Prop. 1997/98:1D9

Hälsovård, sjukvård och

social omsorg

9

.

Förslag till statsbudget för 1998

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 5

2 Lagtext 7

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring 7

3 Inledning 9

3.1 Omfattning/ändamål 9

4 A. Hälsovård och sjukvård 13

4.1 Omfattning/ändamål 13

4.2 Resultatbedömning och slutsatser 14

4.2.1 Folkhälsa 14

4.2.2 Hälso- och sjukvårdens resurser 15

4.2.3 Vårdens struktur 16

4.2.4 Patientens ställning och vårdens tillgänglighet 17

4.2.5 Verksamhetsutveckling inom vården 18

4.2.6 Psykiatri 19

4.2.7 Läkemedel 19

4.2.8 Tandvården 20

4.2.9 Vissa etiska frågor 20

4.2.10 Vissa myndighetsfrågor 21

4.3 Anslag 21

A 1. Sjukvårdsförmåner m.m. 21

A 2. Bidrag för läkemedelsförmåner 24

A 3. Bidrag till hälso- och sjukvård 25

A 4. Insatser mot aids 26

A 5. Ersättning till Spri 27

A 6. Bidrag till WHO 28

A 7. Bidrag till WHO-enheten för rapportering

av läkemedelsbiverkningar 29

A 8. Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan 29

A 9. Folkhälsoinstitutet 30

A 10. Smittskyddsinstitutet 31

A 11. Statens institut för psykosocial miljömedicin 33

A 12. Statens beredning för utvärdering av

medicinsk metodik 34

A 13. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 35

4.4 Avgiftsfinansierad verksamhet 36

4.4.1 Läkemedelsverket 36

4.5 Övrig statlig verksamhet 38

4.5.1 Apoteksbolaget 38

5 B. Omsorg om äldre och personer med

funktionshinder 39

5.1 Omfattning/ändamål 39

5.2 Resultatbedömning och slutsatser 40

5.2.1 Äldreomsorg 40

5.2.2 Omsorg om personer med funktionshinder 42

5.3 Anslag 48

B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och handikapp-

området 48

B 2. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. 48

B 3. Bidrag till viss verksamhet för personer med

funktionshinder 50

B 4. Bidrag till handikapp- och pensionärs-

organisationer 51

B 5. Ersättning för texttelefoner 51

B 6. Bilstöd till handikappade 52

B 7. Kostnader för statlig assistansersättning 53

B 8. Statens institutet för särskilt utbildningsstöd 53

B 9. Handikappombudsmannen 54

6 C. Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete

samt alkohol- och narkotikapolitik 57

6.1 Omfattning/ändamål 57

6.2 Resultatbedömning och slutsatser 58

6.2.1 Socialtjänstens individ- och familjeomsorg 58

6.2.2 Allmänna barnfrågor 61

6.2.3 Alkoholpolitik 62

6.2.4 Narkotikapolitik 63

6.3 Anslag 65

C 1. Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård

samt alkohol- och narkotikaförebyggande arbete 65

C 2. Bidrag till organisationer på det sociala området 65

C 3. Barnombudsmannen 67

C 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 67

C 5. Statens institutionsstyrelse 68

C 6. Alkoholinspektionen 70

C 7. Alkoholsortimentsnämnden 70

C 8. Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder 71

6.4 Övrig statlig verksamhet 71

6.4.1 Systembolaget 71

7 D. Socialstyrelsen 73

7.1 Omfattning/ändamål 73

7.2 Resultatbedömning och slutsatser 74

D 1. Socialstyrelsen 74

8 E. Stöd till forskning 77

8.1 Omfattning/ändamål 77

8.2 Resultatbedömning och slutsatser 78

8.3 Anslag 78

E 1. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning 78

E 2. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning 78

9 Övrig verksamhet 81

9.1 Allmänna arvsfonden 81

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet

med vad regeringen förordar under avsnitt 3.1.

2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring.

3. bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget

Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forsknings-

medel, under 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser

så att dessa, tillsammans med tidigare åtagna

förpliktelser i fråga om detta ramanslag, uppgår till

högst 90 miljoner kronor under 1999, högst 60

miljoner kronor år 2000 och högst 80 miljoner

kronor under år 2001 och senare.

4. bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget

Statens institutionsstyrelse under 1998 åta sig

ekonomiska förpliktelser så att dessa, tillsammans

med tidigare åtagna förpliktelser i fråga om detta

ramanslag, uppgår till högst 20 miljoner kronor

under 1999, högst 20 miljoner kronor år 2000 och

högst 20 miljoner kronor under år 2001 och senare.

5. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg enligt följande uppställning

ANSLAG

ANSLAGSTYP

ANSLAGSBELOPP

(TUSENTAL

KRONOR)

A 1 Sjukvårdsförmåner m.m.

ramanslag

1 550 000

A 2. Bidrag för läkemedelsförmånen

ramanslag

13 491 000

A 3. Bidrag till hälso- och sjukvården

ramanslag

939 424

A 4. Insatser mot aids

ramanslag

65 622

A 5. Ersättning till Spri

anslag

29 700

A 6. Bidrag till WHO

ramanslag

33 697

A 7. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av

läkemedels

biverkningar

anslag

2 591

A 8. Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan

ramanslag

16 800

A 9. Folkhälsoinstitutet

ramanslag

110 178

A 10. Smittskyddsinstitutet

ramanslag

98 923

A 11. Statens Institutet för psykosocial

miljömedicin

ramanslag

10 853

A 12. Statens beredning för utvärdering av

medicinsk metodik

ramanslag

15 517

A 13. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

ramanslag

22 879

B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet

reservationsanslag

275 000

B 2. Statsbidrag till vårdartjänst

ramanslag

189 000

B 3 Bidrag till viss verksamhet för personer med

funktionshinder

anslag

75 394

B 4. Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer

anslag

132 194

B 5. Ersättning för texttelefoner

ramanslag

16 077

ANSLAG

ANSLAGSTYP

ANSLAGSBELOPP

(TUSENTAL

KRONOR)

B 6. Bilstöd till handikappade

ramanslag

203 978

B 7. Kostnader för statlig assistansersättning

ramanslag

4 053 000

B 8. Statens institut för särskilt utbildningsstöd

ramanslag

8 561

B 9. Handikappombudsmannen

ramanslag

7 746

C 1. Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt

alkohol- och

drogförebyggande arbete

anslag

52 000

C 2. Bidrag till organisationer på det sociala området

anslag

64 341

C 3. Barnombudsmannen

ramanslag

7 550

C 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor

ramanslag

6 468

C 5. Statens institutionsstyrelse

ramanslag

503 986

C 6. Alkoholinspektionen

ramanslag

14 548

C 7. Alkoholsortimentsnämnden

ramanslag

674

C 8 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder

ramanslag

30 000

D 1. Socialstyrelsen

ramanslag

369 636

E 1. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning

ramanslag

94 610

E 2. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning

ramanslag

7 569

Summa för utgiftomsrådet

22 499 516

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1

dels att 2 kap. 12, 12 a och 12 c §§ samt 20 kap. 8 a § skall upphöra att

gälla,

dels att 2 kap. 10 § och 20 kap. 10 § skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE

FÖRESLAGEN LYDELSE

2 kap.

10 §2

Frågor om ersättning enligt detta kapitel prövas i andra fall än som avses i

andra stycket av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den försäkrade är

inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1

kap. 4 §. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan

försäkringskassa att pröva sådana frågor.

Frågor om ersättning enligt 2, 3 och 6 §§ samt ersättning enligt 4 och 5

§§ som inte hänför sig till visst vårdtillfälle prövas av den försäkringskassa

inom vars verksamhetsområde vårdgivaren eller annan som får ersättning

bedriver sin verksamhet. Detsamma gäller ersättning i övrigt i de fall där

den försäkrade eller vårdtagaren inte är och inte heller under den

förutsättning som sagts i första stycket skulle ha varit inskriven hos allmän

försäkringskassa. Frågor om ersättning enligt 5 § får efter bemyndigande av

regeringen även prövas av Riksförsäkringsverket.

Frågor om avgift enligt 12 och

12 a § § prövas av den

försäkringskassa hos vilken den

försäkrade är inskriven.

20 kap.

10 §3

Beslut av en allmän

försäkringskassa som har fattats av

tjänsteman i ärenden om försäkring

enligt denna lag skall omprövas av

kassan, om det begärs av en enskild

som beslutet angår och beslutet inte

har meddelats med stöd av 10 a §.

Omprövningen skall göras av

socialförsäkringsnämnden om

beslutet gäller fråga som avses i 2

kap. 12 a eller 12 b §, 3 kap. 7 9

eller 17 §, 20 kap. 3 § eller 22 kap.

7 10 eller 16 §. Omprövningen

skall också göras av

socialförsäkringsnämnden om

beslutet gäller

återbetalningsskyldighet enligt

20 kap. 4 § och det belopp som har

utbetalats för mycket överstiger 10

procent av basbeloppet.

Beslut av en allmän

försäkringskassa som har fattats av

tjänsteman i ärenden om försäkring

enligt denna lag skall omprövas av

kassan, om det begärs av en enskild

som beslutet angår och beslutet inte

har meddelats med stöd av 10 a §.

Omprövningen skall göras av

socialförsäkringsnämnden om

beslutet gäller fråga som avses i

3 kap. 7 9 eller 17 §, 20 kap. 3 §

eller 22 kap. 7 10 eller 16 §.

Omprövningen skall också göras av

socialförsäkringsnämnden om

beslutet gäller

återbetalningsskyldighet enligt

20 kap. 4 § och det belopp som har

utbetalats för mycket överstiger 10

procent av basbeloppet.

Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

Om omprövning begärs av ett beslut och Riksförsäkringsverket

överklagar samma beslut, skall försäkringskassa inte ompröva beslutet.

Begäran om omprövning skall anses som ett överklagande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. De upphävda

bestämmelserna skall dock fortfarande tillämpas på avgift för sjukhusvård

som avser tid före ikraftträdandet.

3 Inledning

Välfärdspolitikens mål är att ge alla människor

förutsättningar att leva ett gott liv. Att gemensamt ta

hand om barn, gamla och sjuka är ett grundläggande

inslag i ett solidariskt samhälle. Barnbidrag, ett allmänt

pensionssystem och sjukförsäkringar är andra medel

som utjämnar orättvisor och ger ekonomisk trygghet i

olika skeden av livet.

Vård och omsorg skall kännetecknas av trygghet,

kvalitet och delaktighet. Alla skall veta att vården finns

tillgänglig när den behövs. Den skall vara gemensamt

finansierad och demokratiskt styrd. Behovet av vård är

avgörande. Personlig ekonomi eller social status får

aldrig påverka vårdens kvalitet eller fördelning.

Den svenska sjukvården är av hög kvalitet och i

många avseenden i världsklass. Äldreomsorgen har en

enastående omfattning. Men det räcker inte.

Omvårdnad och bemötande kan förbättras. Kvaliteten i

vård och omsorg kan förbättras. Det medicinska

kunnandet kan ökas och nya rön spridas en nödvändig

utveckling för att möta befolkningens behov och

önskemål. Fortsatta förbättringar stärker också

motivationen hos personalen.

Socialtjänsten är det yttersta skyddsnätet i vårt

trygghetssystem. Den ska medverka till att barn och

ungdomar kan växa upp under goda förhållanden, att

människor med sociala eller andra handikapp kan delta i

samhällslivet, att de som missbrukar alkohol eller andra

beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt

missbruk och att de som saknar medel till sitt uppehälle

får möjlighet att klara sin försörjning.

Människor måste kunna påverka sin vardag. Detta

gäller inte minst patienter i sjukvården, äldre och

personer med funktionshinder i kommunernas omsorg.

Delaktighet för brukare och personal kan bidra till

snabba förbättringar av välfärdens viktiga verksamheter.

3. 1 Omfattning/ändamål

Utgiftsområdet Hälsovård, sjukvård och social omsorg

omfattar fem verksamhetsområden:

A Hälsovård och sjukvård

B Omsorg om äldre och personer med funktionshinder

C Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt

alkohol- och narkotikapolitik

D Socialstyrelsen

E Stöd till forskning

I utgiftsområdet ingår 15 myndigheter som har till

uppgift att svara för genomförande, uppföljning och

tillsyn inom de olika verksamhetsområdena.

Socialstyrelsen utgör ett eget verksamhetsområde till

följd av att myndighetens ansvar för uppföljning och

tillsyn sträcker sig över verksamhetsområdena A C.

Verksamheter inom dessa tre områden är huvudsakligen

riktade mot kommuner och landsting vilka står för

huvudmannaskapet avseende hälso- och sjukvård,

socialtjänst m.m.

Resultatbedömning och slutsatser redovisas under

respektive verksamhetsområde (A-E).

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)

1995/96

1996

1997

1998

1999

2000

36 543

24

449

23

986

22

499

24

360

25

602

Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall

och ekonomiskt utfall

Folkhälsan har fortsatt att förbättras.

Barnens situation har fått ökad uppmärksamhet

Handikappreformen har haft positiva effekter trots

ett samhällsekonomiskt svårt läge.

Omfattande besparings- och förnyelsearbete pågår

inom vård och omsorg till följd av det svåra

ekonomiska läget i kommuner och landsting.

Genomförandet av psykiatrireformen är kraftigt

försenad.

Utgifterna för den statliga assistansersättningen har

ökat kraftigt mot bakgrund av att personkretsen

fortsätter att öka liksom det genomsnittliga antalet

beviljade timmar per person.

Antalet socialbidragstagare har ökat.

Behov av och krav på omställning inom

alkoholområdet har uppkommit med anledning av

internationaliseringen och det svenska EU-

medlemsskapet.

Efterfrågan på institutionsvård för missbrukare vid

LVM-hem har minskat vilket bl.a. lett till

underskott i Statens institutionsstyrelses verksamhet

och behov av omfattande omstruktureringsåtgärder.

Större förändringar

En reviderad socialtjänstlag träder i kraft den 1

januari 1998

Barnets ställning stärks genom att det som är bäst

för barnet alltid skall sättas i första rummet

Även de som har stora vård och omsorgsbehov skall

ha rätt att flytta

Närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och

personer med funktionshinder skall få stöd och

avlösning

En riksnorm för socialbidrag införs

En ny vårdgaranti med generell tillgänglighet till

vård har införts

Den statliga tillsynen över hälso- och sjukvården har

stärkts genom en ny lag om verksamhetstillsyn

Ett nytt förmånssystem för läkemedel har införts

med dämpad kostnadsutveckling som följd

Kostnaden för läkemedelsförmånen förs över till

landstingen den 1 januari 1998

Förändringar sker i regelsystemet för den statliga

assistansersättningen

En schabloniserad timersättning har införts

Ett förslag om att kostnadsansvaret för de första 20

timmarna per vecka skall föras över till

kommunerna har lagts fram för riksdagen

Mål för utgiftsområdet

Att trygga en god hälsa och att åstadkomma en

hälso- och sjukvård av god kvalitet med effektiv

resursanvändning som tillgodoser den enskilde

individens behov.

Att aktivt bidra till att trygga den enskildes hälsa och

ekonomi i samband med behov av kostnadskrävande

läkemedelsbehandling och/eller

tandvårdsbehandling.

Att stimulera och bidra till att en god tandhälsan

bland vuxna upprätthålls. Därutöver ett särskilt stöd

för utsatta grupper förbättras.

Att erbjuda en äldre- och handikappomsorg som ger

goda levnadsvillkor för äldre och personer med

funktionshinder med olika behov av service,

omvårdnad och vård och som bygger på den

enskilda människans delaktighet och

självbestämmande.

Att åstadkomma en social omsorg av god kvalitet

med effektiv resursanvändning som tillgodoser den

enskilde individens behov av stöd och bistånd i

samband med sociala eller andra handikapp,

missbruksproblem och försörjningssvårigheter samt

som tillgodoser att barn och ungdomar växer upp

under trygga och goda förhållanden.

Att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att

minska den totala alkoholkonsumtionen.

Att verka för ett narkotikafritt samhälle genom

insatser för att minska tillgången och efterfrågan på

narkotika.

Att öka kunskapen om tillstånd, processer och

effekter rörande hälsa och social välfärd.

Prioriteringar för 1998

Kvalitets- och kompetensutveckling skall ges hög

prioritet i syfte att långsiktigt trygga en vård,

omsorg och social service av god kvalitet och en

kompetent och motiverad personal.

Tillsyn, uppföljning och utvärdering av

verksamheterna skall utvecklas och förstärkas.

Ett genderperspektiv skall ingå i all verksamhet.

Förslag och verksamheter skall analyseras utifrån

båda könens behov och förutsättningar i syfte att

höja kvaliteten och effektiviteten.

Hänsyn till barnets bästa skall tas i alla sammanhang

där barn berörs. Intentionerna i FN:s Konvention

om barnets rättigheter skall genomsyra

verksamheter som rör barn.

Arbetet med att integrera handikappaspekterna i all

verksamhet skall fortsätta och intensifieras.

Ytterligare åtgärder för att stärka patientens ställning

skall vidtas.

Väntetiderna i hälso- och sjukvården skall kortas.

Psykiatrireformen skall påskyndas. Ett målmedvetet

arbete skall bedrivas i syfte att öka kunskapen om

psykisk ohälsa i befolkningen.

Uppföljning och analys av assistansreformen skall

fördjupas.

Opinionsinsatser och förebyggande åtgärder bland

ungdomar skall intensifieras för att påverka attityder

och beteenden inom alkohol- och narkotikaområdet.

UTGIFTSUTVECKLING FÖR DE I UTGIFTSOMRÅDE 9 INGÅENDE VERKSAMHETSOMRÅDENA

MILJONER KRONOR

UTGIFT

1995/96

DÄRAV

1996

UTGIFTS-

PROGNOS

1997

FÖRSLAG

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

Hälsovård och sjukvård

25 612

17 136

16 464

16 387

17 519

17 800

Omsorg om äldre och personer med

funktionshinder

8 028

5 394

5 694

4 961

5 659

6 587

Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete

samt alkohol- och narkotikapolitik

1 080

717

767

680

698

716

Socialstyrelsen

554

393

420

370

380

390

Stöd till forskning

144

97

99

102

105

108

Äldre anslag

1 125

712

542

Totalt för utgiftsområde 9

36 543

24 449

23 986

22 499

24 360

25 602

.

4 A Hälsovård och sjukvård

4.1 Omfattning/ändamål

Verksamhetsområdet omfattar hälso- och sjukvård som

i huvudsak är ett kommunalt ansvar och regleras bl.a. i

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Statens stöd till

den kommunala sektorn utgår främst från utgiftsområde

25. Allmänna bidrag till kommuner. Under

utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

redovisas vissa ersättningar som utges till

sjukvårdshuvudmännen till följd av de s.k. Dagmar-

överenskommelserna. Det särskilda stimulansbidraget

till psykiatriområdet upphör under 1997.

De dominerande posterna anslagsmässigt inom

verksamhetsområdet utgörs av läkemedelsfömånen och

tandvårdsförsäkringen. Till följd av att kostnadsansvaret

för läkemedelsförmånen överförs till landstingen

fr.o.m. den 1 januari 1998 lämnas fr.o.m. samma

tidpunkt ett särskilt statsbidrag för detta ändamål och ett

nytt anslag avseende läkemedelsförmånen förs därmed

upp i budgeten.

Vidare ingår i verksamhetsområdet de statliga

myndigheterna med anknytning till hälso- och sjukvård,

förutom Socialstyrelsen som redovisas under ett separat

verksamhetsområde, samt bidrag till

Världshälsoorganisationen (WHO) och Nordiska

hälsovårdshögskolan. Under verksamhetsområdet

redovisas även Apoteksbolaget AB.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILONER KRONOR

UTGIFT

1995/96

UTGIFT

1996

UTGIFTS-

PROGNOS

1997

FÖRSLAG

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

A1. Sjukvårdsförmåner

23 422

15 686

15 031

1 550

1 578

1 607

A2. Bidrag för läkemedelsförmånen

13 491

14 557

14 792

A3. Bidrag till hälso- och sjukvård1

1 396

910

906

939

968

975

A4. Insatser mot aids1

267

187

148

66

67

69

A5. Ersättning till Spri

43

30

30

30

30

30

A6. Bidrag till WHO

67

34

39

34

34

35

A7. Bidrag till WHO-enheten för

rapportering av

läkemedelsbiverkningar

4

3

3

3

3

3

A8. Bidrag Nordiska hälsovårdshögskolan

26

17

17

17

17

18

A9. Folkhälsoinstitutet

190

134

136

110

113

116

A10. Smittskyddsinstitutet

128

90

100

99

102

105

A11. Statens institut för psykosocial

miljömedicin

15

10

11

11

11

12

A12. Statens beredning för utvärdering av

medicinsk metodik

26

18

24

16

16

16

A13. Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd

27

19

21

23

24

24

Äldre anslag2

551

424

421

Totalt för verksamhetsområdet

26 163

17 561

16 885

16 387

17 519

17 800

1. Utgift 1995/96 och 1996 avser utfall på tidigare reservationsanslag

2. Varav merparten avser anslaget 1997 A 8 Bidrag till psykiatriområdet

Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall

och ekonomiskt utfall

Folkhälsan har fortsatt att förbättras. Förväntad

livslängd var 1996 för kvinnor 81,5 år och för män

76,5 år.

Det svåra ekonomiska läget i kommuner och

landsting har lett till ett omfattande besparings- och

förändringsarbete. Kvaliteten i den medicinska

behandlingen har troligen inte påverkats negativt

medan brister i omvårdnaden kan skönjas.

Genomförandet av psykiatrireformen är kraftigt

försenad.

Kostnadsutvecklingen för läkemedel och

förbrukningsartiklar under budgetåret 1995/96 var

inte tillfredsställande. En omfattande hamstring av

främst läkemedel inträffade under slutet av året.

Större förändringar

Vårdgarantin förändrades under 1997 till att omfatta

en generell tillgänglighet till vård oberoende av

diagnos.

En ny lag om verksamhetstillsyn i hälso- och

sjukvården trädde i kraft den 1 januari 1997.

Ett nytt förmånssystem för läkemedel infördes den 1

januari 1997 med dämpad kostnadsökning som

följd.

Kostnadsansvaret för läkemedel överförs fr.o.m.

1998 från sjukförsäkringen till landstingen.

Samtidigt överförs kostnadsansvaret för

förbrukningsartiklar vid inkontinens till landsting

och kommuner.

En reviderad och förenklad tandvårdstaxa infördes

den 15 oktober 1996.

Prioriteringar för 1998

Ytterligare åtgärder skall vidtas för att stärka

patientens ställning.

Väntetiderna i hälso- och sjukvården skall kortas.

Psykiatrireformen skall påskyndas. Ett målmedvetet

arbete skall bedrivas i syfte att öka kunskapen om

psykisk ohälsa i befolkningen.

Kvalitets- och kompetensutveckling skall ges hög

prioritet i syfte att långsiktigt trygga en hälso- och

sjukvård av god kvalitet liksom en kompetent och

motiverad personal.

Den stabilisering av kostnaderna för

läkemedelsförmånen som nu kan skönjas skall

vidmakthållas 1998 när kostnadsansvaret för

läkemedelsförmånen överförs till landstingen.

4.2 Resultatbedömning och

slutsatser

4.2.1 Folkhälsa

Hälsoutvecklingen

Av Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1997 (SoS-rapport

1997:18) framgår att svenska folkets hälsa vare sig

den mäts som dödlighet, sjuklighet eller

självrapporterad hälsa har förbättrats. Detta gäller inte

minst medellivslängden som har ökat med 5,3 år för

män och 6,6 år för kvinnor sedan 1960. En nyfödd

flicka har år 1996 en förväntad livslängd på 81,5 år och

en nyfödd pojke 76,5 år. Sedan mitten av 1980-talet har

svenska mäns livslängd ökat snabbare än kvinnornas,

vilket är ett trendbrott jämfört med de närmast

föregående årtiondena.

Trots att kvinnor i genomsnitt lever fem år längre än

män uppvisar de en högre sjuklighet och besöker

sjukvården oftare än män. Kvinnors sjukdomsmönster

präglas dock i högre grad av sådana sjukdomar som inte

behöver leda till döden. Skillnader i levnadsvanor som

alkoholbruk, rökning och våld har stor betydelse för

dödlighet och är en del av förklaringen till mäns högre

dödlighet.

Den främsta förklaringen till ökningen av

medellivslängden är att dödligheten i hjärtkärlsjukdomar

har minskat. Minskad dödlighet i alkoholrelaterade

sjukdomar och skador har också, om än i mindre

utsträckning, bidragit till den ökande medellivslängden.

En marginell minskning i cancerdödligheten kan också

skönjas. Självmordsfrekvensen har sjunkit sedan 1970-

talet i alla åldersgrupper. Denna minskning har

emellertid avstannat och en tendens till ökning kan ses

år 1995 jämfört med året innan.

Enligt Folkhälsorapporten tycks den tid vi lever med

svår ohälsa minskat, men att detta gäller också den tid

vi lever med full hälsa. De år som lagts till livet är

således inte helt friska år, utan år med lätt eller måttligt

svår ohälsa. Omkring tre fjärdedelar av befolkningen

betraktar dock sitt allmänna hälsotillstånd som gott.

De sociala skillnaderna i ohälsa är emellertid

fortfarande påtagliga vare sig man mäter dödlighet eller

sjuklighet. Arbetare, både män och kvinnor, har oftare

sämre hälsa, någon långvarig sjukdom eller nedsatt

arbetsförmåga, än tjänstemän. De sociala skillnaderna

är generellt större i storstäder än i mindre tätbebyggda

områden. Det finns enligt Folkhälsorapporten inget

entydigt svar på frågan om skillnaderna i ohälsa ökar.

I rapporten konstateras också att det finns tecken på

ökande hälsoproblem. Bland annat finns en oroande

tendens att den positiva utvecklingen när det gäller

barns och ungdomars hälsa kan komma att brytas.

Andelen skolungdomar som använder alkohol och har

prövat narkotika ökar liksom de barn och ungdomar

som känner oro, ängslan eller ångest. Barns och

ungdomars dagliga fysiska aktivitet minskar. Psykiska

och psykosociala besvär tenderar att öka även bland

vuxna, särskilt bland arbetare och arbetslösa. Övervikt

och allergier är andra hälsoproblem som ökar i

omfattning liksom sjukdomar i rörelseorganen hos

arbetarkvinnor.

De hiv-preventiva insatserna har varit framgångsrika

och Sverige har förblivit ett land med låg förekomst av

hiv-infektion.

Pågående arbete

Åtgärder för att förbättra folkhälsan har enligt

regeringens bedömning fortsatt hög prioritet. Det gäller

inte minst insatser riktade mot barn och ungdom och

mot de grupper som är utsatta för de största

hälsoriskerna.

Den parlamentariska kommitté (S 1995:14) som

regeringen har tillkallat med uppgift att utarbeta förslag

till nationella mål för hälsoutvecklingen har påbörjat sitt

arbete. Kommittén skall arbeta sektorsövergripande och

målen vara vägledande för samhällets insatser för att

främja folkhälsan, förebygga ohälsa, minska hälsorisker

samt förhindra förtida och undvikbar död. Kommittén

skall enligt direktiven (1995:158) särskilt analysera och

lämna förslag vad avser att minska hälsoskillnader

mellan olika grupper i befolkningen.

En parlamentarisk kommitté (In 1996:03) skall

utvärdera det statliga stödet till idrotten. I uppdraget

ingår att föreslå nya och tydligare mål för stödet. Enligt

direktiven skall arbetet utgå från att statens stöd i

huvudsak bör utformas så att det bland medborgarna

bidrar till att skapa ett bestående intresse för fysisk

aktivitet i syfte att uppnå en god folkhälsa.

Miljöhälsoutredningen överlämnade under hösten

1996 betänkandet (SOU 1996:124) Miljö för en hållbar

hälsoutveckling Förslag till ett nationellt

handlingsprogram. Betänkandet har remissbehandlats

och avsikten är att regeringen under våren skall

underställa riksdagen förslag till ett nationellt

handlingsprogram.

Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens

finansiering och organisation (HSU 2000) kommer

inom kort att överlämna ett delbetänkande om hälso-

och sjukvårdens roll i folkhälsoarbetet. Betänkandet

kommer att remissbehandlas.

Olika insatser vad gäller barn och ungdom samt

regeringens alkohol- och narkotikapolitik redovisas

under verksamhetsområde C. Åtgärder för barn, socialt

behandlingsarbete samt alkohol och narkotikapolitik.

En särskild utredare har haft i uppdrag att utreda

frågan om möjligheterna att införa förbud mot indirekt

tobaksreklam och utforma förslag till lagreglering.

Betänkandet (SOU 1995:114) Indirekt tobaksreklam har

remissbehandlats. Ett direktivförslag vad avser

tobaksreklam bereds för närvarande inom EU. I denna

beredning arbetar Sverige mycket aktivt för att

åstadkomma gemensamma regler mot tobaksreklam

inom Unionen. Regeringen har för avsikt att redovisa

sina ställningstaganden vad avser dessa frågor för

riksdagen under hösten 1997.

Inom EU pågår folkhälsoprogram vad avser cancer,

aids och vissa andra smittsamma sjukdomar, narkotika

samt hälsofrämjande aktiviteter. Ett gemensamt

ställningstagande vad avser ett program för

hälsoövervakning är antaget medan program vad avser

sällsynta sjukdomar, förebyggande av personskador

respektive miljörelaterade sjukdomar är under

beredning.

Inom WHO pågår ett arbete med att revidera

Hälsa för alla -strategin. Ambitionen är att beslut om

nya strategier skall kunna fattas såväl på global nivå

som för Europaregionen under 1998.

4.2.2 Hälso- och sjukvårdens resurser

I november 1996 överlämnade den parlamentariska

kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens

framtida organisation och finansiering (HSU 2000) sitt

delbetänkande (SOU 1996:163) Behov och resurser i

vården en analys. HSU 2000:s bedömning var att

vård- och omsorgsbehoven framöver kommer att vara

större än tillgängliga resurser. Enligt kommitténs

mening var det inte realistiskt att förlita sig på att

resursproblemen skulle kunna lösas enbart genom

organisatoriska förändringar och

verksamhetsutveckling.

Mot bl.a. denna bakgrund föreslog regeringen i

1997 års ekonomiska vårproposition (1996/97:150) att

kommuner och landsting skulle tillföras ytterligare

medel genom höjning av de allmänna statsbidragen. För

1997 föreslogs en nivåhöjning om 4 miljarder kronor

och för 1998 ytterligare en nivåhöjning med 4 miljarder

kronor, dvs. totalt 8 miljarder kronor. De ökade

statsbidrag som föreslagits bör leda till att antalet

sysselsatta inom den kommunala sektorn ökar och att

resurstillskottet tillförs vården, omsorgen och skolan.

Regeringen anser att inriktningen bör vara att

resurstillskottet leder till att kommuner och landsting

vidtar åtgärder så att väntetiderna i sjukvården blir

kortare, kvaliteten i äldreomsorgen blir högre, de

psykiskt störda ges en bättre vård och omsorgen och

vården i livets slutskede förbättras.

Regeringen har begärt en redovisning av samtliga

kommuner och landsting bl.a. av vilka

sysselsättningseffekter det ökade statsbidraget beräknas

leda till. En sammanfattning av resultaten finns under

utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till kommuner.

Enligt regeringens mening är det också angeläget med

en uppföljning utifrån ett vård- och omsorgsperpektiv.

Denna bör ses i ljuset av att det enligt regeringens

bedömning finns ett generellt behov av att förbättra

uppföljningen och redovisningen av vissa centrala frågor

inom hälso- och sjukvården. Härmed avses bl.a.

tillgängligheten i form av väntetider, kvaliteten i form

av behandlingsresultat och patienternas upplevelse av

vården. Det pågående arbetet med denna inriktning bör

intensifieras.

Under utgiftsområde 25 aviserar regeringen ett

ytterligare tillskott till kommuner och landsting om 4

miljarder kronor för år 1999 och ytterligare 4 miljarder

kronor år 2000 i syfte att öka sysselsättningen och

förbättra kvaliteten i vården, omsorgen och skolan.

Regeringen har för avsikt att återkomma i

vårpropositionen 1998 om hur medlen skall tillföras

sektorn.

4.2.3 Vårdens struktur

Historiskt sett har Sverige i en internationell

jämförelse haft en sjukhusdominerad vårdsstruktur.

Primärvården har på flera håll inte varit tillräckligt

utbyggd bl.a. i avsaknad av allmänläkare. De senaste

årens huvudmannaskaps- och strukturförändringar,

exempelvis kommunernas ökade ansvar för äldrevård

och vård av psykiskt långtidssjuka, satsningarna på

primärvård och utbyggnaden av hemsjukvård, innebär

dock en klar förskjutning mot en ökad andel öppen

vård.

Det synsätt som har präglat stat, landsting och

kommuner i de senaste årens förändringsarbete är att

den hälso- och sjukvård inte minst för de äldre som

kräver en långsiktig kontakt mellan patient och

behandlare skall erbjudas på nära håll så att

tillgänglighet, kontinuitet och helhetssyn underlättas.

Den lokalt baserade hälso- och sjukvården skall också

vara patientens vägvisare till den högspecialiserade

vården, när dess insatser behövs. Vad gäller den

högspecialiserade vården har inriktningen varit kon-

centration till ett färre antal enheter så att kompetensen

kan hållas och utvecklas på högsta nivå.

I landstingens strukturplaner återspeglas detta synsätt

på så sätt att även sjukhus som får minskat ansvar för

generell akutvård och specialiserad verksamhet

bibehålls som närsjukhus med mottagningsverksamhet,

geriatriska vårdplatser och akutservice för kända

patienter. Koncentrationen av den mera

högspecialiserade verksamheten kommer till uttryck

bl.a. i samverkan mellan sjukhus, gemensamma

chefsområden mellan flera sjukhus och olika

samverkansprojekt som underlättar det professionella

utbytet. Centrumbildningar inom sjukhusen överbrygger

traditionella specialitetsgränser och tele- och

informationsteknologi används alltmer för kunskaps-

och informationsutbyte.

I Sverige liksom i många andra europeiska länder

förs en intensiv diskussion om för- respektive nackdelar

med att koncentrera akutsjukvården till ett färre antal

sjukhus. Motiven kan vara såväl ekonomiska,

organisatoriska som kvalitetsmässiga. Mot detta står

ofta värdet av det lilla sjukhusets närhet och goda

interna samarbete. Argument kring lokal arbetsmarknad

och infrastruktur spelar också en viktig roll i

diskussionen.

Samspelet mellan den lokalt baserade vården och den

högspecialiserade vården handlar dock inte bara om

vården vid svåra och ovanliga sjukdomstillstånd utan

också om att utveckla ny kunskap och nya metoder för

vård av de vanligt förekommande sjukdomarna.

Gränserna mellan den högspecialiserade vården och den

övriga hälso- och sjukvården måste ständigt justeras så

att nya metoder och verksamhetsformer successivt

sprids varefter som det nya kunnandet prövats och

värderats.

Med hänsyn till det omfattande förändringsarbete

som pågår och planeras i de flesta landsting och

kommuner måste utvecklingen noga följas och värderas

inte minst vad avser vårdkvaliteten. Regeringen anser

att detta är en av de uppgifter som Socialstyrelsen skall

ge särskild prioritet under 1998.

Hälso- och sjukvården i Sverige bedrivs i huvudsak i

offentlig regi. Regeringen har dock vid ett flertal

tillfällen framhållit att det, inom ramen för ett integrerat

system, kan finnas ett värde såväl ur patienternas som

ur personalens synpunkt, i ett varierat vårdutbud i olika

driftsformer. Enligt regeringens mening bör det vara

verksamhetens inriktning, tillgänglighet, kvalitet och

kostnadseffektivitet som styr valet av vårdgivare. I syfte

att underlätta samverkan mellan offentlig och privat

hälso- och sjukvård har regeringen inrättat en särskild

delegation (S 1995:10) den s.k.

Samverkansdelegationen. Delegationen som skall avge

sitt slutbetänkande vid utgången av detta år skall bl.a.

söka former för att underlätta samverkan mellan privat

och offentligt bedriven vård och söka undanröja

eventuella hinder för en sådan samverkan.

Samhällets stöd, vård, omsorg och rehabilitering

måste ses och organiseras ur den enskildes perspektiv.

Huvudmannagränser eller olika finansiella styrsystem

får inte leda till ineffektivitet, dubbelarbete eller att den

enskilde inte får det samhällsstöd han/hon är i behov av

eller har rätt till.

I syfte att stimulera och förbättra samverkan har

utökade möjligheter till samverkan också finansiellt

öppnats upp liksom möjligheter till försöksverksamheter

och lokalt anpassade lösningar.

Regeringen framhöll i sin proposition 1996/97:63

Samverkan, socialförsäkringens nivåer och

administration, m.m. att det finns ett stort behov av att

mer effektivt utnyttja samhällets samlade resurser för att

bättre kunna tillgodose enskilda människors behov av

olika stödåtgärder. I propositionen anförde regeringen

vidare att det nu var dags att införa en möjlighet till

frivillig samverkan för berörda myndigheter och att

arbetet borde inriktas på generella lösningar.

Under utgiftsområde 10 föreslår regeringen

lagförslag såvitt avser att undanröja begränsningar i

nuvarande lagstiftning för försäkringskassan,

socialtjänsten och hälso- och sjukvården att delta i

gemensamma samverkansprojekt. Regeringen föreslår

också att Arbetsmarknadsstyrelsen,

Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen skall ha som

gemensamt mål att genom att främja samverkan inom

rehabiliteringsområdet för att uppnå en effektivare

användning av tillgängliga resurser i syfte att underlätta

för den enskilde att försörja sig genom eget arbete.

Inom hittills fem områden Finspång, Gotland,

Grästorp, Hisingen i Göteborg och Stenungsund

pågår lokal försöksverksamhet med finansiell

samordning mellan socialförsäkring, hälso- och

sjukvård och socialtjänst (SOCSAM),

Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har ett

gemensamt uppföljnings- och utvärderingsansvar. En

första delrapport SOCSAM; Tre huvudmän i samma

båt en lägesrapport överlämnades i mars 1997.

Försöksverksamheten skall slutrapporteras år 2001.

I tre kommuner Helsingborg, Katrineholm och

Sigtuna bedrivs försöksverksamhet med

primärkommunal primärvård. Socialstyrelsen har

löpande följt upp och utvärderat verksamheterna och

slutrapporten beräknas överlämnas under senhösten

1997.

4.2.4 Patientens ställning och vårdens

tillgänglighet

Riksdagen antog i april 1997 (rskr. 1996/97:186) de av

regeringen i propositionen 1996/97:60 föreslagna

riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och

sjukvården. I enlighet med förslaget i propositionen har

riksdagen beslutat att en särskild delegation med

parlamentarisk förankring skall inrättas med uppgift att

bl.a. följa tillämpningen av de etiska riktlinjerna. En av

delegationens uppgifter blir att sprida information och

kunskap om riktlinjerna för prioriteringarna och de

etiska värderingar som ligger till grund för dessa.

Delegationen är för närvarande under inrättande.

En grundläggande utgångspunkt för utvecklings- och

förnyelsearbetet inom svensk hälso- och sjukvård är att

patientens ställning skall stärkas. Detta är också en av

utgångspunkterna för den s.k. Dagmar-överenskom-

melsen för år 1997 som slutits mellan företrädare för

staten och sjukvårdshuvudmännen och som tidigare

redovisats till riksdagen i en särskild skrivelse

(1996/97:66).

I den nya vårdgaranti som utgör en del av

överenskommelsen är målsättningen att öka

tillgängligheten för alla patienter. Det är primärvården

som är ansvarig för de första kontakterna och skall

erbjuda hjälp samma dag, antingen på telefon eller

genom besök. Läkarbesök skall erbjudas inom åtta

dagar. När så erfordras skall primärvården biträda med

hänvisning till specialistvård för patientbesök inom tre

månader. För patienter med oklar diagnos skall besöket

hos specialist ske inom en månad. Utifrån de

bedömningar som gjorts i primärvården eller av

specialistläkare skall behandlingen påbörjas utan

dröjsmål enligt vägledande principer för urval och

prioriteringar. Om inte den egna sjukvårds-

huvudmannen kan erbjuda vården inom ovan nämnda

tidsramar har patienten rätt att söka vård hos annan

sjukvårdshuvudman.

En uppföljning av väntetiderna har genomförts vid

ett 25-tal sjukhus i hela landet under en vecka i april.

Denna visar att drygt hälften av patienterna med oklar

diagnos får träffa en specialist inom en månad, medan

cirka 90 % av patienterna med en fastställd diagnos får

träffa en specialist inom vårdgarantins tre månader.

Väntetiderna varierar dock stort mellan och inom

sjukhus. En ny uppföljning genomförs av

Landstingsförbundet i oktober 1997.

Under den senaste tiden har det framkommit

uppgifter om att barnfamiljer i vissa fall avstår från att

söka vård av ekonomiska skäl. Regeringen ser allvarligt

på dessa uppgifter då framför allt yngre barn är

infektionskänsliga och kan ha ett stort behov av hälso-

och sjukvård. Utebliven vård kan också bidra till att

smitta sprids inom familjen eller till andra som kommer

i kontakt med barnet. För att inte barnfamiljer skall

avstå från vård på grund av att de inte anser sig har råd

med patientavgifterna har flera landsting tidigare

beslutat att reducera eller helt avskaffa patientavgifterna

för barn.

I syfte att alla barn i hela landet, utan hänsyn till

familjens privata ekonomi, skall kunna erbjudas en god

vård kommer patientavgifterna att avskaffas för

samtliga barn och ungdomar upp t.o.m. 19 år fr.o.m. 1

januari 1998. Regeringen delar landstingens bedömning

av värdet av denna reform.

I propositionen (1996/97:123) om privata vårdgivare

föreslog regeringen att det inte skulle vara möjligt att

kräva remiss för att ersättning enligt lagen om

läkarvårdsersättning skulle utgå till privatpraktiserande

gynekologer, psykiatriker och barnläkare. Avsikten är

att öka valmöjligheten och skydda integriteten.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.

I Spris finansieringsavtal anges att utgångspunkten

för allt projektarbete skall vara att stärka patientens

ställning. Flera initiativ har tagits som syftar till att

förbättra kommunikationen mellan patient och

vårdpersonal. Målet är bättre behandlingsresultat och

därmed högre kvalitet i vården.

Bemötandeutredningens (S 1994:08) betänkande

Jämställd Vård olika vård på lika villkor har

remissbehandlats. Mot bakgrund av utredningens

förslag framhöll regeringen i propositionen 1996/97:5

om forskning att kvinnor bör inkluderas i medicinska

studier i större omfattning än tidigare. Utredningen har

fått en vid spridning och bildat underlag för

konferenser, utbildningar m.m.

Landstingsförbundets styrelse beslutade i maj 1997

om en särskild rekommendation om landstingens och

medlemskommunernas arbete med att stärka patientens

ställning. I denna behandlas bl.a. frågor om vårdens

tillgänglighet, om valfrihet, om bemötande och om

patientens inflytande och delaktighet i det medicinska

beslutsfattandet. Regeringen välkomnar detta initiativ.

Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens

finansiering och organisation (HSU 2000) kommer

under hösten att avlämna ett delbetänkande avseende

åtgärder för att stärka patientens ställning i vården.

Betänkandet kommer efter remissbehandling att bilda

underlag för en proposition till riksdagen.

4.2.5 Verksamhetsutveckling inom vården

Den svenska sjukvården och omsorgen är i ett

internationellt perspektiv av hög kvalitet. Detta visar

t.ex. olika jämförelser vad avser den s.k. åtgärdbara

dödligheten dvs. död på grund av orsaker som hälso-

och sjukvården anses kunna påverka. Denna dödlighet

är ofta cirka 30 50 % lägre i Sverige än i andra

europeiska länder. Den åtgärdbara dödligheten har

dessutom stadigt minskat från år 1970 till år 1990.

Den höga kvaliteten i vården har också

uppmärksammats nationellt där exempelvis

Lungmedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i

Linköping fick utmärkelsen Svensk kvalitet år 1996.

Kvinnokliniken i Motala erhöll Landstingsförbundets

motsvarande utmärkelse våren 1997.

Utbildningsnivån (mätt som andelen

högskoleutbildade) är mycket hög i landstingens

sjukvård. Ungefär 35 % hade år 1993

högskoleutbildning, vilket är lika stor andel som i den

privata bransch som har högst utbildningsnivå

(kunskapsintensiva tjänster).

Under 1990-talet har antalet läkare ökat medan

antalet sjuksköterskor varit i stort sett konstant. Antalet

undersköterskor och sjukvårdsbiträden har minskat

kraftigt i den landstingskommunala vården och

arbetslösheten är på vissa håll i landet betydande. Vad

gäller läkare och sjuksköterskor råder i stort sett balans

mellan tillgång och efterfrågan och arbetslösheten för

dessa grupper är relativt låg. Farhågor finns att

tillgången på vissa specialister kommer att vara

otillräcklig i början av 2000-talet. En bättre

framförhållning och planering måste eftersträvas.

Regeringen kommer idag att fatta beslut om att

förelägga riksdagen en särskild proposition om läkarnas

vidareutbildning. Regeringens syn på vårdhögskolornas

utveckling redovisas under Utgiftsområde 16.

Det finns dock kvarstående brister och

otillfredsställda behov inom hälso- och sjukvården.

Dessa har i vissa fall förstärkts under de senaste åren till

följd av den kärva ekonomiska situationen, de

demografiska förändringarna samt snabba och

omfattande organisatoriska förändringar. Medicinens

landvinningar öppnar också nya möjligheter att lindra

och bota sjukdomar högt upp i åldrarna.

Kvaliteten i det medicinska omhändertagandet i

hemsjukvården och i särskilt boende är i vissa fall

otillfredsställande. Väntetider och köer är på vissa håll

oacceptabelt långa. Det finns uppgifter om att

förtroendenämnderna får allt fler anmälningar om

brister i bemötandet. Delar av personalen känner sig

otillräckliga, oroar sig inför framtiden och har s.k.

utbrändhetssymptom.

De ökade resurser som har och kommer att tillföras

den kommunala sektorn kommer att förbättra

möjligheterna att avhjälpa de här problemen och

bristerna.

Hälso- och sjukvårdens kvalitet och personalens

arbetstillfredställelse är dock inte bara beroende på

resurssituationen utan också på hur arbetet leds,

organiseras och vilka möjligheter till fortlöpande

kompetensutveckling som ges.

I syfte att stödja den kunskapsutvecklande

arbetsplatsen avsattes särskilda medel både på nationell

och regional nivå i den s.k. Dagmar-överenskommelsen

för år 1997. En långsiktig och systematisk satsning på

att höja kvaliteten i vården främst genom

kompetenshöjande åtgärder måste ges fortsatt hög

prioritet de kommande åren. De möjligheter de

arbetsmarknadspolitiska instrumenten ger bör här tas

tillvara.

Behörighetskommittén (S 1994:01) hade i uppdrag

att göra en samlad översyn av principerna för

legitimation och behörighet och mot bakgrund av

översynen lämna förslag bl.a. i frågan om legitimation

och behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom

hälso- och sjukvården och näraliggande områden.

Kommitténs betänkande (SOU 1996:138) Ny

behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område

m.m. har remissbehandlats och kommer att ligga till

grund för en proposition till riksdagen under våren

1998.

En viktig förutsättning för att uppnå en hälso- och

sjukvård som i ännu högre grad än idag är

patientorienterad och kunskapsbaserad är att

informationsförsörjningen utvecklas och att ny

informationsteknologi utnyttjas i så stor utsträckning

som möjligt. Särskilda medel för att stödja denna

utveckling har avsatts för år 1997 inom ramen för

Dagmar-förhandlingarna. I samband med vårdens

datorisering syftar Spris utvecklingsarbete till att öka

kommunikationen mellan olika datasystem. Det

kommer i sin tur underlätta uppgiftsinsamling av t.ex.

kvalitetsinformation.

Arbetet med kliniska riktlinjer och kunskapsunderlag

måste fortsätta liksom arbetet med uppföljning av

verksamheten med kvalitetsregister.

4.2.6 Psykiatri

Socialstyrelsen överlämnade i maj sin årsrapport för

psykiatrireformen 1997 Är vi på rätt väg?

(Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1997:6).

Socialstsyrelsen konstaterar att det i samtliga landsting

och kommuner pågår ett intensivt arbete för att

genomföra reformen, men att det tar avsevärt längre tid

än vad som förutsetts. De psykiskt funktionshindrades

behov är endast delvis kartlagda i många kommuner.

Enligt regeringens mening är detta inte acceptabelt och

systematiska behovsinventeringar måste därför snarast

ske i samtliga kommuner.

Många kommuner har gjort stora insatser för att

skapa ett tillfredställande boende för psykiskt störda. I

vissa fall går dock utbyggnaden av ett gott boende för

de som befinner sig på sjukhem eller liknande

institutioner alltför långsamt. Socialstyrelsen

konstaterar i rapporten att de traditionella medlen för att

ordna daglig sysselsättning och stimulans/aktivering är

dåligt anpassade till de psykiskt stördas behov.

Ytterligare uppslag behövs således på sysselsättning som

är anpassad till dessa personers situation.

Trots de problem som uppmärksammats finner

Socialstyrelsen att reformarbetet har goda

förutsättningar att lyckas om beslutsfattare, professioner

och företrädare för brukarna fortsätter att hålla

uppmärksamheten på en hög nivå. Det är också viktigt

att ett långsiktigt perspektiv läggs på finansieringen av

olika insatser när de särskilda stimulansmedlen

försvinner. En fortsatt uppföljningen måste också ske av

hur situationen för de psykiskt störda utvecklas så att

åtgärder kan vidtas om inte syftet med reformen

uppnås.

Statens beredning för utvärdering av medicinsk

metodik (SBU) har under våren 1997 publicerat en

rapport om behandling med läkemedel av typ

neuroleptika. Rapporten visar att det sker en

överförskrivning och att kostnaderna för denna beräknas

uppgå till cirka 60 miljoner kronor per år.

Socialstyrelsens uppdrag vad gäller att granska

psykiatrins innehåll kommer att redovisas under hösten

1997 liksom slutbetänkandena från kommittén

(S 1995:06) om vård och stöd till barn och ungdomar

med psykiska problem och kommittén (S 1995:11) med

uppgift att utvärdera lagen (1991:1128) om psykiatrisk

tvångsvård (LTP) och lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård (LRV).

4.2.7 Läkemedel

Läkemedel är en viktig behandlingsform i hälso- och

sjukvården. De allt effektivare läkemedlen har lett till

stora välfärdsvinster för många människor. Hittills har

dock läkemedelsförmånen behandlats åtskild från övrig

hälso- och sjukvård och finansierats via

sjukförsäkringen.

Under 1990-talet har olika åtgärder vidtagits för att

dämpa och begränsa de ständigt ökande utgifterna för

läkemedelsförmånen. Bakgrunden till att kostnaderna

för läkemedelsförmånen har ökat är bl.a. den

demografiska utvecklingen med en ökande andel äldre

människor samt att en allt större andel av läkemedlen

skrivs ut i öppenvård till följd av vårdens

strukturförändringar. Tillkomsten av nya och dyrare

läkemedel har också i hög grad bidragit till

kostnadsutvecklingen, medan prisutvecklingen i övrigt

varit måttlig.

De vidtagna åtgärderna för att begränsa

kostnadsutvecklingen har dock haft begränsad effekt till

följd av förmånssystemets konstruktion och av att

läkemedel har behandlats separat från andra delar av

hälso- och sjukvården.

Från och med år 1997 har det tidigare gemensamma

högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och läkemedel

delats upp på två separata högkostnadsskydd samtidigt

som subventionerna för läkemedel inklusive

förbrukningsartiklar och vissa speciallivsmedel i

grunden förändrats. Avsikten med denna förändring var

att få till stånd en rationellare läkemedelsanvändning

och en besparing i läkemedelskostnaderna för år 1997.

De hittillsvarande effekterna av denna förändring talar

för att ett trendbrott har skett i kostnadsutvecklingen, då

kostnaderna för de första 8 månaderna i år är närmare

20 procent lägre jämfört med samma period föregående

år. Mycket talar för att den beräknade besparingen

kommer att överträffas och att de totala kostnaderna för

läkemedelsförmånen under år 1997 betydligt kommer

att underskrida 1996 års kostnader. Detta kan till del

bero på den kraftiga hamstringen av läkemedel under

slutet av år 1996 men framför allt på effekterna av det

nya förmånssystemet för läkemedel.

Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen övergår

den 1 januari 1998 till landstingen och medel avseende

läkemedelsförmånen kommer övergångsvis att lämnas

via ett särskilt statsbidrag. Enligt en överenskommelse

med Landstingsförbundet den 12 september 1996 skall

parterna senare överenskomma om en ny modell för

statens ersättning till landstingen för

läkemedelsförmånen.

Socialstyrelsen har givits ett särskilt ansvar att

utvärdera förändringarna på läkemedelsområdet, bland

annat ur ett patientperspektiv. Ytterligare medel föreslås

anvisas Socialstyrelsen för denna uppgift.

Utredningarna (S 1996:09) Översyn av

prisregleringen av läkemedel och (S 1996:08) Översyn

av den framtida läkemedelsdistributionen kommer att

överlämna sina betänkanden under hösten 1997.

Mot bakgrund av att EU:s ministerråd i november

1996 antog en resolution om säkerhet vid

blodtransfusioner och självförsörjning av blod tillsatte

regeringen i februari 1997 en arbetsgrupp med uppdrag

att utarbeta en långsiktig strategi för hur Sverige skall

kunna uppfylla resolutionens krav. Arbetsgruppen skall

redovisa sitt uppdrag i början av år 1998.

4.2.8 Tandvården

Tandhälsoutvecklingen

Tandhälsan hos barn och ungdomar förbättras stadigt.

Andelen barn som är kariesfria har ökat bland tre- och

sexåringar mellan åren 1985 och 1996. Andelen

kariesfria tolvåringar har ökat kraftigt under samma

tidsperiod. Även nittonåringar har bättre tandhälsa. År

1996 var närmare 60 % av ungdomarna i denna

åldersgrupp kariesfria på tändernas sidoytor. Det är

kariesskador på dessa ytor som framförallt ger upphov

till framtida vårdbehov.

Sverige har redan uppnått det av WHO fastställda

målet för barnens och ungdomarnas tandhälsa år 2000.

En jämförande EU-studie visar att de svenska

femåringarna hade bäst tandhälsa bland de europeiska

barnen. En orsak till detta kan vara att de får genomgå

regelbundna hälsokontroller och att den organiserade

barntandvården erbjuder förebyggande vård utan att

föräldrarna behöver ta initiativet. För tolvåringarna var

resultatet inte lika bra, men skillnaderna mellan olika

länder var små vad avser denna åldersgrupp.

Även för vuxna förbättras tandhälsan kontinuerligt.

Det finns dock vissa grupper, bl.a. vissa

funktionshindrade och långvarigt sjuka, som har sämre

tandhälsa och sämre förutsättningar än andra grupper att

vidmakthålla en god tandhälsa.

En majoritet av patienterna har låga

tandvårdskostnader. Ett fåtal patienter, dock olika

patienter varje år, svarar för en stor andel av

behandlingskostnaderna. Kostnaderna skulle kunna vara

lägre om de mest effektiva diagnos- och

behandlingsmetoderna användes och om

tandhygienisternas kompetens bättre togs tillvara.

Nuvarande ersättningssystem ger inte heller incitament

att bedriva en så resurssnål vård som möjligt.

Pågående arbete

Regeringen har tidigare låtit utreda hur vuxna som till

följd av sjukdom eller funktionshinder har särskilda

tandvårdsbehov skulle kunna få ett bättre ekonomiskt

stöd. Förslagen har presenterats i rapporten

Tandvårdsförsäkring i omvandling (Ds 1997:16).

Rapporten har remissbehandlats. Remissinstanserna är

övervägande positiva till förslagen i rapporten.

Regeringen har, för att ge även övriga vuxna ett

ekonomiskt stöd, nyligen tillkallat en särskild utredare

(dir. 1997:86). Ersättningssystemet skall enligt

utredningsdirektiven ges en tandhälsoinriktad

utformning. Utredningsarbetet skall vara avslutat senast

den 31 december 1997.

Socialstyrelsen har den 1 september 1997 till

Socialdepartementet inkommit med utredningsrapporten

Tandhygienisternas framtida uppgifter och kompetens.

Utredningen föreslår att det på sikt endast skall finnas

två personalkategorier legitimerade tandläkare och

legitimerade tandhygienister som behandlar patienter.

Utredningen föreslår en viss utvidgning av

arbetsuppgifterna för tandhygienister i förhållande till

nuvarande kompetensområde, bl.a. en satsning på

folkhälsoarbete, omvårdnadsaspekter och uppföljning

och utvärdering av tandvårdsverksamheten.

Utredningen anser att tandhygienistutbildningen i

framtiden bör vara treårig. Regeringen avser att senare

återkomma till riksdagen med de förslag som

Socialstyrelsens rapport kan föranleda.

4.2.9 Vissa etiska frågor

Konventionen om bioetik

Europarådets konvention om bioetik syftar till att ge

skydd för den enskilde i samband med forskning och

medicinsk behandling. Konventionen öppnades för

undertecknande i april 1997. Sverige tillhör det 20-tal

länder som undertecknade konventionen. Avsikten är att

senare ratificera konventionen.

Konventionen innehåller bl.a. bestämmelser om

informerat samtycke vid forskning och medicinsk

behandling samt särskilda bestämmelser för individer

som inte kan lämna eget samtycke. I konventionen finns

också ett förbud mot diskriminering på grundval av

arvsanlag samt bestämmelser om att predikativa

genetiska tester bara får utnyttjas för hälso- och

sjukvårdsändamål och hithörande forskning.

Enligt konventionen skall nationell lagstiftning som

tillåter forskning på befruktade ägg innehålla skydd av

det befruktade ägget. Framställning av befruktade ägg

enbart för forskningsändamål är förbjuden.

Genetisk integritet

I departementspromemorian (Ds 1996:13) Genetisk

integritet föreslås att det vid ansökan om försäkring, i

samband med anställning etc. skall vara förbjudet att

efterfråga eller använda genetisk information eller

resultatet av genetisk undersökning som hänför sig till

en enskild person.

Rapporten har remissbehandlats och en proposition

planeras att lämnas till riksdagen hösten 1997.

Steriliseringar

Regeringen beslutade i september 1997 att en särskild

utredare skall tillkallas för att allsidigt belysa

bakgrunden till och tillämpningen av den

steriliseringslagstiftning som gällde fram till dess att den

nuvarande steriliseringslagen trädde i kraft år 1976.

Av direktiven framgår att det är angeläget att de som

steriliserades mot sin vilja eller på någon annans initiativ

får en gottgörelse av samhället. Denna fråga skall

behandlas med förtur medan uppdraget i sin helhet skall

vara slutfört senast den 1 juli 1999.

4.2.10 Vissa myndighetsfrågor

Regeringens bedömning är att samtliga myndigheter på

ett tillfredsställande sätt har uppfyllt de mål som satts

upp för verksamheterna. Arbetsbelastningen har varit

hög inte minst till följd av det omfattande

förändringsarbete som bedrivs i kommuner och

landsting samtidigt som resurssituationen varit ansträngd

för myndigheterna. Flera myndigheter främst

Läkemedelsverket, Smittskyddsinstitutet och

Folkhälsoinstitutet har fått utökade uppgifter till följd

av EU-medlemsskapet. De möjligheter som IT ger

utnyttjas i allt högre utsträckning för att sprida

information och kunskapssammanställningar.

4.3 Anslag

A 1. Sjukvårdsförmåner m.m.

1995/96

Utgift

23 422

742

1

Därav

1996

15 685

541

1997

Anslag

15 512

000

Utgifts

-

progno

s

15 031

000

1998

Förslag

1 550

000

1999

Beräkna

t

1 578

000

2000

Beräkna

t

1 607

000

1. Beloppen anges i tusental kr

Området sjukvårdsförmåner omfattar t.o.m. år 1997 till

övervägande delen sjukförsäkringens kostnader för

läkemedelsförmånen, inkl. förbrukningsartiklar vid

inkontinens samt vuxentandvård (tandvårdsförsäkring-

en). Vidare omfattas finansieringen av

Handikappinstitutet, kostnaderna för sjukvårdsförmåner

i vissa internationella förhållanden samt kostnaderna för

viss sjukhusvård. Dessutom har anslaget tillförts de

avgifter som tas ut av pensionärer vid sjukhusvård i

form av avdrag på utbetalda allmänna pensioner.

Under anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. beräknar

regeringen fr.o.m. 1998 utgifter för två ändamål

ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m., samt

tandvårdsförsäkringen. De faktiska och beräknade

utgifterna i miljoner kronor för dessa ändamål åren

1996 2000 framgår av ovanstående tabell.

Utgifterna för år 1996 under anslaget visar i

förhållande till budgeterat belopp på ett betydande

överskridande som en följd av att utgifterna för

läkemedelsförmånen blev betydligt högre än beräknat.

De utgiftsstyrande faktorerna för den förmånen är som

tidigare nämnts en viss prisutveckling, en ökad

läkemedelsvolym samt en fortsatt utveckling mot allt

dyrare läkemedel. Den ökande volymen läkemedel

beror på den demografiska utvecklingen och att en allt

större del av läkemedelsförskrivningen sker i

öppenvård. En ökning av antalet frikort har också skett

vilket lett till ett större antal avgiftsbefriade

läkemedelsinköp under året.

Den 1 januari 1997 infördes ett nytt förmånssystem

för läkemedel vilket synes ha haft avsedd effekt i fråga

om att begränsa kostnadsutvecklingen för

läkemedelsförmånen. Sedan den 1 augusti 1997

omfattas inte längre receptfria läkemedel med vissa

undantag av läkemedelsförmånen. Åtgärderna

förväntas leda till ett underskridande för år 1997.

Med anledning av riksdagens tidigare beslut om

överförande av kostnadsansvaret för

läkemedelsförmånen och förbrukningsartiklar vid

inkontinens till landstingen och vad gäller

inkontinensartiklar även kommunerna har företrädare

för staten med Landstingsförbundet och Svenska

Kommunförbundet den 10 september 1997 träffat

överenskommelser om de närmare ekonomiska

villkoren för överförandet.

Regeringen kommer senare idag att godkänna

överenskommelserna.

Som en följd av överenskommelsen med

Landstingsförbundet skall 75 miljoner kronor frånräknas

anslagsposten för läkemedelsförmånen för år 1997 och

beloppet i stället tillföras anslaget Bidrag till hälso- och

sjukvård under detta utgiftsområde genom

tilläggsbudget. Orsaken härtill är att landstingen under

år 1997 trots att förmånen med kostnadsfria

UTGIFTSUTVECKLINGEN FÖR ANSLAGET

MILJONER KRONOR

ÄNDAMÅL

1996

1997

1998

1999

2000

Ersättning till

sjukvårdshuvudmännen

328

292

150

150

150

Läkemedelsförmåner

13 517

13 500

Tandvårdsförsäkring

2 497

1 823

1 400

1 428

1 457

Totalt

15 686

15 031

1 550

1 578

1 607

läkemedel är avskaffad fortsatt att tillhandahålla vissa

patienter som saknar sjukdomsinsikt läkemedel

kostnadsfritt. Denna åtgärd har vidtagits med anledning

av att bristande medicinering för denna kategori

patienter kan innebära fara för deras eller andras liv och

hälsa.

Den 15 oktober 1996 trädde en reviderad och

förenklad tandvårdstaxa i kraft samtidigt som

utgiftsramen för tandvårdsförsäkringen sänktes med 350

miljoner till 1 901 miljoner kronor räknat på helår.

Detta ledde under slutet av år 1996 till en tillfälligt ökad

efterfrågan på tandvård vilket också i någon mån

påverkade utgifterna. För år 1997 bedöms för

närvarande de förväntade utgifterna i stort sett motsvara

vad som budgeterats för tandvårdsförsäkringen.

För ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

beräknas däremot ett överskridande uppkomma för år

1997. Orsaken härtill är lägre avgiftsintäkter än vad

som tidigare beräknats vid sjukhusvård för pensionärer

samt obalans i betalningsströmmarna vad gäller

kostnaderna för vissa sjukvårdsförmåner i

internationella förhållanden, dvs. i princip kostnaderna

för dessa förmåner till följd av EES-avtalet och EU-

medlemsskapet.

För åren 1996 och 1997 uppkommer ett överskott

beroende på att avgiftsintäkterna för pensionärernas

sjukhusvård i form av avdrag på deras allmänna

pensioner tillförts anslaget. Fr.o.m. år 1998 kommer

emellertid sjukvårdshuvudmännen under förutsättning

av riksdagens beslut att överta administrationen av

dessa avgifter från socialförsäkringsadministrationen.

Omläggningen innebär att huvudmännen själva debiterar

och uppbär dessa avgifter och att några pensionsavdrag

inte längre tillförs anslaget. Genom denna förändring

minskas det generella statsbidraget till landstingen med

400 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Enligt gällande ordning regleras inte bara

sjukförsäkringens utgifter, utan även dess intäkter för

sjukvårdsförmåner, i internationella förhållanden -

föranledda av i huvudsak EES-avtalet och EU-

medlemsskapet gentemot annat land slutgiltigt först

flera år efter det att de uppkommit. Det har därför

hittills varit svårt att beräkna den årliga storleken av

dessa. Det har numera framkommit sådana uppgifter

från Riksförsäkringsverket som gör det nödvändigt att

öka utgifterna för dessa internationella vårdförmåner

med ca 50 miljoner till 100 miljoner kronor för år 1998

för att möta de krav på ersättning som kan förväntas

under året. Det kommer dock även i framtiden att vara

förenat med stora svårigheter att förutse hur stora

kraven är från landstingen och från medlemsländerna

samt när kraven inkommer och regleras. Det är också

svårt att beräkna storleken av Sveriges fordringar på

dessa länder och när dessa kommer att regleras

eftersom eftersläpningarna i båda riktningarna är

betydande. För åren 1999 och 2000 bedöms utgifterna

vara på samma nivå som för år 1998.

Frågan om Handikappinstitutets

verksamhetsinriktning, organisation och finansiering är

alltjämt föremål för översyn och någon ändring i

nuvarande förhållanden beräknas inte ske fr.o.m. år

1998 som tidigare planerats. Till följd härav beräknas

Handikappinstitutet även under år 1998 finansieras

genom medel från sjukförsäkringen och storleken på

dessa som fastställs vid de s.k.

Dagmaröverläggningarna senare i höst har vid

anslagsberäkningen antagits bli oförändrad, dvs. ca 50

miljoner kronor för år 1998.

Läkemedelsförmånen

Resultatinformationen vad avser läkemedelsförmånen

redovisas under anslaget A 2. Bidrag för

läkemedelsförmånen.

Tandvårdsförsäkringen

I regeringens vårpropositionen för år 1997 aviserades

att den tidigare planerade besparingen inom

tandvårdsförsäkringen på 900 miljoner fr.o.m. år 1998

inte skulle fullföljas och att en utgiftsram på 1 400

miljoner kronor skall gälla för tandvårdsförsäkringen.

Regeringen redovisade dessutom sina planer på att

senare förelägga riksdagen förslag om en förändrad

tandvårdsförsäkring som kan träda i kraft den 1 januari

1999. Tandvårdsförsäkringen avses härigenom få en

ändrad inriktning. Det gäller dels att med utgångspunkt

i rapporten Tandvårdsförsäkring i omvandling (Ds

1997:16) införa ett bättre ekonomiskt stöd till personer

som till följd av sjukdom eller funktionshinder har

särskilda tandvårdsbehov, dels ge övriga vuxna patienter

ett ekonomiskt stöd med en mer tandhälsoinriktad

utformning än det nuvarande. Regeringen har mot den

bakgrunden beslutat om direktiv (Dir. 1997:86) och

tillkallat en särskild utredare med uppgift att före

utgången av året lämna förslag om en ny inriktning på

tandvårdsförsäkringen fr.o.m. år 1999. Avsikten är att

därefter förelägga riksdagen en proposition som kan

behandlas under våren 1998.

Ovanstående innebär att det nuvarande

ersättningssystemet för vuxentandvård kommer att gälla

även under år 1998. För att åstadkomma detta med en

lägre utgiftsram än tidigare har i 1997 års

vårproposition aviserats att subventionerna måste

reduceras något och regeringen har nyligen i enlighet

med vad som angavs i propositionen beslutat om en

höjning av självrisken från 700 till 1 300 kronor fr.o.m.

den 1 oktober 1997.

Slutsatser

Genom att kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen

och förbrukningsartiklarna vid inkontinens fr.o.m. år

1998 överförs från staten genom den allmänna

sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen och vad

gäller inkontinensartiklarna också till kommunerna och

ett särskilt bidrag införs för läkemedelsförmånen

reduceras anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. i

motsvarande mån.

Anslaget påverkas också av ett genomförande av

regeringens förslag att till sjukvårdshuvudmännen

fr.o.m. år 1998 föra över administrationen av

avgiftssystemet vid sjukhusvård för pensionärer.

Härigenom bortfaller de avgiftsintäker i form av avdrag

på utbetalda pensioner som varje år tillförts anslaget.

Genom att huvudmännen nu föreslås få debitera och

uppbära dessa avgifter, som för år beräknats till

sammanlagt 400 miljoner kronor inklusive ersättning för

administrativa kostnader, bortfaller den kompensation

som lämnats till huvudmännen genom att det generella

statsbidraget till landstingen reducerats med samma

belopp. I sin tur innebär detta att anslaget

Sjukvårdsförmåner m.m. tillförs detta belopp fr.o.m. år

1998 i stället för de uteblivna avgiftsintäkterna.

Systemändringen förutsätter ändringar i lagen

(1962:381) om allmän försäkring.

Anslagsposten för tandvårdsförsäkringen behöver i

enlighet med regeringens ändrade ställningstagande till

den tidigare planerade besparingen ökas till 1 400

miljoner kronor för år 1998. För åren 1999 och 2000

har beloppet räknats upp enbart med hänsyn till den

förväntade allmänna kostnadsutvecklingen.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

1 550 000 000 kronor anvisas under anslaget

Sjukvårdsförmåner m.m. för år 1998. För åren 1999

och 2000 beräknas anslaget till 1 578 000 000

respektive 1 607 000 000 kronor.

Förslag till vissa regeländringar

Administrationen av pensionärernas avgifter vid

sjukhusvård

Regeringens förslag:

Administrationen av systemet med avgifter för

pensionärer vid sjukhusvård skall överföras från

försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket till

sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1998.

Skälen för regeringens förslag: Frågan om ett

överförande av administrationen av sjukhusvårdsavgifter

för pensionärer från socialförsäkringsadministrationen

till sjukvårdshuvudmännen har varit föremål för

överväganden sedan år 1992, då huvudmännen på

motsvarande sätt övertog debitering och uppbörd av

avgifter i sluten vård för patienter som inte uppbär hel

ålders- eller förtidspension, dvs. i princip

förvärvsarbetande.

Företrädare för Socialdepartementet och

Landstingsförbundet träffade i mars 1997 en

överenskommelse om ett överförande av

administrationen av avgifter för pensionärer vid

sjukhusvård fr.o.m. år 1998. Överenskommelsen har

godkänts av regeringen och Landstingsförbundets

styrelse. Genom den nu träffade överenskommelsen

avses samtliga patienter i ett landsting fr.o.m. år 1998

bli omfattade av ett och samma avgiftssystem för sluten

vård.

Den gällande ordningen med två olika avgiftssystem

har i enskilda fall lett till mindre skillnader i avgifter

mellan pensionärer och förvärvsarbetande vid

jämförbara inkomster. Enligt regeringens uppfattning

finns det inte några bärande motiv för att pensionärer

och förvärvsarbetande skall ha separata avgiftssystem

vid sjukhusvård. En övergång till ett avgiftssystem

administrerat av sjukvårdshuvudmännen har därför

ansetts angelägen från regeringens sida.

Den träffade överenskommelsen innebär att varje

sjukvårdshuvudman beslutar om principerna i fråga om

underlag för avgiftsdebiteringen och fastställer

avgiftsnivåer i olika inkomstintervall samt om vilka

regler för nedsättning av avgift som skall tillämpas. För

pensionärer yngre än fyrtio år skall även fortsättningsvis

enligt överenskommelsen halv avgift tas ut under de

30 första dagarna av varje vårdtillfälle. Vidare gäller att

högsta avgiftsbelopp som får tas ut under år 1998 är 80

kronor per vårddag. Detta belopp gäller tills vidare så

länge parterna inte kommit överens om annat.

Omläggningen innebär att nuvarande avgiftsregler

för pensionärer skall gälla för sjukhusvård lämnad

t.o.m. december månad 1997 med åtföljande avdrag på

utgående allmänna pensioner under de två första

månaderna år 1998. För sjukhusvård som lämnas

pensionärer fr.o.m. den 1 januari 1998 debiterar och

uppbär således sjukvårdshuvudmännen dessa avgifter

enligt den nya ordningen. Det innebär att pensionärer

som vårdas på sjukhus i november och december 1997

kommer att få avdrag för sjukhusvård på sina pensioner

i januari respektive februari. Vårdas de dessutom på

sjukhus under januari och februari 1998 kan

sjukvårdshuvudmannen samtidigt komma att debitera

dem för vården dessa månader. Förändringen

förutsätter ändringar i lagen (1962:381) om allmän

försäkring.

A 2. Bidrag för läkemedelsförmånen

1998

Förslag

13 491

000

1

NYTT ANSLAG

1999

Beräkna

t

14 557

000

2000

Beräkna

t

14 792

000

1. Beloppen anges i tusental kr

Från detta nya anslag utbetalas statsbidrag till

sjukvårdshuvudmännen till följd av att de övertar

kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen från den

allmänna sjukförsäkringen fr.o.m. år 1998. Under år

1998 belastar även utbetalningar avseende kostnaderna

för läkemedelsförmånen och inkontinensartiklar under

november och december 1997 detta anslag. Dessa

utbetalningar skall göras av Riksförsäkringsverket till

Apoteksbolaget AB, medan ersättningen för

läkemedelsförmånen därefter skall utbetalas av

Socialstyrelsen till landstingen månadsvis. När det

gäller ersättningen för förbrukningsartiklar vid

inkontinens lämnas denna fr.o.m. år 1998 via de

generella bidragen till landsting och kommuner under

utgiftsområde 25.

Regeringens överväganden

Kostnaderna för läkemedelsförmånen har under de

första åtta månaderna år 1997 sjunkit med närmare

20 % jämfört med föregående år. De viktigaste

orsakerna härtill är effekterna av det nya

subventionssystemet för läkemedelsförmånen och den

hamstring av läkemedel som skedde i slutet av år 1996.

Mycket talar dock för att det är de nya

subventionsreglerna som i första hand bidragit till denna

för kostnaderna gynnsamma utveckling. Förutom en

minskad volym sålda läkemedel kan hittills också en

övergång till något billigare läkemedel märkas. Detta

innebär att för utgiftsåret 1997 beräknas, trots de höga

utgifterna i början av budgetåret till följd av

eftersläpande betalningar avseende november och

december 1996, ett underskridande för ändamålet

läkemedel under anslaget A 1. Sjukvårdsförmåner m.m.

på ca 600 miljoner kronor budgetåret 1997.

Vid beräkningen av anslaget för år 1998 har

utgifterna för läkemedelsförmånen år 1996 varit

utgångspunkten. Hänsyn har tagits till den hamstring av

läkemedel som inträffade i slutet av det året inför

införandet av det nya förmånssystemet den 1 januari

1997 och den beräknade besparingseffekten av

införandet av detta. Vidare har förväntad pris- och

volymutveckling beaktats samt tillkomsten av nya och

dyrare läkemedel t.o.m. år 1998. De mest osäkra

faktorerna i denna bedömning är den stora hamstringen

och effekterna av det nya förmånssystemet. Den

hittillsvarande kostnadsutvecklingen för år 1997 visar

emellertid på en gynnsammare kostnadsutveckling än

vad som tidigare beräknats.

De närmare ekonomiska villkoren för detta har som

tidigare nämnts redovisats reglerats i en

överenskommelse som staten och Landstingsförbundet

träffade den 10 september 1997.

Överenskommelsen innebär att staten via detta anslag

lämnar ersättning till sjukvårdshuvudmännen för

läkemedelsförmånen med ett fast månatligt belopp som

utbetalas första gången i början av mars 1998. För att

tydliggöra omfattningen på de samlade utgifterna för

läkemedelsförmånen under år 1998 kommer även

kostnaderna för läkemedelsförmånen avseende de två

sista månaderna år 1997 vilka utgiftsmässigt regleras

under de två första månaderna år 1998 att täckas av

anslaget för år 1998. Dessutom har en separat

överenskommelse träffats med Landstingsförbundet och

Svenska Kommunförbundet om den ekonomiska

regleringen av överförandet av kostnadsansvaret för

förbrukningsartiklar vid inkontinens. Enligt sistnämnda

överenskommelse ingår kostnaderna för dessa i de

generella statsbidragen till landsting respektive

kommuner fr.o.m. år 1998. Under detta nya anslag

beräknas därför endast de kostnader som uppkommit

under november och december 1997 och för vilka

betalning sker under år 1998.

Ett underskridande av de beräknade kostnaderna för

läkemedel år 1997 kommer även att få betydelse för

utgifterna för år 1998 vad avser detta anslag av följande

skäl.

Den nu träffade överenskommelsen bygger på den

principöverenskommelse som staten och

Landstingsförbundet träffade hösten 1996 om

finansieringsprincipens tillämpning m.m. i samband

med landstingens övertagande av kostnadsansvaret för

läkemedelsförmånen den 1 januari 1998. Enligt denna

skall ett system för vinst- och förlustdelning finnas för

år 1997 vad gäller avvikelsen mellan de beräknade och

faktiska kostnaderna för läkemedelsförmånen, exklusive

förbrukningsartiklar vid inkontinens och

speciallivsmedel. Detta system innebär att det belopp

varmed de faktiska kostnaderna underskrider de

beräknade kostnaderna för läkemedelsförmånen för år

1997 delas mellan staten och landstingen i

proportionerna 60 procent till staten och 40 procent till

landstingen. På motvarande delas ett eventuellt

kostnadsöverskridande så att staten svarar för 90 % och

landstingen för 10 % av överskridandet. Landstingens

ekonomiska åtaganden begränsas dock till att omfatta

högst 50 miljoner kronor. Regleringen av vinst eller

förlust skall genomföras senast den 30 juni 1998. Med

hänsyn till den för år 1997 hittills gynnsamma

kostnadsutvecklingen för läkemedelsförmånen bedöms

ett betydande underskridande uppkomma vad gäller

kostnaderna för år 1997. Det innebär att det belopp som

till följd härav kommer att tillfalla landstingen skall

utbetalas från detta anslag senast vid utgången av juni

1998 och därvid fördelas mellan huvudmännen efter

antalet invånare.

Enligt den nu träffade överenskommelsen skall

systemet med vinst- och förlustdelning gälla även för

åren 1998 och 1999. För år 1998 gäller samma regler

som för 1997 med undantag för att ett

kostnadsunderskridande delas lika mellan parterna.

Vid beräkningen av anslagsbeloppet för år 1999 har

utgångspunkten varit 1998 års belopp, varefter hänsyn

tagits till förväntad pris- och volymutveckling samt

fortsatt tillkomst av nya och dyrare läkemedel. För år

2000 har endast förväntad prisutveckling kunnat tas i

beaktande.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 13

491 000 000 kronor anvisas under anslaget Bidrag för

läkemedelsförmånen för år 1998. För åren 1999 och

2000 beräknas anslaget till 14 557 000 000 kronor

respektive 14 792 000 000 kronor

A 3. Bidrag till hälso- och sjukvård

1995/962

Utgift

1 396

059

1

Därav

1996

909 576

1997

Anslag

908 150

Utgifts-

progno

s

906 150

1998

Förslag

939 424

1999

Beräknat

967 606

2000

Beräknat

975 416

1. Beloppen anges i tusental kr

2. Avser tidigare reservationsanslaget 1995/96/5/C9 Allmänt Bidrag till

hälso- och sjukvård

Från anslaget utbetalas statsbidrag till

sjukvårdshuvudmännen i enlighet med de årliga

överenskommelser som träffas mellan staten och

Landstingsförbundet om vissa ersättningar till

sjukvårdshuvudmännen. Bidragets användningsområden

m.m. finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa

statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård

m.m. som nyligen har setts över.

Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa

kostnader och förluster som uppkommit på grund av

myndighetsingripanden för att förhindra smittsam sjuk-

dom. Vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen

betalas också från detta anslag, liksom även kostnader

för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.

Vidare utgår medel för landstingens administration av

ersättningar till privata vårdgivare.

En jämförelse mellan anslag och utfall för budgetåret

1995/96 (18 mån) visar att utfallet översteg anslaget

med cirka 49,9 miljoner kronor, vilket berodde på vissa

fördröjningar vad gäller sjukvårdshuvudmännens

ansökningar av de medel som anslagits för rehabilitering

av äldre och funktionshindrade under budgetåret

1994/95. Enligt regleringsbrevet för 1995/96 fick icke

förbrukade medel, 75 miljoner kronor, från det tidigare

budgetåret användas under 1995/96.

Den 12 december 1996 godkände regeringen den

överenskommelse avseende statsbidragen till

sjukvårdshuvudmännen som tidigare hade träffats

mellan företrädare för staten och

sjukvårdshuvudmännen. Regeringen beslutade samma

dag att överlämna en skrivelse (1996/97:66) med

redogörelse för en överenskommelse om vissa

ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år

1997 till riksdagen.

Ramen för det totala belopp som omfattas av

överenskommelsen uppgår för år 1997 till 1 169

miljoner kronor varav 868 miljoner kronor utgår från

detta anslag och 301 miljoner kronor från

sjukförsäkringen. Till detta kommer under detta anslag

32,8 miljoner kronor avseende den särskilda

överenskommelsen om ersättning till

sjukvårdshuvudmännen för administration av

ersättningar till privata läkare och sjukgymnaster år

1997.

På tilläggsbudget föreslås att 75 miljoner kronor

överförs till detta anslag från anslaget A 1.

Sjukvårdsförmåner m.m. för att kompensera

landstingen för vissa ökade kostnader avseende

läkemedel.

Regeringens övervägande

Resultatinformation

I regeringens skrivelse till riksdagen (1996/97:66) med

redogörelse för en överenskommelse om vissa

ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år

1997 redovisas vissa erfarenheter av de tidigare

överenskommelserna. Bl.a. konstateras att vårdgarantin

i sin ursprungliga utformning med fokusering på ett

begränsat antal diagnoser har spelat ut sin roll.

I den nya vårdgaranti som utgör en del av

överenskommelsen är målsättningen att öka

tillgängligheten för alla patienter.

Överenskommelsen för 1997 innebär att medlen i än

högre grad än tidigare skall användas för att stimulera

ett utvecklings- och förnyelsearbete där patientens

möjlighet till ökad delaktighet betonas. Inriktningen är

att stödja en kunskapsbaserad sjukvård och särskilda

medel för detta har avsatts såväl på nationell som på

regional nivå. Andra prioriterade områden var

verksamhetsutveckling och informationsförsörjning.

Inom Kommittén (S 1992:04) om hälso- och

sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000)

pågår för närvarande arbetet med kommitténs

slutbetänkande vilket bland annat kommer att behandla

statlig styrning. Enligt vad regeringen har erfarit har en

särskild studie gjorts av de s.k. Dagmar-ersättningarna

vilken bl.a. kommer att bilda bakgrund för kommitténs

ställningstagande.

Slutsatser

Regeringen finner att ökad vikt behöver läggas på

uppföljningen av centrala parametrar exempelvis

väntetiderna, kvalitet och utfall inom hälso- och

sjukvården. Vidare behöver metoderna för att följa upp

de överenskommelser som ligger till grund för

utbetalningarna av ersättningarna förbättras. Ett arbete

med denna inriktning kommer att inledas under hösten i

samråd med Socialstyrelsen och Landstingsförbundet.

Den under 1997 påbörjade förskjutning av medlens

användning till att i första hand stimulera och stödja ett

långsiktigt förnyelsearbete kommer att fortsätta. Insatser

för att öka patienternas delaktighet i vården och att

utveckla nya verksamhets- och arbetsformer kommer att

ges fortsatt hög prioritet.

Ersättningar har tidigare utgått från detta anslag vad

avser vissa patientöverföringar mellan Sverige och

Finland. Då antalet patienter är mycket få och i första

hand är i behov av långvarig vård samt då det inte

tillkommer några nya fall till följd av att dessa

överföringar nu regleras i den Nordiska konventionen

om socialt bistånd och sociala tjänster som trädde i kraft

den 1 oktober 1996 anser inte regeringen att dessa

ersättningar bör bli föremål för överläggningar mellan

staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen.

Medel för dessa ersättningar kommer därför

fortsättningsvis att beräknas under Socialstyrelsens

ramanslag.

Mot bakgrund av ovanstående förslår regeringen att

939 424 000 kronor anvisas under anslaget A 3. Bidrag

till hälso- och sjukvård för 1998. För åren 1999 och

2000 beräknas anslaget till 967 606 000 kronor

respektive 975 417 000 kronor.

A 4. Insatser mot aids

1995/96

Utgift2

266 877

1

Utgåen-

de

reserva

tion-

30 611

Därav

1996

187 452

1997

Anslag

150 887

Utgifts-

progno

s

148 096

1998

Förslag

65 622

1999

Beräknat

66 940

2000

Beräknat

68 551

1. Beloppen anges i tusental kr

2. Avser tidigare reservationsanslaget 1995/96/5/C2 Insatser mot aids

Anslaget avser särskilda insatser för att förebygga

spridningen av hiv/aids. Medlen skall användas till

information och kunskapsspridning, stöd till

psykosocialt arbete och till utvecklingsarbete. Från

anslaget har vidare ett extra bidrag till landsting och

kommuner, främst i storstadsregionerna, utgått t.o.m.

1997.

Bidrag till forskning lämnas, förutom från detta

anslag, dels från anslaget 9 E 1. Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Forskningsmedel, dels från det under

utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

upptagna anslaget till Medicinska forskningsrådet.

Forskning kring hiv/aids sker vidare bl.a. inom ramen

för Smittskyddsinstitutet.

Enligt nu tillgängliga prognoser kommer i stort sett

hela anslaget för 1997 att förbrukas under innevarande

år.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

De hiv-preventiva insatserna har varit framgångsrika.

Sverige har förblivit ett land med låg förekomst av hiv-

infektion trots ett omfattande resande och invandring

från länder med hög förekomst av hiv/aids. Årligen

upptäcks cirka 250 nya fall av hivsmitta. Alltfler

människor lever i Sverige med hiv. Trots att antalet

nyupptäckta fall har minskat något på senare år är

smittspridningen bland män som har sex med män

fortsatt hög. Det är också svårt att nå bl.a. vissa

invandrargrupper med information och stöd. Detta ger

anledning till fortsatt hög uppmärksamhet.

Rapporten Sex i Sverige om sexuallivet i Sverige

1996 har nyligen färdigställts. Detta vetenskapligt

baserade material kommer att utgöra underlag bl.a. för

att ytterligare effektivisera det hiv-preventiva arbetet.

Två undersökningar om sexuellt riskbeteende på

utlandsresor har genomförts. Rapporterna ligger till

grund för preventiva insatser riktade till

utlandsresenärer. Under verksamhetsperioden gjordes

en stor satsning på konferenser om sexualitet,

homosexualitet och hiv. Sammanlagt genomfördes 18

konferenser om homosexualitet riktade till bl.a. lärare,

kuratorer, vårdpersonal och personal på

ungdomsmottagningar. Intresset var mycket stort och

alla intresserade kunde inte beredas plats.

Folkhälsoinstitutet har ett nära samarbete med olika

frivilligorganisationer vad gäller hiv/aids-frågor. Det

största ekonomiska stödet går till Noaks Ark-Röda

Korset, RFSL och RFSU. En utvärdering av dessa

organisationer visar att de har specifik och

ändamålsenlig målgruppsinriktning. Organisationerna

har framgångsrikt engagerat medlemmar och aktivister

och skapat en social rörelse kring sexualupplysning och

preventionsarbete.

Ekonomiskt stöd ges också direkt till de hiv-

smittades frivilligorganisationer på riksnivå. De riks-

täckande invandrarorganisationerna samarbetar direkt

med Folkhälsoinstitutet och spelar en aktiv roll bl.a. i

samband med vissa projekt.

En utvärdering av det s.k. extra bidraget främst till

storstäderna redovisades för riksdagen i

budgetpropositionen för 1997. Sammantaget

konstaterades att ett avancerat och mångfacetterat arbete

bedrivs som bygger på genomarbetade

handlingsprogram.

Under innevarande år liksom under de närmast

föregående åren har storstadsregionerna tilldelats cirka

90 miljoner kronor från anslaget insatser mot aids.

Medlen har utgått efter ansökan och prövning av

Folkhälsoinstitutet. Som konstaterats i utvärderingen av

det s.k. extra bidraget bedrivs inom dessa områden ett

långsiktigt och kvalificerat arbete. Det hiv-preventiva

arbetet har ett starkt politiskt stöd. Enligt regeringens

bedömning är det därför nu lämpligt att gå ifrån det

särskilda ansökningsförfarandet med de resurskrav detta

ställer och med den detaljstyrning som det innebär.

Under anslaget A 2. Bidrag till särskilda insatser i vissa

kommuner och landsting under utgiftsområde 25

föreslår regeringen för år 1998 att bidrag om

sammanlagt 90 miljoner kronor utges för förebyggande

insatser till dessa regioner enligt en schabloniserad

modell.

Slutsatser

Under detta anslag beräknas medel för stöd till de

frivilliga riksorganisationerna, för stöd till projekt

utanför storstadsregionerna och till Folkhälsoinstitutets

egen verksamhet för att förebygga hiv/aids, dvs.

nationell kunskapsuppbyggnad, samordning,

kunskapsspridning samt uppföljning och utvärdering,

medan bidrag till det hiv-preventiva arbetet i

storstadsregionerna utgår från utgiftsområde 25.

Det hiv-preventiva arbetet har varit framgångsrikt

och bör enligt regeringens mening ges fortsatt hög

prioritet. Den inriktning som angavs i förra årets

budgetproposition ligger fast dvs.

att insatserna bör genomföras inom ramen för

sammanhållna handlingsprogram,

att insatserna i ökad utsträckning bör riktas mot de

grupper som löper störst risk att smittas med

hiv/aids,

att samarbetet mellan olika aktörer behöver

fördjupas,

att stödet till frivilligorganisationer bör prioriteras

och att deras kompetens tas tillvara och utvecklas

och

att insatserna fortlöpande skall följas upp och

utvärderas.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 65

622 000 kronor anvisas under anslaget A 3. Insatser

mot aids för 1998. Det sammantagna statliga stödet

uppgår därmed till 155 622 000 kronor. För åren 1999

och 2000 beräknas anslaget mot aids till 66 940 000

kronor respektive 68 551 000 kronor.

A 5. Ersättning till Spri

1995/96

Utgift

43 300

1

Därav

1996

29 700

1997

Anslag

29 700

Utgifts

-

progno

s

29 700

1998

Förslag

29 700

1999

Beräkna

t

29 700

2000

Beräkna

t

29 700

1. Beloppen anges i tusental kr

Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut Spri skall

bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att

bedriva ett långsiktigt och kvalificerat utvecklingsarbete

inriktat mot aktuella problemområden. Tyngdpunkten

skall ligga inom områdena hälsoekonomi,

kvalitetsutveckling, informationsteknik och

informationsförsörjning.

Spri är en allmännyttig ideell förening som har

bildats av staten och Landstingsförbundet. Nuvarande

finansieringsavtal avser perioden 1996 1999 och anger

att utgångspunkten för allt projektarbete skall vara;

att patientens ställning stärks,

att projekt som bedöms ge de största effekterna när

det gäller bättre hushållning med resurser skall

prioriteras och

att Spri inom sina verksamhetsområden i möjligaste

mån skall delta i EU-projekt.

Enligt finansieringsavtalet tillskjuter parterna vardera

29,7 miljoner kronor för vart och ett av åren 1996

1999. Slutligt beslut om bidragsbelopp skall dock fattas

för ett år i taget av respektive part.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Spri har i en särskild framställning till regeringen om

ersättningar för åren 1998 2000 lämnat en

resultatredovisning avseende år 1996. Av

framställningen framgår att Spri har låtit göra en

uppföljning av den utvärdering som genomfördes 1994.

Syftet med uppföljningen var att ge den nya styrelsen en

lägesrapport beträffande det förändringsarbete som den

tidigare utvärderingen resulterade i. Utvärderingen

skulle vidare bilda underlag för Spri:s inre

kvalitetsarbete. Av utvärderingsrapporten framgår att

bedömarna anser att Spri utvecklats positivt där

kompetensen inom institutet har ökat. Utvärderarna

konstaterar vidare att Spri har goda förutsättningar att

bli det professionella utvecklingsinstitut som hälso- och

sjukvården behöver.

Av de olika aktiviteterna under 1996 kan nämnas att

Spri:s bibliotek ytterligare har ökat servicen med hjälp

av IT. Spri:s förlagskatalog, vissa publikationer,

nyhetsbrev och pressmeddelanden finns nu tillgängliga

på internet. Spriline-databaserna har gjorts sökbara via

Spri:s World Wide WEB-server och genom ett

beställningsformulär har det gjorts möjligt för

användarna att direkt beställa lån och kopior eller

kopplas till de dokument som finns i elektronisk form.

Flera projekt vad avser kvalitetsutveckling inom

psykiatri har avrapporterats under året. Spri har vidare

utvecklat en metod för egenkontroll, s.k.

organisationsgranskning, som ett tiotal akutsjukhus

tillämpat under året. En rapport om användarnas krav

på datorstödd vårddokumentation har tagits fram.

Denna bedöms utgöra ett viktigt steg på vägen att

etablera en gemensam syn inom vården på innehållet i

patientjournalen.

På regeringens uppdrag redovisade Spri i december

1996 ett IT-program inom hälso- och sjukvården.

Programmet omfattar en ökad IT-satsning avseende

bl.a. datorstödda patientjournaler, gemensam

terminologi och datasäkerhet till skydd för patientens

integritet.

För att finansiera delar av det föreslagna IT-

programmet har medel sökts från det s.k. 150-

miljonersprogrammet som administreras av Kunskaps-

och kompetensutvecklingsstiftelsen och

Landstingsförbundet. Fördelning av medel har ännu inte

skett.

Spri gjorde i april 1997 en hemställan om att få

inrätta forskartjänster i enlighet med bestämmelserna i

förordning om tjänster vid forskningsråd. (SFS

1986:364 senast ändrad 1993:865). Spri motiverar sin

framställning med att peka på bristen på personer med

forskningskompetens inom Spri:s kärnområden och

Spri:s roll som brygga mellan forskningen och det

praktiska förändringsarbetet i vården. Spri:s

framställning bereds för närvarande inom

regeringskansliet.

I framställningen redovisar Spri vidare förväntade

resultat 1997 och en mål- och strategiplan för åren 1998

2000. Utöver de medel som framgår av

finansieringsöverenskommelsen hemställer Spri om

ytterligare 5 miljoner kronor per år för insatser inom

informationsteknologiområdet. Institutet hemställer

vidare om att få förlänga sin planeringsperiod med ett år

t.o.m. år 2000.

Regeringens bedömning med anledning av

revisionens iakttagelser

Revisionsberättelsen för 1996 förelades

föreningsstämman den 28 maj. Av berättelsen framgår

att revisorerna tillstyrker fastställandet av resultat- och

balansräkning samt resultatdisposition. Mot denna

bakgrund beviljades styrelsen ansvarsfrihet.

Slutsatser

Det arbete som bedrivs inom Spri ligger enligt

regeringens mening väl i linje med det gällande

finansieringsavtalet och den inriktning vad avser Spri:s

verksamhet som har godkänts av riksdagen med

anledning av proposition 1995/96:99 om Spri:s fortsatta

verksamhet. Vad avser förlängningen av

finansieringsavtalet är regeringen, med nuvarande

underlag, inte beredd att ta ställning till detta. I sin

långsiktiga planering bör dock Spri utgå från oförändrad

ekonomisk ram.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

29 700 000 kronor anvisas till Spri för 1998. För åren

1999 och 2000 beräknas anslaget till 29 700 000 kronor

vardera året.

A 6. Bidrag till WHO

1995/96

Utgift

67 122

1

Därav

1996

33 633

1997

Anslag

32 780

Utgifts-

progno

s

39 062

1998

Förslag

33 697

1999

Beräknat

34 371

2000

Beräknat

35 058

1. Beloppen anges i tusental kr

Utgiften som belastar anslaget är Sveriges

medlemsavgift till Världshälsoorganisationens (WHO:s)

reguljära verksamhet. Avgiftens storlek bestäms av den

tvåårsbudget som WHO:s beslutande församling antar.

I maj 1997 antogs WHO:s budget för perioden 1998

1999. Reglerna för betalning säger att senast den

1 januari varje år skall bidraget för det kommande

verksamhetsåret ha betalats in till WHO. Avgiften för

verksamhetsåren 1998 och 1999 uppgår till 4 944 560

USD per år. För att täcka det beräknade underskottet

har i tilläggsbudget för 1997 föreslagits att ytterligare

6 320 000 kronor anvisas.

Förhandlingar pågår om ändring av FN-skalan för

medlemsbidragen. Denna skala tillämpas även för

WHO. USA har i dessa förhandlingar krävt att deras

andel skall minskas från 25 % till 20 % av den totala

budgeten. Under Världshälsoförsamlingen 1997 begärde

USA att den nya skalan skall tillämpas av WHO så

snart den har antagits, d.v.s. under löpande

budgetperiod. Majoriteten av medlemsländerna

inklusive EU-länderna motsatte sig detta. En rapport

skall dock lämnas till nästa års församling, där USA:s

krav med stor sannolikhet kommer att upprepas. Om

USA:s förslag om minskad andel går igenom i FN

betyder det att övriga länders procentuella andel ökar

med ca 6-7 %.

Regeringens överväganden

Resultatinformation och slutsatser

Samarbetet med WHO utgör en viktig del av den

internationella verksamheten inom hälso- och

sjukvården. Sverige verkar nu aktivt för reformer inom

WHO, inklusive strategisk budgetering, och

administrativa besparingar för omfördelning till

prioriterade verksamheter samt att medlemsländerna

skall iaktta betalningsdisciplin. Med hänsyn till

fluktuationerna i dollarkursen och att en översyn pågår

av justering av valutaberoende anslag har ingen

uppjustering gjorts av anslaget för 1998.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

33 697 000 kronor anvisas under anslaget A 6. Bidrag

till WHO för 1998. För åren 1999 och 2000 beräknas

anslaget till 34 371 000 kronor respektive 35 058 000

kronor.

A 7. Bidrag till WHO-enheten för

rapportering av läkemedels-

biverkningar

1995/96

Utgift

3 888

1

Därav

1996

2 592

1997

Anslag

2 592

Utgifts-

progno

s

2 591

1998

Förslag

2 591

1999

Beräknat

2 591

2000

Beräknat

2 591

1. Beloppen anges i tusental kr

Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för

rapportering av läkemedelsbiverkningar.

Bidrag lämnas till driften av de operativa delarna av

verksamheten vid Världshälsoorganisationens (WHO)

enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO Drug

Monitoring Centre), som genom ett avtal mellan WHO

och regeringen år 1978 fördes över till Sverige.

Verksamheten, som är belägen i Uppsala, bedrivs av

stiftelsen WHO Collaborating Centre for International

Drug Monitoring.

Regeringens överväganden

Resultatinformation och slutsater

WHO-programmet har fortsatt att utvecklas och WHO-

centret har på ett förtjänstfullt sätt svarat upp mot den

ökande efterfrågan av service. Ett oförändrat bidrag

från staten är en förutsättning för att de avtalsbundna

åtagandena gentemot WHO skall kunna garanteras. En

fortsatt uppdragsverksamhet härutöver krävs också för

att fortlöpande kunna erbjuda den kvalitet och

kompetens som krävs för att upprätthålla en

internationell koordineringsfunktion.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

2 591 000 kronor anvisas till WHO-enheten för

rapporteringar av läkemedelsbiverkningar för 1998. För

åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 2 591 000

kronor vardera året.

A 8. Bidrag till Nordiska hälso-

vårdshögskolan

1995/96

Utgift

25 877

1

Därav

1996

Utgift

16 816

1997

Anslag

16 800

Utgifts-

progno

s

16 936

1998

Förslag

16 800

1999

Beräknat

17 169

2000

Beräknat

17 564

1. Beloppen anges i tusental kr

Nordiska hälsovårdshögskolan (NHV) utgör en del av

Nordiska ministerrådets organisation. På högskolan

bedrivs vidare- och efterutbildning av personal från de

nordiska ländernas hälso- och sjukvård samt

näraliggande områden. De utgifter som belastar anslaget

är Sveriges andel av kostnaderna för NHV. Nordiska

ministerrådet fastställer varje år dels en total ekonomisk

ram för högskolans verksamhet, dels en garantinivå för

finansieringen. Utgifter för verksamheten inom

garantinivån fördelas mellan de nordiska länderna efter

samma proportioner som gäller för den ordinarie

nordiska budgeten. Efter verksamhetsårets slut görs en

slutlig avräkning i förhållande till antalet utnyttjade

studentplatser under året.

Faktorer som styr utgifterna är utvecklingen av

Nordiska ministerrådets budget, Sveriges andel av

budgeten, valutakursförändringar samt av Sverige

utnyttjade studentplatser. Nordiska ministerrådets

budget för år 1998 kommer att fastställas först i

november 1997. För år 1998 beräknas ett totalt anslag

till NHV om 36 409 000 kronor varav Sveriges andel

beräknas uppgå till 16 800 000 kronor.

Regeringens överväganden

Resultatinformation och slutsatser

Sverige disponerar ca 40 % av utbildningsplatserna vid

NHV. Det finns ett stort behov av kvalificerad

folkhälsovetenskaplig kompetens i de nordiska länderna.

NHV spelar här en viktig roll. I Sverige är intresset för

utbildningen vid NHV stort och av de svenska

sökandena kan årligen endast ca 1/3 beredas plats.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

16 800 000 kronor anvisas under anslaget A 8. Bidrag

till Nordiska hälsovårdshögskolan för 1998. För åren

1999 och 2000 beräknas anslaget till 17 169 000 kronor

respektive 17 564 000 kronor.

A 9. Folkhälsoinstitutet

1995/96

Utgift

189 620

1

Anslags

-

sparand

e

31 650

Därav

1996

134 120

1997

Anslag

113 460

Utgifts-

progno

s

135 700

1998

Förslag

110 178

1999

Beräknat

112 899

2000

Beräknat

115 692

1. Beloppen anges i tusental kr

Folkhälsoinstitutet (FHI) skall bidra till att uppfylla

målen för utgiftsområdet genom att främja likvärdiga

förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen.

Institutet skall särskilt inrikta verksamheten mot de

faktorer som påverkar hälsoutvecklingen hos de grupper

som är mest utsatta för hälsorisker.

En jämförelse mellan anslag och utfall för budgetåret

1995/96 (18 mån) visar att Folkhälsoinstitutet ökade sitt

anslagssparande med 5,6 miljoner kronor.

Sammantaget ger detta ett ackumulerat anslagssparande

på cirka 31,6 miljoner kronor vid budgetårets slut.

Anslagssparandet minskade under 1994/95 för att

ånyo öka under 1995/96. Anledning till ökningen var

bl.a. att institutet förberedde en organisationsförändring

och delvis ändrad inriktning genom att förstärka den

nationella rollen vad avser strategi, analys och

utredningsarbete. Besparingen på institutets anslag om

25 miljoner kronor gjorde också att aktivitetsnivån

minskade.

Enligt prognosen för 1997 kommer utgifterna att

överstiga anslaget. Organisationsförändringen är nu

genomförd och ytterligare personal med inriktning på

övergripande strategiska frågor har rekryterats. De

ökade utgifterna tillsammans med den minskning av

innevarande års anslag som föreslås på tilläggsbudget

gör att anslagssparandet kommer att ha minskat kraftigt

vid årets slut.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Myndighetens verksamhet bedrivs enligt regeringens

mening på ett sådant sätt att målen för verksamhetenhar

uppnåtts.

Institutets arbete med att minska skillnaderna i hälsa

mellan olika grupper i befolkningen har förstärkts. Bl.a.

har olika samarbetsavtal tecknats mellan FHI och

svenska forskningsinstitutioner för att öka kunskapen

om ohälsans sociala samband samt översätta resultaten

till förslag på konkreta strategier/insatser för att

förbättra hälsans villkor bland utsatta grupper.

En rapport över Folkhälsoinstitutets stöd till

forskning sedan institutets tillkomst är under

utarbetande. Sedan tillkomsten har en stor mängd

vetenskapliga publikationer tagits fram. Många av dessa

har kvalitetsgranskats av utomstående experter före

publicering i vetenskapliga tidskrifter m.m.

Folkhälsoinstitutets tobaksarbete har utvärderats av en

internationell grupp som har funnit att arbetet är

handlingsinriktat och kännetecknas av hög produktivitet,

kvalitet och kostnadseffektivitet. Regeringen välkomnar

denna typ av externa utvärderingar och förutsätter att

fler av institutets aktiviteter blir föremål för liknande

utvärderingar.

Arbetet med att utveckla

hälsokonsekvensbeskrivningar inför politiska beslut har,

från en blygsam nivå, intensifierats och bl.a. har en

studie av hälsokonsekvenserna av EU:s jordbrukspolitik

genomförts.

Vad gäller stödet till att utveckla folkhälsoarbete på

lokal och regional nivå har detta bl.a. bestått i att bidra

till att öka folkhälsokompetensen hos strategiska aktörer

och i att stötta utvecklingen av lokala folkhälsoprogram.

Det internationella engagemanget har ökat inte minst

till följd av deltagandet i EU:s olika folkhälsoprogram.

Institutet redovisade i juni 1997 ett särskilt

regeringsuppdrag om tjänsteexport inom

folkhälsoområdet. Från institutets sida redovisas

faktorer som under vissa förutsättningar talar för ett

begränsat eget engagemang i tjänsteexport. Samtidigt

konstaterar institutet att det kvarstår oklarheter av

författningsmässig, finansiell och administrativ karaktär.

Frågan är föremål för vidare beredning inom

regeringskansliet.

I budgetunderlaget framhålls de ökade krav på

förstärkta preventiva insatser som krävs inom det

alkoholpolitiska området och för att fullfölja och

utveckla påbörjade insatser hemställer institutet om

extra medelstilldelning från anslaget för bl.a. alkohol

och drogförebyggande arbete med 40 miljoner kronor

årligen under perioden 1998 2000.

Regeringens bedömning med anledning av

revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att

årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Den

ekonomiadministrativa värdering som RRV utfört av

samtliga statliga myndigheter har beträffande FHI givit

EA-värdet fullt tillfredsställande. I en särskild

revisionspromemoria konstaterar RRV att FHI:s

resultatredovisning mera har karaktären av en

verksamhetsberättelse. Regeringen delar denna

bedömning och att det pågående utvecklingsarbetet bör

fortsätta med tonvikt på en fördjupad analys. Samtidigt

kan regeringen konstatera att FHI:s mål, arbetsmetoder

och breda verksamhetsområde innebär särskilda

problem och utmaningar.

Slutsatser

Regeringen kan konstatera att institutet arbetar efter de

utvecklingslinjer som föreslogs i den fördjupade

anslagsframställningen och som redovisades för

riksdagen i budgetpropositionen för 1997. Regeringen

anser dock att institutet ytterligare bör sträva efter att

förstärka sin roll som kunskapscentrum och

metodutvecklare. I linje med detta ligger att institutet

skall stimulera och stötta andra aktörer att bedriva ett

aktivt folkhälsoarbete. I detta arbete bör inte minst de

frivilliga organisationernas kompetens och engagemang

tas tillvara. Ekonomiskt stöd till de frivilliga

organisationernas arbete bör ges fortsatt hög prioritet.

På alkoholforskningens område behöver

konsumtionsforskningen utvecklas och stimuleras.

Alkoholforskningsutredningen har föreslagit att tillskapa

ett särskilt alkoholforskningsinstitut. Förberedelsearbetet

som omfattar såväl alkoholforskning som

narkotikaforskning pågår under ledning av

Socialvetenskapliga forskningsrådet. Regeringen anser

att Folkhälsoinstitutets verksamhet och kompetens inom

forskningsområdet är betydelsefull i det fortsatta

arbetet, varför FHI såväl kompetensmässigt som

finansiellt bör stödja verksamheten vid

forskningsinstitutet.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

110 178 000 kronor anvisas till Folkhälsoinstitutet för

1998. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 112

899 000 kronor respektive 115 692 000 kronor. Det

generella sparkravet på tre procent har beaktats vid

beräkningen av 1998 års anslag.

A 10. Smittskyddsinstitutet

1995/96

Utgift

128 509

1

Anslags

-

sparand

e

29 503

Därav

1996

90 366

1997

Anslag

97 460

Utgifts-

progno

s

99 960

1998

Förslag

98 923

1999

Beräknat

101 7602

2000

Beräknat

104 6822

1. Beloppen anges i tusental kr

2. Exkl. resurstillskott till följd av flyttning, nytt säkerhetslaboratorium

samt

nytt djurhus

Smittskyddsinstitutet (SMI) skall bidra till att uppfylla

målen för utgiftsområdet genom att medverka till att

skyddet mot smittsamma sjukdomar upprätthålls och

förstärks.

En jämförelse mellan budget och utfall för 1995/96

(18 mån) visar att SMI hade ett anslagssparande på 3,6

miljoner kronor. Sammantaget ger detta ett ackumulerat

anslagssparande på ca 29,5 miljoner kronor.

Anslagssparandet är en följd av att SMI, som tillkom

den 1 juli 1993, befunnit sig i en uppbyggnadsfas och

därmed bl.a. haft många obesatta tjänster. Kalenderåret

1996 visade dock ett underskott om ca 2 miljoner

kronor. Enligt prognosen för 1997 beräknas den

anslagsfinansierade verksamheten medföra ett

underskott om ca 2,5 miljoner kronor, vilket täcks av

anslagssparandet. Orsakerna är att kostnaderna för

personal och material m.m. förväntas bli högre än

budgeterat. Detta visar att myndigheten under

innevarande budgetår uppnått den ursprungligt

planerade nivån och att man nu snarare har svårt att

rymma verksamheten inom befintliga ramar.

Förhandlingar om byggkostnader och hyror pågår

med Akademiska Hus AB inför SMI:s flyttning av

verksamheten till Karolinska institutets område under

hösten 1998. Säkerhetslaboratoriet beräknas stå klart ett

drygt halvår senare och det nya djurhuset i slutet av

1999. I dagsläget beräknas SMI:s bas behöva utökas

med ca 30 miljoner kronor till följd av

hyreskostnadsökningar i de nya lokalerna. SMI skall

senast den 1 oktober innevarande år redovisa

projekterade kostnader för flyttningen av verksamheten

och byggandet av ett nytt säkerhetslaboratorium samt

djurhus. I och med dessa förändringar kommer SMI

också behöva göra betydande investeringar i utrustning.

De ökade kapitalkostnaderna till följd av detta kan

delvis täckas av det ackumulerade anslagssparandet.

SMI har föreslagit att det generella besparingskravet

för 1998 inte tas ut på myndigheten, bl.a. med hänsyn

till att flera prioriterade uppgifter har tillkommit under

det senaste året, t.ex. de omfattande EU-

engagemangen. Behov av insatser i samband med

satsningar inom resurshushållning och ekologisk

kretsloppsanpassning innebär dessutom enligt SMI

behov av ökad anslagstilldelning på ca 2 miljoner

kronor.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Myndighetens verksamhet bedrivs enligt regeringens

mening på ett sådant sätt att målen för verksamheten

kan uppnås. Verksamheten är av god kvalitet, vilket

bl.a. visar sig i att andelen externa uppdragsprojekt är

hög samt att intresset för SMI:s insatser från andra

myndigheter, kommuner och organisationer är stort.

Inom SMI har särskilda satsningar gjorts på

kvalitetssäkring, både externt och internt. SMI:s

laboratorier är fr.o.m. den 30 juni 1997 ackrediterade

av SWEDAC.

Under 1995/96 har SMI medverkat till att det

nationella och internationella samarbetet inom

smittskyddsområdet utvecklats. En speciell

smittskyddskommitté har bl.a. bildats mellan

Socialstyrelsen och SMI, med årligt alternerande

ordförandeskap, för att harmonisera arbetet mellan

myndigheterna. SMI har även blivit aktivt engagerat i

arbetet inom EU för att förebygga spridning av

smittsamma sjukdomar.

Under 1995/96 har SMI också utvecklat ett

datorbaserat nätverk (SmiNet) för att förbättra

registrering och kommunikationsvägar för rapportering

av smittsamma sjukdomar från smittskyddsläkare,

infektionsläkare och mikrobiologiska laboratorier.

Vidare har den under föregående år utvecklade

elektronmikroskopin effektiviserat typningen och diag-

nostiken vid mag- och tarmepidemier.

Nyförvärvad motståndskraft hos bakterier är ett

ökande medicinskt problem. Utvecklingen i Sverige har

dock ännu inte nått allvarlig omfattning. Detta beror på

medvetande om faran som inneburit aktiv övervakning

och information om typ och förekomst av resistens

bland sjukdomsframkallande bakterier, vilket i sin tur

lett till utformning av goda behandlingsrutiner med

adekvat och återhållsam antibiotikabehandling. SMI har

spelat och spelar en viktig roll i detta arbete.

I den avgiftsfinansierade verksamheten minskar de

totala intäkterna fr.o.m. 1997. Anledningarna till detta

är dels att den speciella diagnostiken förmodas minska

något, dels att det förutses bli en fortsatt minskning av

efterfrågan på tjänsterna i djurhuset.

Full kostnadstäckning har inte kunnat uppnås för

uppdragsverksamheten inom den speciella diagnostiken

och försöksdjursverksamheten under 1995/96. Under

detta år har den speciella diagnostiken givit ett

underskott med 500 000 kronor och

försöksdjursverksamheten ett underskott med 900 000

kronor. Det senare beror dels på låg beläggning till följd

av höga priser och dåliga lokaler, dels höga underhålls-

och driftskostnader. Även för år 1997 beräknas den

speciella diagnostiken och försöksdjursverksamheten

medföra underskott. Underskottet för den speciella

diagnostiken beräknas dock reduceras till ca 350 000

kronor för år 1997 eftersom ny prislista gäller fr.o.m.

den 1 september 1997. De nya avgifterna väntas få fullt

genomslag 1998. För 1998 är därför prognosen att den

speciella diagnostiken bör kunna ha i stort sett full

kostnadstäckning. När det gäller

försöksdjursverksamheten beräknas denna medföra ett

underskott på ca 1 100 000 kronor 1997. Regeringen

anser att underskotten i djurhuset föranleder en närmare

analys kring kravet på full kostnadstäckning och

finansieringen av detta. Underskotten bör tillsvidare

täckas av de medel ramanslaget räknades upp med i

samband med övertagandet av driften av djurhuset från

Avvecklingsmyndigheten för Statens bakteriologiska

laboratorium (SBL-AV) våren 1995. Resurstillskottet

var bl.a. tänkt att täcka vissa kostnader till följd av

renoveringar av djurhuset. Sedan övertagandet har dock

planerna kring djurhuset ändrats. De krav som nu ställs

på djurhållningen medför att ett nytt djurhus måste

byggas. Det nya djurhuset beräknas inte stå klart förrän

i slutet av 1999.

SMI mottar även externa forskningsuppdrag och

forskningsmedel. För 1998 beräknas de externa

forskningsmedlen uppgå till ca 35 miljoner kronor.

Regeringens bedömning med anledning av

revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att

årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Vidare

framför RRV i en revisionspromemoria att

resultatredovisningen har utvecklats sedan föregående år

men att det fortfarande är svårt att följa upp

verksamhetsmålen. Regeringen instämmer i stort i

RRV:s påpekanden. Myndigheten bör i högre

utsträckning analysera och kommentera uppnådda

resultat i förhållande till uppsatta mål. Nuvarande

rapportering har i allt för stor utsträckning karaktären

av verksamhetsberättelse.

Den ekonomiadministrativa värdering som RRV

utfört av de flesta statliga myndigheter för 1995/96 har

beträffande SMI givit EA-värdet fullt tillfredsställande.

Slutsatser

Kraven på neddragningar av den statliga

administrationen har föranlett en noggrann prövning av

bl.a. myndigheternas behov av resurser för att klara

sina åtaganden. Regeringen har bedömt att SMI delvis

bör undantas från sparkravet år 1998 mot bakgrund av

att de betydande krav på insatser från SMI som finns.

Regeringen har emellertid inte haft möjlighet att

tillmötesgå myndighetens önskemål om ytterligare

medel för att klara nya uppgifter när det gäller

smittskyddet i samband med miljöfrågor.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

98 923 000 kronor anvisas till SMI för 1998. För åren

1999 och 2000 beräknas anslaget till 101 760 000

kronor respektive 104 682 000 kronor.

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET

UPPDRAGS-

VERKSAMHET

INTÄKTER1

KOSTNADER2

RESULTAT

KOSTNADSTÄCKN

ING %

UPPDRAGSGIVAR

E STATEN %1

UPPDRAGSGIVAR

E ÖVRIGA %

Utfall 1995/96

25 508 (19 %)

26 967

1 459

94

33

67

Varav 1996

17 248 (23 %)

18 448

1 200

93

33

67

Prognos 1997

16 650 (25 %)

18 100

1 450

91

33

67

Budget 1998

16 000 (25 %)

17 000

1 000

94

35

65

Beräknat 1999

16 000 (25 %)

17 000

1 000

94

35

65

Beräknat 2000

16 000 (25 %)

17 000

1 000

94

35

65

1. SMI bedriver uppdragsverksamhet dels inom speciell diagnostik, dels inom

djurhuset (försöksdjursverksamhet). Försöksdjursverksamheten har

både externa och interna kunder. Inom parentes anges den procentuella andelen

av de totala intäkterna som kommer från SMI.

2. Beloppen anges i tusental kr

För åren 1999 och 2000 är emellertid inte

kostnadsökningar till följd av den planerade flyttningen

till KI-området och byggandet av ett nytt

säkerhetslaboratorium samt ett nytt djurhus

medräknade, vilka enligt nuvarande beräkningar

uppskattas till ca 30 000 000 kronor. Hur stor den

exakta kostnadsökningen blir till följd av detta är dock

ännu oklart.

A 11. Statens Institut för psykosocial

miljömedicin

1995/96

Utgift

15 344

1

Anslags

-

sparand

e

176

Därav

1996

10 238

1997

Anslag

10 606

Utgifts-

progno

s

10 734

1998

Förslag

10 853

1999

Beräknat

11 178

2000

Beräknat

11 514

1. Beloppen anges i tusental kr

Statens institut för psykosocial miljömedicin, IPM, skall

bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att

särskilt uppmärksamma och bidraga med kunskap som

minskar de psykosociala risksituationerna i samhället

En jämförelse mellan budget och utfall för 1995/96

(18 mån) visar att IPM hade ett anslagssparande på

176 000 kronor. En jämförelse mellan budget och

prognos för 1997 visar ett beräknat underskott drygt

100 000 kronor, som dock ryms inom anslagssparandet.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

En genomgång av IPM:s årsredovisning för 1995/96

visar att målen för IPM:s verksamhet i allt väsentligt

har kunnat infrias. Förutsättningarna att bedöma

institutets verksamhet har avsevärt förbättrats i och med

att IPM:s prestationer numera presenteras likartat över

tiden.

Samtliga enheter uppvisar en hög aktivitetetsnivå och

ett omfattande samarbete med andra myndigheter,

institutioner och organisationer.

Institutets forskning har bl.a. inriktats på sambandet

mellan arbetstider, säkerhet och hälsa samt sömnens roll

för återhämtning från belastning. Resultatet av detta

arbete har beaktats i olika utredningssammanhang vad

avser bl.a. arbetstid och skiftarbete. Omfattande studier

för att belysa sjukvårdens strukturella förändring har

genomförts inom ramen för ett forskningsprogram om

utbrändhetens psykologiska och fysiologiska samband.

Forskningen har även fokuserats på de sociala

relationerna under arbete och fritid. Studier har visat att

brister i de sociala nätverken kan medföra ökad risk för

ohälsa och för tidig död. Vidare bedrivs forskning vad

gäller sambandet mellan arbetslöshet och

självmordsbenägenhet. I institutets forskning om

arbetslöshet har en regional förankring skett genom att

en forskningsstation startats i Mösseberg. Forskningen

bedrivs vidare för att studera ett regionalt programs

hälsoeffekter på lång sikt. Institutet utvecklar också

metoder för kartläggning av hälsoproblem hos

nyanlända flyktingar. Utöver detta bedrivs klinisk

forskning om omhändertagandet av invandrare med

psykiska problem.

IPM:s verksamhet uppvisar en hög vetenskaplig

kvalitet. Som en värdemätare på institutets

forskningsmässiga kvalitet kan anges att forskarna vid

institutet flitigt anlitas som granskare till artiklar i

internationella tidskrifter, som föreläsare vid interna-

tionella och nationella samlingar, och som producenter

och rådgivare i annan typ av kunskapsspridning.

En successiv ökning av den externt finansierade

forskningen ligger i linje med målen för myndigheten.

IPM har dock pekat på att de externa intäkterna kan

komma att gå ned på grund av att anslagen till

forskningsråden minskar. För 1998 beräknas de externa

medlen för forskningsuppdrag uppgå till 6 200 000

kronor.

Regeringens bedömning med anledning av

revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket bedömer att årsredovisningen i

allt väsentligt är rättvisande. I en

revisionspromemoria framför RRV att IPM:s

verksamhet beskrivs på ett lättläst sätt i

resultatredovisningen, kopplingen till den

ekonomiska redovisningen är dock bristande.

Regeringen instämmer i stort med RRV:s

påpekanden.

Den ekonomiadministrativa värdering som RRV

utfört av samtliga myndigheter har beträffande IPM

givit EA-värdet tillfredsställande. Arbetet med att

förstärka IPM:s ekonomiadministration bör fortsätta.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 10

853 000 kronor anvisas till IPM för 1998. För 1999 och

2000 beräknas anslaget till 11 178 000 kronor

respektive 11 514 000 kronor. Det generella sparkravet

på tre procent har beaktats vid beräkning av 1998 års

anslag.

A 12. Statens beredning för utvärdering

av medicinsk metodik

1995/96

Utgift

25 855

1

Anslags

-

sparand

e

4 003

Därav

1996

17 571

1997

Anslag

23 631

Utgifts-

progno

s

23 478

1998

Förslag

15 517

1999

Beräknat

15 922

2000

Beräknat

16 338

1. Beloppen anges i tusental kr

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik

(SBU) skall bidra till att uppfylla målen för

utgiftsområdet genom att verka för ett rationellt

utnyttjande av givna resurser genom att utvärdera

befintlig och ny medicinsk metodik. Utvärderingarna

skall vila på vetenskaplig grund och ske utifrån

ekonomiska, sociala, etiska och medicinska

utgångspunkter.

Enligt SBU bör anslagssparandet ses i ljuset av att

myndigheten bedriver långsiktiga projekt som sträcker

sig över flera år. I anslaget för 1997 ingår 8 miljoner

kronor för att utvärdera psykiatriska

behandlingsmetoder utifrån ett socialpsykiatriskt

perspektiv. Detta är sista året med särskilda medel vad

avser psykiatri. Sammantaget pekar prognosen för hela

anslaget på ett anslagssparande om 4,2 miljoner kronor.

De tillfälliga medel som anvisats till SBU i samband

med psykiatrireformen kommer att tas i anspråk under

1998.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Myndighetens verksamhet bedrivs enligt regeringens

mening på ett sådant sätt att målen för verksamheten

uppnås. Bland de projekt som avslutats kan nämnas;

Sedan SBU granskat det vetenskapliga underlaget

för massundersökning av prostatacancer och visat att

allmän massundersökning, till en kostnad av mer än

100 miljoner kronor per år, leder till mer skada än

nytta har inget program startats och program

avvecklats.

En omfattande genomgång har gjorts av den

vetenskapliga basen för strålbehandling vid cancer.

Strålbehandlingen kostar cirka 300 miljoner kronor

och berör cirka 12 000 personer per år.

Utvärderingen visar att strålbehandling i huvudsak

tillämpas i överensstämmelse med den vetenskapliga

litteraturen.

Östrogenbehandling av kvinnor har granskats av

SBU. Slutsatsen är att östrogenbehandling har god

effekt på klimakteriella besvär men att det inte finns

vetenskapligt underlag för en allmän

rekommendation om hormonbehandling i

förebyggande syfte vare sig mot benskörhet eller

hjärt-kärl-sjukdom. Information om detta har bland

annat distribuerats till allmänheten via apoteken.

Mätning av bentäthet är en ny teknologi för att

bestämma graden av benskörhet. Under en relativt

kort period har sjukvården investerat mellan 50 och

100 miljoner kronor i denna metod. Sedan SBU

utvärderat metoden och visat på dess begränsade

nytta har investeringarna praktiskt taget upphört.

Vid sidan av dessa projekt har SBU färdigställt flera

skrifter och rapporter som publicerats i internationella

tidskrifter. Under året har sju projekt avslutats och

tretton tillkommit vilket innebar att SBU hade 23

pågående projekt vid budgetårsskiftet. De nytillkomna

projekten berör utvärdering av psykiatriska

behandlingsmetoder och utvärdering av olika typer av

läkemedelsbehandling.

För att SBU:s utvärderingar skall få genomslag i

vården måste de spridas och resultaten översättas i

praktisk tillämpning. Olika metoder använts i detta

arbete bl.a. finns SBU:s rapporter i databaserna

Swemed och Spriline samt sammanfattningar i den

internationella databasen HEALTHSTAR. De rapporter

som publicerats under budgetåret 1995/96 finns också

på CD-ROM. SBU har vidare givit ut ett periodiskt

nyhetsblad, påbörjat en verksamhet med s.k. SBU-

amassadörer, anordnat konferenser och deltagit vid

mässor och på utställningar. Vidare har direktutskick

med information om verksamheten och aktuella

rapporter gjorts till sammanlagt 43 000 läkare,

landstingspolitiker, vårdcentraler m.fl.

Statistiska centralbyrån genomför på uppdrag av

SBU årliga enkätundersökningar för att undersöka

kunskapen om och attityden till SBU. Den bästa

kännedomen om SBU finns i gruppen adminstratörer,

landstingsdirektörer, sjukhusdirektörer och sjukvårds-

direktörer där 98 % anger att de känner till

myndigheten. Motsvarande siffra bland specialistläkare

och politiker med sjukvårdsansvar är 76 %. Bland dem

som känner till SBU anser så gott som 100 % att

kvaliteten på SBU:s arbete är bra eller mycket bra.

SBU har ett omfattande internationellt kontaktnät och

sekretariatsfunktion för INATHA - The International

Network for Health Technology Assessment är

förlagd till SBU. Funktionen finansieras via

medlemsavgifter.

I budgetunderlaget utgår SBU från oförändrade

resurser och att de medel som avsätts i den s.k.

Dagmar-överenskommelsen kvarstår på oförändrad

nivå, dvs. 10,5 miljoner kronor.

Regeringens bedömning med anledning av

revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att

årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Den

ekonomiadminstrativa värdering som RRV utfört av

samtliga myndigheter har beträffande SBU givit EA-

värdet fullt tillfredsställande.

Slutsatser

Inriktning vad gäller SBU:s verksamhet bör ligga fast.

Regeringen fäster särskild vikt vid de intensifierade

ansträngningar som myndigheten har gjort för att sprida

resultaten av utvärderingarna och anser att detta bör

vara en prioriterad uppgift också för 1998.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

15 517 000 kronor anvisas till Statens beredning för

utvärdering av medicinsk metodik (SBU) för 1998. För

åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 15 922 000

kronor respektive 16 338 000 kronor. Det generella

sparkravet på tre procent har beaktats vid beräkningen

av 1998 års anslag.

Regeringen har för avsikt att i kommande

överläggningar med sjukvårdshuvudmännen verka för

att lägst oförändrade resurser avsätts för SBU:s

verksamhet.

A 13. Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd

1995/96

Utgift

26 863

1

Anslags

-

sparand

e

6 477

Därav

1996

18 829

1997

Anslag

22 674

Utgifts-

progno

s

21 000

1998

Förslag

22 879

1999

Beräknat

23 580

2000

Beräknat

24 303

1. Beloppen anges i tusental kr

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds (HSAN) skall

bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att

aktivt medverka till att stärka patientsäkerheten inom

hälso- och sjukvården inklusive tandvården.

HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso- och

sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom

beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av

legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är

godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt

tandvården.

Av HSAN:s årsredovisning framgår att det under

budgetåret 1995/96 (18 mån) uppkommit ett

anslagssparande om 4 700 000 kronor. Härtill kommer

ett sparande från tidigare budgetår om sammanlagt

1 800 000 kronor. Sammantaget ger detta ett

ackumulerat anslagssparande om cirka 6 500 000

kronor. Förklaringen till det stora sparandet är att den

förväntade ökningen av inkommande ärenden har blivit

betydligt mindre än vad som beräknats.

ÄRENDEUTVECKLING M.M. VID HSAN 1992/93 JUNI 1997

1992/93

1993/94

1994/95

1995/1996

(18 MÅN)

VARAV

1996

1997

(T.O.M.

JUNI)

Antal inkomna ärenden

1 933

2 355

2 352

3 945

2 659

1 381

Antal avgjorda ärenden

1 962

2 027

2 306

4 100

3 031

1 442

Antal balanserade ärenden vid

budget/kalenderårets utgång

1 338

1 670

1 716

1 559

1 559

1 501

Kostnad (kr) per ärende

7 863

7 448

7 154

6 912

6 612

7 229

Genomsnittlig handläggning i

månader

7,75

8,1

9,1

9,1

8,6

7,1

Enligt prognosen för 1997 kommer det ackumelerade

anslagssparandet vid budgetårets slut att uppgå till

8 100 000 kronor. HSAN uppger dock i delårsrapporten

att en ökning av personal- och övriga driftkostnader kan

förväntas på grund av ärende av större omfattning. De

ökade kostnaderna till följd av detta kan täckas av det

ackumulerade anslagssparandet.

Om ärendeutvecklingen blir den förväntade och

personalstyrkan därmed behöver utökas måste HSAN

söka sig nya lokaler. Detta kommer att ge upphov till

investeringskostnader under de närmast följande åren.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

HSAN:s årsredovisning visar att produktiviteten ökat

genom att fler ärenden än tidigare år avgjorts.

Kostnaden per avgjort ärende har minskat. Den

genomsnittliga handläggningstiden har förkortats från

9,1 månader för budgetåret 1994/95 till 8,6 månader för

kalenderåret 1996. HSAN:s ärendebalans har sjunkit,

men är fortfarande på en alltför hög nivå och måste

avarbetas.

HSAN har utökat antalet nämndsammanträden från

49 budgetåret 1994/95 till 58 kalenderåret 1996. Under

budgetåret 1995/96 (18 månader) hölls 81

sammanträden. Antalet sammanträden är enligt

HSAN:s bedömning maximalt.

Förslaget i betänkandet Förbättrad tillsyn över hälso-

och sjukvårdspersonalen (SOU 1995:147) om en ny

sanktionsform skulle öka HSAN:s arbetsbörda.

Betänkandet bereds för närvarande inom

regeringskansliet med inriktningen att ett förslag skall

föreläggas riksdagen under våren 1998.

Regeringens bedömning med anledning av

revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att

årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Den

ekonomiadministrativa värdering som RRV utfört av de

flesta statliga myndigheter för 1995/96 har beträffande

HSAN givit EA-värdet fullt tillfredsställande.

Slutsatser

Trots att HSAN har ökat sin produktivitet finns det

fortfarande problem med handläggningstider och

ärendebalansen. HSAN bör enligt regeringens

bedömning vidta åtgärder för att effektivisera

ärendehandläggningen ytterligare samt vidta särskilda

insatser i syfte att avarbeta ärendebalansen. Den

genomsnittliga handläggningstiden för ärenden bör

nedbringas till en tid av högst sex månader under

budgetåren 1997 1999. Anslagssparandet bör enligt

regeringens uppfattning användas till ytterligare insatser

för att avarbeta ärendebalans.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

22 879 000 kronor anvisas till HSAN för 1998. För

åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 23 580 000

kronor respektive 24 303 000 kronor. Det generella

sparkravet på tre procent har beaktats vid beräkningen

av 1998 års anslag. Hänsyn har däremot inte tagits till

de kostnader som eventuellt kan komma att uppstå i

samband med en flytt och utrustning av nya lokaler.

4.4 Avgiftsfinansierad verksamhet

4.4.1 Läkemedelsverket

Läkemedelsverket skall bidra till att uppfylla målen för

utgiftsområdet genom att tillse att läkemedel är säkra,

effektiva och av god kvalitet samt verka för att

läkemedel används på ett ändamålsenligt och

kostnadseffektivt sätt. Läkemedelsverket skall främja

säkerheten och kvaliteten för läkemedelsnära produkter.

I detta arbete skall Läkemedelsverket dels utgöra en

kontrollerande myndighet, dels arbeta för rationell

utveckling och användning av nya och äldre läkemedel.

Riksdagen har mot bakgrund av regeringens

budgetproposition för år 1997 fastställt en

planeringsram för Läkemedelsverket för perioden 1997

1999 vilken uppgår till totalt 457 000 000 kronor.

Läkemedelsverket har i sitt budgetunderlag hemställt

om en kostnadsbudget för ordinarie avgiftsfinansierad

verksamhet på 497 855 000 kronor. Verket har i sitt

budgetunderlag hemställt om en höjning av avgifterna

med sammanlagt 5 % för år 1998.

Regeringens överväganden

Resultatinformation och slutsatser

Läkemedelsverkets verksamhet domineras av arbete

inom ramen för EU:s nya system för godkännande och

uppföljning av läkemedel. Verket har varit

framgångsrikt i detta arbete såväl som i det nationella

arbetet med läkemedelskontrollen.

I den centraliserade proceduren är Läkemedelsverket

en av de tre mest efterfrågade myndigheterna för

rapportörskap och verket ligger också bland de främsta

för att erhålla uppdrag inom proceduren för ömsesidigt

godkännande. Läkemedelsverket har vidare via sina

representanter erhållit ordförandeposter i arbetsgrupper,

ansvar för utarbetande av riktlinjer och råd till industrin

inom flera ämnesområden samt deltagit som experter i

EU-kommissionens arbete inklusive internationella

avtalsförhandlingar. Samtidigt har antalet inneliggande

nationella ansökningar för nya substanser kraftigt kunnat

sänkas och efterkontrollarbetet kunnat genomföras som

planerat.

Läkemedelsverket har i allt väsentligt uppnått målen

för godkännandeverksamheten.

Läkemedelsverket har godkänt ett högt antal nya,

säkra och effektiva läkemedel. En fjärdedel av

ansökningarna har avslagits.

Läkemedelsverket har i årsredovisningens

resultaträkning för budgetåret 1995/96 redovisat en total

omsättning på 237,2 miljoner kronor och ett

rörelseunderskott efter finansiella intäkter och kostnader

på 41 000 kronor.

Regeringen avser att besluta om en höjning av

Läkemedelsverkets avgifter för den statliga kontrollen

av läkemedel med cirka 4 %. Hänsyn har härvid tagits

till att det finns ett ackumulerat överskott om 35,5

miljoner kronor vilket enligt tidigare regeringsbeslut

skall användas i avgiftsreducerande syfte.

I samband med revideringen av avgifterna avser

regeringen att sänka årsavgiften för centralt godkända

läkemedel med 50 % jämfört med övriga läkemedel

samt, för att stimulera parallellimport av läkemedel,

sänka årsavgiften för parallellimporterade läkemedel.

Enligt budget för avgiftsfinansierad ordinarie

verksamhet kommer det ackumulerade överskottet att

finansiera verksamhetsunderskottet under 1997 1998.

Myndighetskapitalet, det ackumulerade överskottet,

beräknas vara slut efter år 1998 trots beräknad höjning

av avgifterna.

Inom ramen för särskild uppdragsverksamhet

redovisas uppdrag från Landstingsförbundet som avser

producentobunden läkemedelsinformation. Medel finns

beviljade för 1997 med 6 miljoner kronor.

BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET

(UPPDRAGSGIVARE ÄR GENOMGÅENDE ANNAN ÄN STATEN I NEDANSTÅENDE TABELL)

ORDINARIE UPPDRAGSVERKSAMHET

INTÄKTER

KOSTNADER

RESULTAT

KOSTNADSTÄCK

NING %

Utfall 1995/96

1. Godkännande av läkemedel

44 6141

121 801

77 187

37

2. Kontrollen efter och information om läkemedel

m.m.

150 153

74 937

75 216

200

3. Kontrollen av läkemedelsnära produkter

25 502

23 478

2 024

109

Summa

220 269

220 216

53

100

Varav 1996

150 128

152 994

2 866

98

Prognos 1997

147 300

171 000

23 700

86

Budget 1998

153 840

167 430

13 590

92

Beräknat 1999

151 000

155 000

Beräknat 2000

151 000

1. Beloppen anges i tusental kr

INVESTERINGSPLAN

1997

1998

1991

2000

Summa

investeringar

18

0461

10 112

6 500

6 500

Finansierade lån

22 174

10 112

6 500

6 500

1. Beloppen anges i tusental kr

Regeringens bedömning med anledning av

revisorernas iakttagelser (budgetåret

1995/96)

Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att årsredovisning i

allt väsentligt är rättvisande.

Slutsatser

Regeringen anser att Läkemedelsverket genomfört sitt

arbete så att de fastlagda målen i huvudsak har

uppfyllts.

Den beräknade kostnadsbudgeten för år 1998 är

större än enligt den av Riksdagen beslutade

planeringsramen vilket beror på det ökade arbetet inom

ramen för EU:s nya system, införande av ett nytt IT-

system för bättre processteknik, uppföljning och

kommunikation med andra myndigheter och med

läkemedelsindustrin samt satsningar på decentralisering

av biverkningsrapporteringen.

4.5 Övrig statlig verksamhet

4.5.1 Apoteksbolaget AB

Apoteksbolaget AB ägs för närvarande till 2/3 av staten

och till 1/3 av Apoteksbolagets pensionsstiftelse.

Riksdagen bemyndigade i juni 1996 (prop.1995/96:

141, bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302)

regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att nå

ett hundraprocentigt statligt ägande av bolaget. Avsikten

med åtgärden är att styrningen av bolaget skall ske utan

hänsyn till eventuella intressen som pensionsstiftelsen

kan ha.

Apoteksbolagskoncernen omfattar Apoteksbolaget

AB och tre dotterbolag, Apoteksbolagets Kemi- och

Miljö AB, Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi

AB och Kårhuset Pharmen AB samt intressebolaget Oy

Tamro AB.

Läkemedelsdistributionen inom den öppna vården

sker genom ca 800 apotek. Den slutna vårdens behov av

läkemedel tillgodoses av Apoteksbolaget via ettåriga

entreprenadavtal med sjukvårdshuvudmännen genom ca

100 särskilda sjukhusapotek, ofta kombinerade sjukhus-

och expeditionsapotek med försäljning också till

allmänheten. I Apoteksbolagets distributionsservice

ingår förutom apoteken även ca 1 050 apoteksombud.

Dessa är enskilda näringsidkare som mot provision

förmedlar paket med receptbelagda läkemedel eller

säljer vissa receptfria läkemedel från ett lager som ägs

av Apoteksbolaget. Ombudens huvuduppgift är att

tillgodose behovet distribution av läkemedel

företrädesvis i glesbygd. Omsättningen 1996 uppgick till

ca 23,4 miljarder kronor, vilket är en ökning med 13,8

procent jämfört med föregående år och antalet anställda

var ca 11 000 personer. Årets vinst uppgick till 794

miljoner kronor.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare (Dir.

1996:119) med uppdrag att förutsättningslöst analysera

och lämna förslag till hur läkemedelsdistributionen

framdeles bör organiseras och regleras för att målet om

en rationell läkemedelsförsörjning skall uppnås och

befolkningens behov av säkra och effektiva läkemedel

till lägsta möjliga samhällskostnad skall kunna

tillgodoses. Uppdraget omfattar distribution av

läkemedel för såväl människor som djur. Den särskilde

utredaren kommer att lämna sitt förslag under hösten

1997.

Ett nytt avtal mellan staten och Apoteksbolaget AB

om bolagets verksamhet har slutits för åren 1997 och

1998.

Vid ordinarie bolagsstämma den 9 juni 1997

framförde regeringen att Apoteksbolaget måste, mot

bakgrund av Riksdagens beslut (prop. 1996/97:150, bet

1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284), vidta åtgärder för

att minska kostnaderna inom bolaget med minst 300

miljoner kronor för verksamhetsåret 1998.

Kostnadsminskningarna förutsätts genomföras inom

ramen för gällande avtal mellan staten och bolaget.

5 B Omsorg om äldre och personer med

funktionshinder

5.1 Omfattning/ändamål

Verksamhetsområdet omfattar äldre- och

handikappomsorgerna som i huvudsak är ett kommunalt

ansvar. Verksamheterna regleras i flera olika lagar bl.a.

socialtjänstlagen (1980:620), hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) och lagen (1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade (LSS). Statens stöd lämnas i

huvudsak från utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till

kommuner. Under utgiftsområde 9, verksamhetsområde

B redovisas bl.a. bidrag till vårdartjänst, bilstöd,

texttelefoner, personlig assistans och bidrag till

handikapp- och pensionärsorganisationer. Anslaget B

1.Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet,

som har sitt ursprung i den s.k. handikappreformen,

upphör till stora delar under år 1997. Kvar finns

statsbidrag till rådgivning och stöd och till tolktjänst.

Till verksamhetsområdet hör två statliga

myndigheter; Statens institut för särskilt utbildningsstöd

och Handikappombudsmannen. Den ur anslagssynpunkt

helt dominerande posten inom verksamhetsområdet är

kostnaderna för den statliga assistansersättningen, som

regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning

(LASS).

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall

och ekonomiskt utfall

Den ur anslagssynpunkt helt dominerande posten

inom verksamhetsområdet är kostnaderna för den

statliga assistansersättningen, som regleras i

UTGIFTSUTVECKLINGEN

MILJONER KRONOR

UTGIFT

1995/96

DÄRAV

1996

UTGIFTSPRO

G-NOS

1997

FÖRSLAG

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNAT

2000

B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och

handikappområdet

872

556

566

275

275

275

B 2. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.

198

143

191

189

194

200

B 3. Bidrag till viss verksamhet för

personer med funktionshinder

118

64

80

75

75

75

B 4. Bidrag till handikapp- och

pensionärsorganisationer

198

99

132

132

132

132

B 5. Ersättning för texttelefoner

165

79

16

16

16

17

B 6. Bilstöd till handikappade

337

255

214

204

78

93

B 7. Kostnader för statlig

assistansersättning

6 121

4 184

4 476

4 053

4 871

5 778

B 8. Statens institut för särskilt

utbildningsstöd

11

8

10

9

9

9

B 9. Handikappombudsmannen

8

6

9

8

8

8

Äldre anslag

505

221

101

Totalt för verksamhetssområdet

8 533

5 615

5 795

4 961

5 659

6 587

lagen (1993:389) om assistansersättning. Anslaget

har ända sedan det infördes varit kraftigt

underfinansierat i relation till de behov som

uppenbarats. Finansieringen av underskottet har

skett inom verksamhetsområdet, vilket gjort det

svårare att utveckla andra insatser för

funktionshindrade personer.

Levnadsnivån för personer med funktionshinder är

liksom tidigare lägre än för befolkningen i övrigt.

Handikappreformen har påverkat förhållandena

positivt inom de områden som berörs, men andra

faktorer i samhället, såsom problem i

samhällsekonomin och på arbetsmarknaden, har

troligen påverkat i negativ riktning.

Större förändringar

Genom riksdagens beslut i juni 1997 om ändringar i

socialtjänstlagen, vilka träder i kraft vid årsskiftet,

förstärks människors möjligheter att flytta till en

annan kommun även vid omfattande behov av vård

och omsorg. Dessutom träder en ny bestämmelse i

kraft enligt vilken socialtjänsten genom stöd och

avlösning bör underlätta för närstående som vårdar

långvarigt sjuka, äldre och personer med

funktionshinder.

Vissa förändringar har beslutats eller förelagts

riksdagen vad gäller lagen om assistansersättning.

Detta innebär dels att en schabloniserad

timersättning har införts den 1 september 1997, dels

ett förslag om att kommunerna alltid skall stå för

kostnaderna för de första 20 assistanstimmarna per

vecka vid behov av personlig assistans.

Prioriteringar för 1998

Inom äldreområdet kommer uppföljningen av vård

och omsorg i det egna hemmet, vård mot livets slut

och samverkan mellan olika vårdgivare att ha

fortsatt hög prioritet. Brister i bl.a. bemötande och

det medicinska omhändertagandet understryker

behovet av såväl förbättrad grundutbildning som

fort- och vidareutbildning. Förberedelsearbetet för

FN:s äldreår 1999 kommer att intensifieras.

Inom handikappområdet kommer tyngdpunkten i

arbetet att gälla uppföljning och analys av den

statliga assistansersättningen. Regeringen föreslår

också att 900 miljoner kronor tillförs anslaget B 7.

Kostnader för statlig assistansersättning. Stor vikt

kommer vidare att läggas på arbetet med att

handikappaspekter skall integreras och beaktas inom

alla samhällsområden. Åtgärderna inom

handikappområdet måste i större utsträckning

inriktas på att åstadkomma bättre tillgänglighet i

verksamheter och miljöer.

5.2 Resultatbedömning och

slutsatser

5.2.1 Äldreomsorg

Måluppfyllelse

Ålderspensionärerna i Sverige ca 1,6 miljoner

människor utgör i likhet med resten av befolkningen

en tämligen heterogen grupp med avseende på hälsa,

ekonomiska resurser och kulturell bakgrund. En

generell beskrivning av äldregruppens livssituation visar

en övervägande ljus bild. Det stora flertalet behåller

hälsan högt upp i åren och är välintegrerade inom

familjekretsen och i samhällslivet. Flertalet äldre klarar

sig också utan särskilda insatser från samhällets sida.

Men med stigande ålder tilltar ålderskrämporna och

olika demenssjukdomar blir allt vanligare. Även om den

allmänna bilden av de äldres livssituation är ljus, finns

det inom äldregruppen de vars fysiska och psykiska

hälsa samt livssituation i övrigt medför att de har behov

av omfattande och kvalificerade omsorgs och

vårdinsatser.

År 1996 fick i genomsnitt 16,6 % av

ålderspensionärerna, dvs. nästan 260 000 personer,

omsorg och vård antingen i det egna hemmet eller i

särskilda boendeformer. Ca två tredjedelar av dem var

kvinnor. I Socialstyrelsens novemberundersökning år

1996 framkom att drygt 80 % av samtliga som fick

hemtjänst var ensamboende. Samma undersökning

visade att 37 % av ålderspensionärerna fick hemtjänst

mellan en och nio timmar under november månad

1996. Ca 5 % fick hjälp i 120 timmar eller mer, vilket

är ungefär lika stor andel som vid början av 1990 talet.

Socialstyrelsen bedömer att 60 % av de totala

hemtjänstinsatserna går till en femtedel av hjälptagarna.

Den andel av den äldre befolkningen som får del av

hemtjänst skiftar avsevärt mellan kommunerna. I ett

nationellt perspektiv varierar andelen hjälptagare över

80 år som får hemtjänst mellan drygt 2 och 40 %. I

hälften av kommunerna är dock variationen begränsad

till mellan 17 och ca 24 %. Boende i särskilda

boendeformer blir aktuellt först i hög ålder. Bara 3 %

av samtliga personer i åldrarna 65 79 år bodde i

särskilda boendeformer år 1996 medan detta var fallet

för drygt var femte bland personer i befolkningen över

80 år. Tre fjärdedelar av de boende i särskilda

boendeformer var över 80 år och majoriteten 69 %

var kvinnor. Också när det gäller andelen äldre som bor

i särskilda boendeformer är skillnaderna mellan

kommunerna avsevärda.

År 1994 arbetade ca 169 000 vårdbiträden,

undersköterskor, sjukvårdsbiträden och skötare inom

äldre- och handikappomsorgen. Totalt fanns detta år 5

300 arbetsledare och handläggare inom äldreomsorgen.

Antalet sjuksköterskor, sjukgymnaster,

distriktssköterskor, psykologer och arbetsterapeuter

uppgick samma år till 12 800 personer.

De strukturella och finansiella förutsättningarna för

vård och omsorg har förändrats dramatiskt under det

senaste decenniet. Inom den kommunala äldreomsorgen

har arbetsuppgifterna blivit alltmer kvalificerade. Det

har skett en förskjutning från serviceuppgifter till

personlig omvårdnad och ofta också avancerad

sjukvård.

Kvalitets- och kompetensbrister har under senare år

uppmärksammats och påtalats bl.a. av riksdagen,

Socialstyrelsen, länsstyrelserna, anhöriga och olika

personalgrupper. Orsakerna kan sannolikt sökas både i

brister i organisationen och i minskade

personalresurser. Känslor av oro och uppgivenhet till

följd av de stora förändringar som skett inom vård- och

omsorgsområdet riskerar att försämra kvaliteten.

Utvecklingstendenser

Utvecklingen inom äldreomsorgen innebär att allt färre

får hemtjänst och att insatserna koncentreras till de allra

äldsta och mest vårdbehövande. Denna utveckling har

pågått sedan mitten på 1980-talet dels till följd av ökat

antal äldre i hög ålder, dels ökade svårigheter att

finansiera den kommunala verksamheten. Under 1990-

talet har både antalet och andelen hjälptagare minskat,

även i höga åldrar. Andelen personer 65 år och äldre

som får hjälp i ordinärt boende eller i särskilt boende

har minskat med ca 17 % under perioden 1980 1996

samtidigt som det totala antalet personer i samma

åldersgrupp har ökat med 14 %. Men det bör påpekas

att de ekonomiska resurserna totalt sett inte minskat.

Den sammanlagda bruttodriftskostnaden för

äldreomsorgen uppskattas till 74,4 miljarder kronor för

år 1995. Egenavgifterna täckte knappt tio procent av

dessa kostnader.

I november 1988 hade hälften av personer över 80 år

hemtjänst. I november 1996 hade denna andel minskat

till ca 26 %. Andelen hjälptagare som får kontinuerlig

hjälp dygnet runt i det egna hemmet har ökat till 26 %

sedan början på 1980-talet, vilket då var mycket

ovanligt.

Antalet anställda inom äldre- och

handikappomsorgen ökade mellan åren 1986 och 1994

med 84 % eller 105 000 årsarbetare. Hälften av denna

ökning beror på genomförandet av Ädel-reformen år

1992 då ca 55 000 anställda överfördes från landstingen

till kommunerna. Mellan åren 1992 och 1994 ökade

antalet anställda inom äldre och handikappomsorgen

med 17 000 personer. Till detta skall läggas ytterligare

5 000 anställda i den privat drivna vården. Totalt

bedöms att 4 % av all personal inom äldreomsorgen är

anställd i enskild verksamhet.

Behovet av fortbildning, kompetensutveckling och

för stora grupper en grundutbildning som bättre svarar

mot dagens krav har blivit alltmer påtagligt. Att få

uppmuntran, stimulans, nya kunskaper och känna att

kompetensen överensstämmer med verksamhetens krav

behöver många olika personalgrupper. Kvaliteten i den

medicinska omvårdnaden behöver förbättras liksom

rättssäkerhet, handläggning och behovsbedömning.

Kunskaperna måste bli bättre om vissa gruppers behov

av särskilda åtgärder, t.ex. för demenssjuka, personer

med psykiska och fysiska funktionshinder m.fl.

Effekter av vidtagna regelförändringar

Riksdagen beslutade i juni 1997 om ändringar i

socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124, bet.

1996/97:SoU18, rskr. 1996/97:264). På äldreområdet

innebär ändringarna att målet för socialtjänstens arbete

med äldre delvis har omformulerats, att möjligheterna

att flytta till en annan kommun även vid omfattande

behov av vård och omsorg har stärkts och att en ny

bestämmelse om stöd till anhöriga införts.

Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1998.

Den omsorg som ges av anhöriga ges ofta i det

tysta . Många äldre och funktionshindrade personer

vårdas av anhöriga, ofta kvinnor, som har ringa kontakt

med hemtjänsten eller andra samhällsorgan. Den stora

betydelsen av anhörigas hjälpinsatser framhålls ofta men

också det bristande stöd i vårdarrollen som många av

dem upplever. Den hjälp anhöriga ofta behöver och

efterfrågar är att kunna få avlösning från vårdansvaret

men också att få känna ett ömsesidigt ansvarstagande

och stöd från socialtjänsten. Regeringen anser det

viktigt att synliggöra behovet av och utveckla stödet till

anhörigvårdarna. Den nya bestämmelsen innebär att

socialtjänsten genom stöd och avlösning bör underlätta

för närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och

människor med funktionshinder.

I detta sammanhang bör nämnas ett statligt initiativ

på anhörigområdet. Riksdagen beslutade i enlighet med

förslaget i budgetproposition för år 1997 att lämna ett

tidsbegränsat stimulansbidrag för utveckling av stödet

till anhöriga på 7,5 miljoner kronor. I regleringsbrevet

för år 1997 anges att Socialstyrelsen skall administrera

och fördela bidraget. Medlen har under våren 1997

fördelats till ett 30 tal utvecklingsprojekt som också

inrymmer studier av anhörigas situation. Medlens

användning kommer att avrapporteras till regeringen

den 1 maj 1998.

Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering

och organisation (HSU 2000) konstaterade i

delbetänkandet Behov och resurser i vården - en analys

(SOU 1996:163) att gapet mellan behov och resurser

inom hälso och sjukvård och äldreomsorg kommer att

öka. I syfte att främja sysselsättningen och öka

kvaliteten i vården, omsorgen och skolan föreslog

regeringen i tilläggsbudgeten för år 1997 en ökning av

det generella statsbidraget till kommunsektorn med 4

000 miljoner kronor år 1997 och med ytterligare 4 000

miljoner kronor från och med år 1998. När det gäller

vård och omsorg bör inriktningen enligt regeringens

mening vara att resurstillskottet bl.a. leder till att

kommuner och landsting vidtar åtgärder så att kvaliteten

i äldreomsorgen blir högre, de psykiskt sjuka ges en

bättre vård och omsorg och att vården i livets slutskede

förbättras.

Hösten 1995 beslöt regeringen att tillkalla en särskild

utredare (Dir. 1995:159) med uppgift att kartlägga och

analysera frågan om hur äldre bemöts inom omsorg och

vård och i annan offentlig verksamhet. I november 1996

överlämnades delbetänkandet Rätt att flytta en fråga

om bemötande av äldre (SOU 1996:161), i vilket en

rättslig reglering av äldre personers rätt att begära

bistånd i en annan kommun föreslogs. I april 1997

överlämnades kartläggningsbetänkandet Brister i

omsorg en fråga om bemötande av äldre (SOU

1997:51) och en rapport med goda exempel på

utvecklingsarbete Omsorg med kunskap och inlevelse

en fråga om bemötande av äldre (SOU 1997:52).

Utredningsarbetet skall vara avslutat den 30 november

1997.

Slutsatser

Enligt regeringens sammanfattande bedömning har

Ädel reformen bidragit till att lösa många av de

problem som tidigare kännetecknat vården och

omsorgen om äldre och funktionshindrade personer.

Den har därmed också skapat nya och bättre

förutsättningar för kommuner och landsting att i

samverkan utveckla omsorg och vård för dessa grupper.

I samband med reformens genomförande har dock

vissa organisatoriska problem uppmärksammats liksom

brister som rör innehåll och kvalitet i äldrevården.

Regeringen uppdrog därför hösten 1996 åt

Socialstyrelsen att under en treårsperiod följa

utvecklingen inom äldreområdet. I en situation när

vårdbehoven ökar och det samhällsekonomiska

utrymmet är begränsat finns det stort behov att följa hur

minskade resurser och omstrukturering av vård- och

omsorgssystemen påverkar prioriteringar, organisation

och innehåll i omsorgen och vården av äldre.

Uppdraget kommer att avrapporteras den 1 december

åren 1997, 1998 respektive 1999 med en slutlig

redovisning den 1 maj år 2000. Detta arbete avses bl.a.

ge underlag till arbetet med att utveckla tillsynen och

kompetensutvecklingen inom äldreomsorgen.

Grundläggande för god kvalitet i vård och omsorg är

att det finns en tydlig och kompetent arbetsledning, att

handläggning av ärenden följer de krav på rättssäkerhet

som finns i lagstiftningen och att äldreomsorgens

administratörer på ett kompetent sätt kan svara för en

genomtänkt verksamhetsutveckling. På dessa områden

finns stora brister, vilket påtalats av bl.a.

Socialstyrelsen. Närmare 20 % av

arbetsledarna/handläggarna inom äldreomsorgen saknar

högskoleutbildning och många har korta, yrkesinriktade

grundutbildningar som ligger långt bak i tiden. Stora

grupper av den kommunala vårdpersonalen saknar

grundläggande vårdutbildning och fortbildningsbehoven

är sannolikt mycket omfattande.

Det finns också ett stort behov av att erbjuda

personal på alla nivåer inom vård- och omsorgsområdet

olika former av kompetensutveckling för att därmed

höja kvaliteten och säkerheten i vårdarbetet men också

för att bryta känslan av uppgivenhet och öka tilltron och

arbetsglädjen.

Vård- och omsorgssektorn har i hög grad kommit att

prioriteras under senare år och regeringen tillför sektorn

stora finansiella tillskott fr.o.m. år 1997. Sektorn är

betydelsefull inte bara som en del av välfärden utan

också för sysselsättningen. För att bidra till en ökad

sysselsättning, ökande krav på personalförstärkningar

samt en angelägen kompetensutveckling bör flera av de

åtgärder som finns inom ramen för arbetsmarknads-

politiken användas.

5.2.2 Omsorg om personer med

funktionshinder

Måluppfyllelse

Utgångspunkten för handikappolitiken är principen om

alla människors lika värde och lika rätt. Denna princip

torde i dag vara accepterad av de flesta i landet. Men

innebörden av den, dvs. att personer med

funktionshinder skall beredas möjligheter att vara med i

samhällsgemenskapen, delta i olika aktiviteter och

uppnå full delaktighet och jämlikhet, förmår vi ännu

inte helt leva upp till. Strävan är att personer med

funktionshinder precis som andra medborgare skall

ges möjligheter till god utbildning, förvärvsarbete, ett

bra boende och möjligheter att delta i olika fritids och

kulturaktiviteter. Kommunerna och landstingen är

tillsammans med staten ytterst ansvariga för att dessa

handikappolitiska mål förverkligas. Genom den s.k.

handikappreformen, som genomfördes den 1 januari

1994, har också ett stort steg närmare måluppfyllelse

tagits bl.a. genom insatsen personlig assistans.

Det är inte möjligt att få entydiga uppgifter om

antalet personer i befolkningen som har

funktionshinder, eftersom gruppen inte klart kan

avgränsas. Statistiska centralbyrån (SCB) skattade i en

studie om handikappades levnadsvillkor 1975 1985

antalet personer som bedömdes ha höggradigt nedsatt

arbetsförmåga till 825 000. Av en SCB undersökning

genomförd under våren 1997 framgår att drygt 19 % av

befolkningen mellan 16 och 64 år upplever sig ha någon

form av funktionsnedsättning.

Levnadsnivåundersökningar visar att vuxna personer

med funktionshinder har sämre levnadsförhållanden än

befolkningen i övrigt vad gäller t.ex. boende, fritid,

arbete, utbildning, ekonomi, hälsa och sociala

relationer. Detta gäller speciellt personer med psykiska

funktionshinder, men också många med medicinska

funktionshinder.

En studie av rörelsehindrade personers

levnadsförhållanden indikerar att situationen år 1996 på

många sätt såg ut ungefär som situationen år 1989.

Personer med funktionshinder hade år 1996 fortfarande

sämre levnadsförhållanden än befolkningen i övrigt.

Flera bland dem hade dock fler nära vänskapsrelationer

och kontakt med grannar detta år jämfört med år 1989.

Fler gick också på bio och restaurang. Personer med

insatser enligt LSS tycks i större utsträckning ha ökat

sina fritidsaktiviteter än dem som enbart har insatser

enligt socialtjänstlagen. I en situation där många i vårt

land är arbetslösa, är det värt att notera att en något

högre andel personer med rörelsehinder hade arbete år

1996 jämfört med år 1989, även om andelen

förvärvsarbetande bland rörelsehindrade fortfarande var

avsevärt lägre än bland den övriga befolkningen.

De handikappolitiska reformer som genomförts

under senare år har i hög utsträckning varit inriktade på

att förbättra det individuella stödet till personer med

funktionshinder. Självfallet har sådana insatser stor

betydelse men ibland har de fått kompensera brister i

den generella utformningen och planeringen. För att

målen för handikappolitiken skall kunna uppnås måste

de individuella service- och stödinsatserna kombineras

med åtgärder för att förbättra tillgängligheten i

samhällsmiljön som helhet. Insatser för att stödja

personer med funktionshinder kommer därför i större

utsträckning att fokuseras på tillgängligheten i

verksamheter och miljöer. Det gäller såväl den fysiska

miljön såsom bostäder, utemiljöer, kollektivtrafik m.m.

som tillgänglighet till teckenspråkstolk,

samhällsinformation, media och kulturutbud, service

och tjänster osv. Denna inriktning av handikappolitiken

har regeringen i maj 1997 redovisat i en skrivelse till

riksdagen (rskr. 1996/97:120) om handikappolitiken.

Utvecklingstendenser

Huvudmannaskapet för omsorgen om personer med

utvecklingsstörning har successivt övergått från

landstingen till kommunerna från år 1991. Sedan den 1

januari 1996 är förändringen genomförd i hela landet.

Socialstyrelsen har följt genomförandet och redogör för

resultatet i sin rapport om handikappreformen. Vissa

kvalitetsmått har konstruerats för att studera

förändringar mellan åren 1991 och 1995, men om de

förändringar som skett är en följd av

kommunaliseringen eller av allmänna ekonomiska

åtstramningar kan man inte alltid avgöra.

Generellt sett minskar inte stödinsatserna. Men på

motsvarande sätt som för äldre personer med

omvårdnadsbehov förefaller det som om resurserna i

viss utsträckning koncentreras till personer med mer

omfattande funktionshinder och stödbehov. Studien

visar också att personer med utvecklingsstörning nu är

mera självständiga när det gäller att utnyttja allmän

samhällsservice. Särskilt tydligt kan man se detta hos

dem som flyttat från vårdhem till andra former av

boende. Den mest positiva förändringen är en allmän

tendens att personer med utvecklingsstörning tycks ha

ökat sitt inflytande över sina levnadsvillkor. Trots detta

har de som grupp betraktat fortfarande ett begränsat

inflytande över sitt vardagliga liv.

Regeringen överlämnade i maj 1997 prop.

1996/97:156 Avveckling av specialsjukhus och

vårdhem. I propositionen föreslås en särskild lag om

avveckling av vårdhem och specialsjukhus. Den innebär

att vårdhemmen för personer med utvecklingsstörning

skall vara avvecklade senast den 31 december 1999 och

det enda kvarvarande specialsjukhuset för personer med

utvecklingsstörning senast den 31 december 1997.

Socialstyrelsens utvärdering av

handikappreformen

Socialstyrelsen har fortlöpande följt och utvärderat

handikappreformen. En slutrapport lämnades under

våren 1997. Styrelsen framhåller att möjligheterna till

jämförelser över tid är begränsade då statistiskt

jämförelsematerial saknas. Den översyn av

socialtjänststatistiken som för närvarande görs kommer

att förbättra möjligheterna till framtida uppföljningar.

Socialstyrelsens uppföljning och redovisning ger

dock en god överblick över handikappreformens

innehåll, kvalitet och kostnader. Styrelsen konstaterar

bl.a. att handikappreformen behöver tid för att slå

igenom. De samlade effekterna kommer att bli synliga

först efter flera år. Svårigheten i bedömningen har

samband med att skillnader i levnadsförhållanden

troligen beror på faktorer i samhället som inte påverkas

av reformen, t.ex. kommuners ekonomiska problem,

ändringar i socialförsäkringssystem och situationen på

arbetsmarknaden.

Socialstyrelsens sammanfattande bedömning är att

det inom vissa områden uppnåtts positiva resultat, att

funktionshindrade personers levnadsförhållanden

uppmärksammats och att kunskapsutvecklingen

stimulerats. Inom vissa andra områden sker dock ingen

utveckling. Personlig assistans är den insats som blivit

mest uppmärksammad och den har haft positiva effekter

för många. För kommuner och försäkringskassor har

stödformen emellertid inneburit vissa

tillämpningsproblem. Socialstyrelsen anser att personlig

assistans i vissa kommuner fortfarande präglas av

hemtjänstens värderingar och arbetsförutsättningar, att

assistenternas arbetsvillkor och yrkesstatus måste

uppmärksammas och att de flesta personer med

personlig assistans som fyllt 65 år har fått andra

kommunala insatser av mindre omfattning och med

sämre kontinuitet.

Många personer med funktionshinder är nöjda med

kvaliteten på bl.a. habilitering, rehabilitering och

socialtjänstens insatser, men missnöjda med kvantiteten.

Detta måste enligt Socialstyrelsen uppmärksammas mer

och analyseras närmare. Även behoven hos äldre

personer med funktionshinder behöver uppmärksammas

i högre grad. Den enskildes möjligheter att få en

individuell plan där insatser från olika instanser har

samordnats är dåligt tillgodosedda. Enligt utvärderingen

har reformen ännu inte fått till effekt att samverkan

mellan berörda parter nämnvärt har förbättrats.

Socialstyrelsen anser därför att konkreta former för

samverkan och samarbete måste utvecklas och att den

individuella planeringen både enligt HSL och LSS

måste förstärkas genom en tydligare reglering.

När beslut om LSS fattades var riktmärket att ca 100

000 personer skulle omfattas av insatser enligt denna

lag. Utvärderingen visar att ca 43 000 personer har

beslut om insatser enligt LSS. Brister i information och

uppsökande verksamhet kan vara en förklaring till det

relativt låga antalet. Bara ca 1 300 personer med

psykiska funktionshinder har fått beslut om någon LSS-

insats. Socialstyrelsen anser att det finns brister i

samverkan mellan psykiatri och socialtjänst, att

kommunernas tjänstemän behöver bättre kunskaper om

psykiska funktionshinder och att psykiskt

funktionshindrade behöver kontaktman eller någon form

av personligt ombud vid kontakten med myndigheter.

Styrelsen framhåller också att det finns ett stort behov

av daglig sysselsättning för personer med psykiskt

funktionshinder.

Råd och stöd är den LSS-insats som flest personer

har beviljats. Det stora flertalet av de ca 22 000

personer som beviljats insatsen ingår i de grupper som

även under tidigare lagstiftning hade rätt till den (dvs.

persongrupperna 1 och 2 i LSS personkrets). För att

kompensera landstingen för förväntade merkostnader

inrättades ett statsbidrag för att täcka kostnader för den

grupp som tillkom i och med LSS (dvs. den tredje

persongruppen i LSS). Drygt 1 100 personer ingår i

denna grupp, vilket är färre än förväntat.

Socialstyrelsen anser att ytterligare uppsökande

verksamhet behövs för att göra insatsen råd och stöd

mer tillgänglig samt att en förändring av dess

benämning skulle göra det lättare att informera om den.

Socialstyrelsen konstaterar stora variationer i

bedömningar mellan olika handläggare liksom i

kvaliteten vad gäller utredningar och dokumentation.

Domstolarnas arbete har därför haft stor betydelse för

den enskildes rättssäkerhet. Under LSS tre första år

överklagades 2 000 avslagsärenden. Domstolstrots

förekommer, dvs. huvudmännen dröjer med eller

verkställer inte domar som gynnar den enskilde.

Socialstyrelsen menar att detta är oacceptabelt och att

bl.a. möjligheterna för den enskilde att få rättshjälp

enligt den nya rättshjälpslagen bör följas av

tillsynsmyndigheten.

De samlade kostnaderna för insatser enligt LSS i

landet som helhet är hittills väsentligt lägre än vad som

beräknades när reformen antogs. Det beror på att

knappt hälften så många personer som beräknats har fått

LSS-insatser. Enligt utvärderingen finns dock stora

kostnadsskillnader mellan olika kommuner. Dessa

förklaras framför allt av att landstingens tidigare

institutioner och specialverksamheter för personer med

utvecklingsstörning koncentrerats till vissa kommuner

som nu övertagit kostnadsansvaret enligt

bestämmelserna i LSS. Statens kostnader för assi-

stansersättningen har blivit väsentligt högre än beräknat.

Socialstyrelsen anser att kostnaderna på längre sikt är

osäkra då personkretsens storlek ännu är oklar.

En arbetsgrupp har på regeringens uppdrag utrett

frågan om ett nationellt kostnadsutjämningssystem för

att utjämna kostnadsskillnader mellan kommuner för

LSS-insatser. Arbetsgruppens rapport och studie har

överlämnats till regeringen och bereds nu i

regeringskansliet.

Handikappombudsmannens uppföljningar och

iakttagelser

Handikappombudsmannen har i ett antal rapporter till

regeringen lämnat uppgifter om funktionshindrade

personers situation i samhället.

Handikappombudsmannen har bl.a. följt upp hur FN:s

standardregler för att tillförsäkra människor med

funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet efterlevs

av 192 statliga myndigheter. När det gäller

tillgänglighet till byggnader och lokaler visade resultaten

att alla myndigheter hade vidtagit anpassningsåtgärder

för rörelsehindrade. Tillgängligheten för personer med

synskador och hörselskador var sämre. Det var t.ex.

bara 11 av myndigheterna som hade texttelefon. Av de

undersökta myndigheterna kallades 25 till

överläggningar hos Handikappombudsmannen. Ingen av

dess myndigheter hade någon policy eller plan för

rekrytering av personer med funktionshinder.

Även tillgängligheten i kommunerna har under

år 1996 kartlagts i en stor undersökning om hur FN:s

standarregler efterlevs. Utöver tillgänglighet i den

fysiska miljön omfattade undersökningen sådana

områden som utbildning, arbete och samarbete med

handikapporganisationerna. Resultatet visar på brister

inom de flesta områden när det gäller tillgänglighet,

såväl till byggnader som till information. Brister

uppmärksammades även i kommunernas policy och

planeringsarbete trots att kommunernas ansvar för

frågor som rör personer med funktionshinder genom

åren ökat.

I en annan undersökning har tillämpningen av

lagstiftning inom utbildningsområdet angående elever

med dolda funktionsnedsättningar följts upp. Det

framkom att en fjärdedel av Skolverkets tillsynsärenden

rör elever med dolda funktionsnedsättningar. I skolan är

man många gånger osäker på vilket stöd som krävs och

hur man lever upp till sina skyldigheter.

Skolhuvudmännen kritiseras ofta av Skolverket för att

inte ha uppfyllt reglerna om åtgärdsprogram. I en

undersökning av rektorernas syn på stöd till elever med

dolda funktionsnedsättningar angavs att bristen på

resurser är ett stort hinder för att kunna ge rätt stöd. En

majoritet ansåg sig också ha behov av ytterligare

kunskaper om dessa elever.

Handikappombudsmannen har även uppmärksammat

samordningsbrister i servicen och stödet till föräldrar

och barn med funktionshinder. Ett sätt att komma

tillrätta med denna brist är att kommunen upprättar en

individuell plan enligt LSS. Flera undersökningar har

dock visat att individuella planer inte upprättas eller inte

används.

Ett viktigt steg har tagits mot en heltäckande statistik

inom arbetsmarknadsområdet genom en pilot-

undersökning som SCB genomfört i samarbete med

Handikappombudsmannen. Personer med

funktionshinder har alltid haft svårt att komma in på

arbetsmarknaden. Resultatet av undersökningen visar att

nästan varannan funktionshindrad person är utan arbete.

För hela befolkningen är motsvarande andel ca 29 %.

Variationen är emellertid stor mellan olika

handikappgrupper. Endast var femte person med ett

psykiskt funktionshinder har arbete. Bland

rörelsehindrade personer är ungefär varannan sysselsatt.

Döva personer ligger däremot i nivå med, eller något

högre, än den övriga befolkningen. Drygt 40 % av de

personer med funktionshinder, som har arbete, får inga

hjälpmedel eller arbetsplatsen anpassad, trots att de

anser sig ha behov av detta. Undersökningen visar även

att funktionshindrade har betydligt sämre

utbildningsbakgrund än befolkningen i övrigt.

Effekter av statliga insatser och vidtagna

regelförändringar

Socialstyrelsens utvärdering av handikappreformen

visar att personlig assistans enligt LSS och den statliga

assistansersättningen enligt LASS har inneburit ökad

valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för

många svårt funktionshindrade personer. Syftet med

insatsen personlig assistans har alltså till stor del

uppnåtts.

De sammanlagda kostnaderna för samtliga LSS-

insatser är hittills lägre än förväntat. Det beror på att

bara ca 43 000 personer beviljats insatser jämfört med

de ca 100 000 som beräknades. Däremot har

kostnaderna för den statliga assistansersättningen blivit

nästan dubbelt så höga som ursprungligen beräknades.

Den faktor som mest bidragit till detta är antalet

beviljade assistanstimmar per person och vecka. Dessa

beräknades till 40 men är för närvarande 73,7 timmar

per vecka och ökar successivt. Antalet personer med

beslut om statlig assistansersättning är dessutom ca 300

fler än de 7 000 som beräknades i propositionen om

LSS. Det är ändå betydligt färre än de 8 000 personer

som handikapputredningen beräknade skulle vara

berättigade till assistansersättning initialt och som sedan

successivt färväntades utökas med 3 000 4 000

personer genom utflyttning från olika institutioner.

Barn var då inte inräknade. Enligt

handikapputredningens förslag skulle barn inte omfattas

av den statliga assistansersättningen. Idag har ca 1 200

barn sådan ersättning jämfört med de drygt 200 som

man räknade med i propositionen om LSS.

Sedan den statliga assistansersättningen infördes har

flera regeländringar genomförts. Från februari 1995

gäller att assistansersättning inte lämnas om den

funktionshindrade själv är arbetsgivare för personlig

assistent som han lever i hushållsgemenskap med.

Samtidigt anpassades arbetstiden för privatanställda

personliga assistenter till lagen (1970:943) om arbetstid

m.m. i husligt arbete.

Våren 1995 gav regeringen en särskild utredare i

uppdrag att redovisa alternativa åtgärder för att

begränsa statens assistanskostnader och förbättra

kostnadskontrollen. Utgångspunkten var att minska den

årliga kostnaden med ca 900 miljoner kronor.

Utredaren lämnade sitt betänkande Kostnader för den

statliga assistansersättningen (SOU 1995:126) i

december 1995.

Den 1 juli 1996 infördes vissa ändringar i LSS och

LASS. De innebär sammanfattningsvis

att en definition av personlig assistans som anger

grundläggande behov och som kopplas till 20-

timmarsgränsen infördes,

att assistansersättning som huvudregel inte lämnas

för tid i kommunala verksamheter, som t.ex.

barnomsorg, skola eller daglig verksamhet, men att

undantag kan göras vid särskilda skäl,

att assistansersättning inte lämnas för sjukvårdande

insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen,

att det blev möjligt att få assistans vid kortare

sjukhusvistelser och

att den tidsperiod som man har möjlighet att spara

assistanstimmar minskades från tolv till sex

månader.

Den 1 september 1997 infördes en schablon för

assistansersättningen. För år 1997 är timersättningen

164 kronor. Om det finns särskilda skäl kan

försäkringskassan efter ansökan medge att schablonen

får överskridas med de godkända faktiska kostnaderna

dock högst med 12 procent. Denna ändring beräknas

medföra att kostnaden för den statliga

assistansersättningen minskas med 60 miljoner kronor

för år 1997.

Regeringen har i propositionen (1996/97:146) Vissa

frågor om personlig assistans föreslagit att kommunerna

skall finansiera beviljad assistansersättning för de första

20 timmarna per vecka. Förändringen skall enligt

regeringens förslag genomföras från den 1 november

1997. En följd av vidtagna och föreslagna förändringar

blir att anslaget för år 1998 minskas med 1,2 miljoner

kronor.

Många olika faktorer påverkar utgiftsutvecklingen,

vilket gör att den är svår att prognostisera. LSS skall

vara ett komplement till andra lagar. Men om personer

med funktionshinder väljer eller tvingas att välja

p.g.a. att alternativ saknas insatser enligt LSS beror

delvis på vilken omsorg och service kommunen kan

erbjuda enligt annan lagstiftning liksom vilka avgifter

kommunen beslutar att ta ut för denna. Insatser enligt

LSS är i princip avgiftsfria för den enskilde.

Stimulansbidragen till habilitering och rehabilitering och

stimulansbidraget till kompetensutveckling inom

hjälpmedelsförsörjningen som i huvudsak lämnats till

projektverksamhet kommer att slutrapporteras av

Socialstyrelsen under hösten 1998. Erfarenheterna

hittills tyder på att medlen i stor utsträckning haft den

stimulerande effekt som man velat uppnå.

Statsbidrag lämnas till insatsen råd och stöd. Bidraget

skall kompensera landstingen för merkostnader i

samband med handikappreformen. Insatsen har ännu

inte funnit sina former. Tre fjärdedelar av alla som

beviljats råd och stöd har insatser av kurator. Det är

också betydligt färre personer än förväntat i

persongrupp 3 i LSS som beviljats råd och stöd. Vad

insatsen skall innehålla anses av många som oklart.

Flertalet landsting redovisar att statsbidraget, som

lämnas till landstingen som kompensation för förväntade

merkostnader, används för att förstärka resurserna inom

barn- och vuxenrehabilitering.

Socialstyrelsen och de båda kommunförbunden har

inte till alla delar samma syn på insatsens innehåll.

Styrelsen konstaterade redan i sina allmänna råd om

LSS, 1994:1, att proposition och lagtext inte gav

tillräcklig vägledning för att bestämt kunna avgöra var

gränsen går mellan sjukvårdande behandling eller andra

insatser som klart faller inom tillämpningsområdet för

hälso- och sjukvården respektive den typ av social

service som socialtjänsten skall erbjuda eller

pedagogiska insatser som tillhör undervisningen.

Insatsens tillgänglighet måste öka, bl.a. genom att

benämningen ändras till särskilt expertstöd som

bättre motsvarar insatsens innehåll, menar

Socialstyrelsen. Det behövs också ytterligare

uppsökande verksamhet för att kartlägga hur och i

vilken utsträckning som LSS personkrets faktiskt får

sina behov av expertinsatser tillgodosedda.

Vid rättslig prövning av insatsen råd och stöd har

läns- och kammarrätterna i stort, men inte entydigt, följt

den praxis som utvecklades under den tidigare

omsorgslagen. Regeringsrätten har nyligen avgjort två

ärenden som rör innehållet i insatsen råd och stöd.

Utbyggnaden av tolktjänsten för döva, dövblinda

m.fl. har inte skett i den takt som avsågs i

handikappreformen. Bristen på utbildade tolkar är den

främsta orsaken till detta. Socialstyrelsen anser att

utbyggnad skett i den takt som varit möjlig med tanke

på de grundläggande förutsättningarna. Ytterligare

några år krävs för att nå de uppsatta målen.

Socialstyrelsen konstaterar vidare att statsbidragen

sedan år 1994 gett landstingen möjlighet att utveckla

tolktjänsten på många olika sätt. Bl.a. har nya tolkar

anställts och fler tolkuppdrag utförts av arvodestolkar.

Många olika åtgärder har vidtagits för att rekrytera

tolkar och sprida information om tolkyrket.

Regeringen tillsatte under hösten 1995 den s.k. LSS-

delegationen (S 1995:1) med uppgift att behandla vissa

utestående frågor i anslutning till överförandet av

omsorgsverksamheten från landstingen till

kommunerna. Delegationen har i januari 1997 slutfört

sitt uppdrag.

Anslaget B 3. Bidrag till viss verksamhet för

personer med funktionshinder inrymmer verksamheter

av flera och vitt skilda slag. Regeringen har för avsikt

att under det kommande budgetåret se över detta anslag

för att pröva om tillgängliga medel kan nyttjas på ett

mer överblickbart och effektivt sätt genom att delar av

det förs samman med verksamheter av liknande

karaktär och inriktning i andra departement. Detta är i

enlighet med den ansvars- och finansieringsprincip som

är grundläggande för regeringens handikappolitik och

som redovisats till riksdagen i regeringens skrivelse

(rskr. 1996/97:120) om handikappolitiken.

Att ha bil eller annat individuellt anpassat fordon är

en stor tillgång för många personer med

funktionshinder. Bilstödet gör det lättare att skaffa ett

fordon. Sedan oktober 1988 och t.o.m. år 1996 har ca

20 000 stöd beviljats. Antalet ansökningar varierar från

år till år. Under de senaste tre fyra åren har dock

antalet beviljade nyansökningar varit ganska konstant,

ca 1 200 per år.

Bilstödet är ett av de individuellt inriktade stöden

som mera påtagligt minskar behoven av insatser inom

andra samhällsområden. Möjligheten att disponera ett

fordon som den enskilde själv kan köra ger stor frihet

och tillgänglighet för den som inte kan nyttja allmänna

kommunikationer och är ett reellt alternativ till

färdtjänst eller av försäkringskassan administrerade

resor. I detta sammanhang bör också nämnas att

regeringen i sin proposition (1996/97:115) om mer

tillgänglig kollektivtrafik föreslår att en ny lag om

färdtjänst skall ersätta socialtjänstlagens (1980:620)

nuvarande bestämmelser om färdtjänst. Vidare har

riksdagen i april 1997 uttalat att 1,5 miljarder kronor

bör avsättas under perioden 1998-2002 för investeringar

i kollektivtrafiken och den fysiska miljön för att

underlätta funktionshindrades resor. Med anledning

härav har regeringen beslutat om direktiv till

trafikverken för att upprätta långsiktiga planer för

infrastrukturen.

Syftet med ersättningen för texttelefoner är att ge

personer som är döva, svårt hörselskadade, dövblinda

eller talskadade möjlighet att kommunicera över

telefonnätet. Det beräknas att 850

texttelefonutrustningar samt 800 anhörigtelefoner

kommer att ordineras år 1997. För år 1998 beräknas att

ca 800 texttelefonutrustningar kommer att ordineras och

500 anhörigtelefoner. Utvecklingen av

multimediaterminaler som fungerar för

teckenspråkskommunikation har kommit en bit på väg.

En försöksverksamhet med videotelefonibaserad

förmedlingstjänst har dessutom inletts av Post- och

Telestyrelsen för förmedling mellan teckenspråk och

tal. Videotelefoner planeras i framtiden kunna

förskrivas som telefoner för döva och gravt

hörselskadade personer som är teckenspråkiga.

Sedan den statliga assistansersättningen infördes har

flera ändringar skett i LSS och LASS, i första hand för

att dämpa kostnadsutvecklingen. Socialstyrelsen gjorde

hösten 1996 en uppföljning av de lagändringar som

trädde i kraft den 1 juli 1996. I studien, som var en

urvalsstudie, redovisas att tre månader efter

ikraftträdandet hade 43 personer fått sina beslut

omprövade enligt de nya reglerna. Av dessa förlorade

ca en tredjedel helt rätten till assistansersättning. En

tredjedel förlorade assistanstimmar utan att helt förlora

rätten till assistansersättning. Den resterande tredjedelen

fick behålla tidigare beviljad assistansersättning med

hänsyn till särskilda skäl. Personer som helt eller delvis

förlorade rätten till assistansersättning hade ofta beviljats

personlig assistans och elevassistans genom kommunen.

De nya lagreglerna har främst berört barn och yngre

personer. Fyra av fem personer som påverkats av

regeländringarna tillhör de persongrupper som tidigare

omfattades av omsorgslagen.

De nya reglerna fick begränsad tillämpning under de

första månaderna. Socialstyrelsen uppskattar att

lagändringen påverkar ca 1 600 assistansbeslut i landet.

Ett antagande är att merparten av dessa omprövningar

redan har skett under 1996 och början av 1997 och att

lagändringen i så fall i fortsättningen endast kommer att

påverka beslut i nya assistansärenden.

Trots de ändringar som gjorts har kostnaderna för

den statliga assistansersättningen fortsatt att öka. Även

om de vidtagna åtgärderna har haft viss effekt har denna

dock inte på något sätt kunnat möta utgiftsutvecklingen.

Det är viktigt att komma fram till en långsiktig och

stabil lösning för en stödform som innebär så stor

förbättring av livsvillkoren för många människor.

Därför måste utformningen av lagen och genomförda

regeländringar noga analyseras. Detta bör ske innan

ytterligare förändringar övervägs.

Statsbidraget till vårdartjänst m.m. ger studerande

med rörelsehinder ett sådant stöd att de kan vistas på

studieorten och genomföra studier vid folkhögskola,

universitet och högskola. Bidraget gör det också möjligt

för svårt rörelsehindrade ungdomar att få genomgå

särskilt anpassad gymnasieutbildning, s.k. rh anpassad

gymnasieutbildning. Under 1990-talet har antalet elever

i den rh-anpassade gymnasieutbildningen successivt

ökat, medan kostnaderna inte ökat i motsvarande mån.

Regeringens bedömning med anledning av

revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har i sin årliga rapport till

regeringen bl.a pekat på att de statliga kostnaderna för

personlig assistans översteg de ursprungliga

beräkningarna. Statlig assistansersättning är den

ersättningsform som ökar mest av alla förmåner. RRV

har också uppmärksammat frågan om risk för

överkompensation i utnyttjandet av förmånen. Flera

allmänna försäkringskassor har följt upp den statliga

assistansersättningens och noterat en rad brister i

systemets uppbyggnad och tillämpning.

Regeringens bedömning är att vissa av dessa brister

redan har åtgärdats genom de lagändringar som

genomförts under åren 1995 och 1996. Regeringen har

dock för avsikt att under det närmaste året noga

analysera vilka åtgärder som i ett längre perspektiv kan

och bör vidtas för att åstadkomma en stabil och varaktig

lösning för reformen.

Slutsatser

Levnadsnivån för personer med funktionshinder är

fortfarande lägre än för befolkningen i övrigt.

Handikappreformen har påverkat förhållandena positivt

inom de områden som berörs, men andra faktorer i

samhället, såsom problem i samhällsekonomin och på

arbetsmarknaden, har troligen påverkat i negativ

riktning.

Personlig assistans har på ett betydande sätt förbättrat

livsvillkoren för många av dem som fått del av

stödformen. Att utgifterna för personlig assistans har

överstigit vad som från början beräknades har bidragit

till att flera förändringar gjorts i lagen sedan dess

tillkomst. Det är regeringens avsikt att komma fram till

en långsiktig och stabil lösning för stödformen personlig

assistans. Diskussioner med detta syfte förs bl.a. med

handikapporganisationerna och assistansanordnare.

Beslutade och genomförda regeländringar kommer

också noga att analyseras.

5.3 Anslag

B 1. Vissa statsbidrag inom äldre-

och handikappområdet

1995/96

Utgift

872 276

1

Reserv

a-tion

242 986

Därav

1996

555 649

1997

Anslag

411 200

2

Utgifts

-

progno

s

565 859

1998

Förslag

275 000

1999

Beräkna

t

275 000

2000

Beräkna

t

275 000

1. Beloppen anges i tusental kr

2. Anslag efter indragning av anslagsmedel med 300 000 tkr enligt TB

Från anslaget för år 1998 lämnas statsbidrag till

landstingen för vissa handikappinsatser som avser

statsbidrag till råd och stöd (200 miljoner kronor)

samt

statsbidrag till tolktjänst (75 miljoner kronor).

Bidraget till rådgivning och annat stöd lämnas i enlighet

med finansieringsprincipen för de ökade åtaganden

landstingen fått genom införandet av lagen (1993:387)

om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Statsbidraget till tolktjänst har byggts ut successivt och

blir fullt utbyggt år 1998.Från anslaget har t.o.m. år

1997 även utgått de stimulansmedel som i enlighet med

statens åtaganden i samband med den s.k.

handikappreformen lämnats till habilitering och

rehabilitering, inkl. specifika utvecklingsinsatser inom

detta område, samt till utvecklingsinsatser inom

hjälpmedelsförsörjningen. Under år 1997 lämnas också

ett ettårigt utvecklings- och stimulansbidrag för stöd till

anhöriga.

Enligt förslag i 1997 års ekonomiska vårproposition

beslutade riksdagen att reducera stimulansbidraget till

landstingen till habilitering och rehabilitering med 225

miljoner kronor och stimulansbidraget till specifika

utvecklingsinsatser inom habiliterings- och

rehabiliteringsområdet med 75 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Ca 22 000 personer har beslut om LSS insatsen råd och

stöd. De allra flesta är personer med

utvecklingsstörning. Färre personer än förväntat i

persongrupp 3 i LSS personkrets har beviljats råd och

stöd. Vad insatsen skall innehålla anses dock av många

som oklart. Flertalet landsting redovisar att bidraget

används till anställningar för personal inom de

yrkesgrupper som vanligen ger insatsen. Merparten av

bidraget används enligt Socialstyrelsen för att förstärka

och utveckla habilitering enligt hälso- och

sjukvårdslagen. Det är inte möjligt att avgöra i vilken

utsträckning bidraget faktiskt utnyttjas för personer i

LSS personkrets.

Regeringen anser att det är angeläget att en samsyn

uppnås om innehållet i LSS-insatsen råd och stöd.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

275 000 000 kronor anvisas under anslaget B1 Vissa

statsbidrag inom äldre- och handikappområdet för

budgetåret 1998. För åren 1999 och 2000 beräknas

anslaget till vardera 275 000 000 kronor.

B 2. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.

1995/96

Utgift

198 105

1

Därav

1996

142 686

1997

Anslag2

197 440

Utgifts

-

progno

s

191 322

1998

Förslag

189 000

1999

Beräkna

t

194 291

2000

Beräkna

t

199 735

1. Beloppen anges i tusental kr

2. Anslag efter indragning av anslagsmedel med 10 400 tkr

Syftet med statsbidraget till vårdartjänst m.m. är dels att

ge studerande med rörelsehinder sådant stöd att de kan

vistas på studieorten och genomföra studier vid

folkhögskola, universitet och högskola, dels att göra det

möjligt för ungdomar som tagits in i riksgymnasium för

svårt rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad

gymnasieutbildning, att genomföra studierna.

De utgifter som belastar anslaget är kostnader för

vårdartjänst åt studerande med rörelsehinder vid

folkhögskolor, universitet och högskolor samt för

omvårdnadsinsatser, dvs. habilitering och boende med

tillgång till personlig omvårdnad, i anslutning till rh-

anpassad gymnasieutbildning. De huvudsakliga faktorer

som styr utgifterna på riksgymnasieområdet är dels

antalet elever med rörelsehinder vid utbildningsställena,

dels dessa elevers individuella behov av stödinsatser i

anslutning till utbildningen.

Statens institut för särskilt utbildningsstöd (SISUS)

administrerar anslaget enligt bestämmelserna i

förordningen (1996:1536) med instruktion för Statens

institut för särskilt utbildningsstöd. Myndigheten har i

sitt budgetunderlag för budgetåren 1998 2000 bedömt

att kostnaderna för statsbidraget till vårdartjänst m.m.

denna period kommer att ligga under den beräknade

anslagsnivån. Under budgetåret 1995/96 uppgick

anslagssparandet till 37,3 miljoner kronor. Under år

1997 beräknas anslagssparandet att öka med ytterligare

6,1 miljoner kronor.

Antalet personer med behov av vårdartjänst har

under tidigare år successivt ökat. Dessutom kommer

stödet till vårdartjänst inom folkhögskoleområdet att

beröras av att antalet folkhögskolor ökat med elva

stycken år 1997. Av dessa har två en särskild

handikappinriktning. Trots detta anser SISUS att

kostnaden för vårdartjänsten kommer att ligga något

lägre för de kommande åren än vad som antogs i

myndighetens fördjupade anslagsframställan (FAF) för

åren 1997 1999. Läget bedöms inte förändras år 2000.

För år 1998 beräknar SISUS anslagsbehovet för

vårdartjänst inom folkhögskolor, universitet och

högskolor till 86 miljoner kronor.

Riksgymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade

ungdomar finns idag på fyra orter i landet, Stockholm,

Göteborg, Umeå och Kristianstad. Undervisningen ges

inom den ordinarie kommunala gymnasieskolan.

Omvårdnadsverksamheten i anslutning till

undervisningen regleras genom avtal och årliga

överenskommelser mellan staten och de olika

huvudmännen i de fyra kommunerna. SISUS

bedömning är att elevantalet inom

riksgymnasieverksamheten kommer att öka till ca 200

år 1999. De fyra befintliga riksgymnasieorterna kan till

viss del expandera sin verksamhet men SISUS bedömer

att en fortsatt utbyggnad av riksgymnasieverksamheten

med ytterligare en ny riksgymnasieort kan komma att

behövas. För stöd inom riksgymnasieverksamheten

beräknar SISUS anslagsbehovet till 100 miljoner kronor

för budgetåret 1998.

SISUS framhåller att osäkerheten är betydande kring

de faktorer som styr kostnaderna för

riksgymnasieverksamheten för svårt rörelsehindrade.

Till viss del beror detta på utredningen (U 1995:14) om

funktionshindrade elever i skolan (FUNKIS), som för

närvarande utreder hur ansvaret för och finansieringen

av utbildning och omvårdnad i anslutning till utbildning

av funktionshindrade elever skall fördelas mellan stat,

kommun och landsting. I uppdraget ingår också att

föreslå nödvändiga förändringar i systemet.

Utredningen har i ett delbetänkande utvärderat

gymnasieutbildningen för ungdomar med funk-

tionshinder. Först när utredningen lagt sitt

slutbetänkande finns det enligt SISUS förutsättningar för

att göra säkrare långsiktiga bedömningar för

utvecklingen av riksgymnasieverksamheten.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

SISUS har till regeringen inkommit med årsredovisning

för budgetåret 1995/96. I resultatredovisningen återfinns

verksamhetsmålen samt prestationerna och resultaten av

den verksamhet som finansieras inom ramen för

statsbidraget till vårdartjänst m.m.

Under läsåret 1995/96 erhöll 1 716 personer

vårdartjänst för studier på folkhögskola. Antalet

kursdeltagare har därmed ökat något mellan läsåren

1994/95 och 1995/96. För läsåret 1996/97 ligger antalet

studerande på 1 737. SISUS ser inga tecken på någon

större förändring under kommande år vad gäller antalet

kursdeltagare med vårdartjänst vid folkhögskola men

den uppåtgående trenden beräknas fortsätta. Antalet

studerande vid universitet/högskolor som erhöll

vårdartjänst under läsåret 1995/96 var 33 stycken vid 11

universitet/högskolor. Under läsåret 1996/97 var

motsvarande antal 32.

Verksamheten stöd inom riksgymnasium för svårt

rörelsehindrade ungdomar omfattade under läsåret

1996/97 totalt 156 utbildnings-/habiliteringsplatser,

varav 103 var elevhemsplatser.

SISUS har bl.a. som mål för sin verksamhet att

ansvara för att kvaliteten i den verksamhet som

finansieras med hjälp av bidraget till vårdartjänst säkras

och att resurserna används effektivt. Med anledning av

detta har SISUS färdigställt och börjat använda ett

instrument för kvalitetsuppföljning i form av en enkät

riktad till kursdeltagarna på folkhögskolorna samt deras

assistenter. Instrumentet är tänkt att användas som

underlag för att tydliggöra de delar av assistansen som

inte fungerar tillfredsställande. SISUS har även som

mål att analysera hur vårdartjänsten och andra sociala

stöd, t.ex. personlig assistans, förhåller sig till varandra.

Detta arbete har påbörjats under budgetåret.

Flera av SISUS myndighetsuppgifter handlar om att

följa upp och utvärdera den verksamhet som finansieras

med hjälp av vårdartjänstbidraget. Detta arbete bör

dock vidareutvecklas för att SISUS bättre skall kunna

bedöma vilka resultat som uppnåtts under det år som

gått och därigenom förbättra regeringens möjligheter att

göra egna resultatbedömningar.

Regeringen avser att med SISUS diskutera på vilket

sätt resultatredovisningarna kan förbättras för att öka

möjligheterna att analysera effekterna av statsbidraget

till vårdartjänst m.m.

Slutsatser

SISUS anser att en utbyggnad av den rh-anpassade

gymnasieutbildningen är nödvändig eftersom antalet

elever har ökat de senaste åren och år 1999 förväntas

uppgå till ca 200. Det är dock svårt att prognosticera det

exakta behovet av riksgymnasieplatser. Regeringen är

inte beredd att ta ställning till en eventuell utbyggnad av

verksamheten med en ny riksgymnasieort innan den s.k.

FUNKIS-utredningen avlämnat sitt slutbetänkande.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

189 000 000 kronor anvisas under anslaget B 2.

Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för år 1998. För åren

1999 och 2000 beräknas anslaget till 194 291 000

kronor respektive 199 735 000 kronor.

B 3. Bidrag till viss verksamhet för

personer med funktionshinder

1995/96

Utgift

118 183

1

Därav

1996

Utgift

64 498

1997

Anslag

80 394

Utgifts

-

progno

s

80 394

1998

Förslag

75 394

1999

Beräkna

t

75 394

2000

Beräkna

t

75 394

1. Beloppen anges i tusental kr

Bidraget är avsett att öka organisationernas möjligheter

att själva driva vissa verksamheter av betydelse för

personer med funktionshinder.

Statsbidrag lämnas till följande organisationer och

verksamheter:

Synskadades riksförbund (SRF) Hantverks

depåverksamhet,

SRF:s åtagande vad avser inköp och tilldelning av

ledarhundar m.m.,

SRF för viss övrig verksamhet, bl.a. utgivning av

ersättningstidningar för synskadade, individinriktad

verksamhet för synskadade med ytterligare

funktionsnedsättning, stöd till synskadades

sysselsättning, punktskriftsprojektet och

skrivtjänsten,

Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) för

tidningsutgivning för dövblinda,

Sveriges dövas riksförbund (SDR) för dess

teckenspråksavdelning,

Stiftelsen rikstolktjänst för förtroendevalda i

handikapporganisationerna

Palynologiska laboratoriet för rapportering av

pollenhalten i luften,

Föreningen rekryteringsgruppen (RG) för dess

tränings- och rehabiliteringsverksamhet med

inriktning på nyskadade,

Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR) för

NHR-centers permanenta utställning av hjälpmedel

för personer med funktionshinder,

Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar

för personer med funktionshinder. Regler om

bidraget finns i förordningen (1994:950) om

statsbidrag till rekreationsanläggningar,

Riksverksamhet för små och mindre kända

handikappgrupper.

Vid Mo Gård och Ågrenska hälsocentret för barn

bedrivs riksverksamhet för små och mindre kända

handikappgrupper med svåra och komplicerade

funktionshinder. Vid Mo Gård får dövblinda

möjligheter att utveckla sina

kommunikationsmöjligheter och sociala färdigheter.

Arbetet är också inriktat på att ge service till landets

kommuner, landsting och myndigheter. Syftet är att Mo

Gård på sikt skall utvecklas till ett kunskapscenter inom

dövblindområdet.

Till skillnad från andra barn- och

familjeverksamheter bedriver Ågrenska hälsocentret,

utöver den ordinarie habiliteringen, också en

målinriktad uppsökande verksamhet för små och mindre

kända handikappgrupper som har mycket litet eller inget

stöd alls i samhället. Centret arbetar i nära kontakt med

den habilitering och det sjukhus som familjen har

kontakt med på hemorten.

Regeringens överväganden

Resultatinformation och slutsatser

Organisationerna har själva utvärderat sina

verksamheter under budgetåret 1995/96. De menar att

statsbidraget är en viktig förutsättning för att de skall

kunna bedriva sina respektive verksamheter och betonar

dess betydelse för de människor som de olika

verksamheterna riktar sig till.

De flesta organisationer har begärt ökade medel för

att kunna bibehålla och i vissa fall utveckla

verksamheterna. Inom ramen för anslaget har en miljon

kronor tillförts verksamheten med ledarhundar. Vidare

har fem miljoner kronor förts bort från anslaget och

tillförts anslaget B 6. Bilstöd till handikappade.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

75 394 000 kronor anvisas under anslaget B 3. Bidrag

till viss verksamhet för personer med funktionshinder

för budgetåret 1998 och fördelas enligt tabell nedan.

För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till vardera

75 394 000 kronor.

ÄNDAMÅL

UTGIFTER

1997

FÖRSLAG

1998

1. SRF hantverk för depåverksamheten

9 290 000

9 290 000

2. SRF för ledarhundar

24 500 000

25 500 000

3. SRF för viss övrig verksamhet

10 634 000

10 634 000

4. FSDB för tidningsutgivning

6 120 000

6 120 000

5. SDR för teckenspråksavdelning

2 470 000

2 470 000

6. Rikstolktjänsten

5 515 000

5 515 000

7. Palynologiska laboratoriet

675 000

675 000

8. Föreningen rekryteringsgruppen

2 260 000

2 260 000

9. NHR för hjälpmedelsutställning

1 130 000

1 130 000

10. Riksverksamhet för små och mindre kända handikappgrupper

2 800 000

2 800 000

11. Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar

15 000 000

9 000 000

Summa

80 394 000

75 394 000

B 4. Bidrag till handikapp- och

pensionärsorganisationer

1995/96

Utgift

197 541

1

Därav

1996

99 382

1997

Anslag

131 694

Utgifts

-

progno

s

131 694

1998

Förslag

132 194

1999

Beräkna

t

132 194

2000

Beräkna

t

132 194

1. Beloppen anges i tusental kr

Under budgetåret 1997 lämnas statsbidrag till

handikapp- och pensionärsorganisationer. Villkoren för

bidraget till pensionärsorganisationer regleras i

förordningen (1994:316) om statsbidrag till pensionärs-

organisationerna. Bidraget till

handikapporganisationerna regleras i förordningen

(1994:951) om statsbidrag till handikapporganisationer.

Anslaget administreras av Socialstyrelsen. Någon

anslagsframställning görs inte av styrelsen och utan

medelsbehovet beräknas av Socialdepartementet.

Regeringens överväganden

Resultatinformation och slutsatser

Handikapp- och pensionärsorganisationerna har en

viktig opinionsbildande roll och fyller en central

funktion i folkrörelsearbetet i Sverige. Statsbidraget

utgör en inte oväsentlig del av organisationernas

finansiering av sin verksamhet.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

132 194 000 kronor anvisas under anslaget B 4. Bidrag

till handikapp- och pensionärsorganisationer för

budgetåret 1998, och att den del som avser bidrag till

pensionärsorganisationerna ökas med 500 000 kronor.

För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 132 194

000 kronor vardera året.

B 5. Ersättning för texttelefoner

1995/96

Utgift

164 900

1

Därav

1996

78 770

1997

Anslag

15 700

Utgifts

-

progno

s

15 700

1998

Förslag

16 077

1999

Beräkna

t

16 465

2000

Beräkna

t

16 872

1. Beloppen anges i tusental kr

Syftet med ersättningen för texttelefoner är att ge

personer som är döva, gravt hörselskadade, dövblinda

och talskadade möjlighet att kommunicera över

telefonnätet. De utgifter som belastar anslaget är

ersättning till landstingen för inköp av texttelefoner till

dessa grupper samt för texttelefoner till anhöriga, s.k.

anhörigtelefoner. Ersättningen utbetalas av

Socialstyrelsen till landstingen kvartalsvis i efterskott.

Verksamheten regleras i förordningen (1992:621) om

statsbidrag till texttelefoner. Fr.o.m. den 1 januari 1997

övertog Post- och Telestyrelsen ansvaret för

förmedlingstjänsten. Därmed belastar inte längre dessa

kostnader anslaget för texttelefoner. De huvudsakliga

faktorer som styr utgifterna under anslaget är antalet

personer som har behov av texttelefon, prisutvecklingen

på texttelefoner samt den tekniska utveckling som sker

inom området.

Antalet ordinerade texttelefoner varierar år från år,

varför det är svårt att göra säkra prognoser.

Socialstyrelsen har för år 1997 beräknat 850

texttelefoner och 800 anhörigtelefoner. För år 1998

beräknar Socialstyrelsen att ca 800 texttelefoner

kommer att ordineras till en kostnad av 10,6 miljoner

kronor. Antalet anhörigtelefoner beräknas till 500 till en

kostnad av 2,6 miljoner kronor. Reparations- och

utbildningskostnader beräknas till 1,3 miljoner kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1998

beräknar därmed till 16,5 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Utvecklingen av multimediaterminaler som fungerar för

teckenspråkskommunikation har kommit en bit på väg.

Såväl kostnads- som prestandautvecklingen ser positiv

ut. En försöksverksamhet med förmedling mellan

teckenspråk och tal med stöd i videotelefonibaserad

förmedlingstjänst har inletts av Post- och Telestyrelsen.

Socialstyrelsen bedömer att ett successivt införande av

videotelefoner bör påbörjas med ett begränsat antal

terminaler under år 1998. För detta ändamål beräknar

styrelsen ett medelsbehov om 2 000 000 kronor. På

grund av införandet av videoterminaler beräknas

kostnaderna under anslaget öka under åren 1999 och

2000.

Socialstyrelsen föreslår att teckenspråkstolkarna i

möjligaste mån bör frigöras från att förskriva

texttelefoner och att landstingen bestämmer vem som

bör sköta dessa uppgifter. Socialstyrelsen menar vidare

att en förutsättning för att genomföra förändringar inom

texttelefonområdet utan att riskera försämringar för

brukarna är att tillsynen inom området skärps.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 16

077 000 kronor anvisas under anslaget B 5. Ersättning

för texttelefoner för budgetåret 1998. För åren 1999 och

2000 beräknas anslaget till 16 465 000 kronor

respektive 16 872 000 kronor.

B 6. Bilstöd till handikappade

1995/96

Utgift

337 486

1

Därav

1996

255 417

1997

Anslag

213 944

2

Utgifts

-

progno

s

213 944

1998

Förslag

203 978

1999

Beräkna

t

78 078

2000

Beräkna

t

93 001

1. Beloppen anges i tusental kr

2. Anslag efter indragning av anslagsmedel med 130 000 tkr enligt TB

Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om

handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade

och i förordningen (1988:890) om bilstöd till

handikappade. Stöd lämnas i form av grundbidrag,

inkomstprövat anskaffningsbidrag och

anpassningsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1995 kan, under

vissa förutsättningar, bidrag också lämnas till

körkortsutbildning till den som beviljats bilstöd. De

huvudsakliga faktorer som styr utgifterna inom området

är personkretsens omfattning, inkomstutvecklingen, bil-

prisernas utveckling och anpassningskostnadernas

omfattning. Nytt bilstöd kan beviljas den som tidigare

fått sådant om minst sju år förflutit sedan beslut senast

fattades.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Sedan reformen infördes och t.o.m. budgetåret 1995/96

har cirka 36 000 ansökningar om bilstöd prövats av

vilka 60 % eller cirka 20 000 beviljats. Antalet

beviljade ansökningar var som högst år 1989 då de

uppgick till 5 700. Sedan började antalet sjunka och var

som lägst, 1 500, år 1994.

Vid inledningen av den andra sjuårsperioden i

oktober 1995 ökade åter antalet ansökningar liksom

antalet beviljade ansökningar. Men de var betydligt

färre än vid motsvarande tidpunkt under den första

sjuårsperioden. Ansökningarna förväntas fördela sig

något jämnare under denna andra period. Regeringen

avser också att genom en förordningsändring under

hösten 1997 begränsa utbetalningarna för bilstöd så att

de för respektive budgetår ryms inom ramen för de

medel som anslås. Detta sker bl.a. i syfte att få en

jämnare belastning på anslaget. En översyn skall göras

av anslagskonstruktionen och det framtida stödbehovet

då även framtida anslagsnivåer kommer att prövas.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

203 978 000 kronor anvisas under anslaget B 6. Bilstöd

till handikappade för budgetåret 1998. För åren 1999

och 2000 beräknas anslaget till 78 078 000 kronor

respektive 93 001 000 kronor.

B 7. Kostnader för statlig assistans-

ersättning

1995/96

Utgift

6 120

606

1

Därav

1996

4 184

058

1997

Anslag

4 138

000

2

Utgifts

-

progno

s

4 476

000

1998

Förslag

4 053

000

1999

Beräkna

t

4 871

000

2000

Beräkna

t

5 778

000

1. Beloppen anges i tusental kr

2. Ökning av anslagsnivå med 475 000 tkr enligt TB

Statlig assistansersättning lämnas till funktionshindrade

personer som har behov av personlig assistans för sin

dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar

per vecka.

Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. De

allmänna försäkringskassorna administrerar och beslutar

om ersättningen. Frågor om assistansersättning regleras

i lagen (1993:389) om assistansersättning och i

förordningen (1993:1091) om assistansersättning.

Rätten till assistansersättning gäller för svårt

funktionshindrade personer som inte fyllt 65 år och som

bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller

anhörig. Regeringen har årligen fastställt den assistans-

ersättning som högst kan lämna per timme för år 1997

högst 183 kronor.

Fr.o.m. den 1 september 1997 har en schablon för

assistansersättningen införts med en timersättning på

164 kronor. Om det finns särskilda skäl kan

försäkringskassan efter ansökan medge att schablonen

får överskridas med de godkända faktiska kostnaderna

dock högst med 12 %. Regeringen har i prop.

1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans

föreslagit att kommunerna skall finansiera beviljad

assistansersättning för de första 20 timmarna per vecka.

Förändringen skall enligt regeringens förslag

genomföras från den 1 november 1997. Till följd av

vidtagna och föreslagna förändringar under år 1997 och

i enlighet med finansieringsprincipen förutsätts anslaget

minskas med 1,2 miljarder kronor för 1998. Samtidigt

föreslås att 900 miljoner kronor tillförs anslaget för att

möta prognositiserade utgifter.

De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på

området är personkretsens omfattning, antalet beviljade

assistanstimmar per vecka och beviljad

assistansersättning per timme. Prognoserna för år 1997

och framåt bygger på antaganden om att

utgiftsutvecklingen ökar eftersom antalet personer som

beviljas ersättning ökar varje månad liksom antalet

beviljade timmar per vecka.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Personlig assistans enligt LSS och den statliga assi-

stansersättningen enligt LASS har inneburit ökad

valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för

många personer med stora funktionshinder. Detta har

bl.a. framgått av i Socialstyrelsens utvärdering av

handikappreformen. Syftet med insatsen personlig

assistans har till stor del uppnåtts.

Men utgifterna för insatsen är betydligt högre än

förväntat, vilket till största delen kan förklaras med att

antalet assistanstimmar per person och vecka numera i

genomsnitt är 73,7 i stället för 40, vilket beräknades i

propositionen om LSS. Antalet personer med statlig

assistansersättning är också drygt 300 fler än de 7 000

som tidigare beräknats, men lägre än det antal personer

som handikapputredningen beräknade.

Slutsatser

Syftet med stödformen personlig assistans och statlig

assistansersättning har nåtts. Anslaget har dock ända

sedan det infördes kraftigt överskridits. Detta har

medfört att besparingar har skett inom

verksamhetsområdet, som gjort det svårare att utveckla

andra insatser för funktionshindrade.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

4 053 000 000 kronor anvisas under anslaget B 7.

Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret

1998. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 4

871 000 000 kronor respektive 5 778 000 000 kronor.

B 8. Statens institut för särskilt

utbildningsstöd

1995/96

Utgift

11 357

1

Anslag

s-

sparan

de

2 820

Därav

1996

7 757

1997

Anslag

8 640

Utgifts

-

progno

s

10 037

1998

Förslag

8 561

1999

Beräkna

t

8 809

2000

Beräkna

t

9 065

1. Beloppen anges i tusental kr

Statens institut för särskilt utbildningsstöd (SISUS) skall

bidra till att uppfylla målet för utgiftsområdet genom att

förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för

unga och vuxna personer med funktionshinder samt

genom att administrera och utveckla olika stöd som

behövs i och omkring studiesituationen.

Av årsredovisningen för budgetåret 1995/96 framgår

att SISUS anslagssparande för myndighetens

förvaltningsanslag vid utgången av budgetåret 1995/96

uppgick till 2,8 miljoner kronor. SISUS avser utnyttja

den möjlighet anslagssparandet medger och genomföra

ett antal angelägna projekt med hjälp av

konsultmedverkan under innevarande år och under år

1998.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

I sin årsredovisning för budgetåret 1995/96 redovisar

SISUS sin verksamhet under verksamhetsgrenarna stöd

inom folkhögskolor, stöd inom universitet och högskola

samt stöd inom riksgymnasieverksamheten för svårt

rörelsehindrade ungdomar.

Av årsredovisningen framgår att myndighetens

verksamhet bedrivs på ett sådant sätt att målen för

verksamheten har kunnat uppnås.

SISUS har bl.a. som mål för sin verksamhet att

ansvara för att kvaliteten i den verksamhet som

finansieras med hjälp av bidraget till vårdartjänst säkras

och att resurserna används effektivt. Med anledning av

detta har SISUS under budgetåret 1995/96 färdigställt

och börjat använda ett instrument för

kvalitetsuppföljning. Dessutom har handläggningen av

vårdartjänstärenden utvecklats i syfte att säkra kvalitetet

och få en bättre kostnadskontroll.

SISUS har även som mål att analysera hur

vårdartjänsten och andra sociala stöd, t ex personlig

assistans, förhåller sig till varandra. Detta arbete har

inletts och pågår. En studie har dessutom påbörjats som

kommer att kunna ge kunskap som underlättar en

effektiv resursanvändning vad gäller vårdartjänst vid

utbildningsställena.

Flera av SISUS myndighetsuppgifter handlar om att

följa upp och utvärdera den verksamhet som finansieras

med hjälp av statsbidraget till vårdartjänst. Detta arbete

bör dock vidareutvecklas för att SISUS framdeles bättre

skall kunna göra bedömningar om vilka resultat som

uppnåtts och förbättra regeringens möjligheter att göra

egna resultatbedömningar inom området.

Regeringens bedömning med anledning av

revisionens iakttagelser (bå 95/96)

Riksrevisionsverket bedömer att årsredovisningen i allt

väsentligt är rättvisande. De brister som

uppmärksammades i förra årets revisionsrapport har

åtgärdats. SISUS har numera en klar uppdelning av sin

verksamhet i tre olika verksamhetsgrenar liksom en

beskrivning av dessa i sin årsredovisning.

Slutsatser

Regeringen anser att det finns behov av att ytterligare

intensifiera resultatdialogen med myndigheten för att på

så sätt kunna förbättra analyserna av uppnådda resultat

efter årets slut. Regeringen avser att påbörja ett sådant

utvecklingsarbete under hösten 1997.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

8 561 000 kronor anvisas till Statens institut för särskilt

utbildningsstöd (SISUS) för år 1998. För åren 1999 och

2000 beräknas anslaget till 8 809 000 kronor respektive

9 065 000 kronor. Det generella sparkravet på tre

procent har beaktats vid beräkningen av 1998 års

anslag.

B 9. Handikappombudsmannen

1995/96

Utgift

7 847

1

Anslag

s-

sparan

de

1 023

Därav

1996

5 576

1997

Anslag

7 908

Utgifts

-

progno

s

8 884

1998

Förslag

7 746

1999

Beräkna

t

7 908

2000

Beräkna

t

7 978

1. Beloppen anges i tusental kr

Handikappombudsmannen skall bidra till att uppfylla

målet för utgiftsområdet genom att bevaka frågor som

angår funktionshindrade personers rättigheter och

intressen samt att verka för att personer med

funktionshinder uppnår full delaktighet i samhällslivet

och jämlikhet i levnadsvillkoren.

Av årsredovisningen för budgetåret 1995/96 framgår

bl.a. att Handikappombudsmannens anslagssparande vid

ingången av år 1997 uppgick till 5,1 miljoner kronor.

Genom ett regeringsbeslut har 4,1 miljoner kronor av

det ackumulerade sparandet dragits in.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

I årsredovisningen för budgetåret 1995/96 redovisar

Handikappombudsmannen sin verksamhet under

verksamhetsgrenarna ärendehandläggning, uppföljning

och analys samt information och kunskapsöverföring.

Myndighetens verksamhet bedrivs enligt regeringens

mening på ett sådant sätt att målen för verksamheten har

kunnat uppnås. Dock har årsredovisningen i alltför hög

grad karaktären av verksamhetsberättelse i stället för

resultatredovisning.

Ärendevolymen hos Handikappombudsmannen har

ökat. Handikappombudsmannen eftersträvar korta

handläggningstider. För anmälningsärenden var den

genomsnittliga handläggningstiden under budgetåret

1995/96 89 dagar och för skriftlig juridisk rådgivning

45 dagar. Myndigheten har dessutom anordnat

konferenser och seminarier på en rad områden.

Ett av Handikappombudsmannens verksamhetsmål är

att föra ut och förankra FN:s standardregler samt att

utvärdera de åtgärder som vidtas för att förverkliga

dessa regler. Detta har skett bl.a. genom ett antal

undersökningar av hur statliga myndigheter efterlever

standardreglerna. Som en uppföljning av

undersökningarna har därefter myndigheterna kallats till

överläggningar. Handikappombudsmannen har också

arbetat med att föra ut och förankra standardreglerna till

kommuner och landsting, bl.a. genom att anordna

konferenser.

Utöver detta har Handikappombudsmannen även

arbetat med frågor om kvinnor med funktionshinder,

skolområdet, tillgänglighet, arbetsmarknad,

funktionshindrade föräldrars situation samt EU-frågor.

Handikappombudsmannen har i särskild ordning

lämnat en rapport om sin verksamhet och utvecklingen

inom handikappområdet till regeringen. Därutöver har

Handikappombudsmannen lämnat tre olika delrapporter

samt genomfört två undersökningar. Vissa

undersökningar har gjorts i samarbete med SCB.

Regeringens bedömning med anledning av

revisionens iakttagelser (bå 95/96)

Riksrevisionsverket bedömer att årsredovisningen i allt

väsentligt är rättvisande.

Slutsatser

Regeringen anser att det finns behov av att ytterligare

intensifiera resultatdialogen med myndigheten för att

förbättra analyserna av uppnådda resultat. Mått som

beskriver t.ex. kvalitet och effekter av myndighetens

åtgärder bör utvecklas. Regeringen avser att påbörja ett

sådant utvecklingsarbete under hösten 1997.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

7 746 000 kronor anvisas till Handikappombudsmannen

för år 1998. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget

till 7 908 00 kronor respektive 7 978 000 kronor. Det

generella sparkravet på tre procent har beaktats vid

beräkningen av 1988 års anslag.

.

6 C Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt

alkohol- och narkotikapolitik

6.1 Omfattning/ändamål

Verksamhetsområdet omfattas av socialtjänstens

individ- och familjeomsorg som är ett i huvudsak

kommunalt ansvarsområde och regleras av bl.a.

socialtjänstlagen (1980:620). De viktigaste

verksamheterna är bistånd i form av socialbidrag,

vård av barn och unga, vård av missbrukare samt

åtgärder för utsatta kvinnor och andra svaga grupper

i samhället. Den statliga tillsynen över socialtjänsten

utövas av länsstyrelserna och Socialstyrelsen.

Området innefattar även allmänna barnfrågor samt

alkohol- och narkotikapolitik.

De medel som upptas i statsbudgeten och som direkt

anknyter till verksamhetsområdet nedan avser stöd till

kommunerna för att utveckla missbruks- och

ungdomsvården samt bidrag till organisationer på det

sociala området. Andra anslag inom

verksamhetsområdet avser följande myndigheter:

Barnombudsmannen, Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor, Statens institutionsstyrelse, Alkohol-

inspektionen samt Alkoholsortimentsnämnden.

UTGIFTSUTVECKLINGEN

Under verksamhetsområdet redovisas även

Systembolaget AB. Dessutom finns medel som är av

stor vikt för området inom andra myndigheters anslag,

bl.a. Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och

länsstyrelserna.

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall

och ekonomiskt utfall

Antalet socialbidragstagare liksom kostnaderna för

socialbidrag har fortsatt att öka under år 1997.

Tidiga insatser i form av kontaktperson från

socialtjänsten för barn med behov av stöd har ökat.

(MILJONER KRONOR LÖPANDE PRISER)

UTGIFT

1995/96

DÄRAV

1996

UTGIFTSPROGN

OS

1997

FÖRSLAG

1998

BERÄKNAT

1999

BERÄKNA

T

2000

C 1. Bidrag till missbruk- och

ungdomsvård samt alkohol- och

narkotikaförebyggande arbete

75

38

52

52

52

52

C 2. Bidrag till organisationer på det

sociala området

87

38

58

64

64

64

C 3. Barnombudsmannen

12

8

8

8

8

8

C 4. Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor

9

6

6

6

7

7

C 5. Statens institutionsstyrelse

754

618

596

504

520

537

C 6. Alkoholinspektionen

21

9

16

15

15

15

C 7.Alkoholsortimentsnämnden

1

0

1

1

1

1

C 8. Alkohol- och narkotikapolitiska

åtgärder

30

30

31

31

Äldre anslag

69

67

20

Totalt för utgiftsområde

1 028

784

787

680

698

716

Efterfrågan av institutionsvård för missbrukare vid

LVM-hem har fortsatt att minska. Det har medfört

att Statens institutionsstyrelse får ett underskott i

budgeten och måste genomföra en kraftig

omstrukturering av sin verksamhet och avveckla ett

antal LVM-hem. Samtidigt har efterfrågan på

platser vid de särskilda ungdomshemmen ökat och

en utbyggnad sker.

Olika undersökningar pekar på att det blivit

vanligare att ungdomar prövar eller använder

narkotika.

Internationaliseringen och vårt medlemskap i EU

har ställt krav på omställningar inom

alkoholområdet för att vi skall kunna upprätthålla

målet för den svenska alkoholpolitiken.

Större förändringar

Riksdagen har med anledning av regeringens

proposition (1996/97:124) beslutat om vissa

ändringar i socialtjänstlagen samt ny lag (1997:192)

om internationell adoptionsförmedling.

Prioriteringar för 1998

Hänsyn till barnets bästa skall tas i alla sammanhang

där barn berörs. Intentionerna i FN:s konvention om

barnets rättigheter skall genomsyra verksamheten

som rör barn.

Opinionsbildning och förebyggande åtgärder bland

ungdomar skall intensifieras för att påverka attityder

och beteenden inom alkohol- och narkotikaområdet.

6.2 Resultatbedömning och

slutsatser

6.2.1 Socialtjänstens individ- och

familjeomsorg

Socialtjänstens individ- och familjeomsorg omfattas

av olika former av bistånd. De viktigaste

verksamheterna är bistånd i form av socialbidrag,

vård och stöd till barn och unga, vård av

missbrukare samt åtgärder för utsatta kvinnor och

andra svaga grupper i samhället.

Socialtjänsten har uppgifter på såväl individ- som

grupp- och samhällsnivå och skall arbeta både

förebyggande och åtgärdande. Det individuella bistånd

som ges genom socialtjänstens försorg skall utformas så

att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett

självständigt liv. Valet av bistånd får inte styras av

mekaniskt tillämpade åtgärdsmodeller utan måste alltid

utgå från vad som är mest ändamålsenligt i det enskilda

fallet.

Socialbidrag

Socialbidraget har fortsatt att öka under hela 1990-

talet. År 1996 erhöll 753 109 personer (403 204

hushåll) socialbidrag eller introduktionsersättning för

flyktingar. Även kostnaderna har fortsatt att öka. År

1996 utbetalades närmare 12 miljarder kronor.

Kostnadsökningen har fortsatt under första halvåret

1997. Även bidragstidens längd fortsätter att öka och

var år 1996 i genomsnitt 5,5 månader mot år 1990 i

genomsnitt 4,1 månader.

Det är framförallt grupper som har svårt att hävda

sig på arbetsmarknaden som blir bidragsberoende, bl.a.

ungdomar och invandrare. Tre fjärdedelar av hushållen

är svenska och en fjärdedel utländska. De hushåll som

får socialbidrag är i stor utsträckning ensamstående,

närmare bestämt cirka 80 procent varav drygt hälften är

kvinnor. Cirka hälften av bidragstagarna är under 25 år.

Uppdelningen av individ- och familjeomsorgen i

specialiserade enheter har gett upphov till vissa farhågor

när det gäller frågor som rör ekonomiskt bistånd.

Länsstyrelserna påpekar att handläggningen kan ske

utifrån ett alltför snävt perspektiv där individens

ekonomi blir den enda bedömningsgrunden vilket kan

leda till att människor med mer komplexa problem inte

får den hjälp de behöver. Stora variationer i

socialbidragsbeslut har konstaterats.

Regeringens slutsats är att kommunerna gör stora

ansträngningar för att genom olika projekt eller

permanenta verksamheter bidra till att människor får

arbete, sysselsättning eller andra aktiviteter i syfte att

förkorta socialbidragsberoendet. Det är emellertid svårt

att få en entydig bild av resultatet av dessa insatser.

Det ansträngda ekonomiska läget i landet har under

de senaste åren präglat arbetet inom socialtjänstens

individ- och familjeomsorg. Arbetslösheten och

förändringar i socialförsäkringssystemen har medfört att

fler människor än tidigare har kommit att behöva

socialtjänstens hjälp. Samtidigt är kommunernas

resurser för att ge stöd och hjälp mer begränsade än

tidigare. För att hålla kostnaderna nere har många

kommuner frångått Socialstyrelsens rekommenderade

socialbidragsnorm. Allmänt sker en restriktivare

tolkning av 6 § Socialtjänstlagen. I den av riksdagen

antagna propositionen Ändring i socialtjänstlagen

(prop. 1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18, rskr.

1996/97:264) har nivån på socialbidragsnormen

preciserats i form av en s.k. riksnorm. Därmed skapas

förutsättningar för att bedömningen av socialbidrag till

försörjning skall bli likvärdig oberoende var i landet

man bor.

Vård av barn och unga

Socialtjänstens barn- och ungdomsvård riktar sig till

familjer med barn och ungdomar i åldrarna 0-20 år.

Om barn och ungdomar riskerar att utvecklas

ogynnsamt skall socialtjänsten i nära samarbete med

hemmen se till att de får det skydd och stöd de

behöver, och om det är motiverat med hänsyn till

den unges bästa, vård och stöd utanför hemmet.

Tvångsingripande i enlighet med lagen (1990:52)

med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

kan beslutas i vissa särskilda situationer.

Socialtjänsten ansvarar vidare för vissa

familjerättsliga uppgifter samt familjerådgivning.

Under år 1995 berördes 28 700 barn och ungdomar

någon gång under året av insatser från socialtjänstens

sida, såsom kontaktperson eller placering utanför

hemmet. Detta är 2 700 barn fler jämfört med år 1990

och 500 barn fler än 1994. Ungefär en fjärdedel av

barnen var nytillkomna i betydelsen att de inte hade

varit föremål för insatser under de senaste fem åren före

år 1995. Insatsen kontaktperson har ökat stadigt under

hela 1990-talet och är för 60 % av de nytillkomna

barnen den första insatsen som erbjuds. De omedelbara

omhändertagandena enligt LVU ökade kraftigt mellan

åren 1990 och 1994 denna trend bröts år 1995.

Socialtjänsten har i stor utsträckning under 1990-talet

utvecklat insatser i öppenvård som alternativ till

placeringar. Nationell statistik saknas över omfattningen

av dessa insatser.

Socialtjänstens arbete med utsatta barn och

ungdomar och deras familjer har på regeringens initiativ

varit föremål för omfattande utvecklingsinsatser, bl.a.

inom ramen för utvecklingsmedel som Socialstyrelsen

disponerar.

Regeringens slutsats är att kommunernas insatser för

barn och ungdom generellt ges en hög prioritet. En bred

samverkan mellan kommuner och andra aktörer

utvecklas på många håll i syfte att ge effektivare

hjälpinsatser. Utvecklingen av adekvata stöd- och

behandlingsinsatser för förebyggande och tidiga

åtgärder i öppenvård fortsätter.

Samtidigt kan konstateras att familjehemsvården är i

behov av kvalitetsutveckling. Länsstyrelserna

konstaterar i olika rapporter att det fortfarande ofta

saknas ett tillräckligt barnperspektiv i utredningarna,

dvs. att barnets situation inte blir tillräckligt belyst.

Socialstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att

redovisa en uppföljning av rapporten Barns villkor i

förändringstider vilket kommer att avrapporteras 1 mars

1998.

Ungdomars förändrade attityder till narkotika, den

ökande alkoholkonsumtionen men även frågor som är

kopplade till våld, invandrarproblematik och

arbetslöshet kräver fortsatt stora insatser från

socialtjänsten med fokus på förebyggande verksamhet.

Vård av missbrukare

Kommunerna har skyldighet att tillhandahålla vård

för missbrukare. I den mån vården inte kan komma

till stånd på frivillig väg finns genom lagen

(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

(LVM) möjligheter att använda tvångsvård. Staten

har, genom Statens institutionsstyrelse (SiS),

ansvaret för tvångsvården av missbrukare.

Socialtjänsten skall arbeta för att förebygga och

motverka missbruk av alkohol och andra

beroendeframkallande medel och därvid ägna

särskild uppmärksamhet åt insatser för barn och

ungdom. Den enskilde missbrukaren skall av

socialtjänsten aktivt erbjudas den hjälp och den vård

som han eller hon behöver för att komma ifrån sitt

missbruk.

Det har under hela 1990-talet funnits en ambition

inom socialtjänsten att utveckla öppenvårdsinsatser och

minska institutionsvården.

Merparten av missbrukarvården ges i frivilliga

former. Det totala antalet personer som på grund av

missbruk vistats i HVB- eller LVM-hem den

31 december varje år minskade under 1990-talets första

år från 4 500 till knappt 3 600 personer men ökade till

drygt 3 700 under år 1995. Den ökning som redovisas

skedde inom frivilligvården. Drygt en femtedel av

samtliga intagna under 1995 var kvinnor. Ca 64 % av

dem som skrevs ut från LVM-vård under år 1995

fortsatte i någon form av frivilligvård efter LVM-

vårdens slut.

Av länsstyrelsernas årsrapporter framgår att

behandlingsresurserna för missbrukare med psykiska

störningar är otillräckliga samt att variationerna mellan

kommunerna är stora.

Regeringen kan konstatera att det inom

missbrukarvården sker en fortsatt utveckling av

öppenvård, skyddat boende och s.k. mellanvård, jämte

en kraftig minskning av utnyttjandet av tvångsvården.

Det finns flera aktörer på området, såväl offentliga som

privata, som erbjuder olika typer av vård.

Konkurrensen har ökat liksom variationerna i

kostnaderna. Konsekvenserna för missbrukarvården av

denna omstrukturering är svårbedömd. Socialstyrelsens

uppföljning visar emellertid att kommunernas totala

kostnader för missbrukarvården varit i stort sett

oförändrade under 1990-talet Det finns dock ingen

entydig bild av utvecklingen som kan ligga till grund för

en noggrann resultatbedömning. Regeringen har därför

uppdragit åt Socialstyrelsen att göra en uppföljning av

rapporten Kursändring inom missbrukarvården med

fokus på en analys och bedömning av om tillgången till

öppna vård- och stödformer är väl avvägd i förhållande

till olika former av institutionsvård. Uppdraget skall

redovisas i januari 1998.

Våld mot kvinnor samt prostitution

Under senare år har ett flertal åtgärder vidtagits för

att motverka våld mot kvinnor och för att stödja,

hjälpa och skydda utsatta kvinnor. Bland åtgärderna

kan nämnas ny lagstiftning och ändringar i befintlig

lagstiftning, t.ex. höjda straffskalor för ett antal

vålds- och sexualbrott. Satsningar har också gjorts

på förebyggande åtgärder, t.ex. genom fortbildning

av personal som kommer i kontakt med utsatta

kvinnor och på förbättringar av skyddet för de

kvinnor som utsatts för våld eller riskerar att utsättas

för våld, t. ex genom larm och annan utrustning.

Därtill kommer att kvinnojourerna under senare år

fått utökat statligt stöd. Kvinnovåldskommissionens

slutbetänkande Kvinnofrid (SOU 1995:60) behandlar

frågor om hur myndigheter inom bl.a. socialtjänst

och hälso- och sjukvård skall handlägga ärenden med

anknytning till våld mot kvinnor och hur kunskap

och kompetens skall höjas bland dem som arbetar

med sådana ärenden. Betänkandet innehåller förslag

som griper in på flera olika samhällsområden. Det

finns alltjämt ett stort behov av insatser.

Prostitutionen i Sverige är av förhållandevis liten

omfattning men den tilltagande internationaliseringen

påverkar mönstren för prostitutionen. Den

internationella handeln med kvinnor över gränserna,

s.k. trafficking, har ökat oroväckande. Spridningen av

hiv och aids är ett allvarligt problem som fått

prostitutionen att framstå i ett nytt perspektiv.

Regeringen anser att könshandeln skadar samhället i

stort. Att sexualitet betraktas som en vara, något som

kan köpas och säljas är inte förenligt med synsättet i ett

demokratiskt samhälle. Härtill kommer kostnaden för

de sjukdomar och skador som prostitutionen orsakar och

den kriminalitet som följer i könshandelns spår.

Prostitutionsutredningens betänkande (SOU 1995:15)

innehåller förslag som syftar till att begränsa

könshandeln.

Under hösten 1997 kommer åtgärder att föreslås med

anledning av Kvinnovåldskommissionens och

Prostitutionsutredningens förslag.

Tillsynen

Den statliga tillsynen omfattar såväl kommunernas

socialtjänst och olika institutioner inom socialtjänsten

som enskilda vårdhem och bedrivs på både nationell

och regional nivå. Socialstyrelsen har bl.a. till

uppgift att följa upp och utvärdera socialtjänsten

samt återföra kunskap och erfarenhet till regeringen

och till kommunerna. Länsstyrelsernas tillsyn och

uppföljning avser såväl hanteringen av enskilda

ärenden som uppföljning av verksamheter.

Länsstyrelserna skall i sin nya roll inrikta

tillsynsarbetet särskilt på att beakta effekterna av

förändringar som sker inom alkoholområdet. På det

regionala planet ansvarar länsstyrelserna för att

politiken får genomslag i länet. I länsstyrelsernas

nya roll på alkoholområdet ingår att följa

utvecklingen och svara för samordningen mellan

berörda myndigheter när det gäller alkoholpolitiska

insatser och tillsynen av restaurangbranschen.

Länsstyrelserna skall som ett led i sitt tillsynsarbete

på såväl socialtjänstens som alkoholpolitikens område

lämna enhetliga underlag till den nationella

uppföljningen rörande tillsynens inriktning, innehåll och

resultat. Detta möjliggör en samlad bedömning och

jämförelse på nationell nivå av de problem som

länsstyrelserna möter i sin tillsynsverksamhet. Den

samlade redovisningen tjänar också som underlag för

länsstyrelsernas dialog med kommunerna i syfte att

utveckla verksamheterna.

Av länsstyrelsernas årsredovisningar framgår att

handläggningen av individuella ärenden är ett betydande

inslag i arbetet även om det finns en strävan att

förskjuta tyngdpunkten mot en mer övergripande tillsyn.

Med anledning av vad som framkommit av

länsstyrelsernas tillsynsrapporter kan regeringen

konstatera att övervägande delen av de ärenden som

handläggs inom individ- och familjeomsorgen motsvarar

lagstiftningens krav och intentioner. Det finns dock

brister vad gäller information, uppsökande verksamhet,

handläggning och dokumentation. Länsstyrelserna har

utifrån sin tillsyn och sina informella kontakter med

enskilda påtalat brister i bemötande som ett allt mer

framträdande problem. Totalt sett är antalet

tillsynsärenden relativt få. På nationell nivå saknas

tillräckligt underlag för att kunna bedöma

verksamhetens måluppfyllelse och resultatkvalitet,

varför tillsyn, uppföljning och utvärdering av den

sociala verksamheten behöver vidareutvecklas.

Ändring i socialtjänstlagen

Riksdagen har på regeringens förslag (prop.

1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18, rskr.

1996/97:264) fattat beslut om ändringar i

socialtjänstlagen (1980:620). Ändringarna innebär

inga avsteg från de grundläggande principer som

formuleras i nu gällande lag.

Bakgrunden till regeringens förslag till ändring i

gällande lagstiftning är de senaste årens

samhällsförändringar i form av arbetslöshet, minskade

kommunala resurser och förändringar i

socialförsäkringssystemen.

Ändringarna i socialtjänstlagen innebär en

precisering av den enskildes rätt till bistånd i form av

försörjningsstöd och annat bistånd. Socialtjänstens

skyldigheter att bistå med aktiva åtgärder förtydligas.

Vidare innebär förändringarna en markering av den

enskildes ansvar att göra vad han eller hon kan för att

bli självförsörjande.

Det är angeläget att socialtjänsten mer än tidigare

inriktas på att verka med barnets bästa för ögonen. I

syfte att stärka barnperspektivet föreslås ett antal nya

bestämmelser. Bland annat införs i socialtjänstlagens

första paragraf ett stycke om att det särskilt skall

beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver när

åtgärder rör barn. Barnets rätt att komma till tals i

frågor som rör barnet kommer till uttryck i 9 §

socialtjänstlagen.

I lagen införs en bestämmelse om att socialtjänstens

insatser skall vara av god kvalitet. För att utföra

socialtjänstens uppgifter skall det finnas personal med

lämplig utbildning och erfarenhet.

Analysen av de sociala förändringar som inträffat

och de förändringar som kan förutses framledes enligt

regeringens bedömning motiverar ett fortsatt

utredningsarbete på en rad, för socialtjänsten, viktiga

områden. En särskild utredare skall därför tillkallas med

uppgift att göra en översyn av vissa frågor rörande

socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter.

Utredaren skall ges i uppdrag att analysera och lämna

förslag som bl.a. berör lagens konstruktion och

struktur, socialtjänstens finansiering, socialtjänstens

uppgifter och kompetensområden samt organisationen

och former för tillsynen över socialtjänsten.

6.2.2 Allmänna barnfrågor

FN:s konvention om barnets rättigheter

(barnkonventionen) är en av grundpelarna för

regeringens arbete med barnfrågor. Sverige har utan

förbehåll ratificerat barnkonventionen vilket bl.a.

betyder att Sverige har åtagit sig att barnets bästa

skall sättas i centrum vid alla åtgärder som vidtas av

offentliga organ, dvs. domstolar,

förvaltningsmyndigheter och lagstiftande organ.

Barnombudsmannen (BO) har regeringens uppdrag

att informera om barnkonventionen och att granska om

lagar och andra författningar och deras tillämpning

stämmer överens med åtagandena i konventionen. BO

har också en opinionsskapande funktion och skall verka

för att öka samhällets kunskap om barns och ungas

villkor.

Den av regeringen tillsatta Barnkommittén

(S 1996:01) med uppdrag att bl.a. göra en bred översyn

av hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig till

barnkonventionens bestämmelser har nyligen

överlämnat sitt slutbetänkande till regeringen.

Betänkandet kommer att remissbehandlas under hösten

1997.

Stora delar av det samhälleliga ansvaret för barnen

ligger på kommunerna och varje kommun har stor

frihet att själv organisera sin verksamhet så att den blir

bra för de barn som vistas där. Kommunerna har dock

kommit olika långt i arbetet med att införliva

barnkonventionen i det vardagliga arbetet med barn.

Regeringen har den 19 december 1996 beslutat att

avsätta 10 miljoner kronor per år under en tvåårsperiod,

dvs. totalt 20 miljoner kronor, ur Allmänna arvsfonden

till en särskild satsning på barnkonventionen. Dessa

medel skall i första hand täcka frivilligorganisationernas

kostnader för projekt som ökar kunskaperna om

barnkonventionen i kommuner och landsting.

Barnombudsmannen samordnar projektet. Arbetet sker i

samarbete med Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet. Regeringens avsikt med denna

satsning är att ta ytterligare ett steg i införlivandet av

barnkonventionen i det vardagliga arbetet med barn.

Föräldrautbildning bedrivs framför allt i samband

med graviditet och under barnets spädbarnstid. På

mödra- och barnavårdscentraler erbjuds föräldrar att

delta i gruppverksamhet som syftar till att öka

kunskaperna om graviditet och barnets nedkomst samt

om spädbarnets behov. Också via barnomsorgen och

skolan har familjen möjlighet att delta i olika sorters

föräldraverksamhet. Även den öppna förskolan spelar

här en viktig roll. Föräldrautbildning anordnas också av

frivilliga organisationer, föräldraföreningar och

studieförbund. Regeringen har under våren 1997 tillsatt

en utredning med uppgift att se över

föräldrautbildningen. Avsikten är både att stärka den

befintliga föräldrautbildningen och att vidareutveckla

modeller för föräldrautbildning och annat stöd i

föräldraskapet för föräldrar till tonårsbarn.

Projektet, Barn idag, som har pågått inom

Socialdepartementet under åren 1996 och 1997, har haft

som utgångspunkt att bl.a. söka svar på följande frågor:

Hur mår barn i Sverige idag? Hur påverkas de av olika

besparingar som tunnar ut nätverken i barnmiljöer och

av föräldrars arbetslöshet? Vad säger forskningen om

gynnsamma faktorer för barns utveckling? Projektet har

gett ut två rapporter Barn idag (Ds 1996:57) och

Barnens bästa - vår framtid (Gothia 1997).

Socialtjänstens insatser riktade till barn och

ungdomar behandlas i avsnittet Socialtjänstens individ-

och familjeomsorg.

Regeringens slutsats är att samhället alltmer ser till

barnets bästa. Samtidigt som vissa barn aldrig har haft

det så bra som idag, blir skillnaderna mellan olika

grupper av barn allt tydligare. God kvalitet inom

barnomsorg, skola och fritidsverksamhet är till gagn för

alla barn, men betyder särskilt mycket för barn med

olika svårigheter. Ett gott vuxenstöd i närmiljön kan

kompensera för svårigheter och påfrestningar i hemmet.

Det är viktigt att uppmärksamma de effekter som

eventuella besparingar kan få för barnen.

Efter världskongressen mot kommersiell sexuell

exploatering av barn har ett uppföljningsarbete

påbörjats. Det nationella uppföljningsarbetet inbegriper

utarbetandet av regeringens program för åtgärder mot

kommersiell sexuell exploatering av barn. Som ett led i

det internationella regionala uppföljningsarbetet har ett

samarbete initierats inom Östersjö-rådets ram. Resurser

avsätts för att i första hand föra ut kunskap om sexuell

exploatering av barn och initiera projekt på området.

6.2.3 Alkoholpolitik

Syftet med den svenska alkoholpolitiken är att

minska alkoholens medicinska och sociala

skadeverkningar genom att minska

totalkonsumtionen. I en nationell handlingsplan för

alkohol- och narkotikaförebyggande arbete finns

olika delmål preciserade. Insatser skall genomföras

som vidmakthåller eller förstärker en effektiv tillsyn

över handeln med alkoholdrycker samt en förstärkt

insats mot illegal alkoholhantering. Stora insatser

skall göras för att vidmakthålla en opinion till

förmån för återhållsamma alkoholvanor i

befolkningen och för nykterhet när det gäller vissa

grupper och i vissa situationer. Detta innebär att

ungdomar skall avstå från alkoholkonsumtion under

uppväxtåren, att trafiken, graviditeten och

arbetsplatserna skall vara alkoholfria. I det

förebyggande arbetet skall uppmärksamhet riktas

mot de grupper som förenar en omfattande

alkoholkonsumtion med en socialt utsatt situation.

Det finns idag oroande tendenser som visar att det

sker en ökning av alkoholkonsumtionen bland allt yngre

ungdomar. Flera undersökningar under det senaste året

visar att andelen ungdomar som ofta berusar sig ökar

och andelen som aldrig berusar sig minskar.

Det är framför allt dryckerna folköl, starköl,

alkoläsk och illegala alkoholdrycker som står för

ökningen. För vissa grupper närmar sig ölkonsumtionen

1970-talets nivå. Särskilt oroande i detta sammanhang

är uppgifter om ökat berusningsdrickande bland flickor.

Åtgärder för att påverka attityder och beteenden bland

dessa har därför fortsatt hög prioritet.

Förutsättningarna att i fortsättningen bedriva en

traditionell svensk alkoholpolitik har ändrats i och med

det svenska EU-inträdet. Den relativt höga

beskattningen av alkoholdrycker i Sverige kan komma

att bli svårare att upprätthålla i framtiden. Ändrade

regler för införsel av alkohol, avskaffandet av

monopolen för tillverkning, import och partihandel av

alkoholdrycker, ifrågasättandet av

detaljhandelsmonopolet samt den ökade smugglingen av

alkohol kräver förstärkt tillsyn och reser krav på en

förnyelse av alkoholpolitiken.

Regeringen har därför beslutat att det inom

Socialdepartementet skall finnas en nationell

ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaförebyggande

insatser. Ledningsgruppens uppgift är att bygga upp ett

långsiktigt förebyggande arbete som kan möta de

förändrade förutsättningarna som internationaliseringen

och vårt EU-medlemskap medfört för den traditionella

svenska alkoholpolitiken. Det handlar vidare om

insatser som indirekt kan påverka människors

förhållningssätt och vanor och som också ökar det

individuella ansvarstagandet. Det handlar om att i ökad

utsträckning utveckla hållbara lokala strategier som

också innebär ett ökat lokalt ansvarstagande. Detta är en

omställningsprocess som kräver insatser under lång tid

framöver.

Regeringen har också tagit ett initiativ till fördjupat

samarbete mellan olika aktörer genom att tillsätta en

kommitté (S 1997:02) som skall utveckla samarbetet

mellan berörda myndigheter, försäkringsbolag och olika

branschorganisationer på alkoholområdet. Uppgiften är

att uppmuntra olika aktörer, t.ex. företag,

branschorganisationer, försäkringsbolag, berörda

myndigheter och andra att engagera sig i arbetet mot

missbruk. Ett prioriterat område där samtliga

inblandade har gemensamma intressen är insatser som

motverkar den illegala alkoholhanteringen, dvs. illegalt

tillverkad eller insmugglad alkohol och langning till

ungdomar.

En departementspromemoria, Svartsprit och

ungdomar (Ds 1997:8), har nyligen remissbehandlats

och bereds för närvarande inom Regeringskansliet och

kommer att ligga till grund för olika insatser för att

motverka den ökande olovliga alkoholhanteringen.

Alkoholreklamutredningen (S 1996:03) som har till

uppgift att se över nuvarande marknadsföringsregler

överlämnar inom kort sitt slutbetänkande. Därefter skall

förslaget remissbehandlas och eventuellt bli föremål för

en proposition till riksdagen under våren 1998.

Sverige har tillsammans med Finland gjort en

ansökan till EU-kommissionen om medel för att

genomföra en länderjämförande undersökning om

alkoholproblemens omfattning och hur alkoholpolitiken

ser ut i samtliga EU-länder. Sammantaget har ett bidrag

om 6 miljoner kronor sökts från kommissionen för

undersökningen som skall vara klar under år 2000.

Tanken är att denna undersökning skall tjäna som

underlag för diskussioner om behovet av en

alkoholpolitik inom EU. Sverige kommer att verka för

att en diskussion om alkoholpolitik kommer upp på EU-

dagordningen.

Regeringen har genom Allmänna arvsfonden gett

Folkhälsoinstitutet 15 miljoner kronor för stöd till olika

ideella organisationers barn- och ungdomsprojekt som

ligger i linje med den nationella handlingsplanen för

alkohol- och narkotikaförebyggande insatser.

Internationaliseringen och Sveriges inträde i EU har

förändrat förutsättningarna för den svenska

alkoholpolitiken. Målet om att begränsa alkoholens

skadeverkningar genom att minska den totala

konsumtionen av alkohol ligger fast och ambitionsnivån

är oförändrat hög. För att upprätthålla detta mål är det

dock nödvändigt att söka nya metoder för det

förebyggande arbetet.

Regeringen anser att situationen på alkoholpolitikens

område kräver en hög grad av samordning, effektivitet

och en ledningsorganisation med hög beredskap för

olika insatser. Tillkomsten av Nationella

ledningsgruppen för alkohol- och

narkotikaförebyggande insatser är ett led i en sådan

samordning. En översyn för att ytterligare samordna

och effektivisera de olika åtgärderna inom

verksamhetsområdet bör genomföras.

Medel med syfte att understödja ett långsiktigt

alkohol- och narkotikaförebyggande arbete behövs.

Regeringen föreslår därför att riksdagen även

fortsättningsvis anvisar ett anslag på 30 miljoner kronor

under anslagsposten C 8. Alkohol- och

narkotikapolitiska åtgärder.

På alkoholforskningens område behöver

konsumtionsforskningen utvecklas och stimuleras.

Alkoholforskningsutredningen har föreslagit att ett

särskilt alkoholforskningsinstitut tillskapas.

Förberedelsearbetet som omfattar såväl

alkoholforskning som narkotikaforskning pågår under

ledning av Socialvetenskapliga forskningsrådet.

Regeringen anser att Folkhälsoinstitutets verksamhet

och kompetens inom forskningsområdet är betydelsefull

i det fortsatta arbetet varför Folkhälsoinstitutet såväl

kompetensmässigt som finansiellt bör stödja

verksamheten vid forskningsinstitutet.

6.2.4 Narkotikapolitik

Det yttersta målet för den svenska narkotikapolitiken

är ett narkotikafritt samhälle. Sveriges

ansträngningar att bekämpa narkotikamissbruket

skall även fortsättningsvis bygga på en kombination

av målinriktade förebyggande insatser, ett varierat

utbud av behandlingsformer och fortlöpande

kontrollinsatser. Denna politik måste förverkligas på

såväl lokal som nationell nivå. Avsikten är att

motverka droganvändning bland ungdomar och att

erbjuda adekvata vård- och rehabiliteringsinsatser till

alla som utvecklat ett missbruk.

Det är på lokal nivå som politikens trovärdighet

prövas. Narkotikapolitiska insatser bör därför

samordnas kommunalt och regionalt, med särskild

betoning på förebyggande insatser riktade till unga

människor.

Den svenska narkotikapolitiken ligger till grund för

Sveriges internationella engagemang. Målet är att på ett

globalt plan utveckla insatserna för att möta

narkotikahotet. Sverige motverkar aktivt alla försök till

nedrustning av narkotikakontrollen.

Insatser inom narkotikapolitikens område skall

baseras på kunskap om faktiska förhållanden och på

utvärderingar av effekterna av olika åtgärder.

Folkhälsoinstitutet följer konsumtions- och

skadeutvecklingen inom alkohol- och narkotikaområdet

samt fördelar vissa medel till alkohol- och

narkotikaforskning inom särskilt angelägna områden

och genomför utvärderingar av det förebyggande

arbetets effekter. Socialstyrelsen svarar för tillsyn samt

uppföljning och utvärdering av förebyggande insatser

och vård och behandling inom socialtjänsten.

Socialstyrelsen stöder också utvecklingen inom

området, bl.a. inom ramen för regeringsuppdraget

Offensiv narkomanvård.

Från flera länder i Europa kommer rapporter om en

positivare inställning till narkotika bland ungdomar och

en ökning av missbruket. I de regelbundna

undersökningar om drogvanorna hos elever i årskurs 9 i

grundskolan pekar på att erfarenheten av narkotika ökar

också i Sverige. Ökningen sker dock från en i

jämförelse med 1970-talet låg nivå. Andelen ungdomar

som någon gång prövat narkotika var under större delen

av 1980-talet cirka 4 procent för att under 1990-talets

första hälft successivt öka till omkring 8 procent bland

pojkar respektive 7 procent bland flickor år 1997.

Undersökningarna visar också att skolelever och

värnpliktiga har en något mer liberal inställning till

narkotika idag än tidigare. Också från personal och

organisationer som verkar bland ungdomar kommer

rapporter om förändrade attityder och en ny öppenhet

att experimentera. En stor majoritet av ungdomarna

anser emellertid att narkotikan är ett problem och ger

bara ett mycket begränsat stöd till påståenden i

drogliberal riktning.

År 1992 genomfördes en undersökning av det tunga

narkotikamissbrukets omfattning. I denna uppskattades

antalet tunga missbrukare till mellan 14 000 och 19 000.

År 1979, när en motsvarande kartläggning genomfördes

fann man 10 000 14 000 tunga missbrukare.

Kvinnornas andel utgör ca en tredjedel.

Enligt Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning, CAN, som genomfört

undersökningarna inträffade nyrekryteringen till

gruppen tunga missbrukare huvudsakligen i slutet av

1970-talet och i början av 1980- talet. Andelen unga

med ett tungt missbruk minskade påtagligt mellan de

båda undersökningarna. År 1992 var 43 procent av de

tunga missbrukarna över 35 år och närmare hälften

hade missbrukat i tio år eller mer.

Sedan mitten av 1980-talet har Socialstyrelsen på

regeringens uppdrag fördelat medel för att bygga upp en

offensiv narkomanvård, bl.a. i syfte att motverka

smittspridningen av hiv bland narkotikamissbrukare.

Sverige har idag en internationellt sett mycket låg andel

nysmitta av hiv bland injektionsmissbrukare. Det rör sig

om ett par fall årligen. Socialstyrelsen kommer under

hösten 1997 att avrapportera uppdraget och göra en

bedömning av vilken inriktning det fortsatta

utvecklingsarbetet inom narkotikaområdet bör ha.

Tillgången på narkotika i världen är mycket stor.

Produktionen av illegal narkotika ökar, samtidigt som

den illegala handeln med narkotika blir alltmer

välorganiserad och svårare att bekämpa. De politiska

och ekonomiska förändringarna i Öst- och

Centraleuropa har ökat riskerna för att narkotika skall

spridas såväl inom regionen som till andra länder.

Skillnaden mellan renodlade producent- eller

konsumentländer har jämnats ut; där det finns

narkotika, där växer också missbruket.

I flera europeiska länder förs en intensiv

narkotikapolitisk debatt, där vissa grupper förespråkar

en avkriminalisering av användningen av i första hand

cannabis. Det förekommer också förslag om att

legalisera användningen av alla typer av narkotika.

Enligt olika opinionsundersökningar saknar dock sådana

krav stöd bland befolkningarna i allmänhet. Ingen

regering har heller uttalat sig för en sådan politik. I en

del länder har ett kraftfullt avvisande av varje tanke på

legalisering lett till att legaliseringsförespråkarna

förlorat mark och debatten i stället inriktats på hur de

förebyggande insatserna skall kunna stärkas. I en del

länder i Europa förekommer försök med legal

förskrivning av heroin till heroinmissbrukare.

Sverige deltar mycket aktivt i det internationella

samarbetet mot narkotika inom FN och den särskilda

samarbetsgruppen för narkotikafrågor inom

Europarådet, den s.k. Pompidougruppen.

Sverige har bl.a. deltagit i det utbildnings- och

träningsprogram för personal verksam inom

förebyggande arbete och vård och behandling i Central-

och Östeuropa som Pompidougruppen har genomfört.

Genom medlemskapet i EU har Sverige fått tillgång

till ett utökat europeiskt samarbete kring

narkotikafrågorna. Unionsfördraget öppnar nya

möjligheter för en samordnad narkotikastrategi inriktad

på minskad efterfrågan, bekämpning av

narkotikahandeln och påverkan på tredje land genom ett

samordnat internationellt agerande. En global

handlingsplan som omfattar samtliga dessa delar har

antagits liksom ett särskilt narkotikapreventivt program.

I Lissabon finns sedan några år tillbaka EU:s

narkotikaobservatorium, med uppgift att samla och

bearbeta information om droger och drogberoende i

medlemsstaterna. Syftet är att ta fram tillförlitliga och

jämförbara data om narkotikaproblemen. Sverige deltar

i observatoriets verksamhet.

Sverige deltar också i ett västeuropeiskt

forskningssamarbete inom vars ram nationella

forskningsprojekt rörande utvärdering av insatser mot

drogmissbruk samordnas. Universitetet i Stockholm har

i uppdrag att svara för den svenska samordningen. Inom

ramen för regeringens samordningsorgan för

narkotikafrågor (SAMNARK) sker en samordning av

regeringens narkotikapolitik.

Regeringen drar följande slutsatser. Trots rapporter

om ett ökat experimenterande med droger i

ungdomsgrupper och rapporter om ändrade attityder till

narkotika är narkotikamissbrukets omfattning i Sverige

relativt begränsat, både i jämförelse med 1970-talet och

i ett internationellt perspektiv. Det finns dock anledning

att ta situationen på stort allvar. Genomgripande

politiska, tekniska, ekonomiska och sociala förändringar

har starkt påverkat eller förändrat tillvaron för stora

grupper människor samtidigt som toleransen mot

narkotika har ökat på många håll i världen. Risken att

ett relativt oskyldigt och nyfiket experimenterande med

droger skall leda till ett mer permanent bruk som leder

till ett beroende kan inte negligeras. Särskilt

uppmärksamhet bör i det sammanhanget riktas mot de

ungdomskulturer som byggs upp runt s.k. partydroger,

t.ex. ecstasy och LSD, i vissa ungdomsgrupper som

tidigare inte definierats som riskgrupper vad gäller

narkotika. Drogerna, som görs relativt lätt tillgängliga

via marknads- och saluföring på internet betraktas inte

som narkotika av ungdomarna, varför de också har

svårt att inse att konsumtionen är att definiera som

missbruk.

Narkotikapolitikens huvudinriktning måste enligt

regeringens bedömning även fortsättningsvis vara att

motverka en ökad narkotikaanvändning bland

ungdomar. Kommunerna bör därför målmedvetet stärka

det förebyggande arbetet riktat till ungdomar. Nationella

ledningsgruppen för alkohol- och

narkotikaförebyggande insatser har frågan om trender

och missbruk bland ungdomar som en av sina främsta

prioriteringar.

Som ett led i strävanden att stärka narkotikapolitiken

kommer regeringen under hösten 1997 att utveckla en

narkotikapolitisk strategi.

Sverige bör även fortsättningsvis ha en framträdande

roll i det internationella samarbetet. Detta samarbete är

utomordentligt betydelsefullt, inte minst mot bakgrund

av den pågående europeiska integrationen och de

genomgripande förändringarna i Central- och

Östeuropa.

För närvarande pågår förberedelserna inför ett

särskilt narkotikamöte i FN:s Generalförsamling i juni

1998. Syftet med mötet är att enas om strategier för det

globala narkotikaarbetet. Sverige, som är en av

huvudbidragsgivarna till FN:s

narkotikakontrollprogram, UNDCP, deltar aktivt i

mötesförberedelserna.

6.3 Anslag

C 1. Bidrag till ungdomsvård och

missbrukarvård samt alkohol-

och narkotikaförebyggande

arbete

1995/96

Utgift

75 526

1

Därav

1996

37 509

1997

Anslag

52 000

Utgifts-

prognos

52 000

1998

Förslag

52 000

1999

Beräkna

t

52 000

2000

Beräkna

t

52 000

1. Beloppen anges i tusental kr

Statsbidraget till missbrukarvård ingår sedan år 1996 i

det generella statsbidraget till kommunerna. Genom den

verksamhet som drivs av Statens institutionsstyrelse

(SiS) har staten ett direkt ansvar för ungdomsvård och

missbrukarvård. Staten har ett starkt intresse av att det

råder balans mellan å ena sidan den tunga

institutionsvården och å andra sidan den vård som

bedrivs av kommunerna och består av förebyggande

och olika slags öppenvårdsinsatser. Under de senaste

budgetåren har därför ur anslaget avsatts särskilda

utvecklingsmedel, 50 miljoner kronor, för att stimulera

kommunerna att utveckla förebyggande och

öppenvårdsinsatser. Länsstyrelserna har i uppdrag att

årligen fördela dessa medel.

Under anslaget disponerar Socialdepartementet

2 miljoner kronor avseende spelberoende och dess

sociala konsekvenser.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Under senare år har kommunerna i stor utsträckning

utvecklat förebyggande insatser och vård i öppna

former för ungdomar och missbrukare, dock ännu

inte i så stor omfattning att den minskade

användningen av institutionsvård kan anses vara helt

kompenserad.

Socialstyrelsens utvärdering visar att projektbidragen

har använts på det sätt som regeringen avsett. Så långt

det går att bedöma har medlen haft positiv effekt för

ungdoms- och missbrukarvården. Socialstyrelsen

konstaterar att det inför fördelningen av medel år 1998

finns anledning att särskilt ta hänsyn till de mindre

kommunernas speciella behov.

Länsstyrelserna har genom sin tillsynsverksamhet

god kännedom om lokala förhållanden i länets

kommuner och kunskap om eventuella brister och

behov av särskilda utvecklingsmedel. Medel har också

blivit ett värdefullt instrument i länsstyrelsens

tillsynsarbete. Länsstyrelserna bör därför även

fortsättningsvis fördela de utvecklingsmedel som är

avsatta för att stimulera och utveckla förebyggande och

öppenvårdsinsatser för ungdomar och missbrukare.

Slutsatser

Särskilda utvecklingsmedel bör även fortsättningsvis

avsättas till att stimulera kommunerna att utveckla

insatser i öppen vård för ungdomar och missbrukare.

Länsstyrelserna bör även fortsättningsvis fördela

dessa utvecklingsmedel. Då många myndigheter idag

har i uppdrag att stimulera en sådan utveckling är

samordning av utvecklingsinsatserna önskvärd.

I propositionen Ändring i socialtjänstlagen

(1996/97:124) betonas betydelsen av tidig upptäckt och

tidiga insatser för att förebygga och motverka ett mer

omfattande behov av vård. Utvecklingsmedlen skall mot

denna bakgrund också kunna användas för att utveckla

metoder för tidig upptäckt, tidiga och förebyggande

insatser för ungdomar och missbrukare.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

52 miljoner kronor anvisas under anslaget Bidrag till

ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och

narkotikaförebyggande arbete för år 1998. För åren

1999 och 2000 beräknas anslaget till 52 miljoner kronor

respektive 52 miljoner kronor.

C 2. Bidrag till organisationer på det

sociala området

1995/96

Utgift

86 7611

Därav

1996

38 374

1997

Anslag

57 841

Utgifts

prognos

57 841

1998

Förslag

64 341

1999

Beräkna

t

64 341

2000

Beräkna

t

64 341

1. Beloppen anges i tusental kr

Anslaget avser bidrag till olika frivilliga

organisationer inom det sociala området. Det gäller

såväl länkorganisationer och andra organisationer

som arbetar med att stödja och hjälpa f.d.

missbrukare och andra socialt utsatta grupper,

däribland organisationer som arbetar med att hjälpa

barn och deras familjer som organisationer som

motverkar våld mot kvinnor.

Nykterhetsorganisationer och Centralförbundet för

alkohol- och narkotikaupplysning erhåller också

statsbidrag från detta anslag.

Anslaget delas upp i tre anslagsposter:

Bidrag till organisationer,

Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning,

Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.

ANSLAGETS UTVECKLING1

ANSLAGSPOS

T

1995/96

1997

1998

1999

2000

Bidrag till

organisatio

ner

47 455

31

630

38

130

38

130

38

130

Bidrag till

CAN

11 946

7 964

7 964

7 964

7 964

Bidrag till

vissa

nykterhetso

rganisa-

tioner

27 370

18

247

18

247

18

247

18

247

Summa

86 761

57 841

64 341

64 341

64 341

1. Beloppen anges i tusental kr

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Bidrag till organisationer

Frivilliga organisationer gör på olika sätt viktiga

insatser på det sociala området som komplement till

samhällets insatser. Det kan vara förebyggande

arbete, kamratstöd, behandlingsarbete eller

opinionsbildande insatser.

Resurser har hittills avsatts för att stödja

länkorganisationer och andra organisationer som arbetar

med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare. Bidrag kan

utgå till såväl klientorganisationer inom alkohol- och

narkotikaområdet som till organisationer med kyrklig

anknytning vilka bedriver verksamheter inriktade på

socialt utsatta grupper.

En del av bidragsgivningen har varit riktad till

organisationer som bedriver arbete för utsatta barn och

deras familjer, respektive organisationer som motverkar

våld mot kvinnor.

Socialstyrelsen som disponerar anslaget och beslutar

om fördelning av medel till de olika organisationerna

genomför årligen en utvärdering av effekten av vissa

organisationer som erhåller bidrag.

Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning

Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning(CAN) är ett

folkrörelseförankrat informationsorgan som har till

uppgift att bedriva och främja saklig upplysning om

verkningar av alkohol- och narkotikamissbruk,

liksom om vägar och medel att förekomma och

bekämpa alkoholskador samt motverka icke-

medicinskt bruk av narkotika.

CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger

till organisationer, myndigheter, massmedia m.fl. En

annan huvuduppgift för CAN är att utgöra ett

serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras

arbete med droginformation.

Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.

Nykterhetsrörelsen och vissa andra organisationer

får sedan lång tid tillbaka organisationsstöd för sin

centrala verksamhet.

Anslaget administreras av Samarbetsnämnden för

fördelning av statsbidrag till vissa

nykterhetsorganisationer m.fl. som fördelar anslaget till

berörda organisationer. Bidragen har karaktären av

centralt organisationsstöd.

Grunden för bidragsgivningen finns i förordningen

(1977:486) om statsbidrag till organisationer som

bedriver nykterhetsarbete. Samarbetsnämndens

verksamhet regleras i samma förordning.

Inom Inrikesdepartementet har frågan om formerna

för statens stöd till föreningar behandlats av en

arbetsgrupp som avrapporterat arbetet i rapporten

Resultatstyrning av Föreningsbidrag (Ds 1997:36) I

rapporten redovisas modeller för styrning och

utvärdering av statsbidragen inom området. Modellerna

har karaktär av rambeskrivningar som måste utvecklas

inom varje sakområde.

Mot bakgrund av detta och av behovet att utveckla

samarbetet mellan samhälle och frivilligorganisationer

inom det sociala området har inom Socialdepartementet

tillsatts en utredning för att se över formerna för

bidragsgivningen till frivilligorganisationerna. Arbetet

avses att vara klart vid utgången av år 1997.

Slutsatser

Inriktningen av bidragsgivningen till organisationer bör i

avvaktan på ovan nämnda utredningsrapport i huvudsak

ligga fast för år 1998. Syftet är att stödja den

verksamheten som frivilligorganisationerna bedriver på

det sociala området. Dessutom bör anslagsposten

tillföras 500 000 kronor för kunskaps- och

informationssatsningar rörande sexuell exploatering av

barn samt 6 miljoner kronor för vissa insatser för

särskilt svaga kvinnogrupper.

Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning har en viktig roll som resurs för

olika berörda myndigheter och organisationer när det

gäller att beskriva alkohol- och narkotikautvecklingen,

liksom uppgiften att förmedla kunskap om alkohol- och

narkotikaförebyggande arbete.

Med hänsyn till internationaliseringen och det

svenska EU-medlemskapet så har förutsättningarna

förändrats när det gäller att bedriva en traditionell

svensk alkohol- och narkotikapolitik.

Informationsverksamhet och opinionsbildning har blivit

allt viktigare som instrument för en aktiv alkohol- och

narkotikapolitik.

Folkrörelsernas alkohol- och narkotikaförebyggande

insatser utgör viktiga stöd och är ett komplement till det

arbete som myndigheterna bedriver.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

64 341 000 kronor anvisas under anslaget C 2. Bidrag

till organisationer på det sociala området för 1998. För

åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 64 341 000

kronor respektive 64 341 000 kronor.

Fördelningen på anslagsposter år 1998 bedömer

regeringen bör vara 38 130 000 kronor till Bidrag till

vissa organisationer på det sociala området, 7 964 000

kronor till Bidrag till CAN samt 18 247 000 kronor till

Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.m.

C 3. Barnombudsmannen

1995/96

Utgift

11 604

1

Anslag

s-

sparan

de

1 074

Därav

1996

7 515

1997

Anslag

7 639

Utgifts

-

progno

s

8 720

1998

Förslag

7 550

1999

Beräkna

t

7 771

2000

Beräkna

t

7 927

1. Beloppen anges i tusental kr

Barnombudsmannens (BO) skall bidra till att

uppfylla målet för utgiftsområdet genom att bevaka

frågor som angår barns och ungdomars rättigheter

och intressen. Ombudsmannen skall särskilt

uppmärksamma att lagar och andra författningar

samt deras tillämpning stämmer överens med

Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om

barnets rättigheter (barnkonventionen).

BO har en opinionsbildande och attitydpåverkande

roll och skall informera om barnkonventionen.

Myndigheten skall verka för att öka samhällets kunskap

om barns och ungas villkor och tydliggöra samhällets

ansvar för barn och ungdomar som befinner sig i utsatta

situationer. BO skall företräda barn och unga i den

allmänna debatten och därvid särskilt verka för att barns

och ungdomars åsikter och inflytande tas tillvara och

intressen tillgodoses.

BO skall verka för att kommunerna använder

barnkonventionen som ett praktiskt redskap i såväl det

individuella som det generella arbetet med barn. BO

skall även verka för att höja nivån på

olycksfallsförebyggande arbete och för att öka

riskmedvetandet hos barn och ungdomar. I dialog med

berörda myndigheter skall BO hålla samman

sektorsövergripande uppföljningsstudier om villkoren

för barn och unga upp till 18 år.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Verksamhetsmålen för BO har koncentrerats till ett

antal större och tydligt utformade

verksamhetsområden såsom åtgärder mot mobbning,

barns och ungas säkerhet, barnkonventionen, barns

och ungas uppväxtvillkor samt barn och ungdomar

som utsätts för misshandel och övergrepp. Arbetet

har bl.a. bedrivits i form av kampanjer, konferenser,

bildande av nätverk, utarbetande av olika skrifter,

föredrag, samordningsinsatser och enkätstudier.

BO har under det gångna verksamhetsåret aktivt

arbetat med att delta i samhällsdebatten och väcka

opinion. måluppfyllelse kan bl.a. mätas i myndighetens

inverkan på de lagändringar som kommit till stånd till

följd av BO:s arbete under perioden. Ett väsentligt ökat

antal pressklipp under verksamhetsåret jämfört med

tidigare år är ett annat mått på god måluppfyllelse. BO

har utarbetat statistikboken "Upp till 18" och den årliga

rapporten om barns och ungdomars situation och

uppväxtvillkor, vilken lämnats till regeringen den 1 april

1996.

Regeringens bedömning avseende

revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket bedömer att årsredovisningen i allt

väsentligt är rättvisande.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

7 550 000 kronor anvisas till BO för 1998. För åren

1999 och 2000 beräknas anslaget till 7 771 000

kronor respektive 7 927 000 kronor.

C 4. Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor

1995/96

Utgift

8 961

1

Anslag

s-

sparan

de

90

Därav

1996

5 919

1997

Anslag

5 916

Utgifts

-

progno

s

6 016

1998

Förslag

6 468

1999

Beräkna

t

6 645

2000

Beräkna

t

6 828

1. Beloppen anges i tusental kr

Statens nämnds för internationella adoptionsfrågor

(NIA) skall bidra till att uppfylla målet för

utgiftsområdet genom att ansvara för tillsyn, kontroll

och information i frågor rörande internationella

adoptioner.

NIA skall underlätta adoption i Sverige av utländska

barn. NIA skall därvid sträva efter att adoptionen sker

utifrån barnets bästa och i enlighet med gällande

lagstiftning i barnets ursprungsland och i Sverige.

Nämnden ansvarar för frågor enligt förordningen

(1976:834) om prövning av utländska beslut om

adoption, samt frågor om auktorisation av

sammanslutningar enligt lagen (1997:192) om

internationell adoptionsförmedling. NIA beslutar också

om fördelning av statsbidrag till sådana

sammanslutningar.

När det är fråga om adoption av ett utländskt barn

utan medverkan av auktoriserad sammanslutning skall

NIA enligt lagen om internationell adoptionsförmedling

pröva om förfarandet är godtagbart.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Riksdagen har med anledning av regeringens

proposition (prop. 1996/97:91, bet. 1996/97:15, rskr.

1996/97:192) Internationella adoptionsfrågor beslutat

om vissa förändringar som berör NIA:s verksamhet.

Beslutet gav underlag för att Sverige skulle kunna

ratificera 1993 års Haagkonvention om skydd av barn

och samarbete vid internationella adoptioner.

Ratificeringen har ägt rum i maj år 1997. I övrigt

innebär riksdagens beslut ett antal lagändringar, bl.a.

stärks den enskildes rättssäkerhet i samband med

adoption och utrymmet för enskilda adoptioner

begränsas.

NIA får genom de fattade besluten ett vidgat

ansvarsområde och fler arbetsuppgifter.

Regeringens bedömning avseende revisionens

iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att

årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.

Slutsatser

Regeringens bedömning är att myndigheten fungerat väl

och att de anslagna resurserna nyttjas på ett

tillfredsställande sätt.

Den ovan redovisade nya lagstiftningen på området

påverkar NIA:s arbete både på kort och lång sikt. På

kort sikt är det NIA:s uppgift att följa upp den nya

lagstiftningen. Den innebär också långsiktigt att NIA

tillförs mer arbete och att det därför finns skäl att

tillföra NIA 180 000 kronor för att klara de

tillkommande uppgifterna.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

6 468 000 kronor anvisas till NIA för år 1998. För åren

1999 och 2000 beräknas anslaget till 6 645 000 kronor

respektive 6 828 000 kronor.

C 5. Statens institutionsstyrelse

1995/96

Utgift

754 218

1

Därav

1996

618 498

1997

Anslag

507 720

Utgifts

-

progno

s

595 720

1998

Förslag

503 986

1999

Beräkna

t

520 415

2000

Beräkna

t

537 386

1. Beloppen anges i tusental kr

Statens institutionsstyrelse (SiS) skall bidra till att

uppfylla målen för utgiftsområdet genom planering,

ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och

av institutionerna för vård enligt lagen (1988:870) om

vård av missbrukare i vissa fall (LVM). SiS är

huvudman för 35 särskilda ungdomshem och 19 LVM-

hem. Institutionerna är i huvudsak avsedda för

tvångsvård som kan ske vid såväl slutna avdelningar

som vid mer öppna. Vården skall enligt lagen

(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)

och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om

vård som kan ges av unga (LVU) så snart som möjligt

övergå till frivillig vård inom SiS egna institutioner, vid

andra kommunalt eller privat drivna institutioner, eller i

öppna former, t.ex. familjehem.

Den vård som ges skall såväl på de särskilda

ungdomshemmen som LVM-hemmen vara av god

kvalitet samt differentierad utifrån individuella

vårdbehov. Det innebär att t.ex. psykiskt störda

ungdomar eller missbrukare, kvinnliga missbrukare,

narkotika- eller blandmissbrukare, starkt utagerande

ungdomar m.fl. grupper bör kunna ges speciellt

anpassad vård vid särskilda enheter eller institutioner.

SiS skall även stödja forskning och utveckling inom

missbrukarvård och ungdomsvård.

Verksamheten finansieras dels genom de anslag som

SiS förfogar över, dels genom vårdavgifter som tas ut

av kommunerna. I den proposition (1992/93:61) som

låg till grund för riksdagens beslut om statligt

övertagande av huvudmannaskapet för LVM-hemmen

och de särskilda ungdomshemmen beräknades att

statens andel av kostnaderna skulle utgöra cirka hälften

för ungdomshemmen och cirka en tredjedel för LVM-

hemmen. Senaste budgetåret svarade anslaget till SiS

för 46 % av kostnaderna för ungdomshemmen och för

cirka 32 % av kostnaderna för LVM-hemmen.

Fördelningen mellan statens finansiering och

vårdavgifterna uppvisar det senaste budgetåret bättre

överenstämmelse med vad propositionen avsåg än

tidigare.

SiS har under den tid som verksamheten bedrivits

med statligt huvudmannaskap haft en kraftig obalans i

ekonomin. På grund av en kontinuerligt minskad

efterfrågan av LVM-platser har ett kraftigt underskott

uppstått. Anpassningen av verksamheten till efterfrågan

är förenad med höga avvecklingskostnader, samtidigt

som intäkter i form av avgifter uteblir. Under bå

1995/96 tillsköts 88,3 miljoner kronor i tilläggsbudgeten

för att klara de uppkomna avvecklingskostnaderna. På

grund av en fortsatt nedgång i efterfrågan av LVM-vård

uppkommer ett underskott i budgeten även under år

1997.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Innan det statliga övertagandet fanns drygt 1 300 platser

vid LVM-hem. Vid övertagandet den 1 april 1994 fanns

knappt 1 000 LVM-platser mot cirka 480 vid

halvårsskiftet 1997. SiS har genomfört olika åtgärder

för att få verksamheten i ekonomisk balans, bl.a. har

man minskat antalet platser inom missbrukarvården

genom att avveckla institutioner samt reducerat antalet

platser vid flertalet institutioner. Eftersom efterfrågan

fortsatt att sjunka har SiS fortsatt neddragningen av

vårdkapaciteten på LVM-sidan. Nuvarande prognos

pekar på ett platsbehov på cirka 300 platser. I samband

med nedläggning av institutioner uppstår kvardröjande

kostnader under mer än 12 månader samtidigt som

intäkter i form av avgifter i stort sett helt försvinner.

Inom ungdomsvården har utvecklingen varit den

motsatta. För att kunna tillgodose kommunernas

efterfrågan har SiS byggt ut vårdresurserna framförallt

vad det gäller akut- och utredningsplatser för grupper av

ungdomar som ligger barn- och ungdomspsykiatrin

nära, missbrukande ungdomar och starkt utagerande

ungdomar.

För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem,

innebärande större differentiering framförallt på

ungdomssidan , införts.

Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag

genomfört en utvärdering av SiS verksamhet syftande

till att hitta förutsättningar för balans mellan tillgång och

efterfrågan. RRV:s granskning har fokuserats på

organisatoriska och administrativa åtgärder. RRV

föreslår att SiS vidtar en rad åtgärder för att förbättra

kostnadseffektiviteten.

SiS har påbörjat en genomförandeplan med

anledning av vad RRV framför i sin rapport. Arbetet

inriktas på fem huvudområden:

Utarbetande av en strukturplan för LVM- och LVU-

arbetet.

Huvudkontorets organisation.

Samordning av administrativa resurser.

Samverkansformer mellan arbetsgivare och

arbetstagarorganisationer.

Analys av kompetens och kompetensutveckling.

Beställningsbemyndiganden

Beställningsbemyndigande för beviljande av forsknings-

och utvecklingsmedel och beräknad anslagspåverkan

under perioden 1998-2001 och senare.

1999

2000

2001 OCH

SENARE

SUMMA

1999

(TKR)

Begärt

bemyndiga

nde för

1998

20

000

20

000

20 000

60 000

Regeringens bedömning avseende

revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att

årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.

Slutsatser

Regeringens bedömning är att de åtgärder som

genomförs för att effektivisera och omstrukturera

vården vid institutionerna är nödvändiga. Myndigheten

skall lägga största vikt vid att uppnå balans mellan den

vård som efterfrågas och de resurser som kan erbjudas,

utan att vårdens kvalitet eftersätts.

Trots att myndigheten genomfört kraftiga åtgärder

för att få verksamheten i ekonomisk balans har

efterfrågan av LVM-vård fortsatt att minska varför ett

underskott beräknas även för år 1997. Underskottet

tillsammans med ytterligare avvecklingskostnader

beräknas bli cirka 85 miljoner kronor. Delar av

kostnaderna klarar myndigheten genom interna

besparingar. Regeringen har i tilläggsbudgeten för år

1997 föreslagit att 65 miljoner kronor tillförs SiS för

den fortsatta omstruktureringen av missbrukarvården.

Regeringen avser inom kort att utse en särskild

utredare med uppgift att göra en fortsatt översyn av SiS

organisation, verksamhet och framtida platsbehov.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

503 986 000 kronor anvisas till SiS för år 1998. Därvid

har hänsyn tagits till att 115 000 kronor överförs till

Riksarkivet för reglering av en personal- fråga. För

åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 520 415 000

kronor respektive 537 386 000 kronor.

C 6. Alkoholinspektionen

1995/96

Utgift

24 233

1

Anslag

s-

sparan

de

1 950

Därav

1996

9 307

1997

Anslag

14 527

Utgifts

-

progno

s

16 477

1998

Förslag

14 548

1999

Beräkna

t

14 974

2000

Beräkna

t

15 413

1. Beloppen anges i tusental kr

Alkoholinspektionens skall bidra till att uppfylla målet

för utgiftsområdet genom att övervaka efterlevnaden av

alkohollagen, dvs. tillse att lagar och bestämmelser

avseende hanteringen av alkoholdrycker efterlevs och

bidrar till att samhällets alkoholpolitiska mål uppfylls.

Alkoholinspektionen startade sin verksamhet den

1 januari 1995 med anledning av bl.a. EU-medlem-

skapet och att riksdagen beslutat att avskaffa de tidigare

import-, export-, tillverknings- och

partihandelsmonopolen när det gäller alkoholdrycker.

Dessa har ersatts av ett nytt alkoholpolitiskt motiverat

tillstånds- och tillsynssystem som hanteras av Alkohol-

inspektionen.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Alkoholinspektionens årsredovisning visar att de på ett

tillfredsställande sätt uppnått sina verksamhetsmål.

Den första tiden har präglats dels av uppbyggnad av

verksamheten och dels av att hantera ett stort antal

ansökningar om tillstånd. Verksamheten har nu

stabiliserats och man har inlett arbetet med att bygga

upp och utveckla tillsynsarbetet tillsammans med

länsstyrelserna liksom ett centralt tillstånds- och

tillsynsregister för såväl partihandeln som kommunernas

serveringstillstånd. Inspektionen har också i uppgift att

utvärdera kommunaliseringen av serveringstillstånden.

Antalet tillståndsavgöranden har vida överstigit vad som

antogs vid lagens tillkomst.

De växande problemen med illegal alkoholhantering,

det ökande ungdomsfylleriet och de nya

alkoholdryckerna (alkoläsk m.m.) avspeglas i

Alkoholinspektionens arbete.

Enligt Alkoholinspektionens prognos för år 1998

kommer de totala avgifterna för ansökningar och tillsyn

att inbringa 31 miljoner kronor som tillförs statens

inkomsttitel. Dessa avgifter är beräknade att täcka såväl

Alkoholinspektionens kostnader som länsstyrelsens

tillsyn.

EU-kommissionen har i olika överläggningar med

regeringen haft synpunkter på de, enligt deras mening

alltför höga ansöknings- och tillsynsavgifterna för

tillverknings- och partihandelstillstånd.

Regeringens bedömning avseende

revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att

årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

14 548 000 kronor anvisas till Alkoholinspektionen för

1998. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till

14 974 000 kronor respektive 15 413 000 kronor.

C 7. Alkoholsortimentsnämnden

1995/96

Utgift

173

1

Därav

1996

138

1997

Anslag

674

Utgifts

-

progno

s

501

1998

Förslag

674

1999

Beräkna

t

697

2000

Beräkna

t

721

1. Beloppen anges i tusental kr

Alkoholsortimentsnämnden inrättades den 1 januari

1995 i enlighet med ett av de krav som Europeiska

kommissionen uppställt inför Sveriges inträde i

Europeiska unionen för att Sverige skulle få behålla

detaljhandelsmonopolet på alkohol. Samtidigt

avskaffades övriga monopol inom alkoholområdet.

Detaljhandelsmonopolet skall fungera icke-diskrimi-

nerande i enlighet med de principer som fastlagts i

avtalet mellan staten och Systembolaget. För att

säkerställa ickediskrimineringen inrättades

Alkoholsortimentsnämnden som en oberoende nämnd

med uppgift att pröva besvär över Systembolagets beslut

att avvisa eller avföra viss alkoholhaltig dryck från

sortimentet.

Nämnden består av en lagfaren domare som

ordförande samt fyra andra ledamöter. Den utses av

regeringen för tre år.

För beredning av ärenden hos nämnden utses en

sekreterare som skall vara lagfaren.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Nämndens verksamhet styrs helt av hur många

leverantörer som överklagar Systembolagets

inköpsbeslut. De första tillverknings- och

partihandelstillstånden utfärdades i princip inte av

Alkoholinspektionen förrän i maj 1995 varför det dröjde

innan det första klagomålet inlämnades. Hittills har ett

femtontal ärenden avgjorts.

Slutsatser

Regeringen bedömer att ärendemängden för

Alkoholsortimentsnämnden har stabiliserats på

nuvarande nivå.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

674 000 kronor anvisas till Alkoholsortimentsnämnden

för 1998. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till

697 000 kronor respektive 721 000 kronor.

C 8. Alkohol- och narkotikapolitiska

åtgärder

1997

Anslag2

30 000

1

Utgifts

-

progno

s

30 000

1998

Förslag

30 000

1999

Beräkna

t

30 000

2000

Beräkna

t

30 000

1. Beloppen anges i tusental kr

2. Nytt anslag enligt tilläggsbudget 1

Internationaliseringen och det svenska EU-inträdet har

ändrat förutsättningarna att bedriva en traditionell

svensk alkoholpolitik. Exempel på sådana förändringar

är ändrade regler för införsel av alkohol och

avskaffandet av monopolen för tillverkning, import och

partihandel av alkoholdrycker. Den illegala

alkoholhanteringen ökar.

Ungdomar är idag mer intresserade av, och positiva

till, olika typer av narkotika. Narkotikan är alltmer

lättillgänglig. Handeln via Internet med syntetiska

droger är ett exempel på detta.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Det förebyggande insatserna blir av avgörande betydelse

när det gäller att motverka alkohol- och

narkotikamissbrukets utbredning. Information,

opinionsbildning och andra alkohol- och narkotikaföre-

byggande insatser, framför allt på lokal och regional

nivå, får därför en ökad betydelse i ansträngningarna att

påverka attityder och beteenden.

Riksdagen har i tilläggsbudgeten för budgetår 1997

beslutat att förstärka det alkohol- och narkotika-

förebyggande arbetet med 30 miljoner kronor.

Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att

30 000 000 kronor anvisas under anslaget C 8. Alkohol-

och narkotikapolitiska åtgärder för 1998. För åren 1999

och 2000 beräknas anslaget till 30 000 000 kronor

respektive 30 000 000 kronor.

6.4 Övrig statlig verksamhet

6.4.1 Systembolaget AB

Systembolaget är ett av staten helägt företag. I

koncernen ingår förutom moderbolaget Systembolaget

AB också ett helägt dotterbolag, Lagena Distribution

AB. Verksamheten omfattar detaljhandel och

partihandel med alkoholdrycker. Omsättningen år 1996

uppgick till 19 794 mkr och antalet årsarbetare till 2 746

(hela koncernen). Avkastningen/vinsten uppgick till

99,8 mkr.

Efter de stora förändringarna under år 1995

stabiliserades Systembolagets verksamhet under år 1996

och det kan konstateras att bolaget klarade de stora

omställningar som krävdes i samband med det svenska

EU-medlemskapet. Systembolaget hade således i slutet

av år 1996 nära 200 leverantörer av vin och sprit

jämfört med en leverantör två år tidigare. Vid årsskiftet

1996/97 hade Systembolaget totalt 2 609 märken till

försäljning.

Försäljningsvolymen minskade under år 1996 med

3,4 %. Att försäljningen sjönk hade framför allt sin

grund i ökad resandeinförsel, ökad införsel av illegal

sprit samt minskad försäljning till restauranger.

Lagena Distribution AB, som bildades i december

1994, åtar sig hemtagning, lagring,

ordersammanställning och distribution av sprit, vin och

starköl för ett stort antal av Systembolagets

leverantörer. Vid årsskiftet 1996/97 uppgick siffran till

98 stycken. En påtaglig förbättring av Lagenas

ekonomiska resultat har skett under år 1996, som var

det andra verksamhetsåret. Under år 1997 är målet att

Lagena skall förränta insatt kapital.

Under hösten 1997 väntas EG-domstolens

förhandsbesked i det s.k. Franzénmålet, vilket kan

avgöra om Systembolagets detaljhandelsmonopol strider

mot EG-rätten.

7 D Socialstyrelsen

7.1 Omfattning/ändamål

Verksamhetsområdet omfattar Socialstyrelsen (SoS) och

dess ramanslag.

Ramanslaget uppgår under budgetåret 1997 till drygt

370 miljoner kronor. Socialstyrelsen disponerar

härutöver en stor mängd anslag inom det socialpolitiska

området. Dessa redovisas främst under

verksamhetsområde A Hälso- och sjukvård,

verksamhetsområde B Omsorg om äldre och personer

med funktionshinder samt verksamhetsområde C

Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt

alkohol- och narkotikapolitik.

Socialstyrelsen skall bidrag till att uppfylla målen för

utgiftsområdet genom att trygga en god hälsa och social

välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika

villkor för hela befolkningen.

Socialstyrelsen är central expert- och

tillsynsmyndighet inom socialtjänst, hälso- och

sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och

service till vissa funktionshindrade samt frågor som rör

alkohol, tobak och andra missbruksmedel, såvitt det inte

är en uppgift för någon annan statlig myndighet att

handlägga sådana ärenden. I Socialstyrelsens uppgifter

ingår tillsyn, uppföljning, utvärdering och

kunskapsförmedling. Styrelsen svarar också för

marknadskontroll och tillsyn av medicinska produkter.

Socialstyrelsen skall bidra till att uppfylla målen för

utgiftsområde 6 Totalförsvar genom att inom funktionen

Hälso- och sjukvård m.m. inom det civila försvaret

prioritera områden inom hälso- och sjukvård,

socialtjänst, miljö- och hälsoskydd samt smittskydd där

kapacitet, uthållighet och omställningsförmåga inte är

godtagbar eller har brister.

Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall

och ekonomiskt utfall

Socialstyrelsen uppfyller sammantaget de uppställda

målen. De uppnådda resultaten försvarar nedlagda

kostnader.

Utgifterna under budgetåret 1995/96 översteg

anvisade medel med knappt 9 miljoner kronor vilket

innebar en minskning av anslagsparandet i

motsvarande mån. Nuvarande prognoser pekar på

att anslagsparandet från tidigare år helt kommer att

förbrukas under 1997.

Större förändringar

Socialstyrelsen har under budgetåret avslutat en

omfattande förändringsprocess i syfte att

koncentrera verksamheten mot och höja kvalitet i

tillsyn, uppföljning och utvärdering.

Prioriteringar för 1998

Hög prioritet skall ges åt att vidareutveckla

verksamhetstillsynen inom hälso- och sjukvården, åt

att följa upp förändringarna inom

läkemedelsområdet, och åt olika insatser med

anledning av förändringarna i socialtjänstlagen.

Socialstyrelsen skall noga följa, analysera och vid

behov föreslå åtgärder med anledning av

strukturförändringar och neddragningar i hälso- och

sjukvården.

7.2 Resultatbedömning och

slutsatser

För att koncentrera verksamheten till de uppgifter som

lades fast i propositionen om Socialstyrelsens framtida

roll, uppgifter och inriktning (1988/89:130) och som

också lyftes fram i budgetpropositionen för 1997 där en

fördjupad prövning av styrelsen gjordes har såväl

resursstyrning som organisatoriska förändringar

inriktats mot en skärpt statlig tillsyn, mot uppföljning

och utvärdering och mot stöd till huvudmännen i deras

uppdrag att utveckla verksamheten. Vidare har åtgärder

vidtagits för att få en bättre spridning av resultaten av

Socialstyrelsens verksamhet.

En jämförelse mellan anslag och utfall för budgetåret

1995/96 (18 mån) visar att utfallet översteg anslaget

med knappt 9 miljoner kronor. Det ackumulerade

anslagssparandet vid årets slut uppgick till 34,6 miljoner

kronor. Socialstyrelsen har i delårsrapporten avseende

den 1 januari 1997 till den 30 juni 1997 redovisat ett

utfall om 188,2 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för

budgetåret 1997 uppgår till 419,6 miljoner kronor vilket

skulle medföra att hela anslagssparandet förbrukas