Prop. 2002/03:146

Regeringens proposition
:

2002/03:146

Sveriges tillträde till Förenta nationernas
Prop.

konvention mot gränsöverskridande organiserad
2002/03:146

brottslighet

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 juni 2003

Göran Persson

Thomas Bodström

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Sverige skall tillträda Förenta nationernas (FN) konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Konventionen antogs den 15 november 2000 av FN:s generalförsamling och öppnades för undertecknande i Palermo den 12 till 15 december 2000. Sverige undertecknade konventionen den 12 december 2000. Konventionen har undertecknats av samtliga femton medlemsstater i EU. Av dessa har Frankrike och Spanien ratificerat konventionen.

Konventionen utgör ett led i det inom FN bedrivna arbetet att bekämpa den internationella brottsligheten och kan sägas vara ett komplement till den tidigare FN-konventionen mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (narkotikabrottskonventionen) från den 20 december 1988 (SÖ 1991:41).

I konventionen anges vilka handlingar som skall utgöra brott i konventionens mening. Vidare återfinns bestämmelser om bl.a. utlämning, internationell rättslig hjälp, domsrätt och förverkande liksom bestämmelser om brottsbekämpande åtgärder, skydd av vittnen och insamling av information om organiserad brottslighet. Konventionen tar också upp frågor om utbildning, tekniskt bistånd och samarbete mellan rättsvårdande myndigheter m.m.

I propositionen gör regeringen bedömningen att det inte krävs några lagändringar för att Sverige skall kunna tillträda konventionen.

Innehållsförteckning
Prop. 2002/03:146

1
Förslag till riksdagsbeslut..................................................................
4

2
Ärendet och dess beredning...............................................................
5

3
Antagande av konventionen och beslut om undertecknande ............
5

4
Konventionens innehåll.....................................................................
6

4.1
Allmänt ...............................................................................
6

4.2
Konventionens uppbyggnad................................................
7

4.3
Konventionens syfte............................................................
8

4.4
Definition av uttryck i konventionen ..................................
8

4.5
Konventionens tillämpningsområde ...................................
9

4.6
Skydd av suveränitet ...........................................................
9

4.7
Bestämmelser om de handlingar som skall utgöra brott...
10

4.8
Åtgärder för att bekämpa penningtvätt .............................
10

4.9
Åtgärder mot korruption ...................................................
11

4.10
Juridiska personers ansvar ................................................
11

4.11 Vissa allmänna bestämmelser om hur förpliktelserna

enligt konventionen skall fullgöras...................................
11

4.12
Förverkande m.m. .............................................................
12

4.13
Internationellt samarbete om förverkande ........................
13

4.14 Förfogande över vinning av brott eller egendom som

förklarats förverkad...........................................................
14

4.15
Domsrätt............................................................................
14

4.16
Utlämning .........................................................................
14

4.17
Överförande av dömda personer.......................................
16

4.18
Internationell rättslig hjälp i brottmål ...............................
16

4.19
Gemensamma brottsutredningar .......................................
19

4.20
Särskilda utredningsmetoder.............................................
19

4.21
Överförande av lagföring..................................................
19

4.22
Upprättande av brottsregister............................................
19

4.23
Skydd av vittnen ...............................................................
20

4.24
Hjälp och skydd för brottsoffer.........................................
20

4.25 Åtgärder för att förstärka samarbetet med rättsvårdande

myndigheter ......................................................................
20

4.26
Samarbete mellan rättsvårdande myndigheter..................
21

4.27 Insamling av information m.m. om den organiserade

brottsligheten.....................................................................
21

4.28
Utbildning och tekniskt bistånd m.m................................
21

4.29
Övriga åtgärder .................................................................
22

4.30
Förebyggande åtgärder......................................................
22

4.31
Konventionsstaternas konferens .......................................
22

4.32
Sekretariat .........................................................................
23

4.33
Tillämpning av konventionen ...........................................
23

4.34
Tvistlösning.......................................................................
23

4.35
Undertecknande m.m. .......................................................
23

4.36
Förhållande till protokoll ..................................................
24

4.37
Ikraftträdande m.m............................................................
24

5
Sveriges tillträde till konventionen..................................................
25

2

6
Konventionens förhållande till svensk rätt......................................
26
Prop. 2002/03:146

6.1
Bestämmelser om vilka handlingar som utgör brott.........
26

6.1.1
Artikel 5
(deltagande i en organiserad

brottslig sammanslutning) ..............................
27

6.1.2
Artikel 6
(penningtvätt) ..................................
33

6.1.3
Artikel 8
(korruption) .....................................
37

6.1.4
Artikel 23 (hinder mot rättvisan) ....................
39

6.2
Åtgärder för att bekämpa penningtvätt och korruption.....
41

6.3
Regler om juridiska personers ansvar...............................
42

6.4
Lagföring, rättegång och påföljder ...................................
43

6.5
Förverkande och beslag ....................................................
44

6.6
Internationellt samarbete om förverkande ........................
48

6.7 Förfogande över vinning av brott eller egendom som

förklarats förverkad...........................................................
50

6.8
Domsrätt............................................................................
51

6.9
Utlämning .........................................................................
52

6.10
Internationell rättslig hjälp i brottmål ...............................
54

6.11
Viss övrig reglering (artiklarna 19–22 och 24–31)...........
57

7
Tillämpning av konventionen..........................................................
60

8
Tvistlösning .....................................................................................
61

9
Kostnader.........................................................................................
61

Bilaga 1
Remissinstanser........................................................................
63

Bilaga 2
Konventionstexten på engelska och i svensk översättning .....
64

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 2003.........
106

3

1
Förslag till riksdagsbeslut
Prop. 2002/03:146

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

4

2
Ärendet och dess beredning
Prop. 2002/03:146

Förenta nationernas (FN) konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet antogs den 15 november 2000 av FN:s generalförsamling och öppnades för undertecknande i Palermo den 12 till 15 december 2000. Sverige undertecknade konventionen den 12 december 2000. Konventionen har undertecknats av samtliga femton medlemsstater i EU. Den hade den 1 juni 2003 ratificerats av trettiosju stater; Albanien, Algeriet, Antigua och Barbuda, Argentina, Bosnien-Hercegovina, Botswana, Bulgarien, Burkina Faso, Cypern, Equador, Ekvatorialguinea, Estland, Filippinerna, Frankrike, Gambia, Kanada, Kroatien, Lettland, Litauen, Mali, Marocko, Mauritius, Mexico, Monaco, Namibia, Nicaragua, Nigeria, Nya Zeeland, Peru, Polen, Rumänien, Serbien och Montenegro, Seychellerna, Spanien, Tadzjikistan, Turkiet och Venezuela.

Inom Justitiedepartementet har utarbetats en promemoria om Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet (Ju2003/2795/L5). I promemorian föreslås att Sverige skall tillträda konventionen. I promemorian görs också bedömningen att ett tillträde till konventionen inte föranleder några lagändringar. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ju2003/2795/L5).

En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1.

Konventionen i dess lydelse på engelska och en översättning till svenska finns i bilaga 2.

Konventionen bedöms vara av sådan vikt att ett tillträde till konventionen bör godkännas av riksdagen.

Denna proposition bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

3 Antagande av konventionen och beslut om undertecknande

Den 15 november 2000 antog FN:s generalförsamling genom resolution 55/25 en konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (United Nations Convention against Transnational Organized Crime), i det följande kallad Palermokonventionen. Genom samma resolution öppnades konventionen och två till denna hörande protokoll mot människohandel och människosmuggling för undertecknande vid en särskild högnivåkonferens i Palermo den 12–15 december 2000. Ett tredje tilläggsprotokoll till konventionen, tilläggsprotokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar och komponenter och ammunition, kunde inte antas av generalförsamlingen förrän den 31 maj 2001.

Den svenska regeringen beslutade den 7 december 2000 att konventionen och de två första tilläggprotokollen, tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, sjö- och luftvägen och tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, skulle undertecknas, vilket skedde den 12 de-

5

cember 2000. Det tredje tilläggsprotokollet undertecknades av Sverige Prop. 2002/03:146 den 10 januari 2002.

Konventionens originalspråk är arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska.

4 Konventionens innehåll

4.1 Allmänt

Arbetet med att skapa en global konvention för att bekämpa organiserad brottslighet går tillbaka till åtaganden som gjordes vid justitieministerkonferensen i Neapel i november 1994. Arbetet har koncentrerats till FN och dess brottsförebyggande och straffrättsliga kommission, då strävan har varit att arbeta fram lösningar med global räckvidd. Ett första utkast till en konvention presenterades vid FN:s generalförsamling 1996 av Po- len. Under 1998 hölls två förberedande möten i Warszawa och Buenos Aires, varefter generalförsamlingen den 9 december 1998 genom resolution 53/111 beslöt att tillsätta en särskild ad hoc-kommitté. Kommittén var öppen för alla medlemmar i FN eller medlemmar i dess fackorgan och drygt ett hundratal stater deltog vid varje session.

Kommitténs mandat var att inom ramen för FN:s brottsförebyggande och straffrättsliga kommission utarbeta en vittomspännande internationell konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och att, där så befanns lämpligt, diskutera utarbetandet av internationella instrument mot handel med kvinnor och barn, illegal tillverkning och handel med vapen m.m. samt människosmuggling. Under sammanlagt elva sessioner i Wien från januari 1999 till och med oktober 2000 utarbetades den nu aktuella konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet samt två protokoll till denna mot människohandel och människosmuggling.

Kommittén lyckades vid slutet av sin tionde session den 28 juli 2000 nå enhällighet om texten till konventionen. Konventionen och första och andra tilläggsprotokollet antogs, som ovan angivits, av generalförsamlingen med resolution 55/25 den 15 november 2000. Det tredje tilläggsprotokollet till konventionen, tilläggsprotokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar, komponenter och ammunition, kunde inte antas av generalförsamlingen förrän den 31 maj 2001 genom resolution 55/255.

I Justitiedepartementet pågår nu ett arbete med inriktning på att genomföra de lagstiftningsåtgärder som krävs för att Sverige skall kunna tillträda dels det ovannämnda tilläggsprotokollet om människohandel, dels ett tilläggsprotokoll till FN-konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen) angående försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi, samt genomföra EU:s rambeslut om åtgärder mot människohandel. En departementspromemoria beräknas kunna remitteras under sommaren 2003. En proposition beräknas kunna lämnas våren 2004.

När det gäller tilläggsprotokollet om människosmuggling kan nämnas att ett beredningsarbete pågår inom Regeringskansliet med en lagrådsre-

miss med förslag till ändringar i utlänningslagen (1989:529) med anled-

6

ning av rådets direktiv 2002/90/EG om definition av hjälp till olaglig Prop. 2002/03:146 inresa, transitering och vistelse samt ett rambeslut om förstärkning av

den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse. I det lagstiftningsarbetet beaktas även de artiklar i tilläggsprotokollet mot människosmuggling som rör kriminalisering av människosmuggling. Beredning av övriga artiklar och frågan om Sveriges tillträde till människosmugglingsprotokollet kommer att påbörjas under hösten 2003.

Härtill analyseras inom Justitiedepartementet vilka lagändringar som bedöms vara nödvändiga för att uppfylla de krav som ställs i tilläggsprotokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar, komponenter och ammunition. Det ännu för tidigt att närmare ange vid vilken tidpunkt den analysen kan vara klar och när Sverige kan tillträda det protokollet.

4.2 Konventionens uppbyggnad

Konventionen utgör ett led i det inom FN:s ram pågående arbetet på brottsbekämpningens område och syftar till att ytterligare förstärka det internationella samarbetet mellan länderna för att på global bas bekämpa den gränsöverskridande organiserade brottsligheten och för att kunna döma och bestraffa dem som gör sig skyldiga till sådana handlingar som täcks av konventionen. Konventionen med sina protokoll utgör de första rättsligen bindande internationella hjälpmedlen för att bekämpa organiserad brottslighet. Den kan på ett verksamt sätt förväntas bidra till att undanröja den hittillsvarande bristande överensstämmelsen mellan olika länders rättsystem, vilken kunnat utnyttjas av personer som begår organiserad gränsöverskridande brottslighet.

Även om konventionen till sin konstruktion på flera centrala områden i stora delar följer mönstret från FN:s narkotikabrottskonvention från 1988, erbjuder den samtidigt den hitintills mest utarbetade uppsättning av skilda instrument för att såväl förhindra som bekämpa brott i stor skala.

Konventionen, som består av 41 artiklar, innefattar följande grundläggande element:

• Konventionens syfte (artikel 1)

• Definition av uttryck i konventionen (artikel 2)

• Tillämpningsområde (artikel 3)

• Skydd av suveränitet (artikel 4)

• Handlingar som skall kriminaliseras (artikel 5, 6, 8 och 23)

• Åtgärder för att bekämpa penningtvätt (artikel 7)

• Åtgärder mot korruption (artikel 9)

• Juridiska personers ansvar (artikel 10)

• Vissa allmänna bestämmelser om hur förpliktelserna enligt konventionen skall fullgöras (artikel 11)

• Förverkande m.m. (artikel 12–14)

• Domsrätt (artikel 15)

• Utlämning (artikel 16)

• Överförande av dömda personer (artikel 17)

• Internationell rättslig hjälp m.m. (artikel 18–22)

7

• Kriminalisering av hinder mot rättvisan (artikel 23)
Prop. 2002/03:146

• Skydd av vittnen (artikel 24)

• Hjälp och skydd för brottsoffer (artikel 25)

• Åtgärder för att förstärka samarbetet med rättsvårdande myndigheter (artikel 26)

• Samarbete mellan rättsvårdande myndigheter (artikel 27)

• Insamling av information m.m. om den organiserade brottsligheten (artikel 28)

• Utbildning och tekniskt bistånd m.m. (artikel 29–30)

• Förebyggande åtgärder (artikel 31)

• Konventionsstaternas konferens (artikel 32)

• Sekretariat (artikel 33)

• Tillämpning av konventionen (artikel 34)

• Tvistlösning (artikel 35)

• Undertecknande m.m. (artikel 36)

• Förhållande till protokoll (artikel 37)

• Ikraftträdande m.m. (artikel 38–41)

Beträffande tolkningen av de olika artiklarna kommer, som vägledning, att utarbetas en officiell rapport, s.k. travaux préparatoires, på samma sätt som beträffande FN:s narkotikabrottskonvention.

4.3 Konventionens syfte

I artikel 1 anges som konventionens syfte att främja samarbete för att bekämpa den gränsöverskridande organiserade brottsligheten.

4.4 Definition av uttryck i konventionen

I artikel 2 stadgas hur en rad termer som används i konventionen skall definieras. De termer som anges är följande.

• Organiserad brottslig sammanslutning: en strukturerad sammanslutning som finns under en viss tid, bestående av tre eller flera personer och som handlar i samförstånd i syfte att begå ett eller flera grova brott eller överträdelser som är straffbelagda i enlighet med konventionen för att, direkt eller indirekt, uppnå ekonomisk eller annan materiell vinning (2.a).

• Grovt brott: en gärning som utgör ett brott för vilket föreskrivs en frihetsberövande påföljd om maximalt fyra år eller en strängare påföljd (2.b).

• Strukturerad sammanslutning: en sammanslutning som inte slumpvis har bildats för att omedelbart begå ett brott. Den behöver inte ha formellt definierade roller för sina medlemmar och heller inte kontinuitet i medlemskapet eller en utvecklad struktur (2.c).

• Egendom: alla slags tillgångar, materiella eller immateriella, lös eller fast egendom samt juridiska handlingar eller urkunder som styrker äganderätt eller annan rätt till sådana tillgångar (2.d).

• Vinning av brott: all egendom som härrör från eller som direkt eller

indirekt förvärvats genom brott (2.e).

8

• Frysning eller beslag: att tillfälligt förbjuda överlåtelse, omvandling, Prop. 2002/03:146 förfogande över eller flyttning av egendom eller tillfälligt förvar eller

omhändertagande av egendom med stöd av beslut av domstol eller annan behörig myndighet (2.f).

• Förverkande: bestående berövande av egendom efter beslut av domstol eller annan behörig myndighet (2.g).

• Förbrott: brott som resulterat i sådan vinning som kan vara föremål för brott enligt artikel 6 i konventionen (2.h).

• Kontrollerad leverans: metoden att tillåta att en olaglig eller misstänkt försändelse förs ut ur, genom eller in i en eller flera staters territorium med de behöriga myndigheternas vetskap och under deras övervakning i avsikt att utreda brott och identifiera personer som är delaktiga i brottet (2.i).

• Regional organisation för ekonomisk integration: en organisation som bildats av självständiga stater i en bestämd region, till vilken dess medlemsstater har överfört behörighet i frågor som täcks av konventionen och vilken vederbörligen har bemyndigats i enlighet med sin interna ordning att underteckna, ratificera, godta, godkänna eller ansluta sig till konventionen. Hänvisningar till ’konventionsstater’ i konventionen skall gälla sådana organisationer inom ramen för deras behörighet (2.j).

4.5 Konventionens tillämpningsområde

Frågan om konventionens tillämpningsområde var den som beredde det största problemet under förhandlingarna. Balansgången mellan dem som önskar en så vittomfattande konvention som möjligt och dem som vill begränsa konventionens tillämpningsområde går som en röd tråd genom hela konventionen.

Konventionen innehåller i artikel 3 först en huvudbestämmelse. Denna begränsar, såväl beträffande de handlingar som skall kriminaliseras enligt artiklarna 5, 6, 8 och 23 som i fråga om grova brott enligt definitionen i artikel 2, konventionens tillämpningsområde till de fall då brottet är gränsöverskridande till sin natur och en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig. En definition av begreppet gränsöverskridande ges i punkt 2 i artikel 3, medan begreppet organiserad brottslig sammanslutning definieras i artikel 2. Brottet skall således anses vara gränsöverskridande under förutsättning att det begås i mer än en stat eller om brottet begås i en stat men en betydande del av förberedelserna, planeringen, ledningen eller kontrollen sker i en annan stat. Samma sak gäller om brottet begås i en stat men en organiserad brottslig sammanslutning (se definitionen i artikel 2.a) som bedriver kriminell verksamhet i mer än en stat är delaktig, eller om brottet begås i en stat men har betydande följder i en annan stat.

4.6 Skydd av suveränitet

I artikel 4 framhålls att konventionsstaterna skall fullgöra sina skyldighe-

ter enligt konventionen på ett sätt som är förenligt med principerna om
9

staters suveräna likställdhet och territoriella integritet samt med icke- Prop. 2002/03:146 interventionsprincipen. I samma artikel föreskrivs att inga bestämmelser i

konventionen skall tillåta en konventionsstat att inom en annan konventionsstats territorium utöva domsrätt och fullgöra uppgifter som är uteslutande förbehållna myndigheterna i den andra konventionsstaten enligt dennas nationella lagstiftning.

4.7 Bestämmelser om de handlingar som skall utgöra brott

Konventionen anger i fyra artiklar vilka handlingar som skall utgöra brott i konventionens mening. I artiklarna 5, 6, 8 och 23 beskrivs sålunda vad för slags handlingar som skall vara kriminaliserade när det gäller deltagande i en organiserad brottslig sammanslutning, tvättning av vinning av brott, korruption respektive hinder mot rättvisan. I artiklarna 5, 6 och 8 finns härtill olika bestämmelser som reglerar i vilken omfattning försök och medhjälp skall vara straffbelagt. Artiklarnas innehåll behandlas utförligt i avsnitt 6.

4.8 Åtgärder för att bekämpa penningtvätt

Enligt artikel 7 skall varje konventionsstat inom sin behörighet införa ett fullständigt regelverk som skall reglera och övervaka finansiella, och där så är lämpligt, andra institutioner som särskilt kan utnyttjas för penningtvätt. I artikeln anges att syftet med regleringen skall vara att avskräcka från och upptäcka all slags penningtvätt. I regleringen skall kundidentifiering samt registrering av och rapportering om misstänkta transaktioner prioriteras. Vidare skall enligt samma artikel varje konventionsstat, med förbehåll för artiklarna 18 och 27, se till att rättsvårdande myndigheter och andra myndigheter, som har till uppgift att bekämpa penningtvätt, kan samarbeta och utbyta information på ett nationellt och internationellt plan enligt de förutsättningar som stipuleras i nationell lag. Konventionsstaterna skall också, i syfte att bekämpa penningtvätt, överväga frågan om inrättande av ett ekonomiskt underrättelseorgan som skall tjäna som nationellt centrum för insamling, analys och spridning av information om eventuell penningtvätt. Konventionsstaterna skall härtill pröva vilka åtgärder som kan vidtas för att upptäcka och övervaka rörelser över gränserna av kontanta medel och överlåtbara värdepapper med förbehåll för garantier för att trygga en riktig användning av information, dock utan att på något sätt förhindra tillåtna kapitalrörelser. Åtgärderna kan innefatta krav på viss rapporteringsskyldighet för fysiska och juridiska personer avseende vissa gränsöverskridande överföringar.

Det ovannämnda regelverket skall inte inkräkta på någon annan artikel i konventionen och som riktlinje skall utnyttjas de initiativ som kan komma i fråga från regionala, interregionala och multilaterala organisationer för bekämpande av penningtvätt. Konventionsstaterna skall slutligen sträva efter att utveckla och främja globalt, regionalt, subregionalt och bilateralt samarbete mellan judiciella myndigheter, rättsvårdande

10

myndigheter och ekonomiska kontrollmyndigheter för att bekämpa pen- Prop. 2002/03:146 ningtvätt.

4.9 Åtgärder mot korruption

Enligt artikel 9 skall varje konventionsstat, i den utsträckning som är lämplig och förenlig med dess rättsordning, vidta effektiva åtgärder för att främja omutlighet och för att förebygga, upptäcka och bestraffa bestickning av offentliga tjänstemän (9.1). Bland de krav som ställs på konventionsstaterna i detta avseende, anges att de skall se till att myndigheterna är tillräckligt självständiga för att avskräcka från utövande av olämplig inverkan på myndigheternas handlande (9.2).

4.10 Juridiska personers ansvar

Artikel 10 innehåller krav på att konventionsstaterna skall, i enlighet med grundsatserna i sin nationella lagstiftning, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att juridiska personer skall kunna ställas till ansvar för medverkan i grova brott vari en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig och för brott som är straffbelagda i enlighet med artiklarna 5, 6, 8 och 23 (10.1). Beroende på den nationella rättsordningen skall den juridiska personen kunna lagföras straffrättsligt, civilrättsligt eller administrativt (10.2). I artikeln föreskrivs att det förhållandet att den juridiska personen kan fällas till ansvar inte skall utesluta ansvar för de fysiska personer som begått brotten i fråga (10.3). Enligt artikeln skall konventionsstaterna också särskilt se till att den juridiska personen skall kunna bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande påföljder, innefattande bötesstraff (10.4).

4.11 Vissa allmänna bestämmelser om hur förpliktelserna enligt konventionen skall fullgöras

Enligt artikel 11 skall varje konventionsstat belägga brott enligt artiklarna 5, 6, 8 och 23 med straff som tar hänsyn till brottets allvarliga art (11.1). Varje konventionsstat skall vidare sträva efter att säkerställa att sådan diskretionär prövningsrätt som är föreskriven i nationell lag avseende lagföring av personer för brott enligt konventionen, tillämpas på sådant sätt att bekämpandet av dessa brott blir så effektiv som möjligt och att vederbörliga hänsyn tas till behovet av att avskräcka från att sådana brott förövas (11.2).

I fråga om brott enligt artiklarna 5, 6, 8 och 23, stadgas också att varje konventionsstat skall vidta lämpliga åtgärder – i överensstämmelse med nationell lagstiftning och med vederbörlig hänsyn till rätten till försvar – för att söka säkerställa att nödvändigheten av den tilltalades närvaro vid efterföljande rättegångar beaktas vid bedömningen av frågan om tillfällig frigivning i avvaktan på rättegång eller vid överklagande (11.3).

Enligt artikel 11.4 skall varje konventionsstat se till att dess domstolar

och andra behöriga myndigheter är medvetna om den allvarliga beskaf-

11

fenheten hos de brott som täcks av konventionen när de bedömer frågan Prop. 2002/03:146 om tidig eller villkorlig frigivning av personer som dömts för sådana

brott.

Varje konventionsstat skall, när så är lämpligt, i sin nationella lag fastställa en lång preskriptionstid inom vilken rättsligt förfarande skall kunna inledas för brott som omfattas av denna konvention och en ännu längre preskriptionstid i de fall då den misstänkte har undandragit sig lagföring (11.5).

Ingenting i konventionen skall inverka på principen att rubriceringen av straffbara gärningar enligt konventionen, lämpligt försvar eller andra rättsprinciper som bestämmer lagligheten av gärningar förbehålls den nationella lagen i en konventionsstat och att sådana brott skall lagföras och bestraffas i enlighet med den lagen (11.6).

4.12 Förverkande m.m.

Enligt artikel 12.1 skall konventionsstaterna i största möjliga utsträckning inom ramen för nationell lag vidta de åtgärder som erfordras för att kunna förklara förverkad dels vinning som härrör från brott enligt konventionen eller egendom vars värde motsvarar värdet av sådan vinning, dels egendom, utrustning och andra hjälpmedel som används vid eller är avsedda att användas vid förövande av brott som omfattas av konventionen.

Enligt artikel 12.2 skall konventionsstaterna också vidta de åtgärder som erfordras för att möjliggöra att föremål som avses i punkt 1 i artikel 12 identifieras, spåras, spärras eller tas i beslag för att förverkande senare skall kunna ske.

Av artikel 12.3 framgår att, för det fall vinning av brott helt eller delvis har omvandlats eller omsatts till annan egendom, skall den senare egendomen vara föremål för de åtgärder som avses i artikeln i stället för vinningen.

I artikel 12.4 stadgas att, om vinning av brott har blandats med egendom som förvärvats från lagliga källor, skall den senare egendomen, utan att det skall inverka på vad som kan gälla i fråga om frysning eller beslag, kunna förklaras förverkad till högst det beräknade värdet av den vinning som sammanblandats.

Enligt artikel 12.5 skall intäkt eller annat utbyte som härrör från vinning av brott, från egendom till vilken vinning av brott har omvandlats eller omsatts eller från egendom som har sammanblandats med vinning av brott också kunna bli föremål för de åtgärder som avses i artikel 12 på samma sätt och i samma omfattning som vinning av brott.

För de syften som avses i artikel 12 och 13 skall varje konventionsstat bemyndiga sina domstolar och andra behöriga myndigheter att förordna att bank- och affärshandlingar samt andra handlingar rörande ekonomiska förhållanden görs tillgängliga eller tas i beslag. Konventionsstaterna får inte vägra att vidta åtgärder enligt bestämmelserna i denna punkt med hänvisning till banksekretess (12.6).

Av artikel 12.7 följer att konventionsstaterna kan överväga att – i den utsträckning det är förenligt med principerna i den nationella lagen och

med arten av de rättsliga och andra förfaranden som kan gälla – kräva att

12

en brottsling styrker att egendom som misstänks utgöra vinning av brott, Prop. 2002/03:146 eller annan egendom som kan förklaras förverkad, är förvärvad på lagligt

sätt.

I artikel 12.8 och 12.9 stadgas att bestämmelserna i artikel 12 inte skall tolkas så att de inkräktar på de rättigheter som tillkommer godtroende tredje man samt att ingenting i artikeln inverkar på principen att åsyftade åtgärder skall definieras och genomföras i enlighet med och på de villkor som föreskrivs i nationell lag.

4.13 Internationellt samarbete om förverkande

Artikel 13.1 innehåller särskilda bestämmelser om internationellt samarbete avseende förverkande av vinning av brott, egendom, utrustning eller andra hjälpmedel som avses i artikel 12.1. Artikel 13.1 tar upp två typfall där föremålet för förverkandet befinner sig på den anmodade konventionsstatens territorium och där en annan stat har jurisdiktion över ett brott som täcks av konventionen. Det första fallet avser framställningar från en konventionsstat där den begär att myndigheterna i den anmodade konventionsstaten skall fatta ett beslut. I ett sådant fall skall den anmodade konventionsstaten lämna över framställningen till behöriga myndigheter för att utverka ett beslut om förverkande och, om ett sådant beslut fattas, verkställa beslutet. Det andra fallet handlar om sådana framställningar där domstol i en begärande konventionsstat fattat beslut om förverkande i enlighet med artikel 12.1. I dessa fall skall den anmodade konventionsstaten lämna över det utländska förverkandebeslutet till behöriga myndigheter i syfte att verkställa framställningen. Den anmodade konventionsstatens åtaganden sträcker sig inte längre än vad som följer av dess nationella rättssystem.

För att säkerställa att förverkande skall kunna ske i ett senare skede med stöd av ett beslut av antingen den begärande eller, efter framställning enligt artikel 13.1, den anmodade konventionsstaten, stadgas i artikel 13.2 att en härtill anmodad konventionsstaten skall vidta åtgärder för att identifiera, spåra, spärra och beslagta det som enligt artikel 12.1 kan vara föremål för förverkande.

Av artikel 13.3 följer att bestämmelserna i artikel 18 om internationell rättslig hjälp skall tillämpas i vederbörliga delar på bestämmelserna i artikel 13 om internationellt samarbete om förverkande. Vissa särskilda uppgifter som framställningar skall innehålla anges också.

För den anmodade konventionsstatens del anges i artikel 13.4 att beslut skall fattas och åtgärder vidtas enligt artikel 13.1 och 13.2 enligt vad som föreskrivs i denna stats nationella lag och dess processuella bestämmelser eller bi- eller multilaterala fördrag, avtal eller överenskommelser som den staten är bunden av i förhållande till den begärande konventionsstaten.

Av artikel 13.5 följer att varje konventionsstat i tillämpliga delar med avseende på internationellt samarbete om förverkande skall redovisa innehållet i sina lagar och förordningar för FN:s generalsekreterare.

Om en konventionsstat ställer som villkor att ett avtal skall föreligga för att vidta åtgärder enligt artikel 13.1 och 13.2, skall den enligt artikel

13.6 betrakta konventionen som nödvändig och tillräcklig avtalsgrund.

13

I artikel 13.7 anges att en konventionsstat får vägra samarbete om brot- Prop. 2002/03:146 tet i fråga inte täcks av konventionen.

Artikel 13.8 innehåller efter mönster från narkotikabrottskonventionen en uppmaning till konventionsstaterna att överväga att ingå överenskommelser och liknande för att höja effektiviteten i samarbetet på detta område.

4.14 Förfogande över vinning av brott eller egendom som förklarats förverkad

I artikel 14.1 anges att vinning av brott eller egendom som förklarats förverkad av en konventionsstat med stöd av artiklarna 12 eller 13.1 skall förfogas över av konventionsstaten i enlighet med dess nationella lag och administrativa förfaranden.

Enligt artikel 14.2 skall konventionsstater som inom ramen för sin nationella lagstiftning bifaller en annan konventionsstats framställning enligt artikel 13, i första hand överväga att återlämna förverkad vinning av brott eller egendom till den begärande konventionsstaten, så att den begärande konventionsstaten kan kompensera brottsoffer eller låta vinningen eller egendomen återgå till rätt ägare.

Artikel 14.3 stadgar vad konventionsstaterna särskilt kan överväga att göra när det gäller den närmare dispositionen av förverkad vinning eller egendom.

4.15 Domsrätt

Artikel 15.1 reglerar när en konventionsstat skall kunna utöva domsrätt och i artikel 15.2 anges vissa fall när konventionsstat, härutöver, kan fastställa att konventionsstaten har domsrätt. I artikel 15.3 och 15.4 görs en hänvisning till särskilda regler om utlämning (se vidare nedan). I artikel 15.5 stadgas att om en konventionsstat som utövar jurisdiktion med stöd av punkt 1 eller punkt 2 i artikeln, har fått reda på att en eller flera andra konventionsstater genomför en utredning eller lagföring eller vidtar rättsliga åtgärder med avseende på samma gärning, skall de behöriga myndigheterna i dessa stater, om så är lämpligt, samråda för att samordna sina åtgärder.

4.16 Utlämning

Som ovan angivits är ett av konventionens främsta syften att utgöra ett instrument för det mellanstatliga samarbetet på brottsbekämpningens område. I konsekvens härmed intar de artiklar som gäller utlämning och rättslig hjälp en central plats i konventionen. Även om konventionen allmänt sett i stora delar på dessa centrala områden till sin konstruktion följer mönstret från FN:s narkotikabrottskonvention från 1988 föreligger såväl beträffande utlämning som rättslig hjälp vissa skillnader i förhållande till denna. I det följande lämnas en kortfattad översikt över artikel

16 som reglerar utlämning.

14

Enligt artikel 16.1 skall artikeln tillämpas på brott som omfattas av konventionen. I de fall en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig i de brott som avses i artikel 3.1 krävs både att den utlämningsbegärde befinner sig i den anmodade staten och att det föreligger dubbel straffbarhet.

Enligt artikel 16.2 får den anmodade stat som erhållit en utlämningsframställning omfattande flera grova brott även tillämpa konventionen på de brott i framställningen som inte omfattas av artikeln.

Varje brott som omfattas av artikel 16 skall enligt artikel 16.3 anses tillhöra de utlämningsbara brotten i varje utlämningsavtal som redan föreligger mellan konventionsstaterna. Konventionsstaterna åtar sig vidare att inkludera sådana brott som utlämningsbara i varje utlämningsavtal som kan komma att ingås mellan dem.

Om en konventionsstat, som för utlämning ställer som villkor att ett utlämningsavtal skall föreligga, mottar en utlämningsframställning från en annan konventionsstat som den inte har något utlämningsavtal med, får enligt artikel 16.4 den anmodade staten betrakta konventionen som laglig grund för utlämning.

Beträffande konventionsstat som för utlämning ställer villkor gäller enligt artikel 16.5 att den vid ratificeringen av konventionen skall ange om den betraktar konventionen på angivet sätt i fråga om utlämning och om så inte är fallet eftersträva att ingå utlämningsavtal för att uppfylla artikeln.

Konventionsstater som för utlämning inte ställer som villkor att det föreligger ett utlämningsavtal skall enligt artikel 16.6 sinsemellan betrakta de brott som omfattas av artikeln som utlämningsbara.

För utlämning skall enligt artikel 16.7 gälla de villkor som uppställs i den anmodade statens lagstiftning eller tillämpliga utlämningsavtal inklusive krav på lägsta straff och vägransgrunder.

Konventionsstaterna skall enligt artikel 16.8 under hänsynstagande till inhemsk lag sträva efter att påskynda och förenkla utlämningsförfarandet.

Den anmodade staten får enligt artikel 16.9 på begäran, vid behov och under hänsynstagande till sin interna lag ta den utlämningsbegärde i förvar.

Om den anmodade staten inte utlämnar vederbörande enbart på den grunden att han eller hon är medborgare i landet, skall den enligt artikel 16.10 på begäran från den ansökande staten överlämna fallet till de egna behöriga myndigheterna för lagföring. Dessa skall handlägga fallet på samma sätt som ett grovt brott enligt inhemsk lag. För att säkerställa effektiv lagföring åläggs konventionsstaterna att samarbeta med varandra.

Enligt artikel 16.11 kan konventionsstaterna komma överens om att utlämna en person på villkor att han eller hon efter lagföring får avtjäna sitt straff i hemlandet.

Artikel 16.12 ger den anmodade staten möjlighet att överta straffverkställigheten på framställning från den begärande staten om den vägrar utlämning på grund av att den person som begärs utlämnad är medborgare i den anmodade staten.

Artikel 16.13 ålägger konventionsstaterna att garantera att den person mot vilken åtgärder vidtagits med stöd av denna artikel inte utsätts för rättsstridiga kränkningar av sina rättigheter.

Prop. 2002/03:146

15

Enligt artikel 16.14 skall ingen bestämmelse i konventionen tolkas Prop. 2002/03:146 som en förpliktelse att utlämna, om den anmodade staten har grundad

anledning att förmoda att utlämningsframställningen gjorts i syfte att åtala eller straffa en person i anledning av dennes kön, ras, trosbekännelse, nationalitet, etniska ursprung eller politiska uppfattning. Detsamma gäller om ett bifall till en sådan framställning skulle vara till men för den personens ställning på grund av något av dessa skäl.

Enligt artikel 16.15 får utlämning inte vägras enbart på den grunden att brottet även anses vara av fiskal natur.

Enligt artikel 16.16 skall den anmodade staten där så är lämpligt bereda den begärande staten tillfälle att lämna kompletterande uppgifter innan den avslår framställningen.

Enligt artikel 16.17 uppmanas konventionsstaterna att ingå avtal för att förbättra möjligheterna till utlämning.

4.17 Överförande av dömda personer

I motsats till vad fallet är enligt 1988 års narkotikabrottskonvention har i Palermokonventionen bestämmelsen om överförande av straffverkställighet brutits ut till en särskild artikel, artikel 17. Enligt denna kan konventionsstaterna ingå avtal om överförande av straffverkställighet avseende brott som omfattas av konventionen. Någon ändring i sak föreligger inte i förhållande till narkotikabrottskonventionen.

4.18 Internationell rättslig hjälp i brottmål

Artikel 18, som reglerar internationell rättslig hjälp i brottmål, är i konsekvens med vad som angivits rörande syftet med konventionen dess mest omfattande. I det följande lämnas en kortfattad översikt över artikelns bestämmelser.

Enligt artikel 18.1 skall konventionsstaterna lämna varandra rättslig hjälp i brottmål i största möjliga utsträckning. Detta skall gälla även när den begärande staten endast har skälig anledning misstänka att brottet enligt artikel 3 är gränsöverskridande och att en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig.

Enligt artikel 18.2 skall rättslig hjälp även lämnas i de fall där en juridisk person enligt artikel 10 kan ställas till ansvar.

I artikel 18.3 anges de åtgärder som den rättsliga hjälpen kan omfatta. Uppräkningen är endast exemplifierande och ej uttömmande, vilket ytterligare markeras av att uppräkningen avslutas med en generell bestämmelse som stadgar att varje form av rättslig hjälp kan lämnas som inte strider mot den anmodade konventionsstatens inhemska lag.

I artikel 18.4 och 18.5 regleras möjligheten att lämna s.k. spontan information till en annan konventionsstat. Även om mottagande stats myndigheter skall respektera ett önskemål om sekretess och specialitetsförbehåll gäller här liksom allmänt i fråga om specialitetsprincipen att den får vika i fråga om uppgifter eller bevisning som stöder den tilltalades oskuld. I detta fall skall emellertid den mottagande staten först underrätta

och samråda med den andra konventionsstaten.

16

Enligt artikel 18.6 skall bestämmelserna i artikeln inte påverka vad som gäller eller kan komma att gälla i andra avtal om internationell rättslig hjälp.

Enligt artikel 18.7 skall punkterna 9 till och med 29 gälla om inte de aktuella konventionsstaterna sinsemellan är bundna av ett avtal om rättslig hjälp. Även om så är fallet uppmanas konventionsstaterna i fråga att komma överens om att i stället tillämpa konventionens bestämmelser om dessa skulle underlätta samarbetet.

Enligt artikel 18.8 får rättslig hjälp inte vägras med hänvisning till banksekretess.

Enligt artikel 18.9 får den anmodade staten efter eget gottfinnande lämna rättslig hjälp även om dubbel straffbarhet inte skulle föreligga.

I artikel 18.10 och 18.11 lämnas en detaljerad beskrivning av förfarandet vid överförande för utredning m.m. Ett återlämnande av en på detta sätt överförd person skall ske utan att den konventionsstat från vilken överförandet skett skall behöva inleda något utlämningsförfarande.

Enligt artikel 18.12 åtnjuter den överförde personen straffrättslig immunitet för tidigare begångna brott i den stat till vilken han eller hon överförs, om inte den stat från vilken personen överförs lämnat medgivande till lagföring m.m.

Enligt artikel 18.13 skall varje konventionsstat utse en centralmyndighet.

Enligt artikel 18.14 skall framställningar om rättslig hjälp enligt huvudregeln göras skriftligen. I brådskande fall kan en framställning göras muntligen, men den skall då skyndsamt bekräftas skriftligen. Vid ratificeringen av konventionen skall konventionsstaten ange på vilket sätt som den kan godta framställningar.

I artikel 18.15 anges på sedvanligt sätt vad framställningen skall innehålla.

Enligt artikel 18.16 får den anmodade staten vid behov begära kompletterande uppgifter.

Enligt artikel 18.17 skall framställningen verkställas enligt den anmodade statens lag men när så är möjligt och det inte strider mot den anmodade statens lag, skall det ske i enlighet med det förfarande som angivits i framställningen.

Enligt artikel 18.18 är det möjligt med videoförhör och konventionsstaterna kan komma överens om att förhöret skall ledas av en judiciell myndighet i den begärande konventionsstaten.

Artikel 18.19 innehåller ett s.k. specialitetsförbehåll. Det innebär att den begärande konventionsstaten inte utan den andra konventionsstatens samtycke får vidarebefordra eller använda information eller bevismaterial för andra ändamål än som uppgivits i framställningen. Som ovan angivits under punkt 4 och 5 gäller här liksom i fråga om s.k. spontan information att specialitetsprincipen får vika i fråga om uppgifter eller bevisning som stöder den tilltalades oskuld. Liksom i det tidigare nämnda fallet gäller även här som huvudprincip att den andra konventionsstaten först skall informeras.

Enligt artikel 18.20 kan den begärande konventionsstaten hemställa att såväl det faktum att framställning gjorts som dess innehåll hemlighålls. Kan den anmodade staten inte uppfylla detta krav skall den genast upplysa den begärande staten om detta.

Prop. 2002/03:146

17

I artikel 18.21 uppräknas olika grunder för att avslå en framställning om rättslig hjälp. Förutom det fall där framställningen inte har gjorts i enlighet med bestämmelserna i den aktuella artikeln, får den anmodade konventionsstaten avslå en framställning i sådana fall där den anser att verkställigheten skulle vara till men för dess suveränitet etc. Myndigheterna i den anmodade konventionsstaten får också avslå en framställning om de enligt nationell lag skulle vara förhindrade att vidta begärd åtgärd beträffande ett liknande brott under deras egen jurisdiktion, eller när ett beviljande av framställningen skulle strida mot den anmodade konventionsstatens lagstiftning om internationell rättslig hjälp.

Enligt artikel 18.22 får en framställning om rättslig hjälp inte avslås enbart på den grunden att brottet även anses vara av fiskal natur.

Enligt artikel 18.23 skall avslag på framställningar om rättslig hjälp motiveras.

Enligt artikel 18.24 skall framställningar om rättslig hjälp verkställas så snart som möjligt och med beaktande av angivna tidsfrister. Den anmodade konventionsstaten skall svara på rimliga förfrågningar om ärendets gång och skall omedelbart underrättas av den begärande konventionsstaten när begärd hjälp inte längre erfordras.

Enligt artikel 18.25 kan verkställigheten uppskjutas av den anmodade konventionsstaten med hänvisning till pågående rättsutredning där.

Innan en framställning om rättslig hjälp avslås eller verkställigheten uppskjuts, skall de aktuella konventionsstaterna enligt artikel 18.26 rådgöra med varandra för att överväga om hjälpen kan lämnas på vissa villkor, vilka då blir bindande för den begärande konventionsstaten.

Artikel 18.27 innehåller regler om immunitet för vittne, sakkunnig eller annan person som har samtyckt till att avge vittnesmål eller på annat sätt medverka i en brottsutredning eller annat rättsligt förfarande i den begärande konventionsstaten. Reglerna innebär att vederbörande inte får lagföras etc. där för annan tidigare begången gärning. Immuniteten upphör emellertid om vederbörande kvarstannar mer än femton dagar efter det att upplysning lämnats om att hans eller hennes närvaro inte längre är behövlig eller personen frivilligt återvänder. I sak innebär detta ingen ändring jämfört med motsvarande bestämmelse i narkotikabrottskonventionen.

Artikel 18.28 innehåller regler om hur kostnaderna för den rättsliga hjälpen skall regleras mellan konventionsstaterna. Inte heller denna reglering innebär någon ändring jämfört med motsvarande bestämmelse i narkotikabrottskonventionen.

Artikel 18.29 innehåller en särskild reglering av hur den anmodade konventionsstaten skall förfara beträffande en framställning som innebär att den begärande konventionsstaten vill ta del av allmänna handlingar och dokument m.m. som den anmodade konventionsstaten har i sin besittning. Regleringen innebär att kopior på offentliga handlingar skall lämnas ut men att den anmodade staten har en diskretionär prövningsrätt i fråga om sådana handlingar som inte är offentliga.

Artikel 18.30 innehåller, liksom motsvarande bestämmelse i narkotikabrottskonventionen, en uppmaning till konventionsstaterna att överväga att ingå överenskommelser för att ytterligare förbättra samarbetet på detta område.

Prop. 2002/03:146

18

4.19
Gemensamma brottsutredningar
Prop. 2002/03:146

I artikel 19 finns bestämmelser om gemensamma brottsutredningar. I motsats till vad som är fallet med internationell rättslig hjälp i brottmål enligt föregående artikel föreskrivs beträffande gemensamma brottsutredningar enbart att konventionsstaterna kan överväga att generellt eller på ad hoc-basis träffa överenskommelser om att genomföra gemensamma brottsutredningar. Det understryks att konventionsstaterna då har att respektera den stats suveränitet där undersökningen äger rum.

4.20 Särskilda utredningsmetoder

Artikel 20 handlar om särskilda utredningsmetoder. Särskilt nämns s.k. kontrollerade leveranser, elektronisk övervakning och operationer under täckmantel. Konventionsstaterna uppmuntras i bestämmelsen bl.a. att tillåta användning av sådana metoder samt sinsemellan sluta överenskommelser om att använda sig av särskilda utredningsmetoder inom ramen för det internationella samarbetet för att utreda misstänkta brott som omfattas av konventionen. Samtidigt klargörs i travaux préparatoires att det inte finns någon skyldighet för parterna att se till att de enligt sin lagstiftning har möjlighet att begagna sig av samtliga angivna särskilda utredningsmetoderna.

4.21 Överförande av lagföring

Artikel 21 innehåller bestämmelser om överförande av lagföring. Enligt bestämmelsen har konventionsstaterna ingen skyldighet att i ett visst fall göra en framställning om överförande av lagföring men de skall överväga denna möjlighet. Konventionen tar inte ställning i fråga om prioriteringen mellan de stater som har jurisdiktion. Syftet med bestämmelsen är att undvika en konkurrenssituation mellan konventionsstaterna ifråga om att beivra ett visst brott som omfattas av konventionen och att koncentrera lagföringen till den konventionsstat där förutsättningarna för lagföring bedöms vara bäst.

4.22 Upprättande av brottsregister

Av artikel 22 om brottsregister följer att varje konventionsstat får vidta åtgärder för att beakta tidigare fällande domar i en annan konventionsstat för att utnyttja uppgifterna däri i brottmålsförfaranden avseende brott enligt konventionen. Inom ad hoc-kommittén var man överens om att i travaux préparatoires ange att termen ”fällande dom” skulle förstås som en dom som inte längre kunde överklagas inom ramen för ett normalt överklagandeförfarande.

19

4.23
Skydd av vittnen
Prop. 2002/03:146

I artikel 24 anges vissa olika förpliktelser som konventionsstaterna har när det gäller att skydda vittnen och närstående till vittnen. Förpliktelserna skall också gälla i förhållande till brottsoffer när dessa är vittnen (24.4). I artikeln anges att varje konventionsstat, inom gränserna för sina möjligheter, skall vidta lämpliga åtgärder för att tillhandahålla effektivt skydd mot möjliga repressalier m.m. mot bl.a. vittnen i brottmål som avger vittnesmål om brott som täcks av konventionen (24.1). I artikeln anges vidare vad sådana åtgärder kan innefatta. Konventionsstaterna är också skyldiga att överväga att sluta avtal eller uppgörelser med andra stater om förflyttning av personer som avses i punkt 1 i artikeln (24.3).

4.24 Hjälp och skydd för brottsoffer

Som angetts i föregående avsnitt gäller skyddet för vittnen också för brottsoffer när de är vittnen. Härtill innehåller också konventionen vissa förpliktelser för konventionsstaterna att skydda brottsoffer. Enligt artikel 25 skall varje konventionsstat vidta lämpliga åtgärder för att lämna biträde och skydd till offer för brott som täcks av konventionen, särskilt vid fall av bl.a. hot (25.1). Vidare skall varje konventionsstat upprätta lämpliga förfaranden för att lämna gottgörelse till offer för brott som täcks av konventionen (25.2) samt, med förbehåll för nationell lag och på ett sätt som inte inkräktar på den tilltalades rättigheter, möjliggöra att brottsoffers mening och farhågor framläggs och beaktas i ett lämpligt skede i en rättegång mot misstänkta (25.3).

4.25 Åtgärder för att förstärka samarbetet med rättsvårdande myndigheter

Varje konventionsstat skall vidta olika lämpliga åtgärder för att uppmuntra personer som deltar eller har deltagit i organiserade brottsliga sammanslutningar att lämna behöriga myndigheter upplysningar av nytta för utredning och bevisning i frågor om bl.a. organiserade sammanslutningars verksamhet och om brott som har förövats av sådana sammanslutningar. Dessutom skall lämpliga åtgärder vidtas för att uppmuntra personerna att lämna behöriga myndigheter hjälp som kan bidra till att beröva sammanslutningarna deras resurser eller vinning av brott. (26.1).

Härtill skall varje konventionsstat överväga dels att tillgodose möjligheterna att i lämpliga fall mildra straffet för en anklagad person som lämnar betydande medverkan i utredningen eller lagföringen av brott enligt konventionen, dels att tillgodose möjligheterna att bevilja immunitet mot lagföring för sådana personer i vissa fall (26.2 och 26.3).

Skydd av de angivna personerna skall ombesörjas i enlighet med bestämmelserna om skydd för vittnen i artikel 24 (26.4). När en person, som avses i artikeln befinner sig i en konventionsstat kan ge de behöriga myndigheterna i en annan konventionsstat betydande hjälp, kan berörda konventionsstater överväga att sluta avtal eller träffa överenskommelser

20

om att tillhandahålla sådan behandling som avses i punkterna 2 och 3 Prop. 2002/03:146 (26.5).

4.26 Samarbete mellan rättsvårdande myndigheter

Artikel 27 reglerar samarbetet mellan konventionsstaternas rättsvårdande myndigheter. Där stadgas att konventionsstaterna, på ett sätt som är förenligt med deras respektive rättsordning och förvaltningssystem, skall nära samarbeta i syfte att effektivisera bekämpningen av brott som täcks av konventionen. I artikeln anges att varje konventionsstat skall särskilt anta effektiva åtgärder för att förbättra och, när så behövs, upprätta kommunikationsvägar mellan sina behöriga myndigheter och andra organ samt samarbeta med andra konventionsstater vid utredning av brott enligt konventionen m.m. (27.1).

I artikeln anges också bl.a. att konventionsstaterna, för att verkställa konventionen, skall överväga att sluta lämpliga bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser om direkt samarbete mellan sina rättsvårdande myndigheter samt anpassa befintliga sådana avtal eller överenskommelser (27.2).

Slutligen finns ett stadgande om samarbete för att bekämpa gränsöverskridande organiserad brottslighet som sker med hjälp av moderna tekniska hjälpmedel (27.3).

4.27 Insamling av information m.m. om den organiserade brottsligheten

I artikel 28 finns bestämmelser om informationsinsamling. Enligt denna bestämmelse skall varje konventionsstat överväga att i samråd med vetenskapliga och akademiska organ analysera den organiserade brottslighetens utveckling inom sitt territorium, de förhållanden under vilka den verkar samt de yrkesgrupper och teknologier som berörs (28.1). Vidare skall konventionsstaterna överväga att utveckla och utbyta analytisk sakkunskap avseende organiserad brottslig verksamhet med varandra och genom internationella och regionala organisationer. I detta syfte bör gemensamma definitioner, normer och metoder utvecklas och tillämpas på lämpligt sätt (28.2). Varje konventionsstat skall också överväga att se över sin praxis och sina konkreta åtgärder för att bekämpa organiserad brottslighet och utvärdera deras tillämpning och effektivitet (28.3).

4.28 Utbildning och tekniskt bistånd m.m.

Artikel 29 innehåller vissa bestämmelser om utbildningsprogram. I artikeln räknas upp vad sådana program skall omfatta i den utsträckning nationell lagstiftning så medger (29.1). Konventionsstaterna åläggs vidare att i vissa fall biträda varandra med bl.a. genomförande av forsknings- och utbildningsprogram och skall främja utbildning och teknisk bistånd för att underlätta utlämning och internationell rättslig hjälp (29.2 och

29.3). Artikeln avslutas med ett stadgande som tar sikte på de fall där det

21

finns bilaterala och multilaterala avtal och överenskommelser. Då skall Prop. 2002/03:146 konventionsstaterna i erforderlig omfattning öka sina ansträngningar bl.a.

i fråga om drift och utbildning i internationella och regionala organisationer (29.4).

4.29 Övriga åtgärder

Artikel 30 kan betraktas som ett slags allmän programförklaring beträffande konventionen och dess tillämpning. De förpliktelser som artikeln kan sägas ålägga konventionsstaterna tunnas emellertid ut genom att det föreskrivs att detta endast skall ske i den utsträckning det är möjligt.

I första hand tar artikeln sikte på att industriländerna skall på olika sätt och inte minst ekonomiskt biträda utvecklingsländerna i deras kamp mot den organiserade brottsligheten. Särskilt nämns s.k. frivilliga bidrag till FN:s brottsförebyggande verksamhet och möjligheten av att, inom ramen för den egna lagstiftningen, avsätta en viss andel av med stöd av konventionen konfiskerade medel till denna. I artikeln hänvisas avslutningsvis även till möjligheten av att ingå bilaterala eller multilaterala avtal för att genom materiellt och logistiskt bistånd främja konventionens syften.

4.30 Förebyggande åtgärder

I artikel 31 behandlas olika former av förebyggande åtgärder. Enligt bestämmelsen skall konventionsstaterna på olika sätt bl.a. främja metoder som syftar till att förebygga gränsöverskridande organiserad brottslighet. Vidare skall konventionsstaterna i enlighet med grundprinciperna i sin rättsordning, på olika sätt sträva efter bl.a. att inskränka de tillfällen som finns för organiserade brottsliga sammanslutningar att uppträda på lagliga marknader med vinning av brott och att främja återanpassning till samhället av personer som fällts för brott som täcks av konventionen (31.1–5).

I artikeln stadgas också att varje konventionsstat skall meddela Förenta nationernas generalsekreterare namn och adress på den eller de myndigheter som kan biträda andra konventionsstater med att utforma vissa förebyggande åtgärder (31.6).

Artikeln avslutas med en bestämmelse om internationellt och regionalt samarbete (31.7).

4.31 Konventionsstaternas konferens

Enligt artikel 32 skall en konventionsstaternas konferens inrättas. Denna konferens skall sammankallas av FN:s generalsekreterare senast ett år efter det att konventionen trätt i kraft. Konventionsstaternas konferens har som främsta uppgift att övervaka tillämpningen av konventionen och skall genom informationsutbyte mellan staterna främja kampen mot den gränsöverskridande organiserade brottsligheten. Den skall inom ramen för sin verksamhet även kunna komma med förslag till ändringar i konventionen för att främja dess effektivitet.

22

En viktig del av arbetet kommer sannolikt att bli att ge direktiv till sek- Prop. 2002/03:146 retariatet om hur inkomna frivilliga bidrag på bästa sätt skall användas

för utbildning, tekniskt bistånd och förebyggande åtgärder som anges i artiklarna 29–31 i konventionen.

4.32 Sekretariat

Enligt artikel 33 skall det finnas ett sekretariat som skall dels allmänt sett biträda konventionsstaternas konferens, dels se till att en samordning sker i fråga om informationsinhämtande inom konventionens ram från konventionsstaterna.

4.33 Tillämpning av konventionen

Enligt artikel 34 skall varje konventionsstat vidta erforderliga åtgärder för att förverkliga åtaganden enligt konventionen. De gärningar som kriminaliseras i konventionens artiklar 5, 6, 8 och 23 skall straffbeläggas i varje konventionsstats interna lagstiftning. Detta skall ske oberoende av om gärningarna är gränsöverskridande eller om en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig, bortsett från det fall då detta krävs enligt artikel 5. Strängare eller striktare regler än vad som krävs enligt konventionen får tillämpas.

4.34 Tvistlösning

Enligt artikel 35.2 skall varje tvist mellan två eller flera konventionsstater angående tolkningen eller tillämpningen av konventionen och som inte kan lösas genom förhandlingar inom rimlig tid hänskjutas till avgörande genom skiljeförfarande. Om de tvistande staterna inte kan enas om formerna för skiljeförfarandet inom sex månader efter begäran om skiljedom, får vilken som helst av staterna hänskjuta tvisten till Internationella domstolen genom framställning enligt reglerna i domstolens stadga.

Enligt artikel 35.3 får varje stat vid undertecknande, ratifikation, godtagande eller godkännande av konventionen eller vid anslutning till den förklara att den inte anser sig bunden av punkt 2. De övriga konventionsstaterna blir då inte bundna av punkt 1 gentemot en stat som har gjort ett sådant förbehåll.

En stat som har gjort ett förbehåll enligt punkt 3 får när som helst återta förbehållet genom en underrättelse till FN:s generalsekreterare (artikel 35.4).

4.35 Undertecknande m.m.

Enligt artikel 36.1 står konventionen öppen för undertecknande av alla stater från och med den 12 december 2000 till och med den 15 december 2000 i Palermo och därefter fram till den 12 december 2002 i Förenta nationernas högkvarter i New York.

23

Konventionen står även öppen för undertecknande av regionala organi- Prop. 2002/03:146 sationer för ekonomisk integration om minst en medlemsstat i en sådan

organisation har undertecknat konventionen (artikel 36.2). Konventionen skall ratificeras, godtas eller godkännas. Ratifikations-,

godtagande- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos FN:s generalsekreterare. En regional organisation för ekonomisk integration får deponera sitt instrument avseende ratificering etc. om minst en av dess medlemsstater har gjort detsamma. I sitt instrument skall organisationen förklara omfattningen av sin behörighet beträffande de frågor som täcks av konventionen och den skall även meddela depositarien varje ändring av betydelse inom sitt behörighetsområde (artikel 36.3).

Konventionen står öppen för anslutning av alla stater eller regionala organisationer för ekonomisk integration om minst en medlemsstat i en sådan organisation är part i konventionen. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos FN:s generalsekreterare. Liksom i fråga om ratifikation skall organisationen vid sin anslutning förklara omfattningen av sin behörighet och meddela depositarien varje ändring av betydelse inom sitt behörighetsområde (artikel 36.4).

4.36 Förhållande till protokoll

Av artikel 37.1 framgår att konventionen kan kompletteras med tilläggsprotokoll. Protokollen är inte självständiga i förhållande till konventionen utan kan bara tillträdas under förutsättning att staten eller den regionala organisationen också är part i konventionen (artikel 37.2). På motsvarande sätt är en stat inte bunden av ett protokoll om den inte uttryckligen tillträtt detta (artikel 37.3). I artikel 37.4 framhålls att ett protokoll till konventionen skall tolkas med hänsyn till syftet med protokollet.

4.37 Ikraftträdande m.m.

Konventionen träder i kraft den nittionde dagen efter den dag då det 40:e ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet har deponerats. Ett instrument som deponerats av en regional organisation för ekonomisk integration får inte räknas i detta sammanhang (artikel 38.1). Depositarie är FN:s generalsekreterare (artikel 41).

För en stat eller en regional organisation för ekonomisk integration som ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till konventionen efter det att det fyrtionde instrumentet deponerades träder den i kraft den trettionde dagen efter den dag då staten eller organisationen i fråga har deponerat sitt instrument (artikel 38.2).

En stat får säga upp konventionen genom skriftlig underrättelse till FN:s generalsekreterare. Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag då FN:s generalsekreterare mottog underrättelsen (artikel 40.1).

En regional organisation för ekonomisk integration upphör att vara konventionspart när alla dess medlemsstater sagt upp konventionen (artikel 40.2).

En uppsägning av konventionen innebär även en uppsägning av proto-

kollen till konventionen (artikel 40.3).

24

Originalet till konventionen, vars arabiska, engelska, franska, kine- Prop. 2002/03:146 siska, ryska och spanska texter är lika giltiga, skall deponeras hos FN:s

generalsekreterare (artikel 41.2).

5
Sveriges tillträde till konventionen

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner Förenta nationernas konven-

tion mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna : Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller inte

haft någon erinran mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare angivits utgör konven-

tionen ett led i det inom FN:s ram pågående arbetet på brottsbekämp-

ningens område och riktar framför allt in sig mot den gränsöverskridande

organiserade brottsligheten. Denna brottslighet utgör numera ett globalt

problem. Sverige delar oron över detta förhållande och har i insikt om

behovet av ett samlat grepp för en ökad internationell samordning i fråga

om inte minst olika former av internationell rättslig hjälp i brottmål till-

sammans med övriga medlemsstater i EU aktivt medverkat vid konven-

tionens tillkomst.

De olika materiella bestämmelserna i konventionen bygger i stor ut-

sträckning på bestämmelserna i tidigare konventioner och då framför allt

1988 års narkotikabrottskonvention. Åtagandena i artiklarna 5, 6, 8 och

23 om att straffbelägga avtal om att begå grovt brott och/eller deltagande

i brottslig sammanslutning, penningtvätt, korruption och hinder mot

rättvisan har enligt regeringens mening en naturlig plats i en konvention

som behandlar gränsöverskridande organiserad brottslighet.

Beträffande det i konventionen viktiga institutet utlämning har ytterli-

gare framhävts betydelsen av att en för brott misstänkt person inte skall

kunna finna en fristad i sitt hemland. Vid sidan om överlämnande av per-

sonen i fråga till de egna myndigheterna för lagföring föreskrivs nämli-

gen även möjlighet till temporär utlämning till den begärande staten på

villkor att vederbörande efter lagföringen får möjlighet att bli återförd till

sitt hemland för att där avtjäna ett eventuellt fängelsestraff. I båda fallen

gäller att utlämning skall ha avslagits enbart på den grunden att den per-

son som framställningen avser är medborgare i den anmodade konven-

tionsstaten.

Beträffande internationell rättslig hjälp kan det konstateras att såväl

den rättspolitiska utvecklingen som den ökade samfärdseln och den tek-

niska utvecklingen inneburit utökade möjligheter till nya former av inter-

nationell rättslig hjälp. Betydelsen av den aktuella konventionen illustre-

ras i denna del bl.a. av att konventionsstaterna, även om de skulle ha ett

annat särskilt avtal om internationell rättslig hjälp, uppmanas i konven-

tionen att tillämpa bestämmelserna i Palermokonventionen (se artikel

18.7). I linje med det nu anförda ligger även att parterna i större utsträck-

ning åläggs att överlägga med varandra rörande villkor för den rättsliga

hjälpen samt att den anmodade staten skall besvara frågor om hur långt

dess framställning fortskridit.
25

Vidare kan som exempel på en principiell nyhet i konventionen näm- Prop. 2002/03:146 nas att den reglerar bevisupptagning genom videoförhör och att den in-

nehåller en ingående reglering av överförande av en frihetsberövad person från den ena konventionsstaten till den andra för utredning.

Med hänvisning till det som sagts ovan får det anses vara naturligt och angeläget att Sverige ansluter sig till konventionen.

Av 10 kap. 2 § regeringsformen följer att regeringen inte får ingå för riket bindande överenskommelse utan riksdagens godkännande om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagens skall besluta, eller – i annat fall – om överenskommelsen är av större vikt.

I propositionen görs bedömningen att det inte krävs några lagändringar för att Sverige skall kunna tillträda konventionen. Mot bakgrund av det faktum att konventionen tillkommit inom ramen för FN:s pågående, och för Sverige angelägna, arbete för att bekämpa brott och det förhållande att de till konventionen hörande tilläggsprotokollen kräver lagändringar får dock konventionen anses vara av sådan vikt att den bör godkännas av riksdagen.

6 Konventionens förhållande till svensk rätt

6.1 Bestämmelser om vilka handlingar som utgör brott

Regeringens bedömning : De handlingar som utgör brott enligt konventionen är straffbelagda enligt svensk rätt. Några lagändringar behövs således inte för att tillgodose konventionens krav.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna : Samtliga remissinstanser, med något undantag,

delar eller har inga invändningar mot bedömningen. Helsingborgs tingsrätt anser dock bl.a. att det i vissa fall är tveksamt om den svenska lagstiftningen i alla delar lever upp till de krav som Palermokonventionen ställer. Tingsrätten ifrågasätter om det inte krävs lagstiftning om aktivt deltagande i en organiserad brottslig sammanslutning samt försök och stämpling till vissa former av penningtvätt. Finansinspektionen delar promemorians uppfattning att någon lagändring inte krävs för att uppfylla kraven om straffbeläggande av penningtvätt i artikel 6 men framhåller att det skulle kunna vara en fördel i kampen mot penningtvätt att straffbelägga penningtvätt även i de fall då den som utfört penningtvätten också begått förbrottet.

Skälen för regeringens bedömning : De gärningar som skall straffbeläggas enligt konventionen anges i artiklarna 5, 6, 8 och 23. Under avsnitt 6.1.1–6.1.4 följer en analys av de åtaganden konventionen innebär i förhållande till gällande rätt.

26

6.1.1 Artikel 5 (deltagande i en organiserad brottslig sammanslutning)

Enligt punkten 1.a.(i) skall varje konventionsstat vidta de åtgärder som erfordras för att straffbelägga att avtala med en eller flera personer att begå ett grovt brott i syfte som direkt eller indirekt är förenat med uppnående av ekonomisk eller annan materiell vinning och, där den nationella lagstiftningen så fordrar, som innefattar gärning som utförs av någon av deltagarna för att genomföra avtalet eller vari en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig. Enligt punkten 1.a.(ii) skall konventionsstaterna straffbelägga att, med vetskap antingen om en organiserad brottslig sammanslutnings syfte och allmänna brottsliga verksamhet eller dennas avsikt att begå ifrågavarande brott, aktivt delta i den organiserade brottsliga sammanslutningens brottsliga verksamhet (punkten 1.a.(ii).a), eller annan verksamhet som bedrivs av den organiserade brottsliga sammanslutningen med vetskap om att deltagandet kommer att bidra till genomförandet av ovan angivna brottsliga syften (punkten 1.a.(ii).b). Enligt punkten 1.b skall konventionsstaterna kriminalisera åtgärder som består i organiserandet eller ledandet av, medhjälp eller bistånd till, främjande av eller råd för genomförande av grova brott vari en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig.

Punkt 1.a.(i)

När det gäller avtal om brott enligt punkten 1.a.(i) kan följande anföras. Avtal att utföra en viss brottslig gärning rubriceras enligt svensk rätt som stämpling, 23 kap. 2 § andra stycket brottsbalken. Enligt den bestämmelsen är det, i de fall detta särskilt anges, straffbart att i samråd med annan besluta att begå en brottslig gärning, att söka anstifta någon att begå en brottslig gärning, samt att åta sig eller erbjuda sig att utföra en sådan gärning. De svenska stämplingsbestämmelserna gäller, för att återknyta till kraven enligt konventionen, oberoende av om överenskommelsen har som syfte att de inblandande skall uppnå någon ekonomisk eller annan materiell vinning eller om någon av dem utför någon gärning för att förverkliga det man har kommit överens om, eller om någon organiserad brottslig sammanslutning är inblandad. Således kan i denna del tillämpningsområdet för de svenska stämplingsbestämmelserna sägas gå längre än vad som föreskrivs i punkten 1.a.(i). Som tidigare nämnts definieras termen grovt brott enligt artikel 2.b som ett brott för vilket föreskrivs en frihetsberövande påföljd om maximalt fyra år eller en strängare påföljd. Härigenom får kriminaliseringskravet enligt punkten 1.a.(i) anses uppfyllt genom att stämpling till flera av de brott som i detta sammanhang framförallt är av intresse är straffbelagt. Således är exempelvis stämpling till mord, människorov och grovt rån (3 kap. 1 §, 4 kap. 1 § och 8 kap. 6 § brottsbalken) straffbelagt i svensk lagstiftning. Emellertid är stämpling till brott där fängelse fyra år kan följa inte alltid straffbart i Sverige. Det gäller exempelvis stämpling till grovt bedrägeri (9 kap. 3 § brottsbalken). Av det sagda följer att den svenska lagstiftningen inte fullt ut tillgodoser kriminaliseringskravet i punkten 1.a.(i).

Som ovan nämnts ges konventionsstaterna emellertid möjlighet att uppfylla kriminaliseringskravet i punkten 1.a på olika sätt. Således är det

Prop. 2002/03:146

27

tillräckligt om kravet på kriminalisering enligt en av punkterna 1.a.(i) eller (ii) är uppfyllt i nationell lag.

Punkt 1.a.(ii)

Punkten 1.a.(ii) innehåller bestämmelser om deltagande i en organiserad brottslig sammanslutning. En sådan sammanslutning definieras enligt artikel 2.a som en strukturerad sammanslutning av tre eller flera personer, som finns under viss tid och som handlar i samförstånd i syfte att begå ett eller flera grova brott eller överträdelser som är straffbelagda enligt konventionen för att, direkt eller indirekt, uppnå ekonomisk eller materiell vinning. Med en strukturerad sammanslutning avses i sin tur enligt artikel 2.c en sammanslutning som inte slumpvis har bildats för att omedelbart begå ett brott och som inte behöver ha formellt definierade roller för sina medlemmar, kontinuitet i medlemskapet eller en utvecklad struktur.

Definitionen av organiserad brottslig sammanslutning får anses innebära att gruppens medlemmar, som skall vara åtminstone tre personer, skall handla i samförstånd med direkt uppsåt att begå grova brott eller andra i konventionen straffbelagda överträdelser. Det krävs också att gruppen har en viss varaktighet i tiden och någon slags organisation. Grupper som av stundens ingivelse och utan närmare planering bestämmer sig för att begå brott omfattas således inte av definitionen.

Om förutsättningarna i artikel 2 är uppfyllda skall det vara straffbart att aktivt delta i sammanslutningens brottsliga verksamhet, om den som deltar i verksamheten har vetskap antingen om sammanslutningens syfte och allmänna brottsliga verksamhet, eller sammanslutningens avsikt att begå ifrågavarande brott (punkten 1.a.(ii).a). Det skall också, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, vara straffbart att aktivt delta i annan verksamhet än den brottsliga som bedrivs i sammanslutningen, om den som deltar i sammanslutningens verksamhet har vetskap om att detta deltagande kommer att bidra till genomförandet av det brottsliga syfte som angivits ovan (punkten 1.a.(ii).b).

Något krav på straffbeläggande av enbart medlemskap i en sammanslutning följer inte av bestämmelsen i punkten 1.a.(ii). Bestämmelsen avser endast aktivt deltagande i sammanslutningens brottsliga verksamhet. När deltagandet inte sker i sammanslutningens brottsliga verksamhet krävs för straffbarhet dessutom att den som deltar har vetskap om att hans eller hennes deltagande kommer att bidra till sammanslutningens brottslighet. Det kan också påpekas att regleringen i punkten 1.a.(ii) får förstås så att den endast avser att träffa sammanslutningens syfte, verksamhet och avsikt att begå grovt brott. För denna tolkning talar att uttrycket ”ifrågavarande brott” i punkten 1.a.(ii) torde syfta på grovt brott i punkten 1.a.(i). Likaså görs i definitionen i artikel 2.a av organiserad brottslig sammanslutning skillnad på grovt brott (eng. serious crime) och överträdelser (eng. offences). Punkten 1.a.(ii) talar endast om brott, och inte om överträdelser.

Utformningen av artikel 5.1.a.(ii) har skett efter förebild från EU:s gemensamma åtgärd om att göra deltagande i en kriminell organisation i EU:s medlemsstater till ett brott (EGT L 351, 29.12.1998, s. 1). För att belysa hur kriminaliseringsåtagandet i artikel 5.1.a.(ii) bör tolkas kan det

Prop. 2002/03:146

28

här finnas skäl att gå igenom den gemensamma åtgärden och de bedömningar som i olika sammanhang har gjorts angående denna överenskommelses förhållande till svensk lagstiftning.

Deltagande i brottslig sammanslutning

Den gemensamma åtgärden antogs av EU:s ministerråd den 21 december 1998. I ingressen uttalar rådet att det allvarliga i och utvecklingen av vissa former av den organiserade brottsligheten kräver att samarbetet inom EU stärks. Vidare erinrar rådet om att EU respekterar de grundläggande rättigheterna som anges i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och särskilt de bestämmelser som rör yttrande-, mötes- och föreningsfriheten.

Den gemensamma åtgärden ålägger medlemsstaterna att straffbelägga visst deltagande i en kriminell organisation. Med kriminell organisation avses enligt artikel 1 första stycket en strukturerad sammanslutning, inrättad för en begränsad tid av fler än två personer som handlar i samförstånd för att begå brott som bestraffas med frihetsberövande eller en frihetsberövande säkerhetsåtgärd på upp till minst fyra år eller ett strängare straff oavsett om brottet är ett mål i sig själv eller ett medel för att erhålla materiella fördelar och, i förekommande fall, ett sätt att otillbörligt påverka offentliga myndigheters verksamhet.

Enligt artikel 2 i den gemensamma åtgärden skall kriminaliseringen av deltagande i kriminell organisation ske genom att varje medlemsstat åtar sig att se till att de handlingar som beskrivs i artikeln bestraffas med effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner. Medlemsstaterna har därvid möjlighet att uppfylla kriminaliseringen genom endera av två olika alternativ. Enligt punkten a i den gemensamma åtgärden kan kriminaliseringen uppfyllas genom straffbeläggande av det handlande varigenom en person som, avsiktligen och med kännedom om antingen organisationens syfte och allmänna kriminella aktiviteter eller organisationens avsikt att begå brotten, aktivt deltar i en kriminell organisations aktiviteter enligt artikel 1. Detta skall gälla även om den personen inte deltar i det egentliga utförandet av brotten i fråga och, med förbehåll för allmänna principer i den berörda medlemsstatens straffrätt, även om brotten i fråga inte begås. Som ett alternativt sätt att uppfylla åtagandet föreskrivs straffbeläggande av en personens deltagande i annan av organisationens aktiviteter och med kännedom om att deltagandet bidrar till fullgörandet av den kriminella organisationens aktiviteter enligt artikel 1. Artikel 2.1.a i den gemensamma åtgärden har som synes betydande likheter med Pa- lermokonventionens bestämmelse i artikel 5.1.a.(ii) om deltagande i en organiserad brottslig sammanslutning.

Vid antagandet av den gemensamma åtgärden gjorde regeringen bedömningen att det inte skulle krävas några lagstiftningsåtgärder för att Sverige skulle leva upp till åtagandena. Denna ståndpunkt redovisas också i regeringens berättelse om verksamheten i EU 1998 (skr. 1998/99:60

s. 265).

Motsvarande bedömning har även gjorts av Kommittén om straffan-

svar för organiserad brottslighet, m.m. I sitt betänkande Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets mot homosexuella m.m. – straffansvarets räckvidd (SOU 2000:88), anför kommittén att även den gör be-

Prop. 2002/03:146

29

dömningen att den nuvarande svenska lagstiftningen i och för sig är tillräcklig för att Sverige skall uppfylla de åtaganden som följer av den gemensamma åtgärden. Kommitténs uppfattning var att de svenska reglerna om medverkan till brott uppfyller de krav som ställs i artikel 2.1.a i den gemensamma åtgärden, och att de gärningar som beskrivs i artikel 2.1.a är av sådant slag att de enligt svensk rätt är att bedöma som främjande av brott (a.a. s. 173). Vid denna tidpunkt var Palermokonventionen inte slutförhandlad, men kommittén hade tillgång till det i juli 2000 framtagna utkastet till konvention (som angetts tidigare uppnåddes också enighet om konventionstexten den 28 juli 2000). Kommittén anförde därvid att, eftersom FN-konventionen kunde förväntas innehålla betydande likheter med EU:s gemensamma åtgärd, låg det nära till hands att anta att den nuvarande svenska lagstiftningen även motsvarar de krav som kan följa av ett tillträde till konventionen. Kommittén konstaterade därvid att Sveriges nuvarande och förestående internationella åtaganden inte fordrar att det införs särskilda regler om straffansvar för aktivt deltagande i organisationer eller sammanslutningar där brottslig verksamhet förekommer (a.a. s. 174–175). I samband därmed framhöll kommittén att, även om det finns en rad länder som i sin lagstiftning straffbelägger medlemskap eller deltagande i kriminella organisationer, föreligger det betydande skillnader i utformningen av bestämmelserna. Kommittén anförde att det inte heller är givet att straffansvaret i länder som har sådana bestämmelser genomgående sträcker sig längre än i Sverige. Det finns nämligen i dessa länder som regel inget allmänt förberedelsebrott och en bestämmelse om straff för medlemskap eller deltagande i en kriminell organisation tar i realiteten inte sällan sikte på förfaranden som enligt svensk rätt är att bedöma som förberedelse eller stämpling till brott.

Förhållandet mellan gällande rätt och konventionsåtagandena

Enligt den allmänna medverkansbestämmelsen i 23 kap. 4 § brottsbalken gäller ansvar som är föreskrivet för viss gärning inte endast den som har utfört gärningen utan även den som har främjat den med ”råd eller dåd”. Regeln gäller vid alla brottsbalksbrott samt de brott i specialstraffrätten för vilka fängelse är föreskrivet eller särskild föreskrift finns att medverkan skall bestraffas. Med uttrycket råd eller dåd avses att främjandet skall ha skett med psykiska eller fysiska medel. Enligt normalt språkbruk främjas en gärning när någon har gjort något som underlättar eller i vart fall är ägnat att underlätta gärningens utförande. I brottsbalken har dock uttrycket givits en vidare betydelse och kan även innefatta en medverkan som inte varit någon förutsättning för brottet. Att ett främjande av en gärning är straffbart såsom medverkan, även om det inte är en betingelse för att gärningen skall komma till stånd, medför att medverkansansvar kan drabba även den som endast obetydligt bidragit till gärningen.

I paragrafens andra stycke föreskrivs att den som inte är att anse som gärningsman skall dömas för anstiftan av brottet, om han eller hon har förmått annan till utförandet, och annars för medhjälp till detta. Av detta följer att medverkan kan ha tre former enligt svensk rätt, gärningsmannaskap, anstiftan och medhjälp. Mellan dessa olika former gäller en prioritetsordning. Gärningsmannaskap har företräde framför de båda andra medverkansformerna och anstiftan ses som allvarligare än medhjälp.

Prop. 2002/03:146

30

Varje medverkande är självständigt ansvarig, dvs. oberoende av om det är möjligt att straffa någon annan medverkande. Ansvaret är dock beroende av att ett brott objektivt sett har begåtts.

Kravet på subjektiv täckning innebär att medhjälparens uppsåt skall täcka det faktum att han eller hon har främjat en viss gärning med råd eller dåd. Det krävs att medhjälparen har uppsåt i förhållande till de faktiska omständigheter som utgör underlag för bedömningen att ett främjande föreligger. Däremot behöver enligt svensk rätt, till skillnad från vad som föreskrivs i konventionen, medhjälparen inte själv anse sig främja huvudgärningen, än mindre handla i syfte att främja huvudgärningen.

Om ett händelseförlopp inte fortlöpt så långt att brottet fullbordats kan straffansvar aktualiseras enligt bestämmelserna om förberedelse eller stämpling till brott. Det bör påpekas att medverkan även är straffbart i förhållande till dessa brottsformer. Medverkan till förberedelse och stämpling till brott är således straffbart enligt svensk rätt. Också medverkan till medverkan är straffbart, t.ex. anstiftan av medhjälp till ett brott. Om det är särskilt föreskrivet för en viss gärning kan dessutom straffansvar för underlåtenhet att avslöja brott enligt 23 kap. 6 § brottsbalken aktualiseras. Det krävs dock att brottet är ”å färde”, vilket i normalfallet betyder att brottet inte har kommit till fullbordan.

Ansvar för förberedelse kan enligt 23 kap. 2 § första stycket brottsbalken dömas ut då brottets utförande inte ens har påbörjats men gärningsmannen tagit befattning med hjälpmedel eller pengar eller annat för att utföra eller främja brott. Uppsåtet behöver inte avse en viss bestämd gärning utan det räcker att uppsåtet avser att brott av visst slag förr eller senare kommer till stånd.

Stämpling till brott enligt 23 kap. 2 § andra stycket brottsbalken har berörts kort ovan i anledning av artikel 5.1.a.(i). I detta sammanhang bör endast tilläggas att beslutet om att brottet skall utföras inte behöver vara preciserat i fråga om tidpunkten för brottet, det närmare tillvägagångssättet eller fördelningen av uppgifter mellan de inblandade. Liksom för förberedelse behöver uppsåtet inte avse en viss bestämd gärning utan det räcker att uppsåtet avser att brott av visst slag förr eller senare kommer till stånd. Straffbar stämpling kan därför föreligga även om tid och plats och andra omständigheter vid brottet lämnats obestämda. Inte heller behöver det tilltänkta brottet vara så nära förestående att brottsplanen kan betecknas som aktuell.

Här kan det finnas skäl att påminna om att det i definitionen av organiserad brottslig sammanslutning anges att personerna i sammanslutningen skall handla i samförstånd för att begå brott enligt konventionen. Detta kan knappast förstås på annat sätt än att artikel 2 och, därigenom, artikel 5.1.a.(ii) endast blir tillämplig på fall där personerna i sammanslutningen påbörjat sin brottsliga verksamhet i så måtto att åtminstone ansvar för stämpling, förberedelse eller försök till brott kan ådömas. Det är således svårt att tänka sig att en organiserad brottslig sammanslutning skulle kunna föreligga utan att någon brottslig gärning har förövats inom ramen för organisationens verksamhet. Med denna tolkning av konventionens definition av en organiserad brottslig sammanslutning följer att den som deltar i sammanslutningen som anges i artikel 5.1.a.(ii) i konventionen

Prop. 2002/03:146

31

kan dömas till ansvar för åtminstone medhjälp till brott enligt 23 kap. 4 § brottsbalken.

Helsingborgs tingsrätt har framhållit att försök till anstiftan, i motsats till vad som gäller i många andra länder, inte är generellt straffbelagt i svensk rätt och att det för ansvar för medverkan till brott krävs att uppsåtet avser en viss någorlunda konkretiserad gärning. Tingsrätten har pekat på att det ansvar för förberedelse till brott, som vid brist avseende medverkansuppsåtet, kan aktualiseras även i samband med främjande av fullbordade brott och försöksbrott, inte omfattar planeringsåtgärder som sådana, åtminstone inte i andra fall än där också stämpling till brottet är straffbelagt. Tingsrätten har också framhållit att stämpling till brott inte är straffbelagt exempelvis vid grov stöld, grovt bedrägeri, grov utpressning, grovt skattebrott och grovt försvårande av skattekontroll. Tingsrätten har lagt till att principiella skäl talar för att närmare överväga en kriminalisering av aktivt deltagande i en organiserad brottslig sammanslutning bl.a. då en sådan reglering bl.a. är mer i överensstämmelse med Pa- lermokonventionens egentliga syfte.

Regeringen kan instämma i att det kan diskuteras om de svenska bestämmelserna om medverkan, försök, förberedelse och stämpling som redogjorts för ovan tillgodoser alla tänkbara situationer där personer deltar i en organiserad brottslig sammanslutnings verksamhet. I praktiken kan det förekomma speciella undantagssituationer där det är tveksamt om den svenska regleringen till fullo kan anses uppfylla konventionens kriminaliseringskrav. Undantagssituationer av sådan sällsynt karaktär bör dock enligt regeringens uppfattning inte i sig själva motivera någon utvidgad lagstiftning. Här vill regeringen också påminna om att tolkningen av konventionens regler skall göras mot bakgrund av att reglerna är avsedda att tillämpas av ett mycket stort antal länder med sinsemellan olika rättssystem. Konventionens regler har därför givits en utformning som inte i alla delar framstår som helt klar. Enligt regeringens uppfattning får därför konventionens åligganden anses uppfyllda om den nationella lagstiftningen täcker situationer som inte får anses utgöra som rena undantagsfall. I detta sammanhang vill regeringen även hänvisa till att Kommittén om straffansvar för organiserad brottslighet, m.m. framhåller (a.a. s. 174–175) att det visserligen i en rad länder finns regler om straffansvar för medlemskap eller deltagande i kriminella organisationer men att det när det gäller den närmare utformningen av reglerna föreligger rätt betydande skillnader. Kommittén pekar också på att det inte är givet att straffansvaret i länder som har sådana straffbestämmelser genomgående sträcker sig längre än i Sverige. Där lyfter kommittén fram dels att det i dessa länder som regel inte finns något allmänt förberedelsebrott, dels att en bestämmelse om straff för medlemskap eller deltagande i en kriminell organisation i realiteten inte sällan tar sikte på förfaranden som enligt svensk rätt är att bedöma som förberedelse eller stämpling till brott.

I linje med de överväganden som i olika sammanhang gjorts beträffande EU:s gemensamma åtgärd och mot bakgrund av vad som ovan anförts görs här bedömningen att de svenska reglerna om medverkan, förberedelse och stämpling till samt underlåtenhet att avslöja brott uppfyller de krav som ställs i artikel 5.1.a.(ii). Som framgått ovan straffbeläggs vissa handlingar i svensk rätt t.o.m. på ett tidigare stadium än vad som föreskrivs i Palermokonventionen. Sammantaget menar regeringen att några

Prop. 2002/03:146

32

lagstiftningsåtgärder inte är nödvändiga för att uppfylla konventionens krav i denna del.

Det kan påpekas att även ett inom EU antaget rambeslut om bekämpande av terrorism (EGT L 164, 22.6.2002, s. 3) innehåller bestämmelser av detta slag. Bestämmelserna innebär att vissa handlingar som begås inom ramen för en särskilt planlagd och organiserad terroristbrottslighet skall vara kriminaliserade i samtliga medlemsstater. Det som skall bestraffas är att leda eller på visst sätt delta i en terroristgrupps verksamhet. Bestämmelserna har stora likheter med ovannämnda bestämmelser i såväl EU:s gemensamma åtgärd om deltagande i kriminella organisationer som Palermokonventionen. Bedömningarna som redovisas i förevarande proposition angående bestämmelsen i artikel 5.1.a.(ii) ligger väl i linje med regeringens överväganden i propositionen Straffansvar för terroristbrott som nyligen lades fram i anledning av de åtaganden rambeslutet föranleder för svenskt vidkommande. Riksdagen godkände regeringens ställningstagande i denna fråga (prop. 2002/03:38, bet. 2002/03:JuU12, rskr. 2002/03:148).

Artikel 5.1.b gäller organisering eller ledande av, medhjälp eller bistånd till, främjande av råd för genomförande av grova brott vari en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig. Vad som främst är av intresse för svenskt vidkommande är bestämmelserna om förberedelse till brott enligt 23 kap. 2 § brottsbalken och medverkansbestämmelsen i 23 kap. 4 § samma balk.

De gärningar som anges i punkt 1.b bör efter omständigheterna vara att bedöma som antingen medhjälp till brottet, medhjälp till försök till brottet eller förberedelse eller stämpling till brottet. Det torde därför inte vara nödvändigt att förändra den svenska lagstiftningen i denna del med anledning av konventionens innehåll.

Artikel 5.2 anger att i de fall då vetskap, uppsåt, syfte, avsikt och instämmande utgör ett särskilt rekvisit för brott i punkt 1 i artikeln, har domstolen rätt att dra slutsatsen att rekvisitet är uppfyllt utifrån de faktiska omständigheterna. Erkännande eller annan bevisning som tar direkt sikte på sådan avsikt som sägs i exempelvis punkt 1.a.(i) är således inte nödvändig för straffansvar. Motsvarande torde följa av den enligt svensk rätt gällande principen om fri bevisprövning.

Artikel 5.3 innehåller föreskrifter med avseende på konventionsstater vars nationella lagstiftning kräver att en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig i de brott som anges i artikelns punkt 1.a samt de konventionsstater som kräver en lagstiftningsåtgärd för genomförande av samma punkt. Bestämmelsen berör inte Sverige.

6.1.2 Artikel 6 (penningtvätt)

Artikel 6 behandlar kriminalisering av penningtvätt. De förfaranden som skall kriminaliseras framgår av punkt 1.a, av vilken också följer att de åtgärder som i förekommande fall kan erfordras skall vara förenliga med grundläggande principer i den nationella lagstiftningen. Punkt 1.a.(i) omfattar omvandling eller överlåtelse av egendom med vetskap om att den utgör vinning av brott, om det sker för att dölja eller maskera egendomens olagliga ursprung eller för att hjälpa en person som är delaktig i

Prop. 2002/03:146

33

förbrottet att undandra sig de rättsliga följderna av sina gärningar. Den andra delen, punkt 1.a.(ii), omfattar döljande eller maskering av egendoms rätta natur eller ursprung, dess belägenhet eller förfogandet över egendomen eller dess förflyttning eller äganderätten eller annan rättighet till denna med vetskap om att den utgör vinning av brott.

I punkt 1.b anges vissa ytterligare gärningar som skall beläggas med straff med reservation för vad som följer av grundbegreppen i konventionsstatens rättsordning. I punkten stadgas straffansvar för (i) förvärv, innehav eller användande av egendom med vetskap vid tiden för mottagandet om att egendomen i fråga utgjorde vinning av brott.

I svensk rätt kriminaliseras olika former av penningtvätt, samt gärningar som har samband med penningtvätt, i huvudsak genom bestämmelserna om häleri och penninghäleri enligt 9 kap. 6 och 6 a §§ brottsbalken. I sammanhanget bör även bestämmelserna i 9 kap. 7 och 7 a §§ brottsbalken rörande hälerirespektive penninghäleriförseelse nämnas, liksom att bestämmelsen i 17 kap. 11 § brottsbalken om skyddande av brottsling kan vara att tillämpa i vissa fall. Det bör också påpekas att enligt lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt straffbeläggs underlåtenhet att uppfylla viss gransknings- och uppgiftsskyldighet som följer av samma lag samt att bryta mot det meddelandeförbud som uppställs i lagen.

De förfaranden som avses i punkten 1.a.(i)–(ii) samt b.(i) torde täckas, beroende på omständigheterna i övrigt, av bestämmelserna i 9 kap. 6 § eller 9 kap. 6 a § brottsbalken. Det kan visserligen invändas att de svenska bestämmelserna innehåller ett flertal kvalificerande rekvisit som saknas i de ovan angivna bestämmelserna i artikel 6. Exempelvis krävs i 9 kap. 6 § första stycket 1 brottsbalken att befattningen skall vara ägnad att försvåra ett återställande, i 9 kap. 6 § första stycket 2 att gärningsmannen bereder sig otillbörlig vinning och enligt 9 kap. 6 a § första stycket 1 att gärningsmannen otillbörligen främjar möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egendomen eller värdet av denna. Tanken bakom de inskränkningar som följer av svensk rätt är att undanta vissa förfaranden som rimligen inte kan betraktas som rättsstridiga. Exempelvis omfattar bestämmelsen om penninghäleri i 9 kap. 6 a § andra stycket brottsbalken, till följd av otillbörlighetsrekvisitet, inte helt vardagliga transaktioner såsom att ta emot sedvanlig ersättning för varor eller tjänster. Det torde knappast vara konventionens syfte att sådana förfaranden skall kriminaliseras. En kriminalisering av sådana åtgärder kan heller knappast sägas vara förenligt med grundläggande principer i den svenska lagstiftningen, vilket punkt 1.b uttryckligen innehåller ett undantag för. Något behov av att ändra den svenska lagstiftningen på grund av kraven i artikel 6 punkt 1.(i) och (ii) eller punkt 2.(i) torde följaktligen inte föreligga.

Av punkt 1.b.(ii) följer att det område som också skall straffbeläggas omfattar delaktighet i brott som anges i artikeln, samverkan eller stämpling i avsikt att begå sådana brott, försök att begå eller medhjälp eller bistånd till brotten samt främjande av eller råd för genomförandet av sådana brott.

Delaktighet i, samverkan, medhjälp eller främjande av och råd för utförande av sådana handlingar som anges i denna punkt är i svensk rätt kriminaliserade som medverkan till brott enligt bestämmelserna i 23 kap. 4 § brottsbalken.

Prop. 2002/03:146

34

När det gäller konventionens krav på straffbeläggning av stämpling, bistånd och försök till brott kan det nämnas att stämpling, förberedelse och försök till grovt häleri och grovt penninghäleri kriminaliserades i anledning av Sveriges tillträde till det andra tilläggsprotokollet till konventionen om skydd för Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (den s.k. bedrägerikonventionen) (prop. 2000/01:133, bet. 2001/02:JuU2, rskr. 2001/02:3). Orsaken till att de osjälvständiga brottsformerna endast kriminaliserades för grova brott var att en sådan avsikt kunde anses vara underförstådd i protokollet (jfr. prop. 2000/01:133 s. 15 ff.). Det kan i och för sig ifrågasättas, så som Helsingborgs tingsrätt gör, om denna utvidgade kriminalisering kan anses tillräcklig för uppfyllande av Palermokonventionens krav. I detta sammanhang bör dock påminnas om den ovannämnda bestämmelsen i bl.a. punkt 1.b.(ii), av vilken följer att konventionsstaterna kan underlåta att straffbelägga ett handlande om en kriminalisering skulle strida mot grundbegreppen i konventionsstaternas rättsordning. Liknande bestämmelser återfinns i FN:s narkotikabrottskonvention och Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (förverkandekonventionen), vars penningtvättbestämmelser i det närmaste är identiska med Pa- lermokonventionens. Det utrymme som givits för staterna att underlåta kriminalisering, så länge en sådan kan konstateras vara oförenlig med grundbegreppen i respektive rättsordning gjorde det möjligt för Sverige att avstå från att kriminalisera stämpling och försök till penningtvätt (se prop. 1990/91:127 s. 19 f. avseende narkotikabrottskonventionen och prop. 1995/96:49 s. 15 avseende förverkandekonventionen). När det gäller narkotikabrottskonventionen, där ”grundläggande rättsliga principer” medgav att konventionsstaterna avstod från kriminalisering, anförs i förarbetena att en av utgångspunkterna för tolkningen av konventionsbestämmelserna var att konventionen skall kunna tillämpas av länder med olika rättssystem och att det därför ansetts nödvändigt att i viss mån ta hänsyn till den nationella lagstiftningen i de olika staterna. Enligt förarbetena skulle det vara tillåtet att ge utrymme för sådana mera allmänna principer som lett till att den nationella lagstiftningen utformats på ett visst sätt. Överväganden av det slaget hade för Sveriges del lett till att de aktuella gärningsformerna inte kriminaliserats i fråga om häleri. Någon skyldighet att utvidga kriminaliseringen på denna punkt kunde mot bakgrund av det sagda inte anses följa av konventionen. Inte heller av andra skäl borde enligt förarbetena någon utvidgning ske. Uttalandena i förarbetena mötte inte några invändningar under riksdagsbehandlingen. I förarbetena avseende förverkandekonventionen hänvisades till uttalandena avseende narkotikabrottskonventionen. Inte heller den gången framställdes några invändningar under riksdagsbehandlingen.

Det utrymme som ges i Palermokonventionen för konventionsstaterna att förena kriminaliseringen med grundbegreppen i rättsordningen i förening med det faktum att det kriminaliserade området för svenskt vidkommande vidgats tiden efter FN:s narkotikabrottskonvention och Europarådets förverkandekonvention leder till slutsatsen att det svenska regelverket får anses uppfylla Palermokonventionens krav även i denna del.

Av punkt 2.a följer att varje konventionsstat skall söka tillämpa punkt 1 så vidsträckt som möjligt när det gäller förbrott. Punkten 2.a innehåller

Prop. 2002/03:146

35

inte några obligatoriska föreskrifter. Förutom kravet i 9 kap. 6 och 6 a §§ brottsbalken på att ett fullbordat förbrott skall föreligga – på ett tidigare stadium kan dock transaktioner som liknar häleri och penninghäleri bestraffas som medverkan till förbrottet – har de svenska bestämmelserna givits en generell utformning. I samband ratifikationen av förverkandekonventionen gjorde Sverige den förklaringen att bl.a. artikel 6, penningtvättsbrott, endast skulle tillämpas på vissa former av brott (prop. 1995/96:49, bet. 1995/96:JuU10, rskr. 1995/96:59 samt SÖ 1996:19). Den svenska lagstiftningen om penningtvätt ändrades den 1 juli 1999 (prop. 1998/99:19, bet. 1998/99:JuU8, rskr. 1998/99:134). Bl.a. utvidgades kretsen av brott som kan vara förbrott till penningtvätt på ett sådant sätt att förklaringen till artikel 6 i förverkandekonventionen kunde återkallas. Beslut om återkallelse av förklaringen fattades vid regeringssammanträde den 10 juni 1999 (Ju1999/2704/L5). Något skäl att i anledning av tillträdet till Palermokonventionen ytterligare utvidga det straffbara området föreligger inte.

I punkt 2.b anges att varje konventionsstat vid genomförandet eller tilllämpningen av punkt 1 skall som förbrott betrakta alla grova brott enligt den definition som anges i artikel 2 och sådana brott som straffbeläggs enligt artiklarna 5, 8 och 23. Som framgår av vad som anförts ovan är bestämmelserna om häleri och penninghäleri i 9 kap. 6 § och 9 kap. 6 a § brottsbalken inte begränsade till någon viss typ av brottslighet, utan generellt tillämpliga, med undantag för att det för tillämplighet måste föreligga ett fullbordat förbrott. Den brottslighet som konventionsstaterna enligt bestämmelsen i punkt 2.b skall betrakta som förbrott i penningtvätthänseende upptar såväl fullbordade brott som gärningar som är straffbara på ett tidigare stadium. Det skulle därför kunna hävdas att den svenska kriminaliseringen inte fullt ut omfattar de gärningar som skall vara kriminaliserade enligt konventionen. Att tolka bestämmelsen på detta sätt framstår emellertid som alltför långtgående. En sådan tolkning rimmar också mindre väl med det faktum att det straffbara området för punkten 1, som punkt 2.b hänför sig till, begränsas till viss befattning med vinning av brott, såsom det sistnämnda uttrycket definieras i artikel 2.g. För att vinning av brott överhuvudtaget skall ha uppstått torde få förutsättas att ett fullbordat brott ägt rum. Eftersom den svenska lagstiftningen får anses täcka vad som i praktiken är vanligt förekommande situationer, torde något behov av att ändra den svenska lagstiftningen inte finnas.

Även på annat sätt skulle det kunna göras gällande att den svenska kriminaliseringen inte omfattar alla gärningar som skall vara kriminaliserade enligt konventionen. Exempelvis tar bestämmelsen om 9 kap. 6 a § andra stycket brottsbalken endast sikte på att det är en annan person än den som utfört förbrottet som skall dömas till ansvar. Bestämmelsen omfattar således inte åtgärder med vinning av brott som utförts av den person som begått förbrottet. När det gäller konventionens krav på kriminalisering av penningtvätt görs inga undantag för gärningar som begås av den som är gärningsman till förbrottet. Härvid bör emellertid beaktas att anledningen till att penninghäleri enligt 9 kap. 6 a § brottsbalken i viss utsträckning endast gäller annan person än den person som utfört förbrottet är att den sistnämnde i regel kan bestraffas för detta, och att de efterföljande gärningarna i en sådan situation har en mycket begränsad bety-

Prop. 2002/03:146

36

delse ur straffvärdesynpunkt. Att utsträcka kriminaliseringen i 9 kap. 6 a § brottsbalken till att omfatta också åtgärder vidtagna av den som är gärningsman till förbrottet skulle följaktligen, om det överhuvudtaget låter sig göras med hänsyn till bestämmelsens utformning, i praktiken inte ha någon reell betydelse. Med hänsyn härtill och till den hänvisning till grundläggande principer i nationell lagstiftning som finns i artikel 6 punkten 1 synes någon lagändring inte vara påkallad.

I punkt 2.b finns slutligen vissa föreskrifter som tar enbart sikte på konventionsstater som har en förteckning över angivna förbrott. Be- stämmelsen omfattar därför inte Sverige.

I punkt 2.c föreskrivs skyldighet att straffbelägga penningtvättbrotten oavsett om förbrottet i sig faller under den nationella jurisdiktionen eller inte. När det gäller häleri- och penninghäleribrott föreligger enligt svensk rätt inte något krav på att förbrottet skall ha begåtts i Sverige. Bestämmelsen i konventionen torde således stå i överensstämmelse med svensk rätt.

Av punkt 2.d följer ett åtagande för Sverige att förse Förenta nationernas generalsekreterare med avskrifter av de av sina lagar som ger verkan åt artikel 6 och senare ändringar i dem eller en redogörelse för dem.

Genom punkt 2.e ges parterna möjlighet att föreskriva att penningtvättbrotten inte skall tillämpas i fråga om den som har begått förbrottet. Som framgått ovan föreligger enligt gällande svensk rätt inte något hinder mot att döma en tjuv för häleri på grund av dennes befattning med det stulna, om han eller hon inte kan överbevisas om stölden eller om stölden men inte häleriet skulle vara preskriberat. Däremot skall inte samtidigt dömas för stöld och häleri. Häleriet konsumeras av stöldbrottet. Huvudregeln enligt konventionen tycks närmast vara den omvända. Det förbehåll för den nationella lagstiftningens utformning som följer av punkten innebär emellertid att den svenska lagstiftningen inte kan anses strida mot konventionen. En motsvarande bedömning gjordes beträffande Europarådets förverkandekonvention, som utgjort mönster för denna bestämmelse (SÖ 1996:19, prop. 1995/96:49 s. 15 f.). Några lagändringar är således inte nödvändiga för att uppfylla konventionens krav i denna del.

I de fall, då som rekvisit krävs vetskap, uppsåt eller avsikt för att ett brott skall föreligga enligt punkt 1, anges i punkt 2.f att domstolen utifrån de faktiska omständigheterna kan dra slutsatsen att rekvisitet är uppfyllt. Det är således inte nödvändigt att föra särskild bevisning om att det förelegat visst slag av uppsåt. Principen överensstämmer med svensk rätt.

6.1.3 Artikel 8 (korruption)

I artikel 8 uppställs krav på kriminalisering av korruption. Punkten 1.a avser brottets s.k. aktiva sida, och punkten 1.b dess s.k. passiva sida. En- ligt punkten 1.a skall varje konventionsstat straffbelägga att utlova, erbjuda eller lämna en offentlig tjänsteman, direkt eller indirekt, en otillbörlig förmån för tjänstemannen eller annan person för att tjänstemannen skall vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten. I punkten 1.b stadgas att konventionsstaterna skall kriminalisera en offentlig tjänstemans begäran om eller mottagande av, direkt eller indirekt, en otillbörlig

Prop. 2002/03:146

37

förmån för sig själv eller för annan person eller enhet för att tjänstemannen skall vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten. Av punkten 2 följer en skyldighet att pröva frågan om att vidta erforderliga åtgärder för att straffbelägga gärningar som avses i punkten 1 när en utländsk offentlig tjänsteman eller internationell tjänsteman är delaktig, liksom att pröva frågan om att straffbelägga andra former av korruption. Bestämmelsen berör för svenskt vidkommande två olika straffstadganden; bestickning enligt 17 kap. 7 § brottsbalken och mutbrott enligt 20 kap. 2 § samma balk.

Enligt 17 kap. 7 § brottsbalken döms för bestickning den som till arbetstagare eller annan som avses i 20 kap. 2 § lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för denne själv eller annan.

Enligt 20 kap. 2 § första stycket samma balk döms arbetstagare för mutbrott om han eller hon, för sig själv eller för annan, tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. I andra stycket utvidgas kretsen av mottagare till andra än arbetstagare. Tillämpningsområdet enligt 20 kap. 2 första stycket brottsbalken är inte begränsat till svenska arbetstagare. Bestämmelsen har i denna del extraterritoriell tillämpning. Svensk rätt straffbelägger således även utländsk arbetstagare som låter sig mutas, liksom bestickning av en sådan person, oavsett om denne är i offentlig eller privat tjänst. Även bl.a. främmande stats ministrar, ledamöter av främmande staters lagstiftande församlingar eller någon annan som, utan att ha sådan anställning eller uppdrag, utövar främmande stats myndighet omfattas av den krets där bestickning kan föranleda straffansvar.

Genom en lagändring 1999 utvidgades beskrivningen av den brottsliga gärningen till att omfatta även situationer där mutan tillfaller annan än den vars tjänsteutövning påverkas av mutan (prop. 1998/99:32 s. 91 ff.). Ändringarna föranleddes framförallt av Sveriges tillträde till vissa internationella konventioner (EU:s korruptionsprotokoll, EGT nr C 313, 23.10.1996, EU:s korruptionskonvention, EGT nr C 195, 25.6.1997, och OECD-konventionen om bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser). För ansvar krävs numera inte att förmånen rent fysiskt lämnas till befattningshavaren för vidarebefordran till tredje man. Ansvar för bestickning inträder också om förmånen lämnas direkt till någon annan fysisk eller juridisk person.

Genom de ändringar som gjordes år 1999 får Sveriges ovan angivna straffstadganden anses uppfylla konventionsåtagandena i punkten 1. Nå- gon ändring av bestämmelserna är således inte nödvändig. Av det ovan anförda framgår att Sverige, som en följd av Sveriges internationella åtaganden på området, redan anpassat lagstiftningen i enlighet med punkten 2 på ett sätt som straffbelägger gärningar enligt punkt 1 när vissa internationella och utländska offentliga tjänstemän är inblandade. Någon ändring med anledning av denna konventionsbestämmelse ter sig inte nödvändig, även om frågan kan bli föremål för närmare överväganden i ett senare sammanhang.

Av punkten 3 följer ett åtagande att vidta erforderliga åtgärder för att straffbelägga personers delaktighet som medbrottslingar i gärningar som är straffbelagda i artikeln. I bestämmelsen preciseras inte vilken typ av delaktighet i brottsligheten som skall kriminaliseras. Av medverkansbestämmelserna i 23 kap. 4 § brottsbalken följer att såväl en gärningsmans

Prop. 2002/03:146

38

som anstiftares eller medhjälpares handlingar är straffbelagda. Om exempelvis en muta lämnas till tredje man, kan mottagaren straffas för medverkan till brottet, förutsatt att sedvanliga uppsåtskrav är uppfyllda (se prop. [1998/99:32] s. 93). Mot denna bakgrund och då artikeln inte närmare preciserar vad för slags delaktighet som skall kriminaliseras, görs här bedömningen att svensk rätt uppfyller denna konventionsregel.

I punkten 4 anges vad som skall förstås med uttrycket offentlig tjänsteman i bl.a. punkt 1. Någon definition av offentlig tjänsteman finns inte i svensk rätt. Det kan dock konstateras att de svenska mut- och bestickningsbestämmelserna tar sikte på en långt vidare personkrets än förevarande bestämmelse i konventionen. Definitionen föranleder således inte någon ändring av den svenska lagstiftningen.

6.1.4 Artikel 23 (hinder mot rättvisan)

Artikel 23 behandlar kriminalisering av hinder mot rättvisan. Artikeln tar i punkt a sikte på att någon uppsåtligen på olika sätt vidtar åtgärder för att förmå någon att avge falskt vittnesmål.

Enligt svensk rätt gäller att den som uppsåtligen under vittnesed lämnar någon osann uppgift eller förtiger sanningen döms för mened enligt 15 kap. 1 § brottsbalken. För att straff för mened skall kunna komma i fråga fordras att en utsaga avgetts under laga ed. Straffansvaret är emellertid inte begränsat till den som avlagt eden. Enligt 23 kap. 4 § brottsbalken kan även annan medverkande än gärningsmannen att fälla till ansvar, nämligen för anstiftan av eller medhjälp till mened. Straff stadgas också för förberedelse till mened och för sådan stämpling som innebär att någon söker anstifta till mened, se 15 kap. 15 § brottsbalken.

När det gäller sådana gärningar som enligt punkt a innefattar förespeglande, erbjudande eller lämnande av oberättigade förmåner till personer som inte avlägger ed, kan förfarandet knappast aktualisera ansvar varken för stämpling eller anstiftan till mened. Förfarandet innebär vidare inte något negativt för den berörde varför inte heller övergrepp i rättssak eller försök därtill kan bli tillämpligt (se Heuman, SvJT 1983 s. 682). Här måste dock anmärkas att i den mån åtgärden syftar till att antingen en gärningsman skall undgå straffansvar, eller att en oskyldig person felaktigt skall straffas, ett straffansvar i stället torde kunna aktualiseras jämlikt bestämmelserna i 17 kap. 11 § respektive 15 kap. 8 § brottsbalken enligt vad som utvecklas nedan.

Punkten a kan sägas innehålla vissa krav på att det i konventionsstaterna skall finnas ett straffrättsligt skydd för intresset av att den som utför talan eller avger utsaga vid domstol eller myndighet inte påverkas på ett otillbörligt sätt. I svensk rätt återfinns sådana bestämmelser i 17 kap. 10 § brottsbalken. För brottet övergrepp i rättssak döms bl.a. den som med våld eller hot om våld angriper någon för att denne hos en myndighet gjort en anmälan eller t.ex. avlagt vittnesmål eller för att hindra denne från en sådan åtgärd. Detsamma gäller den som med någon annan gärning som medför exempelvis lidande eller skada, eller med hot om en sådan gärning angriper någon för att denne avlagt t.ex. vittnesmål, eller för att hindra honom eller henne från att avge en sådan utsaga. De förhörsutsagor som avses i bestämmelsen omfattar såväl vittnesmål som

Prop. 2002/03:146

39

partsutsagor. Vidare avses en utsaga som någon avger i annan egenskap än som vittne hos en offentlig myndighet för att åstadkomma utredning. Alla s.k. förhörspersoner åtnjuter således skydd mot varje gärning som medför lidande, skada eller olägenhet eller hot därom. Det mer inskränkta skyddet, som förutsätter att övergreppet innefattar våld eller hot om våld, tillkommer också andra som vid domstol eller annan myndighet för talan för sig själva eller någon annan, dvs. parter som inte är förhörspersoner samt ombud. Även de som anhängiggör en sak genom anmälan till domstol, polis eller annan myndighet, s.k. anmälare, åtnjuter detta inskränkta skydd. Skyddet omfattar dessutom blivande parter, ombud och anmälare. Brottsbeskrivningen avseende övergrepp i rättssak har i sak varit oförändrad sedan brottsbalkens tillkomst. Straffskalan har dock ändrats vid ett flertal tillfällen, senast genom SFS 2002:117 (prop. 2001/02:59, bet. 2001/02:JuU12, rskr. 2001/02:164).

Enligt punkten a skall det också finnas ett skydd mot brott som riktas mot statens brottsutredande verksamhet. Enligt bestämmelserna i 17 kap. 11 § brottsbalken om skyddande av brottsling är det bl.a. straffbelagt att dölja den som förövat brott, hjälpa honom eller henne att undkomma, undanröja bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverka att det uppdagas eller beivras. De gärningar som är straffbelagda utmärks av att de är ägnade att försvåra att en brottsling drabbas av ansvar. En sådan gärning kan vara inriktad på att brottslingen blir svåråtkomlig för straffrättsskipningen eller på att hans eller hennes brottslighet i allt fall blir svår att beivra. En gärning som till sin typ är vad som enligt 17 kap. 11 § brottsbalken skall anses utgöra döljande av brottslighet består i att undanröja bevis om brott eller att på annat dylikt sätt motverka att brott uppdagas eller beivras. Brottet kan alltså begås genom att bevis förvanskas. Också tillskapande av falskt bevis faller in under paragrafen när förfarandet ryms under uttrycket annat dylikt sätt, vilket det i regel gör. Härför krävs inte som i nedannämnda brottet bevisförvanskning i 15 kap. 8 § brottsbalken, att det tillskapade beviset åberopas. Det sammanhänger med att vad straffbudet avser att värna om är möjligheterna till en allsidig och pålitlig utredning om det begångna brottet, inte som brottet bevisförvanskning i 15 kap. 8 § brottsbalken att skydda oskyldig mot risken att bli fälld till ansvar. Till sistnämnda brott har förts bl.a. förvanskande av bevis och åberopande av falskt bevis men endast om gärningen sker med uppsåt att oskyldig skall bli fälld till ansvar. Här skall alltså oskyldiga skyddas mot gärningar som medför risk att de skall bli fällda till ansvar. Vad som därutöver är straffbelagt återfinns således i ovannämnda 17 kap. 11 § brottsbalken. Det kan i sammanhanget nämnas att vissa bevismedel har försetts med särskilt straffskydd, varför angrepp mot dem inte faller under förevarande lagrum. För förfalskning och osann försäkran eller osant intygande är straff stadgat i 14 kap. och 15 kap. brottsbalken och även för begagnande av där avsedda objekt. Också att påkalla vittnesförhör eller att bearbeta vittne faller, i den mån det är straffbart under 15 kap., inte under 17 kap. 11 § brottsbalken. Vad som i 17 kap. 11 § brottsbalken avses är manipulationer med indicier i allmänhet (jfr. Heuman a.a. s. 669 ff.).

Av det som anförts ovan följer att det förfarande som beskrivs i punkten a i dag är kriminaliserat i svensk rätt genom bestämmelserna om förberedelse, stämpling och anstiftan till mened, beroende på om falskt vitt-

Prop. 2002/03:146

40

nesmål slutligen faktiskt avläggs. Vad gäller användande av bl.a. hot mot Prop. 2002/03:146 personer som inte avlagt laga ed för att förmå dem att avge falskt vitt-

nesmål blir i stället bestämmelserna om övergrepp i rättssak tillämpliga. De gärningar som tar sikte på att ta fram bevis i ett rättslig förfarande är, beroende på omständigheterna, kriminaliserade i svensk rätt genom bestämmelserna om skyddande av brottsling och bevisförvanskning.

Sammantaget torde svensk rätt få anses ge ett sådant skydd som förutsätts enligt konventionen. Något behov av att utvidga de svenska straffbestämmelser som finns på detta område synes inte finnas.

Punkten b avser kriminalisering av bruk av fysiskt våld, hot eller skrämsel för att ingripa i en domares eller rättsvårdande befattningshavares tjänsteutövning i samband med brott som täcks av konventionen. Det anges att förevarande punkt skall inskränka konventionsstaternas rätt att i lagstiftningsvägen beskydda andra kategorier av offentliga tjänstemän.

Punkten b aktualiserar bestämmelser i svensk rätt som tar sikte på att skydda domstolsförhandlingar och tjänstemännens handläggning där. Skyddet för domares och andra personers tjänsteutövning framgår av 17 kap. brottsbalken. Där straffbeläggs, såsom våld eller hot mot tjänsteman, gärningar innebärande att någon med våld eller hot om våld förgriper sig på någon i hans eller hennes myndighetsutövning eller för att tvinga till eller hindra honom eller henne från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd. Detta gäller också motsvarande angrepp mot den som tidigare utövat myndighet för vad denne däri gjort eller underlåtit (17 kap. 1 § brottsbalken). Om någon på annat sätt än vad nu sagts, men i samma syfte, otillbörligen företar gärning som för den angripne medför lidande, skada eller olägenhet, eller hotar därmed kan ansvar för förgripelse mot tjänsteman aktualiseras (17 kap. 2 § brottsbalken). Om ingen av dessa bestämmelser blir aktuella, men någon satt sig till motvärn eller eljest med våld sökt hindra någon i dennes myndighetsutövning, kan denne dömas för våldsamt motstånd (17 kap. 5 § brottsbalken).

Bestämmelserna i 16 kap. 4 § brottsbalken om störande av förrättning som skyddar domstolsförhandlingar kan också nämnas i sammanhanget. Där framgår att den som genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra domstols förhandling gör sig skyldig till brottet störande av förrättning. Det kan här också erinras om att 9 kap. 5 § rättegångsbalken stadgar penningböter för den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller bryter mot föreskrift som meddelats för ordningens upprätthållande och för den som muntligen inför rätten uttalar sig otillbörligt.

Den svenska lagstiftningen får anses uppfylla konventionens krav på straffrättsligt skydd för domares och rättsvårdande tjänstemäns myndighetsutövning.

6.2 Åtgärder för att bekämpa penningtvätt och korruption

Regeringens bedömning : Konventionens bestämmelser om bekämpning av penningtvätt och korruption föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens.
41

Remissinstanserna : Delar bedömningen eller har inga invändningar Prop. 2002/03:146 mot den. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har föreslagit

att rapporteringsplikten i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt kan utökas till att avse även skadeförsäkringsbolag för att i största möjliga utsträckning uppfylla artikel 7.

Skälen för regeringens bedömning : I artiklarna 7 och 9 behandlas olika former av övervakning och kontroll på penningtvättområdet respektive korruptionsområdet. Dessa regler har karaktär av rekommendationer och innebär således inte några krav på lagstiftningsåtgärder.

I anslutning till artikel 7.1.a kan det påpekas att lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (penningtvättlagen) innehåller en skyldighet för de finansiella företag som omfattas av lagen att identifiera sina kunder. Lagen innebär också att dessa institut åläggs att lämna uppgifter till behörig myndighet (Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som regeringen bestämmer) om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt. De företag som omfattas av 2 § första stycket penningtvättslagen får med stöd av lagen (1999:163) om penningtvättsregister, för att förhindra att de medverkar vid transaktioner som utgör penningtvätt och för att kunna uppfylla sin uppgiftsskyldighet, föra register över sådana uppgifter som företaget lämnat med stöd av 9 § andra stycket penningtvättlagen. Registermöjligheten omfattar dels alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt och som företaget på eget initiativ lämnar till behörig myndighet, dels de ytterligare uppgifter företaget lämnat på begäran av myndigheten och som behövs för den aktuella utredningen om penningtvätt.

Den funktion Finanspolisen, som utgör en särskild enhet under Rikskriminalpolisens kriminalunderrättelsetjänst, har på penningtvättsområdet kan sägas svara mot det i artikel 7.1.b föreslagna underrättelseorganet. I det sammanhanget kan nämnas att Finanspolisen samarbetar såväl på ett nationellt plan med bl.a. Ekobrottsmyndigheten, Skattemyndigheten, Finansinspektionen, Patent- och registreringsverket, som på ett internationellt plan med bl.a. Europol, Interpol, FATF (Financial Action Task Force on Money Laundering) och EGMONT Group.

6.3 Regler om juridiska personers ansvar

Regeringens bedömning : Konventionens bestämmelser om juridiska personers ansvar föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna : I stort sett samtliga remissintanser delar bedöm-

ningen eller har inget att erinra. Helsingborgs tingsrätt ifrågasätter dock om företagsbotsystemet uppfyller konventionens krav och om företagsbotsystemet är ett adekvat system för att komma till rätta med den problematik Palermokonventionen syftar till att lösa. Enligt tingsrättens uppfattning uppstår särskilda problem när den juridiska personen utåt sett bedriver en seriös verksamhet som täckmantel för den organiserad brottslighet. Tingsrätten frågar sig om det inte krävs ett närmare övervägande om straffansvar för juridiska personer åtminstone i samband med organi-

42

serad brottslighet, för att koppla ansvaret till någon form av medverkans- Prop. 2002/03:146 ansvar.

Skälen för regeringens bedömning : Bestämmelsen i artikel 10 om juridiska personers ansvar har givits en mycket generell utformning. I bestämmelsen anges att artikeln skall genomföras i enlighet med grundsatserna i nationell lagstiftning. Konventionsstaterna får mot denna bakgrund anses ha givits stor frihet att tolka bestämmelsen när de skall genomföra den i nationell lagstiftning.

I 36 kap. 7–10 §§ brottsbalken återfinns bestämmelser om företagsbot. Av dessa följer att för brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet kan näringsidkaren åläggas företagsbot. Det gäller under förutsättning dels att brottsligheten inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenad med verksamheten eller annars är av allvarligt slag, dels att näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Regelverket innehåller också bl.a. bestämmelser om hur företagsbotens storlek skall bestämmas och jämkningsbestämmelser.

Institutet företagsbot torde enligt regeringens bedömning, oaktat Helsingborgs tingsrätt påpekanden, väl täcka de åtaganden som följer av artikel 10, och några lagstiftningsåtgärder i denna del bedöms inte vara erforderliga.

6.4
Lagföring, rättegång och påföljder

Regeringens bedömning : Konventionens bestämmelser om lagföring,

rättegång och påföljder föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna delar bedömningen eller har inte haft någon erin-

ran mot den.

Skälen för regeringens bedömning : Artikel 11.1, av vilken följer ett

åtagande för konventionsstaterna att belägga brott enligt artiklarna 5, 6, 8

och 23 med straff som tar hänsyn till brottens allvarliga art, är allmänt

hållen och några lagstiftningsåtgärder är inte påkallade.

Bestämmelsen i artikel 11.2 har hämtat mönster från narkotikabrotts-

konventionen och gäller för svenskt vidkommande möjligheterna att

meddela åtalsunderlåtelse. Innebörden av artikeln är att dessa möjligheter

skall utnyttjas restriktivt. Allmänna bestämmelser i svensk lagstiftning

om åtalsunderlåtelse finns i 20 kap. 7 § och 7 a § rättegångsbalken. När

det gäller brott som någon har begått före fyllda arton år finns särskilda

bestämmelser i lagen (1964:167) om unga lagöverträdare. I praktiken är

utrymmet att meddela åtalsunderlåtelse i fråga om brottslighet enligt ar-

tiklarna 5, 6, 8 och 23 mycket litet, i vart fall om inte lagföring för annan

brottslighet sker. Svensk lagstiftning får därför anses vara förenlig med

bestämmelsen.

Artikel 11.3 berör svenska bestämmelser om möjligheterna att frige

personer som frihetsberövats i anledning av misstanke om brott i avvak-

tan på huvudförhandling i tingsrätt eller hovrätt. Enligt 24 kap. 1 § rätte-

gångsbalken kan en person som är misstänkt för ett brott för vilket ett år

eller mer är föreskrivet häktas bl.a. om det finns risk för att han eller hon
43

avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff. En- Prop. 2002/03:146 ligt en särskild bestämmelse i 24 kap. 2 § samma balk kan också, obero-

ende av brottets beskaffenhet, en person med hemvist utomlands häktas om det finns risk för att han eller hon undandrar sig lagföring eller straff genom att lämna Sverige. Om det finns skäl att häkta någon, får han eller hon anhållas av åklagare i avvaktan på rättens prövning av häktningsfrågan. Inte minst mot bakgrund av att det i artikeln föreskrivs att regleringen skall stå i överensstämmelse med nationell lagstiftning och att vederbörlig hänsyn skall tas till rätten till försvar, får möjligheterna den svenska lagstiftningen erbjuder för att säkerställa lagföring anses svara mot artikelns krav.

I artikel 11.4 behandlas möjligheterna till frigivning för de personer som dömts för brott enligt konventionen. Bestämmelsen tycks dock förutsätta en ordning som innebär att en prövning görs i det enskilda fallet. Den tar således inte sikte på rättsystem som, i likhet med det svenska, bygger på principen om obligatorisk frigivning efter viss tid. Eftersom det i konventionstexten inte ställs upp något krav på ett annat system än det Sverige tillämpar torde någon svensk lagstiftningsåtgärd inte fordras.

Enligt artikel 11.5 skall konventionsstaterna i sin nationella lag, när så är lämpligt, införa en lång preskriptionstid för brott enligt konventionen. Preskriptionstiderna enligt 35 kap. brottsbalken utgår från hur strängt straff som kan följa på brottet. Så länge straffskalorna för de brott som täcks av konventionen får anses godtagbara ur svensk synvinkel, föranleder stadgandet inte någon lagstiftningsåtgärd. När det sedan gäller förlängning av preskriptionstiden i de fall gärningsmannen undandragit sig lagföring kan det anföras dels att det endast behöver ske när konventionsstaterna anser det lämpligt, dels att den svenska regleringen i 35 kap. 1 § brottsbalken innebär att preskriptionstiden förlängs om någon undandrar sig lagföring sedan han eller hon fått del av åtal eller en gång häktats. Konventionens krav på en tillräckligt lång preskriptionstid får därmed anses uppfyllda. Artikel 11.6, som handlar om vissa förbehåll för nationell lag, har sin motsvarighet i narkotikabrottskonventionen och föranleder inte något särskilt påpekande här.

6.5
Förverkande och beslag

Regeringens bedömning : Konventionens bestämmelser om förver-

kande och beslag föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna : Med något undantag delar samtliga remissinstan-

ser bedömningen eller har inte haft något att erinra mot den. Helsing-

borgs tingsrätt menar dock att det framstår som tveksamt om den nuva-

rande regleringen medger förverkande av avkastning från brottsligt för-

värvad egendom.

Skälen för regeringens bedömning : I anledning av föreskrifterna i

artikel 12.1, om att konventionsstaterna skall se till att vinning från brott,

samt hjälpmedel som används vid brott m.m. skall kunna förklaras för-

verkat, kan följande sägas. Allmänna regler om förverkande finns i 36

kap. brottsbalken. Enligt 1 § skall utbyte av brott enligt balken förklaras
44

förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller ersättning för kostnader i samband med ett brott (förlag), om mottagandet av ersättningen utgör brott enligt balken. I stället för det mottagna får dess värde förverkas. Utbyte av brott avser alltså såväl den konkreta egendom som mottagits som värdet av det mottagna. Förverkande av utbyte enligt denna bestämmelse kan således alternativt ske genom sak- eller värdeförverkande. Om egendomen finns i behåll bör dock i allmänhet denna förverkas och inte värdet (prop. 1968:79 s. 47). I 2 § föreskrivs att egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt brottsbalken eller som frambragts genom sådant brott för förklaras förverkad, om det är påkallat för att förebygga brott eller om det annars föreligger särskilda skäl. Förverkande kan också komma i fråga beträffande egendom, vars användande utgör brott eller egendom med vilken någon i annat fall har tagit brottslig befattning. Detta gör förverkande möjligt bl.a. i fall då det föreligger sådan befattning med t.ex. dyrkar eller förfalskningsverktyg som enligt 23 kap. 2 § brottsbalken utgör straffbelagd förberedelse. På samma sätt som i fråga om utbyte av brott kan i stället för egendomen dess värde förklaras förverkat. I 3 § ges vissa särskilda regler om förverkande i fall då något brott ännu inte har ägt rum. Sålunda får förverkande beslutas i fråga om föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. Be- stämmelsen tar således sikte på typiska brottsverktyg. Under vissa förutsättningar kan också föremål som är ägnade att användas som vapen mot liv eller hälsa eller som hjälpmedel vid skadegörelse förverkas. Eftersom 3 § tar sikte på förverkande av särskilt farliga föremål, gäller att förverkande kan ske endast av föremålet i fråga och inte av dess värde.

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ i 36 kap. brottsbalken gäller endast i fråga om brott enligt brottsbalken. Motsvarande förverkandebestämmelser återfinns emellertid i viss specialrättslig lagstiftning, t.ex. narkotikastrafflagen (1968:64). Till skillnad från 1 och 2 §§ är 3 § tillämplig även när det gäller brott enligt andra författningar än brottsbalken.

Som ovan nämnts antog Europarådets ministerråd 1990 en konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (förverkandekonventionen). Artikel 2 i förverkandekonventionen innehåller bestämmelser om åtgärder för förverkande som skall antas på nationell nivå. Punkten 1 anger att varje part skall anta sådana lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som kan vara nödvändiga för att kunna förverka hjälpmedel vid brott och vinning av brott eller egendom vars värde motsvarar sådan vinning. Någon begränsning till vissa brott görs inte. I samband med att Sverige ratificerade förverkandekonventionen avgav Sverige bl.a. förklaringen att artikel 2 endast skall tillämpas på utbyte av brott och sådana hjälpmedel vid brott som kan förverkas enligt bestämmelserna i brottsbalken, narkotikastrafflagen (1968:64) eller lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel (prop.1995/96:49, bet. 1995/96:JuU10, rskr. 1995/96:59 samt SÖ 1996:19). Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 1 november 1996.

EU:s ministerråd för rättsliga och inrikes frågor antog den 3 december 1998 en gemensam åtgärd om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel och vinning av brott (EGT L 333, 9.12.1998 s. 1). Åtgärden kompletterar förverkandekonventionen genom att medlemsstaterna i den gemensamma åtgärden åtar sig bl.a. att

Prop. 2002/03:146

45

se till att deras lagstiftning om penningtvätt och förverkande är mer generellt tillämplig och inte begränsad till vissa brott eller brottstyper. I betänkandet Effektivare förverkandelagstiftning (SOU 1999:147), som avlämnades den 25 januari 2000, lämnar Förverkandeutredningen förslag till de lagändringar som krävs för att Sverige skall kunna begränsa reservationen till förverkandekonventionens artikel 2 i enlighet med åtagandet i den gemensamma åtgärden. Förverkandeutredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Palermokonventionens förverkandebestämmelser i artikel 12.1 har hämtat mönster från narkotikabrottskonventionen. Snarlika förverkandebestämmelser återfinns i Europarådets förverkandekonvention. Som redovisats ovan (avsnitt 6.1) bedöms samtliga som brott betraktade gärningar enligt Palermokonventionen motsvaras av handlingar som är belagda med straff enligt brottsbalken, vilket gör förverkandebestämmelserna i 36 kap. 1 och 2 samt 3 §§ brottsbalken tillämpliga på brottsliga gärningar enligt Palermokonventionen. I enlighet med de överväganden som gjordes beträffande förverkandekonventionen (se prop. 1995/96:49 s. 10–11) blir slutsatsen här att Palermokonventionens bestämmelser i artikel 12.1 inte leder till något behov av förändrad lagstiftning för svenskt vidkommande.

Föreskrifterna i artikel 12.2 om åtgärder för att föremål skall kunna identifieras, spåras, spärras eller tas i beslag uppfylls för svensk del genom bestämmelserna i rättegångsbalken om beslag och husrannsakan.

Bestämmelserna i artiklarna 12.3, 12.4 och 12.5 tar sikte på fall där föremålet i fråga inte finns i behåll varför beslag i praktiken inte är möjligt att göra (jfr. vad som ovan sagts om artikel 12.2). För dessa fall aktualiseras i stället rättegångsbalkens bestämmelser om kvarstad. Artiklarna har motsvarigheter i FN:s narkotikabrottskonvention. Frågan om Sveriges tillträde till den konventionen behandlas i prop. 1990/91:127. När det gäller de krav som narkotikabrottskonventionen ställer på de nationella förverkandereglerna anförde departementschefen följande (a. prop. s. 26).

”Som jag har nämnt ger såväl narkotikastrafflagen som brottsbalken möjligheter att i stället för viss egendom förverka egendomens värde. Därigenom är möjligt att förverkande kan ske trots att egendomen t.ex. efter försäljning inte längre går att komma åt. Genom dessa bestämmelser tillgodoses narkotikakonventionens krav på förverkande i det fall egendomen omsatts till annan egendom.

När det gäller möjligheterna att förverka intäkter från egendom som härrör från brott har under remissbehandlingen satts i fråga om svensk rätt ger möjlighet till förverkande i den utsträckning som konventionen kräver. Därvid har påpekats att konventionen föreskriver att förverkande skall ske av intäkter eller annat utbyte som härrör från egendom med vilken vinningen har blandats och att det då också skulle kunna gälla egendom som inte kan hänföras till brottslig verksamhet.

För egen del menar jag att hänvisningen i konventionen till att förverkande i dessa fall skall kunna ske på samma sätt och i samma omfattning som vinning, måste tolkas så att förverkande skall kunna ske till den del som motsvarar vinningen. Det ger de svenska förverkandereglerna utrymme för.

Några remissinstanser har anfört att det är tveksamt om svensk rätt alls ger möjligheter till att förverka avkastning från brottsligt förvärvad egendom.

Frågan berördes vid tillkomsten av förverkandebestämmelserna i 36 kap. brottsbalken. I det lagstiftningsärendet anförde lagrådet att be-

Prop. 2002/03:146

46

tänkligheter mot att förverka även avkastning av brottsligt åtkommen egendom förlorade i styrka genom att det alltid stod öppet för domstolen att underlåta förverkande eller låta förverkandet endast bli partiellt. Enligt lagrådet borde frågan kunna överlämnas åt rättstillämpningen utan några uttryckliga regler i lagtexten (prop. 1968:79 s. 76 f.)

Förverkandebestämmelserna utesluter således inte att även avkastning kan förverkas. Avgörandet torde få bero på omständigheterna i det enskilda fallet. Enligt min mening finns det i nuvarande läge inte behov av någon lagändring. I det fall det i framtiden visar sig att nuvarande regler är otillräckliga, får frågan tas upp för nytt övervägande.”

Slutsatsen som får dras här är att förverkandebestämmelserna i och för sig medger att förverkande av avkastning sker, låt vara att praxis på området är mycket knapphändig. Med denna utgångspunkt torde nuvarande lagstiftning vara tillräcklig för att tillgodose de krav Palermokonventionen ställer i detta avseende.

Föreskrifterna i artikel 12.6 bedöms vara uppfyllda i svensk rätt. Här finns inte några särskilda begränsningar som hindrar att handlingar som rör ekonomiska förhållanden tas i beslag om de har betydelse för utredning om brott.

Den icke-tvingande bestämmelsen i artikel 12.7 är hämtad från FN:s narkotikabrottskonvention. Som framgår av redogörelsen ovan gäller i dag för svensk del att utbyte av brott endast kan förklaras förverkat för det fall åklagaren kan visa att utbytet härrör från ett eller flera konkreta brott. I propositionen som följde på narkotikabrottskonventionen anförs att någon ändring av den nuvarande ordningen inte bör ske (prop. 1990/91:127 s. 28). Det bör dock nämnas att Förverkandeutredningen i betänkandet Effektivare förverkandelagstiftning föreslår en ny förverkandeform, s.k. utvidgat förverkande. Förslaget innebär att bevisbördan som f.n. råder görs något lättare. Förslaget innebär i korthet att om någon döms för viss närmare angiven vinningsbrottslighet av allvarlig beskaffenhet; grov oredlighet mot borgenärer, bokföringsbrott som är grovt, narkotikabrott, grovt skattebrott eller grov varusmuggling, skall värdet av lagöverträdarens egendom kunna förverkas till den del åklagaren förmår göra sannolikt att egendomen härrör från brottslig verksamhet eller annars motsvarar utbyte av sådan verksamhet. Majoriteten av remissinstanserna har ställt sig positiva till utredningens förslag om utvidgat förverkande. Många remissinstanser har emellertid synpunkter på konstruktionen av det föreslagna förverkandeinstrumentet och på enskildheter som rör detta.

Danmark presenterade under sitt ordförandeskap ett förslag till rambeslut inom EU angående förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott. Förslaget innehöll bl.a. bestämmelser om s.k. utvidgat förverkande (se faktapromemoria 2001/02:FPM119). Vid rådsmötet den 19 december 2002 nåddes en politisk överenskommelse om innehållet i rambeslutet. Frågan om det svenska lagstiftningsbehovet med anledning av rambeslutet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Även bestämmelsen om tredje mans rättigheter i artikel 12.8, varigenom konventionsstaterna ges utrymme för nationella regler om godtrosförvärv, och artikel 12.9 om att åtgärder skall definieras och genomföras enligt nationell lag är hämtade från 1988 års narkotikabrottskonvention.

Skäl att ändra lagstiftningen på grund av denna artikel bedöms inte föreligga.

Prop. 2002/03:146

47

6.6 Internationellt samarbete om förverkande

Regeringens bedömning : Konventionens bestämmelse om internationellt samarbete om förverkande föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna delar bedömningen eller inte haft något att erinra

mot den.

Skälen för regeringens bedömning : I artikel 13 behandlas internationellt samarbete i fråga om förverkande av vinning av brott, egendom, utrustning eller andra hjälpmedel. Samarbetet förutsätter att det rör sig om ett brott som täcks av konventionen samt att den ansökande staten har jurisdiktion över brottet. I annat fall kan den anmodade staten vägra samarbete (punkten 7). Artikeln omfattar samarbete med att såväl säkerställa att ett framtida beslut om förverkande kan verkställas (punkten 2) som att verkställa ett slutligt beslut om förverkande (punkten 1). Beträffande det senare fallet anvisar konventionen två möjligheter. Det ena alternativet är att den anmodade konventionsstaten vidarebefordrar framställningen till sina behöriga myndigheter för att utverka ett förverkandebeslut och, om ett sådant beslut meddelas, verkställa detta. Den andra möjligheten är att ett beslut om förverkande utfärdat av den begärande konventionsstaten vidarebefordras av den anmodade konventionsstaten till dess myndigheter för verkställighet.

Under vilka förutsättningar som samarbete skall ske framgår av punkten 4 i artikel 13. I denna bestämmelse anges att de åtgärder en anmodad stat vidtar skall ske enligt nationell lag och andra internationella överenskommelser som gäller mellan den begärande och anmodade staten. Därutöver anges i punkten 3 i samma artikel att artikel 18 i konventionen, som behandlar internationell rättslig hjälp i brottmål, skall gälla i tillämpliga delar. De bestämmelser som kan bli aktuella att tillämpa i artikel 18 torde främst vara vissa förfaranderegler, t.ex. till vilken myndighet en framställning skall ske eller vad en ansökan skall innehålla. I punkten 3 finns en kompletterande bestämmelse om vad en framställning skall innehålla utöver vad som anges i artikel 18 punkten 15.

I lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen) finns bestämmelser om verkställighet av utomnordiska domar och beslut, t.ex. beslut om att egendom skall förverkas. En verkställighet av ett beslut om förverkande enligt internationella verkställighetslagen förutsätter att det finns ett avtal om ett sådant samarbete mellan Sverige och den andra staten. Internationella verkställighetslagen blir tillämplig på en internationell överenskommelse efter regeringens förordnande härom (se 1 §). Regeringen kan i förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom närmare föreskriva tillämpningen av konventionens bestämmelser i nu aktuell del.

I 5 och 6 §§ internationella verkställighetslagen finns bestämmelser om under vilka förutsättningar en utländsk dom eller beslut kan verkställas i Sverige. Ett krav är att gärningen som domen eller beslutet avser motsvarar ett brott enligt svensk lag (jfr. punkten 7). Ett annat krav är att gärningen inte får utgöra ett politiskt eller militärt brott. Preskription enligt

Prop. 2002/03:146

48

svenska regler får inte ha inträtt. En verkställighet behöver inte heller ske om det skulle vara oförenligt med grundläggande principer för den svenska rättsordningen. Mot bakgrund av att artikel 13 punkten 4 hänvisar till vad som gäller enligt en konventionsstats nationella lag och de fördrag som staten är bunden av, kan Sverige vid verkställighet av beslut om förverkande tillämpa de villkor som anges i internationella verkställighetslagen. Konventionens regler innebär således ingen inskränkning i detta avseende.

I 8–16 §§ internationella verkställighetslagen finns bestämmelser om förfarandet när ett utländskt beslut om förverkande skall verkställas i Sverige. Såväl saksom värdeförverkande kan komma i fråga. En ansökan om verkställighet överlämnas till riksåklagaren som ansöker om rättens prövning. Rätten fattar sedan beslut om egendom skall förverkas (9 §). Detta beslut verkställs sedan av verkställande myndigheter. Sverige tillämpar således det förfarande som föreskrivs i artikel 13 punkten 1.a. Riksåklagaren kan i stället för att ansöka om rättens prövning själv pröva framställningen och utfärda ett strafföreläggande (16 §). Konventionen innebär inga förändringar i det sätt på vilket Sverige prövar en framställning om verkställighet av förverkande.

I förhållande till de nordiska staterna finns regler om verkställighet i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff (nordiska verkställighetslagen). En- ligt denna lag kan en dom varigenom egendom förverkats verkställas i Sverige. Några andra förutsättningar än att verkställighet skall ske enligt svensk lag föreskrivs inte. Palermokonventionen påverkar inte detta nordiska samarbete.

Enligt artikel 13 punkten 2 åtar sig konventionsstaterna att efter en ansökan vidta åtgärder för att säkerställa att ett beslut om förverkande i ett senare skede kan verkställas. Möjligheterna för svenska myndigheter att använda sig av tvångsmedel, bl.a. kvarstad och beslag, i detta syfte på begäran av en annan stat regleras i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. I 23 och 24 §§ i nämnd lag finns bestämmelser om beslag och kvarstad för att säkerställa verkställighet i Sverige av utländska förverkandebeslut. En förutsättning är att ett beslut om förverkande i ett senare skede kan verkställas i Sverige. Det innebär att de förutsättningar som gäller i internationella verkställighetslagen blir tillämpliga. Ett krav som kan nämnas är att den gärning som är aktuell skall motsvaras av ett brott enligt svensk lag, dvs. ett krav på dubbel straffbarhet. Med hänsyn till att det i artikel 13 punkten 4 anges att de åtgärder som skall vidtas i detta avseende skall följa bl.a. nationell rätt, innebär konventionen inte att några förändringar i lag behöver ske.

Sammanfattningsvis innebär artikel 13 i konventionen att några ändringar i svensk lag inte behöver ske rörande internationellt samarbete om förverkande.

Prop. 2002/03:146

49

6.7
Förfogande över vinning av brott eller egendom som Prop. 2002/03:146

förklarats förverkad

Regeringens bedömning : Konventionens bestämmelser om förfogande över vinning av brott eller egendom som förklarats förverkad föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har delat bedömningen eller inte haft något att er-

inra mot den.

Skälen för regeringens bedömning : I artikel 14 finns bestämmelser om förfogande över vinning av brott eller egendom som förklarats förverkad. Till att börja med följer av punkten 1 att vinning av brott eller egendom som förklarats förverkad av en konventionsstat med stöd av artiklarna 12 och 13 i konventionen skall den staten ta hand om i enlighet med sin nationella lag och administrativa förfaranden. I punkten 2 skapas emellertid en möjlighet för den stat som har verkställt ett beslut om förverkande efter en framställning från en annan stat enligt artikel 13 att dela med sig av den förverkande egendomen. En sådan delning förutsätter dels att den andra staten begär detta, dels att delning av egendom är tillåten enligt den verkställande statens lagstiftning. Enligt punkten 3 finns en möjlighet för staterna att komma överens om att den förverkande egendomen kan fördelas på ett annat sätt. Dessa två sistnämnda bestämmelser är fakultativa och innebär inget åtagande för konventionsstaterna att dela med sig av egendomen.

De svenska bestämmelserna på området återfinns huvudsakligen i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. Av dessa bestämmelser följer att egendom som förklarats förverkad normalt skall säljas, antingen av den myndighet eller det bolag som regeringen bestämmer, eller genom den förvarande myndighetens försorg. Det som inbringas efter försäljning tillfaller staten.

När det gäller delning av förverkad egendom med andra stater finns en bestämmelse i 36 § internationella verkställighetslagen som reglerar denna fråga. Huvudregeln är att egendom eller dess värde som förverkas med stöd av internationella verkställighetslagen tillfaller staten. Regeringen kan dock efter begäran från den andra staten förordna om att egendomen eller dess värde helt eller delvis skall överlämnas till den stat som har begärt verkställighet av ett förverkandebeslut. I 5 kap. 11 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål finns det möjligheter att dela egendom som har förverkats genom ett svenskt avgörande till den stat som lämnat rättslig hjälp som avses i den lagen eller på annat sätt lämnat information eller bistånd som har haft betydelse för utredningen. Denna bestämmelse innebär således att syftet med punkten 3 i artikel 14 delvis är uppfyllt även om punkten 3 inte ålägger staterna att införa sådana möjligheter.

Sammanfattningsvis innebär artikel 14 inte något behov att göra ändringar i lag.

50

6.8
Domsrätt
Prop. 2002/03:146

Regeringens bedömning : Svensk domsrätt föreligger i samtliga fall

där konventionen kräver det, och i så gott som samtliga fall där en

konventionsstat därutöver får fastställa domsrätt. Det behövs således

inte någon lagändring för att tillgodose konventionens krav i denna

del.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har delat bedömningen eller inte haft något att er-

inra mot den.

Skälen för regeringens bedömning : Artikel 15.1.a i konventionen

motsvaras av 2 kap. 1 § brottsbalken enligt vilken det skall dömas efter

svensk lag och vid svensk domstol för brott som har begåtts inom Sveri-

ges territorium. Detsamma gäller om det är ovisst var brottet har för-

övats, men det finns skäl att anta att det har begåtts här.

Artikel 15.1.b motsvaras av 2 kap. 3 § brottsbalken. Enligt denna be-

stämmelse föreligger svensk domsrätt bl.a. om brottet har begåtts ombord

på ett svenskt fartyg eller luftfartyg. Den svenska domsrätten sträcker sig

dessutom längre och omfattar gärningar som, utanför ett fartyg eller luft-

fartyg, har begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde

besättningen på ett sådant fartyg.

De nämnda bestämmelserna ger alltså domsrätt för de fall som är

aktuella enligt konventionen. Här skall dock något nämnas om det krav

på dubbel straffbarhet som finns i 2 kap. 2 § andra stycket brottsbalken.

Enligt denna bestämmelse föreligger inte svensk domsrätt om gärningen

är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten. Det finns också i samma

stycke en särreglering för gärningar som begåtts inom ett område som

inte tillhör någon stat. Från denna bortses dock i det följande. Enligt tred-

je stycket i samma paragraf får det inte dömas till en påföljd som är att

anse som strängare än det svåraste straff som är stadgat för brottet enligt

lagen på gärningsorten.

Alla konventionsstater är skyldiga att kriminalisera de handlingar som

omfattas av artiklarna 5, 6, 8 och 23. Även i de stater som inte har tillträtt

konventionen torde de gärningar som utgör brott enligt konventionen

många gånger vara kriminaliserade. Skulle mot förmodan så inte vara

fallet torde svensk domsrätt ändå föreligga i de allra flesta fall med stöd

av 2 kap. 3 § brottsbalken. Enligt denna bestämmelse skall det för samt-

liga mycket grova brott och i vissa andra uppräknade situationer dömas

efter svensk lag och vid svensk domstol utan hinder av kravet på dubbel

straffbarhet.

Enligt 2 kap. 5 § brottsbalken gäller emellertid dessutom att åtal för

brott som förövats utom riket i vissa fall kräver särskilt förordnande. Pa-

lermokonventionen torde emellertid inte innebära någon förpliktelse att

under alla förhållanden förordna om åtal i sådana situationer som omfat-

tas av bestämmelserna. Flera länder tillämpar den s.k. opportunitetsprin-

cipen vilket innebär att åklagaren har en diskretionär prövningsrätt i frå-

ga om brott som hör under allmänt åtal. Denna prövningsrätt påverkas

inte av konventionen. De fall då svensk lag kräver särskilt förordnande

om åtal för brott begångna utomlands kan ses som undantag från den

allmänna åtalsplikt som annars föreligger enligt svensk rätt. I dessa situa-
51

tioner gäller i stället en sådan diskretionär prövningsrätt som tillämpas Prop. 2002/03:146 generellt i vissa länder (jfr. prop. 1971:92 s. 55 ff.). Svensk lagstiftning

får därför anses förenlig med konventionen på denna punkt.

Med hänvisning till det sagda bör det inte krävas någon lagändring för att tillgodose konventionens krav i denna del.

Enligt artikel 15.3 är vidare alla konventionsstater förpliktade att, med hänsyn till vad som stadgas i artikel 16.10, vidta de åtgärder som krävs för att staten skall kunna utöva domsrätt beträffande brott enligt konventionen när den misstänkte förövaren befinner sig inom statens territorium och utlämning inte kan ske enbart av det skälet att den misstänkte är medborgare i staten i fråga. Med utgångspunkt från de slutsatser som dragits ovan, att svensk domsrätt redan föreligger beträffande de brott som konventionen omfattar, föranleder inte denna förpliktelse något behov av lagändring i detta avseende.

Övriga bestämmelser i artikeln har karaktär av rekommendationer och föranleder inte någon lagändring för svenskt vidkommande.

6.9 Utlämning

Regeringens bedömning: Några lagändringar i anledning av konventionens utlämningsbestämmelser behövs inte.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har delat bedömningen eller inte haft något att er-

inra mot den.

Skälen för regeringens bedömning : I artikel 16 finns bestämmelser

om utlämning. I punkten 1 klargörs att de gärningar som skall utgöra ut-

lämningsbara brott är sådana som enligt konventionen skall straffbeläg-

gas – deltagande i organiserad brottslig sammanslutning, penningtvätt,

korruption och hinder mot rättvisan – eller gärningar som utgör grovt

brott när brottet är gränsöverskridande till sin natur och en organiserad

brottslig sammanslutning är delaktig. Med grovt brott förstås brott på

vilket maximalt kan följa åtminstone fyra års fängelse eller en strängare

påföljd. En allmän förutsättning för utlämning enligt konventionen är att

det brott för vilket utlämning begärs motsvaras av ett brott enligt den

anmodade statens lag, dvs. ett krav på dubbel straffbarhet. Mot bakgrund

av att de gärningar som en avtalsstat åtar sig att kriminalisera enligt kon-

ventionen redan utgör brott enligt svensk lag (se avsnitt 6.1) är kravet på

dubbel straffbarhet i 4 § lagen (1957:668) om utlämning för brott (utläm-

ningslagen) i överensstämmelse med konventionen. Den strafftröskel om

ett års fängelse eller mer som föreskrivs i samma bestämmelse är också i

överensstämmelse med konventionen, eftersom de straffbestämmelser

som kan vara aktuella att tillämpa täcker brott av allvarligt slag.

Beträffande villkoren för utlämning och vägransgrunder hänvisas i

punkten 7 till nationell lag. Det innebär att de vägransgrunder som anges

i utlämningslagen alltid kan tillämpas. Utlämning får t.ex. inte ske för

politiska brott (se 6 §) eller om ett bifall med hänsyn till personens hälso-

tillstånd skulle vara oförenligt med humanitetens krav (se 8 §). I punkten

14 i konventionen har en särskild vägransgrund införts som innebär att

om det finns anledning att anta att framställningen gjorts i syfte att åtala
52

en person på grund av t.ex. dennes kön, ras eller trosuppfattning får utlämning vägras. Denna vägransgrund motsvaras av 7 § utlämningslagen. Av punkten 15 i konventionen framgår uttryckligen att en framställning inte får avslås enbart på den grunden att den hänför sig till ett fiskaliskt brott. Detta utgör inte heller inte någon vägransgrund enligt utlämningslagen. I konventionen anges vidare i punkten 16 att den anmodade staten inte får avslå en framställning om utlämning utan att först ha lämnat den begärande staten möjlighet att lämna kompletterande uppgifter. Detta sker enligt etablerad praxis och någon uttrycklig lagbestämmelse torde därför inte krävas. I enlighet med nationell lag får enligt punkten 9 en anmodad stat, efter en begäran från ansökande staten, vidta åtgärder för att säkerställa att utlämning kan ske. I 16 § utlämningslagen finns bestämmelser om användandet av tvångsmedel. En person som begärs utlämnad kan således häktas i enlighet med bestämmelserna i 24 kap. rättegångsbalken.

Beträffande utlämning av egna medborgare finns vissa bestämmelser i punkterna 10–12 i konventionen. Konventionen innebär inget åtagande för en konventionsstat att utlämna egna medborgare. Svenska medborgare får enligt 2 § utlämningslagen inte heller utlämnas. Undantag görs för utlämning till medlemsstat i Europeiska unionen (3 § och 3 b §). Utlämning av svenska medborgare kan även ske i vissa fall till de nordiska staterna enligt 2 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge. I de fall där en stat avser att vägra utlämning av en person enbart av den anledningen att personen i fråga är medborgare i den anmodade staten, föreskriver konventionen som det ena alternativet att den staten skall hänskjuta ärendet till behöriga myndigheter för att verkställa lagföringen (punkten 10). Det andra alternativet innebär att den anmodade staten utlämnar sin egen medborgare under förutsättning han eller hon återförs till den anmodade staten för att avtjäna ett eventuellt utdömt straff (punkten 11). Det sistnämnda alternativet är för svenskt vidkommande endast aktuellt vad gäller utlämning till en medlemsstat i Europeiska unionen, se 3 a § utlämningslagen. I övriga fall måste Sverige tillämpa det första alternativet, dvs. överlämna ärendet till åklagare för prövning om åtal enligt gällande svenska regler skall väckas. När det är fråga om utlämning för verkställighet av ett redan utdömt straff kan en anmodad stat som vägrar utlämning på grund av att personen är medborgare i den staten överväga att enligt nationell rätt överta verkställigheten av straffet. De bestämmelser som finns i internationella verkställighetslagen reglerar under vilka förutsättningar detta kan ske. Något åtagande att överta verkställigheten finns inte enligt konventionen.

Avslutningsvis kan det påpekas att en person som utlämnas skall i den ansökande staten åtnjuta alla de rättigheter och garantier som tillerkänns de personer som lagförs i ett nationellt ärende. Någon diskriminering tillåts således inte. Det kan endast konstateras att en person som utlämnas till Sverige åtnjuter alla de rättigheter som en misstänkt, åtalad och dömd person har i ett nationellt ärende.

Sammanfattningsvis görs den bedömningen att bestämmelserna i artikel 16 inte föranleder några ändringar i lag.

Prop. 2002/03:146

53

6.10 Internationell rättslig hjälp i brottmål

Regeringens bedömning: Några lagändringar i anledning av konventionens bestämmelser om internationell rättslig hjälp i brottmål behövs inte.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har delat bedömningen eller inte haft något att er-

inra mot den.

Skälen för regeringens bedömning : Artikel 18 om internationell rättslig hjälp i brottmål utgör en central bestämmelse i konventionen då konventionens huvudsyfte är att skapa ett effektivt instrument för rättsligt samarbete över gränserna i kampen mot den organiserade brottsligheten. Som mall för artikeln har i första hand motsvarande artikel i 1988 års narkotikabrottskonvention tjänat. Som ett resultat av såväl den rättsliga utvecklingen som den ökade användningen av olika tekniska hjälpmedel för bevisupptagning har det från flera staters sida uppfattats som nödvändigt med en mer detaljerad reglering av institutet rättslig hjälp i brottmål. Resultatet har dess värre blivit att artikeln i flera hänseenden är något svåröverskådlig. Trots detta är man i Palermokonventionen mer specifik än i narkotikabrottskonventionen i sin önskan om att denna nya reglering skall utgöra grunden för det rättsliga samarbetet mellan staterna även när det finns en annan överenskommelse om rättsligt samarbete.

Konventionsstaterna åtar sig enligt punkten 1 att i största möjliga utsträckning bistå varandra i brottsutredningar. Artikeln är uppdelad i två delar, dels bestämmelser som gäller generellt (punkterna 2–8), dels bestämmelser som gäller i de fall det inte redan finns ett avtal om internationell rättslig hjälp mellan den ansökande och anmodade staten (punkterna 9–29). Utgångspunkten i artikeln är att rättslig hjälp lämnas i enlighet med nationell rätt och internationella överenskommelser som gäller mellan staterna.

Rättslig hjälp i brottmål regleras i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Utgångspunkten i denna lag är att alla de åtgärder som är tillgängliga i en svensk förundersökning också är tillgängliga för en annan stat, se 1 kap. 2 §. Lagen hindrar inte att hjälp lämnas även avseende en åtgärd som för svensk lag är okänd under förutsättning att det inte rör en tvångsåtgärd. En annan utgångspunkt är att rättslig hjälp lämnas under förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd under en svensk förundersökning eller rättegång, se 2 kap. 1 §. En ansökan kan dock avslås om ett bifall skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för rikets säkerhet eller strida mot svenska allmänna rättsprinciper eller andra väsentliga intressen, se 2 kap. 14 §. Denna möjlighet att vägra återfinns också i punkt 21. En ansökan får dock enligt punkt 22 inte vägras av det skälet att brottet utgör ett fiskaliskt brott. Detta utgör heller ingen vägransgrund i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Rättslig hjälp skall i största möjliga mån även lämnas avseende utredningar i fråga om brott för vilka juridiska personer kan ställas till ansvar (punkt 2). Enligt 1 kap. 3 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål kan hjälp lämnas även i dessa fall.

Den uppräkning av åtgärder som en stat kan begära som återfinns i punkten 3 motsvaras, utom när det gäller delgivning, av 1 kap. 2 § lagen

Prop. 2002/03:146

54

om internationell rättslig hjälp i brottmål. Delgivning regleras i 1909 års kungörelse angående delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet.

I punkterna 4 och 5 finns bestämmelser om spontant informationslämnande. Bestämmelserna innebär inget åtagande för en konventionsstat att frivilligt överlämna information till en annan stat. Förutsättningen för att detta kan ske följer av nationell lagstiftning. Tanken med bestämmelsen är att skapa en möjlighet för stater att frivilligt lämna över information som kan hjälpa den mottagande statens brottsutredningar. Den stat som tar emot informationen åtar sig att inte använda informationen på annat sätt än vad den överlämnande staten anger, eller att se till att den beläggs med sekretess. Ett undantag från detta åtagande är om uppgifterna kan bevisa den anklagades oskuld. I dessa fall skall staterna samråda med varandra. I 5 kap. 1 och 2 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål finns bestämmelser om användningsbegränsningar av uppgifter som överlämnats till en svensk myndighet samt möjligheter för svenska myndigheter att ställa upp villkor när information överlämnas. Dessa bestämmelser är tillämpliga i de situationer där informationen överlämnas i ett ärende om rättslig hjälp, dvs. efter en ansökan. Det är det inte fråga om när informationsutbytet sker spontant. För att en svensk åklagare skall kunna följa eller ställa villkor om användningsbegränsningar krävs med andra ord att initiativ tas till att informationen överlämnas inom ramen för ett formellt rättshjälpsärende. Denna möjlighet är också förutsedd i sista ledet i punkten 4. Samtidigt kan det konstateras att informationsutbytet är frivilligt. Kan den mottagande staten inte leva upp till de eventuella villkor som ställs upp behöver informationen inte lämnas.

En stat åtar sig enligt punkten 8 att inte vägra rättslig hjälp med hänvisning till banksekretess. I 5 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål erinras om att i vissa fall får uppgifter lämnas ut trots banksekretess.

En konventionsstat får enligt punkten 9 ställa upp ett generellt krav på dubbel straffbarhet. Ett sådant krav gäller inte generellt enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. I stället begränsas detta krav till att huvudsakligen gälla åtgärder som innebär användande av tvångsmedel, se 2 kap. 2 §. I 4 kap. 20 § lagen om internationell rättslig hjälp görs undantag för husrannsakan och beslag på begäran av medlemsstat i Europeiska unionen, Island och Norge.

I punkterna 10–12 finns bestämmelser om överförande av frihetsberövade personer för att den personen skall t.ex. avge ett vittnesmål. Utgångspunkten är att den som skall överföras samtycker till detta. Den stat som emottar den frihetsberövade åtar sig att hålla personen i förvar, att återföra personen när detta begärts och att t.ex. inte lagföra den överförde personen för gärningar som är begångna före överförandet. Den överförde personen åtnjuter således immunitet i detta avseende. Slutligen skall den överförde få tillgodoräkna sig den tid som han eller hon varit frihetsberövad i den andra staten. Bestämmelser om överförande av frihetsberövade personer finns i 4 kap. 29–34 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. I 5 kap. 8 § finns även bestämmelser om immunitet avseende de personer som överförs till Sverige. I 43 § andra stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt finns bestämmelser om avräkning i de fall en intagen vistats utanför

Prop. 2002/03:146

55

de fall en intagen vistats utanför anstalt med stöd av 4 kap. 29 eller 31 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Enligt punkten 13 skall konventionsstaterna utse en centralmyndighet. I likhet med vad som gäller för svenskt vidkommande i dag kommer centralmyndigheten att vara Justitiedepartementet.

Sättet att översända framställningar och deras innehåll regleras i punkterna 14 och 15. Huvudregeln är att en framställning skall göras skriftligen. Det får dock ske på annat sätt som möjliggör framställning av ett skriftligt meddelande, t.ex. telefax. I punkt 15 anges vad en ansökan skall innehålla. Denna fråga regleras i 2 kap. 4 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål och innebär bl.a. att en ansökan kan göras per telefax. När det gäller innehållet i ansökan motsvarar Palermokonventionens reglering den som gäller enligt narkotikabrottskonventionen från 1988, och i allt väsentligt, vad en ansökan om rättslig hjälp i Sverige bör innehålla enligt 2 kap. 4 § lagen om internationell rättslig hjälp.

Konventionen skapar möjlighet för att enligt nationell rätt tillåta att ett vittnesförhör sker genom videokonferens (punkten 18). Villkoren för en sådan konferens får de inblandade staterna komma överens om. I 4 kap. 11–13 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål finns bestämmelser om förhör genom videokonferens.

En stat som lämnar rättslig hjälp kan enligt punkten 19 ställa krav på att uppgifterna inte får användas för andra brott än de som framgår av framställningen. Vissa undantag finns (se ovan under punkterna 4 och 5). Vidare kan en stat som ansöker om rättslig hjälp begära att informationen i ansökan beläggs med sekretess. Möjlighet för Sverige att följa ställda användningsbegränsningar finns enligt 5 kap. 1 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Vidare kan uppgifter i en ansökan om rättslig hjälp sekretessbeläggas enligt 5 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100).

En konventionsstat åtar sig att snarast verkställa en framställning och iaktta de tidsfrister som begärts (punkt 24). Vidare skall samråd ske innan en ansökan avslås för att utröna om framställningen kan bifallas utifrån vissa andra villkor (punkt 26). En ansökan om rättslig hjälp skall behandlas skyndsamt enligt 2 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Enligt 2 kap. 9 § skall samråd ske i de situationer som konventionen anger.

I punkten 27 finns en allmän bestämmelse om immunitet, se ovan under punkterna 10–12. Ett sådant skydd för personer som kommer till Sverige för att t.ex. vittna vid en huvudförhandling, samt undantag från denna huvudregel, återfinns i 5 kap. 5 och 6 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Slutligen återfinns i punkten 28 bestämmelser om kostnader. Bestämmelser om detta finns i 6–9 §§ förordningen (2000:704) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att bestämmelserna i huvudsakligen lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål medför att Sverige uppfyller bestämmelserna i artikel 18 i den mån de innebär ett åtagande för konventionsstaterna.

Prop. 2002/03:146

56

6.11 Viss övrig reglering (artiklarna 19–22 och 24–31)

Regeringens bedömning : Innehållet i artiklarna 19–22 och 24–31 föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser har delat be-

dömningen eller inte haft något att erinra mot den. Helsingborgs tingsrätt har dock anfört att, även om konventionen i den del som avser skydd av vittnen m.m. endast innehåller rekommendationer, bör det närmare övervägas om det inte borde vitas åtgärder för att göra skyddet mer effektivt för att lojalt uppfylla tankarna bakom konventionens artikel 24.1. Tingsrätten efterlyser också en mer ingående diskussion om för- och nackdelarna med särskilda strafflindringsregler för kronvittnen eller motsvarande institut, eller inskränkningar i den obligatoriska åtalsplikten vid interna avslöjanden. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet anser bl.a. att systemet med kronvittnen i artikel 26.3 förtjänar ytterligare diskussion och kan förbättras lagstiftningsmässigt.

Skälen för regeringens bedömning : I artiklarna 19–22 behandlas gemensamma brottsutredningar, särskilda utredningsmetoder, överförande av lagföring och upprättande av brottsregister. I artiklarna 24–31 behandlas skydd för vittnen m.m., åtgärder för att förstärka samarbetet med och mellan rättsvårdande myndigheter, insamling m.m. av information om den organiserade brottsligheten, utbildning och tekniskt bistånd, genomförande av konventionen genom ekonomisk utveckling och tekniskt bistånd samt förebyggande av brott.

Regeringen delar bl.a. Helsingborgs tingsrätts uppfattning att dessa regler i stor utsträckning har karaktär av rekommendationer och inte innehåller några ovillkorliga skyldigheter för konventionsstaterna. Regeringen ansluter sig till de överväganden som görs i promemorian och som innebär att dessa konventionsbestämmelser inte kräver ny svensk lagstiftning. Att i detta sammanhang göra en mer utförlig analys än den som görs i promemorian eller att föreslå författningsändringar utan att konventionens bestämmelser påkallar detta finner regeringen inte vara nödvändigt. Regeringen utesluter dock inte att det av andra skäl kan visa sig bli nödvändigt att i framtiden se över den svenska lagstiftningen på dessa områden och föreslå författningsändringar som därvid kan visa sig nödvändiga.

Skydd av vittnen m.m.

I anslutning till artikel 24 om skydd av vittnen kan nämnas att man i Sverige sedan länge sett mycket allvarligt på försök att sabotera brottsutredningar eller rättegångar genom att påverka bevispersoner genom våld eller hot. Att vittnen och målsägande skall känna sig trygga och därigenom våga berätta vad de har iakttagit är en förutsättning för att brottsbekämpningen skall kunna bedrivas effektivt. Detta gäller inte minst kampen mot den grova eller organiserade brottsligheten. Det finns i dag ett flertal metoder att tillgå för att skydda hotade personer, bl.a. genom s.k. spärrmarkering, kvarskrivning enligt 16 § folkbokföringslagen

Prop. 2002/03:146

57

(1991:481) och användande av fingerade personuppgifter enligt lagen (1991:483) därom. I det sammanhanget kan också nämnas polisens arbete med att skydda hotade personer och utrusta dem med särskilda s.k. trygghetspaket och i undantagsfall personskydd. Regeringen har bedömt att det finns behov av att överväga ytterligare åtgärder för att skydda bevispersoner och därför beslutat att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att närmare utforma ramen för ett program till skydd för bevispersoner m.fl. och föreslå den lagstiftning som behövs (Personsäkerhetsutredningen, dir. 2001:107). Enligt direktiven skall utredaren bl.a. överväga hur den personkrets som kan tänkas att omfattas av ett skyddsprogram skall avgränsas. Utredaren skall vidare överväga frågan om ersättning skall kunna lämnas till bevispersoner m.fl. I uppdraget ingår också att överväga och föreslå åtgärder som kan förhindra att en bevisperson, på grund av rädsla, vid huvudförhandling ändrar en tidigare lämnad uppgift eller avstår från att lämna en sådan. Ett delbetänkande har lämnats (SOU 2002:71). Slutredovisning skall ske senast den 31 december 2003 (dir. 2003:63).

När det gäller artikel 24 punkten 2 b, som behandlar användande av kommunikationsteknologi, bör framhållas att det sedan några år pågår en försöksverksamhet med videokonferens i rättegång (lagen [1999:613] om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång) som ger möjlighet för bl.a. målsägande och vittnen att vid vissa domstolar höras genom videokonferens. En sådan bevisupptagning får ske om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter, eller om bevisupptagning enligt reglerna i rättegångsbalken skulle medföra kostnader och olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på ett sådant sätt. Enligt lagens förarbeten finns det inte några hinder mot att använda videokonferens i sådana fall då målsägande eller vittnen på grund av rädsla eller fruktan för sin säkerhet inte anser sig kunna inställa sig i rättssalen. Enligt förarbetena bör emellertid möjligheten användas med viss återhållsamhet och det får naturligtvis inte ske på bekostnad av den tilltalades rättssäkerhet (prop. 1998/99:65 s. 24).

Beträffande artikel 24 punkten 3, som tar upp frågan om överenskommelser mellan stater om flyttning av hotade personer, kan påpekas att Sverige ännu inte träffat några sådana överenskommelser. Innan detta kan bli aktuellt måste det finnas en fungerande organisation för vittnesskydd inom landet. Personsäkerhetsutredningen arbetar bl.a. med denna fråga. Regeringen avvaktar detta arbete.

Eftersom konventionens regler i denna del inte är tvingande krävs inte några ytterligare åtgärder för att Sverige skall kunna tillträda konventionen.

I anslutning till artikel 25 om hjälp och skydd för brottsoffer, bör nämnas lagen (1988:609) om målsägandebiträde. Lagen syftar till att stärka målsägandens ställning under det rättsliga förfarandet. Målsägandebiträdet skall ta till vara målsägandens intressen i målet samt lämna stöd och hjälp till målsäganden. Om åklagaren inte hjälper målsäganden att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet skall målsägandebiträdet bistå målsäganden med detta. Målsägandebiträde kan förordnas i vissa mål enligt brottsbalken när förundersökning har inletts, exempelvis vid sexualbrott enligt 6 kap. brottsbalken, eller vid brott mot liv och hälsa (3

Prop. 2002/03:146

58

kap.) eller brott mot frihet och frid (4 kap.). En målsägande har i princip alltid möjlighet att föra talan om enskilt anspråk i samband med brottmålet (22 kap. 2 § rättegångsbalken). För den händelse den skadeståndsskyldige saknar medel eller det inte finns någon känd gärningsman finns möjlighet att ansöka om statlig brottsskadeersättning. Om en målsägande är part har han eller hon rätt att fullt ut delta i processen.

Kronvittnen m.m.

I artikel 26 om åtgärder för att förstärka samarbetet mellan rättsvårdande myndigheter återfinns bl.a. bestämmelser om åtgärder för att uppmuntra personer som deltar i organiserade brottsliga sammanslutningar att lämna upplysningar av nytta för brottsutredningar. Att förmå berörda personer att lämna upplysningar till de rättsvårdande myndigheterna är i Sverige sedan länge en central del i uppgiften att förebygga och utreda brott. Det ingår bl.a. i utbildningar i förhörsteknik. Regeringen arbetar dessutom för att införa ett program för att skydda bevispersoner (se även artikel 24). I punkten 2 finns en regel om strafflindring. I det sammanhanget kan nämnas att i 29 kap. 5 § brottsbalken finns bestämmelser som innebär att rätten vid straffmätningen, utöver vad som följer av straffvärdet, i skälig omfattning skall ta hänsyn till vissa omständigheter som är hänförliga till bl.a. gärningsmannens handlande efter brottet. I 29 kap. 5 § första stycket 3 brottsbalken berörs förhållandet att den tilltalade frivilligt angett sig och i första stycket 8 att någon annan omständighet föreligger som påkallar att den tilltalade får ett lägre straff än vad straffvärdet motiverar. Be- stämmelsen i 29 kap. 5 § första stycket 3 brottsbalken avser endast angivelse av egna brott. Fängelsestraffkommittén diskuterade om bestämmelsen borde utvidgas till att avse även s.k. kronvittnen, dvs. gärningsmän som avslöjar sina medbrottslingar (SOU 1986:13–15). Kommittén ansåg övervägande skäl tala mot ett sådant system. Inte någon remissinstans framförde en motsatt uppfattning. Även departementschefen delade kommitténs bedömning. Något utrymme för att beakta sådana omständigheter finns följaktligen inte enligt punkt 3. I den mån sådana omständigheter helt undantagsvis skall kunna anses motivera ett lägre straff får detta ske med stöd av punkt 8 (NJA II 1988 s. 18 f.). När det gäller Helsingborgs tingsrätt påpekanden bör det framhållas att införandet av särskilda strafflindringsregler för s.k. kronvittnen har hittills ansetts vara något främmande för svenska rättstraditioner. Det har berott bl.a. på att det inte kan uteslutas att sådana åtgärder skulle kunna utgöra en grogrund för falska angivelser och en ökad risk för våld på t.ex. kriminalvårdsanstalter. Tillräckliga skäl har inte framkommit för att i detta sammanhang göra någon annan bedömning.

Samarbete mellan rättsvårdande myndigheter

Innehållet i artikel 27 om rättsvårdande myndigheters samarbete ligger väl i linje med hur regeringen i till exempel regleringsbrev och budgetpropositionen betonar utvecklingen av de rättsvårdande myndigheternas arbete med hänsyn till hela rättskedjan. Även det internationella samarbetet, såsom det i dag fungerar, återspeglar väl de åtgärder som kon-

Prop. 2002/03:146

59

ventionen föreslår i effektiviserande syfte. Informationsutbyte kan med- Prop. 2002/03:146 föra att känsliga frågor om dataskydd och skydd av personuppgifter ak-

tualiseras. Konventionen stadgar dock att allt utbyte och samarbete skall ske på ett sätt som är förenligt med respektive rättsordning och förvaltningssystemen. Artikeln innehåller även skrivningar om att konventionsstaten kan överväga att ingå bilaterala avtal för att förbättra samarbetet med andra konventionsstater. Dessa är dock inte förpliktigande och föranleder därför inga lagändringar.

Informationsinsamling

Svenska myndigheter arbetar på ett sätt som överensstämmer med rekommendationerna i artikel 28 om insamling m.m. av information om den organiserade brottsligheten. Varje år görs en översyn av den organiserade brottsligheten i en s.k. hotbildsrapport som upprättas av Rikskriminalpolisen. Rikskriminalpolisen upprättar dessutom varje år rapporter om den nationella organiserade brottsligheten som sänds till Europol för sammanställande av en rapport om situationen på EU-nivå. En öppen version vidarebefordras till Europaparlamentet. Även Europarådet sammanställer årligen en rapport om den organiserade brottsligheten i medlemsländerna. Underlaget för svensk del utgörs av samma material som för Europolrapporten. Sverige har tagit aktiv del i ansträngningarna för att förändra inriktningen på rapporterna till att fokusera mer på hotbildsbeskrivningar och framåtblickande analys samt utveckla metoder för informationsinsamlande. Ambitionen har varit att framställningen skall bli mer operativ och användbar för brottsbekämpande myndigheter. Procedurer för att effektivisera rapportframtagandet har också inletts. På regional – nordisk – nivå sker också ett omfattande arbete, såväl för att utbyta sakkunskap som för att utveckla analys och metod.

Utbildning och tekniskt bistånd

Beträffande artikel 29 om specialinriktade utbildningsprogram för rättsvårdande personal bör det svenska rättsväsendets pågående arbete med olika utbildningsprogram nämnas. För att bl.a. öka kunskapen om den grova och gränsöverskridande brottsligheten har Rikspolisstyrelsen anställt personal med akademisk kompetens inom olika områden. Rikskriminalpolisen ger dessutom utbildning för polismyndigheterna i relevanta ämnen. Riksåklagaren har liknande program.

7 Tillämpning av konventionen

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller konventionens förpliktelser avseende tillämpning av konventionen.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat bedömningen

eller inte haft något att erinra mot den.

60

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 34 beskriver närmare vil- Prop. 2002/03:146 ka åtgärder varje konventionsstat är skyldig att vidta i anledning av kon-

ventionens åtaganden. Det understryks att striktare eller strängare åtgärder än de som avses i konventionen får vidtas. I punkten 2 stadgas att varje konventionsstat bl.a. skall se till att tvättning av vinning av brott (artikel 6), korruption (artikel 8) och hinder mot rättvisan (artikel 23) är straffbelagt oberoende av brottets gränsöverskridande art och om en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig.

Några lagändringar synes inte vara nödvändiga för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser angående tillämpning av konventionen.

8 Tvistlösning

Regeringens bedömning: Möjligheten för Sverige att i enlighet med artikel 35.3 förklara sig inte bundet av konventionens bestämmelse om tvistlösning bör inte utnyttjas.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat bedömningen

eller inte haft något att erinra.

Skälen för regeringens bedömning : Enligt artikel 35.1 skall staterna eftersträva att genom förhandling lösa tvister angående tolkningen eller tillämpningen av konventionen. Enligt artikel 35.2 skall varje tvist mellan två eller flera konventionsstater angående tolkningen eller tillämpningen av konventionen, som inte inom rimlig tid kan lösas genom förhandlingar mellan staterna, lösas genom skiljedom på begäran av någon av staterna. Om parterna inte inom sex månader efter det att begäran om skiljedom har framställts kan enas om skiljeförfarandet, kan endera parten hänskjuta tvisten till Internationella domstolen genom ansökan i enlighet med domstolens stadga. I artikel 35.3 ges en reservationsmöjlighet till det skiljeförfarande som beskrivs i artikel 35.2 med innebörd att den part som inte accepterar denna typ av tvistlösning kan förklara sig icke bunden av detta förfarande. En sådan förklaring kan ges såväl i samband med undertecknande av konventionen som i samband med ratifikationen. De andra konventionsstaterna blir inte bundna av punkt 2 gentemot en konventionsstat som har gjort ett sådant förbehåll.

Sverige har anslutit sig till ett stort antal konventioner som innehåller tvistlösningsklausuler av samma typ som den nu aktuella. Terroristbombningskonventionen (prop. 2000/01:86) har i artikel 20 samma text som i Palermokonventionen. Sverige bör därför enligt regeringens bedömning acceptera ett sådant tvistlösningsförfarande också i detta fall.

9 Kostnader

Regeringens bedömning : Ett tillträde till konventionen föranleder inte några ökade kostnader för staten.

61

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser har delat be-

dömningen eller inte haft något att erinra mot bedömningen. Rikspolisstyrelsen har dock anfört att genom konventionen torde utbytet mellan konventionsstaternas rättsvårdande myndigheter komma att öka. Det, menar Rikspolisstyrelsen, kommer förmodligen leda till att polisen involveras i fler ärenden med internationell anknytning och därmed ökade kostnader.

Skälen för regeringens bedömning : Av skäl som framgår ovan gör regeringen bedömningen att några lagändringar inte är nödvändiga för att Sverige skall kunna tillträda Palermokonventionen. Även om antalet ärenden med internationell anknytning skulle komma öka något för det svenska rätts- och polisväsendet, bör det å andra sidan framhållas att ett av konventionens huvudsyften är att förenkla och effektivisera det internationella rättsliga samarbetet. Dessa faktorer sammantagna leder till bedömningen att ett tillträde till konventionen inte kommer att leda till några ökade kostnader för den svenska staten. För det fall någon del av rätts- eller polisväsendet skulle komma att orsakas vissa ökade kostnader kan dessa inte förväntas vara större än att de kan finansieras inom ramen för nuvarande anslag.

Prop. 2002/03:146

62

Remissinstanser

Prop. 2002/03:146

Bilaga 1

Remissyttrande har avgivits av Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt, Helsingborgs tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Finansinspektionen, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Sveriges advokatsamfund och Sveriges domareförbund. Rikspolisstyrelsen har överlämnat yttrande från Säkerhetspolisen.

63

Konventionstexten på engelska och i svensk översättning

United Nations Convention
Förenta nationernas konvention

against Transnational Organized
mot gränsöverskridande

Crime
organiserad brottslighet

Article 1
Artikel 1

Statement of purpose
Syfte

The purpose of this Convention is to
Denna konventions syfte är att främja

promote cooperation to prevent and
samarbete för att på ett mer effektivt sätt

combat transnational organized crime
förebygga och bekämpa gränsöverskri-

more effectively.
dande organiserad brottslighet.

Article 2
Artikel 2

Use of terms
Definitioner

For the purposes of this Convention:
I denna konvention avses med

(a) “Organized criminal group” shall
a) organiserad brottslig sammanslut-

mean a structured group of three or
ning: en strukturerad sammanslutning

more persons, existing for a period of
bestående av tre eller flera personer, som

time and acting in concert with the aim
finns under en viss tid och som handlar i

of committing one or more serious
samförstånd i syfte att begå ett eller flera

crimes or offences established in accor-
grova brott eller överträdelser som är

dance with this Convention, in order to
straffbelagda i enlighet med denna kon-

obtain, directly or indirectly, a financial
vention för att, direkt eller indirekt, upp-

or other material benefit;
nå ekonomisk eller annan materiell vin-

ning.

(b) “Serious crime” shall mean con-
b) grovt brott : ett brott för vilket före-

duct constituting an offence punishable
skrivs en frihetsberövande påföljd om

by a maximum deprivation of liberty of
maximalt fyra år eller en strängare på-

at least four years or a more serious
följd.

penalty;

(c) “Structured group” shall mean a
c) strukturerad sammanslutning : en

group that is not randomly formed for
sammanslutning som inte har bildats

the immediate commission of an offence
slumpvis för att omedelbart begå brott.

and that does not need to have formally
Den behöver inte ha formellt definierade

defined roles for its members, continuity
roller för sina medlemmar och heller inte

of its membership or a developed struc-
kontinuitet i medlemskapet eller en ut-

ture;
vecklad struktur.

(d) “Property” shall mean assets of
d) egendom: alla slags tillgångar, ma-

every kind, whether corporeal or incor-
teriella eller immateriella, lös eller fast

poreal, movable or immovable, tangible
egendom samt juridiska handlingar eller

or intangible, and legal documents or
urkunder som styrker äganderätt eller

instruments evidencing title to, or inter-
annan rätt till sådana tillgångar.

est in, such assets;

(e) “Proceeds of crime” shall mean
e) vinning av brott : all egendom som

any property derived from or obtained,
härrör från eller som direkt eller indirekt

directly or indirectly, through the com-
förvärvats genom brott.

mission of an offence;

(f) “Freezing” or “seizure” shall mean
f) frysning eller beslag : att tillfälligt

temporarily prohibiting the transfer,
förbjuda överlåtelse, omvandling, förfo-

conversion, disposition or movement of
gande över eller flyttning av egendom

property or temporarily assuming cus-
eller tillfälligt förvar eller omhänderta-

tody or control of property on the basis
gande av egendom med stöd av beslut av

of an order issued by a court or other
domstol eller annan behörig myndighet.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

64

competent authority;

(g)
“Confiscation”,
which
includes
g) förverkande : bestående berövande

forfeiture where applicable, shall mean
av egendom efter beslut av domstol eller

the permanent deprivation of property
annan behörig myndighet.

by order of a court or other competent

authority;

(h) “Predicate offence” shall mean any
h) förbrott : brott som resulterat i sådan

offence as a result of which proceeds
vinning som kan vara föremål för brott

have been generated that may become
enligt definitionen i artikel 6 i denna

the subject of an offence as defined in
konvention.

article 6 of this Convention;

(i) “Controlled delivery” shall mean
i) kontrollerad leverans : metoden att

the technique of allowing illicit or sus-
tillåta att en olaglig eller misstänkt för-

pect consignments to pass out of,
sändelse förs ut ur, genom eller in i en

through or into the territory of one or
eller flera staters territorium med de

more States, with the knowledge and
behöriga myndigheternas vetskap och

under the supervision of their competent
under deras övervakning i avsikt att ut-

authorities, with a view to the investiga-
reda brott och identifiera personer som

tion of an offence and the identification
är delaktiga i brottet.

of persons involved in the commission

of the offence;

(j)
“Regional economic integration
j) regional organisation för ekonomisk

organization” shall mean an organiza-
integration : en organisation som bildats

tion constituted by sovereign States of a
av självständiga stater i en bestämd regi-

given region, to which its member States
on, till vilken dess medlemsstater har

have transferred competence in respect
överfört behörighet i frågor som täcks av

of matters governed by this Convention
denna konvention och vilken vederbörli-

and which has been duly authorized, in
gen har bemyndigats i enlighet med sin

accordance with its internal procedures,
interna ordning att underteckna, ratifice-

to sign, ratify, accept, approve or accede
ra, godta, godkänna eller ansluta sig till

to it; references to “States Parties” under
konventionen. Hänvisningar till konven-

this Convention shall apply to such or-
tionsstater i denna konvention skall gälla

ganizations within the limits of their
sådana organisationer inom ramen för

competence.

deras behörighet.

Article 3

Artikel 3

Scope of application

Tillämpningsområde

1. This Convention shall apply, except
1. Såvida inte annat anges, skall denna

as otherwise stated herein, to the preven-
konvention tillämpas på förebyggande,

tion, investigation and prosecution of:
utredning och lagföring av

(a) The offences established in accor-
a) brott som straffbeläggs i enlighet

dance with articles 5, 6, 8 and 23 of this
med artiklarna 5, 6, 8 och 23 i denna

Convention; and

konvention, och

(b) Serious crime as defined in article
b) grova brott enligt definitionen i

2 of this Convention;

artikel 2 i denna konvention,

where the offence is transnational in
när brottet är gränsöverskridande till sin

nature and involves an organized crimi-
natur och en organiserad brottslig sam-

nal group.

manslutning är delaktig.

2. For the purpose of paragraph 1 of
2. För det syfte som avses i punkt 1 i

this article, an offence is transnational in
denna artikel är ett brott gränsöverskri-

nature if:

dande till sin natur

(a) It is committed in more than one
a) om brottet begås i mer än en stat,

State;

(b) It is committed in one State but a
b) om brottet begås i en stat, men en

substantial part of its preparation, plan-
betydande del av förberedelserna, plane-

ning, direction or control takes place in
ringen, ledningen eller kontrollen sker i

another State;

en annan stat,

(c)
It is committed
in one
State but
c) om brottet begås i en stat men en

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

65

involves an organized criminal group
organiserad brottslig
sammanslutning

that engages in criminal activities in
som bedriver kriminell verksamhet i mer

more than one State; or
än en stat är delaktig, eller

(d) It is committed in one State but has
d) om brottet begås i en stat men har

substantial effects in another State.
betydande följder i en annan stat.

Article 4
Artikel 4

Protection of sovereignty
Skydd av suveränitet

1. States Parties shall carry out their
1. Konventionsstaterna skall fullgöra

obligations under this Convention in a
sina skyldigheter i enlighet med konven-

manner consistent with the principles of
tionen på ett sätt som är förenligt med

sovereign equality and territorial integ-
principerna om jämlikhet mellan stater,

rity of States and that of non-
om staters territoriella integritet samt om

intervention in the domestic affairs of
icke-inblandning i andra staters interna

other States.
angelägenheter.

2. Nothing in this Convention entitles
2. Ingenting i denna konvention skall

a State Party to undertake in the territory
berättiga en konventionsstat att i en an-

of another State the exercise of jurisdic-
nan konventionsstat
utöva
jurisdiktion

tion and performance of functions that
och utföra funktioner som är förbehållna

are reserved exclusively for the authori-
myndigheterna i denna stat enligt dess

ties of that other State by its domestic
nationella lagstiftning.

law.

Article 5
Artikel 5

Criminalization of participation in an
Kriminalisering av deltagande i en

organized criminal group
organiserad brottslig sammanslutning

1. Each State Party shall adopt such
1. Varje konventionsstat skall vidta de

legislative and other measures as may be
lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder

necessary to establish as criminal of-
som erfordras för att straffbelägga föl-

fences, when committed intentionally:
jande gärningar när de begås uppsåtli-

gen:

(a) Either or both of the following as
a) Endera eller bådadera av de följande

criminal offences distinct from those
som straffbelagda gärningar som skiljer

involving the attempt or completion of
sig från gärningar som innefattar försök

the criminal activity:
till eller genomförande av ett brott:

(i) Agreeing with one or more other
i) att avtala med en eller flera personer

persons to commit a serious crime for a
att begå ett grovt brott i ett syfte som

purpose relating directly or indirectly to
direkt eller indirekt är förenat med upp-

the obtaining of a financial or other ma-
nående av ekonomisk eller annan mate-

terial benefit and, where required by
riell vinning och, där den nationella lag-

domestic law, involving an act under-
stiftningen så fordrar, som innefattar en

taken by one of the participants in fur-
gärning som utförs av någon av delta-

therance of the agreement or involving
garna för att genomföra avtalet eller vari

an organized criminal group;
en organiserad brottslig sammanslutning

är delaktig,

(ii) Conduct by a person who, with
ii) en persons beteende som, med vet-

knowledge of either the aim and general
skap antingen om en organiserad brotts-

criminal activity of an organized crimi-
lig sammanslutnings syfte och allmänna

nal group or its intention to commit the
brottsliga verksamhet eller dennas avsikt

crimes in question, takes an active part
att begå ifrågavarande brott, aktivt deltar

in:
i

a. Criminal activities of the organized
a. den organiserade brottsliga sam-

criminal group;
manslutningens brottsliga
verksamhet,

eller

b. Other activities of the organized
b. annan verksamhet som bedrivs av

criminal group in the knowledge that his
den organiserade brottsliga sammanslut-

or her participation will contribute to the
ningen med vetskap om att personens

achievement of the above-described
deltagande kommer att bidra till genom-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

66

criminal aim;
förandet av ovan angivna brottsliga syf-

te.

(b) Organizing, directing, aiding, abet-
b) Organiserandet eller ledandet av,

ting, facilitating or counselling the
medhjälp eller bistånd till, främjande av

commission of serious crime involving
eller råd för genomförande av grova

an organized criminal group.
brott vari en organiserad brottslig sam-

manslutning är delaktig.

2. The knowledge, intent, aim, pur-
2. Vetskap, uppsåt, syfte, avsikt och

pose or agreement referred to in para-
instämmande som avses i punkt 1 i den-

graph 1 of this article may be inferred
na artikel får härledas från yttre faktiska

from objective factual circumstances.
omständigheter.

3. States Parties whose domestic law
3. Konventionsstater vilkas nationella

requires involvement of an organized
lagstiftning kräver att en organiserad

criminal group for purposes of the of-
brottslig sammanslutning är delaktig i de

fences established in accordance with
brott som straffbeläggs i enlighet med

paragraph 1 (a) (i) of this article shall
punkt 1 a i i denna artikel skall tillse att

ensure that their domestic law covers all
deras interna lagstiftning täcker grova

serious crimes involving organized
brott vari organiserade brottsliga sam-

criminal groups. Such States Parties, as
manslutningar är delaktiga. Sådana kon-

well as States Parties whose domestic
ventionsstater, liksom konventionsstater

law requires an act in furtherance of the
vilkas nationella lagstiftning kräver en

agreement for purposes of the offences
lagstiftningsåtgärd för genomförandet av

established in accordance with para-
avtalet för brott som straffbeläggs i en-

graph 1 (a) (i) of this article, shall so
lighet med punkt 1 a i i denna artikel,

inform the Secretary-General of the
skall
underrätta
Förenta
nationernas

United Nations at the time of their sig-
generalsekreterare härom vid tiden för

nature or of deposit of their instrument
undertecknandet
eller deponeringen av

of ratification, acceptance or approval of
sina
instrument
avseende
ratificering,

or accession to this Convention.
godtagande eller godkännande eller vid

anslutningen till denna konvention.

Article 6
Artikel 6

Criminalization of the laundering of
Kriminalisering av tvättning av

proceeds of crime
vinning av brott

1. Each State Party shall adopt, in
1. Varje konventionsstat skall, i enlig-

accordance with fundamental principles
het med grundläggande principer i sin

of its domestic law, such legislative and
nationella lagstiftning, vidta de lagstift-

other measures as may be necessary to
ningsåtgärder och andra åtgärder som

establish as criminal offences, when
erfordras för att straffbelägga följande

committed intentionally:
gärningar när de begås uppsåtligen:

(a) (i) The conversion or transfer of
a) i) Omvandling eller överlåtelse av

property, knowing that such property is
egendom med vetskap om att den utgör

the proceeds of crime, for the purpose of
vinning av brott, om det sker för att döl-

concealing or disguising the illicit origin
ja eller maskera egendomens olagliga

of the property or of helping any person
ursprung eller för att hjälpa en person

who is involved in the commission of
som är delaktig i förbrottet att undandra

the predicate offence to evade the legal
sig de rättsliga följderna av sina gär-

consequences of his or her action;
ningar.

(ii) The concealment or disguise of the
ii) Döljande eller maskering av egen-

true nature, source, location, disposition,
doms rätta natur eller ursprung, dess

movement or ownership of or rights
belägenhet eller förfogandet över den

with respect to property, knowing that
eller dess förflyttning eller äganderätten

such property is the proceeds of crime;
eller annan rättighet till denna med vet-

skap om att den utgör vinning av brott.

(b) Subject to the basic concepts of its
b) Med reservation för grundbegrep-

legal system:
pen i sin rättsordning,

(i) The acquisition, possession or use
i) förvärv, innehav eller användande av

of property, knowing, at the time of
egendom med vetskap, vid tiden för

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

67

receipt, that such property is the pro-
mottagandet, om att egendomen i fråga

ceeds of crime;
utgjorde vinning av brott,

(ii) Participation in, association with
ii) delaktighet i brott som anges i den-

or conspiracy to commit, attempts to
na artikel, samverkan eller stämpling i

commit and aiding, abetting, facilitating
avsikt att begå sådana brott, försök att

and counselling the commission of any
begå eller medhjälp eller bistånd till,

of the offences established in accor-
främjande av eller råd för genomföran-

dance with this article.
det av sådana brott.

2. For purposes of implementing or
2. För att genomföra eller tillämpa

applying paragraph 1 of this article:
punkt 1 i denna artikel skall varje kon-

ventionsstat

(a) Each State Party shall seek to ap-
a) söka tillämpa punkt 1 i denna artikel

ply paragraph 1 of this article to the
på största möjliga slag av förbrott; och

widest range of predicate offences;

(b) Each State Party shall include as
b) som förbrott betrakta alla grova

predicate offences all serious crime as
brott enligt definitionen i artikel 2 i den-

defined in article 2 of this Convention
na konvention och sådana brott som

and the offences established in accor-
straffbeläggs enligt konventionens artik-

dance with articles 5, 8 and 23 of this
lar 5, 8 och 23. För konventionsstater

Convention. In the case of States Parties
som i sin lag har en förteckning över

whose legislation sets out a list of spe-
angivna förbrott skall som ett minimum i

cific predicate offences, they shall, at a
en sådan förteckning införas en fullstän-

minimum, include in such list a compre-
dig förteckning över brott som har an-

hensive range of offences associated
knytning
till
organiserade brottsliga

with organized criminal groups;
sammanslutningar.

(c) For the purposes of subparagraph
c) För de ändamål som avses i stycke b

(b), predicate offences shall include
ovan skall som förbrott betraktas brott

offences committed both within and
som har begåtts såväl inom som utom en

outside the jurisdiction of the State Party
konventionsstats jurisdiktion. Emellertid

in question. However, offences commit-
skall brott som begåtts utanför en kon-

ted outside the jurisdiction of a State
ventionsstats
jurisdiktion betraktas som

Party shall constitute predicate offences
förbrott endast när gärningen är en

only when the relevant conduct is a
brottslig gärning enligt den stats natio-

criminal offence under the domestic law
nella lag där brottet begås och det skulle

of the State where it is committed and
vara ett brott enligt den konventionsstats

would be a criminal offence under the
nationella lag som verkställer eller till-

domestic law of the State Party imple-
lämpar denna artikel, om gärningen hade

menting or applying this article had it
begåtts där.

been committed there;

(d) Each State Party shall furnish cop-
d) Varje konventionsstat skall förse

ies of its laws that give effect to this
Förenta
nationernas generalsekreterare

article and of any subsequent changes to
med avskrifter av de av sina lagar som

such laws or a description thereof to the
ger verkan åt denna artikel och senare

Secretary-General of the United Na-
ändringar i dem eller en redogörelse för

tions;
dem.

(e) If required by fundamental princi-
e) Om så krävs enligt de grundläggan-

ples of the domestic law of a State Party,
de principerna i en konventionsstats

it may be provided that the offences set
nationella lagstiftning, kan det föreskri-

forth in paragraph 1 of this article do not
vas att gärning som anges i punkt 1 i

apply to the persons who committed the
denna artikel inte skall föreligga i fråga

predicate offence;
om den som har begått förbrottet.

(f) Knowledge, intent or purpose re-
f) Vetskap, uppsåt eller avsikt som

quired as an element of an offence set
erfordras som rekvisit för att ett brott

forth in paragraph 1 of this article may
skall föreligga enligt punkt 1 i denna

be inferred from objective factual cir-
artikel får härledas från yttre faktiska

cumstances.
omständigheter.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

68

Article 7

Artikel 7

Measures to combat money-

Åtgärder för att bekämpa

laundering

penningtvätt

1. Each State Party:

1. Varje konventionsstat skall

(a) Shall institute a comprehensive
a) inom sin behörighet i syfte att av-

domestic
regulatory
and
supervisory
skräcka och upptäcka all slags penning-

regime for banks and non-bank financial
tvätt införa ett fullständigt regelverk för

institutions
and,
where
appropriate,
reglering och övervakning av banker och

other bodies particularly susceptible to
andra finansiella institutioner och, där så

money-laundering, within its compe-
är lämpligt, andra enheter som särskilt

tence, in order to deter and detect all
kan utnyttjas för penningtvätt; detta re-

forms of money-laundering, which re-
gelverk skall särskilt framhäva kraven

gime shall emphasize requirements for
på kundidentifiering, registrering av och

customer identification, record-keeping
rapportering om misstänkta transaktio-

and the reporting of suspicious transac-
ner;

tions;

(b) Shall, without prejudice to articles
b) med förbehåll för artiklarna 18 och

18 and 27 of this Convention, ensure
27 i denna konvention, tillse att admi-

that administrative, regulatory, law en-
nistrativa,
normativa,
rättsvårdande

forcement and other authorities dedi-
myndigheter och andra myndigheter som

cated to combating money-laundering
har till uppgift att bekämpa penningtvätt

(including,
where
appropriate
under
(däribland domstolsväsendet när så är

domestic law, judicial authorities) have
lämpligt enligt nationell lag) skall kunna

the ability to cooperate and exchange
samarbeta och utbyta information på det

information at the national and interna-
nationella
och
internationella
planet

tional levels within the conditions pre-
enligt de förutsättningar som stipuleras i

scribed by its domestic law and, to that
deras nationella lag och att de i det syftet

end, shall consider the establishment of
skall överväga frågan om inrättande av

a financial intelligence unit to serve as a
ett
ekonomiskt
underrättelseorgan
som

national centre for the collection, analy-
skall tjäna som nationellt centrum för

sis and dissemination of information
insamling, analys och spridning av in-

regarding potential money-laundering.
formation om eventuell penningtvätt.

2. States Parties shall consider imple-
2.
Konventionsstaterna
skall
pröva

menting feasible measures to detect and
vilka åtgärder som kan vidtas för att

monitor the movement of cash and ap-
upptäcka och övervaka rörelser av kon-

propriate
negotiable
instruments
across
tanta medel och vederbörliga överlåtbara

their borders, subject to safeguards to
värdepapper över sina gränser med för-

ensure proper use of information and
behåll för garantier för att trygga en

without impeding in any way the
riktig användning av information, dock

movement of legitimate capital. Such
utan att på något sätt förhindra tillåtna

measures may include a requirement
kapitalrörelser.
Sådana
åtgärder
kan

that individuals and businesses report
innefatta krav på att fysiska personer och

the cross-border transfer of substantial
juridiska personer rapporterar gräns-

quantities of cash and appropriate nego-
överskridande överföringar av betydan-

tiable instruments.

de summor av kontanta medel och ifrå-

gakommande löpande skuldebrev.

3. In establishing a domestic regula-
3.
När
konventionsstaterna
upprättar

tory and supervisory regime under the
ett nationellt regelverk för reglering och

terms of this article, and without preju-
övervakning i enlighet med denna arti-

dice to any other article of this Conven-
kel, vilket inte skall inkräkta på någon

tion, States Parties are called upon to
annan artikel i denna konvention, skall

use as a guideline the relevant initiatives
de som riktlinjer utnyttja ifrågakom-

of regional, interregional and multilat-
mande initiativ av regionala, interregio-

eral organizations against money-
nala och multilaterala organisationer för

laundering.

bekämpande av penningtvätt.

4. States Parties shall endeavour to
4.
Konventionsstaterna
skall
sträva

develop and promote global, regional,
efter att utveckla och främja globalt,

subregional
and
bilateral
cooperation
regionalt,
subregionalt
och
bilateralt

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

69

among judicial, law enforcement and samarbete mellan judiciella myndighefinancial regulatory authorities in order ter, rättsvårdande myndigheter och ekoto combat money-laundering. nomiska kontrollmyndigheter för att

bekämpa penningtvätt.

Article 8
Artikel 8

Criminalization of corruption
Kriminalisering av korruption

1. Each State Party shall adopt such
1. Varje konventionsstat skall vidta de

legislative and other measures as may be
lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder

necessary to establish as criminal of-
som erfordras för att straffbelägga föl-

fences, when committed intentionally:
jande gärningar när de begås uppsåtli-

gen:

(a) The promise, offering or giving to
a) Att utlova, erbjuda eller lämna en

a public official, directly or indirectly,
offentlig tjänsteman, direkt eller indi-

of an undue advantage, for the official
rekt, en otillbörlig förmån för honom

himself or herself or another person or
eller henne själv eller annan person eller

entity, in order that the official act or
enhet för att han eller hon skall vidta

refrain from acting in the exercise of his
eller underlåta att vidta en åtgärd i tjäns-

or her official duties;
ten.

(b) The solicitation or acceptance by a
b) En offentlig tjänstemans begäran

public official, directly or indirectly, of
om eller mottagande av, direkt eller indi-

an undue advantage, for the official
rekt, en otillbörlig förmån för sig själv

himself or herself or another person or
eller för annan person eller enhet, för att

entity, in order that the official act or
han eller hon skall vidta eller underlåta

refrain from acting in the exercise of his
att vidta en åtgärd i tjänsten.

or her official duties.

2. Each State Party shall consider
2. Varje konventionsstat skall pröva

adopting such legislative and other
frågan om att vidta sådana lagstiftnings-

measures as may be necessary to estab-
åtgärder och andra åtgärder som erford-

lish as criminal offences conduct re-
ras för att straffbelägga gärningar som

ferred to in paragraph 1 of this article
avses i punkt 1 i denna artikel när en

involving a foreign public official or
utländsk offentlig tjänsteman eller inter-

international civil servant. Likewise,
nationell tjänsteman är delaktig. Likale-

each State Party shall consider establish-
des skall varje konventionsstat pröva

ing as criminal offences other forms of
frågan om att straffbelägga andra former

corruption.
av korruption.

3. Each State Party shall also adopt
3. Varje konventionsstat skall också

such measures as may be necessary to
vidta de åtgärder som erfordras för att

establish as a criminal offence participa-
straffbelägga delaktighet som med-

tion as an accomplice in an offence es-
brottsling i en gärning som är straffbe-

tablished in accordance with this article.
lagd i enlighet med denna artikel.

4. For the purposes of paragraph 1 of
4. För de syften som avses i punkt 1 i

this article and article 9 of this Conven-
denna artikel och artikel 9 i denna kon-

tion, “public official” shall mean a pub-
vention skall
med
termen
offent-

lic official or a person who provides a
lig tjänsteman
förstås
offentlig
tjänste-

public service as defined in the domestic
man eller person som tillhandahåller

law and as applied in the criminal law of
offentliga tjänster så som denna term

the State Party in which the person in
definieras i nationell lag och tillämpas

question performs that function.
enligt straffrätten i den konventionsstat

där personen i fråga utövar denna funk-

tion.

Article 9
Artikel 9

Measures against corruption
Åtgärder mot korruption

1. In addition to the measures set forth
1. Utöver de åtgärder som avses i arti-

in article 8 of this Convention, each
kel 8 i denna konvention skall varje

State Party shall, to the extent appropri-
konventionsstat, i den utsträckning som

ate and consistent with its legal system,
är lämplig och förenlig med dess rätts-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

70

adopt legislative, administrative or other
ordning vidta lagstiftningsåtgärder, ad-

effective measures to promote integrity
ministrativa åtgärder eller andra effekti-

and to prevent, detect and punish the
va åtgärder för att främja omutlighet och

corruption of public officials.

för att förebygga, upptäcka och bestraffa

bestickning av offentliga tjänstemän.

2. Each State Party shall take meas-
2. Varje konventionsstat skall vidta

ures to ensure effective action by its
åtgärder för att tillse att dess myndighe-

authorities in the prevention, detection
ter handlar effektivt i fråga om förebyg-

and punishment of the corruption of
gande, upptäckande och bestraffning av

public officials, including
providing
bestickning
av offentliga
tjänstemän,

such authorities with adequate inde-
däri innefattande att tillse att myndighe-

pendence to deter the exertion of inap-
terna är tillräckligt självständiga för att

propriate influence on their actions.
avskräcka från utövande av olämplig

inverkan på deras handlande.

Article 10

Artikel 10

Liability of legal persons

Juridiska personers ansvar

1. Each State Party shall adopt such
1. Varje konventionsstat skall, i enlig-

measures as may be necessary, consis-
het med grundsatserna i sin nationella

tent with its legal principles, to establish
lagstiftning, vidta de åtgärder som kan

the liability of legal persons for partici-
vara nödvändiga för att juridiska perso-

pation in serious crimes involving an
ner skall kunna ställas till ansvar för

organized criminal group and for the
medverkan i grova brott vari en organi-

offences established in accordance with
serad brottslig sammanslutning är delak-

articles 5, 6, 8 and 23 of this Conven-
tig och för brott som är straffbelagda i

tion.

enlighet med artiklarna 5, 6, 8 och 23 i

denna konvention.

2. Subject to the legal principles of the
2. Beroende på en konventionsstats

State Party, the liability of legal persons
rättsordning
skall
juridiska personer

may be criminal, civil or administrative.
kunna lagföras straffrättsligt, civilrätts-

ligt eller administrativt.

3. Such liability shall be without
3. Denna ansvarsskyldighet skall inte

prejudice to the criminal liability of the
inverka på det straffrättsliga ansvar som

natural persons who have committed the
de fysiska personer har som har begått

offences.

brotten.

4. Each State Party shall, in particular,
4. Varje konventionsstat skall särskilt

ensure that legal persons held liable in
tillse att juridiska personer som ställs till

accordance with this article are subject
ansvar i enlighet med denna artikel

to effective, proportionate and dissua-
ådöms effektiva,
proportionerliga och

sive criminal or non-criminal sanctions,
avskräckande straffrättsliga eller icke-

including monetary sanctions.
straffrättsliga
påföljder,
innefattande

bötesstraff.

Article 11

Artikel 11

Prosecution, adjudication and
Lagföring, rättegång och påföljder

sanctions

1. Each State Party shall make the
1. Varje konventionsstat skall belägga

commission of an offence established in
brott enligt artiklarna 5, 6, 8 och 23 i

accordance with articles 5, 6, 8 and 23
denna konvention med straff som tar

of this Convention liable to sanctions
hänsyn till brottets allvarliga art.

that take into account the gravity of that

offence.

2. Each State Party shall endeavour to
2. Varje konventionsstat skall sträva

ensure that any discretionary legal pow-
efter att säkerställa att sådan diskretionär

ers under its domestic law relating to the
prövningsrätt som är föreskriven i deras

prosecution of persons for offences cov-
nationella lag avseende lagföring av

ered by this Convention are exercised to
personer för brott enligt denna konven-

maximize the effectiveness
of law en-
tion tillämpas på ett sådant sätt att be-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

71

forcement measures in respect of those
kämpningen av dessa brott blir så effek-

offences and with due regard to the need
tiv som möjligt och att vederbörliga

to deter the commission of such of-
hänsyn tas till behovet av att avskräcka

fences.
från att sådana brott förövas.

3. In the case of offences established
3. I fråga om brott enligt artiklarna 5,

in accordance with articles 5, 6, 8 and
6, 8 och 23 i denna konvention skall

23 of this Convention, each State Party
varje konventionsstat vidta lämpliga

shall take appropriate measures, in ac-
åtgärder, i överensstämmelse med sin

cordance with its domestic law and with
nationella lagstiftning och med veder-

due regard to the rights of the defence,
börlig hänsyn till rätten till försvar, för

to seek to ensure that conditions im-
att söka säkerställa att de villkor som

posed in connection with decisions on
gäller med avseende på beslut om tillfäl-

release pending trial or appeal take into
lig frigivning i avvaktan på rättegång

consideration the need to ensure the
eller överklagande beaktar nödvändighe-

presence of the defendant at subsequent
ten att säkerställa att den åtalade är när-

criminal proceedings.
varande vid efterföljande brottmålsrätte-

gångar.

4. Each State Party shall ensure that its
4. Varje konventionsstat skall tillse att

courts or other competent authorities
dess domstolar och andra behöriga myn-

bear in mind the grave nature of the
digheter är medvetna om den allvarliga

offences covered by this Convention
karaktären hos de brott som täcks av

when considering the eventuality of
denna konvention när de bedömer frågan

early release or parole of persons con-
om tidig eller villkorlig frigivning av

victed of such offences.
personer som dömts för sådana brott.

5. Each State Party shall, where ap-
5. Varje konventionsstat skall, när så

propriate, establish under its domestic
är lämpligt, i sin nationella lag fastställa

law a long statute of limitations period
en lång preskriptionstid inom vilken

in which to commence proceedings for
rättsligt förfarande skall kunna inledas

any offence covered by this Convention
för brott som omfattas av denna konven-

and a longer period where the alleged
tion och en ännu längre preskriptionstid i

offender has evaded the administration
de fall då den misstänkte har undandra-

of justice.
git sig lagföring.

6. Nothing contained in this Conven-
6. Ingenting i denna konvention skall

tion shall affect the principle that the
inverka på principen att rubriceringen av

description of the offences established in
de brott som är straffbelagda i enlighet

accordance with this Convention and of
med konventionen och på tillämpligt

the applicable legal defences or other
lagligt försvar eller andra rättsprinciper

legal principles controlling the lawful-
som bestämmer lagligheten av gärningar

ness of conduct is reserved to the do-
förbehålls den nationella lagen i en kon-

mestic law of a State Party and that such
ventionsstat och att sådana brott skall

offences shall be prosecuted and pun-
lagföras och bestraffas i enlighet med

ished in accordance with that law.
den lagen.

Article 12
Artikel 12

Confiscation and seizure
Förverkande och beslag

1. States Parties shall adopt, to the
1. Konventionsstaterna skall, i största

greatest extent possible within their
möjliga utsträckning inom ramen för

domestic legal systems, such measures
sina nationella lagar, vidta de åtgärder

as may be necessary to enable confisca-
som erfordras för att kunna förklara för-

tion of:
verkad

(a) Proceeds of crime derived from
a) vinning som härrör från brott som

offences covered by this Convention or
omfattas av denna konvention eller

property the value of which corresponds
egendom vars värde motsvarar värdet av

to that of such proceeds;
sådan vinning, och

(b) Property, equipment or other in-
b) egendom, utrustning och andra

strumentalities used in or destined for
hjälpmedel som används vid eller är

use in offences covered by this Conven-
avsedda att användas vid förövande av

tion.
brott som omfattas av denna konvention.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

72

2. States Parties shall adopt such
2. Konventionsstaterna skall vidta de

measures as may be necessary to enable
åtgärder som erfordras för att möjliggöra

the identification, tracing, freezing or
att föremål som avses i punkt 1 i denna

seizure of any item referred to in para-
artikel identifieras, spåras, spärras eller

graph 1 of this article for the purpose of
tas i beslag för att förverkande senare

eventual confiscation.
skall kunna ske.

3. If proceeds of crime have been
3. Om vinning av brott helt eller delvis

transformed or converted, in part or in
har omvandlats eller omsatts till annan

full, into other property, such property
egendom, skall sådan egendom vara

shall be liable to the measures referred
föremål för de åtgärder som avses i den-

to in this article instead of the proceeds.
na artikel i stället för vinningen.

4. If proceeds of crime have been in-
4. Om vinning av brott har blandats

termingled with property acquired from
med egendom som förvärvats från lagli-

legitimate sources, such property shall,
ga källor, skall sådan egendom, utan att

without prejudice to any powers relating
det skall inverka på vad som kan gälla i

to freezing or seizure, be liable to con-
fråga om frysning eller beslag, kunna

fiscation up to the assessed value of the
förklaras förverkad till högst det beräk-

intermingled proceeds.
nade värdet av den vinning som sam-

manblandats.

5. Income or other benefits derived
5. Intäkt eller annat utbyte som härrör

from proceeds of crime, from property
från vinning av brott, från egendom till

into which proceeds of crime have been
vilken vinning av brott har omvandlats

transformed or converted or from prop-
eller omsatts eller från egendom som har

erty with which proceeds of crime have
sammanblandats med vinning av brott

been intermingled shall also be liable to
skall också kunna bli föremål för de

the measures referred to in this article,
åtgärder som avses i denna artikel på

in the same manner and to the same
samma sätt och i samma omfattning som

extent as proceeds of crime.
vinning av brott.

6. For the purposes of this article and
6. För de syften som avses i denna

article 13 of this Convention, each State
artikel och i artikel 13 i denna konven-

Party shall empower its courts or other
tion skall varje konventionsstat bemyn-

competent authorities to order that bank,
diga sina domstolar och andra behöriga

financial or commercial records be made
myndigheter att förordna att bank- och

available or be seized. States Parties
affärshandlingar
samt
andra
handlingar

shall not decline to act under the provi-
rörande
ekonomiska
förhållanden görs

sions of this paragraph on the ground of
tillgängliga eller tas i beslag. Konven-

bank secrecy.
tionsstaterna får inte vägra att vidta åt-

gärder enligt bestämmelserna i denna

punkt med hänvisning till banksekretess.

7. States Parties may consider the
7. Konventionsstaterna kan överväga

possibility of requiring that an offender
att kräva att en brottsling styrker att

demonstrate the lawful origin of alleged
egendom som misstänks vara vinning av

proceeds of crime or other property
brott eller annan egendom som kan för-

liable to confiscation, to the extent that
klaras förverkad är förvärvad på lagligt

such a requirement is consistent with the
sätt, i den utsträckning detta är förenligt

principles of their domestic law and
med principerna i den nationella lagen

with the nature of the judicial and other
och med arten av de rättsliga och andra

proceedings.
förfaranden som kan gälla.

8. The provisions of this article shall
8. Bestämmelserna i denna artikel skall

not be construed to prejudice the rights
inte tolkas så att de inkräktar på de rät-

of bona fide third parties.
tigheter
som
tillkommer
godtroende

tredje man.

9. Nothing contained in this article
9. Ingenting i denna artikel skall in-

shall affect the principle that the meas-
verka på principen att åsyftade åtgärder

ures to which it refers shall be defined
skall definieras och genomföras i enlig-

and implemented in accordance with
het med och på de villkor som föreskrivs

and subject to the provisions of the do-
i en konventionsstats nationella lag.

mestic law of a State Party.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

73

Article 13
Artikel 13

International cooperation for
Internationellt samarbete om

purposes of confiscation
förverkande

1. A State Party that has received a
1. En konventionsstat, som har motta-

request from another State Party having
git en framställning från en annan kon-

jurisdiction over an offence covered by
ventionsstat som har jurisdiktion över ett

this Convention for confiscation of pro-
brott som täcks av denna konvention

ceeds of crime, property, equipment or
med avseende på förverkande av vinning

other instrumentalities referred to in
av brott, egendom, utrustning eller andra

article 12, paragraph 1, of this Conven-
hjälpmedel som avses i artikel 12.1 i

tion situated in its territory shall, to the
denna konvention som finns inom dess

greatest extent possible within its do-
territorium, skall, i den omfattning som

mestic legal system:
är möjlig inom ramen för dess nationella

rättssystem,

(a) Submit the request to its competent
a) överlämna framställningen till sina

authorities for the purpose of obtaining
behöriga myndigheter för att utverka ett

an order of confiscation and, if such an
beslut om förverkande och, om ett så-

order is granted, give effect to it; or
dant beslut meddelas, verkställa det-

samma, eller

(b) Submit to its competent authori-
b) till sina behöriga myndigheter, i

ties, with a view to giving effect to it to
syfte att verkställa framställningen i den

the extent requested, an order of
utsträckning som har begärts, överlämna

confiscation issued by a court in the
ett beslut om förverkande som fattats av

territory of the requesting State Party in
en domstol inom den begärande konven-

accordance with article 12, paragraph 1,
tionsstatens territorium i enlighet med

of this Convention insofar as it relates to
artikel 12.1 i denna konvention till den

proceeds of crime, property, equipment
del beslutet avser vinning av brott,

or other instrumentalities referred to in
egendom, utrustning eller andra hjälp-

article 12, paragraph 1, situated in the
medel som avses i artikel 12.1 som finns

territory of the requested State Party.
inom den anmodade konventionsstatens

territorium.

2. Following a request made by an-
2. Efter framställning från en annan

other State Party having jurisdiction
konventionsstat
som har jurisdiktion

over an offence covered by this Conven-
över ett brott som täcks av denna kon-

tion, the requested State Party shall take
vention, skall en anmodad konventions-

measures to identify, trace and freeze or
stat vidta åtgärder för att identifiera,

seize proceeds of crime, property,
spåra, spärra och beslagta vinning av

equipment or other instrumentalities
brott, egendom, utrustning eller andra

referred to in article 12, paragraph 1, of
hjälpmedel som avses i artikel 12.1 i

this Convention for the purpose of even-
denna konvention för att förverkande

tual confiscation to be ordered either by
senare skall kunna ske med stöd av ett

the requesting State Party or, pursuant to
beslut som meddelas antingen av den

a request under paragraph 1 of this arti-
begärande konventionsstaten
eller av

cle, by the requested State Party.
den anmodade
konventionsstaten efter

framställning enligt punkt 1 i denna arti-

kel.

3. The provisions of article 18 of this
3. Bestämmelserna i artikel 18 i denna

Convention are applicable, mutatis mu-
konvention skall i vederbörliga delar

tandis, to this article. In addition to the
tillämpas på denna artikel. Utöver vad

information specified in article 18, para-
som anges i artikel 18.15 skall fram-

graph 15, requests made pursuant to this
ställningar enligt denna artikel innehålla

article shall contain:
följande uppgifter:

(a) In the case of a request pertaining
a) I fråga om en framställning enligt

to paragraph 1 (a) of this article, a de-
punkt 1 a i denna artikel, en beskrivning

scription of the property to be confis-
av den egendom som skall förklaras

cated and a statement of the facts relied
förverkad och en redogörelse för de om-

upon by the requesting State Party suffi-
ständigheter som åberopas av den begä-

cient to enable the requested State Party
rande konventionsstaten vilken
redogö-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

74

to seek the order under its domestic law;
relse skall vara tillräckligt omfattande

för att den anmodade konventionsstaten

skall kunna utverka ett beslut enligt sin

nationella lag.

(b) In the case of a request pertaining
b) I fråga om en framställning enligt

to paragraph 1 (b) of this article, a le-
punkt 1 b i denna artikel, en rättsligt

gally admissible copy of an order of
giltig avskrift av det beslut om förver-

confiscation upon which the request is
kande som åberopas som stöd för fram-

based issued by the requesting State
ställningen, en redogörelse för omstän-

Party, a statement of the facts and in-
digheterna samt uppgift om i vilken om-

formation as to the extent to which exe-
fattning verkställighet av beslutet be-

cution of the order is requested;
gärs.

(c) In the case of a request pertaining
c) I fråga om en framställning i enlig-

to paragraph 2 of this article, a statement
het med punkt 2 i denna artikel, en redo-

of the facts relied upon by the requesting
görelse för de omständigheter som åbe-

State Party and a description of the ac-
ropas av den begärande staten samt upp-

tions requested.
gift om de åtgärder som begärs.

4. The decisions or actions provided
4. Beslut och åtgärder enligt punkterna

for in paragraphs 1 and 2 of this article
1 och 2 i denna artikel skall fattas och

shall be taken by the requested State
vidtas av den anmodade konventionssta-

Party in accordance with and subject to
ten i enlighet med och på de villkor som

the provisions of its domestic law and its
föreskrivs i denna stats nationella lag

procedural rules or any bilateral or mul-
och dess processuella bestämmelser eller

tilateral treaty, agreement or arrange-
bilaterala
eller
multilaterala fördrag,

ment to which it may be bound in rela-
avtal eller överenskommelser som den

tion to the requesting State Party.
staten är bunden av i förhållande till den

begärande konventionsstaten.

5. Each State Party shall furnish cop-
5. Varje konventionsstat skall tillhan-

ies of its laws and regulations that give
dahålla Förenta nationernas generalsek-

effect to this article and of any subse-
reterare avskrifter av sina lagar och för-

quent changes to such laws and regula-
ordningar vari bestämmelserna i denna

tions or a description thereof to the Sec-
artikel regleras och av senare ändringar i

retary-General of the United Nations.
dem eller en redogörelse för dem.

6. If a State Party elects to make the
6. Om en konventionsstat ställer som

taking of the measures referred to in
villkor för att vidta de åtgärder som av-

paragraphs 1 and 2 of this article condi-
ses i punkterna 1 och 2 i denna artikel att

tional on the existence of a relevant
ett avtal skall föreligga, skall den betrak-

treaty, that State Party shall consider this
ta denna konvention som nödvändig och

Convention the necessary and sufficient
tillräcklig avtalsgrund.

treaty basis.

7. Cooperation under this article may
7. Samarbete med stöd av denna arti-

be refused by a State Party if the offence
kel får vägras av en konventionsstat om

to which the request relates is not an
det brott som framställningen avser inte

offence covered by this Convention.
täcks av denna konvention.

8. The provisions of this article shall
8. Bestämmelserna i denna artikel skall

not be construed to prejudice the rights
inte tolkas så att de inkräktar på de rät-

of bona fide third parties.
tigheter
som
tillkommer godtroende

tredje man.

9. States Parties shall consider con-
9. Konventionsstaterna skall överväga

cluding bilateral or multilateral treaties,
att sluta bilaterala eller multilaterala

agreements or arrangements to enhance
fördrag,
avtal
eller överenskommelser

the effectiveness of international coop-
för att höja effektiviteten i det interna-

eration undertaken pursuant to this arti-
tionella samarbete som bedrivs enligt

cle.
denna artikel.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

75

Article 14
Artikel 14

Disposal of confiscated proceeds of
Förfogande över vinning av brott eller

crime or property
egendom som förklarats förverkad

1. Proceeds of crime or property con-
1. Vinning av brott eller egendom som

fiscated by a State Party pursuant to
förklarats förverkad av en konventions-

articles 12 or 13, paragraph 1, of this
stat med stöd av artiklarna 12 eller 13.1 i

Convention shall be disposed of by that
denna konvention skall förfogas över av

State Party in accordance with its do-
konventionsstaten i enlighet med dess

mestic law and administrative proce-
nationella lag och administrativa förfa-

dures.
randen.

2. When acting on the request made
2. När en konventionsstat bifaller en

by another State Party in accordance
framställning från en annan konven-

with article 13 of this Convention, States
tionsstat enligt artikel 13 i denna kon-

Parties shall, to the extent permitted by
vention skall den, i den utsträckning som

domestic law and if so requested, give
är tillåten enligt dess nationella lagar och

priority consideration to returning the
om så begärs av den, i första hand över-

confiscated proceeds of crime or prop-
väga att återlämna vinning av brott eller

erty to the requesting State Party so that
egendom som förklarats förverkad till

it can give compensation to the victims
den begärande konventionsstaten så att

of the crime or return such proceeds of
denna skall kunna ersätta brottsoffren

crime or property to their legitimate
eller återlämna vinningen eller egendo-

owners.
men till dess rätta ägare.

3. When acting on the request made
3. När en konventionsstat bifaller en

by another State Party in accordance
framställning från en annan konven-

with articles 12 and 13 of this Conven-
tionsstat enligt artiklarna 12 och 13 i

tion, a State Party may give special con-
denna konvention, kan den särskilt över-

sideration to concluding agreements or
väga att sluta avtal eller träffa överens-

arrangements on:
kommelse om att

(a) Contributing the value of such
a) insätta värdet av vinningen eller

proceeds of crime or property or funds
egendomen eller medel som erhålls från

derived from the sale of such proceeds
försäljningen av sådan vinning eller

of crime or property or a part thereof to
egendom, eller en del därav, på det kon-

the account designated in accordance
to som öppnats i enlighet med artikel

with article 30, paragraph 2 (c), of this
30.2 c i denna konvention och överläm-

Convention and to intergovernmental
na det till mellanstatliga organ som äg-

bodies specializing in the fight against
nar sig åt att bekämpa organiserad

organized crime;
brottslighet, eller

(b) Sharing with other States Parties,
b) dela vinningen eller egendomen

on a regular or case-by-case basis, such
eller medel som erhålls från försäljning-

proceeds of crime or property, or funds
en av sådan vinning eller egendom med

derived from the sale of such proceeds
andra konventionsstater på regelmässig

of crime or property, in accordance with
basis eller enligt grunder som fastställs i

its domestic law or administrative pro-
varje enskilt fall i enlighet med konven-

cedures.
tionsstatens nationella lag och administ-

rativa förfaranden.

Article 15
Artikel 15

Jurisdiction
Jurisdiktion

1. Each State Party shall adopt such
1. Varje konventionsstat skall vidta de

measures as may be necessary to estab-
åtgärder som erfordras för att kunna

lish its jurisdiction over the offences
utöva jurisdiktion över brott som är

established in accordance with articles
straffbelagda i enlighet med artiklarna 5,

5, 6, 8 and 23 of this Convention when:
6, 8 och 23 i denna konvention när

(a) The offence is committed in the
a) brottet har förövats inom dess terri-

territory of that State Party; or
torium, eller

(b) The offence is committed on board
b) brottet har förövats ombord på ett

a vessel that is flying the flag of that
fartyg som för dess flagg eller ombord

State Party or an aircraft that is regis-
på ett luftfartyg som var registrerat en-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

76

tered under the laws of that State Party
ligt dess lagar när brottet förövades.

at the time that the offence is commit-

ted.

2. Subject to article 4 of this Conven-
2. Med förbehåll för artikel 4 i denna

tion, a State Party may also establish its
konvention kan en konventionsstat också

jurisdiction over any such offence when:
vidta de åtgärder som erfordras för att

utöva jurisdiktion över ett sådant brott

när

(a) The offence is committed against a
a) brottet har förövats mot en

national of that State Party;
medborgare
i den
konventionsstaten,

(b) The offence is committed by a
ellerb)brottet har förövats av en medborga-

national of that State Party or a stateless
re i konventionsstaten eller av en statslös

person who has his or her habitual resi-
person med hemvist inom denna stats

dence in its territory; or
territorium, eller

(c) The offence is:
c) brottet är

(i) One of those established in accor-
i) ett brott som är straffbelagt i enlig-

dance with article 5, paragraph 1, of this
het med artikel 5.1 i denna konvention

Convention and is committed outside its
och har förövats utanför denna stats ter-

territory with a view to the commission
ritorium i avsikt att där begå ett grovt

of a serious crime within its territory;
brott, eller

(ii) One of those established in accor-
ii) ett brott som är straffbelagt i enlig-

dance with article 6, paragraph 1 (b) (ii),
het med artikel 6.1 b ii i denna konven-

of this Convention and is committed
tion och har förövats utanför dess territo-

outside its territory with a view to the
rium i avsikt att begå ett brott som är

commission of an offence established in
straffbelagt i enlighet med artikel 6.1 a i

accordance with article 6, paragraph 1
eller ii eller artikel 6.1 b i i denna kon-

(a) (i) or (ii) or (b) (i), of this Conven-
vention inom dess territorium.

tion within its territory.

3. For the purposes of article 16, para-
3. För de syften som avses i artikel

graph 10, of this Convention, each State
16.10 i denna konvention skall varje

Party shall adopt such measures as may
konventionsstat vidta de åtgärder som

be necessary to establish its jurisdiction
erfordras för att kunna utöva jurisdiktion

over the offences covered by this Con-
över brott som omfattas av denna kon-

vention when the alleged offender is
vention när den misstänkte befinner sig

present in its territory and it does not
inom dess territorium och staten inte

extradite such person solely on the
utlämnar personen av det enda skälet att

ground that he or she is one of its na-
vederbörande är medborgare i staten i

tionals.
fråga.

4. Each State Party may also adopt
4. Varje konventionsstat kan också vidta

such measures as may be necessary to
de åtgärder som erfordras för att kunna

establish its jurisdiction over the of-
utöva jurisdiktion över brott som omfat-

fences covered by this Convention when
tas av denna konvention när den miss-

the alleged offender is present in its
tänkte befinner sig inom dess territorium

territory and it does not extradite him or
och staten inte utlämnar honom eller

her.
henne.

5. If a State Party exercising its juris-
5. Om en konventionsstat som utövar

diction under paragraph 1 or 2 of this
sin jurisdiktion med stöd av punkt 1 eller

article has been notified, or has other-
2 i denna artikel har blivit varskodd om,

wise learned, that one or more other
eller på annat sätt har fått reda på, att en

States Parties are conducting an investi-
eller flera
andra
konventionsstater

gation, prosecution or judicial proceed-
genomför en utredning eller lagföring

ing in respect of the same conduct, the
eller vidtar rättsliga åtgärder med avse-

competent authorities of those States
ende på samma gärning, skall de behöri-

Parties shall, as appropriate, consult one
ga myndigheterna i dessa stater, om så är

another with a view to coordinating their
lämpligt, samråda för att samordna sina

actions.
åtgärder.

6. Without prejudice to norms of gen-
6. Utan att göra avkall på allmänna

eral international law, this Convention
folkrättsliga
grundsatser skall denna

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

77

does not exclude the exercise of any
konvention inte utesluta att någon straff-

criminal jurisdiction established by a
rättslig jurisdiktion utövas som en part

State Party in accordance with its do-
har etablerat i enlighet med sin nationel-

mestic law.
la lag.

Article 16
Artikel 16

Extradition
Utlämning

1. This article shall apply to the of-
1. Denna artikel skall tillämpas på

fences covered by this Convention or in
brott som omfattas av denna konvention

cases where an offence referred to in
eller, i de fall en organiserad brottslig

article 3, paragraph 1 (a) or (b), involves
sammanslutning är delaktig i ett brott

an organized criminal group and the
som avses i artikel 3.1 a eller b, och den

person who is the subject of the request
som begärs utlämnad befinner sig inom

for extradition is located in the territory
den anmodade konventionsstatens terri-

of the requested State Party, provided
torium, under förutsättning att det brott

that the offence for which extradition is
för vilket utlämning begärs är straffbe-

sought is punishable under the domestic
lagt enligt både den begärande och den

law of both the requesting State Party
anmodade konventionsstatens nationella

and the requested State Party.
lag.

2. If the request for extradition in-
2. Om det i en begäran om utlämning

cludes several separate serious crimes,
ingår flera skilda grova brott, av vilka

some of which are not covered by this
somliga inte omfattas av denna artikel,

article, the requested State Party may
får den anmodade konventionsstaten

apply this article also in respect of the
tillämpa denna artikel också på dessa

latter offences.
brott.

3. Each of the offences to which this
3. Varje brott på vilket denna artikel är

article applies shall be deemed to be
tillämplig skall betraktas som utläm-

included as an extraditable offence in
ningsbart brott i varje utlämningsavtal

any extradition treaty existing between
som redan gäller mellan konventionssta-

States Parties. States Parties undertake
ter. Konventionsstaterna förbinder sig att

to include such offences as extraditable
ta med dessa brott som utlämningsbara

offences in every extradition treaty to be
brott i varje utlämningsavtal som kan

concluded between them.
komma att slutas dem emellan.

4. If a State Party that makes extradi-
4. Om en konventionsstat, som för

tion conditional on the existence of a
utlämning ställer som villkor att det skall

treaty receives a request for extradition
finnas ett utlämningsavtal, mottar en

from another State Party with which it
begäran om utlämning från en annan

has no extradition treaty, it may consider
konventionsstat med vilken den inte har

this Convention the legal basis for ex-
slutit sådant avtal, får den betrakta denna

tradition in respect of any offence to
konvention som rättslig grund för ut-

which this article applies.
lämning i fråga om varje brott på vilket

denna artikel är tillämplig.

5. States Parties that make extradition
5. Konventionsstater, som för utläm-

conditional on the existence of a treaty
ning ställer som villkor att utlämnings-

shall:
avtal finns, skall,

a) At the time of deposit of their in-
a) vid deponeringen av sina instrument

strument of ratification, acceptance,
avseende ratificering, godtagande, god-

approval of or accession to this Conven-
kännande eller anslutning till denna

tion, inform the Secretary-General of the
konvention, meddela Förenta nationer-

United Nations whether they will take
nas generalsekreterare om de avser be-

this Convention as the legal basis for
trakta denna konvention som rättslig

cooperation on extradition with other
grund för samarbete i fråga om utläm-

States Parties to this Convention; and
ning med andra konventionsstater, och,

(b) If they do not take this Convention
b) om de inte godtar denna konvention

as the legal basis for cooperation on
som rättslig grund för samarbete i fråga

extradition, seek, where appropriate, to
om utlämning, där så är lämpligt, sträva

conclude treaties on extradition with
efter att sluta utlämningsavtal med andra

other States Parties to this Convention in
konventionsstater för att uppfylla denna

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

78

order to implement this article.
artikel.

6. States Parties that do not make ex-
6. Konventionsstater, som för utläm-

tradition conditional on the existence of
ning inte ställer som villkor att det skall

a treaty shall recognize offences to
finnas ett utlämningsavtal, skall betrakta

which this article applies as extraditable
sådana brott som avses i denna artikel

offences between themselves.
som utlämningsbara brott dem emellan.

7. Extradition shall be subject to the
7. Utlämning skall vara underkastad de

conditions provided for by the domestic
villkor som gäller enligt den anmodade

law of the requested State Party or by
konventionsstatens lag eller enligt till-

applicable extradition treaties, including,
lämpliga
utlämningsavtal,
däri bland

inter alia, conditions in relation to the
annat inbegripet villkor med avseende

minimum penalty requirement for extra-
på lägsta straffkrav för utlämning och de

dition and the grounds upon which the
grunder som får åberopas av den anmo-

requested State Party may refuse extra-
dade konventionsstaten för att vägra

dition.
utlämning.

8. States Parties shall, subject to their
8. Konventionsstaterna skall, med hän-

domestic law, endeavour to expedite
synstagande till sina nationella lagar,

extradition procedures and to simplify
sträva efter att underlätta utlämningsför-

evidentiary requirements relating thereto
farandet och förenkla de bevisrättsliga

in respect of any offence to which this
krav som gäller för brott på vilka denna

article applies.
artikel är tillämplig.

9. Subject to the provisions of its
9. Under hänsynstagande till bestäm-

domestic law and its extradition treaties,
melserna i sin nationella lag och i ut-

the requested State Party may, upon
lämningsavtal som den har ingått, kan

being satisfied that the circumstances so
den
anmodade konventionsstaten, om

warrant and are urgent and at the request
den finner att omständigheterna så krä-

of the requesting State Party, take a
ver och om ärendet är brådskande, på

person whose extradition is sought and
framställning från den begärande kon-

who is present in its territory into cus-
ventionsstaten, ta en person som har

tody or take other appropriate measures
begärts utlämnad och som uppehåller sig

to ensure his or her presence at extradi-
inom dess territorium i förvar eller vidta

tion proceedings.
andra lämpliga åtgärder för att säkerstäl-

la att personen är närvarande vid utläm-

ningsförfarandet.

10. A State Party in whose territory an
10. Om en konventionsstat, inom vars

alleged offender is found, if it does not
territorium en misstänkt påträffas, inte

extradite such person in respect of an
utlämnar vederbörande för ett brott som

offence to which this article applies
täcks av denna artikel endast av det skä-

solely on the ground that he or she is
let att han eller hon är medborgare i

one of its nationals, shall, at the request
denna stat, skall den, efter framställning

of the State Party seeking extradition, be
av
den
begärande
konventionsstaten,

obliged to submit the case without un-
vara skyldig att, utan otillbörligt dröjs-

due delay to its competent authorities
mål, hänskjuta saken till sina behöriga

for the purpose of prosecution. Those
myndigheter för att verkställa lagföring.

authorities shall take their decision and
Dessa myndigheter skall fatta beslut och

conduct their proceedings in the same
vidta åtgärder på samma sätt som vid

manner as in the case of any other of-
andra grova brott i enlighet med konven-

fence of a grave nature under the domes-
tionsstatens nationella lag. De berörda

tic law of that State Party. The States
konventionsstaterna
skall
samarbeta,

Parties concerned shall cooperate with
särskilt i fråga om processuella och be-

each other, in particular on procedural
visrättsliga aspekter, för att säkerställa

and evidentiary aspects, to ensure the
lagföringens effektivitet.

efficiency of such prosecution.

11. Whenever a State Party is permit-
11. När en konventionsstat enligt sin

ted under its domestic law to extradite or
nationella lag endast kan utlämna eller

otherwise surrender one of its nationals
på annat sätt överlämna en av sina med-

only upon the condition that the person
borgare på villkor att han eller hon åter-

will be returned to that State Party to
bördas till konventionsstaten i fråga för

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

79

serve the sentence imposed as a result of
att avtjäna det straff som han eller hon

the trial or proceedings for which the
ådömts till följd av den rättegång eller

extradition or surrender of the person
de rättsliga förfaranden för vilka utläm-

was sought and that State Party and the
ningen eller överlämnandet av honom

State Party seeking the extradition of the
eller henne begärdes och konven-

person agree with this option and other
tionsstaten i fråga och den begärande

terms that they may deem appropriate,
konventionsstaten
är
införstådda
med

such conditional extradition or surrender
detta alternativ och de andra villkor som

shall be sufficient to discharge the obli-
de kan anse vara lämpliga, skall sådan

gation set forth in paragraph 10 of this
villkorlig
utlämning
eller
villkorligt

article.
överlämnande vara tillräckligt för att

uppfylla villkoren i punkt 10 i denna

artikel.

12. If extradition, sought for purposes
12. Om utlämning som begärs för att

of enforcing a sentence, is refused be-
verkställa en ådömd påföljd vägras på

cause the person sought is a national of
grund av att den person som begärs ut-

the requested State Party, the requested
lämnad är medborgare i den anmodade

Party shall, if its domestic law so per-
konventionsstaten, skall denna stat, om

mits and in conformity with the re-
dess lag tillåter det och det står i över-

quirements of such law, upon applica-
ensstämmelse med de krav den lagen

tion of the requesting Party, consider the
uppställer, på framställning av den begä-

enforcement of the sentence that has
rande staten överväga att låta verkställa

been imposed under the domestic law of
den påföljd som har ådömts enligt den

the requesting Party or the remainder
begärande
konventionsstatens
lag
eller

thereof.
återstående del därav.

13. Any person regarding whom pro-
13. Varje person mot vilken rättsliga

ceedings are being carried out in con-
åtgärder vidtas i samband med brott på

nection with any of the offences to
vilka denna artikel äger tillämpning skall

which this article applies shall be guar-
garanteras rättvis behandling i alla faser

anteed fair treatment at all stages of the
av lagföringen, däribland att åtnjuta alla

proceedings, including enjoyment of all
de rättigheter och garantier som tiller-

the rights and guarantees provided by
känns personer i den konventionsstats

the domestic law of the State Party in
nationella lag inom vars territorium per-

the territory of which that person is pre-
sonen befinner sig.

sent.

14. Nothing in this Convention shall
14. Ingenting i denna konvention skall

be interpreted as imposing an obligation
tolkas som att det skulle innebära en

to extradite if the requested State Party
skyldighet att utlämna, om den anmoda-

has substantial grounds for believing
de konventionsstaten har grundad anled-

that the request has been made for the
ning att anta att framställningen har

purpose of prosecuting or punishing a
gjorts i syfte att åtala eller straffa en

person on account of that person’s sex,
person på grund av dennes kön, ras,

race, religion, nationality, ethnic origin
trosuppfattning,
nationalitet,
etniska

or political opinions or that compliance
ursprung eller politiska uppfattning eller

with the request would cause prejudice
att bifall till framställningen på någon av

to that person’s position for any one of
dessa grunder skulle kunna vara till för-

these reasons.
fång för denne.

15. States Parties may not refuse a
15. En konventionsstat får inte avslå

request for extradition on the sole
en begäran om utlämning av det enda

ground that the offence is also consid-
skälet att brottet också bedöms omfatta

ered to involve fiscal matters.
fiskala frågor.

16. Before refusing extradition, the
16. Den
anmodade
konventionsstaten

requested State Party shall, where ap-
skall, innan den avslår en begäran om

propriate, consult with the requesting
utlämning, där så är lämpligt, samråda

State Party to provide it with ample
med den
begärande
konventionsstaten

opportunity to present its opinions and
för att ge den tillfälle att ange sin inställ-

to provide information relevant to its
ning och lämna upplysningar om ankla-

allegation.
gelserna.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

80

17. States Parties shall seek to con-
17.
Konventionsstaterna skall sträva

clude bilateral and multilateral agree-
efter att sluta bilaterala och multilaterala

ments or arrangements to carry out or to
avtal och uppgörelser för att möjliggöra

enhance the effectiveness of extradition.
utlämning eller förbättra verkställigheten

av utlämning.

Article 17
Artikel 17

Transfer of sentenced persons
Överförande av dömda personer

States Parties may consider entering
Konventionsstaterna kan överväga att

into bilateral or multilateral agreements
sluta bilaterala eller multilaterala avtal

or arrangements on the transfer to their
eller att ingå överenskommelser om att

territory of persons sentenced to impris-
personer som har dömts till fängelse

onment or other forms of deprivation of
eller annan frihetsberövande påföljd för

liberty for offences covered by this
brott som täcks av denna konvention

Convention, in order that they may com-
skall överföras till sina hemländer för att

plete their sentences there.
straffet skall kunna avtjänas där.

Article 18
Artikel 18

Mutual legal assistance
Internationell rättslig hjälp

1. States Parties shall afford one an-
1. Konventionsstaterna skall i största

other the widest measure of mutual legal
möjliga utsträckning
lämna varandra

assistance in investigations, prosecu-
internationell rättslig hjälp vid brottsut-

tions and judicial proceedings in relation
redningar, lagföring och rättsliga förfa-

to the offences covered by this Conven-
randen med avseende på brott som om-

tion as provided for in article 3 and shall
fattas av artikel 3 i denna konvention

reciprocally extend to one another simi-
och skall ömsesidigt lämna varandra

lar assistance where the requesting State
liknande hjälp när den begärande kon-

Party has reasonable grounds to suspect
ventionsstaten har skälig anledning att

that the offence referred to in article 3,
misstänka att brott som avses i artikel

paragraph 1 (a) or (b), is transnational in
3.1 a eller 3.1 b är av gränsöverskridan-

nature, including that victims, witnesses,
de natur, däri innefattande att brottsof-

proceeds, instrumentalities or evidence
fer, vittnen, vinning av brott, hjälpmedel

of such offences are located in the re-
eller bevisning för sådana brott finns i

quested State Party and that the offence
den anmodade konventionsstaten och att

involves an organized criminal group.
en organiserad brottslig sammanslutning

är delaktig i brottet.

2. Mutual legal assistance shall be
2. Internationell rättslig hjälp skall i

afforded to the fullest extent possible
största möjliga utsträckning lämnas i

under relevant laws, treaties, agreements
enlighet med den anmodade konven-

and arrangements of the requested State
tionsstatens ifrågakommande lagar, för-

Party with respect to investigations,
drag, avtal och uppgörelser med avseen-

prosecutions and judicial proceedings in
de på utredning, lagföring och rättsliga

relation to the offences for which a legal
åtgärder i fråga om brott för vilka juri-

person may be held liable in accordance
diska personer kan ställas till ansvar med

with article 10 of this Convention in the
stöd av artikel 10 i denna konvention i

requesting State Party.
den begärande konventionsstaten.

3. Mutual legal assistance to be af-
3. Internationell rättslig hjälp som skall

forded in accordance with this article
lämnas enligt denna artikel kan begäras i

may be requested for any of the follow-
något av följande syften:

ing purposes:

(a) Taking evidence or statements
a) Upptagande av vittnesmål eller and-

from persons;
ra utsagor.

(b) Effecting service of judicial docu-
b) Delgivning av rättegångshandlingar.

ments;

(c) Executing searches and seizures,
c)
Verkställande
av husrannsakan,

and freezing;
beslag och frysning.

(d) Examining objects and sites;
d) Undersökning av föremål och plat-

ser.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

81

(e) Providing information, evidentiary
e) Tillhandahållande
av
information,

items and expert evaluations;
bevismaterial och sakkunnigutlåtanden.

(f) Providing originals or certified
f) Tillhandahållande av handlingar och

copies of relevant documents and re-
uppteckningar av betydelse i original

cords, including government, bank, fi-
eller i bestyrkt kopia, däri inbegripet

nancial, corporate or business records;
officiella handlingar,
bankhandlingar,

finansiella handlingar, företagshandling-

ar och andra handlingar som rör ekono-

miska förhållanden eller affärsförhållan-

den.

(g) Identifying or tracing proceeds of
g) Identifiering eller spårande av vin-

crime,
property, instrumentalities or
ning av brott, egendom, hjälpmedel eller

other things for evidentiary purposes;
andra föremål för bevisändamål.

(h) Facilitating the voluntary appear-
h) Underlättande av frivilligt deltagan-

ance of persons in the requesting State
de av personer i den begärande konven-

Party;

tionsstaten.

(i) Any other type of assistance that is
i) Varje slag av rättslig hjälp som inte

not contrary to the domestic law of the
är oförenlig med den anmodade konven-

requested State Party.
tionsstatens nationella lag.

4. Without prejudice to domestic law,
4. Om inte annat följer av nationell lag

the competent authorities of a State
får en konventionsstats behöriga myn-

Party may, without prior request, trans-
digheter, utan att det skall strida mot

mit information relating to criminal
nationell lag, självmant överlämna upp-

matters to a competent authority in an-
lysningar i brottmål till en behörig myn-

other State Party where they believe that
dighet i en annan konventionsstat, när de

such information could assist the author-
bedömer att upplysningarna kan hjälpa

ity in undertaking or successfully con-
myndigheten att genomföra eller fullföl-

cluding inquiries and criminal proceed-
ja utredningar och rättsliga förfaranden

ings or could result in a request formu-
eller kan resultera i en framställning från

lated by the latter State Party pursuant to
den senare konventionsstaten enligt den-

this Convention.
na konvention.

5. The transmission of information
5. Upplysningar som översänds i en-

pursuant to paragraph 4 of this article
lighet med punkt 4 i denna artikel skall

shall be without prejudice to inquiries
inte inkräkta på efterforskningar och

and criminal proceedings in the State of
rättsliga förfaranden i den stat vars behö-

the competent authorities providing the
riga myndigheter lämnar upplysningar-

information. The competent authorities
na. De behöriga myndigheter som mottar

receiving the information shall comply
uppgifterna skall bevilja en begäran om

with a request that said information
sekretess, även tillfällig, avseende upp-

remain
confidential, even temporarily,
gifterna och om inskränkningar i rätten

or with restrictions on its use. However,
att utnyttja dem. Detta skall dock inte

this shall not prevent the receiving State
hindra att den mottagande konventions-

Party from disclosing in its proceedings
staten under förfarandets gång röjer

information that is exculpatory to an
uppgifter som bevisar den anklagades

accused person. In such a case, the re-
oskuld. I så fall skall den mottagande

ceiving State Party shall notify the
konventionsstaten underrätta den över-

transmitting State Party prior to the dis-
lämnande konventionsstaten härom före

closure and, if so requested, consult with
röjandet och, om så begärs, samråda

the transmitting State Party. If, in an
med denna. Om, i undantagsfall, sådant

exceptional case, advance notice is not
förhandsmeddelande inte
är möjligt,

possible, the receiving State Party shall
skall den mottagande konventionsstaten

inform the transmitting State Party of
utan dröjsmål meddela den överlämnan-

the disclosure without delay.
de konventionsstaten att röjande skett.

6. The provisions of this article shall
6. Bestämmelserna i denna artikel skall

not affect the obligations under any
inte inverka på åtaganden i annat bilate-

other treaty, bilateral or multilateral, that
ralt eller multilateralt avtal som helt eller

governs or will govern, in whole or in
delvis gäller eller kommer att gälla in-

part, mutual legal assistance.
ternationell rättslig hjälp.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

82

7. Paragraphs 9 to 29 of this article
7. Punkterna 9 - 29 i denna artikel

shall apply to requests made pursuant to
skall gälla framställningar som görs

this article if the States Parties in ques-
enligt denna artikel, om inte de berörda

tion are not bound by a treaty of mutual
konventionsstaterna är bundna av ett

legal assistance. If those States Parties
särskilt avtal om internationell rättslig

are bound by such a treaty, the corre-
hjälp. Om så är fallet, skall motsvarande

sponding provisions of that treaty shall
bestämmelser i det avtalet gälla, såvida

apply unless the States Parties agree to
inte staterna kommer överens om att

apply paragraphs 9 to 29 of this article
punkterna 9 - 29 i denna artikel skall

in lieu thereof. States Parties are
gälla i stället. Konventionsstaterna upp-

strongly encouraged to apply these
muntras starkt att tillämpa dessa punkter

paragraphs if they facilitate cooperation.
om samarbetet därigenom underlättas.

8. States Parties shall not decline to
8. En konventionsstat får inte vägra att

render mutual legal assistance pursuant
lämna internationell rättslig hjälp enligt

to this article on the ground of bank
denna artikel med hänvisning till bank-

secrecy.

sekretess.

9. States Parties may decline to render
9. En konventionsstat får vägra att

mutual legal assistance pursuant to this
lämna internationell rättslig hjälp enligt

article on the ground of absence of dual
denna artikel med hänvisning till att

criminality. However,
the requested
dubbel straffbarhet inte föreligger. Den

State Party may, when it deems appro-
anmodade konventionsstaten får dock,

priate, provide assistance, to the extent it
när den så bedömer lämpligt, lämna

decides at its discretion, irrespective of
biträde i den utsträckning den själv av-

whether the conduct would constitute an
gör, oberoende av om gärningen skulle

offence under the domestic law of the
utgöra ett brott enligt den nationella

requested State Party.

lagen i den anmodade konventionssta-

ten.

10. A person who is being detained or
10. En person som är frihetsberövad

is serving a sentence in the territory of
eller avtjänar straff inom en konven-

one State Party whose presence in an-
tionsstats territorium vars närvaro i en

other State Party is requested for pur-
annan konventionsstat begärs för identi-

poses of identification, testimony or
fiering, avgivande av vittnesmål eller för

otherwise providing assistance in ob-
att på annat sätt lämna hjälp med att

taining evidence for
investigations,
erhålla bevis för brottsutredning, åtal

prosecutions or judicial proceedings in
eller rättsliga åtgärder med avseende på

relation to offences covered by this
brott som täcks av denna konvention, får

Convention may be transferred if the
överföras om följande villkor är uppfyll-

following conditions are met:
da:

(a) The person freely gives his or her
a) Att personen i medvetande om vad

informed consent;

saken gäller och av fri vilja går med på

överförandet.

(b) The competent authorities of both
b) Att båda konventionsstaters behöri-

States Parties agree, subject to such
ga myndigheter samtycker allt under

conditions as those States Parties may
beaktande av sådana villkor som dessa

deem appropriate.

konventionsstater anser vara lämpliga.

11. For the purposes of paragraph 10 of
11. För de syften som avses i punkt 10 i

this article:

denna artikel skall följande bestämmel-

ser gälla:

(a) The State Party to which the pera) Den konventionsstat till vilken person is transferred shall have the authorsonen överförs skall ha behörighet och ity and obligation to keep the person skyldighet att hålla personen i fängsligt transferred in custody, unless otherwise förvar, såvida inte annat begärs eller requested or authorized by the State tillåts av den konventionsstat från vilken Party from which the person was transpersonen har överförts.

ferred;

(b) The State Party to which the perb) Den konventionsstat till vilken per-

son is transferred shall without delay sonen överförs skall ofördröjligen uppimplement its obligation to return the fylla sin skyldighet att återbörda perso-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

83

person to the custody of the State Party
nen till förvar i den konventionsstat från

from which the person was transferred
vilken han eller hon har överförts enligt

as agreed beforehand, or as otherwise
överenskommelse i förväg eller på annat

agreed, by the competent authorities of
sätt mellan de båda staternas behöriga

both States Parties;
myndigheter.

(c) The State Party to which the per-
c) Den konventionsstat till vilken per-

son is transferred shall not require the
sonen överförs får inte kräva att den

State Party from which the person was
konventionsstat från vilken han eller hon

transferred to initiate extradition pro-
har överförts inleder utlämningsförfa-

ceedings for the return of the person;
rande för att få personen i fråga återläm-

nad.

(d) The person transferred shall re-
d) Den överförda personen skall, i den

ceive credit for service of the sentence
stat från vilken han eller hon har över-

being served in the State from which he
förts, tillgodoräknas tid som avtjänats av

or she was transferred for time spent in
påföljden i den konventionsstat till vil-

the custody of the State Party to which
ken han eller hon har överförts.

he or she was transferred.

12. Unless the State Party from which
12. Såvida inte den konventionsstat

a person is to be transferred in accor-
från vilken en person skall överföras i

dance with paragraphs 10 and 11 of this
enlighet med punkterna 10 och 11 i den-

article so agrees, that person, whatever
na artikel går med härpå, skall personen

his or her nationality, shall not be prose-
i fråga, oberoende av nationalitet, inte

cuted, detained, punished or subjected to
lagföras, frihetsberövas, straffas eller

any other restriction of his or her per-
underkastas någon inskränkning i sin

sonal liberty in the territory of the State
personliga frihet inom den stats territori-

to which that person is transferred in
um till vilket han eller hon har överförts

respect of acts, omissions or convictions
för gärningar, underlåtenhet eller domar

prior to his or her departure from the
som föregår personens avfärd från den

territory of the State from which he or
stats territorium från vilket han eller hon

she was transferred.
har överförts.

13. Each State Party shall designate a
13. Varje konventionsstat skall utse en

central authority that shall have the re-
centralmyndighet som skall ha ansvar

sponsibility and power to receive re-
och behörighet att ta emot framställ-

quests for mutual legal assistance and
ningar om internationell rättslig hjälp

either to execute them or to transmit
och att antingen verkställa dem eller

them to the competent authorities for
överlämna dem till behöriga myndighe-

execution. Where a State Party has a
ter för verkställighet. I det fall det i en

special region or territory with a sepa-
konventionsstat finns en särskild region

rate system of mutual legal assistance, it
eller ett särskilt territorium med ett sär-

may designate a distinct central author-
skilt system för internationell rättslig

ity that shall have the same function for
hjälp, får denna stat utse en annan cen-

that region or territory. Central authori-
tralmyndighet som skall ha samma funk-

ties shall ensure the speedy and proper
tion för ifrågavarande region eller terri-

execution or transmission of the requests
torium. Centralmyndigheterna skall tillse

received. Where the central authority
att mottagna framställningar verkställs

transmits the request to a competent
eller överlämnas för verkställighet på ett

authority for execution, it shall encour-
riktigt sätt och utan dröjsmål. När cen-

age the speedy and proper execution of
tralmyndigheten överlämnar en fram-

the request by the competent authority.
ställning till en behörig myndighet för

The Secretary-General of the United
verkställighet, skall den befrämja att

Nations shall be notified of the central
densamma ofördröjligen och på veder-

authority designated for this purpose at
börligt sätt verkställs av den behöriga

the time each State Party deposits its
myndigheten. Förenta nationernas gene-

instrument of ratification, acceptance or
ralsekreterare skall underrättas om den

approval of or accession to this Conven-
centralmyndighet som har utsetts för

tion. Requests for mutual legal assis-
detta ändamål när konventionsstaterna

tance and any communication related
deponerar sina instrument avseende rati-

thereto shall be transmitted to the central
ficering, godtagande, godkännande eller

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

84

authorities designated by the States Par-
anslutning till denna konvention. Fram-

ties. This requirement shall be without
ställningar
om
internationell
rättslig

prejudice to the right of a State Party to
hjälp och därtill anknutna meddelanden

require that such requests and communi-
skall överlämnas till de centralmyndig-

cations be addressed to it through dip-
heter som utsetts av konventionsstaterna.

lomatic channels and, in urgent circum-
Detta krav skall dock inte inskränka en

stances, where the States Parties agree,
konventionsstats rätt att kräva att sådana

through the International Criminal Po-
framställningar
och meddelanden skall

lice Organization, if possible.
överlämnas på diplomatisk väg och, om

ärendet är brådskande och om parterna

samtycker, via Internationella kriminal-

polisorganisationen där så är möjligt.

14. Requests shall be made in writing
14. Framställningar skall göras skrift-

or, where possible, by any means capa-
ligen eller, om så är möjligt, på annat

ble of producing a written record, in a
sätt som möjliggör framställning av ett

language acceptable to the requested
skriftligt meddelande, på ett språk som

State Party, under conditions allowing
är godtagbart för den anmodade konven-

that State Party to establish authenticity.
tionsstaten, och på ett sätt som tillåter

The Secretary-General of the United
denna stat att konstatera att dokumentet

Nations shall be notified of the language
är äkta. Förenta nationernas generalsek-

or languages acceptable to each State
reterare skall underrättas om det eller de

Party at the time it deposits its instru-
språk som en konventionsstat kan godta

ment of ratification, acceptance or ap-
när den deponerar sitt instrument avse-

proval of or accession to this Conven-
ende ratificering, godtagande eller god-

tion. In urgent circumstances and where
kännande eller när den ansluter sig till

agreed by the States Parties, requests
denna konvention. I brådskande fall och

may be made orally, but shall be con-
när konventionsstaterna är överens där-

firmed in writing forthwith.
om, får framställningar göras muntligen

med efterföljande skriftlig bekräftelse.

15. A request for mutual legal assis-
15. En framställning om internationell

tance shall contain:
rättslig hjälp skall innehålla

(a) The identity of the authority mak-
a) uppgift om den myndighet som gör

ing the request;
framställningen,

(b) The subject matter and nature of
b) föremålet för och arten av den

the investigation, prosecution or judicial
brottsutredning, den lagföring eller det

proceeding to which the request relates
rättsliga förfarande som framställningen

and the name and functions of the au-
avser samt namnet på den myndighet

thority conducting the investigation,
som handlägger brottsutredningen, lag-

prosecution or judicial proceeding;
föringen eller det rättsliga förfarandet

jämte upplysningar om vilka uppgifter

denna myndighet har,

(c) A summary of the relevant facts,
c) en sammanställning av de omstän-

except in relation to requests for the
digheter som är av betydelse i ärendet

purpose of service of judicial docu-
utom i de fall framställningen gäller

ments;
delgivning av rättegångshandlingar,

(d) A description of the assistance
d) uppgift om vilket slag av biträde

sought and details of any particular pro-
som begärs samt huruvida den ansökan-

cedure that the requesting State Party
de konventionsstaten önskar att ett sär-

wishes to be followed;
skilt förfarande skall tillämpas,

e) Where possible, the identity, loca-
e) uppgift om samtliga berörda perso-

tion and nationality of any person con-
ners identitet, adress och nationalitet, där

cerned; and
så är möjligt,

(f) The purpose for which the evi-
f) uppgift om det ändamål för vilket

dence, information or action is sought.
bevismaterial, upplysningar eller åtgär-

der begärs.

16. The requested State Party may
16. Den anmodade konventionsstaten

request additional information when it
får begära ytterligare uppgifter om så

appears necessary for the execution of
verkar vara
nödvändigt för att
kunna

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

85

the request in accordance with its do-
verkställa den begärda åtgärden i enlig-

mestic law or when it can facilitate such
het med sin nationella lag eller när det

execution.
kan underlätta verkställigheten.

17. A request shall be executed in
17. De åtgärder som framställningen

accordance with the domestic law of the
avser skall verkställas enligt den anmo-

requested State Party and, to the extent
dade konventionsstatens
nationella lag

not contrary to the domestic law of the
och, i den mån detta inte strider mot

requested State Party and where possi-
denna lag och där så är möjligt, med

ble, in accordance with the procedures
tillämpning av de förfaranden som anges

specified in the request.
i framställningen.

18. Wherever possible and consistent
18. När så är möjligt och förenligt med

with fundamental principles of domestic
grundsatserna i nationell lag, i de fall en

law, when an individual is in the terri-
person befinner sig inom en konven-

tory of a State Party and has to be heard
tionsstats territorium och han eller hon

as a witness or expert by the judicial
skall höras som vittne eller sakkunnig av

authorities of another State Party, the
de rättsliga myndigheterna i en annan

first State Party may, at the request of
konventionsstat,
får
den
förstnämnda

the other, permit the hearing to take
konventionsstaten, på begäran av den

place by video conference if it is not
sistnämnda staten, ge sitt samtycke till

possible or desirable for the individual
att förhandlingen sker genom videokon-

in question to appear in person in the
ferens i det fall det inte är möjligt eller

territory of the requesting State Party.
önskvärt att vederbörande person per-

States Parties may agree that the hearing
sonligen uppträder inom den begärande

shall be conducted by a judicial author-
konventionsstatens territorium. Konven-

ity of the requesting State Party and
tionsstater kan komma överens om att

attended by a judicial authority of the
förhör skall utföras av en rättslig myn-

requested State Party.
dighet i den begärande konventionssta-

ten i närvaro av en rättslig myndighet

från den anmodade konventionsstaten.

19. The requesting State Party shall
19. Den
begärande
konventionsstaten

not transmit or use information or evi-
får inte utan föregående samtycke av den

dence furnished by the requested State
anmodade
konventionsstaten
överföra

Party for investigations, prosecutions or
eller använda uppgifter eller bevisning

judicial proceedings other than those
som har lämnats av den anmodade kon-

stated in the request without the prior
ventionsstaten för andra brottsutredning-

consent of the requested State Party.
ar, annan lagföring eller andra rätte-

Nothing in this paragraph shall prevent
gångar än de som anges i framställning-

the requesting State Party from disclos-
en. Ingenting i denna punkt skall för-

ing in its proceedings information or
hindra att den begärande konventionssta-

evidence that is exculpatory to an ac-
ten i sina förfaranden röjer uppgifter

cused person. In the latter case, the re-
eller bevisning som bevisar den ankla-

questing State Party shall notify the
gades oskuld. I så fall skall den begäran-

requested State Party prior to the disclo-
de konventionsstaten meddela den an-

sure and, if so requested, consult with
modade konventionsstaten före röjandet

the requested State Party. If, in an ex-
av uppgifterna eller bevisningen och, på

ceptional case, advance notice is not
begäran, samråda med den anmodade

possible, the requesting State Party shall
konventionsstaten. Om det i undantags-

inform the requested State Party of the
fall inte är möjligt att lämna sådant för-

disclosure without delay.
handsmeddelande, skall den
begärande

konventionsstaten utan dröjsmål medde-

la den anmodade konventionsstaten om

att röjande har skett.

20. The requesting State Party may
20. Den
begärande
konventionsstaten

require that the requested State Party
får begära att den anmodade konven-

keep confidential the fact and substance
tionsstaten
iakttar
sekretess beträffande

of the request, except to the extent nec-
framställningen och dess innehåll utom i

essary to execute the request. If the re-
den omfattning som erfordras för att

quested State Party cannot comply with
verkställa
de begärda åtgärderna. Om

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

86

the requirement of confidentiality, it
den
anmodade
konventionsstaten
inte

shall promptly inform the requesting
kan efterkomma en begäran om sekre-

State Party.
tess, skall den genast meddela den begä-

rande konventionsstaten.

21. Mutual legal assistance may be
21. En framställning om internationell

refused:

rättslig hjälp får avslås om

(a) If the request is not made in con-
a) framställningen inte gjorts i enlighet

formity with the provisions of this arti-
med bestämmelserna i denna artikel,

cle;

(b) If the requested State Party consid-
b)
den
anmodade konventionsstaten

ers that execution of the request is likely
anser att verkställighet av de begärda

to prejudice its sovereignty, security,
åtgärderna sannolikt skulle inkräkta på

ordre public or other essential interests;
dess
suveränitet,
säkerhet,
allmänna

rättsprinciper (ordre public) eller andra

väsentliga intressen,

(c) If the authorities of the requested
c)
den
anmodade
konventionsstatens

State Party would be prohibited by its
myndigheter enligt nationell lag själva

domestic law from carrying out the ac-
skulle vara förhindrade att vidta den

tion requested with regard to any similar
begärda åtgärden i fråga om ett liknande

offence, had it been subject to investiga-
brott i det fall att brottet varit föremål för

tion, prosecution or judicial proceedings
utredning, lagföring eller annat rättsligt

under their own jurisdiction;
förfaranden enligt deras egen jurisdik-

tion, eller om

(d) If it would be contrary to the legal
d) bifall till framställningen skulle

system of the requested State Party re-
strida mot den anmodade konventions-

lating to mutual legal assistance for the
statens lagstiftning rörande internationell

request to be granted.
rättslig hjälp.

22. States Parties may not refuse a
22. En konventionsstat får inte avslå

request for mutual legal assistance on
en begäran om internationell rättslig

the sole ground that the offence is also
hjälp av det enda skälet att brottet också

considered to involve fiscal matters.
bedöms omfatta fiskala frågor.

23. Reasons shall be given for any
23. Ett avslag på en framställning om

refusal of mutual legal assistance.
internationell rättslig hjälp skall motive-

ras.

24. The requested State Party shall
24.
Den
anmodade konventionsstaten

execute the request for mutual legal
skall snarast verkställa en framställning

assistance as soon as possible and shall
om internationell rättslig hjälp och skall,

take as full account as possible of any
i största möjliga mån, beakta de tidsfris-

deadlines suggested by the requesting
ter som angivits av den begärande

State Party and for which reasons are
konventionsstaten och för vilka skäl har

given, preferably in the request. The
angivits, helst i framställningen. Den

requested State Party shall respond to
anmodade konventionsstaten skall till-

reasonable requests by the requesting
mötesgå skäliga förfrågningar från den

State Party on progress of its handling of
begärande
konventionsstatens
sida
om

the request. The requesting State Party
hur långt man kommit i handläggningen

shall promptly inform the requested
av framställningen. Den begärande kon-

State Party when the assistance sought is
ventionsstaten skall genast meddela den

no longer required.
anmodade
konventionsstaten
när
den

begärda hjälpen inte längre är påkallad.

25. Mutual legal assistance may be
25. Internationell rättslig hjälp får upp-

postponed by the requested State Party
skjutas av den anmodade konventions-

on the ground that it interferes with an
staten om det skulle hindra en pågående

ongoing
investigation, prosecution or
brottsutredning,
lagföring eller annat

judicial proceeding.
rättsligt förfarande.

26. Before refusing a request pursuant
26. Innan den anmodade konventions-

to paragraph 21 of this article or post-
staten avslår en framställning med stöd

poning its execution pursuant to para-
av punkt 21 i denna artikel eller upp-

graph 25
of this article, the requested
skjuter dess verkställighet med stöd av

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

87

State Party shall consult with the re-
punkt 25 i denna artikel skall den sam-

questing State Party to consider whether
råda med den begärande konventionssta-

assistance may be granted subject to
ten för att avgöra om hjälpen kan lämnas

such terms and conditions as it deems
på de villkor som den anser vara påkal-

necessary. If the requesting State Party
lade. Om den begärande konventionssta-

accepts assistance subject to those con-
ten godtar hjälp på dessa villkor, skall

ditions, it shall comply with the condi-
den uppfylla villkoren.

tions.

27. Without prejudice to the applica-
27. Om det inte påverkar tillämpning-

tion of paragraph 12 of this article, a
en av punkt 12 i denna artikel skall ett

witness, expert or other person who, at
vittne, en sakkunnig eller en annan per-

the request of the requesting State Party,
son som samtycker till att avge vittnes-

consents to give evidence in a proceed-
mål eller medverka i brottsutredning,

ing or to assist in an investigation,
lagföring eller annat rättsligt förfarande

prosecution or judicial proceeding in the
inom den begärande konventionsstatens

territory of the requesting State Party
territorium inte åtalas, fängslas, straffas

shall not be prosecuted, detained, pun-
eller på annat sätt underkastas inskränk-

ished or subjected to any other restric-
ning i sin personliga frihet inom detta

tion of his or her personal liberty in that
territorium på grund av någon gärning,

territory in respect of acts, omissions or
underlåtenhet eller dom som hänför sig

convictions prior to his or her departure
till tiden före hans eller hennes utresa

from the territory of the requested State
från den anmodade
konventionsstatens

Party. Such safe conduct shall cease
territorium. Denna immunitet skall upp-

when the witness, expert or other person
höra när vittnet, den sakkunnige eller

having had, for a period of fifteen con-
annan person som berörs, trots att han

secutive days or for any period agreed
eller hon under en sammanhängande tid

upon by the States Parties from the date
av 15 dagar, eller under annan period

on which he or she has been officially
som parterna kommit överens om, från

informed that his or her presence is no
den dag han eller hon mottagit officiell

longer required by the judicial authori-
underrättelse om att hans eller hennes

ties, an opportunity of leaving, has nev-
närvaro inte längre påkallas av de rätts-

ertheless remained voluntarily in the
liga myndigheterna, haft möjlighet att

territory of the requesting State Party or,
lämna territoriet, frivilligt stannat kvar

having left it, has returned of his or her
där eller, efter att ha lämnat det, frivilligt

own free will.
återvänt dit.

28. The ordinary costs of executing a
28. Den anmodade
konventionsstaten

request shall be borne by the requested
skall stå för ordinarie kostnader som är

State Party, unless otherwise agreed by
förenade med verkställigheten av de

the States Parties concerned. If expenses
begärda åtgärderna, om inte de berörda

of a substantial or extraordinary nature
konventionsstaterna
kommer överens

are or will be required to fulfil the re-
om annat. Om verkställigheten medför

quest, the States Parties shall consult to
eller kommer att medföra stora eller

determine the terms and conditions un-
extraordinära kostnader, skall konven-

der which the request will be executed,
tionsstaterna i samråd fastställa vilka

as well as the manner in which the costs
villkor som skall gälla för verkställighe-

shall be borne.
ten och hur kostnaderna skall fördelas.

29. The requested State Party:
29. Den anmodade konventionsstaten

(a) Shall provide to the requesting
a) skall lämna den begärande konven-

State Party copies of government re-
tionsstaten kopior av offentliga hand-

cords, documents or information in its
lingar, dokument eller uppgifter som den

possession that under its domestic law
har i sin besittning, vilka enligt dess

are available to the general public;
nationella lag är tillgängliga för allmän-

heten, och,

(b) May, at its discretion, provide to
b) kan enligt sin egen bedömning,

the requesting State Party in whole, in
lämna den begärande konventionsstaten

part or subject to such conditions as it
i full utsträckning, delvis eller med så-

deems appropriate, copies of any gov-
dana förbehåll som den anser vara lämp-

ernment records, documents or informa-
liga, kopior av offentliga handlingar,

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

88

tion in its possession that under its do-
dokument eller uppgifter som den har i

mestic law are not available to the gen-
sin besittning, vilka enligt dess lag inte

eral public.

är tillgängliga för allmänheten.

30. States Parties shall consider, as
30. Konventionsstaterna skall om så

may be necessary, the possibility of
behövs överväga att sluta bilaterala och

concluding bilateral or
multilateral
multilaterala avtal eller överenskommel-

agreements or arrangements that would
ser som skulle gagna, förverkliga eller

serve the purposes of, give practical
stärka bestämmelserna i denna artikel.

effect to or enhance the provisions of

this article.

Article 19

Artikel 19

Joint investigations

Gemensamma brottsutredningar

States Parties shall consider conclud-
Konventionsstaterna skall överväga att

ing bilateral or multilateral agreements
sluta bilaterala eller multilaterala avtal

or arrangements whereby, in relation to
eller överenskommelser som, med avse-

matters that are the subject of investiga-
ende på ärenden som är föremål för ut-

tions, prosecutions or judicial proceed-
redning, lagföring eller rättsliga åtgärder

ings in one or more States, the compe-
i en eller flera konventionsstater, tillåter

tent authorities concerned may establish
de berörda behöriga myndigheterna att

joint investigative bodies. In the absence
sätta upp gemensamma organ för brotts-

of such agreements or arrangements,
utredningar. I brist på sådana avtal eller

joint investigations may be undertaken
överenskommelser
kan
gemensamma

by agreement on a case-by-case basis.
brottsutredningar verkställas
för
varje

The States Parties involved shall ensure
särskilt fall. De berörda konventionssta-

that the sovereignty of the State Party in
terna skall tillgodose att den konven-

whose territory such investigation is to
tionsstats suveränitet inom vars territori-

take place is fully respected.

um brottsutredningen skall
verkställas

till fullo respekteras.

Article 20

Artikel 20

Special investigative techniques
Särskilda utredningsmetoder

1. If permitted by the basic principles
1. Om det är förenligt med grundprin-

of its domestic legal system, each State
ciperna i dess nationella rättsordning

Party shall, within its possibilities and
skall varje konventionsstat, så långt det

under the conditions prescribed by its
är möjligt och på de villkor som före-

domestic law, take the necessary meas-
skrivs i dess nationella lag, vidta erfor-

ures to allow for the appropriate use of
derliga åtgärder för att tillåta ändamåls-

controlled delivery and, where it deems
enlig användning
av
kontrollerade

appropriate, for the use of other special
leveranser och, där den bedömer det

investigative techniques, such as elec-
vara lämpligt, användning av andra

tronic or other forms of surveillance and
särskilda
utredningsmetoder
såsom

undercover operations, by its competent
elektronisk övervakning och annan typ

authorities in its territory for the purpose
av övervakning och operationer under

of
effectively combating
organized
täckmantel utförda av dess behöriga

crime.

myndigheter inom dess territorium i

syfte att verkningsfullt kunna bekämpa

organiserad brottslighet.

2. For the purpose of investigating the
2. I syfte att utreda brott som täcks av

offences covered by this Convention,
denna konvention uppmanas konven-

States Parties are encouraged to con-
tionsstaterna att, om så är nödvändigt,

clude, when necessary, appropriate bi-
ingå lämpliga bilaterala eller multilatera-

lateral or multilateral agreements or
la avtal eller överenskommelser om an-

arrangements for using such special
vändning av särskilda utredningsmeto-

investigative techniques in the context
der i internationellt samarbete. Sådana

of cooperation at the international level.
avtal eller överenskommelser skall ingås

Such agreements or arrangements shall
och genomföras med iakttagande av

be
concluded and implemented in full
principen om suverän likställdhet mellan

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

89

compliance with the principle of sover-
stater och skall verkställas i strikt över-

eign equality of States and shall be car-
ensstämmelse
med bestämmelserna i

ried out strictly in accordance with the
dessa avtal eller överenskommelser.

terms of those agreements or arrange-

ments.

3. In the absence of an agreement or
3. I brist på avtal eller överenskom-

arrangement as set forth in paragraph 2
melse enligt punkt 2 i denna artikel skall

of this article, decisions to use such
beslut om att tillämpa särskilda utred-

special investigative techniques at the
ningsmetoder på det internationella pla-

international level shall be made on a
net grundas på varje särskilt fall och kan,

case-by-case basis and may, when nec-
om så erfordras, avse ekonomiska över-

essary, take into consideration financial
enskommelser och samförståndslösning-

arrangements
and understandings with
ar beträffande berörda konventionssta-

respect to the exercise of jurisdiction by
ters utövande av jurisdiktion.

the States Parties concerned.

4. Decisions to use controlled delivery at
4. Beslut om att tillämpa metoden med

the international level may, with the
kontrollerade
leveranser internationellt

consent of the States Parties concerned,
får, med de berörda konventionsstater-

include methods such as intercepting
nas samtycke, innefatta sådana metoder

and allowing the goods to continue in-
som att varorna uppfångas och att man

tact or be removed or replaced in whole
tillåter att de fortsätter intakta eller att de

or in part.

avlägsnas eller helt eller delvis ersätts.

Article 21

Artikel 21

Transfer of criminal proceedings
Överförande av lagföring

States Parties shall consider the possi-
Konventionsstaterna
skall
överväga

bility of transferring to one another pro-
möjligheten att till varandra överföra

ceedings for the prosecution of an of-
lagföringen av brott som täcks av denna

fence covered by this Convention in
konvention i fall där överföringen kan

cases where such transfer is considered
anses ligga i en korrekt rättskipnings

to be in the interests of the proper ad-
intresse, särskilt i fall där flera skilda

ministration of justice, in particular in
jurisdiktioner är berörda, i syfte att kon-

cases where several jurisdictions are
centrera lagföringen.

involved, with a view to concentrating

the prosecution.

Article 22

Artikel 22

Establishment of criminal record
Upprättande av brottsregister

Each State Party may adopt such leg-
Varje konventionsstat får vidta de lag-

islative or other measures as may be
stiftningsåtgärder och
andra
åtgärder

necessary to take into consideration,
som erfordras för att, på de villkor och

under such terms as and for the purpose
för de syften som den bedömer lämpligt,

that it deems appropriate, any previous
beakta eventuella tidigare fällande do-

conviction in another State of an alleged
mar i en annan konventionsstat mot en

offender for the purpose of using such
misstänkt i syfte att utnyttja uppgifterna

information
in criminal proceedings
däri i brottmålsförfaranden
avseende

relating to an offence covered by this
brott som täcks av denna konvention.

Convention.

Article 23

Criminalization of obstruction of justice

Each State Party shall adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as criminal offences, when committed intentionally:

(a) The use of physical force, threats

Artikel 23

Kriminalisering av hinder mot rättvisan

Varje konventionsstat skall vidta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som erfordras för att straffbelägga följande gärningar när de begås uppsåtligen:

a) Bruk av fysiskt våld, hot eller

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

90

or intimidation or the promise, offering
skrämsel eller förespeglande, erbjudande

or giving of an undue advantage to in-
eller lämnande av oberättigade förmåner

duce false testimony or to interfere in
för att förmå någon att avge falskt vitt-

the giving of testimony or the produc-
nesmål eller lägga sig i avgivande av

tion of evidence in a proceeding in rela-
vittnesmål eller framtagning av bevis-

tion to the commission of offences cov-
ning i ett rättsligt förfarande avseende

ered by this Convention;
brott som täcks av denna konvention.

(b) The use of physical force, threats
b) Bruk av fysiskt våld, hot eller

or intimidation to interfere with the ex-
skrämsel för att ingripa i en domares

ercise of official duties by a justice or
eller en rättsvårdande befattningshavares

law enforcement official in relation to
tjänsteutövning i samband med brott

the commission of offences covered by
som täcks av denna konvention. Ingen-

this Convention. Nothing in this sub-
ting i detta stycke skall inskränka kon-

paragraph shall prejudice the right of
ventionsstaternas rätt att i lag beskydda

States Parties to have legislation that
andra kategorier av offentliga befatt-

protects other categories of public offi-
ningshavare.

cials.

Article 24
Artikel 24

Protection of witnesses
Skydd av vittnen

1. Each State Party shall take appro-
1. Varje konventionsstat skall, inom

priate measures within its means to pro-
gränserna för sina möjligheter, vidta

vide effective protection from potential
lämpliga åtgärder för att tillhandahålla

retaliation or intimidation for witnesses
effektivt skydd mot möjliga repressalier

in criminal proceedings who give testi-
eller möjligt hot mot vittnen i brottmål

mony concerning offences covered by
som avger vittnesmål om brott som täcks

this Convention and, as appropriate, for
av denna konvention och, vid behov, för

their relatives and other persons close to
deras släktingar och andra dem närstå-

them.
ende personer.

2. The measures envisaged in para-
2. De åtgärder som avses i punkt 1 i

graph 1 of this article may include, inter
denna artikel kan särskilt innefatta föl-

alia, without prejudice to the rights of
jande utan att inkräkta på den tilltalades

the defendant, including the right to due
rättigheter, däribland rätten till en rättvis

process:
rättegång:

(a) Establishing procedures for the
a) Upprätta förfaranden för fysiskt

physical protection of such persons,
skydd av sådana personer såsom att, i

such as, to the extent necessary and
den utsträckning som behövs och som är

feasible, relocating them and permitting,
möjlig, förflytta dem och att, där så är

where appropriate, non-disclosure or
lämpligt, tillåta att uppgifter som rör

limitations on the disclosure of informa-
sådana personers identitet och vistelseort

tion concerning the identity and where-
inte röjs eller röjs endast i begränsad

abouts of such persons;
omfattning.

(b) Providing evidentiary rules to per-
b) Tillse att det finns bevisregler som

mit witness testimony to be given in a
medger att vittnesmål lämnas på ett sätt

manner that ensures the safety of the
som tillgodoser vittnenas säkerhet såsom

witness, such as permitting testimony to
att tillåta att vittnesmål lämnas med an-

be given through the use of communica-
vändning av kommunikationsteknologi

tions technology such as video links or
såsom videoöverföring eller andra än-

other adequate means.
damålsenliga medel.

3. States Parties shall consider enter-
3. Konventionsstaterna skall överväga

ing into agreements or arrangements
att sluta avtal eller uppgörelser med and-

with other States for the relocation of
ra stater om förflyttning av personer som

persons referred to in paragraph 1 of this
avses i punkt 1 i denna artikel.

article.

4. The provisions of this article shall
4. Bestämmelserna i denna artikel skall

also apply to victims insofar as they are
också gälla brottsoffer när de är vittnen.

witnesses.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

91

Article 25

Artikel 25

Assistance to and protection of
Hjälp och skydd för brottsoffer

victims

1. Each State Party shall take appro-
1. Varje konventionsstat skall inom

priate measures within its means to pro-
ramen för sina resurser vidta lämpliga

vide assistance and protection to victims
åtgärder för att lämna biträde och skydd

of offences covered by this Convention,
till offer för brott som täcks av denna

in particular in cases of threat of retalia-
konvention, särskilt vid fall av hot, re-

tion or intimidation.

pressalier eller skrämsel.

2. Each State Party shall establish
2. Varje konventionsstat skall upprätta

appropriate procedures to provide access
lämpliga förfaranden för att lämna gott-

to compensation and restitution for vic-
görelse till offer för brott som täcks av

tims of offences covered by this Con-
denna konvention.

vention.

3. Each State Party shall, subject to its
3. Varje konventionsstat skall, med

domestic law, enable views and con-
förbehåll för sin nationella lag, möjlig-

cerns of victims to be presented and
göra att brottsoffers mening och farhå-

considered at appropriate stages of
gor framläggs och beaktas i ett lämpligt

criminal proceedings against offenders
skede i en rättegång mot misstänkta på

in a manner not prejudicial to the rights
ett sätt som inte inkräktar på den tilltala-

of the defence.

des rättigheter.

Article 26

Artikel 26

Measures to enhance cooperation
Åtgärder för att förstärka samarbetet

with law enforcement authorities
med rättsvårdande myndigheter

1. Each State Party shall take appro-
1. Varje konventionsstat skall vidta

priate measures to encourage persons
lämpliga åtgärder för att uppmuntra per-

who participate or who have participated
soner som deltar i eller har deltagit i

in organized criminal groups:
organiserade brottsliga sammanslutning-

ar

(a) To supply information useful to
a) att lämna de behöriga myndigheter-

competent authorities for
investigative
na upplysningar av nytta för utredning

and evidentiary purposes on such mat-
och bevisning i sådana frågor som

ters as:

(i) The identity, nature, composition,
i) organiserade brottsliga sammanslut-

structure, location or activities of organ-
ningars identitet, beskaffenhet, samman-

ized criminal groups;

sättning, struktur, lokalisering och verk-

samhet,

(ii) Links, including
international
ii) förbindelser, däribland internatio-

links, with other organized criminal
nella förbindelser, med andra organise-

groups;

rade brottsliga sammanslutningar,

(iii) Offences that organized criminal
iii) brott som har förövats eller kan

groups have committed or may commit;
komma att förövas av organiserade

brottsliga sammanslutningar,

(b) To provide factual, concrete help
b) att lämna de behöriga myndigheter-

to competent authorities that may con-
na den faktiska och praktiska hjälp som

tribute to depriving organized criminal
kan bidra till att beröva organiserade

groups of their resources or of the pro-
brottsliga sammanslutningar deras resur-

ceeds of crime.

ser eller vinning av brott.

2. Each State Party shall consider pro-
2. Varje konventionsstat skall övervä-

viding for the possibility, in appropriate
ga att tillgodose möjligheten att, i lämp-

cases, of mitigating punishment of an
liga fall, mildra straffet för en anklagad

accused person who provides substantial
person som lämnar betydande medver-

cooperation in the investigation or
kan i utredningen eller lagföringen av

prosecution of an offence covered by
brott som täcks av denna konvention.

this Convention.

3. Each State Party shall consider pro-
3. Varje konventionsstat skall övervä-

viding for the possibility, in accordance
ga att tillgodose möjligheten att, i enlig-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

92

with fundamental principles of its do-
het med grundsatserna i sin nationella

mestic law, of granting immunity from
rättsordning, bevilja immunitet mot lag-

prosecution to a person who provides
föring för personer som lämnar betydan-

substantial cooperation in the investiga-
de medverkan i utredningen eller lagfö-

tion or prosecution of an offence cov-
ringen av brott som täcks av denna kon-

ered by this Convention.

vention.

4. Protection of such persons shall be as
4. Skydd av sådana personer skall ombe-

provided for in article 24 of this Con-
sörjas i enlighet med bestämmelserna i

vention.

artikel 24 i denna konvention.

5. Where a person referred to in para-
5. När en person som avses i punkt 1 i

graph 1 of this article located in one
denna artikel, som befinner sig i en kon-

State Party can provide substantial co-
ventionsstat, kan ge de behöriga myn-

operation to the competent authorities of
digheterna i en annan konventionsstat

another State Party, the States Parties
betydande hjälp, kan de berörda konven-

concerned may consider entering into
tionsstaterna överväga att sluta avtal

agreements or arrangements, in accor-
eller uppgörelser, i enlighet med sin

dance with their domestic law, concern-
nationella lag, om eventuellt tillhanda-

ing the potential provision by the other
hållande från den andra konventionssta-

State Party of the treatment set forth in
tens sida av sådan behandling som avses

paragraphs 2 and 3 of this article.
i punkterna 2 och 3 i denna artikel.

Article 27

Artikel 27

Law enforcement cooperation
Samarbete mellan rättsvårdande

myndigheter

1. States Parties shall cooperate
1. Konventionsstaterna skall på ett sätt

closely with one another, consistent with
som är förenligt med deras respektive

their respective domestic legal and ad-
rättsordning och förvaltningssystem nära

ministrative systems, to enhance the
samarbeta i syfte att effektivisera be-

effectiveness of law enforcement action
kämpningen av brott som täcks av denna

to combat the offences covered by this
konvention. Varje konventionsstat skall

Convention. Each State Party shall, in
särskilt anta effektiva åtgärder

particular, adopt effective measures:

(a) To enhance and, where necessary,
a) för att förbättra och, när så behövs,

to establish channels of communication
upprätta
kommunikationsvägar mellan

between their
competent
authorities,
sina behöriga myndigheter och andra

agencies and services in order to facili-
organ och enheter för att främja ett sä-

tate the secure and rapid exchange of
kert och snabbt informationsutbyte om

information concerning all aspects of the
alla aspekter av brott som täcks av denna

offences covered by this Convention,
konvention, däribland, i den mån de

including, if the States Parties concerned
berörda
konventionsstaterna anser det

deem it appropriate, links with other
vara lämpligt, sambanden med annan

criminal activities;

brottslig verksamhet,

(b) To cooperate with other States
b) för att samarbeta med andra kon-

Parties in conducting inquiries with
ventionsstater vid utredning av brott som

respect to offences covered by this Con-
täcks av denna konvention rörande

vention concerning:

(i) The identity, whereabouts and ac-
i) identitet, vistelseort och verksamhet

tivities of persons suspected of involve-
beträffande personer som misstänks för

ment in such offences or the location of
att vara delaktiga i sådana brott eller

other persons concerned;

vistelseort för andra berörda,

(ii) The movement of proceeds of
ii) hur vinning eller egendom som

crime or property derived from the
härrör från sådana brott förflyttas,

commission of such offences;

(iii) The movement of property,
iii) hur egendom, utrustning eller andra

equipment
or
other instrumentalities
hjälpmedel som har använts eller avses

used or intended for use in the commis-
komma till användning vid förövandet

sion of such offences;

av sådana brott förflyttas,

(c) To
provide, when
appropriate,
c) för att, där så är lämpligt, tillhanda-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

93

necessary items or quantities of sub-
hålla erforderliga föremål eller mängder

stances for analytical or investigative
av ämnen för analys- eller utredningsän-

purposes;

damål,

(d) To facilitate effective coordination
d) för att verka för effektiv samordning

between
their
competent
authorities,
mellan sina behöriga myndigheter, organ

agencies and services and to promote
och enheter samt främja utbyte av per-

the exchange of personnel and other
sonal och andra sakkunniga, däri inbe-

experts, including, subject to bilateral
gripet, med beaktande av bilaterala avtal

agreements or arrangements between the
och uppgörelser mellan de berörda kon-

States Parties concerned, the posting of
ventionsstaterna, utplacering av förbin-

liaison officers;

delsepersoner,

(e) To exchange information with
e) för att utbyta information med andra

other States Parties on specific means
konventionsstater om särskilda
medel

and methods used by organized criminal
och metoder som används av organise-

groups,
including, where
applicable,
rade
brottsliga sammanslutningar, däri

routes and conveyances and the use of
inbegripet, när så är lämpligt, vägar och

false identities, altered or false docu-
transportmedel samt användning av fals-

ments or other means of concealing their
ka identiteter, förvanskade eller falska

activities;

dokument eller andra sätt för att dölja

sin verksamhet, och

(f) To exchange information and coor-
f) för att utbyta upplysningar och på

dinate administrative and other meas-
lämpligt sätt samordna förvaltningsåt-

ures taken as appropriate for the purpose
gärder och andra vidtagna åtgärder som

of early identification of the offences
syftar till tidig identifiering av de brott

covered by this Convention.

som täcks av denna konvention.

2. With a view to giving effect to this
2. För att verkställa denna konvention

Convention, States Parties shall consider
skall
konventionsstaterna
överväga att

entering into bilateral or multilateral
sluta lämpliga bilaterala eller multilate-

agreements or arrangements on direct
rala avtal eller uppgörelser om direkt

cooperation between their law enforce-
samarbete
mellan
sina
rättsvårdande

ment agencies and, where such agree-
myndigheter och anpassa sådana avtal

ments or arrangements already exist,
eller uppgörelser som redan finns. I av-

amending them. In the absence of such
saknad av sådana avtal eller uppgörelser

agreements or arrangements between the
mellan de
berörda
konventionsstaterna

States Parties concerned, the Parties
får de betrakta denna konvention som

may consider this Convention as the
grund för ömsesidigt rättsvårdande sam-

basis for mutual law enforcement coop-
arbete med avseende på brott som täcks

eration in respect of the offences cov-
av denna konvention. När så är lämpligt

ered by this Convention. Whenever
skall konventionsstaterna till fullo stödja

appropriate, States Parties shall make
sig på avtal eller uppgörelser, däribland

full use of agreements or arrangements,
med internationella och regionala orga-

including international or regional or-
nisationer, för att förbättra samarbetet

ganizations, to enhance the cooperation
mellan sina rättsvårdande myndigheter.

between their law enforcement agencies.

3. States Parties shall endeavour to
3.
Konventionsstaterna
skall
sträva

cooperate within their means to respond
efter att samarbeta inom ramen för sina

to transnational organized crime com-
möjligheter för att bekämpa gränsöver-

mitted through the use of modern tech-
skridande
organiserad brottslighet som

nology.

sker med hjälp av moderna tekniska

hjälpmedel.

Article 28

Artikel 28

Collection, exchange and analysis of
Insamling, utbyte och analys av

information on the nature of
information om den organiserade

organized crime

brottslighetens natur

1. Each State Party shall consider ana-
1. Varje konventionsstat skall övervä-

lysing, in consultation with the scientific
ga att i samråd med vetenskapliga och

and academic
communities,
trends in
akademiska samfälligheter analysera den

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

94

organized crime in its territory, the cir-
organiserade brottslighetens
utveckling

cumstances in which organized crime
inom sitt territorium, de förhållanden

operates, as well as the professional
under vilka den verkar samt de yrkes-

groups and technologies involved.
grupper och teknologier som berörs.

2. States Parties shall consider devel-
2. Konventionsstaterna skall överväga

oping and sharing analytical expertise
att utveckla och utbyta analytisk sakkun-

concerning organized criminal activities
skap avseende organiserad
brottslig

with each other and through interna-
verksamhet med varandra och genom

tional and regional organizations. For
internationella och regionala organisa-

that purpose, common definitions, stan-
tioner. I detta syfte bör gemensamma

dards and methodologies should be de-
definitioner, normer och metoder ut-

veloped and applied as appropriate.
vecklas och tillämpas på lämpligt sätt.

3. Each State Party shall consider
3. Varje konventionsstat skall övervä-

monitoring its policies and actual meas-
ga att se över sin praxis och sina konkre-

ures to combat organized crime and
ta åtgärder för bekämpning av organise-

making assessments of their effective-
rad brottslighet och utvärdera deras till-

ness and efficiency.
lämpning och effektivitet.

Article 29
Artikel 29

Training and technical assistance
Utbildning och tekniskt bistånd

1. Each State Party shall, to the extent
1. Varje konventionsstat skall i nöd-

necessary, initiate, develop or improve
vändig omfattning införa, utveckla eller

specific training programmes for its law
förbättra specialinriktade utbildnings-

enforcement personnel, including prose-
program för sin rättsvårdande personal,

cutors, investigating magistrates and
däribland åklagare, utredningsledare och

customs personnel, and other personnel
tullpersonal samt annan personal vars

charged with the prevention, detection
uppgift är att förebygga, upptäcka och

and control of the offences covered by
övervaka brott som täcks av denna kon-

this Convention. Such programmes may
vention. Dessa program kan innefatta

include secondments and exchanges of
avdelande och utbyte av personal. Pro-

staff. Such programmes shall deal, in
grammen skall i synnerhet och i den

particular and to the extent permitted by
utsträckning den nationella lagen så

domestic law, with the following:
medger omfatta följande:

(a) Methods used in the prevention,
a) Metoder som tillämpas vid förebyg-

detection and control of the offences
gande, upptäckande och kontroll av brott

covered by this Convention;
som täcks av denna konvention.

(b) Routes and techniques used by
b) Färdvägar som används och meto-

persons suspected of involvement in
der som tillämpas av personer som miss-

offences covered by this Convention,
tänks vara delaktiga i brott som täcks av

including in transit States, and appropri-
denna konvention, däribland i transitsta-

ate countermeasures;
ter, samt lämpliga motåtgärder.

(c) Monitoring of the movement of
c) Övervakning av förflyttning av

contraband;
smuggelgods.

(d) Detection and monitoring of the
d) Upptäckande och övervakning av

movements of proceeds of crime, prop-
förflyttning av vinning av brott, egen-

erty, equipment or other instrumentali-
dom, utrustning och andra hjälpmedel

ties and methods used for the transfer,
och av metoder som används för överlå-

concealment or disguise of such pro-
telse, döljande eller maskering av sådan

ceeds, property, equipment or other
vinning, egendom, utrustning och andra

instrumentalities, as well as methods
hjälpmedel liksom av metoder som an-

used in combating money-laundering
vänds vid bekämpning av penningtvätt

and other financial crimes;
och andra ekonomiska brott.

(e) Collection of evidence;
e) Insamling av bevismaterial.

(f) Control techniques in free trade
f) Metoder för kontroll i frizoner och

zones and free ports;
frihamnar.

(g) Modern law enforcement equip-
g) Moderna hjälpmedel och metoder

ment and techniques, including elec-
för brottsbekämpning innefattande elek-

tronic surveillance, controlled deliveries
tronisk övervakning, kontrollerade leve-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

95

and undercover operations;
ranser och operationer under täckmantel.

(h) Methods used in combating trans-
h) Metoder som används i bekämpning

national
organized crime committed
av
gränsöverskridande
organiserad

through the use of computers, telecom-
brottslighet som bedrivs med använd-

munications networks or other forms of
ning av datautrustning, telekommunika-

modern technology; and
tionsnät eller andra former av modern

teknik.

(i) Methods used in the protection of
i) Metoder som tillämpas för skydd av

victims and witnesses.
brottsoffer och vittnen.

2. States Parties shall assist one an-
2.
Konventionsstaterna
skall
biträda

other in planning and implementing
varandra med planering och genomfö-

research and training programmes de-
rande av forsknings- och utbildnings-

signed to share expertise in the areas
program som syftar till att utbyta sak-

referred to in paragraph 1 of this article
kunskap om de i punkt 1 i denna artikel

and to that end shall also, when appro-
nämnda ämnesområdena och skall, när

priate, use regional and international
så är lämpligt, genom regionala och

conferences and seminars to promote
internationella konferenser och semina-

cooperation and to stimulate discussion
rier, främja samarbetet och stimulera till

on problems of mutual concern, includ-
debatt om frågor av ömsesidigt intresse,

ing the special problems and needs of
däribland transitstaternas särskilda pro-

transit States.

blem och behov.

3. States Parties shall promote training
3.
Konventionsstaterna
skall
främja

and technical assistance that will facili-
utbildning och tekniskt bistånd för att

tate extradition and mutual legal assis-
underlätta utlämning och
internationell

tance. Such training and technical assis-
rättslig hjälp. Sådan utbildning och så-

tance may include language training,
dant tekniskt bistånd kan omfatta språk-

secondments and
exchanges between
utbildning, avdelande och utbyte av per-

personnel in central authorities or agen-
sonal i centrala myndigheter eller organ

cies with relevant responsibilities.
som har motsvarande uppgifter.

4. In the case of existing bilateral and
4. I den mån det finns bilaterala och

multilateral agreements or arrange-
multilaterala avtal och uppgörelser, skall

ments, States Parties shall strengthen, to
konventionsstaterna i erforderlig omfatt-

the extent necessary, efforts to maxi-
ning öka sina ansträngningar för att

mize operational and training activities
maximera verksamheten i fråga om drift

within international and regional organi-
och utbildning i internationella och regi-

zations and within other relevant bilat-
onala organisationer och inom ramen för

eral and multilateral agreements or ar-
andra relevanta bilaterala och multilate-

rangements.

rala avtal och uppgörelser.

Article 30

Artikel 30

Other measures: implementation of
Övriga åtgärder: genomförande av

the Convention through economic
konventionen genom ekonomisk

development and technical assistance
utveckling och tekniskt bistånd

1. States Parties shall take measures
1.
Konventionsstaterna
skall
vidta

conducive to the optimal implementa-
sådana åtgärder som på bästa möjliga

tion of this Convention to the extent
sätt främjar genomförandet av denna

possible, through international coopera-
konvention genom internationellt sam-

tion, taking into account the negative
arbete med beaktande av den organise-

effects of organized crime on society in
rade brottslighetens menliga inverkan på

general, in particular on sustainable
samhället i allmänhet och hållbar ut-

development.

veckling i synnerhet.

2. States Parties shall make concrete
2. Konventionsstaterna skall göra kon-

efforts to the extent possible and in co-
kreta ansträngningar i den utsträckning

ordination with each other, as well as
som är möjlig och genom samverkan

with international and regional organiza-
med varandra och med internationella

tions:

och regionala organisationer i följande

syften:

(a) To
enhance
their cooperation at
a) Att öka sitt samarbete på skilda plan

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

96

various levels with developing coun-
med utvecklingsländerna i syfte att för-

tries, with a view to strengthening the
bättra deras möjligheter att förebygga

capacity of the latter to prevent and
och bekämpa gränsöverskridande orga-

combat transnational organized crime;
niserad brottslighet.

(b) To enhance financial and material
b) Att öka det ekonomiska och materi-

assistance to support the efforts of de-
ella biståndet för att stödja utvecklings-

veloping countries to fight transnational
länderna i deras ansträngningar att effek-

organized crime effectively and to help
tivt bekämpa gränsöverskridande orga-

them implement this Convention suc-
niserad brottslighet och hjälpa dem att

cessfully;
med framgång tillämpa denna konven-

tion.

(c) To provide technical assistance to
c) Att lämna utvecklingsländer och

developing countries and countries with
länder som genomgår ekonomisk ut-

economies in transition to assist them in
veckling tekniskt bistånd för att hjälpa

meeting their needs for the implementa-
dem att tillgodose sina behov för att

tion of this Convention. To that end,
tillämpa denna konvention. I detta syfte

States Parties shall endeavour to make
skall konventionsstaterna eftersträva
att

adequate and regular voluntary contribu-
lämna tillräckliga och regelbundna fri-

tions to an account specifically desig-
villiga bidrag till en fond öppnad speci-

nated for that purpose in a United Na-
ellt för detta ändamål i en finansiell in-

tions funding mechanism. States Parties
stitution med anknytning till Förenta

may also give special consideration, in
nationerna.
Konventionsstaterna
kan

accordance with their domestic law and
också, i enlighet med sina nationella

the provisions of this Convention, to
lagar och bestämmelserna i denna kon-

contributing to the aforementioned ac-
vention, särskilt överväga att bidra till

count a percentage of the money or of
denna fond med en viss andel av de be-

the corresponding value of proceeds of
lopp eller motsvarande värde av vinning

crime or property confiscated in accor-
av brott eller egendom som förverkats i

dance with the provisions of this Con-
enlighet med bestämmelserna i denna

vention;
konvention.

(d) To encourage and persuade other
d) Att uppmuntra och övertyga andra

States and financial institutions as ap-
stater och, i förekommande fall, ekono-

propriate to join them in efforts in ac-
miska institutioner att medverka i sina

cordance with this article, in particular
strävanden i enlighet med denna artikel,

by providing more training programmes
särskilt genom att tillhandahålla fler

and modern equipment to developing
utbildningsprogram och mer modern

countries in order to assist them in
utrustning till utvecklingsländerna för att

achieving the objectives of this Conven-
hjälpa dem att förverkliga syftet med

tion.
denna konvention.

3. To the extent possible, these meas-
3. Så långt som möjligt skall dessa

ures shall be without prejudice to exist-
åtgärder inte inkräkta på redan före-

ing foreign assistance commitments or
kommande
utländska utfästelser
om

to other financial cooperation arrange-
bistånd eller andra ekonomiska samar-

ments at the bilateral, regional or inter-
betsuppgörelser på det bilaterala, regio-

national level.
nala eller internationella planet.

4. States Parties may conclude bilat-
4. Konventionsstaterna får sluta bilate-

eral or multilateral agreements or
rala eller multilaterala avtal eller uppgö-

arrangements on material and logistical
relser om materiell och logistisk hjälp

assistance, taking into consideration the
med beaktande av de ekonomiska upp-

financial arrangements necessary for the
görelser som erfordras för att de åtgärder

means of international cooperation pro-
i det internationella samarbetet som av-

vided for by this Convention to be effec-
ses i denna konvention skall bli effektiva

tive and for the prevention, detection
och för att förebygga, upptäcka och kon-

and control of transnational organized
trollera gränsöverskridande organiserad

crime.
brottslighet.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

97

Article 31
Artikel 31

Prevention
Förebyggande åtgärder

1. States Parties shall endeavour to
1.
Konventionsstaterna
skall
sträva

develop and evaluate national projects
efter att utveckla och utvärdera nationel-

and to establish and promote best prac-
la projekt och upprätta och främja meto-

tices and policies aimed at the preven-
der och politik som syftar till att före-

tion of transnational organized crime.
bygga gränsöverskridande
organiserad

brottslighet.

2. States Parties shall endeavour, in
2.
Konventionsstaterna
skall
sträva

accordance with fundamental principles
efter att, i enlighet med grundprinciperna

of their domestic law, to reduce existing
i sin rättsordning, genom lämpliga lag-

or future opportunities for organized
stiftningåtgärder,
förvaltningsåtgärder

criminal groups to participate in lawful
eller andra åtgärder inskränka de tillfäl-

markets with proceeds of crime, through
len som nu finns eller kommer att finnas

appropriate legislative, administrative or
för organiserade brottsliga sammanslut-

other measures. These measures should
ningar att uppträda på lagliga marknader

focus on:
med vinning av brott. Dessa åtgärder bör

inriktas på följande:

(a) The strengthening of cooperation
a) Förstärkande av samarbetet mellan

between law enforcement agencies or
rättsvårdande organ eller åklagare och

prosecutors and relevant private entities,
berörda
privata enheter,
innefattande

including industry;
näringslivet.

(b) The promotion of the development
b) Främjande av utformande av nor-

of standards and procedures designed to
mer och förfaranden som syftar till att

safeguard the integrity of public and
säkerställa hederlig vandel i offentliga

relevant private entities, as well as codes
och berörda privata enheter samt upp-

of conduct for relevant professions, in
förandekoder för berörda yrkeskategori-

particular lawyers, notaries public, tax
er, särskilt jurister, notarii publici, skat-

consultants and accountants;
terådgivare och revisorer.

(c) The prevention of the misuse by
c)
Förebyggande
av
organiserade

organized criminal groups of tender
brottsliga
sammanslutningars
missbruk

procedures conducted by public authori-
av
upphandlingsförfaranden
företagna

ties and of subsidies and licences
av offentliga myndigheter och av stöd

granted by public authorities for com-
till och licenser för kommersiell verk-

mercial activity;
samhet som lämnas av offentliga myn-

digheter.

(d) The prevention of the misuse of
d)
Förebyggande
av
organiserade

legal persons by organized criminal
brottsliga
sammanslutningars
missbruk

groups; such measures could include:
av juridiska personer. Dessa åtgärder

kan innefatta följande:

(i) The establishment of public records
i) Upprättande av offentliga förteck-

on legal and natural persons involved in
ningar över juridiska och fysiska perso-

the establishment, management and
ner som är delaktiga i bildande, ledning

funding of legal persons;
och finansiering av juridiska personer.

(ii) The introduction of the possibility
ii) Införande av möjlighet att genom

of disqualifying by court order or any
domstolsbeslut eller på annat lämpligt

appropriate means for a reasonable pe-
sätt för en skälig tidsperiod avstänga

riod of time persons convicted of of-
personer som fällts för brott som täcks

fences covered by this Convention from
av denna konvention från att verka som

acting as directors of legal persons in-
chefer för juridiska personer som bildats

corporated within their jurisdiction;
inom deras jurisdiktion.

(iii) The establishment of national
iii) Införande av nationella register

records of persons disqualified from
över personer som är avstängda från att

acting as directors of legal persons; and
verka som chefer för juridiska personer.

(iv) The exchange of information con-
iv) Utbyte av uppgifter ur de register

tained in the records referred to in sub-
som avses i d i och d iii i denna punkt

paragraphs (d) (i) and (iii) of this para-
med
andra konventionsstaters
behöriga

graph with the competent authorities of
myndigheter.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

98

other States Parties.

3. States Parties shall endeavour to
3.
Konventionsstaterna
skall
sträva

promote the reintegration into society of
efter att främja återanpassning till sam-

persons convicted of offences covered
hället av personer som fällts för brott

by this Convention.

som täcks av denna konvention.

4. States Parties shall endeavour to
4.
Konventionsstaterna
skall
sträva

evaluate
periodically
existing relevant
efter att periodiskt utvärdera förekom-

legal
instruments and
administrative
mande relevanta lagar och administrati-

practices with a view to detecting their
va förfaranden i syfte att upptäcka deras

vulnerability to misuse by organized
utsatthet för missbruk av organiserade

criminal groups.

brottsliga sammanslutningar.

5. States Parties shall endeavour to
5.
Konventionsstaterna
skall
sträva

promote public awareness regarding the
efter att höja det allmänna medvetandet

existence, causes and gravity of and the
om förekomsten av, orsakerna till och

threat posed by transnational organized
allvaret i det hot som gränsöverskridan-

crime. Information may be disseminated
de organiserad brottslighet utgör. Där så

where appropriate through the mass
är lämpligt kan informationen spridas

media and shall include measures to
via massmedierna och skall innefatta

promote public participation in prevent-
åtgärder för att främja allmänhetens

ing and combating such crime.
medverkan i att förebygga och bekämpa

sådan brottslighet.

6. Each State Party shall inform the
6. Varje konventionsstat skall meddela

Secretary-General of the United Nations
Förenta
nationernas generalsekreterare

of the name and address of the authority
namn och adress på den eller de myn-

or authorities that can assist other States
digheter som kan biträda andra konven-

Parties in developing measures to pre-
tionsstater i att utforma åtgärder för att

vent transnational organized crime.
förebygga gränsöverskridande organise-

rad brottslighet.

7. States Parties shall, as appropriate,
7. Konventionsstaterna skall på lämp-

collaborate with each other and relevant
ligt sätt samarbeta med varandra och

international and regional organizations
med berörda internationella och regiona-

in promoting and developing the meas-
la organisationer för att främja och ut-

ures referred to in this article. This in-
veckla de åtgärder som avses i denna

cludes
participation
in
international
artikel. Häri inbegrips deltagande i in-

projects aimed at the prevention of
ternationella projekt som syftar till att

transnational organized crime, for ex-
förebygga gränsöverskridande organise-

ample by alleviating the circumstances
rad brottslighet, bland annat genom att

that render socially marginalized groups
lindra de förhållanden som gör att socialt

vulnerable to the action of transnational
utsatta grupper blir sårbara för påverkan

organized crime.

från
gränsöverskridande
organiserad

brottslighet.

Article 32

Artikel 32

Conference of the Parties to the
Konventionsstaternas konferens

Convention

1. A Conference of the Parties to the
1. Härmed inrättas en konventions-

Convention is hereby established to
statskonferens vars syfte är att förbättra

improve the capacity of States Parties to
konventionsstaternas förmåga att be-

combat
transnational
organized crime
kämpa
gränsöverskridande
organiserad

and to promote and review the imple-
brottslighet och att främja och granska

mentation of this Convention.
genomförandet av denna konvention.

2. The Secretary-General of the
2. Förenta nationernas generalsekrete-

United Nations shall convene the Con-
rare skall sammankalla konventions-

ference of the Parties not later than one
statskonferensen senast ett år efter det att

year following the entry into force of
denna konvention har trätt i kraft. Kon-

this Convention. The Conference of the
ventionsstatskonferensen skall anta sin

Parties shall adopt rules of procedure
egen arbetsordning och regler för den

and
rules governing
the
activities set
verksamhet som avses i punkterna 3 och

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

99

forth in paragraphs 3 and 4 of this article
4 i denna artikel (inklusive regler om

(including rules concerning payment of
betalning av kostnader som uppkommit

expenses incurred in carrying out those
vid utförandet av denna verksamhet).

activities).

3. The Conference of the Parties shall
3.
Konventionsstatskonferensen
skall

agree upon mechanisms for achieving
fastställa formerna för hur de mål skall

the objectives mentioned in paragraph 1
uppnås som anges i punkt 1 i denna arti-

of this article, including:
kel, däri inbegripet följande:

(a) Facilitating activities by States
a) Underlättande av konventionsstater-

Parties under articles 29, 30 and 31 of
nas verksamhet enligt artiklarna 29 - 31 i

this Convention, including by encourag-
denna konvention, inklusive genom att

ing the mobilization of voluntary contri-
uppmuntra till att uppbåda frivilliga

butions;
bidrag.

(b) Facilitating the exchange of infor-
b) Underlättande av informationsutby-

mation among States Parties on patterns
te mellan konventionsstaterna om möns-

and trends in transnational organized
ter och utvecklingstendenser i gräns-

crime and on successful practices for
överskridande
organiserad
brottslighet

combating it;
och om effektiva metoder för att bekäm-

pa den.

(c) Cooperating with relevant interna-
c) Samarbete med berörda internatio-

tional and regional organizations and
nella och regionala organisationer och

non-governmental organizations;
frivilligorganisationer.

(d) Reviewing periodically the imple-
d) Periodisk översyn av genomföran-

mentation of this Convention;
det av denna konvention.

(e) Making recommendations to im-
e)
Avgivande av rekommendationer

prove this Convention and its implemen-
för att förbättra denna konvention och

tation.
dess tillämpning.

4. For the purpose of paragraphs 3 (d)
4. I de syften som avses i 3 d och 3 e i

and (e) of this article, the Conference of
denna artikel skall konventionsstatskon-

the Parties shall acquire the necessary
ferensen inhämta nödvändiga upplys-

knowledge of the measures taken by
ningar om de åtgärder som vidtagits av

States Parties in implementing this Con-
konventionsstaterna för att tillämpa den-

vention and the difficulties encountered
na konvention och om de svårigheter de

by them in doing so through information
mött i denna verksamhet med hjälp av

provided by them and through such
uppgifter som tillhandahålls av dem och

supplemental review mechanisms as
genom sådana tillkommande gransk-

may be established by the Conference of
ningsformer som konventionsstatskonfe-

the Parties.
rensen kan uppställa.

5. Each State Party shall provide the
5. Varje konventionsstat skall lämna

Conference of the Parties with informa-
konventionsstatskonferensen
de upplys-

tion on its programmes, plans and prac-
ningar om sina program, planer och me-

tices, as well as legislative and adminis-
toder
samt
lagstiftningsåtgärder
och

trative measures to implement this Con-
administrativa åtgärder för att tillämpa

vention, as required by the Conference
denna konvention som konventions-

of the Parties.
statskonferensen begär.

Article 33
Artikel 33

Secretariat
Sekretariat

1. The Secretary-General of the
1. Förenta nationernas generalsekrete-

United Nations shall provide the neces-
rare skall tillhandahålla konventions-

sary secretariat services to the Confer-
statskonferensen nödvändiga sekretari-

ence of the Parties to the Convention.
atstjänster.

2. The secretariat shall:
2. Sekretariatet skall

(a) Assist the Conference of the Par-
a) biträda konventionsstatskonferensen

ties in carrying out the activities set
med att genomföra sådana verksamheter

forth in article 32 of this Convention and
som avses i artikel 32 i denna konven-

make arrangements and provide the
tion och med att anordna och på erfor-

necessary services for the sessions of the
derligt sätt betjäna konventionsstatskon-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

100

Conference of the Parties;
ferensens möten,

(b) Upon request, assist States Parties
b) på begäran biträda konventionssta-

in providing information to the Confer-
terna i att lämna konventionsstatskonfe-

ence of the Parties as envisaged in arti-
rensen upplysningar i enlighet med arti-

cle 32, paragraph 5, of this Convention;
kel 32.5 i denna konvention, och

and

(c) Ensure the necessary coordination
c)
tillgodose
nödvändig
samordning

with the secretariats of relevant interna-
med sekretariaten i andra ifrågakom-

tional and regional organizations.
mande internationella
och
regionala

organisationer.

Article 34
Artikel 34

Implementation of the Convention
Tillämpning av konvention

1. Each State Party shall take the nec-
1. Varje konventionsstat skall, i enlig-

essary measures, including legislative
het med grundprinciperna i sin nationel-

and administrative measures, in accor-
la rättsordning, vidta erforderliga åtgär-

dance with fundamental principles of its
der, däribland lagstiftningsåtgärder och

domestic law, to ensure the implementa-
förvaltningsåtgärder, för att tillse att dess

tion of its obligations under this Con-
åtaganden i enlighet med denna konven-

vention.
tion förverkligas.

2. The offences established in accor-
2. De brott som straffbeläggs i enlighet

dance with articles 5, 6, 8 and 23 of this
med artiklarna 5, 6, 8 och 23 i denna

Convention shall be established in the
konvention skall straffbeläggas i varje

domestic law of each State Party inde-
konventionsstats
interna
lagstiftning

pendently of the transnational nature or
oberoende av deras gränsöverskridande

the involvement of an organized crimi-
art och av om en organiserad brottslig

nal group as described in article 3, para-
sammanslutning
enligt
definitionen i

graph 1, of this Convention, except to
artikel 3.1 i denna konvention är delak-

the extent that article 5 of this Conven-
tig, utom i den utsträckning det enligt

tion would require the involvement of
artikel 5 i konventionen fordras delak-

an organized criminal group.
tighet av en organiserad brottslig sam-

manslutning.

3. Each State Party may adopt more
3. Varje konventionsstat får tillämpa

strict or severe measures than those
striktare eller strängare åtgärder än de

provided for by this Convention for
som avses i denna konvention för att

preventing and combating transnational
förebygga och bekämpa gränsöverskri-

organized crime.
dande organiserad brottslighet.

Article 35
Artikel 35

Settlement of disputes
Tvistlösning

l. States Parties shall endeavour to
1.
Konventionsparterna
skall sträva

settle disputes concerning the interpreta-
efter att lösa tvister om tolkningen och

tion or application of this Convention
tillämpningen av denna konvention ge-

through negotiation.
nom förhandlingar.

2. Any dispute between two or more
2. Tvister mellan två eller flera kon-

States Parties concerning the interpreta-
ventionsstater om tolkningen eller till-

tion or application of this Convention
lämpningen av denna konvention som

that cannot be settled through negotia-
inte kan lösas genom förhandlingar inom

tion within a reasonable time shall, at
skälig tid skall, på begäran av någon av

the request of one of those States Par-
dem, hänskjutas till skiljeförfarande. Om

ties, be submitted to arbitration. If, six
dessa
konventionsstater
sex
månader

months after the date of the request for
efter dagen för hänskjutandet till skilje-

arbitration, those States Parties are un-
förfarande inte kan komma överens om

able to agree on the organization of the
hur skiljeförfarandet skall ske, får en av

arbitration, any one of those States Par-
dem hänskjuta tvisten till Internationella

ties may refer the dispute to the Interna-
domstolen i enlighet med dennas stadga.

tional Court of Justice by request in

accordance with the Statute of the Court.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

101

3. Each State Party may, at the time of
3. Varje konventionsstat får, när den

signature,
ratification, acceptance or
undertecknar, ratificerar, godtar, god-

approval of or accession to this Conven-
känner eller ansluter sig till denna kon-

tion, declare that it does not consider
vention, förklara att den inte anser sig

itself bound by paragraph 2 of this arti-
vara bunden av punkt 2 i denna artikel.

cle. The other States Parties shall not be
De övriga konventionsstaterna skall inte

bound by paragraph 2 of this article with
vara bundna av punkt 2 i denna artikel

respect to any State Party that has made
gentemot en konventionsstat som har

such a reservation.

gjort ett sådant förbehåll.

4. Any State Party that has made a
4. En konventionsstat som har gjort ett

reservation in accordance with para-
förbehåll i enlighet med punkt 3 i denna

graph 3 of this article may at any time
artikel kan när som helst häva detta ge-

withdraw that reservation by notification
nom ett meddelande till Förenta natio-

to the Secretary-General of the United
nernas generalsekreterare.

Nations.

Article 36

Artikel 36

Signature,
ratification,
acceptance,
Undertecknande,
ratificering, godta-

approval and accession

gande, godkännande och anslutning

1. This Convention shall be open to all
1. Denna konvention skall stå öppen

States for signature from 12 to 15 De-
för undertecknande av alla stater från

cember 2000 in Palermo, Italy, and
den 12 till den 15 december 2000 i Pa-

thereafter at United Nations Headquar-
lermo, Italien, och därefter vid Förenta

ters in New York until 12 December
nationernas högkvarter i New York till

2002.

den 12 december 2002.

2. This Convention shall also be open
2. Denna konvention skall också stå

for signature by regional economic inte-
öppen för undertecknande av regionala

gration organizations provided that at
organisationer för ekonomisk integration

least one member State of such organi-
om minst en medlemsstat i en sådan

zation has signed this Convention in
organisation har undertecknat konven-

accordance with paragraph 1 of this
tionen i enlighet med punkt 1 i denna

article.

artikel.

3. This Convention is subject to ratifi-
3. Denna konvention skall ratificeras,

cation, acceptance or approval.
godtas eller godkännas. Instrument av-

Instruments
of ratification,
acceptance
seende ratificering, godkännande eller

or approval shall be deposited with the
godtagande skall deponeras hos Förenta

Secretary-General of the United Na-
nationernas generalsekreterare. En regi-

tions. A regional economic integration
onal organisation för ekonomisk integra-

organization may deposit its instrument
tion får deponera sitt instrument avseen-

of ratification, acceptance or approval if
de ratificering, godkännande eller god-

at least one of its member States has
tagande om minst en av dess medlems-

done likewise. In that instrument of
stater har gjort detsamma. I sitt instru-

ratification,
acceptance
or
approval,
ment avseende ratificering, godkännande

such organization shall declare the ex-
eller godtagande skall en sådan organi-

tent of its competence with respect to
sation förklara omfattningen av sin be-

the matters governed by this Conven-
hörighet med avseende på frågor som

tion. Such organization shall also inform
täcks av konventionen. En sådan organi-

the depositary of any relevant modifica-
sation skall också meddela depositarien

tion in the extent of its competence.
om varje ändring av betydelse inom sitt

behörighetsområde.

4. This Convention is open for acces-
4. Denna konvention skall stå öppen

sion by any State or any regional eco-
för anslutning av stater eller regionala

nomic integration organization of which
organisationer för ekonomisk integration

at least one member State is a Party to
i vilka minst en medlemsstat är part i

this Convention. Instruments of acces-
konventionen.
Anslutningsinstrument

sion shall be deposited with the Secre-
skall deponeras hos Förenta nationernas

tary-General of the United Nations. At
generalsekreterare.
Vid sin anslutning

the time of its accession, a regional eco-
skall en regional

organisation för eko-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

102

nomic integration organization shall nomisk integration förklara omfattningdeclare the extent of its competence en av sin behörighet med avseende på with respect to matters governed by this frågor som täcks av konventionen. En Convention. Such organization shall sådan organisation skall också meddela also inform the depositary of any reledepositarien om varje ändring av betyvant modification in the extent of its delse inom sitt behörighetsområde. competence.

Article 37
Artikel 37

Relation with protocols
Förhållande till protokoll

1. This Convention may be supple-
1. Till denna konvention kan fogas ett

mented by one or more protocols.
eller flera protokoll.

2. In order to become a Party to a pro-
2. För att en stat eller en regional or-

tocol, a State or a regional economic
ganisation
för
ekonomisk
integration

integration organization must also be a
skall vara bunden av ett protokoll måste

Party to this Convention.
de också vara parter i denna konvention.

3. A State Party to this Convention is
3. En stat som är part i denna konven-

not bound by a protocol unless it be-
tion är inte bunden av ett protokoll såvi-

comes a Party to the protocol in accor-
da den inte blir part i protokollet i enlig-

dance with the provisions thereof.
het med dettas bestämmelser.

4. Any protocol to this Convention
4. Protokoll till denna konvention skall

shall be interpreted together with this
tolkas tillsammans
med konventionen

Convention, taking into account the
med beaktande av protokollets syfte.

purpose of that protocol.

Article 38
Artikel 38

Entry into force
Ikraftträdande

1. This Convention shall enter into
1. Denna konvention träder i kraft den

force on the ninetieth day after the date
nittionde dagen efter dagen för depone-

of deposit of the fortieth instrument of
ring av det fyrtionde instrumentet avse-

ratification, acceptance, approval or
ende ratificering, godtagande, godkän-

accession. For the purpose of this para-
nande eller anslutning. För det syfte som

graph, any instrument deposited by a
avses i denna punkt skall ett instrument

regional economic integration organiza-
som deponerats av en regional organisa-

tion shall not be counted as additional to
tion för ekonomisk integration inte räk-

those deposited by member States of
nas utöver de instrument som deponerats

such organization.
av medlemsstaterna i en sådan organisa-

tion.

2. For each State or regional economic
2. För varje stat eller regional organi-

integration organization ratifying, ac-
sation för ekonomisk integration som

cepting, approving or acceding to this
ratificerar, godtar, godkänner eller anslu-

Convention after the deposit of the forti-
ter sig till denna konvention efter det att

eth instrument of such action, this Con-
det fyrtionde instrumentet har depone-

vention shall enter into force on the
rats skall konvention träda i kraft den

thirtieth day after the date of deposit by
trettionde dagen efter dagen för ifråga-

such State or organization of the rele-
varande stats eller organisations depone-

vant instrument.
ring av motsvarande instrument.

Article 39
Artikel 39

Amendment
Ändringar

1. After the expiry of five years from
1. Fem år efter denna konventions

the entry into force of this Convention, a
ikraftträdande får
en konventionsstat

State Party may propose an amendment
inkomma
med
ändringsförslag
till

and file it with the Secretary-General of
Förenta nationernas
generalsekreterare,

the United Nations, who shall thereupon
som skall delge det till konventions-

communicate the proposed amendment
parterna
och
konventionsstatskonfe-

to the States Parties and to the Confer-
rensen för prövning och antagande.

ence of the Parties to the Convention for
Konventionsstatskonferensen
skall
göra

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

103

the purpose of considering and deciding
strängningar för att uppnå enhällighet

on the proposal. The Conference of the
om ändringar. Om alla ansträngningar

Parties shall make every effort to
att uppnå enhällighet har varit förgäves

achieve consensus on each amendment.
och ingen enighet uppnåtts, skall som en

If all efforts at consensus have been
sista utväg för att ändringen skall antas

exhausted and no agreement has been
krävas att den godtagits av en majoritet

reached, the amendment shall, as a last
av två tredjedelar av de närvarande och

resort, require for its adoption a two-
röstande konventionsstaterna vid kon-

thirds majority vote of the States Parties
ventionsstatskonferensen.

present and voting at the meeting of the

Conference of the Parties.

2. Regional economic integration or-
2. Regionala organisationer för eko-

ganizations, in matters within their com-
nomisk integration får i frågor som faller

petence, shall exercise their right to vote
inom deras behörighet utöva sin rösträtt

under this article with a number of votes
enligt denna artikel med det antal röster

equal to the number of their member
som är lika med antalet av dess med-

States that are Parties to this Con-
lemsstater som är parter i denna konven-

vention. Such organizations shall not
tion. Sådana organisationer får inte ut-

exercise their right to vote if their mem-
öva sin rösträtt när dess medlemsstater

ber States exercise theirs and vice versa.
utövar sin rösträtt och omvänt.

3. An amendment adopted in accordance
3. En ändring som antagits i enlighet

with paragraph 1 of this article is subject
med punkt 1 i denna artikel skall ratifi-

to ratification, acceptance or approval
ceras, godtas eller godkännas av konven-

by States Parties.
tionsstaterna.

4. An amendment adopted in accor-
4. En ändring som antagits i enlighet

dance with paragraph 1 of this article
med punkt 1 i denna artikel träder i kraft

shall enter into force in respect of a
för en konventionsstat 90 dagar efter

State Party ninety days after the date of
dagen för deponering hos Förenta natio-

the deposit with the Secretary-General
nernas generalsekreterare av ett instru-

of the United Nations of an instrument
mentet avseende ratificering, godtagande

of ratification, acceptance or approval of
eller godkännande av ändringen.

such amendment.

5. When an amendment enters into
5. När en ändring träder i kraft skall

force, it shall be binding on those States
den vara bindande för de konventions-

Parties which have expressed their con-
stater som har uttryckt sitt medgivande

sent to be bound by it. Other States Par-
till att vara bundna av den. De övriga

ties shall still be bound by the provisions
konventionsstaterna
skall
fortsätta att

of this Convention and any earlier
vara bundna av bestämmelserna i denna

amendments that they have ratified,
konvention och av tidigare ändringar

accepted or approved.
som de har ratificerat, godtagit eller

godkänt.

Article 40
Artikel 40

Denunciation
Uppsägning

1. A State Party may denounce this
1. En konventionsstat kan säga upp

Convention by written notification to the
denna konvention genom ett skriftligt

Secretary-General of the United Na-
meddelande
till Förenta
nationernas

tions. Such denunciation shall become
generalsekreterare. Uppsägningen träder

effective one year after the date of re-
i kraft ett år efter den dag då generalsek-

ceipt of the notification by the Secre-
reteraren mottog meddelandet.

tary-General.

2. A regional economic integration
2. En regional organisation för ekono-

organization shall cease to be a Party to
misk integration skall upphöra att vara

this Convention when all of its member
part i denna konvention när alla dess

States have denounced it.
medlemsstater har upphört att vara par-

ter i konventionen.

3. Denunciation of this Convention in
3. Uppsägning av denna konvention i

accordance with paragraph 1 of this
enlighet med
punkt
1 i
denna artikel

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

104

article shall entail the denunciation of
innebär också uppsägning av till
Prop. 2002/03:146

any protocols thereto.
konventionen fogade protokoll.
Bilaga 2

Article 41
Artikel 41

Depositary and languages
Depositarie och språk

1. The Secretary-General of the
1. Förenta nationernas generalsekrete-

United Nations is designated depositary
rare är depositarie för denna konvention.

of this Convention.

2. The original of this Convention, of
2. Originalet till denna konvention,

which the Arabic, Chinese, English,
vars arabiska, engelska, franska, kine-

French, Russian and Spanish texts are
siska, ryska och spanska texter är lika

equally authentic, shall be deposited
giltiga, skall deponeras hos Förenta na-

with the Secretary-General of the United
tionernas generalsekreterare.

Nations.

IN WITNESS WHEREOF, the under-
Till bekräftelse härav har underteckna-

signed plenipotentiaries, being duly
de, därtill vederbörligen bemyndigade

authorized thereto by their respective
av sina respektive regeringar, under-

Governments, have signed this Conven-
tecknat denna konvention.

tion.

105

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 2003

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Ulvskog, Lindh, Sahlin, Östros, Messing, Engqvist, Lövdén, Ringholm, Bodström, Karlsson J. O., Sommestad, Karlsson H., Lund, Andnor, Nuder, Hallengren, Björklund

Föredragande: statsrådet Bodström

Regeringen beslutar proposition 2002/03:146 Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

Prop. 2002/03:146

106