Prop. 2001/02:130

Regeringens proposition 2001/02:130

Fordonslag, m.m.

Prop.

2001/02:130

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 14 mars 2002

Göran Persson

Björn Rosengren

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till en ny fordonslag, förslag till änd- ringar i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner samt förslag till vissa följdändringar. Det huvudsakliga syftet med förslagen är att förenkla och modernisera regelverket på fordonsområdet.

Fordonslagen innehåller grundläggande bestämmelser om kontroll av fordon, kontroll av fordons last, vägkontroll av färdskrivare och taxa- metrar samt om den verksamhet som bedrivs av besiktningsorganen på fordonsområdet. De typer av kontroll av fordon som regleras i lagen är

– Typgodkännande

– Registreringsbesiktning

– Mopedbesiktning

– Lämplighetsbesiktning

– Kontrollbesiktning

– Flygande inspektion

– Annan kontroll genom polisman

I lagen regleras vidare vilka befogenheter den som utför de olika kon- trollerna har, såsom rätt att stoppa fordon samt rätt till tillträde till dessa och till lokaler och andra platser där fordon finns. I lagen finns dessutom bestämmelser om de åtgärder, t.ex. körförbud eller föreläggande om ny besiktning, som kan bli följden av att ett fordon inte godkänns vid en kontroll.

Fordonslagen ersätter lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet. Bestämmelserna i den lagen återfinns i det närmaste oförändrade i fordonslagen. Den tillsyn som Styrelsen för teknisk ackre- ditering och teknisk kontroll (SWEDAC) utövar över besiktningsorganen har dock förtydligats i den nya lagen.

Slutligen finns i lagen bestämmelser om straff och överklagande samt bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer att meddela ytterligare föreskrifter om bl.a. kontroll av fordon samt föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning. Straffet för den som hindrar en kontroll skärps från penningböter till böter. Enligt huvud- regeln skall beslut enligt lagen överklagas hos allmän förvaltnings- domstol.

I lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner föreslås vissa justeringar av fordonsdefinitionerna i syfte att modernisera dem och bättre anpassa dem till EG:s regelverk.

Lagarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2003.

2

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

6

2

Lagtext

..............................................................................................

7

2.1 ........................................................

Förslag till fordonslag

7

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:965) om straff

för trafikbrott som begåtts utomlands ..............................

15

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,

transporter och kommunikationer ....................................

16

2.4 Förslag till lag om ändring i bilskrotnings-

lagen (1975:343) ..............................................................

18

2.5

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ..

19

2.6

Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387).........

21

2.7 Förslag till lag om ändring i fordonsskatte-

lagen (1988:327) ..............................................................

23

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om

vägavgift för vissa tunga fordon.......................................

24

2.9 Förslag till lag om ändring i yrkestrafik-

lagen (1998:490) ..............................................................

25

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:492) om

biluthyrning ......................................................................

26

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om

vägtrafikregister................................................................

27

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:559) om

vägtrafikdefinitioner .........................................................

30

3

Ärendet och dess beredning............................................................

38

4

Utgångspunkter för en ny författningsreglering av fordons-

området

...........................................................................................

38

5

Nuvarande .........................................................................ordning

40

5.1 ...................................................

Det svenska regelverket

40

........................................................

5.1.1

Inledning

40

5.1.2

Fordonskungörelsen och

................................

terrängtrafikkungörelsen

40

5.1.3

Lagstiftningen om motorfordons avgas-

..............................................................

rening

43

5.1.4

Lagen om vissa besiktningsorgan på

..............................................

fordonsområdet

44

5.2 ..........................

Internationella bestämmelser om fordon

45

................................................

5.2.1

EG:s regelverk

45

.................

5.2.2

Internationella överenskommelser

47

5.2.3

Något om förhållandet mellan EG:s och

................

ECE:s system för typgodkännande

48

6

Ny författningsstruktur ...................................................................

48

7

Den nya .....................................................................fordonslagen

51

7.1 ......................................

Vissa lagtekniska överväganden

51

7.2 .........................

Lagens innehåll och tillämpningsområde

52

3

7.3

Definitioner ......................................................................

53

7.4

Typgodkännande ..............................................................

55

7.5

Registreringsbesiktning....................................................

62

7.6

Mopedbesiktning..............................................................

67

7.7

Kopplingsbesiktning.........................................................

68

7.8

Lämplighetsbesiktning .....................................................

69

7.9

Kontrollbesiktning............................................................

70

7.10

Flygande inspektion .........................................................

73

7.11

Annan kontroll genom polisman ......................................

76

7.12

Inspektion hos försäljare ..................................................

78

7.13

Nya kontrollformer...........................................................

79

7.13.1

Kontroll av fordons last..................................

79

7.13.2

Kontroll av färdskrivare .................................

81

7.13.3

Kontroll av taxameter.....................................

82

7.14

Förelägganden och körförbud ..........................................

83

7.15

Befogenheter vid kontroll.................................................

85

7.16

Bör bilinspektörer få stoppa fordon?................................

87

7.17

Besiktningsorganens verksamhet .....................................

88

7.17.1 Kort historik om fordonskontrollens

organisation....................................................

88

7.17.2 Lagen om vissa besiktningsorgan på

fordonsområdet ..............................................

89

7.17.3 Ny reglering av besiktningsorganens

verksamhet .....................................................

90

7.17.4

Tillsyn över besiktningsverksamheten...........

94

7.18

Straffansvar m.m. .............................................................

95

7.19

Överklagande....................................................................

98

7.20

Bemyndiganden..............................................................

100

8

Vissa befogenheter för polisen vid kontroll enligt fordonslagen.. 102

9

Fordonsdefinitioner.......................................................................

103

9.1

Nuvarande ordning.........................................................

103

9.2

Översyn av fordonsdefinitionerna..................................

103

10

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .................................

110

11

Konsekvenser av förslagen ...........................................................

112

12

Författningskommentar.................................................................

113

12.1

Förslaget till fordonslag .................................................

113

12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:88) med

bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,

transporter och kommunikationer ..................................

129

12.3

Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)....

130

12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om

vägtrafikregister..............................................................

130

12.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:559) om

vägtrafikdefinitioner.......................................................

130

12.6

Övriga lagförslag............................................................

130

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Fordonslag m.m.

(SOU 2001:29)....................................................................

132

Bilaga 2

Utredningens lagförslag......................................................

137

4

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna....................................

153

Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag...............................................

154

Bilaga 5

Lagrådets yttrande...............................................................

185

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 2002.......

191

Rättsdatablad.........................................................................................

192

5

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. fordonslag,

2. lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som be- gåtts utomlands,

3. lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer,

4. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

6. lag om ändring i polislagen (1984:387),

7. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

8. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon,

9. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490),

10. lag om ändring i lagen (1998:492) om biluthyrning,

11. lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister,

12. lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

6

2 Lagtext

2.1 Förslag till fordonslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Innehåll och tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om

1. kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter,

2. kontroll av fordons last,

3. kontroll av färdskrivare och taxameter och kontroll av användningen av dessa, samt

4. den verksamhet som bedrivs av besiktningsorgan på fordons- området.

Lagen innehåller dessutom bemyndiganden att meddela föreskrifter i dessa ämnen samt om fordons beskaffenhet och utrustning.

2 § Lagen gäller inte

1. fordon som tillhör staten och är tillverkade för särskilda militära ändamål,

2. motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släp- fordon som har kopplats till något sådant fordon,

3. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra lik- nande inhägnade områden, eller

4. lekfordon.

Definitioner

3 § I denna lag avses med

besiktningsorgan : ett sådant organ som anges i 4 kap. 2 §, besiktningstekniker : den som har anställning hos ett besiktningsorgan

för att utföra besiktningar,

bilinspektör : den som har anställning som bilinspektör hos en polis- myndighet eller hos Rikspolisstyrelsen,

tekniker : den som har uppdrag som tekniker hos en polismyndighet.

I övrigt har de beteckningar som används i denna lag samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

7

2 kap. Kontrollformer

Inledande bestämmelse

1 § Kontroll om ett fordon är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik får ske genom de kontrollformer som i sina huvuddrag anges i detta kapitel.

Typgodkännande

2 § Ett typgodkännande meddelas för en typ av fordon, system, kom- ponent eller separat teknisk enhet som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. Typgodkännande kan ske i enlighet med EG-direktiv på området (EG-typgodkännande), i enlighet med överens- kommelser upprättade inom Förenta nationernas ekonomiska kommis- sion för Europa (ECE-typgodkännande) eller som nationellt typgod- kännande.

Bestämmelser om typgodkännande i fråga om avgasrening finns i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen.

3 § Den myndighet som regeringen utser är godkännandemyndighet.

4 § Den som har beviljats ett typgodkännande

1. ansvarar för att samtliga fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter tillverkas i enlighet med typgodkännandet,

2. är skyldig att medverka till den kontroll som behövs med anledning av godkännandet, och

3. är skyldig att till godkännandemyndigheten utan ersättning lämna de upplysningar samt tillhandahålla de fordon, fordonsdelar, handlingar och den utrustning som behövs för kontrollen.

Godkännandemyndigheten har rätt till tillträde till en fabrik eller en annan anläggning och får där göra nödvändiga undersökningar.

5 § Om godkännandemyndigheten finner att fordon, system, kompo- nenter eller separata tekniska enheter inte längre stämmer överens med den typ som den har godkänt, får myndigheten återkalla godkännandet.

Registreringsbesiktning

6 § Registreringsbesiktning sker av ett fordon för att

1. identifiera fordonet,

2. fastställa de uppgifter om fordonet som skall föras in i vägtrafik- registret, samt

3. kontrollera att fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om be- skaffenhet och utrustning.

8

Mopedbesiktning

7 § Mopedbesiktning sker av en moped för att fastställa att den är en moped klass II och för att kontrollera att den uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning.

Lämplighetsbesiktning

8 § Lämplighetsbesiktning sker för att kontrollera att ett fordon är lämpligt för den avsedda användningen.

Ett godkännande vid en lämplighetsbesiktning får återkallas, om for- donet inte längre är lämpligt för den avsedda användningen.

Kontrollbesiktning

9 § Kontrollbesiktning sker för att kontrollera att ett fordon

1. inte har försämrats i otillåten grad beträffande föreskrivna krav i fråga om den beskaffenhet och utrustning som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt, och

2. uppfyller föreskrivna krav till skydd för liv och hälsa. Kontrollbesiktning sker periodiskt men kan också ske till följd av kör-

förbud eller föreläggande.

Flygande inspektion

10 § Flygande inspektion sker för att kontrollera att ett fordon som an- träffas i trafik

1. inte har försämrats i otillåten grad beträffande föreskrivna krav i fråga om den beskaffenhet och utrustning som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt och att det inte i övrigt avviker från det god- kända utförandet, och

2. uppfyller föreskrivna krav till skydd för liv och hälsa.

Flygande inspektion får även ske av ett fordon som anträffas under så- dana omständigheter att det finns anledning att anta att det i nära an- slutning till anträffandet har använts i trafik.

Flygande inspektion av fordon som används i yrkesmässig trafik får dessutom ske i företagets lokaler eller liknande eller på ett område i an- slutning till dessa.

Flygande inspektion skall utföras av en polisman eller en bilinspektör som har förordnats av Rikspolisstyrelsen. Den som utför inspektionen får biträdas av en tekniker som har förordnats av Rikspolisstyrelsen.

Annan kontroll genom polisman

11 § Varje polisman som har anledning att anta att ett fordon som an- träffas i trafik inte är i föreskrivet skick får utföra den kontroll av fordo- nets beskaffenhet och utrustning som uppenbart behövs från trafik- säkerhetssynpunkt.

9

Kontroll av fordons last

12 § Kontroll av fordons last sker för att kontrollera att ett fordon är lastat på föreskrivet sätt. Kontrollen skall utföras av en polisman eller en bilinspektör.

Vägkontroll m.m. av färdskrivare

13 § Vägkontroll av färdskrivaren hos ett fordon, som anträffas i trafik eller som kan antas ha använts i trafik i nära anslutning till anträffandet, och som enligt särskilda föreskrifter skall vara utrustat med färdskrivare, sker för att kontrollera att den är av godkänd typ och uppfyller före- skrivna krav i fråga om montering, funktion och användning. Beträffande fordon som används av företag får motsvarande kontroll ske även i före- tagets lokaler eller liknande eller på ett område i anslutning till dessa. Kontrollen skall utföras av en polisman eller en bilinspektör.

Vägkontroll m.m. av taxameter

14 § Vägkontroll av taxametern hos ett fordon, som används i taxitrafik eller som kan antas ha använts i sådan trafik i nära anslutning till an- träffandet, och som enligt särskilda föreskrifter skall vara utrustat med taxameter, sker för att kontrollera att den är av godkänd typ och uppfyller föreskrivna krav i fråga om montering, funktion och användning. Mot- svarande kontroll får ske även i taxiföretagets lokaler eller liknande eller på ett område i anslutning till dessa. Kontrollen skall utföras av en polisman eller en bilinspektör.

3 kap. Allmänna bestämmelser om kontrollen

Grundläggande bestämmelse

1 § Kontroll som avses i denna lag skall anordnas och utföras så att den inte orsakar större olägenheter än vad som är nödvändigt med hänsyn till dess ändamål.

Stoppande av fordon

2 § En bilinspektör får i fall som avses i 2 kap. 10 och 12–14 §§ stoppa fordon för att genomföra kontroll.

En polismans rätt att stoppa fordon regleras i polislagen (1984:387).

Tillträde till fordon och lokaler m.m.

3 § En polisman, en besiktningstekniker, en bilinspektör eller en tekni- ker har vid kontroll enligt denna lag rätt till tillträde till fordon och slutna utrymmen i ett fordon samt, i fall som avses i 2 kap. 10, 13 och 14 §§, till företags lokaler eller liknande eller till ett område i anslutning till dessa.

10

Även den som Vägverket särskilt har förordnat har, om det behövs för prövningen av ett ärende som verket handlägger, rätt till tillträde till for- don, slutna utrymmen i fordon eller till lokaler eller liknande eller till ett område i anslutning till dessa där ett fordon står uppställt.

En polisman eller en bilinspektör har rätt till tillträde till fordon och till slutna utrymmen i ett fordon eller dess last för att kontrollera att fordonet är lastat på föreskrivet sätt.

Provkörning

4 § Den som utför sådan kontroll eller prövning som avses i 3 § första stycket får i samband därmed provköra ett fordon. Detsamma gäller den som Vägverket särskilt har förordnat att utföra haveriundersökningar eller utöva tillsyn enligt produktsäkerhetslagen (1988:1604).

5 § Sådan provkörning som avses i 4 § får ske även om det finns hinder mot att använda fordonet enligt denna lag, lagen (2001:558) om väg- trafikregister eller lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar.

Förelägganden, körförbud m.m.

6 § Vägverket, en polisman, ett besiktningsorgan eller en bilinspektör får i enlighet med vad som föreskrivs med stöd av 5 kap. 8 § meddela de förelägganden, körförbud och andra beslut som behövs med hänsyn till ett fordons säkerhet eller lämplighet i trafik. För ett sådant fall får det föreskrivas att fordonet kan godkännas på grundval av ett intyg som har utfärdats efter reparation och provning vid en verkstad som är ackredite- rad enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.

Körförbud får meddelas vid registreringsbesiktning, kontrollbesiktning och flygande inspektion om det kontrollerade fordonet är så bristfälligt att det inte kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten. Kör- förbud kan inträda även med anledning av att ett fordon inte har genom- gått en kontroll som skall ske enligt meddelade föreskrifter eller särskilt föreläggande.

4 kap. Besiktningsverksamheten

Besiktningsorgan

1 § Besiktningar och provningar av fordon vid kontroll enligt denna lag får utföras endast av de besiktningsorgan som anges i 2 §. Regeringen får dock beträffande provningar föreskriva annat.

2 §

Besiktningsorgan

Kontrollområden

Aktiebolaget Svensk Bilprovning

Motorfordon, lätta terrängvagnar,

11

terrängskotrar, släpfordon och terrängsläp till dessa fordon samt traktorer som utgörs av ombyggda bilar

SMP Svensk

Maskinprovning Traktorer,

motorredskap,

tunga

Aktiebolag

terrängvagnar och

släpfordon

till

dessa fordon, med undantag av

a) traktorer

som

utgörs

av

om-

byggda bilar,

b) kontrollbesiktning av

sådana

motorredskap klass I som är in-

rättade som mobilkranar

Det Norske Veritas Inspection AB Kontrollbesiktning av sådana motorredskap klass I som är in- rättade som mobilkranar

Besiktningsorganens verksamhet

3 § Besiktningsorganen prövar frågor som gäller godkännande av for- don vid besiktningar inom respektive organs kontrollområde.

4 § Besiktningsorganen skall ha en sådan ställning och besiktnings- verksamheten en sådan inriktning att organens oberoende inte kan ifråga- sättas.

5 § Besiktningsorganen skall underrätta de myndigheter som har rätt att meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning om iaktta- gelser av betydelse för respektive myndighets verksamhet.

Tillsyn

6 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll utövar tillsyn över sådan besiktningsverksamhet som avses i denna lag.

Tillsynen skall omfatta den tekniska kompetensen och utrustnings- nivån i verksamheten samt kvalitetssäkringen av denna.

7 § Besiktningsorganen skall på begäran av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll lämna tillträde till lokaler samt ge upplysningar och lämna ut handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen.

Avgifter

8 § Besiktningsorganen får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för

besiktningsverksamheten enligt vad regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer närmare föreskriver. Regeringen får föreskriva att

besiktningsorganen skall bidra till kostnaden för fastställandet av avgif-

terna.

12

9 § Besiktningsorganen skall betala avgift till Styrelsen för ackredite- ring och teknisk kontroll för att täcka kostnaderna för den tillsyn styrel- sen utövar enligt denna lag. Regeringen eller den myndighet som reger- ingen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om avgiften.

5 kap. Övriga bestämmelser

Straff

1 § Den som uppsåtligen hindrar eller försvårar en inspektion eller kontroll enligt 2 kap. 10–14 §§ döms till böter.

I övrigt kan dömas till böter enligt föreskrifter som beslutats med stöd av sådant bemyndigande som anges i 8 §.

2 § Ansvar enligt denna lag inträder inte, om straff kan dömas ut enligt brottsbalken eller enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

Hindrande av fortsatt färd

3 § En polisman skall hindra fortsatt färd med ett fordon som inte är i föreskrivet skick, om den fortsatta färden skulle medföra en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annars utgöra en väsentlig olägenhet.

Överklagande

4 § Ett beslut i ett enskilt fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol, om inte något annat följer av 5 eller 6 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

5 § Beslut om körförbud som har meddelats av en polisman, en bil- inspektör eller ett besiktningsorgan får överklagas hos Vägverket. Det- samma gäller beslut i ett ärende om registreringsbesiktning, moped- besiktning eller lämplighetsbesiktning och beslut om återkallelse av en godkänd lämplighetsbesiktning.

Överklagande får ske utan begränsning till viss tid. Överklagandet skall ges in till Vägverket.

6 § Beslut i följande fall får inte överklagas.

1. Körförbud eller föreläggande som har meddelats av Vägverket.

2. Vägverkets beslut i ett ärende som har överklagats till verket.

3. Annat beslut av en polisman, en bilinspektör eller ett besiktnings- organ än som avses i 5 §.

4. Fråga om godkännande av ett fordon på grundval av ett intyg enligt 3 kap. 6 §.

5. Beslut om undantag från föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

13

Verkställighet

7 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har medde- lats med stöd av lagen gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Bemyndiganden

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning samt i fråga om de kontrollformer som avses i denna lag meddela ytterligare före- skrifter om

1. kontrollens omfattning och besiktningsorganens verksamhet,

2. förutsättningarna för godkännande vid kontroll,

3. förelägganden och körförbud,

4. förutsättningarna för att bruka vissa fordon, samt

5. avgifter.

Regeringen får också föreskriva att fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av typgodkännande och som all- varligt brister i miljö- eller trafiksäkerhetshänseende inte får registreras, säljas eller användas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003. 2. Genom lagen upphävs

a) kungörelsen (1960:167) i anledning av Sveriges tillträde till den i Genève den 20 mars 1958 avslutade överenskommelsen om antagande av enhetliga regler för typgodkännande av utrustning och delar till motor- fordon samt ömsesidigt erkännande av sådant godkännande,

b) terrängtrafikkungörelsen (1972:594), c) fordonskungörelsen (1972:595), samt

d) lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet. 3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ärenden som har an-

hängiggjorts före ikraftträdandet.

14

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2001/02:133

Föreslagen lydelse

2 § 1

Bestämmelserna i 36 § trafik- skadelagen (1975:1410) samt be- stämmelse om straff för över- trädelse av föreskrift i terräng- trafikkungörelsen (1972:594), for- donskungörelsen (1972:595), kun- görelsen (1972:605) om införande av ny vägtrafiklagstiftning, kör- kortslagen (1998:488), körkorts- förordningen (1998:980), trafik- förordningen (1998:1276), lagen (2001:558) om vägtrafikregister eller förordningen (2001:650) om vägtrafikregister tillämpas även i fråga om gärning varigenom någon utomlands överträtt mot- svarande föreskrift som gällde på gärningsorten.

Bestämmelserna i 36 § trafik- skadelagen (1975:1410) samt be- stämmelse om straff för överträ- delse av föreskrift i kungörelsen (1972:605) om införande av ny vägtrafiklagstiftning, körkorts- lagen (1998:488), körkorts- förordningen (1998:980), trafik- förordningen (1998:1276), lagen (2001:558) om vägtrafikregister , förordningen (2001:650) om väg- trafikregister , fordonslagen (2002:000) eller fordons- förordningen (2002:000) tillämpas även i fråga om gärning var- igenom någon utomlands överträtt motsvarande föreskrift som gällde på gärningsorten.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

1 Senaste lydelse 2001:653.

15

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer 1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 § 2

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 § eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1,

4. postbefordran,

4. postbefordran,

5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt far-

tyg,

6. trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför dessa områden,

7. skeppsmätning,

7. skeppsmätning,

8. trafik på väg eller i terräng,

8. trafik på väg eller i terräng,

9. fordons beskaffenhet och ut-

rustning,

10. registrering eller annan

10. registrering av fordon,

kontroll av fordon,

11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter och andra uppgifter som rör förhållandena i trafiken,

12. riksfärdtjänst,

12. riksfärdtjänst,

13. tillstånd att bruka svävare,

13. tillstånd att bruka svävare,

14. kör- och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot vissa typer av beräkningar av lön till förare vid sådana transporter,

15. användning av vattenskotrar eller annan liknande vattenfarkost.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för trafikövervakningstjänster samt för granskning eller kontroll enligt bestämmelser som avses i första stycket 9 , 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta om föreskrifter om avgifter för far- ledsverksamheten samt om av- gifter för skeppsmätning och av-

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för trafikövervakningstjänster samt för granskning eller kontroll enligt bestämmelser som avses i första stycket 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta om föreskrifter om avgifter för far- ledsverksamheten samt om av- gifter för skeppsmätning och av-

1

Lagen omtryckt 1978:233.

16

2

Senaste lydelse 1999:336. Ändringen innebär bl.a. att första stycket punkt 9 upphävs.

gifter för tillstånd enligt första stycket 5.

gifter för tillstånd enligt första stycket 5.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

17

2.4 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)

Härigenom föreskrivs att 18 § bilskrotningslagen (1975:343) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 § 1

Fordon som avses i 12 § 3 får inte användas, om skrotningsavgiften inte har betalats inom den tid som har bestämts enligt denna lag och an- stånd med betalningen inte har lämnats.

Om det finns särskilda skäl får beskattningsmyndigheten besluta att ett visst fordon får användas trots bestämmelsen i första stycket.

En ägare av ett fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder fordonet eller låter det användas i strid med första stycket döms till

penningböter.

Bestämmelsen i tredje stycket

Bestämmelsen

i tredje

stycket

gäller även föraren, om han kände

gäller även föraren, om han kände

till att fordonet inte fick användas.

till att fordonet inte fick användas.

Detta gäller dock inte när fordonet

Detta gäller dock inte när fordonet

provkörs vid besiktning , inspek-

provkörs vid kontroll , prövning ,

tion ,

tillsyn

eller

haveri-

tillsyn eller

haveriundersökning

undersökning som avses

i 35 §

som avses i

3 kap. 4 § fordons-

fordonskungörelsen (1972:595) .

lagen (2002:000) .

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

1 Senaste lydelse 2000:1436.

18

2.5 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att bilagan till sekretesslagen (1980:100) 1 skall ha följande lydelse.

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ

Verksamhet

Arbetslöshetskassor

enligt

lagen

prövning av ärenden om arbetslös-

(1997:239) om arbetslöshetskassor

hetsersättning (SFS 1997:238)

Besiktningsorganen

Aktiebolaget

fordonskontroll (SFS 1994:2043 )

Svensk Bilprovning,

SMP

Svensk

Maskinprovning Aktiebolag

och

SAQ Kontroll Aktiebolag

Bolag, föreningar, samfälligheter,

prövning av frågor om ledighet

registrerade

trossamfund

och

och förmåner för totalförsvars-

organisatoriska

delar av

sådana

pliktiga som fullgör civilplikt

samfund eller andra enskilda där

(SFS 1994:1809)

totalförsvarspliktiga

fullgör

civil-

plikt

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Föreslagen lydelse

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

1

Lagen omtryckt 1992:1474.

19

2

Senaste lydelse 2002:48.

Organ

Verksamhet

Arbetslöshetskassor

enligt

lagen

prövning av ärenden om arbetslös-

(1997:239) om arbetslöshetskassor

hetsersättning (SFS 1997:238)

Besiktningsorgan enligt

fordons-

fordonskontroll (SFS 2002:000 )

lagen (2002:000)

Bolag, föreningar,

samfälligheter,

prövning av frågor om ledighet

registrerade

trossamfund

och

och förmåner för totalförsvars-

organisatoriska

delar av

sådana

pliktiga som fullgör civilplikt

samfund eller andra enskilda där

(SFS 1994:1809)

totalförsvarspliktiga

fullgör

civil-

plikt

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

20

2.6 Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)

Härigenom föreskrivs att 10 och 22 §§ polislagen (1984:387) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 § 1

En polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genom- föra en tjänsteåtgärd, om

1. han möts med våld eller hot om våld,

2. någon som skall häktas, anhållas eller annars med laga stöd berövas friheten försöker undkomma eller polismannen annars möts av motstånd när han skall verkställa ett sådant frihetsberövande,

3. det är fråga om att avvärja en straffbelagd handling eller en fara för liv, hälsa eller värdefull egendom eller för omfattande skada i miljön,

4. polismannen med laga stöd skall avvisa eller avlägsna någon från ett visst område eller utrymme eller verkställa eller biträda vid kropps- visitation, kroppsbesiktning eller annan liknande åtgärd, vid beslag eller annat omhändertagande av egendom eller vid sådan husrannsakan som avses i rättegångsbalken,

5. polismannen med laga stöd skall stoppa ett fordon eller annat transportmedel,

5. polismannen med laga stöd skall stoppa ett fordon eller annat transportmedel eller skall kon- trollera ett fordon eller ett fordons last ,

6. polismannen annars med laga stöd har att bereda sig tillträde till, av- spärra, tillstänga eller utrymma byggnad, rum eller område, biträda nå- gon i myndighetsutövning med en sådan eller någon liknande åtgärd eller vid exekutiv förrättning enligt vad som är föreskrivet därom, eller

7. åtgärden i annat fall är oundgängligen nödvändig för den allmänna ordningens eller säkerhetens upprätthållande och det är uppenbart att den inte kan genomföras utan våld.

I fall som avses i första stycket 4 och 6 får våld mot person brukas endast om polismannen eller den som han biträder möts av motstånd.

Om rätt att i vissa fall bruka våld finns i övrigt föreskrifter i 24 kap.

brottsbalken.

22 § 2

En polisman får stoppa ett fordon eller annat transportmedel

1. om det finns anledning att anta att någon som färdas i fordonet har gjort sig skyldig till brott,

2. om det av någon annan anledning behövs för att med laga stöd ingripa mot någon som färdas i fordonet, genom att beröva honom fri- heten, på annat sätt inskränka hans rörelsefrihet eller underkasta honom kroppsvisitation eller kroppsbesiktning,

1

Senaste lydelse 1999:329.

21

2

Senaste lydelse 1998:27.

4. om det behövs för att reglera trafiken eller för att kontrollera fordon eller förare eller fordons last enligt vad som är särskilt före- skrivet.

3. om det behövs för att med laga stöd genomföra husrannsakan i for- donet eller

4. om det behövs för att reglera trafiken eller för att kontrollera fordon eller förare enligt vad som är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

22

2.7 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs att 81 § fordonsskattelagen (1988:327) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

81 § 1

Bestämmelserna i 79 § gäller även föraren, om han kände till att fordonet inte fick brukas. Detta gäller dock inte när fordonet prov- körs vid besiktning , inspektion , tillsyn eller haveriundersökning enligt 35 § fordonskungörelsen (1972:595) .

Bestämmelserna i 79 § gäller även föraren, om han kände till att fordonet inte fick brukas. Detta gäller dock inte när fordonet prov- körs vid kontroll , prövning , tillsyn

eller

haveriundersökning enligt

3 kap.

4 §

fordonslagen

(2002:000) .

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

1 Senaste lydelse 1999:1322.

23

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

I de fall som avses i 29 § döms även föraren till samma straff, om han kände till att fordonet inte fick brukas. Detta gäller dock inte när fordonet provkörs vid besiktning eller inspektion enligt 35 fordonskungörelsen (1972:595) .

Föreslagen lydelse

31 §

I de fall som avses i 29 § döms även föraren till samma straff, om han kände till att fordonet inte fick brukas. Detta gäller dock inte när fordonet provkörs vid kontroll, prövning, tillsyn eller haveri- undersökning enligt 3 kap. 4 § fordonslagen (2002:000) .

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

24

2.9 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen (1998:490) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

7 § 1

En särskild registreringsskylt för ett fordon som anmälts för an- vändning i taxitrafik enligt denna lag och som inte undantagits från skyl- digheten att ha taxameter får tas om hand av polisman

1. om fordonet utan tillstånd används i taxitrafik eller om det av annan anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet skall ha en

sådan skylt,

2. fordonet är belagt med ett så-

2. fordonet är belagt med kör-

förbud enligt fordonskungörelsen

dant körförbud som avses i 3 kap.

(1972:595) ,

6 § fordonslagen (2002:000) ,

3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt en föreskrift som meddelats med stöd av lagen (2001:558) om vägtrafikregister eller enligt fordonsskattelagen (1988:327), eller

4. om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring.

Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 6 § andra meningen på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

1 Senaste lydelse 2001:572.

25

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:492) om biluthyrning

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1998:492) om biluthyrning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Ett fordon som enligt fordons- kungörelsen (1972:595) är regi- streringsbesiktigat för taxitrafik får inte hyras ut till någon annan än den som har tillstånd till sådan trafik.

Föreslagen lydelse

18 §

Ett fordon som med stöd av for- donslagen (2002:000) är registre- ringsbesiktigat för taxitrafik får inte hyras ut till någon annan än den som har tillstånd till sådan trafik.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för fordon som har registre- ringsbesiktigats för taxitrafik före ikraftträdandet.

26

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

Härigenom föreskrivs att 13, 17, 18 och 26 §§ lagen (2001:558) om vägtrafikregister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §

Bestämmelserna i 12 § gäller inte i fråga om

1. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra lik- nande inhägnade områden,

2. släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap klass II eller sådana

tunga terrängvagnar som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen, om fordonen i det enskilda fallet används endast på motsvarande sätt som en jordbrukstraktor enligt fordonsskattelagen

(1988:327),

3. fordon

som

brukas kortaste

3. fordon

som

brukas

kortaste

lämpliga väg till eller från ett

lämpliga väg till eller från ett

besiktningsorgan enligt 2 § lagen

besiktningsorgan enligt 4 kap. 2 §

(1994:2043) om vissa besiktnings-

fordonslagen (2002:000) för regi-

organ på fordonsområdet för regi-

streringsbesiktning,

streringsbesiktning,

4. fordon

som

provkörs

vid

4. fordon

som

provkörs

vid

besiktning

eller

inspektion

av

besiktning

eller

inspektion

av

polisman, besiktningsorgan enligt

polisman eller sådan besiktnings-

2 §

lagen

om vissa besiktnings-

tekniker , bilinspektör eller tekniker

organ på fordonsområdet, bil-

som avses fordonslagen i den ut-

inspektör eller tekniskt biträde i

sträckning som behövs för att för-

den utsträckning som behövs för

rättningen skall kunna genom-

att

förrättningen

skall

kunna

föras,

genomföras,

5. fordon som provkörs av den som Vägverket särskilt förordnat att ut- föra haveriundersökning, att utöva tillsyn enligt produktsäkerhetslagen (1988:1604) eller att handlägga ett ärende, eller

6. fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens enligt 18 §.

I fall som avses i första stycket 3 skall handlingar som visar avtalad tid hos besiktningsorganet medföras och på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.

Finner polisman anledning att anta att fordon som han anträffar i trafik inte är i föreskrivet skick tillämpas första stycket 4 på motsvarande sätt.

17 §

Ett avställt fordon får inte brukas annat än

1. i den omfattning som enligt 12 § 2 och 5 och 13 § första och tredje styckena får ske i fråga om ett fordon som inte är registrerat,

2. under tid då fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt enligt för-

fogandelagen (1978:262) eller då fordonet brukas för att avlämnas enligt

27

den lagen eller föras hem efter förfogande eller då det brukas i samband med besiktning enligt förordningen (1992:391) om uttagning av egen- dom för totalförsvarets behov,

3. under tid då fordonet innehas av Försvarsmakten enligt ett skriftligt avtal eller brukas för att avlämnas eller föras hem enligt ett sådant avtal, under förutsättning att fordonet har godkänts vid en registrerings- besiktning eller tagits upp i ett typintyg eller i ett intyg om överens-

stämmelse,

4. om det ställts av på ägarens

4. om det ställts av på ägarens

begäran, för färd kortaste lämpliga

begäran, för färd kortaste lämpliga

väg till eller från närmaste besikt-

väg till eller från närmaste besikt-

ningsorgan

enligt

2 §

lagen

ningsorgan

enligt

4 kap.

2 §

(1994:2043) om vissa besiktnings-

fordonslagen

(2002:000)

för

organ på

fordonsområdet för

besiktning, dock inte om brukan-

besiktning, dock inte om brukan-

deförbud enligt 64 § fordons-

deförbud

enligt 64 §

fordons-

skattelagen (1988:327), enligt 18 §

skattelagen (1988:327), enligt 18 §

bilskrotningslagen

(1975:343)

bilskrotningslagen

(1975:343)

eller enligt 25 § lagen (1997:1137)

eller enligt 25 § lagen (1997:1137)

om vägavgift för vissa tunga for-

om vägavgift för vissa tunga for-

don skulle ha gällt för fordonet om

don skulle ha gällt för fordonet om

det hade varit skatte- eller avgifts-

det hade varit skatte- eller avgifts-

pliktigt enligt nämnda lagar, samt

pliktigt enligt nämnda lagar, samt

5. med stöd av saluvagnslicens enligt 18 §.

18 §

Med stöd av en saluvagnslicens får fordon som licenshavaren yrkes- mässigt tillverkar, transporterar eller handlar med och som inte är regi- strerade i vägtrafikregistret eller som är avställda brukas för

1. provkörning i samband med tillverkning eller reparation,

2. färd kortaste lämpliga väg från hamn, järnvägsstation, fabrik, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till sådan plats eller lokal eller till garage,

3. färd kortaste lämpliga väg till

3. färd kortaste lämpliga väg till

eller från ett

besiktningsorgan

eller

från ett

besiktningsorgan

enligt 2 § lagen (1994:2043) om

enligt

4 kap.

2 § fordonslagen

vissa

besiktningsorgan

på

(2002:000) för besiktning, och

fordonsområdet

för besiktning,

och

4. körning i den omfattning som behövs för demonstration eller för-

säljning.

26 §

Ett enligt 22 § tillfälligt registrerat fordon får i andra fall än som avses

i 25 § brukas

1. för färd kortaste lämpliga väg från en hamn, järnvägsstation, plats

för tullklarering, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till

en sådan plats eller lokal eller till någon annan plats där fordonet kan

ställas upp i avvaktan på registreringsbesiktning, eller

2. för färd kortaste lämpliga väg

2. för färd kortaste lämpliga väg

till eller

från ett

besiktningsorgan

till eller från ett besiktningsorgan

28

enligt 2 § lagen (1994:2043) om

enligt 4 kap. 2 § fordonslagen

vissa

besiktningsorgan

på

(2002:000) för besiktning.

fordonsområdet för besiktning.

Sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning får det dock brukas här för andra ändamål än som avses i första stycket. Detta gäller dock inte om fordonet efter besiktningen har ändrats så att det inte längre överensstämmer med utförandet vid besiktningen eller det i övrigt har ändrats så att dess beskattningsförhållanden påverkats.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

29

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2001:559) om vägtrafik- definitioner skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §

Beteckning Betydelse

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Bruttovikt på fordon

Den

sammanlagda

statiska

vikt

som samtliga hjul, band eller

medar på ett fordon vid ett visst

tillfälle för över till vägbanan.

Buss

En bil som är inrättad för transport

av fler än åtta personer utöver

föraren, även om bilen dessutom är

inrättad för något annat ändamål .

Cykel

1. Ett

fordon som

är avsett

att

drivas med tramp- eller vev-

anordning och inte är lekfordon.

2. En eldriven rullstol som förs av den åkande och är konstruerad för en hastighet av högst 15 kilometer i timmen.

3. Ett eldrivet fordon med tramp- eller vevanordning om elmotorn

a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen,

b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och

c. har en nettoeffekt som inte över- stiger 250 watt.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Efterfordon

Ett fordon som är kopplat till en

bil, en traktor, ett motorredskap

eller ett terrängmotorfordon och

som inte är ett släpfordon eller ett

terrängsläp.

Fordon

En anordning på hjul, band, medar

eller liknande som är inrättad för

färd på marken och inte löper på

skenor. Fordon delas in i motor-

30

drivna fordon, släpfordon, terräng- släp , efterfordon, sidvagnar, cyklar, hästfordon och övriga fordon.

Fordonståg

Ett motordrivet fordon med ett eller

flera tillkopplade fordon.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Jordbrukstraktor

En traktor som enligt fordons-

skattelagen

(1988:327)

hör

till

klass II.

Lastbil

En bil som inte är att anse som en

personbil eller en buss. Lastbilar

delas in i lätta och tunga lastbilar.

Lekfordon

Ett fordon som är avsett ute-

slutande för lek .

Lätt lastbil

En lastbil med en totalvikt av högst

3,5 ton.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Motorcykel

1. Ett motorfordon på två hjul eller

tre symmetriskt placerade hjul som

är konstruerat för en hastighet som

överstiger 45 kilometer i timmen

eller, om det drivs av en för-

bränningsmotor, denna har en slag-

volym

som

överstiger

50 kubikcentimeter.

2. Ett motorfordon på fyra hjul och

med en massa utan last som är

högst

400 kilogram

eller

550 kilogram om fordonet är in-

rättat för godsbefordran, och vars

maximala

nettomotoreffekt

inte

överstiger

15 kilowatt,

dock

inte

moped.

Vid beräkningen av en motorcykels

massa skall i fråga om ett eldrivet

fordon batterierna inte räknas in.

Motorcyklar delas in i lätta och

tunga motorcyklar.

Motordrivet fordon

Ett fordon som för framdrivande är

försett med motor, dock inte ett

flygplan eller en sådan eldriven

rullstol eller sådant eldrivet fordon

med en tramp- eller vevanordning

som är att anse som cykel. Motor-

drivna fordon delas in i motor-

fordon, traktorer, motorredskap och

31

terrängmotorfordon.

Motorfordon

Ett motordrivet fordon som inte är

ett terrängmotorfordon och som är

inrättat

1. huvudsakligen

för

att

själv-

ständigt användas till person- eller

godsbefordran, eller

2. för något annat ändamål än som

anges under 1, om fordonet inte är

att anse som en traktor eller ett

motorredskap.

Motorfordon delas in i bilar,

motorcyklar och mopeder.

Motorredskap

Ett motordrivet fordon som är in-

rättat huvudsakligen som ett arbets-

redskap eller för kortare för-

flyttningar av gods. Motorredskap

delas in i klass I och klass II.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Motorredskap klass II

Ett motorredskap som är konstrue-

rat för en hastighet av högst 30

kilometer i timmen.

Personbil

En bil som är inrättad huvud-

sakligen för befordran av personer,

dock högst föraren och åtta passa-

gerare .

Påhängsvagn

En släpvagn som är inrättad för att

genom tapp med vändskiva eller

liknande anordning förenas med en

bil, en traktor eller ett motor-

redskap och som är så utförd att

chassiet eller

karosseriet

vilar

direkt på det dragande fordonet.

Sidvagn

Ett fordon som är inrättat för att

kopplas vid sidan av en tvåhjulig

motorcykel eller en cykel. En till-

kopplad sidvagn anses dock inte

som ett särskilt fordon.

Släpfordon

Ett fordon som är inrättat för

koppling till en bil, en motorcykel,

en moped klass I, en traktor eller

ett motorredskap och är avsett för

person- eller godsbefordran eller

för att bära en anordning för att

driva dessa fordon.

Släpfordon

32

delas in i släpvagnar och släpslädar

samt lätta släpfordon och tunga

släpfordon.

Släpkärra

En släpvagn med oledad dragstång

där den statiskt vertikala last som

förs över till dragfordonet inte

överskrider 10 procent av släp-

vagnens totalvikt eller 1 ton.

Släpsläde

Ett släpfordon på medar.

Släpvagn

Ett släpfordon på hjul eller band.

Släpvagnsvikt

Den sammanlagda vikten av en

släpvagns egenvikt och last.

Terrängfordon

Ett

terrängmotorfordon

eller

ett

terrängsläp.

Terrängmotorfordon

Ett motordrivet fordon som är in-

rättat huvudsakligen för att själv-

ständigt användas till person- eller

godsbefordran i terräng. Terräng-

motorfordon delas in i terräng-

vagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter

Ett

terrängmotorfordon

med

en

tjänstevikt av högst 400 kilogram.

Terrängsläp

Ett fordon som är inrättat för att

dras av ett terrängmotorfordon och

inte är något släpfordon .

Terrängvagn

Ett

terrängmotorfordon

med

en

tjänstevikt över 400

kilogram.

Terrängvagnar delas in i lätta och

tunga terrängvagnar.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Föreslagen lydelse

2 §

Beteckning Betydelse

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Bruttovikt på fordon

Den

sammanlagda

statiska

vikt

som

samtliga hjul,

band

eller

medar på ett fordon vid ett visst

tillfälle för över till vägbanan.

33

Buss

En bil

som

är inrättad huvud-

sakligen

för

personbefordran

och

är försedd med fler än åtta sitt-

platser utöver förarplatsen .

Cykel

1. Ett fordon

som är avsett

att

drivas med tramp- eller vev-

anordning och inte är lekfordon.

2. En eldriven rullstol som förs av den åkande och är konstruerad för en hastighet av högst 15 kilometer i timmen.

3. Ett eldrivet fordon med tramp- eller vevanordning om elmotorn

a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen,

b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och

c. har en nettoeffekt som inte över- stiger 250 watt.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Efterfordon

Ett fordon som är kopplat till en

bil, en traktor, ett motorredskap

eller ett

terrängmotorfordon

och

som inte är ett släpfordon eller ett

terrängsläp.

Fordon

En anordning på hjul, band, medar

eller liknande som är inrättad

huvudsakligen för färd på marken

och inte löper på skenor. Fordon

delas in i motordrivna fordon, släp-

fordon,

efterfordon,

sidvagnar,

cyklar, hästfordon och övriga for-

don.

Fordonståg

Ett motordrivet fordon med ett eller

flera tillkopplade fordon.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Jordbrukstraktor

En traktor som enligt fordons-

skattelagen (1988:327)

hör

till

klass II.

Lastbil

1. En bil som är inrättad huvud-

sakligen för godsbefordran.

2. En annan bil som inte är att anse

som en personbil eller en buss.

Lastbilar delas in i lätta och tunga

lastbilar.

34

Lekfordon

Ett fordon som skall anses som

leksak enligt lagen (1992:1327) om

leksakers säkerhet .

Lätt lastbil

En lastbil med en totalvikt av högst

3,5 ton.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Motorcykel

1. Ett motorfordon på två hjul eller

tre symmetriskt placerade hjul som

är konstruerat för en hastighet som

överstiger 45 kilometer i timmen

eller, om det drivs av en för-

bränningsmotor, denna har en slag-

volym

som

överstiger

50 kubikcentimeter.

2. Ett motorfordon på fyra hjul och

med en massa utan last som är

högst

400 kilogram

eller

550 kilogram om fordonet är in-

rättat för godsbefordran, och vars

maximala

nettomotoreffekt

inte

överstiger

15 kilowatt,

dock

inte

moped.

Vid beräkningen av en motorcykels

massa skall i fråga om ett eldrivet

fordon batterierna inte räknas in.

Motorcyklar delas in i lätta och

tunga motorcyklar.

Motordrivet fordon

Ett fordon som för framdrivande är

försett med motor, dock inte en

sådan eldriven rullstol eller sådant

eldrivet fordon med en tramp- eller

vevanordning som är att anse som

cykel. Motordrivna fordon delas in

i motorfordon, traktorer, motor-

redskap och terrängmotorfordon.

Motorfordon

Ett motordrivet fordon som är av-

sett att användas huvudsakligen på

väg, oavsett om det är färdigbyggt

eller inte, och som är inrättat

1. huvudsakligen för att själv- ständigt användas till person- eller godsbefordran, eller

2. för något annat ändamål än som avses under 1, om fordonet inte är att anse som en traktor eller ett motorredskap.

Motorfordon delas in i bilar,

35

motorcyklar och mopeder.

Motorredskap

Ett motordrivet fordon som är in-

rättat huvudsakligen som ett arbets-

redskap eller för kortare för-

flyttningar av gods. Motorredskap

delas in i klass I och klass II.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Motorredskap klass II

Ett motorredskap som är konstrue-

rat för en hastighet av högst 30

kilometer i timmen.

Personbil

En bil som är inrättad huvud-

sakligen för person befordran och

är försedd med högst åtta sitt-

platser utöver förarplatsen .

Påhängsvagn

En släpvagn som är inrättad för att

genom tapp med vändskiva eller

liknande anordning förenas med en

bil, en traktor eller ett motor-

redskap och som är så utförd att

chassiet

eller

karosseriet vilar

direkt på det dragande fordonet.

Sidvagn

Ett fordon som är inrättat för att

kopplas vid sidan av en tvåhjulig

motorcykel eller en cykel. En till-

kopplad sidvagn anses dock inte

som ett särskilt fordon.

Släpfordon

Ett fordon som är inrättat för

koppling till ett annat motordrivet

fordon än en moped klass II och är

avsett för person- eller gods-

befordran eller för att bära en an-

ordning för att driva dessa fordon.

Släpfordon delas in i släpvagnar ,

släpslädar och terrängsläp samt i

lätta släpfordon och tunga släp-

fordon.

Släpkärra

En släpvagn med oledad dragstång

där den statiskt vertikala last som

förs över till dragfordonet inte

överskrider 10 procent av släp-

vagnens totalvikt eller 1 ton.

Släpsläde

Ett släpfordon på medar som är

inrättat

för att

dras av ett motor-

fordon, en traktor eller ett motor-

36

redskap .

Släpvagn

Ett släpfordon på hjul eller band

som är inrättat för att dras av ett

motorfordon, en traktor eller ett

motorredskap .

Släpvagnsvikt

Den sammanlagda vikten av en

släpvagns egenvikt och last.

Terrängmotorfordon

Ett motordrivet fordon som inte är

ett motorfordon och som är inrättat

huvudsakligen för att självständigt

användas till person- eller gods-

befordran i terräng. Terräng-

motorfordon delas in i terräng-

vagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter

Ett

terrängmotorfordon

med

en

tjänstevikt av högst 400 kilogram.

Terrängsläp

Ett släp fordon som är inrättat för

att dras av ett terrängmotorfordon.

Terrängvagn

Ett

terrängmotorfordon

med

en

tjänstevikt över 400

kilogram.

Terrängvagnar delas in i lätta och

tunga terrängvagnar.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

2. En klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon som personbil, buss eller lastbil gäller fortfarande.

37

3 Ärendet och dess beredning

Den 26 augusti 1999 beslutade regeringen att tillkalla en särskild ut- redare för att göra en översyn av gällande bestämmelser inom fordons- området och utarbeta förslag till den reglering som bedömdes nödvändig. Utredaren skulle också överväga hur behandlingen av personuppgifter i Vägverkets databas över vägtrafikolyckor för bl.a. statistikändamål bör författningsregleras. Utredningen, som antog namnet Utredningen om fordonsbestämmelser m.m., överlämnade i mars 2001 sitt betänkande Fordonslag m.m. (SOU 2001:29). I denna proposition behandlas ut- redningens förslag till ny fordonslagstiftning. En sammanfattning av be- tänkandet i denna del finns i bilaga 1 och utredningens nu aktuella lag- förslag finns i bilaga 2 .

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 3 . En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Näringsdepartementets ärende N2001/4201/TP.

I propositionen behandlas vidare rskr. 1997/98:161 om trafiksäkerhet m.m. (se avsnitt 7.13.1) och del av rskr. 2000/01:251 om Bilprovningen, fordonskontrollen och trafiksäkerheten (se avsnitt 7.17.4).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 14 februari 2002 att inhämta Lagrådets ytt- rande över de lagförslag som finns i bilaga 4 . Lagrådets yttrande finns i bilaga 5 .

Regeringen har i propositionen huvudsakligen följt Lagrådets förslag, vilket bl.a. har medfört en omnumrering av 4 kap. 3–5 §§. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 7.4, 7.14, 7.15 och 7.17.3 samt i för- fattningskommentaren.

I förhållande till förslagen i lagrådsremissen har dessutom vissa redak- tionella ändringar gjorts i lagtexten.

4 Utgångspunkter för en ny författningsreglering av fordonsområdet

De grundläggande bestämmelserna om fordons beskaffenhet och ut- rustning finns i fordonskungörelsen (1972:595). I den kungörelsen finns även bestämmelser om hur kontrollen skall ske av att fordonen uppfyller dessa krav. För vissa typer av fordon finns i stället motsvarande bestäm- melser i terrängtrafikkungörelsen (1972:594).

De närmare föreskrifterna om såväl fordons utrustning och beskaffen- het som kontrollen härav har meddelats huvudsakligen av Vägverket. Föreskrifterna i Vägverkets författningssamling (VVFS) är mycket om- fattande.

38

I syfte att harmonisera bestämmelserna på fordonsområdet har det inom EG utarbetats en rad rättsakter som rör typgodkännande av fordon, s.k. helfordonsgodkännanden. Dessa rättsakter innehåller bestämmelser om berörda fordons beskaffenhet och utrustning. För närvarande finns det EG-direktiv om helfordonsgodkännanden i fråga om personbilar, skogs- och jordbrukstraktorer samt motorcyklar och mopeder. Därutöver finns det i EG-direktiven bestämmelser om typgodkännande av system, komponenter och separata tekniska enheter. Direktiven har i svensk lag- stiftning genomförts huvudsakligen genom Vägverkets föreskrifter.

Det svenska regelsystemet inom fordonsområdet är till stora delar ut- format i början av 1970-talet. Både fordonskungörelsen och terräng- trafikkungörelsen trädde i kraft den 1 januari 1973. Med tiden har regel- systemet blivit tämligen svåröverskådligt. En starkt bidragande orsak till detta är att det har varit relativt komplicerat att författningstekniskt genomföra EG:s rättsakter om fordon i det svenska författningssystemet. Dessutom stämmer dagens svenska regelverk i vissa delar mindre väl överens med EG-reglerna. Som exempel kan nämnas definitionerna av de olika fordonstyperna.

En utgångspunkt för regeringens förslag i denna proposition är därför att skapa en författningsreglering av området som dels stämmer överens med EG:s nuvarande regelverk, dels möjliggör ett enkelt genomförande av framtida EG-direktiv utan att regelverket blir svårtillgängligt.

Ytterligare en omständighet som bidrar till att dagens regelverk fram- står som svåröverskådligt är uppdelning av bestämmelserna mellan å ena sidan fordons- och terrängtrafikkungörelserna och å andra sidan myndig- hetsföreskrifter. Det är visserligen naturligt att de mycket detaljerade tekniska bestämmelserna meddelas på myndighetsnivå. Detta får emellertid inte leda till att regelverket i sin helhet blir svårt att över- blicka. Regeringen har därför i den föreslagna författningsstrukturen strävat efter att renodla uppdelningen. Vidare innebär förslaget till ny fordonslag att bestämmelserna i terrängtrafikkungörelsen och fordons- kungörelsen förs samman.

Förslaget till författningsreglering innefattar även en lagteknisk och språklig modernisering. Även detta bör leda till att reglerna blir enklare och mer enhetliga och därmed att författningsområdet blir mer över- skådligt. Härigenom torde resurser för kontroll och tillsyn kunna frigöras inom området.

39

5 Nuvarande ordning

5.1 Det svenska regelverket

5.1.1 Inledning

Regelverket inom fordonsområdet är mycket omfattande. Av tradition meddelas de flesta bestämmelserna i förordning eller myndighets- föreskrifter. Grunden för detta står att finna i lagen (1975:88) om be- myndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kom- munikationer. I lagen bemyndigas regeringen, eller den myndighet som regeringen överlåter kompetensen till, att meddela föreskrifter på fordonsområdet.

Nedan redogörs kortfattat för de viktigaste författningarna på fordons- området. En utförligare redogörelse för regelverket har lämnats av ut- redningen (se betänkandet s. 87 ff.).

5.1.2 Fordonskungörelsen och terrängtrafikkungörelsen

Fordonskungörelsen

Fordonskungörelsen (1972:595) innehåller bestämmelser om fordons beskaffenhet och utrustning samt kontroll av fordon. Undantag görs dock för terrängfordon, fordon för militära ändamål, fordon som är avsedda att användas av gående samt fordon som används uteslutande inom inhägnat område (1 §).

I 7–33 §§ finns bestämmelser om fordons beskaffenhet och utrustning. Grundregeln är att ett fordon får användas i trafik endast om det är till- förlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigt är lämpligt för trafik (7 §). Fordon, komponenter eller separata tekniska enheter som har godkänts enligt rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om till- närmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon 1 , rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul 2 eller rådets direktiv 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om typ- godkännande av två- och trehjuliga motorfordon 3 eller särdirektiven till dessa ramdirektiv skall normalt anses överensstämma med svenska krav på fordons beskaffenhet och utrustning (7 a §). De därpå följande para-

1

EGT L 042, 23.2.1970, s. 1 (Celex 31970L0156).

2

EGT L 084, 28.3.1974, s. 10 (Celex 31974L0150).

40

3

EGT L 225, 10.8.1992, s. 72 (Celex 31992L0024).

graferna innehåller närmare krav i fråga om fordons beskaffenhet och utrustning. De är i många fall tämligen detaljerade. Trots detta är de långt ifrån fullständiga. För att få full information om vilka krav som ställs på en viss typ av fordon i fråga om beskaffenhet och utrustning är läsaren hänvisad till Vägverkets författningssamling.

Allmänna bestämmelser om kontroll av fordon finns i 34–35 §§. Aktiebolaget Svensk Bilprovning, SMP Svensk Maskinprovning Aktie- bolag och SAQ Kontroll Aktiebolag (numera Det Norske Veritas Inspec- tion AB) är besiktningsorgan och skall pröva godkännanden inom respektive bolags kontrollområde (34 a §). Bolagens kontrollområden och de närmare bestämmelserna om besiktningsorganen finns i lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, se nedan.

Godkännande vid de typer av kontroller och inspektioner av fordon som regleras i fordonskungörelsen utgör i de flesta fall en förutsättning för att fordonet skall få brukas i trafik. De kontroller och inspektioner som regleras i kungörelsen är följande.

Registreringsbesiktning regleras i 36–47 §§. Registreringsbesiktning görs för att identifiera fordonet, fastställa de uppgifter om fordonet som enligt förordningen (2001:650) om vägtrafikregister skall föras in i väg-

trafikregistret och för att undersöka fordonets beskaffenhet och utrust-

ning. I fråga om nya personbilar, motorcyklar, mopeder klass I och trak-

torer som stämmer överens med ett EG-typgodkännandeintyg skall dock

inte fordonets beskaffenhet och utrustning undersökas.

Mopedbesiktning regleras i 48–54 §§. Mopedbesiktning görs för att

undersöka fordonets beskaffenhet och utrustning och för att fastställa att

fordonet är att anse som en moped klass II.

Typbesiktning regleras i 55–63 §§. Typbesiktning av ett annat fordon

än en motorcykel, en moped eller ett släpfordon görs för att undersöka

fordonets beskaffenhet och utrustning och för att fastställa uppgifter som

skall föras in i vägtrafikregistret vid registerföring av fordon av samma

typ som det besiktigade. Typbesiktning av en moped sker för under-

sökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för fastställande av

att fordonstypen är att anse som en moped. Om fordonet är att anse som

en moped skall det också fastställas om den tillhör klass I eller II. Av det

sagda följer att reglerna om typbesiktning inte omfattar motorcyklar eller

släpfordon. I 55 a § finns bestämmelser om EG-typgodkännande av for-

don, system, komponenter eller separata tekniska enheter i enlighet med

direktiven 70/156/EEG, 74/150/EEG och 92/61/EEG och i enlighet med

särdirektiven till dessa ramdirektiv.

Kopplingsbesiktning regleras i 66–68 §§. Kopplingsbesiktning görs för

att fastställa att kopplingsanordningen mellan en bil och en släpvagn är i

föreskrivet skick. Som huvudregel får en släpvagn med en totalvikt över

tre ton dras av en bil endast om den har godkänts för koppling till bilen.

Lämplighetsbesiktning regleras i 69–73 §§. Lämplighetsbesiktning

görs för att fastställa att ett fordon är lämpligt för den avsedda använd-

ningen. Godkännande vid en lämplighetsbesiktning krävs för att en buss,

en lastbil eller ett släpfordon skall få användas i yrkesmässig trafik för

personbefordran, för att en personbil skall få användas vid övnings-

körning i trafikskola, för att ett fordon som kopplats till ett motorfordon

skall få användas för personbefordran och för att en bil skall få registre-

ras som utryckningsfordon.

41

Kontrollbesiktning regleras i 74–89 §§. Kontrollbesiktning görs för att

kontrollera den beskaffenhet och utrustning hos fordonet som är av bety-

delse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt och för kontroll av att kra-

ven i fråga om taxameter är uppfyllda. Fordon från och med 1951 års

modell skall genomgå periodiskt återkommande kontrollbesiktning.

Övervakning genom Vägverket regleras i 90 §. Enligt denna bestäm-

melse får Vägverket förelägga ägaren av ett motorfordon och ett släp-

fordon att inom viss tid ställa in fordonet för kontrollbesiktning.

Flygande inspektion regleras i 91–97 §§. Flygande inspektion görs för

att kontrollera ett motordrivet fordons eller ett släpfordons beskaffenhet

och utrustning. Inspektionen får genomföras av fordon som anträffas på

väg eller under sådana omständigheter att det finns anledning anta att

fordonet är bristfälligt och att det i nära anslutning till anträffandet har

använts på väg. Inspektionen skall förrättas av en polisman eller en bil-

inspektör som Rikspolisstyrelsen har förordnat. Förrättningsmannen får

biträdas av en tekniker.

Om ett fordon som inställs till en kontroll- eller registreringsbesiktning

eller genomgår en flygande inspektion har så stora brister att det inte kan

användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten skall det beläggas med

körförbud. Ett körförbud gäller till dess fordonet ställs in för kontroll-

besiktning. Om körförbud inte meddelas, men fordonet har sådana brister

att det inte kan godkännas skall ägaren föreläggas att åtgärda bristerna

och därefter inställa fordonet för ny kontrollbesiktning. Om ett sådant

föreläggande inte efterföljs inom förelagd tid inträder körförbud för for-

donet (83 och 93 §§). Ett föreläggande om kontrollbesiktning skall dock

inte utfärdas om bristerna är enkla och inte förekommit vid den senaste

kontrollbesiktningen eller flygande inspektionen (84 §). Om sådana

brister upptäcks vid en flygande inspektion skall fordonets ägare före-

läggas att avhjälpa dem (93 §).

I vissa fall kan fordonets ägare låta prova fordonet vid en ackrediterad

verkstad i stället för att ställa in det för kontrollbesiktning efter ett före-

läggande därom (84 a § och 93 §). Om fordonets ägare förelagts att åt-

gärda enkla brister på fordonet får han låta prova fordonet vid en ackre-

diterad verkstad. Verkstaden skall då utfärda ett intyg om att fordonet

provats och att bristerna åtgärdats. Vägverket prövar därefter om for-

donet kan godkännas med stöd av intyget.

Inspektion hos försäljare regleras i 98–100 §§. Sådan inspektion kan

företas hos den som driver handel med fordon för kontroll av beskaffen-

het och utrustning hos begagnade motordrivna fordon och släpfordon

som förvaras i lager eller hålls till salu i rörelsen. Inspektionen utförs av

en bilinspektör. Förrättningsmannen har rätt att få tillträde till lokaler och

områden där fordon är uppställda. Vid en inspektion får förrättnings-

mannen meddela körförbud för fordon som har så stora brister att det inte

kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten.

Övervakning genom polisman regleras i 101 §. Även om en flygande

inspektion inte har utförts får en polisman meddela körförbud för en

personbil, en lätt lastbil, en motorcykel, en moped eller ett lätt släp-

fordon, om det klart framgår att fordonet har så stora brister att det inte

kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten. Om bristerna inte

är så stora, men ändå klart är av mer än ringa betydelse, får ägaren i

stället föreläggas att avhjälpa bristerna och inom viss tid ställa in fordo-

42

net för kontrollbesiktning. Övervakning genom polisman får ske om for- donet har anträffats på väg eller under sådana omständigheter att det finns anledning anta att det strax dessförinnan har använts på vägen.

Vägverket och Socialstyrelsen (när det gäller viss utrustning i ambu- lanser etc.) har bemyndigats att utfärda ytterligare föreskrifter om for- dons beskaffenhet och utrustning och om kontroll av fordon (102– 104 a §§).

Den som bryter mot vissa närmare angivna bestämmelser i fordons- kungörelsen kan dömas till böter eller penningböter (105–113 §§). Vidare skall en polisman hindra fortsatt färd som inte kan ske utan på- taglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet om fordo- net framförs i strid med bestämmelserna i fordonskungörelsen eller med föreskrift som har meddelats med stöd av kungörelsen (114 §).

En fordonsägare får begära Vägverkets prövning av körförbud som har meddelats av en polisman, en bilinspektör eller ett besiktningsorgan. Även vissa andra särskilt uppräknade beslut av ett besiktningsorgan får överklagas hos Vägverket (115 §). I övrigt får beslut av en polisman, en bilinspektör eller ett besiktningsorgan inte överklagas (116 §). Med vissa undantag får Vägverkets beslut överklagas hos regeringen (117 §).

Terrängtrafikkungörelsen

Terrängtrafikkungörelsen (1972:594) innehåller bestämmelser om terrängfordons beskaffenhet och utrustning samt kontroll av terräng- fordon. Kungörelsen är uppbyggd på samma sätt som fordons- kungörelsen och innehåller samma typ av bestämmelser.

I avsnittet om kontroll av terrängfordon görs ofta rena hänvisningar till fordonskungörelsen. I övrigt är bestämmelserna i stort sett utformade på samma sätt som där. Vissa bestämmelser har dock anpassats till för- hållanden som är specifika för terrängfordon. Exempelvis krävs god- kännande vid en lämplighetsbesiktning för att ett terrängfordon skall få användas i yrkesmässig trafik för personbefordran och för att ett terrängmotorfordon skall få användas i en uthyrningsrörelse. Bestämmel- ser om kopplingsbesiktning och övervakning genom polisman saknas i terrängtrafikkungörelsen.

5.1.3 Lagstiftningen om motorfordons avgasrening

Lagstiftningen om motorfordons avgasrening – lagen (2001:1080) om

motorfordons avgasrening och motorbränslen samt förordningen

(2001:1085) om motorfordons avgasrening – utgör ett komplement till

fordonskungörelsen (1972:595). I författningarna regleras gällande krav

beträffande motorfordons utsläpp av avgaser. Lagen syftar till att före-

bygga att bränsle till motorfordon eller utsläpp av förbrukat bränsle från

motorfordon skadar eller orsakar olägenheter för människors hälsa eller

miljön (1 § lagen).

Bilar delas in i miljöklasser (4 § lagen). Kravet på miljöklassning är

tillämpligt på personbilar, lätta lastbilar och bussar med en totalvikt om

högst 3 500 kg samt på tunga lastbilar och tunga bussar som är försedda

med dieselmotor. Däremot omfattas inte tunga bensindrivna fordon med

43

en totalvikt över 3 500 kg av systemet med miljöklasser. Meningen är att miljöklassystemet skall kopplas till ekonomiska styrmedel. I förord- ningen finns ytterligare bestämmelser om avgasreningskrav och miljö- klasser. I tre bilagor till förordningen regleras de närmare avgasrenings- kraven för olika fordonstyper.

Tillverkaren och den som yrkesmässigt för in fordon i Sverige för en tillverkares räkning ansvarar, under vissa förutsättningar, för att bilar uppfyller avgasreningskrav även efter det att de har tagits i bruk (15– 19 §§ lagen). Det s.k. tillverkaransvaret delas upp i en offentligrättslig och en civilrättslig del. Det offentligrättsliga ansvaret innebär att till- verkaren kan åläggas att vidta rättelse om en fordonstyp inte uppfyller kraven på avgasreningssystemets hållbarhet. Det civilrättsliga ansvaret omfattar enskilda bilar med en totalvikt av högst 3 500 kg. Tillverkaren ansvarar gentemot ägarna för att brister åtgärdas kostnadsfritt om fordo- nen inte uppfyller gällande krav.

Naturvårdsverket ansvarar för tillsynen över lagens efterlevnad (16 § förordningen).

I lagen finns även bestämmelser om typgodkännande av en fordonstyp, en motortyp, ett fordonssystem, en komponent eller en separat teknisk enhet i fråga om avgasrening (7–12 §§ lagen). Naturvårdsverket är typ- godkännandemyndighet (7 § förordningen). Reglerna om typgod- kännande är hämtade från rådets direktiv 70/156/EEG och rådets direktiv 92/61/EEG. I det svenska regelverket finns alltså bestämmelser om typ- godkännande av fordon såväl i fordonskungörelsen som i lagstiftningen om motorfordons avgasrening.

5.1.4 Lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet

Enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet skall nationell typbesiktning, registreringsbesiktning, kontrollbesiktning och andra slag av nationella besiktningar beträffande fordon utföras av de besiktningsorgan som anges i lagen (1 §). Besiktningsorganen är enligt lagen Aktiebolaget Svensk Bilprovning, SMP Svensk Maskin- provning Aktiebolag och SAQ Kontroll Aktiebolag (numera Det Norske Veritas Inspection AB). För varje organ anges det besiktningsområde inom vilket organet skall utföra besiktningar (2 §). Besiktningsorganen skall ha en oberoende ställning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utövandet av besikt- ningsverksamheten m.m. (3 §). Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) utövar tillsyn över besiktningsorganens verksamhet (5 §). Besiktningsorganen får ta ut en avgift för att täcka kostnaderna för besiktningarna (7 §). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna åt ett besiktningsorgan att besluta i ärenden som rör myndighetsutövning och som gäller godkännande av fordon (8 §). Detta har regeringen gjort i 34 a § fordonskungörelsen (1972:595).

44

5.2 Internationella bestämmelser om fordon

5.2.1 EG:s regelverk

Inledning

För att åstadkomma en harmonisering av medlemsstaternas nationella lagstiftning har det inom EG utarbetats tre direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning beträffande typgodkännande av olika fordonstyper. Dessa är

1. rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon,

2. rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, och

3. rådets direktiv 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon.

Direktiven, med senare ändringar, är tämligen översiktliga och be- handlar endast hur typgodkännande av fordon går till. De brukar benäm- nas ramdirektiv . De närmare krav på fordonens beskaffenhet och utrust- ning som skall vara uppfyllda för att ett typgodkännande skall kunna ut- färdas meddelas i s.k. särdirektiv . De tre ramdirektiven behandlas i de följande avsnitten. För en fylligare beskrivning av direktiven och övrig EG-lagstiftning på fordonsområdet hänvisas till utredningens betänkande s. 110 ff.

Rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon

Rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon var det första ramdirektivet. Direktivet har ändrats vid ett flertal tillfällen. Den mest omfattande ändringen gjordes genom rådets direktiv 92/53/EEG av den 18 juni 1992 om ändring av direktiv 70/156/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon 4 .

Ett typgodkännande innebär att en medlemsstat intygar att en fordons- typ, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet uppfyller kraven i ramdirektivet och i de tillämpliga särdirektiven. För personbilar, i direktivet benämns denna fordonskategori M1, kan dessutom till- verkaren erhålla ett helfordonsgodkännande, dvs. ett godkännande för en fordonstyp. Tanken är att reglerna om helfordonsgodkännande i fram- tiden skall kunna tillämpas på samtliga fordonskategorier. Den 20 november 2001 utfärdades ett direktiv som medger att bussar i framtiden

4 EGT L 225, 10.8.1992, s. 1 (Celex 31992L0053).

45

helfordonsgodkänns med stöd av bestämmelserna i rådets direktiv 70/156/EEG. Det nya direktivet – Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/85/EG av den 20 november 2001 om särskilda bestämmelser för fordon som används för personbefordran med mer än åtta säten utöver förarsätet och om ändring av direktiv 70/156/EEG och 97/27/EG 5 – publicerades i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 13 februari 2002. Direktivet skall vara genomfört i nationell lagstiftning senast den 13 augusti 2003.

Bestämmelserna i rådets direktiv 70/156/EEG innebär bland annat följande. En tillverkare kan ansöka om typgodkännande av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter hos godkännande- myndigheten i någon medlemsstat (i Sverige Vägverket och Naturvårds- verket, se 55 a § fordonskungörelsen [1972:595]). Typgodkännande av ett komplett fordon kan ske genom en serie enskilda godkännanden av samtliga ingående system, komponenter och separata tekniska enheter samt, då fordon tillverkas i flera etapper under medverkan av flera till- verkare, genom sammantagna godkännanden av de olika produktions- etapperna.

En medlemsstat får vägra att bevilja typgodkännande för ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som uppfyller direktivens föreskrifter, men som den finner utgöra en allvarlig risk för trafiksäkerheten.

En tillverkare som innehar ett typgodkännandeintyg skall utfärda ett intyg om överensstämmelse, Certificate of Conformity (CoC), för varje tillverkat fordon. Intyget om överensstämmelse skall följa fordonet under hela dess livslängd. På komponenter och separata tekniska enheter för vilka typgodkännande finns skall tillverkarens handelsnamn eller varu- märke och typbeteckning i stället fästas.

Medlemsstaterna får på tillverkarens begäran bevilja undantag från krav i direktiven för fordon som tillverkas i små serier och för fordon i slutserier. Ett fordon anses ingå i en slutserie när intyget om överens- stämmelse har upphört att gälla på grund av att nya strängare bestämmel- ser har införts i ett nytt särdirektiv. Sådana fordon kan alltså med stöd av undantag fortsätta att tas i bruk under en övergångsperiod.

I fall där fordon, komponenter eller separata tekniska enheter utnyttjar teknik eller principer, som genom sina speciella egenskaper inte kan upp- fylla krav i direktiven, kan medlemsstaten bevilja ett typgodkännande vars giltighet begränsas till dess eget territorium. Inom en månad skall intyget sändas till övriga medlemsstater och till EG-kommissionen. Samtidigt skall medlemsstaten till kommissionen sända en begäran om tillstånd att få bevilja ett typgodkännande i enlighet med direktivet.

När en medlemsstat beviljar typgodkännande skall den vidta nödvän- diga åtgärder för att kontrollera att lämpliga föranstaltningar har gjorts för att säkerställa att de serietillverkade fordonen, systemen, komponen- terna eller separata tekniska enheterna stämmer överens med den god- kända typen.

Om en medlemsstat som beviljat ett typgodkännande finner att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter med intyg om

5 EGT L 42, 13.2.2002, s. 1 (Celex 32001L0085).

46

överensstämmelse inte stämmer överens med den typ den har godkänt, skall den vidta nödvändiga åtgärder och underrätta övriga medlemsstater.

Rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul

I rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul finns bestämmelser om typgodkännande av traktorer, motsvarande de regler som gäller för motorfordon. Direktivet, som senast ändrades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/25/EG av den 22 maj 2000 om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer avsedda för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer och om ändring av rådets direktiv 74/150/EEG 6 , är tillämpligt på traktorer som är försedda med luftfyllda däck och som är konstruerade för en hastighet mellan 6 och 40 km/tim.

De materiella bestämmelserna i direktivet påminner till stor del om vad som enligt direktiv 70/156/EEG gäller för motorfordon. Det finns möj- lighet att godkänna hela fordon, s.k. helfordonsgodkännande, enligt direktivet.

Rådets direktiv 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om typgodkännande av två- och trehjuliga fordon

I rådets direktiv 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om typgodkännande av två- och trehjuliga fordon finns bestämmelser om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon.

Direktivet, som ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/7/EG av den 20 mars 2000 om hastighetsmätare för två- och tre- hjuliga motorfordon och om ändring av rådets direktiv 92/61/EEG om typgodkännande av två- och trehjuliga fordon 7 , är tillämpligt på mope- der, motorcyklar samt tre- och fyrhjuliga motorcyklar och mopeder.

De materiella bestämmelserna är till stora delar överensstämmande med dem i de båda andra ramdirektiven. Det finns även enligt detta direktiv möjlighet att godkänna hela fordon, s.k. helfordonsgodkännande.

5.2.2 Internationella överenskommelser

Sverige tillträdde den 3 april 1959 Överenskommelsen den 20 mars 1958 om antagande av enhetliga regler för typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon samt för ömsesidigt erkännande av sådant god- kännande (SÖ 1959:28). Enligt överenskommelsen skall de fördrags- slutande staterna ömsesidigt erkänna typgodkännanden som meddelats i överensstämmelse med överenskomna villkor. Dessa villkor anges i reg- lementen som utarbetas under ledning av Förenta nationernas ekono- miska kommission för Europa (UN/ECE). För närvarande finns det 112

6

EGT L 173,

12.7.2000, s. 1 (Celex 32000L0025).

47

7

EGT L 106,

3.5.2000, s. 1 (Celex 32000L0007).

reglementen som gäller s.k. ECE-typgodkännande. I överenskommelsen finns det också bestämmelser om hur varje land skall förfara när en till- verkare ansöker om typgodkännande enligt reglementena.

1958 års överenskommelse har ändrats och kallas nu Överens- kommelsen om antagande av enhetliga föreskrifter för hjulförsedda for- don och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typ- godkännanden utfärdade i enlighet med dessa föreskrifter (”Reviderad överenskommelse av år 1958”). Genom ändringen blev det möjligt för regionala organisationer för ekonomisk integration att ansluta sig. EU anslöt sig den 27 november 1997. Den reviderade överenskommelsen innehåller, liksom den ursprungliga, regler om förfarandet vid typ- godkännande. Den reviderade överenskommelsen gäller inte bara typ- godkännande av utrustning och delar, utan även om typgodkännande av fordon. Än så länge saknas emellertid reglementen om typgodkännande av hela fordon.

Den ursprungliga överenskommelsen och den reviderade överens- kommelsen tillämpas i Sverige genom kungörelsen (1960:167) i anled- ning av Sveriges tillträde till den i Genève den 20 mars 1958 avslutade överenskommelsen om antagande av enhetliga regler för typ- godkännande av utrustning och delar till motorfordon samt för ömsesi- digt erkännande av sådant godkännande.

5.2.3 Något om förhållandet mellan EG:s och ECE:s system för typgodkännande

EG:s och ECE:s system för typgodkännande har under en lång tid varit två separata system som har funnits sida vid sida utan att påverka var- andra. I och med att EU år 1997 anslöt sig till den reviderade ECE-över- enskommelsen har emellertid de reglementen som antas inom ECE- systemet i hög grad kommit att påverka EG-systemet. De reglementen som EU ansluter sig till blir nämligen utan ytterligare beslut en del i EG:s typgodkännandesystem. Detta innebär att en ansökan om EG-typ- godkännande skall prövas mot de tekniska regler som finns i ett ECE- reglemente om EU har anslutit sig till det.

Den fordonstillverkare som vill typgodkänna ett fordon måste alltså välja enligt vilket system han vill att ansökan skall prövas.

6 Ny författningsstruktur

Regeringens förslag och bedömning: De nuvarande bestämmelserna på fordonsområdet delas upp i olika författningsnivåer. I en ny lag – fordonslagen – ges dels de bestämmelser som enligt regeringsformen måste meddelas genom lag, dels andra bestämmelser om fordons- kontrollen som är särskilt ingripande för den enskilde. Övriga bestämmelser om kontroll av fordon samt de grundläggande bestäm-

melserna om fordons beskaffenhet och utrustning bör ges i förordning.

48

Detaljbestämmelser och bestämmelser av administrativ art bör med- delas genom myndighetsföreskrifter. Fordonskungörelsen (1972:595) och terrängtrafikkungörelsen (1972:594) upphävs när det nya regel- verket träder i kraft.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i denna del

tillstyrker förslaget. Flera remissinstanser, bl.a. Länsrätten i Dalarnas

län , Åklagarmyndigheterna i Malmö och Umeå samt Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande , pekar på att den föreslagna författnings-

strukturen leder till att bestämmelserna på fordonsområdet blir över-

skådliga och tillgängliga för de som skall tillämpa dem. Rikspolis-

styrelsen anser att lagen bör ges ett namn som bättre stämmer överens

med dess innehåll.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I lagen (1975:88)

med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och

kommunikationer (bemyndigandelagen) finns det ett allmänt bemyndi-

gande för regeringen att meddela föreskrifter på trafikområdet, inne-

fattande föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning samt regi-

strering och annan kontroll av fordon. Detta bemyndigande omfattar

även rätt för regeringen att delegera föreskriftsrätt till en myndighet. Med

stöd av bemyndigandelagen har de centrala fordonsbestämmelserna

samlats i två av regeringen beslutade kungörelser, fordonskungörelsen

(1972:595) och terrängtrafikkungörelsen (1972:594), som innehåller

bestämmelser om fordons beskaffenhet och utrustning samt kontroll av

fordon.

Vid sidan av fordonskungörelsen och terrängtrafikkungörelsen finns

fordonsbestämmelser av olika slag i ett antal olika författningar på för-

ordningsnivå. I dessa regleras speciella frågor, såsom i exempelvis för-

ordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige, för-

ordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor, förord-

ningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg och i

militära vägtrafikkungörelsen (1974:97). Vissa av dessa förordningar

gäller enbart fordon, medan andra är generella men tillämpas även på

fordon.

Vidare finns det ett antal lagar på fordonsområdet. Bland dessa kan

nämnas lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motor-

bränslen, lagen (1992:1119) om teknisk kontroll och lagen (1994:2043)

om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet. Lagarna kompletteras av

förordningar.

Genom bemyndigande i förordningarna finns det ett mycket stort antal

myndighetsföreskrifter på fordonsområdet. Numera är det främst Väg-

verket som meddelar sådana föreskrifter, men fortfarande gäller vissa

äldre föreskrifter meddelade av det förutvarande Trafiksäkerhetsverket

(TSV). Dessutom finns det föreskrifter om fordon som har meddelats av

Naturvårdsverket, Socialstyrelsen och Försvarsmakten.

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det

allmänna skyddad mot bland annat husrannsakan och liknande intrång.

Med husrannsakan förstås varje av myndighet företagen undersökning av

hus, rum eller slutet förvaringsställe oavsett syftet med undersökningen

(se prop. 1975/76:209 s. 147). Vidare följer av 2 kap. 8 § regerings-

49

formen att varje medborgare är tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom

riket och att lämna detta. Enligt 2 kap. 12 § regeringsformen får de fri-

och rättigheter som avses i bland annat 6 och 8 §§ i viss utsträckning be-

gränsas genom lag. Efter bemyndigande i lag får de dessutom begränsas

genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 7 § första stycket 7

och 10 §. Den förstnämnda bestämmelsen gäller föreskrifter om förbud

att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande

av tjänsteplikt och den sistnämnda anger att regeringen efter bemyndi-

gande i lag kan bestämma att en föreskrift i lagen skall börja eller upp-

höra att tillämpas.

Av det anförda följer att ett bemyndigande i lag inte räcker för att

regeringen eller en myndighet skall få föreskriva om husrannsakan eller

liknande intrång. Inte heller torde ett lämnat samtycke från den som ut-

sätts för intrånget kunna åberopas som stöd för ett sådant (se JO 1991/92

s. 114). I den del regleringen på fordonsområdet innefattar olika former

av besiktningar eller andra inspektioner som kräver att besiktnings-

mannen, polisen eller någon annan har tillträde till slutna utrymmen,

torde det därför krävas att en sådan rätt för besiktningsmannen eller

polismannen meddelas genom lag.

Den i 2 kap. 8 § regeringsformen tillförsäkrade rätten för envar att för-

flytta sig inskränks tillfälligt för dem som färdas i ett fordon när fordonet

stoppas vid vägkanten för t.ex. en flygande inspektion. Polisens rätt att

stoppa fordon regleras i polislagen (1984:387). I praktiken är det

emellertid inte ovanligt att av polismyndigheten anställda bilinspektörer

stoppar fordon för flygande inspektion.

För att uppfylla regeringsformens normgivningsbestämmelser är det

således nödvändigt att genom lag meddela de bestämmelser på fordons-

området som innebär husrannsakan o.d. och som innebär en inskränkning

i rörelsefriheten. Lagform är också motiverad för den grundläggande

regleringen av myndighetsutövningen i ett antal andra fall där mer eller

mindre ingripande åtgärder aktualiseras.

Som utredningen har konstaterat finns det i dag inte någon lag där det

är naturligt att föra in dessa bestämmelser. Regeringen anser därför att

det bör införas en ny lag på fordonsområdet som huvudsakligen be-

handlar kontroll av fordon. I en sådan lag bör alltså ingå dels de bestäm-

melser som av grundlagsmässiga skäl måste ges i lag, dels andra be-

stämmelser om fordonskontrollen som är särskilt ingripande för den

enskilde, t.ex. bestämmelser om olika tillstånd, godkännanden och åter-

kallelser.

En viktig utgångspunkt för översynen i denna proposition är att regel-

verket blir så överskådligt och tydligt som möjligt och det är då önskvärt

att alla de bestämmelser som har ett naturligt samband återfinns på ett

och samma ställe. Lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på

fordonsområdet har ett nära samband med frågor som rör kontroll av for-

don. Det är därför naturligt att den lagen arbetas in i den nya lagen.

Utredningen har föreslagit att den nya lagen skall benämnas Fordons-

lagen. Rikspolisstyrelsen har invänt mot det namnet och anser mot bak-

grund av att lagen i huvudsak tar sikte på kontroll av fordon, att den bör

ges ett namn som anknyter bättre till innehållet. Visserligen kommer

lagen till största delen att innehålla bestämmelser om kontroll av fordon.

Med stöd av bemyndiganden i lagen kommer dock andra bestämmelser

50

på fordonsområdet, t.ex. om fordons beskaffenhet och utrustning, att meddelas. Med hänsyn härtill anser regeringen att det av utredningen föreslagna namnet på lagen ger en tillräckligt tydlig bild av de bestäm- melser som den kommer att innehålla.

Med stöd av bemyndigandet i den nya lagen bör det utfärdas en ny fordonsförordning som tillsammans med lagen kan ersätta såväl den nu- varande fordonskungörelsen som terrängtrafikkungörelsen. Bestämmel- serna i kungörelserna kan i stor utsträckning föras över till den nya för- ordningen. De behöver dock moderniseras och arbetas om redaktionell.

I syfte att renodla regleringen på fordonsområdet bör merparten av be- stämmelserna om fordons beskaffenhet och utrustning föras över till myndighetsföreskrifter. Vidare bör även detaljrika bestämmelser av ad- ministrativ art meddelas på föreskriftsnivå.

7 Den nya fordonslagen

7.1

Vissa lagtekniska överväganden

Regeringens förslag: I den nya fordonslagen samlas de viktigaste be-

stämmelserna om varje kontrollform samt grundläggande bestäm-

melser om själva kontrollen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller har

ingen erinran mot förslaget. Kammarrätten i Sundsvall anser dock att

lagen i vissa avseenden skulle innehålla en utförligare reglering, medan

lagens reglering i andra avseenden skulle kunna vara mer sparsam.

Skälen för regeringens förslag: Det huvudsakliga skälet bakom

regeringens förslag till en ny lag på fordonsområdet är, som konstatera-

des i det föregående avsnittet, att vissa av de bestämmelser som reglerar

kontrollen av fordon är sådana att de enligt regeringsformen måste ges i

lag.

Hur bör då den nya lagen utformas i författningstekniskt och redaktio-

nellt hänseende? Utredningen har föreslagit att ett kapitel i lagen skall

innehålla en beskrivning av varje kontrollform. I samma kapitel bör en-

ligt utredningen vissa för enskilda särskilt ingripande bestämmelser tas

upp i anslutning till den aktuella kontrollformen. Som exempel på sådana

särskilt ingripande bestämmelser anger utredningen möjligheten att åter-

kalla ett tillstånd till typgodkännande. Vidare har utredningen föreslagit

att de befogenheter som den som utför de olika typerna av kontroll har,

t.ex. rätt till tillträde till ett fordon, skall anges i ett särskilt kapitel i

lagen.

De flesta remissinstanser har inte haft någon invändning mot utred-

ningens nu beskrivna förslag. Kammarrätten i Sundsvall menar dock att

lagen borde disponeras annorlunda och dessutom innehålla vissa andra

bestämmelser än dem som utredningen har förslagit. Kammarrätten kon-

51

staterar visserligen att de bestämmelser som måste meddelas genom lag, med något enstaka undantag, återfinns i utredningens förslag till fordonslag. Den bestämmelse som kammarrätten synes mena saknas i utredningens lagförslag är övergångsbestämmelsen avseende beslut som har meddelats innan den nya lagen träder i kraft (se vidare avsnitt 10). Enligt kammarrätten skulle dock en omdisposition av lagen vara att före- dra för att mera samlat reglera dels vilka myndigheter och organ som beslutar inom respektive kontrollområde, dels vilka verkningar olika be- slut kan ha för den enskilde. Som exempel nämner kammarrätten den närmare innebörden av respektive kontrollform och dess betydelse för den enskilde. Genom en omdisposition av lagen skulle enligt kammar- rätten läsbarheten för den icke initierade öka.

Bestämmelserna på fordonsområdet är mycket omfattande och ofta föremål för ändring. Ändringsfrekvensen har dessutom accelererat rela- tivt kraftigt efter Sveriges inträde i EU. Dessa omständigheter medför att så få bestämmelser som möjligt bör tas in i lagen. Samtidigt är det dock viktigt att lagen inte blir så knapphändig och urvattnad att den blir svår att förstå. Regeringen anser, i likhet med flera remissinstanser, att utred- ningens förslag innebär en rimlig balans mellan dessa båda motstående intressen. Regeringen har därför valt att disponera förslaget till ny fordonslag i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.

I de följande avsnitten görs en genomgång av de olika kontroll- formerna och regeringens ställningstagande till dels hur dessa bör beskri- vas i lagen, dels vilka övriga bestämmelser angående varje kontrollform som är sådana att de bör tas in i lagen, se avsnitt 7.4–7.13. Därefter be- handlas vilka befogenheter den som utför kontrollerna bör ha, se avsnitt 7.14–7.16.

7.2 Lagens innehåll och tillämpningsområde

Regeringens förslag: Den nya fordonslagen innehåller bestämmelser om kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter, kontroll av fordons last, kontroll av färd- skrivare och taxameter samt av användningen av dessa. Vidare inne- håller lagen bestämmelser om den verksamhet som bedrivs av besikt- ningsorgan på fordonsområdet. Slutligen innehåller lagen be- myndigande att meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och ut- rustning. Vissa närmare angivna kategorier av fordon undantas från lagens tillämpningsområde.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för-

slaget.

Skälen för regeringens förslag: I lagens inledande kapitel bör dess innehåll och tillämpningsområde slås fast. Det bör där framgå att lagen innehåller bestämmelser om kontroll av fordon, men även därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter. Skälet härför är att bestämmelserna om typgodkännande inte bara omfattar fordon utan även system, komponenter och separata tekniska enheter, se vidare avsnitt 7.4.

52

I avsnitt 7.13 föreslår regeringen att det i lagen tas in bestämmelser om kontroll av fordons last samt av färdskrivare och taxameter. Detta bör komma till uttryck i bestämmelsen om lagens innehåll. Vidare föreslås att de bestämmelser som i dag finns i lagen (1994:2043) om vissa besikt- ningsorgan på fordonsområdet förs över till den nya lagen, se avsnitt 7.17.3. Det bör därför i den bestämmelse som anger lagens innehåll framgå att lagen gäller den verksamheten.

I avsnitt 6 redovisas bedömningen att bestämmelser om fordons be- skaffenhet och utrustning bör meddelas på förordnings- och myndighets- föreskriftsnivå. Dessa bestämmelser måste grunda sig på ett bemyndi- gande som lämpligen tas in i den nya fordonslagen. Med hänsyn härtill bör det i lagens inledning framgå att den innehåller ett sådant bemyndi- gande.

De fordonskategorier som undantas från fordonskungörelsens (1972:595) och terrängtrafikkungörelsens (1972:594) bestämmelser bör undantas även från den nya lagen. Detta innebär att lagen inte kommer att gälla fordon som tillhör staten och är tillverkade för särskilda militära ändamål, motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släpfordon som har kopplats till något sådant fordon samt fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller liknande inhägnade områden.

I avsnitt 9.2 föreslås en ny definition av lekfordon. Som framgår där anser regeringen – i likhet med utredningen – att dessa typer av fordon bör undantas från den nya lagens tillämpningsområde. Fordonen kommer i stället att underkastas bestämmelserna i lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet.

7.3 Definitioner

Regeringens förslag: Definitioner av begreppen besiktningstekniker, besiktningsorgan, bilinspektör och tekniker tas in i den nya fordonslagen. I övrigt hänvisar lagen när det gäller definitioner av de begrepp som an- vänds i lagen till lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för-

slaget. Rikspolisstyrelsen lämnar dock synpunkter på den närmare utformningen av definitionen av bilinspektör, medan Aktiebolaget Svensk Bilprovning föreslår att den moderna beteckningen besiktningstekniker används i stället för den av utredningen föreslagna beteckningen besikt- ningsman.

Skälen för regeringens förslag: Vissa av de begrepp som används i den nya fordonslagen bör lämpligen definieras i lagens inledning.

Begreppet besiktningsorgan är inte definierat i fordonskungörelsen (1972:595). I stället hänvisas det varje gång begreppet används i kun- görelsen till lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordons- området. Inte heller den lagen innehåller någon egentlig definition av begreppet. Däremot framgår det där att Aktiebolaget Svensk Bilprov- ning, SMP Svensk Maskinprovning Aktiebolag och SAQ Kontroll

53

Aktiebolag (numera Det Norske Veritas Inspection AB) är besiktnings-

organ.

I avsnitt 7.17.3 förslår regeringen att bestämmelserna i lagen om vissa

besiktningsorgan på fordonsområdet förs över till den nya lagen. En

lämplig definition av besiktningsorgan är därför att en hänvisning görs

till den bestämmelse där de olika bolagen räknas upp.

I fordonskungörelsen finns ingen definition av de personer som är an-

ställda hos besiktningsorganen för att utföra kontroller. I stället anges

genomgående att besiktningsorganen utför kontroller och fattar beslut om

t.ex. körförbud. Som exempel kan nämnas 83 § enligt vilken bestäm-

melse ett besiktningsorgan får meddela körförbud för ett fordon. I den

nya lagen ges den person som utför en kontroll rätt att vidta vissa åt-

gärder för att kunna fullgöra kontrollen, se vidare avsnitt 7.15. Mot den

bakgrunden finns det ett behov av att i lagen definiera de personer som

för ett besiktningsorgans räkning utför kontrollen. Utredningen har före-

slagit att de aktuella personerna i enlighet med den beteckning som i

praktiken har använts fram till i dag bör ges beteckningen besiktnings-

man. Aktiebolaget Svensk Bilprovning, som är arbetsgivare för flertalet

av de aktuella personerna, har emellertid meddelat att bolaget fattat ett

principbeslut att använda beteckningen besiktningstekniker. Enligt bola-

get är denna beteckning i förhållande till besiktningsman mer modern

och tidsenlig samt dessutom könsneutral. Enligt regeringens uppfattning

är den av Aktiebolaget Svensk Bilprovning föreslagna beteckningen,

besiktningstekniker , lämplig för att beskriva den som har anställning hos

ett besiktningsorgan för att utföra besiktningar.

Inte heller begreppet bilinspektör finns definierat i fordons-

kungörelsen, trots att det där används relativt frekvent. Ofta anges endast

beteckningen bilinspektör utan någon närmare förklaring såsom i bl.a. 35

och 68 §§ fordonskungörelsen. I 91 § samma kungörelse anges dock att

den bilinspektör som utför en flygande inspektion skall vara förordnad av

Rikspolisstyrelsen.

Samtliga bilinspektörer är anställda av en polismyndighet eller av

Rikspolisstyrelsen. Det är därför som utredningen har funnit det lämpligt

att definiera begreppet bilinspektör som den som har anställning som

sådan hos en polismyndighet eller hos Rikspolisstyrelsen. Fråga är om

det i definitionen dessutom bör anges att bilinspektören skall ha ett för-

ordnande att utföra en viss kontroll. I dag är kravet på ett sådant förord-

nande beroende av vilken typ av kontroll som bilinspektören utför. Detta

synes vara en lämplig ordning. Det bör således inte generellt krävas att

en bilinspektör är förordnad av Rikspolisstyrelse att utföra en kontroll

och det bör således inte anges i definitionen. I stället kan det genom sär-

skilda föreskrifter regleras för vilka typer av kontroller som ett förord-

nande krävs.

En tekniker biträder enligt 91 § fordonskungörelsen förrättnings-

mannen vid en flygande inspektion. Teknikern benämns i fordons-

kungörelsen även tekniskt biträde, se t.ex. 35 §. Någon definition av tek-

niker eller tekniskt biträde finns inte i fordonskungörelsen. Till skillnad

från bilinspektörerna är teknikerna inte anställda vid en polismyndighet

utan agerar på uppdrag av en sådan myndighet. Hittills har endast hos

Aktiebolaget Svensk Bilprovning anställda besiktningstekniker anlitats

som tekniker. Begreppet definieras lämpligen som den som har uppdrag

54

som tekniker hos en polismyndighet. Av samma anledning som ovan anges beträffande bilinspektörer bör inte heller definitionen av tekniker innehålla ett krav på att denne skall vara förordnad av Rikspolisstyrelsen. Även kravet på förordnande för teknikerna kan regleras genom särskilda föreskrifter.

Övriga begrepp som används i lagen definieras lämpligen genom att en hänvisning görs till lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. I den lagen finns de viktigaste definitionerna inom vägtrafikområdet samlade. Bland annat finns samtliga typer av fordon definierade i lagen.

7.4 Typgodkännande

Regeringens bedömning: Dagens system med typbesiktning bör göras om till nationellt typgodkännande.

Regeringens förslag: I den nya fordonslagen tas de tre typerna av typgodkännande – EG-typgodkännande, ECE-typgodkännande och nationellt typgodkännande – upp som en kontrollform med den gemensamma benämningen typgodkännande. Det klargörs att ett typ- godkännande får avse fordon, system, komponenter eller separata tek- niska enheter.

I lagen anges vidare att den som beviljats ett typgodkännande an- svarar för att samtliga fordon etc. tillverkas i enlighet med typgod- kännandet samt är skyldig att medverka till kontroll genom att utan ersättning bl.a. tillhandahålla fordon som behövs för kontrollen.

Dessutom anges i lagen att den myndighet som regeringen utser är typgodkännandemyndighet och att myndigheten har rätt till tillträde till en fabrik eller annan anläggning för att göra nödvändiga under- sökningar.

Slutligen anges det i lagen att ett typgodkännande får återkallas om fordon etc. inte längre stämmer överens med den godkända typen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har dock föreslagit att de generella bestämmelser om EG- typgodkännande som finns i lagen (2001:1080) om motorfordons avgas- rening och motorbränslen bör ersättas med en hänvisning till den nya fordonslagen.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte någon erinran mot förslagen. Naturvårdsverket pekar på att den nya fordons- lagstiftningen måste samordnas med den nya bilavgaslagstiftningen. Kammarrätten i Sundsvall menar att lagen skulle bli tydligare om de olika typerna av typgodkännande inte behandlades gemensamt.

Inledning

Typgodkännande innebär kontroll och godkännande av ett fordon i en serie av identiska fordon eller komponenter (en typ), till skillnad från registreringsbesiktning och mopedbesiktning som avser kontroll och godkännande av enstaka fordon. Genom typgodkännandet anses hela

55

tillverkningsserien vara godkänd, under förutsättning att fordonen är i huvudsak identiska med det kontrollerade fordonet.

Typgodkännande kan ske genom EG-typgodkännande, ECE-typ- godkännande eller nationellt godkännande (typbesiktning).

EG-typgodkännande

De EG-rättsliga bestämmelserna om typgodkännande har beskrivits i avsnitt 5.2.1.

Ett EG-typgodkännande gäller inom Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet (EES) och Schweiz. Det är för närvarande obligatoriskt beträffande personbilar, mopeder och motorcyklar. Detta innebär att det som huvudregel inte är tillåtet med nationella typgodkännanden be- träffande dessa typer av fordon. I fråga om jordbruks- och skogsbruks- traktorer kan tillverkaren välja om han vill att gemenskapsförfarandet eller det nationella förfarandet skall tillämpas. För övriga typer av motor- fordon kan än så länge endast viss utrustning och beskaffenhet – dvs. en viss egenskap hos ett fordon, såsom hur mycket det bullrar – EG-typ- godkännas.

Bestämmelserna om EG-typgodkännandet finns i följande tre s.k. ram- direktiv

– rådets direktiv av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlems- staternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (70/156/EEG),

– rådets direktiv av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlems- staternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogs- brukstraktorer med hjul (74/150/EEG), och

– rådets direktiv 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon.

I ramdirektiven regleras hur förfarandet vid EG-typgodkännande går till. De tekniska krav som måste vara uppfyllda för att ett fordon skall typgodkännas regleras dock inte i ramdirektiven utan i ett stort antal s.k. särdirektiv.

Förutom hela fordon kan även system, komponenter och separata tek- niska enheter typgodkännas enligt ramdirektiven. Ett system är enligt direktiven ett sådant fordonssystem, t.ex. bromsar, avgasrenings- anordningar och inredningsdetaljer, som omfattas av kraven i något av särdirektiven. Med komponent avses en anordning, t.ex. en strålkastare, som är avsedd att vara en del av ett fordon och för vilken det fastställs krav i ett särdirektiv. En separat teknisk enhet är en komponent, t.ex. bakre skyddsanordning, för vilken det fastställs krav i ett särdirektiv och som kan godkännas separat men då endast i samband med en specifice- rad fordonstyp.

Förfarandet i praktiken

En fordonstillverkare som vill ha en fordonstyp EG-typgodkänd vänder sig till en typgodkännandemyndighet i något av EU:s medlemsländer. I Sverige är det Vägverket och Naturvårdsverket som är godkännande-

myndigheter. Tillverkaren lämnar in en ansökan om EG-typgodkännande

56

till vilken skall vara fogat en teknisk information om fordonet. Denna tekniska information baseras i första hand på provningar som utförts av en s.k. teknisk tjänst. I Sverige har Styrelsen för ackreditering och tek- nisk kontroll (SWEDAC) utsett bland andra Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB och Motortestcenter MTC AB till teknisk tjänst.

När godkännandemyndigheten har fått in en ansökan och all övrig in- formation från en tillverkare skall myndigheten pröva om fordonstypen uppfyller samtliga de tekniska krav som ställs på den enligt särdirektiven. Vidare skall myndigheten kontrollera att tillverkarens rutiner för produk- tionsöverensstämmelse är tillräckliga, dvs. att alla tillverkade fordon av samma typ kommer att uppfylla samtliga krav. Därvid kan myndigheten ta hjälp av en teknisk tjänst. Om båda provningarna utfaller positivt skall myndigheten utfärda ett typgodkännandeintyg för fordonstypen och överlämna detta till sökanden.

En tillverkare som har erhållit ett typgodkännandeintyg skall utfärda ett intyg om överensstämmelse för varje fordon som tillverkas av den godkända typen. Intyget skall åtfölja fordonet under hela dess livslängd. Ett fordon för vilket tillverkaren har utfärdat ett intyg om överens- stämmelse skall anses stämma överens med de tekniska kraven i samtliga medlemsländer och får i princip inte vägras registrering. Inte heller får medlemsländerna förbjuda att sådana fordon bjuds ut till försäljning.

Om det skulle visa sig att fordon för vilka det utfärdats intyg om över- ensstämmelse inte stämmer överens med den godkända typen kan den myndighet som har beviljat typgodkännandet vidta erforderliga åtgärder. Om det finns skäl för det får typgodkännandet därvid återkallas.

Nuvarande svenska bestämmelser om EG-typgodkännande

Nuvarande svenska bestämmelser om EG-typgodkännande inskränker sig till en paragraf i fordonskungörelsen (1972:595), 55 a §. Enligt denna skall EG-typgodkännande av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter för Sveriges del meddelas av Naturvårdsverket såvitt avser sex uppräknade särdirektiv och av Vägverket vad beträffar övriga direktiv om typgodkännande. Vidare följer av bestämmelsen att Natur- vårdsverket får meddela föreskrifter för verkställigheten av ”sina” direk- tiv och att Vägverket och Naturvårdsverket skall fullgöra de uppgifter som ankommer på Sverige då det gäller de direktiv enligt vilka respek- tive myndighet skall meddela typgodkännande. Enligt 102 § fordons- kungörelsen får Vägverket rent allmänt besluta ytterligare föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning samt om kontroll av fordon. I detta bemyndigande ligger att Vägverket får meddela föreskrifter angående ”sina” direktiv om EG-typgodkännande.

I 7 a och b §§ fordonskungörelsen finns kompletterande bestämmelser som innebär att fordon, komponenter och separata tekniska enheter som har godkänts i enlighet med direktiven skall anses stämma överens med kraven i fordonskungörelsen och i föreskrifter som har meddelats med stöd av kungörelsen och som gäller fordons beskaffenhet och utrustning.

I myndighetsföreskrifter preciseras vilka tekniska krav som ställs för att en typ skall kunna godkännas. Vanligen hänvisar föreskrifterna i sin tur till tillämpliga särdirektiv.

57

Förutom de nämnda bestämmelserna finns det särskilda bestämmelser om EG-typgodkännande på avgasområdet i bl.a. lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen.

ECE-typgodkännande

Liksom EG-typgodkännandet är ECE-typgodkännandet internationellt. Det är dock inte knutet till EU utan till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (UN/ECE) och bygger på Överenskommelsen den 20 mars 1958 om antagande av enhetliga regler för ömsesidigt er- kännande av sådant godkännande (SÖ 1959:28). Överenskommelsens innehåll beskrivs i avsnitt 5.2.2.

I Sverige regleras möjligheten till ECE-typgodkännande i kungörelsen (1960:167) i anledning av Sveriges tillträde till den i Genève den 20 mars 1958 avslutade överenskommelsen om antagande av enhetliga regler för typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon samt för ömse- sidigt erkännande av sådant godkännande. Av kungörelsen framgår bland annat följande.

Tillverkare av utrustning eller delar till ett motordrivet fordon eller ett släpfordon (fordonsdetaljer) får hos Vägverket ansöka om typ- godkännande av en fordonsdetalj som stämmer överens med före- skrifterna i ett reglemente som av Sverige har antagits som bilaga till överenskommelsen (1 §). Om typgodkännande meddelas skall Vägverket även meddela sökanden tillstånd att anbringa ett sådant märke som an- visas i reglementet på varje av honom tillverkad fordonsdetalj som stämmer överens med den godkända typen (2 § första stycket). Väg- verket får återkalla tillståndet om det finns anledning till det (2 § tredje stycket). En fordonsdetalj som är försedd med det anvisade märket skall anses stämma överens med vad som föreskrivs i fordonskungörelsen och i med stöd därav meddelade föreskrifter om detaljens beskaffenhet. Detta gäller även beträffande en fordonsdetalj som har typgodkänts och till- verkats i en främmande stat, om den har typgodkänts enligt ett regle- mente som av Sverige har antagits som bilaga till överenskommelsen i förhållande till den främmande staten (3 §). Den som använder ett märke utan tillstånd eller i strid med bestämmelserna i kungörelsen döms till böter (6 §). Vägverket får meddela ytterligare föreskrifter för tillämp- ningen av kungörelsen och de tillämpliga reglementen skall hållas till- gängliga hos verket (4 och 5 §§).

Nationellt godkännande

Det finns för närvarande inte något ”nationellt typgodkännande” av for- don. Förfarandet att godkänna en typ av fordon behandlas i stället under beteckningen typbesiktning och tyngdpunkten i förfarandet ligger hos besiktningsorganen. Bestämmelser om typbesiktning finns i 55–62 §§ fordonskungörelsen och i 19–23 §§ terrängtrafikkungörelsen (1972:594). Nedan redogörs för det huvudsakliga innehållet i dessa bestämmelser. Endast de tillämpliga bestämmelserna i fordonskungörelsen anges emellertid eftersom terrängtrafikkungörelsens bestämmelser är upp-

58

byggda så att de i huvudsak hänvisar till vad som gäller enligt fordons- kungörelsen.

En tillverkare eller en generalagent, som vill få fordon godkända, får vända sig till Vägverket för att ansöka om tillstånd till typbesiktning (56 §). Det finns inga regler om vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett sådant tillstånd skall utfärdas. I tillståndet skall Vägverket ange de fordonsmärken som tillståndet avser och vem som har rätt att teckna till- ståndshavarens firma på de typintyg som skall utfärdas för varje till- verkat fordon av en godkänd typ (57 §). Ett tillstånd kan återkallas om det finns skäl för det (56 §).

Den som har fått tillstånd till typbesiktning får vända sig till ett besikt- ningsorgan och anmäla ett fordon till typbesiktning. Vid typbesiktningen undersöks om fordonets beskaffenhet och utrustning stämmer överens med gällande krav samt fastställs de uppgifter som skall föras in i väg- trafikregistret vid registrering av fordon av samma typ (55 §).

Om fordonet godkänns vid typbesiktningen skall besiktningsorganet tilldela det en typbeteckning och till Vägverket lämna de uppgifter som skall föras in i vägtrafikregistret (60 §).

Sedan en fordonstyp har godkänts vid en typbesiktning får tillverkaren eller generalagenten utfärda typintyg för andra fordon av samma typ. När detta har skett anses fordonet ha godkänts vid en registreringsbesiktning (62 och 63 §§).

Ett besiktningsorgan får, hos den som har tillstånd till typbesiktning, undersöka fordon av en typ som har blivit besiktigad och godkänd. Om det kontrollerade fordonet avviker från typfordonet i betydande om- fattning i fråga om utrustning eller beskaffenhet får besiktningsorganet på begäran av Vägverket eller Naturvårdsverket meddela förbud mot att typintyg utfärdas för fordonen. Ett sådant förbud skall upphävas om till- verkaren har vidtagit godtagbara åtgärder för rättelse (61 och 62 a §§).

Förutom det ovan redovisade systemet för typbesiktning av hela for- don finns även vissa bestämmelser om nationella typgodkännanden av viss utrustning till fordon. Dessa finns intagna i Vägverkets föreskrifter (VVFS 1993:18) om nationella typgodkännanden. Med stöd av före- skrifterna kan typgodkännande meddelas beträffande bl.a. påskjuts- bromsar på släpvagnar som dras av bilar, förarhytter till lastbilar och traktorer, särskilda varsellyktor, cykelreflexanordningar, färdskrivare och diagramblad till färdskrivare, skyddsanordningar för barn i bilar samt bil- bälten.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Typbesiktning görs om till nationellt typgodkännande

Av vad som har anförts ovan framgår att systemet för att godkänna hela serier av fordon är olika beroende på om reglerna om EG-typgodkän- nande eller reglerna om typbesiktning tillämpas. Denna skillnad försvårar naturligtvis förståelsen och tillämpningen av regelsystemet. I likhet med utredningen kan inte regeringen finna några sakliga skäl som talar för att

låta det nationella systemet avvika mer än nödvändigt från EG-för-

59

farandet. De båda systemen bör därför göras så lika som möjligt. Härvid bör det svenska systemet anpassas till EG:s. Vid en sådan anpassning bör även benämningen av det nationella systemet lämpligen ändras till ”nationellt typgodkännande”.

Detta innebär bl.a. att, på samma sätt som vid EG-typgodkännande, den som har beviljats ett typgodkännande bör ansvara för att samtliga fordon tillverkas i enlighet med typgodkännandet och bör vara skyldig att medverka till den kontroll som behövs med anledning av typgodkännan- det. Vidare bör innehavaren av ett typgodkännande vara skyldig att till godkännandemyndigheten utan ersättning lämna de upplysningar samt tillhandahålla de fordon, fordonsdelar, handlingar och den utrustning som behövs för kontrollen. Typgodkännandemyndigheten bör vid kon- trollen ha rätt till tillträde till en fabrik eller en annan anläggning och där få göra nödvändiga undersökningar. På samma sätt som gäller för EG- typgodkännanden bör godkännandemyndigheten få återkalla ett god- kännande om den finner att ett fordon inte stämmer överens med den godkända typen.

Vissa av bestämmelserna om nationellt typgodkännande bör regleras i den nya fordonslagen, se nedan. De närmare bestämmelserna om hur typgodkännandet går till kan dock tas in i förordning eller i myndighets- föreskrifter.

Som framgår ovan finns det i dag en möjlighet att nationellt typ- godkänna vissa fordonsdetaljer. Bestämmelser om detta finns i Väg- verkets föreskrifter. Även detta system bör anpassas till bestämmelserna om EG-typgodkännande på samma sätt som typbesiktningen. Systemet med nationellt typgodkännande bör därför omfatta – förutom fordon – även system, komponenter och andra separata tekniska enheter.

Hur bör typgodkännande regleras i den nya lagen?

För att göra lagen så tydlig som möjligt vore det lämpligt att ta upp de tre

formerna av typgodkännande var för sig. Härigenom skulle redan i lagen

klargöras för den som skall tillämpa den vilka möjligheter som står till

buds för att godkänna en fordonstyp.

Som utredningen har konstaterat går det emellertid inte att göra en

ändamålsenlig beskrivning av EG-typgodkännande utan att i denna

nämna de tre tillämpliga ramdirektiven. Till skillnad från vad som gäller

i t.ex. Nederländerna och Tyskland har vi i Sverige valt att i lag-

stiftningen inte hänvisa till direktiv genom s.k. dynamiska hänvisningar.

En sådan hänvisning innebär att endast direktivet i dess grundform

nämns i lagtexten. Det förutsätts därvid att alla kommande ändringar av

direktivet omfattas av hänvisningen. I svensk lagstiftning krävs i stället

en hänvisning till såväl grunddirektivet som den senaste ändringen av

direktivet. Med hänsyn till den relativt komplicerade process som krävs

för att ändra en lag bör hänvisningar till direktiv så långt det är möjligt

undvikas i en lag, särskilt om direktivet i fråga ändras ofta. Detta är fallet

med ramdirektiven. Det äldsta av dessa, rådets direktiv 70/156/EEG, har

ändrats vid nio tillfällen de senaste fem åren.

Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av att de tre typerna

av typgodkännande i sina huvuddrag är identiska finner regeringen att

60

det är mest lämpligt att de olika typerna av typgodkännande tas upp under den gemensamma benämningen typgodkännande i den nya for- donslagen. Det bör vidare i lagen komma till uttryck att typgodkännande kan meddelas för fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter.

Som Lagrådet har föreslagit bör dock den nya fordonslagen innehålla en kortfattat upplysning om de tre typerna av typgodkännande. En sådan upplysning kan formuleras utan att de för EG-typgodkännandet tillämpliga ramdirektiven behöver nämnas.

Övriga bestämmelser om typgodkännande i lagen

Det finns en rad bestämmelser om typgodkännande som är så ingripande för den enskilde att de bör tas in i den nya fordonslagen. I likhet med utredningen finner regeringen att följande bestämmelser – som samtliga återfinns i direktiven om EG-typgodkännande – är sådana att de bör tas in i lagen.

– Den som har beviljats ett typgodkännande ansvarar för att samtliga fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter tillverkas i enlighet med typgodkännandet.

– Den som har beviljats ett typgodkännande är skyldig att medverka till den kontroll som behövs i anledning av godkännandet. Innehavaren av ett typgodkännande är därvid skyldig att utan ersättning lämna de upplysningar samt tillhandahålla de fordon, handlingar och den ut- rustning som behövs för kontrollen.

– Om godkännandemyndigheten finner att fordon, system, kompo- nenter eller separata tekniska system inte längre stämmer överens med den godkända typen, får myndigheten återkalla godkännandet.

Enligt typgodkännandedirektiven har typgodkännandemyndigheten rätt till tillträde till en fabrik eller en annan anläggning och där göra nöd- vändiga undersökningar. Denna bestämmelse bör gälla generellt för samtliga typer av typgodkännande. Bestämmelsen är sådan att den enligt regeringsformens bestämmelser måste meddelas genom lag, se avsnitt 6.

Slutligen bör det i lagen anges att regeringen utser godkännade- myndighet.

Förhållandet till lagstiftningen om motorfordons avgasrening

EG:s ramdirektiv om typgodkännande reglerar godkännande av hela for- don inklusive den utrustning som har betydelse för fordonens utsläpp av avgaser. I det svenska regelverket finns emellertid bestämmelser om EG- typgodkännande för närvarande både i fordonskungörelsen och i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen.

Utredningen föreslår att de bestämmelser i lagen om motorfordons av- gasrening och motorbränslen som är generella och som bygger på ram- direktiven om typgodkännande bör utgå och ersättas med en hänvisning till fordonslagen. Däremot anser utredningen att de bestämmelser som endast gäller motorfordons avgasrening bör finnas kvar i lagen om motorfordons avgasrening och motorbränslen, trots att de behandlar typ-

godkännandemyndighetens uppgifter i vissa avseenden.

61

Utredningen byggde sitt resonemang på förslagen i betänkandet från utredningen Avgasrening 2000, SOU 2000:12. Efter att utredningen läm- nade sitt betänkande har emellertid riksdagen antagit prop. 2001/02:31 Avgasrening, m.m. (bet. 2001/02:MJU6, rskr. 2001/02:82). I pro- positionen behandlar regeringen Utredningens om fordonsbestämmelser m.m. förslag och anför därvid bl.a. följande på s. 42 f.

Att sammanföra lagstiftningen på avgasområdet med övriga bestämmelser på fordonsområdet kan ha vissa fördelar. Bilavgasfrågorna skiljer sig dock från öv- rig fordonslagstiftning genom sin nära anknytning till miljöfrågorna. Ett annat skäl för att bibehålla en särskild reglering om avgasreningskrav är det tillverkar- ansvar som finns på avgasreningsområdet och som ger lagstiftningen en vidare inriktning.

Utredningen om fordonsbestämmelser m.m. har i sitt betänkande föreslagit att de bestämmelser om typgodkännande som är av mer generell karaktär förs över till en ny fordonslag, medan övriga bestämmelser behålls i en särskild lag om bilavgaser. Detta skulle dock medföra att arbetet med moderniseringen av av- gaslagstiftningen skulle försenas kraftigt. Särskilt mot bakgrund av att det är an- geläget att kunna införa ett nytt miljöklassystem för bilar, i synnerhet för tunga fordon, bör en ändrad avgaslagstiftning införas snarast. Det finns också skäl som talar för att bestämmelsen som reglerar vilken myndighet som ansvarar för typ- godkännanden vad gäller avgasreningskraven även i fortsättningen bör finnas i avgaslagstiftningen, med hänsyn till den framträdande roll typgodkännande- myndigheten får genom den nya EG-lagstiftningen om tillverkaransvar.

Regeringen saknar nu anledning att göra någon annan bedömning än den som gjordes för mindre än ett år sedan i den angivna propositionen. Det kan nu tilläggas att det med hänsyn till överskådligheten av regel- verket kan vara en fördel om de bestämmelser om EG-typgodkännande som rör lagstiftningen om motorfordons avgasrening återfinns i denna lagstiftning. I den nya fordonslagen bör det dock i förtydligande syfte tas in en hänvisning till lagen om motorfordons avgasrening och motor- bränslen.

7.5 Registreringsbesiktning

Regeringens förslag: Registreringsbesiktning – som sker av ett for- don för att identifiera fordonet, för att fastställa de uppgifter om for- donet som skall föras in i vägtrafikregistret och för att kontrollera att fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och ut- rustning – tas upp som en särskild kontrollform i den nya fordons- lagen.

Regeringens bedömning: Registreringsbesiktningen bör renodlas så att dess koppling till kontrollbesiktningen upphör genom att kravet på en fysisk besiktning jämförbar med kontrollbesiktning tas bort. EG- typgodkända och nationellt typgodkända fordon bör i fråga om registreringsbesiktning behandlas så lika som möjligt. Dagens system, som kräver registreringsbesiktning av EG-typgodkända fordon som tidigare varit registrerade i något annat land, bör dock behållas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

62

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för- slagen.

Inledning

Ramdirektiven 70/156/EEG, 74/150/EEG och 92/61/EEG är inte tillämpliga vid godkännanden av enstaka fordon på annat sätt än att EG- typgodkännanden som har beviljats för system, komponenter eller sepa- rata tekniska enheter vid en registreringsbesiktning skall godtas oavsett vilka nationella krav som gäller.

I Sverige sker så kallade enstycksgodkännanden av mopeder klass II vid mopedbesiktning (se avsnitt 7.6) och av mopeder klass I och övriga registreringspliktiga fordon vid registreringsbesiktning.

Även om Sverige är oförhindrat att tillämpa egna nationella krav på fordons beskaffenhet och utrustning vid registreringsbesiktning, är det i praktiken så, att de svenska reglerna i huvudsak stämmer överens med EG:s och ECE:s krav för typgodkännande.

Nuvarande bestämmelser om registrering och registreringsbesiktning

Enligt 12 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister skall följande fordon vara registrerade för att få brukas.

1. Bilar, motorcyklar, mopeder klass I, traktorer, motorredskap klass I och terrängmotorfordon.

2. Motorredskap klass II när de används

a) för persontransport på en väg som inte är enskild, om det sker i annat fall än vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från ett arbetsställe för fordonet eller liknande, eller undantagsvis vid färd kortare sträcka i andra fall än som nu har nämnts,

b) för transport av gods på en väg som inte är enskild i andra fall än som avses i 22 § fordonsskattelagen (1988:327).

3. Släpfordon som dras av bilar.

4. Släpvagnar som dras av trafiktraktorer, motorredskap klass I eller tunga terrängvagnar.

5. Släpvagnar som dras av ett sådant motorredskap klass II som an- vänds på det sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över två ton eller om motorredskapet är en till motorredskap ombyggd bil.

I 13–16 §§ och 18 § lagen om vägtrafikregister finns det en rad un- dantag från registreringskravet.

Frågor om registrering prövas av Vägverket efter en ansökan av fordo- nets ägare om det gäller fordon som har tillverkats i Sverige av yrkes- mässiga fordonstillverkare, fordon som har förts in till Sverige av regi- strerade importörer, fordon som tidigare har varit införda i det militära fordonsregistret eller fordon som är motorredskap, dock inte bilar som är ombyggda till motorredskap. Beträffande övriga fordon prövas frågor om registrering antingen efter en anmälan av Tullverket om fordonet impor- teras av någon annan än en registrerad importör och det skall förtullas, eller efter en anmälan från ett besiktningsorgan sedan fordonet har god- känts vid en registreringsbesiktning (6 kap. 2 och 3 §§ förordningen [2001:650] om vägtrafikregister).

63

Vilken kontroll av ett fordon som krävs för att det skall registreras och

få tas i bruk anges inte i fordonskungörelsen (1972:595), utan framgår av

regelverket om registrering av fordon. Enligt 8 kap. 1 § förordningen om

vägtrafikregister skall ett fordon ställas av i samband med registreringen

om fordonet skall registreringsbesiktigas . I vilka fall ett fordon skall

registreringsbesiktigas anges inte i förordningen, utan framgår endast

indirekt av de bestämmelser om vilka handlingar som skall bifogas en

ansökan om registrering som finns

i Vägverkets föreskrifter

(VVFS 2001:118) om registrering m.m.

i vägtrafikregistret. Kortfattat

följer det av dessa föreskrifter att registreringsbesiktning inte krävs om

fordonet kan registreras efter en ansökan till vilken bifogats ett typintyg

eller, för ett nytt fordon, ett intyg om överensstämmelse, s.k. CoC. Be-

träffande övriga fordon – med undantag av fordon som förs över från det

militära fordonsregistret till vägtrafikregistret – krävs det en registre-

ringsbesiktning för att fordonet skall få tas i bruk.

Enligt 36–47 §§ fordonskungörelsen gäller bland annat följande för

registreringsbesiktning. Registreringsbesiktning sker för att identifiera

fordonet, fastställa de uppgifter om fordonet som skall föras in i väg-

trafikregistret och för att undersöka fordonets beskaffenhet och utrust-

ning. Någon kontroll av fordonets beskaffenhet skall dock inte göras be-

träffande EG-typgodkända fordon. Registreringsbesiktningen får i dessa

och vissa andra fall begränsas till att avse identifiering av fordonet samt

fastställande av uppgifter om fordonets ursprung. I dessa fall sker ingen

slutlig prövning. Vägverket kan bestämma att registreringsbesiktning

skall begränsas till att avse en viss del av fordonet eller fastställande av

en viss uppgift om fordonet (36 §). Med undantag för de fordon som

skall anmälas till registrering av ett besiktningsorgan får endast registre-

rade fordon registreringsbesiktigas (37 §).

Ett fordon som har ändras efter det att det har registreringsbesiktigats

eller tagits upp i ett typintyg eller i ett intyg om överensstämmelse måste

registreringsbesiktigas på nytt. Därvid skall uppges vilka ändringar som

har gjorts på det (38 och 42 §§).

Om ett fordon inte godkänns vid registreringsbesiktningen kan kör-

förbud meddelas för fordonet eller ett föreläggande meddelas fordons-

ägaren att inställa fordonet för ny registreringsbesiktning (45 §).

Om fordonet godkänns vid registreringsbesiktningen skall besiktnings-

organet till Vägverket lämna de uppgifter som skall föras in i Vägtrafik-

registret. Om fordonet inte godkänns skall besiktningsorganet i stället

underrätta Vägverket om körförbud eller ett föreläggande om ny registre-

ringsbesiktning har meddelats (47 §).

Såsom nämnts tidigare (avsnitt 7.4) innebär 63 § fordonskungörelsen

att om ett typintyg utfärdas för ett fordon skall det anses som om fordo-

net har godkänts vid en registreringsbesiktning.

De ovan återgivna bestämmelserna bildar ett något ”haltande” system,

vad gäller typgodkända fordon. Fordon som har godkänts vid en nationell

typbesiktning skall anses ha genomgått en registreringsbesiktning och

sådana fordon av den godkända typen som därefter tas upp i ett typintyg

kan därför anmälas till registrering utan att någon registreringsbesiktning

behöver göras. EG-typgodkända fordon som har tillverkats i Sverige av

yrkesmässiga tillverkare eller som har förts in till Sverige av registrerade

importörer registreras efter en ansökan av fordonets ägare. Någon regi-

64

streringsbesiktning krävs inte beträffande nya sådana fordon om de åt- följs av ett intyg om överensstämmelse, CoC. Om dessa förutsättningar inte är uppfyllda måste fordonet, även om det är EG-typgodkänt, registreringsbesiktigas för att få tas i bruk. För nya fordon begränsas be- siktningen till att endast omfatta en identifiering av fordonet samt fast- ställande av de uppgifter som skall föras in i vägtrafikregistret.

I 17–18 §§ terrängtrafikkungörelsen (1972:594) finns bestämmelser

om registreringsbesiktning av terrängfordon. Dessa bestämmelser är i

huvudsak identiska med bestämmelserna i fordonskungörelsen eller hän-

visar till den kungörelsens bestämmelser.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Hur bör registreringsbesiktning regleras i den nya lagen?

Som framgår nedan är det regeringens bedömning att registrerings-

besiktningens koppling till kontrollbesiktningen bör upphöra genom att

kravet på en fysisk besiktning jämförbar med kontrollbesiktning tas bort.

Trots detta kan det vara nödvändigt för den som utför en registrerings-

besiktning att ha rätt till tillträde till fordonet för att t.ex. kontrollera dess

identitet. Med hänsyn härtill och med beaktande av vad som anförs i av-

snitt 6 bör registreringsbesiktning tas upp som en särskild kontrollform i

den nya fordonslagen.

I enlighet med utredningens förslag bör det i lagen anges att en

registreringsbesiktning sker av ett enstaka fordon för att identifiera for-

donet, för att fastställa de uppgifter om fordonet som skall föras in i väg-

trafikregistret och för att kontrollera att fordonet uppfyller föreskrivna

krav i fråga om beskaffenhet och utrustning.

Registreringsbesiktningens koppling till kontrollbesiktningen bör upphöra

En registreringsbesiktning innefattar i dag i praktiken även en fysisk

kontroll av fordonet som kan jämställas med en kontrollbesiktning. En-

ligt 45 § fordonskungörelsen skall ett antal bestämmelser om kontroll-

besiktning tillämpas även i fråga om registreringsbesiktning och om ett

fordon som skall kontrollbesiktigas enligt 75 eller 77 § fordons-

kungörelsen godkänns vid en registreringsbesiktning skall besiktningen

även anses innefatta kontrollbesiktning.

Registreringsbesiktning är det sätt som fordon styckvis kan godkännas

för att tas i trafik. Detta innebär att registreringsbesiktning i flera fall är

ett alternativ till typgodkännande för det fall tillverkaren inte vill få en

serie fordon godkända. För att ett fordon som ingår i en typgodkänd serie

skall få tas i bruk krävs det inte att det enskilda fordonet genomgår en

fysisk kontroll. I syfte att förenkla regelverket och renodla de olika

besiktningsformerna bör som utredningen har föreslagit kravet på att ett

fordon vid registreringsbesiktningen skall genomgå en fysisk kontroll i

fråga om beskaffenhet och utrustning som kan jämställas med kontroll-

besiktning tas bort. Däremot måste fordonen naturligtvis genomgå en

fysisk kontroll i syfte att undersöka om det uppfyller föreskrivna krav i

65

fråga om beskaffenhet och utrustning. Vad som nu har föreslagits leder till att registreringsbesiktningen blir mer lik de olika formerna av typ- godkännande.

I ett avseende skiljer sig dock registreringsbesiktningen från typ- godkännande. Även begagnade fordon, t.ex. fordon som tidigare varit registrerade i något annat land och importerats till Sverige, blir föremål för registreringsbesiktning. Från trafiksäkerhetsintresse torde det dock vara tillräckligt att dessa fordon flyter in i systemet med den åter- kommande kontrollbesiktningen i och med att de registreras i Sverige.

Sammanfattningsvis kommer de angivna förändringarna att leda till att samtliga fordon behandlas på samma sätt när det gäller kravet på kon- trollbesiktning, oavsett om de ursprungligen registreringsbesiktigats i Sverige eller om detta har skett sedan de varit registrerade i något annat land.

Bör EG-typgodkända och nationellt typgodkända fordon behandlas lika?

Reglerna om typgodkännande skall tillämpas när en tillverkare vill att en grupp fordon, som är lika i väsentliga avseenden, skall godkännas. Be- stämmelserna om typgodkännande är således inte tillämpliga på god- kännande av enstaka fordon. En rimlig konsekvens av detta vore att typ- godkända fordon inte skulle behöva registreringsbesiktigas. Enligt 63 § fordonskungörelsen är så fallet i dag beträffande nationellt typgodkända fordon. Motsvarande bestämmelse saknas dock beträffande vissa EG- typgodkända fordon. Dessa fordon måste således, trots att de är typ- godkända, även registreringsbesiktigas.

Som framgår av avsnitt 7.4 föreslår regeringen i denna proposition att förfarandet för nationella typgodkännande, i dag benämnt typbesiktning, så långt möjligt görs identiskt med reglerna om EG-typgodkännande. Det vore därför önskvärt att nationellt typgodkända fordon och EG-typ- godkända fordon behandlades lika även när det gäller registrerings- besiktning. Ett sätt att åstadkomma detta vore att samtliga EG-typ- godkända fordon undantogs från kravet på registreringsbesiktning.

En sådan ordning skulle emellertid innebära problem när det gäller be- hovet av att identifiera fordonet. Om ett EG-typgodkänt fordon, som im- porteras till Sverige, inte behövde visas upp vid en besiktning skulle det finnas risk för att fordonet ”registrerades på handlingarna” utan att den påstådde ägaren hade tillgång till det. Registreringen och registrerings- skyltarna skulle därefter kunna användas på något annat fordon, eventu- ellt i brottsligt syfte. Det nu beskrivna problemet kommer att kvarstå så länge det inom EU saknas ett gemensamt regelverk för registrering av fordon.

Med hänsyn till det anförda anser regeringen – i likhet med ut- redningen – att det för närvarande inte är möjligt att undanta EG-typ- godkända fordon, som tidigare varit registrerade i något annat land, från kravet på registreringsbesiktning. Genom att inte kräva att fordonet vid registreringsbesiktningen genomgår en fysisk kontroll motsvarande den som sker vid en kontrollbesiktning (se förra avsnittet) blir dock registre- ringsbesiktningen för dessa fordon enklare och billigare än enligt dagens system.

66

Det bör i detta sammanhang även anmärkas att regeringen tillsammans med bl.a. Vägverket under senare år har verkat för att underlätta privat- importen av fordon som tidigare varit registrerade i något annat EU-land. De svenska särregler som tidigare fanns beträffande fordons beskaffenhet och utrustning har tagits bort. Vidare har registreringsbesiktningen av nya fordon som importeras av privatpersoner inskränkts till att omfatta endast en identifiering av fordonet och ett fastställande av de uppgifter som skall föras in i vägtrafikregistret. Däremot innefattar registrerings- besiktningen av sådana fordon inte någon kontroll av fordonets be- skaffenhet och utrustning.

7.6 Mopedbesiktning

Regeringens förslag: Mopedbesiktning – som sker av en moped för att fastställa att den är en moped klass II och för att kontrollera att den uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning – tas upp som en särskild kontrollform i den nya fordonslagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för-

slaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 48–54 §§ fordonskungörelsen (1972:595) gäller följande i fråga om mopedbesiktning.

Mopedbesiktning sker för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning samt för att fastställa att fordonet är att anse som en moped klass II (48 §).

En EG-typgodkänd moped klass II får tas i bruk om den är försedd med ett typgodkännandemärke och åtföljd ett intyg om överens- stämmelse. Övriga mopeder klass II får inte tas i bruk förrän de har god- känts vid en mopedbesiktning (49 §). Om en godkänd moped klass II ändras så att den inte längre stämmer överens med uppgifterna i ett ut- färdat instrument över mopedbesiktning eller typbesiktning, får den inte användas förrän den efter ändringen har godkänts vid en moped- besiktning (50 §).

Mopedbesiktning används alltså för enstycksgodkännande av nya mo- peder klass II och för besiktning av äldre mopeder som har ändrats.

Vid en mopedbesiktning undersöks fordonets beskaffenhet och ut- rustning samt fastställs om fordonet är att anse som en moped klass II. När en moped godkänns vid en mopedbesiktning skall besiktnings- organet tilldela den en beteckning och utfärda ett besiktningsinstrument. Avskrifter av instrumentet skall skickas till Vägverket och Rikspolis- styrelsen. Besiktningsorganet, dvs. Aktiebolaget Svensk Bilprovning, för ett register över de mopeder som har tilldelats beteckningar (53 §).

Den som bedriver yrkesmässig försäljning av mopeder skall när en moped överlåts förse det gällande typintyget eller besiktnings- instrumentet med en skriftlig försäkran om att mopeden under den tid han innehaft den inte har ändrats så att mopeden inte längre stämmer överens med uppgifterna i typintyget eller besiktningsinstrumentet (54 §).

67

I enlighet med utredningens förslag bör mopedbesiktning tas in som en särskild kontrollform i den nya lagen. Det bör därvid anges att besikt- ningen sker av en enstaka moped för att fastställa att den är en moped klass II och för att kontrollera att den uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning.

7.7

Kopplingsbesiktning

Regeringens förslag: Kontrollformen kopplingsbesiktning utmönstras

ur regelverket.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för-

slaget.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om kopplings-

besiktning finns i 66–68 §§ fordonskungörelsen (1972:595).

Kopplingsbesiktning sker för att fastställa att en kopplingsanordning

mellan en bil och en släpvagn är i föreskrivet skick.

En släpvagn med en totalvikt över tre ton får dras av en bil endast om

släpvagnen vid kopplingsbesiktning har godkänts för bilen, om inte Väg-

verket föreskriver något annat. Detta gäller dock inte en påhängsvagn

och inte heller en släpvagn som dras till ett besiktningsorgan för

kopplingsbesiktning eller en olastad släpvagn, som med stöd av salu-

vagnslicens brukas för färd kortaste lämpliga väg från hamn, järnvägs-

station, fabrik, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till en

sådan plats eller lokal eller till ett garage.

Vid besiktningen skall bilen och släpvagnen ställas in samtidigt och

om besiktningen gäller en dolly skall även påhängsvagnen ställas in.

Om en släpvagn godkänns för koppling till en bil skall besiktnings-

organet utfärda ett kopplingsintyg och sända en avskrift av intyget till

Vägverket. Kopplingsintyget skall medföras under färd och på tillsägelse

visas upp för en bilinspektör eller en polisman. Det skall vara i sådant

skick att det kan läsas utan svårighet.

Vad som inte framgår av fordonskungörelsen är att kopplings-

besiktning krävs endast i ett fåtal fall. Anledningen till detta är att då-

varande Trafiksäkerhetsverket har utnyttjat möjligheten att föreskriva om

undantag från 66 § fordonskungörelsen. Av föreskrifterna, som alltjämt

gäller, framgår det att fordon av olika kopplingsklasser får kombineras på

ett antal olika sätt utan att kopplingsbesiktning behöver ske, se Trafik-

säkerhetsverkets regler (TSVFS 1983:16) om kopplingsklasser

och

Trafiksäkerhetsverkets regler (TSVFS 1983:18) om släpvagnar som får

dras av lastbilar utan föregående kopplingsbesiktning.

Enligt förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i

Sverige krävs det inte någon kopplingsbesiktning för utländska fordon.

Tolkningen av gällande bestämmelser har satts i fråga i de fall ett svensk-

registrerat fordon kopplas ihop med ett fordon som är registrerat i ut-

landet. Enligt gällande praxis krävs det kopplingsbesiktning om släp-

fordonet är registrerat i Sverige, men inte om det är registrerat i utlandet.

Dagens system där ett stort antal fordon genom Trafiksäkerhetsverkets

föreskrifter är undantagna från kravet på kopplingsbesiktning är

svår-

68

överskådligt. Dessutom menar Aktiebolaget Svensk Bilprovning enligt utredningen att det finns behov av att utöka systemet med kopplings- klasser, eftersom det för närvarande inte rymmer alla fordonstyper och viktklasser. Härtill synes det, som utredningen har konstaterat, inte finnas sakliga skäl till den nuvarande skillnaden i behandlingen av svenska och utländska drag- och släpfordon.

Mot den angivna bakgrunden instämmer regeringen i utredningens be- dömning att de frågor som rör sammankopplingen av fordon helt bör regleras på föreskriftsnivå på sätt som i dag gäller för de olika kopp- lingsklasserna. Härigenom torde regelverket bli mera överskådligt och dessutom neutralt i förhållande till var de sammankopplade fordonen är registrerade. Vid denna bedömning kan bestämmelserna om kopplings- besiktning utmönstras ur regelverket.

7.8

Lämplighetsbesiktning

Regeringens förslag: Lämplighetsbesiktning – som sker för att kon-

trollera att ett fordon är lämpligt för den avsedda användningen – tas

upp som en särskild kontrollform i den nya fordonslagen.

I lagen anges vidare att ett godkännande vid en lämplighets-

besiktning får återkallas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för-

slaget.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om lämplighets-

besiktning

finns i 69–73 §§ fordonskungörelsen (1972:595) och 24–

28 §§ terrängtrafikkungörelsen (1972:594). I de fall bestämmelserna i de

båda kungörelserna är likalydande anges nedan endast tillämplig be-

stämmelse i fordonskungörelsen.

Lämplighetsbesiktning sker för att fastställa att ett fordon är lämpligt

för den avsedda användningen (69 §).

Godkännande vid lämplighetsbesiktning krävs för att en buss, en last-

bil, ett släpfordon eller ett terrängfordon skall få användas i yrkesmässig

trafik för personbefordran, för att en personbil skall få användas vid

övningskörning i trafikskola, för att ett fordon som har kopplats till ett

motordrivet fordon skall få användas för personbefordran, för att en bil

skall få registreras som utryckningsfordon och för att ett terräng-

motorfordon skall få användas i en uthyrningsrörelse (70 § fordons-

kungörelsen och 25 § terrängtrafikkungörelsen).

Om ett fordon godkänns vid en lämplighetsbesiktning skall besikt-

ningsorganet utfärda ett lämplighetsbevis. Om villkor föreskrivs för an-

vändningen skall detta anges i beviset. Besiktningsorganet skall sända en

avskrift av beviset till Vägverket (71 §).

Lämplighetsbeviset eller en bestyrkt avskrift av det skall medföras vid

färd med det aktuella fordonet. Intyget eller avskriften skall efter till-

sägelse visas upp för en bilinspektör eller en polisman (72 §).

Ett besiktningsorgan får återkalla ett godkännande som meddelats vid

en lämplighetsbesiktning om fordonet inte längre är lämpligt för den av-

sedda användningen. Om godkännandet återkallas skall besiktnings-

69

organet lämna uppgift om det till Vägverket och, om godkännandet avser användning i yrkesmässig trafik, till prövningsmyndigheten enligt yrkes- trafiklagen (1998:490) (73 §).

Enligt regeringens uppfattning bör dagens system med lämplighets- besiktning i allt väsentligt föras över till det nya regelverket.

För att kunna genomföra en lämplighetsbesiktning måste den som ut- för besiktningen ha rätt till tillträde till fordonet. Med hänsyn till vad som anförs i avsnitt 6 bör därför lämplighetsbesiktning tas in som en särskild kontrollform i den nya fordonslagen.

Ett godkännande vid en lämplighetsbesiktning kan återkallas om for- donet inte längre är lämpligt för den avsedda användningen. Denna möj- lighet är så ingripande för den enskilde att den som utredningen har kon- staterat bör regleras i fordonslagen.

7.9 Kontrollbesiktning

Regeringens förslag: Kontrollbesiktning sker för att kontrollera att ett fordon dels inte har försämrats i otillåten grad beträffande föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt, dels uppfyller föreskrivna krav till skydd för liv och hälsa. Kontrollbesiktning tas upp som en särskild kontrollform i den nya fordonslagen. Besiktningen skall inte längre innefatta någon kontroll av ett taxifordons taxameter.

I lagen anges vidare att kontrollbesiktning sker periodiskt men också kan ske till följd av körförbud eller föreläggande.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte någon erinran

mot förslaget. Svenska transportarbetareförbundet hyser emellertid starka betänkligheter mot förslaget att slopa taxameterkontrollen vid kontrollbesiktningen och menar att en sådan ändring av regelverket inte bör genomföras förrän följdverkningarna har utretts. Styrelsen för ackre- ditering och teknisk kontroll (SWEDAC) anser att dagens system där en taxiägare vid kontrollbesiktningen måste visa upp en kontrollrapport som styrker att taxametern har kontrollerats av en godkänd verkstad förstärker säkerheten och kontrollen av taxametrar.

Skälen för regeringens förslag

Inledning

Periodisk kontrollbesiktning är obligatorisk för de flesta motordrivna fordon och släpfordon. Det huvudsakliga syftet med besiktningen är att kontrollera att utrustning och beskaffenhet hos fordon som är i bruk upp- fyller de krav som ställs på dem i fråga om trafiksäkerhet och miljö. Sedan den 1 januari 1992 styrs skyldigheten att ställa in ett fordon till

70

kontrollbesiktning av den tidpunkt när fordonet togs i bruk och inte, som tidigare, av årsmodellbeteckningen.

I den EG-rättsliga lagstiftningen finns bestämmelser om åter- kommande kontroll av fordons trafiksäkerhet i rådets direktiv 96/96/EG av den 20 december 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lag- stiftning om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet 1 . Direktivet är huvudsakligen genomfört i Vägverkets före- skrifter (VVFS 2000:101) om kontrollbesiktning.

Nuvarande bestämmelser

I fordonskungörelsen (1972:595) behandlas kontrollbesiktning i 74– 89 §§. Avsnittet inleds med bestämmelser som anger vilka fordon som skall kontrollbesiktigas och när dessa skall ställas in för besiktning. Det förekommer variationer både beträffande när ett fordon skall kontroll- besiktigas första gången och beträffande besiktningarnas periodicitet. Motsvarande bestämmelser för terrängfordon finns i 29–30 a § terräng- trafikkungörelsen (1972:594). I fråga om andra fordon än terrängfordon avser kontrollbesiktningen endast fordon fr.o.m. 1951 års modell.

I 78 § fordonskungörelsen förklaras vad som menas med inställelse- månad och inställelsetermin. Inställelseterminen består av en inställelse- månad samt de närmast föregående två och närmast följande två kalendermånaderna. Inställelsemånaden bestäms av den sista siffran i fordonets registreringsnummer. Inställelseterminen och inställelse- månaden styr för de flesta typer av fordon när fordonet skall kontroll- besiktigas (77 §).

Ett fordon skall godkännas vid kontrollbesiktningen om det är i trafik- säkert skick, i förekommande fall är utrustat med en taxameter som till- sammans med sin fastsättning är kontrollerad och plomberad i enlighet med föreskrifter som avses i 11 kap. 1 § yrkestrafikförordningen (1998:779), uppfyller de krav som avses i förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor, förordningen (2001:1085) om motor- fordons avgasrening, förordningen (1995:555) om HFC och förordningen (1995:636) om ämnen som bryter ned ozonskiktet samt om fordonet även i övrigt är godtagbart från miljösynpunkt. Fordonet skall godkännas även om det har brister, om dessa är av ringa betydelse (82 §).

Om ett fordon är så bristfälligt att det inte kan användas utan uppenbar

fara för trafiksäkerheten skall körförbud meddelas. Ett sådant körförbud

gäller till dess att en ny kontrollbesiktning sker (83 §).

Om ett fordon har sådana brister att det inte kan godkännas, men kör-

förbud inte meddelas, skall besiktningsorganet enligt 84 § fordons-

kungörelsen förelägga fordonets ägare att avhjälpa bristerna och inom

viss tid ställa in fordonet för kontrollbesiktning. Om fordonet inte ställs

in inom föreskriven tid inträder körförbud. Ett sådant körförbud gäller till

dess att kontrollbesiktning sker.

En fordonsägare som har fått föreläggande om kontrollbesiktning en-

ligt 84 § kan i stället låta åtgärda och prova fordonet vid en verkstad som

är ackrediterad enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. Detsamma

gäller om körförbud har inträtt enligt 84 §, om provningen sker inom en

1 EGT L 46, 17.2.1997, s. 1 (Celex 31997L0096).

71

månad från det att körförbud inträdde och inom två månader från en full- ständig kontrollbesiktning. Verkstaden skall utfärda ett intyg om att for- donet har provats och att bristen har åtgärdats. Intyget skall sändas till Vägverket som prövar om fordonet skall godkännas (84 a §). Om intyget inte utfärdas i tid eller om det inte godkänns av Vägverket inträder kör- förbud.

Om en fordonsägare vid en fullständig kontrollbesiktning har fått ett

föreläggande om att åtgärda enkla brister och inom två månader efter

kontrollbesiktningen har låtit åtgärda och prova fordonet vid en ackredi-

terad verkstad, får verkstaden utfärda ett intyg om att fordonet har pro-

vats och bristerna åtgärdats. Intyget skall omgående sändas till Väg-

verket, som skall pröva om fordonet skall godkännas (84 b §).

Ett fordon som inte kan godkännas vid prövningen av intyget skall

ställas in för förnyad kontrollbesiktning.

För ett fordon som inte ställs in i tid till den periodiska kontroll-

besiktningen inträder körförbud från och med kalendermånaden efter den

månad under vilken fordonet senast skulle ha ställts in till besiktning. För

bilar som varit avställda gäller i vissa fall särskilda regler (85 §).

Om det vid en kontrollbesiktning visar sig att ett fordon har ändrats på

ett visst sätt skall fordonets ägare föreläggas att ställa in fordonet till

registreringsbesiktning. Om fordonet därefter inte ställs in till

registreringsbesiktning inom förelagd tid inträder körförbud (87 §).

Besiktningsorganet skall lämna uppgift om kontrollbesiktning och om

förelägganden som meddelats i samband därmed till Vägverket, i fråga

om fordon som är registrerade i vägtrafikregistret, och till Försvars-

makten i fråga om fordon som är registrerade i det militära fordons-

registret.

I 30 § terrängtrafikkungörelsen anges vilka terrängfordon som skall

kontrollbesiktigas och därefter anges i kungörelsens följande paragrafer

om kontrollbesiktning att fordonskungörelsens bestämmelser skall

tillämpas även beträffande terrängfordon.

Hur bör kontrollbesiktning regleras i fordonslagen?

Den som genomför en kontrollbesiktning måste ha rätt till tillträde till

fordonet. Kontrollbesiktning bör därför tas upp som en särskild kontroll-

form i den nya fordonslagen (se avsnitt 6).

Vid en kontrollbesiktning sker en kontroll av hur den beskaffenhet och

utrustning som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt

har försämrats. Vidare sker en kontroll av att fordonet uppfyller före-

skrivna krav i fråga om liv och hälsa. Detta syftar på bl.a. de krav som

anges i förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor,

se 82 § fordonskungörelsen, och omfattar t.ex. tankar i gasdrivna fordon.

I 74 § fordonskungörelsen anges att kontrollbesiktning sker för kon-

troll av den beskaffenhet och utrustning hos fordonet som är av betydelse

från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt. Denna beskrivning ger alltså

inte en helt korrekt beskrivning av den kontroll som görs.

Det bör i beskrivningen av kontrollbesiktning tydligt framgå att be-

siktningen är en form av trafiksäkerhets- och miljöprovning varigenom

det kontrolleras att fordonet inte har försämrats alltför mycket i för-

hållande till ursprungsutförandet. Med anledning härav bör det i lag-

72

texten anges att besiktningen sker för att kontrollera att fordonet inte har försämrats i otillåten grad.

För att i lagen tydliggöra vilken funktion kontrollbesiktningen har bör det där anges att besiktningen sker periodiskt, men också kan ske till följd av körförbud eller föreläggande.

Bör taxametern i ett taxifordon kontrolleras vid kontrollbesiktningen?

Enligt 74 § fordonskungörelsen sker kontrollbesiktning bl.a. för att kon- trollera att kraven i fråga om taxameter, enligt yrkestrafikförordningen och med stöd av denna meddelade föreskrifter, är uppfyllda. Av 7 kap. 1 § yrkestrafikförordningen följer att ett fordon får användas i taxitrafik endast om det är försett med en taxameter av godkänd typ. Taxametern och dess fastsättning skall enligt samma bestämmelse vara kontrollerade och plomberade på angivet sätt. Taxametern skall besiktigas av en god- känd verkstad senast ett år från senaste besiktningen ( 7 kap . 3 § yrkes- trafikförordningen).

I praktiken företas vid kontrollbesiktningen ingen egentlig kontroll av taxameterutrustningen på det sätt som sker i fråga om många andra ut- rustningskrav. I stället inskränker sig kontrollen till de s.k. kontroll- och plomberingsrapporter som de godkända verkstäderna utfärdar.

Enligt regeringens uppfattning är det självklart att all kontroll som sker skall vara ändamålsenlig och utformad på ett meningsfullt sätt. Den nu- varande kontrollen av taxametrar så som den regleras i yrkestrafik- förordningen och i fordonskungörelsen uppfyller knappast dessa krav. Dessutom speglar inte regleringen den kontroll som faktiskt utförs.

Tyngdpunkten i systemet för taxameterkontroll bör som utredningen har konstaterat ligga på den besiktning och genomgång av taxametern och dess installation som de godkända verkstäderna genomför en gång om året. Denna kontroll bör kompletteras av den kontroll som polisen genomför ute på fältet (se avsnitt 7.13.3). Med hänsyn härtill bör dagens system ändras så att regleringen av den periodiskt återkommande taxa- meterkontrollen uteslutande sker i yrkestrafikförfattningarna. Detta inne- bär att det vid den återkommande kontrollbesiktningen enligt den nya fordonslagen inte kommer att göras någon kontroll av ett fordons taxa- meter. Som ytterligare skäl härför kan anföras att kravet på att ett fordon skall vara försett med taxameter inte finns i fordonslagstiftningen utan i yrkestrafiklagstiftningen. Skälen härför har regeringen redovisat i prop. 1997/98:63, s. 99. Regeringens förslag i denna del leder dessutom till en renodling av de båda regelverken.

7.10

Flygande inspektion

Regeringens förslag: Flygande inspektion – som utförs av en polis-

man eller en bilinspektör som har förordnats av Rikspolisstyrelsen –

tas upp som en särskild kontrollform i den nya fordonslagen. Inspek-

tionen får ske för att kontrollera att ett fordon inte har försämrats i

otillåten grad beträffande föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet

och utrustning som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhets-

synpunkt, att det inte i övrigt avviker från det godkända utförandet

73

samt att det uppfyller föreskrivna krav till skydd för liv och hälsa. Flygande inspektion får utföras på fordon som anträffas i trafik, på fordon som det finns anledning att anta har använts i trafik i nära an- slutning till anträffandet samt, på fordon som används i yrkesmässig trafik, även i företags lokaler eller liknande eller på ett område i an- slutning till dessa.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har ingen erinran mot det. Arbetsmiljöverket konstaterar att möjligheten att genomföra vissa flygande inspektioner i ett företags lokaler etc. inne- bär direkta förbättringar av inspektionspersonalens arbetsmiljö. Svenska transportarbetareförbundet avstyrker förslaget att inspektioner skall kunna genomföras i ett företags lokaler etc. Förbundet anser att själva poängen med flygande inspektioner är just att företagen alltid skall vara beredda på att fordon och trafikverksamhet kan kontrolleras och därför måste uppfylla fastställda krav och regler. Förbundet menar vidare att all kontroll av regelefterlevnad enligt yrkestrafikförfattningarna i realiteten bortfaller om inspektionen genomförs i ett företags lokaler.

Nuvarande bestämmelser

Bestämmelser om flygande inspektion finns i 91–96 §§ fordons- kungörelsen (1972:595) och 32 § terrängtrafikkungörelsen (1972:594). Bestämmelsen i terrängtrafikkungörelsen innehåller i princip endast en hänvisning till bestämmelserna i fordonskungörelsen. Nedan anges där- för endast tillämpliga paragrafer i fordonskungörelsen.

Flygande inspektion sker för kontroll av beskaffenhet och utrustning av motordrivna fordon och släpfordon som anträffas på väg eller under sådana omständigheter att det finns anledning att anta att fordonet är bristfälligt och att det i nära anslutning till anträffandet har använts på väg (91 § första stycket). Flygande inspektion skall förrättas av en polis- man eller en bilinspektör som Rikspolisstyrelsen har förordnat. Vid en flygande inspektion får förrättningsmannen biträdas av en tekniker som Rikspolisstyrelsen har förordnat (91 § andra stycket).

Om det vid en inspektion visar sig att fordonet har brister som är av endast ringa betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt skall för- rättningsmannen påpeka bristerna för fordonets förare (92 §). Om bris- terna hos ett inspekterat fordon är så stora att fordonet inte kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten skall körförbud meddelas. Har fordonet endast enkla brister, som inte har förekommit vid den senaste kontrollbesiktningen eller flygande inspektionen, skall förrättnings- mannen förelägga fordonsägaren att avhjälpa dem. Om fordonet har andra brister, som inte är så stora att körförbud skall meddelas, skall för- rättningsmannen förelägga fordonsägaren att avhjälpa bristerna och där- efter inom viss tid låta kontrollbesiktiga fordonet, låta prova fordonet vid en ackrediterad verkstad eller för ett besiktningsorgan visa upp att bris- terna har avhjälpts. I fråga om icke registreringspliktiga fordon gäller att fordonsägaren genom intyg eller på annat tillförlitligt sätt skall styrka att

74

bristerna har avhjälpts. Om ett föreläggande inte följs inom förelagd tid inträder körförbud (93 §).

Förrättningsmannen skall i fråga om registrerade fordon lämna uppgift

till Vägverket om flygande inspektion och om förbud och förelägganden

som lämnats i samband med inspektionen. Besiktningsorgan och ackre-

diterade verkstäder skall till Vägverket lämna uppgift när någon har följt

ett föreläggande (96 §).

Ytterligare föreskrifter om flygande inspektion finns i Vägverkets

föreskrifter (VVFS 2000:102) om flygande inspektion.

Skälen för regeringens förslag

Inledning

För att genomföra en flygande inspektion måste förrättningsmannen ha

rätt till tillträde till fordonet. Med hänsyn till vad som anförs i avsnitt 6

bör därför flygande inspektion tas upp som en särskild kontrollform i den

nya fordonslagen.

Det krav på att den polisman eller bilinspektör som utför en flygande

inspektion skall vara förordnad av Rikspolisstyrelsen bör föras över till

den nya lagen.

Hur bör flygande inspektion beskrivas i lagtexten?

Flygande inspektion är ett komplement till den periodiska kontroll-

besiktningen och den kontroll som genomförs vid en inspektion är i prin-

cip identisk med den som sker vid en kontrollbesiktning. Med hänsyn

härtill bör lagens beskrivning av flygande inspektion vara likalydande

med beskrivningen av kontrollbesiktning, se avsnitt 7.9. Den kontroll

som görs vid en flygande inspektion är emellertid i några avseenden

vidare än den som görs vid en kontrollbesiktning. Som exempel kan

nämnas att vid behov kontrolleras hastighetsregulatorn vid en flygande

inspektion men inte vid en kontrollbesiktning. Detta bör komma till ut-

tryck i beskrivningen av flygande inspektion genom att det i lagen anges

att kontroll även får ske av att fordonet ”inte i övrigt avviker från det

godkända utförandet”.

Var bör flygande inspektion få genomföras?

Utredningen har föreslagit att flygande inspektion av fordon som an-

vänds i yrkesmässig trafik skall få genomföras i transportföretagets

lokaler eller liknande eller i ett område i anslutning till dessa. Som motiv

för sitt förslag har utredningen anfört att den föreslagna ordningen skulle

innebära att inspektionen inte behöver hindra t.ex. linjebussar när de är i

trafik med passagerare. Enligt utredningen skulle det vara en fördel för

alla inblandade parter om inspektion får ske utanför vägen.

Svenska transportarbetareförbundet menar att regelefterlevnaden hos

transportföretagen skulle riskera att försämras om den föreslagna ord-

ningen genomförs. Regeringen delar inte denna farhåga. Tvärtom anser

75

regeringen i likhet med utredningen att förslaget skulle innebära fördelar för samtliga parter. Transportörerna och passagerarna kommer inte att drabbas av oförutsedda inspektioner i trafiken som hindrar t.ex. fordon i linjetrafik, medan den som utför inspektionen – som Arbetsmiljöverket har konstaterat – kan utföra kontrollen i en bättre arbetsmiljö.

Regeringen instämmer inte heller i Svenska transportarbetareförbun- dets bedömning att utredningens förslag skulle leda till en sämre över- vakning av att bestämmelserna på yrkestrafikområdet efterlevs. Det kan härvid konstateras att flera författningar på det området tillåter att kon- troller genomförs i lokaler, se t.ex. 12 § lagen (1982:821) om transport av farligt gods och 8 § förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter.

Regeringen anser således att utredningens nu diskuterade förslag bör genomföras.

7.11 Annan kontroll genom polisman

Regeringens förslag: Den kontrollform som i dag anges i 35 § andra stycket fordonskungörelsen (1972:595) och i 16 § andra stycket terrängtrafikkungörelsen (1972:594) tas in i fordonslagen. Kontrollen, som utförs av en polisman, får ske av fordon som anträffas i trafik och som kan antas inte vara i föreskrivet skick. Kontrollformen benämns i lagen ”annan kontroll genom polisman”.

Den nuvarande kontrollformen ”övervakning genom polisman” mönstras ut ur lagstiftningen.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att den nuvarande kon- trollformen ”övervakning genom polisman”, som regleras i 101 § for- donskungörelsen (1972:595), tas in i den nya lagen och där benämns ”annan kontroll genom polisman”. Utredningen föreslår däremot inte att någon bestämmelse som motsvarar den i 35 § andra stycket fordons- kungörelsen och i 16 § andra stycket terrängtrafikkungörelsen (1972:594) tas in i lagen.

Remissinstanserna: Endast Rikspolisstyrelsen kommenterar förslaget i denna del. Styrelsen konstaterar att utredningen inte föreslår någon be- stämmelse som motsvarar 35 § andra stycket fordonskungörelsen. Enligt Rikspolisstyrelsen talar trafiksäkerhetsskäl för att den kontrollmöjlighet som regleras i paragrafen bör finnas kvar. Om så blir fallet anser Riks- polisstyrelsen att kontrollformen ”övervakning genom polisman” har spelat ut sin roll och kan slopas.

Nuvarande bestämmelser

Enligt 101 § fordonskungörelsen får en polisman, som uppfyller de krav som Rikspolisstyrelsen föreskriver i fråga om utbildning, även om fly- gande inspektion inte har utförts, meddela körförbud för en personbil, en lätt lastbil, en motorcykel, en moped eller ett lätt släpfordon, om det klart framgår att fordonet har så stora brister att det inte kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten. Om bristerna inte är så stora att kör-

76

förbud bör meddelas, men det ändå klart framgår att de är av mer än ringa betydelse för trafiksäkerheten, får polismannen i stället förelägga fordonets ägare att avhjälpa bristerna och inom viss tid ställa in fordonet för kontrollbesiktning. Detta gäller om fordonet anträffas på en väg eller under sådana omständigheter att det finns anledning att anta att det strax dessförinnan har använts på vägen. Om ett föreläggande inte följs inom föreskriven tid inträder körförbud.

Ytterligare föreskrifter om övervakning genom polisman finns i Väg-

verkets föreskrifter (VVFS 2000:121) om övervakning av fordon genom

polisman.

Av 35 § andra stycket fordonskungörelsen och 16 § andra stycket

terrängtrafikkungörelsen (nedan anges endast bestämmelsen i fordons-

kungörelsen) följer att en polisman får undersöka ett fordons beskaffen-

het och utrustning, om han anträffar fordonet i trafik och finner anled-

ning att anta att det inte är i föreskrivet skick. Till skillnad från vad som

gäller vid flygande inspektion och övervakning genom polisman krävs

det inte att den polisman som utför en kontroll enligt 35 § andra stycket

fordonskungörelsen har någon särskild utbildning eller är förordnad av

Rikspolisstyrelsen. Varje polisman har således befogenhet att utföra en

sådan kontroll. Vidare innehåller 35 § andra stycket fordonskungörelsen

– i motsats till bestämmelserna om flygande inspektion – ett krav på att

polismannen har fattat misstanke om att fordonet är bristfälligt för att

kontrollen skall få genomföras. Kontroll enligt 35 § andra stycket

fordonskungörelsen kan således inte användas för att göra stickprovs-

kontroller. Dessutom saknas en motsvarighet till bestämmelsen om över-

vakning genom polisman i terrängtrafikkungörelsen. Det innebär att en

sådan kontroll inte kan genomföras i terräng.

En polisman som vid en kontroll enligt 35 § andra stycket fordons-

kungörelsen finner att fordonet inte uppfyller föreskrivna krav i fråga om

beskaffenhet och utrustning kan vidta endast begränsade åtgärder. Han

kan genom föreläggande av ordningsbot döma ut böter med stöd av 107

och 108 §§ fordonskungörelsen samt hindra fortsatt färd med stöd 114 §

fordonskungörelsen. Däremot saknar polismannen möjlighet att som vid

flygande inspektion och övervakning genom polisman meddela kör-

förbud eller förelägga ägaren att inställa fordonet till kontrollbesiktning

etc.

Skälen för regeringens förslag

Utredningen föreslår att kontrollformen övervakning genom polisman

förs över till den nya fordonslagen. Däremot innehåller utredningens för-

fattningsförslag ingen motsvarighet till den kontrollform som anges i

35 § andra stycket fordonskungörelsen. Utredningen anger inte några

närmare skäl för sitt ställningstagande att inte föra över den sistnämnda

bestämmelsen till lagen.

Enligt Rikspolisstyrelsen är det vanligt förekommande att polismän,

som saknar behörighet att utföra flygande inspektion eller övervakning

genom polisman, påträffar fordon som kan antas vara bristfälliga och då

utnyttjar möjligheten att med stöd av 35 § andra stycket fordons-

kungörelsen kontrollera fordonet. Mot denna bakgrund anser Rikspolis-

styrelsen att trafiksäkerhetsskäl talar för att den aktuella kontroll-

77

möjligheten bör behållas i lagstiftningen. Rikspolisstyrelsen menar vidare att kontrollformen övervakning genom polisman har spelat ut sin roll och kan mönstras ut ur lagstiftningen för det fall en kontrollmöjlighet för varje polisman införs i lagen.

Med hänsyn till de begränsade möjligheter en polisman som utför en kontroll enligt 35 § andra stycket fordonskungörelsen har att ingripa mot det fordon som inte uppfyller föreskrivna krav kan nyttan med kontroll- formen förvisso sättas i fråga. Det kan dock inte uteslutas att möjligheten för varje polisman att kontrollera och ingripa mot trafikfarliga fordon har en positiv effekt på trafiksäkerheten. Regeringen finner därför att denna möjlighet bör finnas kvar. En bestämmelse huvudsakligen motsvarande den som finns i 35 § andra stycket fordonskungörelsen bör därför tas in i fordonslagen.

Frågan är då om den kontrollform som i dag benämns övervakning ge- nom polisman bör föras över till den nya lagen. Enligt uppgift från Väg- verket utförs sådana kontroller ytterst sällan. Kontrollerna inskränker sig vanligtvis till att behöriga polismän ingriper mot fordon som har skadats vid trafikolyckor. Enligt Rikspolisstyrelsen har kontrollformen spelat ut sin roll. Vägverket har under hand meddelat att verket inte har något att invända mot att kontrollformen mönstras ut ur lagstiftningen. Mot bak- grund av det anförda finner regeringen att bestämmelsen om övervakning genom polisman i 101 § fordonskungörelsen inte bör föras över till for- donslagen.

Den kontroll som i dag regleras i 35 § andra stycket fordons- kungörelsen – och som där inte har någon särskild benämning – bör i den nya lagen lämpligen benämnas ”annan kontroll genom polisman”.

7.12

Inspektion hos försäljare

Regeringens förslag: Kontrollformen inspektion hos försäljare

mönstras ut ur lagstiftningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för-

slaget.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om inspektion hos för-

säljare finns i 98–100 §§ fordonskungörelsen (1972:595)

Inspektion, som utförs av bilinspektörer, får företas hos den som driver

handel med fordon för kontroll av beskaffenhet och utrustning hos be-

gagnade motordrivna fordon och släpfordon som förvaras i lager eller

hålls till salu i rörelsen (98 §). Den som utför en inspektion har rätt att få

tillträde till lokaler och områden där fordon som kan bli föremål för in-

spektion är uppställda (99 §). Om bristerna hos ett inspekterat fordon är

så stora att det inte kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten

skall körförbud meddelas för fordonet (100 §).

Möjligheten till inspektion hos försäljare härstammar från tiden innan

fordon började underkastas återkommande kontrollbesiktning. Numera

torde därför behovet av att kunna genomföra inspektioner hos försäljare

ha minskat. Enligt utredningen har någon inspektion hos försäljare inte

genomförts på senare år. Fordon kontrollbesiktigas regelbundet och kan

78

dessutom bli föremål för flygande inspektion på vägarna. Det saknas så- vitt regeringen kan bedöma därför anledning att kontrollera fordon som finns hos yrkesmässiga försäljare oftare än andra fordon. Med hänsyn härtill finner regeringen – i likhet med utredningen – att möjligheten att utföra inspektion hos försäljare kan tas bort.

7.13 Nya kontrollformer

7.13.1 Kontroll av fordons last

Regeringens förslag: I den nya fordonslagen införs en ny kontroll- form – kontroll av fordons last – som sker för att kontrollera att fordo- net är lastat på föreskrivet sätt. Kontrollen utförs av en polisman eller en bilinspektör.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i denna del

tillstyrker förslaget i sak. Aktiebolaget Svensk Bilprovning anser att även besiktningstekniker bör omfattas av den föreslagna bestämmelsen. Kammarrätten i Sundsvall ifrågasätter i viss mån behovet av att ta upp kontroll av last som en särskild kontrollform. Enlig kammarrätten skulle denna kontrollform kunna infogas i bestämmelserna om flygande in- spektion och annan kontroll genom polisman.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

I 3 kap. 80 § trafikförordningen (1998:1276) finns allmänna bestämmel- ser om hur last som transporteras med fordon skall vara anbringad samt om att lasten under vissa förutsättningar skall vara fastgjord. Mot- svarande bestämmelser fanns fram till den 1 oktober 1999 i 102 § väg- trafikkungörelsen (1972:603). Med stöd av bemyndigande i den sist- nämnda författningen har dåvarande Trafiksäkerhetsverket utfärdat när- mare föreskrifter om hur last skall vara säkrad när den transporteras med fordon (se TSVFS 1978:10). I föreskrifterna, som alltjämt gäller, regleras även hur last skall säkras i s.k. fristående lastbärare – t.ex. containrar – som transporteras på fordon.

En stor del av den last som omfattas av de angivna bestämmelserna transporteras i slutna utrymmen. Vid en trafikkontroll saknar polisen en- ligt gällande lagstiftning därför i praktiken möjlighet att kontrollera last- säkringen. Visserligen finns möjlighet för polisen att efter åklagares be- slut om husrannsakan undersöka slutna utrymmen. För att bestämmel- serna om husrannsakan i 28 kap. 1 § rättegångsbalken skall bli tillämp- liga krävs dock att det föreligger misstanke om ett brott på vilket fäng- else kan följa. Detta torde ytterst sällan vara fallet vid misstanke om brister i lastsäkringen.

79

I trafikutskottets betänkande 1997/98:TU8 Trafiksäkerhet m.m. be-

handlade utskottet en motion i vilken motionärerna framhöll polisens

ringa möjligheter att kontrollera lastsäkring samt föreslog att polisens

möjligheter härvidlag utvidgas. Utskottet anförde att en god lastsäkring

är mycket viktigt från transportsäkerhetssynpunkt och att den i motionen

väckta frågan var angelägen. Samtidigt framhöll utskottet att frågan även

rymmer rättssäkerhetsaspekter som måste vägas mot intresset av ökad

transportsäkerhet. Enligt utskottets mening borde regeringen se till att en

avvägning görs mellan de båda intressena och därefter redovisa resultatet

till riksdagen. Utskottet hemställde att riksdagen som sin mening skulle

ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottets

hemställan (rskr. 1997/98:161).

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen i ett beslut

den 22 oktober 1998 till Rikspolisstyrelsen att, mot bakgrund av de

erfarenheter som fanns beträffande efterlevnaden av bestämmelserna om

lastsäkring, analysera behovet av att förstärka polisens möjlighet att

kontrollera lastsäkring. I uppdraget ingick även att Rikspolisstyrelsen

skulle göra en avvägning mellan rättssäkerhetsaspekter och ökad trans-

portsäkerhet. För det fall styrelsen kom fram till att möjligheten att kon-

trollera lastsäkring bör utökas ingick det i uppdraget att lämna förslag till

hur detta kunde författningsregleras.

Rikspolisstyrelsen redovisade uppdraget den 15 februari 1999. I redo-

visningen konstaterade Rikspolisstyrelsen att behovet av att ge polisen

lagliga möjligheter att få tillträde till slutna utrymmen för att kontrollera

lastsäkring måste betecknas som stort. Vidare fann Rikspolisstyrelsen att

en bestämmelse som gav polisen sådana möjligheter skulle kunna tas in i

polislagen (1984:387).

Utredningen föreslår att det i den nya fordonslagen tas in en bestäm-

melse som i huvudsak överensstämmer med den av Rikspolisstyrelsen

föreslagna.

Bör möjligheten till kontroll av lastsäkring lagregleras och i så fall i vilken

lag?

Att säkring av lasten sker i enlighet med gällande bestämmelser är av

stor betydelse för transportsäkerheten på väg. En god lastsäkring har

dessutom betydelse för säkerheten vid sådana sjötransporter där fordon

transporteras på fartyg. Med hänsyn härtill ansluter sig regeringen till

Rikspolisstyrelsens och utredningens bedömning att det i lagstiftningen

bör införas en bestämmelse som möjliggör erforderlig kontroll av att be-

stämmelserna efterlevs.

Som konstateras ovan transporteras en stor del av den last som om-

fattas av bestämmelserna om lastsäkring i slutna utrymmen. För att en

kontroll skall kunna genomföras måste den som utför kontrollen ha rätt

till tillträde till det utrymme där lasten finns. Detta innebär en inskränk-

ning i det i regeringsformen garanterade skyddet mot husrannsakan och

liknande intrång. En sådan inskränkning måste enligt regeringsformen

föreskrivas i lag (se avsnitt 6).

En bestämmelse om kontroll av lastsäkring är å ena sidan till sin natur

sådan att den passar mindre väl in i polislagens struktur. Å andra sidan

skiljer den sig från de bestämmelser som tas in i den nya fordonslagen. I

80

den lagen kommer kontrollen av fordon ur främst utrustnings- och beskaffenhetssynpunkt att regleras. Däremot kommer den inte att reglera kontrollen av att fordon brukas i enlighet med de trafikregler som finns i framför allt trafikförordningen (1998:1276). Regeringen finner dock – särskilt mot bakgrund av att det inte finns någon lag som reglerar kon- trollen av att trafikreglerna efterlevs – att en bestämmelse om kontroll av lastsäkring bör tas in i den nya fordonslagen.

Närmare om bestämmelsens innehåll

Kammarrätten i Sundsvall har ifrågasatt om kontroll av lastsäkring bör tas upp som en egen kontrollform i den nya fordonslagen. Enligt kammarrätten skulle kontrollformen i stället kunna infogas i bestämmel- serna om flygande inspektion och annan kontroll genom polisman.

Såväl flygande inspektion som annan kontroll genom polisman avser kontroll av fordons beskaffenhet och utrustning. Kontroll av lastsäkring däremot avser en kontroll av att vissa trafikregler efterlevs. Denna skill- nad i vilka regelverk som kontrollerna avser medför enligt regeringens mening att kontroll av lastsäkring bör tas upp som en särskild kontroll- form i lagen. Kontrollformen bör benämnas kontroll av last och det bör i lagen anges att den sker för att kontrollera att ett fordon är lastat på före- skrivet sätt.

Rikspolisstyrelsen har i redovisningen av det ovan nämnda uppdraget föreslagit att kontroll av last endast skall få utföras av polismän. Ut- redningen har emellertid kommit fram till att även bilinspektörer bör få utföra sådan kontroll. Enligt Aktiebolaget Svensk Bilprovning bör även besiktningstekniker, dvs. den som har anställning hos ett besiktnings- organ för att utföra besiktningar, ha rätt att genomföra kontroll av last.

Kontroll av att bestämmelserna om lastsäkring iakttas utförs ute- slutande i samband med flygande inspektioner och andra kontroller på väg. Med hänsyn härtill bör de befattningshavare som utför sådana typer av kontroller, dvs. polismän och bilinspektörer, ges rätt att kontrollera fordons last. Det saknas enligt regeringens mening anledning att ge nå- gon annan kategori av befattningshavare denna rätt.

Regeringen återkommer i avsnitt 7.15 till vilka närmare befogenheter som den som utför kontroll av last bör ha.

7.13.2 Kontroll av färdskrivare

Regeringens förslag: I den nya fordonslagen införs en ny kontroll- form – vägkontroll m.m. av färdskrivare – som sker för att kontrollera att en färdskrivare är av godkänd typ och uppfyller föreskrivna krav i fråga om montering, funktion och användning. Kontrollen får ske på väg och i ett företags lokaler eller liknande eller på ett område i an- slutning till dessa och utförs av en polisman eller en bilinspektör.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för-

slaget.

81

Skälen för regeringens förslag: En färdskrivare är en anordning som på ett s.k. diagramblad redovisar den tid som ett fordon körs. Färd- skrivare skall i princip användas i samtliga fordon med en totalvikt som överstiger 3,5 ton eller som används för transport av mer än nio personer inklusive föraren. Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 de- cember 1985 om färdskrivare vid vägtransporter 2 innehåller bestämmel- ser om bl.a. typgodkännande, installation, besiktning och användning av färdskrivare.

I förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter finns bestämmel- ser om bl.a. hur kontrollen av färdskrivare skall gå till. Enligt 11 § skall vid vägkontroller bland annat kontrolleras dagliga körperioder, raster, dygnsvila, senaste diagramblad, senaste veckovila och färdskrivarens funktion. Sådan kontroll får enligt 16 § ske även i ett företags lokaler. Kontrollerna utförs av polismän och bilinspektörer (7 §). Liknande be- stämmelser om kontroll av bland annat färdskrivares funktion finns i för- ordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter.

En förutsättning för att kontrollen av en färdskrivare skall kunna genomföras är att polismannen eller bilinspektören har rätt till tillträde till fordonet där färdskrivaren finns. Om kontrollen skall ske i ett företags lokaler måste den som utför kontrollen dessutom rätt till tillträde till dessa lokaler. Som konstaterats i avsnitt 6 innebär sådant tillträde en in- skränkning i det i regeringsformen garanterade skyddet mot hus- rannsakan och liknande intrång som måste föreskrivas i lag.

Regeringen delar därför utredningens uppfattning att det i lag bör före- skrivas att polismän och bilinspektörer har rätt att utföra kontroll av färd- skrivare. Kravet på att ett fordon skall vara försett med färdskrivare föl- jer, som framgår ovan, inte av reglerna på fordonsområdet, utan av det regelverk som gäller arbetsförhållandena för fordonsförare. Med hänsyn härtill passar en bestämmelse om kontroll av färdskrivare mindre väl in i den nya fordonslagen. Eftersom det inte finns någon lag som reglerar kravet på vilka fordon som skall vara försedda med färdskrivare och vilka tekniska krav dessa skall uppfylla finner regeringen emellertid att det är lämpligt att ta in en bestämmelse om kontroll av färdskrivare i den nya lagen. Kontrollformen bör benämnas vägkontroll m.m. av färd- skrivare.

7.13.3 Kontroll av taxameter

Regeringens förslag: I den nya fordonslagen införs en ny kontroll- form – vägkontroll m.m. av taxameter – som sker för att kontrollera att en taxameter är av godkänd typ och uppfyller föreskrivna krav i fråga om montering, funktion och användning. Kontrollen får ske på väg och i ett företags lokaler eller liknande eller på ett område i an- slutning till dessa och utförs av en polisman eller en bilinspektör.

2 EGT L 370, 31.12.1985, s. 8 (Celex 31985R3821).

82

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för-

slaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 7 kap. 1 § yrkestrafik- förordningen (1998:779) skall ett fordon som används i taxitrafik vara försett med en taxameter som är av godkänd typ och som fungerar till- fredsställande. Taxametern och dess fastsättning skall enligt bestämmel- sen vara kontrollerade och plomberade.

Bestämmelser om kontroll av taxameter finns i 7 kap. 3 a § yrkestrafik- förordningen. En polisman eller en bilinspektör får kontrollera om ett fordon som används i taxitrafik är utrustat med en taxameter av godkänd typ och om den uppfyller föreskrivna krav i fråga om bl.a. funktion. Så- dan kontroll får också utföras om det finns anledning att anta att ett for- don i nära anslutning till anträffandet har använts i taxitrafik. Vid kon- trollen får polismannen eller bilinspektören provköra fordonet.

Kontroll av en taxameter kräver att polismannen eller bilinspektören har rätt till tillträde till ett fordon. Som konstateras i avsnitt 6 måste rätten till detta därför regleras i lag, vilket alltså inte är fallet i dag. Efter- som kontroll av taxameter faller in under yrkestrafiklagstiftningen vore det naturligt att rätten till tillträde till fordon för en sådan kontroll regle- rades i yrkestrafiklagen (1998:490). Som utredningen konstaterar är den lagens uppbyggnad inte sådan att en bestämmelse av det slaget passar in där. Det är därför lämpligt att ta in en bestämmelse om kontroll av taxa- meter i den nya lagen. Kontrollformen bör benämnas vägkontroll m.m. av taxameter.

Enligt dagens bestämmelser får kontroll av taxameter – till skillnad från kontroll av färdskrivare – inte ske i ett företags lokaler. Av samma skäl som regeringen anfört för att möjliggöra att genomföra flygande inspektion av fordon som används i yrkesmässig trafik, se avsnitt 7.10, finner regeringen att det är lämpligt att kontroll av taxameter får utföras i ett taxiföretags lokaler eller liknande eller på ett område i anslutning till dessa.

7.14 Förelägganden och körförbud

Regeringens förslag: I den nya fordonslagen anges att den som utför kontroll enligt lagen, i enlighet med närmare föreskrifter, får meddela de förelägganden, körförbud och andra beslut som behövs med hänsyn till ett fordons säkerhet och lämplighet i trafik. Vidare preciseras det i lagen att körförbud får meddelas vid registreringsbesiktning, kontroll- besiktning och flygande inspektion om det kontrollerade fordonet är så bristfälligt att det inte kan användas utan uppenbar fara för trafik- säkerheten. Dessutom sägs det i lagen att körförbud kan inträda även med anledning av att ett fordon inte ställs in för kontroll i enlighet med meddelade föreskrifter eller efter ett särskilt föreläggande.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I utredningens förslag till ny fordonslag anges dock inte vid vilka kon- trollformer och under vilka förutsättningar körförbud får meddelas.

83

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för-

slaget.

Skälen för regeringens förslag: Om ett fordon, som ställs in för

registreringsbesiktning eller kontrollbesiktning eller blir föremål för fly-

gande inspektion eller för vad som i dag benämns övervakning genom

polisman, inte uppfyller de krav som ställs på det kan den som utför

kontrollen besluta om vissa åtgärder. Den mest ingripande åtgärden som

kan tillgripas är att körförbud meddelas för fordonet. Detta skall ske vid

en kontrollbesiktning eller en flygande inspektion om fordonets brister är

så stora att det inte kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten,

se 83 och 93 §§ fordonskungörelsen (1972:595). Om körförbud inte

meddelas, men fordonet har sådana brister att det inte kan godkännas

skall ägaren enligt samma bestämmelser föreläggas att åtgärda bristerna

och därefter inställa fordonet för ny kontrollbesiktning. Om ett sådant

föreläggande inte efterföljs inom förelagd tid inträder körförbud för for-

donet. Ett föreläggande om kontrollbesiktning skall dock inte utfärdas

om bristerna är enkla och inte förekommit vid den senaste kontroll-

besiktningen eller flygande inspektionen (84 §). Om sådana brister upp-

täcks vid en flygande inspektion skall fordonets ägare föreläggas att av-

hjälpa dem (93 §).

I vissa fall kan fordonets ägare låta prova fordonet vid en ackrediterad

verkstad i stället för att ställa in det för kontrollbesiktning efter ett före-

läggande om sådan besiktning (84 a §). I andra fall kan förrättnings-

mannen förelägga fordonets ägare att antingen låta prova fordonet vid en

ackrediterad verkstad eller att visa upp det för ett besiktningsorgan

(93 §). Även i det fall fordonets ägare förelagts att åtgärda enkla brister

på fordonet får han låta prova fordonet vid en ackrediterad verkstad.

Verkstaden skall då utfärda ett intyg om att fordonet provats och att

bristerna åtgärdats. Vägverket prövar därefter om fordonet kan god-

kännas med stöd av intyget.

De beskrivna bestämmelserna gäller enligt 45 § fordonskungörelsen

även vid registreringsbesiktning. Vad som har sagts om kontroll-

besiktning gäller då i stället registreringsbesiktning. Möjligheten att låta

prova fordonet vid en ackrediterad verkstad finns dock inte efter före-

lägganden vid en registreringsbesiktning.

Körförbud inträder enligt 85 § fordonskungörelsen även för ett fordon

som inte i tid ställs in till den återkommande kontrollbesiktningen.

De angivna åtgärderna är så ingripande för den enskilde att de bör tas

upp i lagen. Att där ta in de mycket detaljerade bestämmelserna om när

de olika åtgärderna får tillgripas och hur fordonsägaren skall förfara efter

ett föreläggande etc. framstår dock som olämpligt. Det bör i stället över-

låtas åt regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att

meddela dessa bestämmelser. Därvid bör även kunna föreskrivas att god-

kännande kan ske på grundval av intyg som har utfärdats efter reparation

och provning vid en verkstad som är ackrediterad enligt lagen

(1992:1119) om teknisk kontroll.

Enligt Lagrådet skulle det vara en avgjord fördel om det i den nya

lagen anges i vilka fall den mest ingripande åtgärden, körförbud, kan till-

gripas på grund av brister i fordonet och vilka förutsättningarna för denna

åtgärd skall vara. Regeringen delar denna uppfattning. När det gäller de

kontrollformer som tas in i den nya fordonslagen kan körförbud enligt

84

fordonskungörelsen meddelas vid registreringsbesiktning (45 §), kon- trollbesiktning (83 §) och flygande inspektion (93 §). I samtliga fall får körförbud meddelas om bristerna hos fordonet är så stora att det inte kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten. Någon anledning att införa en möjlighet att meddela körförbud i andra fall eller under andra förutsättningar än i dag finns inte. Mot denna bakgrund bör det i den nya fordonslagen tas in en bestämmelse som anger att körförbud får medde- las vid registreringsbesiktning, kontrollbesiktning och flygande inspek- tion om det kontrollerade fordonet är så bristfälligt att det inte kan an- vändas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten.

7.15 Befogenheter vid kontroll

Regeringens förslag: Den som utför kontroll enligt den nya fordons- lagen har vid kontrollen rätt till tillträde till fordon och i vissa fall till fordons last eller till lokaler eller liknande eller till områden i an- slutning till dessa. Detsamma gäller den som Vägverket särskilt har förordnat för prövningen av ett ärende som verket handlägger. Ett for- don får vid kontrollen eller prövningen provköras. Även den som Vägverket särskilt har förordnat att utföra haveriundersökningar eller utöva tillsyn enligt produktsäkerhetslagen (1988:1604) får provköra fordon. Provkörning får ske trots att det finns vissa hinder mot att an- vända fordonet.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regering- ens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i denna del tillstyrker förslaget i sak. Åklagarmyndigheten i Malmö föreslår att det uttryckligen i lagtexten bör anges att den som utför kontroll av last får bereda sig tillträde till containrar.

Skälen för regeringens förslag

Tillträde till fordon och lokaler

En förutsättning för att de kontroller som regleras i den nya fordonslagen skall kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt är ofta att den som utför kontrollen har tillträde till det kontrollerade fordonet. Kontrollerna utförs av polismän, besiktningstekniker, bilinspektörer och tekniker. Dessa befattningshavare bör således ha rätt till tillträde till fordon och till slutna utrymmen i fordon när de utför kontrollerna.

Som typgodkännandemyndighet måste Vägverket ha rätt till tillträde till fordon och till slutna utrymmen i fordon för att genomföra kontroller. Detsamma gäller i vissa andra ärenden angående fordon som Vägverket prövar. Som exempel kan nämnas ansökningar om dispens från bestäm- melserna om fordons beskaffenhet och utrustning och överklaganden av körförbud. I dessa fall kan det även vara nödvändigt för Vägverket att ha rätt till tillträde till lokaler eller områden där det aktuella fordonet är upp- ställt. Rätten till tillträde till fordon och lokaler etc. bör dock inte till-

85

komma Vägverkets personal generellt utan bör begränsas till den som Vägverket särskilt har förordnat.

I denna proposition föreslår regeringen att flygande inspektion av for- don som används i yrkesmässig trafik får ske i ett företags lokaler eller liknande eller på ett område i anslutning till dessa. Regeringen föreslår motsvarande regler beträffande vägkontroll av färdskrivare och taxa- meter (se avsnitt 7.13). Vid sådana kontroller måste den som utför dessa ha möjlighet till tillträde till de aktuella lokalerna etc.

I det gällande regelverket på fordonsområdet saknas utryckliga be- stämmelser som ger den som skall kontrollera ett fordon rätt till tillträde till fordonet eller till slutna utrymmen i det. Trots detta har en sådan rätt ansetts tillkomma kontrollanten och kontroller av t.ex. fordons utrustning i sådana utrymmen har genomförts med stöd härav.

Som konstateras i avsnitt 6 innebär rätten för den som skall utföra en kontroll till tillträde till fordon, till slutna utrymmen i fordon eller till ett företags lokaler eller liknande en inskränkning i det i regeringsformen garanterade skyddet mot husrannsakan eller annat intrång som måste re- gleras i lag. Med hänsyn härtill bör en bestämmelse som ger den som utför en kontroll eller en besiktning av ett fordon rätt till tillträde till for- donet och till slutna utrymmen i det tas in i den nya lagen. Av samma anledning bör det i lagen anges att den som utför flygande inspektion eller vägkontroll av färdskrivare eller taxameter beträffande ett fordon som används i yrkesmässig trafik har rätt till tillträde till ett företags lokaler eller liknande eller till ett område i anslutning till dessa.

I avsnitt 8 föreslås att polislagen (1984:387) ändras så att polismän med beaktande av den s.k. proportionalitetsprincipen skall få bruka våld för att bereda sig tillträde till fordon etc. och där utföra kontroll enligt den nya fordonslagen. Någon motsvarande befogenhet att bruka våld bör inte tillkomma övriga subjekt som utför kontroller enligt lagen. Med hän- syn härtill bör det, som Lagrådet har föreslagit, i den nya lagen anges att de olika subjekten har rätt till tillträde till fordon etc. och inte som före- slogs i lagrådsremissen att dessa har rätt att bereda sig tillträde till for- don etc.

Särskilt om kontroll av last

Vid kontroll av last bör, som nämns i avsnitt 7.13.1, den som utför kon- trollen ha rätt till tillträde till fordonet och till slutna utrymmen i det. I vissa fall har emellertid själva lasten – som inte kan anses utgöra en del av fordonet – så stora utrymmen att lastsäkringen behöver kontrolleras i dessa. Så är fallet t.ex. när ett fordon är lastat med containrar. Den som utför kontrollen bör därför även ha rätt till tillträde till sådana utrymmen i lasten. Att härvid uttryckligen i lagtexten ange att bestämmelsen gäller containrar, som endast utgör en typ av s.k. fristående lastbärare, finner regeringen inte vara lämpligt. I stället bör lagtexten vara neutral i för- hållande till olika typer av lastbärare.

86

Provkörning av fordon

Enligt 35 § fordonskungörelsen (1972:595) och 16 § terrängtrafik- kungörelsen (1972:594) får polisman, besiktningsorgan enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, bilinspektör, tekniskt biträde och den som Vägverket särskilt har förordnat provköra ett fordon i den utsträckning som behövs för att en besiktning eller in- spektion skall kunna genomföras. Sådan provkörning får enligt bestäm- melserna ske även om det finns hinder mot att bruka fordonet enligt nå- gon av de båda kungörelserna eller enligt förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening. En polisman får enligt bestämmelserna även provköra ett fordon som han anträffar i trafik om han har anledning att anta att det inte är i föreskrivet skick. Slutligen har enligt 35 § fordons- kungörelsen den som Vägverket särskilt har förordnat att utföra haveri- undersökning eller utöva tillsyn enligt produktsäkerhetslagen (1988:1604) rätt att provköra fordon.

Även om bestämmelserna om provkörning inte torde vara sådana som enligt regeringsformen måste meddelas genom lag är de så pass in- gripande för den enskilde att de bör tas in i den nya fordonslagen. Härvid bör på sätt utredningen har föreslagit kategorin av personer som har rätt att provköra fordon utökas med den som Vägverket särskilt har förordnat för prövningen av ett ärende som verket handlägger, jfr föregående av- snitt.

7.16 Bör bilinspektörer få stoppa fordon?

Regeringens förslag: I den nya fordonslagen ges bilinspektörer jämte polismän rätt att stoppa fordon för att genomföra flygande inspektion, kontroll av fordons last och vägkontroll av färdskrivare eller taxa- meter.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i denna del

tillstyrker utredningens förslag. Motorförarnas helnykterhetsförbund (MHF) menar dock att det är viktigt att bilinspektörerna ges en grundlig utbildning i bl.a. riskbedömning.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 6 konstateras det att stoppande av ett fordon innebär en sådan inskränkning i den grundlags- skyddade friheten att förflytta sig i riket för dem som färdas i fordonet som kräver reglering i lag. För polismän finns en sådan reglering i polislagen (1984:387). I praktiken stoppas fordon emellertid även av bilinspektörer, trots att bestämmelser om detta saknas.

Regeringen delar utredningens bedömning att det av praktiska skäl finns anledning att även fortsättningsvis låta bilinspektörer stoppa fordon för att utföra sådana kontroller de är behöriga att genomföra, dvs. fly- gande inspektion, kontroll av fordons last och vägkontroll av färdskrivare och taxameter. Härigenom kommer det att krävas mindre polisiära resur-

87

ser vid fordonskontroller på väg. Dessa frigjorda resurser kan i stället användas för annat polisiärt arbete. För att uppfylla regeringsformens bestämmelser om normgivning måste bilinspektörers rätt att stoppa for- don regleras i lag.

I dag har bilinspektörer inte samma utbildning i riskhantering vid stoppande av fordon som polismän. Detta skulle kunna motivera att bil- inspektörers rätt att stoppa fordon inskränks till att gälla endast om polismän är närvarande. En sådan inskränkning skulle dock motverka de praktiska fördelarna med att låta bilinspektörer få stoppa fordon. I stället är det lämpligt – som MHF har anfört – att bilinspektörerna genomgår en ändamålsenlig utbildning. Det bör i detta sammanhang påpekas att for- don, enligt lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter och tullagen (2000:1281), får stoppas och kontrolleras av Tullverkets personal utan medverkan av polis.

7.17 Besiktningsorganens verksamhet

7.17.1 Kort historik om fordonskontrollens organisation

År 1975 infördes ett system med s.k. riksprovplatser. Det innebar i sin grundform att obligatorisk fordonsprovning skulle utföras vid en riks- provplats, varefter en säkerhetsansvarig myndighet på underlag av prov- ningsresultaten genom ett särskilt beslut prövade frågan om god- kännande. En riksprovplats hade monopol på all obligatorisk provning inom sitt kontrollområde. Aktiebolaget Svensk Bilprovning (ASB) var riksprovplats för kontrollområdet motorfordon, terrängfordon, släpfordon samt till motorfordon och till traktorer ombyggda bilar. Vissa undantag gällde dock.

Den 1 januari 1992 infördes ett system med ackrediterade verkstäder som kunde erbjuda den, vars fordon vid en kontrollbesiktning fått vissa anmärkningar, möjlighet att i stället för att göra en ny kontrollbesiktning vända sig till en sådan verkstad. Verkstaden åtgärdade felen och sände ett intyg till Vägverket för godkännande. I övrigt fanns systemet med riks- provplatser kvar.

Den 1 januari 1994 trädde lagen (1992:1119) om teknisk kontroll i kraft. Denna ersatte lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk prov- ning och om mätning. Den nya lagen innehöll bestämmelser om både riksprovplatser och ackrediterade kontrollorgan. Avsikten var emellertid att riksprovplatserna så snart som möjligt skulle omvandlas till någon annan form av kontrollorgan.

I propositionen 1993/94:167 föreslog regeringen bland annat att ASB:s monopol på kontrollbesiktningar skulle upphöra från och med den 1 januari 1995 och att konkurrens skulle tillåtas mellan fristående, ackre- diterade besiktningsföretag (s. 24).

ASB begärde senare att få utföra kontrollbesiktningar med ensamrätt till den 1 november 1995 eller den 1 januari 1996 med hänvisning till att det krävdes ett omfattande förberedelsearbete i form av bland annat

88

myndighetsföreskrifter innan monopolet kunde upphöra. I slutet av år 1994 beslutade riksdagen att ASB skulle få utföra kontrollbesiktningar med ensamrätt till den 1 januari 1996 (prop. 1994/95:69, bet. 1994/95:TU8, rskr. 1994/95:137). Därmed skulle skapas rådrum för regeringen att försäkra sig om att en avreglering av kontrollbesiktningen inte skulle leda till att trafiksäkerheten, miljön eller servicen försämrades eller till att kostnaderna ökade. I samband med detta trädde lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet i kraft.

Den 14 december 1995 överlämnade regeringen en skrivelse till riks- dagen om organisationen av den periodiska fordonskontrollen (skr. 1995/96:3). I skrivelsen meddelades att ASB:s ensamrätt att utföra kontrollbesiktningar skulle fortsätta att gälla även efter den 1 januari 1996. Regeringen bedömde att ytterligare underlag behövdes beträffande vissa frågor, som bland annat rörde servicen i glesbygd och en kontroll av produktkvaliteten, innan ett förslag till lösning av organisationen av den periodiska fordonskontrollen kunde föreläggas riksdagen.

I propositionen 1996/97:1, utg.omr. 22, föreslog regeringen att ASB:s monopol i fråga om kontrollbesiktningar skulle bibehållas (s. 156 f.). De besiktningsorgan som hade ensamrätt att på fordonsområdet utföra natio- nella typbesiktningar, registreringsbesiktningar, kontrollbesiktningar och andra typer av nationella besiktningar av fordon skulle enligt pro- positionen ges fortsatt ensamrätt beträffande dessa besiktningar. Skälen för regeringens ställningstagande var att man från trafiksäkerhetsmässiga samt miljö- och regionalpolitiska utgångspunkter konstaterade att denna lösning bäst tillgodosåg landets och fordonsägarnas behov av en kompe- tent och väl fungerande besiktningsorganisation. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 1996/97:TU1, rskr. 1996/97:115).

Lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet gavs därmed fort- satt giltighet utan tidsbegränsning. Samtidigt upphävdes bestämmelserna om riksprovplatser i lagen om teknisk kontroll.

Senast avslog riksdagen den 31 maj 2001 flera motioner om att ASB:s monopol på kontrollbesiktningar skulle avskaffas (bet. 2000/01:TU14, rskr. 2000/01:251).

7.17.2 Lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet

Nationell typbesiktning, registreringsbesiktning av hela fordon, kontroll- besiktningar och andra slag av nationella besiktningar skall enligt 1 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet utföras av de besiktningsorgan som anges i lagens 2 §. Besiktningsorganen är enligt den bestämmelsen Aktiebolaget Svensk Bilprovning (ASB), SMP Svensk Maskinprovning Aktiebolag (SMP) och SAQ Kontroll Aktie- bolag (SAQ). SAQ, som tidigare ägdes av staten, såldes år 1999 med stöd av riksdagens bemyndigande, se prop. 1995/96:141, bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302, till Det Norske Veritas Holding Aktiebolag. Bolaget har den 9 juni 2000 ändrat sin firma från SAQ Kon- troll Aktiebolag till Det Norske Veritas Inspection AB.

Det anges uttryckligen i 2 § lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet vilket besiktningsområde som varje bolag ansvarar för.

ASB ansvarar för kontrollen av motorfordon, terrängfordon, släpfordon

89

till motorfordon och traktorer som byggts om till bilar, allt med vissa uppräknade undantag. SMP ansvarar, med vissa undantag, för kontrollen av traktorer, motorredskap, tunga terrängvagnar samt släpfordon till dessa fordon. SAQ ansvarar för kontrollbesiktningen av sådana motor- redskap klass I som är inrättade som mobilkranar.

Besiktningsorganen skall ha en sådan ställning och besiktnings- verksamheten en sådan inriktning att organens oberoende ställning inte kan ifrågasättas (3 §).

Ett besiktningsorgan får vid besiktningen utnyttja provningsresultat från tillverkare eller andra med motsvarande ansvar för produkten, om detta medges i föreskrifter eller i beslut i det särskilda fallet (4 §).

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) utövar tillsyn över den verksamhet som avses i lagen (5 §). SWEDAC har rätt att hos de organ som omfattas av tillsynen på begäran få tillträde till lokaler samt upplysningar och handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen (6 §).

Besiktningsorganen får ta ut en avgift för att täcka kostnaderna för be- siktningarna och skall lämna bidrag till SWEDAC för att täcka dess verksamhet enligt lagen (7 §). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till ett besiktningsorgan som är bo- lag eller annan juridisk person att besluta i ärenden som rör myndighets- utövning och som gäller godkännande av fordon (8 §). Ett beslut av SWEDAC om att vid tillsynen begära tillträde till lokaler eller att få upplysningar eller begära ut handlingar får överklagas hos allmän för- valtningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten (9 §).

7.17.3 Ny reglering av besiktningsorganens verksamhet

Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan förs i huvudsak oförändrade över till ett eget kapitel i den nya fordonslagen.

Bilagan till sekretesslagen (1980:100) justeras med anledning av den nya lagen

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har föreslagit att det i lagen införs bestämmelser om att besiktningsorganen skall följa och delta i det internationella arbetet med utveckling och harmonisering av kontrollmetoder.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft någon erinran mot förslaget att föra över bestämmelserna i lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet till den nya fordonslagen. SMP Svensk Maskin- provning Aktiebolag (SMP) menar dock att det undantag som innebär att bolaget inte får utföra kontrollbesiktning av motorredskap klass I som är inrättade som mobilkranar inte kan motiveras. Det Norske Veritas In- spection AB (DNV) förordar att det bolaget och SMP får ansvar för samma kontrollområde, alternativt att bolaget får utföra kontroll- besiktning av motorredskap klass I och släpfordon till dessa. Kammar- rätten i Sundsvall anser att vissa detaljregler t.ex. de olika besiktnings-

organens kontrollområden skulle kunna regleras på förordningsnivå.

90

Aktiebolaget Svensk Bilprovning (ASB) förordar att ansvaret att följa och

delta i det internationella arbetet med utveckling och harmonisering av

kontrollmetoder bör läggas på Vägverket.

Skälen för regeringens förslag: En viktig utgångspunkt för den över-

syn av regelverket inom fordonsområdet som görs i denna proposition är

att de bestämmelser som har ett naturligt samband med varandra skall

återfinnas på ett ställe. Bestämmelserna i lagen om vissa besiktnings-

organ på fordonsområdet har ett nära samband med de övriga bestäm-

melser som kommer att tas in i den nya fordonslagen. I likhet med ut-

redningen finner regeringen därför att det är lämpligt att de bestämmelser

som i dag finns i den lagen tas in som ett eget kapitel i den nya lagen.

Vissa smärre förändringar av bestämmelserna i den nuvarande lagen är

därvid påkallade. Några av dessa diskuteras nedan i detta avsnitt, medan

de som har anknytning till SWEDAC:s tillsyn över besiktnings-

verksamheten tas upp i nästa avsnitt.

Enligt 4 § lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet får ett

besiktningsorgan vid besiktningen utnyttja provningsresultat från till-

verkare eller andra med motsvarande ansvar för produkten, om detta

medges i föreskrifter eller i beslut i det särskilda fallet. Som utredningen

har konstaterat förefaller det lämpligt att denna bestämmelse, som rör en

detalj i besiktningsverksamheten, efter bemyndigande meddelas på för-

ordnings- eller föreskriftsnivå.

I syfte att renodla lagstiftningen anser regeringen att det är lämpligt att

ange de olika besiktningsorganens kontrollområden i lagen. Det innebär

att samtliga bestämmelser om dessa organ kommer att finnas i samma

författning. Härigenom blir det även tydligt inom vilka områden myn-

dighetsutövning överlämnas till de tre bolagen.

SMP och DNV har båda föreslagit förändringar i bolagens kontroll-

områden. Som skäl härför har DNV anfört följande. För flera typer av

motorredskap klass I, t.ex. mobilkranar, hjulburna grävmaskiner, gräv-

lastare, lastmaskiner med kranarmar samt mobila arbetsplattformar,

gäller förutom krav på registrerings- och kontrollbesiktning även obli-

gatoriskt krav på återkommande besiktning enligt Arbetarskydds-

styrelsens föreskrifter (AFS 1998:3) om besiktning av lyftanordningar

och vissa andra tekniska anordningar. Sådana besiktningar utförs i ett s.k.

öppet system av kontrollorgan som har ackrediterats enligt lagen

(1992:1119) om teknisk kontroll. DNV är ackrediterat att utföra besikt-

ningar enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Det är därför en fördel om

både kontrollbesiktning och återkommande besiktning av fordonet eller

anordningen enligt Arbetsskyddsstyrelsens föreskrifter kan utföras av ett

och samma besiktningsorgan.

Det kan konstateras att den nuvarande uppdelningen i kontrollområden

har motiverats av att den från trafiksäkerhetsmässiga, miljö- och

regionalpolitiska utgångspunkter väl tillgodoser landets och fordons-

ägarnas behov av en kompetent och fungerande besiktningsorganisation

(prop. 1996/97:1, utg.omr. 22, bet. 1996/97:TU, rskr. 1996/97:115). Det

saknas anledning att anta att underlaget för denna bedömning i dag dras-

tiskt har förändrats.

I en skrivelse till regeringen den 7 november 1997 föreslog SMP att

besiktningsorganens kontrollområden skulle ändras på det sätt som bola-

get nu har framfört i sitt remissyttrande. I anledning av skrivelsen upp-

91

rättades inom det dåvarande Kommunikationsdepartementet en pro-

memoria med förslag till en ändring av kontrollområdena på så sätt att

både SMP och dåvarande SAQ Kontroll Aktiebolag skulle få utföra

samtliga typer av besiktningar av motorredskap klass I inrättade som

mobilkranar (ärende N1999/255/RS). Promemorian remitterades till be-

rörda myndigheter och organ. Regeringen beslutade den 24 februari 2000

att inte vidta någon åtgärd med anledning av SMP:s skrivelse. Reger-

ingen valde således att inte gå vidare och föreslå riksdagen en ändring i

besiktningsområdena på sätt föreslagits i promemorian. Som huvud-

sakligt skäl för sitt beslut angav regeringen att om flera aktörer tilläts att

utföra besiktningar av motorredskap klass I inrättade som mobilkranar

skulle det kunna påverka andra företag som endast hade möjlighet att

utföra besiktningar av lyftdelen på mobilkranarna. Ett genomförande av

förslaget skulle därför enligt regeringen kunna leda till att konkurrensen

på området snedvrids ytterligare till nackdel för konkurrenter till

besiktningsorganen. Regeringen saknar anledning att nu göra någon

annan bedömning än den som gjordes i beslutet den 24 februari 2000.

Mot bakgrund av det anförda finner regeringen inte skäl att ändra de

kontrollområden som de tre besiktningsorganen för närvarande ansvarar

för.

Enligt 10 § i den numera upphävda förordningen (1993:1965) om tek-

nisk kontroll skulle en riksprovplats (numera besiktningsorgan) följa det

internationella arbetet med utveckling och harmonisering av kontroll-

metoder. Vidare skulle en riksprovplats enligt 13 § i förordningen hålla

den föreskrivande myndigheten underrättad om iakttagelser som prov-

platsen gör och som är av betydelse för myndighetens verksamhet. Några

sådana skyldigheter för besiktningsorganen finns inte i dag. Mot bak-

grund av att ASB gjort en framställning därom till utredningen, föreslår

utredningen att en bestämmelse motsvarande de upphävda 10 och 13 §§ i

förordningen om teknisk kontroll tas in i den nya fordonslagen. Enligt

vad ASB anförde till utredningen skulle bestämmelserna kunna vara ett

stöd i besiktningsorganens verksamhet i samband med planering av bud-

geten och verksamheten.

I sitt remissyttrande har ASB ändrat uppfattning och anför att ansvaret

för att följa och delta i det internationella arbetet med utveckling och

harmonisering av kontrollmetoder inte bör ankomma på besiktnings-

organen. Med hänsyn härtill finner regeringen att det inte finns skäl att

införa den av utredningen föreslagna bestämmelsen att besiktnings-

organen skall följa det internationella arbetet. Däremot kan det vara av

värde för de föreskrivande myndigheterna – huvudsakligen Vägverket

och Naturvårdsverket – att från besiktningsorganen erhålla information

om de iakttagelser som organen gör vid kontrollerna. Besiktningsorganen

bör därför åläggas en sådan informationsskyldighet. En bestämmelse

härom bör tas in i den nya fordonslagen.

Eftersom besiktningsorganen är organiserade i bolagsform är de inte

förvaltningsmyndigheter i förvaltningslagens (1986:223) mening. Den

lagen är därför inte tillämplig på bolagens handläggning av ärenden. Mot

denna bakgrund och då besiktningsorganen fattar beslut som innefattar

myndighetsutövning efterfrågar Lagrådet en diskussion i förevarande

lagstiftningsärende om behovet av författningsbaserade regler för

ärendebehandlingen hos besiktningsorganen. En åtgärd som enligt Lag-

92

rådet särskilt förtjänar att övervägas vore att författningsbinda den ord-

ning som ASB redan iakttar, bestående i omprövning efter klagomål av

resultatet av bl.a. en kontrollbesiktning.

Som Lagrådet konstaterar är de ärenden som besiktningsorganen

handlägger av huvudsakligen teknisk karaktär, där handläggningen till

stor del består av en fysisk kontroll av fordonet. Behovet av andra regler

för ärendehandläggningen än sådana som anger vad som skall kontrolle-

ras vid de olika kontrollerna torde därför vara relativt litet. I fordons-

kungörelsen (1972:595) finns det emellertid flera bestämmelser som an-

ger hur besiktningsorganen i olika hänseenden skall handlägga kontroll-

ärendena. I 86 § anges att protokoll skall föras vid en kontrollbesiktning

samt vad protokollet skall innehålla. Av paragrafen framgår dessutom att

protokollet efter avslutad förrättning skall överlämnas till fordonets

förare. Att motsvarande skyldighet att föra protokoll gäller även vid

registreringsbesiktning följer av den hänvisning till 86 § som finns i 45 §.

Även i övrigt finns det bestämmelser som ålägger besiktningsorganen

viss dokumentationsskyldighet. Som exempel kan nämnas 71 § som an-

ger att besiktningsorganen skall utfärda ett lämplighetsbevis om ett for-

don godkänns vid en lämplighetsbesiktning. Vidare finns en rad bestäm-

melser som ålägger besiktningsorganen att underrätta Vägverket om t.ex.

resultatet av en kontroll. På så sätt får Vägverket tillgång till relevanta

uppgifter att föra in i vägtrafikregistret. Motsvarande bestämmelser

kommer att kunna meddelas med stöd av de bemyndiganden som före-

slås tas in i den nya fordonslagen, se avsnitt 7.20.

I enlighet med det kvalitetssystem, EN45004, som ASB tillämpar om-

prövar bolaget efter klagomål resultatet av t.ex. en kontrollbesiktning.

Regeringen finner att det för närvarande inte är påkallat att författnings-

reglera denna omprövningsmöjlighet. Detta skulle dock kunna bli nöd-

vändigt om ASB började tillämpa andra rutiner. Dessutom saknas det i

förevarande lagstiftningsärende tillräckligt underlag för att föreslå en

författningsreglering av omprövningsskyldigheten.

Enligt 7 § första stycket lagen om vissa besiktningsorgan på fordons-

området får besiktningsorganen ta ut en avgift för att täcka kostnaderna

för besiktningar enligt vad regeringen eller den myndighet som reger-

ingen bestämmer närmare föreskriver. Sådana närmare föreskrifter har

regeringen utfärdat i förordningen (2001:17) om förrättningsavgifter för

vissa besiktningsorgan på fordonsområdet. Enligt förordningen är det

Vägverket som föreskriver avgifternas storlek. Innan Vägverket gör detta

skall verket samråda med Ekonomistyrningsverket. För detta samråd

skall besiktningsorganen enligt 6 § i förordningen betala en avgift till

Ekonomistyrningsverket. Enligt samma paragraf är det regeringen som

fastställer avgiftens storlek. Regeringen har ännu inte fattat något sådant

beslut. Det är tveksamt om det i gällande lagstiftning finns något be-

myndigande som ger regeringen rätt att ålägga besiktningsorganen – som

ju i regeringsformens mening är enskilda rättssubjekt – en skyldighet att

betala sådana avgifter till Ekonomistyrningsverket. Det bör därför tas in

ett sådant bemyndigande i den nya lagen.

Som framgår av föregående avsnitt sålde staten år 1999 SAQ Kontroll

Aktiebolag till Det Norske Veritas Aktiebolag. Det förutsattes vid för-

säljningen att bolaget skulle fortsätta att utföra fordonskontroller enligt

lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet. Den 9 juni 2000

93

ändrade bolaget firma från SAQ Kontroll Aktiebolag till Det Norske Veritas Inspection AB . Med hänsyn härtill bör bilagan till sekretesslagen, där SAQ Kontroll Aktiebolag nämns, ändras. För att undvika att bilagan till sekretesslagen måste ändras om något av besiktningsorganen i fram- tiden byter firma bör, som Lagrådet har föreslagit, uppräkningen av or- ganens firmor ersättas av en hänvisning till det lagrum i den nya fordonslagen där besiktningsorganen anges. Vidare bör hänvisningen i bilagan till det nummer som lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet har i Svensk författningssamling ändras till motsvarande nummer för den nya fordonslagen.

7.17.4 Tillsyn över besiktningsverksamheten

Regeringens förslag: Den tillsyn som Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) utövar över besiktningsverksamheten förtydligas. Tillsynen skall omfatta den tekniska kompetensen och ut- rustningsnivån i verksamheten samt kvalitetssäkringen av denna. För att finansiera tillsynsverksamheten skall besiktningsorganen betala en avgift till SWEDAC.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår dock att bestämmelsen om att besiktningsorganen skall lämna bidrag till SWEDAC för att täcka kostnaderna för myndig- hetens tillsynsverksamhet utmönstras.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för- slaget. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) saknar emellertid i utredningen och i lagförslaget en beskrivning av vilka befogenheter styrelsen har i sin tillsynsverksamhet. SWEDAC betonar att frågan hur finansieringen av tillsynsverksamheten skall ske måste lösas.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet skall SWEDAC utöva tillsyn över den verksamhet som besiktningsorganen bedriver med stöd av lagen. Det saknas dock närmare bestämmelser om vad tillsynen skall omfatta. Vid tillsynen har SWEDAC enligt 6 § i lagen rätt att hos de organ som omfattas av tillsynen på begäran få tillträde till lokaler och handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen. I övrigt saknas bestämmelser om hur tillsynen skall bedrivas.

SWEDAC har i en skrivelse till Näringsdepartementet den 30 maj 2000 påtalat det oklara tillsynsansvar som åvilar myndigheten enligt lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet (ärende N2000/4765/TP). SWEDAC pekar på att det saknas reglering av hur och i vilken omfattning tillsynen skall bedrivas. Bristen på reglering har bland annat aktualiserats av de köproblem som uppkommit i Aktie- bolaget Svensk Bilprovnings (ASB) verksamhet under våren 2000, men också av klagomål på den tekniska bedömningen av enskilda fordon. Genom avsaknaden av klara regler för tillsynsansvarets omfattning för- svåras enligt SWEDAC handläggningen av sådana ärenden. I dag sker detta genom att klagomålen förs vidare till ASB för handläggning.

I trafikutskottets betänkande 2000/01:TU14 behandlar utskottet Riks-

dagens revisorers förslag (2000/01:RR9) angående Bilprovningen, for-

94

donskontrollen och trafiksäkerheten. I betänkande föreslår utskottet att regeringen klarlägger SWEDAC:s tillsynsansvar för ASB. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2000/01:251).

Utredningen föreslår att SWEDAC:s tillsynsansvar preciseras till att avse besiktningsorganens tekniska kompetens, tekniska utrustningsnivå och dess kvalitetssäkring. Detta innebär att tillsynen koncentreras till besiktningsverksamhetens tekniska del. Varken SWEDAC eller något av de tre besiktningsorganen har i sina remissyttranden haft några invänd- ningar mot utredningens förslag i denna del. Enligt regeringens mening innebär utredningens förslag en rimlig avvägning av vad som bör om- fattas av SWEDAC:s tillsynsansvar. Det innebär att bl.a. frågor om den uppmärksammade kösituationen hos ASB och frågor om den tekniska bedömningen av enskilda fordon faller utanför tillsynsansvaret.

SWEDAC har pekat på att myndigheten i sin tillsynsverksamhet inte har möjlighet att tillgripa någon form av sanktion mot ett besiktnings- organ om tillsynen skulle visa på missförhållanden. I likhet med ut- redningen bedömer dock regeringen att möjligheten till riktade stick- provskontroller och påpekanden i de protokoll som upprättas efter tillsyn torde utgöra tillräckliga medel för att garantera att tillsynsverksamheten skall kunna upprätthållas på en godtagbar nivå. Eventuella miss- förhållanden torde kunna åtgärdas efter en dialog mellan SWEDAC och det berörda besiktningsorganet. Som yttersta medel kan naturligtvis SWEDAC anmäla missförhållandet till regeringen som då har att över- väga om besiktningsorganet bör ha kvar sin ensamrätt till kontroller.

Besiktningsorganen skall enligt 7 § lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet lämna bidrag till SWEDAC för att täcka kostnaderna för dess tillsynsverksamhet. Bidragets storlek skall fastställas av reger- ingen. Hittills har regeringen aldrig fastställt någon avgift. Mot den bak- grunden föreslår utredningen att bestämmelsen om besiktningsorganens bidragsskyldighet utmönstras ur lagstiftningen. Tillsynsverksamheten finansieras för närvarande genom att SWEDAC och ASB har träffat en frivillig överenskommelse om att ASB skall betala en årligt tillsyns- avgift. SWEDAC har inte träffat något liknande avtal med de båda andra besiktningsorganen, varför någon tillsyn inte har utförts av dessa.

Enligt 20 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll skall de ackredite- rade organen betala en avgift till SWEDAC för att täcka kostnaderna för bl.a. tillsynen. Av 26 § förordningen (1993:1065) om teknisk kontroll framgår det att SWEDAC efter samråd med Ekonomistyrningsverket får meddela föreskrifter om avgifterna.

Enligt regeringens bedömning bör SWEDAC kompenseras för de kostnader som myndigheten har för att utföra tillsynen över besiktnings- organen på fordonsområdet. Det är lämpligt att besiktningsorganens skyldighet att betala avgift för tillsynen regleras på samma sätt som i lagen och förordningen om teknisk kontroll.

7.18

Straffansvar m.m.

Regeringens förslag: Bestämmelserna om straffansvar för den som

hindrar eller försvårar en kontroll eller inspektion som finns i fordons-

kungörelsen (1972:595) och terrängtrafikkungörelsen (1972:594) förs

95

över till den nya lagen. Straffet skärps från penningböter till böter. Ansvar enligt lagen skall dock inte inträda om straff kan dömas ut en- ligt brottsbalken eller enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Vidare tas en bestämmelse som ger en polisman möjlighet att hindra fortsatt färd in i lagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regering- ens. I utredningens förslag till straffbestämmelse anges inte att ansvar enligt den nya lagen inte skall inträda om straff kan dömas ut enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget. Hovrätten i Västra Sverige ifrågasätter dock om straffskärpningen är motiverad. Riksåklagaren däremot har ingen erinran mot den föreslagna straffskärpningen. Åklagarmyndigheten i Malmö anser att straffskärpningen är påkallad som en harmonisering med befintliga straffbestämmelser för gärningar med jämförbart straffvärde. Enligt Åklagarmyndigheten i Västerås torde straffbestämmelsen redan omfattas av vissa straffbestämmelser i brottsbalken. Vidare kan det enligt myndigheten tänkas uppkomma situationer där en gärning är straffbar både enligt lagen om straff för vissa trafikbrott och den nya lagen. Myn- digheten anser därför att det i lagen bör anges att ansvar enligt lagen inte inträder om straff kan dömas ut enligt lagen om straff för vissa trafik- brott.

Skälen för regeringens förslag

Straffansvar

Fordonskungörelsen (1972:595) och terrängtrafikkungörelsen (1972:594) innehåller en rad bestämmelser som föreskriver straff för överträdelser av författningsbestämmelserna. Straffbestämmelserna återfinns i 105– 113 §§ fordonskungörelsen och i 70–78 §§ terrängtrafikkungörelsen. De påföljder som kan komma i fråga är böter eller penningböter.

Det är huvudsakligen fordonsägaren som bär det straffrättsliga an- svaret enligt kungörelserna. I vissa fall kan dock även fordonsföraren ådömas ansvar. I ytterligare några fall anges i kungörelserna att ”den som” utför en viss gärning bär det straffrättsliga ansvaret. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas att den som uppsåtligen hindrar eller för- svårar flygande inspektion eller polismans kontroll döms till penning- böter.

De olika straffbestämmelserna bör tas in i den författning där de mate- riella bestämmelserna som straffbeläggs återfinns. Således är det som utredningen har föreslagit lämpligt att regler om straff för brott mot be- stämmelserna om bl.a. fordons beskaffenhet och utrustning som kommer att meddelas på förordnings- eller föreskriftsnivå tas in i den förordning som regeringen kommer att utfärda.

I den nya fordonslagen regleras huvuddragen av bland annat flygande inspektion samt polisens och bilinspektörers kontroll i övrigt. Regler om

straff för hindrande eller försvårande av sådan kontroll bör därför tas in i

96

lagen. Som Åklagarmyndigheten i Västerås har anfört kan man tänka sig situationer där en gärning föranleder ansvar både enligt den nu före- slagna straffbestämmelsen och enligt ett straffbud i brottsbalken – i första hand är det bestämmelserna i 17 kap. som torde komma i fråga – eller i lagen om straff för vissa trafikbrott. Konkurrens med brottsbalkens be- stämmelser torde kunna uppkomma främst vid allvarligare former av försvårande eller hindrande av kontroll, medan man när det gäller lagen om straff för vissa trafikbrott skulle kunna tänka sig att en gärning som innebär ett hindrande eller försvårande även utgör t.ex. vårdslöshet i tra- fik.

I syfte att klargöra hur dessa konkurrenssituationer skall lösas bör det i

den nya lagen tas in en bestämmelse som innebär att straff enligt lagen

inte inträder om straff kan dömas ut enligt brottsbalken eller enligt lagen

om straff för vissa trafikbrott.

De kontroller av bl.a. fordons beskaffenhet och utrustning samt last-

säkring som polisen och bilinspektörer kommer att ha möjlighet att ut-

föra enligt den nya lagen har stor betydelse för trafiksäkerheten. Mot den

bakgrunden anser regeringen, i likhet med utredningen, att det är befogat

att skärpa straffskalan från penningböter till böter i de fall någon upp-

såtligen hindrar eller försvårar en sådan kontroll.

Det bör anmärkas att den föreslagna straffskärpningen innebär att hind-

rande eller försvårande av de olika typerna av kontroll inte längre kan

beivras med ordningsbot. Antalet fall av sådana brott torde dock vara

relativt ringa, varför straffskärpningen från administrativ synpunkt

knappast innebär någon försämring.

Hindrande av fortsatt färd

Både fordonskungörelsen och terrängtrafikkungörelsen innehåller be-

stämmelser om hindrande av fortsatt färd (114 § fordonskungörelsen och

79 § terrängtrafikkungörelsen). Bestämmelsen innebär att om ett fordon

förs i strid med kungörelsernas bestämmelser eller föreskrifter som med-

delas med stöd av dessa författningar skall en polisman hindra sådan

fortsatt färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller

någon annan väsentlig olägenhet. Motsvarande bestämmelse finns i flera

av författningarna på trafikområdet, se t.ex. 32 § lagen (2001:558) om

vägtrafikregister och 14 kap. 15 § trafikförordningen (1998:1276).

Det kan i och för sig diskuteras om en bestämmelse om hindrande av

fortsatt färd är nödvändig på fordonsområdet, där det ju finns möjlighet

att belägga trafikfarliga fordon med körförbud. Det kan dock tänkas att

ett fordon som på grund av att det inte är i föreskrivet skick redan har

körförbud påträffas i trafik. I en sådan situation kan det vara nödvändigt

att polisen har möjlighet att hindra den fortsatta färden. Vidare kan det

inträffa att en polisman som inte har befogenhet att meddela körförbud

påträffar ett fordon som inte bör tillåtas att fortsätta färden. En sådan

polisman bör i det läget ha möjlighet att hindra fortsatt färd.

En bestämmelse om hindrande av fortsatt färd är så pass ingripande för

den enskilde att den bör tas in i den nya lagen. Detta är för övrigt i linje

med var motsvarande regler har tagits in på trafikregister- och yrkes-

trafikområdena, se 32 § lagen om vägtrafikregister och 6 kap. 6 § yrkes-

trafiklagen (1998:490).

97

7.19

Överklagande

Regeringens förslag: Beslut enligt den nya lagen eller enligt före-

skrifter som har meddelats med stöd av lagen gäller omedelbart om

inget annat anges i beslutet och får som huvudregel överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över-

klagande till kammarrätten. Vissa beslut överklagas dock hos Väg-

verket, medan det i andra fall råder förbud mot överklagande. Be-

stämmelserna om överklagande tas in i den nya lagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot ut-

redningens förslag. Länsrätten i Dalarnas län frågar sig dock – mot bak-

grund av den inskränkning i överklaganderätten som föreslås – om inte

samtliga överklaganden bör hänföras till en och samma länsrätt. Det

skulle i sådant fall enligt länsrätten förefalla naturligt att detta sker i

Länsrätten i Dalarnas län. Motormännens riksförbund anser att det är

olyckligt att utredningen inte har lagt fram något förslag om möjligheten

att överklaga besiktningar och kontroller.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om överklagande finns

i 115–117 §§ fordonskungörelsen (1972:595) och i 80–82 §§ terräng-

trafikkungörelsen (1972:594). Kortfattat innebär bestämmelserna att

vissa beslut som fattas av besiktningsorganen får överklagas hos Väg-

verket eller regeringen, att Vägverkets beslut får överklagas hos reger-

ingen samt att en rad beslut inte får överklagas över huvud taget. Inte i

något fall får beslut som fattas med stöd av kungörelserna överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol.

Tidigare överklagades statliga myndigheters beslut normalt hos när-

mast högre myndighet och i sista hand hos regeringen. Efter hand har det

dock skett en utveckling mot domstolsprövning av förvaltningsbeslut.

Numera gäller enligt huvudregeln i 22 a § förvaltningslagen (1986:223)

att en förvaltningsmyndighets beslut får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol, om inte något annat är särskilt föreskrivet.

Prövningstillstånd krävs enligt bestämmelsen för överklagande till

kammarrätten. Det krävs således särskilda bestämmelser om över-

klagande skall ske hos regeringen eller om någon annan avvikelse från

nämnda huvudregel skall göras.

Enligt 28 § lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och

motorbränslen får en förvaltningsmyndighets beslut i enskilda fall enligt

lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen över-

klagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller som huvudregel

enligt 34 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister för beslut som fattas

enligt den lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av

lagen. Överklagandena är emellertid i lagen om vägtrafikregister styrda

till en särskild länsrätt, nämligen Länsrätten i Örebro län.

I linje med vad som nu har anförts bör som huvudregel beslut enligt

den nya fordonslagen och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd

av lagen få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. På sedvanligt sätt

bör det krävas prövningstillstånd för överklagande till kammarrätten. De

grupper av ärenden som i och med detta förslag kan komma att prövas i

allmän förvaltningsdomstol är dels typgodkännandemyndighetens beslut

98

i olika avseenden om typgodkännande, dels de beslut som i dag kan

överklagas enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på

fordonsområdet.

Länsrätten i Dalarnas län har väckt frågan om inte samtliga över-

klaganden som skall prövas av allmän förvaltningsdomstol bör samlas

hos en och samma domstol, t.ex. just Länsrätten i Dalarnas län. Som

framgår ovan är detta fallet med överklaganden enligt lagen om väg-

trafikregister. Skälet för att denna reglering valdes när det gäller

registreringsärendena framgår av prop. 2000/01:95, s. 90. Där anger

regeringen att registreringsfrågorna inte sällan har samband med skatte-

frågor för vilka prövning enligt 3 § fordonsskattelagen (1988:327) sker

vid Skattemyndigheten i Örebro och överklagas hos Länsrätten i Örebro

län. Enligt regeringens mening talade detta för att frågor om registrering

bör överklagas hos Länsrätten i Örebro län.

De frågor som fordonslagstiftningen reglerar har inte något påtagligt

samband med skattefrågor, registreringsfrågor eller några andra typer av

frågor. Det talar enligt regeringens uppfattning för att man inte bör sär-

reglera hos vilken länsrätt beslut enligt fordonsförfattningarna skall

överklagas, utan att dessa överklaganden bör följa huvudregeln i 14 §

lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Det finns vissa typer av beslut där det främst av praktiska skäl är moti-

verat att behålla Vägverket som överprövningsinstans. Det gäller ärenden

där det framför allt är rent tekniska frågor som aktualiseras. Som framgår

ovan får sådana beslut redan i dag i allmänhet överklagas hos Vägverket,

t.ex. beslut av en polisman, en bilinspektör eller ett besiktningsorgan om

körförbud. Dessa typer av beslut bör alltså även enligt den nya lagen

överklagas hos Vägverket. Främst av praktiska skäl bör ett överklagande

av ett sådant beslut ges in direkt till överklagandemyndigheten, dvs.

Vägverket. Vägverkets prövning kan därmed ske i nära anslutning till

överklagandet och hela proceduren torde kunna ske tämligen omgående

och på ett för fordonsägaren effektivt sätt. Någon tidsgräns för över-

klagandet bör inte gälla. Andra exempel på ärenden som bör få över-

klagas hos Vägverket är beslut om annan besiktning än kontroll-

besiktning och om återkallelse av en godkänd lämplighetsbesiktning. De

sistnämnda besluten får enligt dagens bestämmelser inte överklagas.

Vissa beslut som enligt dagens bestämmelser inte får överklagas bör

inte heller i framtiden få överklagas. Hit hör andra beslut av en polisman,

en bilinspektör eller ett besiktningsorgan än de som har nämnts ovan,

t.ex. beslut som fattas i samband med kontrollbesiktning (116 § fordons-

kungörelsen och 81 § terrängtrafikkungörelsen), samt Vägverkets beslut

att ett fordon skall ställas in till kontrollbesiktning (90 § fordons-

kungörelsen och 31 § terrängtrafikkungörelsen). Dessa typer av beslut är

av helt teknisk art och en prövning av någon annan instans än Vägverket,

med dess tekniska kompetens, ter sig meningslös.

För ett antal andra typer av beslut, som i dag får överklagas, bör ett

överklagandeförbud införas. Det gäller för det första beslut som Väg-

verket har fattat i ett till verket överklagat ärende. För det andra gäller

det Vägverkets beslut om undantag främst från bestämmelserna om for-

dons beskaffenhet och utrustning (dispensärenden). Enligt utredningen är

överklagandefrekvensen i dispensärenden i dag låg, liksom regeringens

ändringsprocent i de relativt få ärenden som överklagas. Det är därför

99

enligt utredningen omotiverat att tillåta en överprövning av dessa ären- den. Regeringen har ingen annan uppfattning i denna fråga än ut- redningen.

Det finns i närliggande lagstiftning exempel på överklagandeförbud av liknande slag. Trafikförordningen (1998:1276) innehåller ett antal sådana förbud, se 15 kap. 1 § andra stycket, som rör Vägverkets beslut i ett överklagat ärende och 2 § andra stycket, som rör vissa beslut av en kommun rörande parkering. Det finns även exempel på överklagande- förbud som är betydligt mer ingripande för den enskilde än de som nu föreslås. Främst kan här nämnas förbudet att överklaga ett beslut om dis- pens från medicinska krav för körkort, se 9 kap. 1 § körkortsförordningen (1998:980).

Sammanfattningsvis menar regeringen att ett överklagandeförbud som avser vissa beslut om kontroll av fordon samt om fordons beskaffenhet och utrustning med hänvisning till de nämnda exemplen kan accepteras. Besluten gäller helt eller i varje fall till övervägande del rent tekniska frågor. Den enskilde är i de flesta fall tillförsäkrad en prövning av Väg- verket, antingen genom att verket fattar det grundläggande beslutet eller att beslutet får överklagas hos verket. Ett överklagandeförbud torde inte heller strida mot artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som ger var och en rätt till domstolsprövning av beslut som rör hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter.

Enligt 11 kap. 4 § regeringsformen skall om domstolarnas rättsskipningsuppgifter föreskrivas i lag. Detta innebär att bestämmelser om överklagande till domstol måste ges i lag. Med hänsyn härtill och med beaktande av att det är lämpligt att samla samtliga bestämmelser om överklagande i en författning finner regeringen att de nu behandlade be- stämmelserna om överklagande bör tas in i den nya lagen.

På många andra områden inom trafikområdet gäller beslut omedelbart, om inget annat anges i beslutet. Som exempel kan nämnas beslut inom yrkestrafikområdet (7 kap. 9 § yrkestrafiklagen [1998:490]) och inom trafikregisterområdet (35 § lagen om vägtrafikregister). Detta bör gälla även på fordonsområdet.

7.20 Bemyndiganden

Regeringens förslag: I den nya lagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer dels att meddela före- skrifter om fordons beskaffenhet och utrustning, dels att i fråga om de kontrollformer som regleras i lagen meddela ytterligare föreskrifter om kontrollens omfattning, besiktningsorganens verksamhet, förut- sättningarna för godkännande vid kontroll, förelägganden och kör- förbud, förutsättningarna för att bruka vissa fordon samt om avgifter. De bestämmelser i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer som handlar om fordons beskaffenhet och utrustning samt annan kontroll av fordon upphävs.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

100

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för- slaget. Aktiebolaget Svensk Bilprovning ifrågasätter dock om det före- slagna bemyndigandet ger regeringen möjlighet att föreskriva att fordon som tidigare underkänts vid en kontroll får godkännas efter att ha repare- rats och godkänts vid en ackrediterad verkstad på sätt som i dag regleras i 84 a och 84 b §§ fordonskungörelsen (1972:595).

Skälen för regeringens förslag: Fordonskungörelsen och terräng- trafikkungörelsen (1972:594) innehåller relativt vida bemyndiganden att meddela föreskrifter och fatta beslut om undantag från författnings- bestämmelserna. Bemyndigandena, som finns i 102–104 a §§ fordons- kungörelsen respektive 65–69 §§ terrängtrafikkungörelsen, riktar sig främst till Vägverket, men i några fall även till andra myndigheter.

För att den författningsstruktur som regeringen har förespråkat i av- snitt 6 skall kunna genomföras krävs det relativt omfattande bemyndi- ganden även i den nya fordonslagen. Detta skulle kunna regleras med ett generellt bemyndigande med förebild i 10 kap. 1 § körkortslagen

(1998:488) och i 8 kap. 1 § yrkestrafiklagen (1998:490). I dessa båda

paragrafer sägs det att regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges

i lagen. Regeringen föreslog en liknande reglering i det förslag till lag om

vägtrafikregister som överlämnades till Lagrådet den 27 april 2000 (se

prop. 2000/01:95, s. 140). Lagrådet reagerade mot bemyndigandets ut-

formning och ansåg att det av bemyndigandet klart borde framgå vilka

ämnen föreskrifterna kan komma att reglera eftersom det var regeringens

avsikt att vissa av dessa skulle straffbeläggas (se a prop. s. 167). Reger-

ingen beaktade Lagrådets synpunkter vilket ledde till att bemyndigande-

bestämmelsen i 38 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister relativt

detaljerat anger vad föreskrifterna får avse.

De bestämmelser som kommer att meddelas med stöd av

bemyndigandebestämmelsen i den nya lagen kommer till viss del att vara

straffsanktionerade. Mot bakgrund av vad som anförts ovan bör därför

bestämmelsen utformas så att det klart framgår vilka ämnen före-

skrifterna kan komma att reglera.

Utredningen har föreslagit att bestämmelsen innehåller ett be-

myndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-

mer att meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning

samt i fråga om de kontrollformer som avses i lagen, meddela ytterligare

föreskrifter om kontrollens omfattning, besiktningsorganens verksamhet,

förutsättningarna för godkännande vid kontroll, förelägganden, kör-

förbud, förutsättningarna för att bruka vissa fordon samt avgifter för

kontroll enligt lagen. Utredningen föreslår vidare att regeringen be-

myndigas att föreskriva att fordon, som omfattas av typbesiktning och

som allvarligt brister i miljö- eller trafiksäkerhetshänseende, inte får regi-

streras, säljas eller användas.

Enligt regeringens uppfattning uppfyller den av utredningen förslagna

bemyndigandebestämmelsen de ovan angivna kraven som bör ställas på

en sådan bestämmelse.

Angående Aktiebolaget Svensk Bilprovnings synpunkt, se kommenta-

ren till 5 kap. 8 § fordonslagen i avsnitt 12.1.

De bemyndiganden som nu föreslås torde täcka det bemyndigande som

finns i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om

101

trafik, transporter och kommunikationer för regeringen att meddela före- skrifter om fordons beskaffenhet och utrustning samt kontroll av fordon. Detta bemyndigande bör därför upphävas.

8 Vissa befogenheter för polisen vid kontroll enligt fordonslagen

Regeringens förslag: I polislagen (1984:387) införs en bestämmelse som innebär att en polisman får stoppa ett fordon om det behövs för att kontrollera fordonets last enligt vad som är särskilt föreskrivet. Vidare införs i lagen en bestämmelse som ger en polisman rätt att an- vända våld om polismannen med laga stöd skall kontrollera ett fordon eller ett fordons last.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för-

slaget.

Skälen för regeringens förslag: I 22 § 4 polislagen (1984:387) finns bestämmelser som ger en polisman rätt att stoppa ett fordon eller annat transportmedel om det behövs för att reglera trafiken eller för att kon- trollera fordon eller förare enligt vad som är särskilt föreskrivet. Enligt förarbetena till bestämmelsen (prop. 1996/97:175, s. 82) är den tillämplig t.ex. när en polisman skall kontrollera ett fordon enligt fordons- kungörelsen (1972:595) eller terrängtrafikkungörelsen (1972:594).

Av 10 § första stycket 5 polislagen följer att en polisman får använda våld om han eller hon med laga stöd skall stoppa ett fordon eller annat transportmedel. Enligt bestämmelsen får dock våld användas endast i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständig- heterna är försvarligt.

I avsnitt 7.13.1 föreslår regeringen att det i den nya fordonslagen tas in en bestämmelse som ger bl.a. en polisman rätt att kontrollera fordons last. För att kunna utföra en sådan kontroll måste polismannen ha möj- lighet att stoppa fordonet. Denna möjlighet skapas lämpligen genom ett tillägg i 22 § 4 polislagen. Därigenom får polismannen även rätt att inom de ramar som 10 § polislagen sätter upp bruka våld för att stoppa fordo- net.

För att en polisman på ett effektivt sätt skall kunna genomföra en kon- troll enligt den föreslagna fordonslagen kan det vara nödvändigt för denne att bruka våld även sedan ett fordon stoppats. Som exempel kan nämnas att polismannen kan bli tvungen att bryta upp ett lås för att kunna kontrollera lastsäkringen i ett låst lastutrymme. En bestämmelse om polismans rätt att bruka våld i den situationen bör tas in som ett tillägg till femte punkten i 10 § polislagen.

102

9 Fordonsdefinitioner

9.1 Nuvarande ordning

Tidigare definierades de olika begrepp som används i regelverket på vägtrafikområdet i ett flertal kungörelser och förordningar, bl.a. fordons- kungörelsen (1972:595), terrängtrafikkungörelsen (1972:594) och trafik- förordningen (1998:1276). I de författningar där det saknades definitio- ner, t.ex. fordonsskattelagen (1988:327) fanns hänvisningar till kun- görelserna och förordningarna.

Lagrådet har ifrågasatt om denna ordning, där innebörden av olika be- grepp som återfinns i lagar lämnas öppen för utfyllnad genom förord- ningsbestämmelser, är förenlig med regeringsformen. Särskilt har detta gällt de definitioner av olika typer av fordon som enligt fordons- skattelagen ligger till grund för uttaget av fordonsskatt (se prop. 1997/98:63 s. 203 f., jfr prop. 1994/95:55 s. 41 f.).

För att råda bot på det problem som Lagrådet har pekat på har defini- tionerna av de fordons- och viktbegrepp som används på vägtrafik- området samlats i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, som trädde i kraft den 1 oktober 2001 (se prop. 2000/01:95 s. 93). Andra definitioner på området finns i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner. I övriga författningar finns nu hänvisningar till den nya lagen och till den nya förordningen.

De definitioner som fanns i fordonskungörelsen m.fl. författningar för- des huvudsakligen utan omarbetning över till lagen om vägtrafik- definitioner. I förarbetena till lagen (a prop. s. 95) konstaterade visserli- gen regeringen att någon anpassning till EG:s regler såvitt avsåg fordonsdefinitionerna inte var nödvändig för närvarande. Samtidigt hän- visade emellertid regeringen till att Utredningen om fordons- bestämmelser m.m. hade fått i uppdrag att bl.a. se över hur be- stämmelserna på fordonsområdet överensstämmer med motsvarande EG- regler. Som en följd av denna översyn föreslås i det följande vissa justeringar i fordonsdefinitionerna.

9.2 Översyn av fordonsdefinitionerna

Regeringens förslag: Fordonsdefinitionerna i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner anpassas så långt möjligt till definitionerna i EG:s fordonslagstiftning. Vidare görs vissa redaktionella ändringar i lagens definitioner. Begreppet terrängfordon tas bort ur lagstiftningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regering- ens. Utredningen föreslår att den i dag använda beteckningen motor- fordon ersätts av beteckningen vägmotorfordon.

103

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller har

ingen erinran mot förslagen. Åklagarmyndigheten i Malmö ifrågasätter

emellertid nödvändigheten i att ersätta det inarbetade begreppet motor-

fordon med begreppet vägmotorfordon, medan Landstingsförbundet och

Svenska kommunförbundet konstaterar att införandet av ett nytt begrepp i

en redan begreppsrik nomenklatur inte självklart leder till förtydliganden.

Kammarrätten i Sundsvall och Svenska bussbranschens riksförbund läm-

nar vissa detaljsynpunkter på utformningen av definitionerna av buss och

lastbil.

Skälen för regeringens förslag

Inledning

En utgångspunkt för regleringen av definitionerna på fordonsområdet är

att de svenska definitionerna så långt möjligt skall stämma överens med

de definitioner som finns i EG:s lagstiftning på området. Vidare bör de

svenska definitionerna vara desamma inom hela trafik- och fordons-

området och vara heltäckande, dvs. täcka in samtliga fordonstyper.

I EG:s lagstiftning finns fordonsdefinitionerna framför allt i de s.k.

ramdirektiven (se avsnitt 5.2.1). Dessa reglerar emellertid endast en del

av fordonsområdet. Till den del som ett område är oreglerat av EG är

Sverige oförhindrat att tillämpa nationella regler och därvid använda de-

finitioner som skiljer sig från dem i EG:s lagstiftning.

Eftersom direktiven inte är avsedda att vara heltäckande omfattar defi-

nitionerna i dem inte alla fordonstyper. Flera fordonstyper, som är

oreglerade i direktiven, kräver dock reglering i nationell rätt. Detta för-

hållande medför vissa problem när det gäller att anpassa de svenska defi-

nitionerna till definitionerna i direktiven eftersom ett rent övertagande av

EG-definitionerna skulle utesluta flera typer av fordon. De svenska defi-

nitionerna måste därför i vissa fall även fortsättningsvis vara vidare än

EG:s och reglera ett större område. Det är dock viktigt att de svenska

definitionerna inte förhindrar att direktivens materiella regler tillämpas

på de fordon som regleras där.

Sammanfattningsvis bör alltså de svenska definitionerna på fordons-

området innefatta EG:s definitioner. Dessa kan dock inte föras över

ordagrant från direktiven.

I det följande föreslås hur ett antal definitioner bör anpassas till EG-

rätten och hur de samtidigt kan moderniseras rent språkligt. Vidare före-

slås vissa andra, huvudsakligen redaktionella, ändringar i definitionerna.

Grundläggande begrepp

Fordon är det grundläggande begreppet i fordonsförfattningarna. Med

fordon avses en anordning på hjul, band, medar eller liknande som är

inrättad för färd på marken och som inte löper på skenor. Begreppet är

mycket vitt och omfattar alla de övriga typer av fordon som definieras i

lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Om ordet ”huvudsakligen”

läggs till framför ”för färd på marken” markeras att inte varje anordning

104

som i och för sig kan framföras på marken utgör ett fordon i här åsyftad mening. Med fordon avses då i stället anordningar där huvudsyftet är att de skall föras på marken. Vid en sådan justering kan undantaget för flyg- plan i definitionen av motordrivet fordon tas bort.

Fordon på väg respektive i terräng

Enligt lagen om vägtrafikdefinitioner delas motordrivna fordon in i bl.a. motorfordon och terrängmotorfordon . Enligt definitionerna av dessa båda fordonstyper är terrängmotorfordon ett motordrivet fordon inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller gods- befordran i terräng, medan motorfordon är ett motordrivet fordon som inte är terrängmotorfordon. Denna indelning utgår således från de båda begreppen väg och terräng.

Begreppet väg är i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner definierat i positiva termer, medan begreppet terräng i förordningen an- ges vara allt som inte är väg. Som framgår ovan är definitionerna av motorfordon och terrängmotorfordon konstruerade på motsatt sätt. Terrängmotorfordon definieras positivt genom att det anges att det är ett fordon som är inrättat huvudsakligen för att användas i terräng, medan motorfordon är ett motordrivet fordon som inte är terrängmotorfordon. Denna ordning kan tyckas litet egendomlig och innebär att bestämningen av vad som är motorfordon måste börja med en uteslutning av terräng- motorfordon, vilket i sin tur kräver en analys av vägbegreppet som mot- satsvis ger innebörden av terräng. De båda motsatsparen väg och terräng respektive motorfordon och terrängmotorfordon är alltså reglerade om- lott.

För att skapa en tydligare motsvarighet till begreppet terräng- motorfordon föreslår utredningen att begreppet motorfordon byts ut mot begreppet vägmotorfordon. Samtidigt bör enligt utredningen begreppet anpassas till definitionen av det EG-rättsliga begreppet fordon. Ut- redningens förslag innebär att vägmotorfordon definieras positivt. På så sätt undviker man enligt utredningen den omlottsituation som beskrivs ovan. Utredningen föreslår att vägmotorfordon definieras enligt följande.

Vägmotorfordon: Ett motordrivet fordon som är avsett att användas huvud- sakligen på väg, oavsett om det är färdigbyggt eller inte, och som är inrättat

1. huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller gods- befordran, eller

2. för något annat ändamål än som avses under 1, om fordonet inte är att anse som en traktor eller ett motorredskap.

Vägmotorfordon delas in i bilar, motorcyklar och mopeder.

Några remissinstanser har vänt sig mot utredningens förslag och menar att det är onödigt att byta ut det inarbetade begreppet motorfordon.

Oavsett vilken benämning man väljer på den nuvarande kategorin motorfordon innebär utredningens förslag i sak att regelverket blir mer konsekvent och därmed också tydligare. När det gäller frågan om hur fordonskategorin skall benämnas delar regeringen i och för sig ut- redningens uppfattning att regelverket i viss mån skulle vinna i tydlighet och konsekvens om kategorin benämnas vägmotorfordon. Med ut-

105

redningens förslag klargörs såväl skillnaden mot terrängmotorfordon som att de båda kategorierna står på samma hierarkiska nivå i definitions- floran.

Som påpekats av flera remissinstanser är emellertid motorfordon ett sedan lång tid väl inarbetad benämning på den aktuella fordonskategorin. Detta tydliggörs bl.a. av det förhållandet att termen motorfordon används i mer än sextio författningar. Med hänsyn härtill anser regeringen att det måste finnas mycket starka skäl för att byta ut benämningen. Några så- dana skäl har utredningen inte presenterat.

Sammanfattningsvis bör således definitionen av begreppet motor- fordon ändras i enlighet med utredningens förslag. Däremot bör benäm- ningen på fordonskategorin inte ändras till vägmotorfordon.

Nästa fråga är vad det som nu föreslås får för konsekvens för definitio- nen av begreppet terrängmotorfordon. Det är inte lämpligt att definiera de båda sidoordnade begreppen motorfordon och terrängmotorfordon positivt. Risken är då stor för att det uppstår luckor eller överlappningar i regelverket. Det är således bäst att använda samma teknik som i dag fast omvänt, dvs. att definiera terrängmotorfordon som ett motordrivet fordon som inte är ett motorfordon.

I dagens lagstiftning används begreppet terrängfordon som en gemen- sam beteckning på terrängmotorfordon och terrängsläp. Med den in- delning och uppläggning av definitionerna som nu föreslås och med hän- syn till att de bestämmelser som i dag finns i terrängtrafikkungörelsen (1972:594) och i fordonskungörelsen (1972:595) förs samman i en lag finns det inte något behov av att behålla begreppet terrängfordon. Detta bör således utmönstras ur regelverket.

Bilar

I rådets direktiv 70/156/EEG finns ingen definition av begreppet bil . I den svenska lagstiftningen är emellertid definitionen viktig för definitio- nerna av personbil, buss och lastbil. Den bör därför behållas i lag- stiftningen. Den nuvarande definitionen av bil utesluter inte heller någon fordonstyp som enligt EG:s definitioner skall omfattas av direktivets materiella bestämmelser.

Den svenska definitionen av personbil stämmer relativt bra överens med definitionen i direktiv 70/156/EEG. Vissa anpassningar kan dock göras för att avvikelsen skall bli så liten som möjligt. Den svenska ver- sionen av direktivet lyder ”fordon som används för personbefordran...”. Ordet ”inrättad”, som används i lagen om vägtrafikdefinitioner, är mer objektivt än ”används”. Användningen av ett fordon kan ju skifta från dag till dag, men om fordonet är inrättat på ett visst sätt är det svårare att ändra. Med hänsyn till detta och eftersom ordet inrättad inte torde strida mot ordalydelsen i andra språkversioner av direktivet, bör ordet inrättad används även fortsättningsvis. I enlighet med hur definitionerna i direktiv 70/156/EEG är formulerade bör det i den svenska definitionen av personbil anges hur många sittplatser fordonet får vara försett med. Ut- redningen har föreslagit att ordet ”säten” skall användas. Som Kammar- rätten i Sundsvall har påpekat kan emellertid ett säte vara avsett för flera personer. Med hänsyn härtill bör i stället ordet sittplatser väljas.

106

Definitionen av buss i den svenska lagstiftningen överensstämmer, lik- som definitionen av personbil, relativt bra med EG:s definitioner. Vissa justeringar kan dock göras för att anpassa definitionen ännu mer i EG- rättslig riktning. Av skäl som angetts ovan bör därvid ordet sittplatser användas i stället för det av utredningen föreslagna säten. För att skapa ett enhetligt och tydligt system bör vidare den oklara satsen ”även om bilen dessutom är inrättad för annat ändamål” ersättas av ordet ”huvud- sakligen”. Detta torde vara nödvändigt även för att det skall finnas en gräns mot begreppet lastbil, enligt nedanstående förslag. Förändringen kan dock medföra att ett fordon med mer än åtta sittplatser utöver sitt- platsen för föraren, men som huvudsakligen är inrättat för annat ändamål än personbefordran, kommer att klassas som lastbil i stället för som i dag som buss. Det torde dock endast röra sig om ett begränsat antal fordon. Om det vid tolkningen av bestämmelsen uppkommer tveksamhet till vil- ken fordonstyp ett fordon skall hänföras har dessutom Vägverket möjlig- het att med stöd av 3 § lagen om vägtrafikdefinitioner och 3 § för- ordningen om vägtrafikdefinitioner besluta i frågan.

Det kan vidare konstateras att den nu föreslagna modifieringen av definitionen av ”buss” stämmer väl överens med definitionen i det s.k. körkortsdirektivet, dvs. rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort 1 . I det direktivet avses med buss (fordon av kategori D) ”bilar avsedda för persontransporter och som utöver förarsätet har fler än åtta sittplatser”.

Lastbil definieras i svensk rätt som en bil som inte är att anse som personbil eller buss. Till skillnad från definitionen i rådets direktiv 70/156/EEG anger den svenska definitionen således inte att fordonet skall vara avsett för godsbefordran. Anledningen till detta är att man har velat täcka in samtliga typer av motorfordon med de tre definitionerna personbil, buss och lastbil. Eftersom personbil och buss enligt gällande svensk rätt undantas från vad som är att anse som lastbil framgår det att godsbefordran är det främsta användningsområdet för lastbilar. Defini- tionen avviker därmed språkligt, men inte reellt, från EG:s definition. Detta är förmodligen nödvändigt för att åstadkomma ett fullständigt system för svenskt vidkommande. I förtydligande syfte bör dock defini- tionen delas upp i två punkter. Den första punkten bör lyda ”En bil som är inrättad huvudsakligen för godsbefordran” och motsvarar då EG:s definition. För att, som i dag, täcka in samtliga typer av motorfordon med hjälp av de tre definitionerna bör den andra punkten lyda ”En annan bil som inte är att anse som en personbil eller en buss”.

Släpfordon

I denna proposition föreslås att de bestämmelser som i dag finns i fordonskungörelsen och terrängtrafikkungörelsen samlas i den nya fordonslagen och i föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigan- den i den lagen. Detta leder till att vissa förändringar i definitionerna av de olika typerna av släpvagnar bör göras. En sådan förändring har redan berörts, nämligen slopandet av begreppet terrängfordon, som inte längre fyller någon praktisk funktion.

1 EGT L 237, 24.8.1991, s. 1 (Celex 31991L0439).

107

En annan förändring som framstår som naturlig i samband med en författningssammanslagning är att begreppet släpfordon i framtiden bör delas upp i släpvagnar, släpslädar och terrängsläp . Det saknas nämligen anledning att låta terrängsläp även fortsättningsvis stå som en egen kate- gori i en systematisk uppställning av definitionerna. Samtidigt kan upp- räkningen av vilka fordon, som släpfordonen är avsedda att kopplas till, bytas ut mot ”ett annat motordrivet fordon än moped klass II”. Definitio- nerna av släpvagn, släpsläde och terrängsläp bör vidare sinsemellan ut- formas så enhetligt som möjligt, med angivande av till vilken typ av for- don de är avsedda att kopplas.

Lekfordon

Begreppet lekfordon förekommer i trafikförfattningarna med innebörden fordon som är avsett uteslutande för lek, se 2 § lagen om vägtrafik- definitioner. Lekfordon ingår således i fordonsbegreppet och utgör där- med en egen fordonstyp. Ingen av de aktuella författningarna undantar emellertid lekfordonen från tillämpningen generellt sett. Inte heller definitionerna av andra typer av fordon undantar lekfordon. Det är endast i definitionen av cykel i lagen om vägtrafikregister som det uttryckligen anges, att med cykel inte avses lekfordon.

Den nuvarande regleringen är ofullständig och leder närmast tanken till att man har utgått från att inget annat fordon än cykel skulle kunna in- rymma kategorin lekfordon. Den tolkningen av bestämmelserna torde dock inte vara möjlig att göra. Det finns naturligtvis fordon som för framdrivande är försedda med motor men som ändå måste anses vara avsedda uteslutande för lek. Mot denna bakgrund är det rimligt att lek- fordon undantas från fordonsbestämmelserna. För att detta skall kunna åstadkommas måste lekfordon definieras på ett för ändamålet lämpligt sätt. Hur regelverket i övrigt bör utformas för att utesluta lekfordonen har regeringen redan föreslagit i avsnitt 7.2.

I lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet finns bl.a. regler om att lek- saker måste uppfylla vissa krav ur hälso- och säkerhetssynpunkt. Genom lagen har rådets direktiv 88/378/EEG av den 3 maj 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om leksakers säkerhet 2 genomförts. Med leksaker avses i lagen, och i direktivet, leksaker som är utformade för eller annars klart avsedda att användas av barn under 14 år. I direkti- vet anges i bilaga 1 produkter som inte skall betraktas som leksaker. För fordonsområdets vidkommande är punkterna 13, 15 och 17 av särskilt intresse. Detta innebär att följande produkter inte är leksaker: specialise- rade produkter som drivs med en märkspänning som överstiger 24 volt, fordon med förbränningsmotor och cyklar avsedda för idrottsutövning eller för framförande på allmän väg. Innehållet i bilagan är infört i svensk lagstiftning genom Konsumentverkets föreskrifter.

Enligt artikel 4 i direktivet får medlemsstaterna inte förhindra att lek- saker som uppfyller kraven i direktivet släpps ut på marknaden inom deras territorier. Direktivet är således inget s.k. minimidirektiv som med- ger avvikelser för andra eller strängare säkerhetskrav.

2 EGT L 187, 16.7.1988, s. 1 (Celex 31988L0378).

108

För att inte riskera att vissa produkter som utgör leksaker enligt lagen om leksakers säkerhet skall träffas även av bestämmelserna i fordons- lagstiftningen bör definitionen av lekfordon ange att lekfordon är ett for- don som skall avses som en leksak enligt lagen om leksakers säkerhet.

Med en sådan definition kan det visserligen uppstå vissa gränsdrag- ningsproblem. Problemen torde i första hand uppkomma när det gäller eldrivna fordon, men dessa skall inte överdrivas. Risken är att avance- rade lekfordon uppträder med betydande massa och fartresurser. Den övre gräns i fråga om hastighet som kan godtas är 25 kilometer i timmen, därefter måste ett fordon obetingat utgöra ett motorfordon (jfr definitio- nen av ”fordon” i typgodkännandedirektivet 70/156/EEG), men redan en betydligt lägre hastighet kan vara problematisk. Kravet på att ett fordon skall vara utformat eller klart avsett att användas av barn under 14 år för att betraktas som en leksak, och därmed även ett lekfordon, är dock en klar begränsning som bör kunna hävdas för att undvika de angivna gränsdragningsproblemen.

Sammanfattning

De förslag till förändringar i fordonsdefinitionerna som redovisats ovan leder till att den systematiska uppställningen av dessa blir följande.

Motordrivna fordon

I. Motorfordon

1. Bilar

a) Personbilar

b) Bussar

c) Lastbilar

– Lätta lastbilar

– Tunga lastbilar

2. Motorcyklar

a) Lätta motorcyklar

b) Tunga motorcyklar

3. Mopeder

a) Mopeder klass I

b) Mopeder klass II

II. Traktorer

III. Motorredskap

1. Motorredskap klass I

2. Motorredskap klass II IV. Terrängmotorfordon

1. Terrängvagnar

a) Lätta terrängvagnar

b) Tunga terrängvagnar

2. Terrängskotrar

Släpfordon

I. Släpvagnar

1. Släpkärror

a) Dolly

b) Övriga släpkärror

2. Påhängsvagnar

109

3. Övriga släpvagnar II. Släpslädar

III. Terrängsläp

Efterfordon

Sidvagnar Cyklar Hästfordon Övriga fordon

10 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya fordonslagen och övriga lagändringar träder i kraft den 1 maj 2003. Genom den nya lagen upphävs

– kungörelsen (1960:167) i anledning av Sveriges tillträde till den i Genève den 20 mars 1958 avslutade överenskommelsen om antagande av enhetliga regler för typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon samt ömsesidigt erkännande av sådant godkännande,

– terrängtrafikkungörelsen (1972:594),

– fordonskungörelsen (1972:595), samt

– lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.

I den nya lagen tas det in en övergångsbestämmelse som innebär att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om ärenden som har anhängiggjorts före ikraftträdandet.

I lagen om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner tas det in en övergångsbestämmelse som innebär att vissa klassificeringar av fordon enligt äldre bestämmelser skall gälla även fortsättningsvis.

I lagen om ändring i lagen (1998:492) om biluthyrning tas det in en övergångsbestämmelse som innebär att äldre föreskrifter skall tillämpas på fordon som har registreringsbesiktigats för taxitrafik före ikraftträdandet.

Övriga lagändringar förenas inte med några övergångs- bestämmelser.

Utredningens förslag: Enligt utredningen bör de förslag till för-

fattningar som utredningen lämnar träda i kraft så snart som möjligt. Ut-

redningen föreslår inga övergångsbestämmelser till den nya fordons-

lagen.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall har ifrågasatt om inte

den övergångsbestämmelse angående överklagande av beslut som

meddelas innan den nya lagen träder i kraft som utredningen föreslår

skall tas in i den förordning som ansluter till den nya fordonslagen i

stället bör tas in i lagen där bestämmelserna om överklagande finns.

Aktiebolaget Svensk Bilprovning påpekar att den nya lagen bör träda i

kraft så långt efter utfärdandet att det ges tillräcklig tid för anpassning till

nyordningen.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens be-

dömning att de nya bestämmelserna bör träda i kraft så snart som möjligt.

Samtidigt måste naturligtvis som Aktiebolaget Svensk Bilprovning på-

110

pekar möjlighet ges för framför allt de berörda myndigheterna och besiktningsorganen att anpassa sig till den nya ordningen. De myndig- heter som bemyndigas att meddela föreskrifter måste ges tillfälle att ut- färda erforderliga föreskrifter. Vidare måste berörd personal hos myn- digheterna och besiktningsorganen ges tillfälle att genomgå viss ut- bildning. Slutligen torde de nya bestämmelserna erfordra viss data- anpassning hos bl.a. Vägverket och Aktiebolaget Svensk Bilprovning. Vid en avvägning mellan dessa aspekter finner regeringen att det är lämpligt att den nya fordonslagen och de föreslagna lagändringarna trä- der i kraft den 1 maj 2003.

Även när det gäller behovet av övergångsbestämmelser gör regeringen huvudsakligen samma bedömning som utredningen. Äldre bestämmelser bör gälla för överklagande av beslut som har meddelats enligt dessa be- stämmelser. Enligt regeringens uppfattning är det emellertid mest lämp- ligt att även i övrigt låta äldre bestämmelser tillämpas på ärenden som har anhängiggjorts innan den nya lagen trädde i kraft. Detta innebär att ärendena skall följa den handläggningsordning som anges i de äldre be- stämmelserna och även materiellt prövas enligt dessa bestämmelser.

Det kan visserligen diskuteras i vilken författning en sådan övergångs- bestämmelse bör tas in. Samtliga bestämmelser om överklagande av be- slut som meddelas med stöd av den nya lagen eller med stöd av före- skrifter som har meddelats med stöd av lagen kommer att återfinnas i lagen, se avsnitt 7.19. Med hänsyn härtill bör – som Kammarrätten i Sundsvall har föreslagit – övergångsbestämmelserna angående över- klagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet tas in i lagen. Den ovan angivna övergångsbestämmelsen – som innefattar över- gångsregler för överklagande av beslut som har meddelats med stöd av de äldre bestämmelserna – bör därför tas in i lagen. De övriga materiella förändringar som föreslås i propositionen torde inte kräva några över- gångsvisa lösningar i lagen.

Kungörelsen (1960:167) i anledning av Sveriges tillträde till den i Genève den 20 mars 1958 avslutade överenskommelsen om antagande av enhetliga regler för typgodkännande av utrustning och delar till motor- fordon samt ömsesidigt erkännande av sådant godkännande, terräng- trafikkungörelsen (1972:594), fordonskungörelsen (1972:595) samt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet bör upphävas genom den nya lagen.

De ändringar i definitionerna av personbil, buss och lastbil som före- slås kan leda till att något enstaka fordon som klassificerats enligt de äldre definitionerna enligt de nya definitionerna skall anses som en annan fordonstyp. Det är rimligt att den äldre klassificeringen får fortsätta att gälla även sedan de förändrade definitionerna har trätt i kraft. En över- gångsbestämmelse med detta innehåll bör tas in i lagen om ändring i lagen om vägtrafikdefinitioner.

För att det även efter ikraftträdandet av den nya fordonslagen skall vara otillåtet att hyra ut ett fordon som är registreringsbesiktigat för taxi- trafik enligt fordonskungörelsen till den som inte har tillstånd till sådan trafik bör de äldre bestämmelserna fortsätta att gälla för dessa fordon. En övergångsbestämmelse med detta innehåll bör tas in i lagen om ändring i lagen om biluthyrning.

111

11 Konsekvenser av förslagen

Det huvudsakliga syftet med lagförslagen i denna proposition är att modernisera och förenkla regelverket samt att anpassa det till regerings- formens bestämmelser om normgivning. Endast några få materiella änd- ringar föreslås. Det förenklade regelverket torde leda till att det blir lättare att tillämpa det för både myndigheter och enskilda. Ett visst mått av effektiviseringar och rationaliseringar bör därför kunna bli följden av förslagen. Dessa bör rent allmänt leda till minskade kostnader både för aktörerna på fordonsområdet och för samhället i övrigt.

Som konstateras i det föregående avsnittet föranleder det nya regel- verket vissa utbildningsinsatser och en viss dataanpassning hos be- siktningsorganen. Sammantaget kommer detta initialt att innebära något ökade kostnader och ett visst intäktsbortfall för besiktningsorganen. Eftersom Aktiebolaget Svensk Bilprovning är det största av dessa organ kommer det bolaget att beröras mest av förändringarna.

I propositionen föreslås i fråga om överklagande av myndigheters be- slut enligt de nya fordonsförfattningarna en övergång från en över- prövning av regeringen till en överprövning av allmän förvaltnings- domstol i vissa fall. Detta kommer att gälla ärenden som rör typ- besiktning av fordon. Även beslut som meddelas med stöd av 4 kap. i den nya lagen kommer att överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta innebär emellertid ingen skillnad mot vad som gäller i dag, se 9 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet. Det kan dock förväntas förekomma endast ett fåtal fall av överklaganden till allmän förvaltningsdomstol. Annat än en marginell ökad belastning för dessa domstolar kan inte förväntas uppkomma genom de nya bestämmel- serna om överklagande. Samtidigt föreslås att det skall införas ett full- följdsförbud beträffande vissa typer av beslut. Detta kommer sannolikt att leda till vissa kostnadsbesparingar för staten. Sammantaget bör de nya bestämmelserna om överklagande inte innebära att några ökade kostna- der för det allmänna uppstår.

Vissa positiva effekter när det gäller brottsbekämpningen och det brottsförebyggande arbetet kan förväntas följa av de tydligare regler som föreslås såvitt avser bl.a. polisens kontroll och inspektion i olika avseen- den.

Det nya regelverket – framför allt den nya bestämmelsen som ger möj- lighet till kontroll av fordons last – kan också förväntas ge vissa positiva effekter på trafiksäkerheten.

Sammanfattningsvis torde förslagen inte få några större statsfinansiella konsekvenser.

112

12 Författningskommentar

12.1 Förslaget till fordonslag

1 kap. Inledande bestämmelser

Innehåll och tillämpningsområde

1 §

I paragrafen anges lagens innehåll.

Kontroll av fordons last utgör inte en kontroll av själva fordonet och tas därför upp i en särskild punkt i första stycket . Av samma anledning tas kontroll av färdskrivare och taxameter upp i en särskild punkt.

Skälet till att kontroll av last tas upp i lagen anges i avsnitt 7.13.1. Be- greppet last är vidsträckt och innefattar det snävare begreppet lastat på föreskrivet sätt som används i 2 kap. 13 §, se nedan.

Eftersom kontrollen på fordonsområdet huvudsakligen utförs av besiktningsorganen är det naturligt att de närmare bestämmelserna om organens verksamhet omfattas av lagen ( punkt 4 ). Dessa bestämmelser finns i dag i lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordons- området. Besiktningsorganen är enligt den lagen Aktiebolaget Svensk Bilprovning, SMP Svensk Maskinprovning Aktiebolag och SAQ Kon- troll Aktiebolag. SAQ Kontroll Aktiebolag, som tidigare ägdes av staten, såldes år 1999 med stöd av riksdagens bemyndigande (se prop. 1995/96:141, bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302) till Det Norske Veritas Holding Aktiebolag. Bolaget har den 9 juni 2000 ändrat sin firma från SAQ Kontroll Aktiebolag till Det Norske Veritas Inspec- tion AB.

Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. De be- myndiganden som avses i stycket finns i 5 kap. 8 §. Det bör noteras att lagen inte innehåller några materiella bestämmelser om fordons beskaffenhet och utrustning. Sådana bestämmelser kommer i stället att med stöd av bemyndigandet i 5 kap. 8 § första stycket meddelas i för- ordning och myndighetsföreskrifter. Bemyndigandet begränsas naturligt- vis av lagens tillämpningsområde. De föreskrifter om fordons be- skaffenhet och utrustning som meddelas med stöd av bemyndigandet får således inte avse sådana fordon som anges i 1 kap. 2 §.

2 §

I paragrafen anges de fordonskategorier som undantas från lagens tillämpningsområde. Undantagen är i princip desamma som för närva- rande finns i 1 § andra stycket fordonskungörelsen (1972:595) och i 1 § andra stycket terrängtrafikkungörelsen (1972:594). I dessa undantas

113

emellertid lekfordon inte uttryckligen från kungörelsernas tillämpnings- område. I denna proposition föreslås en ny definition av lekfordon, se av- snitt 9.2. Den nya definitionen innebär att lekfordon är sådana fordon som skall anses som en leksak enligt lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet. För att dessa fordon inte skall omfattas av såväl de tekniska krav som ställs i den lagen som dem som ställs upp i regelverket på fordonsområdet undantas lekfordonen från fordonslagens tillämpnings- område.

Beträffande första punkten kan anmärkas att 1 § andra stycket 1 lagen (2001:558) om vägtrafikregister i stället undantar ”fordon som tillhör Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt”, dvs. samtliga fordon som ägs av dessa subjekt. I registrerings- sammanhang kan ett vidare utformat undantag accepteras, eftersom dessa fordon i stället registreras i det militära fordonsregistret. I fråga om be- stämmelserna i fordonslagen är det dock endast särskilda typer av fordon som är tillverkade för särskilda militära ändamål, exempelvis strids- vagnar, som undantas.

Definitioner

3 §

Några definitioner motsvarande dem i första stycket finns inte i det gällande regelverket. Begreppen besiktningsorgan, bilinspektör och tek- niker används dock i bl.a. fordonskungörelsen (1972:595) utan att defini- eras. Tekniker är detsamma som tekniskt biträde som nämns på några ställen i dagens kungörelser, se bl.a. 35 § fordonskungörelsen. Teknikern är i lagens mening att betrakta som en medhjälpare till främst en bil- inspektör. Förutom skillnaden i anställningsform har de två typerna av befattningshavare något olika utbildning. Hittills har alltid hos Aktie- bolaget Svensk Bilprovning anställda besiktningstekniker anlitats som tekniker.

I definitionerna av bilinspektör och tekniker ställs inga krav på att dessa skall ha särskilda förordnanden för att få utföra kontroller och in- spektioner enligt lagen. Sådana krav finns i dag enligt 91 § fordons- kungörelsen för polismän och bilinspektörer som utför flygande inspek- tion och för tekniker för att denne skall få biträda vid en sådan inspek- tion. Motsvarande bestämmelser har tagits in i 2 kap. 10 § i den nya fordonslagen. Om förordnande skall krävas i övrigt får avgöras av re- geringen och beslutas i förordning såsom en verkställighetsföreskrift.

Den hänvisning till lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner som finns i andra stycket motsvarar de hänvisningar som finns i de flesta för- fattningarna på vägtrafikområdet, se t.ex. 3 § lagen (2001:558) om väg- trafikregister och 1 kap. 3 § trafikförordningen (1998:1276).

114

2 kap. Kontrollformer

Inledande bestämmelse

1 §

I paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anges det grundläggande syftet med de olika kontrollformerna. Vidare marke- ras det att bestämmelserna i lagen anger ramarna för de olika typerna av kontroll. Beskrivningen av de olika kontrollformerna i kapitlet är således inte fullständig utan endast huvuddragen anges. Uttrycket ”i övrigt lämpligt för trafik” innefattar såväl de icke säkerhetsbetingade kon- trollerna vid en lämplighetsbesiktning, som de kontroller som görs från miljösynpunkt vid de olika konrollformerna.

Typgodkännande

2 §

Paragrafen avser såväl EG-typgodkännande som ECE-typgodkännande

och nationellt typgodkännande. De olika formerna av typgodkännande

behandlas i lagen under den gemensamma beteckningen typ-

godkännande. Skälet till varför denna reglering valts anges i avsnitt 7.4. I

det avsnittet behandlas även vissa andra frågor om typgodkännande. För

att öka paragrafens informationsvärde har på Lagrådets inrådan en kort-

fattad upplysning om de tre formerna av typgodkännande tagits in i för-

sta stycket andra meningen . Lagrådet föreslår att ECE-typgodkännandet

beskrivs genom en hänvisning till den i Genève den 20 mars 1958 av-

slutade överenskommelsen om antagande av enhetliga regler för typ-

godkännande av utrustning och delar till motorfordon samt för ömse-

sidigt erkännande av sådant godkännande. Som framgår av avsnitt 5.2.2

har emellertid överenskommelsen reviderats en gång. Härigenom fick

överenskommelsen bl.a. ett annat namn. Med hänsyn härtill har reger-

ingen valt att beskriva ECE-typgodkännandet utan att i lagtexten ange

namnet på någon av överenskommelserna.

Paragrafens lydelse anknyter till artikel 2 i rådets direktiv 70/156/EEG.

I denna definieras typgodkännande som ett ”förfarande genom vilket en

medlemsstat intygar att en fordonstyp, ett system, en komponent eller en

separat teknisk enhet uppfyller de relevanta kraven i detta direktiv eller i

något av de särdirektiv som anges i den uttömmande förteckning som

återfinns i bilagorna 4 och 11”. Typgodkännande definieras på i huvud-

sak samma sätt i artikel 2 i rådets direktiv 74/150/EEG och i artikel 2 i

rådets direktiv 92/61/EEG samt i 1958 års överenskommelse om anta-

gande av enhetliga regler för typgodkännande av utrustning och delar till

motorfordon samt för ömsesidigt erkännande av sådant godkännande.

Med system avses enligt ramdirektiven sådana fordonssystem, t.ex.

bromsar, avgasreningsanordningar och inredningsdetaljer, som omfattas

av kraven i något av särdirektiven. Med komponenter avses anordningar,

t.ex. strålkastare, för vilka det fastställs krav i ett särdirektiv, som är av-

115

sedda att vara en del av ett fordon. S eparata tekniska enheter är an- ordningar, t.ex. bakre skyddsanordning, för vilka det fastställs krav i ett särdirektiv, som kan godkännas separat men då endast i samband med en specificerad fordonstyp.

I lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen

finns det bestämmelser om typgodkännande i fråga om avgasrening av en

fordonstyp, en motortyp, ett fordonssystem, en komponent eller en sepa-

rat teknisk enhet. För att tydliggöra detta har det i andra stycket tagits in

en hänvisning till den lagen.

3 §

Godkännandemyndigheter är för närvarande Naturvårdsverket och Väg-

verket. Hur kompetensen fördelats mellan myndigheterna när det gäller

EG-typgodkännande framgår av 55 a § fordonskungörelsen (1972:595). I

fråga om typbesiktning, dvs. dagens motsvarighet till nationellt typ-

godkännande, och ECE-typgodkännande är Vägverket ensam ansvarig

myndighet.

4 §

I paragrafen anges de skyldigheter som åligger den som beviljats typ-

godkännande. En motsvarande bestämmelse finns i 9 § lagen

(2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen.

Bestämmelsen innebär att den som har beviljats ett typgodkännande är

skyldig se till att de fordon etc. som tillverkas i enlighet med typ-

godkännandet. Vidare innebär bestämmelsen att den som beviljats ett

typgodkännande är skyldig att underkasta sig viss kontroll av att till-

verkningen sker i enlighet med typgodkännandet. På EG-rättslig nivå

finns bestämmelser om tillverkarens skyldigheter att medverka i sådan

kontroll i bilaga 10 till rådets direktiv 70/156/EEG och i bilaga 6 till

rådets direktiv 92/61/EEG.

Som Lagrådet påpekar ger inte bestämmelsen i 2 kap. 5 § utrymme för

att återkalla ett typgodkännande om tillverkaren inte medverkar till kon-

troll eller lämnar upplysningar etc. enligt förevarande paragraf. Att införa

en sådan möjlighet torde knappast vara möjlig med hänsyn till be-

stämmelserna i EG-direktiven om när återkallelse av ett typgodkännande

får ske, jfr 9 och 11 §§ lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening

och motorbränslen.

I det författningsförslag som remitterades till Lagrådet angavs i andra

stycket att godkännandemyndigheten ”har rätt att bereda sig tillträde” till

en fabrik etc. Eftersom godkännandemyndigheten saknar tvångsmedel att

mot tillverkarens vilja ta sig in i fabriken etc. har på Lagrådets inrådan

de citerade orden ersatts med uttrycket ”har rätt till tillträde”.

5 §

Bestämmelsen ger möjlighet för godkännandemyndigheten att återkalla

ett meddelat typgodkännande om de fordon etc. som tillverkas inte

stämmer överens med den godkända typen.

Ett specialfall som inte regleras i paragrafen utgör den situationen att

ett typgodkännande meddelats på grundval av ett felaktigt underlag. De

efterföljande fordonen stämmer då överens med den fordonstyp som

godkännandet grundar sig på, men eftersom underlaget innehåller fel-

116

aktiga uppgifter skulle typfordonet inte ha godkänts om det rätta för- hållandet varit känt för godkännandemyndigheten vid tiden för god- kännandet. Även om godkännandet då inte kan återkallas enligt bestäm- melsens ordalydelse, bör återkallelse likväl kunna ske enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer. Gynnande förvaltningsbeslut, t.ex. be- viljande av ett tillstånd eller en tillsättning vinner visserligen i allmänhet negativ rättskraft. Det finns dock vissa undantag från den regeln, som innebär att även ett sådant beslut kan återkallas. Detta gäller exempelvis i den beskrivna situationen, då en sökande lämnat felaktiga uppgifter eller förtigit relevanta fakta, så att ett felaktigt beslut meddelats.

Registreringsbesiktning

6 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 36 § första stycket fordonskungörelsen (1972:595) och 17 § första stycket terrängtrafikkungörelsen (1972:594). I dessa båda bestämmelser anges att registreringsbesiktning görs för att undersöka ett fordons beskaffenhet och utrustning. Ordet undersöka har i den aktuella paragrafen bytts ut mot kontrollera. Någon skillnad i sak är emellertid inte avsedd. Frågor om registreringsbesiktning behandlas i avsnitt 7.5.

Mopedbesiktning

7 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 48 § första stycket fordonskungörelsen (1972:595). Även i denna paragraf har det i fordonskungörelsen använda ordet undersöka bytts ut mot kontrollera. Inte heller här är någon skillnad i sak är avsedd. Frågor om mopedbesiktning behandlas i avsnitt 7.6.

Det bör noteras att kontroll av en moped klass I sker vid en

registreringsbesiktning medan kontroll av en moped klass II sker vid en

mopedbesiktning.

Lämplighetsbesiktning

8 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 69 § första stycket och 73 § första

stycket fordonskungörelsen (1972:595) samt 24 § första stycket och 28 §

första stycket terrängtrafikkungörelsen (1972:594). I dessa lagrum anges

att lämplighetsbesiktning görs för fastställande av att ett fordon är lämp-

ligt för den avsedda användningen. Ordet fastställande har i den aktuella

paragrafen bytts ut mot kontrollera. Någon skillnad i sak är emellertid

inte avsedd. Frågor om lämplighetsbesiktning behandlas i avsnitt 7.8.

Kontrollbesiktning

9 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 74 § första stycket fordonskungörelsen

(1972:595) och 29 § första stycket terrängtrafikkungörelsen (1972:594). I

första stycket 1 har det i förhållande till dessa båda bestämmelser lagts

117

till att kontrollen gäller huruvida fordonet har försämrats i otillåten grad. På så sätt förtydligas att kontrollbesiktningen är en form av trafik- säkerhets- och miljöprovning varigenom det kontrolleras att fordonet inte har försämrats alltför mycket i förhållande till ursprungsutförandet och att det vid besiktningen ställs andra krav än vid exempelvis en registreringsbesiktning. Frågor om kontrollbesiktning behandlas i avsnitt 7.9.

Kontrollbesiktning och flygande inspektion är från kontrollsynpunkt

två i princip likvärdiga alternativ. Båda instituten används för att kon-

trollera om ett fordon har försämrats i otillåten grad, även om den ena

kontrollen sker i hall och den andra vanligtvis på väg eller i terräng. En

annan skillnad är att kontrollbesiktningen som huvudregel sker perio-

diskt, medan den flygande inspektionen sker slumpmässigt.

Enligt 74 § fordonskungörelsen innefattar kontrollbesiktningen en

kontroll av att kraven i fråga om taxameter, enligt yrkestrafik-

förordningen (1998:779) och med stöd därav meddelade föreskrifter, är

uppfyllda. Denna del av kontrollbesiktningen har tagits bort. I stället

skall den återkommande taxameterkontrollen ske uteslutande enligt be-

stämmelserna i 7 kap. 3 § yrkestrafikförordningen. Detta innebär att

kontrollen sker årligen hos en för ändamålet ackrediterad verkstad. Här-

igenom kommer bestämmelserna om kontroll av taxameter att vara de-

samma som dem som i dag gäller för färdskrivare enligt förordningen

(1995:521) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider

samt färdskrivare vid vägtransporter.

Bestämmelsen i första stycket 2 avser andra krav till skydd för liv och

hälsa än sådana som är motiverade av trafiksäkerhetsskäl. Vid en kon-

trollbesiktning kontrolleras att fordonet uppfyller kraven i förordningen

(1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor, förordningen

(1995:555) om HFC och förordningen (1995:636) om ämnen som bryter

ned ozonskiktet, se 82 § fordonskungörelsen.

Andra stycket saknar direkt motsvarighet i det gällande regelverket. I

det tydliggörs det nuvarande förhållandet att kontrollbesiktning, utöver

vid den periodiskt återkommande besiktningen, kan aktualiseras även till

följd av att körförbud inträtt eller att ett föreläggande om kontroll-

besiktning har utfärdats.

Flygande inspektion

10 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 91 § fordonskungörelsen (1972:595)

och 32 § terrängtrafikkungörelsen (1972:594). Flygande inspektion sker

för att kontrollera ett fordons beskaffenhet och utrustning. Att lägga

märke till är skillnaden mellan denna form av kontroll och den som

regleras i den följande bestämmelsen om annan kontroll genom polis-

man. Även denna kontroll sker av fordons beskaffenhet och utrustning,

men med det ytterligare rekvisitet att kontrollen uppenbart behövs från

trafiksäkerhetssynpunkt. Frågor om flygande inspektion behandlas i av-

snitt 7.10.

I beskrivningen av kontrollens innebörd i första stycket har samma

justering gjorts som i 9 § beträffande kontrollbesiktning, se kommentaren

till den paragrafen. Kontrollen vid en flygande inspektion är emellertid

118

vidare än den som sker vid en kontrollbesiktning. Så kontrolleras exem- pelvis vid behov hastighetsregulatorn vid en flygande inspektion men inte vid en kontrollbesiktning. Detta förhållande har föranlett att be- skrivningen av flygande inspektion är något annorlunda än beskrivningen av kontrollbesiktning, på så sätt att det i den förstnämnda anges att kon- troll sker av att fordonet ”inte i övrigt avviker från det godkända ut- förandet”.

En flygande inspektion kan ske av ett fordon som anträffas ”i trafik”

( första stycket ) eller som kan antas ”i nära anslutning till anträffandet har

använts i trafik” ( andra stycket ). Detta innebär att en flygande inspektion

kan ske även i terräng, jfr den nuvarande bestämmelsen i 32 § terräng-

trafikkungörelsen.

I förhållande till de äldre bestämmelserna har kravet på att en flygande

inspektion av ett fordon som det finns anledning att anta har använts i

trafik i nära anslutning till påträffandet endast får ske om det finns anled-

ning att anta att det är bristfälligt tagits bort.

Bestämmelsen i tredje stycket , som innebär att flygande inspektion av

fordon som används i yrkesmässig trafik får ske i företagets lokaler och i

områden i anslutning till dessa är ny. Definitionen av yrkesmässig trafik

finns i 1 kap. 1 § yrkestrafiklagen ( 1998:490). Genom bestämmelsen

möjliggörs att flygande inspektion sker av fordon i yrkesmässig trafik

utan att det stör företagets verksamhet mer än nödvändigt och att kon-

trollen sker på ett ställe där arbetsmiljön för den som utför kontrollen är

bättre än på vägkanten. Kontrollen kan ske av fordon som står uppställda

exempelvis i eller utanför ett garage eller någon annan lokal eller annars

på ett område som företaget disponerar. Det krävs inte att företaget for-

mellt äger den lokal eller det markområde där fordonen finns. I praktiken

blir det således fråga om lokaler som den som har tillstånd att bedriva

yrkesmässig trafik äger eller disponerar. En tillståndshavare kan både

vara en fysisk och en juridisk person.

Liknande bestämmelser om kontroll i lokaler m.m. finns i flera andra

författningar på vägtrafikområdet, se t.ex. 12 § lagen (1982:821) om

transport av farligt gods och 8 § förordningen (1995:521) om behöriga

myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färdskrivare vid

vägtransporter.

Beträffande tredje stycket , se kommentaren till 1 kap. 3 §.

Annan kontroll genom polisman

11 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 35 § andra stycket fordonskungörelsen

(1972:595) och 16 § andra stycket terrängtrafikkungörelsen (1972:594). I

paragrafen regleras den kontroll av fordon som varje polisman, oavsett

utbildning eller förordnande, får utföra. Härigenom skiljer sig alltså

denna kontroll från flygande inspektion. En sådan inspektion får ju ut-

föras endast av polismän som har förordnats av Rikspolisstyrelsen att

utföra sådana inspektioner. Även beträffande vilka fordon som får kon-

trolleras är det skillnad mellan förevarande bestämmelse och bestämmel-

sen om flygande inspektion i 10 §. Enligt den sistnämnda bestämmelsen

får flygande inspektion utföras stickprovsvis, utan misstanke om att for-

donet är bristfälligt. För att en polisman skall få utföra en kontroll enligt

119

förevarande bestämmelse krävs det dock att polismannen har anledning att anta att fordonet inte är i föreskrivet skick. Om polismannen har fattat denna misstanke och bestämmer sig för att kontrollera fordonet behöver dock inte kontrollen inskränka sig till den utrustning eller beskaffenhet som har väckt misstanken. Kontrollen begränsas i stället av att det krävs att den uppenbart behövs från trafiksäkerhetssynpunkt .

Kontroll enligt bestämmelsen får ske av ett fordon som anträffas i tra- fik . Detta innebär att kontrollen kan ske även i terräng, jfr den nuvarande bestämmelsen i 16 § andra stycket terrängtrafikkungörelsen. Däremot får

– till skillnad från vad som gäller vid flygande inspektion – endast fordon som anträffas i trafik kontrolleras.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.11.

Kontroll av fordons last

12 §

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande författningar. Bestämmelsen reglerar kontrollen av att fordon är lastade på föreskrivet sätt enligt be- stämmelserna i 3 kap. 78 och 80 §§ trafikförordningen (1998:1276) och i Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter (TSVFS 1978:10) om säkring av last på fordon under färd. Däremot reglerar bestämmelsen inte de kontroller av fordons last som kan utföras vid tillsyn enligt annan särskild lag- stiftning, t.ex. enligt något av regelverken om transport av farligt gods, transport av lättfördärvliga varor eller transport av djur.

Kontroll av fordons last kan ske såväl i samband med flygande in- spektion som fristående, dvs. utan att någon inspektion företas. Frågor om kontroll av fordons last behandlas i avsnitt 7.13.1.

Enligt 3 kap. 3 § andra stycket har den som utför kontrollen rätt till tillträde till slutna utrymmen i ett fordon eller i dess last. Av det sist- nämnda följer att kontrollen kan utföras även i slutna s.k. fristående last- bärare, t.ex. containrar, som transporteras på ett fordon.

Vägkontroll m.m. av färdskrivare

13 §

Paragrafen, som har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med Lagrådets förslag, saknar motsvarighet i gällande författningar. Be- stämmelsen behandlas i avsnitt 7.13.2. Färdskrivare omfattas inte av be- stämmelserna om fordons beskaffenhet och utrustning i fordons- kungörelsen (1972:595). I stället regleras kravet på att det i vissa fordon skall finnas färdskrivare samt hur dessa skall vara beskaffade och an- vändas i det regelverk som reglerar kör- och vilotider, bl.a. i rådets för- ordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter. Kontroll av färdskrivare utgör därför en egen kon- trollform och ingår inte i flygande inspektion som ju sker för att kon- trollera ett fordons utrustning och beskaffenhet. Det är naturligtvis inget som hindrar att kontrollen utföras i samband med sådan inspektion.

I det författningsförslag som remitterades till Lagrådet angavs att kon- troll av färdskrivare ”…får ske även i företagets lokaler eller liknande

eller på ett område i anslutning till dessa…”. Lagrådet anser att det av

120

denna formulering inte framgår vilket företag som avses och föreslår att bestämmelsen i stället formuleras på samma sätt som i 2 kap. 10 §, näm- ligen: ”Beträffande fordon som används i yrkesmässig trafik får mot- svarande kontroll ske även i företagets lokaler eller liknande eller på ett område i anslutning till dessa.” Lagrådet föreslår således att bestämmel- sen knyts till fordon som används i yrkesmässig trafik.

I enlighet med Lagrådets synpunkter preciseras det i bestämmelsen hos

vilka företag en kontroll får ske. Yrkesmässig trafik definieras i 1 kap.

1 § yrkestrafiklagen (1998:490) och innebär kortfattat att fordon och

förare mot betalning ställs till allmänhetens förfogande för transporter av

personer eller gods. Det är emellertid inte bara fordon som används i

yrkesmässig trafik som omfattas av färdskrivarkravet, utan detta krav

omfattar även exempelvis fordon som används för s.k. egna transporter

inom ett företag. För att även färdskrivarna i dessa fordon skall kunna

kontrolleras i företagets lokaler etc., har möjligheten till sådan kontroll

knutits till om fordonet används av ett företag. Den valda formuleringen

innebär vidare att det fordon som skall kontrolleras inte behöver ägas av

företaget, utan det är tillräckligt att företaget på något sätt disponerar

över detta, t.ex. genom ett leasingavtal. Angående var kontrollen får ske,

se vidare kommentaren till 2 kap. 10 §. Se också kommentaren till 1 kap.

3 § angående krav på förordnande för den som utför kontrollen.

Vägkontroll m.m. av taxameter

14 §

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande författningar. Bestämmelsen

behandlas i avsnitt 7.13.3. Inte heller taxameter omfattas av bestämmel-

serna om fordons beskaffenhet och utrustning i fordonskungörelsen

(1972:595). Kravet på att det i fordon som används i taxitrafik skall

finnas en taxameter följer i stället av 7 kap. 1 § yrkestrafikförordningen

(1998:779), medan de tekniska kraven som en taxameter skall uppfylla

och hur den skall användas följer av Vägverkets föreskrifter (VVFS

1999:177) om taxitrafik som verket har meddelat med stöd av be-

myndigande i förordningen. Kontroll av taxameter utgör därför på

samma sätt som kontroll av färdskrivare en fristående kontrollform.

Kontroll av ett fordons taxameter får inte ske när taxifordonet används

privat utan endast när det används i taxitrafik eller om det kan antas att

det i nära anslutning till anträffandet har använts i sådan trafik. Angående

var kontrollen får ske, se kommentaren till 2 kap. 10 §. Se också

kommentaren till 1 kap. 3 § angående krav på förordnande för den som

utför kontrollen.

3 kap. Allmänna bestämmelser om kontrollen

Grundläggande bestämmelse

1 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 34 § fordonskungörelsen (1972:595)

och 15 § terrängtrafikkungörelsen (1972:594). Ordet ”bör” som används

121

i dessa bestämmelser har bytts ut mot ”skall” för att ge större eftertryck åt innehållet i paragrafen.

Stoppande av fordon

2 §

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande författningar. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.16. Eftersom bilinspektörer enligt det nuvarande regelverket saknar behörighet att stoppa fordon måste det alltid närvara polismän när en flygande inspektion skall genomföras. Genom den nya bestämmelsen kommer detta inte längre att vara nödvändigt. Bil- inspektörer kommer att själva kunna genomföra flygande inspektioner och kontroller av fordons last, färdskrivare och taxameter. Som Lagrådet påpekar saknar bilinspektörer – till skillnad från polismän – rätt att bruka våld för att stoppa ett fordon. Den som uppsåtligen vägrar att följa bil- inspektörens stoppanvisning träffas dock av straff enligt 5 kap. 1 § för att ha hindrat inspektion eller kontroll.

Tillträde till fordon och lokaler m.m.

3 §

Paragrafen, som har utformats med beaktande av Lagrådets förslag, saknar motsvarighet i gällande författningar. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.15. Tidigare har det ansetts ligga i sakens natur att den som skall genomföra t.ex. en kontroll av ett fordon har rätt till tillträde till fordonet. Detsamma har gällt till tillträde till lokaler när detta har varit nödvändigt. Genom den nya bestämmelsen uppfyller regelverket regeringsformens krav att bestämmelser om husrannsakan och liknande intrång skall ges i lag. Fordonslagen tillerkänner inte den som omfattas av förevarande paragraf någon rätt att med tvång bereda sig tillträde till fordon etc. En sådan rätt ges dock polismän i den föreslagna lydelsen av 10 § första stycket 5 polislagen (1984:387). För att tydliggöra att fordonslagen inte ger någon tvångsrätt har på Lagrådets inrådan uttrycket ”bereda sig tillträde” som användes i författningsförslaget i lagråds- remissen ersatts av ”rätt till tillträde”.

Vägverkets behov av tillträde till fordon och lokaler etc. föreligger framför allt i ärenden som har överklagats till verket. Som exempel kan nämnas överklagade körförbud. Det inträffar inte sällan att de fordon som berörs står uppställda i t.ex. ett garage eller på en verkstad och på grund av körförbudet endast svårligen kan flyttas därifrån. I dessa fall kontrollerar den som handlägger ärendet fordonet på plats och måste så- ledes ha tillträde till lokalen etc.

Andra stycket anger att en polisman eller en bilinspektör för att kon- trollera ett fordons last har rätt till tillträde inte bara till fordonet och slutna utrymmen i det utan även till slutna utrymmen i dess last. Det se- nare kan vara nödvändigt för att kontrollera att last är säkrad i enlighet med gällande bestämmelser även inuti s.k. fristående lastbärare, t.ex. i containrar.

122

Provkörning

4 §

Paragrafen motsvarar i sak 35 § första och andra styckena fordons- kungörelsen (1972:595) och 16 § terrängtrafikkungörelsen (1972:594), men har fått en ny utformning. Paragrafens lydelse har förtydligats så att det klart framgår vilka befattningshavare som avses med bestämmelsen. I förhållandena till de nu gällande bestämmelserna har den krets av perso- ner inom Vägverket som har rätt att provköra fordon utökats till att gälla även den som Vägverket särskilt har förordnat. Detta följer av hän- visningen till 3 kap. 3 §. Möjligheten att provköra ett fordon vid hand- läggningen av ett ärende hos Vägverket kan behövas t.ex. när verket prö- var frågor om typgodkännande. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.15.

5 §

Paragrafen motsvarar 35 § första stycket fordonskungörelsen (1972:595) och 16 § första stycket terrängtrafikkungörelsen (1972:594). En liknande bestämmelse, som innebär att provkörning får ske av ett fordon trots att det inte är registrerat, finns i 13 § första stycket 4 lagen (2001:558) om vägtrafikregister.

Förelägganden, körförbud m.m.

6 §

Paragrafen saknar direkt motsvarighet i dagens regelverk. Däremot följer det av en rad bestämmelser i såväl fordonskungörelsen (1972:595) som i terrängtrafikkungörelsen (1972:594) att fordon kan beläggas med kör- förbud etc. I paragrafen regleras översiktligt de för den enskilde in- gripande åtgärderna som kan bli följden av att ett fordon inte godkänns vid en kontroll, såsom föreläggande om ny besiktning eller att körförbud meddelas. Närmare bestämmelser om åtgärderna kommer att meddelas i den till lagen anslutande förordningen. Enligt 84 a och b §§ fordons- kungörelsen kan Vägverket i dag godkänna ett fordon som tidigare underkänts vid en besiktning på grundval av ett intyg som en ackredite- rad verkstad utfärdat efter en reparation och efterföljande provning, se avsnitt 7.14. Bemyndigandet i 5 kap. 8 § första stycket 2 medger att före- skrifter med motsvarande innehåll meddelas med stöd av fordonslagen. Första stycket andra meningen tydliggör att möjligheten att reparera och prova ett fordon hos en ackrediterad verkstad finns som ett komplement till att ställa in fordonet för ny besiktning.

Av paragrafen följer vidare att den som utför en kontroll enligt lagen får fatta de andra beslut som behövs . Med detta uttryck avses beslut att godkänna eller underkänna ett fordon vid en kontroll. Även beträffande under vilka förutsättningar ett fordon skall godkännas eller underkännas kommer närmare bestämmelser att meddelas i den till lagen anslutande förordningen.

I andra stycket behandlas körförbud som är den mest ingripande åt- gärden som kan bli följden av att ett fordon inte godkänns vid en kontroll eller inte i tid ställs in för besiktning etc. I den första meningen , som har lagts till på Lagrådets inrådan, anges dels vid vilka kontrollformer som

körförbud får meddelas, dels kortfattat under vilka förutsättningar att

123

sådant förbud får meddelas. Mer detaljerade bestämmelser om förutsätt- ningarna för att meddela körförbud kommer att kunna meddelas med stöd av bemyndigandena i 5 kap. 8 §. I den andra meningen erinras om att körförbud kan inträda om ett fordon inte ställs in för kontroll i enlig- het med vad som föreskrivs särskilt eller anges i ett föreläggande. Som exempel kan nämnas att enligt 85 § fordonskungörelsen körförbud in- träder för ett fordon som inte ställs in för återkommande kontroll- besiktning.

4 kap. Besiktningsverksamheten

Besiktningsorgan

1 §

Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 1 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, har utformats i enlighet med Lag- rådets förslag. Med besiktning avses de besiktningsformer som anges i fordonslagen, dvs. registreringsbesiktning, mopedbesiktning, lämplig- hetsbesiktning och kontrollbesiktning. Provning syftar på den provning som sker inför ett typgodkännande. Genom bemyndigandet i slutet av paragrafen ges regeringen möjlighet att föreskriva att sådan provning får utföras av en s.k. teknisk tjänst, se avsnitt 7.4.

2 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § lagen (1994:2043) om vissa besikt- ningsorgan på fordonsområdet. Aktiebolaget Svensk Bilprovnings be- siktningsområde, i den nya lagen benämnt kontrollområde, omfattar en- ligt den nuvarande bestämmelsen under a) inte kontroll av redskap för bestämning av volym eller massa. Regeln är en kvarleva från den tid då besiktningen utfördes vid s.k. riksprovplatser och fyller i dag ingen funktion. Den har därför mönstrats ut. Under b) anges i dag flygande in- spektion och inspektion hos försäljare. Eftersom flygande inspektion inte utgör någon besiktningsform och inspektion hos försäljare har ut- mönstrats ur regelverket har punkten b) inte förts över till den nya lagen. Bestämmelsen har även i övrigt formulerats om för att göra den enklare och därmed öka dess tydlighet. Angående Det Norske Veritas Inspection AB, se kommentaren till 1 kap. 1 §.

Besiktningsorganens verksamhet

3 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 § lagen (1994:2043) om vissa besikt- ningsorgan på fordonsområdet. Genom bestämmelsen ges besiktnings- organen som samtliga är aktiebolag uttrycklig rätt att fatta beslut som innebär myndighetsutövning på fordonsområdet. Detta måste enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen ske med stöd av lag. Besluten kommer i praktiken oftast att fattas av besiktningstekniker.

124

Eftersom besiktningsorganen är organiserade i bolagsform är de inte förvaltningsmyndigheter i förvaltningslagens (1986:223) mening. Den lagen är därför inte tillämplig på bolagens handläggning av ärenden.

4 §

Paragrafen motsvarar 3 § första stycket lagen (1994:2043) om vissa be- siktningsorgan på fordonsområdet.

5 §

Paragrafen saknar motsvarighet i dagens författningar. I den numera upphävda förordningen (1993:1065) om teknisk kontroll fanns dock en bestämmelse med motsvarande innehåll. Genom bestämmelsen kan de föreskrivande myndigheterna, bl.a. Vägverket, Naturvårdsverket och Arbetsmiljöverket, få värdefull information från besiktningsorganen. Be- stämmelsen behandlas i avsnitt 7.17.3.

Tillsyn

6 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 § lagen (1994:2043) om vissa besikt- ningsorgan på fordonsområdet. I jämförelse med den nuvarande bestämmelsen har Styrelsens för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) tillsynsansvar preciserats. Detta har gjorts i andra stycket . Det kan anmärkas att SWEDAC enligt lagens konstruktion inte har nå- gon möjlighet att, om tillsynen skulle ge anledning till det, tillgripa nå- gon form av sanktion mot besiktningsorganen. Eventuella miss- förhållanden kan sannolikt rättas till efter dialog med besiktningsorganet. Om så inte skulle bli fallet har SWEDAC möjlighet att anmäla miss- förhållandena till regeringen. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.17.4.

7 §

Paragrafen motsvarar 6 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.

Avgifter

8 §

Första meningen i paragrafen motsvarar i huvudsak 7 § första stycket lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet. Regeringen har med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen meddelat närmare bestämmelser om hur de avgifter som besiktnings- organen får ta ut i förordningen (2001:17) om förrättningsavgifter för vissa besiktningsorgan på fordonsområdet. Enligt den förordningen föreskriver Vägverket avgifternas storlek efter samråd med bl.a. Ekonomistyrningsverket (1 och 4 §§).

För Vägverkets samråd skall besiktningsorganen enligt 6 § för- ordningen om förrättningsavgifter för vissa besiktningsorgan på fordons- området betala en avgift vars storlek regeringen bestämmer till Ekonomi- styrningsverket. Syftet med avgiften är att täcka Ekonomistyrnings-

verkets kostnader för samrådet. En motsvarande avgift tas ut för det sam-

125

råd som sker med Ekonomistyrningsverket enligt 7 § avgiftsförordningen (1992:191). Med hänsyn till att det är tveksamt om det finns något be- myndigande i lag som omfattar bestämmelsen i 6 § förordningen om förrättningsavgifter för vissa besiktningsorgan på fordonsområdet har regeringen inte fastställt någon avgift. I andra meningen har ett sådant bemyndigande tagits in. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.17.3.

9 §

Paragrafen saknar motsvarighet i dagens författningar. Se dock 7 § andra stycket lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet. Regeringen har aldrig fastställt bidragets storlek enligt den bestämmel- sen.

I andra meningen finns, på samma sätt som i den föregående paragra-

fen, en upplysning om att närmare föreskrifter om avgiften, såsom dess

storlek, meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be-

stämmer.

5 kap. Övriga bestämmelser

Straff

1 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 106 § 2 och 5 fordonskungörelsen

(1972:595) och 71 § 1 och 4 terrängtrafikkungörelsen (1972:594). I för-

hållande till dessa bestämmelser har straffskalan höjts från penningböter

till böter. Denna straffskärpning innebär bl.a. att möjligheten för polisen

att utfärda ordningsbot för brotten försvinner och att brotten i stället be-

ivras genom strafföreläggande som utfärdas av åklagare. Bestämmelsen

behandlas i avsnitt 7.18.

På Lagrådets inrådan har ett andra stycke lagts till som en upplysning

om att straffbestämmelser även kommer att finnas i de föreskrifter som

meddelas med stöd av bemyndigandena i 5 kap. 8 §.

2 §

Paragrafen motsvarar 113 § fordonskungörelsen (1972:595) och 78 §

terrängtrafikkungörelsen (1972:594). Genom bestämmelsen klargörs att

straffbestämmelsen i fordonslagen är subsidiär i förhållande till bestäm-

melserna i brottsbalken och lagen (1951:649) om straff för vissa trafik-

brott. En konkurrenssituation skulle kunna tänkas uppkomma vid all-

varligare former av hindrande av en kontroll eller när ett hindrande även

innefattar t.ex. vårdslöshet i trafik. Bestämmelsen behandlas i avsnitt

7.18.

Hindrande av fortsatt färd

3 §

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, mot-

svarar i huvudsak 114 § fordonskungörelsen (1972:595). Fram till den 1

oktober 2001 fanns det dessutom en motsvarande bestämmelse i 79 §

126

terrängtrafikkungörelsen (1972:594). Liknande bestämmelser som ger bl.a. en polisman möjlighet att hindra fortsatt färd finns i flera för- fattningar på trafikområdet, se t.ex. 6 kap. 6 § yrkestrafiklagen (1998:490) och 32 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister. Behovet av att tillgripa möjligheten att hindra fortsatt färd torde vara något mindre enligt fordonslagen än enligt andra trafikförfattningar. Med stöd av fordonslagen kan ju i många fall ett fordon som inte är i trafikdugligt skick beläggas med körförbud. Det kan dock förekomma situationer där institutet hindrande av fortsatt färd måste tillgripas. Som exempel kan nämnas den situationen att ett fordon som inte är i föreskrivet skick och därför redan belagts med körförbud påträffas i trafik eller att den polis- man som utför kontrollen inte har befogenhet att meddela körförbud. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.18.

Överklagande

4 §

Paragrafen saknar motsvarighet i dagens författningar. Den innehåller huvudregeln för överklagande enligt fordonslagen och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. De beslut som kan överklagas en- ligt bestämmelsen är sådana som gäller typgodkännande och sådana som har fattats med stöd av bestämmelserna i 4 kap. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.19.

5 §

Bestämmelsen i första stycket motsvarar delvis 115 § fordons- kungörelsen (1972:595) och 80 § terrängtrafikkungörelsen (1972:594) och innebär att vissa beslut av mer fordonsteknisk karaktär får över- klagas hos Vägverket. Bestämmelsen medger att överklagande sker i ett större antal fall än vad den gällande ordningen gör. Som exempel kan nämnas att bestämmelsen, till skillnad från bestämmelserna i fordons- kungörelsen och terrängtrafikkungörelsen, medger att beslut i ett ärende om registreringsbesiktning får överklagas.

Enligt dagens system får ägaren av ett fordon begära Vägverkets pröv- ning av ett beslut. Detta har alltså ändrats till att ägaren i stället har rätt att på sedvanligt sätt överklaga beslutet. Med hänsyn till att över- klagandet enligt andra stycket skall ges in direkt till Vägverket torde detta dock inte innebära någon större förändring i sak. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.19.

6 §

Paragrafen reglerar i vilka fall det råder ett förbud att överklaga beslut. Besluten rör huvudsakligen sådana fordonstekniska frågor där en möjlig- het till överprövning knappast kan fylla något syfte. Bestämmelserna motsvarar delvis vad som i dag gäller enligt 116 och 117 §§ fordons- kungörelsen (1972:595) samt 80 och 81 §§ terrängtrafikkungörelsen (1972:594). Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.19.

Punkten 1 avser sådana beslut som Vägverket fattar med stöd av 3 kap. 6 § och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. I praktiken utfärdar Vägverket främst förelägganden om olika typer av besiktning.

127

Punkten 2 motsvarar vad som i dag gäller enligt 117 § fordons- kungörelsen och 80 § terrängtrafikkungörelsen.

Punkten 3 omfattar andra beslut av ett besiktningsorgan m.fl. än de som nämns i 5 §. Denna kategori omfattar exempelvis beslut i samband med en kontrollbesiktning och de beslut om avgiftsuttag som ett besiktningsorgan fattar i ett enskilt fall. I dag saknas särskilda be- stämmelser om överklagande av sådana beslut. I enlighet med det kvalitetssystem, EN45004, som Aktiebolaget Svensk Bilprovning tillämpar omprövar dock bolaget efter klagomål resultatet av t.ex. en kontrollbesiktning. Det förevarande överklagandeförbudet påverkar inte detta åtagande från bolaget.

Punkten 4 ansluter till den ordning som i dag beskrivs i 84 a och b §§ fordonskungörelsen. Den innebär att den fordonsägare, som av ett be- siktningsorgan fått ett föreläggande om ny kontrollbesiktning eller som efter en kontrollbesiktning skall åtgärda enkla brister, kan välja att i stället för att ställa in fordonet till en ny besiktning låta åtgärda bristerna och prova fordonet vid en ackrediterad verkstad. Verkstaden utfärdar ett intyg som skickas till Vägverket och verket prövar om fordonet, på grundval av intyget, kan godkännas. Motsvarande bestämmelser gäller enligt 96 § fordonskungörelsen i fråga om förelägganden som utfärdas vid en flygande inspektion. Enligt den förevarande punkten får alltså Vägverkets beslut i anledning av ett intyg som utfärdats av en ackredite- rad verkstad inte överklagas.

Punkten 5 avser huvudsakligen beslut om undantag i enskilda fall från de föreskrifter om fordons utrustning och beskaffenhet som får meddelas med stöd av 5 kap. 8 § första stycket. Punkten avser vidare beslut om undantag från bestämmelserna om EG-typgodkännande som får medde- las i fråga om fordon som tillverkas i små serier eller i s.k. slutserier, se avsnitt 5.2.1.

Verkställighet

7 §

Paragrafen saknar motsvarighet i fordonskungörelsen (1972:595) och terrängtrafikkungörelsen (1972:594). Liknande bestämmelser finns dock i andra författningar på trafikområdet, se 7 kap. 9 § yrkestrafiklagen (1998:490) och 35 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister.

Bemyndiganden

8 §

Paragrafen motsvarar delvis 102 § första stycket andra meningen for- donskungörelsen (1972:595), 65 § terrängtrafikkungörelsen (1972:594) och 3 § andra stycket lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.20, se även kommentaren till 1 kap. 2 §.

Genom bestämmelsen klargörs att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter som går utöver rena verkställighetsföreskrifter.

128

Enligt 84 a och b §§ fordonskungörelsen kan Vägverket i dag – som ett alternativ till ny besiktning – godkänna ett fordon som tidigare under- känts vid en besiktning på grundval av sådana intyg som en ackrediterad verkstad utfärdat efter en reparation och efterföljande provning, se av- snitt 7.14. Motsvarande bestämmelser kan meddelas med stöd av punk- ten 2 .

Med stöd av punkten 4 , som avser förutsättningarna för att bruka vissa fordon, kan bestämmelser meddelas som anger i vilka fall ett fordon får användas trots körförbud. Sådana bestämmelser finns i dag i 83 § andra stycket och 84 § andra stycket fordonskungörelsen. Dessa innebär att ett fordon för vilket körförbud gäller får användas bl.a. vid provkörning i omedelbart samband med en reparation. Vidare ger bemyndigandet möj- lighet att meddela bestämmelser om vilka släpfordon och dragfordon som får kopplas ihop med varandra, se avsnitt 7.7.

I artikel 7.3 i rådets direktiv 70/156/EEG, i artikel 9.1 i rådets direktiv 74/150/EEG och i artikel 12 i rådets direktiv 92/61/EEG ges medlems- staterna möjlighet att förbjuda att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter av en typ som har godkänts av en typ- godkännandemyndighet i ett annat land men som allvarligt äventyrar trafiksäkerheten registreras, säljs eller används. En liknande bestämmelse finns i 1958 års överenskommelse om antagande av enhetliga regler för typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon samt för ömse- sidigt erkännande av sådant godkännande. Enligt den överenskommelsen får dock konventionsstaterna även förbjuda försäljning, registrering och användning av fordonsdetaljer som allvarligt äventyrar miljön. Syftet med bemyndigandet i andra stycket är att regeringen skall kunna meddela erforderliga bestämmelser för att det svenska regelverket skall uppfylla EG-rätten och Sveriges åtaganden enligt överenskommelsen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna behandlas i avsnitt 10. Bestämmelsen i punkten 3 innebär att ärenden som före ikraftträdandet har anhängiggjorts hos ett besiktningsorgan eller hos den myndighet som enligt de äldre föreskrifterna skall pröva ärendet som första instans skall prövas enligt de äldre föreskrifterna. Enligt bestämmelsen skall även frå- gan om beslutet får överklagas och i så fall till vilken instans avgöras med stöd av de äldre bestämmelserna.

12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Ändringen innebär att punkten 9 och en del av punkten 10 upphävs. De bemyndiganden som finns där omfattas av bemyndigandena i 5 kap. 8 § fordonslagen.

129

12.3 Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)

10 §

I paragrafen regleras polismäns rätt att använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd. Genom tillägget i femte punkten ges en polisman rätt att bruka våld om han med laga stöd skall kontrollera ett fordon eller ett for- dons last. Laga stöd för sådana kontroller finns i fordonslagen. Hur mycket våld som får användas får, med beaktande av proportionalitets- principen, avgöras beroende på omständigheterna i det aktuella fallet (jfr prop. 1996/97:175 s. 79). Något annat våld än att i vissa fall bryta lås etc. torde dock aldrig komma i fråga.

22 §

Tillägget i punkt 4 har gjorts för att möjliggöra att en polisman stoppar ett fordon för att kontrollera dess last enligt de närmare bestämmelserna i fordonslagen.

12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

Ändringarna är föranledda av att bestämmelserna i lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet tas in i fordonslagen och att begreppen besiktningstekniker och tekniker definieras i den sistnämnda lagen.

I 13 § första stycket 3 har tekniskt biträde ersatts av tekniker utan att någon ändring i sak är avsedd, se avsnitt 7.3.

12.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner

De ändringar som har gjorts i fordonsdefinitionerna syftar till att så långt som möjligt anpassa dessa till motsvarande definitioner i EG:s regelverk. Vidare har vissa redaktionella förändringar i syfte att förenkla definitio- nerna gjorts. Ändringarna har kommenterats relativt ingående i avsnitt 9.2.

12.6 Övriga lagförslag

I lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands, bil- skrotningslagen (1975:343), fordonsskattelagen (1988:327), lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon, yrkestrafiklagen (1998:490) och lagen (1998:492) om biluthyrning finns hänvisningar till fordonskungörelsen (1972:595). I lagen om straff för trafikbrott som be- gåtts utomlands finns dessutom en hänvisning till terrängtrafik- kungörelsen (1972:594). Vidare finns det i bilagan till sekretesslagen (1980:100) en hänvisning till lagen (1994:2043) om vissa besiktnings- organ på fordonsområdet. Samtliga dessa hänvisningar har ändrats till

följd av det nya regelverket på fordonsområdet.

130

I bilagan till sekretesslagen har vidare på Lagrådets inrådan den tidi- gare uppräkningen av de olika besiktningsorganen ersatts med en hän- visning till den nya fordonslagen. Härigenom kommer bilagan inte att behöva ändras om t.ex. något av besiktningsorganen byter firma, se av- snitt 7.17.3

131

Sammanfattning av betänkandet Fordonslag m.m. (SOU 2001:29)

Utredningen skall enligt sina direktiv göra en översyn av gällande be- stämmelser inom fordonsområdet och utarbeta förslag till den reglering som bedöms nödvändig. Huvudsyftet är att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet. Utredningen skall också överväga hur be- handlingen av personuppgifter i Vägverkets databas över vägtrafik- olyckor för bland annat statistikändamål bör författningsregleras.

Vi har under utredningsarbetet gått igenom de olika författnings- områdena och inventerat såväl praktiska som författningstekniska pro- blem samt tagit fram förslag till lösningar inom varje delområde. Vi har därvid strävat efter att skapa överensstämmelse mellan bestämmelsernas innehåll och den faktiskt rådande ordningen inom olika verksamheter samt att i möjlig mån renodla olika kontrollformer och skapa förut- sättningar för effektivare och enklare förfaranden.

Vid genomgången av författningsområdet har författningsmaterian moderniserats och arbetats om språkligt och redaktionellt i syfte att för- enkla och skapa överskådlighet. Författningstexten har överlag anpassats till gällande EG-bestämmelser. Översynen har mynnat ut i en fordonslag och en till lagen anslutande fordonsförordning. Dessutom föreslår vi en lag om registrering av vägtrafikolyckor. Författningsförslagen föranleder upphävande av och ändringar i ett antal författningar.

Regelverket bedöms med de förenklingar som görs bli lättare att tillämpa för både myndigheter och enskilda. Ett visst mått av effektivise- ringar och rationaliseringar bör kunna bli följden av förslagen. Dessa bör därmed leda till minskade kostnader både för aktörerna på fordons- området i stort och för samhället i övrigt. Till detta kommer att vissa po- sitiva effekter i det brottsförebyggande arbetet kan förväntas följa av tydligare regler för polisen vid kontrollen av fordon i olika avseenden.

De ändringar som föreslås inom de olika delområdena innebär i huvudsak följande.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 1

Författningsform och författningsstruktur

De nuvarande bestämmelserna på fordonsområdet delas upp i olika ni- våer. I en ny fordonslag föreslås ingå dels de bestämmelser som av grundlagsmässiga skäl måste regleras i lag, dels de viktigaste av övriga bestämmelser om fordonskontrollen. De senare avser bestämmelser som är särskilt ingripande för den enskilde, t.ex. frågor om godkännanden och återkallelser. I lagen tas in de viktigaste bestämmelserna om varje kontrollform samt grundläggande bestämmelser om själva kontrollen. Bestämmelserna i lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet förs över till den nya lagen. Övriga bestämmelser om kontroll av fordon tas in i den till lagen anslutande fordonsförordningen. Där tas också in vissa av dagens bestämmelser om fordons beskaffenhet och utrustning. Detaljbestämmelser och bestämmelser av administrativ art förs ned till myndighetsnivå. Som en följd av förslagen upphävs fordonskungörelsen och terrängtrafikkungörelsen.

132

En ny fordonslag

I den nya fordonslagen samlas de grundläggande bestämmelserna om kontroll av fordon, kontroll av fordons last, kontroll av färdskrivare och taxameter samt bestämmelser om den verksamhet som bedrivs av be- siktningsorganen på fordonsområdet.

Bilinspektörer ges jämte polismän rätt att i vissa fall stoppa fordon för att genomföra en kontroll. En polisman, en besiktningsman, en bil- inspektör och en tekniker får vid kontroll enligt lagen bereda sig tillträde till fordon eller i vissa fall till lokaler eller liknande eller till ett område i anslutning till dessa. En polisman eller en bilinspektör får bereda sig till- träde till slutna utrymmen i ett fordon eller dess last för att kontrollera att fordonet är lastat på föreskrivet sätt. Ett fordon får vid kontrollen prov- köras i den utsträckning som behövs för att en besiktning eller en in- spektion skall kunna genomföras.

Den tillsyn som Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) utövar över besiktningsverksamheten förtydligas. Tillsynen skall omfatta den tekniska kompetensen och utrustningsnivån i verksam- heten samt kvalitetssäkringen av denna.

I fordonsförordningen samlas de närmare bestämmelserna om fordons- kontrollen och de olika besiktningsformerna.

Institutet inspektion hos försäljare mönstras ut.

Definitioner i fordonsförfattningarna

De svenska definitionerna på fordonsområdet anpassas till EG:s defini- tioner. De görs dock vidare än EG-definitionerna så att de innefattar EG:s men täcker in även de nu gällande svenska begreppen. Ändringar föreslås av definitionerna av olika fordonskategorier i den tidigare före- slagna lagen om vägtrafikdefinitioner. Det nuvarande begreppet ”motorfordon” byts ut mot begreppet ”vägmotorfordon” . Vissa centrala begrepp definieras i inledningen till fordonsförordningen. Ett nytt be- grepp ”motorfordon” får sin särskilda betydelse i fråga om EG-typ- godkännande av fordon. Detta begrepp jämte vissa andra viktiga begrepp som gäller förfarandet vid typgodkännande av fordon tas in i det sär- skilda kapitlet om EG-typgodkännande i fordonsförordningen.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 1

Fordons beskaffenhet och utrustning

De generella och grundläggande bestämmelserna om fordons beskaffen- het och utrustning förs över till den föreslagna fordonsförordningen, medan detaljföreskrifterna förs ned till myndighetsnivå (främst Väg- verket). Förordningens bestämmelser blir i princip tillämpliga även på fordon i internationell vägtrafik i Sverige.

De bestämmelser som rör fordons användningskrav förs över till trafik- förordningen.

För lätta fordon införs lättnader när det gäller kontroll av asbestfrihet vid nationellt typgodkännande och registreringsbesiktning.

133

Olika former av typgodkännande

Huvuddragen av de olika EG-direktivens bestämmelser som rör EG-typ- godkännande har sin plats i de föreslagna fordonsförfattningarna. De grundläggande bestämmelserna återfinns i fordonslagen, medan bestäm- melserna om själva förfarandet tas in i ett särskilt kapitel om EG-typ- godkännande i fordonsförordningen. Där definieras också de för sådant typgodkännande grundläggande begreppen etappvis typgodkännande, fordonstyp, motorfordon och teknisk tjänst .

Bestämmelserna om ECE-typgodkännande , som bygger på en inter- nationell överenskommelse från 1958, tas in i den föreslagna fordons- förordningen i anslutning till bestämmelserna om övriga former av typ- godkännande och anpassas till dessa.

Det nuvarande typbesiktningsförfarandet görs om till nationellt typ- godkännande . Vägverket meddelar nationellt typgodkännande efter an- sökan av en tillverkare. Nationellt typgodkännande kan erhållas dels för fordon dels, efter föreskrifter av Vägverket, för system, komponenter och separata tekniska enheter. Den fysiska provningen av fordonen (själva typbesiktningen), helt enkelt kallad provning , föreslås ligga kvar hos be- siktningsorganen.

Registreringsbesiktning

Registreringsbesiktningen renodlas. Dess koppling till kontroll- besiktningen upphör genom att kravet på en fysisk besiktning jämförbar med en kontrollbesiktning tas bort.

Om det saknas tillräckliga uppgifter om ett fordon för att det säkert skall kunna identifieras och beskrivas vid registreringen får Vägverket besluta att det skall registreringsbesiktigas.

Vägverket ges också en rätt att förelägga om registreringsbesiktning av ett fordon för vilket verket tidigare har meddelat dispens från gällande föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning.

Ett krav på att fordon som tidigare har varit införda i det militära for- donsregistret skall genomgå registreringsbesiktning föreslås.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 1

Mopedbesiktning, lämplighetsbesiktning m.m.

Bestämmelserna om mopedbesiktning förs över till de nya fordons- författningarna. Bestämmelsen om att den som bedriver yrkesmässig för- säljning av mopeder vid överlåtelse skriftligen skall försäkra att mopeden under den tid han innehaft den inte har ändrats tas bort.

Bestämmelserna om lämplighetsbesiktning förs också över till de nya fordonsförfattningarna. Terrängtrafikkungörelsens krav på lämplighets- besiktning av terrängmotorfordon mönstras dock ut.

Kravet på lämplighetsbevis för registrerade fordon slopas, men behålls för släpvagnar som dras av motordrivna fordon.

Institutet kopplingsbesiktning mönstras ut. Bestämmelser om samman- koppling av fordon tas inte med i fordonslagen eller fordonsförordningen utan förs ned till myndighetsnivå.

134

Regler om exportvagnsbesiktning har inte heller tagits med utan för-

Prop. 2001/02:130

utsätts utgå i enlighet med förslag i betänkandet Vägtrafikregistrering

Bilaga 1

(SOU 1998:162).

Kontrollbesiktning

Bestämmelserna om kontrollbesiktning anpassas till de nyligen genom-

förda ändringarna i inställelsesystemet för periodisk kontrollbesiktning,

där fordon med slutsiffran 5 i registreringsnumret, för att avlasta Bil-

provningen under våren, nu har inställelseterminen maj–september.

Principen med årlig kontrollbesiktning av fordon från och med 1951

års modell med ettårs- eller tvåårsintervaller behålls. För fordon som an-

vänds på ett särskilt sätt – t.ex. vid övningskörning eller i yrkesmässig

trafik – samt för alla bussar, föreslås en viss skärpning genom krav på

årlig periodisk kontrollbesiktning oavsett ålder.

Kravet på kontrollmärke för terrängfordon slopas.

Ett föreläggande om kontrollbesiktning skall innehålla det alternativ

som fordonsägaren i vissa fall ges att efterkomma föreläggandet, nämli-

gen kontroll vid en ackrediterad verkstad.

Kravet på kontroll av taxametern i taxifordon vid kontrollbesiktningen

tas bort.

Kravet på att fordonsägaren skall visa upp vissa handlingar i samband

med kontrollbesiktningen slopas.

Flygande inspektion – Annan kontroll genom polisman

Flygande inspektion av fordon som används i yrkesmässig trafik föreslås

få ske även i ett företags lokaler eller liknande eller på ett område i an-

slutning till dessa.

Ett nyttofordon kan slippa en flygande inspektion vid vägkanten, om

det har genomgått en fullständig kontrollbesiktning eller flygande in-

spektion under de tre senaste månaderna, under förutsättning att föraren

kan visa när fordonet senast har kontrollerats. Bestämmelserna anpassas

därmed till vad som gäller enligt EG-direktivet 2000/30/EG av den 6 juni

2000 om vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i

gemenskapen.

Bestämmelser om ”Övervakning genom polisman” tas in i anslutning

till regleringen av flygande inspektion och kallas ”Annan kontroll genom

polisman”.

Övriga frågor om fordon

En straffskärpning från penningböter till böter föreslås för den som hind-

rar eller försvårar en kontroll enligt fordonslagen. En bestämmelse om

hindrande av fortsatt färd tas in i fordonslagen.

En huvudregel om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol med

krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten föreslås.

Överklagande av vissa beslut föreslås dock få ske hos ansvarig myndig-

het (Vägverket). I ett antal fall föreslås att ett fullföljdsförbud skall gälla.

Bestämmelserna om överklagande tas in i den föreslagna fordonslagen.

135

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer be- Prop. 2001/02:130 myndigas dels att meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och ut- Bilaga 1

rustning, dels att i fråga om de kontrollformer som regleras i lagen med- dela ytterligare föreskrifter om kontrollens omfattning och besiktnings- organens verksamhet, förutsättningarna för godkännande vid kontroll, förelägganden och körförbud, förutsättningarna för att bruka vissa fordon och om avgifter för kontrollen. Besiktningsorganen prövar frågor som rör myndighetsutövning och som gäller godkännande av fordon vid besikt- ning inom respektive organs kontrollområde. Bestämmelserna tas in i förslaget till fordonslag.

Till den föreslagna fordonsförordningen förs över de bemyndiganden som i dag finns i fordons- och terrängtrafikkungörelserna. Även bestäm- melsen om samråd mellan Vägverket och andra berörda myndigheter vid meddelande av föreskrifter förs över till den nya förordningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer be- myndigas att närmare föreskriva om besiktningsorganens rätt att ta ut avgifter för besiktningsverksamheten. Nuvarande bestämmelser om uttag av avgift i vissa fall enligt fordons- och terrängtrafikkungörelserna tas in i den föreslagna fordonsförordningen.

Vägverkets vägtrafikolycksregister

Vägverkets vägtrafikolycksregister författningsregleras genom en lag om registrering av vägtrafikolyckor. Enligt denna får personuppgifter i registret behandlas för framställning av officiell statistik och övrig stati- stik, uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av trafiksäkerhets- arbetet samt för forskning. Vägtrafikolycksregistret får innehålla endast de uppgifter som behövs för de nämnda ändamålen. Den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården skall lämna de uppgifter som behövs för registrets ändamål. Den statistikansvariga myndigheten inom transport- och kommunikationsområdet, Statens institut för kommunika- tionsanalys (SIKA), får ha direktåtkomst till vägtrafikolycksregistret. Annat utlämnande av uppgifter än genom sådan direktåtkomst får ske på en upptagning för automatiserad behandling, men endast för de särskilt angivna ändamålen.

136

Utredningens lagförslag

Förslag till fordonslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller

1. kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter,

2. kontroll av fordons last,

3. kontroll av färdskrivare och taxameter samt användningen av dessa,

4. den verksamhet som bedrivs av besiktningsorgan på fordons- området.

Lagen gäller dock inte kontroll av

1. fordon som tillhör staten och är tillverkade för särskilda militära ändamål,

2. motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släp- fordon som har kopplats till något sådant fordon,

3. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra lik- nande inhägnade områden,

4. lekfordon.

2 § Utöver vad som anges i 1 § första stycket innehåller lagen be- myndigande att meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och ut- rustning.

3 § I denna lag avses med

besiktningsman : den som har anställning som besiktningsman hos ett besiktningsorgan för att utföra besiktningar,

besiktningsorgan : ett sådant organ som avses i 4 kap. 2 §, bilinspektör : den som har anställning som bilinspektör hos en polis-

myndighet,

tekniker : den som har uppdrag som tekniker hos en polismyndighet.

I övrigt har de beteckningar som används i denna lag samma betydelse som i lagen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

2 kap. Särskilda kontrollformer

Inledande bestämmelse

1 § Kontroll enligt denna lag får ske genom de kontrollformer som i sina huvuddrag beskrivs i detta kapitel.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 2

137

Typgodkännande

2 § Ett typgodkännande meddelas för en typ av fordon, system, kom- ponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning.

3 § Den myndighet som regeringen utser är godkännandemyndighet.

4 § Den som har beviljats ett typgodkännande ansvarar för att samtliga fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter tillverkas i enlighet med typgodkännandet och är skyldig att medverka till den kon- troll som behövs med anledning av godkännandet.

Innehavaren av ett typgodkännande är skyldig att till godkännande- myndigheten utan ersättning lämna de upplysningar samt tillhandahålla de fordon, fordonsdelar, handlingar och den utrustning som behövs för kontrollen. Myndigheten får bereda sig tillträde till en fabrik eller en annan anläggning och får där göra nödvändiga undersökningar.

5 § Om godkännandemyndigheten finner att fordon, system, kom- ponenter eller separata tekniska enheter inte längre stämmer överens med den typ som den har godkänt, får myndigheten återkalla godkännandet.

Registreringsbesiktning

6 § Registreringsbesiktning sker av ett enstaka fordon för att

1. identifiera fordonet,

2. fastställa de uppgifter om fordonet som skall föras in i vägtrafik- registret,

3. kontrollera att fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om be- skaffenhet och utrustning.

Mopedbesiktning

7 § Mopedbesiktning sker av en enstaka moped för att fastställa att den är en moped klass II och för att kontrollera att den uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning.

Lämplighetsbesiktning

8 § Lämplighetsbesiktning sker för att kontrollera att ett fordon är lämpligt för den avsedda användningen.

Ett godkännande vid en lämplighetsbesiktning får återkallas, om for- donet inte längre är lämpligt för den avsedda användningen.

Kontrollbesiktning

9 § Kontrollbesiktning sker för att kontrollera att ett fordon

1. inte har försämrats i otillåten grad beträffande föreskrivna krav i fråga om den beskaffenhet och utrustning som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt,

Prop. 2001/02:130

Bilaga 2

138

2. uppfyller föreskrivna krav till skydd för liv och hälsa.

Prop. 2001/02:130

Kontrollbesiktning sker periodiskt men kan också ske till följd av kör-

Bilaga 2

förbud eller föreläggande.

Flygande inspektion

10 § Flygande inspektion sker för att kontrollera att ett fordon som an-

träffas i trafik

1. inte har försämrats i otillåten grad beträffande föreskrivna krav i fråga om den beskaffenhet och utrustning som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt och att det inte i övrigt avviker från det god- kända utförandet,

2. uppfyller föreskrivna krav till skydd för liv och hälsa.

Detsamma gäller om ett fordon anträffas under sådana omständigheter att det finns anledning anta att det är i bristfälligt skick och att det i nära anslutning till anträffandet har använts i trafik.

Flygande inspektion av fordon som används i yrkesmässig trafik får ske även i ett företags lokaler eller liknande eller på ett område i an- slutning till dessa.

Flygande inspektion skall utföras av en polisman eller en bilinspektör som har förordnats av Rikspolisstyrelsen. Denne får biträdas av en tekni- ker som har förordnats av Rikspolisstyrelsen.

Annan kontroll genom polisman

11 § Även om någon flygande inspektion inte har utförts får en polis- man, som uppfyller särskilt föreskrivna krav i fråga om utbildning, utföra den kontroll av ett fordons beskaffenhet och utrustning som uppenbart behövs från trafiksäkerhetssynpunkt, om fordonet anträffas på en väg eller under sådana omständigheter att det finns anledning anta att det i nära anslutning till anträffandet har använts på vägen.

Kontroll av fordons last

12 § Kontroll av fordons last sker för att kontrollera att fordonet är lastat på föreskrivet sätt. Kontrollen skall utföras av en polisman eller en bilinspektör.

Vägkontroll m.m. av färdskrivare

13 § Vägkontroll av färdskrivaren hos ett fordon, som enligt särskilda föreskrifter skall vara utrustat med en sådan, sker för att kontrollera att den är av godkänd typ och uppfyller föreskrivna krav i fråga om monte- ring, funktion och användning. Motsvarande kontroll får ske även i ett företags lokaler eller liknande eller på ett område i anslutning till dessa. Kontrollen skall utföras av en polisman eller en bilinspektör.

139

Vägkontroll m.m. av taxameter

14 § Vägkontroll av taxametern hos ett fordon, som används i taxitrafik eller som kan antas ha använts i sådan trafik i nära anslutning till an- träffandet, och som enligt särskilda föreskrifter skall vara utrustat med en taxameter, sker för att kontrollera att den är av godkänd typ och uppfyller föreskrivna krav i fråga om montering, funktion och användning. Mot- svarande kontroll får ske även i ett företags lokaler eller liknande eller på ett område i anslutning till dessa. Kontrollen skall utföras av en polisman eller en bilinspektör.

3 kap. Allmänna bestämmelser om kontrollen

Grundläggande bestämmelse

1 § Kontroll som avses i denna lag skall anordnas och utföras så att den inte orsakar större olägenheter än vad som är nödvändigt med hänsyn till dess ändamål.

Stoppande av fordon

2 § En bilinspektör får i fall som avses i 2 kap. 10 och 12–14 §§ stoppa fordon för att genomföra kontroll.

En polismans rätt att stoppa fordon regleras i polislagen (1984:387).

Tillträde till fordon och lokaler m.m.

3 § En polisman, en besiktningsman, en bilinspektör och en tekniker får vid kontroll enligt denna lag bereda sig tillträde till fordon samt, i fall som avses i 2 kap. 10, 13 eller 14 §, till ett företags lokaler eller liknande eller till ett område i anslutning till dessa. Detsamma gäller den som Vägverket särskilt har förordnat för prövningen av ett ärende som verket handlägger.

En polisman eller en bilinspektör får bereda sig tillträde till slutna ut- rymmen i ett fordon eller dess last för att kontrollera att fordonet är lastat på föreskrivet sätt.

Provkörning

4 § Den som utför sådan kontroll eller prövning som avses i 3 § första stycket får i samband därmed provköra ett fordon. Detsamma gäller en polisman som finner anledning anta att ett fordon som anträffas i trafik inte är i föreskrivet skick samt den som Vägverket särskilt har förordnat att utföra haveriundersökningar eller utöva tillsyn enligt produkt- säkerhetslagen (1988:1604).

5 § Sådan provkörning som avses i 4 § får ske även om det föreligger hinder mot att använda fordonet enligt denna lag, lagen (2001:558) om

Prop. 2001/02:130

Bilaga 2

140

vägtrafikregister eller lagen (0000:000) om motorfordons avgasrening

Prop. 2001/02:130

eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar.

Bilaga 2

Förelägganden, körförbud m.m.

6 § Vägverket, en polisman, ett besiktningsorgan och en bilinspektör får meddela de förelägganden, körförbud och andra beslut som behövs med hänsyn till ett fordons säkerhet eller lämplighet i trafik. För sådant fall får föreskrivas att fordonet i stället för besiktning kan godkännas på grundval av ett intyg efter reparation och provning vid en verkstad som är ackrediterad enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.

Körförbud kan inträda även med anledning av att ett fordon har genomgått en kontroll som skall ske enligt meddelade föreskrifter eller särskilt föreläggande.

4 kap. Besiktningsverksamheten

Besiktningsorgan

1 § Besiktningar och provningar av fordon vid kontroll enligt denna lag skall utföras av de besiktningsorgan som anges i 2 §, om inte regeringen föreskriver något annat.

2 §

Besiktningsorgan

Kontrollområden

Aktiebolaget Svensk Bilprovning

Vägmotorfordon,

lätta

terräng-

vagnar, terrängskotrar, släpfordon

och terrängsläp till dessa fordon

samt traktorer som utgörs av om-

byggda bilar

SMP Svensk Maskinprovning

Traktorer, motorredskap,

tunga

Aktiebolag

terrängvagnar och

släpfordon till

dessa fordon, med undantag av

a) traktorer som utgörs av om- byggda bilar,

b) kontrollbesiktning av sådana motorredskap klass I som är in- rättade som mobilkranar

SAQ Kontroll Aktiebolag Kontrollbesiktning av sådana motorredskap klass I som är in- rättade som mobilkranar

141

Besiktningsorganens verksamhet

3 § Besiktningsorganen skall ha en sådan ställning och besiktnings- verksamheten en sådan inriktning att organens oberoende ställning inte kan ifrågasättas.

4 § Besiktningsorganen skall underrätta de myndigheter som har rätt att meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning om de iakttagelser de gör och som är av betydelse för respektive myndighets verksamhet. De skall följa och delta i det internationella arbetet med ut- veckling och harmonisering av kontrollmetoder.

5 § Besiktningsorganen prövar frågor som rör myndighetsutövning och som gäller godkännande av fordon vid besiktningar och provningar inom respektive organs kontrollområde.

Tillsyn

6 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll utövar tillsyn över sådan besiktningsverksamhet som avses i denna lag.

Tillsynen skall omfatta den tekniska kompetensen och utrustnings- nivån i verksamheten samt kvalitetssäkringen av denna.

7 § Besiktningsorganen skall på begäran av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll lämna tillträde till lokaler samt ge upplysningar och lämna ut handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen.

Avgifter

8 § Besiktningsorganen får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för besiktningsverksamheten enligt vad regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer närmare föreskriver med stöd av 5 kap. 8 §.

5 kap. Övriga bestämmelser

Straff

1 § Den som uppsåtligen hindrar eller försvårar en flygande inspektion, annan kontroll genom polisman eller kontroll av last, färdskrivare eller taxameter enligt denna lag döms till böter.

2 § Ansvar enligt denna lag inträder inte, om straff kan dömas ut enligt brottsbalken.

Hindrande av fortsatt färd

3 § En polisman skall hindra fortsatt färd som sker i strid mot denna lag eller mot någon föreskrift som har meddelats med stöd av lagen, om den

Prop. 2001/02:130

Bilaga 2

142

fortsatta färden skulle medföra en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller

Prop. 2001/02:130

annars utgöra en väsentlig olägenhet.

Bilaga 2

Överklagande

4 § Ett beslut i ett enskilt fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol, om inte något annat följer av 5 eller 6 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

5 § Beslut om körförbud som har meddelats av en polisman, en bil- inspektör eller ett besiktningsorgan får överklagas hos Vägverket. Det- samma gäller beslut i ett ärende om registreringsbesiktning, moped- besiktning eller lämplighetsbesiktning och om återkallelse av en godkänd lämplighetsbesiktning.

Överklagande får ske utan begränsning till viss tid. Överklagandet skall ges in till Vägverket.

6 § Beslut i följande fall får inte överklagas.

1. Körförbud eller föreläggande som har meddelats av Vägverket.

2. Vägverkets beslut i ett ärende som har överklagats till verket.

3. Annat beslut av en polisman, en bilinspektör eller ett besiktnings- organ än som avses i 5 §.

4. Fråga om godkännande av ett fordon på grundval av ett intyg enligt 3 kap. 6 §.

5. Beslut om undantag från bestämmelser i föreskrifter som har med- delats med stöd av lagen.

Verkställighet

7 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har med- delats med stöd av lagen gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Bemyndiganden

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning samt i fråga om de kontrollformer som avses i denna lag meddela ytterligare före- skrifter om

1. kontrollens omfattning och besiktningsorganens verksamhet,

2. förutsättningarna för godkännande vid kontroll,

3. förelägganden och körförbud,

4. förutsättningarna för att bruka vissa fordon,

5. avgifter för kontroll enligt denna lag.

Regeringen får också föreskriva att fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av typgodkännande och som all- varligt brister i miljö- eller trafiksäkerhetshänseende inte får registreras, säljas eller användas.

143

Denna lag träder i kraft den... Genom lagen upphävs lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 2

144

Prop. 2001/02:130 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 § 1

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 § eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1,

4. postbefordran,

5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt far-

tyg,

6. trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför dessa områden,

7. skeppsmätning,

8. trafik på väg eller i terräng,

9. fordons beskaffenhet och ut- rustning,

10. registrering eller annan

10. registrering av fordon,

kontroll av fordon,

11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter och andra uppgifter som rör förhållandena i trafiken,

12. riksfärdtjänst,

13. tillstånd att bruka svävare,

14. kör- och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot vissa typer av beräkningar av lön till förare vid sådana transporter,

15. användning av vattenskotrar eller annan liknande vattenfarkost.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för trafikövervakningstjänster samt för granskning eller kontroll enligt bestämmelser som avses i första stycket 9 , 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta om föreskrifter om avgifter för far- ledsverksamheten samt om av- gifter för skeppsmätning och av- gifter för tillstånd enligt första

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för trafikövervakningstjänster samt för granskning eller kontroll enligt bestämmelser som avses i första stycket 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta om föreskrifter om avgifter för far- ledsverksamheten samt om av- gifter för skeppsmätning och av- gifter för tillstånd enligt första

1 Senaste lydelse 1999:336.

145

stycket 5.

stycket 5.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den

146

Prop. 2001/02:130 Bilaga 2

Förslag till ändring i polislagen (1984:387)

Härigenom föreskrivs att 10 och 22 §§ polislagen (1984:387) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 § 1

En polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genom- föra en tjänsteåtgärd, om

1. han möts med våld eller hot om våld,

2. någon som skall häktas, anhållas eller annars med laga stöd berövas friheten försöker undkomma eller polismannen annars möts av motstånd när han skall verkställa ett sådant frihetsberövande,

3. det är fråga om att avvärja en straffbelagd handling eller en fara för liv, hälsa eller värdefull egendom eller för omfattande skada i miljön,

4. polismannen med laga stöd skall avvisa eller avlägsna någon från ett visst område eller utrymme eller verkställa eller biträda vid kropps- visitation, kroppsbesiktning eller annan liknande åtgärd, vid beslag eller annat omhändertagande av egendom eller vid sådan husrannsakan som avses i rättegångsbalken,

5. polismannen med laga stöd skall stoppa ett fordon eller annat transportmedel,

5. polismannen med laga stöd skall stoppa ett fordon eller annat transportmedel eller skall kon- trollera ett fordon eller ett fordons last enligt vad som är särskilt föreskrivet ,

6. polismannen annars med laga stöd har att bereda sig tillträde till, av- spärra, tillstänga eller utrymma byggnad, rum eller område, biträda nå- gon i myndighetsutövning med en sådan eller någon liknande åtgärd eller vid exekutiv förrättning enligt vad som är föreskrivet därom, eller

7. åtgärden i annat fall är oundgängligen nödvändig för den allmänna ordningens eller säkerhetens upprätthållande och det är uppenbart att den inte kan genomföras utan våld.

I fall som avses i första stycket 4 och 6 får våld mot person brukas en- dast om polismannen eller den som han biträder möts av motstånd.

Om rätt att i vissa fall bruka våld finns i övrigt föreskrifter i 24 kap. brottsbalken.

22 §

En polisman får stoppa ett fordon eller annat transportmedel

1. om det finns anledning att anta att någon som färdas i fordonet har gjort sig skyldig till brott,

2. om det av någon annan anledning behövs för att med laga stöd ingripa mot någon som färdas i fordonet, genom att beröva honom fri- heten, på annat sätt inskränka hans rörelsefrihet eller underkasta honom kroppsvisitation eller kroppsbesiktning,

1 Senaste lydelse 1999:329.

147

3.om det behövs för att med laga stöd genomföra husrannsakan i for-

Prop. 2001/02:130

donet eller

4. om det behövs för att reglera

Bilaga 2

4. om det behövs för att reglera

trafiken eller för att kontrollera

trafiken eller för att kontrollera

fordon eller förare enligt vad som

fordon eller förare eller fordons

är särskilt föreskrivet.

last enligt vad som är särskilt före-

skrivet.

Denna lag träder i kraft den...

148

Prop. 2001/02:130 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafik- definitioner

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2001:559) om vägtrafik- definitioner skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §

Beteckning

Betydelse

– – –

En bil som är inrättad för transport

Buss

av fler än åtta personer utöver

föraren, även om bilen dessutom är

– – –

inrättad för något annat ändamål .

Fordon

En anordning på hjul, band, medar

eller liknande som är inrättad för

färd på marken och inte löper på

skenor. Fordon delas in i motor-

drivna fordon, släpfordon, terräng-

släp , efterfordon, sidvagnar, cyklar,

– – –

hästfordon och övriga fordon.

Lastbil

En bil som inte är att anse som en

personbil eller en buss. Lastbilar

delas in i lätta och tunga lastbilar.

Lekfordon

Ett fordon som är avsett ute-

– – –

slutande för lek.

Motordrivet fordon

Ett fordon som för framdrivande är

försett med motor, dock inte ett

flygplan eller en sådan eldriven

rullstol eller sådant eldrivet fordon

med en tramp- eller vevanordning

som är att anse som cykel. Motor-

drivna fordon delas in i motor-

fordon , traktorer, motorredskap och

terrängmotorfordon.

Motorfordon

Ett motordrivet fordon som inte är

ett terrängmotorfordon och som är

inrättat

1. huvudsakligen för att själv-

ständigt användas till person- eller

godsbefordran, eller

2 för något annat ändamål än som

anges under 1, om fordonet inte är

att anse som en traktor eller ett

149

motorredskap.

Motorfordon delas in i bilar,

– – –

motorcyklar och mopeder.

Personbil

En bil som är inrättad huvud-

sakligen för befordran av personer,

dock högst föraren och åtta passa-

– – –

gerare .

Släpfordon

Ett fordon som är inrättat för

koppling till en bil, en motorcykel,

en moped klass I, en traktor eller

ett motorredskap och är avsett för

person- eller godsbefordran eller

för att bära en anordning för att

driva dessa fordon. Släpfordon de-

las in i släpvagnar och släpslädar

samt lätta släpfordon och tunga

– – –

släpfordon .

Släpsläde

Ett släpfordon på medar.

Släpvagn

Ett släpfordon på hjul eller band.

– – –

Terrängmotorfordon

Ett motordrivet fordon som är in-

rättat huvudsakligen för att själv-

ständigt användas till person- eller

godsbefordran i terräng. Terräng-

motorfordon delas in i terräng-

– – –

vagnar och terrängskotrar.

Terrängsläp

Ett fordon som är inrättat för att

dras av ett terrängmotorfordon och

– – –

inte är något släpfordon .

Föreslagen lydelse

2 §

– – –

En bil som är inrättad huvud-

Buss

sakligen

för personbefordran och

är försedd med fler än åtta säten

– – –

utöver förarsätet .

Fordon

En anordning på hjul, band, medar

eller liknande som är inrättad

huvudsakligen för färd på marken

och inte löper på skenor. Fordon

delas in i motordrivna fordon, släp-

fordon,

efterfordon, sidvagnar,

cyklar, hästfordon och övriga for-

Prop. 2001/02:130

Bilaga 2

150

don.

Prop. 2001/02:130

– – –

Bilaga 2

1. En bil som är inrättad huvud-

Lastbil

sakligen för godsbefordran.

2. En annan bil som inte är att anse

som en personbil eller en buss.

Lastbilar delas in i lätta och tunga

lastbilar.

Lekfordon

Ett fordon som skall anses som

leksak enligt lagen (1992:1327) om

leksakers säkerhet .

– – –

Motordrivet fordon

Ett fordon som för framdrivande är

försett med motor, dock inte en

sådan eldriven rullstol eller sådant

eldrivet fordon med en tramp- eller

vevanordning som är att anse som

cykel. Motordrivna fordon delas in

i vägmotorfordon , traktorer, motor-

– – –

redskap och terrängmotorfordon.

Personbil

En bil som är inrättad huvud-

sakligen för person befordran och

är försedd med högst åtta säten

– – –

utöver förarsätet .

Släpfordon

Ett fordon som är inrättat för

koppling till ett annat motordrivet

fordon än en moped klass II och är

avsett för person- eller gods-

befordran eller för att bära en an-

ordning för att driva dessa fordon.

Släpfordon delas in i släpvagnar ,

släpslädar och terrängsläp .

– – –

Ett släpfordon på medar som är

Släpsläde

inrättat för att dras av ett väg-

motorfordon, en traktor eller ett

motorredskap .

Släpvagn

Ett släpfordon på hjul eller band

som är inrättat för att dras av ett

vägmotorfordon, en traktor eller ett

– – –

motorredskap .

Ett motordrivet fordon som inte är

Terrängmotorfordon

ett vägmotorfordon och som är in-

rättat huvudsakligen för att själv-

151

ständigt användas till person- eller

Prop. 2001/02:130

godsbefordran i terräng. Terräng-

Bilaga 2

motorfordon delas in i terräng-

– – –

vagnar och terrängskotrar.

Ett släp fordon som är inrättat för

Terrängsläp

– – –

att dras av ett terrängmotorfordon.

Vägmotorfordon

Ett motordrivet fordon som är av-

sett att användas huvudsakligen på

väg, oavsett om det är färdigbyggt

eller inte, och som är inrättat

1. huvudsakligen för att själv-

ständigt användas till person- eller

godsbefordran, eller

2. för något annat ändamål än som

avses under 1, om fordonet inte är

att anse som en traktor eller ett

motorredskap.

Vägmotorfordon delas in i bilar,

motorcyklar och mopeder.

Denna lag träder i kraft den...

1. I andra författningar i vilka beteckningarna i lagen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner skall användas skall med beteckningen motorfordon i stället förstås vägmotorfordon.

2. En klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon som person- bil, buss eller lastbil gäller fortfarande.

152

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2001/02:130

Bilaga 3

Följande remissinstanser har yttrat sig över betänkandet Fordonslag m.m. (SOU 2001:29). Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Dalarnas län, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Statistiska centralbyrån, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), Försvarsmakten, Sprängämnes- inspektionen, Ekonomistyrningsverket, Riksrevisionsverket, Riksskatte- verket, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Västra Götaland, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Skåne län, Riksarkivet, Arbetsmiljö- verket, Naturvårdsverket, Vägverket, Statens institut för kommunika- tionsanalys (SIKA), Aktiebolaget Svensk Bilprovning, Det Norske Veri- tas Inspection AB, SMP Svensk Maskinprovning Aktiebolag, National- föreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Bil Sweden, Motor- förarnas helnykterhetsförbund (MHF), Motorhistoriska riksförbundet, Motormännens riksförbund, Svenska bussbranschens riksförbund, Svenska transportarbetareförbundet, Sveriges fordonsbyggares riks- organisation och Sveriges motorcyklisters centralorganisation.

Svenska lokaltrafikföreningen har avstått från att yttra sig, medan Länsstyrelsernas samrådsgrupp för körkort och yrkesmässig trafik, Hus- vagnsbranschens riksförbund, Kungliga automobilklubben, Motor- branschens riksförbund, Motorcykelbranschens riksförbund, SAAB Automobile AB, Scania CV, Släpvagnsbranschens riksförbund, Svensk handel, Svenska industritjänstemannaförbundet, Svenska metallindustri- arbetareförbundet, Svenska taxiförbundet, Svenska åkeriförbundet, AB Volvo och Volvo Personvagnar inte har inkommit med något remiss- yttrande.

Förutom av remissinstanserna har yttranden avgivits av Social- styrelsen, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Motor- home Club of Sweden.

Riksåklagaren har till sitt yttrande bifogat yttranden från åklagar- myndigheterna i Västerås, Malmö och Umeå.

Datainspektionen, Riksarkivet och Socialstyrelsen har yttrat sig endast över den del av betänkandet som avser Vägverkets vägtrafikolycks- register.

153

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till fordonslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Innehåll och tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om

1. kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter,

2. kontroll av fordons last,

3. kontroll av färdskrivare och taxameter och kontroll av användningen av dessa, samt

4. den verksamhet som bedrivs av besiktningsorgan på fordons- området.

Lagen innehåller dessutom bemyndigande att meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning.

2 § Lagen gäller inte

1. fordon som tillhör staten och är tillverkade för särskilda militära ändamål,

2. motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släp- fordon som har kopplats till något sådant fordon,

3. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra lik- nande inhägnade områden, eller

4. lekfordon.

Definitioner

3 § I denna lag avses med

besiktningsorgan : ett sådant organ som anges i 4 kap. 2 §, besiktningstekniker : den som har anställning hos ett besiktningsorgan

för att utföra besiktningar,

bilinspektör : den som har anställning som bilinspektör hos en polis- myndighet eller hos Rikspolisstyrelsen,

tekniker : den som har uppdrag som tekniker hos en polismyndighet.

I övrigt har de beteckningar som används i denna lag samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

154

2 kap. Kontrollformer

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

Inledande bestämmelse

1 § Kontroll enligt denna lag får ske genom de kontrollformer som i sina huvuddrag anges i detta kapitel.

Typgodkännande

2 § Ett typgodkännande meddelas för en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning.

Bestämmelser om typgodkännande i fråga om avgasrening finns i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen.

3 § Den myndighet som regeringen utser är godkännandemyndighet.

4 § Den som har beviljats ett typgodkännande

1. ansvarar för att samtliga fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter tillverkas i enlighet med typgodkännandet,

2. är skyldig att medverka till den kontroll som behövs med anledning av godkännandet, och

3. är skyldig att till godkännandemyndigheten utan ersättning lämna de upplysningar samt tillhandahålla de fordon, fordonsdelar, handlingar och den utrustning som behövs för kontrollen.

Godkännandemyndigheten får bereda sig tillträde till en fabrik eller en annan anläggning och får där göra nödvändiga undersökningar.

5 § Om godkännandemyndigheten finner att fordon, system, kompo- nenter eller separata tekniska enheter inte längre stämmer överens med den typ som den har godkänt, får myndigheten återkalla godkännandet.

Registreringsbesiktning

6 § Registreringsbesiktning sker av ett fordon för att

1. identifiera fordonet,

2. fastställa de uppgifter om fordonet som skall föras in i vägtrafik- registret, samt

3. kontrollera att fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om be- skaffenhet och utrustning.

Mopedbesiktning

7 § Mopedbesiktning sker av en moped för att fastställa att den är en moped klass II och för att kontrollera att den uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning.

155

Lämplighetsbesiktning

8 § Lämplighetsbesiktning sker för att kontrollera att ett fordon är lämpligt för den avsedda användningen.

Ett godkännande vid en lämplighetsbesiktning får återkallas, om for- donet inte längre är lämpligt för den avsedda användningen.

Kontrollbesiktning

9 § Kontrollbesiktning sker för att kontrollera att ett fordon

1. inte har försämrats i otillåten grad beträffande föreskrivna krav i fråga om den beskaffenhet och utrustning som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt, och

2. uppfyller föreskrivna krav till skydd för liv och hälsa. Kontrollbesiktning sker periodiskt men kan också ske till följd av kör-

förbud eller föreläggande.

Flygande inspektion

10 § Flygande inspektion sker för att kontrollera att ett fordon som an- träffas i trafik

1. inte har försämrats i otillåten grad beträffande föreskrivna krav i fråga om den beskaffenhet och utrustning som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt och att det inte i övrigt avviker från det god- kända utförandet, och

2. uppfyller föreskrivna krav till skydd för liv och hälsa.

Detsamma gäller om ett fordon anträffas under sådana omständigheter att det finns anledning att anta att det i nära anslutning till anträffandet har använts i trafik.

Flygande inspektion av fordon som används i yrkesmässig trafik får ske även i företagets lokaler eller liknande eller på ett område i anslut- ning till dessa.

Flygande inspektion skall utföras av en polisman eller en bilinspektör som har förordnats av Rikspolisstyrelsen. Den som utför inspektionen får biträdas av en tekniker som har förordnats av Rikspolisstyrelsen.

Annan kontroll genom polisman

11 § Varje polisman som har anledning att anta att ett fordon som an- träffas i trafik inte är i föreskrivet skick får utföra den kontroll av fordo- nets beskaffenhet och utrustning som uppenbart behövs från trafik- säkerhetssynpunkt.

Kontroll av fordons last

12 § Kontroll av fordons last sker för att kontrollera att ett fordon är lastat på föreskrivet sätt. Kontrollen skall utföras av en polisman eller en bilinspektör.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

156

Vägkontroll m.m. av färdskrivare

13 § Vägkontroll av färdskrivaren hos ett fordon, som enligt särskilda föreskrifter skall vara utrustat med en sådan, sker för att kontrollera att den är av godkänd typ och uppfyller föreskrivna krav i fråga om mon- tering, funktion och användning. Motsvarande kontroll får ske även i företagets lokaler eller liknande eller på ett område i anslutning till dessa. Kontrollen skall utföras av en polisman eller en bilinspektör.

Vägkontroll m.m. av taxameter

14 § Vägkontroll av taxametern hos ett fordon, som används i taxitrafik eller som kan antas ha använts i sådan trafik i nära anslutning till an- träffandet, och som enligt särskilda föreskrifter skall vara utrustat med en taxameter, sker för att kontrollera att den är av godkänd typ och uppfyller föreskrivna krav i fråga om montering, funktion och användning. Mot- svarande kontroll får ske även i taxiföretagets lokaler eller liknande eller på ett område i anslutning till dessa. Kontrollen skall utföras av en polisman eller en bilinspektör.

3 kap. Allmänna bestämmelser om kontrollen

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

Grundläggande bestämmelse

1 § Kontroll som avses i denna lag skall anordnas och utföras så att den inte orsakar större olägenheter än vad som är nödvändigt med hänsyn till dess ändamål.

Stoppande av fordon

2 § En bilinspektör får i fall som avses i 2 kap. 10 och 12–14 §§ stoppa fordon för att genomföra kontroll.

En polismans rätt att stoppa fordon regleras i polislagen (1984:387).

Tillträde till fordon och lokaler m.m.

3 § En polisman, en besiktningstekniker, en bilinspektör eller en tekni- ker får vid kontroll enligt denna lag bereda sig tillträde till fordon samt, i fall som avses i 2 kap. 10, 13 och 14 §§, till ett företags lokaler eller lik- nande eller till ett område i anslutning till dessa. Även den som Väg- verket särskilt har förordnat får, om det behövs för prövningen av ett ärende som verket handlägger, bereda sig tillträde till fordon eller till lokaler eller liknande eller till ett område i anslutning till dessa där ett fordon står uppställt.

En polisman eller en bilinspektör får bereda sig tillträde till slutna ut- rymmen i ett fordon eller dess last för att kontrollera att fordonet är lastat på föreskrivet sätt.

157

Provkörning

4 § Den som utför sådan kontroll eller prövning som avses i 3 § första stycket får i samband därmed provköra ett fordon. Detsamma gäller den som Vägverket särskilt har förordnat att utföra haveriundersökningar eller utöva tillsyn enligt produktsäkerhetslagen (1988:1604).

5 § Sådan provkörning som avses i 4 § får ske även om det finns hinder mot att använda fordonet enligt denna lag, lagen (2001:558) om väg- trafikregister eller lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

Förelägganden, körförbud m.m.

6 § Vägverket, en polisman, ett besiktningsorgan eller en bilinspektör får i enlighet med vad som föreskrivs med stöd av 5 kap. 8 § meddela de förelägganden, körförbud och andra beslut som behövs med hänsyn till ett fordons säkerhet eller lämplighet i trafik. För ett sådant fall får det föreskrivas att fordonet kan godkännas på grundval av ett intyg som har utfärdats efter reparation och provning vid en verkstad som är ackredite- rad enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.

Körförbud kan inträda även med anledning av att ett fordon inte har genomgått en kontroll som skall ske enligt meddelade föreskrifter eller särskilt föreläggande.

4 kap. Besiktningsverksamheten

Besiktningsorgan

1 § Besiktningar och provningar av fordon vid kontroll enligt denna lag skall utföras av de besiktningsorgan som anges i 2 §, om inte regeringen föreskriver något annat.

2 §

Besiktningsorgan

Kontrollområden

Aktiebolaget Svensk Bilprovning

Motorfordon,

lätta terrängvagnar,

terrängskotrar,

släpfordon

och

terrängsläp till dessa fordon samt

traktorer som utgörs av ombyggda

bilar

SMP Svensk Maskinprovning

Traktorer, motorredskap, tunga

Aktiebolag

terrängvagnar

och släpfordon

till

dessa fordon, med undantag av

a) traktorer som utgörs av om- byggda bilar,

b) kontrollbesiktning av sådana

158

motorredskap

klass

I

som

är

in-

Prop. 2001/02:130

rättade som mobilkranar

Bilaga 4

Det Norske Veritas Inspection AB Kontrollbesiktning

av

sådana

motorredskap

klass

I som är

in-

rättade som mobilkranar

Besiktningsorganens verksamhet

3 § Besiktningsorganen skall ha en sådan ställning och besiktnings- verksamheten en sådan inriktning att organens oberoende ställning inte kan ifrågasättas.

4 § Besiktningsorganen skall underrätta de myndigheter som har rätt att meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning om iaktta- gelser av betydelse för respektive myndighets verksamhet.

5 § Besiktningsorganen prövar frågor som gäller godkännande av for- don vid besiktningar inom respektive organs kontrollområde.

Tillsyn

6 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll utövar tillsyn över sådan besiktningsverksamhet som avses i denna lag.

Tillsynen skall omfatta den tekniska kompetensen och utrustnings- nivån i verksamheten samt kvalitetssäkringen av denna.

7 § Besiktningsorganen skall på begäran av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll lämna tillträde till lokaler samt ge upplysningar och lämna ut handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen.

Avgifter

8 § Besiktningsorganen får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för besiktningsverksamheten enligt vad regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer närmare föreskriver. Regeringen får föreskriva att besiktningsorganen skall bidra till kostnaden för fastställandet av avgif- terna.

9 § Besiktningsorganen skall betala avgift till Styrelsen för ackredite- ring och teknisk kontroll för att täcka kostnaderna för den tillsyn styrel- sen utövar enligt denna lag. Regeringen eller den myndighet som reger- ingen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om avgiften.

159

5 kap. Övriga bestämmelser

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

Straff

1 § Den som uppsåtligen hindrar eller försvårar en flygande inspektion,

annan kontroll genom polisman eller kontroll av last, färdskrivare eller

taxameter enligt denna lag döms till böter.

2 § Ansvar enligt denna lag inträder inte, om straff kan dömas ut enligt

brottsbalken eller enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

Hindrande av fortsatt färd

3 § En polisman skall hindra fortsatt färd som sker i strid mot denna lag

eller mot någon föreskrift som har meddelats med stöd av lagen, om den

fortsatta färden skulle medföra en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller

annars utgöra en väsentlig olägenhet.

Överklagande

4 § Ett beslut i ett enskilt fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter

som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvalt-

ningsdomstol, om inte något annat följer av 5 eller 6 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

5 § Beslut om körförbud som har meddelats av en polisman, en bil-

inspektör eller ett besiktningsorgan får överklagas hos Vägverket. Det-

samma gäller beslut i ett ärende om registreringsbesiktning, moped-

besiktning eller lämplighetsbesiktning och beslut om återkallelse av en

godkänd lämplighetsbesiktning.

Överklagande får ske utan begränsning till viss tid. Överklagandet

skall ges in till Vägverket.

6 § Beslut i följande fall får inte överklagas.

1. Körförbud eller föreläggande som har meddelats av Vägverket.

2. Vägverkets beslut i ett ärende som har överklagats till verket.

3. Annat beslut av en polisman, en bilinspektör eller ett besiktnings- organ än som avses i 5 §.

4. Fråga om godkännande av ett fordon på grundval av ett intyg enligt 3 kap. 6 §.

5. Beslut om undantag från föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Verkställighet

7 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har medde- lats med stöd av lagen gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

160

Bemyndiganden

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning samt i fråga om de kontrollformer som avses i denna lag meddela ytterligare före- skrifter om

1. kontrollens omfattning och besiktningsorganens verksamhet,

2. förutsättningarna för godkännande vid kontroll,

3. förelägganden och körförbud,

4. förutsättningarna för att bruka vissa fordon, samt

5. avgifter.

Regeringen får också föreskriva att fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av typgodkännande och som all- varligt brister i miljö- eller trafiksäkerhetshänseende inte får registreras, säljas eller användas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003. 2. Genom lagen upphävs

a) kungörelsen (1960:167) i anledning av Sveriges tillträde till den i Genève den 20 mars 1958 avslutade överenskommelsen om antagande av enhetliga regler för typgodkännande av utrustning och delar till motor- fordon samt ömsesidigt erkännande av sådant godkännande,

b) terrängtrafikkungörelsen (1972:594), c) fordonskungörelsen (1972:595), samt

d) lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet. 3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ärenden som har an-

hängiggjorts före ikraftträdandet.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

161

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 § 1

Bestämmelserna i 33 § trafik- skadelagen (1975:1410) samt be- stämmelser om straff för över- trädelse av föreskrift i terräng- trafikkungörelsen (1972:594), fordonskungörelsen (1972:595), kungörelsen (1972:605) om in- förande av ny vägtrafik- lagstiftning, körkortslagen (1998:488), körkortsförordningen (1998:980), trafikförordningen (1998:1276), lagen (2001:558) om vägtrafikregister eller förord- ningen (2001:650) om vägtrafik- register tillämpas även i fråga om gärning varigenom någon utom- lands överträtt motsvarande före- skrift som gällde på gärningsorten.

Bestämmelserna i 33 § trafik- skadelagen (1975:1410) samt be- stämmelser om straff för överträ- delse av föreskrift i kungörelsen (1972:605) om införande av ny vägtrafiklagstiftning, körkorts- lagen (1998:488), körkorts- förordningen (1998:980), trafik- förordningen (1998:1276), lagen (2001:558) om vägtrafikregister , förordningen (2001:650) om väg- trafikregister , fordonslagen (2002:000) eller fordons- förordningen (2002:000) tillämpas även i fråga om gärning var- igenom någon utomlands överträtt motsvarande föreskrift som gällde på gärningsorten.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

1 Senaste lydelse 2001:653.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

162

Prop. 2001/02:130 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer 1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 § 2

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 § eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1,

4. postbefordran,

4. postbefordran,

5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt far-

tyg,

6. trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför dessa områden,

7. skeppsmätning,

7. skeppsmätning,

8. trafik på väg eller i terräng,

8. trafik på väg eller i terräng,

9. fordons beskaffenhet och ut-

rustning,

10. registrering eller annan

10. registrering av fordon,

kontroll av fordon,

11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter och andra uppgifter som rör förhållandena i trafiken,

12. riksfärdtjänst,

12. riksfärdtjänst,

13. tillstånd att bruka svävare,

13. tillstånd att bruka svävare,

14. kör- och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot vissa typer av beräkningar av lön till förare vid sådana transporter,

15. användning av vattenskotrar eller annan liknande vattenfarkost.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för trafikövervakningstjänster samt för granskning eller kontroll enligt bestämmelser som avses i första stycket 9 , 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta om föreskrifter om avgifter för far- ledsverksamheten samt om av- gifter för skeppsmätning och av-

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för trafikövervakningstjänster samt för granskning eller kontroll enligt bestämmelser som avses i första stycket 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta om föreskrifter om avgifter för far- ledsverksamheten samt om av- gifter för skeppsmätning och av-

1

Lagen omtryckt 1978:233.

163

2

Senaste lydelse 1999:336. Ändringen innebär bl.a. att punkt 9 upphävs.

gifter för tillstånd enligt första stycket 5.

gifter för tillstånd enligt första

Prop. 2001/02:130

stycket 5.

Bilaga 4

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

164

Prop. 2001/02:130 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)

Härigenom föreskrivs att 18 § bilskrotningslagen (1975:343) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 § 1

Fordon som avses i 12 § 3 får inte användas, om skrotningsavgiften inte har betalats inom den tid som har bestämts enligt denna lag och an- stånd med betalningen inte har lämnats.

Om det finns särskilda skäl får beskattningsmyndigheten besluta att ett visst fordon får användas trots bestämmelsen i första stycket.

En ägare av ett fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder fordonet eller låter det användas i strid med första stycket döms till

penningböter.

Bestämmelsen i tredje stycket

Bestämmelsen

i tredje

stycket

gäller även föraren, om han kände

gäller även föraren, om han kände

till att fordonet inte fick användas.

till att fordonet inte fick användas.

Detta gäller dock inte när fordonet

Detta gäller dock inte när fordonet

provkörs vid besiktning , inspek-

provkörs vid kontroll , prövning ,

tion ,

tillsyn

eller

haveri-

tillsyn eller

haveriundersökning

undersökning som avses

i 35 §

som avses i

3 kap. 4 § fordons-

fordonskungörelsen (1972:595) .

lagen (2002:000) .

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

1 Senaste lydelse 2000:1436.

165

Prop. 2001/02:130 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att bilagan till sekretesslagen (1980:100) 1 skall ha följande lydelse.

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ

Verksamhet

Arbetslöshetskassor

enligt

lagen

prövning av ärenden om arbetslös-

(1997:239) om arbetslöshetskassor

hetsersättning (SFS 1997:238)

Besiktningsorganen

Aktiebolaget

fordonskontroll (SFS 1994:2043 )

Svensk Bilprovning, SMP Svensk

Maskinprovning Aktiebolag

och

SAQ Kontroll Aktiebolag

Bolag, föreningar,

samfälligheter,

prövning av frågor om ledighet

registrerade

trossamfund

och

och förmåner för totalförsvars-

organisatoriska

delar av sådana

pliktiga som fullgör civilplikt

samfund eller andra enskilda där

(SFS 1994:1809)

totalförsvarspliktiga

fullgör

civil-

plikt

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Föreslagen lydelse

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

1

Lagen omtryckt 1992:1474.

166

2

Senaste lydelse 2001:1149.

Organ

Verksamhet

Arbetslöshetskassor

enligt

lagen

prövning av ärenden om arbetslös-

(1997:239) om arbetslöshetskassor

hetsersättning (SFS 1997:238)

Besiktningsorganen

Aktiebolaget

fordonskontroll (SFS 2002:000 )

Svensk Bilprovning, SMP Svensk

Maskinprovning Aktiebolag

och

Det Norske Veritas Inspection AB

Bolag, föreningar,

samfälligheter,

prövning av frågor om ledighet

registrerade

trossamfund

och

och förmåner för totalförsvars-

organisatoriska

delar av sådana

pliktiga som fullgör civilplikt

samfund eller andra enskilda där

(SFS 1994:1809)

totalförsvarspliktiga

fullgör

civil-

plikt

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

167

Prop. 2001/02:130 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)

Härigenom föreskrivs att 10 och 22 §§ polislagen (1984:387) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 § 1

En polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genom- föra en tjänsteåtgärd, om

1. han möts med våld eller hot om våld,

2. någon som skall häktas, anhållas eller annars med laga stöd berövas friheten försöker undkomma eller polismannen annars möts av motstånd när han skall verkställa ett sådant frihetsberövande,

3. det är fråga om att avvärja en straffbelagd handling eller en fara för liv, hälsa eller värdefull egendom eller för omfattande skada i miljön,

4. polismannen med laga stöd skall avvisa eller avlägsna någon från ett visst område eller utrymme eller verkställa eller biträda vid kropps- visitation, kroppsbesiktning eller annan liknande åtgärd, vid beslag eller annat omhändertagande av egendom eller vid sådan husrannsakan som avses i rättegångsbalken,

5. polismannen med laga stöd skall stoppa ett fordon eller annat transportmedel,

5. polismannen med laga stöd skall stoppa ett fordon eller annat transportmedel eller skall kon- trollera ett fordon eller ett fordons last ,

6. polismannen annars med laga stöd har att bereda sig tillträde till, av- spärra, tillstänga eller utrymma byggnad, rum eller område, biträda någon i myndighetsutövning med en sådan eller någon liknande åtgärd eller vid exekutiv förrättning enligt vad som är föreskrivet därom, eller

7. åtgärden i annat fall är oundgängligen nödvändig för den allmänna ordningens eller säkerhetens upprätthållande och det är uppenbart att den inte kan genomföras utan våld.

I fall som avses i första stycket 4 och 6 får våld mot person brukas en- dast om polismannen eller den som han biträder möts av motstånd.

Om rätt att i vissa fall bruka våld finns i övrigt föreskrifter i 24 kap.

brottsbalken.

22 § 2

En polisman får stoppa ett fordon eller annat transportmedel

1. om det finns anledning att anta att någon som färdas i fordonet har gjort sig skyldig till brott,

2. om det av någon annan anledning behövs för att med laga stöd ingripa mot någon som färdas i fordonet, genom att beröva honom fri- heten, på annat sätt inskränka hans rörelsefrihet eller underkasta honom kroppsvisitation eller kroppsbesiktning,

1

Senaste lydelse 1999:329.

168

2

Senaste lydelse 1998:27.

4. om det behövs för att reglera trafiken eller för att kontrollera fordon eller förare eller fordons last enligt vad som är särskilt före- skrivet.

3. om det behövs för att med laga stöd genomföra husrannsakan i for- donet eller

4. om det behövs för att reglera trafiken eller för att kontrollera fordon eller förare enligt vad som är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

169

Prop. 2001/02:130 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs att 81 § fordonsskattelagen (1988:327) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

81 § 1

Bestämmelserna i 79 § gäller även föraren, om han kände till att fordonet inte fick brukas. Detta gäller dock inte när fordonet prov- körs vid besiktning , inspektion , tillsyn eller haveriundersökning enligt 35 § fordonskungörelsen (1972:595) .

Bestämmelserna i 79 § gäller även föraren, om han kände till att fordonet inte fick brukas. Detta gäller dock inte när fordonet prov- körs vid kontroll , prövning , tillsyn

eller

haveriundersökning enligt

3 kap.

4 §

fordonslagen

(2002:000) .

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

1 Senaste lydelse 1999:1322.

170

Prop. 2001/02:130 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

I de fall som avses i 29 § döms även föraren till samma straff, om han kände till att fordonet inte fick brukas. Detta gäller dock inte när fordonet provkörs vid besiktning eller inspektion enligt 35 fordonskungörelsen (1972:595) .

Föreslagen lydelse

31 §

I de fall som avses i 29 § döms även föraren till samma straff, om han kände till att fordonet inte fick brukas. Detta gäller dock inte när fordonet provkörs vid kontroll, prövning, tillsyn eller haveri- undersökning enligt 3 kap. 4 § fordonslagen (2002:000) .

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

171

Prop. 2001/02:130 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen (1998:490) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

7 § 1

En särskild registreringsskylt för ett fordon som har anmälts för an- vändning i taxitrafik enligt denna lag och som inte undantagits från skyl- digheten att ha taxameter får tas om hand av polisman

1. om fordonet utan tillstånd används i taxitrafik eller om det av annan anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet skall ha en

sådan skylt,

2. fordonet är belagt med ett så-

2. fordonet är belagt med kör-

förbud enligt fordonskungörelsen

dant körförbud som avses i 3 kap.

(1972:595) ,

6 § fordonslagen (2002:000) ,

3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt en föreskrift som meddelats med stöd av lagen (2001:558) om vägtrafikregister eller enligt fordonsskattelagen (1988:327), eller

4. om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring.

Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 6 § andra meningen på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

1 Senaste lydelse 2001:572.

172

Prop. 2001/02:130 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:492) om biluthyrning

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1998:492) om biluthyrning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Ett fordon som enligt fordons- kungörelsen (1972:595) är regi- streringsbesiktigat för taxitrafik får inte hyras ut till någon annan än den som har tillstånd till sådan trafik.

Föreslagen lydelse

18 §

Ett fordon som med stöd av for- donslagen (2002:000) är registre- ringsbesiktigat för taxitrafik får inte hyras ut till någon annan än den som har tillstånd till sådan trafik.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för fordon som har registre- ringsbesiktigats för taxitrafik före ikraftträdandet.

173

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafik- register

Härigenom föreskrivs att 13, 17, 18 och 26 §§ lagen (2001:558) om vägtrafikregister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §

Bestämmelserna i 12 § gäller inte i fråga om

1. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra lik- nande inhägnade områden,

2. släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap klass II eller sådana

tunga terrängvagnar som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen, om fordonen i det enskilda fallet används endast på motsvarande sätt som en jordbrukstraktor enligt fordonsskattelagen

(1988:327),

3. fordon som brukas kortaste

3. fordon som brukas kortaste

lämpliga väg till eller från ett be-

lämpliga väg till eller från ett be-

siktningsorgan

enligt

2 § lagen

siktningsorgan enligt 1 kap. 3 §

(1994:2043) om vissa besiktnings-

fordonslagen (2002:000) för regi-

organ på fordonsområdet för regi-

streringsbesiktning,

streringsbesiktning,

4. fordon som provkörs vid be-

4. fordon som provkörs vid be-

siktning eller inspektion av polis-

siktning eller inspektion av polis-

man, besiktningsorgan enligt 2 §

man eller sådan besiktnings-

lagen om vissa

besiktningsorgan

tekniker , bilinspektör eller tekniker

på fordonsområdet,

bilinspektör

som avses fordonslagen i den ut-

eller tekniskt biträde i den ut-

sträckning som behövs för att för-

sträckning som behövs för att för-

rättningen skall kunna genom-

rättningen skall kunna genom-

föras,

föras,

5. fordon som provkörs av den som Vägverket särskilt förordnat att ut- föra haveriundersökning, att utöva tillsyn enligt produktsäkerhetslagen (1988:1604) eller att handlägga ett ärende, eller

6. fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens enligt 18 §.

I fall som avses i första stycket 3 skall handlingar som visar avtalad tid hos besiktningsorganet medföras och på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.

Finner polisman anledning att anta att fordon som han anträffar i trafik inte är i föreskrivet skick tillämpas första stycket 4 på motsvarande sätt.

17 §

Ett avställt fordon får inte brukas annat än

1. i den omfattning som enligt 12 § 2 och 5 och 13 § första och tredje styckena får ske i fråga om ett fordon som inte är registrerat,

2. under tid då fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt enligt för-

fogandelagen (1978:262) eller då fordonet brukas för att avlämnas enligt

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

174

den lagen eller föras hem efter förfogande eller då det brukas i samband med besiktning enligt förordningen (1992:391) om uttagning av egen- dom för totalförsvarets behov,

3. under tid då fordonet innehas av Försvarsmakten enligt ett skriftligt avtal eller brukas för att avlämnas eller föras hem enligt ett sådant avtal, under förutsättning att fordonet har godkänts vid en registrerings- besiktning eller tagits upp i ett typintyg eller i ett intyg om överens-

stämmelse,

4. om det ställts av på ägarens

4. om det ställts av på ägarens

begäran, för färd kortaste lämpliga

begäran, för färd kortaste lämpliga

väg till eller från närmaste besikt-

väg till eller från närmaste besikt-

ningsorgan enligt

2 §

lagen

ningsorgan enligt 1 kap. 3 §

(1994:2043) om vissa besiktnings-

fordonslagen (2002:000) för be-

organ på fordonsområdet för be-

siktning, dock inte om brukande-

siktning, dock inte om brukande-

förbud enligt 64 §

fordons-

förbud enligt 64 §

fordons-

skattelagen (1988:327), enligt 18 §

skattelagen (1988:327), enligt 18 §

bilskrotningslagen

(1975:343)

bilskrotningslagen

(1975:343)

eller enligt 25 § lagen (1997:1137)

eller enligt 25 § lagen (1997:1137)

om vägavgift för vissa tunga for-

om vägavgift för vissa tunga for-

don skulle ha gällt för fordonet om

don skulle ha gällt för fordonet om

det hade varit skatte- eller avgifts-

det hade varit skatte- eller avgifts-

pliktigt enligt nämnda lagar, samt

pliktigt enligt nämnda lagar, samt

5. med stöd av saluvagnslicens enligt 18 §.

18 §

Med stöd av en saluvagnslicens får fordon som licenshavaren yrkes- mässigt tillverkar, transporterar eller handlar med och som inte är regi- strerade i vägtrafikregistret eller som är avställda brukas för

1. provkörning i samband med tillverkning eller reparation,

2. färd kortaste lämpliga väg från hamn, järnvägsstation, fabrik, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till sådan plats eller lokal eller till garage,

3. färd kortaste lämpliga väg till

3. färd kortaste lämpliga väg till

eller från ett besiktningsorgan en-

eller från ett besiktningsorgan en-

ligt 2 §

lagen

(1994:2043)

om

ligt 1 kap. 3 § fordonslagen

vissa

besiktningsorgan

på

(2002:000) för besiktning, och

fordonsområdet

för besiktning,

och

4. körning i den omfattning som behövs för demonstration eller för- säljning.

26 §

Ett enligt 22 § tillfälligt registrerat fordon får i andra fall än som avses i 25 § brukas

1. för färd kortaste lämpliga väg från en hamn, järnvägsstation, plats för tullklarering, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till en sådan plats eller lokal eller till någon annan plats där fordonet kan ställas upp i avvaktan på registreringsbesiktning, eller

2. för färd kortaste lämpliga väg

2. för färd kortaste lämpliga väg

till eller från ett besiktningsorgan

till eller från ett besiktningsorgan

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

175

enligt 2 § lagen (1994:2043) om

enligt 1 kap. 3 § fordonslagen

vissa

besiktningsorgan

på

(2002:000) för besiktning.

fordonsområdet för besiktning.

Sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning får det dock brukas här för andra ändamål än som avses i första stycket. Detta gäller dock inte om fordonet efter besiktningen har ändrats så att det inte längre överensstämmer med utförandet vid besiktningen eller det i övrigt har ändrats så att dess beskattningsförhållanden påverkats.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

176

Prop. 2001/02:130 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafik- definitioner

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2001:559) om vägtrafik- definitioner skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §

Beteckning Betydelse

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Bruttovikt på fordon

Den sammanlagda statiska vikt

som samtliga hjul, band eller

medar på ett fordon vid ett visst

tillfälle för över till vägbanan.

Buss

En bil som är inrättad för transport

av fler än åtta personer utöver

föraren, även om bilen dessutom är

inrättad för något annat ändamål .

Cykel

1. Ett fordon som är avsett att dri-

vas med tramp- eller vevanordning

och inte är lekfordon.

2. En eldriven rullstol som förs av den åkande och är konstruerad för en hastighet av högst 15 kilometer i timmen.

3. Ett eldrivet fordon med tramp- eller vevanordning

a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen,

b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och

c. har en nettoeffekt som inte över- stiger 250 watt.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Efterfordon

Ett fordon som är kopplat till en

bil, en traktor, ett motorredskap

eller ett terrängmotorfordon och

som inte är ett släpfordon eller ett

terrängsläp.

Fordon

En anordning på hjul, band, medar

eller liknande som är inrättad för

färd på marken och inte löper på

skenor. Fordon delas in i motor-

177

drivna fordon, släpfordon, terräng-

Prop. 2001/02:130

släp , efterfordon, sidvagnar, cyklar,

Bilaga 4

hästfordon och övriga fordon.

Fordonståg

Ett motordrivet fordon med ett eller

flera tillkopplade fordon.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Jordbrukstraktor

En traktor som enligt fordons-

skattelagen

(1988:327)

hör

till

klass II.

Lastbil

En bil som inte är att anse som en

personbil eller en buss. Lastbilar

delas in i lätta och tunga lastbilar.

Lekfordon

Ett fordon som är avsett ute-

slutande för lek .

Lätt lastbil

En lastbil med en totalvikt av högst

3,5 ton.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Motorcykel

1. Ett motorfordon på två hjul eller

tre symmetriskt placerade hjul som

är konstruerat för en hastighet som

överstiger 45 kilometer i timmen

eller, om det drivs av en för-

bränningsmotor, denna har en slag-

volym

som

överstiger

50 kubikcentimeter

2. Ett motorfordon på fyra hjul och

med en massa utan last som är

högst

400 kilogram

eller

550 kilogram om fordonet är in-

rättat för godsbefordran, och vars

maximala

nettomotoreffekt

inte

överstiger

15 kilowatt,

dock

inte

moped.

Vid beräkningen av en motorcykels

massa skall i fråga om ett eldrivet

fordon batterierna inte räknas in.

Motorcyklar delas in i lätta och

tunga motorcyklar.

Motordrivet fordon

Ett fordon som för framdrivande är

försett med motor, dock inte ett

flygplan eller en sådan eldriven

rullstol eller sådant eldrivet fordon

med en tramp- eller vevanordning

som är att anse som cykel. Motor-

drivna fordon delas in i motor-

fordon, traktorer, motorredskap och

178

terrängmotorfordon.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

Motorfordon

Ett motordrivet fordon som inte är

ett terrängmotorfordon och som är

inrättat

1. huvudsakligen

för att

själv-

ständigt användas till person- eller

godsbefordran, eller

2 för något annat ändamål än som

anges under 1, om fordonet inte är

att anse som en traktor eller ett

motorredskap.

Motorfordon delas in i bilar,

motorcyklar och mopeder.

Motorredskap

Ett motordrivet fordon som är in-

rättat huvudsakligen som ett arbets-

redskap eller för kortare för-

flyttningar av gods. Motorredskap

delas in i klass I och klass II.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Motorredskap klass II

Ett motorredskap som är konstrue-

rat för en hastighet av högst 30

kilometer i timmen.

Personbil

En bil som är inrättad huvud-

sakligen för befordran av personer,

dock högst föraren och åtta passa-

gerare .

Påhängsvagn

En släpvagn som är inrättad för att

genom tapp med vändskiva eller

liknande anordning förenas med en

bil, en traktor eller ett motor-

redskap och som är så utförd att

chassiet eller

karosseriet

vilar

direkt på det dragande fordonet.

Sidvagn

Ett fordon som är inrättat för att

kopplas vid sidan av en tvåhjulig

motorcykel eller en cykel. En till-

kopplad sidvagn anses dock inte

som ett särskilt fordon.

Släpfordon

Ett fordon som är inrättat för

koppling till en bil, en motorcykel,

en moped klass I, en traktor eller

ett motorredskap och är avsett för

person- eller godsbefordran eller

för att bära en anordning för att

driva dessa fordon. Släpfordon de-

179

las in i släpvagnar och släpslädar

Prop. 2001/02:130

samt lätta släpfordon och tunga

Bilaga 4

släpfordon .

Släpkärra

En släpvagn med oledad dragstång

där den statiskt vertikala last som

förs över till dragfordonet inte

överskrider 10 procent av släp-

vagnens totalvikt eller 1 ton.

Släpsläde

Ett släpfordon på medar.

Släpvagn

Ett släpfordon på hjul eller band.

Släpvagnsvikt

Den sammanlagda vikten av en

släpvagns egenvikt och last.

Terrängfordon

Ett

terrängmotorfordon

eller

ett

terrängsläp.

Terrängmotorfordon

Ett motordrivet fordon som är in-

rättat huvudsakligen för att själv-

ständigt användas till person- eller

godsbefordran i terräng. Terräng-

motorfordon delas in i terräng-

vagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter

Ett

terrängmotorfordon

med

en

tjänstevikt av högst 400 kilogram.

Terrängsläp

Ett fordon som är inrättat för att

dras av ett terrängmotorfordon och

inte är något släpfordon .

Terrängvagn

Ett

terrängmotorfordon

med

en

tjänstevikt över 400

kilogram.

Terrängvagnar delas in i lätta och

tunga terrängvagnar.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Föreslagen lydelse

2 §

Beteckning Betydelse

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Bruttovikt på fordon

Den

sammanlagda

statiska

vikt

som

samtliga hjul,

band

eller

medar på ett fordon vid ett visst

tillfälle för över till vägbanan.

180

Buss

En bil

som

är inrättad huvud-

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

sakligen

för

personbefordran och

är försedd med fler än åtta sitt-

platser utöver förarplatsen .

Cykel

1. Ett fordon som är avsett att dri-

vas med tramp- eller vevanordning

och inte är lekfordon.

2. En eldriven rullstol som förs av den åkande och är konstruerad för en hastighet av högst 15 kilometer i timmen.

3. Ett eldrivet fordon med tramp- eller vevanordning

a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen,

b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och

c. har en nettoeffekt som inte över- stiger 250 watt.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Efterfordon

Ett fordon som är kopplat till en

bil, en traktor, ett motorredskap

eller ett

terrängmotorfordon

och

som inte är ett släpfordon eller ett

terrängsläp.

Fordon

En anordning på hjul, band, medar

eller liknande som är inrättad

huvudsakligen för färd på marken

och inte löper på skenor. Fordon

delas in i motordrivna fordon, släp-

fordon,

efterfordon,

sidvagnar,

cyklar, hästfordon och övriga for-

don.

Fordonståg

Ett motordrivet fordon med ett eller

flera tillkopplade fordon.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Jordbrukstraktor

En traktor som enligt fordons-

skattelagen (1988:327)

hör

till

klass II.

Lastbil

1. En bil som är inrättad huvud-

sakligen för godsbefordran.

2. En annan bil som inte är att anse

som en personbil eller en buss.

Lastbilar delas in i lätta och tunga

lastbilar.

181

Lekfordon

Ett fordon

som skall

anses

som

Prop. 2001/02:130

Bilaga 4

leksak enligt lagen (1992:1327) om

leksakers säkerhet .

Lätt lastbil

En lastbil med en totalvikt av högst

3,5 ton.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Motorcykel

1. Ett motorfordon på två hjul eller

tre symmetriskt placerade hjul som

är konstruerat för en hastighet som

överstiger 45 kilometer i timmen

eller, om det drivs av en för-

bränningsmotor, denna har en slag-

volym

som

överstiger

50 kubikcentimeter

2. Ett motorfordon på fyra hjul och

med en massa utan last som är

högst

400 kilogram

eller

550 kilogram om fordonet är in-

rättat för godsbefordran, och vars

maximala

nettomotoreffekt

inte

överstiger

15 kilowatt,

dock

inte

moped.

Vid beräkningen av en motorcykels

massa skall i fråga om ett eldrivet

fordon batterierna inte räknas in.

Motorcyklar delas in i lätta och

tunga motorcyklar.

Motordrivet fordon

Ett fordon som för framdrivande är

försett med motor, dock inte en

sådan eldriven rullstol eller sådant

eldrivet fordon med en tramp- eller

vevanordning som är att anse som

cykel. Motordrivna fordon delas in

i motorfordon, traktorer, motor-

redskap och terrängmotorfordon.

Motorfordon

Ett motordrivet fordon som är av-

sett att användas huvudsakligen på

väg, oavsett om det är färdigbyggt eller inte, och som är inrättat

1. huvudsakligen för att själv- ständigt användas till person- eller godsbefordran, eller

2. för något annat ändamål än som avses under 1, om fordonet inte är att anse som en traktor eller ett motorredskap.

Motorfordon delas in i bilar,

182

motorcyklar och mopeder.

Prop. 2001/02:130

Motorredskap

Ett motordrivet fordon som är in-

Bilaga 4

rättat huvudsakligen som ett arbets-

redskap eller för kortare för-

flyttningar av gods. Motorredskap

delas in i klass I och klass II.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Motorredskap klass II

Ett motorredskap som är konstrue-

rat för en hastighet av högst 30

kilometer i timmen.

Personbil

En bil som är inrättad huvud-

sakligen för person befordran och

är försedd med högst åtta sitt-

platser utöver förarplatsen .

Påhängsvagn

En släpvagn som är inrättad för att

genom tapp med vändskiva eller

liknande anordning förenas med en

bil, en traktor eller ett motor-

redskap och som är så utförd att

chassiet eller karosseriet vilar di-

rekt på det dragande fordonet.

Sidvagn

Ett fordon som är inrättat för att

kopplas vid sidan av en tvåhjulig

motorcykel eller en cykel. En till-

kopplad sidvagn anses dock inte

som ett särskilt fordon.

Släpfordon

Ett fordon som är inrättat för

koppling till ett annat motordrivet

fordon än en moped klass II och är

avsett för person- eller gods-

befordran eller för att bära en an-

ordning för att driva dessa fordon.

Släpfordon delas in i släpvagnar ,

släpslädar och terrängsläp .

Släpkärra

En släpvagn med oledad dragstång

där den statiskt vertikala last som

förs över till dragfordonet inte

överskrider 10 procent av släp-

vagnens totalvikt eller 1 ton.

Släpsläde

Ett släpfordon på medar som är

inrättat för att dras av ett motor-

fordon, en traktor eller ett motor-

redskap .

183

Släpvagn

Ett

släpfordon på

hjul

eller band

Prop. 2001/02:130

som är inrättat för att dras av ett

Bilaga 4

motorfordon, en traktor eller ett

motorredskap .

Släpvagnsvikt

Den sammanlagda vikten av en

släpvagns egenvikt och last.

Terrängmotorfordon

Ett motordrivet fordon som inte är

ett motorfordon och som är inrättat

huvudsakligen för att självständigt

användas till person- eller gods-

befordran i terräng. Terräng-

motorfordon delas in i terräng-

vagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter

Ett

terrängmotorfordon

med

en

tjänstevikt av högst 400 kilogram.

Terrängsläp

Ett släp fordon som är inrättat för

att dras av ett terrängmotorfordon.

Terrängvagn

Ett

terrängmotorfordon

med

en

tjänstevikt över

400

kilogram.

Terrängvagnar delas in i lätta och

tunga terrängvagnar.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2003.

2. En klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon som person- bil, buss eller lastbil gäller fortfarande.

184

Lagrådets yttrande

Prop. 2001/02:130

Bilaga 5

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2002-03-01

Närvarande: f.d. hovrättspresidenten Bo Broomé, justitierådet Nina

Pripp, regeringsrådet Göran Schäder.

Enligt en lagrådsremiss den 14 februari 2002 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. fordonslag,

2. lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands,

3. lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela före- skrifter om trafik, transporter och kommunikationer,

4. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

6. lag om ändring i polislagen (1984:387),

7. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

8. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga for- don,

9. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490),

10. lag om ändring i lagen (1998:492) om biluthyrning,

11. lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister,

12. lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Fredrik Ahlén.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet :

Förslaget till fordonslag

Inledande synpunkter

Remissförslaget bygger på en ny strukturering av normmängden på fordonsområdet i tre nivåer: lag, förordning och myndighetsföreskrifter. Till detta kommer författningar som mer eller mindre direkt rör ämnet och som förutsätts ha sin plats i författningar utanför den nämnda hie- rarkin. Något inom regeringskansliet utarbetat förslag till fordons- förordning har inte varit tillgängligt för Lagrådet, men det har under föredragningen upplysts att förordningen i stora drag lär komma att över- ensstämma med den som har föreslagits i SOU 2001:29.

Den nya dispositionen av reglerna utgör enligt Lagrådets mening en märkbar förbättring jämfört med gällande reglering. Den skapar en be- hövlig överblick över regelmassan, differentierar denna mellan norm- nivåerna efter genomtänkta principer och, inte minst viktigt, tillgodoser regeringsformens krav på lagreglering. Vad som kan beklagas är att mycket omfattande delar av regleringen kommer att hänvisas till före- skrifter av förvaltningsmyndighet, men med hänsyn till materians detaljeringsgrad och till behovet av återkommande ändringar är detta nog svårfrånkomligt. Det får förutsättas att det allmänna främjar sådana

185

sammanställningar av bestämmelser på olika nivåer och sådan informa- tion i övrigt att inte bara de som yrkesmässigt sysslar med fordonsfrågor utan även berörda enskilda personer får möjlighet att orientera sig om gällande rätt på området.

Det sagda hindrar inte att det kan diskuteras t.ex. vilka regler som skall placeras i själva lagen på området, den föreslagna fordonslagen. En led- stjärna har varit att ingrepp som ter sig särskilt kännbara för den enskilde bör ha stöd i lagen, även när det inte nödvändiggörs av regeringsformens krav på lagreglering. Lagrådet finner inte skäl att kritisera den avvägning som har gjorts i remissförslaget, utom på en punkt. Körförbud är den mest ingripande åtgärd som kan riktas mot en fordonsägare enligt lagen. Särskilt när ett körförbud träffar ett fordon under färd, kan det, sett från de resandes synpunkt, tangera en inskränkning i den i 2 kap. 8 § andra meningen regeringsformen tillförsäkrade rätten för enskilda att fritt för- flytta sig. Lagrådet skulle se det som en avgjord fördel om det i fordons- lagen kom att anges i vilka fall körförbud kan tillgripas på grund av brister i fordonet och vilka förutsättningarna för denna åtgärd skall vara (se t.ex. 10 kap. 3 § förslaget till fordonsförordning i SOU 2001:29). Be- hövliga föreskrifter kan tas in i 3 kap. 6 § i lagförslaget eller i en ny paragraf i anslutning till denna och eventuellt också föranleda tillägg till föreskrifterna i 2 kap. om kontrollformerna.

1 kap. 1 §

Paragrafen syftar till att ange lagens innehåll. Enligt Lagrådets upp- fattning skulle innehållet bättre återspeglas om andra stycket gavs föl- jande lydelse: "Lagen innehåller dessutom bemyndiganden att meddela föreskrifter i dessa ämnen samt om fordons beskaffenhet och utrustning."

2 kap. 1 §

I 2 kap. har tagits in föreskrifter om olika former av kontroller som kan bli aktuella för fordon. Regleringen tar sikte på fordonens beskaffenhet och utrustning och syftar ytterst till en kontroll av att fordon som skall användas i trafik är tillförlitliga från säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpliga för ändamålet (jfr 2 kap. 1 § i utredningens förslag till fordon- förordning). En upplysning om detta skulle kunna vara av värde för läsa- ren. Förslagsvis kan 1 § ges följande lydelse: ”Kontroll om ett fordon är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik får ske genom de kontrollformer som i sina huvuddrag anges i detta kapitel.”

2 kap. 2 §

Typgodkännande kan ske genom EG-typgodkännande, ECE-typ- godkännande eller nationellt typgodkännande. Paragrafen avser alla tre slagen av typgodkännande men detta framgår inte av ordalydelsen. Enligt Lagrådet skulle paragrafen ges ett större informationsvärde om detta framgick. Det skulle kunna ske genom en ny andra mening i första stycket av förslagsvis följande lydelse: "Typkodkännande kan ske i en- lighet med EG-direktiv på området (EG-typgodkännande), i enlighet med den i Genève den 20 mars 1958 avslutade överenskommelsen om an-

Prop. 2001/02:130

Bilaga 5

186

tagande av enhetliga regler för typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon samt för ömsesidigt erkännande av sådant godkännande (ECE-typgodkännande) eller som nationellt typgodkännande."

2 kap. 4 §

I 4 § första stycket 2 föreskrivs att den som har beviljats ett typ- godkännande är skyldig att medverka till den kontroll som behövs med anledning av godkännandet och under punkt 3 att vederbörande är skyl- dig att till godkännandemyndigheten lämna vissa upplysningar och till- handahålla fordon och andra föremål. Återkallelse av ett godkännande kan inte tillgripas, om skyldigheterna inte iakttas, vare sig med stöd av 5 § eller enligt allmänna grundsatser. Inte heller i övrigt synes någon sanktion erbjudas för det fall skyldigheterna åsidosätts.

Enligt andra stycket i lagrummet får godkännandemyndigheten ”bereda sig tillträde till” en fabrik eller en annan anläggning och får där göra nödvändiga undersökningar. Ordalydelsen ger vid handen att tvångsmedel skall kunna användas. Vid föredragningen har upplysts att detta inte är avsikten. Lagrådet föreslår därför att de citerade orden er- sätts med uttrycket ”har rätt till tillträde till”. Lagrådet fäster upp- märksamheten på att inte heller till denna föreskrift är kopplad någon rättslig sanktion gentemot den som tredskas.

2 kap 13 §

Paragrafens första mening behandlar vägkontroll av färdskrivaren hos ett fordon, som enligt särskilda föreskrifter skall vara utrustat med sådan. Enligt andra meningen får motsvarande kontroll ske även i "företagets" lokaler. Vilket företag som avses framgår dock inte. När motsvarande uttryck används i 10 § framgår det av sammanhanget att kontrollen avser fordon som används i yrkesmässig trafik och i 14 § används uttrycket "taxiföretaget". Beträffande vägkontroll av taxametrar anges dessutom att sådan kontroll inte bara får ske av ett fordon som använts i taxitrafik utan också av fordon "som kan antas ha använts i sådan trafik i nära an- slutning till anträffandet". Någon motsvarande bestämmelse finns inte i förevarande paragraf. Denna skillnad förefaller omotiverad.

Mot denna bakgrund förordar Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse: "Vägkontroll av färdskrivaren hos ett fordon, som anträffas i trafik eller som kan antas ha använts i trafik i nära anslutning till an- träffandet, och som enligt särskilda föreskrifter skall vara utrustat med färdskrivare, sker för att kontrollera att den är av godkänd typ och upp- fyller föreskrivna krav i fråga om montering, funktion och användning. Beträffande fordon som används i yrkesmässig trafik får motsvarande kontroll ske även i företagets lokaler eller liknande eller på ett område i anslutning till dessa. Kontrollen skall utföras av en polisman eller en bilinspektör."

3 kap. 2 §

En bilinspektör får enligt bestämmelsen i första stycket i angivna fall stoppa ett fordon för att genomföra kontroll. Angående polismans be-

Prop. 2001/02:130

Bilaga 5

187

fogenhet att stoppa ett fordon hänvisas i andra stycket till polislagen. Här

Prop. 2001/02:130

åsyftas 22 § 4, till vilken är kopplad rätt för en polisman att använda våld

Bilaga 5

för att genomföra åtgärden, enligt 10 § första stycket 5.

Lagrådet vill påpeka att någon befogenhet att med våld mot person

eller egendom stoppa ett fordon för kontroll inte tillkommer en bil-

inspektör enligt förslaget. Emellertid torde den som uppsåtligen vägrar

att följa bilinspektörens stoppanvisning träffas av straff enligt 5 kap. 1 §

för att ha hindrat inspektion eller kontroll.

3 kap. 3 §

Enligt paragrafen ”får” en polisman och vissa andra, angivna be-

fattningshavare ”bereda sig tillträde” till fordon, lokaler m.m. Att en

polisman i sådana fall får använda våld framgår av 10 § första stycket

punkt 5 enligt föreslagen lydelse och av punkt 6 polislagen. Övriga sub-

jekt enligt den aktuella paragrafen i fordonslagen – besiktningstekniker,

bilinspektör, tekniker och av Vägverket särskilt förordnad person – har

inte tillerkänts någon sådan befogenhet, och avsikten tycks inte heller

vara att de skall ha egen tvångsrätt. Lagrådet föreslår därför att det cite-

rade uttrycket genomgående i paragrafen byts ut mot orden ”har rätt till

tillträde”. Vägras tillträde kan ansvar enligt 5 kap. 1 § komma i fråga.

I andra stycket sägs att en polisman eller en bilinspektör har tillträde

till ”slutna utrymmen” i ett fordon eller dess last för kontroll av lastning,

medan i första stycket nämns endast tillträde till fordon. Till undvikande

av missförstånd bör i första stycket uttryckligen vid sidan om tillträde

till ett fordon nämnas tillträde till slutna utrymmen i ett fordon (jfr ut-

talanden i avsnitt 7.15 i den allmänna motiveringen) och i andra stycket

komplettering ske med (tillträde till) fordon.

4 kap. 1 §

Förvaltningsuppgifter kan enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regerings-

formen överlämnas till bl.a. bolag. Innefattar uppgiften myndighets-

utövning, skall det ske med stöd av lag. Paragrafen avser att ge ett sådant

lagstöd (se även 5 §). Tillsammans med 2 § ger den också stöd för det

monopol som de tre i 2 § nämnda bolagen tilldelas. Den möjlighet som

regeringen ges att föreskriva något annat innebär emellertid att reger-

ingen kan bemyndiga någon helt annan att utföra uppgifterna. Av för-

fattningskommentaren framgår dock att det inte är avsikten att regeringen

skall ha en så vidsträckt befogenhet. Det regeringen avses kunna för-

ordna är endast att någon annan skall ges rätt att utföra sådan provning

som sker inför ett typgodkännande.

Mot denna bakgrund och då en bestämmelse av detta slag enligt Lag-

rådets uppfattning inte bör ges en sådan form att den framstår som ett

åliggande för det enskilda företaget att utföra en viss uppgift, föreslår

Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse: "Besiktningar och prov-

ningar av fordon vid kontroll enligt denna lag får utföras endast av de

besiktningsorgan som anges i 2 §. Regeringen får dock beträffande prov-

ningar föreskriva annat."

188

4 kap. 3–5 §§

Prop. 2001/02:130

Bilaga 5

Paragraferna behandlar besiktningsorganens verksamhet. Lagrådet före-

slår att beskrivningen av innehållet i denna verksamhet, som är placerad i

5 §, får komma först i avsnittet som 3 § och att de två andra paragraferna

följaktligen betecknas som 4 § och 5 §.

Besiktningsorganen fattar beslut som innebär myndighetsutövning mot

enskilda. Som sägs i författningskommentaren till 4 kap. 5 § (enligt num-

rering i remissen) är besiktningsorganen inte förvaltningsmyndigheter i

förvaltningslagens mening och

denna lag därför inte tillämplig på bo-

lagens handläggning av ärenden. Däremot är lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltnings- uppgifter tillämplig. Betydelsefullt är att den offentligrättsliga handlings- offentligheten enligt 1 kap. 8 § sekretesslagen och bilaga till lagen gäller handlingar hos besiktningsorganen i den mån handlingarna rör fordons- kontroll. Lagrådet skulle emellertid ha sett det som värdefullt med en diskussion i detta lagstiftningsärende av behovet av ytterligare för- fattningsbaserade regler för ärendebehandlingen hos besiktningsorganen, låt vara att detta behov med tanke på ärendenas starkt tekniska karaktär nog är begränsat. En åtgärd som förtjänar övervägas vore att för- fattningsbinda den ordning som AB Svensk Bilprovning enligt uppgift i remissen redan iakttar, bestående i omprövning efter klagomål av resul- tatet av bl.a. en kontrollbesiktning. En rätt till omprövning kan vara av särskilt värde för enskilda med tanke på det långtgående förbud mot överklagande, som anges i 5 kap. 6 § 3, och har sannolikt en förtroende- stärkande effekt för besiktningsorganen.

5 kap. 1 §

I 5 kap. har under rubriken straff tagits in två paragrafer. I 1 § har före-

skrivits böter för den som uppsåtligen hindrar eller försvårar vissa kon-

troller och i 2 § sägs att ansvar enligt lagen inte inträder om straff kan

dömas ut enligt brottsbalken eller trafikbrottslagen. För läsaren kan

regleringen ge det felaktiga intrycket av att några ytterligare straff-

bestämmelser inte kan bli aktuella. Med stöd av bemyndigande enligt 8 §

kan emellertid regeringen, och i undantagsfall, myndighet som reger-

ingen bestämmer besluta föreskrifter om böter. Enligt uppgift är också

avsikten att föreskrifter om böter skall tas in i den nya fordons-

förordningen (jfr 11 kap. i utredningens förslag till sådan förordning). En

upplysning i saken bör lämpligen tas in som ett nytt andra stycke till 1 §

enligt följande: ”I övrigt kan dömas till böter enligt föreskrifter som be-

slutats med stöd av sådant bemyndigande som anges i 8 §.”

5 kap 3 §

Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar en polisman skall hindra

fortsatt färd med ett fordon. Dessa förutsättningar tar sin utgångspunkt i

om fordonet uppfyller de krav som ställs upp i föreskrifter på området

och inte i om föraren medvetet framför fordonet i strid mot dessa be-

stämmelser. Lagrådet föreslår därför att paragrafen ges följande lydelse:

189

"En polisman skall hindra fortsatt färd med ett fordon som inte är i före- skrivet skick, om den fortsatta färden skulle medföra en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annars utgöra en väsentlig olägenhet."

Sekretesslagen (1980:100)

I bilagan till sekretesslagen föreslås att ett bolag som bytt firma skall nämnas vid sitt nya namn istället för vid det gamla. Lagrådet har i sak inget att erinra mot denna ändring men föreslår att de enskilda organ på vilka offentlighetsprincipen görs tillämplig i stället anges med orden "Besiktningsorgan enligt fordonslagen (2002:000)". Skulle de nu aktuella bolagen i framtiden byta namn behöver då någon konsekvensändring av sekretesslagen inte ske.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 2001/02:130

Bilaga 5

190

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 2002

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström, Karlsson, Sommestad

Föredragande: statsrådet Rosengren

Regeringen beslutar proposition 2001/02:130 Fordonslag, m.m.

Prop. 2001/02:130

191

Rättsdatablad

Prop. 2001/02:130

Författningsrubrik

Bestämmelser som

Celexnummer för

inför, ändrar, upp-

bakomliggande EG-

häver eller upprepar

regler

ett normgivnings-

bemyndigande

Fordonslag

4 kap. 1 och 8 §§,

5 kap. 8 §

Lag om ändring i lagen

1 §

(1975:88) med

bemyndigande att

meddela föreskrifter om

trafik, transporter och

kommunikationer

192