measures

that affect intemational trade. A negotiating group will be established to

deal with these issues.

Dispute settlement

In order to ensure prompt and effective resolution of disputes to the

benefit of all contracting parties, negotiations shall aim to improve and

strengthen the rules and the procedures of the dispute settlement process,

while recognizing the contribution that would be made by more effective

and enforceable GATT rules and disciplines. Negotiations shall include

the development of adequate arrangements for overseeing and monitoring

of the procedures that would facilitate compliance with adopted

Prop. 1994/95:35

Bilaga 1

99

recommendations.

Trade-related aspects of intellectual property rights. including trade in

counterfeit goods

Prop. 1994/95:35

Bilaga 1

In order to reduce the distortions and impediments to intemational

trade, and taking into account the need to promote effective and adequate

protection of intellectual property rights, and to ensure that measures and

procedures to enforce intellectual property rights do not themselves

become barriers to legitimate trade, the negotiations shall aim to clarify

GATT provisions and elaborate as appropriate new rules and disciplines.

Negotiations shall aim to develop a multilateral framework of

principles, rules and disciplines dealing with intemational trade in

counterfeit goods, taking into account work already undertaken in the

GATT.

These negotiations shall be without prejudice to other complementary

initiatives that may be taken in the World Intellectual Property

Organization and elsewhere to deal with these matters.

Trade-related investment measures

Following an examination of the operation of GATT Artides related

to the trade restrictive and distorting effects of investment measures,

negotiations should elaborate, as appropriate, further provisions that may

be necessary to avoid such adverse effects on trade.

E. FUNCTIONING OF THE GATT SYSTEM

Negotiations shall aim to develop understandings and arrangements:

(i) to enhance the surveillance in the GATT to enable regular

monitoring of trade policies and practices of contracting parties and

their impact on the functioning of the multilateral trading system;

(ii) to improve the overall effectiveness and decision-making of the

GATT as an institution, including, inter alja, through involvement

of Ministers;

(iii) to increase the contribution of the GATT to achieving greater

coherence in global economic policy-making through strengthening

its relationship with other intemational organizations responsible

for monetary and financial matters.

100

F. PARTICIPATION

Prop. 1994/95:35

Bilaga 1

(a) Negotiations will be open to:

(i) all contracting parties,

(ii) countries having acceded provisionally,

(iii) countries applying the GATT on a de facto basis having

announced, not later than 30 April 1987, their intention to accede

to the GATT and to participate in the negotiations,

(iv) countries that have already informed the CONTRACTING

PARTIES, at a regular meeting of the Council of Representatives,

of their intention to negotiate the terms of their membership as a

contracting party, and

(v) developing countries that have, by 30 April 1987, initiated

procedures for accession to the GATT, with the intention of

negotiating the terms of their accession during the course of the

negotiations.

(b) Participation in negotiations relating to the amendment or application

of GATT provisions or the negotiation of new provisions will,

however, be open only to contracting parties.

G. ORGANIZATION OF THE NEGOTIATIONS

A Group of Negotiations on Goods (GNG) is established to carry out

the programme of negotiations contained in this Part of the Declaration.

The GNG shall, inter alia:

(i)

elaborate and put into effect detailed trade negotiating plans prior

to 19 December 1986;

(ii)

designate the appropriate mechanism for surveillance of

commitments to standstill and rollback;

(iii)

establish negotiating groups as required. Because of the

interrelationship of some issues and taking fully into account the

general principles goveming the negotiations as stated in B(iii)

above it is recognized that aspects of one issue may be discussed

in more than one negotiating group. Therefore each negotiating

group should as required take into account relevant aspects

emerging in other groups;

101

(iv) also decide upon inclusion of additional subject matters in the

negotiations;

(v) co-ordinate the work of the negotiating group and supervise the

progress of the negotiations. As a guideline not more than two

negotiating groups should meet at the same time;

(vi) the GNG shall report to the Trade Negotiations Committee.

In order to ensure effective application of differential and more

favourable treatment the GNG shall, before the formal completion of the

negotiations, conduct an evaluation of the results attained therein in

terms of the Objectives and the General Principles Governing

Negotiations as set out in the Declaration, taking into account all issues

of interest to less-developed contracting parties.

Prop. 1994/95:35

Bilaga 1

PART II

NEGOTIATIONS ON TRADE IN SERVICES

Ministers also decide, as part of the Multilateral Trade Negotiations,

to launch negotiations on trade in services.

Negotiations in this area shall aim to establish a multilateral framework

of principles and rules for trade in services, including elaboration of

possible disciplines for individual sectors, with a view to expansion of

such trade under conditions of transparency and progressive liberalization

and as a means of promoting economic growth of all trading partners and

the development of developing countries. Such framework shall respect

the policy objectives of national laws and regulations applying to services

and shall take into account the work of relevant intemational

organizations.

GATT procedures and practices shall apply to these negotiations. A

Group of Negotiations on services is established to deal with these

matters. Participation in the negotiations under this Part of the

Declaration will be open to the same countries as under Part I. GATT

secretariat support will be provided, with technical support from other

organizations as decided by the Group of Negotiations on Services.

The Group of Negotiations on Services shall report to the Trade

Negotiations Committee.

102

IMPLEMENTATION OF RESULTS UNDER PARTS I AND II

Prop. 1994/95:35

Bilaga 1

When the results of the Multilateral Trade Negotiations in all areas

have been established, Ministers meeting also on the occasion of a

Special Session of CONTRACTING PARTIES shall decide regarding the

intemational implementation of the respective results.

103

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden

Prop. 1994/95:35

Bilaga 2

Inledning

Remissbehandlingen av förhandlingsresultatet i Uruguayrundan har skett

genom Kommerskollegiets försorg. Kollegiet har presenterat sitt svar i

två delar. Dels hänvisar man till den sammanfattande utvärdering av

förhandlingsresultaten som presenterats i en rapport från

Kommerskollegium "Uruguayrundan - avstamp mot en ny

världshandelsordning" (Rapport 1994:1 från Kommerskollegium), vilken

bifogats remissvaret. Den andra delen av remissvaret utgörs av de

inkomna svaren från det trettiotal näringslivsorganisationer och

myndigheter som tillställts avtalstexterna och vilka omnämns i avsnitt 2.1

i propositionen.

Kommerskollegiets egna slutsatser sammanfattas i inledningen till ovan

nämnda rapport. Efter att först ha framhållit de allmänna fördelarna med

det utvidgade regelverket under WTO, i vilket grundläggande GATT-

principer som icke-diskriminering och nationell behandling bevaras,

konstaterar kollegiet att resultatet av Uruguayrundan mest innebär

fördelar för Sverige enligt följande ämnesvisa sammanfattning:

Tullar

När det gäller tullar fanns allt att vinna i förhandlingen och föga att

förlora för ett högindustrialiserat lågtulland som Sverige.

Resultaten visar att förhandlingsresultatet nästan är skräddarsytt för

svenska exportintressen. Vi får nu tullfrihet på våra viktigaste

exportmarknader för massa/papper, läkemedel, stål och viktiga maskiner

och instrument.

I genomsnitt sänks tullarna i industriländerna med närmare 40%. De

svenska tullarna sänks med ca 33%. Motsvarande siffror för våra

viktigaste handelspartners är: EG 37%, USA 33%, Canada 46% och

Japan 56%. Skillnaderna mellan Sveriges och EG:s tullar minskar

generellt, vilket bör underlätta Sveriges anslutning till EU.

Jordbruk

Jordbrukssektorn har i praktiken till stora delar varit tämligen orörd av

GATT:s regelverk. Detta har resulterat i allt annat än fri konkurrens på

lika villkor. Både gränsskydd i en mångfald former och subventioner av

olika slag har skapat en snedvriden konkurrenssituation och en helt

artificiell prisbild på världsmarknaden.

Det vore fel att påstå att vi genom Uruguayrundan helt kommit till rätta

med dessa problem, men en god grund för fortsatt liberalisering har ändå

lagts. Gränsskydden samordnas till enbart prisrelaterade åtgärder. Dessa

binds och kan bli föremål för fortsatta förhandlingar. Än så länge utgör

104

många bindningar av jordbrukstullar s.k. takbindningar, dvs. det finns en

hel del "luft" i systemet. Möjligheterna att subventionera jordbruket,

såväl internt som vid export begränsas. Allt detta bidrar på sikt till en

sundare jordbrukspolitik och mer realistiska priser på världsmarknaden.

Teko

EU-anslutningen underlättas även i andra avseenden av rundans resultat.

Exempel på detta är avvecklingen av teko-restriktionema gentemot u-

länder efter en övergångstid som gör att Sverige endast temporärt

behöver återinföra licenssystem som en följd av anpassningen till EU.

Regelverket

Uppstramningar av regelverket bidrar också generellt till ökad samsyn

mellan olika länder när det gäller nationell handelspolitik. Detta kommer

förstås att bli mest märkbart inom områden där det förekommit

störningar och avsteg från frihandelslinjen. Eftersom Sverige i eget

intresse av tradition förspråkat frihandel och stor restriktivitet när det

gällt avsteg från denna linje, är alla uppstramningar av regelverket som

kan bidra till ökad återhållsamhet hos våra handelspartners och stärka

våra rättigheter vid eventuella tvister av godo.

Antidumpning, skyddsåtgärder

Fördelar kommer förhoppningsvis att märkas när det gäller

antidumpning, där både USA och EG kanske kommer att bli något mer

restriktiva i sin tillämpning och där Sverige redan har en restriktiv linje.

Risken finns dock att dessa återhållande faktorer kan komma att

balanseras av att utrymmet för andra skyddsåtgärder vidgas. Hur detta

kommer att se ut i praktiken kan förstås inte bedömas ännu.

Offentlig upphandling

Utvidgningen av avtalet om offentlig upphandling innebär väsentligt

utökade konkurrensmöjligheter för svenska företag.

Fortsatta förhandlingar

Inom vissa förhandlingssektorer har man ännu inte lyckats nå slutgiltiga

resultat, utan förhandlingarna fortsätter. Exempel på sektorer av stort

intresse för Sverige är finansiella tjänster och bastelefonitjänster samt

civil flygindustri och stål. Speciellt när det gäller stålsektom är utgången

oviss innan man hunnit utvärdera resultaten av en rad andra avtal i

paketet. Det är inte helt uteslutet att man kan komma att lägga planerna

på ett speciellt sektorsavtal för stål på hyllan tills vidare.

Prop. 1994/95:35

Bilaga 2

105

Prop. 1994/95:35

Bilaga 2

Miljöfrågor

Ett speciellt arbetsprogram för att hantera de viktiga sambanden mellan

miljö- och handelspolitik slås fast. Norden har aktivt deltagit i detta

arbete och kommer säkert även i fortsättningen att ha en hög profil.

Programmet är en kompromiss mellan olika u- och i-landsintressen men

bör lämna utrymme för diskussion av samtliga frågor av handels- och

miljöpolitiskt intresse inom ramen för WTO:s kompetens. En särskild

kommitté för dessa frågor inrättas.

En grundläggande princip för arbetet är att det inte ska råda någon

konflikt mellan å ena sidan att upprätthålla ett öppet och icke-

diskriminatoriskt handelssystem och å andra sidan att värna om miljön

och verka för en bärkraftig utveckling.

U-länderna

U-länderna har naturligtvis både givit och tagit i rundan liksom alla andra

deltagare. Generellt sett verkar resultaten balanserade. U-ländema vinner

långsiktigt på avregleringen av tekosektom och det minskade

jordbruksskyddet. Det har mycket riktigt i debatten påpekats att

jordbruksuppgörelsen kan innebära höjda livsmedelspriser och ökade

nettokostnader för u-länder som är nettoimportörer. Att detta skulle vara

ett motiv för att inte begränsa jordbruksskyddet måste dock bestämt

avvisas. Dessa länder bör i stället stödjas på andra sätt. På sikt får

dessutom dessa länders export bättre förutsättningar och nya

avsättnings möj 1 igheter.

I tullförhandlingarna har de flesta u-länder åtagit sig avsevärt fler

bindningar än tidigare. Samtidigt bör man känna till att dessa i regel

ligger på en högre nivå än de faktiskt tillämpade tullarna. Med andra ord

har u-länderna generellt fortfarande stor handlingsfrihet när det gäller

tullar, samtidigt som de kommer i åtnjutande av tullsänkningarna i i-

länderna.

I den andra delen av kommerskollegiets remissvar sammanfattas

remissinstansernas synpunkter under nedanstående rubriker:

- Allmänt

- Institutionella frågor (WTO, tvistlösning m.m.)

- Varuhandel - GATT 1994

- Tjänstehandel - GATS

- Immaterialrättigheter - TRIPs

- Tvistlösning

- Upphandling

Vissa av förhandlingsområdena har inte föranlett närmare analys och

106

kommentarer från remissinstanserna. Detta gäller t.ex. ursprungsregler, Prop. 1994/95:35

handelsrelaterade investeringsvillkor (TRIMs) och kontroll före Bilaga 2

skeppning (PSI) som därför saknas i sammanställningen.

Allmänt

Flera tunga remissinstanser uttrycker tillfredsställelse över att

förhandlingarna slutförts. Industriförbundet säger att "stabilare

förhållanden för den internationella handeln tillskapas samtidigt som

grunden läggs för fortsatta liberaliseringar på ett antal områden."

Grossistförbundet Svensk Handel betraktar den principiella enigheten

"som viktigare än detaljer i vissa förhandlingsgrupper." Med en avslutad

runda anser man att det finns en gemensam plattform för fortsatta

diskussioner i internationella handelsfrågor. Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK) bedömer att "överenskommelsen som

helhet bör leda till att handeln blir friare och därmed till positiva effekter

för det svenska näringslivet, även om önskade förhandlingsresultat inte

nåtts på alla punkter." Konkurrensverket finner det värdefullt "att

GATT:s regelverk har tydliggjorts eller förstärkts på en rad områden

som är av stor vikt för att främja utvecklingen av den internationella

handeln."

Institutionella frågor

Beträffande bildandet av WTO anser Industriförbundet att skapandet av

en sammanhållen organisation är "ett av de viktigare resultaten av

förhandlingarna". Genom WTO uppnås ett helhetspaket för rundans

resultat, ett "one single undertaking" som enligt förbundet är ett klart

plus som förtjänar att lyftas fram.

Förändringarna av tvistlösningssystemet och utvidgningen till nya

sakområden är enligt förbundets mening en klar förbättring, "särskilt för

mindre länder som tidigare ofta varit utlämnade åt större länders goda

vilja". Jemkontoret anser t.o.m. att de nya reglerna "lovar...att avsevärt

förbättra svenska stålföretags situation". Särskilt välkomnas att

panelutslag ska antas automatiskt utom när samtliga WTO-länder anser

det felaktigt.

Xäruhandel - GÅTT 1994

Industrivaror

I det material kollegiet lämnat ut för analys och kommentarer ingick inga

specificerade resultat av förhandlingarna om marknadstillträde för

industrivaror, eftersom de inte förelåg förrän helt nyligen. Några få

branschorganisationer - Skogsindustrierna, Jemkontoret och

107

Kemikontoret - har ändå uttalat sig i positiv riktning om det preliminära

utfall som nämndes från förhandlingarna.

Samtidigt beklagar Grossistförbundet, Kemikontoret och

Textilimportörerna att avvecklingsperioderna för kvantitativa

restriktioner och tullar - upp till tio år - är alltför långa.

Jordbruk

På jordbruksområdet konstaterar Jordbruksverket att avtalets effekter

på handelsvolymerna är svåra att uppskatta men att ökningar får

förutsättas. Verket ser det som positivt att nya stödregler leder till

stabilare och högre prisnivå på världsmarknaden samt att tidigare stängda

marknader öppnas när allt gränsskydd omvandlas till tullar. Man slår fast

att åtagandena vad gäller gränsskydd/marknadstillträde kommer att få de

största effekterna för Sverige och att världsmarknadspriserna och kronans

växelkurs är starkt styrande för effekterna.

Även Lantbrukarnas Riksförbund pekar på ett antal faktorer som gör

avtalets effekter osäkra: världsmarknadspriserna och infasningen av

Sverige i EU:s jordbrukspolitik och GATT-åtaganden. Den generella

bedömningen av avtalet är positiv även om man menar att medlemskap

i EU är av väsentligt större betydelse för jordbruket.

Sveriges Livsmedelsindustriförbund bedömer att högre

världsmarknadspriser inte är att vänta förrän tidigast i slutet av

reformperioden, främst till följd av att både EU och USA väljer en sen

basperiod för avvecklingen av exportstöd. Man klargör också att

världsmarknadsprisernas svängningar kommer att slå igenom alltmer på

de svenska priserna.

Förbundet menar att GATT-avtalet i kombination med ett svenskt

medlemskap i EU ger "möjligheter till expansion och internationell

marknad, medan avsaknaden av ett EU-medlemskap medför kontraktion

och begränsning till svensk marknad för jordbruket och den övervägande

delen av svensk livsmedelsindustri." Samtidigt menar förbundet att sänkta

importtullar genom GATT-avtalet kommer att ge lägre livsmedelspriser

och ett mer varierat utbud.

Sanitära och fytosanitära regler

Både Jordbruksverket och Livsmedelsindustriförbundet anser i princip

att avtalet inte innebär några förändringar för Sverige och våra höga krav

på detta område.

Teko

Även om avregleringsperioden på tio år anses för lång är avtalets slutmål

positivt enligt Grossistförbundet. Man betonar också att Sverige har en

Prop. 1994/95:35

Bilaga 2

108

central roll att spela i att bevara trycket så att avregleringen verkligen Prop. 1994/95:35

genomförs. För Textilimportörerna är det viktigaste beslutet att Bilaga 2

integrera teko under normala GATT-regler och att processen har en hög

grad av automatik. Man har dock farhågor att det finns krafter som kan

försena arbetet. Enligt Konkurrensverket kan rundans resultat väntas

leda till vissa prissänkningar. Effekterna på konkurrensen av återinförda

restriktioner till följd av EU-medlemskap kan ännu inte överblickas.

TEKO-industrierna har avstått från att lämna synpunkter.

Tekniska handelshinder (TBT)

Flera remissinstanser - främst SIS, SWEDAC, Konkurrensverket och

Industriförbundet - ser positivt på det nya avtalet. Det största intresset

ligger i att produktionsmetoder numera omfattas och att en frivillig

uppförandekod inkluderats. Konkurrensverket menar att harmonisering

av standarder etc. är en viktig förutsättning för ökad konkurrens och

hoppas att TBT-kommittén kommer att ta konkurrensmässiga hänsyn i sitt

arbete.

Antidumpning

Skärpningen av antidumpningsreglema kommenteras av ett antal

instanser. Industriförbundet hade "gärna sett större inskränkningar i

möjligheterna att utnyttja AD-reglema" och menar rentav att rundan som

one-single-undertaking riskerar att aktivera nya länder på detta område.

Jernkontoret signalerar en positiv inställning till de nya reglerna, men

meddelar samtidigt att det i branschen finns en försiktig attityd innan man

sett hur USA kommer att agera. Ett klarare regelverk och ett mer

begränsat utrymme för antidumpningsåtgärder är positivt från

Konkurrensverkets utgångspunkter, även om visst godtycke vid

tolkningen ännu kan förutses.

Subventioner

Industriförbundet anser det vara förvånansvärt höga stödnivåer som

tillåts för forskning och utveckling, vilket bör bevakas noga så att svensk

industri inte hamnar i en sämre konkurrenssituation. Däremot anser man

nivåerna för tillåtet stöd till miljöförbättrande åtgärder alltför lågt satta.

Förbundet menar också att reglerna om motåtgärder i vissa fall utan

föregående skadeprövning kan ge omfattande utrymme för skyddsåtgärder

och vara en källa till konflikter. Jernkontoret anser avtalet vara till

fördel för svensk stålindustri eftersom det är konkurrenter i andra länder

som påverkas av de striktare reglerna. NUTEK bedömer att de

nuvarande svenska statsstöden till företag faller inom de tillåtnas ram.

Några av dem kan räknas till den grupp som kan leda till motåtgärder,

109

men enligt verket fyller dessa stöd inte avtalets kriterier för att föranleda Prop. 1994/95:35

åtgärder. Konkurrensverket menar att revideringen av GATT:s Bilaga 2

skydsklausul bl.a. kan minska användningen av frivilliga

exportbegränsningar (VERs) som faktiskt påverkar konkurrensen på

berörda nationella marknader.

Skyddsåtgärder

Den maximala skyddstiden åtta år är enligt Industriförbundet alltför

lång. En annan svaghet i de nya reglerna är retaliationsförbudet under de

första tre åren av en åtgärd. Förbundet sätter också frågetecken för

öppningen mot viss begränsad selektivitet. Konkurrensverket menar att

revideringen av GATT:s skyddsklausul bl.a. kan minska användningen

av frivilliga exportbegränsningar (VERs) som faktiskt påverkar

konkurrensen på berörda nationella marknader.

Tjänster

Även om avtalet inte innehåller så stora liberaliseringar, hälsar

Tjänsteförbundet med stor tillfredsställelse att ett avtal kommit till

stånd. Effekterna för handeln blir dock märkbara först när man

åstadkommer de väsentliga liberaliseringarna. Telestyrelsen anser att

utgången av rundan, speciellt i sin förlängning, har positiva effekter för

den svenska telemarknaden och teletjänstföretagen. Detta i sin tur

kommer att kunna öka efterfrågan på teleutrustning, vilket kan vara

väsentligt också för den svenska tillverkande industrin.

Industriförbundet anser att GATS är ett av rundans viktigare resultat,

trots att den omedelbara praktiska effekten är osäker. En grund för

framtida liberaliseringar har lagts.

Handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs)

Patent- och registreringsverket noterar med tillfredsställelse att avtalet

är ägnat att medföra ett förstärkt internationellt skydd för innehavare av

svenska immaterialrättigheter. Vissa lagändringar krävs och har redan

initierats. Enligt Industriförbundet är TRIPs-avtalet rundans kanske

främsta resultat utifrån förutsättningarna. Den största bristen anses ligga

i de långa övergångsperioder som u-ländema tillerkänts trots att

"merparten av de problem avtalet söker lösa finns i dessa länder."

Kemikontoret anför att avtalet har betydelse inom stora delar av den

kemiska industrin, särskilt läkemedelsindustrin. Resultatet innebär steg

i rätt riktning, men kritik kan komma mot att u-ländemas åtaganden inte

går långt nog.

Offentlig upphandling

110

Det nya avtalet om offentlig upphandling medför enligt Nämnden för

offentlig upphandling inte några större förändringar för de svenska

upphandlande enheterna jämfört med vad som redan gäller enligt lagen

om offentlig upphandling (LOU). Vissa skillnader i systemen finns dock,

varför en samordning till ett regelverk förordas. Skillnaden kan hanteras

så att det strängaste alternativet väljs. Riksrevisionsverket konstaterar

att det ingångna avtalet kommer att ge svenskt näringsliv stora

exportmöjligheter, medan exportbetydelsen för statliga myndigheter blir

liten. Även importmässigt blir konsekvenserna små eftersom GATT-

reglerna till stor del överensstämmer med LOU som i sin tur är anpassad

till EG-direktiv om offentlig upphandling.

Industriförbundet anser det nya avtalet innehålla "väsentliga

förbättringar och utvidgningar av upphandlingsreglema" bl.a. genom

ökad myndighetsomfattning och breddning med tjänsteområdet och

byggentreprenader m.m. Om motsättningarna mellan EG och USA kan

lösas anser förbundet att förhandlingsresultatet t.o.m. är mycket bra.

Prop. 1994/95:35

Bilaga 2

111

Bilaga 3 - Svenska tullmedgivanden (bindningslista)

Prop. 1994/95:35

Bilaga 3

Allmänna anmärkningar (jordbruksvaror)

Nuvarande marknadstillträde

Sverige har baserat beräkningarna av tullekvivalentema (TE) på de

faktiskt tillämpade införselavgiftema under basperioden. Eftersom

marknadstillträde gavs över importavgifterna under basperioden kommer

samma möjligheter till marknadstillträde att kvarstå efter tarifferingen.

Tillämpad skyddsnivå kommer att justeras på lämpligt sätt om sådant

marknadstillträde inte skulle uppkomma. Sådana situationer skulle kunna

innefatta interna policyändringar som påverkar möjligheterna till

marknadstillträde.

I händelse av tillämpning av skyddsmekanismen, kommer Sverige att

respektera åtagandena i Artikel 5.2 i avtalet om jordbruk. Detta innebär

att nuvarande marknadstillträde, mätt som importkvantiteter under

basperioden, inte kommer att påverkas av tillämpningen av

skyddsmekanismen.

Vid mätning av nuvarande marknadstillträde skall avvikelser såsom

extremt låg skörd i basperioden beaktas.

Prisutjämning

Produkter som ingår i prisutjämningssystemet är i bindningslistan

indikerade med □. Dessa är i allmänhet av högre bearbetningsgrad och

är ofta en blandning av två eller fler jordbruksprodukter. Den bundna

tullen för dessa produkter består av två komponenter, en fast komponent

och en komponent baserad på tullekvivalentema (TE) för de obearbetade

jordbruksprodukter som använts i produktionen. Tillämpad tull för den

senare komponenten kommer att baseras på faktiskt använda kvantiteter

av obearbetade jordbruksprodukter, men bara upp till den bundna

tullnivån.

112

Bilaga 3 Svenska tullmedgivanden (bindningslista)

Tulltaxe-

nummer

Varunummer

Varuslag

Bastullsatser

i förhandi.

Gällande

tullsatser

Överens-

komna

med-

givanden

1

2

3

4

5

6

JORDBRUKSVAROR

01.01

Levande hästar, åsnor, mulor och mulåsnor:

hästar:

ur

110,

föl under ett år ...............

. 100 kg

T 627:-

fri*

489:-

ur

190

ur

110,

hingstar....................

B fri

fri

fri

ur

190

andra:

ur

110.

varmblodiga ...............

. . . 1 St.

B 150:-

fri

117:-

ur

190

ur

110,

andra....................

. . . 1 st.

B 50:-

fri

39:-

ur

190

200

åsnor, mulor och mulåsnor..........

B fri

fri

fri

01.02

Levande nötkreatur och andra oxdjur:

renrasiga avelsdjur:

ur

100

bufflar.....................

B fri

fri

fri

ur

100

andra .....................

. 100 kg

T 806:-

fri*

628:-

andra:

nötkreatur:

901

kalvar ...................

. 100 kg

T 771:-

fri*

655:-

902

ungnöt...................

. 100 kg

T 806:-

fri*

685:-

903

kor, oxar och tjurar...........

. 100 kg

T 806:-

fri*

685:-

andra oxdjur:

ur

904

bufflar...................

B fri

fri

fri

ur

904

andra....................

0 fri

fri

fri

01.03

Levande svin:

100

renrasiga avelsdjur ...............

. 100 kg

T 768:-

fri*

491:-

andra:

vägande mindre än 50 kg:

ur

910

vildsvin ..................

B fri

fri

fri

ur

910

andra....................

. 100 kg

T 768:-

fri*

491:-

vägande 50 kg eller mer:

ur

920

vildsvin ..................

B fri

fri

fri

ur

920

andra....................

. 100 kg

T 768:-

fri*

491:-

01.04

Levande får och getter:

100

får .........................

. 100 kg

T 858:-

fri*

600:-

200

getter .......................

B fri

fri

fri

01.05

Levande fjäderfä, nämligen höns, ankor, gäss, kalkoner

och pärlhöns:

113

vägande högst 185 g:

8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 35. Del A

110

190

910

990

höns.....

andra .....

andra slag:

höns......

andra .....

Andra levande djur

100 kg

T 731:-

fri*

467:-

100 kg

T 803:-

fri*

513:-

100 kg

T 731:-

fri*

467:-

100 kg

T 942:-

fri*

602:-

B fri

fri

fri

114

Tulltaxe-

nummer

Varunummer

Varuslag

Bastullsatser

i förhandl.

Gällande

tullsatser

Överens-

komna

med-

givanden

1

2

3

4

5

6

02.01

Kött av nötkreatur eller andra oxdjur, färskt eller kylt:

hela eller halva kroppar:

ur

100

kött av buffel.................

B fri

fri

fri

ur

100

annat......................

. 100 kg

T 1898:-

fri*

1320:-

(380 %)

(266 %)

styckat kött med ben:

av kalv:

ur

201

kött av buffel...............

B fri

fri

fri

ur

201

annat....................

. 100 kg

T 3037:-

fri*

1974:-

(167 %)

(108 %)

202

fjärdedels kroppar av andra nötkreatur

än kalv ....................

. 100 kg

T 1898:-

fri*

1320:-

(158 %)

(110 %)

andra slag:

ur

209

kött av buffel...............

B fri

fri

fri

ur

209

annat....................

. 100 kg

T 3037:-

fri*

1974:-

(169 %)

(109 %)

benfritt kött:

av kalv:

ur

301

kött av buffel...............

B fri

fri

fri

ur

301

annat....................

. 100 kg

T 3037:-

fri*

2308:-

(94 %)

(71 %)

andra slag:

ur

309

kött av buffel...............

B fri

fri

fri

ur

309

annat....................

. 100 kg

T 3037:-

fri*

2308:-

(56 %)

(42 %)

02.02

Kött av nötkreatur eller andra oxdjur, fryst:

hela eller halva kroppar:

ur

100

kött av buffel.................

B fri

fri

fri

ur

100

annat......................

. 100 kg

T 1898:-

fri*

1320:-

(79 %)

(55 %)

styckat kött med ben:

av kalv:

ur

201

kött av buffel...............

B fri

fri

fri

ur

201

annat....................

. 100 kg

T 3037:-

fri*

1974:-

(122 %)

(79 %)

202

fjärdedels kroppar av andra nötkreatur

än kalv ....................

. 100 kg

T 1898:-

fri*

1320:-

(189 %)

(132 %)

andra slag:

ur

209

kött av buffel...............

B fri

fri

fri

ur

209

annat....................

. 100 kg

T 3037:-

fri*

1974:-

(183 %)

(119 %)

benfritt kött:

av kalv:

115

02.03

02.04

ur 301

ur 301

ur 309

ur 309

ur 110

ur 110

ur 120

ur 120

ur 190

ur 190

ur 210

ur 210

ur 220

ur 220

ur 290

ur 290

100

210

220

230

300

kött av buffel

annat.....

andra stag:

kött av buffel

annat

B fri

100 kg T 3037:-

(117 %)

B fri

100 kg

T 3037:-

(96 %)

Kött av svin, färskt, kylt eller fryst:

färskt eller kylt:

hela eller halva kroppar:

kött av vildsvin ...................

annat.....................

skinka och bog, med ben:

kött av vildsvin ..............

100 kg

B fri

T 1242:-

(232 %)

B fri

annat

annat:

fryst:

kött av vildsvin

annat

hela eller halva kroppar:

kött av vildsvin

annat

skinka och bog, med ben:

kött av vildsvin

annat

annat:

kött av vildsvin

annat.....................

Kött av får eller get, färskt, kylt eller fryst:

hela eller halva kroppar av lamm, färska

eller kylda .....................

annat kött av får, färskt eller kylt:

hela eller halva kroppar...........

styckat kött med ben.............

benfritt kött...................

hela eller halva kroppar av lamm,

frysta ........................

annat kött av får.fryst:

100 kg

100 kg

100 kg

100 kg

100 kg

T 1906:-

(86 %)

B fri

T 1906:-

(51 %)

B fri

B fri

T 1906:-

(102 %)

B fri

T 1906:-

(68 %)

100 kg T 1746:-

(91 %)

100 kg T 1746:-

fri

fri*

fri

fri*

fri

fri*

fri

fri*

fri

fri*

fri

fri*

fri

fri*

fri

fri*

fri*

fri*

fri*

fri*

fri*

fri

2277:-

(88 %)

fri

2277:-

(72 %)

fri

794:-

(148 %)

fri

1219:-

(55 %)

fri

1219:-

(32 %)

fri

794:-

(108 %)

fri

1219:-

(65 %)

fri

1219:-

(44 %)

1271:-

(66 %)

1271:-

1650:-

(57 %)

1920:-

(70 %)

1117:-

(61 %)

116

02.05

02.06

410

420

430

500

001

002

ur 100

ur 100

ur 210

ur 210

ur 220

ur 220

ur 290

ur 290

ur 300

ur 300

ur 410

ur 410

ur 490

ur 490

ur 800

ur 800

hela eller halva kroppar

styckat kött med ben

benfritt kött

100 kg

100 kg

100 kg

kött av get ..........................

Kött av häst, åsna, mula eller mulåsna, färskt, kylt eller

fryst:

av häst

100 kg

av åsna, mula eller mulåsna

Andra ätbara delar av nötkreatur, andra oxdjur, svin,

får, get, häst, åsna, mula eller mulåsna, färska, kylda

eller frysta:

nötkreatur eller andra oxdjur, färska eller kylda:

100 kg

av

av

av

av

av nötkreatur

av andra oxdjur ............

nötkreatur eller andra oxdjur, frysta:

tunga:

av nötkreatur

av andra oxdjur

lever:

av nötkreatur

av andra oxdjur

andra:

av nötkreatur

av andra oxdjur . .

svin, färska eller kylda:

av tamsvin .......

andra slag

svin .frysta:

lever:

av tamsvin

andra slag

andra:

av tamsvin

andra slag........

andra slag, färska eller kylda:

av häst eller får......

av andra djur .

andra slag, frysta:

100 kg

100 kg

100 kg

100 kg

100 kg

100 kg

100 kg

T 1746:-

(105 %)

T 2260:-

(95 %)

T 2260:-

(83 %)

B fri

T 1521:-

(100 %)

B fri

T 809:-

(41 %)

B fri

T 809:-

(28 %)

B fri

T 809:-

(101 %)

B fri

T 809:-

(60 %)

B fri

B fri

T 809:-

(74 %)

B fri

B fri

T 809:-

(51 %)

B fri

fri*

fri*

fri*

fri

fri*

fri

fri*

fri

fri*

fri

fri*

fri

fri*

fri

fri*

fri

fri*

fri

fri*

fri

fri*

fri

U17:_

(67 %)

1446:-

(61 %)

1762:-

(65 %)

fri

1186:-

(78 %)

fri

517:-

(26 %)

fri

517:-

(18 %)

fri

517:-

(65 %)

fri

517:-

(38 %)

fri

517:-

(79 %)

fri

517:-

(47 %)

fri

517:-

(39 %)

fri

517:-

(32 %)

fri

117

02.07

ur 900

ur 900

100

210

220

230

ur 310

ur 310

ur 390

ur 390

410

420

430

ur 500

ur 500

02.08

100

200

901

909

02.09

02.10

av häst eller får............

. . . . 100 kg

T 809:-

fri*

517:-

(82 %)

(52 %)

av andra djur..............

B fri

fri

fri

Kött och andra ätbara delar av fjäderfa enligt nr 01.05,

färska, kylda eller frysta:

fjäderfä, ostyckat, färskt eller kylt . . .

... 100 kg

T 1397:-

fri*

894:-

(264 %)

(169 %)

fjäderfä, ostyckat, fryst:

höns...................

... 100 kg

T 1098:-

fri»

702:-

(92 %)

(59 %)

kalkoner.................

... 100 kg

T 1397:-

fri*

894:-

(30 %)

(19 %)

ankor, gäss och pärlhöns ......

... 100 kg

T 1397:-

fri»

894:-

(69 %)

(44 %)

fjäderfäkött (styckat) samt andra ätbara delar av

fjäderfä (inbegripet lever), färska eller kylda:

fet gås- eller anklever:

gåslever...............

... 100 kg

B 200:-/

fri

128:-/

10 %

6,4 %

annan ................

... 100 kg

T 1089:-

fri*

697:-

(5 %)

(3 %)

andra slag:

gåslever...............

... 100 kg

B 200:-/

fri

128:-/

10 %

6,4 %

andra slag..............

... 100 kg

T 2376:-

fri*

1520:-

(68 %)

(43 %)

fjäderfäkött (styckat) samt andra ätbara delar av

fjäderfä med undantag av lever, frysta:

av höns.................

... 100 kg

T 1852:-

fri*

1185:-

(111 %)

(71 %)

av kalkoner...............

... 100 kg

T 2376:-

fri*

1520:-

(66 %)

(42 %)

av ankor, gäss eller pärlhöns ....

... 100 kg

T 2376:-

fri*

1520:-

(41 %)

(26 %)

fjäderfälever, fryst:

gåslever.................

... 100 kg

B 200:-/

fri

128:-/

10 %

6,4 %

andra slag................

... 100 kg

T 1089:-

fri*

697:-

(5 %)

(3 %)

Annat kött och andra ätbara djurdelar,

färska, kylda

eller frysta:

av kanin eller hare ............

B fri

fri

fri

grodlår ...................

B fri

fri

fri

andra slag:

av ren..................

B fri

fri

fri

annat...................

B fri

fri

fri

Svinfett, inte innehållande kött, och fjäderfäfett (inte

utsmälta), färska, kylda, frysta, saltade,

torkade eller

rökta......................

. . . . 100 kg

T 1906:-

fri*

1220:-

(200 %)

(128 %)

Kött och andra ätbara djurdelar, saltade,torkade eller

118

rökta; ätbart mjöl av kött eller andra djurdelar:

ur 110

ur 110

ur 120

ur 120

kött av svin:

skinka och bog, med ben:

av vildsvin ......................

ur 190

ur 190

ur 200

ur 200

901

903

ur 909

ur 909

ur 909

andra slag.............

..... lOOkg

sidfläsk (randigt):

av vildsvin ............

andra slag.............

..... lOOkg

annat:

av vildsvin ............

andra slag.............

..... lOOkg

kött av nötkreatur eller andra oxdjur:

av buffel ...............

andra slag...............

..... lOOkg

andra slag, inbegripet ätbart mjöl av

djurdelar:

kött av ren ..............

kött eller andra

kött av fjäderfä ...........

..... lOOkg

annat:

saltad gåslever..........

andra ätbara djurdelar av andra djur än av häst,

nötkreatur, tamsvin, får eller fjäderfä......

andra slag.................. 100 kg

B fri

fri

fri

T 2113:-

fri*

1352:-

(46 %)

(29 %)

B fri

fri

fri

T 2113:-

fri*

1352:-

(77 %)

(49 %)

B fri

fri

fri

T 2113:-

fri*

1352:-

(39 %)

(25 %)

B fri

fri

fri

T 3038:-

fri»

2370:-

(22 %)

(17 %)

B fri

fri

fri

T 1468:-

fri*

939:-

(36 %)

(23 %)

B fri

fri

fri

B fri

fri

fri

T 1691:-

fri»

1438:-

(67 %)

(56 %)

119

Tulltaxe-

nummer

Varunummer

Varuslag

Bastullsatser

i förhandl.

Gällande

tullsatser

Överens-

komna

med-

givanden

1

2

3

4

5

6

04.01

Mjölk och grädde, inte koncentrerade och inte

med socker eller annat sötningsmedel:

försatta

100

med en fetthalt av högst 1 viktprocent ....

100 kg

T 438:-

fri*

270:-

(130 %)

(81 %)

200

med en fetthalt av mer än 1 viktprocent

men högst 6 viktprocent.............

100 kg

T 438:-

fri»

270:-

(75 %)

(46 %)

300

med en fetthalt av mer än 6

viktprocent.....................

100 kg

T 1650:-

fri*

1400:-

(82 %)

(69 %)

04.02

Mjölk och grädde, koncentrerade eller försatta med

socker eller annat sötningsmedel:

100

i form av pulver eller granulat eller i annan fast form,

med en fetthalt av högst 1,5 viktprocent . . .

100 kg

T 2096:-

fri*

1048:-

(276 %)

(138 %)

i form av pulver eller granulat eller i annan fast form,

med en fetthalt av mer än 1,5 viktprocent:

210

inte försatta med socker eller annat

sötningsmedel .................

100 kg

T 2420:-

fri*

1258:-

(98 %)

(51 %)

290

andra ......................

100 kg

T 2420:-

fri*

1258:-

(283 %)

(147 %)

andra slag:

910

inte försatta med socker eller annat

sötningsmedel .................

100 kg

T 2650:-

fri*

1378:-

(351 %)

(183 %)

990

andra ......................

100 kg

T 2650:-

fri*

1378:-

(378 %)

(197 %)

04.03

Kärnmjölk, filmjölk, gräddfil, yoghurt, kefir och annan

fermenterad eller syrad mjölk och grädde

även

koncentrerade, försatta med socker eller

annat

sötningsmedel, smaksatta eller innehållande frukt, bär.

nötter eller kakao:

100

yoghurt .......................

100 kg

T 2420:-a

fria*

1258:- a

(359 %)

(187 %)

900

andra slag .....................

100 kg

T 2420:-a

fria*

1258:-°

(195 %)

(101 %)

04.04

Vassle, även koncentrerad eller försatt med socker eller

annat sötningsmedel; produkter bestående av naturliga

mjölkbeståndsdelar, även försatta med socker eller annat

sötningsmedel, inte nämnda eller inbegripna

någon

annanstans:

100

vassle och modifierad vassle, även koncentrerad eller

försatt med socker eller annat sötningsmedel

100 kg

T 862:-

fri*

730:-

(139 %)

(118 %)

900

andra slag .....................

100 kg

T 862:-

fri*

730:-

(33 %)

(28 %)

120

04.05

Smör och andra fetter och oljor framställda av

mjölk..........................

100 kg

T 1213:-

(46 %)

fri*

1030:-

(39 %)

04.06

Ost och ostmassa:

färsk (inte mognad) ost (inbegripet mesost) samt

ostmassa:

101

mesost......................

100 kg

T 1314:-

fri*

1116:-

(53 %)

(45 %)

109

annan ......................

100 kg

T 2243:-

fri*

1650:-

(78 %)

(58 %)

200

riven eller pulveriserad ost av

alla slag.......................

100 kg

T 2679:-

fri*

1419:-

(105 %)

(56 %)

300

smältost, inte riven eller

pulveriserad ....................

100 kg

T 2109:-

fri*

1600:-

(90 %)

(68 %)

400

grönmögelost ...................

100 kg

T 2419:-

fri*

1210:-

(73 %)

(36 %)

annan ost:

901

annan mögelost än grönmögelost .....

100 kg

T 2419:-

fri*

1644:-

(74 %)

(50 %)

909

annan ......................

100 kg

T 2679:-

fri*

1650:-

(161 %)

(100 %)

04.07

Fågelägg med skal, färska, konserverade eller kokta:

ur 000

fjäderfäägg.....................

100 kg

T 604:-

fri*

386:-

(186 %)

(119 %)

ur 000

andra ........................

B fri

fri

fri

04.08

Fågelägg utan skal samt äggula, färska,

torkade,

ångkokta eller kokta i vatten, gjutna, frysta eller på

annat sätt konserverade, även försatta med socker eller

annat sötningsmedel:

äggula:

110

torkad......................

100 kg

T 2962:-

fri*

1895:-

(80 %)

(51 %)

190

annan ......................

100 kg

T 1228:-

fri*

785:-

(123 %)

(79 %)

andra slag:

910

torkade .....................

100 kg

T 3208:-

fri*

2053:-

(162 %)

(104 %)

990

andra ......................

100 kg

T 826:-

fri*

528:-

(54 %)

(34 %)

04.09

Naturlig honung...................

100 kg

B 25:-

25:-

16:-

04.10

Ätbara produkter av animaliskt ursprung, inte

eller inbegripna någon annanstans........

nämnda

O fri

fri

fri

121

Tulltaxe-

nummer

Varunummer

Varuslag

Bastui Isatser

i förhandi.

Gällande

tullsatser

Överens-

komna

med-

givanden

1

2

3

4

5

6

05.01

Människohår, obearbetat, även tvättat eller avfettat;

avfall av människohår ....................

B fri

fri

fri

05.02

Borst och andra hår av svin; hår av grävling samt andra

djurhår för borsttillverkning; avfall av sådana borst och

hår................................

B fri

fri

fri

05.03

Tagel och tagelavfall, även i ordnade skikt med eller

utan underlag:

001

råtagel; tagelavfall......................

B fri

fri

fri

009

andra slag ..................... 100 kg

B 10:-

10:-

fri

05.04

Tarmar, blåsor och magar av djur (andra än fiskar),

hela eller i bitar........................

B fri

fri

fri

05.05

Skinn och andra delar av fåglar, med kvarsittande

fjädrar eller dun, fjädrar och delar av fjädrar (även med

klippta kanter) samt dun, även rengjorda, desinficerade

eller behandlade i konserverande syfte men inte vidare

bearbetade; mjöl och avfall av fjädrar eller delar av

fjädrar..............................

B fri

fri

fri

05.06

Ben och kvicke, obearbetade, avfettade, enkelt

preparerade (men inte tillformade), behandlade med

syra eller befriade från gelatin; mjöl och avfall av dessa

produkter............................

B fri

fri

fri

05.07

Elfenben, sköldpadd, valbarder och valbardsborst, hom,

hovar, klövar, naglar, klor och näbbar, obearbetade

eller enkelt preparerade men inte tillformade; mjöl och

avfall av dessa produkter...................

B fri

fri

fri

05.08

Korall och liknande material, obearbetade eller enkelt

preparerade men inte vidare bearbetade; skal av

blötdjur, kräftdjur och tagghudingar samt ryggskal av

bläckfisk (os sepiae), obearbetade eller enkelt

preparerade men inte tillformade; mjöl och avfall av

dessa produkter ........................

B fri

fri

fri

05.09

Naturlig tvättsvamp av animaliskt ursprung .......

B fri

fri

fri

05.10

Ambra, bävergäll, sibet och mysk; spanska flugor;

galla, även torkad; körtlar och andra animaliska

produkter som används för beredning av farmaceutiska

produkter, färska, kylda, frysta eller tillfälligt

konserverade på

annat sätt............................

B fri

fri

fri

05.11

Animaliska produkter, inte nämnda eller inbegripna

någon annanstans; döda djur av sådana slag som

omfattas av 1 och 3 kap., otjänliga till människoföda

B fri

fri

fri

122

Tulltaxe-

nummer

Varunummer

Varuslag

Bastullsatser

i förhandi.

Gällande

tullsatser

Överens-

komna

med-

givanden

1

2

3

4

5

6

06.01

Lökar, stamknölar, rotknölar och rhizomer, i vila,

under tillväxt eller i blomning; växter (inbegripet

plantor) och rötter av cikoriaarter, andra än rötter enligt

nr 12.12:

lökar, stamknölar, rotknölar och rhizomer, i vila:

101

inte planterade......................

planterade:

B fri

fri

fri

102

av gladiolus och liljekonvalje...........

B fri

fri

fri

109

andra..........................

B 8 %

8 %

6,8 %

lökar, stamknölar, rotknölar och rhizomer, under

tillväxt eller i blomning; växter (inbegripet plantor)

och rötter av cikoriaarter:

inte planterade:

201

med blommor eller blomknoppar . . . 100 kg

B 350:-

350:-

fri

202

andra..........................

B fri

fri

fri

planterade:

203

av gladiolus eller liljekonvalje...........

B fri

fri

fri

209

andra..........................

B 8 %

8 %

6,8 %

06.02

Andra levande växter (inbegripet rötter), sticklingar och

ympkvistar; svampmycelium:

100

icke rotade sticklingar samt ympkvistar ........

fruktträd och bärbuskar, även oforädlade:

O fri

fri

fri

201

i form av rötter .....................

O fri

fri

fri

i annan form:

körsbärs-, plommon-, päron- och äppelträd:

202

förädlade .....................

06 %

6 %

5.1 %

203

oförädlade.....................

O 3 %

3 %

fri

209

andra fruktträd och bärbuskar ..........

O 8 %

8 %

6,8 %

rhododendron och azalea, även oforädlade:

ur 300

i form av rötter .....................

O fri

fri

fri

ur 300

i annan form.......................

B fri

fri

fri

rosor, även oforädlade:

401

i form av rötter .....................

O fri

fri

fri

i annan form:

ur 409

krukväxter ......................

0 8%

8 %

6,8 %

ur 409

andra..........................

B 10 %

8 %

8.5 %

910

svampmycelium .......................

O fri

fri

fri

991

rötter .............................

O fri

fri

fri

andra slag:

992

al, alm, ask, asp, avenbok, björk, bok, ek, gran,

lind, lärk, lönn, poppel och tall ...........

B fri

fri

fri

993

erica och kamel ia....................

B fri

fri

fri

andra slag:

123

06.03

06.04

994

krukväxter ......................

akvarieväxter.....................

andra växter:

0 8%

O 8 %

8 %

8 %

6,8 %

fri

995

ur

999

andra prydnadsväxter..............

B 10 %

8 %

8.5 %

ur

999

andra........................

O 8 %

8 %

6,8 %

Snittblommor och blomknoppar av sådana slag som är

lämpliga till buketter eller annat prydnadsändamål,

friska, torkade, färgade, blekta, impregnerade eller på

annat sätt preparerade:

friska:

mimosa, ljung, ginst, heliconia och strelitzia:

ur

101

mimosa och ljung............. 100 kg

B 300:-

fri

fri

ur

101

ginst, heliconia och strelitzia under tiden 1 mars

- 30 november............... 100 kg

B 1 000:-

fri

fri

ur

101

ginst, heliconia och strelitzia under tiden 1

december - 29 februari.......... 100 kg

B 500:-

fri

fri

102

nejlikor och rosor under tiden 1 mars - 30

november.................... 100 kg

B 1 000:-

1 000:-

850:-

103

nejlikor under tiden

1 december - 29 februari .......... 100 kg

B 400:-

400:-

340:-

104

gladiolus under tiden 1 maj • 30 september 100 kg

gladiolus under tiden 1 oktober - 30 april, rosor

under tiden 1 december - 31 januari och tulpaner

under tiden 1 juni - 30 september:

B 300:-

300:-

255:-

ur

105

gladiolus under tiden 1 oktober - 30 april . . .

B fri

fri

fri

ur

105

rosor under tiden 1 december - 31 januari . . .

B fri

fri

fri

ur

105

tulpaner under tiden

1 juni - 30 september........... 100 kg

B 1 000:-

fri

fri

106

rosor under tiden 1 februari - 29 februari och

tulpaner under tiden

1 december - 29 februari ........ 100 kg

B 500:-

500:-

425:-

107

tulpaner under tiden 1 mars - 31 maj och

1 oktober - 30 november .......... 100 kg

B 1 000:-

750:-

850:-

andra:

108

under tiden 1 mars - 30

november.................. 100 kg

B 1 000:-

1 000:-

850:-

109

under tiden 1 december - 29

februari ................... 100 kg

B 500:-

500:-

425:-

900

andra slag ..........................

Blad, kvistar och andra växtdelar, utan blommor eller

blomknoppar, samt gräs, mossa och lavar, utgörande

varor av sådana slag som är lämpliga till buketter eller

annat prydnadsändamål, friska, torkade, färgade, blekta,

impregnerade eller på annat sätt preparerade:

0 fri

fri

fri

100

mossa och lavar.......................

0 fri

fri

fri

andra slag:

friska:

911

adiantum och asparagus ......... 100 kg

O 350:-

350:-

fri

919

andra..........................

O fri

fri

fri

990

0 fri

fri

fri

Tulltaxe-

nummer

Varunummer

Varuslag

Bastullsatser

i förhandi.

Gällande

tullsatser

Överens-

komna

med-

givanden

1

2

3

4

5

6

07.01

Potatis, färsk eller kyld:

100

utsädespotatis ................... 100 kg

T 50:-

fri

25:-

(23 %)

(11 %)

annan potatis:

901

nyskördad, under tiden 6 juni - 5 juli........

O 20 %

20 %

17 %

Minimitull: per 100 kg

25:-

25:-

21:-

909

annan ...................... 100 kg

T 50:-

fri

25:-

(37 %)

(18 %)

07.02

Tomater, färska eller kylda:

001

under tiden 16 april - 15 maj...............

B 10 %

10 %

8,5 %

Minimitull: per 100 kg

50:-'

50:-

42:-

002

under tiden 16 maj - 30 juni...............

B 17 %

17 %

14,4 %

Minimitull: per 100 kg

50:-'

50:-

42:-

003

under tiden 1 juli - 30 september ............

B 17 %

17 %

14,4 %

Minimitull: per 100 kg

70:-'

70:-

59:-

004

under tiden 1 oktober - 31 oktober...........

B 17 %

17 %

14,4 %

Minimitull: per 100 kg

50:-'

50:-

42:-

005

under tiden 1 november - 15 april............

B fri

fri

fri

07.03

Kepalök (vanlig lök), schalottenlök, vitlök, purjolök och

lök av andra Allium-arter, färska eller kylda:

kepalök (vanlig lök) och schalottenlök:

nyskördad ("buntlök"):

101

kepalök under tiden 1 juni - 30 november . . .

kepalök under tiden 1 december - 31 maj:

O 10 %

10 %

8.5 %

ur 102

under tiden 1 mars - 31 maj .........

B fri

fri

fri

ur 102

under tiden 1 december - 29 februari ....

O fri

fri

fri

105

schalottenlök under tiden 1 maj - 30 november

O 10 %

10 %

fri

106

schalottenlök under tiden 1 december - 30 april

O fri

fri

fri

annan:

103

under tiden 16 juli - 29 februari.........

O 20 %

20 %

17 %

Minimitull: per 100 kg

25:-

25:-

21:-

under tiden 1 mars - 15 juli:

ur 104

kepalök under tiden 1 mars - 31 maj ....

B fri

fri

fri

ur 104

annan .......................

O fri

fri

fri

200

vitlök .............................

B fri

fri

fn

purjolök och lök av andra Allium-arter:

under tiden 1 maj - 30 november:

ur 901

purjolök, gräslök och piplök (Welsh onions) . .

B 10 %

10 %

8.5 %

ur 901

andra Allium-arter..................

O 10 %

10 %

8,5 %

under tiden 1 december - 30 april:

ur 902

purjolök, gräslök och piplök (Welsh onions) . .

B fri

fri

fri

ur 902

andra Allium-arter..................

O fri

fri

fri

07.04

Kål, färsk eller kyld:

125

blomkål (inbegripet broccolo):

07.05

ur 101

ur 101

ur 102

ur 102

ur 102

ur 102

ur 102

201

202

901

902

903

904

905

ur 906

ur 906

907

908

111

112

118

ur 119

ur 119

191

ur 192

ur 192

211

under tiden 1 juni - 30 november:

blomkål........................

0 10 %

broccolo ........................

B 20 %

under tiden 1 december - 31 maj:

blomkål under tiden 1 december - 30 april . .

B fri

blomkål under tiden 1 maj - 31 maj.......

O fri

broccolo under tiden 1 december - 31

december.......................

B 20 %

broccolo under tiden 1 mars - 31 maj......

B 20 %

broccolo under tiden 1 januari - 29 februari . .

B fri

brysselkål:

under tiden 1 juni - 31 december ..........

0 20 %

under tiden 1 januari - 31 maj............

O fri

annan kål:

vitkål och rödkål:

under tiden 1 maj - 30 november ........

0 10 %

under tiden 1 december - 30 april........

0 17 %

grönkål:

under tiden 1 juni - 31 december ........

0 20 %

under tiden 1 januari - 31 maj ..........

0 fri

sallatskål:

under tiden 1 april - 31 december........

0 20 %

under tiden 1 januari - 31 mars:

under tiden 1 januari - 29 februari......

B fri

under tiden 1 mars - 31 mars.........

0 fri

annan (inbegripet broccoli):

under tiden 1 mars - 31 december.........

B 20 %

under tiden 1 januari - 29 februari .........

B fri

Trädgårdssallat (Lactuca sativa) och cikoriasallat (arter

av släktet Cichorium), färska eller kylda:

trädgårdssallat:

huvudsallat:

isbergssallat:

under tiden 1 maj - 30 november ......

0 11 %

under tiden 1 december - 30 april......

B fri

annan huvudsallat:

under tiden 1 mars - 15 december......

0 11 %

under tiden 16 december - 29 februari:

under tiden 1 januari - 29 februari ....

B fri

under tiden 16 december - 31 december

0 fri

annan trädgårdssallat:

under tiden 1 mars - 15 december........

O 11 %

under tiden 16 december - 29 februari:

under tiden 1 januari - 29 februari......

B fri

under tiden 16 december - 31 december . .

O fri

cikoriasallat:

witloofcikoria (Cichorium intybus var. foliosum):

under tiden 1 mars - 15 december........

0 II %

10 %

10 %

fri

fri

fri

fri

fri

20 %

fri

10 %

17 %

20 %

fri

20 %

fri

fri

20 %

fri

11 %

fri

11 %

fri

fri

11 %

fri

fri

11 %

8.5 %

n %

fri

fri

17 %

17 %

fri

17 %

fri

8,5 %

14,4 %

17 %

fri

17 %

fri

fri

17 %

fri

9,3 %

fri

9,3 %

fri

fri

9,3 %

fri

fri

126

fri

07.06

07.07

07.08

07.09

ur 212

under tiden 16 december - 29 februari:

under tiden 1 januari - 29 februari......

B fri

fri

fri

ur

212

under tiden 16 december - 31 december . .

annan cikoriasallat:

O fri

fri

fri

291

under tiden 1 mars - 15 december........

under tiden 16 december - 29 februari:

O 11 %

11 %

fri

ur

292

under tiden 1 januari - 29 februari......

B fri

fri

fri

ur

292

under tiden 16 december - 31 december . .

Morötter, rovor, rödbetor, haverrot (salsifi), rotselleri,

rädisor och liknande rotfrukter, färska eller kylda:

morötter och rovor:

O fri

fri

fri

101

morötter..........................

O 10 %

10 %

8,5 %

102

rovor ............................

andra slag:

O 5 %

5 %

4,2 %

901

pepparrot.........................

andra:

O 3 %

3 %

2,5 %

ur

909

rödbetor........................

B 5 %

5 %

4,2 %

ur

909

andra..........................

Gurkor, färska eller kylda:

slanggurkor:

O 5 %

5 %

4,2 %

001

under tiden 16 mars - 30 april............

B 20 %

20 %

17 %

002

under tiden 1 maj - 30 juni..............

Minimitull: per 100 kg

B 20 %

50:-'

20 %

50:-

17 %

42:-

003

under tiden 1 juli - 30 september ..........

Minimitull: per 100 kg

B 20 %

70:-'

20 %

70:-

17 %

59:-

004

under tiden 1 oktober - 15 mars...........

andra:

B fri

fri

fri

008

under tiden 16 juni - 30 september.........

under tiden 1 oktober - 15 juni:

O 20 %

20 %

17 %

ur

009

under tiden 1 oktobar - 15 maj..........

B fri

fri

fri

ur

009

under tiden 16 maj - 15 juni ...........

Baljfrukter och spritade baljväxtfrön av sådana slag som

används for livsmedels- eller foderändamål, färska eller

kylda:

ärter (Pisum sativum):

O fri

fri

fri

101

under tiden 1 mars - 31 december..........

O 5 %

5 %

4,2 %

102

under tiden 1 januari - 29 februari ........

bönor (arter av släktena Vigna och Pfaseolus):

O fri

fri

fri

201

under tiden 1 mars - 31 december..........

O 7 %

7 %

5,9 %

202

under tiden 1 januari - 29 februari .........

andra slag:

O fri

fri

fri

901

under tiden 1 mars - 31 december..........

07 %

7 %

5.9 %

902

under tiden 1 januari - 29 februari .........

Andra köksväxter, färska eller kylda:

kronärtskockor:

O fri

fri

fri

101

under tiden 1 juli - 30 november ..........

B 10 %

10 %

fri

102

under tiden 1 december - 30 juni ..........

sparris:

B fri

fri

fri 12?

ur

ur

ur

ur

ur

201

under tiden 1 maj - 30 juni..............

B 14 %

14 %

11,9 %

202

under tiden 1 juli - 30 april..............

B fri

fri

fri

301

auberginer:

under tiden 1 maj - 30 november ..........

B 10 %

10 %

fri

302

under tiden 1 december - 30 april..........

B fri

fri

fri

401

bladselleri (blekselleri):

under tiden 1 maj - 30 november ..........

B 10 %

10 %

fri

402

under tiden 1 december - 30 april..........

B fri

fri

fri

511

svampar och tryffel:

svampar:

champinjoner.....................

B 10 %

10 %

8,5 %

519

andra..........................

B fri

fri

fri

520

tryffel ...........................

B fri

fri

fri

600

frukter av släktena Capsicum (paprika) och Pimenta

B fri

fri

fri

701

vanlig spenat, nyzeeländsk spenat samt

trädgårdsmålla:

under tiden 1 maj - 30 november ..........

B 10 %

10 %

8,5 %

702

under tiden 1 december - 30 april..........

B fri

fri

fri

901

andra slag:

sockermajs........................

O fri

fri

fri

908

andra:

under tiden 1 maj - 30 november ........

B 10 %

10 %

8,5 %

909

under tiden 1 december - 30 april........

B fri

fri

fri

100

Köksväxter (även ångkokta eller kokta i vatten), frysta:

potatis.............................

0 20 %

20 %

17 %

Minimitull: per 100 kg

25:-

25:-

21:-

210

baljfrukter och spritade baljväxtfrön:

ärter (Pisum sativum) .................

B 16 %

16 %

13,6 %

220

bönor (arter av släktena Vigna och Phaseolus) . .

B 16 %

16 %

13,6 %

290

andra ...........................

O 7 %

1 %

fri

301

vanlig spenat, nyzeeländsk spenat samt

trädgårdsmålla:

vanlig spenat.......................

B 16 %

16 %

13,6 %

302

nyzeeländsk spenat samt trädgårdsmålla ......

O 10 %

10 %

fri

400

sockermajs:

majskolvar och majskorn i detaljhandelsförpack-

ningar, andra än fryst majs som före ffysningen

undergått förvällning eller liknande beredning . .

B fri

fri

fri

400

annan ...........................

O fri

fri

fri

801

andra köksväxter:

morötter samt kepalök (vanlig lök) och

schalottenlök......................

B 16 %

16 %

13,6 %

802

sparris samt frukter av släktena Capsicum

(paprika) och Pimenta:

frukter av släktena Capsicum (andra än

sötpaprika) och Pimenta..............

B fri

fri

fri

802

sparris.........................

O fri

fri

fri

802

andra slag.......................

O fri

fri

fri

803

broccoli..........................

B fri

fri

fri

128

809

andra ...........................

O beläggs

beläggs

beläggs

under hela

under hela

under hela

året med

året med

året med

samma tull

samma tull

samma tull

som motsva-

som

som

rande färska

motsva-

motsva-

produkter

rande

rande

under den tid

färska

färska

dessa är

produkter

produk-ter

högst tullbe-

under den

under den

lagda

tid dessa

tid dessa

är högst

är högst

tullbe-

tullbe-

lagda

lagda

blandningar av köksväxter:

901

morötter och ärter, blandade .............

B 16 %

16 %

13,6 %

909

andra ...........................

O beläggs

beläggs

beläggs

under hela

under hela

under hela

äret med

året med

året med

samma tull

samma tull

samma tull

som motsva-

som

som

rande färska

motsva-

motsva-

produkter

rande

rande

under den tid

färska

färska

dessa är

produk-ter

produk-ter

högst

under den

under den

tullbelagda

tid dessa

tid dessa

är högst

är högst

tullbe-

tullbe-

lagda

lagda

Köksväxter tillfälligt konserverade (t.ex. med

svaveldioxidgas eller i saltvatten, svavelsyrlighetsvatten

eller andra konserverande lösningar) men olämpliga för

direkt konsumtion i detta tillstånd:

100

kepalök (vanlig lök) ....................

0 20 %

20 %

17 %

Minimitull: per 100 kg

25:-

25:-

21:-

200

oliver .............................

0 10 %

10 %

fri

300

kapris.............................

0 10 %

10 %

fri

gurkor:

401

slanggurkor........................

0 20 %

20 %

17 %

Minimitull: per 100 kg

70:-

70:-

59:-

409

andra ...........................

0 20 %

20 %

17 %

andra köksväxter; blandningar av köksväxter:

ur 900

frukter av släktet Capsicum, andra än sötpaprika,

och av släktet Pimenta.................

B fri

fri

fri

129

9 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 35. Del A

07.12

07.13

ur 900

andra slag.........................

0 beläggs

beläggs

under hela

under hela

året med

året med

samma tull

samma tull

som motsva-

som

rande färska

motsva-

produkter

rande

under den tid

färska

dessa är

produk-ter

högst tullbe-

under den

lagda

tid dessa

är högst

fullbe-

lagda

Torkade köksväxter, hela, i bitar, skivade, krossade

eller pulveriserade, men inte vidare beredda:

100

potatis, även i bitar eller skivad, men inte vidare

beredd........................ 100 kg

T 357:-

(33 %)

fri

200

kepalök (vanlig lök) ....................

svampar och tryffel:

B 3 %

3 %

301

champinjoner ......................

B 3 %

3 %

309

andra svampar samt tryffel ..............

B fri

fri

andra köksväxter; blandningar av köksväxter:

vitlök, sparris och sockermajs:

ur

901

vitlök..........................

B fri

fri

ur

901

sparris.........................

B 3 %

fri

ur

901

sockermajs ......................

0 fri

fri

blandningar av köksväxter innehållande potatis,

vitlök, sparris, sockermajs, tryffel eller svampar,

andra än champinjoner, som karaktärsgivande

beståndsdel:

ur

902

innehållande potatis eller sockermajs som

karaktärsgivande beståndsdel ...........

0 fri

fri

ur

902

innehållande vitlök, tryffel eller svampar, andra

än champinjoner, som karaktärsgivande

beståndsdel......................

B fri

fri

ur

902

innehållande sparris som karaktärsgivande

beståndsdel......................

B 3 %

fri

andra slag:

ur

909

blandningar av köksväxter andra än de enligt

stat.nr 07.12.902 ..................

B 3 %

3 %

ur

909

andra..........................

B 3 %

3 %

Torkade, spritade baljväxtfrön av sådana slag som

används for livsmedels- eller foderändamål, även

skalade eller sönderdelade:

100

ärter (Pisum sativum) .............. 100 kg

T 98:-

fri*

(24 %)

200

kikärter............................

O fri

fri

bönor (arter av släktena Vigna och Phaseolus):

som

tid dessa

lagda

303:-

(28 %)

fri

fri

fri

fri

fri

fri

fri

fri

fri

fri

fri

80:-

(14 %)

fri

motsva-

rande

året med

samma tuil

beläggs

under hela

färska

produk-ter

under den

är högst

tullbe-

130

310

bönor av arterna Vigna mungo (L.) Hepper och

Vig na radiata (L.)

T 201:-

fri*

fri

Wilczek....................

. 100 kg

320

adzukibönor (Phaseolus eller Vigna

angularis)...................

. 100 kg

T 201:-

fri*

fri

330

trädgårdsbönor (Phaseolus vulgaris) (bruna bönor,

vita bönor etc.) ...............

. 100 kg

T 201:-

fri»

170:-

(31 %)

(26 %)

390

andra .....................

. 100 kg

T 201:-

fri*

fri

400

linser .......................

O fri

fri

fri

500

bondbönor (Vicia faba var. major) och

(Vicia faba var. equina och Vicia faba

hästbönor

var. minor) ...................

. 100 kg

T 39:-

fri*

33:-

(30 %)

(25 %)

900

andra slag ....................

. 100 kg

T 39:-

fri*

33:-

(8 %)

(6 %)

Maniok-, arrow- och salepsrot, jordärtskockor, batater

(sötpotatis) och liknande rötter, stam- eller

rotknölar

med hög halt av stärkelse eller inulin, färska eller

torkade, hela eller i bitar och även i form av pelletar;

märg av sagopalm:

100

maniokrot (kassava) ..............

. 100 kg

T 222:-

fri*

135:-

(23 %)

(14 %)

200

batater (sötpotatis) ...............

O fri

fri

fri

900

andra slag ....................

. 100 kg

T 222:-

fri*

135:-

(8 %)

(5 %)

131

Tulltaxe-

nummer

Varunummer

Varuslag

Bastullsatser

i förhandl.

Gällande

tullsatser

Överens-

komna

med-

givanden

1

2

3

4

5

6

8 kap.

Ätbar frukt samt ätbara bär och nötter;