Prop. 2004/05:61

Regeringens proposition

2004/05:61

Fortsatt svenskt deltagande i Förenta nationernas mission i Liberia

Prop.

2004/05:61

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 januari 2005

Göran Persson

Laila Freivalds

(Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redogörs för den senaste utvecklingen i Liberia, den humanitära

situationen och det svenska engagemanget i Liberia, Förenta nationernas mission

i Liberia (UNMIL), samt det svenska deltagandet i missionen under det gångna

året med ett mekaniserat skyttekompani inom ramen för den irländska bataljonen.

I propositionen föreslås att riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad

styrka bestående av högst 300 personer till förfogande för deltagande inom ramen

för UNMIL under ytterligare 12 månader. Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 3

2 Ärendet och dess beredning 4

3 Den senaste utvecklingen i Liberia 5

4 Den humanitära situationen och det svenska engagemanget i Liberia

7

5 Förenta nationernas mission i Liberia, UNMIL 8

6 Svenskt deltagande i UNMIL 9

7 Rättsliga frågor 10

8 Regeringens överväganden 11

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 januari 2005 13

1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen medger att en svensk väpnad styrka bestående

av högst 300 personer ställs till förfogande för deltagande inom ramen för

Förenta nationernas mission i Liberia (UNMIL) under ytterligare 12 månader.

2

Ärendet och dess beredning

Den 18 augusti 2003 undertecknades ett fredsavtal mellan regeringen och de två

rebellrörelserna i Liberia som förklarade slut på den långvariga konflikten i

landet. Fredsförhandlingarna skedde under ledning av den västafrikanska

samarbetsorganisationen ECOWAS, som beslutade att skicka en förtrupp till

Liberia för att snabbt bidra till att stabilisera den oroliga situationen och få

igång hjälpsändningar till civilbefolkningen. I avvaktan på ett beslut om att

upprätta en egen styrka antog Förenta nationernas säkerhetsråd den 1 augusti

2003 resolution 1497 som auktoriserade den av ECOWAS ledda multinationella

styrkan i Liberia.

På basis av generalsekreterarens rekommendationer i sin rapport den 11 september

antog säkerhetsrådet den 19 september 2003 resolution 1509 som upprättar FN:s

mission i Liberia (UNMIL) bestående av en styrka på 15 000 personer i syfte att

stödja genomförandet av vapenvilan och fredsavtalet. Insatsen inleddes den 1

oktober 2003 då ECOWAS-styrkorna integrerades i UNMIL. I början av december 2004

uppgick truppstyrkan till omkring 14 500 personer. Insatsen är i nuläget en av

FN:s två största insatser.

Sverige fick redan innan resolution 1509 hade antagits informella förfrågningar

från FN om att bidra med trupp. Vidare visade Irland, som beslutat att bidra med

omkring 450 personer i en reducerad bataljon med stabs-, skytte- och

trosskompani, tidigt intresse av att samverka med ett svenskt förband. Den 30

oktober 2003 anmodades Försvarsmakten att lämna en bedömning av

förutsättningarna för en svensk insats bl.a. i Liberia. På basis av

Försvarsmaktens svar anvisade Regeringskansliet den 17 november Försvarsmakten

att planera och vidta förberedelser för en insats i Liberia med ett mekaniserat

skyttekompani samt att även redovisa alternativ till utformning av en svensk

styrka och en samlad riskbedömning. Möjligheter till samverkan med den irländska

bataljonen skulle härvid beaktas. Den 10(15 december 2003 genomfördes en

rekognosceringsresa till Liberia. I enlighet med Försvarsmaktens förordande i

sitt svar den 22 december 2003, gavs Försvarsmakten samma dag en kompletterande

anvisning om att fortsätta planera och vidta förberedelser för en svensk insats

med ett mekaniserat skyttekompani bestående av 231 personer inom ramen för den

irländska bataljonen i UNMIL.

Den 9 januari 2004 överlämnade FN en formell förfrågan till Sverige att bidra

med ett mekaniserat skyttekompani till UNMIL. Enligt förfrågan önskade FN att

förbandet skulle vara operativt i missionsområdet snarast möjligt.

Den 22 januari 2004 överlämnade regeringen till riksdagen proposition 2003/04:61

med förslag om att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad

styrka bestående av högst 240 personer till förfogande för deltagande inom ramen

för UNMIL under 12 månader.

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet konstaterade i betänkande

2003/04UFöU1 att FN:s säkerhetsråd i resolution 1509 från den 19 september 2003

bemyndigat upprättandet av en multinationell styrka för att stödja genomförandet

av det fredsavtal som överenskommits den 18 augusti 2003 mellan två

rebellgrupper å ena sidan och Liberias regering å den andra. Utskottet föreslog

att riksdagen bemyndigar regeringen att även med en eventuell utvidgning av

operationsområdet, efter förändrat mandat från FN:s säkerhetsråd, ställa en

väpnad styrka om högst 240 personer till förfogande för deltagande inom ramen

för FN:s mission i Liberia under högst 12 månader. Den 18 februari 2004

biföll riksdagen utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2003/04:138).

Den 19 februari 2004 beslutade regeringen att Försvarsmakten skulle delta med en

väpnad styrka i Liberia som en del av FN:s mission i Liberia under 12 månader

under åren 2004 och 2005. Truppbidraget skall omfatta ett förstärkt mekaniserat

skyttekompani samt stabsofficerare om högst 240 personer.

En förtrupp till förbandet transporterades till Liberia den 26 februari 2004.

Den irländska bataljonen var då redan på plats i missionsområdet, men blev fullt

operativ först när det svenska skyttekompaniet kom på plats. Förtruppens

uppgifter utgjordes av praktiska föreberedelser såsom mottagande av personal och

materiel. Den 9 mars 2004 var huvudstyrkan på plats och den 29 mars var

förbandet fullt operativt. Totalt uppgår det svenska bidraget till ca 235

personer.

3 Den senaste utvecklingen i Liberia

Under åren 1989-1997 pågick ett inbördeskrig i Liberia. Omkring 150 000

personer, huvudsakligen civila, beräknas ha dödats under de åtta år som

stridigheterna pågick. FN:s observatörsmission i Liberia (UNOMIL) avslutade sitt

arbete i och med fredsprocessens avslutande med allmänna val i juli 1997. Den

forne rebelledaren Charles Taylor valdes då till ny president i Liberia. Samma

år upprättade FN ett stödkontor för fredsbyggande i Liberia (UNOL) med uppgift

att stödja en konsolidering av freden efter valet. FN:s arbete underminerades

dock av regeringens oförmåga att genomföra politiska och ekonomiska reformer.

Istället för försoning fortsatte vanstyret under Taylors ledning med

systematiska övergrepp av mänskliga rättigheter samt diskriminering och

förföljelse av politiska motståndare. Dessa omständigheter ledde till att nya

stridigheter utbröt 1999 då rebellgruppen Liberians United for Reconciliation

and Democracy (LURD) uppstod med mål att störta Taylor. Ett flertal av

LURD-anhängarna tillhörde fraktioner från det första inbördeskriget som inte

integrerats i den nya liberianska armén under Taylors ledning. I mars 2003

uppstod även en andra rebellgrupp, Movement for Democracy in Liberia (MODEL),

med samma syfte, som snabbt tog kontroll över de sydöstra delarna av Liberia.

Kriget i Liberia hade starka regionala kopplingar och den osäkra situationen i

landet har haft en negativ effekt på utvecklingen i hela Mano Riverunionen

(Guinea, Liberia och Sierra Leone) samt Elfenbenskusten. Det första liberianska

inbördeskriget medförde en stor flyktingström över gränserna och därefter har en

ansenlig mängd med vapen, ammunition och stridande flödat över gränserna i

olika riktningar i syfte att stödja subversiv verksamhet i grannländerna.

Liberia ansågs utgöra epicentret av oroligheterna i regionen och har anklagats

för att ha stött rebellrörelser både i Sierra Leone, Guinea och Elfenbenskusten.

Liberia i sin tur anklagade Guinea för att stödja LURD:s verksamhet i de norra

delarna av landet genom tillförsel av vapen och ammunition. Liberianska

stridande deltog i kriget som utbröt under hösten 2002 i Elfenbenskusten, som i

sin tur anklagas för att ha legat bakom uppkomsten av den nya rebellrörelsen

MODEL i Liberia. En lösning av konflikten i Liberia har varit en förutsättning

för att kunna skapa stabilitet och fredlig utveckling i regionen. Eftersom

fortsatt instabilitet i Liberia inte enbart riskerat att förlänga lidandet för

den egna befolkningen, utan även hotat fredsprocessen i Sierra Leone och haft en

destabiliserande inverkan på läget i Guinea och Elfenbenskusten, har ihärdiga

försök gjorts av det internationella samfundet att förhandla fram en fredlig

lösning av konflikten.

Under våren och sommaren 2003 trappades stridigheterna i Liberia upp.

Rebellgrupperna LURD och MODEL hade tagit kontroll över nästan 60 procent av

landet och hotade att inta huvudstaden Monrovia. Den humanitära situationen var

alarmerande med omkring en miljon internflyktingar utan tillgång till

internationella hjälpsändningar. Med denna utgångspunkt gick regeringen i början

av juni med på att sätta sig vid förhandlingsbordet i Accra, Ghana, med

rebellgrupperna och den politiska oppositionen. Fredsförhandlingarna skedde

under ledning av ordföranden för ECOWAS och ledde den 17 juni till ett avtal om

eldupphör mellan parterna. Avtalet bröts dock av parterna och stridigheter

fortsatte i flera områden. Under starkt tryck av det internationella samfundet

avgick president Taylor och lämnade landet den 11 augusti, varefter parterna den

18 augusti 2003 slutligen enades om ett fredsavtal som förklarar kriget

avslutat och banar väg för en övergångsregering som skall leda landet fram till

allmänna val hösten 2005. I fredsavtalet ber parterna vidare att FN skall skicka

en styrka till Liberia under kapitel VII i FN-stadgan för att stödja

övergångsregeringen och genomförandet av fredsavtalet.

Den 14 oktober 2003 installerades den nationella övergångsregeringen som består

av representanter från samtliga parter i konflikten och leds av ordföranden

Gyude Bryant. Övergångsregeringens arbete har präglats av interna motsättningar

och anklagelser om korruption och bristande engagemang för fredsprocessen hos

enskilda regeringsmedlemmar. Även förbindelserna med övergångsparlamentet har

tidvis varit ansträngda. En central uppgift för övergångsregeringen under året

kommer att bli förberedelserna för och genomförandet av allmänna val. Efter

flera månaders oenighet antog övergångsförsamlingen i december 2004 en ny vallag

som skapar förutsättningar att hålla valen såsom planerat i oktober 2005.

Säkerhetsläget har förbättrats påtagligt i Liberia sedan UNMIL under första

halvåret 2004 etablerade full kontroll över landets territorium. Läget i

Monrovia försämrades i samband med oroligheter som utbröt i månadsskiftet

oktober(november 2004 och kunde bringas under kontroll först efter kraftfullt

ingripande från UNMIL, däribland det svenska förbandet.

4 Den humanitära situationen och det svenska engagemanget i Liberia

Kriget i Liberia gav upphov till uppåt en miljon internflyktingar i landet. I

nuläget uppskattas antalet internflyktingar uppgå till över 300 000. Under år

2004 antogs över 1,7 miljoner personer vara i behov av humanitärt stöd.

Undertecknandet av fredsavtalet den 18 augusti 2003 och efterföljande

internationell truppnärvaro har inneburit väsentligt ökade möjligheter till

distribution av humanitärt bistånd.

Enligt FN:s konsoliderade appell för år 2004 uppgår hjälpbehovet för Liberia

till 137 miljoner US-dollar. Därtill kommer behov av matleveranser till Liberia

på 40 miljoner US-dollar som presenterats under den konsoliderade appellen för

Västafrika. En givarkonferens för Liberia hölls i New York i början av februari

2004, under ledning av FN, Världsbanken och USA. Vid konferensen utfästes totalt

520 miljoner US-dollar till Liberias återuppbyggnad, varav USA och EU var de

största enskilda givarna.

Det svenska humanitära biståndet till Liberia uppgick under år 2004 till ca 60

miljoner kronor. Biståndet kanaliseras genom FN, Rödakorsrörelsen och enskilda

organisationer och går bl.a. till att stödja internflyktingar i flyktinglägren,

hälso- och sjukvård, utbildning samt jordbruksinsatser. Vidare har Sverige under

år 2004 avsatt 45 miljoner kronor till återuppbyggnadsstöd. Stödet omfattar

återanpassning av forna kombattanter (20 miljoner kronor) socio-ekonomisk

rehabilitering på landsbygden (20 miljoner kronor) och stöd till rättsväsendet

(5 miljoner kronor).

Utrikesdepartementets nuvarande kabinettssekreterare Hans Dahlgren är sedan juli

2001 EU-ordförandeskapets särskilde representant för Mano Riverunionen. I

kabinettssekreterarens mandat ingår bl.a. att främja dialogen mellan länderna,

att stödja en fredlig utveckling i regionen och att samverka med FN. Som

EU-ordförandeskapets representant är kabinettssekreteraren, tillsammans med

ordföranden för ECOWAS, även ordförande i den Internationella kontaktgruppen för

Liberia (ICGL) som upprättades i september 2002 i syfte att samordna och öka

FN:s och det internationella samfundets ansträngningar för en fredlig lösning i

Liberia. Genom kabinettssekreterarens uppdrag spelar Sverige en framträdande

roll för att främja en varaktig lösning av konflikten.

Sedan i september 2004 har Sverige en tjänsteman placerad i Monrovia, utsänd

från ambassaden i Abidjan. Detta stärker ytterligare Sveriges möjligheter att

aktivt följa utvecklingen i Liberia.

5 Förenta nationernas mission i Liberia, UNMIL

I ett brev till ordföranden för FN:s säkerhetsråd den 28 juni 2003

rekommenderade FN:s generalsekreterare att en multinationell styrka skulle

skickas till Liberia för att få stopp på den negativa utvecklingen i landet. Den

västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS fattade strax därefter ett

principbeslut om att skicka en förtrupp till Liberia för att bidra till att

stabilisera situationen och underlätta ett överlämnande av makten från president

Taylor. Genom resolution 1497 den 1 augusti 2003 auktoriserade säkerhetsrådet

upprättandet av den av ECOWAS ledda multinationella styrkan i Liberia och

förklarade samtidigt sin beredskap att upprätta en efterföljande FN-styrka per

den 1 oktober 2003.

På grundval av generalsekreterarens rekommendationer i sin rapport den 11

september antog säkerhetsrådet den 19 september 2003 resolution 1509 som

upprättar FN:s mission Liberia (UNMIL), bestående av en militär styrka på upp

till 15 000 personer, inklusive upp till 250 militärobservatörer och 160

stabsofficerare, upp till 1 115 civilpoliser samt civil personal. Resolutionen

antogs under kapitel VII i FN-stadgan och anger som UNMIL:s fyra huvudsakliga

uppgifter att 1) stödja genomförandet av avtalet om eldupphör, 2) underlätta

humanitär verksamhet och främjande av mänskliga rättigheter, 3) stödja

reformering av säkerhetssektorn, samt 4) stödja genomförandet av fredsavtalet.

Genom resolution 1561, antagen av säkerhetsrådet den 16 september 2004, förlängs

UNMIL:s mandat till den 19 september 2005.

Den 1 oktober 2003 tog UNMIL över ansvaret för den fredsbevarande verksamheten i

Liberia och ECOWAS styrkor integrerades i UNMIL. I början av december 2004

uppgick truppstyrkan till omkring 14 500 personer. Truppbidragen till UNMIL

består i december 2004 av enheter - i storleksordning - från Bangladesh,

Pakistan, Etiopien, Nigeria, Namibia, Ghana, Senegal, Kina, Irland, Ukraina,

Sverige, Filippinerna, Jordanien och Nepal. Insatsen är en av FN:s största

pågående insatser.

Genom resolution 1509 har UNMIL fått ett brett, flerdimensionellt mandat med

uppgifter som sträcker sig från omedelbara säkerhetsfrämjande åtgärder till mer

långsiktigt stöd till återuppbyggnad av landet. UNMIL anses vara den första

mission där FN fullt ut dragit lärdomar från tidigare insatser i bl.a. Somalia

och Sierra Leone och omsatt rekommendationerna i den s.k. Brahimirapporten i

praktiken. Den militära styrkan är omfattande och robust, en betydande

civilpoliskomponent har fått ansvar att bygga upp den nationella poliskåren och

mandatet omfattar även andra delar av rättskedjan, som att bidra till att stärka

förvaltning, domstolar och kriminalvård. I UNMIL:s mandat ingår även att främja

humanitär verksamhet och skydd av mänskliga rättigheter och inom missionen

finns särskilda funktioner för att hantera frågor om barnsoldater och kvinnors

utsatthet.

En av UNMIL:s viktigaste uppgifter är att bistå i arbetet med avväpning,

demobilisering, rehabilitering och återanpassning (s.k. DDRR) av samtliga

stridande parter. En framgångsrik DDRR-process är en förutsättning både för att

få stopp på stridigheter och övergrepp på kort sikt men även för att hindra att

konflikten på längre sikt återuppstår, såsom har skett tidigare. Den första

fasen av DDRR-programmet inleddes den 7 december 2003, men fick avbrytas p.g.a.

oroligheter då forna regeringssoldater öppnade eld i frustration över beskedet

att den ekonomiska ersättningen inte skulle betalas ut förrän efter

demobilisering. Avväpningen och demobiliseringen återupptogs i april 2004 och

förklarades officiellt avslutad den 31 oktober. Drygt 100 000 forna kombattanter

hade då demobiliserats, vilket skall jämföras med de 40 000 kombattanter FN

ursprungligen uppskattade skulle genomgå programmet. Den kraftiga ökningen beror

bl.a. på att de stridande parterna inte försåg UNMIL med register över sina

kombattanter. Som ett resultat av det ökade antalet kombattanter är FN:s program

för rehabilitering och återanpassning, som bygger på frivilliga bidrag,

kraftigt underfinansierat. Mot denna bakgrund och som svar på en vädjan från

FN:s generalsekreterare beslutade Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) i

december 2004 att bidra med ytterligare 10 miljoner kronor till

programmet, i tillägg till tidigare svenska bidrag om 14 miljoner kronor.

6 Svenskt deltagande i UNMIL

Sverige deltar sedan mars 2004 med ett mekaniserat skyttekompani i UNMIL. Vidare

tillkommer ett antal stabsmedlemmar på bataljonsnivå och en underhållsenhet.

Totalt uppgår det svenska förbandet till ca 230 personer. I ett läge där

säkerheten i Liberia avsevärt försämras skulle det dessutom kunna uppstå ett

omedelbart behov av att förstärka det svenska förbandet. En sådan förstärkning

av förbandet skulle kunna innebära att det svenska bidraget i ett senare skede

kan komma att omfatta upp till 300 personer. Det svenska förbandet ingår som en

enhet i den irländska bataljonen, vilken utgörs av ca 450 personer. Den

irländska bataljonen fungerar som UNMIL:s reserv- och snabbinsatsstyrka.

Bataljonen är placerad i närheten av Monrovia, men verkar i hela missionsområdet

under de olika faserna av UNMIL:s verksamhet. Uppgifterna för det svenska

förbandet omfattar bl.a. att genomföra bevakningsuppgifter, svara för säkerhet i

samband med DDRR-processen, skydda underhållsvägar inom missionsområdet, samt

inom ramen för den egna förmågan även skydda civila. Med hänsyn till konfliktens

regionala kopplingar kan UNMIL:s - och därigenom också det svenska förbandets

verksamhet - framöver komma att utvidgas till grannländerna Sierra Leone, Guinea

och Elfenbenskusten, bl.a. för att hindra flöden av vapen och stridande över

gränserna. En sådan geografisk utvidgning skulle självfallet först kräva en

motsvarande utvidgning av det folkrättsliga mandatet. Viss logistik och

underhållsstöd till UNMIL förutses redan i nuläget ske från vissa grannländer

eller andra länder.

Försvarsmakten bedömer att risken för svensk trupp att bli engagerad i direkta

stridigheter är låg men att hotbilden varierar beroende av var i Liberia

förbandet är verksamt samt vilka situationer förbandet ställs inför. Ytterligare

oroligheter som kräver robust ingripande, av den typ som utbröt i Monrovia i

månadsskiftet oktober(november 2004, kan inte uteslutas. På landsbygden bedöms

risknivån generellt som lägre. De största hoten mot personal i området utgörs av

trafiksituationen, hälsofaror samt klimatförhållanden. Hotet från

infektionssjukdomar är påtagligt men kan reduceras med adekvat medicinsk

profylax, utbildning samt fälthygien. Därutöver utgör kriminella element samt

okontrollerad eldgivning av personer eller grupperingar som bl.a. är missnöjda

med DDRR-processen ett hot mot förbandet.

Regeringen beräknar att kostnaden för insatsen under år 2005 kommer att uppgå

till ca 422 miljoner kronor och för år 2006 till ca 105 miljoner kronor.

Utgifterna skall belasta det under sjätte utgiftsområdet anvisade anslaget 6:1

Förbandsverksamhet, beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m.

Sverige deltar dessutom med sex civilpoliser i UNMIL.

7 Rättsliga frågor

Det föreslagna fortsatta svenska bidraget till UNMIL består alltjämt av ett

mekaniserat skyttekompani. Bidraget utgör en väpnad styrka i regeringsformens

mening.

Riksdagsbeslut enligt 10 kap. 9 § regeringsformen krävs för att sända en väpnad

styrka till FN:s mission i Liberia eftersom insatsen inte baseras på någon

internationell överenskommelse som riksdagen godkänt och då den inte heller

täcks av lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands.

Riksdagens godkännande i bet. 2003/04UFöU1 och rskr. 2003/04:138 innehöll en

tidsgräns om högst 12 månader. Det krävs därför nu ett nytt riksdagsgodkännande

för ett fortsatt svenskt insatsbidrag till UNMIL.

Förutom att samtliga parter i konflikten lämnat samtycke till närvaron av

FN-styrkan i Liberia har UNMIL, som ovan nämnts, fått ett mandat från

säkerhetsrådet vilket beslutats under kapitel VII i FN-stadgan. Av detta mandat

framgår att UNMIL även får vidta åtgärder av fredsframtvingande natur, inklusive

en rätt till våldsanvändning, som går utanför traditionella fredsbevarande

styrkors rätt till självförsvar. Utifrån säkerhetsrådets mandat har

insatsregler, s.k. rules of engagement, som reglerar styrkans våldsanvändning

fastställts. Det svenska truppbidraget kan utifrån dessa insatsregler tillgripa

tvångsmedel som går utöver nödvärn för att genomföra säkerhetsrådets mandat.

De administrativa förutsättningarna för svenskt deltagande i UNMIL regleras

genom ett avtal (Memorandum of Understanding) mellan Sverige och FN. Vidare

finns ett avtal mellan Sverige och Irland som reglerar de interna förhållandena

mellan det svenska förbandet och den irländska bataljonen.

8 Regeringens överväganden

Regeringens förslag: Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad

styrka bestående av högst 300 personer till förfogande för deltagande inom ramen

för Förenta nationernas mission i Liberia (UNMIL) under ytterligare 12 månader. Skälen till regeringens förslag: Fredsavtalet från sommaren 2003 och inrättandet

av den nya övergångsregeringen i oktober samma år gör det möjligt att få ett

slut på den fjorton år långa konflikten i Liberia. Halvvägs igenom den två år

långa övergångsperioden har UNMIL genomfört avväpning och demobilisering av ca

100 000 kombattanter och märkbart ökat säkerheten i Liberia. Integrering och

återanpassning av de avväpnade, liksom av återvändande flyktingar, utgör nu en

omfattande och avgörande del av det fortsatta fredsbyggandet i hela landet. Även

om säkerhetssituationen förbättrats betydligt får fredsprocessen alltjämt

betecknas som bräcklig. Liberia utgör till stora delar en sviktande stat (s.k.

"failed state") utan fungerande statsapparat och med underliggande politiska

motsättningar. Med en lång historia av maktmissbruk och korruption finns

fortfarande krafter i landet som ser sina positioner hotade av fria val och

etablerandet av en legitim regering. Därutöver skapar det stora antalet

sysslolösa ex-kombattanter i Monrovia en labil situation där minsta gnista har

en tendens att urarta till upplopp och plundring. Fortsatt tydlig närvaro av

UNMIL:s trupper är därför sannolikt en förutsättning för fredsavtalets fortsatta

genomförande. Det finns alltjämt ett behov av den säkerhetshöjande effekt som

närvaron av den svenska truppen har visat under det första året. Det robusta

svenska bidraget har haft en dämpande effekt på upplopp och oroligheter vid ett

flertal tillfällen. I november 2004 blev detta återigen uppenbart då den svenska

snabbinsatsstyrkan kallades in efter att UNMIL:s kravallpolis och det

nigerianska förbandet inte klarade av att få situationen under kontroll.

Omdömen om den svenska truppen från såväl FN i New York, UNMIL som liberianer är

uteslutande positiva. Välutbildade och motiverade soldater i kombination med

god utrustning utgör en uppenbar styrka som i sin tur gör att lugn genast

infinner sig då de anländer till oroshärdar. Detta har i sig sannolikt räddat

många liv eftersom truppen därmed inte behövt ta till det våldsmandat som

kapitel VII-missionen omfattar.

Förutom att konflikten har inneburit ett enormt lidande för den egna

civilbefolkningen har situationen i Liberia haft ett negativt inflytande på

utvecklingen i regionen som helhet. I grannländerna Sierra Leone och

Elfenbenskusten pågår fredsprocesser med ett betydande internationellt

engagemang och i Guinea är den politiska stabiliteten bräcklig. En lösning av

konflikten i Liberia är en förutsättning för en fredlig utveckling i hela

Västafrika. Utan ett uthålligt internationellt engagemang i Liberia riskeras

FN:s omfattande fredsfrämjande investeringar i Sierra Leone och Elfenbenskusten

att gå om intet och regionen riskerar att falla tillbaka i en spiral av krig och

våldsamheter.

FN-missionen i Liberia är nydanande. Genom ett brett, flerdimensionellt mandat

har UNMIL givits möjlighet att ta ett helhetsgrepp över säkerhet och utveckling

i Liberia i enlighet med erfarenheter från tidigare FN-insatser och

rekommendationerna i den s.k. Brahimirapporten. För att UNMIL skall kunna

genomföra sitt mandat krävs emellertid att medlemsstaterna ställer upp med

resurser i form av kvalificerade och robusta truppbidrag. Irland bidrar fortsatt

med en reducerad bataljon på omkring 450 personer. Det svenska bidraget med ett

mekaniserat skyttekompani utgör även fortsättningsvis ett starkt efterfrågat

bidrag till UNMIL och den irländska bataljonen. UNMIL bedöms även framgent vara

i behov av en kraftfull bataljon som reserv och snabbinsatsstyrka. Ett

kvalificerat svenskt förband med god tradition och förmåga av fredsbevarande

uppträdande, utrustat med moderna splitterskyddade fordon, utgör således även

fortsättningsvis ett viktigt bidrag till missionen.

Enligt senare års trend har utvecklingsländer i huvudsak stått för truppbidrag

till FN:s fredsbevarande missioner och EU och andra västländer har kritiserats

för att inte delta i FN:s verksamhet på marken. År 2003 bröt Sverige trenden

genom att vara det första EU-land att delta med militär trupp i FN-missionen i

Demokratiska republiken Kongo (MONUC). Insatsen väckte stor uppmärksamhet och

kan ha bidragit till ett ökat intresse bland andra EU-länder för fredsbevarande

insatser i Afrika. Genom insatsen i Liberia visar Sverige sitt fortsatt starka

engagemang för konfliktförebyggande och hantering av afrikanska konflikter, i

enlighet med svensk Afrikapolitik. Insatsen är dessutom ett sätt att i konkret

handling demonstrera det fortsatt starka svenska stödet för FN:s fredsbevarande

verksamhet. Att delta i en FN-mission i Afrika ger vidare Försvarsmakten

värdefulla erfarenheter.

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 januari 2005

Närvarande: Statsministern Persson, ordförande, och statsråden Ringholm,

Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström,

Sommestad, Karlsson, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Hallengren,

Björklund, Holmberg, Jämtin, Österberg, Orback, Baylan

Föredragande: statsrådet Freivalds Regeringen beslutar proposition 2004/05:61 Fortsatt svenskt deltagande i Förenta

nationernas mission i Liberia.

Prop. 2004/05:61 13 1