Prop. 2004/05:46

Regeringens proposition 2004/05:46

Avtal med Amerikas förenta stater om utlämning och

Prop.

om internationell rättslig hjälp i brottmål

2004/05:46

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Harpsund den 10 mars 2005

Göran Persson

Thomas Bodström

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner 2001 års bilaterala avtal mellan Sverige och Förenta staterna om rättslig hjälp i brottmål, avtalen mellan EU och Förenta staterna om rättslig hjälp i brottmål respektive utlämning samt två bilaterala instrument mellan Sverige och Förenta staterna i samma ämnen, så att Sverige sedan kan tillträda överens- kommelserna. I propositionen görs bedömningen att det inte behövs några lagändringar i Sverige med anledning av avtalen om rättslig hjälp i brottmål. När det däremot gäller utlämning lämnas förslag till de lagändringar som föranleds av Sveriges tillträde till EU-avtalet och det bilaterala instrumentet om utlämning. Lagändringarna avser regler om oplanerade mellanlandningar i Sverige i samband med flygtransport av personer som utlämnas eller överlämnas mellan två andra stater. Förslaget innebär en reglering av s.k. transiteringstillstånd vid sådana oplanerade mellanlandningar i Sverige samt en möjlighet för polismyn- digheten att omhänderta och ta i förvar den som utlämnas eller överlämnas, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

1

Innehållsförteckning

Prop. 2004/05:46

1

Förslag till riksdagsbeslut..................................................................

4

2

Lagtext

...............................................................................................

5

2.1

Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om

utlämning för brott ..............................................................

5

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk

arresteringsorder .................................................................

7

3

Ärendet och dess beredning...............................................................

8

4

Bakgrund och utgångspunkter...........................................................

9

5

Svensk lagstiftning ..........................................................................

10

5.1

Svensk lagstiftning om utlämning ....................................

10

5.2 Svensk lagstiftning om internationell rättslig hjälp i

brottmål m.m.....................................................................

11

6 Avtalen om utlämning .....................................................................

13

6.1 Översikt över de avtal om utlämning som behandlas i

ärendet

...............................................................................

13

6.2

Avtalet ......mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet)

14

6.3

Det bilaterala ................................................instrumentet

18

6.3.1 .........................................................

Inledning

18

6.3.2 .....................................

De enskilda artiklarna

19

6.4

Den konsoliderade ............................................versionen

21

7

Internationell rättslig ..............................................hjälp i brottmål

25

7.1 Översikt över de avtal om internationell rättslig hjälp som

behandlas i ärendet............................................................

25

7.2

Avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna ..

25

7.3

Avtalet mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet) ......

26

7.4

Det bilaterala instrumentet................................................

29

7.5

Den konsoliderade versionen............................................

31

7.6

Övriga bestämmelser i 2001 års bilaterala avtal...............

41

8

Överväganden och förslag...............................................................

42

8.1

Tillträde.............................................................................

42

8.2 Utlämning – avtalens förhållande till svensk rätt och

behovet av lagändringar....................................................

44

8.3 Internationell rättslig hjälp i brottmål – avtalens

förhållande till svensk rätt och behovet av lagändringar ..

48

8.4

Lagändringar .....................................................................

62

9

Ikraftträdande ..................................................................................

64

10

Ekonomiska konsekvenser ..............................................................

65

11

Författningskommentar ...................................................................

66

11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om

utlämning för brott ............................................................

66

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk

arresteringsorder ...............................................................

67

2

Bilaga 1: Bilateralt instrument och konsoliderad version av

Prop. 2004/05:46

utlämningskonvention ...........................................................

68

Bilaga 2: Bilateralt instrument och konsoliderad version av avtal om

ömsesidig rättslig hjälp mellan

Sverige och Förenta staterna .................................................

83

Bilaga 3: Avtal om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas

förenta stater ........................................................................

110

Bilaga 4: Avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen

och Amerikas förenta stater ................................................

117

Bilaga 5: Avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan

Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters

regering................................................................................

126

Bilaga 6: Promemorians lagförslag .......................................................

145

Bilaga 7: Förteckning över remissinstanser...........................................

148

Bilaga 8: Lagrådsremissens lagförslag ..................................................

149

Bilaga 9: Lagrådets yttrande..................................................................

152

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 2005 .......

153

3

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2004/05:46

Regeringen föreslår att riksdagen dels godkänner

1. avtalet den 25 juni 2003 om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (avsnitt 8.1),

2. instrumentet den 16 december 2004 mellan Sverige och Amerikas förenta stater, som avses i artikel 3.2 i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (avsnitt 8.1),

3. avtalet den 17 december 2001 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering (avsnitt 8.1),

4. avtalet den 25 juni 2003 om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (avsnitt 8.1),

5. instrumentet den 16 december 2004 mellan Sverige och Amerikas förenta stater, som avses i artikel 3.2 i avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (avsnitt 8.1),

dels antar regeringens förslag till

6. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,

7. lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

4

2

Lagtext

Prop. 2004/05:46

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1957:668) om utlämning för brott skall införas en ny paragraf, 26 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 b §

Om det vid en transport som

avses i 26 § sker en oplanerad

mellanlandning

i

Sverige,

skall

tillstånd till transport enligt den

paragrafen begäras, för det fall

transporten

inte

fortsätter

inom

tjugofyra timmar från landningen.

Tillstånd

till

transport

skall

begäras

inom

nittiosex timmar

från landningen.

Polismyndigheten får, om det är

nödvändigt

för

att

transporten

skall kunna genomföras, omhän-

derta och ta i förvar den som

utlämnas, dock längst till dess en

begäran om tillstånd till transport

har

prövats.

Om

tillstånd

till

transport inte begärs inom den tid

som anges i första stycket, skall

personen omedelbart friges.

Om

tillstånd

till

transport

meddelas, gäller därefter be-

stämmelserna i 26 § tredje stycket.

Tidsfristen skall räknas från det

att tillstånd meddelats.

I fråga om svenska medborgare

gäller bestämmelserna i andra och

tredje styckena endast under de

förutsättningar som anges i 26 §

andra stycket.

När

transporten

avser

någon

som utlämnas till en medlemsstat i

Europeiska

unionen,

tillämpas

8 kap. 2 § lagen

(2003:1156)

om

överlämnande från Sverige enligt

en

europeisk

arresteringsorder i

5

stället för denna paragraf.

Prop. 2004/05:46

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

6

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om Prop. 2004/05:46 överlämnande från Sverige enligt en europeisk

arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överläm- nande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

2 §

Begärs tillstånd till transport genom Sverige av någon som överlämnas på grund av en arresteringsorder eller som utlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen skall Rikspolisstyrelsen bevilja sådant

tillstånd och ange under vilka villkor transporten får ske.

Har

tillstånd meddelats enligt

Har

tillstånd

meddelats

enligt

första stycket får polismyndig-

första stycket får polismyndig-

heten, om det bedöms vara

heten, om det är nödvändigt för att

nödvändigt för att transporten skall

transporten skall kunna genom-

kunna

genomföras, omhänderta

föras, omhänderta och ta i förvar

och ta i förvar den som över-

den som överlämnas eller utläm-

lämnas eller utlämnas, dock längst

nas, dock längst under fyrtioåtta

under fyrtioåtta timmar.

timmar.

Om en oplanerad mellanland-

ning sker i Sverige, får polis-

myndigheten, om det är nödvän-

digt för att transporten skall kunna

genomföras, omhänderta och ta i

förvar den som överlämnas eller

utlämnas, dock längst till dess en

begäran om tillstånd till transport

har prövats. Om

tillstånd till

transport

inte

begärs

inom

nittiosex timmar från landningen,

skall personen omedelbart friges.

Om

tillstånd

meddelas,

gäller

därefter

bestämmelserna i

andra

stycket.

Tidsfristen

skall

räknas

från det att tillstånd meddelats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

7

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2004/05:46

Europeiska unionens råd bemyndigade den 26 april 2002 ordförande- skapet att inleda förhandlingar med Förenta staterna. Ordförandeskapet förhandlade fram två avtal, ett om ömsesidig rättslig hjälp och ett om utlämning (EU-avtalen). Båda avtalen undertecknades den 25 juni 2003. De träder i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att de avtalsslutande parterna underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande.

Avtalen förutsätter att varje EU-medlemsstat med Förenta staterna i ett bilateralt instrument klargör förhållandet mellan respektive EU-avtals artiklar och eventuellt bilateralt avtal om utlämning respektive rättslig hjälp i brottmål. Sverige och Förenta staterna har i enlighet med EU- avtalen förhandlat fram två instrument som klargör hur respektive EU- avtal förhåller sig till den bilaterala regleringen. Instrumenten under- tecknades den 16 december 2004.

Inom Justitiedepartementet har utarbetats en promemoria, Avtal mellan Sverige och Förenta staterna om utlämning och om internationell rättslig hjälp i brottmål (dnr Ju2004/11331/BIRS). I promemorian föreslås att Sverige skall tillträda EU-avtalen, de bilaterala instrumenten och 2001 års bilaterala avtal mellan Sverige och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Överenskommelserna finns i bilaga 1–5. Vidare föreslås den lagstiftning som krävs för att Sverige skall kunna uppfylla dem. Lagförslagen i promemorian finns i bilaga 6. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. Remissyttrandena och en sammanställning av yttrandena finns tillgängliga på Justitiedepartementet (dnr Ju2004/11331/BIRS).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 17 februari 2005 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådsremissens lagförslag överensstämmer med propositionens. Redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten.

8

4

Bakgrund och utgångspunkter

Prop. 2004/05:46

Sverige deltar i ett omfattande internationellt samarbete i straffrättsliga

frågor.

Samarbetet inom utlämningsområdet har för Sveriges del det senaste

halvseklet bedrivits främst inom Europarådet. År 1957 antogs den grund-

läggande konventionen på utlämningsområdet, den europeiska utläm-

ningskonventionen av den 13 december 1957 (1957 års utlämningskon-

vention, SÖ 1959:65). Alla EU:s medlemsstater har anslutit sig till

konventionen. De nordiska staterna har sedan 1950-talet ett utlämnings-

samarbete som grundar sig på en harmoniserad lagstiftning, som innebär

ett mindre komplicerat och därmed effektivare samarbete än enligt 1957

års utlämningskonvention. Sedan mitten av 1990-talet har utvecklingen

beträffande utlämning huvudsakligen skett inom ramen för EU:s

straffrättsliga samarbete. Inom EU har utarbetats 1995 års konvention om

ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europiska unionens

medlemsstater (SÖ 1998:43) och 1996 års konvention om utlämning

mellan Europeiska unionens medlemsstater (SÖ 2001:49). Inom EU har

emellertid samarbetet gått längre och bygger numera på rambeslutet om

en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlems-

staterna (EGT L 190, 18.7.2002 s. 1).

Sverige lämnar också sedan länge andra länder rättslig hjälp i brottmål.

Den svenska lagstiftningen är av tradition utformad så att den inte kräver

ömsesidighet – reciprocitet – utan rättslig hjälp kan lämnas även till

stater med vilka Sverige inte har några konventionsåtaganden.

Vissa länder kräver emellertid avtal med den andra staten för att lämna

rättslig hjälp. Sådana avtal skapar också klarhet mellan länderna om

under vilka förutsättningar den rättsliga hjälpen lämnas. Avtalen brukar

dessutom innehålla bestämmelser som syftar till att underlätta det

praktiska förfarandet.

Den mest betydelsefulla internationella regleringen om rättslig hjälp i

brottmål är den inom Europarådet framförhandlade europeiska konven-

tionen som den 20 april 1959 antogs i Strasbourg, konventionen om

ömsesidig

rättslig hjälp (tidigare ”inbördes rättshjälp”) i

brottmål

(SÖ 1968:15). Konventionen trädde i kraft för Sveriges del den 1 maj

1968. Till konventionen finns två tilläggsprotokoll, det första av den 17

mars 1978 (SÖ 1979:12) och det andra av den 19 september 2001, vilket

Sverige inte har ratificerat.

Sverige och Förenta staterna bedriver sedan länge ett samarbete som

grundas på bilaterala överenskommelser mellan staterna. Sådana

överenskommelser har också träffats mellan länderna när det gäller

utlämning. Den 24 oktober 1961 undertecknades konventionen om

utlämning mellan Sverige och Amerikas förenta stater (SÖ 1963:17).

Konventionen fick sitt nuvarande innehåll genom tilläggskonventionen

av den 14 mars 1983 (SÖ1984:34).

Den 17 december 2001 undertecknades ett avtal om ömsesidig rättslig

hjälp i brottmål. Varken Sverige eller Förenta staterna har ännu ratificerat

avtalet, men staterna samarbetar redan i dag i frågor om rättslig hjälp,

utan något särskilt avtal.

Till detta kommer nu att det inom EU förhandlats fram två avtal med

Förenta staterna, ett om utlämning och ett om ömsesidig rättslig hjälp i

9

brottmål. Båda avtalen undertecknades i juni 2003. EU-avtalen innebär, Prop. 2004/05:46 bl.a. för Sverige, att olika frågeställningar om utlämning och rättslig

hjälp regleras såväl i bilaterala överenskommelser som i EU-avtalen. EU-avtalen förutsätter för ikraftträdande att samtliga medlemsstater

inom EU i bilaterala överenskommelser med Förenta staterna klargör förhållandet mellan tidigare träffade bilaterala överenskommelser och motsvarande åtaganden i EU-avtalen.

Sverige och Förenta staterna har träffat överenskommelser som tydlig- gör vilka åtaganden som gäller mellan staterna i fråga om utlämning och rättslig hjälp på grund av de ovan nämnda konventionerna och avtalen.

I fråga om utlämning har i ett särskilt bilateralt instrument reglerats vilka bestämmelser som skall gälla i samarbetet. En konsoliderad version av den bilaterala utlämningskonventionen och EU-avtalet om utlämning har arbetats fram. Det bilaterala instrumentet med den konsoliderade versionen av utlämningskonventionen finns intagen som bilaga 1 i denna proposition.

I fråga om rättslig hjälp har samma metod använts, i ett särskilt bilateralt instrument regleras vilka bestämmelser som gäller och en konsoliderad version av avtalen har utarbetats. Det bilaterala instru- mentet med den konsoliderade versionen av avtalen om ömsesidig rättslig hjälp finns intaget som bilaga 2 i denna proposition.

För att underlätta förståelsen utgör de konsoliderade versionerna av avtalen utgångspunkt i denna proposition.

I avsnitt 5 lämnas en kort beskrivning av gällande rätt i fråga om utlämning och internationell rättslig hjälp i brottmål.

Såväl avsnitt 6 om utlämning som avsnitt 7 om internationell rättslig hjälp i brottmål inleds med en översikt över behandlade avtal, avsnitt 6.1 och 7.1.

I avsnitt 6.2 lämnas en beskrivning av avtalet mellan EU och Förenta staterna om utlämning och i avsnitt 6.3 redovisas det bilaterala instru- mentet om utlämning. En redogörelse för den konsoliderade versionen återfinns i avsnitt 6.4.

I avsnitt 7.2 beskrivs avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna i fråga om internationell rättslig hjälp i brottmål. Därefter redovisas i avsnitt 7.3 avtalet mellan EU och Förenta staterna. Vidare lämnas i avsnitt 7.4 en redogörelse för det bilaterala instrumentet om rättslig hjälp och i avsnitt 7.5 den konsoliderade versionen av avtalen. Eftersom 2001 års bilaterala avtal om rättslig hjälp i vissa situationer kommer att gälla i sin ursprungliga lydelse, redovisas i avsnitt 7.6 den ursprungliga versionen av de artiklar som får ny lydelse genom EU- avtalet.

5 Svensk lagstiftning

5.1 Svensk lagstiftning om utlämning

Bestämmelser om utlämning för brott från Sverige finns i lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) och lagen

10

(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Prop. 2004/05:46 Norge (nordiska utlämningslagen).

Utlämningslagen innehåller bestämmelser om utlämning till utomnordiska stater. I den nordiska utlämningslagen finns bestämmelser om förutsättningar för och förfarandet vid utlämning till de nordiska länderna. Beslut om utlämning till andra nordiska länder fattas som regel av åklagare eller av riksåklagaren. Vid utlämning enligt 1957 års utlämningskonvention och enligt de bilaterala utlämningsavtal som Sverige har ingått tillämpas utlämningslagen. Beslut om utlämning enligt denna lag fattas av regeringen efter, i de flesta fall, Högsta domstolens yttrande. Lagen är tillämplig även i de fall där det inte finns ett särskilt avtal om utlämning mellan Sverige och den andra staten. Förordningen (1982:306) med vissa bestämmelser om utlämning för brott innehåller bestämmelser om utlämning för brott till och från Sverige.

Rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande mellan medlemsstaterna har i Sverige genomförts genom lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen), förordningen (2003:1179) i samma ämne och förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

I lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt och i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen finns bestämmelser om utlämning och överlämnande till dessa domstolar.

5.2 Svensk lagstiftning om internationell rättslig hjälp i brottmål m.m.

Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål

I lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål regleras under vilka förutsättningar Sverige kan lämna rättslig hjälp till andra länder eller begära sådan hjälp utomlands. När det gäller lämnande av rättslig hjälp är grundtanken i lagstiftningen att samtliga åtgärder som kan vidtas i en svensk förundersökning eller rättegång också skall kunna vidtas av svenska åklagare och domstolar för att bistå utländska myndigheter. Utifrån samma synsätt skall åtgärderna vidtas under samma förutsättningar som gäller vid en svensk förundersökning eller rättegång. Principen “varken mer eller mindre” gäller alltså i sammanhanget. I vissa fall kan svenska åklagare och domstolar emellertid lämna bistånd även med åtgärder som är okända för oss, så länge det inte är fråga om en tvångsåtgärd. Därutöver kan svenska åklagare och domstolar acceptera att följa ett annat förfarande när man vidtar åtgärden om detta begärs av den utländska myndigheten, under förutsättning att ett sådant förfarande inte strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen.

När det gäller svenska myndigheters ansökningar om rättslig hjälp utomlands finns endast några få regler i den svenska lagstiftningen, vilket beror på att det är den andra statens regler som bestämmer under vilka förutsättningar bistånd kan lämnas till en svensk åklagare eller domstol.

11

Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål upptar i sitt inledande kapitel frågor om området för lagens tillämpning.

I 2 kap. i den nämnda lagen finns allmänna bestämmelser om rättslig hjälp i Sverige. Där anges vem som får ansöka om rättslig hjälp, vad en sådan ansökan skall innehålla och till vem ansökan skall skickas samt vilken åklagare eller domstol som skall handlägga ärendet i Sverige. Utgångspunkten är att den instans som handlägger ärendet också prövar om förutsättningarna är uppfyllda för att vidta åtgärden enligt de svenska reglerna i främst rättegångsbalken. Är så inte fallet skall ansökan avslås. I kapitlet finns upptaget också vissa andra förutsättningar som måste vara uppfyllda. En sådan förutsättning är kravet på dubbel straffbarhet. Detta krav gäller generellt för samtliga åtgärder som innebär användande av tvångsmedel, t.ex. husrannsakan och beslag, utom såvitt gäller ansök- ningar från EU-stater eller andra nordiska stater. I samma kapitel finns även vissa andra generella vägransgrunder, t.ex. att en ansökan skall avslås om ett bifall skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för rikets säkerhet eller strida mot svenska allmänna rättsprinciper eller andra väsentliga intressen. Det är regeringen – och inte en åklagare eller domstol – som skall avslå en ansökan om rättslig hjälp på dessa sistnämnda grunder.

I 3 kap. finns ett fåtal allmänna bestämmelser om rättslig hjälp utom- lands. Anledningen till den sparsamma regleringen är, som ovan nämnts, att det i huvudsak är den andra statens regelverk som styr förfarandet. I 2 § finns huvudregeln om att en ansökan från en svensk åklagare eller domstol om att en åtgärd skall vidtas utomlands skall skickas till Justitiedepartementet för vidarebefordran till den utländska staten.

Det omfattande 4 kap. innehåller särskilda bestämmelser om olika former av rättslig hjälp, t.ex. bevisupptagning vid domstol, förhör genom videokonferens och överförande av frihetsberövade personer. Beträff- ande kvarstad, beslag samt husrannsakan och andra åtgärder som avses i 28 kap. rättegångsbalken, dvs. kroppsvisitation och kroppsbesiktning, finns särskilda bestämmelser i 14–24 §§. Ansökningar om sådana åtgär- der i Sverige handläggs av åklagare och prövas i vissa fall av domstol.

Det avslutande 5 kap. reglerar disparata frågor som villkor om användningsbegränsning, immunitet, sekretess, delning av förverkad egendom mellan stater och återkrav av kostnader.

Gemensamma utredningsgrupper

Samarbete över landsgränser i utredningar om brott är inte ovanligt. Oftast sker samarbetet utan stöd av särskilda avtal eller med stöd av bestämmelser om rättslig hjälp i brottmål. Ett sätt att samarbeta sker i form av gemensamma utredningsgrupper.

En gemensam utredningsgrupp syftar till att tjänstemän från brotts- utredande myndigheter i två eller flera stater tillsammans utreder brott som har kopplingar till de stater som inrättat gruppen. Vad som särskiljer en gemensam utredningsgrupp från traditionella traktatreglerade samarbetsformer är att en utredningsgrupp är operativ. Genom utredningsgruppens arbete samordnas en eller flera konkreta brotts- utredningar i staterna enligt de regler och befogenheter som gäller i respektive stat. Under utredningsgruppens ledare kan ett flertal olika

Prop. 2004/05:46

12

konkreta utredningsåtgärder vidtas. När brottsutredningen är färdig Prop. 2004/05:46 upplöses utredningsgruppen. Tanken är att de olika samarbetsformerna

skall komplettera varandra i kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten.

Först genom lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar författningsreglerade Sverige denna typ av gränsöverskridande samarbete. Lagen är emellertid begränsad till utred- ningsgrupper som inrättas med stöd av rådets (Europeiska unionens råd) rambeslut 2002/465/RIF av den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper. För närvarande bereds ett förslag till utvidgning av tillämpningsområdet till grupper som inrättas med stöd av rambeslutet, 2000 års EU-konvention om ömsesidig rättslig hjälp samt avtalet mellan EU och Island och Norge om tillämpning av vissa bestämmelser i 2000 års EU-konvention. Förslaget har presenterats i lagrådsremissen Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m. Lagstiftningen om gemensamma utredningsgrupper påverkar inte det informella samarbete mellan brottsutredande myndigheter i olika länder som sker redan i dag, se prop. 2003/04:4 s. 12.

Delgivning

De svenska författningar som styr förfarandet i Sverige är kungörelsen (1933:618) ang. biträde av Justitiedepartementet för delgivning av handlingar i utlandet och kungörelsen (1909:24 s. 1) ang. delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet. Den sistnämnda kungörelsen hänvisar i delar till förfarandet enligt delgivningslagen (1970:428).

6 Avtalen om utlämning

6.1 Översikt över de avtal om utlämning som behandlas i ärendet

I detta avsnitt (6) behandlas flera avtal om utlämning.

Sveriges konvention den 24 oktober 1961 med Amerikas förenta stater om utlämning benämns den bilaterala utlämningskonventionen. När inte annat anges, avses den bilaterala utlämningskonventionen i dess lydelse efter tilläggskonventionen.

Tilläggskonventionen den 14 mars 1983 till utlämningskonventionen den 24 oktober 1961 med Amerikas förenta stater benämns tilläggs- konventionen.

Avtalet den 25 juni 2003 om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater benämns EU-avtalet. EU-avtalet finns i bilaga 3.

Instrumentet som avses i artikel 3.2 i avtalet om utlämning mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om tillämpning av den bilaterala utlämningskonventionen benämns det bilaterala instrumentet.

13

Det bilaterala instrumentet – undertecknat den 16 december 2004 – är Prop. 2004/05:46 intaget som bilaga 1.

Med den konsoliderade versionen avses det sammansatta avtalet, dvs. den bilaterala utlämningskonventionen med ändringar genom EU-avtalet och det bilaterala instrumentet, som har sammanförts till ett konsoliderat avtal med vissa ändringar i artikelnumreringen. Den konsoliderade ver- sionen återfinns i bilaga 1 som en bilaga till det bilaterala instrumentet.

6.2 Avtalet mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet)

Bakgrund

EU:s medlemsstater samarbetar var för sig med Förenta staterna i bland annat frågor som rör straffrättsliga förfaranden. För att förbättra samarbetet, så att särskilt gränsöverskridande brottslighet och terrorism kan bekämpas effektivt, beslutade Europeiska unionens råd den 26 april 2002 att bemyndiga ordförandeskapet att inleda förhandlingar med Förenta staterna. Ordförandeskapet, i nära samarbete med medlems- staterna, förhandlade fram ett avtal om utlämning. Rådet bemyndigade därefter den 6 juni 2003 rådets ordförande att utse den eller de personer som skulle ha befogenhet att underteckna avtalet på EU:s vägnar, med förbehåll för att de senare ingås (2003/516/EG). Den 25 juni 2003 undertecknades avtalet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om utlämning (EU-avtalet). Avtalsslutande parter är EU och Förenta staterna. Avtalet träder i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att de avtalsslutande parterna har underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande. Det innebär i praktiken att varje medlemsstat skall ha avslutat sina interna förfaranden innan avtalet kan träda i kraft. I samband med rådets beslut om att bemyndiga ordförandeskapet att på EU:s vägnar underteckna avtalet lämnade Sverige ett konstitutionellt förbehåll enligt artikel 24 i fördraget om Europeiska unionen, vilket innebär att de förfaranden som föreskrivs i regeringsformen skall vara uppfyllda innan staten Sverige kan bli bunden av EU-avtalet.

Skäl och inledande bestämmelser (artikel 1–2)

EU-avtalet inleds med skäl för avtalet. Av dessa framgår att EU och Förenta staterna

– önskar att ytterligare underlätta samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater och Förenta staterna,

– önskar bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma värderingar,

– vederbörligen beaktar den enskildes rättigheter och rättsstatsprincipen,

– beaktar de garantier i sina respektive rättssystem som ger utlämnade personer rätt till en rättvis rättegång, inbegripet rätt att rannsakas av en opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen,

– önskar ingå ett avtal om utlämning av brottslingar.

Även om skälen inte är en del av avtalet har de betydelse vid tolk-

ningen av de enskilda artiklarna.

14

Avtalets mål och syfte redovisas i artikel 1 så att EU och Förenta staterna förpliktar sig att i enlighet med bestämmelserna i avtalet förbättra samarbetet för utlämning av brottslingar.

De definitioner som krävs för avtalet finns i artikel 2. Med avtalsslutande parter avses Europeiska unionen och Förenta staterna. Med medlemsstat avses en medlemsstat i Europeiska unionen. Termen Justitieministerium betyder beträffande Förenta staterna United States Department of Justice och för en medlemsstat i normalfallet dess justitieministerium.

Materiella bestämmelser (artikel 3–14)

Artikel 3 redovisar tillämpningsområdet för EU-avtalet i förhållande till bilaterala avtal om utlämning. I artikel 3.1 anges hur artikel 4–14, dvs. de övriga materiella bestämmelserna, skall förhålla sig till bilaterala avtal. För att det inte skall råda någon tveksamhet om detta förhållande, skall varje medlemsstat och Förenta staterna i ett skriftligt instrument klargöra hur gällande bilaterala avtal om utlämning skall tillämpas (artikel 3.2 a). Övriga bestämmelser i artikel 3 gäller enbart för nya medlemsstater i EU.

De materiella bestämmelserna i artikel 4–14 behandlar

– brott som kan leda till utlämning (artikel 4),

– översändande och vidimering av handlingar (artikel 5),

– översändande av framställningar om provisoriskt anhållande (artikel 6),

– översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande (artikel 7),

– kompletterande information (artikel 8),

– tillfälligt överlämnande (artikel 9),

– framställningar om utlämning eller överlämnande som görs av flera stater (artikel 10),

– förenklade utlämningsförfaranden (artikel 11),

– transitering (artikel 12),

– dödsstraff (artikel 13), och

– känslig information i en framställning (artikel 14).

Flera av de materiella bestämmelserna har inte inverkan på det bilaterala förhållandet om utlämning mellan Sverige och Förenta staterna. Undantagen härifrån är i huvudsak regler om procedurer, men också två bestämmelser om konkurrens mellan flera staters ansökningar och om dödsstraffets betydelse för frågan om utlämning. Hur de materiella bestämmelserna skall förhålla sig till medlemsstaternas bilaterala avtal med Förenta staterna regleras, som ovan nämnts, i artikel 3.1 i EU-avtalet. Nedan följer en kortfattad genomgång av artikel 3.1 (punkt a–k) som klargör bestämmelsernas (artikel 4–14) inverkan på den bilaterala utlämningskonventionen.

Artikel 4 om brott som kan leda till utlämning skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter utlämning endast för vissa brott eller enligt en förteckning (punkt a). Den bilaterala utlämnings- konventionen bygger emellertid, sedan tilläggskonventionen (artikel II), inte på en förteckning över vissa brott utan på en miniminivå i straff- skalan, varför bestämmelsen inte har betydelse för Sveriges del.

Artikel 5 om översändande och vidimering av handlingar skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar över- sändande, bestyrkande, vidimering eller legalisering av en framställning

Prop. 2004/05:46

15

om utlämning och underlag som översänds av den ansökande staten (punkt b). Detta innebär att de bestämmelserna kommer att gälla i stället för nuvarande regler i den bilaterala utlämningskonventionen.

Artikel 6 om översändande av framställningar om provisoriskt anhåll- ande skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter direkt översändande av framställningar om provisoriskt anhållande mellan United States Department of Justice och den berörda medlemsstatens justitieministerium (punkt c). Artikeln påverkar i viss mån nuvarande bestämmelser.

Artikel 7 om översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande skall tillämpas utöver bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar över- sändande av framställningen om utlämning (punkt d). Bestämmelsen påverkar i viss mån den bilaterala utlämningskonventionen.

Artikel 8 om kompletterande information skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar tillhandahållande av kompletterande information; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som specificerar vilken kanal som skall användas, skall även punkt 2 i den artikeln tillämpas (punkt e). Bestämmelsen kommer endast delvis att få betydelse för förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna.

Artikel 9 om tillfälligt överlämnande skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter tillfälligt överlämnande av personer som är föremål för rättsliga förfaranden eller avtjänar ett straff i den anmodade staten (punkt f). Eftersom den bilaterala utlämningskon- ventionen artikel VI b (enligt tilläggskonventionen) redan tillåter sådant tillfälligt överlämnande, är det den bestämmelsen som även fort- sättningsvis skall gälla.

Artikel 10 om konkurrens mellan flera samtidiga framställningar om utlämning eller överlämnande skall, utom då något annat stadgas i artikeln, tillämpas i stället för eller i avsaknad av bilaterala avtals- bestämmelser som gäller beslut om flera framställningar om utlämning av samma person (punkt g). I den bilaterala utlämningskonventionen saknas reglering i denna fråga, vilket alltså innebär att artikeln skall tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna.

Artikel 11 om förenklade utlämningsförfaranden skall tillämpas i av- saknad av bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter avstående från utlämningsförfaranden eller förenklade utlämningsförfaranden (punkt h). Sådana bestämmelser finns inte i den bilaterala utlämningskonventionen och artikel 11 skall därför vara tillämplig i förhållande mellan Sverige och Förenta staterna.

Artikel 12 om transitering skall tillämpas i avsaknad av bilaterala av- talsbestämmelser som reglerar transitering; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som specificerar förfarandet för oplanerad landning av luftfartyg, skall även punkt 3 i den artikeln tillämpas (punkt i). Bestämmelser om transitering finns redan i artikel XIV i utlämnings- konventionen. Däremot saknas i dag särskilda regler om förfarandet vid oplanerad landning av luftfartyg.

Artikel 13 om dödsstraff får tillämpas av den anmodade staten i stället för eller i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar döds- straff (punkt j).

Artikel 14 om känslig information i en framställning skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar behandling av

Prop. 2004/05:46

16

känslig information (punkt k). Några bestämmelser om detta finns inte i den bilaterala utlämningskonventionen, varför artikeln skall tillämpas.

Den genomgång som har gjorts i detta avsnitt motsvaras av de bedömningar som har gjorts i artikel 1 i det bilaterala instrument som upprättats mellan Sverige och Förenta staterna enligt artikel 3.2 a i EU- avtalet. Det närmare innehållet i det bilaterala instrumentet redovisas i avsnitt 6.3.2. Artiklarna 5–8 och 10–14 och deras förhållande till den bilaterala utlämningskonventionen behandlas närmare i avsnitt 6.4.

Samråd (artikel 15)

I artikel 15 i EU-avtalet regleras skyldighet för de avtalsslutande parterna, dvs. Europeiska unionen och Förenta staterna, att samråda för att möjliggöra att avtalet utnyttjas så effektivt som möjligt och för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.

Icke-avvikelse (artikel 17)

EU-avtalet innehåller i artikel 17 en bestämmelse om s.k. icke-avvikelse. Avtalet hindrar inte den anmodade staten från att åberopa skäl för vägran rörande en omständighet som inte regleras i avtalet men som omfattas av ett bilateralt utlämningsavtal mellan parterna. Bestämmelsen tydliggör att Sverige kan åberopa de vägransgrunder som finns i den bilaterala utlämningskonventionen och i utlämningslagen om t.ex. egna med- borgare.

I bestämmelsen regleras också att samråd skall äga rum mellan den ansökande och anmodade staten om de konstitutionella principerna eller rättspraxis hindrar utlämning.

Nya avtal (artikel 18)

EU-avtalet utesluter enligt artikel 18 inte att bilaterala avtal ingås mellan en medlemsstat och Förenta staterna efter avtalets ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med EU-avtalet.

Ett exempel på när ett sådant avtal kan träffas nämns i en förklarandenot till EU-avtalet. Om tillämpningssvårigheter i EU-avtalet inte kan lösas genom samråd, kan man i ett bilateralt avtal fastställa en alternativ ordning rörande den aktuella bestämmelsen.

Utsedd myndighet och underrättelse (artikel 19)

Frågor om centralorgan och underrättelser behandlas i artikel 19. EU skall underrätta Förenta staterna om

1. vilka myndigheter i medlemsstaterna som utses som centralorgan om det inte är Justitiedepartementet, och

2. vilken myndighet som skall pröva en fråga om konkurrens mellan ett utlämningsärende och ett ärende om överlämnande enligt den europeiska arresteringsordern.

Prop. 2004/05:46

17

Tidsmässig och territoriell tillämpning (artikel 16 och 20–22)

Prop. 2004/05:46

Artikel 16 handlar om den tidsmässiga tillämpningen av EU-avtalet. Den frågan regleras också i artikel 3 och 4 i det bilaterala instrumentet, och behandlas i motsvarande del rörande det instrumentet, se avsnitt 6.3.2.

I artikel 20 i EU-avtalet finns sedvanliga bestämmelser om territoriell tillämpning av avtalet. Sverige berörs inte av den särskilda regleringen av andra territorier eller länder.

De avtalsslutande parterna har i artikel 21 enats om att genomföra en översyn av EU-avtalet när det är nödvändigt och under alla omständigheter senast fem år efter dess ikraftträdande. Översynen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i detta avtal får för Europeiska unionens vidare utveckling.

EU-avtalet träder enligt artikel 22 i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att parterna underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande, bl.a. att bilaterala instrument enligt artikel 3 i EU-avtalet har upprättats. En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan. Frågan behandlas i anslutning till motsvarande fråga i artikel 5 i det bilaterala instrumentet, se avsnitt 6.3.2.

6.3 Det bilaterala instrumentet

6.3.1 Inledning

I EU-avtalet finns det, som framgår av beskrivningen i förra avsnittet, vissa bestämmelser som ersätter bilaterala bestämmelser och andra som skall komplettera motsvarande bestämmelser. Sverige och Förenta staterna har upprättat ett instrument som klargör förhållandet mellan artiklarna i EU-avtalet och bestämmelserna i den bilaterala utlämningskonventionen – det bilaterala instrumentet. Instrumentet undertecknades den 16 december 2004.

För Sveriges del innebär EU-avtalet förändringar i vissa delar men huvudsakligen kommer samma regelverk som gäller i dag att gälla också framöver. De frågor som innebär förändringar är frågor om dödsstraffets betydelse för frågan om utlämning, översändande och vidimering av handlingar, hantering av känslig information, transitering vid oplanerade landningar, förenklade förfaranden och konkurrens mellan samtidiga utlämningsframställningar.

Det sammansatta avtalet, dvs. den bilaterala utlämningskonventionen från 1961 i dess lydelse efter tilläggskonventionen från 1983 och med ändringar och kompletteringar genom EU-avtalet, har sammanförts till ett konsoliderat avtal med vissa ändringar i artikelnumreringen. Denna konsoliderade version kan ses som en “populärversion” och är inte i sig bindande. De överenskommelser som kommer att vara bindande mellan Sverige och Förenta staterna är den bilaterala utlämningskonventionen i dess lydelse efter tilläggskonventionen samt EU-avtalet och det bilaterala instrumentet.

18

Nedan följer en genomgång av bestämmelserna i det bilaterala instrumentet och av de förändringar som EU-avtalet föranleder. Även i de delar det inte krävs författningsändringar i Sverige kommer ändringar i den bilaterala utlämningskonventionen att få betydelse för tillämp- ningen i Sverige, se nedan under respektive avsnitt. Eftersom ett avtal av detta slag blir direkt tillämpligt i Förenta staterna (”self-executing”) kommer ändringar att få direkt genomslag för tillämpningen på amerikansk sida. Frågor om förhållandet till svensk rätt och om behovet av lagändringar behandlas i avsnitt 8.2.

6.3.2 De enskilda artiklarna

Som ovan nämnts har Sverige och Förenta staterna förhandlat fram ett bilateralt instrument som klargör hur EU-avtalets artiklar förhåller sig till den bilaterala utlämningskonventionen. Till instrumentet är bilagt, som en konsoliderad version, de bestämmelser som avses gälla mellan Sverige och Förenta staterna i fråga om utlämning. Det bilaterala instru- mentet har fem artiklar och en bilaga, den konsoliderade versionen, se avsnitt 6.4.

Artikel 1. Förhållandet mellan EU-avtalet och den bilaterala utlämningskonventionen

I artikel 1 i det bilaterala instrumentet erkänner (“acknowledge”) Sveriges regering och Förenta staternas regering att EU-avtalet i enlighet med bestämmelserna i instrumentet skall tillämpas på den bilaterala utlämningskonventionen på visst sätt. Artikeln får anses vara den i mate- riellt hänseende väsentligaste i instrumentet och redovisningen i artikeln motsvarar den bedömning som har gjorts i avsnitt 6.2 om förhållandet mellan EU-avtalet (i instrumentet “utlämningsavtalet”) och den bilaterala utlämningskonventionen. Artikeln föreskriver att:

a) Bestämmelserna i artikel 5 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel X.1 och X.5 i bilagan till instrumentet, skall reglera sättet för översänd- ande och fordringar avseende bestyrkande, vidimering eller legalisering av utlämningsframställningen och av de handlingar som stöder denna.

b) Bestämmelserna i artikel 6 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XIII.1 i bilagan till instrumentet, medger en alternativ väg för översänd- ande av framställningar om provisoriskt anhållande.

c) Bestämmelserna i artikel 7.1 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel X.7 i bilagan till instrumentet, medger en alternativ metod för över- sändande av framställningen om utlämning och av handlingar som stöder denna efter provisoriskt anhållande.

d) Bestämmelserna i artikel 8 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XII i bilagan till instrumentet, skall reglera vilken kanal som skall använ- das för att översända kompletterande uppgifter.

e) Bestämmelserna i artikel 10 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XVI i bilagan till instrumentet, skall reglera avgöranden i fråga om fram- ställningar som gjorts av flera stater om utlämning eller överlämnande av samma person.

Prop. 2004/05:46

19

f) Bestämmelserna i artikel 11 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XVII i bilagan till instrumentet, skall reglera tillämpningen av förenklat utlämningsförfarande.

g) Bestämmelserna i artikel 12.3 i EU-avtalet, som de framläggs i arti- kel XV.3 i bilagan till instrumentet, skall reglera förfarandet för transi- tering vid oplanerade landningar vid flygtransport.

h) Bestämmelserna i artikel 13 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel VII i bilagan till instrumentet, skall reglera utlämning för brott som är belagda med dödsstraff i den ansökande staten.

i) Bestämmelserna i artikel 14 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XI i bilagan till instrumentet, skall reglera samrådsförfarandet när den ansökande staten överväger att överlämna särskilt känsliga uppgifter till stöd för en framställning om utlämning.

Genom EU-avtalet får alltså det bilaterala avtalsförhållandet om utläm- ning mellan Sverige och Förenta staterna flera ändrade bestämmelser.

Grunden för hur EU-avtalet skall förhålla sig till det bilaterala avtalet finns i artikel 3.1 i EU-avtalet, se vidare avsnitt 6.2. Där behandlas också varför artikel 1 i instrumentet har detta innehåll.

Artikel 2. Den integrerade texten

Artikel 2 förklarar att den integrerade texten till bestämmelserna i det bilaterala avtalet och EU-avtalet är intagen som en bilaga till instru- mentet. Bilagan kallas i denna proposition för den konsoliderade versionen.

Artikel 3. Tidsmässig tillämpning på brott

Den bestämmelse i EU-avtalet som reglerar tidsmässig tillämpning (artikel 16) återspeglas delvis i artikel 3 i instrumentet. Av artikel 3 framgår att instrumentet skall tillämpas såväl på brott som har begåtts före instruments ikraftträdande som på brott som har begåtts efter den tidpunkten. Detta är det vanliga sättet att reglera tillämpningen i avtal om utlämning och regleringen avviker inte från vad Sverige normalt tillämpar.

Artikel 4. Tidsmässig tillämpning på framställningar

Artikel 4 avspeglar den andra delen av artikel 16 i EU-avtalet som rör tidsmässig tillämpning. Instrumentet skall inte tillämpas på framställ- ningar som har gjorts före dess ikraftträdande. De två undantag från huvudregeln som finns intagna i EU-avtalet avser inte artiklar som påverkar förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna.

Artikel 5 a. Ratificering

I artikel 5 a görs det klart att Sverige och Förenta staterna skall underrätta varandra när respektive stat har slutfört den interna processen för ratifice- ring. För Sveriges del innebär det att underrättelse skall ske när riksdagen tagit ställning till instrumentet.

Prop. 2004/05:46

20

Instrumentet träder i kraft samma dag som EU-avtalet (se artikel 22 i Prop. 2004/05:46 EU-avtalet).

Artikel 5 b. Upphörande

Instrumentet reglerar i artikel 5 b vad som händer om EU-avtalet upphör. Då skall också instrumentet upphöra att gälla och den bilaterala utlämningskonventionen tillämpas. Sverige och Förenta staterna får dock komma överens om att fortsätta att tillämpa några eller alla bestämmelser i instrumentet.

6.4 Den konsoliderade versionen

Översikt

I avsnitt 6.3.1 anges att bilagan till det bilaterala instrumentet, dvs. den konsoliderade versionen, inte har någon självständig status i förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Bilagan finns med för att åskådlig- göra avtalsförhållandet och för att underlätta tillämpningen av alla över- enskommelser. Avsikten är naturligtvis att bilagan på ett uttömmande och korrekt sätt skall återspegla avtalsförhållandet.

I bilagan har artikelnumreringen ändrats något i förhållande till den bilaterala utlämningskonventionen. Förhållandet mellan numreringen i bilagan och de ovan nämnda överenskommelserna är följande:

Artikel i bilagan

Från artikel i överenskommelse

I

Tilläggskonv., art. I

II

Tilläggskonv., art.II

III

Tilläggskonv., art. IV

IV

Utlämningskonv., art. V

V

Tilläggskonv., art. VI

VI

Tilläggskonv., art. VII

VII

EU-avtalet, art. 13

VIII

Utlämningskonv., art IX

IX

Utlämningskonv., art X

X

Tilläggskonv., art XI, och EU-avtalet, art. 5

och 7.1

XI

EU-avtalet, art. 14

XII

EU-avtalet, art. 8

XIII

Tilläggskonv., art XII, och EU-avtalet, art. 8

XIV

Tilläggskonv., art XIII

XV

Utlämningskonv., art. XIV, och EU-avtalet,

art. 12.3

XVI

EU-avtalet, art. 10

XVII

EU-avtalet, art. 11

XVIII

Utlämningskonv., art. XV

XIX

Utlämningskonv., art. XVI

Ett antal artiklar får alltså ny eller ändrad lydelse genom EU-avtalet och instrumentet. Hur dessa artiklar förhåller sig till svensk rätt redovisas i avsnitt 8.2.

21

Dödsstraff

Prop. 2004/05:46

Redan genom nuvarande bilaterala utlämningskonvention finns det möjlighet att vägra utlämning från Sverige till Förenta staterna om det brott som utlämningen avser kan medföra dödsstraff, om inte Förenta staterna före utlämningen försäkrar att sådant straff inte kommer att verkställas (artikel VIII).

Artikel 13 i EU-avtalet, artikel VII i den konsoliderade versionen, behandlar denna fråga. Enligt EU-avtalet får respektive medlemsstat och Förenta staterna avgöra om artikeln skall tillämpas dem emellan. Sverige och Förenta staterna har valt att tillämpa bestämmelsen. Detta innebär en större trygghet för personer som utlämnas från Sverige för brott där Förenta staterna tillämpar dödsstraff. Artikeln kan enligt sin lydelse tillämpas både när Sverige är ansökande stat och när utlämning begärs av Förenta staterna, men i praktiken är det bara Sverige som kommer att utnyttja möjligheten enligt artikeln. Enligt huvudregeln får utlämning från Sverige för ett brott som är belagt med dödsstraff beviljas på villkor att den eftersökte inte ens skall ådömas dödsstraff. I artikeln finns dock en möjlighet att i vissa fall tillämpa den nuvarande regeln, som alltså visserligen hindrar att dödsstraffet verkställs men inte att det döms ut. Om det nya och i förhållande till dagens reglering mer långtgående villkor av formella skäl inte kan uppfyllas, kan utlämning beviljas på villkor att ett utdömt dödsstraff inte skall verkställas. I förhandlingarna framhöll Förenta staterna att det processuella regelsystemet i några delstater tvingar åklagaren att yrka dödsstraff för vissa brott och domstolen att välja den påföljden om den misstänkte fälls till ansvar för brottet. Undantaget är till för sådana situationer, men hindrar alltså – liksom i dag – att dödsstraffet verkställs.

Översändande och vidimering av handlingar

Den bilaterala utlämningskonventionen bygger på principen att hand- lingar skall överlämnas på diplomatisk väg, vilket normalt innebär att handlingar överlämnas till ministeriet i den anmodade staten genom den begärande statens diplomatiska personal i den anmodade staten. EU- avtalets reglering förenklar i någon mån tillvägagångssättet för över- sändande av utlämningsframställningar och kompletterande information.

Huvudregeln kommer även i fortsättningen att vara att handlingar i utlämningsärenden skall överlämnas på diplomatisk väg (artikel X.1 i den konsoliderade versionen).

En begäran om att en eftersökt person skall anhållas i avvaktan på en begäran om utlämning, s.k. provisoriskt anhållande, får, enligt artikel 6 i EU-avtalet, som ett alternativ till den diplomatiska vägen, översändas direkt mellan justitieministerierna i den ansökande och den anmodade staten. Vägen över Interpol får också användas för att översända en sådan framställning. Bestämmelsen har tagits in som en del av artikel XIII.1 i den konsoliderade versionen.

Om den eftersökte är provisoriskt anhållen, kan överlämnandet av utlämningsframställningen, i stället för att ske på diplomatisk väg som beskrivs ovan, ske genom att den ansökande staten lämnar utlämnings-

framställningen och övriga handlingar till den anmodade statens

22

ambassad i den ansökande staten. Framställningen anses mottagen av den anmodade staten vid den tidpunkt handlingarna överlämnades till den anmodade statens ambassad. Detta har betydelse för beräkningen av den tidsfrist som gäller från det att den eftersökte gripits i den anmodade staten till dess att en utlämningsframställning skall ha överlämnats. Se vidare artikel X.7 i den konsoliderade versionen.

Slutligen bör i detta sammanhang nämnas att av artikel 5 i EU-avtalet, som i den konsoliderade versionen motsvaras av artikel X.5, följer att handlingar som är försedda med certifikat eller sigill från justitie- eller utrikesministeriet skall godtas i den anmodade staten utan ytterligare legalisering. Enligt nu gällande text avser regleringen handlingar som överlämnats på diplomatisk väg, men med anledning av det nämnda justerade förfarandet vid överlämnande av handlingar har också denna text justerats till att gälla även handlingar som överlämnas på annat sätt.

Kompletterande information

Nuvarande utlämningskonvention saknar särskilda bestämmelser om kompletterande information. Artikel 8 i EU-avtalet – artikel XII i den konsoliderade versionen – föreskriver dels att den anmodade staten får begära kompletterande information om de uppgifter som lämnats till stöd för en utlämningsframställning inte är tillräckliga för att uppfylla kraven. Dessutom föreskrivs att sådan kompletterande information får begäras och lämnas direkt mellan justitieministerierna i de berörda staterna.

Känslig information

En nyhet i EU-avtalet är regleringen i artikel 14 om översändande av känslig information (artikel XI i den konsoliderade versionen). Om den ansökande staten överväger att överlämna särskilt känslig information som stöd för sin framställning om utlämning, kan den samråda med den anmodade staten för att avgöra i vilken utsträckning det är möjligt för den anmodade staten att skydda informationen. Om den anmodade staten inte kan skydda den på det sätt som den ansökande staten eftersträvar, får den ansökande staten avgöra huruvida informationen skall överlämnas trots detta.

Transitering

I fråga om transitering tillkommer genom EU-avtalet en bestämmelse om en udda situation, nämligen oplanerade landningar. Transitering med planerad landning eller annars genom ett lands territorium regleras i nuvarande artikel XIV, och överförs oförändrat till den konsoliderade versionens artikel XV.1 och XV.2. Någon ny reglering för det fallet blir alltså inte aktuell.

I fråga om en oplanerad landning gäller följande. Av artikel 12.3 i EU- avtalet (XV.3 i den konsoliderade versionen) följer att tillstånd inte krävs när flygtransport används och ingen landning på transiteringsstatens territorium planeras. Om det sker en oplanerad landning, kan emellertid den stat där landningen sker kräva en framställning om transitering. Av

Prop. 2004/05:46

23

bestämmelsen framgår vidare att alla åtgärder som är nödvändiga för att Prop. 2004/05:46 hindra personen från att rymma skall vidtas tills transiteringen verkställs,

om framställningen om transitering mottas inom 96 timmar efter den oplanerade landningen.

Samtidiga utlämningsframställningar

En annan nyhet i EU-avtalet är regleringen av hur den anmodade staten skall gå till väga om det är flera stater som begär utlämning av samma person. Den verkställande myndigheten skall då bedöma till vilket land personen skall utlämnas. I artikel XVI i den konsoliderade versionen finns en icke uttömmande lista på omständigheter som skall beaktas vid bedömningen. Listan omfattar

a) huruvida framställningarna gjorts i enlighet med ett avtal,

b) de orter där de enskilda brotten begicks,

c) de ansökande staternas respektive intressen,

d) brottens svårhetsgrad,

e) offrets nationalitet,

f) möjligheten till utlämning på ett senare stadium mellan de ansök- ande staterna, och

g) den kronologiska ordning i vilken framställningarna från de ansök- ande staterna mottogs.

Artikeln reglerar också, och på samma sätt, hur Sverige skall agera om Sverige som anmodad stat har att pröva dels en begäran från Förenta staterna om utlämning, dels en europeisk arresteringsorder utfärdad i en EU-stat.

I en förklarandenot till artikel 10 i EU-avtalet klargörs också att bestämmelsen inte är avsedd att påverka förpliktelserna för de stater som, t.ex. Sverige, är parter i Romstadgan för Internationella brottmåls- domstolen och inte heller påverka Förenta staternas rättigheter i egenskap av stat som inte är part när det gäller samma domstol.

Förenklade förfaranden

I EU-avtalet finns en särskild bestämmelse om förenklade utlämnings- förfaranden. Bestämmelsen återfinns i artikel XVII i den konsoliderade versionen. Ett förenklat utlämningsförfarande kan tillämpas om den eftersökte samtycker till att överlämnas. I sådana fall får den anmodade staten i enlighet med de principer och förfaranden som gäller i dess rättssystem överlämna honom eller henne så snabbt som möjligt utan ytterligare förfaranden.

24

7

Internationell rättslig hjälp i brottmål

Prop. 2004/05:46

7.1 Översikt över de avtal om internationell rättslig hjälp som behandlas i ärendet

I detta avsnitt (7) behandlas flera avtal om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Avtalet den 17 december 2001 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering benämns 2001 års bilaterala avtal. Avtalet är intaget som bilaga 5.

Avtalet den 25 juni 2003 om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater benämns EU-avtalet. EU-avtalet är intaget som bilaga 4.

Instrumentet som avses i artikel 3.2 i avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om tillämpning av 2001 års bilaterala avtal benämns det bilaterala instrumentet. Det bilaterala instrumentet finns i bilaga 2.

Med den konsoliderade versionen avses det sammansatta avtalet, dvs. 2001 års bilaterala avtal med ändringar genom EU-avtalet och det bilaterala instrumentet, som har sammanförts till ett konsoliderat avtal med vissa ändringar i artikelnumreringen. Den konsoliderade versionen återfinns i bilaga 2 som en bilaga till det bilaterala instrumentet.

7.2 Avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna

Den 17 december 2001 undertecknades ett avtal om ömsesidig rättslig

hjälp i brottmål mellan Sverige och Förenta staterna (2001 års bilaterala

avtal). Ett avtal av detta slag blir direkt tillämplig lag i Förenta staterna

(avtalet är “self-executing”), medan det för Sveriges del enbart blir

folkrättsligt bindande. Denna olikhet har medfört att Förenta staterna för

vissa artiklar har krävt mycket tydliga skrivningar. Skrivningarna har inte

alltid varit nödvändiga för att Sverige skall kunna uppfylla sin del av

avtalet. Enligt artikel 22 träder avtalet i kraft den första dagen i den andra

månaden efter utväxling av ratifikationsinstrument. Varken Sverige eller

Förenta staterna har ännu ratificerat avtalet. Det bör dock poängteras att

Sverige och Förenta staterna redan i dag, utan ett särskilt avtal,

samarbetar i frågor om rättslig hjälp.

EU:s medlemsstater samarbetar var för sig med Förenta staterna i

bland annat frågor som rör straffrättsliga förfaranden. För att förbättra

samarbetet, så att särskilt gränsöverskridande brottslighet och terrorism

kan bekämpas effektivt, beslutade Europeiska unionens råd den 26 april

2002 att bemyndiga ordförandeskapet att inleda förhandlingar med

Förenta staterna. Ordförandeskapet, i nära samarbetet med medlems-

staterna, förhandlade fram ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp. Rådet

bemyndigade därefter, den 6 juni 2003, rådets ordförande att utse den

eller de personer som skulle ha befogenhet att underteckna avtalet på

EU:s vägnar, med förbehåll för att de senare ingås (2003/516/EG). Den

25 juni 2003 undertecknades avtalet mellan Europeiska unionen och

25

Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (EU-avtalet). Avtalsslutande Prop. 2004/05:46 parter är EU och Förenta staterna. Avtalet träder i kraft vid det

månadsskifte som infaller tre månader efter det att de avtalsslutande parterna har underrättat varandra om att de har avslutat sina interna för- faranden för ikraftträdande. Det innebär i praktiken att varje medlemsstat skall ha avslutat sina interna förfaranden innan avtalet kan träda i kraft. I samband med rådets beslut om att bemyndiga ordförandeskapet att på EU:s vägnar underteckna avtalet lämnade Sverige ett konstitutionellt förbehåll enligt artikel 24 i fördraget om Europeiska unionen, vilket innebär att de förfaranden som föreskrivs i regeringsformen skall vara uppfyllda innan Sverige kan bli bunden av EU-avtalet.

Avtalet förutsätter att varje EU-medlemsstat med Förenta staterna skriftligen beskriver förhållandet mellan EU-avtalets artiklar och eventuellt bilateralt avtal om rättslig hjälp.

I EU-avtalet finns artiklar som i vissa delar ändrar innehållet i 2001 års bilaterala avtal, i vissa delar kompletterar detsamma. Sverige och Förenta staterna har därför – i enlighet med EU-avtalet – förhandlat fram ett bilateralt instrument som klargör hur de två avtalen skall förhålla sig till varandra. Instrumentet undertecknades den 16 december 2004. Det träder i kraft när såväl Sverige som Förenta staterna genomfört sina respektive nationella förfaranden för ikraftträdande och EU-avtalet träder i kraft.

Det sammansatta avtalet, dvs. det bilaterala avtalet med ändringar och kompletteringar genom EU-avtalet har sammanförts till en konsoliderad version, som är intagen som en bilaga till instrumentet. Denna konsolide- rade text skall ses som en “populärversion” och är inte i sig bindande. De överenskommelser som kommer att vara bindande mellan Sverige och Förenta staterna är 2001 års bilaterala avtal samt EU-avtalet och det bilaterala instrumentet.

För tydlighets skull är det den konsoliderade versionen som är ut- gångspunkten i denna proposition.

I avsnitt 7.3–7.5 följer en genomgång av avtalen. För en exakt lydelse av innehållet i det bilaterala instrumentet och det konsoliderade avtalet samt EU-avtalet, se bilaga 2 respektive 4. De artiklar i 2001 års bilaterala avtal som har fått ny lydelse genom EU-avtalet beskrivs i sin ursprungliga form i avsnitt 7.6.

7.3 Avtalet mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet)

Skäl och inledande bestämmelser (artikel 1–2)

Avtalet mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet) inleds med skäl för avtalet. Av dessa framgår att Europeiska unionen och Förenta staterna

– önskar att ytterligare underlätta samarbetet mellan Förenta staterna och Europeiska unionens medlemsstater,

– önskar bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma värderingar,

– vederbörligen beaktar den enskildes rättigheter och rättsstatsprin- cipen,

26

– beaktar de garantier i sina respektive rättssystem som ger en åtalad Prop. 2004/05:46 person rätt till en rättvis rättegång, inbegripet rätt att rannsakas av en

opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen,

– önskar ingå ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.

Även om skälen inte är en del av avtalet har de betydelse vid tolk- ningen av de enskilda artiklarna.

Avtalets mål och syfte redovisas i artikel 1 så att EU och Förenta staterna förpliktar sig att i enlighet med bestämmelserna i avtalet förbättra samarbetet och ömsesidig rättslig hjälp.

De två definitioner som krävs för avtalet finns i artikel 2. Med avtalsslutande parter avses Europeiska unionen och Förenta staterna. Med medlemsstat avses en medlemsstat i Europeiska unionen.

Materiella bestämmelser (artikel 3–10)

Artikel 3 redovisar tillämpningsområdet för EU-avtalet i förhållande till bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med medlemsstater och om sådana avtal saknas. I artikel 3.1 anges hur artikel 4–10 skall förhålla sig till bilaterala avtal. För att det inte skall råda någon tveksamhet om detta förhållande skall varje medlemsstat och Förenta staterna i ett skriftligt instrument bekräfta att dess gällande bilaterala avtal med Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp skall tillämpas på det sättet (artikel 3.2 a). Även nytillträdande medlemsstater i EU skall integreras i EU-avtalets regelverk (artikel 3.2 b och c). Också stater som inte i dag har bilaterala avtal med Förenta staterna omfattas av EU-avtalet (artikel 3.3). I artikel 3.4 regleras vid vilken tidpunkt EU-avtalet skall gälla mellan en nytillkommen medlemsstat och Förenta staterna, för det fall något skriftligt instrument inte har hunnit upprättas dem emellan före medlemsstatens anslutning till unionen.

Att EU-avtalet gäller endast mellan de berörda staterna och inte har verkan i förhållande till enskilda personers rättigheter framgår av arti- kel 3.5.

De övriga materiella bestämmelserna finns i artikel 4–10. Bestämmel- serna behandlar identifiering av bankinformation, gemensamma utred- ningsgrupper, videokonferens, påskyndat översändande av framställ- ningar, ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter, begräns- ningar av användningen för att skydda personuppgifter och andra upp- gifter samt den ansökande statens begäran om sekretess. Av de materiella bestämmelserna är det bara artikel 10 om sekretess som inte har satt spår i det bilaterala instrumentet. Eftersom det i 2001 års bilaterala avtal finns en bestämmelse om sekretess, skall artikel 10 inte tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna, se artikel 3.1 g, som föreskriver att artikel 10 i EU-avtalet skall tillämpas bara i avsaknad av bilaterala avtals- bestämmelser. Övriga materiella bestämmelser i EU-avtalet skall enligt artikel 3.1 a–e tillämpas utöver bilaterala avtalsbestämmelser eller, enligt artikel 3.1 f, i stället för eller i avsaknad av bilaterala avtals- bestämmelser.

27

Samråd (artikel 11)

Prop. 2004/05:46

I artikel 11 i EU-avtalet regleras skyldighet för de avtalsslutande parterna, dvs. Europeiska unionen och Förenta staterna, att samråda för att möjliggöra att avtalet utnyttjas så effektivt som möjligt och för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.

Icke-avvikelse (artikel 13)

EU-avtalet innehåller i artikel 13 en bestämmelse om s.k. icke-avvikelse. Med förbehåll för artikel 4.5 om banksekretess och artikel 9.2 b om användningsbegränsningar med hänvisning till skydd av personuppgifter, hindrar inte avtalet den anmodade staten från att åberopa skäl för att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp eller, i avsaknad av ett avtal, sina tillämpliga rättsliga principer, inbegripet om verkställandet av framställningen skulle kunna skada dess suveränitet, säkerhet, allmänna ordning eller andra väsentliga intressen.

Nya avtal (artikel 14)

EU-avtalet utesluter enligt artikel 14 inte att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Förenta staterna ingås efter avtalets ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med EU-avtalet. Ett exempel på när ett sådant avtal kan träffas nämns i en förklarandenot till EU-avtalet. Om tillämp- ningssvårigheter inte kan lösas genom samråd, är det förenligt med avtalet att låta framtida bilaterala avtal fastställa en operativ genomförbar alternativ mekanism rörande den särskilda bestämmelsen i förhållande till vilken svårigheten har uppstått.

Utsedd myndighet och underrättelse (artikel 15)

Frågor om centralorgan och underrättelser behandlas i artikel 15.

Om något annat ministerium än justitieministeriet har utsetts i enlighet med artikel 8.2 b (om rättslig hjälp till administrativa myndigheter) skall Europeiska unionen underrätta Förenta staterna om vilket ministerium som utsetts (punkt 1). Frågan berör inte Sverige.

De avtalsslutande parterna skall (punkt 2) underrätta varandra om vilka nationella myndigheter de har utsett i enlighet med artikel 4.3 (om identifiering av bankinformation), innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 och 3.3 äger rum mellan medlems- staterna och Förenta staterna. Underrättelsen sker i artikel 18a punkt 3 i den konsoliderade versionen.

Underrättelse skall också ske om eventuella begränsningar till viss brottslighet som åberopas enligt artikel 4.4 (om identifiering av bankinformation). Underrättelsen sker i artikel 18a punkt 4 i den konsoli- derade versionen.

28

Tidsmässig och territoriell tillämpning (artikel 12 och 16–18)

Prop. 2004/05:46

Artikel 12 handlar om den tidsmässiga tillämpningen av EU-avtalet. Den frågan återspeglas i artikel 3 och 4 i det bilaterala instrumentet, och behandlas i avsnitt 7.4.

EU-avtalet skall i territoriellt hänseende enligt artikel 16 gälla för Förenta staterna samt, när det gäller Europeiska unionen, för medlemsstaterna och för territorier för vilkas yttre förbindelser en medlemsstat ansvarar, eller länder som inte är medlemsstater men för vilka en medlemsstat har andra skyldigheter avseende yttre förbindelser, om de avtalsslutande parterna enas om detta genom utväxling av en diplomatisk not som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten. Sverige berörs inte av den särskilda regleringen av andra territorier eller länder.

De avtalsslutande parterna har i artikel 17 enats om att genomföra en översyn av EU-avtalet senast fem år efter dess ikraftträdande. Översynen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i detta avtal får för Europeiska unionens vidare utveckling.

EU-avtalet träder enligt artikel 18 i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att parterna underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande, bl.a. att bilaterala instrument enligt artikel 3 i EU-avtalet har upprättats. En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan. Frågan behandlas i avsnitt 7.4 i anslutning till mot- svarande fråga i artikel 5 i det bilaterala instrumentet.

7.4 Det bilaterala instrumentet

Som ovan nämnts har Sverige och Förenta staterna förhandlat fram ett bilateralt instrument som klargör hur EU-avtalets artiklar förhåller sig till 2001 års bilaterala avtal. Till instrumentet är bilagt, som en konsoliderad version, de artiklar som avses gälla mellan Sverige och Förenta staterna i fråga om ömsesidig rättslig hjälp. Instrumentet har fem artiklar.

Artikel 1. Förhållandet mellan EU-avtalet och det bilaterala avtalet

I artikel 1 i instrumentet erkänner (“acknowledge”) Sveriges regering och Förenta staternas regering att EU-avtalet i enlighet med bestämmelserna i instrumentet skall tillämpas på 2001 års bilaterala avtal enligt följande:

a) Bestämmelserna i artikel 4 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 18a i bilagan till instrumentet, skall reglera identifiering av konton och ekonomiska transaktioner, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

b) Bestämmelserna i artikel 5 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 18b i bilagan till instrument, skall reglera upprättande av och verksamhet för gemensamma utredningsgrupper, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

29

c)

Bestämmelserna i artikel 6 i EU-avtalet, som de framläggs i

Prop. 2004/05:46

artikel 6 och 18c i bilagan till instrumentet, skall reglera upptagning av

vittnesmål från en person i den anmodade staten genom användning av videoöverföringsteknik mellan den ansökande och den anmodade staten, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

d) Bestämmelserna i artikel 7 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 4.1 i bilagan till instrumentet, skall reglera användning av snabba kommunikationsmedel, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

e) Bestämmelserna i artikel 8.2 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 2.3 i bilagan till instrumentet, skall reglera översändande av framställningar om ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

f) Bestämmelserna i artikel 9 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 7 i bilagan till instrumentet, skall reglera begränsningar av användningen av information eller bevismaterial som lämnas till den ansökande staten och villkoren för eller vägran att lämna hjälp på grunder som rör dataskydd.

Genom EU-avtalet tillkommer nya ömsesidiga åtaganden, artikel 18a, 18b och 18c i den konsoliderade versionen. Artiklarna har fått den ovan-

liga numreringen för att inte rubba den övriga numreringen i 2001 års bilaterala avtal 1 . Därutöver innebär EU-avtalet att vissa andra artiklar justeras, närmare bestämt artikel 2, 4, 6 och 8. Slutligen får artikel 7 ett helt nytt innehåll.

Grunden för hur EU-avtalet skall förhålla sig till 2001 års bilaterala avtal finns i artikel 3.1 i EU-avtalet, se vidare avsnitt 7.3. Innehållet i de olika bestämmelserna kommenteras i avsnitt 7.5.

Artikel 2. Den integrerade texten

Artikel 2 förklarar att den integrerade texten till bestämmelserna i det bilaterala avtalet och EU-avtalet är intagen som en bilaga till instru- mentet.

Artikel 3. Tidsmässig tillämpning på brott

Den bestämmelse i EU-avtalet som reglerar tidsmässig tillämpning (artikel 12) återspeglas delvis i artikel 3 i det bilaterala instrumentet. Av artikeln framgår att det bilaterala instrumentet skall tillämpas såväl på brott som har begåtts före instruments ikraftträdande som på brott som har begåtts efter den tidpunkten.

Detta är det vanliga sättet att reglera tillämpningen i avtal om ömsesidig rättslig hjälp och regleringen avviker inte från vad Sverige normalt tillämpar.

1 De svenska artiklarna 18a, 18b och 18c motsvaras av 18 bis, 18 ter respektive 18 quater i

den engelska versionen.

30

Artikel 4. Tidsmässig tillämpning på framställningar

Prop. 2004/05:46

Artikel 4 avspeglar den andra delen av artikel 12 i EU-avtalet som rör tidsmässig tillämpning. Instrumentet skall som huvudregel inte tillämpas på framställningar som har gjorts före dess ikraftträdande.

I två avseenden skall emellertid det bilaterala instrumentet tillämpas på framställningar som har gjorts före den tidpunkt då instrumentet träder i kraft men som inte har avgjorts i den anmodade staten vid den tid- punkten. Det gäller artiklarna 4.1 a, 6.1 d och 18c i den konsoliderade versionen, dvs. frågor om framställningens form och innehåll samt om videokonferens.

Artikel 5 a. Ratificering

I artikel 5 a görs det klart att Sverige och Förenta staterna skall underrätta varandra när respektive stat har slutfört den interna processen för ratifi- cering. För Sveriges del innebär det att underrättelse skall ske när riksdagen tagit ställning till instrumentet.

Artikel 5 b. Upphörande

Det bilaterala instrumentet reglerar i artikel 5 b vad som händer om EU- avtalet upphör. Då skall också instrumentet upphöra att gälla och 2001 års bilaterala avtal tillämpas, under förutsättning att det senare har trätt i kraft. Sverige och Förenta staterna får dock komma överens om att fortsätta att tillämpa några eller alla bestämmelser i instrumentet.

7.5 Den konsoliderade versionen

Inledning

I avsnitt 7.2 anges att bilagan till det bilaterala instrumentet, dvs. den konsoliderade versionen, inte har någon självständig status i förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Bilagan finns med för att åskådlig- göra avtalsförhållandet och för att underlätta tillämpningen av alla över- enskommelser. Avsikten är naturligtvis att bilagan på ett uttömmande och korrekt sätt skall återspegla avtalsförhållandet. Hur artiklarna i den konsoliderade versionen förhåller sig till svensk rätt redovisas i avsnitt 8.3.

Tillämpningsområde (artikel 1)

I artikel 1.1 åtar sig parterna att i enlighet med bestämmelserna i avtalet lämna varandra ömsesidig rättslig hjälp i samband med utredning av och lagföring för brott och i rättsliga förfaranden som hänför sig till brott, dvs. under såväl förundersökning som rättegång i brottmål.

Punkten innehåller en uppräkning av vad rättslig hjälp skall inbegripa. Uppräkningen omfattar

a) att efterforska och identifiera personer eller föremål,

b) delgivning av handlingar,

31

c) bevisupptagning eller hållande av förhör,

d) att överföra frihetsberövade personer för förhör eller i annat

syfte,

e) att tillhandahålla handlingar, uppteckningar och föremål,

f) att verkställa framställningar om husrannsakan och beslag,

g) att biträda i rättsliga förfaranden som gäller kvarhållande samt förverkande av egendom och dess återlämnande,

h) att inleda straffrättsliga förfaranden i den anmodade staten, samt

i) att lämna varje annat slag av rättslig hjälp som är förenlig med detta avtals syfte och inte förbjuden enligt den anmodade statens lagstiftning.

Som framgår av uppräkningen (punkt i) är den inte uttömmande. Rättslig hjälp skall enligt huvudregeln i artikel 1.3 lämnas oberoende av om gärningen utgör brott i den anmodade staten. Detta undantag från principen om dubbel straffbarhet är inte absolut. Vid vissa former av rättslig hjälp – överförande av frihetsberövade personer, husrannsakan eller beslag eller vid biträde vid förverkande – kan den anmodade staten kräva att gärningen skall utgöra brott också i den staten.

I artikel 1.4 påpekas att avtalet enbart gäller ömsesidig rättslig hjälp mellan de avtalsslutande parterna och alltså inte innebär någon rätt för en enskild person. Ingenting hindrar emellertid att initiativet till begäran kommer från en part eller motsvarande i det rättsliga förfarandet. Det avgörande är att beslut om att begära assistans är fattat av en behörig instans, dvs. normalt åklagare eller domstol.

Centralorgan (artikel 2)

I motsats till det inom EU normalt tillämpade förfarandet med kontakter direkt mellan de rättsliga myndigheterna i respektive land, bygger avtalet på att kommunikationer mellan Sverige och Förenta staterna skall ske mellan centralorgan, för Sveriges del Justitiedepartementet (punkt 1 och 2). Rätten att begära rättslig hjälp är inte begränsad till rent brottsbe- kämpande myndigheter utan även administrativa myndigheter som har en del i utredningen av brott är behöriga att vända sig till sitt centralorgan för att därigenom få göra en framställning. Centralorganen skall sålunda göra framställningar på de myndigheters vägnar som är ansvariga för utredning, lagföring eller rättsliga förfaranden som hänför sig till brott, dvs. i Sverige domstolar, allmänna åklagare och andra myndigheter med behörighet att leda förundersökningar om brott (punkt 3). Under förhand- lingarna om 2001 års bilaterala avtal framfördes att det från amerikansk sida är huvudsakligen i tre slags utredningar i vilka man kommer att begära assistans: grand jury-utredningar, utredningar som genomförs av law enforcement agencies, och utredningar av regulatory agencies. I det första fallet begärs rättslig hjälp av åklagare och i de andra fallen av den utredande myndigheten.

Genom artikel 8.2 i EU-avtalet, som genom artikel 1 e i det bilaterala instrumentet skall tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna (artikel 2.3 b i den konsoliderade versionen), regleras översändande av ansökan om rättslig hjälp från administrativa myndigheter. En framställning om rättslig hjälp från organ eller enheter med särskild författningsreglerad behörighet att överlämna ärenden till åtal skall översändas mellan

Prop. 2004/05:46

32

centralorganen eller mellan andra myndigheter som centralorganen har enats om.

Centralorganen skall ha direkt kontakt med varandra (punkt 4).

Begränsningar (artikel 3)

Av artikel 3.1 följer att ett centralorgan får vägra att lämna rättslig hjälp om

a) gärningen endast faller under militär lagstiftning,

b) gärningen avser ett politiskt brott,

c) gärningen inte kan föranleda fängelse i mer än ett år i den ansökande staten,

d) verkställighet av framställningen skulle strida mot ordre public, eller

e) framställningen inte är gjord enligt avtalet.

Innan framställningen avslås skall det övervägas om den rättsliga hjälpen kan beviljas på vissa villkor (punkt 2). Ett avslag skall motiveras (punkt 3). Som framgår av redovisningen är avslagsgrunderna inte absoluta, utan bestämmelsen har en har fakultativ utformning.

Utöver uppräkningen i artikel 3.1 framgår ytterligare vägransgrunder av formuleringar i andra artiklar. Som exempel kan nämnas artikel 10.2 om allmänna handlingar, artikel 12.1 om överförande av frihetsberövade personer, artikel 16.1 om husrannsakan och beslag samt artikel 18.2 om förverkandeförfaranden men också allmänna bestämmelser i t.ex. artikel 5.3 och 5.6. Dessa avslagsgrunder kommenteras i anslutning till respek- tive artikel.

Framställningens form och innehåll (artikel 4)

I artikel 4, som justerats genom EU-avtalet, finns detaljerade regler om framställningens form och innehåll.

För det första skall en framställning göras skriftligen, om inte den mottagande staten i brådskande fall accepterar att den görs på annat sätt. I så fall skall den bekräftas skriftligen inom tio dagar, om inte den mottagande staten förklarar sig inte behöva en bekräftelse (artikel 4.1 a).

För det andra tillåts snabba kommunikationsmedel, t.ex. fax eller e- post. Då skall emellertid framställningen bekräftas om det begärs av den anmodade staten (artikel 4.1 b).

För det tredje skall framställningen vara på den anmodade statens språk eller översatt till det språket, om inte annat har överenskommits i det enskilda fallet (artikel 4.1 c).

För det fjärde skall framställningen innehålla uppgift om den myndighet som handlägger ärendet, en beskrivning av vad saken gäller, vilket förfarande som pågår, inklusive uppgift om fakta och lagbe- stämmelser som är tillämpliga på de brottsliga gärningar som hänför sig till ärendet, en beskrivning av vilken åtgärd som begärs och uppgift om syftet med den begärda åtgärden och dess anknytning till omständlig- heterna i ärendet (artikel 4.2).

För det femte skall framställningen, i den mån det är nödvändigt och möjligt, också innehålla en rad andra uppgifter (artikel 4.3).

Prop. 2004/05:46

33

Verkställighet av framställningar (artikel 5)

I artikel 5 finns bestämmelser om verkställighet av framställningar. Framställningar skall för det första verkställas skyndsamt och den

anmodade statens myndigheter skall göra allt de kan för att verkställa framställningen. Artikeln anger vidare vilken behörighet som dom- stolarna i den anmodade staten skall ges (punkt 1) samt att den anmodade staten skall vidta de åtgärder som krävs för att företräda den ansökande statens intressen i rättsliga förfaranden i den anmodade staten som härrör från en framställning om rättslig hjälp samt stå för kostnaderna för det (punkt 2). Framställningar skall verkställas i enlighet med den anmodade statens lagstiftning. Om ett särskilt förfarande har angetts av den ansökande staten i framställningen skall detta följas i den mån det inte är förbjudet i den anmodade statens lagstiftning (punkt 3). Verkställigheten kan skjutas upp eller förenas med villkor om den skulle inkräkta på en pågående brottsutredning, lagföring eller rättsligt förfarande i den anmodade staten (punkt 4). Den anmodade staten skall besvara förfråg- ningar om verkställigheten och omedelbart underrätta den ansökande staten om resultatet av framställningen. Om framställningen av något skäl inte kan verkställas skall den ansökande staten underrättas om detta (punkt 5 och 6).

Kostnader (artikel 6)

Den anmodade staten skall som huvudregel stå för alla kostnader som hänför sig till verkställigheten av en framställning om rättslig hjälp. Undantagen härifrån, som alltså skall bekostas av den ansökande staten, är:

a) ersättning till sakkunniga,

b) kostnaderna för översättning, tolkning och utskrift,

c) traktamenten och kostnadsersättningar som hänför sig till resor som företas av personer som reser i den anmodade staten till förmån för den ansökande staten eller i enlighet med artiklarna 11, 12 och 13; samt

d) kostnaderna i samband med installationen och skötseln av videoöverföring, såvida inte den ansökande och den anmodade staten enas om något annat.

Om det under verkställigheten av en framställning blir uppenbart att en fullständig verkställighet skulle medföra extraordinära kostnader, skall centralorganen samråda för att bestämma på vilka villkor verkställig- heten kan fortsätta.

Begränsningar i användningen (artikel 7)

Artikel 7 har fått sin lydelse genom EU-avtalet. I artikel 3.1 f i EU- avtalet framgår att dess reglering av begränsningar i användningen skall gå före eventuella bilaterala överenskommelser, utom såvitt avser artikel 9.4 och 9.5. Dessa sistnämnda artiklar har bedömts inte beröra det bilaterala förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Av artikel 1 f i det bilaterala instrumentet framgår att regleringen kommer från EU- avtalet.

Prop. 2004/05:46

34

Bestämmelsen reglerar användningsbegränsningar av den information som överlämnas till den ansökande staten. Utgångspunkten är att de uppgifter som lämnas ut med automatik blir föremål för använd- ningsbegränsningar. I punkt 1 anges under a–e när uppgifter får användas för andra syften än de som framgick av ansökan, t.ex. för andra brotts- utredningar eller för ett annat förfarande som är direkt kopplat till ärendet där rättslig hjälp lämnas. I punkt 2 finns en särreglering som innebär att en stat får ställa upp ytterligare villkor om användningsbegränsningar om hjälpen inte kan lämnas utan dessa villkor. Denna möjlighet får inte användas för att mer generellt underkänna den ansökande statens rättsliga regler om behandling av personuppgifter. Enligt punkt 3 kan samråd om ytterligare villkor ske efter det att uppgifterna har överlämnats.

Sekretess (artikel 8)

Sekretess behandlas i artikel 8.

Den anmodade staten skall göra sitt bästa för att sekretessbelägga en framställning och dess innehåll om den ansökande staten har begärt sådan sekretess. Om framställningen inte kan verkställas utan att sådan sekretess bryts, skall den ansökande statens centralorgan upplysas om detta. Centralorganet kan därefter besluta om framställningen trots detta skall verkställas.

När det lämnas uppgifter eller bevismaterial får den anmodade staten begära att dessa skall hemlighållas eller bara röjas på sådana villkor som den anger.

Bevisupptagning i den anmodade staten (artikel 9)

Artikel 9 handlar om bevisupptagning i den anmodade staten. Enligt punkt 1 skall en person i den anmodade staten, med vilken bevis- upptagning har begärts i enlighet med avtalet, om nödvändigt, åläggas att inställa sig för förhör eller för att avlägga vittnesmål eller för att tillhandahålla föremål inbegripet handlingar, uppteckningar och bevisföremål. Vidare skall den som vid bevisupptagningen lämnar falskt vittnesmål eller osann utsaga vara underkastad lagföring och straff i den anmodade staten i enlighet med dess strafflagstiftning.

Enligt punkt 2 och 3 skall den anmodade statens centralorgan på begäran informera om när och var bevisupptagningen kommer att äga rum och även tillåta personer som är angivna i framställningen att närvara när framställningen verkställs och låta sådana personer fråga, eller lämna frågor att ställas till, den person som är föremål för bevisupptagning.

Enligt punkt 4 får den som är föremål för bevisupptagningen göra sådana anspråk på immunitet, inhabilitet eller privilegier som medges enligt endera statens lagstiftning. Även om bevisupptagningen har genomförts, kan personen göra anspråket gällande på nytt för att få det bedömt i den ansökande staten.

Slutligen anges i punkt 5 att den ansökande staten får begära att föremål som tillhandahållits i den anmodade staten, eller avsaknaden av sådana föremål, legaliseras genom intyg.

Prop. 2004/05:46

35

Allmänna handlingar (artikel 10)

Prop. 2004/05:46

Den anmodade staten skall enligt artikel 10 tillhandahålla kopior av allmänna handlingar som är tillgängliga för allmänheten. Den får också i samma utsträckning som sådana kopior skulle vara tillgängliga för dess egna offentliga myndigheter, tillhandahålla kopior av uppteckningar som förvaras hos offentliga myndigheter men som inte är tillgängliga för allmänheten. Den ansökande staten får begära att allmänna handlingar som tillhandahållits legaliseras i enlighet med bestämmelserna i Haag- konventionen den 5 oktober 1961 om avskaffande av kravet på legalisering av utländska allmänna handlingar, som Sverige tillträdde den 1 januari 1999.

Inställelse i den ansökande staten (artikel 11)

Enligt artikel 11 kan en avtalspart begära hjälp med att anmoda en person att inställa sig inför den behöriga myndigheten i den ansökande staten. Den anmodade statens centralorgan skall omedelbart underrätta den ansökande statens centralorgan om hur personen i fråga ställer sig till uppmaningen. I framställningen skall det framgå hur den som uppmanats att inställa sig skall ersättas för sina kostnader.

Den som har uppmanats inställa sig och som inte är misstänkt eller

svarande får inte åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon

inskränkning i sin personliga frihet i den ansökande staten på grund av

gärningar eller domar från tiden innan han reste från den anmodade

staten. Detsamma gäller en misstänkt eller svarande som har uppmanats

att inställa sig, men naturligtvis bara beträffande gärningar som inte har

angivits i framställningen. Immuniteten skall upphöra tio dagar efter det

att personen i fråga har blivit underrättad om att hans närvaro inte längre

krävs eller när han eller hon, efter att ha lämnat den ansökande staten,

frivilligt återvänder dit.

Överförande av frihetsberövade personer (artikel 12)

Artikel 12 behandlar frågan om överförande av frihetsberövade personer.

Enligt punkt 1 och 2 kan en frihetsberövad person överföras om hans

eller hennes närvaro behövs i den andra staten för rättslig hjälp. Det är

inte fråga om någon obligatorisk överföring utan förutsätter samtycke av

såväl personen som båda staterna. Enligt punkt 3 skall den mottagande

staten hålla personen frihetsberövad och återlämna personen vid en

bestämd tidpunkt. Något utlämningsförfarande skall inte behövas. Den

överförde skall kunna avräkna tiden som denne varit frihetsberövad i den

mottagande staten. Under förhandlingarna framfördes från amerikansk

sida att en person, som har överförts till Förenta staterna och där begär

asyl eller inleder ett “habeas corpus”-förfarande, kan inte återföras förrän

hans eller hennes framställan har prövats där. En överenskommelse med

Sverige har i ett sådant fall inte företräde.

I punkt 4–6 finns bestämmelser om immunitet. Personen får inte åtalas,

frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning i sin personliga

frihet på grund av gärningar eller domar från tiden innan han eller hon

reste från den sändande staten eller åläggas att vittna i rättsliga

36

förfaranden som inte angivits i framställningen. Immuniteten upphör på samma sätt som immuniteten enligt artikel 11. Slutligen anges i punkt 6 att en person som inställer sig vid rättegång inte får åtalas för annat än domstolstrots eller mened i denna stat på grundval av sitt vittnesmål.

Transitering av frihetsberövade personer (artikel 13)

Enligt artikel 13 kan den anmodade staten medge att en av tredje stat frihetsberövad person får föras till den ansökande staten genom den anmodade staten. Någon skyldighet att tillåta transporten finns inte men om transporten tillåts, skall den anmodade staten hålla personen frihetsberövad under transiteringen.

Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål (artikel 14)

Enligt artikel 14 skall den anmodade staten göra sitt bästa för att ta reda på var personer eller föremål som angivits i framställningen finns samt deras identitet.

Delgivning (artikel 15)

Artikel 15 innehåller bestämmelser om delgivning. Enligt punkt 1 skall den anmodade staten göra sitt bästa för att utföra delgivning av en handling som helt eller delvis hänför sig till en framställning om rättslig hjälp. Enligt punkt 2 skall den ansökande staten sända en framställning om delgivning av en kallelse till inställelse inför myndighet i den ansökande staten i rimlig tid och, beträffande en svarande, minst 30 dagar före inställelsedagen. Bevis om delgivning skall återsändas på det sätt som angivits i framställningen eller som är godtagbart enligt bestämmelserna i Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.

Husrannsakan och beslag (artikel 16)

I artikel 16 anges att den anmodade staten skall verkställa en framställning om husrannsakan och överlämnande av föremål till den ansökande staten under förutsättning att framställningen innehåller de uppgifter som krävs för att en sådan åtgärd skall kunna vidtas enligt den anmodade statens lagstiftning. I punkt 2 återfinns krav på legalisering av ett beslagtaget föremål. Det rör inte svenska förhållanden utan kan behövas i amerikansk domstol. Svenska myndigheter kan emellertid vara skyldiga att fylla i formuläret så att det kan användas i Förenta staterna. Slutligen innehåller punkt 3 en bestämmelse om rätt för den anmodade staten att kräva att den ansökande staten går med på sådana villkor som anses nödvändiga för att skydda tredje mans intressen i föremål som skall överlämnas.

Prop. 2004/05:46

37

Återlämnande av föremål (artikel 17)

Den anmodade statens centralorgan kan enligt artikel 17 kräva att den ansökande statens centralorgan så snart som möjligt återlämnar föremål som överlämnats vid verkställighet av en framställning enligt detta avtal.

Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden (artikel 18)

I artikel 18 finns bestämmelser om rättslig hjälp i förverkande- förfaranden. Punkt 1 innebär inga åtaganden utan endast att om den ena staten får reda på att utbyte av eller hjälpmedel vid brott finns i den andra staten, skall den sistnämnda staten informeras om detta. Denna stat skall vidta egna åtgärder om den har domsrätt. Enligt punkt 2 skall de avtalsslutande parterna i fråga om rättsliga förfaranden och verkställighet av domar som gäller förverkande av utbyte och hjälpmedel vid brott och återlämnande till brottsoffer bistå varandra i den utsträckning som medges enligt deras respektive lagstiftning. Punkten innehåller vidare en uppräkning av vad hjälpen kan innefatta. Punkt 3 innehåller regler om att beslagtagen egendom skall kunna överföras till den ansökande staten. Punkt 4 innehåller regler om s.k. “asset sharing”, dvs. fördelning av egendom mellan staterna.

Identifiering av bankinformation (artikel 18a)

Genom artikel 4 i EU-avtalet, som genom artikel 1 a i det bilaterala instrumentet skall tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna, införs en bestämmelse om identifiering av bankinformation. I den konsoli- derade versionen numreras artikeln som 18a.

Punkt 1 a är huvudbestämmelsen. Den anmodade staten skall efter en framställning från den ansökande staten snabbt förvissa sig om bankerna på den anmodade statens territorium har information huruvida en identi- fierad fysisk eller juridisk person som misstänks eller anklagas för ett brott har något bankkonto. Den anmodade staten skall genast meddela den ansökande staten resultaten av sina undersökningar.

Tillämpningsområdet för huvudbestämmelsen utvidgas genom punkt 1 b, som är fakultativt utformad. Där sägs att de nämnda åtgärderna även kan vidtas för att identifiera dels information om personer som varit inblandade i brott, dels information som andra finansinstitut än banker har och dels ekonomiska transaktioner utan samband med konton.

I punkt 2 preciseras vad en begäran om bankinformation skall innehålla. Begäran skall, utöver den vanliga informationen i en ansökan om rättslig hjälp, innehålla följande:

a) Identiteten på den fysiska eller juridiska person som är relevant för att finna kontona eller transaktionerna.

b) Tillräcklig information för att den behöriga myndigheten i den anmodade staten (i) skäligen skall kunna misstänka att den berörda fysiska eller juridiska personen är inblandad i brott och att banker eller

andra finansinstitut på den anmodade statens territorium kan inneha den begärda informationen, och (ii) skall kunna anta att den information som eftersträvas gäller brottsutredningen eller lagföringen.

Prop. 2004/05:46

38

c) I möjligaste mån, information om vilken bank eller annat finansinstitut än bank som kan beröras och annan tillgänglig information som kan bidra till att minska utredningens omfattning.

Respektive stats centralorgan pekas ut i punkt 3. Om inte annat bestämts genom utväxling av diplomatiska noter mellan Europeiska unionen och Förenta staterna, skall framställningar om hjälp enligt denna artikel översändas mellan Sveriges justitiedepartement och Förenta staternas attaché som är ansvarig för Sverige hos den myndighet som handlägger frågan.

Bestämmelsen om bankinformation i EU-avtalet öppnar för att staterna får begränsa dess tillämpning i fråga om brottstyper (artikel 4.4). En sådan begränsning framgår av artikel 18a punkt 4. Sverige skall lämna hjälp i fråga om brott som är straffbara enligt såväl den anmodade som den ansökande statens lagstiftning, dvs. ett krav på dubbel straffbarhet. Förenta staterna skall lämna hjälp i fråga om penningtvätt och terroristaktiviteter som är straffbara enligt såväl den anmodade som den ansökande statens lagstiftning och i fråga om sådana andra kriminella aktiviteter som Förenta staterna meddelar Sverige.

Enligt punkt 5 skall den anmodade staten besvara en framställning om att uppvisa förteckning över konton eller transaktioner som identifierats enligt denna artikel i överensstämmelse med de övriga bestämmelserna i detta avtal.

Gemensamma utredningsgrupper (artikel 18b)

Gemensamma utredningsgrupper behandlas i artikel 18b i den konsoliderade versionen. Artikeln har sitt ursprung i artikel 5 i EU-avta- let, som genom artikel 1 b i det bilaterala instrumentet blir en del av avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna.

Av punkt 1 framgår att gemensamma utredningsgrupper får inrättas och verka på Sveriges respektive Förenta staternas territorium, i syfte att underlätta brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden som berör en eller flera medlemsstater i Europeiska unionen och Förenta staterna, om Sverige och Förenta staterna anser det vara lämpligt.

De förfaranden enligt vilka gruppen skall fungera, t.ex. samman- sättning, varaktighet, plats, organisation, uppgifter, syfte samt villkor för deltagande av medlemmar från en stat i utredningar som sker på en annan stats territorium, skall enligt punkt 2 överenskommas mellan de berörda behöriga myndigheter som ansvarar för utredning eller beivrande av brott.

De behöriga myndigheter som har utsetts av respektive stat skall enligt punkt 3 kommunicera direkt om inrättande av sådana grupper och deras verksamhet, men om komplexiteten är ovanligt stor eller om omfattningen eller andra rådande omständigheter anses nödvändiggöra en mer central samordning om några eller samtliga aspekter, får staterna enas om andra lämpliga kommunikationskanaler för detta ändamål.

När den gemensamma utredningsgruppen behöver vidta utrednings- åtgärder i någon av de stater som inrättat gruppen, får en medlem av gruppen från den staten enligt punkt 4 be sitt eget lands behöriga myn- digheter att genomföra dessa åtgärder utan att de övriga staterna behöver lämna in en framställning om ömsesidig rättslig hjälp. De rättsliga krav

Prop. 2004/05:46

39

som gäller för att få till stånd åtgärden i den staten skall vara den standard som tillämpas på nationell utredningsverksamhet.

Videokonferens (artikel 18c)

Någon bestämmelse om videokonferens finns inte i 2001-års bilaterala avtal. Artikel 6 i EU-avtalet reglerar frågor om användning av videokon- ferens. Bestämmelsen skall enligt artikel 1 c i det bilaterala instrumentet tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna. I den konsoliderade versionen blir det artikel 18c. Den del som rör kostnader återfinns i artikel 6.

Det skall enligt punkt 1 vara möjligt att använda teknik för videoöver- föring mellan Sverige och Förenta staterna för att ta upp vittnesmål från ett vittne eller en expert i den anmodade staten. De närmare villkoren för förfarandet skall stämma överens med de villkor som i övrigt föreskrivs i avtalet. Parterna får samråda för att underlätta lösningen av sådana juridiska, tekniska eller logistiska problem som kan uppstå när framställ- ningen verkställs (punkt 2). Avsiktligt felaktiga utsagor eller andra fel som begås av vittnet eller experten under videokonferensen skall kunna bestraffas i den anmodade staten på samma sätt som om de begåtts under nationella rättsliga förfaranden (punkt 3). Artikeln påverkar inte använd- ningen av andra tillgängliga metoder för upptagning av vittnesmål i den anmodade staten (punkt 4). Den anmodade staten får också tillåta användning av videokonferensteknik för andra syften än som anges i punkt 1, inklusive för identifiering av personer eller föremål eller upptag- ning av utsagor för en utredning (punkt 5).

Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten (artikel 19)

Enligt artikel 19 i avtalet får en av staterna genom sitt centralorgan sända en begäran om att den andra staten skall inleda ett straffrättsligt förfarande som båda parter är behöriga att utreda eller lagföra. Den anmodade staten skall överväga att inleda utredning eller lagföring i den utsträckning som det är befogat enligt dess lagstiftning, praxis och processordning. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten om varje åtgärd som vidtagits med anledning av framställningen.

Förenlighet med andra avtal (artikel 20)

Under förhandlingarna om det bilaterala avtalet var det från båda sidor angeläget att detta avtal inte skulle försämra de möjligheter till hjälp som andra svensk-amerikanska avtal kan ge och att det nya avtalet i stället skall skapa ökade förutsättningar till samarbete. Önskemålet har bekräf- tats i artikel 20.

Samråd (artikel 21)

I artikel 21 finns en bestämmelse om samråd. Centralorganen skall enligt artikeln, vid de tidpunkter som de gemensamt kommer överens om, samråda för att avtalet skall utnyttjas så effektivt som möjligt. De kan

Prop. 2004/05:46

40

också komma överens om nödvändiga praktiska åtgärder för att Prop. 2004/05:46 underlätta tillämpningen av avtalet.

Uppsägning (artikel 22)

Sverige eller Förenta staterna får säga upp avtalet genom skriftlig underrättelse till den andra parten. Uppsägningen blir gällande ett år från den dag då den andra parten mottog den.

2001 års bilaterala avtal innehåller också bestämmelser om ratificering och om ikraftträdande. Dessa bestämmelser är inte intagna i den konsoliderade versionen som är fogad till det bilaterala instrumentet. Anledningen till det är att bestämmelserna om ratificering och ikraftträdande i 2001 års bilaterala avtal inte kommer att ha betydelse sedan instrumentet och EU-avtalet har trätt i kraft enligt sina regler. Som framgår av avsnitt 7.2 är den konsoliderade versionen närmast att betrakta som en populärversion och blir det bilaterala avtalet gällande mellan parterna. Av de uteslutna delarna i artikel 22 i 2001 års bilaterala avtal följer att avtalet träder i kraft redan vid det månadsskifte som infaller en månad efter att Sverige och Förenta staterna har utväxlat ratifikationshandlingar. Detta är kortare tid än enligt instrumentet och EU-avtalet. Om ratifikationen sker samtidigt, kommer därför under en övergångsperiod 2001 års bilaterala avtal att gälla i sin ursprungliga lydelse. Skillnaden mellan den konsoliderade versionen och den ursprungliga lydelsen redovisas i avsnitt 7.6.

7.6 Övriga bestämmelser i 2001 års bilaterala avtal

Genom EU-avtalet och det bilaterala instrumentet får regleringen mellan Sverige och Förenta staterna ett något annat innehåll än 2001 års bilaterala avtal. Som påpekats ovan i avsnitt 7.4 skall ursprungsversionen av 2001 års bilaterala avtal gälla om EU-avtalet upphör att vara i kraft och Sverige och Förenta staterna inte kommer överens om annat.

Den ursprungliga texten kommer att gälla också under en övergångs- period, mellan det att 2001 års bilaterala avtal träder i kraft och det att instrumentet och EU-avtalet träder i kraft, se under artikel 22 i avsnitt 7.5. Det gäller för artikel 4.1 om framställningens form och innehåll samt artikel 7 om begränsningar i användning. Det finns därför anledning att här peka på den ursprungliga lydelsen av artikel 4.1 och 7.

Artikel 4, som handlar om framställningens form och innehåll, har samma lydelse i punkt 2 och 3 i båda textversionerna. Grunderna i artikel 4.1 är också desamma i båda avtalstexterna. Det som saknas i 2001 års bilaterala avtal är hänvisningar till snabba kommunikationsmedel, dvs. fax eller e-post.

Artikel 7 i 2001 års bilaterala avtal handlar om begränsningar i an- vändningen. Sverige accepterade punkt 3 (att uppgifter som har offentliggjorts i den ansökande staten under det rättsliga förfarandet för vilket det tillhandahållits kan användas i vilket syfte som helst) mot att Förenta staterna accepterade punkt 1 (att den anmodade staten kan ställa som villkor för verkställighet att uppgifter eller bevismaterial som

41

erhållits inte utan föregående medgivande får användas för annan Prop. 2004/05:46 utredning eller rättsligt förfarande än vad som angivits i framställningen).

Punkt 2 - om rätt att yppa information - har sin bakgrund i att den amerikanska konstitutionen uppställer krav på att en misstänkt har rätt att få information om allt som skuldbelägger denne och att om sådan information dyker upp i en annan förundersökning måste den misstänkte få veta det. I ett sådant fall skall den ansökande staten i förväg informera den anmodade staten om ett sådant röjande eller användning.

8 Överväganden och förslag

8.1 Tillträde

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner

– avtalet den 25 juni 2003 om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater,

– instrumentet den 16 december 2004 mellan Sverige och Amerikas förenta stater, som avses i artikel 3.2 i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater,

– avtalet den 17 december 2001 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering,

– avtalet den 25 juni 2003 om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater, och

– instrumentet den 16 december 2004 mellan Sverige och Amerikas förenta stater, som avses i artikel 3.2 i avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt promemorians förslag

eller lämnat det utan erinran. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har avstyrkt att möjligheten att döma ut dödsstraff accepteras i utlämningsavtalet med Förenta staterna. Det starka fördömandet av dödsstraff som numera också framgår ur tilläggsprotokoll 12 till Europeiska människorättskonventionen förutsätter enligt fakultets- styrelsen ett klart avståndstagande också från möjligheten att en person som utlämnas från Sverige kan utsättas för att bli dömd till dödsstraff.

Skälen för regeringens förslag: Det rättsliga samarbetet mellan Sverige och andra stater har blivit allt intensivare och nya former av samarbete har tillkommit. Det gäller såväl utlämning och rättslig hjälp i brottmål som samverkan mellan polis- och tullmyndigheter. Detta har skett mot bakgrund av nya former av brottslighet som ofta är organiserad och av allvarligt slag. På senare tid har även terroristbrott motiverat ett utvecklat samarbete. Territoriella gränser kan allvarligt begränsa möjlig- heterna att på ett effektivt sätt bekämpa brottslighet som är gränsöver- skridande. Den ökade rörligheten innebär också att samarbete mellan rättsliga myndigheter i olika stater behövs, t.ex. för hjälp med att höra vittnen eller vidta andra åtgärder i en annan stat än den där brottet utreds

och lagförs. Samarbete av detta slag är numera ett relativt vanligt och

42

ofta nödvändigt, ibland avgörande, inslag för en effektiv brottsbekämp- Prop. 2004/05:46 ande verksamhet.

Sedan gammalt lämnar Sverige rättslig hjälp i brottmål och med lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål och andra författningar finns nu ett modernt regelverk. Sverige deltar också i det mellanstatliga samar- betet som gäller utlämning. Bakom regleringen finns i allmänhet inter- nationella överenskommelser.

Sverige lämnar av tradition rättslig hjälp i princip oberoende av om samarbetet är konventionsbundet eller om det sker utan stöd av någon internationell överenskommelse. Andra stater kräver ibland, däribland Förenta staterna, avtal för att kunna bistå fullt ut med rättslig hjälp i brottmål. Det ligger i Sveriges intresse att ingå överenskommelser med andra stater som innebär förbättrade möjligheter att begära och lämna rättslig hjälp i brottmål samt delta i annat brottsbekämpande samarbete. Sverige bör därmed tillträda 2001 års bilaterala avtal med Förenta staterna om rättslig hjälp i brottmål.

Inom EU råder fri rörlighet. Detta är ett skäl till att samarbetet inom EU på det straffrättsliga området ökar. Det finns därigenom också ett intresse av att EU:s medlemsstater i viss mån samordnar sitt straffrätts- liga samarbete med stater utanför EU. De två avtalen med Förenta staterna om rättslig hjälp och om utlämning är ett uttryck för detta. Dessa två avtal – EU-avtalen – innebär en större samsyn mellan medlems- staterna i relationen till Förenta staterna. Sverige har sedan lång tid tillbaka haft ett samarbete med Förenta staterna, såväl i fråga om utlämning som rörande rättslig hjälp, låt vara oreglerat när det gäller rättslig hjälp, och påverkas inte i något avgörande avseende av avtalen. I de delar Sverige påverkas är det positivt för Sverige. Till exempel innebär regleringen om dödsstraff i utlämningsavtalet ökade förutsätt- ningar för att dödsstraffet inte ens döms ut efter utlämning från Sverige. Därutöver förenklas förfarandet i fråga om rättslig hjälp.

Det ankommer enligt 10 kap. 2 § regeringsformen på riksdagen att godkänna de i propositionen behandlade avtalen och instrumenten. Enligt regeringens uppfattning finns, som framgår av det ovan anförda, goda skäl för Sverige att tillträda dessa. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner överenskommelserna.

43

Prop. 2004/05:46

8.2 Utlämning – avtalens förhållande till svensk rätt och behovet av lagändringar

Regeringens bedömning: Det bilaterala instrumentet mellan Sverige och Förenta staterna om utlämning kräver lagändringar för att möjlig- göra förvar av en person under en oplanerad mellanlandning i Sverige i samband med en flygtransport mellan två andra stater. I övrigt innehåller svensk rätt redan de lagbestämmelser som krävs för att Sverige skall kunna uppfylla det bilaterala instrumentet och avtalet från år 2003 mellan EU och Förenta staterna om utlämning (EU- avtalet).

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt promemorians bedömning eller

lämnat den utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning

EU-avtalet och det bilaterala instrumentet

De enskilda materiella artiklar i EU-avtalet (artiklarna 5–8 och 10–14) som genom det bilaterala instrumentet (artikel 1) skall forma en del av det bilaterala avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna kommenteras under särskilda rubriker nedan. För en närmare redogörelse av innehållet i artiklarna och deras förhållande till den bilaterala utlämningskonventionen, se avsnitt 6.4.

Enligt regeringens bedömning behövs det inte några lagändringar för att uppfylla övriga artiklar i EU-avtalet och det bilaterala instrumentet.

De artiklar i EU-avtalet som inte återspeglas i det bilaterala instru- mentet är huvudsakligen av formell natur. I avsnitt 6.2 redovisas närmare innehållet i dessa artiklar. Vad som särskilt kan anmärkas är följande. Genom artikel 17 klargörs att de vägransgrunder som kan åberopas enligt den bilaterala utlämningskonventionen gäller trots att EU-avtalet inte re- glerar en sådan vägransgrund. Enligt artikel 19 skall vissa underrättelser om myndigheter ske. På samma sätt som i dag skall Justitiedepartementet vara centralorgan enligt 14 § utlämningslagen. Konkurrens mellan en fråga om utlämning och överlämnande enligt arresteringsordern skall avgöras av regeringen, se 5 kap. 5 § lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen). I under- rättelsen enligt artikeln skall således regeringen anges som behörig att pröva konkurrerande framställningar. Dessa bestämmelser föranleder inga ändringar i lag.

Av det bilaterala instrumentets artiklar, vilka redovisas i avsnitt 6.3.2, är det, utöver artikel 1 som kommenteras nedan, endast artikel 3 och 4 som inte är av formell natur. Såväl artikel 3 som artikel 4 rör tidsmässig tillämpning av de nya artiklarna. Ingen av dessa behöver implementeras i svensk rätt, men de har båda betydelse för att avgöra när de materiella artiklarna kan tillämpas.

44

Dödsstraff

Prop. 2004/05:46

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har avstyrkt att möjlig- heten att utdöma dödsstraff accepteras i utlämningsavtalet. Det starka fördömandet av dödsstraff som numera också framgår ur tilläggs- protokoll 12 till Europeiska människorättskonventionen förutsätter enligt fakultetsstyrelsen ett klart avståndstagande också från möjligheten att en person som utlämnas från Sverige kan utsättas för att bli dömd till döds- straff.

Som nämnts i avsnitt 6.4 ger den nya formuleringen om dödsstraffets betydelse vid prövning av frågan om utlämning ett starkare skydd för den som utlämnas från Sverige. En utlämnad skall alltså enligt huvudregeln inte riskera att dömas till dödsstraff. I de undantagssituationer där dödsstraffet får utdömas kommer ändå dagens skydd mot verkställighet att gälla. Regeringen ser därför positivt på den förändring av konventionen som har skett. Enligt 12 § första stycket 3 utlämningslagen skall vid beviljande av utlämning, i tillämpliga delar, ställas upp villkor att den som utlämnas inte får straffas med döden för brottet. Formuleringen omfattar enligt sin lydelse villkor såväl att dödsstraff inte får dömas ut som att dödsstraff inte får verkställas. Något behov av författningsändringar finns därför inte med anledning av den nya lydelsen av artikeln.

Översändande och vidimering av handlingar

Inte heller de nya reglerna om översändande och vidimering av handlingar behöver lagregleras i Sverige. I 14 § utlämningslagen anges att framställningar om utlämning skall ges in till Justitiedepartementet. Enligt 5 § utlämningsförordningen vidarebefordrar Justitiedepartementet en framställning från Sverige till den andra staten. Några bestämmelser finns inte om bestyrkande, vidimering eller annan legalisering av handlingar. Ingenting hindrar emellertid att Sverige använder sig av eller accepterar den diplomatiska vägen, trots att det inte finns någon reglering om det, i de fall en internationell överenskommelse kräver det eller den andra staten kräver det när det inte finns någon överenskommelse med den staten, se prop. 1999/2000:61 s. 86.

Beräkningen av tidsfrister med anledning av artikel X.7 kräver att svenska myndigheter samarbetar smidigt. Ett utlämningsärende inleds oftast med en internationell efterlysning där en stat begär att den eftersökte skall anhållas provisoriskt i avvaktan på begäran om utlämning om han eller hon påträffas i någon annan stat. Sedan en eftersökt person har anträffats och anhållits i Sverige skall den andra staten inom 40 dagar från det att personen gripits i Sverige lämna in en formell begäran om utlämning. Om det inte sker i rätt tid, skall den eftersökte friges. Enligt 14 § utlämningslagen skall en utlämningsbegäran ges in till Justitie- departementet. Ärendet handläggs initialt på Justitiedepartementet (centralmyndigheten). Det är centralmyndigheten som ser till att de myndigheter som har ansvar för frihetsberövandet underrättas så snart framställningen om utlämning kommer in eller om den inte kommer in i rätt tid och personen alltså skall friges. Normalt sätter Sverige ut en exakt

tid, t.ex. klockan 12.00 den sista dagen, när utlämningsbegäran skall ha

45

kommit in till Regeringskansliet (Justitiedepartementet). Därigenom får svenska myndigheter informationen under kontorstid. Genom nyheten i avtalet skall Sverige acceptera att handlingen skall kunna lämnas in också hos en svensk utlandsmyndighet i Förenta staterna. En sådan ordning förutsätter att myndigheter i Sverige omedelbart underrättas om att handlingen har lämnats in. Eftersom det skiljer flera tidszoner mellan Sverige och Förenta staterna, finns det en risk att en utlämningsbegäran lämnas in utanför kontorstid i Sverige. Men problemet torde kunna lösas praktiskt genom att man i det beslut där det anges vilken dag framställning skall ges in anger en tid som gör det möjligt att få underrättelse om huruvida en ansökan getts in i rätt tid. Därefter kan framställningen faxas över innan den befordras i original. Något behov av lagreglering finns därför inte.

Kompletterande information

Det nuvarande nationella regelverket hindrar inte att Sverige begär eller lämnar kompletterande information. Sådant kräver inte lagreglering enligt svensk rätt.

Känslig information

När Sverige är den anmodade parten, regleras sekretess i 5 kap. 7 § första stycket sekretesslagen (1980:100). Sekretess gäller i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av annan stat för uppgift som hänför sig till utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller angelägenhet som angår tvångsmedel, om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Mot bakgrund av att det inom det straffrättsliga samarbetet är en självklar utgångspunkt att känsliga uppgifter i den utländska brottsutred- ningen kan skyddas i den anmodade staten råder en stark presumtion för sekretess (prop. 1999/2000:61 s. 209).

Det finns inte någon uttrycklig bestämmelse om sådant samråd som regleras i artikel 14 i EU-avtalet. Det torde emellertid inte finnas något hinder mot att staterna samråder i olika frågor med anknytning till varandras rättssystem, bl.a. i frågor om offentlighet och sekretess. Något behov av att för svensk del reglera samrådsmöjligheten finns inte.

Transitering

Huvudregeln om transitering vid utlämning i svensk rätt är 26 § utläm- ningslagen, som föreskriver att chefen för Justitiedepartementet får medge att den som av en stat utlämnas till en annan stat får föras genom riket, om denne inte är svensk medborgare och det inte heller annars finns synnerliga skäl mot det. Medgivande får lämnas till att en svensk medborgare förs genom riket, men detta undantag är tillämpligt bara när transitering sker till en nordisk stat. Om tillstånd har meddelats enligt vad som nu nämnts, får polismyndigheten, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar.

Prop. 2004/05:46

46

Den nya bestämmelsen om transiteringar i det bilaterala avtalet reglerar alltså också oplanerade transiteringar. För detta fall saknas i svensk nationell rätt bestämmelser om frihetsberövande. Detta är en fråga som måste regleras i lag. Se vidare avsnitt 8.4.

Samtidiga utlämningsframställningar

I fråga om konkurrens vid samtidiga utlämningsframställningar skall en- ligt den nya regleringen ett antal uppräknade omständigheter vägas in vid avgörandet.

Den svenska regleringen av valet mellan två utomnordiska utlämnings- framställningar finns i 13 § utlämningslagen. Regleringen är densamma om valet i stället står mellan en begäran om utlämning från en nordisk stat och en begäran från en utomnordisk stat (8 § nordiska utlämnings- lagen). Uppräkningen av omständigheter som skall beaktas – som inte heller den är uttömmande – omfattar beskaffenheten av brottet eller brotten, tiden och platsen därför, framställningarnas tidsföljd och den eftersöktes nationalitet och hemvist. Som framgår saknas i den svenska lagen en uttrycklig hänvisning till punkterna a, c, e och f i artikel XVI.3. Eftersom uppräkningen i den svenska lagen inte gör anspråk på att vara uttömmande, utan närmast skall ses som en exemplifiering, finns det möjlighet att beakta samtliga de omständigheter som tas upp i artikeln. I praktiken görs också sådana överväganden redan i dag vid regeringens prövning. Det bör dock framhållas att det är mycket ovanligt med konkurrerande framställningar om utlämning.

Enligt 5 kap. 5 § arresteringsorderlagen skall, om det beträffande samma person samtidigt handläggs ett ärende om utlämning och ett om överlämnande, ärendet om överlämnande avvakta till dess frågan om utlämning har avgjorts. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att syftet är att regeringen i utlämningsärendet skall bedöma om arreste- ringsorderärendet bör ha företräde (prop. 2003/04:7 s. 131). Därigenom har regeringen möjlighet att väga in de omständigheter som tas upp i artikel XVI i den konsoliderade versionen av utlämningskonventionen mellan Sverige och Förenta staterna.

Förenklade förfaranden

Sverige saknar i dag regler om förenklad utlämning i de fall den som skall utlämnas samtycker till det. Högsta domstolen har emellertid ingen del i handläggningen av ett ärende om utlämning om den eftersökte samtycker till utlämning.

Artikel XVII i den konsoliderade versionen om förenklat utlämnings- förfarande är till sin utformning inte tvingande, dvs. Sverige är inte skyldigt att ha ett system med förenklat förfarande för samtyckesfall. Frågan är då om det är lämpligt att införa ett särskilt förfarande för dessa fall.

Det finns goda skäl att tillämpa snabba och effektiva förfaranden i det straffrättsliga samarbetet, naturligtvis utan att rättssäkerheten eftersätts. I utlämningsärenden är den eftersökte ofta frihetsberövad, vilket i ännu högre grad talar för att ett ärende inte skall hanteras mer långdraget än

Prop. 2004/05:46

47

nödvändigt. När den eftersökte samtycker till utlämnande, torde också Prop. 2004/05:46 utredningen i ärendet kunna vara mer begränsad. Sverige har tidigare haft

ett förenklat system för vissa fall av utlämning, men det har varit tillämpligt bara vid utlämning till andra EU-stater. Sedan den europeiska arresteringsordern började tillämpas har dessa bestämmelser upphävts (SFS 2003:1158). Det är inte lämpligt av praktiska skäl att gentemot ett visst land ha ett särskilt regelsystem, särskilt om antalet ärenden om utlämning till det landet kan antas vara litet. Det finns därför inte tillräckliga skäl att nu och för det fåtal fall av utlämning till Förenta staterna som kan komma i fråga införa särskilda regler om ett förenklat förfarande. Artikeln ger inte anledning till någon författningsändring.

8.3 Internationell rättslig hjälp i brottmål – avtalens förhållande till svensk rätt och behovet av lagändringar

Regeringens bedömning: Det behövs inte någon lagändring med anledning av 2001 års bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan Sverige och Förenta staterna, avtalet från år 2003 mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (EU-avtalet) eller det bilaterala instrumentet mellan Sverige och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt promemorians bedömning eller

lämnat den utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning

I avsnitt 7 finns en redovisning av 2001 års bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan Sverige och Förenta staterna, avtalet från 2003 mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (EU-avtalet) och det bilaterala instrumentet mellan Sverige och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (det bilaterala instrumentet).

Nedan följer regeringens bedömning av avtalens förhållande till svensk rätt och författningsbehov. Redovisningen av bedömningen inleds med EU-avtalet och det bilaterala instrumentet. Genomgången av de materi- ella artiklarna följer artikelnumreringen i den konsoliderade versionen (avsnitt 7.5). Slutligen görs en genomgång av 2001 års bilaterala avtal i de delar som inte återfinns i den konsoliderade versionen.

EU-avtalet och det bilaterala instrumentet

De enskilda materiella artiklarna i EU-avtalet (artiklarna 4–10) till- sammans med det bilaterala instrumentet (artikel 1) och 2001 års bilate- rala avtal formar det bilaterala avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Avtalsförhållandet återspeglas i den konsoliderade versionen och förhållandet till svensk rätt kommenteras under särskilda

48

rubriker nedan. För en närmare redogörelse av den konsoliderade versionen se avsnitt 7.5.

Enligt regeringens bedömning behövs det inte några lagändringar för att uppfylla övriga artiklar i EU-avtalet (avsnitt 7.3) och det bilaterala instrumentet (avsnitt 7.4). På samma sätt som angetts i avsnitt 8.2 om motsvarande avtal om utlämning är huvudparten av dessa artiklar av formell natur och påverkar inte svensk rätt. Utöver vad som framgår där finns det anledning att i det här sammanhanget peka på artikel 13 i EU- avtalet som rör icke-avvikelse. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 7.3, hindrar avtalet i princip inte den anmodade staten från att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal, eller, i avsaknad av avtal, sina rättsliga principer. Eftersom det bilaterala avtalet från år 2001 avses träda i kraft senast samtidigt som EU-avtalet är det bara det första ledet i artikel 13 som kan tillämpas för vår del, dvs. skäl att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp. De all- männa vägransgrunderna framgår av artikel 1.3 och 3 i den konsolide- rade versionen och kommenteras nedan. Artikel 13 är för vår del närmast en hänvisning till dessa vägransgrunder. Någon särskild författnings- reglering med anledning av artikeln behövs därför inte.

Tillämpningsområde (artikel 1)

Artikeln är i stora delar en förteckning över innehållet i avtalet. Den egentliga substansen i fråga om varje slag av rättslig hjälp behandlas i särskilda artiklar.

I artikel 1.3 finns regler om att en stat får kräva dubbel straffbarhet för att lämna rättslig hjälp i fråga om överförande av frihetsberövade personer, husrannsakan och beslag samt biträde i ett förverkande- förfarande. Enligt 2 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål är dubbel straffbarhet ett krav för att Sverige skall kunna bistå med kvarstad, beslag och andra åtgärder som avses i 28 kap. rättegångsbalken, hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning samt rättsmedicinsk undersökning av en avliden person. Svensk rätt kräver alltså inte dubbel straffbarhet i större utsträckning än vad som tillåts enligt artikel 1.3 för de former av rättslig hjälp som behandlas i avtalet. Dubbel straffbarhet behandlas också i artikel 18a.

Artikel 1 ger inte anledning till några författningsändringar.

Centralorgan (artikel 2)

Frågan om centralorgan i ärenden om internationell rättslig hjälp regleras i 2 kap. 6 § och 3 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brott- mål. Av 2 kap. 3 § framgår vidare att en ansökan om rättslig hjälp i Sverige får göras av det amerikanska centralorganet, eftersom det följer av den internationella överenskommelsen, dvs. det bilaterala avtalet. Avtalet följer huvudregeln i den svenska lagstiftningen om att en ansökan om rättslig hjälp i Sverige skall ges in till Justitiedepartementet, liksom att en ansökan från svensk åklagare eller domstol om att en åtgärd

Prop. 2004/05:46

49

skall vidtas utomlands skall skickas till Justitiedepartementet för vidare befordran till den utländska staten.

I 1 kap. 5 § första stycket 1 och andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål öppnas för möjligheten att lämna rättslig hjälp i ärenden som i den ansökande staten eller i Sverige handläggs i ett administrativt förfarande eller i ett annat förfarande än ett straffrättsligt.

Artikeln ger sammanfattningsvis inte upphov till något behov av lagändringar.

Begränsningar (artikel 3)

Generella avslagsgrunder regleras i svensk rätt i 2 kap. 14 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Avslagsgrunderna i artikel 3.1 a och b, om militär lagstiftning och po- litiska brott, motsvaras av 2 kap. 14 § andra stycket 1 och 2. Artikel 3.1 c om kravet på ett år i straffskalan i den ansökande staten motsvaras inte av någon avslagsgrund enligt den svenska lagstiftningen. Eftersom avslags- grunderna är fakultativa, innebär den avslagsgrunden inte något krav på ändring i svensk författning. Om verkställighet av framställningen skulle strida mot ordre public (artikel 3.1 d), kan avslag meddelas med stöd av 2 kap. 14 § första stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Att avslag kan ske om framställningen enligt artikel 3.1 e inte är gjord enligt avtalet får anses självklart och har inte någon uttrycklig motsvarighet i den svenska lagen.

Frågor om bifall på vissa villkor (punkt 2) och motivering av avslag (punkt 3) har sin motsvarighet i 2 kap. 9 och 16 §§ lagen om internatio- nell rättslig hjälp i brottmål.

I den svenska lagen finns därutöver möjlighet att avslå en ansökan om rättslig hjälp om det i Sverige har meddelats dom eller beslut om åtals- underlåtelse beträffande gärningen, se 2 kap. 14 § andra stycket 3 lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Den avslagsgrunden får inte användas om det skulle strida mot en internationell överenskommelse. Eftersom någon sådan avslagsgrund inte finns i det bilaterala avtalet med Förenta staterna, kan denna vägransgrund inte åberopas. I promemorian konstateras att det torde strida mot allmänna svenska rättsprinciper att använda tvångsmedel i Sverige i ett fall där en dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse har meddelats beträffande den gärning ansökan avser. Promemorian pekade på att i ett sådant fall kan en ansökan avslås med stöd av 2 kap. 14 § första stycket. Åklagarmyndigheten har anfört att även andra aktiva åtgärder, t.ex. att hålla förhör, många gånger skulle strida mot grunderna för den svenska rättsordningen, om en dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse har meddelats beträffande gärningen. Myn- digheten har förklarat att en uttrycklig reglering av detta inte är nödvändig men vore önskvärd. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har anfört att både processekonomiska skäl och skäl som kan hänföras till den enskilda individens krav på rättssäkerhet talar för att en dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse skall vara en grund för vägran. Regeringen anser, lika med Åklagarmyndigheten, att en lagändring inte är nödvändig för genomförande av de nu aktuella avtalen.

Sammanfattningsvis kräver artikeln inte någon ändring i svensk rätt.

Prop. 2004/05:46

50

Framställningens form och innehåll (artikel 4)

Om framställningens form och innehåll finns bestämmelser i 2 kap. 4– 5 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det finns också i 4 kap. paragrafer som talar om vad som krävs för vissa former av rättslig hjälp. Samma bestämmelser är genom 3 kap. 1 § tillämpliga när en myn- dighet i Sverige ansöker om rättslig hjälp utomlands. I det avseendet finns emellertid ett mycket viktigt tillägg: reglerna om innehållet gäller inte om annat följer av en internationell överenskommelse eller av krav från den anmodade staten. Därigenom uppfyller den svenska regleringen avtalet i den del Sverige är den ansökande staten.

Det kan däremot finnas anledning att närmare granska regelverket från perspektivet att Sverige är den anmodade staten.

Det saknas utrymme i den svenska lagen för undantag från kravet på

att en ansökan

om rättslig hjälp i

Sverige skall vara skriftlig

(2 kap. 4 § fjärde

stycket). Något behov

av undantag finns heller inte.

Däremot accepterar Sverige att ansökan översänds genom post, bud eller telefax och, efter överenskommelse i det enskilda fallet, på annat sätt. I 2 § förordningen (2000:704) om internationell rättslig hjälp i brottmål har regeringen bestämt att om en ansökan om rättslig hjälp görs genom elektronisk post, skall den enligt huvudregeln också översändas skriftligen. Artikel 4.1 är således uppfylld utan författningsändringar.

Också regleringen i artikel 4.2 motsvarar vad som föreskrivs i 2 kap. 4 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Den särskilda bestämmelsen i artikel 4.3 omfattar uppgifter som skall anges i den utsträckning det är nödvändigt och möjligt. Uppräkningen innehåller till sin huvuddel sådana uppgifter som närmast är självklara att den begärande staten skall ange för att åtgärden skall kunna verkställas. Formuleringen “nödvändigt och möjligt” klargör att det från fall till fall får avgöras om uppgifterna skall anges. Bestämmelsen föranleder inte något behov av lagändring.

Verkställighet av framställningar (artikel 5)

Att ansökningar om rättslig hjälp skall behandlas skyndsamt framgår av 2 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Regleringen i avtalet om vilken behörighet en domstol skall ha för verkställandet av ansökan om rättslig hjälp har tillkommit för att avtalet i Förenta staterna blir self-executing och att man därför från amerikansk sida vid förhand- lingarna ville försäkra sig om att amerikanska domstolar inte skulle avvisa framställningarna på grund av att man inte anser sig ha mandat att fatta beslut i frågor som härrör från främmande stat.

Även om en svensk åklagare eller domstol vid verkställighet av en ansökan om rättslig hjälp i Sverige inte företräder den ansökande staten, kan det anses att den, som anges i artikel 5.2, företräder den statens intressen.

Av den ovan nämnda 2 kap. 10 § framgår att vid verkställighet av en ansökan om rättslig hjälp tillämpas samma förfarande som när en motsvarande åtgärd vidtas i ett svenskt förfarande. Innehåller en ansökan en begäran om ett visst förfarande, skall detta enligt 11 § tillämpas, om

Prop. 2004/05:46

51

inte det begärda förfarandet strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen.

Att rättslig hjälp kan förenas med villkor anges i 5 kap. 2 §. Det är en självklarhet att centralmyndigheterna skall besvara frågor från varandra, och sådant behöver inte författningsregleras i Sverige.

Slutligen framgår det av 2 kap. 16 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål att ett beslut att avslå en ansökan skall innehålla de skäl som bestämt utgången.

Som framgår krävs det inte någon lagändring för att Sverige skall uppfylla reglerna i avtalet.

Kostnader (artikel 6)

Kostnader för verkställighet av en begäran om rättslig hjälp regleras i 6– 9 och 15–18 §§ förordningen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Av dessa bestämmelser följer att den begärande staten endast i vissa situationer skall stå kostnaden för verkställigheten. Det rör sig bl.a. om kostnader för sakkunniga, översättningar, tolkning, resor som genomförs på begäran av den andra staten och kostnader för videokonferenser. I fråga om extraordinära kostnader finns andra möjligheter till kostnads- fördelning mellan staterna.

Regleringen om kostnadsfördelning i avtalet (artikel 6) är densamma som redan finns i svensk rätt. Något behov av ändring finns således inte. Se nedan rörande frågor om delgivning (artikel 15).

Begränsningar i användningen (artikel 7)

Villkor om användningsbegränsning regleras i 5 kap. 1–2 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Bestämmelsen är utformad så att villkor som gäller enligt en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige skall följas av svenska myndigheter oavsett vad som annars är föreskrivet i andra författningar. Sverige kan också ställa upp villkor om användningsbegränsningar som är påkallade av hänsyn till enskilds rätt eller nödvändiga från allmän synpunkt. Villkor får inte ställas upp om det strider mot en internationell överenskommelse.

I 5 kap. 3 § anges att undantag från villkoren kan medges. Utformningen av den svenska regleringen, dvs. hänvisningen till

innehållet i den internationella överenskommelsen, innebär att svensk lag uppfyller villkoren i artikel 7.

Det kan tilläggas att regeringen har föreslagit att bestämmelserna om användningsbegränsningar skall vidgas till att gälla också uppgifter och bevisning som lämnas utan samband med ett ärende om rättslig hjälp (lagrådsremissen Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m.).

Sekretess (artikel 8)

Sekretess i ärenden om rättslig hjälp på begäran av annan stat regleras av 5 kap. 7 § sekretesslagen, dit 5 kap. 9 § lagen om internationell rättslig

Prop. 2004/05:46

52

hjälp i brottmål hänvisar. Sekretess gäller för uppgifter i sådan verk- samhet om det kan antas att de varit en förutsättning för den andra statens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Mot bakgrund av att det inom det straffrättsliga samarbetet är en självklar utgångspunkt att känsliga uppgifter i den utländska brottsutredningen kan skyddas i den anmodade staten råder en stark presumtion för sekretess (prop. 1999/2000:61 s. 209). Det torde därför inte vara några svårigheter att hemlighålla uppgifter i ett ärende om rättslig hjälp på begäran av Förenta staterna.

Möjligheten för svenska myndigheter att ställa villkor om bl.a. hemlighållande av information som lämnas till andra stater i ett ärende om rättslig hjälp framgår av 5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Kraven enligt avtalen är således uppfyllda också i denna del.

Bevisupptagning i den anmodade staten (artikel 9)

Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål reglerar såväl förhör i samband med förundersökning i brottmål (4 kap. 1 §) som bevisupptag- ning vid domstol (4 kap. 2–7 §§). Lagen föreskriver att bevisupptagning vid svensk domstol handläggs av tingsrätt. Domare vid den utländska domstolen eller företrädare för den myndighet som begärt bevisupp- tagningen får delta och med rättens samtycke ställa frågor direkt till den som hörs.

Punkt 4 motsvaras av 2 kap. 12 § där det anges att den som skall höras eller annars fullgöra något enligt denna lag har rätt att vägra om det finns stöd för det i svensk lag eller i den ansökande statens lag. Uppkommer en sådan fråga, får den handläggande instansen vid behov vända sig till den ansökande statens myndigheter och begära upplysning om rättsläget i den aktuella frågan (prop. 1999/2000:61 s. 194 f).

Om legalisering finns däremot inte någon bestämmelse i svensk rätt. En regel om s.k. “admissable evidence” var nödvändig att ta med i avtalet för Förenta staternas del. Formulären om legalisering som finns fogade till avtalet kommer att utfärdas bara i Sverige för att användas i amerikansk rättegång, aldrig tvärtom. Något hinder mot att svenska myndigheter utfärdar sådana intyg finns inte. Det får anses innefattas i skyldigheten för svenska myndigheter att tillämpa ett begärt förfarande om detta inte strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen (2 kap. 11 §).

Sammanfattningsvis kan det konstateras att svensk rätt redan i dag uppfyller kravet enligt artikeln.

Allmänna handlingar (artikel 10)

Den service som det innebär att tillhandahålla handlingar som anges i artikel 10 omfattas av 1 kap. 2 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, dvs. att rättslig hjälp skall lämnas med annan åtgärd än sådan som anges i första stycket om det kan ske utan tvångsmedel eller annan tvångsåtgärd. Någon skyldighet att gå längre än att tillhandahålla allmänt tillgängliga handlingar finns inte i avtalet. Det kan komma att krävas att svenska myndighetspersoner skall fylla i något

Prop. 2004/05:46

53

av formulären enligt bilagan till avtalet, för att handlingarna skall kunna användas i Förenta staterna. En sådan åtgärd omfattas av bestämmelsen i 2 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, att ett visst förfarande skall tillämpas om det inte strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen.

Artikeln ger inte anledning till lagreglering i Sverige.

Inställelse i den ansökande staten (artikel 11)

Bestämmelsens första del innebär inte något annat åtagande än att den anmodade staten skall uppmana den eftersökta personen att frivilligt inställa sig i den ansökande staten. Frågan om immunitet omfattas av reglerna i 5 kap. 5–8 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Det finns inte något behov av författningsreglering beträffande artikel 11.

Överförande av frihetsberövade personer (artikel 12)

Överförande av frihetsberövade personer regleras i 4 kap. 29–34 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. En begäran från Sverige kan göras av åklagare eller domstol. Det är regeringen som prövar om en begäran från Förenta staterna skall bifallas.

Att den som överförs från Sverige skall få avräkna tiden som denne vistats utanför svensk anstalt framgår av 43 § andra stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. I en lagrådsremiss har föreslagits ändringar i fråga om sluten ungdomsvård (Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m.).

Immunitetsfrågorna omfattas av 5 kap. 5–7 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, se 8 §.

Artikeln ger inte anledning till författningsändringar i Sverige.

Transitering av frihetsberövade personer (artikel 13)

Av 4 kap. 33 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål framgår att chefen för Justitiedepartementet kan meddela tillstånd till transport genom Sverige av en frihetsberövad person som skall föras över från en stat till en annan för förhör eller konfrontation. Om tillstånd har meddelats, får en polismyndighet vid behov ta den som överförs i förvar (34 § andra stycket).

Artikel 13 ger således inte anledning till någon ändring i svensk rätt.

Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål (artikel 14)

Sådan identifiering som avses i artikel 14 skall utföras utan tvångsmedel och får anses omfattas av 1 kap. 2 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det krävs alltså inte någon författningsändring i Sverige för att artikeln skall uppfyllas.

Prop. 2004/05:46

54

Delgivning (artikel 15)

Prop. 2004/05:46

Om delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet finns bestämmelser i kungörelsen (1909:24 s. 1) ang. delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet och enligt kungörelsen (1933:618) ang. biträde av Justitiedepartementet för delgivning av handlingar i utlandet kan Justitiedepartementet biträda vid delgivning av handling i utlandet.

Att Sverige skall göra sitt bästa för att utföra en delgivning (artikel 15.1) är en självklarhet, och behöver inte närmare författningsregleras. De övriga bestämmelserna i artikeln behandlar tidsfrister. Detta är frågor som inte kräver reglering i författning.

Eftersom delgivning inte är en fråga som behandlas i lagen om inter- nationell rättslig hjälp i brottmål, regleras inte heller kostnadsaspekterna i förordningen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Som ovan nämnts i anslutning till artikel 6 skall den ansökande parten endast i begränsad utsträckning stå för kostnaderna för rättslig hjälp. Hit hör inte kostnader för delgivning.

I 5 § andra stycket kungörelsen (1909:24 s. 1) ang. delgivning av hand- ling på begäran av utländsk myndighet regleras när svenska staten skall stå för kostnaderna i Sverige om delgivningen avser ett mål eller ärende där det är fråga om ansvar för brottslig gärning eller om efterforskning av brott, dvs. en situation som regleras i 2001 års bilaterala avtal. Så är fallet om framställningen har gjorts av behörig myndighet i Polen eller Ungern eller i en stat som är ansluten till 1959 års europarådskonvention om ömsesidig rättslig hjälp. För att uppfylla kraven på kostnadsfördelning enligt avtalet mellan Sverige och Förenta staterna krävs en justering i kungörelsen.

Husrannsakan och beslag (artikel 16)

Som framgår av artikel 16.1 är det den anmodade statens lagstiftning som skall tillämpas vid handläggningen av en fråga om husrannsakan och beslag. Det innebär att förutsättningarna enligt den anmodade statens lag måste vara uppfyllda. Om husrannsakan och beslag på begäran av annan stat finns bestämmelser i 4 kap. 14–22 §§ i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Egendom får tas i beslag och överlämnas till den ansökande staten om egendomen skäligen kan antas ha betydelse för utredning om gärningen, vara frånhänd annan genom brott eller vara förverkad på grund av brott. Förverkandefallet är dock begränsat till ytterligare två förutsättningar. Egendomen skulle ha kunnat förverkas enligt svensk lag i en svensk rättegång och det skall finnas särskilda skäl att överlämna egendomen till den ansökande staten.

Ansökan handläggs i Sverige av åklagare. Till en ansökan om beslag i Sverige skall en kopia av en (eventuell) dom bifogas.

Ett i Sverige verkställt beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten för prövning. Rätten skall pröva om beslaget är lagligen grundat och om egendomen skall överlämnas till den ansökande staten.

Rätten skall så snart det kan ske hålla förhandling i frågan. Företrädare för den myndighet som begärt åtgärden får delta vid förhandlingen och

får med rättens samtycke ställa frågor till den som drabbats av åtgärden.

55

Eftersom det är förutsättningarna enligt den anmodade statens lag som skall gälla i fråga om husrannsakan och beslag, krävs det inte några änd- ringar i svensk rätt för att Sverige skall uppfylla avtalet i den delen. Punkt 2 om legalisering innebär för svensk del att svenska myndigheter skall fylla i en blankett. Detta omfattas av bestämmelsen om särskilt förfarande i 2 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Bestämmelser om villkor, som motsvaras av punkt 3 i artikeln, finns i 5 kap. 1–3 §§ samma lag.

Således krävs inga lagändringar med anledning av artikel 16.

Återlämnande av föremål (artikel 17)

Möjligheten för svenska myndigheter att ställa villkor finns i 5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Att svenska myndigheter är skyldiga att rätta sig efter villkor som ställts upp av den andra staten får anses följa av 5 kap. 1 § samma lag.

Regleringen i avtalet kräver inte någon ytterligare föreskrift i lag.

Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden (artikel 18)

Sverige kan bistå enligt artikel 18 på flera sätt.

Sverige har enligt 4 kap. 19 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål möjlighet att ta egendom i beslag och överlämna den till den ansökande staten om egendomen skäligen kan antas ha betydelse för utredning om gärningen, vara frånhänd någon genom brott, eller vara förverkad på grund av brott, om egendomen hade kunnat förverkas enligt svensk lag i rättegång i Sverige och det finns särskilda skäl att överlämna egendomen till den ansökande staten. Sverige kan också besluta om beslag eller kvarstad för att säkerställa verkställighet i Sverige av utländska förverkandebeslut, se 4 kap. 23–24 §§.

Regler om delning av förverkad egendom (s.k. asset sharing) finns i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål och i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen). Om egendom har förverkats genom ett svenskt avgörande, kan regeringen besluta att egendomen eller dess värde skall delas med en annan stat som har lämnat Sverige bistånd som har haft betydelse för utredningen om brottet, se 5 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Enligt internationella verkställig- hetslagen kan regeringen, i den mån det påkallas av en överenskommelse som Sverige ingått med annan stat, förordna att frihetsberövande påföljd, böter eller förverkande som har ådömts eller beslutats i brottmål i annan stat kan verkställas i Sverige enligt de bestämmelser som meddelas i lagen. Egendom eller dess värde som förverkats med stöd av internationella verkställighetslagen tillfaller staten enligt huvudregeln i 36 § internationella verkställighetslagen. Regeringen får på begäran av den stat som gjort framställningen om verkställighet av förverkandebeslutet förordna att egendomen eller dess värde helt eller delvis skall överlämnas till den staten. Regleringen kräver inte någon ytterligare lagreglering.

Prop. 2004/05:46

56

Identifiering av bankinformation (artikel 18a)

Det har tidigare, mot bakgrund av en då gällande allmän regel om banksekretess, rått en viss oklarhet beträffande i vilken omfattning finansiella företag har varit skyldiga att lämna ut uppgifter till en åklagare med anledning av en förundersökning om brott. Det har varit fallet såväl i inhemska förhållanden som vid rättslig hjälp i brottmål.

Den 1 juli 2004 har emellertid nya regler trätt i kraft som ålägger banker och andra kreditinstitut m.fl. skyldighet att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till institutet som begärs i en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål. Detta innebär ett avsteg från den tystnadsplikt som normalt gäller angående enskildas förhållanden till institutet. Bestämmelserna, som finns i 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, gäller för uppgifter om enskildas förhållanden till kreditinstitutet och som begärs med anledning av en svensk förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål. I ett ärende om rättslig hjälp är det en svensk åklagare som begär uppgifterna från kreditinstitutet. Uppgiftsskyldigheten gäller oavsett om uppgifterna avser en misstänkt person eller inte (se prop. 2002/03:139 s. 487).

Motsvarande regler har också förts in i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit- institut och värdepappersbolag, lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar. Regler om uppgiftsskyldighet har också tagits in i lagen (2004:46) om investeringsfonder (prop. 2002/03:150), vilka har trätt i kraft den 1 april 2004. En hänvisning till bestämmelserna om uppgifts- skyldighet i de olika lagarna finns i 5 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Nuvarande svenska regler möjliggör alltså rättslig hjälp med information om bankkonton.

Artikeln preciserar i punkt 2 vad en begäran om bankinformation skall innehålla. I 2 kap. 4 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål anges vad en ansökan bör innehålla. Konstruktionen i den svenska lagen är att man i varje enskilt avtal närmare anger vilket innehåll en ansökan skall innehålla. Det kommer tydligare fram i de fall en svensk åklagare ansöker om rättslig hjälp utomlands, eftersom det i 3 kap. 1 § pekas på att ansökan skall anpassas efter vad som sägs i en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. I ett tillkännagivande anges vilka överenskommelser som avses. I 10 § förordningen om internationell rättslig hjälp i brottmål finns kompletterande bestämmelser om vad en framställning skall innehålla. Punkten kräver således inte några författningsändringar.

Inte heller punkt 3 som pekar ut centralorganen som sändande respektive mottagande part enligt avtalet kräver författningsändringar.

Artikel 4.4 i EU-avtalet ger staterna möjlighet att begränsa tillämp- ningsområdet av artikeln till vissa typer av brott. Av artikel 18a punkt 4 framgår att Sverige skall hjälpa till endast i de fall det föreligger dubbel straffbarhet. Därigenom råder det inte någon tvekan om att Sverige har möjlighet att avslå en ansökan i de fall dess verkställighet skulle kräva husrannsakan eller beslag, för vilka åtgärder 2 kap. 2 § lagen om

Prop. 2004/05:46

57

internationell rättslig hjälp i brottmål ställer upp krav på dubbel straffbarhet. Vidare innebär punkt 4 att Sverige med stöd av 2 kap. 14 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål kan vägra en framställ- ning även om någon tvångsåtgärd inte skulle bli aktuell.

Sammanfattningsvis uppfyller svensk rätt avtalet utan någon för- fattningsändring.

Gemensamma utredningsgrupper (artikel 18b)

Bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper finns även i andra in- ternationella överenskommelser som gäller samarbete i brottsutredningar. Som redan har nämnts i avsnitt 5.2, har Sverige genomfört rambeslutet om gemensamma utredningsgrupper genom lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar. Det finns också andra liknande överenskommelser. Så t.ex. återfinns bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper i konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater, vilken antogs av rådet för rättsliga och inrikes frågor den 29 maj 2000. Denna har emellertid ännu inte trätt i kraft. I ett andra tilläggsprotokoll till Europarådets konvention från 1959 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål finns bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper som i stort sett är identiska med dem som återfinns i rambeslutet. Protokollet antogs av ministerkommittén i Europarådet i november 2001 (ETS 182). I EU:s konvention om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar från 1997 (den s.k. Neapel II-konventionen, EGT C 24, 23.1.1998, s. 1) finns bestämmelser om gemensamma specialutrednings- lag. Slutligen kan nämnas att i Förenta nationernas konvention från december 2000 mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (Palermokonventionen) finns en bestämmelse som ger avtalsstaterna möjlighet att bilda gemensamma utredningsgrupper.

Den typ av samarbete som avses med en gemensam utredningsgrupp kan många gånger ske utan att en formbunden grupp bildas. Mer eller mindre formella kontakter måste kontinuerligt hållas mellan brotts- utredande myndigheter i olika länder för att delge varandra kunskap om arbetsmetoder men också om kriminella fenomen. Utan sådana kontakter skulle gränsöverskridande brottslighet vara i det närmaste omöjlig att förhindra, utreda och lagföra. Sådant samarbete sker alltså redan i dag utan att man kan tala om en gemensam utredningsgrupp i den mening som avses i lagen om gemensamma utredningsgrupper.

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har framhållit att det är viktigt att gemensamma utredningsgrupper inte kan bildas utan att tillräckligt avseende fästs vid formerna för deras sammansättning, vid deras maktbefogenheter och deras rättsliga ansvar samt att sådana grupper bara kan arbeta under sådana förhållanden som öppnar möjlig- heter för en tillräcklig kontroll. Enligt fakultetsstyrelsen mening förut- sätts i detta fall en översyn av den nationella svenska lagstiftningen för att rättsläget beträffande särskilda gemensamma utredningsgrupper inte utvecklar sig på ett sätt som står utanför tillräcklig demokratisk kontroll.

Bestämmelsen i artikel 18b är, som framgår av redogörelsen i avsnitt 7.5, förhållandevis allmänt hållen. Sådana utredningsgrupper som det talas om i bestämmelsen kan Sverige delta i redan utan särskild

Prop. 2004/05:46

58

lagstiftning. Svenskt deltagande sker då utifrån de förutsättningar som gäller för vår svenska verksamhet. Skall gruppen vara verksam i Sverige eller skall en åtgärd vidtas här när gruppen är verksam i ett annat land, kommer det att ske inom ramen för en svensk förundersökning. Det finns ett intresse av att inte formalisera oreglerade samarbetsformer som fungerar bra i dag. Självklart skapar inte ett sådant oreglerat samarbete några andra maktbefogenheter än de som de enskilda befattningshavarna har enligt sin nationella rättsordning. Den del av artikeln som inte kommer att kunna tillämpas i så fall är punkt 4 som avser möjligheten att vidta åtgärder utan att begära rättslig hjälp. Bestämmelsen är fakultativt utformad och behöver alltså inte genomföras nationellt. Många gånger när det behövs en utredningsgrupp med deltagande från flera länder finns det en svensk förundersökning och då krävs naturligtvis inte en ansökan om rättslig hjälp för att förundersökningsledaren skall kunna verkställa en i Sverige tillåten, och i den svenska förundersökningen motiverad, åtgärd som han eller hon vidtar inom ramen för undersökningen. I andra fall kommer bestämmelserna om rättslig hjälp att få tillämpas.

Videokonferens (artikel 18c)

En försöksverksamhet med videokonferens i svenska rättegångar pågår sedan den 1 januari 2000. Enligt lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång får bl.a. parter i brottmål under vissa förutsättningar delta i ett sammanträde inför rätten genom video- konferens (2 §). Vidare får bevisning, t.ex. ett vittnesförhör, tas upp på detta sätt om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter eller om bevisupptagning enligt rättegångsbalkens regler skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt för- hållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på ett sådant sätt (4 §). Lagen har förlängts att gälla till den 1 januari 2006.

Åklagarens möjlighet att hålla förhör genom videokonferens i en svensk förundersökning är oreglerad (se prop. 1999/2000:61 s. 119). Ingenting hindrar dock åklagaren från att arrangera förhör på detta sätt när så bedöms vara lämpligt.

Rättslig hjälp med förhör genom videokonferens kan lämnas enligt 4 kap. 11–12 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Svenska domstolar och åklagare får också, enligt 4 kap. 13 § samma lag, söka hjälp med motsvarande åtgärder utomlands under förutsättning att videokonferens är tillåten enligt svensk rätt och att den andra staten på grund av en internationell överenskommelse eller annars lämnar sådan hjälp. Av ansökan skall det framgå att den som skall höras samtycker till förhör genom videokonferens i rättegång. Svenska åklagare och domstolar kan alltså redan i dag både lämna och söka rättslig hjälp med förhör genom videokonferens.

Regeringen har nyligen i lagrådsremissen En modernare rättegång – reformering av processen i allmän domstol lämnat ett förslag till en permanent ordning för videokonferens i domstol. Remissen grundas på 1999 års rättegångsutrednings slutbetänkande En modernare rättegång (SOU 2001:103). I remissen föreslås nya regler i rättegångsbalken som bl.a. innebär vissa förändringar jämfört med vad som gäller för den nuvarande försöksverksamheten. Ändringarna skapar bl.a. ett bredare

Prop. 2004/05:46

59

tillämpningsområde för en tilltalads medverkan via video i brottmål, Prop. 2004/05:46 minskade möjligheter för andra än parter att välja form för inställelse till

sammanträdet och påföljder vid utevaro till ett videoförhör på samma sätt som vid en kallelse till inställelse i rättssalen.

Rättslig hjälp med förhör genom videokonferens skall lämnas i huvudsak på samma sätt och enligt samma förutsättningar som om åtgär- den skulle ha vidtagits i en svensk förundersökning eller rättegång (2 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål). Ändringar som görs i de svenska förfarandereglerna får därför genomslag också när det gäller rättslig hjälp i brottmål, utom då specialregler givits i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Också dessa specialregler har varit föremål för genomlysning. I en lagrådsremiss har regeringen föreslagit att reglerna om samtycke från den som hörs ändras. Enligt förslaget skall samtycke inte längre krävas av andra än tilltalade (Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m.).

När det gäller vittnesförhör som tas upp utomlands inom ramen för rättslig hjälp uppstår frågor om vittnesplikt och om straffansvar för oriktiga vittnesutsagor. Medan den som kallas för att vittna är skyldig att göra så i den stat där kallelsen utfärdas är det mycket ovanligt att en vittnesplikt i ett inhemskt förfarande erkänns i en annan stat. Ett exempel på när så ändå sker är den nordiska vittnesplikt som för svensk del föreskrivs i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m. I fråga om vittnesförhör genom videokonferens är emellertid situationen annor- lunda. Visserligen sker vittnesförhöret som en del av ett utländskt förfarande men samtidigt innebär rättslig hjälp att förhöret genomförs vid en domstol i den anmodade staten och det är den senare domstolen som har kallat vittnet att infinna sig för att avlägga sitt vittnesmål.

Enligt punkt 3 skall avsiktligt felaktiga utsagor eller andra fel som begås av vittnet eller experten under videokonferensen kunna bestraffas i den anmodade staten på samma sätt som om de begåtts under nationella rättsliga förfaranden. Enligt 4 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål skall förhör genom videokonferens i en rättegång handläggas av tingsrätt som en bevisupptagning utom huvudförhandling. Det är därmed tingsrätten som kallar den som skall höras och frågor om vittnesplikt och rätt att vägra att yttra sig bestäms av svenska rättegångs- regler. Frågor om ansvar för vägran att vittna trots vittnesplikten och ansvar för oriktiga eller ofullständiga uppgifter skall alltså avgöras enligt de regler som gäller i Sverige (som anmodad stat). Reglerna i 36 kap. 21 § rättegångsbalken om sanktioner vid vittnes vägran att avlägga ed, avge vittnesmål, besvara en fråga eller följa ett föreläggande att vidta vissa förberedande åtgärder gäller liksom de straffbestämmelser om mened m.m. i 15 kap. brottsbalken som gäller utsagor inför svensk domstol. Vad som nu sagts överensstämmer med innebörden av punkt 3.

Varken punkt 4 eller 5 innebär något åtagande för Sverige. I den utsträckning svensk rätt medger, kan svenska domstolar emellertid bistå med förhör också utöver vad som följer av de tvingande bestämmelserna i avtalet.

Svensk rätt är alltså redan förenlig med avtalet i denna del och något behov av författningsändringar finns inte.

60

Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten (artikel 19)

Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål reglerar inte frågor om överförande av lagföring. Sådana bestämmelser finns i svensk nationell rätt i lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott och förordningen (1978:108) i samma ämne. Dessa författningar bygger på den europeiska konventionen den 15 maj 1972 om över- förande av lagföring i brottmål. Eftersom Förenta staterna inte har tillträtt den konventionen, kan författningarna inte tillämpas.

Staterna åläggs inte någon skyldighet enligt avtalet vare sig att begära att den andra staten skall ta hand om lagföringen eller att åta sig att lagföra för brottet. Det krävs inte några nationella regler i Sverige för att en myndighet här skall kunna översända en begäran enligt artikeln. Inte heller krävs det någon särskild reglering för att svenska myndigheter skall ta ställning till eventuell utredning eller lagföring för brott som kommer till deras kännedom. Om Sverige har jurisdiktion för gärningen enligt bestämmelserna i 2 kap. brottsbalken, kommer svenska myndig- heter att kunna ta över åtalet. Något behov av lagreglering finns därför inte.

Förenlighet med andra avtal (artikel 20)

Som nämnts i redovisningen i avsnitt 7.5, var det under förhandlingarna om det bilaterala avtalet från båda sidor angeläget att detta avtal inte skulle försämra de möjligheter till hjälp som andra svensk-amerikanska avtal kan ge och att det nya avtalet i stället skall skapa ökade förut- sättningar till samarbete.

Detta är också innehållet i artikel 20, som inte behöver implementeras i någon svensk nationell författning.

Samråd (artikel 21)

Den form av samråd som behandlas i artikel 21 ingår som en naturlig del i centralmyndighetens på Justitiedepartementet verksamhet och behöver inte regleras i författning.

Uppsägning (artikel 22)

Reglerna om uppsägning avser förhållandet mellan stater och skall inte regleras i nationell rätt.

Övriga bestämmelser i 2001 års bilaterala avtal

I redovisningen i avsnitt 7.6 påpekas att några bestämmelser i 2001 års ursprungliga avtal i vissa situationer kommer att gälla i stället för vad som införs genom det bilaterala instrumentet och som har redovisats ovan som den konsoliderade versionen. Dessa bestämmelser förhåller sig till svensk rätt på följande sätt.

Som nämnts i avsnitt 7.6 är grunderna i artikel 4.1 desamma i den ursprungliga texten och i den konsoliderade versionen. Det som saknas i

Prop. 2004/05:46

61

2001 års avtal är hänvisningar till snabba kommunikationsmedel, dvs. Prop. 2004/05:46 fax eller e-post. Något behov av författningsreglering för att den

ursprungliga texten skall kunna tillämpas finns därför inte.

Samma resonemang som förs om artikel 7 i den konsoliderade versio- nen gäller i fråga om motsvarande artikel i 2001 års bilateral avtal. Något behov av författningsändringar finns alltså inte heller för att 2001 års text skall kunna tillämpas.

Sammanfattning

Av genomgången ovan framgår att varken 2001 års bilaterala avtal, EU- avtalet eller det bilaterala instrumentet ger upphov till lagändringar i Sverige. De justeringar som krävs i svenska författningar kan ske i för- ordning.

8.4 Lagändringar

Regeringens förslag: Det skall i vissa fall krävas tillstånd till transport vid oplanerade mellanlandningar i Sverige i samband med en transport av en person som utlämnas eller överlämnas mellan två andra stater.

Det skall införas en möjlighet att, vid oplanerade mellanlandningar i Sverige i samband med en transport av en person som utlämnas eller överlämnas mellan två andra stater, omhänderta och ta i förvar personen. Om tillstånd till transport inte begärs inom 96 timmar från landningen, skall den transiterade friges. Möjligheten till frihets- berövande skall inte gälla för svenska medborgare i andra fall än då svenska medborgare kan transiteras genom Sverige vid planerade landningar här.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat

det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: I det internationella rättsliga sam- arbetet finns det behov av att i olika situationer kunna transportera en frihetsberövad person från en stat till en annan över en tredje stats territorium. Behov av sådan transitering uppstår framför allt vid utlämning, överförande av en frihetsberövad för förhör m.m. och överförande för straffverkställighet.

Vid utlämning behandlas transitering i 26 § utlämningslagen. Chefen för Justitiedepartementet får tillåta att en person som av en stat utlämnas till en annan stat får föras genom Sverige, om denne inte är svensk medborgare och det inte heller annars finns synnerliga skäl mot det. Medgivande får också lämnas till att en svensk medborgare förs genom riket men bara i förhållande till länder till vilka Sverige utlämnar eller överlämnar svenska medborgare, dvs. till andra EU-stater eller inom Norden. I förhållande till andra EU-stater, se 8 kap. 2 § arresterings- orderlagen.

62

Om tillstånd till transitering har meddelats, får polismyndigheten, enligt 26 § tredje stycket, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas. Förvaret får inte gälla längre än 48 timmar.

I avsnitt 8.2–8.3 har bedömts att den lagändring som krävs för att Sverige skall uppfylla de behandlade avtalen är en bestämmelse om transitering vid oplanerade landningar i Sverige. Det handlar alltså om en mycket ovanlig situation där ett flygplan med en person som skall utlämnas mellan två andra länder – i strid med tidigare planering – av något skäl tvingas mellanlanda i Sverige. Sveriges geografiska läge innebär att det är mycket ovanligt redan med planerade mellanlandningar här i samband med flygtransporter av personer som utlämnas. Oplane- rade landningar här i sådana ärenden torde inträffa i mycket få fall.

Reglerna om planerade landningar i Sverige uppfyller redan motsvarande bestämmelser i artikel 12 i EU-avtalet om utlämning och artikel XV i den konsoliderade versionen. Vid en flygtransport över Sverige utan planerad landning här skall det enligt avtalet inte krävas något transiteringstillstånd. Om en oplanerad landning sker, kan den stat i vilken landningen sker kräva en framställning om transitering. En framställning om transitering skall göras via diplomatiska kanaler eller direkt mellan United States Department of Justice och Justitiedeparte- mentet. Vägen över Interpol får användas för att översända en sådan framställning. Alla åtgärder som är nödvändiga för att hindra personen från att rymma skall vidtas tills transiteringen verkställs, om framställningen om transitering mottas inom 96 timmar efter den oplanerade landningen.

Bestämmelser om detta saknas i den svenska lagstiftningen vid utläm- ning eller överlämnande mellan stater. Sådana regler måste därför föras in i svensk rätt, främst mot bakgrund av kravet på att alla åtgärder som är nödvändiga för att hindra personen från att rymma skall vidtas, vilket ofta torde kräva förvarstagande. Den nämnda artikeln i avtalet pekar emellertid på en situation som kan uppstå oavsett mellan vilka länder personen skall utlämnas eller överlämnas. Det behöver inte alls vara så att transporten på något sätt har med Förenta staterna att göra. Lagändringen bör därför göras generell och inte inskränkas till utlämning till eller från Förenta staterna.

En reglering av oplanerade mellanlandningar vid transitering skulle inte vara unik för Sveriges del. I 32 § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen föreskrivs att vid flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet skall, om en oplanerad mellan- landning sker i Sverige, polismyndighet ta den som överförs i förvar till dess en ansökan görs om tillstånd till transitering och genast underrätta chefen för Justitiedepartementet om detta. Görs ingen ansökan senast 96 timmar från den oplanerade landningen, skall personen omedelbart friges.

Regleringen för oplanerade landningar i Sverige i samband med utlämning eller överlämnande mellan två stater bör innehålla föreskrifter som reglerar förfarandet när en oplanerad landning sker. Huvudregeln bör vara att det inte krävs beslut om transitering vid kortvariga – lämpligen högst ett dygn långa – oplanerade mellanlandningar, utan att planet kan lyfta igen sedan det problem som orsakat landningen lösts. I

Prop. 2004/05:46

63

sådana fall bör personen som utlämnas eller överlämnas kunna tas i Prop. 2004/05:46 förvar i Sverige under samma förutsättningar som gäller vid planerade

mellanlandningar. I detta fall bör emellertid personen kunna tas i förvar utan att det har meddelats ett beslut om transitering. Vid längre uppehåll skall dock en ansökan om transitering göras. Personen skall då kunna vara omhändertagen och tagen i förvar tills frågan om tillstånd till transitering har prövats. Tiden för frihetsberövande bör vara begränsad, lämpligen – i enlighet med avtalet med Förenta staterna – till 96 timmar i avvaktan på en begäran om tillstånd till transitering. Möjligheten bör inte användas i andra fall än då det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, dvs. i samma utsträckning som i dag gäller vid planerade mellanlandningar i Sverige.

Efter det att beslut om transitering har meddelats, bör de ordinarie reglerna om frihetsberövande vid transitering gälla och en ny tidsfrist börja löpa. Samma tidsfrist bör i det fallet gälla som vid övriga transiteringar, dvs. ett frihetsberövande får gälla högst 48 timmar, dock räknat från transiteringstillståndet. Om beslutet innebär att transitering inte tillåts, skall förvaret omedelbart upphöra.

Reglerna om förvar bör inte gälla för svenska medborgare i andra fall än när transitering av svenska medborgare är möjligt, dvs. inom Norden och EU.

9 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli 2005.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte kommenterat frågan.

Skälen för regeringens förslag: Båda de bilaterala instrumenten träder i kraft samma dag som respektive EU-avtal. EU-avtalen träder i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att EU och Förenta staterna har underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande. Detta får anses innebära att samtliga medlemsstaters bilaterala instrument med Förenta staterna skall vara undertecknade och ratificerade innan EU-avtalen kan träda i kraft.

Avtalen mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp och om utlämning har ansetts vara en del i kampen mot terrorism. EU har anmodat medlemsstaterna att snarast slutföra de nödvändiga bilaterala arrangemangen med Förenta staterna så att avtalen kan träda i kraft. Sverige bör därför så snart som möjligt tillträda de behandlade avtalen. Detsamma gäller 2001 års bilaterala avtal.

De föreslagna lagändringarna är inte beroende av ikraftträdande av de nu behandlade avtalen. Lagändringarna bör kunna träda i kraft den 1 juli 2005. Några övergångsregler behövs inte.

64

10

Ekonomiska konsekvenser

Prop. 2004/05:46

Sverige samarbetar redan med Förenta staterna, såväl när det gäller rättslig hjälp som när det gäller utlämning. Avtalen förändrar inte i något avgörande avseende samarbetsformerna men bör kunna öka samarbetet. Detta skall leda till ett effektivare förfarande men leder kanske också till något fler ärenden. Några kostnadsökningar för rättsväsendet eller andra myndigheter kan inte förutses, annat än möjligen marginella genom att samarbetet ökar. Eventuella merkostnader för berörda myndigheter skall finansieras inom befintliga ramar.

65

11 Författningskommentar

11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

26 b §

I 26 § utlämningslagen finns bestämmelser om transport – transitering – genom Sverige av en person som utlämnas mellan två andra stater.

I 26 b § införs regler om oplanerade landningar med flygplan i Sverige. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.4.

Enligt första stycket behövs det inte något tillstånd vid en oplanerad mellanlandning i Sverige som inte varar längre än 24 timmar. Vid längre uppehåll i Sverige krävs att tillstånd till transitering begärs. Ingenting hindrar att en ansökan görs redan vid landningen, oavsett om uppehållet beräknas bli kortare eller längre än 24 timmar. Vid prövningen i Sverige tillämpas 26 §.

I andra stycket regleras möjligheten att ta den transiterade i förvar dels i de fall någon ansökan om transitering inte krävs, dels till dess frågan om tillstånd till transitering har avgjorts. Polismyndigheten får omhän- derta och ta personen som utlämnas och transiteras i förvar i avvaktan på att en ansökan om tillstånd enligt 26 § första eller andra stycket har prövats. Förvar får emellertid bara komma i fråga om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras. Bestämmelsen skall givetvis tillämpas med beaktande av 8 § polislagen (1984:387), där det framgår att ett ingripande skall vara försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Om tvång måste tillgripas skall det ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås. Personen skall omedelbart friges om tillstånd inte har begärts inom en frist på högst 96 timmar. Detsamma gäller om begäran om tillstånd avslås. Ansökningar om tillstånd till transitering handläggs på Justitiedepartementet. Beslut i frågan fattas av chefen för departementet. Sådana ärenden handläggs med stor skyndsamhet. Beslut kan fattas inom någon eller några få dagar. Det blir alltså inte fråga om något längre frihetsberövande innan frågan om tillstånd har prövats.

Av tredje stycket följer att allmänna regler om omhändertagande och förvar vid transitering skall gälla om tillstånd till transitering medges. Det innebär att den som utlämnas endast får omhändertas och tas i förvar under högst 48 timmar. Tiden skall dock räknas från det att beslutet om tillstånd meddelats. Det är alltså, i förhållande till andra stycket, en ny tidsfrist som börjar löpa.

För att undvika att bestämmelsen kommer i strid med förbudet mot att utlämna svenska medborgare utanför EU och Norden, har i fjärde stycket införts ett undantag från bestämmelserna i andra och tredje styckena om frihetsberövande. Undantaget innebär att svenska medborgare får omhändertas och tas i förvar endast i de situationer då medgivande till transitering får meddelas enligt 26 § andra stycket.

Av femte stycket framgår att paragrafen inte skall tillämpas om det är fråga om utlämning till en EU-medlemsstat. Då skall i stället, på samma sätt som anges i 26 §, reglerna i arresteringsorderlagen tillämpas.

Prop. 2004/05:46

66

11.2

Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1156) om Prop. 2004/05:46

överlämnande från Sverige enligt en europeisk

arresteringsorder

8 kap. 2 §

Bestämmelsen reglerar transport – transitering – genom Sverige av en person som överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller utlämnas till en medlemsstat i EU. Bestämmelsen har sin utgångspunkt i artikel 25 i rambeslutet om europeisk arresteringsorder och överläm- nande mellan medlemsstaterna (rambeslutet är intaget som bilaga 1 i prop. 2003/04:7). Enligt första stycket i 8 kap. 2 § får tillstånd till trans- port inte vägras.

Andra stycket reglerar omhändertagande och förvar. Ändringen i stycket är redaktionell och görs för att ordalydelsen skall stämma överens med motsvarande bestämmelse i 26 § tredje stycket utlämningslagen. Någon saklig ändring är inte avsedd.

I tredje–fjärde styckena införs regler om oplanerade landningar med luftfartyg i Sverige. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.4.

Nyheten motsvarar andra och tredje styckena i 26 b § utlämningslagen, se avsnitt 11.1. Avsaknaden av särreglering för svenska medborgare i den nu aktuella bestämmelsen beror på att svenska medborgare inte särbehandlas i fråga om transitering enligt arresteringsorderlagen.

Rambeslutet gäller inte vid en transport med flyg utan planerad mellanlandning (artikel 25.4). Därför finns inte i denna bestämmelse någon motsvarighet till 24-timmarsregeln i 26 b § första stycket utläm- ningslagen om rätten till mellanlandning utan tillstånd. För att säkerställa kontroll vid längre mellanlandningar i Sverige, gäller ändå samma regel om att förvar inte är tillåtet längre än 96 timmar, om inte en ansökan om tillstånd till transport görs innan dess. Förvarsbestämmelserna motsvarar således varandra, även om regleringen om tillstånd till transport skiljer sig åt.

67

Bilaga 1: Bilateralt instrument och konsoliderad version av utlämningskonvention

Instrument som avses i artikel 3.2 i

Instrument

as

contemplated by

avtalet

om

utlämning

mellan

Article 3(2) of the Agreement on

Amerikas

förenta

stater

och

Extradition between the United States

Europeiska

unionen,

undertecknat

of America and the European Union

den 25 juni 2003, om tillämpning av

signed 25 June 2003, as to the

konventionen mellan

Sverige

och

application of the Convention on

Amerikas

förenta

stater

om

Extradition between Sweden and the

utlämning,

undertecknad

den

24

United States of America signed 24

oktober 1961, och tilläggskonven-

October 1961 and the Supplementary

tionen

till

utlämningskonventionen

Convention

on

Extradition between

mellan

Konungariket

Sverige

och

the United States of America and the

Amerikas förenta stater, under-

Kingdom of Sweden signed 14 March

tecknad den 14 mars 1983

1983

1. Enligt avsikten i artikel 3.2 i avtalet

1. As contemplated by Article 3(2) of

om utlämning mellan Amerikas förenta

the Agreement on Extradition between

stater

och

Europeiska

unionen,

the United States of America and the

undertecknat den 25 juni 2003 (nedan

European Union signed 25 June 2003

kallat

utlämningsavtalet),

erkänner

(hereafter “the Extradition Agreement”),

Konungariket

Sveriges

regering

och

the Governments of the Kingdom of

Amerikas förenta staters regering att

Sweden and the United States of Ame-

utlämningsavtalet

i

enlighet

med

rica acknowledge that, in accordance

bestämmelserna i detta instrument skall

with the provisions of this Instrument,

tillämpas på den bilaterala utlämnings-

the Extradition Agreement is applied in

konventionen

mellan

Sverige

och

relation to the bilateral Convention on

Förenta staterna undertecknad den 24

Extradition between Sweden and the

oktober 1961 och tilläggskonventionen

United States of America signed 24

till utlämningskonventionen

mellan

October 1961 and the Supplementary

Konungariket

Sverige

och

Amerikas

Convention on Extradition between the

förenta stater undertecknad den 14 mars

Kingdom of Sweden and the United

1983

(nedan

gemensamt

kallade

States of America signed 14 March

bilaterala

utlämningskonventionen)

1983 (hereafter collectively referred to

enligt följande bestämmelser:

as “the bilateral extradition treaty”)

under the following terms:

a) Bestämmelserna i artikel 5 i utläm-

(a) Article

5

of

the

Extradition

ningsavtalet, som de framläggs i artikel

Agreement as set forth in Article X (1)

X.1 och X.5 i bilagan till detta

and (5) of the Annex to this Instrument

instrument, skall reglera sättet för

shall govern the mode of transmission,

översändande

och fordringar

avseende

and requirements concerning certifi-

bestyrkande, vidimering eller legali-

cation, authentication or legalization, of

sering

av

utlämningsframställningen

the extradition request and supporting

och av de handlingar som stöder denna.

documents;

b) Bestämmelserna i artikel 6 i utläm-

(b) Article

6

of

the

Extradition

ningsavtalet, som de framläggs i artikel

Agreement as set forth in Article XIII

XIII.1 i bilagan till detta instrument,

(1) of the Annex to this Instrument shall

medger en alternativ väg för

authorize an alternative channel of

översändande

av

framställningar

om

transmission of requests for provisional

provisoriskt anhållande.

arrest;

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

68

c) Bestämmelserna i artikel 7.1 i utläm-

(c) Article

7(1)

of

the

Extradition

ningsavtalet, som de framläggs i artikel

Agreement as set forth in Article X (7)

X.7 i bilagan till detta instrument,

of the Annex to this Instrument shall

medger en alternativ metod för

provide an alternative method for

översändande av

framställningen om

transmission of the request for

utlämning och av handlingar som stöder

extradition

and supporting

documents

denna efter provisoriskt anhållande.

following provisional arrest;

d) Bestämmelserna i artikel 8 i utläm-

(d) Article

8

of

the

Extradition

ningsavtalet, som de framläggs i artikel

Agreement as set forth in Article XII of

XII i bilagan till detta instrument, skall

the Annex to this Instrument shall

reglera vilken kanal som skall användas

govern the channel to be used for

för att

översända

kompletterande

submitting supplementary information;

uppgifter.

e) Bestämmelserna i artikel 10 i utläm-

(e) Article

10

of

the

Extradition

ningsavtalet, som de framläggs i artikel

Agreement as set forth in Article XVI of

XVI i bilagan till detta instrument, skall

the Annex to this Instrument shall

reglera avgöranden i fråga om

govern the decision on requests made by

framställningar som gjorts av flera stater

several States for the extradition or

om utlämning eller överlämnande av

surrender of the same person;

samma person.

f) Bestämmelserna i artikel 11 i utläm-

(f) Article

11

of

the

Extradition

ningsavtalet, som de framläggs i artikel

Agreement as set forth in Article XVII

XVII i bilagan till detta instrument,

of the Annex to this Instrument shall

skall reglera tillämpningen av förenklat

govern the use of simplified extraditions

utlämningsförfarande.

procedures;

g) Bestämmelserna

i

artikel

12.3

i

(g) Article

12(3)

of

the

Extradition

utlämningsavtalet, som de framläggs i

Agreement as set forth in Article XV (3)

artikel XV.3 i bilagan till detta

of the Annex to this Instrument shall

instrument, skall reglera förfarandet för

govern the procedures for transit in the

transitering

vid

icke

planerade

event of unscheduled landing of aircraft;

landningar vid flygtransport.

h) Bestämmelserna

i

artikel

13

i

(h) Article

13

of

the

Extradition

utlämningsavtalet, som de framläggs i

Agreement as set forth in Article VII of

artikel VII i bilagan till detta instrument,

the Annex to this Instrument shall

skall reglera utlämning för brott som är

govern extradition with respect to

belagda med dödsstraff i den ansökande

conduct punishable by death in the

staten.

requesting State; and

i) Bestämmelserna

i

artikel

14

i

(i) Article

14

of

the

Extradition

utlämningsavtalet, som de framläggs i

Agreement as set forth in Article XI of

artikel XI i bilagan till detta instrument,

the Annex to this Instrument shall

skall reglera samrådsförfarandet när den

govern

consultations

where

the

ansökande

staten

överväger

att

requesting

State contemplates

the

överlämna särskilt känsliga uppgifter till

submission

of

particularly sensitive

stöd för en framställning om utlämning.

information in support of a request for

extradition.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

69

2 . I bilagan återges den integrerade

2. The Annex reflects the integrated text

texten till bestämmelserna i den

of the provisions of the bilateral

bilaterala utlämningskonvention och det

extradition treaty and the Extradition

utlämningsavtal som skall gälla vid

Agreement that shall apply upon entry

detta instruments ikraftträdande.

into force of this Instrument.

3. I enlighet med artikel 16 i utläm-

3. In accordance with Article 16 of the

ningsavtalet skall detta

instrument

Extradition Agreement, this Instrument

tillämpas på brott som har begåtts både

shall apply to offenses committed

före och efter dess ikraftträdande.

before as well as after it enters into

force.

4. Detta instrument skall inte tillämpas

4. This Instrument shall not apply to

på utlämningsframställningar som

har

requests for extradition made prior to its

gjorts före dess ikraftträdande.

entry into force.

5 a) Detta instrument skall vara föremål

5. (a) This Instrument shall be subject to

för Konungariket Sveriges och Ame-

the completion by the Kingdom of

rikas förenta staters genomförande av

Sweden and the United States of

sina respektive tillämpliga interna för-

America of their respective applicable

faranden för ikraftträdande. Konunga-

internal procedures for entry into force.

riket Sveriges regering och Amerikas

The Governments of the Kingdom of

förenta staters regering skall därefter

Sweden and the United States of

utväxla instrument som anger att dessa

America shall thereupon exchange in-

förfaranden har verkställts. Detta instru-

struments indicating that such measures

ment träder i kraft dagen för utläm-

have been completed. This Instrument

ningsavtalets ikraftträdande.

shall enter into force on the date of entry

into force of the Extradition Agreement.

b) Om utlämningsavtalet

upphör

att

(b) In the event of termination of the

gälla, skall detta instrument upphöra att

Extradition Agreement, this Instrument

gälla och den bilaterala utlämnings-

shall be terminated and the bilateral

konventionen tillämpas. De avtals-

extradition treaty shall be applied. The

slutande staternas regeringar får dock

Governments of the Kingdom of

komma överens om att fortsätta att

Sweden and the United States of

tillämpa några eller alla bestämmelser i

America nevertheless may agree to

detta instrument.

continue to apply some or all of the

provisions of this Instrument.

Till bekräftelse härav har under-

IN

WITNESS

WHEREOF,

the

tecknade, därtill vederbörligen bemyn-

undersigned, being duly authorized by

digade av sina respektive regeringar,

their

respective

Governments,

have

undertecknat detta instrument.

signed this Instrument.

Som skedde i Bryssel den 16 december

DONE at Brussels, in duplicate, this

2004 i två exemplar på svenska och

16th day of December 2004, in the

engelska språken, vilka båda texter är

Swedish and English languages, both

lika giltiga.

texts being equally authentic.

För Konungariket Sveriges regering:

FOR THE GOVERNMENT OF THE

KINGDOM OF SWEDEN:

För Amerikas förenta staters regering:

FOR THE GOVERNMENT OF THE

UNITED STATES OF AMERICA:

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

70

BILAGA

ANNEX

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

Konvention om

utlämning

CONVENTION ON EXTRADI-

mellan Sverige och

Amerikas

TION

BETWEEN

SWEDEN

förenta stater

AND

THE UNITED

STATES

OF AMERICA

Artikel I

Vardera avtalsslutande staten åtar sig att i enlighet med de bestämmelser och villkor som fastställts i denna konvention till den andra staten utlämna på dess territorium påträffade personer, som är eftersökta för lagföring, som har befunnits skyldiga till ett brott eller som är eftersökta för verkställandet av en dom beträffande ett enligt artikel II i denna konvention utlämningsbart brott, vilket har begåtts inom den andra statens territoriella jurisdiktionsområde eller utanför detta under de i artikel III i denna konvention angivna villkoren.

Artikel II

1. Ett brott skall vara ett utlämningsbart brott endast om det enligt båda de avtalsslutande staternas lagar är belagt med frihetsstraff under en tid av minst två år. När framställningen om utlämning avser en person som har befunnits skyldig till och dömts för brott, skall emellertid utlämning beviljas endast om strafftidens längd eller den sammanlagda strafftid som återstår att avtjäna uppgår till minst sex månader.

ARTICLE I

Each Contracting State undertakes to surrender to the other, subject to the provisions and conditions laid down in this Convention, those persons found in its territory who are sought for the purpose of prosecution, who have been found guilty of committing an offense, or who are wanted for the enforcement of a sentence, in respect of any offense made extraditable under Article II of this Convention committed within the territorial jurisdiction of the other, or outside thereof under the conditions specified in Article III 1 of this Convention.

ARTICLE II

(1) An offense shall be an extraditable offense only if it is punishable under the laws of both Contracting States by deprivation of liberty for a period of at least two years. However, when the request for extradition relates to a person who has been convicted and sentenced, extradition shall be granted only if the duration of the penalty, or the aggregate of the penalties still to be served amounts to at least six months.

1 I det undertecknade avtalet hänvisas i den engelska versionen felaktigt till artikel IV.

71

2. Vid tillämpningen av denna artikel

(2) For the purpose of this Article, it

skall det vara utan betydelse,

shall not matter:

a) om de avtalsslutande staternas lagar

(a) whether or not the laws of the

hänför brottet till samma brottskategori

Contracting States place the offense

eller betecknar brottet med samma

within the same category of offenses or

terminologi; eller

denominate the offense by the same

terminology; or

b) om det för brottet enligt Amerikas

(b) whether or not the offense is one for

Förenta

Staters federala lagstiftning

which United States federal law requires

krävs bevis för mellanstatlig transport

proof of interstate transportation, or use

eller användning av postväsendet eller

of the mails or of other facilities

andra

hjälpmedel

som

berör

affecting

interstate

or

foreign

mellanstatlig eller

utrikes

handel,

commerce, such matters being merely

eftersom sådana omständigheter endast

for the purpose of establishing

är av betydelse för att ge behörighet åt

jurisdiction in a United States federal

en federal domstol i Amerikas Förenta

court.

Stater.

3. Med beaktande av de i punkterna 1

(3) Subject to the conditions set out in

och 2 i denna artikel angivna villkoren

paragraphs (1) and (2) of this Article,

skall utlämning också beviljas för

extradition shall also be granted for

stämpling, försök,

förberedelse eller

conspiring in, attempting, preparing for,

medverkan till brott.

or participating in, the commission of an

offense.

4. När utlämning har beviljats beträff-

(4) When extradition has been granted

ande ett utlämningsbart brott, skall den

with respect to an extraditable offense,

också beviljas beträffande varje annat

it shall also be granted with respect to

brott som har upptagits i utlämnings-

any other offense specified in the

framställningen och som uppfyller alla

extradition request that meets all other

andra villkor för utlämning utom den i

requirements for extradition except for

punkt 1 i denna artikel angivna tiden för

periods of deprivation of liberty set

frihetsberövande.

forth in paragraph (1) of this Article.

Artikel III

ARTICLE III

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

1. Med förbehåll för bestämmelserna i

(1) Subject

to the provisions of

punkt 2 i denna artikel skall utlämning

paragraph (2) of this Article, extradition

beviljas för ett utlämningsbart brott som

shall be granted in respect of an

har begåtts utanför den ansökande

extraditable

offense committed outside

statens territoriella jurisdiktionsområde,

the territorial jurisdiction of the

om

requesting State if:

a) den anmodade statens domstolar

(a) the courts of the requested State

skulle ha varit behöriga att utöva

would be competent to exercise

jurisdiktion under liknande omständlig-

jurisdiction in similar circumstances; or

heter; eller

b) den eftersökte är medborgare i den

(b) the person sought is a national of the

ansökande staten.

requesting State.

2. Utlämning får vägras för ett brott som

(2) Extradition may be refused for an

har begåtts inom den anmodade statens

offense which has been committed

territoriella jurisdiktionsområde, när

within the territorial jurisdiction of the

denna stat vidtar alla de åtgärder som är

requested State, when that State takes

möjliga enligt dess egen lag för att

all possible measures in accordance

lagföra den person som har begärts

with its own laws to prosecute the

utlämnad.

person claimed.

72

3. Med

uttrycket

“territoriellt jurisdik-

(3) The words

“territorial jurisdiction”

tionsområde” i denna artikel och i

as used in this Article and in Article I of

artikel I i denna konvention förstås

this Convention

mean:

territory,

territorium, inbegripet

sjöterritorium

including territorial waters, and the

och luftrummet däröver, som tillhör

airspace thereover, belonging to or

endera avtalsslutande staten eller står

under the control of one of the

under dess kontroll, liksom fartyg och

Contracting States; and vessels and

luftfartyg, tillhörande endera avtals-

aircraft belonging to one of the

slutande staten eller dess medborgare

Contracting States or to a citizen or

eller juridiska personer, när sådant

corporation thereof when such vessel is

fartyg befinner sig på öppna havet eller

on the high seas or such aircraft is over

sådant luftfartyg befinner sig över

the high seas.

öppna havet.

Artikel IV

ARTICLE IV

Utlämning skall icke medgivas när nå-

Extradition shall not be granted in any

gon av följande omständigheter före-

of the following circumstances:

ligger:

1. Om den vars utlämning begärts redan

1. When the person sought has already

lagförts eller vid tiden för framställ-

been or is at the time of the request

ningen lagföres i den anmodade staten i

being proceeded against in the requested

enlighet med gällande strafflag i denna

State in accordance with the criminal

stat för det brott, för vilket utlämningen

laws of that State for the offense for

begärts.

which his extradition is requested.

2. Om talan å brottet preskriberats eller

2. When the legal proceedings or the

straffet för brottet eljest förfallit enligt

enforcement of the penalty for the

lagstiftningen i antingen den ansökande

offense has become barred by limitation

eller den anmodade staten.

according to the laws of either the

requesting State or the requested State.

3. Om den som begärts utlämnad åtalats

3. When the person sought has been or

eller

kommer

att

åtalas

inför

will be tried in the requesting State by

extraordinär domstol i den ansökande

an extraordinary tribunal or court.

staten.

4. Om gärningen utgör brott enbart

4. When the offense is purely military.

enligt militär lagstiftning.

5. Om brottet av den anmodade staten

5. If the offense is regarded by the

betraktas som politiskt eller förknippat

requested State as a political offense or

med ett politiskt brott.

as an offense connected with a political

offense.

6. Om utlämning i särskilt fall finnes

6. If in the specific case it is found to be

uppenbart oförenlig

med

humanitetens

obviously incompatible

with the

krav på grund av, exempelvis, den

requirements

of

humane

treatment,

avsedda

personens

ungdom

eller

because of, for example, the youth or

hälsotillstånd, med beaktande jämväl av

health of the person sought, taking into

brottets beskaffenhet och den ansökande

account also the nature of the offense

statens intressen.

and the interests of the requesting State.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

73

Artikel V

ARTICLE V

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

Om en utlämningsframställning beviljas

If the extradition request is granted in

beträffande en person mot vilken åtal

the case of a person who is being

har väckts eller som på den anmodade

prosecuted or is serving a sentence in

statens territorium avtjänar straff för ett

the territory of the requested State for a

annat brott, får den anmodade staten

different offense, the requested State

may:

a) uppskjuta överlämnandet av den

(a) defer the surrender of the person

eftersökte till dess förfarandet mot

sought until the conclusion of the

denna person har slutförts eller till dess

proceedings against that person, or the

det straff som kan ha utdömts eller kan

full execution of any punishment that

komma att utdömas har slutgiltigt

may be or may have been imposed; or

avtjänats; eller

b) tillfälligt överlämna den eftersökte

(b) temporarily

surrender the person

till den ansökande staten för lagföring.

sought to the requesting State for the

Den sålunda överlämnade personen

purpose of prosecution.

The person so

skall hållas i förvar under uppehållet i

surrendered shall be kept in custody

den ansökande staten och skall, sedan

while in the requesting State and shall

förfarandet mot denna person slutförts,

be returned to the requested State after

återlämnas till den anmodade staten på

the conclusion of the proceedings

villkor, varom de avtalsslutande staterna

against that person in accordance with

kommer överens.

conditions to be determined by mutual

agreement of the Contracting States.

Artikel VI

ARTICLE VI

1. Den anmodade staten är icke

(1) There

is no

obligation upon

the

förpliktigad att bevilja utlämning av en

requested State to grant the extradition

person, som är medborgare i den

of a person who is a national of the

anmodade staten, men den verkställande

requested State, but the executive

myndigheten i den anmodade staten

authority of the requested State shall,

skall i enlighet med lagen i denna stat ha

subject to the appropriate laws of that

rätt att överlämna en egen medborgare,

State, have the power to surrender a

om detta enligt dess bedömande anses

national of that State if, in its discretion,

böra ske.

it be deemed proper to do so.

2. Om utlämningsframställningen avslås

(2) If the

request for

extradition

is

enbart på grund av att den person som

denied solely on the basis that the

har begärts utlämnad är medborgare i

person claimed is a national of the

den anmodade staten, skall denna stat,

requested State, that State shall, if asked

om den uppmanas härtill av den

to do so by the requesting State, take all

ansökande staten, vidtaga alla åtgärder

possible measures in accordance with its

som är möjliga enligt dess egen lag för

own laws to prosecute the person

att lagföra den person som har begärts

claimed. If the requested State requires

utlämnad. Om den anmodade staten

additional documents or evidence, such

behöver ytterligare handlingar eller

documents or evidence shall be

bevis, skall sådana handlingar eller

submitted without charge to that State.

bevis utan kostnad överlämnas till

The requesting State shall be informed

denna stat. Den ansökande staten skall

of the result of its request.

underrättas om resultatet av sin

framställning.

74

Artikel VII

ARTICLE VII

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

Om det brott för vilket utlämning begärs

Where the offense for which extradition

är belagt med dödsstraff enligt

is sought is punishable by death under

lagstiftningen i den ansökande staten

the laws in the requesting State and not

men inte i den anmodade staten, får den

punishable by death under the laws in

anmodade staten bevilja utlämning på

the requested State, the requested State

villkor att den som eftersöks inte skall

may grant extradition on the condition

ådömas dödsstraff, eller, om den

that the death penalty shall not be

ansökande staten av formella skäl inte

imposed on the person sought, or if for

kan uppfylla detta villkor, på villkor att

procedural

reasons

such

condition

dödsstraff som utdömts inte skall

cannot be complied with by the

verkställas. Om den ansökande staten

requesting State, on condition that the

godtar utlämning med förbehåll för

death penalty if imposed shall not be

villkoren enligt denna artikel, skall den

carried out.

If the

requesting State

uppfylla villkoren. Om den ansökande

accepts extradition subject to conditions

staten inte godtar villkoren, får

pursuant to this Article, it shall comply

framställningen om utlämning avslås.

with the conditions.

If the

requesting

State does not accept the conditions, the

request for extradition may be denied.

Artikel VIII

ARTICLE VIII

Den som utlämnats enligt denna

A person extradited by virtue of this

konvention må icke lagföras eller

Convention may not be tried or

straffas i den ansökande staten för annat

punished by the requesting State for any

före utlämningen begånget brott än det,

offense committed prior to his

som föranlett utlämningen, och ej heller

extradition, other than that which gave

av nämnda stat vidareutlämnas till tredje

rise to the request, nor may he be re-

land som eftersöker honom, med mindre

extradited by the requesting State to a

den stat, som överlämnat honom,

third country which claims him, unless

samtycker därtill eller ock han själv,

the surrendering State so agrees or

efter att ha frigivits i den ansökande

unless the person extradited, having

staten frivilligt kvarstannar där under

been set at liberty within the requesting

längre tid än 45 dagar från dagen för

State, remains voluntarily in the

hans frigivande. Vid frigivande som

requesting State for more than 45 days

nyss sagts skall han underrättas om den

from the date on which he was released.

påföljd hans uppehåll å den ansökande

Upon such release, he shall be informed

statens territorium må medföra för hans

of the consequences to which his stay in

vidkommande.

the territory of the requesting State

might subject him.

Artikel IX

ARTICLE IX

I den utsträckning lagstiftningen i den

To the extent permitted under the law of

anmodade staten så medger och

under

the requested State and subject to the

vederbörligt tillgodoseende av

tredje

rights of third parties, which shall be

mans rättigheter skola alla föremål, som

duly respected, all articles acquired as a

åtkommits genom brottet eller erfordras

result of the offense or which may be

såsom bevis, överlämnas .

required as evidence shall be

surrendered.

75

Artikel X

ARTICLE X

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

1. Framställningen

om

utlämning och

(1) The

request

for

extradition

and

handlingar som stöder denna skall

supporting

documents

shall

be

översändas

på

diplomatisk

väg,

transmitted

through

the

diplomatic

inbegripet översändande enligt punkt 7 i

channel,

which

shall

include

denna artikel.

transmission as provided for in

paragraph 7 of this Article.

2. Framställningen om utlämning skall

(2) The request for extradition shall be

åtföljas av

accompanied by:

a) uppgift om den eftersöktes identitet

(a) a statement as to the identity and

och troliga uppehållsort;

probable location of the person sought;

b) uppgift om de faktiska förhållandena

(b) a statement of the facts of the case,

i ärendet innefattande, om möjligt,

including, if possible, the time and

tidpunkt och plats för brottet;

location of the crime;

c) de lagrum som anger de väsentliga

(c) the provisions of the law describing

rekvisiten för det brott för vilket

the essential elements and the

utlämning begärs och brottets benäm-

designation of the offense for which

ning;

extradition is requested;

d) de lagrum som anger straffet för

(d) the provisions of the law describing

brottet; och

the punishment for the offense; and

e) de lagrum som anger eventuell åtals-

(e) the provisions of the law describing

eller påföljdspreskription för brottet.

any time limit on the prosecution or the

execution of punishment for the offense.

3. En framställning om utlämning av en

(3) A request for extradition relating to

person som är eftersökt för lagföring

a person who is sought for prosecution

skall också åtföljas av

also shall be accompanied by:

a) bevisning som visar att det finns

(a) evidence

providing probable cause

sannolika skäl att antaga att den

to believe that the person sought is the

eftersökte är den person som åsyftas

person to whom the warrant or decision

med häktningsbeslutet;

of arrest refers;

b) en bestyrkt kopia av ett häktnings-

(b) a certified copy of the warrant of

beslut (warrant of arrest) utfärdat av en

arrest, issued by a judge or other

domare eller annan behörig domstols-

competent judicial officer with respect

tjänsteman såvitt gäller en framställning

to a request emanating from the United

från Amerikas Förenta Stater, eller en

States, or a certified copy of the

bestyrkt kopia av ett häktningsbeslut

decision

of

arrest

(häktningsbeslut)

utfärdat av en domare eller annan

issued by a judge or other competent

behörig domstolstjänsteman såvitt gäller

judicial officer with respect to a request

en framställning från Sverige, samt

emanating from Sweden, and such

sådan ytterligare utredning som ger vid

supplementary

documentation

as

handen att det finns sannolika skäl att

provides probable cause to believe that

antaga att den eftersökte har begått det

the person sought committed the offense

brott för vilket utlämning begärs. Ett

for which extradition is requested. Such

sådant häktningsbeslut

och

sådan

a warrant or decision of arrest and

ytterligare utredning skall godtagas som

supplementary documentation shall

be

tillräcklig grund för utlämning, om det

recognized as sufficient grounds for

inte i ett särskilt fall framgår att

extradition, unless, in a specific case, it

häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.

appears that the warrant or decision of

arrest is manifestly ill-founded.

76

4. Beträffande en person som har

(4) In the case of a person who has been

befunnits skyldig till brottet skall en

convicted of the offense, a request for

framställning om utlämning åtföljas av

extradition shall be accompanied by a

en vederbörligen bestyrkt eller vidi-

duly certified or authenticated copy of

merad kopia av den behöriga

the final sentence of the competent

domstolens

slutliga dom.

Beträffande

court. If the person was found guilty but

den som har befunnits skyldig men icke

not sentenced, the request shall be

har dömts till straff skall framställ-

accompanied by a statement to that

ningen åtföljas av ett intyg härom från

effect by the competent court. However,

den behöriga domstolen. I undantagsfall

in exceptional cases, the requested State

får dock den anmodade staten begära

may request additional documentation.

ytterligare handlingar .

5. Handlingar som

är försedda

med

(5) Documents that bear the certificate

certifikat eller sigill från justitieministe-

or seal of the Ministry of Justice, or

riet eller det ministerium som ansvarar

Ministry or Department responsible for

för utrikespolitiken i den ansökande

foreign affairs, of the requesting State

staten skall godtas vid utlämnings-

shall be admissible in extradition

förfaranden i den anmodade staten utan

proceedings in the requested State

ytterligare

certifiering,

bestyrkande,

without further certification, authentic-

vidimering

eller

annan

legalisering.

cation, or other legalization. “Ministry

Med termen justitieministeriet skall för

of Justice” shall, for the United States of

Amerikas förenta staters del avses

America, mean the United States

United States Department of Justice och

Department of Justice; and, for Sweden,

för Sveriges del Justitiedepartementet.

the Ministry of Justice of Sweden.

6. De handlingar som ligger till grund

(6) The documents in support of the

för utlämningsframställningen

skall

request for extradition shall be

åtföljas av en vederbörligen bestyrkt

accompanied by a duly certified

översättning till den anmodade statens

translation thereof into the language of

språk.

the requested State.

7. Om den person vars utlämning

(7) If the person whose extradition is

begärs är provisoriskt anhållen i den

sought is held under provisional arrest

anmodade staten, får den ansökande

by the requested State, the requesting

staten uppfylla sin skyldighet att

State may satisfy its obligation to

översända

utlämningsframställningen

transmit its request for extradition and

och de handlingar som ligger till grund

supporting

documents

through

the

för den på diplomatisk väg i enlighet

diplomatic

channel

pursuant

to

med punkt 1 i denna artikel genom att

paragraph 1 of this Article, by sub-

lämna in framställningen och underlags-

mitting the request and documents to the

handlingarna till den anmodade statens

Embassy of the requested State located

ambassad i den ansökande staten. I så

in the requesting State. In that case, the

fall skall den dag ambassaden mottog

date of receipt of such request by the

framställningen anses vara den dag den

Embassy shall be considered to be the

anmodade staten mottog framställ-

date of receipt by the requested State for

ningen med avseende på tillämpningen

purposes of applying the time limit that

av eventuella tidsfrister som skall

must be met under Article XIII of this

iakttas enligt artikel XIII i denna

Convention to enable the person’s

konvention för att personen skall kunna

continued detention.

hållas i fortsatt förvar.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

77

Artikel XI

ARTICLE XI

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

När den ansökande staten överväger att

Where the requesting State contemp-

överlämna särskilt

känsliga uppgifter

lates the submission of particularly

som stöd för sin framställning om

sensitive information in support of its

utlämning, får den samråda med den

request for extradition, it may consult

anmodade staten för att avgöra i vilken

the requested State to determine the

utsträckning det är möjligt för denna stat

extent to which the information can be

att skydda uppgifterna. Om den

protected by the requested State.

If the

anmodade staten inte kan skydda

requested State cannot protect the

uppgifterna på det sätt som den

information in the manner sought by the

ansökande staten eftersträvar, får den

requesting State, the requesting State

ansökande staten avgöra om uppgifterna

shall determine whether the information

trots det skall överlämnas.

shall nonetheless be submitted.

Artikel XII

ARTICLE XII

1. Den anmodade staten får kräva att

1. The requested State may require the

den ansökande staten lämnar ytterligare

requesting State to furnish additional

uppgifter inom en rimlig tidsfrist som

information within such reasonable

den anmodade staten fastställer, om den

length of time as it specifies, if it

anser att de uppgifter som lämnats som

considers that the information furnished

stöd för utlämningsframställningen inte

in support of the request for extradition

är tillräckliga för att uppfylla kraven i

is not sufficient to fulfill the

denna konvention.

requirements of this Convention.

2. Sådana kompletterande uppgifter får

2. Such supplementary information may

begäras och lämnas direkt mellan

be requested and furnished directly

United States Department of Justice och

between the United States Department

Justitiedepartementet.

of Justice and the Ministry of Justice of

Sweden.

Artikel XIII

ARTICLE XIII

1. I brådskande fall får endera avtals-

(1) In case of urgency, either Contrac-

slutande parten begära att en misstänkt

ting State may request the provisional

eller dömd person provisoriskt anhålles.

arrest of any accused or convicted

Framställningar om provisoriskt anhåll-

person. Requests for provisional arrest

ande får, som ett alternativ till den

may also be made directly between the

diplomatiska vägen,

översändas direkt

United States Department of Justice and

mellan United States Department of

the Ministry of Justice of Sweden as an

Justice och Justitiedepartementet. Vägen

alternative to the diplomatic channel.

över Internationella

kriminalpolisorga-

The facilities of the International Crimi-

nisationen (Interpol) får också användas

nal Police Organization (Interpol) may

för att översända en sådan framställning.

also be used to transmit such a request.

78

2. Begäran skall innehålla en beskriv-

(2) The

application shall

contain:

a

ning av den eftersökte, hans uppehålls-

description of the person sought; the

ort om denna är känd, en kort

location of that person, if known; a brief

redogörelse för de faktiska omständlig-

statement of the facts of the case

heterna i ärendet innefattande, om

including, if possible, the time and

möjligt, tidpunkt och plats för brottet,

location of the offense; a statement of

uppgift om att häktningsbeslut eller dom

the existence of a warrant or decision of

meddelats mot nämnda person i enlighet

arrest or a judgment of conviction

med artikel X samt uppgift om att en

against that person, as referred to in

framställning om utlämning av den

Article X; and a statement that a request

eftersökte kommer att avges.

for extradition of the person sought will

follow.

3. Sedan sådan begäran mottagits, skall

(3) On receipt of such an application,

den anmodade staten vidtaga lämpliga

the requested State shall take the

åtgärder för att säkerställa den

appropriate steps to secure the arrest of

eftersöktes

anhållande. Den ansökande

the person sought. The requesting State

staten skall omedelbart underrättas om

shall be promptly notified of the result

resultatet av sin begäran.

of its application.

4. Det provisoriska anhållandet

skall

(4) Provisional

arrest

shall

be

upphöra, om den verkställande myndig-

terminated if, within a period of 40 days

heten i den anmodade staten icke inom

after the apprehension of the person

en tidsrymd av 40 dagar efter gripandet

sought, the Executive Authority of the

av den eftersökte har mottagit den

requested State has not received the

föreskrivna framställningen om utläm-

formal request for extradition and the

ning och de handlingar som enligt

supporting documents required

by

artikel X erfordras till stöd härför.

Article X.

5. Att det provisoriska anhållandet upp-

(5) The termination of provisional arrest

hört enligt punkt 4 i denna artikel skall

pursuant to paragraph (4) of this Article

icke förhindra utlämning av den

shall not prejudice the extradition of the

eftersökte,

om framställningen

om

person sought if the extradition request

utlämning och de handlingar till stöd

and

the

supporting

documents

härför som avses i artikel X avlämnas

mentioned in Article X are delivered at

vid en senare tidpunkt.

a later date.

Artikel XIV

ARTICLE XIV

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

1. Den

anmodade

staten skall

granska

(1) The requested State shall provide

de till stöd för utlämningsframställ-

review of documentation in support of

ningen

åberopade

handlingarna med

an extradition request for its legal

avseende på deras juridiska hållbarhet,

sufficiency prior to presentation to the

innan de överlämnas till de dömande

judicial authorities and shall provide for

myndigheterna, och skall sörja för att

representation of the interests of the

den

ansökande

statens

intressen

requesting State before the competent

företräds inför de behöriga myndighet-

authorities of the requested State.

erna i den anmodade staten.

79

2. Kostnader som har

samband med

(2) Expenses related to the translation of

översättningen av handlingar och den

documents and to the transportation of

eftersöktes transport skall betalas av den

the person sought shall be paid by the

ansökande staten. Den anmodade staten

requesting State. No pecuniary claim,

skall icke fordra ersättning av den

arising out of the arrest, detention,

ansökande staten för kostnader som

examination and surrender of persons

uppkommit till följd av eftersökta

sought under the terms of this

personers anhållande

eller häktning,

Convention or arising out of the

förhör med dem eller deras överläm-

representation of the interests of the

nande i enlighet med bestämmelserna i

requesting State before the competent

denna konvention eller till följd av att

authorities of the requested State, shall

den ansökande statens intressen före-

be made by the requested State against

trätts inför de behöriga myndigheterna i

the requesting State.

den anmodade staten.

Artikel XV

ARTICLE XV

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

1. Transport genom den ena avtalsslut-

1. Transit through the territory of one of

ande

statens

territorium

under

the Contracting States of a person in the

övervakning av företrädare för den

custody of an agent of the other

andra avtalsslutande staten av den som

Contracting State, and surrendered to

utlämnats till den senare staten från

the latter by a third State, and who is not

tredje stat och vilken icke är medbor-

of the nationality of the country of

gare i den stat varigenom han föres

transit, shall, subject to the provisions of

skall, där ej annat följer av bestämmel-

the second paragraph of this Article, be

serna i andra stycket i denna artikel,

permitted, independently of any judicial

tillåtas utan några rättsliga formaliteter,

formalities,

when

requested through

när detta begäres på diplomatisk väg

diplomatic

channels

and accompanied

och framställningen är åtföljd av den

by the presentation in original or in

handling, i original eller bestyrkt av-

authenticated copy of the document by

skrift,

medelst vilken

tillflyktsstaten

which the State of refuge has granted

medgivit

utlämningen.

I

Amerikas

the extradition. In the United States of

Förenta Stater skall bemyndigande först

America, the authority of the Secretary

inhämtas från Amerikas Förenta Staters

of State of the United States of America

Secretary of State.

shall be first obtained.

2. Tillstånd

varom

förmäles

i

denna

2. The permission provided for in this

artikel må likväl vägras, om den gärning

Article may nevertheless be refused if

som föranlett utlämningen icke utgör

the criminal act which has given rise to

något i artikel II i denna konvention

the extradition does not constitute an

uppräknat brott eller därest enligt

offense enumerated in Article II of this

allmänna rättsprinciper

(ordre

public)

Convention, or when grave reasons of

synnerliga

skäl

tala

emot

public order are opposed to the transit.

genomtransporten.

80

3. Tillstånd krävs inte när flygtransport

3. Authorization

is not required

when

används och ingen landning inom

air transportation is used and no landing

transiteringsstatens territorium planeras.

is scheduled on the territory of the

Om en icke planerad landning sker, kan

transit State. If an unscheduled landing

den stat i vilken landningen sker kräva

does occur, the State in which the

en framställning om transitering, som

unscheduled landing occurs may require

skall innehålla en beskrivning av den

a request for transit that contains a

person som transiteras och en kortfattad

description of the person being

redogörelse för

omständigheterna i

transported and a brief statement of the

fallet. En framställning om transitering

facts of the case.

A request for transit

skall göras via diplomatiska kanaler

shall be made through the diplomatic

eller direkt mellan United States

channel or directly between the United

Department of Justice och Justitiedepar-

States Department of Justice and the

tementet. Vägen

över

Internationella

Ministry of Justice of Sweden.

The

kriminalpolisorganisationen (Interpol)

facilities of the International Criminal

får användas för att översända en sådan

Police Organization (Interpol) may be

framställning. Alla åtgärder som är

used to transmit such a request.

All

nödvändiga för att hindra personen från

measures necessary to prevent the

att rymma skall vidtas tills transite-

person from absconding shall be taken

ringen verkställs,

om

framställningen

until transit is effected, as long as the

om transitering mottas inom 96 timmar

request for transit is received within 96

efter den icke planerade landningen.

hours of the unscheduled landing.

Artikel XVI

ARTICLE XVI

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

1. Om den anmodade staten

mottar

1. If

the requested

State

receives

framställningar från den ansökande

requests from the requesting State and

staten och från en eller flera andra stater

from any other State or States for the

om utlämning av samma person,

extradition of the same person, either

antingen för samma brott eller för olika

for the same offense or for different

brott, skall den verkställande myndig-

offenses, the Executive Authority of the

heten i den anmodade staten avgöra till

requested State shall determine to which

vilken stat den skall överlämna

State, if any, it will surrender the

personen, om den beslutar att över

person.

huvud taget utlämna honom eller henne.

2. Om Sverige mottar en framställning

2. If

Sweden receives

an

extradition

om utlämning från Amerikas förenta

request from the United States of

stater och en framställning om överläm-

America and a request for surrender

nande i enlighet med den europeiska

pursuant to the European arrest warrant

arresteringsordern avseende

samma

for the same person, either for the same

person, antingen för samma brott eller

offense or for different offenses, its

för olika brott, skall Sveriges verk-

Executive Authority shall determine to

ställande myndighet avgöra till vilken

which State, if any, it will surrender the

stat den skall utlämna personen, om den

person.

beslutar att över huvud taget utlämna

honom eller henne.

81

3. När den anmodade staten fattar sitt

3. In making its decision under para-

beslut i enlighet med punkterna 1 och 2

graphs 1 and 2, the requested State shall

i denna artikel, skall den beakta alla

consider all of the relevant factors,

relevanta omständligheter,

även,

men

including, but not limited to, the

inte uteslutande, de följande:

following:

a) Huruvida framställningarna har gjorts

(a) whether

the

requests

were

made

i enlighet med ett avtal.

pursuant to a treaty;

b) De

orter där

de enskilda

brotten

(b) the

places

where

each

of

the

begicks.

offenses was committed;

c) De

ansökande

staternas

respektive

(c) the

respective

interests

of

the

intressen.

requesting States;

d) Brottens svårhetsgrad.

(d) the seriousness of the offenses;

e) Offrets nationalitet.

(e) the nationality of the victim;

f) Möjligheten till utlämning

vid

ett

(f) the

possibility

of

any

subsequent

senare tillfälle mellan de ansökande

extradition

between

the

requesting

staterna.

States; and

g) Den kronologiska ordning i vilken

(g) the chronological order in which the

framställningarna

från de

ansökande

requests were received from the

staterna mottogs.

requesting States.

Artikel XVII

ARTICLE XVII

Om den som eftersökts samtycker till att

If the person sought consents to be

överlämnas till den ansökande staten,

surrendered to the requesting State, the

får den anmodade staten i enlighet med

requested State may, in accordance with

de principer och förfaranden som gäller

the principles and procedures provided

i dess rättssystem överlämna honom

for under its legal system, surrender the

eller henne så snabbt som möjligt utan

person as expeditiously as possible

ytterligare förfaranden. Den eftersöktes

without

further

proceedings.

The

samtycke kan innefatta att han eller hon

consent of the person sought may

går med på att avstå från skydd enligt

include agreement to waiver of

specialitetsprincipen.

protection of the rule of specialty.

Artikel XVIII

ARTICLE XVIII

I den utsträckning detta står i överens-

To the extent consistent with the

stämmelse med bestämmelserna i denna

stipulations of this Convention and with

konvention och beträffande sådant som

respect to matters not covered herein,

icke innefattas däri skall utlämning

extradition shall be governed by the

regleras av gällande lagar och

laws and regulations of the requested

föreskrifter i den anmodade staten.

State.

Artikel XIX

ARTICLE XIX

Prop. 2004/05:46

Bilaga 1

Denna konvention må när som helst

This Convention may be terminated by

uppsägas av avtalsslutande stat genom

either Contracting State giving notice of

meddelande härom till den andra

termination to the other Contracting

avtalsslutande staten och uppsägningen

State at any time, the termination to be

skall träda i kraft sex månader efter det

effective six months after the date of

sådant meddelande lämnats.

such notice.

82

Bilaga 2: Bilateralt instrument och konsoliderad version av avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan Sverige och Förenta staterna

Instrument som avses i artikel

Instrument as

contemplated

by

3.2 i avtalet om ömsesidig rättslig

Article 3(2) of the Agreement on

hjälp mellan Europeiska unionen

Mutual Legal Assistance between

och Amerikas förenta stater,

the United States of America and

undertecknat den 25 juni 2003,

the European Union signed 25

om tillämpning av avtalet om

June 2003, as to the application

ömsesidig

rättslig

hjälp i

of the Treaty between the

brottmål

mellan

Konungariket

Government of the Kingdom of

Sveriges regering och Amerikas

Sweden and the Government of

förenta

staters

regering,

the United States of America on

undertecknat den

17

december

Mutual

Legal

Assistance

in

2001

Criminal

Matters signed

17

December 2001

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Enligt avsikten i artikel 3.2 i avtalet

1. As contemplated by Article 3(2) of

om ömsesidig rättslig hjälp mellan

the Agreement on Mutual Legal

Europeiska

unionen och

Amerikas

Assistance between the United States of

förenta stater, undertecknat den 25 juni

America and the European Union

2003 (nedan kallat EU-avtalet), er-

signed 25 June 2003 (hereafter “the

känner Konungariket Sveriges regering

Mutual Legal Assistance Agreement”),

och Amerikas förenta staters regering

the Governments of the Kingdom of

att EU-avtalet i enlighet med

Sweden and the United States of

bestämmelserna i detta instrument skall

America acknowledge that, in accor-

tillämpas på det bilaterala avtalet om

dance with the provisions of this

ömsesidig rättslig hjälp i brottmål

Instrument, the Mutual Legal Assistance

mellan Konungariket Sveriges regering

Agreement is applied in relation to the

och Amerikas förenta staters regering,

bilateral Treaty between the Govern-

undertecknat den 17 december 2001

ment of the Kingdom of Sweden and the

(nedan kallat bilaterala avtalet) enligt

Government of the United States of

följande bestämmelser 1 :

America on Mutual Legal Assistance in

Criminal Matters signed 17 December

2001 (hereafter “the 2001 Mutual Legal

Assistance Treaty”) under the following

terms:

a) Bestämmelserna i artikel 4 i EU-

(a) Article 4

of the

Mutual

Legal

avtalet, som de framläggs i artikel 18a i

Assistance Agreement as set forth in

bilagan till detta instrument, skall

Article 18 bis of the Annex to this

reglera identifiering av konton och

Instrument

shall

govern

the

ekonomiska

transaktioner,

utöver vad

identification of financial accounts and

som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

transactions, in addition to any authority

already provided under the 2001 Mutual

Legal Assistance Treaty;

1 Artikelnumreringen 18a, 18b och 18c motsvaras av 18 bis, 18 ter respektive 18 quater i

det undertecknade originalet.

83

b) Bestämmelserna i artikel 5 i EU-

(b) Article 5 of the Mutual

Legal

avtalet, som de framläggs i artikel 18b i

Assistance Agreement as set forth in

bilagan till detta instrument, skall

Article 18 ter of the Annex to this

reglera upprättande av och verksamhet

Instrument shall govern the formation

för gemensamma utredningsgrupper,

and activities of joint investigative

utöver vad som föreskrivs i det

teams, in addition to any authority

bilaterala avtalet.

already provided under the 2001

Mutual

Legal Assistance Treaty;

c) Bestämmelserna i artikel 6 i EU- avtalet, som de framläggs i artikel 6 och 18c i bilagan till detta instrument, skall reglera upptagning av vittnesmål från en person i den anmodade staten genom användning av videoöverföringsteknik mellan den ansökande och den anmodade staten, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

(c) Article 6 of the Mutual Legal Assistance Agreement as set forth in Articles 6 and 18 quater of the Annex to this Instrument shall govern the taking of testimony of a person located in the Requested State by use of video transmission technology between the Requesting and Requested States, in addition to any authority already provided under the 2001 Mutual Legal Assistance Treaty;

d) Bestämmelserna i artikel 7 i EU-

(d) Article 7 of the Mutual Legal

avtalet, som de framläggs i artikel 4.1 i

Assistance Agreement as set forth in

bilagan till detta instrument, skall

Article 4(1) of the Annex to this

reglera

användning

av

snabba

Instrument shall govern the use of

kommunikationsmedel, utöver vad som

expedited means of communication, in

föreskrivs i det bilaterala avtalet.

addition to any authority already

provided under the 2001 Mutual Legal

Assistance Treaty;

e) Bestämmelserna i artikel 8.2 i EU-

(e) Article 8(2) of the Mutual Legal

avtalet, som de framläggs i artikel 2.3 i

Assistance Agreement as set forth in

bilagan till detta instrument, skall

Article 2(3) of the Annex to this

reglera översändande av framställningar

Instrument shall govern the transmission

om ömsesidig rättslig hjälp till

of requests for mutual legal assistance to

administrativa myndigheter, utöver vad

administrative authorities, in addition to

som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

any authority already provided under

the 2001 Mutual Legal Assistance

Treaty; and

f) Bestämmelserna i

artikel 9

i EU-

(f) Article 9 of the Mutual Legal

avtalet, som de framläggs i artikel 7 i

Assistance Agreement as set forth in

bilagan till detta instrument, skall

Article 7 of the Annex to this

reglera begränsningar av användningen

Instrument shall govern the limitation

av information eller bevismaterial som

on use of information or evidence

lämnas till den ansökande staten och

provided to the Requesting State, and

villkoren för eller vägran att lämna hjälp

the conditioning or refusal of assistance

på grunder som rör dataskydd.

on data protection grounds.

2 . I bilagan återges den integrerade

2. The Annex reflects the integrated text

texten till bestämmelserna i det

of the provisions of the 2001 Mutual

bilaterala avtalet och EU-avtalet som

Legal Assistance Treaty and the Mutual

skall gälla vid detta instruments

Legal Assistance Agreement that shall

ikraftträdande.

apply upon entry into force of this

Instrument.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

84

3. I enlighet med artikel 12 i EU-avtalet skall detta instrument tillämpas på brott som har begåtts både före och efter dess ikraftträdande.

4. Detta instrument skall inte tillämpas på framställningar som har gjorts före dess ikraftträdande. Dock skall, enligt artikel 12 i EU-avtalet, artikel 4.1, 6.1d och 18c i bilagan tillämpas på framställningar som har gjorts före den tidpunkt då instrumentet träder i kraft.

5 a) Detta instrument skall vara föremål för Konungariket Sveriges och Ameri- kas förenta staters genomförande av sina respektive tillämpliga interna för- faranden för ikraftträdande. Konunga- riket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering skall därefter utväxla instrument som anger att dessa förfaranden har verkställts. Detta instrument träder i kraft dagen för EU- avtalets ikraftträdande.

3. In accordance with Article 12 of the Mutual Legal Assistance Agreement, this Instrument shall apply to offenses committed before as well as after it enters into force.

4. This Instrument shall not apply to requests made prior to its entry into force; except that, in accordance with Article 12 of the Mutual Legal Assistance Agreement, Articles 4(1), 6(1)(d) and 18 quater of the Annex shall be applicable to requests made prior to such entry into force.

5. (a) This Instrument shall be subject to the completion by the Kingdom of Sweden and the United States of America of their respective applicable internal procedures for entry into force. The Governments of the Kingdom of Sweden and the United States of America shall thereupon exchange instruments indicating that such measures have been completed. This Instrument shall enter into force on the date of entry into force of the Mutual Legal Assistance Agreement.

b) Om EU-avtalet upphör att gälla, skall detta instrument upphöra att gälla och det bilaterala avtalet tillämpas. De avtalsslutande staternas regeringar får dock komma överens om att fortsätta att tillämpa några eller alla bestämmelser i detta instrument.

(b) In the event of termination of the Mutual Legal Assistance Agreement, this Instrument shall be terminated and the 2001 Mutual Legal Assistance Treaty shall be applied. The Governments of the United States of America and the Kingdom of Sweden nevertheless may agree to continue to apply some or all of the provisions of this Instrument.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

Till bekräftelse härav har underteck- nade, därtill vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat detta instrument.

Som skedde i Bryssel den 16 december 2004 i två exemplar på svenska och engelska språken, vilka båda texter är lika giltiga.

För Konungariket Sveriges regering:

För Amerikas förenta staters regering:

IN WITNESS WHEREOF, the undersigned, being duly authorized by their respective Governments, have signed this Instrument.

DONE at Brussels, in duplicate, this 16th day of December 2004, in the Swedish and English languages, both texts being equally authentic.

FOR THE GOVERNMENT OF THE KINGDOM OF SWEDEN:

FOR THE GOVERNMENT OF THE UNITED STATES OF AMERICA:

85

BILAGA

ANNEX

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

AVTAL OM

ÖMSESIDIG

TREATY BETWEEN THE GO-

RÄTTSLIG HJÄLP I BROTT-

VERNMENT OF THE KING-

MÅL MELLAN

KONUNGA-

DOM OF SWEDEN AND THE

RIKET SVERIGES REGERING

GOVERNMENT OF THE UNI-

OCH AMERIKAS FÖRENTA

TED STATES OF AMERICA

STATERS REGERING

ON MUTUAL LEGAL ASSIS-

TANCE

IN

CRIMINAL

MATTERS

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Artikel 1 Tillämpningsområde för rättslig hjälp

Artikel 2 Centralorgan

Artikel 3 Begränsningar i rättslig hjälp Artikel 4 Framställningens form och innehåll

Artikel 5 Verkställighet av framställningar

Artikel 6 Kostnader

Artikel 7 Begränsningar i användningen Artikel 8 Sekretess

Artikel 9 Bevisupptagning i den anmodade staten

Artikel 10 Allmänna handlingar Artikel 11 Inställelse i den ansökande staten

Artikel 12 Överförande av frihetsberövade personer Artikel 13 Transitering av frihetsberövade personer Artikel 14 Efterforskning eller

identifiering av personer eller föremål Artikel 15 Delgivning

Artikel 16 Husrannsakan och beslag Artikel 17 Återlämnande av föremål Artikel 18 Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden

Artikel 18a Identifiering av bankinformation

Artikel 18b Gemensamma utredningsgrupper

Artikel 18c Videokonferens

Artikel 19 Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten Artikel 20 Förenlighet med andra avtal

Artikel 21 Samråd

Artikel 22 Uppsägning

TABLE OF CONTENTS

Article 1 Scope of Assistance

Article 2 Central Authorities Article 3 Limitations on Assistance Article 4 Form and Contents of Requests

Article 5 Execution of Requests

Article 6 Costs

Article 7 Limitations on Use Article 8 Confidentiality

Article 9 Testimony or Evidence in the Requested State

Article 10 Official Records

Article 11 Appearance in the Requesting State

Article 12 Transfer of Persons in Custody

Article 13 Transit of Persons in Custody

Article 14 Location or Identification of Persons or Items

Article 15 Service of Documents Article 16 Search and Seizure Article 17 Return of Items Article 18 Assistance in Forfeiture Proceedings

Article 18 bis Identification of Bank Information

Article 18 ter Joint Investigative Teams

Article 18 quater Video Conferencing Article 19 Initiation of Criminal Proceedings in the Requested State Article 20 Compatibility with Other Treaties

Article 21 Consultation

Article 22 Termination

86

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

FORMULÄR 1

FORMS 2

Formulär A INTYG OM

FORM A Certification of Business

AFFÄRSHANDLINGAR

Records

Formulär A–1 INTYG OM

FORM A-l Certification of Absence of

AVSAKNADEN AV

Business Records

AFFÄRSHANDLINGAR

Formulär B INTYG GÄLLANDE

FORM B Attestation with Respect to

ALLMÄNNA HANDLINGAR

Official Records

Formulär B–1 INTYG GÄLLANDE

FORM B-1 Attestation with Respect to

AVSAKNADEN AV ALLMÄNNA

Absence of Official Records

HANDLINGAR

Formulär C INTYG RÖRANDE

FORM C Attestation with Respect to

BESLAGTAGNA FÖREMÅL

Seized Items

Artikel 1

Article 1

Tillämpningsområde för rättslig hjälp

Scope of Assistance

1. De avtalsslutande parterna skall enligt bestämmelserna i detta avtal lämna ömsesidig rättslig hjälp i samband med utredning av och lagföring för brott och i rättsliga förfaranden som hänför sig till brott.

1. The Contracting Parties shall provide mutual assistance, in accordance with the provisions of this Treaty, in connection with the investigation and prosecution of offenses and in proceedings related to criminal matters.

2. Rättslig hjälp skall inbegripa:

2. Assistance shall include:

a) att efterforska och identifiera perso-

a) locating

or identifying persons

or

ner eller föremål,

items;

b) delgivning av handlingar,

b) serving documents;

c) bevisupptagning eller hållande av

c) taking the testimony or statements of

förhör,

persons;

d) att överföra frihetsberövade personer

d) transferring persons in custody for

för förhör eller i annat syfte,

testimony or other purposes;

e) att tillhandahålla handlingar, uppteck-

e) providing

documents, records,

and

ningar och föremål,

items;

f) att verkställa framställningar om hus-

f) executing requests for searches and

rannsakan och beslag,

seizures;

1 Formulären återfinns i bilaga 5

2 Formulären återfinns i svensk version i bilaga 5.

87

g) att biträda i rättsliga förfaranden som

g) assisting

in proceedings related

to

gäller kvarhållande samt förverkande av

immobilization and forfeiture of assets

egendom och dess återlämnande,

and restitution;

h) att inleda straffrättsliga förfaranden i

h) initiating criminal proceedings in the

den anmodade staten, samt

Requested State; and

i) att lämna varje annat slag av rättslig

i) providing any other form of assistance

hjälp som är förenlig med detta avtals

consistent with the purposes of this

syfte och inte förbjuden enligt den

Treaty and not prohibited by the laws of

anmodade statens lagstiftning.

the Requested State.

3. Rättslig

hjälp skall

lämnas

utan

3. Assistance shall be provided without

hänsyn till om det handlande som är

regard to whether the conduct that is the

föremål för utredning, lagföring eller

subject of the investigation, prosecution,

rättsligt förfarande i den ansökande

or proceeding in the Requesting State

staten skulle utgöra ett brott enligt den

would constitute an offense under the

anmodade statens lagstiftning. Om en

laws of the Requested State. However,

framställning

gäller överförande

av

before executing a request that requires

frihetsberövade

personer

enligt artikel

transfer of persons in custody pursuant

12, husrannsakan och beslag enligt

to Article 12, search and seizure

artikel 16 eller biträde i ett förverkande-

pursuant to Article 16, or assistance in

förfarande enligt artikel 18, kan dock

forfeiture

proceedings pursuant

to

den anmodade staten kräva att den

Article 18, the Requested State may

ifrågavarande

gärningen

skulle kunna

require that the subject offense be

beivras enligt dess straffrättsliga eller

punishable under its penal or

administrativa lagstiftning.

administrative laws.

4. Detta

avtal

gäller

enbart

för

4. This Treaty is intended solely for

ömsesidig rättslig hjälp mellan de

mutual legal assistance between the

avtalsslutande

parterna.

Bestämmel-

Contracting Parties. The provisions of

serna i detta avtal skall inte ge upphov

this Treaty shall not give rise to a right

till någon rätt för någon enskild person

on the part of any private person to

att erhålla, undertrycka eller utesluta

obtain, suppress, or exclude any

någon bevisning eller att hindra att en

evidence, or to impede the execution of

framställning verkställs.

a request.

Artikel 2

Article 2

Centralorgan

Central Authorities

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Var och

en av

de avtalsslutande

1. Each

Contracting

Party

shall

parterna skall utse ett centralorgan som

designate a Central Authority to make

skall göra och ta emot framställningar

and receive requests pursuant to this

enligt detta avtal.

Treaty.

2. Amerikas

Förenta

Staters central-

2. For the United States of America, the

organ skall vara justitieministern eller

Central Authority shall be the Attorney

en person som utsetts av justitieminis-

General or a person designated by the

tern. Konungariket Sveriges central-

Attorney General. For the Kingdom of

organ skall vara Justitiedepartementet.

Sweden, the Central Authority shall be

the Ministry of Justice.

88

3 a) Respektive centralorgan skall göra

3. (a) Each Central Authority shall make

framställningar på

de

myndigheters

requests on behalf of authorities that by

vägnar som

enligt lag är ansvariga för

law are responsible for investigations,

utredning,

lagföring eller

rättsliga

prosecutions, or proceedings related to

förfaranden som hänför sig till brott.

criminal matters. For the United States

Dessa myndigheter är i Amerikas

of America, these authorities are prose-

Förenta Stater åklagare, utredare med

cutors, investigators with criminal law

straffrättslig behörighet och organ eller

enforcement

jurisdiction, and agencies

enheter med särskild författnings-

or entities with specific statutory or

reglerad behörighet att överlämna ären-

regulatory authority to refer matters for

den till åtal. Dessa myndigheter är i

criminal prosecution. For Sweden, these

Sverige domstolar,

allmänna

åklagare

authorities are courts, public prosecu-

och andra myndigheter med behörighet

tors, and other authorities authorized to

att leda förundersökningar i brottmål.

conduct criminal investigations.

b) Framställningar

om

rättslig hjälp

(b) Requests

under

subparagraph

(a)

enligt a 3 från organ eller enheter med

from agencies or entities with specific

särskild författningsreglerad behörighet

statutory or regulatory authority to refer

att överlämna ärenden till åtal skall

matters for criminal prosecution shall be

översändas mellan centralorganen eller

transmitted between the Central Autho-

mellan andra myndigheter som central-

rities, or between such other authorities

organen har enats om.

as may be agreed by the Central

Authorities.

4. Centralorganen

skall

ha

direkt

4. The

Central

Authorities

shall

kontakt med varandra i och för detta

communicate directly with one another

avtal.

for purposes of this Treaty.

Artikel 3

Article 3

Begränsningar i rättslig hjälp

Limitations on Assistance

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Den anmodade

statens

centralorgan

1. The

Central

Authority

of the

får vägra att lämna rättslig hjälp om:

Requested State may deny assistance if:

a) framställningen

hänför

sig

till

en

a) the request relates to an offense under

gärning enligt militär lagstiftning som

military law that would not be an

inte också är ett brott enligt den

offense under ordinary criminal law;

allmänna strafflagstiftningen,

b) framställningen

hänför

sig

till

ett

b) the

request

relates

to a

political

politiskt brott,

offense;

c) framställningen

hänför

sig

till

en

c) the request relates to an offense for

gärning för vilken straffet i den

which the penalty in the Requesting

ansökande staten är frihetsberövande i

State is deprivation of liberty for a

ett år eller mindre,

period of a year or less;

d) verkställighet

av framställningen

d) execution of

the

request

would

skulle skada den anmodade statens

prejudice the security or other essential

säkerhet eller andra väsentliga intressen

interests (“ordre public”) of the Reques-

(ordre public), eller

ted State; or

3 I det undertecknade avtalet hänvisas felaktigt till b.

89

e) framställningen inte gjorts i överens-

e) the request is not made in conformity

stämmelse med avtalet.

with the Treaty.

2. Innan rättslig hjälp vägras i enlighet

2. Before denying assistance pursuant to

med denna artikel, skall den anmodade

this Article, the Central Authority of the

statens centralorgan samråda med den

Requested State shall consult with the

ansökande statens centralorgan för att

Central Authority of the Requesting

överväga om rättslig hjälp kan lämnas

State to consider whether assistance can

på sådana villkor som den finner

be given subject to such conditions as it

nödvändiga. Om den ansökande staten

deems necessary. If the Requesting

godtar rättslig hjälp på dessa villkor,

State accepts assistance subject to these

skall den rätta sig efter dessa villkor.

conditions, it shall comply with the

conditions.

3. Om den anmodade statens central-

3. If

the

Central

Authority of the

organ vägrar rättslig hjälp, skall den

Requested State denies assistance, it

underrätta den

ansökande

statens

shall inform the Central Authority of the

centralorgan om skälen till detta.

Requesting State of the reasons for the

denial.

Artikel 4

Article 4

Framställningens form och innehåll

Form and Contents of Requests

1 a) En

framställning

om rättslig

hjälp

1. a) A request for assistance shall be in

skall göras skriftligen; den anmodade

writing except that the Central

statens centralorgan kan dock godta en

Authority of the Requested State may

framställning i annan form i brådskande

accept a request in another form in

fall. I sådant fall skall framställningen

urgent situations. In that event, the

bekräftas skriftligen inom tio dagar om

request shall be confirmed in writing

inte den anmodade statens centralorgan

within 10 days unless the Central

går med på annat. Vid tillämpningen av

Authority of the Requested State agrees

detta

stycke

skall

framställningar

otherwise. For purposes of this

översända genom fax eller e-post anses

paragraph, requests transmitted by fax

gjorda skriftligen.

or e-mail shall be considered to be in

writing.

b) Meddelanden

i

samband

med

b) Communications related to requests

framställningar

om ömsesidig

rättslig

for assistance may be made by

hjälp får översändas genom snabba

expedited

means

of

communications,

kommunikationsmedel, inbegripet

fax

including fax or e-mail, with formal

och e-post, varvid en formell bekräftelse

confirmation to follow where required

skall följa om den anmodade staten

by the Requested State. The Requested

kräver detta. Den anmodade staten får

State may respond by any such

besvara

genom

sådana

snabba

expedited means of communication.

kommunikationsmedel.

c) En

framställning

och

till

denna

c) A

request and

any supporting

fogade handlingar skall vara på den

documents shall be in the language of

anmodade statens språk eller åtföljas av

the Requested State or accompanied by

en översättning till detta språk om inte

a translation into that language unless

annat överenskommits.

agreed otherwise.

2. En

framställning

skall

innehålla

2. A request shall include the following:

följande:

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

90

a) uppgift om den myndighet som handlägger utredningen, lagföringen eller det rättsliga förfarande som fram- ställningen hänför sig till,

b) en beskrivning av vad saken gäller och vad slags utredning, lagföring eller rättsligt förfarande som pågår inklusive uppgift om de fakta och lag- bestämmelser som är tillämpliga på de brottsliga gärningar som hänför sig till ärendet,

c) en beskrivning av de bevis, den information eller annat biträde som begärs, samt

d) uppgift om syftet med begärda bevis, information eller annat biträde och dess anknytning till omständigheterna i ärendet.

3. I den utsträckning som det är nödvän- digt och möjligt skall en framställning också innehålla:

a) the name of the authority conducting the investigation, prosecution, or proceeding to which the request relates;

b) a description of the subject matter and nature of the investigation, prosecution, or proceeding, including a statement of the facts and the legal provisions applicable to the specific criminal offenses that relate to the matter;

c) a description of the evidence, information, or other assistance sought; and

d) a statement of the purpose for which the evidence, information, or other assistance is sought and its connection to the facts.

3. To the extent necessary and possible, a request shall also include:

a) uppgift om en eftersökt persons identitet och förmodade adress,

b) uppgift om identiteten på och adressen till den som skall delges, vederbörandes anknytning till det rättsliga förfarandet samt det sätt på vilket delgivning skall ske,

c) uppgift om identiteten på och adressen till den som skall tillhandahålla bevis,

d) en noggrann beskrivning av den plats eller den person som skall bli föremål för husrannsakan respektive kroppsvisi- tation samt av de föremål som skall tas i beslag,

a) information on the identity and suspected location of a person to be located;

b) information on the identity and location of a person to be served, that person’s relationship to the proceedings, and the manner in which service is to be made;

c) information on the identity and location of any person from whom evidence is sought;

d) a precise description of the place or person to be searched and of the items to be seized;

e) en beskrivning av muntlig bevisning som begärs, eventuellt innehållande en lista på de frågor som skall ställas till ett vittne,

f) en beskrivning av det sätt på vilket muntlig bevisning eller utsaga skall tas upp och redovisas,

e) a description of the testimony sought, which may include a list of questions to be asked of a witness;

f) a description of the manner in which any testimony or statement is to be taken and recorded;

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

91

g) en beskrivning av eventuellt särskilt

g) a description of any particular

förfarande enligt vilket framställningen

procedure to be followed in executing

skall verkställas,

the request;

h) uppgift om

traktamente

och

kost-

h) information as to the allowances and

nadsersättning som en person som

expenses to which a person asked to

ombetts inställa sig i den ansökande

appear in the Requesting State will be

staten har rätt till för sin inställelse, samt

entitled; and

i) varje annan

upplysning

som

den

i) any other information that may be

anmodade staten kan behöva för att

brought to the attention of the

verkställigheten skall underlättas.

Requested State to facilitate its

execution of the request.

Artikel 5

Article 5

Verkställighet av framställningar

Execution of Requests

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Den anmodade

statens

centralorgan

1. The

Central

Authority

of

the

skall skyndsamt verkställa en fram-

Requested State shall promptly execute

ställning eller, i förekommande fall,

a request or, when appropriate, transmit

översända den till den myndighet som är

it to the authority having jurisdiction to

behörig att göra det. Den anmodade

do so. The competent authorities of the

statens behöriga myndigheter skall göra

Requested State shall do everything in

allt de kan för att verkställa framställ-

their power to execute the request. The

ningen. Den anmodade statens domsto-

courts of the Requested State shall have

lar skall ha behörighet att utfärda

authority to issue subpoenas, search

föreläggande, förordna om husrann-

warrants, or other orders necessary to

sakan eller meddela varje annat beslut

execute the request.

som är nödvändigt för att verkställa

framställningen.

2. Den anmodade staten skall vidta de

2. The Requested State shall make all

åtgärder som krävs för att företräda den

necessary arrangements for and meet

ansökande statens intressen i rättsliga

the costs of representing the Requesting

förfaranden i den anmodade staten som

State in any proceedings in the

härrör från en framställning om rättslig

Requested State arising out of a request

hjälp samt stå för kostnaderna för detta.

for assistance.

3. Framställningar

skall

verkställas i

3. Requests

shall

be executed

in

enlighet med den anmodade statens

accordance with the laws of the

lagstiftning om inte annat föreskrivs i

Requested State except to the extent that

detta avtal. Om ett särskilt förfarande

this

Treaty

provides

otherwise.

har angetts i framställningen skall dock

However, the method of execution

detta följas i den mån det inte är

specified in a request shall be followed

förbjudet i den anmodade statens

except insofar as it is prohibited by the

lagstiftning.

laws of the Requested State.

92

4. Om den anmodade statens central-

4. If

the

Central

Authority of

the

organ konstaterar att verkställighet av

Requested

State

determines

that

framställningen skulle inkräkta på en

execution of a request would interfere

pågående

brottsutredning,

lagföring

with an ongoing criminal investigation,

eller rättsligt förfarande i denna stat, kan

prosecution, or proceeding in that State,

den, efter samråd med den ansökande

it may postpone execution, or make

statens centralorgan, skjuta upp verk-

execution

subject

to

conditions

ställigheten

eller

göra verkställigheten

determined to be necessary after

beroende av de villkor som anses

consultation with the Central Authority

nödvändiga. Om den ansökande staten

of the Requesting State. If the

godtar rättslig hjälp på angivna villkor,

Requesting

State

accepts

assistance

skall den rätta sig efter dessa villkor.

subject to conditions, it shall comply

with the conditions.

5. Den anmodade

statens

centralorgan

5. The

Central

Authority

of

the

skall besvara rimliga förfrågningar från

Requested State shall respond to

den ansökande

statens

centralorgan

reasonable inquiries by the Central

angående

hur

verkställandet

av

Authority of the Requesting State

framställningen framskrider.

regarding the progress toward execution

of a request.

6. Den anmodade

statens

centralorgan

6. The

Central

Authority

of

the

skall omedelbart underrätta den an-

Requested State shall promptly inform

sökande statens centralorgan om resul-

the Central Authority of the Requesting

tatet av framställningen. Om framställ-

State of the outcome of the execution of

ningen inte kan fullgöras på grund av

a request. If the request cannot be

faktisk omöjlighet, därför att kraven i

executed due to impossibility, lack of

den anmodade statens inhemska lagstift-

compliance

with

domestic

legal

ning inte är uppfyllda eller av något

requirements in the Requested State, or

annat skäl, skall den anmodade statens

any other reason, the Central Authority

centralorgan

underrätta den

ansökande

of the Requested State shall inform the

statens centralorgan om skälen till att

Central Authority of the Requesting

den inte kan verkställa framställningen.

State of the reasons for its inability to

execute the request.

Artikel 6

Article 6

Kostnader

Costs

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Den anmodade staten skall stå för alla

1. The Requested State shall pay all

kostnader som hänför sig till verkställig-

costs relating to the execution of a

heten av en framställning om rättslig

request except for the following, which

hjälp med undantag för följande som

shall be paid by the Requesting State:

skall betalas av den ansökande staten:

a) ersättning till sakkunniga,

a) the fees of experts;

b) kostnaderna

för översättning, tolk-

b) the costs of translation, interpretation,

ning och utskrift,

and transcription;

c) traktamenten

och kostnadsersätt-

c) the allowances and expenses related

ningar som hänför sig till resor som

to travel of persons traveling either in

företas av personer som reser i den

the Requested State for the convenience

anmodade staten till förmån för den

of the Requesting State or pursuant to

ansökande staten eller i enlighet med

Articles 11, 12 or 13; and

artiklarna 11, 12 och 13, samt

93

d) kostnaderna i samband med installa-

d) the costs associated with establishing

tionen och skötseln av videoöver-

and servicing a video transmission

föringen enligt artikel 18c, såvida inte

pursuant to Article 18 quater, unless

den ansökande och den anmodade staten

otherwise agreed by the Requesting and

enas om något annat. Övriga kostnader

Requested States; other costs arising in

som uppstår medan hjälpen lämnas

the course of providing such assistance

(inklusive kostnader i samband med

(including costs associated with travel

deltagarnas resor i den anmodade

of participants in the Requested State)

staten) skall bestridas i överens-

shall be borne in accordance with the

stämmelse med övriga bestämmelser i

other provisions of this Article.

denna artikel.

2. Om det under verkställigheten av en

2. If during the execution of a request it

framställning blir uppenbart att en

becomes

apparent

that

complete

fullständig verkställighet skulle medföra

execution will entail expenses of an

extraordinära kostnader, skall central-

extraordinary

nature,

the

Central

organen samråda för att bestämma på

Authorities shall consult to determine

vilka

villkor

verkställigheten

kan

the terms and conditions under which

fortsätta.

execution may continue.

Artikel 7

Article 7

Begränsningar av användningen för

Limitations on use to protect personal

att skydda personuppgifter och andra

and other data

uppgifter

1. Den anmodade staten får begära att

1. The Requested State may require that

den

ansökande

staten

använder

the Requesting State use any evidence

bevismaterial

eller information

som

or information obtained from the

erhållits från den anmodade staten

Requested State for the following

purposes:

a) vid sina brottsutredningar och rätts-

(a) for

the

purpose

of

its

criminal

liga förfaranden,

investigations and proceedings;

b) för att förebygga ett överhängande

(b) for

preventing an

immediate

and

och allvarligt hot mot sin allmänna

serious threat to its public security;

säkerhet,

c) för

rättsliga

eller administrativa

(c) in

its

non-criminal

judicial

or

förfaranden som inte gäller brottmål

administrative

proceedings

directly

men som är direkt kopplade till de

related to investigations or proceedings:

utredningar eller förfaranden

i) som anges i led a, eller

(i) set forth in subparagraph (a); or

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

ii) för vilka ömsesidig rättslig hjälp

(ii) for which mutual legal assistance

lämnats

till organ eller enheter med

was rendered to agencies or entities with

särskild

författningsreglerad behörighet

specific statutory or regulatory authority

att överlämna ärenden till åtal enligt

to refer matters for criminal prosecution

detta avtal,

under this Treaty;

94

d) för varje annat ändamål, om informationen eller bevismaterialet har offentliggjorts inom ramen för de förfaranden för vilka de överlämnats, eller i någon av de situationer som anges i led a, b och c, samt

e) för varje annat ändamål endast med föregående samtycke från den anmodade staten.

2 a) Denna artikel skall inte hindra den anmodade staten från att i enlighet med detta avtal införa ytterligare villkor i ett särskilt fall, om den särskilda framställningen om rättslig hjälp inte kan uppfyllas utan dessa villkor. Om ytterligare villkor har införts i enlighet med detta led, får den anmodade staten begära att den ansökande staten lämnar upplysning om hur bevismaterialet eller informationen används.

(d) for any other purpose, if the evidence or information has been made public within the framework of proceedings for which they were transmitted, or in any of the situations described in subparagraphs (a), (b) and (c); and

(e) for any other purpose only with the prior consent of the Requested State.

2 (a) This Article shall not prejudice the ability of the Requested State in accordance with this Treaty to impose additional conditions in a particular case where the particular request for assistance could not be complied with in the absence of such conditions. Where additional conditions have been imposed in accordance with this subparagraph, the Requested State may require the Requesting State to give information on the use made of the evidence or information.

b) Den anmodade staten får inte införa allmänna begränsningar beträffande den ansökande statens rättsliga standarder för behandling av personuppgifter som ett villkor enligt led a för att tillhandahålla bevismaterial eller information.

3. Om den anmodade staten efter att ha lämnat uppgifter till den ansökande staten blir medveten om förhållanden som kan ge den anledning att i ett särskilt fall kräva ett ytterligare villkor, kan den anmodade staten samråda med den ansökande staten för att avgöra i vilken mån bevismaterialet och informationen kan skyddas.

(b) Generic restrictions with respect to the legal standards of the Requesting State for processing personal data may not be imposed by the Requested State as a condition under subparagraph (a) to providing evidence or information.

3. Where, following disclosure to the Requesting State, the Requested State becomes aware of circumstances that may cause it to seek an additional condition in a particular case, the Requested State may consult with the Requesting State to determine the extent to which the evidence and information can be protected.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

95

Artikel 8

Article 8

Prop. 2004/05:46

Sekretess

Confidentiality

Bilaga 2

1. Den anmodade staten skall göra sitt bästa för att sekretessbelägga en framställning och dess innehåll om den ansökande statens centralorgan har begärt sådan sekretess. Om framställ- ningen inte kan verkställas utan att bryta en sådan sekretess, skall den anmodade statens centralorgan upplysa den ansökande statens centralorgan om detta, som därefter har att besluta om framställningen trots detta skall verkställas.

2. Den anmodade statens centralorgan får begära att uppgifter eller bevismaterial som lämnats enligt detta avtal skall sekretessbeläggas eller endast får röjas på sådana villkor som den anger. Om den ansökande staten tar emot uppgifter eller bevismaterial på dessa villkor, skall den ansökande staten göra sitt bästa för att rätta sig efter villkoren.

1. The Requested State shall use its best efforts to keep confidential a request and its contents if such confidentiality is requested by the Central Authority of the Requesting State. If the request cannot be executed without breaching such confidentiality, the Central Authority of the Requested State shall so inform the Central Authority of the Requesting State, which shall then determine whether the request should nevertheless be executed.

2. The Central Authority of the Requested State may request that information or evidence furnished under this Treaty be kept confidential or be disclosed only subject to terms and conditions it may specify. If the Requesting State accepts the informa- tion or evidence subject to such conditions, the Requesting State shall use its best efforts to comply with the conditions.

Artikel 9

Article 9

Bevisupptagning i den anmodade

Testimony or Evidence in the

staten

Requested State

1. En person i den anmodade staten, med vilken bevisupptagning har begärts i enlighet med detta avtal, skall, om nödvändigt, åläggas att inställa sig för förhör eller för att avlägga vittnesmål eller för att tillhandahålla föremål inbegripet handlingar, uppteckningar och bevisföremål. Den som under verkställigheten av en framställning lämnar falskt vittnesmål eller en osann utsaga, skall vara underkastad lagföring och straff i den anmodade staten i enlighet med dess strafflagstiftning.

2. På begäran skall den anmodade statens centralorgan på förhand infor- mera om när och var bevisupptagning enligt denna artikel kommer att äga rum.

1. A person in the Requested State from whom evidence is requested pursuant to this Treaty shall be compelled, if necessary, to appear and be questioned or give testimony or produce items including, but not limited to, documents, records, and articles of evidence. A person who gives false testimony, or makes a false certification during the execution of a request, shall be subject to prosecution and punishment in the Requested State in accordance with the criminal laws of that State.

2. Upon request, the Central Authority of the Requested State shall furnish information in advance about the date and place of the taking of the testimony or evidence pursuant to this Article.

96

3. Den

anmodade

staten skall

tillåta

3. The Requested State shall permit the

personer som är angivna i framställ-

presence of persons designated in a

ningen att närvara när framställningen

request during execution of the request

verkställs och skall låta sådana personer

and shall allow such persons to question

fråga, eller lämna frågor att ställas till,

or present questions to be posed to the

den person som är föremål för

person giving the testimony or evidence.

bevisupptagning.

4. Den

som

är

föremål

för

bevis-

4. A

person

giving

testimony

or

upptagning får göra sådana anspråk på

evidence may assert such claims of

immunitet,

inhabilitet eller

privilegier

immunity, incapacity, or privilege as are

som är medgivna enligt endera statens

available under the laws of either State.

lagstiftning. Om en person gör ett

If a person asserts such a claim under

sådant anspråk enligt den ansökande

the laws of the Requesting State, the

statens lagstiftning, skall den anmodade

Requested State shall rely, with respect

staten i detta hänseende förlita sig på

thereto, on the representation of the

uppgift från den ansökande statens

Central Authority of the Requesting

centralorgan som bevis på förekomsten

State as evidence of the existence of the

av

immunitet,

inhabilitet

eller

immunity,

incapacity,

or

privilege.

privilegier.

Om

bevisupptagning har

Where the person’s testimony or

genomförts i den anmodade staten, kan

evidence has been taken in the

personen i fråga på nytt göra anspråket

Requested State, that person may

för att få det bedömt av den ansökande

reassert the claim for consideration by

statens rättsliga myndigheter.

the judicial authorities in the Requesting

State.

5. Den ansökande staten får begära att

5. The

Requesting State may request

föremål som tillhandahållits i den

that items produced in the Requested

anmodade staten i enlighet med denna

State pursuant to this Article or Article

artikel, eller artikel 16, eller som är

16, or that are the subject of testimony

föremål för vittnesmål eller utsaga som

taken pursuant to this Article, be

avgivits i enlighet med denna artikel,

authenticated by an attestation. The

legaliseras genom intyg. Den ansökande

Requesting State may request that the

staten får begära att avsaknaden av

absence of such items be certified by an

sådana föremål bekräftas genom intyg.

attestation. Where such items are

Om sådana föremål är affärsdokument

business records, the attestation may be:

kan intygandet ske:

a) genom ett intyg enligt formulär A

a) by a certificate such as Form A or A-

eller A-1 fogade som bilagor till detta

1 appended to this Treaty;

avtal,

b) genom

en

skriftlig sammanfattning

b) by a written summary of testimony

av bevisupptagningen som innehåller de

containing

the

essential

information

väsentliga uppgifter som anges i

sought in form A or A-1; or

formulär A eller A-1, eller

c) genom en handling som innehåller de

c) by

a

document

containing

the

väsentliga uppgifter som begärts av den

essential information required by the

ansökande staten.

Requesting State.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

97

Uppteckningar som på detta sätt

Records so authenticated in Sweden, or

legaliserats i Sverige eller dokumenta-

documentation so attesting to the

tion som på detta sätt intygar

absence of such records, shall be

avsaknaden

av

sådana uppteckningar

admissible in evidence in the United

skall vara tillåtna som bevisning i

States as proof of the truth of the

Förenta Staterna för att styrka sanningen

matters set forth therein.

av däri lämnade uppgifter.

Artikel 10

Article 10

Allmänna handlingar

Official Records

1. Den anmodade staten skall tillhanda-

1. The Requested State shall provide the

hålla den ansökande staten kopior av

Requesting State with copies of publicly

allmänna handlingar som är tillgängliga

available records, including documents

för allmänheten,

inklusive

handlingar

or information in any form, in the

eller uppgifter av vad slag som helst,

possession of public authorities in the

som förvaras hos offentliga myndigheter

Requested State.

i den anmodade staten.

2. Den anmodade staten får i samma

2. The

Requested State

may provide

utsträckning och på samma villkor som

copies of any records, including

sådana kopior av uppteckningar skulle

documents or information in any form,

vara tillgängliga för dess egna offentliga

in the possession of public authorities in

myndigheter,

tillhandahålla

kopior av

that State, but not publicly available, to

uppteckningar, innefattande

handlingar

the same extent and under the same

eller uppgifter i någon form, som

conditions as such copies would be

förvaras hos offentliga myndigheter i

available to its own public authorities.

den staten men som inte är tillgängliga

The Requested State may, in its

för allmänheten. Den anmodade staten

discretion, deny a request pursuant to

får efter eget skön helt eller delvis avslå

this paragraph entirely or in part.

en framställning enligt denna punkt.

3. Den ansökande staten får begära att

3. The

Requesting State

may request

allmänna handlingar, som tillhanda-

that official records produced in the

hållits i den anmodade staten enligt

Requested State pursuant to this Article

denna artikel, legaliseras i enlighet med

be authenticated in accordance with the

bestämmelserna i konventionen den 5

provisions of the Convention Abolish-

oktober 1961 om avskaffande av kravet

ing the Requirement of Legalization for

på legalisering av utländska allmänna

Foreign Public Documents, dated 5

handlingar eller av en tjänsteman som

October 1961, or by an official charged

har till uppgift att förvara dem genom

with maintaining them through the use

användning av formulär B som bifogats

of Form B appended to this Treaty. No

detta avtal. Ingen ytterligare legalisering

further

authentication

shall

be

skall vara nödvändig. Den ansökande

necessary. The Requesting State may

staten får begära att avsaknaden eller

request that the absence or nonexistence

obefintligheten av sådana uppteckningar

of such records be certified by an

bekräftas genom att använda ett intyg

attestation through the use of Form B-1

enligt formulär B fogat som bilaga till

appended to this Treaty. Records so

detta

avtal.

Uppteckningar

som

authenticated in Sweden, or Form B-l

legaliseras på detta sätt i Sverige eller

attesting to the absence of such records,

formulär B-1 som intygar avsaknaden

shall be admissible in evidence in the

av sådana uppteckningar skall vara

United States as proof of the truth of the

tillåtna som bevisning i Förenta Staterna

matters set forth therein.

för att styrka riktigheten av däri

lämnade uppgifter.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

98

Artikel 11

Article 11

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

Inställelse i den ansökande staten

Appearance in the Requesting State

1. Den anmodade staten skall uppmana

1. The Requested State shall invite a

en person i den staten att inställa sig

person in that State to appear before the

inför den behöriga myndigheten i den

appropriate authority in the Requesting

ansökande

staten.

Den

anmodade

State. The Central Authority of the

statens

centralorgan

skall

omedelbart

Requested State shall promptly inform

underrätta

den

ansökande

statens

the Central Authority of the Requesting

centralorgan om hur personen i fråga

State of the person’s response.

ställer sig till uppmaningen.

2. Framställningen skall ange i vilken

2. The request shall indicate the extent

utsträckning som den som uppmanats

to which the invited person’s expenses

inställa sig kommer att ersättas för sina

will be reimbursed. If that person so

kostnader. På begäran av personen i

requests, the Requesting State may

fråga får den ansökande staten betala ut

provide funds with respect to those

förskott för dessa kostnader genom sin

expenses in advance through its

ambassad i den anmodade staten.

embassy in the Requested State.

3. Den som uppmanats inställa sig, som

3. An invited person who is not a

ej är misstänkt eller svarande, får inte

suspect or defendant may not be

åtalas,

frihetsberövas

eller

underkastas

prosecuted, detained, or subjected to

någon inskränkning i sin personliga

any restriction of personal liberty in the

frihet i den ansökande staten på grund

Requesting State by reason of acts or

av gärningar eller domar från tiden

convictions that preceded that person’s

innan han reste från den anmodade

departure from the Requested State. An

staten. En person som uppmanats

invited person who is a suspect or

inställa sig, som är misstänkt eller

defendant may not be prosecuted,

svarande, får ej åtalas, frihetsberövas

detained, or subjected to any restriction

eller underkastas någon inskränkning av

of personal liberty in the Requesting

sin personliga frihet i den ansökande

State by reason of acts or convictions

staten på grund av gärningar eller domar

that preceded that person’s departure

från tiden före avresan ifrån den

from the Requested State that are not

anmodade staten som inte angivits i

specified in the request. For the United

framställningen.

Beträffande

Förenta

States, such safe conduct may also

Staterna kan sådan immunitet även

extend to the effects of service of

omfatta verkan av delgivning av

process. For the United States, safe

stämning. Beträffande Förenta Staterna

conduct provided in this paragraph shall

skall immunitet som anges i denna

apply only to the extent authorized by

punkt bara tillämpas i den utsträckning

the Central Authority. Any safe conduct

som

medgivits

av

centralorganet.

authorized by the Central Authority of

Sveriges centralorgan

skall

informeras

the

United

States

shall

be

om sådan immunitet som medgivits av

communicated to the Central Authority

Förenta Staternas centralorgan.

of Sweden.

4. Immunitet som anges i föregående

4. The safe conduct provided in the

punkt skall upphöra tio dagar efter det

above paragraph shall cease 10 days

att personen i fråga har blivit

after the person has been notified that

underrättad om att hans närvaro inte

the person’s presence is no longer

längre krävs eller när han, efter att ha

required or when the person, having left

lämnat den ansökande staten, frivilligt

the

Requesting

State,

voluntarily

återvänder dit.

returns.

99

Artikel 12

Article 12

Prop. 2004/05:46

Överförande av frihetsberövade

Transfer of Persons in Custody

Bilaga 2

personer

1. En person som är frihetsberövad i den

1. A

person

in

the

custody

of

the

anmodade staten och vars närvaro

Requested State whose presence in the

behövs i den ansökande staten för

Requesting State is sought for purposes

rättslig hjälp enligt detta avtal, skall i

of assistance under this Treaty shall be

detta syfte överföras från den anmodade

transferred from the Requested State to

staten till den ansökande staten om såväl

the Requesting State for that purpose if

personen i fråga som den anmodade

both the person and the Requested State

staten samtycker.

consent.

2. En person som är frihetsberövad i den

2. A

person

in

the

custody

of

the

ansökande staten och vars närvaro

Requesting State whose presence in the

behövs i den anmodade staten för

Requested State is sought for purposes

rättslig hjälp enligt detta avtal, får

of assistance under this Treaty may be

överföras från den ansökande staten till

transferred from the Requesting State to

den anmodade staten om personen i

the Requested State if the person

fråga samtycker och båda staterna

consents and both States agree.

kommer överens om detta.

3. För denna artikels syften skall:

3. For purposes of this Article:

a) den mottagande staten ha behörighet

a) the receiving State shall have the

och förpliktelse att hålla den överförde

authority and the obligation to keep the

frihetsberövad om inte den sändande

person transferred in custody unless

staten bestämmer annat,

otherwise authorized by the sending

State;

b) den mottagande staten återföra den

b) the receiving State shall return the

överförde till den sändande statens

person transferred to the custody of the

förvar så snart som omständigheterna

sending State as soon as circumstances

medger, om inte båda staterna kommit

permit unless otherwise agreed by both

överens om annat,

States;

c) den mottagande staten inte, för att

c) the receiving State shall not require

återföra den överförde, kräva att den

the sending State to initiate extradition

sändande staten inleder ett utlämnings-

or other proceedings for the return of

förfarande, eller något annat förfarande,

the person transferred; and

samt

d) den överförde från den påföljd som

d) the person transferred shall receive

ådömts honom i den sändande staten få

credit for service of the sentence

avräkna den tid som han varit

imposed in the sending State for time

frihetsberövad i den mottagande staten.

served in the custody of the receiving

State.

4. En person som överförts i enlighet

4. A person transferred pursuant to this

med denna artikel får inte medan han

Article may not, while in the receiving

befinner sig i den mottagande staten:

State:

100

a) på annat sätt än som följer av punkt 3

a) be prosecuted, detained, or subjected

åtalas,

frihetsberövas eller

underkastas

to any restriction of personal liberty by

någon inskränkning i sin personliga

reason of acts or convictions that

frihet på grund av gärningar eller domar

preceded his departure from the sending

från tiden innan han reste från den

State other than as provided in

sändande staten, eller

paragraph 3; or

b) åläggas att vittna i rättsliga förfaran-

b) be required to testify in proceedings

den som inte angivits i framställningen.

not specified in the request.

5. Den

immunitet som

föreskrivs i

5. The safe conduct provided in the

föregående punkt skall upphöra när en

above paragraph shall cease when a

person, som försatts på fri fot i enlighet

person released in accordance with

med punkt 3, frivilligt kvarstannar i den

paragraph 3 voluntarily remains in the

mottagande staten mer än tio dagar efter

receiving State more than 10 days after

det att han blivit underrättad om att hans

the person has been notified that the

närvaro inte längre krävs eller han, efter

person’s presence is no longer required

att ha lämnat den mottagande staten,

or when the person, having left the

frivilligt återvänder dit.

receiving State, voluntarily returns.

6. En

person som inställer sig vid

6. A person appearing in a trial in the

rättegång i den ansökande staten enligt

Requesting State under the provisions of

bestämmelserna i denna artikel får inte

this Article may not be prosecuted in

åtalas i denna stat på grundval av sitt

that State on the basis of such testimony

vittnesmål annat än för domstolstrots

except for contempt or perjury.

eller mened.

Artikel 13

Article 13

Transitering av frihetsberövade

Transit of Persons in Custody

personer

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Den anmodade staten kan medge att en av tredje stat frihetsberövad person, vars personliga närvaro begärts av den ansökande staten för förhör eller för att avlägga vittnesmål eller för att på annat sätt lämna rättslig hjälp i brottmål eller i andra rättsliga förfaranden som hänför sig till brottmål, får föras genom dess område.

2. Den anmodade staten skall ha behörighet och förpliktelse att hålla personen frihetsberövad under transiteringen.

Artikel 14

Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål

Den anmodade staten skall göra sitt bästa för att ta reda på var personer eller föremål som angivits i framställningen finns samt deras identitet.

1. The Requested State may authorize the transit through its territory of a person held in custody by a third State whose personal appearance has been requested by the Requesting State to give testimony or evidence or otherwise provide assistance in criminal proceedings or other proceedings related to criminal offenses.

2. The Requested State shall have the authority and the obligation to keep the person in custody during transit.

Article 14

Location or Identification of Persons or Items

The Requested State shall use its best efforts to ascertain the location or identity of persons or items specified in the request.

101

Artikel 15

Article 15

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

Delgivning

Service of Documents

1. Den anmodade staten skall göra sitt

1. The Requested State shall use its best

bästa för att ombesörja delgivning av en

efforts to effect service of any document

handling som helt eller delvis hänför sig

relating, in whole or in part, to any

till en framställning om rättslig hjälp

request for assistance made by the

som gjorts av den ansökande staten

Requesting State under the provisions of

enligt bestämmelserna i detta avtal.

this Treaty.

2. Den ansökande staten skall översända

2. The Requesting State shall transmit

en framställning om delgivning av en

any request for the service of a

kallelse till inställelse inför myndighet i

document requiring the appearance of a

den ansökande staten i rimlig tid och,

person before an authority in the

beträffande en svarande, minst 30 dagar

Requesting State a reasonable time and,

före inställelsedagen.

with respect to a defendant, no less than

30 days, before the scheduled

appearance.

3. Den anmodade staten skall återsända

3. The Requested State shall return a

bevis om delgivning på det sätt som

proof of service in the manner specified

angivits i framställningen eller som är

in the request or acceptable under the

godtagbart

enligt

bestämmelserna

i

provisions of the Hague Convention on

Haagkonventionen

om

delgivning

i

the Service Abroad of Judicial and

utlandet av handlingar i mål och

Extrajudicial Documents in Civil or

ärenden av civil eller kommersiell natur,

Commercial Matters, done at The

gjord i Haag den 15 november 1965.

Hague, November 15, 1965.

Artikel 16

Article 16

Husrannsakan och beslag

Search and Seizure

1. Den anmodade staten skall verkställa

1. The Requested State shall execute a

en framställning

om husrannsakan,

request for the search, seizure, and

beslag och överlämnande av föremål till

transfer of any item to the Requesting

den ansökande staten, om framställ-

State if the request includes the

ningen innehåller de uppgifter som

information justifying such action under

krävs för att en sådan åtgärd skall kunna

the laws of the Requested State.

vidtas enligt den anmodade statens

lagstiftning.

2. Den ansökande staten får begära att

2. The Requesting State

may request

varje tjänsteman som har ett beslagtaget

that every official who has custody of a

föremål i sitt förvar, genom att använda

seized item certify, through the use of

formulär C bifogat detta avtal, intygar

Form C appended to this Treaty, the

föremålets identitet, att det stått under

identity of the item, the continuity of its

kontinuerligt förvar och att det är i

custody, and the integrity of its

orubbat

skick.

Ingen

ytterligare

condition. No further

authentication

legalisering skall krävas. Föremål som

shall be required. Items so certified in

har bestyrkts på detta sätt i Sverige,

Sweden shall be admissible in evidence

skall vara tillåtna som bevisning i

in the United States.

Förenta Staterna.

102

3. Den anmodade statens centralorgan

3. The Central Authority of the

får kräva att den ansökande staten går

Requested State may require that the

med på sådana villkor som anses

Requesting State agree to terms and

nödvändiga för att skydda tredje mans

conditions deemed to be necessary to

intresse i föremål som skall överlämnas.

protect third-party interests in the item

to be transferred.

Artikel 17

Article 17

Återlämnande av föremål

Return of Items

Den anmodade statens centralorgan kan

The Central Authority of the Requested

kräva att den ansökande statens

State may require that the Central

centralorgan så snart som möjligt

Authority of the Requesting State return

återlämnar föremål som överlämnats till

any items transferred to it in execution

det vid verkställighet av en framställ-

of a request under this Treaty as soon as

ning enligt detta avtal.

possible.

Artikel 18

Article 18

Rättslig hjälp i förverkande-

Assistance in Forfeiture Proceedings

förfaranden

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Om

en

avtalsslutande

parts

1. If the

Central

Authority of

one

centralorgan får kännedom om att

Contracting Party becomes aware of

utbyte av eller hjälpmedel vid brott

proceeds or instrumentalities of offenses

finns på den andra partens område och

that are located in the territory of the

kan bli föremål för förverkande eller på

other Party and may be forfeitable or

annat sätt underkastat kvarstad eller

otherwise subject to seizure under the

beslag enligt denna parts lagstiftning,

laws of that Party, it may so inform the

får den underrätta den andra partens

Central Authority of the other Party. If

centralorgan om detta. Om denna andra

that other Party has jurisdiction, it may

part har domsrätt, får den vidarebefordra

present this information to its authorities

denna information till sina myndigheter

for a determination as to whether any

för bedömning av om någon åtgärd bör

action is appropriate. These authorities

vidtas. Dessa myndigheter skall fatta

shall issue their decision in accordance

beslut i enlighet med sitt lands

with the laws of their country, and shall,

lagstiftning och skall genom sitt

through their Central Authority, report

centralorgan underrätta den andra parten

to the other Party on the action taken.

om vidtagen åtgärd.

2. De avtalsslutande parterna

skall i

2. The Contracting Parties shall assist

fråga om rättsliga förfaranden och

each other to the extent permitted by

verkställighet av domar som gäller

their respective laws in proceedings and

förverkande av utbyte och hjälpmedel

enforcement of judgments relating to

vid brott och återlämnande till

the forfeiture of the proceeds and

brottsoffer bistå varandra i den

instrumentalities

of

offenses

and

utsträckning som medges enligt deras

restitution to the victims of crime. This

respektive

lagstiftning.

Detta kan

may include identifying, tracing, and

innefatta

identifiering,

uppspårande,

provisionally

freezing,

seizing,

or

provisorisk frysning, beslag, eller på

otherwise

immobilizing

proceeds

or

annat sätt bindning av utbyte eller

instrumentalities in support of such

hjälpmedel för att främja sådana

proceedings

or

enforcement

of

rättsliga förfaranden eller verkställighet

judgments.

av domar.

103

3. Den avtalsslutande part som har vidtagit provisoriska åtgärder i enlighet med punkt 2 skall på begäran och i den utsträckning som är tillåtet enligt dess lagstiftning utverka ett beslut som medger att den aktuella egendomen överförs till den ansökande statens domsrätt.

4. Utbyte och hjälpmedel som förverkats till en avtalsslutande part enligt denna artikel skall denna part förfoga över i enlighet med sin lagstiftning. Endera parten får överföra sådan egendom, utbytet vid dess försäljning eller del därav till den andra parten i den utsträckning som det medges av deras respektive lagstiftning och på sådana villkor som de anser lämpliga.

3. Upon request, the Party that has instituted provisional measures pursuant to paragraph 2 shall secure, to the extent permitted by its laws, an order authorizing the transfer of the property concerned to the jurisdiction of the Requesting State.

4. Proceeds and instrumentalities forfeited to a Contracting Party pursuant to this Article shall be disposed of by that Party according to its laws. Either Party may transfer such property, the proceeds of its sale, or a portion thereof to the other Party, to the extent permitted by their respective laws, upon such terms as they deem appropriate.

Artikel 18a

Article 18 bis

Identifiering av bankinformation

Identification of Bank Information

1 a) Den

anmodade

staten

skall,

i

1 (a) Upon

request

of

the

Requesting

överensstämmelse

med

villkoren

i

State, the Requested State shall, in

denna artikel, efter en framställning från

accordance with the terms of this

den ansökande staten, snabbt förvissa

Article, promptly ascertain if the banks

sig om huruvida bankerna på den

located in its territory possess

anmodade

statens

territorium

innehar

information on whether an identified

information om huruvida en identifierad

natural or legal person suspected of or

fysisk eller juridisk person som

charged with a criminal offense is the

misstänks eller anklagas för ett brott är

holder of a bank account or accounts.

innehavare av ett eller flera bankkonton.

The Requested State shall promptly

Den anmodade staten skall genast

communicate the results of its inquiries

meddela den ansökande staten resultaten

to the Requesting State.

av sina undersökningar.

b) De åtgärder som avses i led a kan

(b) The

actions

described

in

även vidtas för att identifiera

subparagraph (a) may also be taken for

the purpose of identifying:

i) information som

rör

fysiska

eller

(i) information

regarding

natural

or

juridiska personer som fällts för eller på

legal persons convicted of or otherwise

annat sätt varit inblandande i brott,

involved in a criminal offense;

ii) information som andra finansinstitut

(ii) information

in

the

possession

of

än banker innehar, eller

non-bank financial institutions; or

iii) ekonomiska

transaktioner

utan

(iii) financial transactions

unrelated

to

samband med konton.

accounts.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

104

2. Utöver de krav som anges i artikel 4.2 skall en framställning om information enligt punkt 1 innehålla följande:

a) Identiteten på den fysiska eller juridiska person som är relevant för att finna kontona eller transaktionerna.

b) Tillräcklig information för att den behöriga myndigheten i den anmodade staten

i) skäligen skall kunna misstänka att den berörda fysiska eller juridiska personen är inblandad i brott och att banker eller andra finansinstitut än banker på den anmodade statens territorium kan inneha den begärda informationen, och

ii) skall kunna anta att den information som eftersträvas gäller brottsutred- ningen eller lagföringen.

c) I möjligaste mån, information om vilken bank eller annat finansinstitut än bank som kan beröras och annan tillgänglig information som kan bidra till att minska utredningens omfattning.

3. Om inte annat bestämts genom utväxling av diplomatiska noter mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater, skall framställningar om hjälp enligt denna artikel översändas mellan

a) Sveriges Justitiedepartement, och

b) för Amerikas förenta stater, attachén ansvarig för Sverige hos

i) U.S. Department of Justice, Drug Enforcement Administration, rörande frågor inom dess jurisdiktion,

ii) U.S. Department of Homeland Security, Bureau of Immigration and Customs Enforcement, rörande frågor inom dess jurisdiktion,

2. In addition to the requirements of Article 4(2) of this Treaty, a request for information described in paragraph 1 shall include:

(a) the identity of the natural or legal person relevant to locating such accounts or transactions;

(b) sufficient information to enable the competent authority of the Requested State to:

i) reasonably suspect that the natural or legal person concerned has engaged in a criminal offense and that banks or non- bank financial institutions in the territory of the Requested State may have the information requested; and

ii) conclude that the information sought relates to the criminal investigation or proceeding; and

(c) to the extent possible, information concerning which bank or non-bank financial institution may be involved, and other information the availability of which may aid in reducing the breadth of the inquiry.

3. Unless subsequently modified by exchange of diplomatic notes between the European Union and the United States of America, requests for assistance under this Article shall be transmitted between:

(a) The Ministry of Justice of Sweden, and

(b) for the United States of America, the attaché responsible for Sweden of the:

i) U.S. Department of Justice, Drug Enforcement Administration, with respect to matters within its jurisdiction;

ii) U.S. Department of Homeland Security, Bureau of Immigration and Customs Enforcement, with respect to matters within its jurisdiction;

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

105

iii) U.S. Department of Justice, Federal

iii) U.S. Department of Justice, Federal

Bureau of Investigation, rörande alla

Bureau of Investigation, with respect to

andra frågor.

all other matters.

4. Sverige skall

lämna

hjälp

enligt

4. Sweden

shall

provide

assistance

denna artikel i fråga om brott som är

under this Article with respect to

straffbara enligt såväl den anmodade

offenses punishable under the laws of

som den ansökande statens lagstiftning.

both the Requesting and Requested

Amerikas förenta stater skall lämna

States. The United States of America

hjälp enligt denna artikel i fråga om

shall provide assistance under this

penningtvätt och terroristaktiviteter som

Article with respect to money

är straffbara enligt såväl den anmodade

laundering

and

terrorist

activity

som den ansökande statens lagstiftning

punishable under the laws of both the

och i fråga om sådana andra kriminella

Requesting and Requested States, and

aktiviteter som Amerikas förenta stater

with respect to such other criminal

meddelar Sverige.

activity as the United States of America

may notify Sweden.

5. Den anmodade staten skall besvara en

5. The Requested State shall respond to

framställning om att uppvisa förteck-

a request for production of records

ning över konton eller transaktioner som

concerning the accounts or transactions

identifierats enligt denna artikel i

identified pursuant to this Article in

överensstämmelse

med

de

övriga

accordance with the other provisions of

bestämmelserna i detta avtal.

this Treaty.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

Artikel 18b

Article 18 ter

Gemensamma utredningsgrupper

Joint Investigative Teams

1. Gemensamma

utredningsgrupper får

1. Joint

investigative teams

may be

inrättas och verka på Sveriges

established and operated in the

respektive Amerikas

förenta staters

respective territories of the United

territorium, i syfte att underlätta

States of America and Sweden for the

brottsutredningar

eller

straffrättsliga

purpose

of

facilitating

criminal

förfaranden som berör en eller flera

investigations or prosecutions involving

medlemsstater i Europeiska unionen och

the United States of America and one or

Amerikas förenta stater, om Sverige och

more Member States of the European

Amerikas förenta stater anser det vara

Union where deemed appropriate by the

lämpligt.

United States of America and Sweden.

2. De förfaranden enligt vilka gruppen

2. The procedures under which the team

skall fungera, t.ex. sammansättning, var-

is to operate, such as its composition,

aktighet, plats, organisation, uppgifter,

duration, location, organization, functi-

syfte samt villkor för deltagande av

ons, purpose, and terms of participation

medlemmar från en stat i utredningar

of team members of a State in

som sker på en annan stats territorium,

investigative activities taking place in

skall överenskommas mellan de berörda

another State’s territory shall be as

behöriga myndigheter som ansvarar för

agreed between the competent authori-

utredning eller beivrande av brott, så

ties responsible for the investigation or

som fastställts av de respektive berörda

prosecution of criminal offenses, as

staterna.

determined by the respective States

concerned.

106

3. De behöriga myndigheter

som

har

3. The competent authorities determined

utsetts av respektive stat skall

by the respective States concerned shall

kommunicera direkt om inrättande av

communicate directly for the purposes

sådana grupper och deras verksamhet,

of the establishment and operation of

men om komplexiteten är ovanligt stor

such team except that where the

eller om omfattningen eller andra

exceptional complexity, broad scope, or

rådande

omständigheter

anses

other circumstances involved

are

nödvändiggöra

en

mer

central

deemed to require more central

samordning om några eller samtliga

coordination as to some or all aspects,

aspekter, får staterna enas om andra

the States may agree upon other

lämpliga kommunikationskanaler

för

appropriate channels of communications

detta ändamål.

to that end.

4. När

den

gemensamma utrednings-

4. Where the joint investigative

team

gruppen behöver vidta utrednings-

needs investigative measures to be taken

åtgärder i någon av de stater som

in one of the States setting up the team,

inrättat gruppen, får en medlem av

a member of the team of that State may

gruppen från den staten be sitt eget

request its own competent authorities to

lands

behöriga

myndigheter

att

take those measures without the other

genomföra dessa åtgärder utan att de

States having to submit a request for

övriga staterna behöver lämna in en

mutual legal assistance. The required

framställning

om

ömsesidig

rättslig

legal standard for obtaining the measure

hjälp. Den rättsliga standard som krävs

in that State shall be the standard

för att få till stånd åtgärden i den staten

applicable to its domestic investigative

skall vara den standard som tillämpas på

activities.

nationell utredningsverksamhet.

Artikel 18c

Article 18 quater

Videokonferens

Video Conferencing

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Det skall vara möjligt att använda

1. The use of video transmission

teknik

för videoöverföring mellan

technology shall be available between

Sverige och Amerikas förenta stater för

the United States of America and

att, i ett förfarande där ömsesidig

Sweden for taking testimony in a

rättslig hjälp kan ges, ta upp vittnesmål

proceeding for which mutual legal

från ett vittne eller en expert i den

assistance is available of a witness or

anmodade staten. I den mån de inte

expert located in the Requested State.

anges särskilt i denna artikel, skall de

To the extent not specifically set forth in

närmare

villkoren för förfarandet

this Article, the modalities governing

överensstämma med de villkor som i

such procedure shall be as otherwise

övrigt föreskrivs i detta avtal.

provided under this Treaty.

2. Den ansökande och den anmodade

2. The Requesting and Requested States

staten får samråda för att underlätta

may consult in order to facilitate

lösningen av sådana juridiska, tekniska

resolution of legal, technical or

eller logistiska problem som kan uppstå

logistical issues that may arise in the

när framställningen verkställs.

execution of the request.

107

3. Utan att det påverkar behörigheten enligt den ansökande statens lag skall avsiktligt felaktiga utsagor eller andra fel som begås av vittnet eller experten under videokonferensen kunna bestraffas i den anmodade staten på samma sätt som om de begåtts under nationella rättsliga förfaranden.

4. Denna artikel skall inte påverka användningen av andra, enligt tillämp- ligt avtal eller tillämplig lagstiftning, tillgängliga metoder för upptagning av vittnesmål i den anmodade staten.

5. Den anmodade staten får tillåta användning av videokonferensteknik för andra syften än som anges i punkt 1, inklusive för identifiering av personer eller föremål eller upptagning av utsagor för en utredning.

3. Without prejudice to any jurisdiction under the law of the Requesting State, making an intentionally false statement or other misconduct of the witness or expert during the course of the video conference shall be punishable in the Requested State in the same manner as if it had been committed in the course of its domestic proceedings.

4. This Article is without prejudice to the use of other means for obtaining of testimony in the Requested State available under applicable treaty or law.

5. The Requested State may permit the use of video conferencing technology for purposes other than those described in paragraph 1 of this Article, including for purposes of identification of persons or objects, or taking of investigative statements.

Artikel 19

Article 19

Inledande av straffrättsligt

Initiation of Criminal Proceedings in

förfarande i den anmodade staten

the Requested State

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

1. Endera avtalsslutande part får översända en framställning om att ett straffrättsligt förfarande skall inledas inför den andra partens behöriga myndigheter om båda parter är behöriga att utreda eller lagföra. Sådana framställningar skall översändas genom respektive centralorgan.

2. Den anmodade staten skall överväga att inleda utredning eller lagföring i den utsträckning som det är befogat enligt dess lagstiftning, praxis och process- ordning. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten om varje åtgärd som vidtagits med anledning av framställningen.

1. Either Contracting Party may transmit a request for the purpose of initiating a criminal proceeding before the appropriate authorities of the other Party where both Parties have jurisdiction to investigate or prosecute. Such requests shall be transmitted through the respective Central Authorities.

2. The Requested State shall consider initiating an investigation or prosecution to the extent appropriate under its laws, practices and procedures. The Requested State shall notify the Requesting State of any action taken on the request.

108

Artikel 20

Article 20

Prop. 2004/05:46

Bilaga 2

Förenlighet med andra avtal

Compatibility with Other Treaties

Rättslig hjälp och förfaranden som

Assistance and procedures set forth in

regleras i detta avtal skall inte hindra

this Treaty shall not prevent either

någon av de avtalsslutande parterna från

Contracting

Party

from

granting

att lämna den andra parten rättslig hjälp

assistance to the other Party through the

enligt bestämmelser i andra tillämpliga

provisions

of

other

applicable

internationella

överenskommelser

eller

international agreements or through the

enligt bestämmelser i dess inhemska

provisions of its national laws. The

lagstiftning. Parterna kan också lämna

Parties may also provide assistance

rättslig hjälp i enlighet med en bilateral

pursuant to any bilateral arrangement,

uppgörelse,

överenskommelse

eller

agreement, or practice that may be

praxis som kan vara tillämplig.

applicable.

Artikel 21

Article 21

Samråd

Consultation

De avtalsslutande parternas centralorgan

The Central Authorities of the

skall vid tidpunkter som de gemensamt

Contracting Parties shall consult, at

kommer överens om samråda för att

times mutually agreed to by them, to

detta avtal skall utnyttjas så effektivt

promote the most effective use of this

som möjligt. Centralorganen kan också

Treaty. The Central Authorities may

komma överens om nödvändiga

also agree on such practical measures as

praktiska åtgärder för att underlätta

may be necessary to facilitate the

tillämpningen av detta avtal.

implementation of this Treaty.

Artikel 22

Article 22

Uppsägning

Termination

Endera avtalsslutande part får säga upp

Either Contracting Party may terminate

detta avtal genom skriftlig underrättelse

this Treaty by means of written notice to

till den andra parten. Uppsägningen blir

the other Party. Termination shall take

gällande ett år från den dag då den andra

effect one year after the date upon

parten mottog sådan underrättelse på

which the other Party has received such

diplomatisk väg.

notice through the diplomatic channel.

109

Prop. 2004/05:46

19.7.2003 Europeiska unionens officiella tidning Bilaga 3 L 181/27

Bilaga 3: Avtal om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater

INNEHÅLL

Ingress

Artikel 1

Mål och syfte

Artikel2

Definitioner

Artikel 3

Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilaterala utlämningsavtal med medlemsstater

Artikel4

Brott som kan leda till utlämning

Artikel 5

Översändande av och vidimering av handlingar

Artikel 6

Översändande av framställningar om provisoriskt anhållande

Artikel 7

Översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande

Artikel 8

Kompletterande information

Artikel 9

Tillfälligt överlämnande

Artikel 10

Framställningar om utlämning eller överlämnande som görs av flera stater

Artikel 11

Förenklade utlämningsförfaranden

Artikel 12

Transitering

Artikel 13

Dödsstraff

Artikel 14

Känslig information i en framställning

Artikel 15

Samråd

Artikel 16

Tidsmässig tillämpning

Artikel 17

Icke-avvikelse

Artikel 18

Framtida bilaterala utlämningsavtal med medlemsstater

Artikel 19

Utsedd myndighet och underrättelse

Artikel 20

Territoriell tillämpning

Artikel 21

Översyn

Artikel 22

Ikraftträdande och upphörande

Förklarande not

EUROPEISKA UNIONEN OCH AMERIKAS FÖRENTA STATER,

SOM ÖNSKAR att ytterligare underlätta samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater och Amerikas förenta stater,

SOM ÖNSKAR bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma

värderingar,

SOM VEDERBÖRLIGEN BEAKTAR den enskildes rättigheter och rättsstatsprincipen,

SOM BEAKTAR de garantier i sina respektive rättssystem som ger utlämnade personer rätt till en rättvis rättegång, inbe-

gripet rätt att rannsakas av en opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen,

SOM ÖNSKAR ingå ett avtal om utlämning av brottslingar,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

110

Prop. 2004/05:46

L 181/28

Europeiska unionens officiella tidning

Bilaga 3

19.7.2003

Artikel 1

Mål och syfte

De avtalsslutande parterna förpliktar sig att, i enlighet med bestämmelserna i detta avtal, förbättra samarbetet inom ramen för tillämpliga relationer för utlämning av brottslingar mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater.

Artikel 2

Definitioner

1. Avtalsslutande parter: Europeiska unionen och Amerikas förenta stater.

2. Medlemsstat: en medlemsstat i Europeiska unionen.

3. Justitieministerium: beträffande Amerikas förenta stater United States Department of Justice, och beträffande en medlemsstat dess justitieministerium, med undantag för om det i en medlemsstat är en myndighet som motsvarar riksåklagaren som fullgör de funktioner som beskrivs i artiklarna 3, 5, 6, 8 eller 12 och denna myndighet kan utses att fullgöra de funktioner som anges i artikel 19 i justitieministeriets ställe, såvida inte Förenta staterna och den berörda medlemsstaten enas om att utse en annan myndighet.

Artikel 3

Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilate- rala utlämningsavtal med medlemsstater

1. Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, och Amerikas förenta stater skall se till att bestämmelserna i detta avtal tillämpas i förhållande till de bilaterala utlämningsavtal mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater som är i kraft dagen för detta avtals ikraftträdande, på följande villkor:

a) Artikel 4 skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbe- stämmelser som tillåter utlämning endast för vissa bestämda brott enligt en förteckning.

b) Artikel 5 skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbe- stämmelser som reglerar översändande, bestyrkande, vidimering eller legalisering av en framställning om utlämning och underlag som översänds av den ansökande staten.

c) Artikel 6 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- stämmelser som tillåter direkt översändande av framställningar om provisoriskt anhållande mellan United States Department of Justice och den berörda medlemsstatens justitieministerium.

d) Artikel 7 skall tillämpas utöver bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar översändande av framställningen om utlämning.

e) Artikel 8 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- stämmelser som reglerar tillhandahållande av kompletterande information; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som specificerar vilken kanal som skall användas, skall även punkt 2 i den artikeln tillämpas.

f) Artikel 9 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- stämmelser som tillåter tillfälligt överlämnande av personer som är föremål för rättsliga förfaranden eller avtjänar ett straff i den anmodade staten.

g) Artikel 10 skall, utom då något annat stadgas i artikeln, tillämpas i stället för, eller i avsaknad av, bilaterala avtalsbe- stämmelser som gäller beslut om flera framställningar om utlämning av samma person.

h) Artikel 11 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- stämmelser som tillåter avstående från utlämningsförfaranden eller förenklade utlämningsförfaranden.

i) Artikel 12 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- stämmelser som reglerar transitering; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som specificerar förfarandet för icke planerad landning av luftfartyg, skall även punkt 3 i den artikeln tillämpas.

j) Artikel 13 får tillämpas av den anmodade staten i stället för, eller i avsaknad av, bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar dödsstraff.

k) Artikel 14 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- stämmelser som reglerar behandling av känslig information i en framställning.

2. a) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, skall se till att varje medlemsstat bekräftar att dess gällande bilaterala utlämningsavtal med Amerikas förenta stater skall tillämpas på det sätt som anges i denna artikel, i ett skriftligt instrument mellan medlemsstaten och Amerikas förenta stater.

b) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, skall se till att nya medlemsstater som ansluter sig till Europeiska unionen efter detta avtals ikraftträdande och som har bilaterala utlämningsavtal med Amerikas förenta stater vidtar de åtgärder som avses i led a.

c) De avtalsslutande parterna skall sträva efter att fullfölja det förfarande som anges i led b före den beräknade anslutningen av en ny medlemsstat, eller snarast möjligt därefter. Europeiska unionen skall till Amerikas förenta stater meddela dagen för den nya medlemsstatens anslut- ning.

3. Om det förfarande som anges i punkt 2 b inte har slutförts dagen för anslutningen, skall bestämmelserna i detta avtal gälla i förbindelserna mellan den nya medlemsstaten och Amerikas förenta stater från och med den dag då de har underrättat varandra och Europeiska unionen om att de har avslutat sina interna förfaranden i detta syfte.

111

Prop. 2004/05:46

19.7.2003

Europeiska unionens officiella tidning

Bilaga 3

L 181/29

Artikel 4

Brott som kan leda till utlämning

1. Ett brott skall kunna leda till utlämning om det enligt den ansökande och den anmodade statens lagstiftning bestraffas med frihetsstraff vars maximilängd överskrider ett år, eller med en strängare påföljd. Ett brott skall även kunna leda till utlämning om brottet består i ett försök till, eller stämpling till, eller medverkan till ett brott som kan leda till utlämning. Om fram- ställningen gäller verkställighet av domen mot en person som befunnits skyldig till ett brott som kan leda till utlämning, skall den del av frihetsstraffet som ännu inte avtjänats vara minst fyra månader.

2. Om utlämning beviljas för ett brott som kan leda till utlämning, skall utlämning även beviljas för ett annat brott som anges i framställningen om det sistnämnda brottet bestraffas med ett års frihetsstraff eller lägre, under förutsättning att alla andra krav för utlämning är uppfyllda.

3. Vid tillämpning av denna artikel skall ett brott betraktas som ett brott som kan leda till utlämning

a) oavsett om brottet enligt lagstiftningen i den ansökande och i den anmodade staten tillhör samma brottskategori eller beskrivs med samma terminologi,

b) oavsett om det i Amerikas förenta staters federala lagstiftning för detta brott krävs att man påvisar till exempel transport mellan delstater eller användning av post eller andra hjälpmedel som berör handeln mellan delstater eller utrikes- handeln, eftersom detta endast är av betydelse för att ge behörighet åt en federal domstol i Amerikas förenta stater, samt

c) i brottmål som rör skatter, tullar, valutakontroll och import eller export av varor, oavsett om det i den ansökande och i den anmodade statens lagstiftning föreskrivs samma typer av skatter, tullar eller kontroller av valuta, eller av import eller export av samma typer av varor.

4. Om brottet har begåtts utanför den ansökande statens territorium, skall utlämning beviljas med förbehåll för de övriga tillämpliga kraven för utlämning, om den anmodade statens lagstiftning föreskriver straff för ett brott som begåtts utanför dess territorium under liknande omständigheter. Om den anmodade statens lagstiftning inte föreskriver straff för ett brott som begåtts utanför dess territorium under liknande omständig- heter, får den verkställande myndigheten i den anmodade staten skönsmässigt bevilja utlämning under förutsättning att samtliga andra tillämpliga krav för utlämning är uppfyllda.

Artikel 5

Översändande av och vidimering av handlingar

1. Framställningar om utlämning och handlingar som stöder dessa skall översändas på diplomatisk väg, inbegripet översän- dande enligt artikel 7.

2. Handlingar som är försedda med certifikat eller sigill från justitieministeriet eller det ministerium som ansvarar för utri- kespolitiken i den ansökande staten, skall godtas vid utlämningsförfaranden i den anmodade medlemsstaten utan ytterligare certifiering, bestyrkande, vidimering eller annan lega- lisering.

Artikel 6

Översändande av framställningar om provisoriskt anhål- lande

Framställningar om provisoriskt anhållande får, som ett alternativ till den diplomatiska vägen, översändas direkt mellan justitieministerierna i den ansökande och den anmodade staten. Vägen över Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol) får också användas för att översända en sådan framställning.

Artikel 7

Översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande

1. Om den person vars utlämning begärs är provisoriskt anhållen i den anmodade staten, får den ansökande staten uppfylla sin förpliktelse att översända framställningen om utlämning och de handlingar som stöder denna på diplomatisk väg i enlighet med artikel 5.1 genom att lämna in framställningen och de handlingar som stöder denna till den anmodade statens ambassad i den ansökande staten. I detta fall skall det datum ambassaden mottog en sådan framställning anses vara det datum den anmodade staten mottog framställningen för tillämpningen av eventuella tidsfrister som skall iakttas enligt det tillämpliga utlämningsfördraget, för att personen skall kunna hållas i fortsatt förvar.

2. Om en medlemsstat vid tidpunkten för detta avtals under- tecknande på grund av den etablerade nationella rättstraditionen som är tillämplig vid den tidpunkten, inte kan vidta de åtgärder som avses i punkt 1, skall denna artikel inte vara tillämplig förrän den medlemsstaten och Amerikas förenta stater enas om att så skall ske genom utväxling av en diplomatisk not.

Artikel 8

Kompletterande information

1. Den anmodade staten får kräva att den ansökande staten lämnar ytterligare information inom en rimlig tidsfrist som den anmodade staten fastställer, om den anser att den information som lämnats som stöd för framställningen om utlämning inte är tillräcklig för att uppfylla kraven i det tillämpliga utlämnings- avtalet.

2. Sådan kompletterande information får begäras och lämnas direkt mellan justitieministerierna i de berörda staterna.

112

Prop. 2004/05:46

L 181/30

Europeiska unionens officiella tidning

Bilaga 3

19.7.2003

Artikel 9

f) Möjligheten till utlämning på ett senare stadium mellan de

ansökande staterna.

Tillfälligt överlämnande

Om en framställning om utlämning beviljas när det gäller en person som är föremål för ett rättsligt förfarande eller avtjänar ett straff i den anmodade staten, kan den staten tillfälligt överlämna personen till den ansökande staten för att lagföras.

Den överlämnade personen skall hållas i förvar i den ansökande staten och skall återbördas till den anmodade staten när förfarandena mot honom/henne har avslutats, i enlighet med villkor som skall fastställas genom ömsesidig överenskommelse mellan den ansökande och den anmodade staten. Den tid som har tillbringats i förvar på den ansökande statens territorium under lagföring i den staten får dras av från den strafftid som återstår att avtjäna i den anmodade staten.

g) Den kronologiska ordning i vilken framställningarna från de ansökande staterna mottogs.

Artikel 11

Förenklade utlämningsförfaranden

Om den eftersökte samtycker till att överlämnas till den ansökande staten, får den anmodade staten i enlighet med de principer och förfaranden som gäller i dess rättssystem överlämna honom/henne så snabbt som möjligt utan ytterligare förfaranden. Den eftersöktes samtycke kan innefatta att han/ hon går med på att avstå från skydd under specialitetsregeln.

Artikel 12

Artikel 10

Transitering

Framställningar om utlämning eller överlämnande som görs av flera stater

1. Om den anmodade staten mottar framställningar från den ansökande staten och från någon annan stat eller andra stater om utlämning av samma person, antingen för samma brott eller för olika brott, skall den verkställande myndigheten i den anmodade staten avgöra till vilken stat den skall utlämna personen, om den beslutar att över huvud taget utlämna personen.

2. Om en anmodad medlemsstat mottar en framställning om utlämning från Amerikas förenta stater och en framställning om överlämnande i enlighet med den europeiska arresteringsordern av samma person, antingen för samma brott eller för olika brott, skall den behöriga myndigheten i den anmodade medlemsstaten avgöra till vilken stat den skall utlämna personen, om den beslutar att över huvud taget utlämna personen. För detta ändamål skall den behöriga myndigheten vara den anmodade medlemsstatens verkställande myndighet, om beslut om konkurrerande framställningar fattas av den myndigheten i enlighet med det gällande bilaterala utlämningsavtalet mellan Amerikas förenta stater och medlemsstaten. Om det bilaterala utlämningsavtalet inte innehåller några bestämmelser om detta skall den behöriga myndigheten utses av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 19.

3. När den anmodade staten fattar sitt beslut i enlighet med punkterna 1 och 2 skall den beakta alla relevanta omständigheter, även, men inte uteslutande, omständigheter som anges i tillämpligt utlämningsavtal, och om de inte anges där, följande omständigheter:

a) Huruvida framställningarna gjorts i enlighet med ett avtal.

b) De orter där de enskilda brotten begicks.

c) De ansökande staternas respektive intressen.

d) Brottens svårhetsgrad.

e) Offrets nationalitet.

1. En medlemsstat får tillåta transport genom sitt territorium av en person som skall överlämnas till Amerikas förenta stater av tredje stat, eller av Amerikas förenta stater till tredje stat. Amerikas förenta stater får tillåta transport genom sitt territorium av en person som skall överlämnas till en medlemsstat av tredje stat, eller av en medlemsstat till tredje stat.

2. En framställning om transitering skall göras på diplomatisk väg eller direkt mellan United States Department of Justice och den berörda medlemsstatens justitieministerium. Vägen över Interpol får också användas för att översända en sådan framställning. Framställningen skall innehålla en beskrivning av den person som transporteras och en kort redogörelse för fallet. Personen skall under transiteringen hållas i förvar.

3. Tillstånd krävs inte när flygtransport används och ingen landning på transiteringsstatens territorium planeras. Om en icke planerad landning sker, kan den stat i vilken den icke planerade landningen sker kräva en framställning om transitering i enlighet med punkt 2. Alla åtgärder som är nödvändiga för att hindra personen från att rymma skall vidtas tills transiteringen verkställs, om framställningen om transitering mottas inom 96 timmar efter den icke planerade landningen.

Artikel 13

Dödsstraff

Om det brott för vilket utlämning begärs är belagt med dödsstraff enligt lagstiftningen i den ansökande staten men inte enligt lagstiftningen i den anmodade staten, får den anmodade staten bevilja utlämning på villkor att den eftersökte inte skall ådömas dödsstraff, eller, om den ansökande staten av formella skäl inte kan uppfylla detta villkor, på villkor att dödsstraff som utdömts inte skall verkställas. Om den ansökande staten godtar utlämning med förbehåll för villkoren enligt denna artikel, skall den anses uppfylla villkoren för utlämning. Om den ansökande staten inte godtar villkoren, får framställningen om utlämning avslås.

113

Europeiska unionens officiella tidning

19.7.2003

Prop. 2004/05:46

Bilaga 3

L 181/31

Artikel 14

Artikel 19

Känslig information i en framställning

Utsedd myndighet och underrättelse

Om den ansökande staten överväger att överlämna särskilt känslig information som stöd för sin framställning om utlämning, kan den samråda med den anmodade staten för att avgöra i vilken utsträckning det är möjligt för den anmodade staten att skydda informationen. Om den anmodade staten inte kan skydda informationen på det sätt som den ansökande staten eftersträvar, får den ansökande staten avgöra huruvida informationen skall överlämnas trots detta.

Artikel 15

Samråd

De avtalsslutande parterna skall i förekommande fall samråda för att möjliggöra att detta avtal utnyttjas så effektivt som möjligt och även för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.

Artikel 16

Tidsmässig tillämpning

1. Detta avtal skall tillämpas på brott som begås såväl före som efter avtalets ikraftträdande.

2. Detta avtal skall tillämpas på framställningar om utlämning som görs efter avtalets ikraftträdande. Artiklarna 4 och 9 skall emellertid tillämpas på framställningar som inte har avgjorts i en anmodad stat vid den tidpunkt då avtalet träder i kraft.

Artikel 17

Icke-avvikelse

1. Detta avtal skall inte hindra den anmodade staten att åberopa skäl för vägran rörande en omständighet som inte regleras av detta avtal men som omfattas av ett gällande bilateralt utlämningsavtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater.

2. Om de konstitutionella principerna, eller de bindande slutliga rättsliga avgörandena, i den anmodade staten utgör ett hinder för staten att fullgöra sin skyldighet till utlämning och detta avtal eller det gällande bilaterala avtalet inte tillhandahåller någon lösning i ärendet, skall samråd äga rum mellan den anmodade och den ansökande staten.

Artikel 18

Framtida bilaterala utlämningsavtal med medlemsstater

Detta avtal skall inte utesluta att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal.

Europeiska unionen skall underrätta Amerikas förenta stater om vilken myndighet som utsetts enligt artikel 2.3 och artikel 10.2, innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 äger rum mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater.

Artikel 20

Territoriell tillämpning

1. Detta avtal skall

a) gälla för Amerikas förenta stater,

b) när det gäller Europeiska unionen

— gälla för medlemsstaterna,

— gälla för territorier för vilkas yttre förbindelser en medlemsstat ansvarar, eller länder som inte är medlems- stater men för vilka en medlemsstat har andra skyldigheter avseende yttre förbindelser, om de avtalsslutande parterna enas om detta genom utväxling av en diplomatisk not som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten.

2. Tillämpningen av detta avtal på ett territorium eller land till vilket utvidgning har ägt rum i enlighet med punkt 1 b, kan avslutas sex månader i förväg av endera avtalsslutande parten genom en skriftlig anmälan på diplomatisk väg till den andra avtalsslutande parten, som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten och Amerikas förenta stater.

Artikel 21

Översyn

De avtalsslutande parterna har enats om att genomföra en översyn av detta avtal när det är nödvändigt, och under alla omständigheter senast fem år efter dess ikraftträdande. Över- synen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i detta avtal, inklusive artikel 10, får för Europeiska unionens vidare utveckling.

Artikel 22

Ikraftträdande och upphörande

1. Detta avtal träder i kraft den första dagen efter den tredje månaden efter den dag då de avtalsslutande parterna har utväxlat instrument som anger att de har avslutat sina interna förfaranden i detta syfte. Dessa instrument skall även ange att de åtgärder som anges i artikel 3.2 har avslutats.

2. En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan.

114

Prop. 2004/05:46

L 181/32

Europeiska unionens officiella tidning

Bilaga 3

19.7.2003

Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.

Som skedde i Washington D.C. den tjugofemte juni tjugohundratre i två exemplar på danska, engelska, finska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

Por la Unión Europea

For Den Europæiske Union

Für die Europäische Union

Gιa tην Ευρωpaϊκή Ένωsη

For the European Union

Pour l'Union européenne

Per l'Unione europea

Voor de Europese Unie

Pela União Europeia

Euroopan unionin puolesta

På Europeiska unionens vägnar

Por los Estados Unidos de América

For Amerikas Forenede Stater

Für die Vereinigten Staaten von Amerika

Gιa tις Ηνωµένeς Πολιteίeς tης Αµeρικής

For the United States of America

Pour les États-Unis d'Amérique

Per gli Stati Uniti d'America

Voor de Verenigde Staten van Amerika

Pelos Estados Unidos da América

Amerikan yhdysvaltojen puolesta På

Amerikas förenta staters vägnar

115

Prop. 2004/05:46

Bilaga 3

19.7.2003

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/33

Förklarande not om avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater

Denna förklarande not återspeglar överenskommelser mellan de avtalsslutande parterna om tillämpningen av vissa bestämmelser i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (nedan kallat ”avtalet”).

Beträffande artikel 10

Artikel 10 är inte avsedd att påverka förpliktelserna för de stater som är parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och inte heller att påverka Amerikas förenta staters rättigheter i egenskap av stat som inte är part när det gäller Internationella brottmålsdomstolen.

Beträffande artikel 18

I artikel 18 föreskrivs det att detta avtal inte skall utesluta att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och

Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal.

Om någon bestämmelse i detta avtal ger upphov till en tillämpningssvårighet för antingen en eller flera medlemsstater eller Amerikas förenta stater bör en sådan svårighet i första hand om möjligt lösas genom samråd mellan den eller de berörda medlemsstaterna och Amerikas förenta stater, eller, om så är lämpligt, genom de samrådsförfaranden som anges i detta avtal. När det inte är möjligt att hantera en sådan tillämpningssvårighet uteslutande genom samråd, är det förenligt med avtalet att låta framtida bilaterala avtal mellan den eller de berörda medlemsstaterna och Amerikas förenta stater fastställa en operativt genomförbar alternativ reglering som uppnår syftet med den särskilda bestämmelse i förhållande till vilken svårigheten har uppstått.

116

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

L 181/34

Europeiska unionens officiella tidning

19.7.2003

Bilaga 4: Avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan

Europeiska unionen och Amerikas förenta stater

INNEHÅLL

Artikel

1

Mål och syfte

Artikel

2

Definitioner

Artikel

3

Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med

medlemsstater och om sådana avtal saknas

Artikel

4

Identifiering av bankinformation

Artikel

5

Gemensamma utredningsgrupper

Artikel

6

Videokonferens

Artikel

7

Påskyndat översändande av framställningar

Artikel

8

Ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter

Artikel

9

Begränsningar av användningen för att skydda personuppgifter och andra uppgifter

Artikel

10

Den ansökande statens begäran om sekretess

Artikel

11

Samråd

Artikel

12

Tidsmässig tillämpning

Artikel

13

Icke-avvikelse

Artikel

14

Framtida bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp som ingås med medlemsstater

Artikel

15

Utsedd myndighet och underrättelse

Artikel

16

Territoriell tillämpning

Artikel

17

Översyn

Artikel

18

Ikraftträdande och upphörande

Förklarande not

EUROPEISKA UNIONEN OCH AMERIKAS FÖRENTA STATER,

SOM ÖNSKAR att ytterligare underlätta samarbetet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionens medlemsstater,

SOM ÖNSKAR bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma värderingar,

SOM VEDERBÖRLIGEN BEAKTAR den enskildes rättigheter och rättsstatsprincipen,

SOM BEAKTAR de garantier i sina respektive rättssystem som ger en åtalad person rätt till en rättvis rättegång, inbegripet rätt att rannsakas av en opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen,

SOM ÖNSKAR ingå ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

117

19.7.2003

Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

d) Artikel 7 skall tillämpas för att göra det möjligt att använda

snabba kommunikationsmedel utöver det bemyndigande som

Artikel 1

redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.

Mål och syfte

De avtalsslutande parterna förpliktar sig att, i enlighet med bestämmelserna i detta avtal, förbättra samarbetet och ömsesidig rättslig hjälp.

Artikel 2

e) Artikel 8 skall tillämpas för att tillåta ömsesidig rättslig hjälp till de berörda administrativa myndigheterna utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.

f) Med förbehåll för artikel 9.4 och 9.5 skall artikel 9 tillämpas i stället för, eller i avsaknad av, bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar begränsningar av användningen av information eller bevismaterial som lämnas till den ansökande staten och som reglerar villkoren för eller vägran att lämna hjälp på grunder som rör dataskydd.

Definitioner

1. avtalsslutande parter: Europeiska unionen och Amerikas förenta stater.

2. medlemsstat: en medlemsstat i Europeiska unionen.

Artikel 3

Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilate- rala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med medlemsstater och om sådana avtal saknas

1. Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, och Amerikas förenta stater skall se till att bestämmelserna i detta avtal tillämpas i förhållande till de bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater som är i kraft dagen för detta avtals ikraftträdande, på följande villkor:

a) Artikel 4 skall tillämpas för att göra det möjligt att identifiera konton och ekonomiska transaktioner utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.

b) Artikel 5 skall tillämpas för att tillåta upprättande av och verksamhet för gemensamma utredningsgrupper utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.

c) Artikel 6 skall tillämpas för att tillåta upptagning av vittnesmål från en person i den anmodade staten genom användning av videoöverföringsteknik mellan den ansökande och de anmodade staterna utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.

g) Artikel 10 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- stämmelser som reglerar under vilka omständigheter en ansökande stat kan ansöka om att få framställningen belagd med sekretess.

2. a) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, skall se till att varje medlemsstat bekräftar att dess gällande bilaterala avtal med Amerikas förenta stater om ömsesidig rättslig hjälp skall tillämpas på det sätt som anges i denna artikel, i ett skriftligt instrument mellan medlemsstaten och Amerikas förenta stater.

b) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, skall se till att nya medlemsstater som ansluter sig till Europeiska unionen efter detta avtals ikraftträdande och som har bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med Amerikas förenta stater vidtar de åtgärder som avses i led a.

c) De avtalsslutande parterna skall sträva efter att fullfölja det förfarande som anges i led b före den beräknade anslutningen av en ny medlemsstat, eller snarast möjligt därefter. Europeiska unionen skall till Amerikas förenta stater meddela dagen för den nya medlemsstatens anslut- ning.

3. a) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, och Amerikas förenta stater skall även se till att bestämmelserna i detta avtal tillämpas i avsaknad av ett gällande bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater.

b) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, skall se till att sådana medlemsstater i ett skriftligt instrument mellan den berörda medlemsstaten och Amerikas förenta stater bekräftar tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal.

c) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, skall se till att de nya medlemsstater som ansluter sig till Europeiska unionen efter detta avtals ikraftträdande och som inte har bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med Förenta staterna vidtar de åtgärder som avses i led b.

118

L 181/36

Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

4. Om det förfarande som avses i punkterna 2 b och 3 c inte har slutförts dagen för anslutningen, skall bestämmelserna i detta avtal gälla i förbindelserna mellan Amerikas förenta stater och den nya medlemsstaten från och med den dag de har underrättat varandra och Europeiska unionen om att deras interna förfaranden i detta syfte har slutförts.

5. De avtalsslutande parterna är eniga om att syftet med detta avtal endast är ömsesidig rättslig hjälp mellan de berörda staterna. Bestämmelserna i detta avtal medför inga rättigheter för en enskild person att erhålla, undertrycka eller utesluta bevis eller förhindra att en framställning verkställs, inte heller att utöka eller begränsa rättigheter som annars skulle gälla enligt nationell lagstiftning.

3. Framställningar om hjälp enligt denna artikel skall översändas mellan

a) de centrala myndigheter som ansvarar för ömsesidig rättslig hjälp i medlemsstaterna eller de nationella myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utreda eller beivra brott och som har utsetts i enlighet med artikel 15.2, och

b) de nationella myndigheter i Förenta staterna som ansvarar för att utreda eller beivra brott och som har utsetts i enlighet med artikel 15.2.

Efter ikraftträdandet av detta avtal får de avtalsslutande parterna genom utväxling av diplomatiska noter enas om att ändra de kanaler genom vilka framställningar enligt denna artikel görs.

Artikel 4

Identifiering av bankinformation

1. a) Den anmodade staten skall, i överensstämmelse med vill- koren i denna artikel, efter en framställning från den ansökande staten snabbt förvissa sig om huruvida bankerna på den anmodade statens territorium innehar information om huruvida en identifierad fysisk eller juri- disk person som misstänks eller anklagas för ett brott är innehavare av ett eller flera bankkonton. Den anmodade staten skall genast meddela den ansökande staten resul- taten av sina undersökningar.

b) De åtgärder som avses i led a kan även vidtas för att identifiera

i) information som rör fysiska eller juridiska personer som fällts för eller på annat sätt varit inblandande i brott,

ii) information som andra finansinstitut än banker innehar, eller

iii) ekonomiska transaktioner utan samband med konton.

2. En framställning om information enligt punkt 1 skall innehålla följande:

a) Identiteten på den fysiska eller juridiska person som är relevant för att finna kontona eller transaktionerna.

b) Tillräcklig information för att den behöriga myndigheten i den anmodade staten

i) skäligen skall kunna misstänka att den berörda fysiska eller juridiska personen är inblandad i brott och att banker eller annat finansinstitut än bank på den anmodade statens territorium kan inneha den begärda informationen, och

ii) skall kunna anta att den information som eftersträvas gäller brottsutredningen eller lagföringen.

c) I möjligaste mån information om vilken bank eller annat finansinstitut än bank som kan beröras och annan tillgänglig information som kan bidra till att minska utredningens omfattning.

4. a) Med förbehåll för led b får en stat enligt artikel 15 inskränka sin skyldighet att lämna hjälp enligt denna artikel till följande:

i) Straffbara brott enligt såväl den anmodade som den ansökande statens lagstiftning.

ii) Brott som medför en påföljd som innebär frihetsstraff eller annan frihetsberövande åtgärd på minst fyra år i den ansökande staten och minst två år i den anmodade staten.

iii) Angivna grova straffbara brott enligt såväl den anmo- dade som den ansökande statens lagstiftning.

b) En stat som inskränker sin skyldighet enligt led a ii eller a iii skall åtminstone möjliggöra identifiering av konton som kopplas till terroristverksamhet och tvätt av vinning som skapats genom omfattande grov brottslig verksamhet som är straffbar enligt såväl den anmodade som den ansökande statens lagstiftning.

5. Hjälp får inte vägras enligt denna artikel med hänvisning till banksekretess.

6. Den anmodade staten skall besvara en framställning om att uppvisa förteckning över konton eller transaktioner som identifierats enligt denna artikel i överensstämmelse med bestämmelserna i det tillämpliga avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan de berörda staterna eller, i avsaknad av ett sådant avtal, i överensstämmelse med kraven i dess nationella lagstiftning.

7. De avtalsslutande parterna skall vidta åtgärder för att undvika att anmodade stater åläggs mycket stora bördor genom denna artikel. Om resultatet ändå blir mycket stora bördor för den anmodade staten, inbegripet för banker eller genom användning av de kommunikationskanaler som anges i denna artikel, skall de avtalsslutande parterna omedelbart samråda för att underlätta tillämpningen av denna artikel och även för att vidta de åtgärder som kan krävas för att minska aktuella och framtida bördor.

119

19.7.2003

Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

Artikel 5

Gemensamma utredningsgrupper

1. De avtalsslutande parterna skall, i den utsträckning de inte redan har gjort detta, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra att gemensamma utredningsgrupper kan inrättas och verkar på varje medlemsstats respektive Amerikas förenta staters territorium, i syfte att underlätta brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden som berör en eller flera medlemsstater och Amerikas förenta stater, om den berörda medlemsstaten eller Amerikas förenta stater anser det vara lämpligt.

2. De förfaranden enligt vilka gruppen skall fungera, t.ex. sammansättning, varaktighet, plats, organisation, uppgifter, syfte samt villkor för deltagande av medlemmar från en medlemsstat i utredningar som sker på en annan medlemsstats territorium, skall överenskommas mellan de berörda behöriga myndigheter som ansvarar för utredning eller beivrande av brott, så som fastställts av de respektive berörda staterna.

3. De berörda behöriga myndigheter som har utsetts av respektive stat skall kommunicera direkt om inrättande av sådana grupper och deras verksamhet, men om komplexiteten är ovanligt stor, eller om omfattningen eller andra rådande omständigheter anses nödvändiggöra en mer central samordning om några eller samtliga aspekter, får staterna enas om andra lämpliga kommunikationskanaler för detta ändamål.

4- När den gemensamma utredningsgruppen behöver vidta utredningsåtgärder i någon av de stater som inrättat gruppen, får en medlem av gruppen från den staten be sitt eget lands behöriga myndigheter att genomföra dessa åtgärder utan att de övriga staterna behöver lämna in en framställning om ömsesidig rättslig hjälp. Den rättsliga standard som krävs för att få till stånd åtgärden i den staten skall vara den standard som tillämpas på nationell utredningsverksamhet.

Artikel 6

Videokonferens

1. De avtalsslutande parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att möjliggöra användning av teknik för videoöverföring mellan varje medlemsstat och Amerikas förenta stater för att i ett förfarande där ömsesidig rättslig hjälp kan ges ta upp vittnesmål från ett vittne eller en expert i den anmodade staten, i den mån sådan hjälp för närvarande inte är möjlig. I den mån de inte anges särskilt i denna artikel, skall de närmare villkoren för förfarandet överensstämma med de villkor som föreskrivs enligt det tillämpliga avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan de berörda staterna, eller enligt den anmodade statens lagstiftning, beroende på vilket som är tillämpligt.

2. Såvida inte den ansökande och den anmodade staten enas om något annat, skall den ansökande staten stå för kostnaderna i samband med installationen och skötseln av videoöverföringen. Övriga kostnader som uppstår medan hjälpen lämnas

(inklusive kostnader i samband med deltagarnas resor i den anmodade staten) skall bestridas i överensstämmelse med de tillämpliga bestämmelserna i det avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan de berörda staterna eller, i avsaknad av ett sådant avtal, såsom den ansökande och den anmodade staten överenskommer.

3. Den ansökande och den anmodade staten får samråda för att underlätta lösningen av sådana juridiska, tekniska eller logistiska problem som kan uppstå när framställningen verkställs.

4. Utan att det påverkar behörigheten enligt den ansökande statens lag skall avsiktligt felaktiga utsagor eller andra fel som begås av vittnet eller experten under videokonferensen kunna bestraffas i den anmodade staten på samma sätt som om de begåtts under nationella rättsliga förfaranden.

5. Denna artikel skall inte påverka användningen av andra, enligt tillämpligt avtal eller tillämplig lagstiftning, tillgängliga metoder för upptagning av vittnesmål i den anmodade staten.

6. Denna artikel skall inte påverka tillämpningen av sådana bestämmelser i bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan medlemsstater och Amerikas förenta stater som nödvändiggör eller tillåter användning av videokonferensteknik för andra syften än som anges i punkt 1, inklusive för identifiering av personer eller föremål eller upptagning av utsagor för en utredning. Om detta inte redan föreskrivs i ett tillämpligt avtal eller i tillämplig lagstiftning, får en stat tillåta användning av videokonferensteknik i sådana fall.

Artikel 7

Påskyndat översändande av framställningar

Framställningar om ömsesidig rättslig hjälp och meddelanden i samband med dessa får översändas genom snabba kommunika- tionsmedel, inbegripet fax och e-post, varvid en formell bekräftelse skall följa om den anmodade staten kräver detta. Den anmodade staten får besvara framställningen genom sådana snabba kommunikationsmedel.

Artikel 8

Ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter

1. Ömsesidig rättslig hjälp skall även lämnas till en nationell administrativ myndighet som utreder beteenden som kan bli föremål för åtal eller som kan överföras till brottsutredande myndigheter eller åklagarmyndigheter i enlighet med dess specifika administrativa eller författningsmässiga bemyndigande för detta. Ömsesidig rättslig hjälp kan även lämnas till andra administrativa myndigheter under sådana förhållanden. Hjälp skall inte lämnas i ärenden som den administrativa myndigheten inte förväntar sig skall leda till åtal eller, i tillämpliga fall, hänskjutas till

domstol.

120

L 181/38

Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

2. a) En framställning om hjälp enligt denna artikel skall översändas mellan de centrala myndigheter som utsetts enligt det bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan de berörda staterna, eller mellan andra myndigheter som de centrala myndigheterna har enats om.

b) Om ett avtal saknas skall framställningar översändas mellan United States Department of Justice och justitieministeriet, eller, enligt artikel 15.1, ett jämförbart ministerium i den berörda medlemsstaten vilket ansvarar för översändandet av framställningar om ömsesidig rättslig hjälp, eller mellan andra myndigheter som Department of Justice och ministeriet enas om.

3. De avtalsslutande parterna skall vidta åtgärder för att undvika att anmodade stater genom tillämpning av denna artikel åläggs mycket stora bördor. Om resultatet ändå blir mycket stora bördor för den anmodade staten, skall de avtalsslutande parterna omedelbart samråda för att underlätta tillämpningen av denna artikel, bland annat genom att vidta sådana åtgärder som kan krävas för att minska aktuella och framtida bördor.

Artikel 9

Begränsningar av användningen för att skydda personupp- gifter och andra uppgifter

1. Den ansökande staten får använda bevismaterial eller information som erhållits från den anmodade staten

a) vid sina brottsutredningar och rättsliga förfaranden,

b) för att förebygga ett överhängande och allvarligt hot mot sin allmänna säkerhet,

c) för rättsliga eller administrativa förfaranden som inte gäller brottmål men som är direkt kopplade till de utredningar eller förfaranden,

som anges i led a, eller

för vilka ömsesidig rättslig hjälp lämnats enligt artikel 8,

d) för varje annat ändamål, om informationen eller bevismate- rialet har offentliggjorts inom ramen för de förfaranden för vilka de överlämnats, eller i någon av de situationer som anges i led a, b och c, samt

e) för varje annat ändamål, endast med föregående samtycke från den anmodade staten.

2. a) Denna artikel skall inte hindra den anmodade staten från att införa ytterligare villkor i ett särskilt fall, om den särskilda framställningen om hjälp inte kan uppfyllas utan dessa villkor. Om ytterligare villkor har införts i enlighet med detta led, får den anmodade staten begära att den ansökande staten lämnar upplysning om hur bevismaterialet eller informationen används.

b) Den anmodade staten får inte införa allmänna begräns- ningar beträffande den ansökande statens rättsliga stan- darder för behandling av personuppgifter som ett villkor enligt led a för att tillhandahålla bevismaterial eller infor- mation.

3. Om den anmodade staten efter att ha lämnat uppgifter till den ansökande staten blir medveten om förhållanden som kan ge den anledning att i ett särskilt fall kräva ett ytterligare villkor, kan den anmodade staten samråda med den ansökande staten för att avgöra i vilken mån bevismaterialet och informationen kan skyddas.

4. En anmodad stat får i stället för denna artikel tillämpa den bestämmelse om begränsningar av användningen som återfinns i det tillämpliga bilaterala avtalet om ömsesidig rättslig hjälp, om detta medför att användningen av information och bevismaterial begränsas i mindre utsträckning än genom denna artikel.

5. Om ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater den dag detta avtal undertecknas ger möjlighet att begränsa skyldigheten att lämna hjälp som rör vissa skattebrott, får den berörda medlemsstaten vid den utväxling av skriftliga instrument med Amerikas förenta stater som beskrivs i artikel 3.2 ange att medlemsstaten kommer att fortsätta att tillämpa bestämmelsen om begränsningar av användningen enligt det avtalet.

Artikel 10

Den ansökande statens begäran om sekretess

Den anmodade staten skall göra sitt yttersta för att iaktta sekretess i fråga om en framställning och dess innehåll, om den ansökande staten begär detta. Om en framställning inte kan verkställas utan att den begärda sekretessen bryts, skall den centrala myndigheten i den anmodade staten informera den ansökande staten, som sedan skall avgöra huruvida framställningen likväl bör verkställas.

Artikel 11

Samråd

De avtalsslutande parterna skall i förekommande fall samråda för att möjliggöra att detta avtal utnyttjas så effektivt som möjligt och även för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.

Artikel 12

Tidsmässig tillämpning

1. Detta avtal skall tillämpas på brott som begås såväl före

som efter avtalets ikraftträdande.

121

19.7.2003

Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

2. Detta avtal skall tillämpas på framställningar om ömsesidig rättslig hjälp som görs efter avtalets ikraftträdande. Artiklarna 6 och 7 i avtalet skall emellertid tillämpas på framställningar som inte har avgjorts i en anmodad stat vid den tidpunkt då avtalet träder i kraft.

Artikel 13

Icke -avvikelse

Med förbehåll för artikel 4.5 och artikel 9.2 b skall detta avtal inte hindra den anmodade staten från att åberopa skäl för att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp eller, i avsaknad av ett avtal, sina tillämpliga rättsliga principer, inbegripet om verkställandet av framställningen skulle kunna skada dess suveränitet, säkerhet, allmänna ordning eller andra väsentliga intressen.

Artikel 14

Framtida bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp som ingås med medlemsstater

Detta avtal skall inte utesluta att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal.

Artikel 15

Artikel 16

Territoriell tillämpning

1. Detta avtal skall

a) gälla för Amerikas förenta stater,

b) när det gäller Europeiska unionen

– gälla för medlemsstaterna,

– gälla för territorier för vilkas yttre förbindelser en medlemsstat ansvarar, eller länder som inte är medlems- stater men för vilka en medlemsstat har andra skyldigheter avseende yttre förbindelser, om de avtalsslutande parterna enas om detta genom utväxling av en diplomatisk not som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten.

2. Tillämpningen av detta avtal på ett territorium eller land till vilket utvidgning har ägt rum i enlighet med punkt 1 b, kan avslutas sex månader i förväg av endera avtalsslutande parten genom en skriftlig anmälan på diplomatisk väg till den andra avtalsslutande parten, som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten och Amerikas förenta stater.

Artikel 17

Översyn

Utsedd myndighet och underrättelse

1. Om något annat ministerium än justitieministeriet har utsetts i enlighet med artikel 8.2 b skall Europeiska unionen underrätta Amerikas förenta stater om vilket ministerium som utsetts, innan den utväxling av skriftliga instrument mellan Amerikas förenta stater och medlemsstaterna som avses i artikel 3.3 äger rum.

2. De avtalsslutande parterna skall, på grundval av samråd dem emellan om vilka nationella myndigheter som skall utses i enlighet med artikel 4.3 för att ansvara för utredning och beivrande av brott, underrätta varandra om vilka nationella myndigheter de på så sätt har utsett, innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 och 3.3 äger rum mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater. Europeiska unionen skall före utväxlingen underrätta Amerikas förenta stater om vilka centrala myndigheter enligt artikel 4.3 som utsetts när det gäller medlemsstater som inte har ingått något avtal om ömsesidig rättslig hjälp med Amerikas förenta stater.

3. De avtalsslutande parterna skall underrätta varandra om eventuella begränsningar som åberopas enligt artikel 4.4, innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 och 3.3 äger rum mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater.

De avtalsslutande parterna har enats om att genomföra en översyn av detta avtal senast fem år efter dess ikraftträdande. Översynen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i detta avtal får för Europeiska unionens vidare utveckling.

Artikel 18

Ikraftträdande och upphörande

1. Detta avtal träder i kraft den första dagen efter den tredje månaden efter den dag då de avtalsslutande parterna utväxlat instrument som anger att de har avslutat sina interna förfaranden i detta syfte. Dessa instrument skall även ange att de åtgärder som anges i artikel 3.2 och 3.3 har avslutats.

2. En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan.

122

L 181/40

Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.

Som skedde i Washington D.C. den tjugofemte juni tjugohundratre i två exemplar på danska, engelska, finska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

Por la Unión Europea

For Den Europæiske Union

Für die Europäische Union

Gιa tην Ευρωpaϊκή Ένωsη

For the European Union

Pour l'Union européenne

Per l'Unione europea

Voor de Europese Unie

Pela União Europeia

Euroopan unionin puolesta

På Europeiska unionens vägnar

Por los Estados Unidos de América

For Amerikas Forenede Stater

Für die Vereinigten Staaten von Amerika

Gιa tις Ηνωµένeς Πολιteίeς tης Αµeρικής

For the United States of America

Pour les États-Unis d'Amérique

Per gli Stati Uniti d'America

Voor de Verenigde Staten van Amerika

Pelos Estados Unidos da América

Amerikan yhdysvaltojen puolesta På

Amerikas förenta staters vägnar

123

19.7.2003

Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

Förklarande not om avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater

Denna not återspeglar överenskommelser mellan de avtalsslutande parterna om tillämpningen av vissa bestämmelser i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (nedan kallat ”avtalet”).

Beträffande artikel 8

När det gäller ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter enligt artikel 8.1 medför den första meningen i artikel 8.1 en skyldighet att lämna ömsesidig rättslig hjälp till ansökande amerikanska federala administrativa myndigheter och ansökande nationella administrativa myndigheter i EU:s medlemsstater. I enlighet med den andra meningen i den punkten kan ömsesidig rättslig hjälp även lämnas till andra – alltså icke- federala eller lokala - administrativa myndigheter. Denna bestämmelse omfattas dock av den anmodade statens skönsmässiga bedömning.

Parterna är eniga om att ömsesidig rättslig hjälp enligt den första meningen i artikel 8.1 skall lämnas till en ansökande administrativ myndighet som vid den tid då ansökan görs genomför utredningar eller driver förfaranden i syfte att väcka åtal för brott eller hänskjuta det utredda beteendet till de behöriga lagförande myndigheterna inom ramen för sitt lagstadgade mandat i enlighet med nedanstående närmare beskrivning. Det faktum att åtal för brott övervägs vid den tid då ansökan görs utesluter inte att den myndigheten kan använda sig av andra påföljder än straffrättsliga sådana. Följaktligen kan ömsesidig rättslig hjälp som erhålls i enlighet med artikel 8.1 få den ansökande administrativa myndigheten att dra den slutsatsen att straffrättsligt förfarande eller hänskjutande till en lagförande myndighet inte är lämpligt. Dessa tänkbara konsekvenser påverkar inte de avtalsslutande parternas skyldighet att lämna hjälp enligt denna artikel.

Den ansökande administrativa myndigheten får emellertid inte utnyttja artikel 8.1 för att begära hjälp i fall då straffrättsliga förfaranden eller hänskjutande till lagförande myndigheter inte övervägs eller i frågor då det beteende som utreds inte kan bli föremål för straffrättsliga påföljder eller hänskjutande till lagförande myndigheter enligt den ansökande statens lag.

Europeiska unionen erinrar om att innehållet i avtalet för unionens del omfattas av bestämmelserna om polisiärt och rättsligt samarbete i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen och att avtalet har ingåtts inom ramen för dessa bestämmelser.

Beträffande artikel 9

Syftet med artikel 9.2 b är att garantera att rättslig hjälp endast i undantagsfall får vägras med hänvisning till skydd av personuppgifter. En sådan situation kan uppstå om vid en vägning av de viktiga intressen som berörs i ett särskilt fall (å ena sidan allmänintressen, inbegripet sund rättskipning, å andra sidan skydd av privatlivet) utlämnande av de särskilda uppgifter som begärs av den ansökande staten skulle ge upphov till svårigheter som är så grundläggande att den anmodade staten anser att de omfattas av vägran på grund av skydd av väsentliga intressen. En bred, kategorisk eller systematisk tillämpning av uppgiftsskyddsprincipen av den anmodade staten i syfte att vägra samarbete utesluts härmed. Det faktum att den ansökande och den anmodade staten har olika system för skydd av uppgifter (t.ex. att den ansökande staten inte har något som motsvarar en dataskyddsmyndighet) eller olika metoder för att skydda personuppgifter (t.ex. att den ansökande staten använder andra medel än radering för att skydda integriteten och korrektheten hos de personuppgifter som mottas av de brottsbekämpande myndigheterna) får inte i sig införas som tilläggsvillkor enligt artikel 9.2 a.

Beträffande artikel 14

I artikel 14 föreskrivs det att detta avtal inte skall utesluta att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal.

124

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/42

Prop. 2004/05:46

Bilaga 4

Om någon bestämmelse i detta avtal ger upphov till en tillämpningssvårighet för antingen Amerikas förenta stater eller en eller flera medlemsstater bör en sådan svårighet i första hand om möjligt lösas genom samråd mellan den eller de berörda medlemsstaterna och Amerikas förenta stater eller, om så är lämpligt, genom de samrådsförfaranden som anges i detta avtal. När det inte är möjligt att hantera en sådan tillämpningssvårighet uteslutande genom samråd, är det förenligt med avtalet att låta framtida bilaterala avtal mellan den eller de berörda medlemsstaterna och Amerikas förenta stater fastställa en operativt genomförbar alternativ mekanism där syftet med den särskilda bestämmelse i förhållande till vilken svårigheten har uppstått.

125

Bilaga 5: Avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Artikel 1 ……………Tillämpningsområde för rättslig hjälp Artikel 2 ……………Centralorgan

Artikel 3 ……………Begränsningar i rättslig hjälp Artikel 4 ……………Framställningens form och innehåll Artikel 5 ……………Verkställighet av framställningar Artikel 6 ……………Kostnader

Artikel 7 ……………Begränsningar i användningen Artikel 8 ……………Sekretess

Artikel 9 ……………Bevisupptagning i den anmodade staten Artikel 10 …………...Allmänna handlingar

Artikel 11 …………...Inställelse i den ansökande staten Artikel 12 …………...Överförande av frihetsberövade personer Artikel 13 …………...Transitering av frihetsberövade personer

Artikel 14 …………...Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål

Artikel 15 …………...Delgivning

Artikel 16 …………...Husrannsakan och beslag Artikel 17 …………...Återlämnande av föremål

Artikel 18 …………...Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden

Artikel 19 …………...Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten

Artikel 20 …………...Förenlighet med andra avtal Artikel 21……………Samråd

Artikel 22 …………...Ratificering, ikraftträdande och uppsägning

FORMULÄR

Formulär A

INTYG OM AFFÄRSHANDLINGAR

Formulär A – 1

INTYG OM AVSAKNADEN AV

AFFÄRSHANDLINGAR

Formulär B

INTYG GÄLLANDE ALLMÄNNA

HANDLINGAR

Formulär B – 1

INTYG GÄLLANDE AVSAKNADEN AV

ALLMÄNNA HANDLINGAR

Formulär C

INTYG RÖRANDE BESLAGTAGNA FÖREMÅL

126

Konungariket Sveriges regering och

Amerikas Förenta Staters regering,

som önskar förbättra de båda ländernas rättsvårdande myndigheters effektivitet i fråga om utredning och lagföring av brott genom samarbete och ömsesidig rättslig hjälp i brottmål,

har kommit överens om följande:

Artikel 1

Tillämpningsområde för rättslig hjälp

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

1. De avtalsslutande parterna skall enligt bestämmelserna i detta avtal lämna ömsesidig rättslig hjälp i samband med utredning av och lagföring för brott och i rättsliga förfaranden som hänför sig till brott.

2. Rättslig hjälp skall inbegripa:

a) att efterforska och identifiera personer eller föremål,

b) delgivning av handlingar,

c) bevisupptagning eller hållande av förhör,

d) att överföra frihetsberövade personer för förhör eller i annat syfte,

e) att tillhandahålla handlingar, uppteckningar och föremål,

f) att verkställa framställningar om husrannsakan och beslag,

g) att biträda i rättsliga förfaranden som gäller kvarhållande samt förverkande av egendom och dess återlämnande,

h) att inleda straffrättsliga förfaranden i den anmodade staten, samt

i) att lämna varje annat slag av rättslig hjälp som är förenlig med detta avtals syfte och inte förbjuden enligt den anmodade statens lagstiftning.

3. Rättslig hjälp skall lämnas utan hänsyn till om det handlande som är föremål för utredning, lagföring eller rättsligt förfarande i den ansökande staten skulle utgöra ett brott enligt den anmodade statens lagstiftning. Om en framställning gäller överförande av frihetsberövade personer enligt artikel 12, husrannsakan och beslag enligt artikel 16 eller biträde i ett förverkandeförfarande enligt artikel 18, kan dock den anmodade staten kräva att den ifrågavarande gärningen skulle kunna beivras enligt dess straffrättsliga eller administrativa lagstiftning.

4. Detta avtal gäller enbart för ömsesidig rättslig hjälp mellan de avtalsslutande parterna. Bestämmelserna i detta avtal skall inte ge upphov till någon rätt för någon enskild person att erhålla, undertrycka eller utesluta någon bevisning eller att hindra att en framställning verkställs.

127

Artikel 2

Centralorgan

1. Var och en av de avtalsslutande parterna skall utse ett centralorgan som skall göra och ta emot framställningar enligt detta avtal.

2. Amerikas Förenta Staters centralorgan skall vara justitieministern eller en person som utsetts av justitieministern. Konungariket Sveriges centralorgan skall vara Justitiedepartementet.

3. Respektive centralorgan skall göra framställningar på de myndigheters vägnar som enligt lag är ansvariga för utredning, lagföring eller rättsliga förfaranden som hänför sig till brott. Dessa myndigheter är i Amerikas Förenta Stater åklagare, utredare med straffrättslig behörighet och organ eller enheter med särskild författningsreglerad behörighet att överlämna ärenden till åtal. Dessa myndigheter är i Sverige domstolar, allmänna åklagare och andra myndigheter med behörighet att leda förundersökningar i brottmål.

4. Centralorganen skall ha direkt kontakt med varandra i och för detta avtal.

Artikel 3

Begränsningar i rättslig hjälp

1. Den anmodade statens centralorgan får vägra att lämna rättslig hjälp om:

a) framställningen hänför sig till en gärning enligt militär lagstiftning som inte också är ett brott enligt den allmänna strafflagstiftningen,

b) framställningen hänför sig till ett politiskt brott,

c) framställningen hänför sig till en gärning för vilken straffet i den ansökande staten är frihetsberövande i ett år eller mindre,

d) verkställighet av framställningen skulle skada den anmodade statens säkerhet eller andra väsentliga intressen (ordre public), eller

e) framställningen inte gjorts i överensstämmelse med avtalet.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

2. Innan rättslig hjälp vägras i enlighet med denna artikel, skall den anmodade statens centralorgan samråda med den ansökande statens centralorgan för att överväga om rättslig hjälp kan lämnas på sådana villkor som den finner nödvändiga. Om den ansökande staten godtar rättslig hjälp på dessa villkor, skall den rätta sig efter dessa villkor.

3. Om den anmodade statens centralorgan vägrar rättslig hjälp, skall den underrätta den ansökande statens centralorgan om skälen till detta.

128

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

Artikel 4

Framställningens form och innehåll

1. En framställning om rättslig hjälp skall göras skriftligen; den anmodade statens centralorgan kan dock godta en framställning i annan form i brådskande fall. I sådant fall skall framställningen bekräftas skriftligen inom tio dagar om inte den anmodade statens centralorgan går med på annat. En framställning och till denna fogade handlingar skall vara på den anmodade statens språk eller åtföljas av en översättning till detta språk om inte annat överenskommits.

2. En framställning skall innehålla följande:

a) uppgift om den myndighet som handlägger utredningen, lagföringen eller det rättsliga förfarande som framställningen hänför sig till,

b) en beskrivning av vad saken gäller och vad slags utredning, lagföring eller rättsligt förfarande som pågår inklusive uppgift om de fakta och lagbestämmelser som är tillämpliga på de brottsliga gärningar som hänför sig till ärendet,

c) en beskrivning av de bevis, den information eller annat biträde som begärs, samt

d) uppgift om syftet med begärda bevis, information eller annat biträde och dess anknytning till omständigheterna i ärendet.

3. I den utsträckning som det är nödvändigt och möjligt skall en framställning också innehålla:

a) uppgift om en eftersökt persons identitet och förmodade adress,

b) uppgift om identiteten på och adressen till den som skall delges, vederbörandes anknytning till det rättsliga förfarandet samt det sätt på vilket delgivning skall ske,

c) uppgift om identiteten på och adressen till den som skall tillhandahålla bevis,

d) en noggrann beskrivning av den plats eller den person som skall bli föremål för husrannsakan respektive kroppsvisitation samt av de föremål som skall tas i beslag,

e) en beskrivning av muntlig bevisning som begärs, eventuellt innehållande en lista på de frågor som skall ställas till ett vittne,

f) en beskrivning av det sätt på vilket muntlig bevisning eller utsaga skall tas upp och redovisas,

g) en beskrivning av eventuellt särskilt förfarande enligt vilket framställningen skall verkställas,

h) uppgift om traktamente och kostnadsersättning som en person som ombetts inställa sig i den ansökande staten har rätt till för sin inställelse, samt

i) varje annan upplysning som den anmodade staten kan behöva för att verkställigheten skall underlättas.

129

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

Artikel 5

Verkställighet av framställningar

1. Den anmodade statens centralorgan skall skyndsamt verkställa en framställning eller, i förekommande fall, översända den till den myndighet som är behörig att göra det. Den anmodade statens behöriga myndigheter skall göra allt de kan för att verkställa framställningen. Den anmodade statens domstolar skall ha behörighet att utfärda föreläggande, förordna om husrannsakan eller meddela varje annat beslut som är nödvändigt för att verkställa framställningen.

2. Den anmodade staten skall vidta de åtgärder som krävs för att företräda den ansökande statens intressen i rättsliga förfaranden i den anmodade staten som härrör från en framställning om rättslig hjälp samt stå för kostnaderna för detta.

3. Framställningar skall verkställas i enlighet med den anmodade statens lagstiftning om inte annat föreskrivs i detta avtal. Om ett särskilt förfarande har angetts i framställningen skall dock detta följas i den mån det inte är förbjudet i den anmodade statens lagstiftning.

4. Om den anmodade statens centralorgan konstaterar att verkställighet av framställningen skulle inkräkta på en pågående brottsutredning, lagföring eller rättsligt förfarande i denna stat, kan den, efter samråd med den ansökande statens centralorgan, skjuta upp verkställigheten eller göra verkställigheten beroende av de villkor som anses nödvändiga. Om den ansökande staten godtar rättslig hjälp på angivna villkor, skall den rätta sig efter dessa villkor.

5. Den anmodade statens centralorgan skall besvara rimliga förfrågningar från den ansökande statens centralorgan angående hur verkställandet av framställningen framskrider.

6. Den anmodade statens centralorgan skall omedelbart underrätta den ansökande statens centralorgan om resultatet av framställningen. Om framställningen inte kan fullgöras på grund av faktisk omöjlighet, därför att kraven i den anmodade statens inhemska lagstiftning inte är uppfyllda eller av något annat skäl, skall den anmodade statens centralorgan underrätta den ansökande statens centralorgan om skälen till att den inte kan verkställa framställningen.

130

Artikel 6

Kostnader

1. Den anmodade staten skall stå för alla kostnader som hänför sig till verkställigheten av en framställning om rättslig hjälp med undantag för följande som skall betalas av den ansökande staten:

a) ersättning till sakkunniga,

b) kostnaderna för översättning, tolkning och utskrift, samt

c) traktamenten och kostnadsersättningar som hänför sig till resor som företas av personer som reser i den anmodade

staten till förmån för den ansökande staten eller i enlighet med artiklarna 11 och 12 1 .

2. Om det under verkställigheten av en framställning blir uppenbart att en fullständig verkställighet skulle medföra extraordinära kostnader, skall centralorganen samråda för att bestämma på vilka villkor verkställigheten kan fortsätta.

Artikel 7

Begränsningar i användningen

1. Den anmodade staten kan ställa som villkor för verkställighet att uppgifter eller bevismaterial som erhållits inte utan föregående medgivande från dess centralorgan får användas eller överlämnas av den ansökande statens myndigheter för annan utredning eller rättsligt förfarande än vad som angivits i framställningen.

2. Ingenting i denna artikel skall utesluta att, i den utsträckning som krävs enligt den ansökande statens konstitution, uppgifter eller bevisning röjs eller används i ett straffrättsligt förfarande. Den ansökande staten skall i förväg underrätta den anmodade staten om ett sådant röjande eller användning.

3. Uppgifter eller bevismaterial som har offentliggjorts i den ansökande staten under det normala förloppet av det rättsliga förfarande för vilket det tillhandahållits eller som har röjts i enlighet med punkt 2, kan därefter användas i vilket syfte som helst.

Artikel 8

Sekretess

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

1. Den anmodade staten skall göra sitt bästa för att sekretessbelägga en framställning och dess innehåll om den ansökande statens centralorgan har begärt sådan sekretess. Om framställningen inte kan verkställas utan att bryta en sådan sekretess, skall den

1 Enligt den engelska språkversionen hänvisas även till artikel 13. Den versionen har följts i den

konsoliderade versionen, se bilagan till bilaga 2.

131

anmodade statens centralorgan upplysa den ansökande statens centralorgan om detta, som därefter har att besluta om framställningen trots detta skall verkställas.

2. Den anmodade statens centralorgan får begära att uppgifter eller bevismaterial som lämnats enligt detta avtal skall sekretessbeläggas eller endast får röjas på sådana villkor som den anger. Om den ansökande staten tar emot uppgifter eller bevismaterial på dessa villkor, skall den ansökande staten göra sitt bästa för att rätta sig efter villkoren.

Artikel 9

Bevisupptagning i den anmodade staten

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

1. En person i den anmodade staten, med vilken bevisupptagning har begärts i enlighet med detta avtal, skall, om nödvändigt, åläggas att inställa sig för förhör eller för att avlägga vittnesmål eller för att tillhandahålla föremål inbegripet handlingar, uppteckningar och bevisföremål. Den som under verkställigheten av en framställning lämnar falskt vittnesmål eller en osann utsaga, skall vara underkastad lagföring och straff i den anmodade staten i enlighet med dess strafflagstiftning.

2. På begäran skall den anmodade statens centralorgan på förhand informera om när och var bevisupptagning enligt denna artikel kommer att äga rum.

3. Den anmodade staten skall tillåta personer som är angivna i framställningen att närvara när framställningen verkställs och skall låta sådana personer fråga, eller lämna frågor att ställas till, den person som är föremål för bevisupptagning.

4. Den som är föremål för bevisupptagning får göra sådana anspråk på immunitet, inhabilitet eller privilegier som är medgivna enligt endera statens lagstiftning. Om en person gör ett sådant anspråk enligt den ansökande statens lagstiftning, skall den anmodade staten i detta hänseende förlita sig på uppgift från den ansökande statens centralorgan som bevis på förekomsten av immunitet, inhabilitet eller privilegier. Om bevisupptagning har genomförts i den anmodade staten, kan personen i fråga på nytt göra anspråket för att få det bedömt av den ansökande statens rättsliga myndigheter.

132

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

5. Den ansökande staten får begära att föremål som tillhandahållits i den anmodade staten i enlighet med denna artikel, eller artikel 16, eller som är föremål för vittnesmål eller utsaga som avgivits i enlighet med denna artikel, legaliseras genom intyg. Den ansökande staten får begära att avsaknaden av sådana föremål bekräftas genom intyg. Om sådana föremål är affärsdokument kan intygandet ske:

a) genom ett intyg enligt formulär A eller A-1 fogade som bilagor till detta avtal,

b) genom en skriftlig sammanfattning av bevisupptagningen som innehåller de väsentliga uppgifter som anges i formulär A eller A-1, eller

c) genom en handling som innehåller de väsentliga uppgifter som begärts av den ansökande staten.

Uppteckningar som på detta sätt legaliserats i Sverige eller dokumentation som på detta sätt intygar avsaknaden av sådana uppteckningar skall vara tillåtna som bevisning i Förenta Staterna för att styrka sanningen av däri lämnade uppgifter.

Artikel 10

Allmänna handlingar

1. Den anmodade staten skall tillhandahålla den ansökande staten kopior av allmänna handlingar som är tillgängliga för allmänheten, inklusive handlingar eller uppgifter av vad slag som helst, som förvaras hos offentliga myndigheter i den anmodade staten.

2. Den anmodade staten får i samma utsträckning och på samma villkor som sådana kopior av uppteckningar skulle vara tillgängliga för dess egna offentliga myndigheter, tillhandahålla kopior av uppteckningar, innefattande handlingar eller uppgifter i någon form, som förvaras hos offentliga myndigheter i den staten men som inte är tillgängliga för allmänheten. Den anmodade staten får efter eget skön helt eller delvis avslå en framställning enligt denna punkt.

3. Den ansökande staten får begära att allmänna handlingar, som tillhandahållits i den anmodade staten enligt denna artikel, legaliseras i enlighet med bestämmelserna i konventionen den 5 oktober 1961 om avskaffande av kravet på legalisering av utländska allmänna handlingar eller av en tjänsteman som har till uppgift att förvara dem genom användning av formulär B som bifogats detta avtal. Ingen ytterligare legalisering skall vara nödvändig. Den ansökande staten får begära att avsaknaden eller obefintligheten av sådana uppteckningar bekräftas genom att använda ett intyg enligt formulär B fogat som bilaga till detta avtal. Uppteckningar som legaliseras på detta sätt i Sverige eller formulär B-1 som intygar avsaknaden av sådana uppteckningar skall vara tillåtna som bevisning i Förenta Staterna för att styrka riktigheten av däri lämnade uppgifter.

133

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

Artikel 11

Inställelse i den ansökande staten

1. Den anmodade staten skall uppmana en person i den staten att inställa sig inför den behöriga myndigheten i den ansökande staten. Den anmodade statens centralorgan skall omedelbart underrätta den ansökande statens centralorgan om hur personen i fråga ställer sig till uppmaningen.

2. Framställningen skall ange i vilken utsträckning som den som uppmanats inställa sig kommer att ersättas för sina kostnader. På begäran av personen i fråga får den ansökande staten betala ut förskott för dessa kostnader genom sin ambassad i den anmodade staten.

3. Den som uppmanats inställa sig, som ej är misstänkt eller svarande, får inte åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning i sin personliga frihet i den ansökande staten på grund av gärningar eller domar från tiden innan han reste från den anmodade staten. En person som uppmanats inställa sig, som är misstänkt eller svarande, får ej åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning av sin personliga frihet i den ansökande staten på grund av gärningar eller domar från tiden före avresan ifrån den anmodade staten som inte angivits i framställningen. Beträffande Förenta Staterna kan sådan immunitet även omfatta verkan av delgivning av stämning. Beträffande Förenta Staterna skall immunitet som anges i denna punkt bara tillämpas i den utsträckning som medgivits av centralorganet. Sveriges centralorgan skall informeras om sådan immunitet som medgivits av Förenta Staternas centralorgan.

4. Immunitet som anges i föregående punkt skall upphöra tio dagar efter det att personen i fråga har blivit underrättad om att hans närvaro inte längre krävs eller när han, efter att ha lämnat den ansökande staten, frivilligt återvänder dit.

Artikel 12

Överförande av frihetsberövade personer

1. En person som är frihetsberövad i den anmodade staten och vars närvaro behövs i den ansökande staten för rättslig hjälp enligt detta avtal, skall i detta syfte överföras från den anmodade staten till den ansökande staten om såväl personen i fråga som den anmodade staten samtycker.

2. En person som är frihetsberövad i den ansökande staten och vars närvaro behövs i den anmodade staten för rättslig hjälp enligt detta avtal, får överföras från den ansökande staten till den anmodade staten om personen i fråga samtycker och båda staterna kommer överens om detta.

134

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

3. För denna artikels syften skall:

a) den mottagande staten ha behörighet och förpliktelse att hålla den överförde frihetsberövad om inte den sändande staten bestämmer annat,

b) den mottagande staten återföra den överförde till den sändande statens förvar så snart som omständigheterna medger, om inte båda staterna kommit överens om annat,

c) den mottagande staten inte, för att återföra den överförde, kräva att den sändande staten inleder ett utlämningsförfarande, eller något annat förfarande, samt

d) den överförde från den påföljd som ådömts honom i den sändande staten få avräkna den tid som han varit frihetsberövad i den mottagande staten.

4. En person som överförts i enlighet med denna artikel får inte medan han befinner sig i den mottagande staten:

a) på annat sätt än som följer av punkt 3 åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning i sin personliga frihet på grund av gärningar eller domar från tiden innan han reste från den sändande staten, eller

b) åläggas att vittna i rättsliga förfaranden som inte angivits i framställningen.

5. Den immunitet som föreskrivs i föregående punkt skall upphöra när en person, som försatts på fri fot i enlighet med punkt 3, frivilligt kvarstannar i den mottagande staten mer än tio dagar efter det att han blivit underrättad om att hans närvaro inte längre krävs eller han, efter att ha lämnat den mottagande staten, frivilligt återvänder dit.

6. En person som inställer sig vid rättegång i den ansökande staten enligt bestämmelserna i denna artikel får inte åtalas i denna stat på grundval av sitt vittnesmål annat än för domstolstrots eller mened.

Artikel 13

Transitering av frihetsberövade personer

1. Den anmodade staten kan medge att en av tredje stat frihetsberövad person, vars personliga närvaro begärts av den ansökande staten för förhör eller för att avlägga vittnesmål eller för att på annat sätt lämna rättslig hjälp i brottmål eller i andra rättsliga förfaranden som hänför sig till brottmål, får föras genom dess område.

2. Den anmodade staten skall ha behörighet och förpliktelse att hålla personen frihetsberövad under transiteringen.

135

Artikel 14

Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål

Den anmodade staten skall göra sitt bästa för att ta reda på var personer eller föremål som angivits i framställningen finns samt deras identitet.

Artikel 15

Delgivning

1. Den anmodade staten skall göra sitt bästa för att ombesörja delgivning av en handling som helt eller delvis hänför sig till en framställning om rättslig hjälp som gjorts av den ansökande staten enligt bestämmelserna i detta avtal.

2. Den ansökande staten skall översända en framställning om delgivning av en kallelse till inställelse inför myndighet i den ansökande staten i rimlig tid och, beträffande en svarande, minst 30 dagar före inställelsedagen.

3. Den anmodade staten skall återsända bevis om delgivning på det sätt som angivits i framställningen eller som är godtagbart enligt bestämmelserna i Haagkonventionen om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, gjord i Haag den 15 november 1965.

Artikel 16

Husrannsakan och beslag

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

1. Den anmodade staten skall verkställa en framställning om husrannsakan, beslag och överlämnande av föremål till den ansökande staten, om framställningen innehåller de uppgifter som krävs för att en sådan åtgärd skall kunna vidtas enligt den anmodade statens lagstiftning.

2. Den ansökande staten får begära att varje tjänsteman som har ett beslagtaget föremål i sitt förvar, genom att använda formulär C bifogat detta avtal, intygar föremålets identitet, att det stått under kontinuerligt förvar och att det är i orubbat skick. Ingen ytterligare legalisering skall krävas. Föremål som har bestyrkts på detta sätt i Sverige, skall vara tillåtna som bevisning i Förenta Staterna.

3. Den anmodade statens centralorgan får kräva att den ansökande staten går med på sådana villkor som anses nödvändiga för att skydda tredje mans intresse i föremål som skall överlämnas.

136

Prop. 2004/05:46

Artikel 17

Bilaga 5

Återlämnande av föremål

Den anmodade statens centralorgan kan kräva att den ansökande

statens centralorgan så snart som möjligt återlämnar föremål som

överlämnats till det vid verkställighet av en framställning enligt

detta avtal.

Artikel 18

Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden

1. Om en avtalsslutande parts centralorgan får kännedom om att utbyte av eller hjälpmedel vid brott finns på den andra partens område och kan bli föremål för förverkande eller på annat sätt underkastat kvarstad eller beslag enligt denna parts lagstiftning, får den underrätta den andra partens centralorgan om detta. Om denna andra part har domsrätt, får den vidarebefordra denna information till sina myndigheter för bedömning av om någon åtgärd bör vidtas. Dessa myndigheter skall fatta beslut i enlighet med sitt lands lagstiftning och skall genom sitt centralorgan underrätta den andra parten om vidtagen åtgärd.

2. De avtalsslutande parterna skall i fråga om rättsliga förfaranden och verkställighet av domar som gäller förverkande av utbyte och hjälpmedel vid brott och återlämnande till brottsoffer bistå varandra i den utsträckning som medges enligt deras respektive lagstiftning. Detta kan innefatta identifiering, uppspårande, provisorisk frysning, beslag, eller på annat sätt bindning av utbyte eller hjälpmedel för att främja sådana rättsliga förfaranden eller verkställighet av domar.

3. Den avtalsslutande part som har vidtagit provisoriska åtgärder i enlighet med punkt 2 skall på begäran och i den utsträckning som är tillåtet enligt dess lagstiftning utverka ett beslut som medger att den aktuella egendomen överförs till den ansökande statens domsrätt.

4. Utbyte och hjälpmedel som förverkats till en avtalsslutande part enligt denna artikel skall denna part förfoga över i enlighet med sin lagstiftning. Endera parten får överföra sådan egendom, utbytet vid dess försäljning eller del därav till den andra parten i den utsträckning som det medges av deras respektive lagstiftning och på sådana villkor som de anser lämpliga.

Artikel 19

Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten

1. Endera avtalsslutande part får översända en framställning om att ett straffrättsligt förfarande skall inledas inför den andra partens

137

behöriga myndigheter om båda parter är behöriga att utreda eller lagföra. Sådana framställningar skall översändas genom respektive centralorgan.

2. Den anmodade staten skall överväga att inleda utredning eller lagföring i den utsträckning som det är befogat enligt dess lagstiftning, praxis och processordning. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten om varje åtgärd som vidtagits med anledning av framställningen.

Artikel 20

Förenlighet med andra avtal

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

Rättslig hjälp och förfaranden som regleras i detta avtal skall inte hindra någon av de avtalsslutande parterna från att lämna den andra parten rättslig hjälp enligt bestämmelser i andra tillämpliga internationella överenskommelser eller enligt bestämmelser i dess inhemska lagstiftning. Parterna kan också lämna rättslig hjälp i enlighet med en bilateral uppgörelse, överenskommelse eller praxis som kan vara tillämplig.

Artikel 21

Samråd

De avtalsslutande parternas centralorgan skall vid tidpunkter som de gemensamt kommer överens om samråda för att detta avtal skall utnyttjas så effektivt som möjligt. Centralorganen kan också komma överens om nödvändiga praktiska åtgärder för att underlätta tillämpningen av detta avtal.

Artikel 22

Ratificering, ikraftträdande och uppsägning

1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall utväxlas så snart som möjligt.

2. Detta avtal träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter utväxlingen av ratifikationsinstrumenten.

3. Endera avtalsslutande part får säga upp detta avtal genom skriftlig underrättelse till den andra parten. Uppsägningen blir gällande ett år från den dag då den andra parten mottog sådan underrättelse på diplomatisk väg.

138

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade av sina respektive regeringar, undertecknat detta avtal.

Som skedde i den 2001 i två exemplar på engelska och svenska, vilka båda har lika giltighet.

FÖR KONUNGARIKET

FÖR AMERIKAS FÖRENTA

SVERIGES REGERING

STATERS REGERING

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

139

Formulär A

INTYG OM AFFÄRSHANDLINGAR

Jag, ________(namn)___________, intygar under laga ansvar för osann utsaga eller osant intygande att jag är anställd av/knuten till

_______________________(namnet på företaget från vilket handlingar begärs)_________

med ställning som _________________(ställning eller titel)________________.

Vidare intygar jag att varje handling som fogats till denna är en handling i

förvar hos __________(namnet på företaget från vilket handlingar begärs)__________.

Vidare intygar jag att:

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

A. dessa handlingar utfärdades, vid eller i nära anslutning till den tidpunkt då de omständigheter inträffade som skildras, av (eller från uppgifter som förmedlats av) en person med kännedom om dessa omständigheter,

B. dessa handlingar upprättats inom ramen för en reguljärt driven affärsrörelse,

C. det är regelbunden praxis i affärsverksamheten att upprätta sådana handlingar, samt

D. om någon handling inte utgör originalet, den är en kopia av originalet.

_________________(underskrift)_____________________

_______________(datum för underskrift)_______________

________________(plats för underskrift)_______________

140

Formulär A – 1

INTYG OM AVSAKNADEN AV AFFÄRSHANDLINGAR

Jag, _________(namn) ____________, intygar under laga ansvar för osann utsaga eller osant intygande att jag är anställd av/knuten till

____________(namnet på företaget från vilket handlingar begärs)__________________

med ställning som ___________ (ställning eller titel)_____________.

Till följd av min anställning i/anknytning till ovan nämnda företag känner

jag till affärshandlingarna det bevarar. Företaget bevarar handlingar som är:

A. utfärdade, vid eller i anslutning till den tidpunkt då omständigheter inträffade som skildras, av (eller från uppgifter som förmedlats av) en person med kännedom om dessa omständigheter,

B. upprättade inom ramen för en reguljärt driven affärsrörelse, och

C. som det är regelbunden praxis i affärsverksamheten att upprätta.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

Bland handlingar som på detta sätt upprättats är handlingar från individer och enheter som har konto hos eller på annat sätt driver handel med ovan nämnda företag. Jag har gjort eller låtit göra omsorgsfulla efterforskningar bland dessa handlingar. Inga handlingar ha påträffats som återspeglar någon affärsverksamhet mellan företaget och följande individer och enheter:

Om företaget hade haft ett konto som ombud för eller deltagit i en affärsuppgörelse med någon av de förut nämnda personerna eller enheterna skulle dess affärshandlingar återspegla detta förhållande.

_________________(underskrift)____________________________

___________________(datum för underskrift)__________________

__________________(plats för underskrift)____________________

141

Formulär B

INTYG GÄLLANDE ALLMÄNNA HANDLINGAR

Jag ,________(namn)_______________ intygar under laga ansvar för osann utsaga eller osant intygande att:

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

1. ___________( namnet på den offentliga myndigheten )_______________

är en offentlig myndighet i Sverige enligt svensk lag bemyndigad att förvara allmänna handlingar, som skildrar förhållanden som enligt lag skall upptecknas och dokumenteras eller tas om hand för förvaring,

2. min ställning i ovan nämnda offentliga myndighet är

_________( officiell titel )__________,

3. jag i min officiella egenskap har låtit framställa sanna och riktiga kopior av handlingar som förvaras hos denna offentliga myndighet, samt

4. dessa kopior beskrivs nedan och bifogas.

Beskrivning av handlingar:

_________________(underskrift)___________________________

_________________(datum för underskrift)___________________

_________________(plats för underskrift)____________________

142

____________________(officiell titel)______________________,

Prop. 2004/05:46

Formulär B – 1

Bilaga 5

INTYG GÄLLANDE AVSAKNADEN AV ALLMÄNNA

HANDLINGAR

Jag, _______(namn)_________, intygar under laga ansvar för osann utsaga

eller osant intygande att:

1) __________________ (namnet på den offentliga myndigheten)______________

är en offentlig myndighet i Sverige enligt svensk lag

bemyndigad att förvara allmänna handlingar som skildrar

förhållanden som enligt lag skall upptecknas och dokumenteras

eller tas om hand för förvaring,

2) handlingar av det slag som beskrivs nedan skildrar förhållanden som enligt lag skall upptecknas och dokumenteras eller tas om hand för förvaring och att sådana förhållanden regelbundet dokumenteras eller tas om hand för förvaring av ovan nämnda offentliga myndighet,

3) min ställning i ovan nämnda offentliga myndighet är

4) jag har i min officiella egenskap gjort eller låtit göra omsorgsfulla efterforskningar bland ovan nämnda offentliga myndighets handlingar efter nedan beskrivna handlingar, och

5) inga sådana handlingar har där påträffats.

Beskrivning av handlingar:

____________________(underskrift)________________________

_________________(datum för underskrift)___________________

_________________(plats för underskrift)_____________________

143

Formulär C

INTYG RÖRANDE BESLAGTAGNA FÖREMÅL

Jag ,_____________ (namn)_______________, intygar under laga ansvar för

osann utsaga eller osant intygande att min ställning inom

___________________(offentlig myndighet)_____________________ i Sverige är

____________(officiell titel)____________.

Jag mottog de nedan angivna föremålen i förvar från

__________(namnet på personen)___________ den _________(datum)________

i ____________(ort)_____________.

De är nu i samma skick som när jag mottog dem (eller, om i annat skick, i det skick som anges nedan).

Beskrivning av föremål:

Förändringar i skick under mitt förvar:

Officiellt sigill

Prop. 2004/05:46

Bilaga 5

____________________(underskrift)________________________

_________________(datum för underskrift)___________________

__________________(plats för underskrift)___________________

144

Bilaga 6: Promemorians lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:668) om utlämning för brott

dels att nuvarande 26 a § skall betecknas 26 b §,

dels att det skall införas en ny paragraf, 26 a §, av följande lydelse.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 a §

Om en oplanerad mellanlandning

sker i Sverige vid en transport som

avses i 26 §, skall tillstånd enligt

den bestämmelsen begäras, för det

fall

transporten

inte

fortsätter

inom 24 timmar från landningen.

Ansökan om tillstånd skall göras

inom 96 timmar från landningen.

Polismyndigheten får, om det är

nödvändigt

för

att

transporten

skall kunna genomföras, omhän-

derta och ta i förvar den som

utlämnas, dock längst till dess en

ansökan om tillstånd till transport

har prövats. Görs ingen ansökan

inom rätt tid enligt första stycket,

skall personen omedelbart friges.

Om

tillstånd

meddelas,

gäller

därefter

bestämmelserna

i

26 § tredje

stycket.

Tidsfristen

skall räknas från det att tillstånd

meddelas.

I fråga om svenska medborgare

gäller

bestämmelserna

i

andra

stycket endast under de förut-

sättningar som anges i 26 § andra

stycket.

När

transporten

avser

någon

som utlämnas till en medlemsstat i

Europeiska

unionen,

tillämpas

8 kap. 2 § lagen

(2003:1156) om

överlämnande från Sverige enligt

en

europeisk arresteringsorder

i

stället

för

bestämmelserna

i

första–fjärde styckena.

145

Prop. 2004/05:46 Bilaga 6

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

146

2 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överläm- nande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder skall ha följande lydelse.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

2 §

Begärs tillstånd till transport genom Sverige av någon som överlämnas på grund av en arresteringsorder eller som utlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen skall Rikspolisstyrelsen bevilja sådant tillstånd och ange under vilka villkor transporten får ske.

Har tillstånd meddelats enligt första stycket får polismyndigheten, om det bedöms vara nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar.

Sker en oplanerad mellanland- ning i Sverige, får polismyndig- heten, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genom- föras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas eller över- lämnas, dock längst till dess en ansökan om tillstånd till transport har prövats. Görs ingen ansökan inom 96 timmar från landningen, skall personen omedelbart friges.

När tillstånd har meddelats, gäller därefter bestämmelserna i andra stycket. Tidsfristen skall räknas från det att tillstånd meddelats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

147

Bilaga 7: Förteckning över remissinstanser

Prop. 2004/05:46

Bilaga 7

Riksdagens ombudsmän, Göta Hovrätt, Stockholms tingsrätt, Norr- köpings tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren, Eko- brottsmyndigheten, Finansinspektionen, Rikspolisstyrelsen, Skatteverket, Tullverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Domareförbund och Luftfartsstyrelsen.

148

Bilaga 8: Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1957:668) om utlämning för brott skall införas en ny paragraf, 26 b §, av följande lydelse.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 b §

Om det vid en transport som

avses i 26 § sker en oplanerad

mellanlandning

i

Sverige,

skall

tillstånd till transport enligt den

paragrafen begäras, för det fall

transporten inte fortsätter inom 24

timmar från landningen. Tillstånd

till transport skall begäras inom

96 timmar från landningen.

Polismyndigheten får, om det är

nödvändigt

för

att

transporten

skall kunna genomföras, omhän-

derta och ta i förvar den som

utlämnas, dock längst till dess en

begäran om tillstånd till transport

har

prövats.

Om

tillstånd

till

transport inte begärs inom den tid

som anges i första stycket, skall

personen omedelbart friges.

Om

tillstånd

till

transport

meddelas, gäller därefter be-

stämmelserna i 26 § tredje stycket.

Tidsfristen skall räknas från det

att tillstånd meddelas.

I fråga om svenska medborgare

gäller bestämmelserna i andra och

tredje styckena endast under de

förutsättningar som anges i 26 §

andra stycket.

När

transporten

avser

någon

som utlämnas till en medlemsstat i

Europeiska

unionen,

tillämpas

8 kap. 2 §

lagen

(2003:1156)

om

överlämnande från Sverige enligt

en

europeisk

arresteringsorder i

stället för denna paragraf.

149

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 8

150

2 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överläm- nande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder skall ha följande lydelse.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

2 §

Begärs tillstånd till transport genom Sverige av någon som överlämnas på grund av en arresteringsorder eller som utlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen skall Rikspolisstyrelsen bevilja sådant

tillstånd och ange under vilka villkor transporten får ske.

Har

tillstånd meddelats enligt

Har

tillstånd

meddelats

enligt

första stycket får polismyndig-

första stycket får polismyndig-

heten, om det bedöms vara

heten, om det är nödvändigt för att

nödvändigt för att transporten skall

transporten skall kunna genom-

kunna

genomföras, omhänderta

föras, omhänderta och ta i förvar

och ta i förvar den som över-

den som överlämnas eller utläm-

lämnas eller utlämnas, dock längst

nas, dock längst under fyrtioåtta

under fyrtioåtta timmar.

timmar.

Om en oplanerad mellanland-

ning sker i Sverige, får polis-

myndigheten, om det är nödvän-

digt för att transporten skall kunna

genomföras, omhänderta och ta i

förvar den som överlämnas eller

utlämnas, dock längst till dess en

begäran om tillstånd till transport

har prövats.

Om

tillstånd till

transport inte begärs inom 96

timmar

från

landningen,

skall

personen omedelbart friges.

Om

tillstånd

meddelas,

gäller

därefter bestämmelserna i

andra

stycket.

Tidsfristen

skall

räknas

från det att tillstånd meddelas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

.

151

Bilaga 9: Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2005-02-25

Närvarande: f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist, justitierådet Torgny Håstad och regeringsrådet Göran Schäder.

Avtal om utlämning och om internationell rättslig hjälp i brottmål

Enligt en lagrådsremiss den 17 februari 2005 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,

2. lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnessakkunnige Lennart Christianson.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 2004/05:46

Bilaga 9

152

Justitiedepartementet

Prop. 2004/05:46

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 2005

Närvarande: Statsministern Persson, statsråden Ringholm, Sahlin, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström, Karlsson, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Jämtin, Orback, Baylan

Föredragande: statsrådet Bodström

Regeringen beslutar proposition 2004/05:46 Avtal med Amerikas förenta stater om utlämning och om internationell rättslig hjälp i brottmål

153