Prop. 2002/03:7

Regeringens proposition 2002/03:7

Ändring av övergångsbestämmelser för vissa
Prop.

finansiella företag
2002/03:7

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 10 oktober 2002

Göran Persson

Bosse Ringholm

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring av en övergångsbestämmelse till bankrörelselagen (1987:617). Ändringen innebär att företag som vid tidpunkten för ikraftträdandet av den nya bankrörelsedefinitionen, den 1 januari 1996, bedrev tillståndsfri inlåningsverksamhet får fortsätta med verksamheten längst till och med den 31 december 2003. Bestämmelsen tar sikte främst på större sparkassor. Skälet till förlängningen är att frågan om vilken slags verksamhet som skall omfattas av tillståndsplikt enligt bankrörelselagen och lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet bereds inom Regeringskansliet.

Det föreslås vidare en ändring av en övergångsbestämmelse till lagen om finansieringsverksamhet. Ändringen innebär att vissa finansieringsföretag får fortsätta att driva verksamhet till och med den 31 december 2003 utan krav på tillstånd. De företag som berörs är vissa finansieringsföretag som när lagen trädde i kraft den 1 januari 1994 drev finansieringsverksamhet som inte fordrade tillstånd enligt äldre lag och som inte lånar upp medel från allmänheten. Även denna förlängning beror på att frågan om tillståndsplikt bereds inom Regeringskansliet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2003.

1

Innehållsförteckning
Prop. 2002/03:7

1
Förslag till riksdagsbeslut .................................................................
3

2
Lagtext
..............................................................................................
4

2.1
Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) 4

2.2
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet .....................................................
5

3
Ärendet och dess beredning..............................................................
6

4
Förlängning .................................av övergångstiden för sparkassor
7

5
Förlängning .......av övergångstiden för vissa finansieringsföretag
10

6
Ikraftträdande..................................................................................
13

7
Ekonomiska ..............................................................konsekvenser
14

8
Författningskommentar...................................................................
15

8.1 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617) ........................................................................
15

8.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet...................................................
15

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober 2002 ....
16

2

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet.

Prop. 2002/03:7

3

2
Lagtext
Prop. 2002/03:7

2.1 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1995:1572) om ändring i bankrörelselagen (1987:617) 1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 2

Ett företag som den 1 januari 1996 bedrev inlåningsverksamhet som inte fordrade tillstånd enligt äldre lag får fortsätta med verksamheten längst till och med den 31 december 2002.

Ett företag som den 1 januari 1996 bedrev inlåningsverksamhet som inte fordrade tillstånd enligt äldre lag får fortsätta med verksamheten längst till och med den 31 december 2003 .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

1
Lagen omtryckt 1996:1001.
4

2
Senaste lydelse 2001:820.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet

Härigenom föreskrivs att punkt 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet 1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 2

Den som vid tidpunkten för lagens ikraftträdande, den 1 januari 1994, drev finansieringsverksamhet utan krav på tillstånd enligt lagen (1988:606) om finansbolag och inte anskaffar medel för verksamheten från allmänheten får fortsätta verksamheten till och med den 31 december 2002 eller, om ansökan om tillstånd getts in inom denna tid, till dess att ansökningen har prövats slutligt.

Den som vid tidpunkten för lagens ikraftträdande, den 1 januari 1994, drev finansieringsverksamhet utan krav på tillstånd enligt lagen (1988:606) om finansbolag och inte anskaffar medel för verksamheten från allmänheten får fortsätta verksamheten till och med den 31 december 2003 eller, om ansökan om tillstånd getts in inom denna tid, till dess att ansökningen har prövats slutligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

1 Lagen omtryckt 1996:1004.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:453. 2 Senaste lydelse 2001:821.

Prop. 2002/03:7

5

3
Ärendet och dess beredning
Prop. 2002/03:7

Inom Finansdepartementet har utarbetats en promemoria om ändring av övergångsbestämmelser för vissa finansiella företag (dnr 2002/3173). I promemorian behandlas frågan om de övergångstider under vilka större sparkassor och vissa finansieringsföretag verkar skall förlängas från utgången av år 2002 till utgången av 2003.

Promemorian har remissbehandlats. De remissinstanser som beretts tillfälle att yttra sig över promemorian är Sveriges riksbank, Finansinspektionen, Konkurrensverket, Insättningsgarantinämnden, Svenska Bankföreningen, Fristående Sparbankers Riksförbund, Svenska Kommunförbundet, Företagarnas Riksorganisation, Finansbolagens Förening, Ekobanken, JAK Medlemsbank, Kooperativa Förbundet ekonomisk förening (KF), Lantbrukarnas Riksförbund LRF, Riksbyggen BoSpar ekonomisk förening, Skogsägarnas Riksförbund och Kooperativa institutet ekonomisk förening. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet.

Lagrådet

De lagändringar som föreslås är av enkel karaktär. De består i att ett nytt årtal anges i befintliga övergångsbestämmelser. Lagrådets hörande har därför inte ansetts nödvändigt.

6

4
Förlängning av övergångstiden för sparkassor Prop. 2002/03:7

Regeringens förslag: Företag som bedrev tillståndsfri inlåningsverksamhet när den nya bankrörelsedefinitionen trädde i kraft, den 1 januari 1996, får fortsätta med verksamheten längst till och med den 31 december 2003.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I bankrörelselagen (1987:617) defini-

erades tidigare bankrörelse som ”verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder”. Genom en ändring i bankrörelselagen med verkan från den 1 januari 1996 avskaffades allmänhetsbegreppet i bankrörelsedefinitionen. Sedan dess definieras bankrörelse som ”verksamhet i vilken ingår inlåning på konto om behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel”.

I motiven till ändringen (prop. 1995/96:74 s. 105 f och 161) anförde regeringen bl.a. att allmänhetsbegreppet tillkommit för sparkassornas skull, men att de skäl som tidigare funnits att hålla sparkasseinlåning utanför bankrörelsebegreppet förlorat sin bärkraft. Regeringen hade därför tillsatt en särskild utredare (dir. 1995:100) som skulle överväga ett regelsystem för sparkassorna. Regeringen konstaterade att allmänhetsbegreppet torde ha spelat ut sin roll. Enligt regeringen var det osäkert om den dåvarande tolkningen av allmänhetsrekvisitet – nämligen att all medlemsinlåning faller utanför det finansiella regelsystemet om inlåningen enbart sker från medlemmarna – är förenlig med motsvarande bestämmelser i EG-direktiv om verksamheten har en betydande omfattning och medlemskap i föreningen står öppen för envar. Att under en övergångstid införa en ny tolkning av allmänhetsbegreppet framstod som mindre lämpligt. Regeringen föreslog därför att allmänhetsbegreppet skulle tas bort men att sådana föreningar som vid lagens ikraftträdande bedriver tillståndsfri sparkasseverksamhet – det vill säga när föreningen har en annan huvudverksamhet än finansiell verksamhet – enligt en övergångsbestämmelse skulle få fortsätta med den till och med den 31 december 1997. Före nämnda datum avsåg regeringen på grundval av den nyss nämnda utredningen ha klargjort förutsättningarna för ekonomiska föreningar att bedriva sparkasseverksamhet.

De sparkassor som den införda övergångsbestämmelsen tar sikte på skall inte förväxlas med sådana spar- och låneföreningar – ofta benämnda sparkassor – som behandlas i prop. 1999/2000:101 om Åtgärder mot viss sparkasseverksamhet.

I maj 1996 överlämnade utredaren betänkandet Skydd för sparande i sparkasseverksamhet (SOU 1996:81) till regeringen med ett förslag till lag om sparkasseverksamhet. Förslaget innebär att ekonomiska föreningar tillåts ta emot sådan inlåning som är förbehållen banker under vissa förutsättningar. Betänkandet remissbehandlades. Ett stort antal remissinstanser avstyrkte förslaget.

I regeringens proposition prop. 1997/98:24 Ändrad övergångsbestämmelse i bankrörelselagen föreslogs att den ovan nämnda

7

övergångstiden skulle förlängas från den 31 december 1997 till
den Prop. 2002/03:7

31 december
1999.
Som skäl för
förlängningen anfördes
att

sparkasseutredningens kritiserade förslag inte kunde läggas till grund för

lagstiftning samt att Banklagskommittén skulle göra en översyn av

gränserna för bankrörelselagens tillämpningsområde. Eftersom

Banklagskommitténs arbete skulle vara klart vid utgången av år 1997

ansåg regeringen att det förelåg betydande fördelar med att avvakta

kommitténs betänkande.

Banklagskommittén överlämnade i januari 1999 sitt huvudbetänkande

Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag (SOU

1998:160) till regeringen. Där föreslås en ny definition av begreppet

bankrörelse som innebär att det i rörelsen skall ingå såväl

betalningsförmedling via generella betalsystem som mottagande av

medel som är uppsägbara med kort varsel. Vidare föreslås att bankernas

ensamrätt att ta emot inlåning avskaffas. Detta skulle innebära att det inte

behövs något undantag från kravet på bankoktroj för ekonomiska

föreningar med sparkasseverksamhet som enbart tar emot medel från sina

medlemmar. Kommitténs förslag till lag om informationsplikt avseende

återbetalningspliktiga medel innebär dock att sparkassorna blir skyldiga

att informera om att insättningar i företaget inte omfattas av

insättningsgarantin.

Under år 1999 förlängdes övergångstiden för sparkassorna med ytterli-

gare två år,
(prop.
1998/99:129,
bet. 1999/2000:FiU17,
rskr.

1999/2000:46). I propositionen anförde regeringen att då det alltjämt är

önskvärt att samordna beredningen av sparkassefrågan med Banklags-

kommitténs förslag, bör en ny förlängning av övergångstiden göras. Mot

bakgrund av att kommitténs förslag var föremål för remissbehandling

och då en proposition som behandlar kommitténs förslag enligt en preli-

minär bedömning beräknades kunna överlämnas till riksdagen senast

under första halvåret år 2001, menade regeringen att två års förlängning

av övergångstiden torde vara tillräcklig.

Beredningen av Banklagskommitténs betänkande kunde emellertid inte

genomföras inom den tid som tidigare beräknats. Övergångstiden för-

längdes därför med ytterligare ett år, dvs. till utgången av år 2002 (prop.

2000/01:141, bet. 2001/02FiU6, rskr. 2001/02:6). I propositionen i

samband med den förlängningen konstaterade regeringen att beredningen

av Banklagskommitténs betänkande är ett prioriterat ärende och att

avsikten är att överlämna en proposition till riksdagen senast våren 2002.

Enligt regeringens bedömning var det dock fortfarande önskvärt att

samordna beredningen av frågan om tillståndsplikt för de företag som

omfattas av nämnda övergångsbestämmelse med Banklagskommitténs

förslag. Regeringen ansåg vidare att det inte var rimligt att införa

tillståndsplikt för verksamhet när det är osäkert hur den kommer att

behandlas på grundval av Banklagskommitténs förslag. Detta skulle

riskera att minska förutsebarheten i lagstiftningen och kunde dessutom

medföra kostnader för bl.a. de berörda företagen.

Vid behandlingen av propositionen uttalade Finansutskottet bl.a.

följande. ”Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är önskvärt

att den aktuella tidsplanen följs så att en permanent reglering inte

försenas ytterligare. Utskottet anser dock fortfarande att det är lämpligt

att samordna beredningen av frågan om tillståndsplikt för de företag som
8

omfattas av övergångsbestämmelserna med Banklagskommitténs Prop. 2002/03:7 förslag.” Med avslag av motionen tillstyrkte utskottet regeringens förslag

att förlänga övergångstiden till utgången av år 2002. Riksdagen biföll utskottets förslag.

Beredningen av ärendet har tagit mer tid i anspråk än vad som kunde förutses år 2001. I början av mars 2002 sände Finansdepartementet ut departementspromemorian Reformerade bank- och finansieringsrörelseregler (Ds 2002:5), som innehåller en bearbetning av förslagen i Banklagskommitténs huvudbetänkande, på remiss. Remisstiden gick ut i början av juni. Den i promemorian föreslagna bankrörelsedefinitionen överensstämmer i huvudsak med Banklagskommitténs förslag. Liksom i Banklagskommitténs betänkande föreslås i promemorian att bankernas ensamrätt att ta emot inlåning avskaffas. Om insättningar tas emot av ett företag som inte omfattas av lagen om insättningsgaranti föreslås särskilda regler gälla enligt en lag om inlåningsverksamhet. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.

Vid remissbehandlingen av departementspromemorian Ds 2002:5 har det förts fram en del synpunkter som är nya jämfört med dem som anförts vid remissbehandlingen av Banklagskommitténs betänkande. De nya synpunkterna behöver noga övervägas. En proposition på grundval av förslagen i Ds 2002:5 beräknas dock kunna överlämnas till riksdagen senast i början av år 2003. Med hänsyn till det alltjämt gällande intresset av att kunna samordna beredningen av sparkassefrågan med en reformering av bank- och finansieringsrörelsereglerna är det emellertid angeläget att giltighetstiden för övergångsbestämmelserna förlängs med ytterligare ett år. Det föreslås därför att övergångstiden utsträcks till utgången av år 2003.

9

5
Förlängning av övergångstiden för vissa
Prop. 2002/03:7

finansieringsföretag

Regeringens förslag: Den som den 1 januari 1994 drev finansieringsverksamhet som inte fordrade tillstånd enligt 1988 års finansbolagslag och som inte anskaffar medel för verksamheten från allmänheten, får fortsätta med verksamheten till och med den 31 december 2003 utan krav på tillstånd.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet trädde i kraft den 1 januari 1994. I lagen finns bestämmelser som reglerar sådan finansieringsverksamhet som drivs av finansieringsföretag som inte är banker. Lagen innehåller enhetliga regler för sådana kreditföretag som tidigare omfattades av lagen (1988:606) om finansbolag eller lagen (1963:76) om kreditaktiebolag. Med finansieringsverksamhet i lagens mening avses näringsverksamhet vars ändamål är att lämna kredit, ställa garanti för kredit, förmedla kredit till konsumenter eller medverka till finansiering genom att förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande. De företag som driver tillståndspliktig finansieringsverksamhet (kreditmarknadsföretag) måste uppfylla ett antal förutsättningar för att beviljas auktorisation. Till dessa hör att den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en sund verksamhet, att vissa större ägare till företaget och företagets ledning uppfyller angivna krav och att det bundna egna kapitalet motsvarar minst fem miljoner euro, eller i undantagsfall en miljon euro. I rörelsen måste ytterligare ett antal krav iakttas, bl.a. begränsning av verksamheten och aktieägande samt en viss minsta kapitalbas. Dessutom omfattas kreditmarknadsföretag av lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

När lagen om finansieringsverksamhet infördes gavs vissa övergångsbestämmelser. Av punkten 5 i dessa följde bl.a. att den som när lagen trädde i kraft den 1 januari 1994 drev finansieringsverksamhet som inte fordrade tillstånd enligt 1988 års finansbolagslag (bl.a. företag vars balansomslutning inte översteg 50 miljoner kronor och som inte riktade sin verksamhet till konsumenter) fick fortsätta med verksamheten till utgången av år 1994. Enligt punkten 6 i samma övergångsbestämmelser kan ett sådant företag som avses i punkten 5 beviljas tillstånd även om det inte uppfyller det krav på startkapital som ställs upp i lagen. Detta förutsätter emellertid att företagets kapitalbas inte har gått ned under en viss nivå. Dessutom är den sistnämnda övergångsbestämmelsen så konstruerad att den gynnsamma behandlingen upphör i samband med ägarskiften. Det innebär t.ex. att vid ett generationsskifte i ett sådant företag måste kapitalbasen höjas till den i lagen angivna nivån, dvs. motsvarande en eller fem miljoner euro.

På initiativ av Näringsutskottet förlängdes den ursprungliga övergångstiden i punkt 5 i övergångsbestämmelserna till den 30 juni 1996 (bet. 1994/95:NU29, rskr. 1994/95:446). I betänkandet (s. 3) anförde ut-

skottet bl.a. att det kan ”finnas skäl att ändra området för tillståndspliktig

10

finansieringsverksamhet i Sverige eller modifiera reglerna för vissa slag Prop. 2002/03:7

av sådan verksamhet”.

Efter den förlängningen har övergångstiden förlängts vid ytterligare

fem tillfällen. Först till den 31 december 1996 (prop. 1995/96:173, bet.

1995/96:NU23, rskr. 1995/96:285). Därefter har övergångstiden förlängts

till den 31 december 1998 (prop. 1995/96:214, bet. 1996/97:NU3, rskr.

1996/97:9) och till den 31 december 2000 (prop. 1997/98:144, bet.

1997/98:FiU24, rskr. 1997/98:217). I samband med dessa förlängningar

har det konstaterats att det finns flera anledningar att se över reglerna om

finansieringsverksamhet och att den omprövningen, som naturligen faller

under det uppdrag Banklagskommittén har, bör genomföras utan att det

får genomgripande konsekvenser för vissa företag som ännu inte kommit

att föras in under lagen om finansieringsverksamhet. Vid den andra

förlängningen inskränktes dock möjligheten att fortsätta verksamheten

med stöd av övergångsbestämmelsen till att gälla de finansieringsföretag

som inte anskaffar medel för verksamheten från allmänheten.

Nästa förlängning gjordes under år 2000 (prop. 1999/2000:107, bet.

2000/01:FiU6, rskr. 2000/01:7). I januari 1999 hade Banklagskommittén

överlämnat sitt huvudbetänkande Reglering och tillsyn av banker och

kreditmarknadsföretag (SOU 1998:160) till regeringen. I det betänkandet

föreslås ändringar av bl.a. lagen om finansieringsverksamhet och vad

som enligt den lagen utgör tillståndspliktig finansieringsrörelse.

Kommittén föreslår sålunda att finansieringsrörelse skall definieras som

rörelse i vilken ingår näringsverksamhet med ändamål att till allmänheten

lämna kredit eller ställa garanti för kredit eller att i finansieringssyfte

förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande. Kommittén

föreslår vidare att finansieringsrörelse inte skall vara tillståndspliktig om

finansieringsverksamheten är av mindre omfattning. Om tillgångarna

hänförliga till finansieringsverksamheten enligt fastställd balansräkning

uppgår till mindre än 250 miljoner kronor skall rörelsen inte vara till-

ståndspliktig. Detsamma skall enligt förslaget gälla om företaget som

bedriver finansieringsrörelse inte har skulder uppgående till mer än

250 miljoner kronor utöver vad som får räknas som kapitalbas. En

förutsättning för att undantagen skall gälla är att företagen inte tar emot

återbetalningspliktiga medel från allmänheten.

Som skäl för förlängningen till utgången av 2001 anförde regeringen

(prop. 1999/2000:107 s. 24) att det alltjämt är önskvärt att samordna be-

redningen av frågan om tillståndsplikt för de företag som omfattas av

nämnda övergångsbestämmelser med Banklagskommitténs förslag. Mot

bakgrund av att kommitténs förslag var föremål för beredning inom Re-

geringskansliet och då en proposition som behandlar kommitténs förslag

beräknades kunna överlämnas till riksdagen senast under första halvåret

2001, ansåg regeringen att ett års förlängning av övergångstiden torde

vara tillräcklig.

Den senaste förlängningen gjordes under år 2001 (prop. 2000/01:141,

bet. 2001/02:FiU6, rskr. 2001/02:6). Då förlängdes övergångstiden till

utgången av 2002. De skäl som regeringen anförde för att föreslå ytterli-

gare en förlängning var desamma som för att förlänga övergångstiden för

sparkassorna, dvs. att beredningen av Banklagskommitténs betänkande är

ett prioriterat ärende och att avsikten är att överlämna en proposition till

riksdagen senast våren 2002 samt att det fortfarande är önskvärt att
11

samordna beredningen av frågan om tillståndsplikt för de företag som Prop. 2002/03:7 omfattas av nämnda övergångsbestämmelse med Banklagskommitténs

förslag.

Finansutskottet tillstyrkte, på samma skäl som beträffande sparkassorna, ytterligare en förlängning.

Som tidigare nämnts beträffande sparkassorna har beredningen av Banklagskommitténs betänkande tagit längre tid än vad som kunde förutses under år 2001. I den av Finansdepartementet under våren 2002 remitterade departementspromemorian Reformererade bank- och finansieringsrörelseregler (Ds 2002:5) föreslås att finansieringsrörelseregler som går ett steg längre än Banklagskommitténs förslag i fråga om avreglering. Promemorians förslag innebär att kreditgivning och liknande verksamhet fordrar tillstånd enbart om det i rörelsen ingår mottagande av återbetalningspliktiga medel från allmänheten. Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2004. Om promemorians förslag genomförs behöver de företag som avses i den aktuella övergångsbestämmelsen inte tillstånd för sin verksamhet.

Av samma skäl som anförts beträffande sparkassorna är det angeläget att förlänga även giltighetstiden för övergångsbestämmelserna för finansieringsföretagen med ett år. Det föreslås därför att övergångstiden utsträcks till utgången av år 2003.

12

6
Ikraftträdande
Prop. 2002/03:7

De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 2003.

13

7
Ekonomiska konsekvenser
Prop. 2002/03:7

De föreslagna förlängningarna av övergångbestämmelserna till bankrörelselagen respektive lagen om finansieringsverksamhet innebär att Fi- nansinspektionen får en oförändrad tillsynsbörda. Detta följer av att ett antal företag, åtminstone tills vidare, inte kommer att omfattas av inspektionens kontroll. Bedömningen är därför att ytterligare resurser till Finansinspektionen inte behöver skjutas till. Förslaget bedöms således inte få några ekonomiska konsekvenser.

14

8
Författningskommentar
Prop. 2002/03:7

8.1 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1995:1572) om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Ändringen innebär att övergångstiden för de företag som omfattas av bestämmelsen, dvs. främst större sparkassor, förlängs med ett år från utgången av år 2002 till utgången av år 2003.

Bestämmelserna har även behandlats i avsnitt 4.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet

Punkt 5 i övergångsbestämmelserna

Ändringen innebär att den tid som vissa finansieringsföretag får driva verksamhet med stöd av äldre lag förlängs med ett år. Verksamheten får bedrivas till och med den 31 december 2003, eller om ansökan om tillstånd har getts in senast detta datum, till dess ansökningen har prövats slutligt.

Bestämmelserna har även behandlats i avsnitt 5.

15

Finansdepartementet
Prop. 2002/03:7

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober 2002

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Thalén, Ulvskog, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström, Karlsson, Sommestad

Föredragande: statsrådet Ringholm

Regeringen beslutar proposition 2002/03:7 Ändring av övergångsbestämmelser för vissa finansiella företag.

16