Sök i Ratio Lex

1980/81:8

1 305 sidor, varav 1 005 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 1 005 av 1 305 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1980/81:8, 1980/81:8

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens proposition

1980/81:8

med
förslag till utsökningsbalk;

beslutad
den 5 juni 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag
som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

HÅKAN WINBERG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I proposifionen föreslås en ny utsökningsbalk (UB).
Den skall ersätta bl.a. utsökningslagen (1877:31 s. 1), införsellagen
(1968:621), lagen (1971:494) om exekufiv försäljning av fast egendom, lagen
(1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. och lagen (1973:1130) om
exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m.

Utsökningslagstiftningen
har varit föremål för en total översyn sedan början av 1960-talet. Under denna
tid har flera delreformer genomförts, bl.a. i fråga om införsel, utmätning av
lön, beneficium och andra undantag från utmätning samt exekutiv försäljning av
fast egendom, skepp och luftfartyg. 1 dessa delar överensstämmer UB i allt
väsentligt med nu gällande bestämmelser.

I övrigt innehåller UB åtskilliga nyheter. I det
följande redogörs i korthet för balkens uppbyggnad och viktigare nyheter.

1
/ kap. ges bestämmelser bl.a.
om balkens tillämpningsområde och om de exekutiva myndigheterna. Balken är
direkt tillämplig inte endast på verkställighet beträffande civilrättsliga
anspråk utan även i fråga om böter, skatter m.m. Vissa undantag görs dock för
sådana s.k. allmänna mål. Verkställigheten skall helt åvila
kronofogdemyndigheterna. Överexe-kutorsinstitufionen föreslås avskaffad och de
uppgifter som f n. åvilar överexekutor förs över till kronofogdemyndigheterna.
Den befogenhet att förordna om handräckning som ankommer på överexekutor
flyttas dock till tingsrätten.

2
kap. innehåller gemensamma
bestämmelser om förfarandet hos kronofogdemyndigheten. Denna skall kunna hålla
förhör med svaranden och i

1 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del I

Prop.
1980/81:8

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2

viss
utsträckning även med en tredje man. För att tvinga fram upplysningar i mål om
utmätning eller kvarstad för fordran eller för att få till stånd verkställighet
av annan förpliktelse än betalningsskyldighet skall kronofogdemyndigheten kunna
förelägga vite. Under särskilda förutsättningar skall en tredskande gäldenär
eller tredje man kunna häktas av domstol. Regler meddelas om i vad mån
kronofogdemyndigheten får bereda sig tillträde till någons bostad eller annat
utrymme och får använda fysiskt våld och annat tvång.

13 kap. meddelas bestämmelser om exekutionsUtlar,
dvs. de handlingar som får ligga fill gmnd för verkställighet. Där ges en
katalog över exekutionstitlarna och anges de närmare förutsättningar under
vilka olika exekutionstitlar får verkställas.

4 kap., som inleder den del av UB som behandlar
utmätningsförfarandet (4-14 kap.), innehåller regler om själva utmätningen.
Enligt UB skall utmätningsförrättning inte längre rutinmässigt hållas i
gäldenärens bostad. I stället skall uppgifter om utmätningsbara tillgångar i
första hand inhämtas från gäldenären eller genom undersökning i register m.m.
Gäldenären skall vara skyldig att lämna upplysningar om sina tillgångar och att
bekräfta uppgifterna under straffansvar. Även en tredje man skall ha
upplysningsplikt beträffande ett mellanhavande mellan honom och gäldenären.
Egendom skall över lag kunna utmätas utan att den är omedelbart tillgänglig
för förrättningsmannen. I fråga om makar eller andra som varaktigt sammanbor
under äktenskapsliknande förhållanden skall lös egendom i deras gemensamma
besittning presumeras tillhöra dem med samäganderätt. I andra fall då äganderättsfrågan
är oklar men sannolika skäl föreligger för att egendomen tillhör gäldenären,
kan den utmätas med förbehåll för tredje mans rätt. Möjligheten till
självrättelse av utmätning vidgas något.

I
5 kap. ges bestämmelser orn beneficium och andra undantag från utmätning.
Kapitlet överensstämmer i allt väsentligt med nuvarande regler. 6 kap.
behandlar frågan om säkerställande av utmätning, dvs. vilka åtgärder som efter
beslut om utmätning skall vidtas beträffande egendomen.

I
7 kap. regleras utmätning av lön och liknande förmåner. Kapitlet överensstämmer
i huvudsak med nuvarande regler. Den längsta tid under vilken löneutmätning får
pågå utan gäldenärens medgivande utsträcks dock från tre fill sex månader om
året.

18-12
kap. behandlas försäljning av utmätt egendom. 8 kap. innehåUer allmänna
bestämmelser, som i princip är gemensamma för all slags försäljning. När en
andel i viss egendom har utmätts, skall försäljningen under vissa
förutsättningar kunna vidgas fill att avse hela egendomen. Frågan om tredje
mans rätt till betalning ur utmätt egendom regleras ingående. 1 9 kap. ges
bestämmelser om exekutiv försäljning av lös egendom i allmänhet och om
indrivning av en utmätt fordran. Underhandsförsäljning jämställs i princip med
försäljning på auktion. Särskilda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3

regler
föreslås om försäljning av egendom som gäldenären innehar under förbehåll om
återtaganderätt, t.ex. enligt konsumentkreditlagen (1977:981). 10, 11 och 12
kap., som behandlar exekutiv försäljning av registrerat skepp, av registrerat
luftfartyg m.m. och av fast egendom, överensstämmer i allt väsentligt med
gällande rätt.

113 kap. ges föreskrifter om redovisning av
influtna medel. För det fall att en borgenär har rätt till betalning inte bara
för ett kapitalbelopp utan också för ränta, rättegångskostnader m.m. meddelas
en-regel om i vilken ordning avräkning skall ske.

I 14 kap. behandlas verkan av exekufiv försäljning
när egendomen fillhörde en tredje man. Som huvudregel föreslås att exekufiv
försäljning ger köparen samma rätt som en frivillig försäljning. Beträffande
registrerat skepp och fast egendom skall köparen dock ha ett mera långtgående
skydd. När exekutivt såld egendom frångår köparen resp. när försäljningen
medför att tredje mannen förlorar sin rätt, skall gäldenären vara strikt
ersältningsansvarig och borgenären ersättningsskyldig vid ond tro. Ersättningen
är i båda fallen maximerad till den vinst som gäldenären resp. borgenären har
gjort.

75 kap. reglerar införsel i lön och liknande
förmåner. Kapitlet överensstämmer i huvudsak med gällande bestämmelser.

116 kap, behandlas verkställighet av dels
förpliktelser som avser annat än betalningsskyldighet, dels kvarstad m.m.
Avhysning regleras ingående. Avhysning skall om möjligt ske inom fyra veckor
från det att handlingarna kom in fill kronofogdemyndigheten men fär ske
tidigast en vecka från det att svaranden bereddes tillfälle att yttra sig.
Kronofogdemyndigheten får medge anstånd under högst fyra veckor. Om sökanden
lämnar anstånd som varar över sex månader från ansökningen, förfaller denna i
allmänhet. Kvarstad för fordran skall inte i och för sig medföra förmånsrätt,
men om den kvarstadsbelagda egendomen utmäts eller tas i anspråk genom betalningssäkring
för en annan fordran som inte är förenad med särskild förmånsrätt, skall
egendomen anses samtidigt utmätt för kvarstadsborge-närens fordran.

I
17 kap. ges bestämmelser om kostnader i utsökningsmål. 18 kap. slutligen
behandlar klagan i utsökningsmål. Talan mot kronofogdemyndighetens beslut och
åtgärder skall föras i hovrätten genom besvär. Hovrättens beslut kan
överklagas i högsta domstolen.

Förslag till övergångsbestämmelser till UB och
följdändringar i andra lagar kommer att tas upp i en senare proposition. Den
nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1982.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 4

Förslag till Utsökningsbalk

Härigenom föreskrivs att i Sveriges rikes lag skall
efter rättegångsbalken införas en ny balk, benämnd utsökningsbalk, av följande
lydelse.

1
kap. Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

1 §
Denna balk är tillämplig i fråga om verkställighet av dom eller annan

exekutionstitel, som innefattar betalningsskyldighet eller annan förplik

telse, samt i fråga om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan

liknande säkerhetsåtgärd.

Verkställighet som avser betalningsskyldighet sker
genom utmätning eller införsel. Verkställighet som avser annan föipliktelse
eller säkerhetsåtgärd sker i den ordning som anges i 16 kap.

2 §
Har i annan lag meddelats bestämmelse som avviker från denna balk,

gäller den bestämmelsen.

Exekutiv
myndighet

3 §
Verkställighet åvilar kronofogdemyndighet.

Mål om verkställighet (utsökningsmål) handläggs av
kronofogde eller annan tjänsteman hos kronofogdemyndigheten (förrätlningsman).

4
§ Mot förrättningsman gäller
samma jäv som i 4 kap. rättegångsbalken föreskrivs i fråga om domare. Jäv får
ej gmndas på åtgärd som förrättningsmannen har vidtagit i tjänsten eller på
gärning som har förövats mot honom i eller för hans tjänst.

5
§ Känner förrättningsman till
omständighet som kan antagas utgöra jäv mot honom, skall han självmant ge det
fill känna.

Har fråga om jäv mot förrättningsman uppkommit och
har ej annan trätt i hans ställe, skall kronofogdemyndigheten snarast besluta i
jävsfrågan. Förrättningsmannen fär själv pröva jävsfrågan endast om annan
tjänsteman ej kan träda i hans ställe utan olägligt uppskov.

Förrättningsman som är jävig fär utan hinder därav
vidtaga åtgärd som ej kan uppskjutas utan olägenhet.

Vissa
foreskrifter om mål och parter m.m.

6§
Utsökningsmål handläggs som enskilt mål eller allmänt mål.

Allmänt mål är mål om uttagande av böter, vite,
skatt, tull, avgift och liknande medel som tillkommer staten och som får
utsökas utan föregående dom samt, enligt vad regeringen närmare föreskriver,
annan liknande fordran som tillkommer staten eller kommun. I annan lag kan
föreskrivas att även mål om uttagande av annan fordran är allmänt mål.

Annat
mål än som avses i andra stycket är enskilt mål.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 5

7 §
Den som begär verkställighet hos kronofogdemyndigheten kallas

sökande. I allmänt mål anses staten eller kommun som sökande.

Sökandens motpart hos kronofogdemyndigheten benämns
svarande eller, i mål som rör fordran mot honom, gäldenär. När viss egendom
svarar för fordran, skall vad som sägs om gäldenär i tillämpliga delar gälla
ägaren, även om han ej är personligen betalningsskyldig.

Den som ej är sökande eller svarande kallas tredje
man. Tredje man hos vilken en gäldenär själv har fordran kallas
sekundogäldenär.

Tillämpning
av bestämmelser som rör fartyg, luftfartyg eller fast egendom

8 §
Vad som sägs i denna balk om registrerat skepp, registrerat luftfartyg

eller intecknade reservdelar till luftfartyg gäller, om ej annat följer av vad

som är särskilt föreskrivet, även egendom som utom riket är införd i

register motsvarande skepps- eller luftfartygsregistret eller, beträffande

reservdelar, egendom som är intecknad utom riket.

Bestämmelserna i 4 kap. 7 § andra stycket och 30 §
andra stycket är dock ej tillämpliga på egendom som avses i första stycket.

9 §
Med fartyg jämställs fartyg under byggnad. I fråga om skeppsbygge

skall härvid vad som sägs om skeppsregistret i stället avse skepps-

byggnadsregistret.

10
§ Vad som sägs om registrerat
skepp, registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg
gäller i tillämpliga delar även andel i och villkorlig rätt till sådan egendom,
om ej annat föreskrivs.

11
§ Med fast egendom avses
fastighet, visst område av fastighet, samfälld mark samt andel i och villkorlig
rätt till sådan egendom.

Vad
som sägs om fast egendom gäller i tillämpliga delar även tomträtt.

12 §
Vad som sägs om pantbrev i fastighet gäller i tillämpliga delar även

vilandebevis.

2
kap. Förfarandet hos kronofogdemyndigheten

Ansökan
m.m.

1 §
Ansökan om verkställighet görs muntligen eller skriftligen.

Ansökningshandling skall vara egenhändigt
undertecknad av sökanden eller hans ombud.

2 §
Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.

Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på gmnd
varav verkställighet söks. Gmndas anspråket på löpande skuldebrev eller annan
handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller
påkalla fullgörande av annan förpliktelse, skall den handlingen inges.

Exekutionsfiteln skall inges i huvudskrift eller,
om kronofogdemyndigheten anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling
som avses i andra stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan
handling bör inges i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

3 §
Om behörig kronofogdemyndighet finns bestämmelser i 4 kap. 8 8,15

kap. 7 § samt 16 kap. 1 och 10 SS.

Vid tillämpning av denna balk skall med svarandens
hemvist förstås den ort där han är bosatt.samt, beträffande dödsbo, den ort där
den döde senast var bosatt och, beträffande annan juridisk person, den ort som
enligt 10 kap. rättegångsbalken gmndar domstols behörighet i tvistemål i
allmänhet.

4 §
Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som ej är behörig,

skall målet genast överiämnas till den kronofogdemyndighet som enligt

vad handlingarna visar är behörig. Ansökan anses gjord, när ansöknings

handlingen kom in till den förra myndigheten eller, i fråga om muntlig

ansökan, när sådan ansökan gjordes där.

Har ansökan gjorts hos en behörig
kronofogdemyndighet och är även annan kronofogdemyndighet behörig, får målet
överlämnas till den myndigheten, om målet ej utan avsevärd olägenhet kan
handläggas vid den förra myndigheten eller överlämnande annars uppenbart
främjar målets handläggning.

5
§ Är en ansökan i de hänseenden
som avses i 1 eller 2 § eller annars så bristfällig att den ej kan läggas till
grund för prövning i sak och efterkommer sökanden ej föreläggande att avhjälpa
bristeri, skall ansökningen avvisas.

6
§ Beträffande parts behörighet
samt ställföreträdare eller ombud för och biträde åt part tillämpas 11 och 12
kap. rättegångsbalken, i den mån ej annat föreskrivs i denna paragraf.

Ombud behöver ej styrka sin behörighet genom
fullmakt annat än om kronofogdemyndigheten finner det behövligt.

Visar ombud eller biträde oskicklighet eller
oforstånd eller är han eljest olämplig, får kronofogdemyndigheten avvisa honom
som ombiid eller biträde i målet.

7 §
I fråga om handling som kommer in till kronofogdemyndigheten

tillämpas 33 kap. 3 S rättegångsbalken.

Handling, som avser anmälan eller annan åtgärd som
skall ske innan utmätt egendom säljs, sammanträde avslutas eller beslut
meddelas, anses dock inkommen i rätt tid endast om innehållet i handlingen har
blivit känt för förrättningsmannen före nämnda tidpunkt.

8 §
Kronofogdemyndigheten får vid behov anlita tolk. Tolk som ej

fullgör uppdraget i tjänsten har rätt fill ersättning av allmänna medel.

I fråga om översättning av ansökan eller annan
handling som ej är avfattad på svenska tillämpas 33 kap. 9 § rättegångsbalken.

9 §
Underlåter part eller tredje man att fullgöra något som åligger honom

i utsökningsmål och finns anledning antaga att han har laga förfall, skall

underlåtenheten ej leda till påföljd eller eljest läggas honom till last i
målet.

Auktion eller bevakningssammanträde skall dock ej inställas annat än om

synnerliga skäl föreligger.

Har någon förelagts att väcka talan inom viss tid
och visar han laga förfall före utgången av den tiden, skall
kronofogdemyndigheten sätta ut ny tid.

Lagförslaget 6

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 1

I fråga om vad som skall räknas som laga förfall
tillämpa 32 kap. 8 § rättegångsbalken.

Förhör

10 §
Kronofogdemyndigheten får hålla förhör med svaranden, om det

behövs. Svaranden får föreläggas att inställa sig personligen vid vite av

högst ettusen kronor.

Till sådant förhör skall vid behov även sökanden
kallas. Sökanden får föreläggas att inställa sig vid påföljd av att hans
ansökan annars förfaller. Bör sökanden inställa sig personligen, får vite av
högst ettusen kronor föreläggas honom.

11
§ Förhör fär vid behov hållas
med tredje man som är sakägare eller som enligt denna balk är skyldig lämna
upplysningar. Tredje man får föreläggas att inställa sig personligen vid vite
av högst ettusen kronor.

12
§ Fråga om utdömande av vite
som har förelagts enligt 10 eller 11 § prövas av kronofogdemyndigheten. Har
ändamålet med vitet förfallit, får det ej dömas ut.

Uteblir svaranden från förhör och har vite
förelagts honom, får han hämtas.

13
§ Tredje man som har inställt
sig för att höras får tillerkännas skälig ersättning av allmänna medel för
inställelsen.

14
§ Har vid förhör förebringats
uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, vars röjande kan
antagas medföra att den enskilde eller någon honom närstående lider avsevärd
skada eller betydande men, kan kronofogdemyndigheten förordna att uppgiften ej
får röjas obehörigen.

Tvångsmedel

15 §
När kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 14 eller 15 S eller 16 kap.

9 eller 12 § eller 13 S jämförd med 4 kap. 14 och 15 SS förelägger svaranden

eller tredje man att fullgöra eller underlåta något, får myndigheten före

skriva vite till belopp som finnes behövligt.

Fråga om utdömande av vite som har förelagts enligt
första stycket prövas, på talan av allmän åklagare eller kronofogdemyndigheten,
av tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns. Har ändamålet med
vitet förfallit, får det ej dömas ut.

Om föreläggande vid vite ej iakttas, kan
kronofogdemyndigheten ge nytt vitesföreläggande utan hinder av att det förra ej
har vunnit laga kraft.

16 §
Efterkommer ej gäldenären eller tredje man föreläggande enligt 4

kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 § jämförd med nämnda lagrum, får han

häktas, om synneriiga skäl föreligger. Fråga om häktning prövas, efter

framställning av kronofogdemyndigheten, av tingsrätten i den ort där

kronofogdemyndigheten finns.

När
framställning om häktning har gjorts, skall förhandling äga rum inför

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 8

rätten.
Till förhandlingen skall kronofogdemyndigheten och, om hinder ej möter, den som
avses med yrkandet kallas. Denne får hämtas, om skäl föreligger därtill. Har
han kallats till förhandlingen eller kan det antagas att han har avvikit eller
eljest håller sig undan, utgör hans utevaro ej hinder för prövning av yrkandet.
I fråga om rätt till biträde och kostnader i målet har vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om försvarare och om rättegångskostnader i brottmål
motsvarande tillämpning.

Rätten skall med högst två veckors mellanmm hålla
förhandling för att pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara
häktad. Föreligger ej längre skäl för häktning, skall rätten omedelbart
förordna att den häktade skall friges. Ingen får hållas häktad längre tid än
tre månader i målet. Beträffande behandlingen i övrigt av frågor om häktning
enligt denna paragraf har vad som gäller enligt rättegångsbalken om häktning av
misstänkt motsvarande tillämpning.

17 §
Vid förrättning får hus, rum eller förvaringsställe genomsökas, om

det behövs för att verkställighet skall kunna ske.

Behöver förrättningsmannen ha tillträde till
utrymme som är tillslutet, får han låta öppna lås eller bereda sig tillträde på
annat sätt. Han får dock ej bereda sig tillträde till bostad i innehavarens
frånvaro annat än om underrättelse om tiden för förrättningen har sänts till
innehavaren med posten eller lämnats på annat lämpligt sätt och det kan antagas
att denne håller sig undan eller om eljest särskilda skäl föreligger.

För att genomföra förrättning får
förrättningsmannen i övrigt använda tvång i den mån det kan anses be:Fogat med
hänsyn till omständigheterna. Våld mot person fär dock brukas endast om
förrättningsmannen möter motstånd och i den mån det med hänsyn till
förrättningens ändamål kan anses försvarligt.

Beslut

18 §
Beslut skall, i den mån det behövs, ange de skäl på vilka det

gmndas.

Beslut som får överklagas skall innehålla
upplysning om vad den som vill föra talan mot beslutet skall iakttaga. Sådan
upplysning får dock utelämnas när den är uppenbart obehövlig.

19 §
Kronofogdemyndighetens beslut länder till efterrättelse omedel

bart. Vite fär dock ej utsökas innan det beslut, varigenom krono

fogdemyndigheten har dömt ut vitet, har vunnit laga kraft.

Verkställigheten fortgår även om talan förs mot
kronofogdemyndighetens beslut, såvida ej annat föreskrivs i denna balk eller
förordnas av hovrätten eller högsta domstolen.

20
§ Beslut, som fill följd av
skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar
oriktighet, får rättas av kronofogdemyndigheten. Om det ej är obehövligt,
skall part och annan sakägare beredas fillfälle att yttra sig innan rättelse
sker.

21
§ Vad som i balken sägs om
beslut gäller i tillämpliga delar även sådan åtgärd av kronofogdemyndigheten
som inverkar på parts eller tredje mans rätt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagförslaget 9

Prövning
av tvist

22 §
I tvist vid fördelning av medel som enligt 13 kap. 7 § tredje stycket

prövas av kronofogdemyndigheten anses talan väckt när borgenären

anmälde sitt anspråk.

Om talan ej uppfyller vad som gäller för
stämningsansökan i tvistemål, skall kronofogdemyndigheten anmoda borgenären att
avhjälpa bristen.

23 §
Kronofogdemyndigheten skall sätta ut muntlig förhandling i tvisten

och kalla parterna till förhandlingen. 1 fråga om sådan förhandling

tillämpas bestämmelserna om förhör i 10 § första stycket andra meningen

och andra stycket tredje meningen, 11 § andra meningen, 12 § första

stycket och 14 §. Parts utevaro från förhandlingen utgör ej hinder för

prövning av tvisten.

Om bevisning gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken för tvistemål. Bestämmelsema om häkte i 36 kap. 21 §
rättegångsbalken får dock ej tillämpas.

Tvisten avgörs i samband med fördelning av de medel
som tvisten rör. Avgörandet tas upp i beslutet om fördelningen.

24 §
Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket före

läggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas av

fingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns, om ej annat följer

av andra stycket.

Om föreläggande har meddelats enligt 4 kap. 20, 22
eller 26 § i fall då tvisten rör egendom som avses i 10 kap. 10 eller 12 §
rättegångsbalken, gäller om domstols behörighet vad som sägs där.

Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 §
första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet
vad som i allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra
stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den
tingsrätt som anges i 10 kap. 10 S rättegångsbalken och eljestav tingsrätten i
den ort där kronofogdemyndigheten finns.

I
foreläggande skall anges vid vilken domstol talan skall väckas.

Ställande
av säkerhet m.m.

25 §
Säkerhet som skall ställas enligt denna balk skall bestå av pant eller

borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två

eller flera personer gemensamt, vara solidarisk. Är säkerheten ej godkänd

av den till vars förmån säkerheten skall gälla, skall den prövas av krono

fogdemyndigheten.

Om bank eller annan jämförbar penninginrättning
skall ställa säkerhet, får godtagas utfästelse av penninginrättningen att
infria den förpliktelse som säkerheten skall avse.

Säkerheten
skall tagas i förvar av kronofogdemyndigheten.

26 §
När säkerhet skall tagas i anspråk av kronofogdemyndigheten enligt

3 kap. 22 S andra stycket eller 13 kap. 3 eller 20 8, får pant tillgodogöras i

den ordning som gäller för utmätt egendom. Borgen fär genast utsökas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 10

27 §
Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund

behöver ej ställa säkerhet.

Vite
får ej föreläggas staten.

Fordran
som ej är forfallen samt ränta

28
8 Fordran, som ej är förfallen
till betalning och ej löper med ränta före förfallodagen, beräknas till det
belopp som efter fem procent årlig ränta utgör fordringens värde. Motsvarande
gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

29
8 När medel som sökanden eller
annan sakägare har fått lyfta skall betalas tillbaka, utgår ränta enligt 5 8
räntelagen (1975:635) från den dag medlen utbetalades till den dag
återbetalning skall ske och enligt 6 8 räntelagen för tiden därefter.

Ränta utgår dock ej i den mån det beror på den som
är berätfigad till medlen att de ej har betalats tillbaka.

Särskilda
bestämmelser beträffande allmänna mål

30 8
Bestämmelserna i 1 och 2 S§, 4 8 första stycket, 5 8 och 10 8 andra

stycket gäller ej i allmänt mål. 1 frikga om sökanden i sådant mål gäller ej 6
8

och ej heller 29 8 i fall då exekutionstiteln upphävs.

Sökanden i allmänt mål företräds av
kronofogdemyndigheten. I tvist som avses i 4 kap. 20-23 och 26 88, 9 kap. 11 8
tredje stycket och 13 kap. 7 8 andra stycket samt vid utförande av talan i
överklagat utsökningsmål företräds dock sökanden i allmänt mål av
riksskatteverket.

I allmänt mål anses ansökan gjord, när
indrivningshandlingarna har kommit in till kronofogdemyndigheten eller, om
myndigheten är ansluten fill systemet för automatisk databehandling inom exekutionsväsendet,
när indrivningsuppdraget har förts in i systemet och uppgifterna är
tillgängliga för kronofogdemyndigheten.

3
kap. Exekutionstitlar

Inledande
bestämmelser

1
8 Verkställighet får under de förutsättningar som anges i detta kapitel äga
rum på gmnd av följande exekutionstitlar:

1. domstols
dom, utslag eller beslut,

2.
förlikning som är stadfäst av
domstol,

3.
godkänt strafföreläggande eller
godkänt föreläggande av ordningsbot,

4.
skiljedom,

5.
förbindelse angående
underhållsbidrag,

6.
förvaltningsmyndighets beslut
som enligt särskild föreskrift får verkställas,

7.
handling som enligt särskild
föreskrift får läggas fill grund för verkställighet.

Vad som i balken sägs om dom gäller, om ej annat
föreskrivs, i tillämpliga delar även domstols utslag eller beslut.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 11

2 §
I vad mån verkställighet på grund av utländsk exekutionstitel lär äga

rum här i riket framgår av särskilda föreskrifter.

Dom

3 §
Dom får verkställas utan särskilda villkor, när den har vunnit laga

kraft.

Har talan fullföljts endast mot viss del av dom,
får domen i övrigt, när det kan ske, verkställas såsom lagakraftägande dom, om
ej annat förordnas med anledning av den fullföljda talan.

4 6
Dom som ej har vunnit laga kraft får verkställas i fall och under

villkor som anges 15-9 88-

Om hinder mot att utmätt egendom säljs eller
influtna medel betalas ut finns bestämmelser i 8 kap. 4 8, 13 kap. 14 8 och 15
kap. 22 8.

5 §
Verkställighet får genast ske av

1.
dom i växelmål eller checkmål,

2.
tredskodom varigenom betalningsskyldighet
har ålagts den uteblivna parten, om ej annat förordnas med anledning av talan
om återvinning.

6 8
Annan dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts än som avses i

5 8 får verkställas genast, om ej gäldenären hos kronofogdemyndighet

nedsätter pengar till belopp som svarar mot
betalningsskyldigheten den dag nedsättningen sker jämte förrättningskostnader
eller

som pant ställer ett motsvarande fillgodohavande
hos bank jämte den ränta som belöper på tillgodohavandet för fiden därefter
eller

när domen har meddelats av underrätt ställer annan
säkerhet för betalningsskyldigheten jämte förrättningskostnader.

Fullgör gäldenären vad som nu har sagts först sedan
åtgärd har vidtagits för verkställighet av domen, skall åtgärden återgå, om det
kan ske.

7 §
Har högre rätt förklarat talan mot dom varigenom betalningsskyldig

het har ålagts förfallen, får domen verkställas genast, om ej annat

förordnas med anledning av ansökan om målets ålempptagande.

Har hovrätt vägrat part prövningstillstånd vid
talan mot Ungsrätts dom, varigenom betalningsskyldighet har ålagts parten i mål
som har handlagts enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre
värden, får domen verkställas genast, om ej annat förordnas med anledning av
talan mot hovrättens beslut.

8
8 Dom varigenom någon har
förpliktats att utge lös egendom får verkställas genast, om säkerhet ställs
för återbäring av egendomen jämte avkastning. Detta gäller dock ej, om
förpliktelsen har ålagts som särskild rättsverkan av brott.

9
§ Dom, som enligt annan lag
eller enligt förordnande av domstolen fär verkställas innan den har vunnit laga
kraft, verkställs såsom lagakraftägande dom, om ej annat följer av lagen eller
förordnandet.

10 §
Ansökan om resning eller återställande av försutten tid, beslut

varigenom sådan ansökan har beviljats eller besvär över domvilla hindrar

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagförslaget 12

ej
verkställighet, om ej annat förordnas med anledning av ansökningen eller
besvären.

Utslag
och beslut i lagsökningsmål m.m.

11 8
Utslag eller beslut i lagsökningsmål varigenom betalningsskyldighet

har ålagts fär verkställas genast, om ej annat förordnas med anledning av

talan om återvinning eller besvär. Utslag eller beslut i lagsökningsmål i

annat fall verkställs såsom lagakraftägande dom, om ej annat förordnas

med anledning av talan om återvinning eller besvär.

Bevis i mål om betalningsföreläggande att utmätning
får äga rum verkställs såsom lagakraftägande dom, om ej gäldenären har sökt
återvinning. Har återvinning sökts, gäller vad :som sägs i 6 8 om underrätts
dom, om ej domstolen förordnar att verkställighet ej får äga rum tills vidare.

12 8
Utslag eller beslut i mål enligt handräckningslagen (1981:000) verk

ställs såsom lagakraftägande dom, om ej annat förordnas med anledning av

talan om återvinning eller besvär. 1 fråga om betalningsskyldighet gäller

dock att utslaget eller beslutet får verkställas genast, om ej annat förordnas

med anledning av talan om återvinning eller besvär.

Förlikning

13
§ Förlikning som är stadfäst av domstol verkställs såsom lagakraftägande dom,
om ej annat förordnas med anledning av talan mot domen eller talan om
ogiltigförklaring av förlikningen.

Strafföreläggande
och föreläggande av ordningsbot

14
8 Godkänt strafföreläggande och godkänt föreläggande av ordningsbot verkställs
såsom lagakraftägande dom.

Skiljedom

15 §
Skiljedom som grundas på skiljeavtal får verkställas, om

1. skiljeavtalet ej innehåller förbehåll om rätt
för part att klandra

domen,

2.
omständighet ej föreligger som
gör domen ogiltig, även om talan ej förs mot domen, och

3.
det ej heller görs sannolikt
att domen kan hävas enligt 21 8 lagen (1929:145) om skiljemän.

I fråga om ersättning till skiljeman fär
skiljedomen verkställas, om tiden för parts talan mot domen i denna del har
gått till ända utan att sådan talan har väckts och det ej föreligger
omständighet som avses i första stycket 2.

16
8 Bestämmelserna i 15 8 första
stycket 2 och 3 samt andra stycket fillämpas också på skiljedom som. utan att
skiljeavtal föreligger, med stöd av bestämmelse i lag har meddelats enligt
lagen (1929:145) om skiljemän.

17
§ Möter ej på grund av
bestämmelserna i 15 eller 16 8 hinder mot verkställighet av skiljedom,
skall kronofogdemyndigheten meddela

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 13

särskilt
beslut härom. Innan sådant beslut meddelas, skall svaranden beredas tillfälle
att yttra sig.

18 8
Sedan beslut som avses i 17 S har meddelats, verkställs skiljedomen

såsom lagakraftägande dom, om ej annat förordnas av domstol där talan

mot skiljedomen är anhängig.

Förbindelse
angående underhållsbidrag

19 8
Skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse angående under

hållsbidrag enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken eller angående bi

drag som tillkommer kommun för barns vård enligt 72 S andra stycket

barnavårdslagen (1960:97) verkställs såsom lagakraftägande dom.

I fråga om underhållsbidrag, som skall utges till
gäldenärens make för makens egen del eller för makarnas barn, får
verkställighet dock äga rum endast om makarna under den tid som bidraget avser
ej varaktigt bodde tillsammans och alltjämt ej gör det.

Har talan rörande en förbindelse väckts vid
domstol, kan denna förordna att verkställighet ej fär jiga rumjjlls vidare

Annan
exekutionstitel

20
8 I fråga om verkställighet av förvaltningsmyndighets beslut tillämpas vad som
gäller om dom, om ej annat är föreskrivet. Innan saken har blivit slutligt
prövad, räknas beslutet som underrätts dom.

I fråga om verkställighet på grund av handling som
avses i 1 8 första stycket 7 gäller vad som är särskilt föreskrivet.

Invändningar
mot verkställighet

21
8 Visar svaranden att han har fullgjort betalningsskyldighet eller annan
förpliktelse som ansökningen om verkställighet avser, får verkställighet ej
äga rum. Detsamma gäller om svaranden till kvittning åberopar fordran, som har
fastställts genom exekutionstitel vilken får verkställas eller som grundas på
skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis, och i övrigt förutsättningar
för kvittning föreligger.

Gör svaranden gällande att annat förhållande som
rör parternas mellanhavande utgör hinder mot verkställighet och kan
invändningen ej lämnas utan avseende, får verkställighet ej heller äga rum.

Föreligger fall som avses i första eller andra
stycket och har åtgärd för verkställighet redan vidtagits i målet, skall
åtgärden återgå, om det kan ske.

Kronofogdemyndighetens beslut med anledning av
invändning som avses i första eller andra stycket hindrar ej att saken prövas i
rättegång.

Upphävande
av exekutionstitel

22
8 Upphävs exekutionstitel, skall sökt verkställighet omedelbart inställas.
Redan vidtagen åtgärd för verkställighet skall såvitt möjligt återgå. Sådan
återgång skall ske genast, om ej annat har förordnats. I mål om

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 14

utmätning
eller införsel skall dock vidtagen åtgärd ej utan särskilt förordnande återgå
förrän det avgörande varigenom exekutionstiteln har upphävts har vunnit laga
kraft.

I mål om utmätning eller införsel skall
kronofogdemyndigheten på begäran utsöka vad borgenären skall betala tillbaka.
Härvid får ställd säkerhet tagas i anspråk. I annat mål skall myndigheten på
begäran återställa besittning eller annat förhållande som har rubbats, om
hinder ej möter.

Sökanden är även skyldig att ersätta skada som
svaranden har lidit genom verkställigheten.

Särskilda
bestämmelser tteträffande allmänna mål

23 §
Bestämmelserna 13-13 och 15-20 88 samt 22 8 första stycket tredje

och fjärde meningarna och andra och tredje styckena gäller ej i allmänt

mål.

Dom eller beslut, varigenom någon har dömts att
utge böter eller vite eller har ålagts sådan särskild rättsverkan av brott som
innefattar betalningsskyldighet, får ej verkställas förrän domen eller
beslutet har vunnit laga kraft. Annan exekutionstitel i allmänt mål fär
verkställas innan den har vunnit laga kraft, om det är särskilt föreskrivet.

Exekutionsfitel i allmänt mål verkställs såsom
lagakraftägande dom. I stället för vad som sägs i 22 8 första stycket tredje
och Qärde meningama gäller att återgång av utmätning eller införsel skall ske
genast, när exekutionstiteln har upphävts.

24 §
Har innehållet i exekutionstitel tagits upp i saköreslängd, restlängd

eller annan sådan handling som har upprättats enligt särskild föreskrift, fär

verkställighet äga mm på grund av handlingen.

4
kap. Utmätning

Inledande
bestämmelser

1
§ Utmätning får äga rum när verkställighet
som avser betalningsskyldighet är medgiven enligt 3 kap. Utmätning får också
ske när kronofogdemyndigheten enligt särskild bestämmelse i denna balk fär
utsöka fordran eller kostnad.

2
8 Genom utmätning får tagas i
anspråk egendom som ej är undantagen på gmnd av bestämmelse i denna balk eller
på gmnd av särskild föreskrift.

I den mån pantbrev i skepp eller fastighet ej utgör
säkerhet för fordran får det utmätas hos den intecknade egendomens ägare.
Motsvarande gäller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar
till luftfartyg.

För utmätning av lön och vissa andra förmåner
gäller enligt 7 kap. särskilda villkor.

Utmätningsordningen

3
8 Av utmätningsbar egendom bör i första hand tagas i anspråk sådan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 15

fillgång
som kan användas till fordringens betalning med minsta kostnad, förlust eller
annan olägenhet för gäldenären, om ej annat följer av 4-6 88.

4
§ Sökande, vars fordran är
förenad med särskild förmånsrätt, har rätt att i första hand fä utmätning av
egendom vari förmånsrätten gäller. Annan tillgång får ej utmätas för
fordringen, om det är fill skada fÖr annan sökande, såvida ej utmätning sker på
villkor att betalning i första hand skall utgå ur den egendom vari
förmånsrätten gäller.

5
§ Registrerat skepp,
registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast
egendom fär endast om sökanden begär det utmätas för fordran som ej är förenad
med särskild förmånsrätt i egendomen.

6 § Tillgångar som hör samman fär ej skiljas
utan särskilda skäl.

Tillbehör till fartyg, luftfartyg eller fastighet får ej utmätas särskilt för

sig.

Omfattar inteckning i luftfartyg även reservdelar,
får ej någon av de på viss plats förvarade reservdelarna utmätas särskilt för
sig utan intecknings-havarens samtycke.

7 §
Lös egendom får utmätas endast om egendomen är tillgänglig vid

förrättningen eller om egendomen ändå på gmnd av registrering, upp

lysningar vid förhör eller annan utredning kan identifieras och hinder ej

kan antagas möta mot säkerställande av utmätningen enligt vad som sägs i

6 kap.

Här i riket registrerat skepp eller luftfartyg får
dock utmätas även om hinder mot säkerställande av utmätningen kan antagas
föreligga.

Förfarandet

8 §
Utmätning söks hos den kronofogdemyndighet i vars distrikt gälde

nären har sitt hemvist.

Utmätning av egendom som ej finns i det distrikt
där gäldenären har sitt hemvist får även sökas hos kronofogdemyndigheten i det
distrikt där egendomen finns eller, i fråga om fartyg eller luftfartyg, dit det
väntas. Utmätning av fartyg fär även sökas där fartyget har sin hemort.
Utmätning av fordran eller annan rättighet fär också sökas där
sekundogäldenären eller annan förpliktad finns, även om fordringen eller
rättigheten skall anses finnas i annat distrikt. Utmätning av lön eller annan
förmån som avses i 7 kap. söks, om gäldenären ej har hemvist här i riket, där
arbetsgivaren eller annan som utger förmånen finns.

Har utmätning sökts hos kronofogdemyndighet som ej
är behörig enligt första eller andra stycket, får myndigheten likväl i
brådskande fall vidtaga åtgärd som avses i 6 kap. 12 8 innan målet enligt 2
kap. 4 8 första stycket överlämnas till kronofogdemyndighet som är behörig.

9 §
Kronofogdemyndigheten skall i den utsträckning som påkallas av

ansökningens innehåll, gäldenärens förhållanden och övriga omstän

digheter undersöka huruvida gäldenären har utmätningsbar egendom.

10 8
Utmätning skall ske så snart som möjligt efter det att behövliga

handlingar har kommit in fill kronofogdemyndigheten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 16

Lämnar sökanden anstånd med utmätning och varar
anståndet över sex månader från dagen för ansökningen, är denna förfallen.

Om sökanden ger anstånd fler än två gånger, är
ansökningen också förfallen.

11 §
Har två eller flera sökt utmätning mot samma gäldenär, skall

utmätning för fordringarna ske samtidigt, om ej utmätning för någon av

fordringama därigenom fördröjs oskäligt.

Bestämmelserna i 15 kap. 16 8 första stycket om
jämkning av underhållsbidrag vid införsel har motsvarande tillämpning vid utmätning.

12 3
Innan utmätning sker skall underrättelse om målet sändas till gälde

nären med posten eller lämnas på annat lämpligt sätt. Underrättelsen skall

ske så tidigt att gäldenären kan beräknas få tillräcklig tid att bevaka sin

rätt.

Föreligger risk att gäldenären skaffar undan eller
förstör egendom eller är saken eljest brådskande, behöver gäldenären ej
underrättas. Underrättelse behövs ej heller, om gäldenären saknar känt hemvist
och det ej har kunnat klarläggas var han uppehåller sig.

13 6
Utmätning får ske utan hinder av att gäldenären ej är närvarande,

om det ej behövs att han får tillfälle att yttra sig vid förrättningen.

Upplysningsplikt

14 8
Gäldenären är skyldig att lämna de uppgifter om sina tillgångar som

behövs i målet.

Kronofogdemyndigheten kan ålägga gäldenären att
inge förteckning över sina tillgångar. Vid behov kan myndigheten förordna
lämplig person att biträda gäldenären vid upprättande av förteckningen.

Gäldenären kan också åläggas att på heder och
samvete skriftligen bekräfta de uppgifter om sina tillgångar som han har lämnat
vid förhör eller i förteckning.

15
§ Tredje man är skyldig att
uppge humvida gäldenären har fordran hos honom eller annat mellanhavande med
honom, som kan vara av betydelse för bedömning i vad mån gäldenären har utmätningsbar
egendom, samt att ange den närmare beskaffenheten av mellanhavandet.

16
8 Bestämmelser om förhör med
gäldenären eller tredje man och om tvångsmedel i samband med att upplysningar
begärs av gäldenären eller tredje man finns i 2 kap. 10-16 88.

Förhållandet
tUI tredje man vid utmätning av lös egendom

17
8 Lös egendom får utmätas,
om det framgår att egendomen tillhör gäldenären eller om han enligt 18 eller 19
§ skall anses vara ägare.

18
8 Gäldenären anses vara
ägare till lös egendom som han har i sin besittning, om det ej framgår att
egendomen tillhör annan.

I
fråga om registrerat skepp eller registrerat luftfartyg gäller dock att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 17

egendomen
anses tillhöra gäldenären, om denne är inskriven som ägare och det ej framgår
att egendomen fillhör annan.

19 §
Om gäldenären är gift och varaktigt sammanbor med sin make,

anses de vara samägare till lös egendom som de har i sin gemensamma

besittning, om det ej framgår att egendomen tillhör en av dem eller någon

annan. Detsamma gäller, när gäldenären varaktigt sammanbor med annan

under äktenskapshknande förhållanden.

Om gäldenären och annan än som avses i första
stycket har lös egendom i sin gemensamma besittning, får egendomen eller andel
däri utmätas endast om det framgår att egendomen eller andelen tillhör
gäldenären.

Första och andra styckena gäller ej i fråga om
registrerat skepp eller registrerat luftfartyg.

20 8
Utmäts lös egendom enligt 17, 18 eller 19 § trots att tredje man har

påstått bättre rätt till egendomen, skall kronofogdemyndigheten, om skäl

föreligger, förelägga iredje mannen att inom en månad från det att föreläg

gandet delgavs honom väcka talan i saken mot sökanden och gäldenären.

Detsamma gäller, om tredje man påstår bättre rätt först sedan utmätning

har skett.

Efterkommer tredje man ej föreläggandet, har han
förlorat sin rätt mot sökanden, om ej denne inom den angivna tiden har väckt
talan i saken mot tredje mannen.

21
§ Sedan utmätt lös egendom har
såhs eller utmätt fordran har drivits in, gäller 20 8 beträffande rätten till
influtna medel, om ej tredje mannen efter föreläggande har förlorat sin rätt
mot sökanden.

22
§ Kan viss lös egendom ej
utmätas enhgt 17-19 88 men föreligger sannolika skäl att egendomen tillhör
gäldenären, får egendomen utmätas med förbehåll för tredje mans rätt.

Kronofogdemyndigheten skall, om det ej av särskilda
skäl är obehövligt, förelägga sökanden att inom en månad från det att
föreläggandet delgavs honom väcka talan i saken mot tredje mannen. Efterkommer
sökanden ej föreläggandet, skall utmätningen hävas, om ej tredje mannen inom
den angivna tiden har väckt talan i saken mot sökanden.

Första och andra styckena gäller ej i fråga om
registrerat skepp eller registrerat luftfartyg.

23 §
Har fordran eller annan rättighet blivit utmätt och råder ovisshet om

fordringens eller rättighetens bestånd, skall kronofogdemyndigheten, om

skäl föreligger, förelägga sökanden att inom en månad från det att före

läggandet delgavs honom väcka talan i saken mot tredje mannen. Efter

kommer sökanden ej föreläggandet, skall utmätningen hävas, om ej tredje

mannen inom den angivna tiden har väckt talan i saken mot sökanden.

Första stycket gäller även när ovissheten i fall
som avses i 2 8 andra stycket rör i vad mån utmätt pantbrev eller annan
inteckningshandling utgör säkerhet för fordran.

2 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del 1

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 18

Förhållandet
till tredje man vid utmätning av fast egendom

24
8 Fast egendom får utmätas, om
det framgår att egendomen tillhör gäldenären. Har gäldenären lagfart på
egendomen, får utmätning ske, om det ej framgär att egendomen fillhör annan.

25
6 När överlåtelse av fast
egendom beror av villkor som ännu ej är uppfyllt, hindrar ej överlåtelsen att
egendomen utmäts för fordran hos överlåtaren. Utmätningen omfattar i sådant
fall även överlåtarens rätt mot den som har förvärvat egendomen. Uppfylls
villkoret, gäller utmätningen därefter endast överlåtarens rätt mot
förvärvaren.

Utmätning av fåst egendom får även äga mm för
fordran hos den som har förvärvat egendomen, fastän hans förvärv beror av
villkor. Återgår hans förvärv, omfattar utmätningen därefter endast den rätt
som han i sådant fall har mot den som överlät egendomen.

26 8
Utmäts fast egendom och påstår tredje man bättre rätt till egen

domen, gäller vad som sägs i 20 och 21 88.

Utmätningsverkan
av domstols be:slut eller av betalning till kronofogdemyndigheten

27 §
Har domstol fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild

förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reserv

delar till luftfartyg eller fast egendom, anses egendomen omedelbart

utmätt.

Denna verkan förfaller, om ej försäljning begärs
hos kronofogdemyndigheten inom två månader från det att domstolens beslut vann
laga kraft.

28 8
Medel vilka gäldenären betalar fill kronofogdemyndigheten i

anhängigt mål anses omedelbart, utmätta i målet, om betalningen ej har

skett med villkor som strider häremot.

Verkan
av utmätning

29 8
När utmätning har beslutats, får gäldenären ej till skada för

sökanden förfoga över egendomen genom överlåtelse eller på annat sätt,

om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det av

särskilda skäl.

Första stycket utgör ej hinder mot pantsättning av
pantbrev eller annan inteckningshandling som gäller i egendomen. Om förbud mot
pantsättning av sådan handling när den har tagits i förvar av
kronofogdemyndigheten finns bestämmelser i 6 kap. 5 8 och 12 kap. 5 8.

Om nyttjandet av utmätt egendom m.m. finns
bestämmelser i 6 kap. 4 8 andra stycket och 12 kap. 6-10 §8.

30 §
Utmätning medför förmånsrätt i och med beslutet, om ej annat

följer av andra stycket eller 7 kap. 13 8.

Utmätning av här i riket registrerat skepp eller
luftfartyg, intecknade reservdelar till sådant luftfartyg eller fast egendom
medför ej förmånsrätt förrän ärende angående anteckning om utmätningen tas upp
på inskrivningsdag. Upptas på samma inskrivningsdag mer än ett sådant ärende.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagförslaget 19

skall
den utmätning som skedde först ha företräde. Om här i riket registrerat skepp
eller luftfartyg som har utmätts här blir utmätt i främmande stat innan det har
tagits om hand av kronofogdemyndigheten, skall den rätt som har vunnits genom
den förra utmätningen gälla som panträtt.

Utmätning av fast egendom medför företräde framför
rättighet i egendomen, om ärende angående anteckning om utmätningen tas upp
senast på den inskrivningsdag då inskrivning av rättigheten söks.

31
§ Utmätning ger kronofogdemyndigheten rätt att vidtaga de åtgärder beträffande
egendomen som behövs för att sökandens rätt skall tagas till vara.
Kronofogdemyndigheten har härvid samma befogenheter som annars tillkommer
egendomens ägare. Myndigheten får dock ej väcka talan vid domstol eller svara i
mål angående egendomen.

Sammanträffande
av utmätningar

32
§ Om viss egendom utmäts av mer än en kronofogdemyndighet, skall målen i
fortsättningen handläggas gemensamt av den kronofogdemyndighet som
myndigheterna i samråd bestämmer eller som utses av den kronofogdemyndighet i
vars distrikt gäldenären har sitt hemvist.

Innan kronofogdemyndighet överlämnar mål enligt
första stycket skall den vidtaga sådana i 6 kap. föreskrivna åtgärder som ej
bör anstå.

Hävande
av utmätning och annan rättelse

33 8
Om det genom rättegång eller på annat sätt blir utrett att utmätt

egendom tillhörde tredje man, skall utmätningen hävas, såvida ej tredje

mannen efter föreläggande har förlorat sin rätt mot sökanden. Har

egendomen sålts, gäller hävandet av utmätningen endast rätten till influtna

medel.

Utmätning skall också hävas, om försäljning av
egendomen eller indrivning av utmätt fordran ej kan antagas ge ett överskott
som gör åtgärden försvarlig.

34
§ Finner kronofogdemyndigheten
av annat skäl än som anges i 33 8 att viss egendom ej borde ha utmätts, skall
rättelse ske. Sådan rättelse får dock ej vidtagas senare än två veckor från
utmätningsbeslutet.

35
§ Kronofogdemyndigheten skall,
om ej särskilda skäl föranleder annat, höra sökanden innan rättelse sker enligt
33 eller 34 8.

Särskild
bestämmelse beträffande allmänna mål

36
§ Bestämmelsema i 10 8 gäller ej i allmänt mål.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 20

5
kap. Undantag från utmätning

Undantag
med hänsyn till gäldenärens behov

1 8
Från utmätning undantas

1.
kläder och andra föremål som
tjänar uteslutande till gäldenärens personliga bruk, till skäligt värde,

2.
möbler, husgeråd och annan
utrustning, i den mån egendomen är nödvändig för ett hem och dess skötsel,

3.
arbetsredskap och annan
utmstning som behövs för gäldenärens förvärvsverksamhet eller yrkesutbildning
samt djur, foder och sådant som i övrigt behövs för hans försörjning, allt fill
skäligt värde,

4.
föremål med sådant övervägande
personligt värde för gäldenären att det måste anses uppenbart obilligt att taga
egendomen i anspråk,

5.
hyresrätt till lägenhet som
tjänar gäldenären till stadigvarande bostad eller behövs för hans
förvärvsverksamhet, även om hyresrätten får överlåtas,

6.
bostadsrätt till lägenhet som
tjänar gäldenären till stadigvarande bostad, såvida ej gäldenären vid förvärv
av bostadsrätten har åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenäier eller det
med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde iir oskäligt att
bostadsrätten undantas från utmätning,

7.
pengar, banktillgodohavande,
annan fordran och förnödenheter, i den mån annat ej är föreskrivet och
tillgången skäligen fordras för underhåll åt gäldenären till dess inkomst som
täcker behovet är att vänta, dock ej utan synnerliga skäl för längre tid än en
månad.

2 8
När gäldenären har familj, bestäms vad som får undantagas enligt 1 8

med skälig hänsyn även till vad familjen bmkar eller behöver.

Om gäldenären eller någon som tillhör hans familj
lider av lyte eller allvarlig sjukdom, skall det också beaktas.

Undantag enligt 1 8 7 bestäms med skälig hänsyn
även till gäldenärens underhållsbörda.

3 8
Vid utmätning hos dödsbo gäller 1 och 2 88 i fråga om dödsboet

tillhörig egendom som den dödes efterlevande familj bmkar eller behöver.

I stället för 1 8 7 gäller dock att sådan egendom som avses där skall undan

tagas i den mån det behövs för underhåll enligt 18 kap. 5 8 andra stycket

ärvdabalken.

I
övrigt är 1 och 2 88 ej tillämpliga vid utmätning hos juridisk person.

4 8
Om egendom som avses i 1 8 1-3 har sådant värde att den ej kan

undantagas enligt vad som sägs där, får utmätning ske med förbehåll att

gäldenären efter egendomens föirsäljning skall av den behållna köpeskil

lingen få ut visst skäligt belopp för att kunna anskaffa vad han behöver i

den sålda egendomens ställe.

Undantag
på grund av egendomens beskaffenhet eller särskUd föreskrift

5 8
Egendom, som till följd av sin beskaffenhet, enligt föreskrift vid gåva

eller i testamente eller på annan gmnd som gäller mot envar ej får över

låtas, får ej heller utmätas, om ej annat följer av andra stycket eller av

särskild föreskrift.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 21

Egendom, som gäldenären har förvärvat på kredit
under förbehåll om återtaganderätt för kreditgivaren, får utmätas utan hinder
av att egendomen ej får överlåtas.

6 8
Medel, som för särskilt angivet ändamål har anvisats gäldenären av

staten, kommun eller annan menighet eller av samfund, stiftelse eller

inrättning med allmännyttigt syfte eller har samlats in bland allmänheten,

får ej utmätas, om det strider mot det angivna ändamålet.

Sedan medlen har betalats ut, gäller förbudet mot
utmätning så länge de hålls avskilda.

7 8
Skadestånd, som tillkommer gäldenären med anledning av person

skada, frihetsberövande, falskt åtal, ärekränkning eller annat sådant, får ej

utmätas medan skadeståndet innestår hos den som skall utge det. Har

skadeståndet bestämts att utgå som livränta, gäller vad som har sagts nu

rätten fill Uvräntan.

Sedan skadeståndet har betalats ut, fär vad som
hålls avskilt ej utmätas, om skadeståndet skall tillgodose försörjningsbehov
som alltjämt kvarstår eller, i annat fall, om mindre än två år har förflufit
från det att medlen betalades ut.

8
8 Rätt till pension eller till
annan livränta än som avses i 7 8 får ej utmätas i den mån rättigheten behövs
för gäldenärens försörjning och fullgörande av underhällsskyldighet som åvilar
honom. Detta gäller dock ej, om gäldenären vid förvärv av rättigheten har
åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer.

9
6 När rätt fill litterärt eller
konstnärligt verk eller annat sådant ej får utmätas, får ej heller rätt fill
vederlag för utnyttjande av rättigheten utmätas innan denna har utnyttjats så
som fömtsätts fÖr att vederlag skall utgå och vederlaget kan beräknas.

10
§ Om förbud mot utmätning i
vissa andra fall gäller särskilda föreskrifter.

11
8 Beträffande utmätning av lön
och vissa andra förmåner finns bestämmelser i 7 kap.

12
§ Medel som ej får utmätas medan
de innestår hos annan får ej heller sedan de har betalats ut utmätas förrän
dagen efter utbetalningen.

Pantsatt
egendom m.m.

13
8 Bestämmelserna om förbud mot utmätning i 1-9 88 hindrar ej att egendom som
avses där utmäts för fordran som är förenad med pant- eller retentionsrätt i
egendomen.

Nämnda bestämmelser hindrar ej heller utmätning av
egendom som har belagts med kvarstad för fordran eller tagits i anspråk genom
betalningssäkring.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 22

Förfarandet
vid prövningen

14
8 Gäldenären skall lämna de
uppgifter som är tillgängliga för honom och som behövs för
kronofogdemyndighetens prövning av vad som bör undantagas från utmätning.
Myndigheten skall förfara efter vad som är känt eller kan utrönas utan omgång.

15
8 Anvisar gäldenären viss
egendom till utmätning, hindrar bestämmelserna om förbud mot utmätning i 1 -12
8§ ej att egendomen utmäts, om den kan överlåtas och utmätning ej uppenbart
strider mot vad som är påkallat av hänsyn till gäldenärens eller hans familjs
behov.

6
kap. Säkerställande av utmätning

Lös
egendom

1 §
Utmätning av lös egendomi skall säkerställas enligt vad som sägs i

detta kapitel.

Säkerställande enligt 2-8 88 skall ske utan
dröjsmål. Utmäts här i riket registrerat skepp eller luftfartyg trots att
hinder föreligger mot att säkerställa utmätningen, skall säkerställande ske
utan dröjsmål sedan hindret har bortfallit.

När registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller
intecknade reservdelar till luftfartyg enligt 4 kap. 27 8 anses utmätta, skall
åtgärd för säkerställande ej utan särskilt yrkande vidtagas innan försäljning
har begärts.

2 6
Pengar samt löpande skuldebrev och annan handling, vars före

teende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av

annan förpliktelse, skall tagas i förvar.

Utmäts pantbrev i skepp eller fastighet eller
skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar fill luftfartyg hos
den intecknade egendomens ägare, skall pantbrevet eller inteckningshandlingen
tagas i förvar.

Kan det antagas att handling som avses i första
eller andra stycket undanhålls eller har förkommit, skall i stället
sekundogäldenären eller annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin
förpliktelse till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten
anvisar.

3 §
Utmäts annan fordran eller rättighet än som avses 12 8, skall

sekundogäldenären eller annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin

förpliktelse till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndig

heten anvisar.

Vid utmätning av rättighet som avses i 7 kap.
jordabalken eller av byggnad på ofri gmnd skall fastighetens ägare underrättas.
Om utmätning av bostadsrätt underrättas bostadsrättsföreningen.

4 8
Annan lös egendom än som avses i 2 och 3 88 skall tagas i förvar

eller, om den lämnas i gäldenärens besittning, förseglas eller märkas som

utmätt, såvida det ej framstår som obehövligt.

Utmätt egendom som ej tas i förvar eller förseglas
får nyttjas av gäldenären, om ej kronofogdemyndigheten beslutar annat.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 23

5
8 Pantbrev eller annan
inteckningshandling, som gäller i utmätt skepp eller luftfartyg eller i utmätta
reservdelar fill luftfartyg och ej är belånad, får tagas i förvar. Sedan
handlingen har tagits i förvar, får den ej pantförskrivas utan
kronofogdemyndighetens tillstånd.

6
§ Förbehåll om återtaganderätt
hindrar ej att egendomen tas i förvar, förseglas eller märks, om den har
utmätts hos förvärvaren.

Överlåtaren
skall underrättas om utmätningen.

7 8
Egendom som är i tredje mans besittning får tagas i förvar, förseglas

eller märkas, när sådan åtgärd föreskrivs i 2-5 88- I fråga om pantbrev

eller annan inteckningshandling som är belånad tillämpas detta dock

endast om särskilda skäl föreligger. Tas egendomen ej i förvar, skall

förbud meddelas innehavaren att utan kronofogdemyndighetens tillstånd

utge egendomen eller vidtaga annan åtgärd med den till skada för

sökanden.

Om tredje man har handpanträtt eller retentionsrätt
i egendom som tas i förvar, innehar kronofogdemyndigheten egendomen för hans
räkning.

8
8 Handling, som ej är nämnd i 2
eller 5 S men som visar gäldenärens rätt till utmätt egendom eller vars
omhändertagande är påkallat för att hindra förfogande över egendomen eller som
behövs vid nyttjande av denna, får tagas i förvar. Detta gäller även om
handlingen innehas av tredje man.

9
§ Kronofogdemyndigheten skall
så snart som möjligt förteckna och värdera utmätt lös egendom. Vid behov får
sakkunnig person anlitas för värderingen.

Även
handlingar som tas i förvar skall förtecknas.

10
8 Utöver vad som följer av 1-9
8§ skall kronofogdemyndigheten vidtaga de åtgärder som i varje särskilt fall
behövs för att utmätning skall säkerställas.

11
8 Utmäts egendom som redan är
utmätt för annan fordran eller som är belagd med kvarstad, skall åtgärderna för
säkerställande av utmätningen anpassas därefter.

Provisorisk
åtgärd

12 8
Kan utmätning av viss lös egendom ej ske genast, får kronofogde

myndigheten likväl vid behov taga egendomen i förvar eller vidtaga annan

åtgärd som anges i 1 -10 88.

När
sådan åtgärd har vidtagits, gäller vad som sägs i 4 kap. 29 8. Åtgärden får ej
bestå längre än som är nödvändigt. Har utmätning ej följt inom två veckor,
skall åtgärden hävas.

Fast
egendom

13 8
Om säkerställande av utmätning av fast egendom och om nyttjande

av sådan egendom finns bestämmelser i 12 kap. 3-10 88.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 24

14
8 Utmäts fast egendom i fall som avses i 4 kap. 25 8, skall förvärvaren eller,
när utmätning sker hos förvärvaren, överlåtaren underrättas och förbud meddelas
honom att till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisar
betala eller återbetala köpeskilling eller utge annat som på grund av avtalet
kan fillkomma gäldenären.

7
kap. Utmätning av lön m.m.

Allmänna
bestämmelser

1 8
Bestämmelserna i detta kapitel gäller i fråga om utmätning av

1. arbetstagares lön, vare sig den utgår som
tidlön, ackordslön,

provision eller annan gottgörelse,

2. annan ersättning för arbetsinsats av
gäldenären, om dennes ställning

är jämförlig med en arbetstagares,

3, belopp
som utgår som pension eller livränta,

4, sjukpenning eller annan dagersättning, som utgår
på gmnd av

sjukdom eller olycksfall eller av annan sådan anledning.

Bestämmelserna i detta kapitel är ej tillämpliga
när gäldenären är dödsbo eller annan juridisk person.

För vissa fall när skälig lön ej utgår för
gäldenärens arbete gäller enligt 18 8 särskilda bestämmelser.

2 §
Vad som föreskrivs om utmätning av lön gäller även utmätning av

annan förmån som avses i 1 8, om ej annat anges. Bestämmelser om arbets

givare gäller därvid den som utger förmånen.

Villkor
för utmätning

3
8 Lön som innestår hos
arbetsgivaren får utmätas genom att arbetsgivaren åläggs att innehålla och
tillställa kronofogdemyndigheten viss del. Beslut om utmätning får meddelas
beträffande lön som förfaller under viss i beslutet angiven tid eller
beträffande viss lönepost.

4
8 Lön får tagas i anspråk genom
utmätning endast i den mån lönen uppenbart överstiger vad som behövs för
gäldenärens och hans familjs underhåll samt till fullgörande av
underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom. Om utmätningen avser
ackordslön, provision eller annan ersättning som innestår för längre tid än en
månad, skall särskild hänsyn tagas till detta förhållande.

5
8 Utan gäldenärens medgivande i
målet får utmätning ej under ett och samma kalenderår tillämpas sannmanlagt
längre tid än sex månader. Utmätning får ej heller under två kalenderår efter
varandra ske så att lönen i en följd eller utan större uppehåll tas i anspråk
under längre fid än sex månader. Det bör om möjligt undvikas att lönen tas i
anspråk under gäldenärens semester eller i omedelbar anknytning till denna.
Medgivande som anges ovan kan återkallas av gäldenären.

Första stycket är ej tillämpligt vid utmätning av
ackordslön, provision eller annan ersättning som innestår för längre tid än en
månad. Meddelas i annat fall beslut om utmätning beträffande viss lönepost,
skall beslutet vid

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 25

tillämpning
av första stycket anses gälla den tid på vilken den posten belöper.

Om belopp som utgår som pension eller livränta förfaller
med längre mellanrum än en månad, får utmätning därav ej ske i vidare mån än om
beloppen hade förfallit månadsvis.

6 6
Ersättning som utgår i stället för semester och innestår hos arbets

givaren får ej i något fall utmätas utan gäldenärens medgivande i målet.

Detta gäller även semestermedel som av arbetsgivaren har betalats till

särskild kassa och innestår hos denna.

Förfarandet

7 8
Innan beslut om utmätning meddelas skall gäldenären beredas

fillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt. Gäldenären

behöver dock ej höras när han byter anställning och beslut skall meddelas

om utmätning hos den nye arbetsgivaren, om ej särskilda skäl föreligger.

8 8
Kronofogdemyndigheten bestämmer dels hur mycket som högst får

innehållas vid varje avlöningstillfälle (utmätningsbeloppet), dels det

belopp som enligt 4 8 skall förbehållas gäldenären (det utmätningsfria

beloppet).

Är det fråga om utmätning av sjukpenning eller
annan dagersättning som avses i 1 8 första stycket 4, bestäms utmätningsbeloppet
och det utmätningsfria beloppet per dag.

9 8
Om särskilda skäl föreligger, får kronofogdemyndigheten ålägga

arbetsgivaren att anpassa sättet för lönens utbetalande så att utmätning

kan verkställas i därför lämpad ordning.

10 8
Beslut om utmätning skall ändras, om anledning föreligger. Innan

ändring beslutas skall den part som ändringen går emot beredas fillfälle att

yttra sig, om ej det är uppenbart obehövligt eller beslutet ej kan upp

skjutas.

11 8
Kronofogdemyndigheten skall underrätta arbetsgivaren angående

beslut om utmätning och i fråga som avses i 9 eller 10 8.

Företrädesordning

12
8 Skatteavdrag har företräde
framför utmätning. Om förhållandet mellan införsel och utmätning finns
bestämmelser i 15 kap. 17 8-

13
§ Utmätningen medför
förmånsrätt när det belopp som skall innehållas har förfallit fill betalning.

14
8 Har beslut om utmätning för
viss fordran meddelats beträffande belopp som utgår som pension eller livränta
och blir därefter rättigheten som sådan utmätt för annan fordran, skall den
senare utmätningen anses ha skett även för obetald del av den förra fordringen.

15
8 Försätts gäldenären i
konkurs, får beslut om utmätning ej fillämpas beträffande lön som förfaller
under konkursen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 26

Arbetsgivares
skyldigheter

16 8
Utmätningsbeloppet skall innehållas endast i den mån lönen över

skjuter det utmätningsfria beloppet.

Arbetsgivaren skall tillställa
kronofogdemyndigheten innehållet belopp på fid och sätt som myndigheten
bestämmer. Om särskild anledning föreligger, fär arbetsgivaren åläggas att
omedelbart tillställa myndigheten innehållet belopp.

17 8
Betalar arbetsgivaren ut lön i uppenbar strid mot beslut om

utmätning eller underlåter han att inom föreskriven fid eller på anfordran

tillställa kronofogdemyndigheten innehållet belopp, får hos arbetsgivaren

genast utsökas vad denne skulle ha innehållit eller har innehållit.

18 8
Arbetar gäldenären i annans förvärvsverksamhet utan lön eller mot

uppenbart för låg ersättning och kan till följd därav utmätning ej äga rum,

får kronofogdemyndigheten ålägga arbetsgivaren att, för tid efter det att

beslut därom har meddelats och till dess annat förordnas, till myndig

heten utge så mycket som hade kunnat tagas ut genom utmätning om

skälig lön hade utgått för arbetet. Innan beslut meddelas skall gäldenären

och arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig.

Åtgärd som avses i första stycket räknas som
utmätning av lön. Underlåter arbetsgivaren att utge belopp som har bestämts
genom beslutet, gäller vad som sägs i 17 S-

Särskilda
bestämmelser

19
8 Samfidigt som utmätning sker
av lön får även annan tillgång utmätas till säkerhet för sökandens fordran. Med
vidare åtgärd i den delen får anstå under högst ett år i avvaktan på att lön
innehålls till betalning av fordringen.

20
§ Sedan lön har betalats ut,
gäller om utmätning av medlen vad som sägs i 5 kap.

Straffbestäm
melse

21
§ Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom
föreskriven tid tillställa kronofogdemyndigheten belopp som skulle ha
innehållits enligt beslut om utmätning, döms till böter.

8
kap. Allmänna bestämmelser om exekutiv försäljning m.m.

Inledande
bestämmelser

1
8 Utmätt egendom säljs genom kronofogdemyndighetens försorg.

I 9 kap. finns bestämmelser om indrivning av utmätt
fordran och om åtgärder efter utmätning av pantbrev eller intecknat skuldebrev.

Bestämmelser om försäljning av utmätt egendom
gäller i tillämpliga delar även när egendom skall säljas exekutivt under
konkurs.

s. 27 Kontrollera mot PDF

prop. 1980/81:8 Lagförslaget 27

1
6 Om sökanden beträffande egendom för vilken enligt 10-12 kap. skyddsbelopp
skall bestämmas visar att hans fordran är förenad med bättre särskild
förmånsrätt än som följer av utmätningen, kan han begära att
försäljningsvillkoren bestäms med hänsyn till förstnämnda förmånsrätt. Härvid
tillämpas vad som föreskrivs om borgenärs anslutningsrätt.

Tidsfrist
for försäljning och hinder mot försäljning

3 8
Försäljning av utmätt egendom skall ske utan dröjsmål, om ej hinder

möter. I 10-12 kap. föreskrivs särskilda tidsfrister beträffande egendom

som avses där.

Kronofogdemyndigheten får bevilja anstånd med
försäljningen på begäran av utmätningssökanden eller gäldenären. På begäran av
gäldenären får anstånd beviljas endast om utmätningssökanden medger det eller
särskilda skäl föreligger.

4 8
När utmätning har skett med stöd av 3 kap. 6 8, får egendomen ej

säljas utan gäldenärens samtycke förrän exekufionstiteln har vunnit laga

kraft. Motsvarande gäller, om utmätning har skett på grund av bevis i mål

om betalningsforeläggande att utmätning får äga mm och gäldenären har

sökt återvinning.

Lös egendom som har betydande värde eller fast
egendom får ej heller i annat fall säljas utan gäldenärens samtycke, om ej
exekutionstiteln har vunnit laga kraft eller får verkställas såsom
lagakraftägande dom.

Lös egendom som hastigt faller i värde eller kräver
alltför kostsam vård skall utan hinder av första eller andra stycket säljas så
snart som möjligt.

5 8
Har tredje man eller sökanden enligt 4 kap. 20, 22 eller 26 8 förelagts

att väcka talan, får den utmätta egendomen ej utan tredje mannens

samtycke säljas innan tvisten har blivit slutligt avgjord eller, när föreläg

gande har givits tredje man, tiden för väckande av talan har gått ut. För

säljning får dock ske, om det kan antagas att tvisten ej påverkar köpeskil

lingen i väsentlig mån eller om egendomen är sådan som avses i 4 8 tredje

stycket i detta kapitel.

Pågår i annat fall rättegång om utmätt egendom, får
kronofogdemyndigheten ge det anstånd med försäljningen som är påkallat av
omständigheterna.

6 §
När utmätning har skett hos dödsbo, får egendomen ej utan

dödsboets samtycke säljas innan en månad har förflutit från det att boupp

teckning förrättades eller tiden för förrättandet gick ut eller, om boet

förvaltas av boutredningsman, innan uppgörelse har skett med borge

närerna. Försäljning får dock ske, om sökanden har särskild förmånsrätt i

egendomen på annan grund än utmätningen eller om egendomen är sådan

som avses i 4 § tredje stycket.

När andel i dödsbo har utmätts, bör skifte
avvaktas, om det ej medför oskäligt dröjsmål.

7 §
Särskilda bestämmelser om hinder mot försäljning av fast egendom

finns i 12 kap.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 28

Andel
i egendom

8 8
Har utmätning skett av andel i viss egendom som fillhör två eller

flera och är lagen (1904:48 s. 1) om samäganderäll fillämplig, kan krono

fogdemyndigheten på yrkande av sökanden, gäldenären eller annan

delägare förordna att hela egendomen skall säljas. När någon av nämnda

sakägare har framställt sådant yrkande, skall de övriga beredas tillfälle att

yttra sig över yrkandet. I fråga om hinder mot försäljningen gäller 6 och 7

8§ lagen om samäganderätt.

Första stycket gäller ej andel i fordran, om
andelen utan olägenhet kan drivas in för sig. Är så ej fallet, gäller första
stycket i fråga om såväl indrivning som försäljning av hela fordringen.

9 8
Bifalls yrkande om försäljning som avses i 8 8, anses hela egendomen

utmätt. Försäljning får ej äga mm innan beslutet har vunnit laga kraft,

såvida ej egendomen är sådan som avses i 4 8 tredje stycket.

Framställs ej yrkande som avses i 8 8 eller vinner
sådant yrkande ej bifall, skall den utmätta andelen bjudas ut till försäljning
i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet eller, i
fråga om andel i fordran, drivas in när det kan ske. Detsamma gäller, om
yrkande som avses i 8 8 har bifallits men försäljning av hela egendomen eller
indrivning av hela fordringen ej kommer till stånd.

Tredje
mans rätt till betalning

10 8
När utmätning har skett av annat fartyg än registrerat skepp eller

gods i fartyg eller av luftfartyg som ej är registrerat eller gods i
luftfartyg,

har borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanträtt eller luftpanträtt i

egendomen, rätt att få betalning ur egendomen, om han anmäler sin

fordran hos kronofogdemyndigheten innan egendomen säljs eller, om

försäljning sker under hand, senast när fördelning skall äga rum.

Borgenär, som har gjort anmälan som avses i första
stycket, kan, om hans rätt till betalning är ostridig eller styrks, begära att
egendomen säljs för hans fordran. Har sådan begäran framställts, får
förfarandet ej läggas ned därför att frågan om försäljning för
utmätningssökandens fordran förfaller.

11 8
Borgenär, vars fordran är förenad med handpanträtt eller reten

tionsrätt i utmätt egendom, är skyldig att taga betalning i förtid i den

ordning som anges i 13 kap. Han är dock ej pliktig att avstå från sin pant-

eller retentionsrätt utan att hans fordran blir betald, om ej försäljning
eller,

i fråga om utmätt fordran, indrivning sker för fordran med lika eller bättre

rätt.

12 §
Borgenär, vars fordran är förenad med förmånsrätt i utmätt

egendom på grund av registrering av båtbyggnadsförskott, har rätt att få

betalning ur egendomen, om han anmäler sin fordran enligt vad som sägs i

10 8 första stycket.

13 8
Borgenär, vars fordran är förenad med företagsinteckning eller

annars med förmånsrätt i utmätt egendom enligt 5 § förmånsrättslagen

(1970:979), har rätt att få betalning ur egendomen, om han anmäler sin

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagförslaget 29

fordran
hos kronofogdemyndigheten innan egendomen säljs eller, om försäljning sker
under hand eller utmätt fordran drivs in, senast när fördelning skall äga mm.

Sökanden har dock företräde i den mån betalning
till borgenär som avses i första stycket är obehövlig för att trygga borgenären
och dem som har sämre förmånsrätt i egendomen enligt 5 8 förmånsrättslagen. Vid
prövningen skall hänsyn tagas även till säkerhet som borgenären på annan gmnd
har i gäldenären fillhörig egendom.

14 § Borgenär, vars fordran är förenad med
förmånsrätt i utmätt

egendom på grund av betalningssäkring, har, i den mån fordringen är eller

blir
fastställd och fömtsättningar för indrivning inträder, rätt att få betalning ur
egendomen, om fordringen anmäls enligt vad som sägs i 13 8 första stycket.

15 8
Säljs egendom exekutivt under konkurs, skall betalning utgå för de

konkursboets kostnader som enligt 81 8 konkurslagen (1921:225) får tagas

ut ur egendomen, om kostnaderna anmäls enligt vad som sägs i 10 8 första

stycket.

När egendom säljs exekutivt under konkurs eller
utmätt fordran drivs in under konkurs, har även borgenär, vars fordran är
förenad med förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen (1970:979), rätt att få
betalning ur egendomen, om han anmäler sin fordran enligt vad som sägs i 13 8
första stycket.

16 §
Om rätt till betalning när registrerat skepp, registrerat luftfartyg,

intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom har utmätts gäller

bestämmelsema i 10-12 kap.

Angående rätt fill betalning ur överskott, när
fordran ej har anmälts i tid, finns bestämmelser i 13 kap.

Avbrytande
av verkställigheten

17 §
Verkställigheten skall avbrytas, om influtna medel förslår att täcka

sökandens fordran och fordringar med lika eller bättre rätt till betalning ur

medlen samt kostnad som skall tagas ut i målet.

Undantag från första stycket följer av 10 § andra
stycket samt av 10 kap. 5 8,11 kap. 1 och 2 88 och 12 kap. 13 §.

Handräckning
efter försäljning

18 8
När utmätt egendom har sålts, har köparen rätt att vid behov få

handräckning av kronofogdemyndigheten för att komma i besittning av

vad han har förvärvat. Därvid gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 16

kap. 2-9, 11 och 12 88.

Särskild
bestämmelse beträffande allmänna mål

19 8
Bestämmelserna i 3 8 gäller ej i allmänt mål.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 30

9
kap. Försäljning av lös egendom i allmänhet och indrivning av utmätt fordran
m.m.

Allmänna
bestämmelser om försäynmg

1 8
Utmätt lös egendom säljs på offentlig auktion eller under hand. För

försäljning under hand gäller särskilda fömtsättningar enligt 8 8-

Kronofogdemyndigheten
får uppdraga åt annan att hålla aukfion. Detta kapitel gäller ej sådan lös
egendom som avses i 10 eller 11 kap.

Försäljning
på auktion

2 8
Aukfion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kan det

förutses att sammanträde behöver hållas för fördelning av köpeskillingen,

skall kungörelsen innehålla uppgift om sammanträdet.

Sökanden, gäldenären och annan känd sakägare vars
rätt beror av försäljningen skall i god tid underrättas särskilt.

3 8
Vid auktionen skall kronofogdemyndigheten, när anledning före

ligger, lämna en kortfattad redogörelse för vad som har förekommit i

målet. Vidare skall, när det finns anledning, borgenär som har rätt till

betalning ur egendomen uppmanas att anmäla sin fordran samt villkoren

för försäljningen anges.

4 8
Inrop får ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre

köpeskilling kan uppnås.

Har tredje man handpanträtt eller retentionsrätt i
utmätt egendom och skall denna säljas för fordran med sämre rätt, får
försäljning ske endast om köpeskillingen förslår till betalning av tredje
mannens fordran.

Utan hinder av första och andra styckena skall
inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det.

5 §
Köpeskillingen för inropad egendom skall betalas genast. Krono

fogdemyndigheten kan dock ge anstånd med betalningen utom i fråga om

handpenning som myndigheten bestämmer. Egendomen skall hållas inne

till dess full betalning sker.

Om köpeskillingen eller handpenning ej betalas
genast efter inropet, skall egendomen ropas ut på nytt.

Har anstånd givits, blir inropet ogihigt, om full
betalning ej sker inom föreskriven tid.

6 §
Sker ej inrop som godtas och fullföljs genom att köpeskillingen eller

handpenning betalas genast, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej

sökanden avstår därifrån. Detsamma gäller, om inrop har blivit ogiltigt

enligt 5 8 tredje stycket.

Har två auktioner håUits utan att egendomen har
blivit såld och saknas anledning antaga att egendomen kan säljas inom rimlig
fid, skall nytt försäljningsförsök ej göras.

Om ny aukfion skall hållas, gäller vad som sägs i
2-5 8§. Anmälan av fordran som har skett för en aukfion gäller även för senare
försäljnings-försök.

Skall
nytt försäljningsförsök ej göras, skall utmätningen hävas. Detta

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 31

gäller
dock ej medel som har influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna
åtgärder.

7 §
När ny auktion hålls sedan inrop har blivit ogilfigt enligt 5 8 tredje

stycket, skall handpenningen användas fill betalning av förrättnings-

kostnaderna för den förra auktionen och för vård och förvaltning av

egendomen från det att inropet blev ogiltigt till dess att den nya auktionen

ägde mm. Om köpeskillingen vid den nya auktionen undersfiger det bud

som har antagits vid den förra, skall återstoden av handpenningen

användas för att täcka skillnaden. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall

återlämnas när den nye inroparen har betalat köpeskillingen. Blir

egendomen ej såld vid den nya auktionen, är hela handpenningen för

verkad.

Hålls ej ny auktion, skall handpenningen användas
fill betalning av förrättningskostnader som har blivit onyttiga. Vad som ej
behöver tagas i anspråk skall återlämnas.

Försäning
under hand

8 8
Utmätt egendom bör säljas under hand, om det är sannolikt att högre

köpeskilling kan uppnås därigenom och sådan försäljning även i övrigt är

ändamålsenlig. Sökanden, gäldenären och annan känd sakägare vars rätt

beror av försäljningen skall beredas fillfälle att yttra sig i frågan, om

anledning föreligger därtill.

Försäljning får dock ej ske under hand, om egendomen
häftar för sjödier luftpanträtt eller ovisshet råder härom samt det ej är känt
vem som gör anspråk på sådan panträtt eller var han uppehåller sig.

9 8
Innan egendom säljs under hand skall anbud fordras in. I fråga om

försäljningsvillkoren fillämpas 4 och 5 8§.

Lämnas ej anbud som godtas, skall auktion sättas
ut. Detta gäller dock ej, om sökanden avstår därifrån eller om aukfion har
hållits tidigare och det därjämte saknas anledning antaga att egendomen kan
säljas inom rimlig fid. Skall nytt försäljningsförsök ej göras, gäller 6 8
fjärde stycket.

Blir köpet ogilfigt fill följd av att full
betalning ej sker inom föreskriven tid, gäller bestämmelsema 17 8. Vad som sägs
om auktion i 7 8 första stycket gäller även försäljning under hand.

Försäning
av egendom som innehas under förbehåll om återtaganderätt

10
6 Har utmätning skett av egendom som gäldenären har förvärvat på kredit under
förbehåll om återtaganderätt för kreditgivaren, får egendomen säljas endast om
köpeskillingen förslår till betalning av kreditgivarens fordran eller
försäljningen med kreditgivarens samtycke i målet sker med förbehåll för hans
rätt enligt avtalet.

Kreditgivarens fordran bestäms enligt 13 8
konsumentkreditlagen (1977:981) eller enligt 5 8 lagen (1978:599) om
avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Är ej någon av dessa lagar
tillämplig på avtalet, bestäms fordringen likväl enligt sistnämnda paragraf,
varvid jämkning fär ske efter vad som är skäligt.

Sker
försäljningen med förbehåll för kreditgivarens rätt, svarar därefter

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 32

den
som förvärvar egendomen i stället för gäldenären för dennes skyldigheter
enligt avtalet.

Indrivnmg
av utmätt fordran

11 8
Om utmätt fordran är förfallen till betalning, skall kronofogdemyn

digheten utan dröjsmål anmoda sekundogäldenären att betala sin skuld fill

myndigheten.

Betalar sekundogäldenären ej frivilligt, skall
kronofogdemyndigheten utsöka fordringen, om exekutionstitel finns.

Vad som föreskrivs i 4 kap. 23 8 första stycket får
fillämpas även när sekundogäldenären underlåter att betala utmätt fordran utan
att ovisshet råder om fordringens bestånd.

12
8 Är utmätt fordran ej
förfallen fill betalning, får kronofogdemyndigheten träffa avtal med
sekundogäldenären om förtida betalning av fordringen och om den nedsättning av
fordringens belopp som kan föranledas därav.

13 8 Kan utmätt fordran ej drivas in inom rimlig
tid, får den säljas.

Åtgärder
efter utmätning av pantbrev m.m.

14 8
När pantbrev i skepp eller fasfighet har blivit iitmätt, skall den

intecknade egendomen tagas i anspråk, om sökanden yrkar det inom en

månad från utmätningen.

Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 8 andra
stycket, får beslut att egendomen tas i anspråk ej meddelas innan tvisten har
blivit slutligt avgjord, om ej domstolen finner att hinder ej möter.

När kronofogdemyndigheten har meddelat beslut att
den intecknade egendomen tas i anspråk, anses den utmätt.

15 8
Har sökanden ej inom tid som anges i 14 8 första stycket yrkat att

den intecknade egendomen skall tagas i anspråk, skall pantbrevet pantför

skrivas till honom.

Pantförskrivning sker genom att
kronofogdemyndigheten till sökanden utfärdar bevis att pantbrevet utgör pant
för hans fordran och överlämnar pantbrevet eller, om annan än den intecknade
egendomens ägare innehar detta, undertättar innehavaren om pantförskrivningen.
I underrättelsen skall anges att innehavaren ej får lämna ut handlingen till
skada för sökanden. Andel i pantbrev som tillkommer delägare i intecknad
egendom får ej pantförskrivas för sig.

Bestämmelsen i 14 8 andra stycket gäller även
beträffande pantförskrivning av pantbrevet.

16 8
Bestämmelserna i 14 och 15 88 gäller även när skuldebrev som är

intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg har utmätts hos den in

tecknade egendomens ägare.

Pantförskrivning av inteckningshandlingen omfattar
ej personligt betalningsansvar som enligt handlingen åvilar
utmätningsgäldenären.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagförslaget 33

10
kap. Försäljning av registrerat skepp

Inledande
bestämmelser

1
8 Utmätt skepp som är infört i
skeppsregistret säljs på offentlig auktion.

2
8 Bestämmelsema i detta kapitel
gäller ej försäljning av andel i eller villkorlig rätt till skepp.

Tidsfrist
för försäljning

3 6
Utmätt skepp bör säljas inom fyra månader från utmätningen eller, i

fall som avses i 4 kap. 27 8 eller 8 kap. 1 8 tredje stycket, från det att

begäran om försäljning kom in till kronofogdemyndigheten, om ej hinder

möter eller anstånd beviljas enligt 8 kap. 3 8.

Utlösnings-
och anslutningsrätt

4 §
Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av skeppets för

säljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall, innan skeppet
har sålts, fill kronofogdemyndigheten betala exekutionsfordringen och uppkomna
förrättningskostnader.

5 §
Borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanträtt i skeppet, kan

begära att detta säljs för hans fordran, om hans rätt till betalning är

ostridig eller styrks. Hör skeppet till konkursbo, har även borgenär, vars

fordran är förenad med panträtt på gmnd av inteckning, retenfionsrätt

eller förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen (1970:979), sådan befogen

het.

Skall arvode eller annan kostnad för skeppets
förvaltning under konkurs utgå ur skeppet, kan förvaltaren begära att det säljs
for den fordringen.

Om borgenär, vars fordran är förenad med
sjöpanträtt i skeppet, har begärt att det säljs för hans fordran, får
förfarandet ej läggas ned därför att frågan om försäljning för annan borgenärs
eller konkursboets räkning förfaller.

I fråga om rätt att utlösa borgenär eller konkursbo
som har anslutit sig enligt första eller andra stycket tillämpas bestämmelserna
14 8.

Åtgärder
före auktion

6 8
Auktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen

skall innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Innehavare av fordran som bör iakttagas vid
auktionen skall i kungörelsen uppmanas att anmäla sin rätt till
kronofogdemyndigheten senast vid auktionen.

7 8
Minst trettio dagar före auktionen skall underrättelser om försälj

ningen sändas till sökanden och ägaren samt fill kända borgenärer som har

sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning, retentionsrätt eller förmåns

rätt på gmnd av betalningssäkring. Blir sådan borgenär känd senare, skall

3 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del I

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 34

underrättelse
genast sändas till honom. Har registermyndigheten uppgift om adress, skall den
användas. Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.

8 8
Har auktionen ej blivit utlyst så som anges i 6 och 7 88, skall den

inställas och ny fid sättas ut, om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas

på annat sätt.

Förhandling
och sakägarförteckning

9 8
Vid början av aukfionen skall kronofogdemyndigheten lämna en

kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna

åtgärder. Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall

uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran anmälts hos kronofogdemyn

digheten före auktionen, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att
yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

När
förhandlingen har avslutats, upprättas sakägarförteckning.

10 8
I sakägarförteckningen upptas, förutom exekutionsfordringen,

fordran som är förenad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning,

retentionsrätt eller förmånsrätt på grund av betalningssäkring samt förrätt

ningskostnaderna.

Om skeppet hör till konkursbo, upptas även arvode
och annan kostnad för skeppets förvaltning under konkursen. Är skeppet därjämte
utmätt eller taget i anspråk genom betalningssäkring, upptas fordran som skall
utgå med förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen (1970:979).

Med fordran som är förenad rned panträtt på gmnd av
inteckning avses även fordran för vilken skepp har tagits i anspråk enligt 9
kap. 14 § samt rätt till betalning på gmnd av ägarhypotek.

11 8
Fordringama upptas efter det företräde som gäller enligt lag. Ränta

och annan biförpliktelse upptas före fordringens kapitalbelopp, om ej

borgenären yrkar annat.

Förrättningskostnadema
upptas närmast före exekutionsfordringen.

Fordran upptas även om den är beroende av villkor
eller tvisfig. Är panträtt för fordran beroende av att sökt inteckning
beviljas, upptas fordringen med det företräde som tillkommer den om
inteckningen beviljas.

När försäljning har begärts av förvaltaren i
konkurs, anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt, om ej anslutning har
skett enligt 5 8.

12 8
Fordran upptas med det belopp till vilket den beräknas uppgå den

dag då fördelningssammanträde skall äga rum. Beträffande fordran med

sjöpanträtt skall iakttagas vad som föreskrivs i 249 8 andra stycket andra

meningen sjölagen (1891:35 s. 1). Panträtt på grund av inteckning får ej

åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 264 8 sjölagen.

Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptas återstoden som ägar

hypotek.

Om i skeppet gäller pantbrev som ej innehas av
ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej har blivit
anmäld, upptas pantbrevets belopp och ett fill tio procent av detta belopp
beräknat tillägg.

Ägarhypotek
upptas utan fillägg enligt 264 8 sjölagen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagförslaget 35

13
6 I övrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre
rätt än exekutions

fordringen och förrättningskostnaderna (skyddsbeloppet) samt vilka ford

ringar som är skyddade,

2.
det lägsta bud som måste avges
för att skeppet enligt 14 8 skall få säljas,

3.
betalningsvillkoren.

Villkor
för försäljning

14 8
Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för

skeppet och andra medel som finns att tillgå.

15 8
Köpeskillingen skall betalas kontant. Efter medgivande av

borgenär, vars fordran enligt sakägarförteckningen är förenad med

panträtt på gmnd av inteckning, får dock vad som faller inom köpeskil

lingen och pantbrevets belopp innestå i avräkning på köpeskillingen, om

det ej är fråga om sådan fordran som avses i 11 8 tredje stycket.

I
sakägarförteckningen skall anmärkas, om fordran ej får innestå.

16 §
Den som ropar in skeppet är skyldig att efter inropet lämna hand

penning som motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än

de förrättningskostnader som skall utgå ur skeppet.

Handpenningen skall betalas kontant, om ej
inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran
som är förenad med panträtt på gmnd av inteckning i skeppet, om den täcks av
köpeskillingen och kan anses betryggande.

Staten, kommun, landstingskommun och
kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 22 8 ersättningsskyldiga
intill motsvarande belopp.

Obetald del av den kontanta köpeskillingen skall
betalas senast vid det sammanträde som enligt 6 8 har kungjorts för
köpeskillingens fördelning.

När köpeskillingen har till fiillo betalats, får
köparen komma i besittning av skeppet.

Köparen blir personligen betalningsskyldig för vad
som enligt överenskommelse har avräknats på köpeskillingen och den förre
ägaren blir fri från ansvar härför.

17 8
På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen,

såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående

kontanta köpeskillingen samt köparens rätt att komma i besittning av

skeppet, ske på andra villkor än som anges i detta kapitel. Skyddsbeloppet

får höjas även om borgenär som ej själv har begärt försäljning motsätter sig

det.

Auktionen

18
§ Innan skeppet ropas ut skall redogörelse lämnas för innehållet i
sakägarförteckningen. Upplysning skall lämnas om att skeppet ropas ut med
förbehåll att inrop skall prövas enligt 19 8.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 36

19 §
Innan inrop godtas skall kionofogdemyndigheten pröva, om det i 14

8 angivna villkoret för försäljning är uppfyllt. Även om detta är förhål

landet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre

köpeskilling kan uppnås.

Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas,
om samtliga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge att inrop godtas
fastän förrättningskostnadema ej har blivit täckta.

Inrop får ej mot sökandens bestridande godtagas, om
exekutionsfordringen ej täcks.

20 6
Sedan inrop har godtagits skall inroparen omedelbart lämna före

skriven handpenning. Kronofogdemyndigheten kan dock på begäran göra

ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att

anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktans

värd olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall skeppet ropas ut på nytt.

Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet
enligt 16 § Qärde stycket, är inropet ogiltigt.

21 8
Sker ej inrop som godtas och fullföljs genom att handpenning

lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär det inom

en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogilfigt enligt 20 8 andra stycket,

skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Har två auktioner hållits utan att skeppet har
blivit sålt och saknas anledning antaga att skeppet kan säljas inom rimlig tid,
får kronofogdemyndigheten avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, gäller vad som sägs i
6-20 88- Anmälan av fordran som har skett för en auktion gäller även för senare
auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, skall
utmätningen hävas. Detta gäller dock ej medel som har influtit eller inflyter
med anledning av redan vidtagna åtgärder.

22 8
När ny auktion hålls sedan inrop har blivit ogilfigt enligt 20 8 andra

stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att

sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen

jämte ränta därå, beräknad enligt 5 8 räntelagen (1975:635), från utsatt dag

för köpeskillingens fördelning till och med den nya dagen för sådan för

delning och för att även förrättningskostnadema med anledning av den nya

auktionen skall täckas. Detta gäller även om ändrade förhållanden har

inträtt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas när den nye

inroparen har fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir skeppet ej sålt vid den

nya auktionen, är hela handpenningen förverkad.

Hålls ej ny auktion, skall handpenningen användas
till betalning av förrättningskostnader som har blivit onyttiga. Vad som ej
behöver tagas i anspråk skall återlämnas.

23 8
Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 16 8 fjärde

stycket även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen överklagas får köparen
komma i besittning av skeppet, om ej annat har förordnats enligt 18 kap. 12
eller 19 8 innan han har blivit berättigad därtill. Får han på gmnd av sådant
förordnande ej komma i besittning av skeppet och är hindret ej hävt inom tre
månader från utsatt dag för köpeskillingens fördelning, får han frånträda köpet
och

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagförslaget 37

återfå
vad han har betalat jämte upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos
kronofogdemyndigheten medan hindret alltjämt består.

Särskild
bestämmelse beträffande allmänna mål

24
8 Bestämmelsen i 3 8 gäller ej i allmänt mål.

11
kap. Försäljning av registrerat luftfartyg m.m.

1 8
Beträffande exekutiv försäljning av registrerat luftfartyg och inteck

nade reservdelar till luftfartyg tillämpas 10 kap., om ej annat föreskrivs

nedan.

I fråga om vissa främmande luftfartyg eller
intecknade reservdelar till sådana luftfartyg skall även tillämpas lagen
(1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande
intemafionellt erkännande av rätt till luftfartyg.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller ej
försäljning av andel i eller villkorlig rätt till luftfartyg eller
reservdelar.

2 8
Vad som sägs om sjöpanträtt i 10 kap. 5, 7 och 10 88 skall i stället

gälla luftpanträtt.

Kungörandet av auktion enligt 10 kap. 6 8 skall ske
minst sex veckor i förväg. Underrättelser enligt 10 kap. 7 8 skall sändas i
rekommenderade brev minst en månad före aukfionen. Innehåller inskrivningsboken
uppgift om adress, skall den användas.

Vad som sägs i 10 kap. 8 8 är tillämpligt även när
bestämmelse i andra stycket har åsidosatts.

3 8
Vad som sägs om pantbrev och tillägg i 10 kap. 12 och 15 88 skall i

stället gälla intecknat skuldebrev joch ränta som anges i 19 a 8 lagen

(1955:227) om inskrivning av rätt fill luftfartyg. I fall som avses i 10 kap.
12

8 andra stycket upptas, i stället för tio procents tillägg, ett belopp mot

svarande eft års ränta enligt det intecknade skuldebrevet.

Om reservdelar skall säljas på begäran av borgenär
som ej har inteckning för sin fordran, får skyddsbelopp enligt 10 kap. 13 8 1
ej i något fall bestämmas högre än fill två tredjedelar av det värde som i
målet har åsatts reservdelarna av sakkunniga som kronofogdemyndigheten har
anlitat.

I fall som avses i andra stycket får, vid
fördelning av influtna medel, den som har inteckning i reservdelarna ej fill
skada för borgenär som ej har inteckning göra sin rätt gällande till högre
belopp än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen minskad med
förrättningskostnaderna. Därvid skall i fall som avses i 10 kap. 22 8
handpenning fÖr reservdelarna läggas fill köpeskillingen, i den mån den ej
skall tillkomma inroparen.

4 8
Vid försäljning av flera luftfartyg skall varje luftfartyg ropas ut för

sig. Luftfartyg som är i samma ägares hand och svarar för samma ford

ringar skall dock ropas ut gemensamt, om ägaren eller borgenär ej begär

särskild försäljning av visst eller vissa luftfartyg. Särskild sakägarförteck

ning skall upprättas för egendom som ropas ut för sig. Beträffande fordran

för vilken flera luftfartyg svarar skall i förteckningen anmärkas att mindre

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 38

belopp
än som anges i förteckningen kan komma att falla på egendomen till följd av att
köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning av fordringen
eller del därav.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i
fråga om försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar. Luftfartyg och
reservdelar får dock ej ropas ut gemensamt, om fordran har bevakats av borgenär
som ej har inteckning i reservdelarna.

Reservdelar som ej ropas ut gemensamt med
luftfartyg kan på begäran av ägaren eller borgenär ropas ut i skilda poster,
med förbehåll att försäljning av sådan post sker endast om försäljningen med
hänsyn även fill de bud som avges för andra poster kan godtagas enligt 10 kap.
19 8.

5
6 Omfattar inteckning flera luftfartyg eller luftfartyg och reservdelar, får
fordringen innestå enligt 10 kap. 15 8 endast om all den intecknade egendomen
har blivit utmätt och säljs vid gemensamt utrop.

I stället för 10 kap. 16 8 sjätte stycket gäller 33
8 lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg.

12
kap. Försäljning av fast egendom

Inledande
bestämmelser

1
§ Utmätt fast egendom säljs på
offentlig auktion, om ej annat följer av 15 eller 57 8.

2
§ Vad som i detta kapitel sägs
om fordran som är förenad med panträtt gäller även fordran för vilken fast
egendom har tagits i anspråk enligt 9 kap. 14 8 samt, om ej annat följer av
särskilda bestämmelser i kapitlet, rätt till betalning på grund av ägarhypotek.

Förberedande
åtgärder

3 §
Utmätt fastighet skall beskrivas och värderas så snart det är lämpligt

med hänsyn till det fortsatta förfarandet. Tillbehör skall anges i beskriv

ningen och värderas för sig i den mån det är påkallat med hänsyn till deras

värde eller av annan orsak.

Om fastighet som är intecknad gemensamt med annan
fastighet skall säljas och särskilt taxeringsvärde saknas för någon av
fastighetema, skall var och en av dem värderas.

Vid
behov får sakkunnig person anlitas för beskrivning och värdering.

4
8 Fastighetens ägare skall pä
anmodan tillhandahålla de handlingar som visar hans äganderätt eller tiänar
till upplysning om rättigheter som besvärar fastigheten eller om tillbehör fill
denna och uppge vilka som har fordran eller rättighet som bör iakttagas vid
egendomens försäljning. Kronofogdemyndigheten skall även på annat sätt söka
införskaffa utredning i dessa hänseenden samt om den belastning som rätfighet
utgör och det vederlag som utgår.

5
6 Pantbrev som gäller i
fastigheten och ej är belånat får tagas i förvar

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 39

av
kronofogdemyndigheten. Sedan pantbrevet har tagits i förvar, får det ej
pantförskrivas utan myndighetens fillstånd.

Förvaltning
av utmätt fastighet

6 §
Ägare till utmätt fastighet får ej minska dess värde genom att

överlåta fillbehör eller genom att annat än till husbehov avverka skog,

bedriva gms- eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna

eller förändra fastigheten. Om ej annat följer av 8 eller 9 §, får han i övrigt

tillgodogöra sig vanlig avkastning till dess fastigheten har sålts och skall

tillträdas av köparen. Sådan rätt föreligger dock ej i fråga om växande

gröda eller annan avkastning som har förklarats ingå i försäljningen.

Ägaren får ej upplåta rättighet som går utöver vad
som är medgivet enligt första stycket. Kronofogdemyndigheten kan förbjuda honom
att upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning.

På begäran av ägaren kan kronofogdemyndigheten
medge undantag från första eller andra stycket i den mån det kan ske utan
intrång i utmätningssökandens rätt och i övrigt är lämpligt.

7
8 På begäran av borgenär kan
kronofogdemyndigheten vid behov taga vård om tillbehör fill fasfigheten.

8
8 Arrendeavgift, hyra eller
annan avkastning som förfaller till betalning under förfarandets gång skall, om
borgenär begär det och skäl föreligger, uppbäras av kronofogdemyndigheten eller
syssloman som myndigheten förordnar. Kronofogdemyndigheten skall i sådant fall
utan dröjsmål meddela den betalningsskyldige förbud att betala fill annan än
myndigheten eller sysslomannen.

9
8 Kan det befaras att ägaren
vanvårdar fastigheten eller förfogar över den i strid med 6 8 eller att
egendomen på annat sätt försämras i större mån, kan kronofogdemyndigheten på
begäran av borgenär förordna syssloman att omhändertaga och förvalta
fastigheten.

10 8
Arrendeavgift, hyra och annan avkastning som syssloman uppbär

skall redovisas till kronofogdemyndigheten vid tidpunkt som myndigheten

bestämmer.

Tidsfrist
for försäljning

11
§ Utmätt fastighet bör säljas inom fyra månader från utmätningen eller, i fall
som avses i 4 kap. 27 8 eller 8 kap. 1 8 tredje stycket, från det att begäran
om försäljning kom in till kronofogdemyndigheten, om ej hinder möter eller
anstånd beviljas enligt 8 kap. 3 8- Anstånd får ej utan synnerliga skäl medges
utöver ett år från nämnda tidpunkt.

Utlösnings-
och anslutnuigsrätt

12
§ Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av fastighetens
försäljning får ufiösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe. Den
som vill ufiösa sökanden skall, innan fastigheten har sålts, till

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 40

kronofogdemyndigheten
betala exekutionsfordringen och uppkomna förrättningskostnader.

13 §
Borgenär, vars fordran är förenad med förmånsrätt i fastigheten

enligt 6 8 1 eller 7 8 1 eller 2 förinånsrättslagen (1970:979), kan begära att

fastigheten säljs för hans fordran, om hans rätt till betalning är ostridig

eller styrks. Hör fasfigheten fill konkursbo, har även borgenär, vars

fordran är förenad med panträtt i fastigheten, sådan befogenhet.

Vill borgenär ansluta sig enligt första stycket,
skall han anmäla det hos kronofogdemyndigheten senast två veckor före
bevakningssammanträdet.

Om borgenär, vars fordran är förenad med
förmånsrätt i fastigheten enligt 6 8 1 eller 7 8 1 eller 2 förmånsrättslagen,
har begärt att fastigheten säljs för hans fordran, får förfarandet ej läggas
ned därför att frågan om försäljning för annan borgenärs eller konkursboets
räkning förfaller.

1 fråga om rätt att utlösa den som har anslutit sig
enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i 12 8-

Försäynuig
av fastighetstillbehör

14 8
Är det sannolikt att tillbehör kan med fördel säljas för sig utan

samtidig försäljning av fasfigheten i övrigt, skall kronofogdemyndigheten

sätta ut sammanträde för prövning av frågan. Till sammanträdet skall

kronofogdemyndigheten kalla sökanden, fastighetens ägare och envar för

myndigheten känd innehavare av panträtt i fastigheten eller av annan

rättighet som kan påverkas av försäljningen.

Blir vid sammanträdet närvarande sakägare ense om
att tillbehör bör säljas för sig, förordnar kronofogdemyndigheten i enlighet
därmed, om ej särskilda skäl föranleder annat. Uppnås ej enighet om särskild
försäljning, får kronofogdemyndigheten förordna därom endast om synnerliga skäl
föreligger.

Råder
tvist om tillbehör, tillämpas vad som sägs i 8 kap. 5 S.

15 8
Särskild försäljning av tillbehör sker enligt bestämmelsema om

försäljning av utmätt lös egendom i allmänhet.

Tillbehör som säljs för sig upphör att höra till
fasfigheten, även om det ej skiljs från denna.

16 8
Vad som har influtit genom särskild försäljning av fillbehör till

kommer dem som har fordringar med rätt i fastigheten med det företräde

mellan dem som gäller enligt lag. Den som har fordran med panträtt i

fastigheten kan avstå från betalning utan att det minskar hans rätt i fastig

heten i övrigt. Innehavare av fordran med panträtt på grund av gemensam

inteckning får dock ej avstå från betalning ur tillbehörsmedel under annan

förutsättning än att samtycke till avståendet har lämnats av såväl ägare till

övriga av inteckningen besvärade fastigheter som innehavare av panträtt

vilken gäller i en eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre

rätt än inteckningen.

Avstående som inverkar på villkoren vid
fastighetens försäljning på auktion skall ske senast vid bevakningssammanträdet
och kan därefter ej återkallas.

17 §
Om medel som har influtit genom särskild försäljning av tillbehör

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 41

förslår
att förnöja sökanden samt dem som har bättre rätt och ej har avstått från
betalning, skall förfarandet avbrytas, såvida ej egendomen är avträdd till
konkurs och förvaltaren begär att förfarandet skall fortgå.

Åtgärder
före försäljning på auktion

18 8
Tid och plats för auktion på fastighet bestäms av kronofogdemyn

digheten.

Fastighetens ägare och innehavare av nyttjanderätt
till fastigheten är skyldiga att låta fasfigheten visas på lämplig tid.

19
8 För förhandling om
försäljningen skall bevakningssammanträde hållas antingen samma dag som
auktionen eller lämplig dag före denna.

20
§ Auktionen skall kungöras i
god fid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall innehålla uppgift om
bevakningssammanträde och sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Innehavare av fordran eller rättighet som bör
iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas att anmäla sin rätt till
kronofogdemyndigheten senast vid bevakningssammanträdet.

Har kronofogdemyndigheten förordnat om särskild
försäljning av tillbehör, får kungörelsen ej utfärdas förrän försäljningen har
vunnit laga kraft och köpeskillingen har betalats eller frågan om sådan
försäljning har förfallit.

21 8
Sökanden, ägaren samt kända innehavare av fordringar och rättig

heter som bör iakttagas vid auktionen skall i god tid särskilt underrättas

om denna.

Har anslutning enligt 13 8 ägt mm, skall
underrättelse därom ske enligt första stycket.

22 8
Har auktionen och sammanträdena ej blivit utlysta så som anges i

20 och 21 §§, skall de inställas och nya fider sättas ut, om bristen är

väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt.

Bevakningssamman
trade

23
§ Vid bevakningssammanträdet skall kronofogdemyndigheten lämna en kortfattad
redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare
av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att
anmäla den. Har sådan fordran eller rättighet anmälts hos kronofogdemyndigheten
före sammanträdet, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att
yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

Om tillbehör har sålts för sig, behandlas särskilt
hur den behållna köpeskillingen för tillbehöret skall användas, i den mån det
inverkar på villkoren för fastighetens försäljning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 42

Sakägarförteckning

24 §
När förhandlingen vid bevakningssammanträdet har avslutats,

upprättas sakägarförteckning.

25 6
I sakägarförteckningen upptas fömtom exekutionsfordringen

1.
fordran som skall utgå med
förmånsrätt enligt 6 S 1 eller 7 8 1 eller 2 förmånsrättslagen (1970:979) och
som förfaller till betalning senast den tillträdesdag som anges i 36 8,

2.
fordran som är förenad med
panträtt i fasfigheten,

3.
fordran som är förenad med
förmånsrätt i fastigheten på grund av betalningssäkring,

4.
nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft som besvärar fastigheten, om rättigheten är
inskriven eller gmndar sig på skriftlig handhng som är tillgänglig, dock ej
sådan rättighet som skall bestå oavsett fastighetens försäljning,

5.
förrättningskostnaderna.

Om fasfigheten hör till konkursbo, upptas även
arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen.

26 8
Fordringar och rättigheter upptas efter det företräde som gäller

enligt lag. Ränta och annan biförpliktelse upptas före fordringens kapital

belopp, om ej borgenären yrkar annat.

Förrättningskostnaderna
upptas närmast före exekutionsfordringen.

Fordran eller rättighet upptas även om den är
beroende av villkor eller tvisfig. Är panträtt för fordran beroende av att sökt
inteckning beviljas eller är inskrivning av rättighet sökt men ännu ej
beviljad, upptas fordringen eller rättigheten med det f(ireträde som
tillkommer den om inteckningen eller inskrivningen beviljas.

När försäljning har begärts av förvaltaren i
konkurs, anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt, orn ej anslutning har
skett enligt 13 S.

27 8
Fordran upptas med det belopp fill vilket den beräknas uppgå på

tillträdesdagen, dock med den begränsning som kan följa av att panträtt ej

får åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3 8

jordabalken. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptas åter

stoden som ägarhypotek.

Om i fastigheten gäller pantbrev som ej innehas av
ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej har blivit
anmäld, upptas pantbrevets belopp och ett till tio procent av detta belopp
beräknat tillägg.

Ägarhypotek
upptas utan fillägg enligt 6 kap. 3 8 jordabalken.

28
§ Rättighet upptas utan att
något belopp anges.

29
8 I övrigt anges i
sakägarförteckningen

1.
sammanlagda beloppet av
fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen och förrättningskostnadema
(skyddsbeloppet) samt vilka fordringar som är skyddade,

2.
i vad mån behållen köpeskilling
för tillbehör skall användas för betalning av fordringar som har upptagits i
förteckningen,

3.
det lägsta bud som måste avges
för att fastigheten enligt 32 8 skall få säljas,

4.
vilka rättigheter som enligt 33
8 första stycket är skyddade utan

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 42

förbehåll
eller enligt 33 8 andra stycket skall förbehållas vid försäljningen,

5.
betalningsvillkoren och tillträdesdag.

Av fordran som gäller endast i andel i fasfigheten
skall vid tillämpning av första stycket 1 medräknas så mycket som med hänsyn
till andelens storlek och fordringens läge täcks, när övriga fordringar med
bättre rätt än exekutionsfordringen samt förrättningskostnadema är fullt
täckta.

Köpeskilling för tillbehör får ej tagas i anspråk
för betalning av fordran inom skyddsbeloppet i vidare mån än som har angivits i
sakägarförteckningen.

30 8
I sakägarförteckningen skall i förekommande fall erinras om

1.
verkan av underlåten uppsägning
av arrende- eller hyresavtal i fall som avses i 46 § andra stycket samt rätt
fill förlängt avtal eller skadestånd som enligt lag fillkommer arrendator eller
hyresgäst om han blir uppsagd med anledning av fastighetens försäljning,

2.
rätt att bo kvar såsom
hyresgäst som enligt lag tillkommer bostadsrättshavare,

3.
rätt att bo kvar på fastigheten
som kronofogdemyndigheten enligt 36 8 tredje stycket har medgivit ägaren.

31 8
Om försäljningen enligt 37 8 skall ske på avvikande villkor,

upprättas sakägarförteckningen i enlighet därmed.

Villkor
för försäljning på auktion

32
8 Vid försäljningen skall
skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för fastigheten, behållen köpeskilling
för tillbehör i den mån den enligt sakägarförteckningen skall användas till
betalning av fordringar inom skyddsbeloppet, behållen avkastning och andra
medel som finns att tillgå.

33
§ Tomträtt som har inskrivits
är vid försäljningen skyddad utan särskilt förbehåll. Annan nyttjanderätt samt
servitut och rätt fill elektrisk kraft är skyddade utan särskilt förbehåll, om
rättigheten har bättre rätt än exekufionsfordringen.

1 andra fall än som avses i första stycket skall
nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft särskilt förbehållas, om
det saknas anledning antaga att rättigheten belastar fastigheten till
beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Härvid skall rätt
till betalning på grund av ägarhypotek ej anses som fordran.

Bestämmelser om inskränkningar i rätten att föra
talan mot beslut angående förbehåll som avses i andra stycket finns i 18 kap.

Rättighet som ej enligt första stycket är skyddad
utan särskilt förbehåll och ej heller har förbehållits enligt andra stycket kan
skyddas genom förbehåll vid auktionen enligt 39 8-

34 8
I avräkning på köpeskillingen för fastigheten skall innestå kapital

beloppet av sådan fordran inom skyddsbeloppet som är förenad med

panträtt och ej enligt sakägarförteckningen skall betalas med köpeskilling

för tillbehör. Detta gäller dock ej, om

1. fordringen är förfallen till betalning senast på
tillträdesdagen och

borgenären har yrkat kontant betalning,

2. fordringen
är sådan som avses i 26 8 trje stycket eller

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 44

3.
fordringen är förenad med panträtt endast i andel i fastigheten.

För ägarhypotek skall, även om det faller inom
skyddsbeloppet, kontant betalning alhid erläggas.

I den mån avräkning ej skall ske enligt första
stycket skall köpeskillingen för fastigheten betalas kontant, om ej inroparen
visar att han har avtalat annat med den som enligt sakägarförteckningen är
betalningsberättigad. Om det enligt förteckningen är ovisst vem ett belopp
tillkommer, får det ej avräknas.

35 8
Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter inropet lämna hand

penning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än som

enligt 34 8 skall betalas kontant eller mindre än de förrättningskostnader

som skall utgå ur fastigheten.

Handpenningen skall betalas kontant, om ej
inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran
som är förenad med panträtt i fastigheten, om den täcks av köpeskillingen och
kan anses betryggande.

Staten, kommun, landstingskommun och
kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 43 8
ersättningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Obetald del av den kontanta köpeskillingen skall
betalas senast vid det sammanträde som enligt 20 8 har kungjorts for
köpeskillingens fördelning.

36 8
Som fillträdesdag räknas den dag då enligt kungörelse fördel

ningssammanträdet skall äga rum. Kronofogdemyndigheten kan dock

medge inroparen att taga vård om fastigheten eller del därav före tillträdes

dagen.

Kronofogdemyndigheten får förordna att obetald
avkastning av fastigheten, som enligt 8 eller 9 8 har skolat betalas till
myndigheten eller syssloman och som har förfallit under tiden till och med den
dag köparen har filhrätt fasfigheten, skall tillkomma denne. Om sådan
avkastning i annat fall betalas fill köparen, skall denne redovisa därför till
kronofogdemyndigheten.

Har förre ägaren ej annan bostad, kan
kronofogdemyndigheten tillåta honom att bo kvar på fastigheten högst tre
månader efter fillträdesdagen.

37 8
På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen,

såvitt avser annat än eriäggande av handpenning och den återstående

kontanta köpeskillingen samt tiden för tillträde, ske på andra villkor än

som anges i detta kapitel. Skyddsbeloppet får höjas även om borgenär som

ej själv har begärt försäljning motsätter sig det.

Begäran som avses i första stycket skall
framställas senast vid bevakningssammanträdet.

Auktion

38
8 Vid auktionen skall, i den mån det är påkallat med hänsyn till värdet av
fastighetens tillbehör eller av annan orsak, anges vilken egendom som skall
följa fastigheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör ej skall
följa den. Vad sålunda har angivits är avgörande för vad försäljningen
omfattar i den delen. I övrigt ingår i försäljningen vad som enligt lag utgör
tillbehör till fastigheten. Råder tvist om tillbehör, skall det anmälas.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 45

Redogörelse skall lämnas för innehållet i
sakägarförteckningen. Upplysning skall lämnas om att fastigheten ropas ut med
förbehåll att inrop skall prövas enligt 40 8.

39 8
Om sakägarförteckningen upptager rättighet som ej enligt 33 8

första stycket är skyddad utan särskilt förbehåll och ej heller har förbe

hållits enligt 33 § andra stycket, skall fastigheten först ropas ut utan

förbehåll om rätfighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll.

Uppnås vid det senare utropet bud som täcker fordringar med bättre rätt

än rättigheten eller som, utan att täcka dem, är lika högt som eller högre

än budet vid det föregående utropet, har budet vid det senare utropet före

träde. Att ägarhypotek ej täcks utgör ej hinder mot att bud med förbehåll

för rättigheten godtas.

Upptager sakägarförteckningen två eller flera
sådana rättigheter som avses i första stycket, skall fastigheten först ropas ut
utan förbehåll för någon av rättigheterna och därefter med förbehåll först
endast för den rättighet som har bästa rätt och efter hand för ökat antal
rättigheter enligt deras inbördes ordning. Bud som skyddar flera rätfigheter än
annat bud har företräde framför detta, om det ej leder till sämre täckning av
fordran som har bättre rätt än någon av rättighetema.

När bud med förbehåll för rättighet ej täcker
fordringar med bättre rätt, kan rättighetshavaren skydda sin rättighet genom
att betala skillnaden mellan det budet och bud utan förbehåll för rättigheten
eller så stor del av skillnaden som behövs för att täcka fordringar med bättre
rätt.

Om rättighetshavare i fall som avses i andra
stycket är villig att betala enligt vad som sägs i tredje stycket men det
sålunda erbjudna beloppet, till följd av att flera tillskott behövs, ej ensamt
eller i förening med annat tillskott som bjuds är tillräckligt för att hans
rättighet skall skyddas, skall fastigheten ropas ut med förbehåll för
rättigheten och den eller de rättigheter som är skyddade genom fidigare bud
och annat tillskott som bjuds.

Om borgenär vars fordran ej har blivit täckt genom
visst bud godtager budet, skall fordringen vid tillämpning av första-fjärde
styckena anses täckt.

Om rättighetshavare i stället för att betala
ställer säkerhet, skall det gälla.

40 8
Innan inrop godtas skall kronofogdemyndigheten pröva, om det i 32

8 angivna villkoret för försäljning är uppfyllt. Även om detta är förhål

landet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre

köpeskilling kan uppnås.

Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas,
om samtliga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge att inrop godtas
fastän förrättningskostnaderna ej har blivit täckta.

Inrop får ej mot sökandens bestridande godtagas, om
exekutionsfordringen ej täcks.

41 §
Sedan inrop har godtagits skall inroparen omedelbart lämna före

skriven handpenning. Kronofogdemyndigheten kan dock på begäran göra

ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att

anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktans

värd olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall fastigheten ropas ut på nytt.

I
fall som avses i 39 8 skall handpenning lämnas för varje inrop, även om

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 46

fasfigheten
skall ropas ut på nytt. Om inropet ej skall bestå, återiämnas handpenningen.

Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet
enligt 35 8 fjärde stycket, är inropet ogiltigt.

42 8
Sker ej inrop som godtas och fullföljs genom att handpenning

lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär det inom

en vecka från aukfionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 41 8 tredje stycket,

skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Har två auktioner hållits utan att fastigheten har
blivit såld och saknas anledning antaga att fasfigheten kan säljas inom rimlig
fid, får kronofogdemyndigheten avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.

Om ny aukfion skall hållas, gäller vad som sägs i
18-41 88- Anmälan av fordran eller rättighet som har skett för en aukfion
gäller även för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, skall
utmätningen hävas. Detta gäller dock ej medel som har influtit eller inflyter
med anledning av redan vidtagna åtgärder.

43 8
När ny auktion hålls sedan inrop har blivit ogilfigt enligt 41 8 tredje

stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att

sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen

jämte ränta därå, beräknad enligt 5 8 räntelagen (1975:635), från tillträdes

dagen till och med den nya tillträdesdagen och för att även förrättnings

kostnaderna med anledning av den nya auktionen skall täckas. Detta

gäller även om fastigheten säljs med förbehåll för rättighet som ej har för

behållits vid den förra auktionen eller ändrade förhållanden har inträtt.

Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas när den nye inroparen

har fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir fastigheten ej såld vid den nya

auktionen, är hela handpenningen förverkad.

Hålls ej ny auktion, skall handpenningen användas
till betalning av förrättningskostnader som har blivit onyttiga. Vad som ej
behöver tagas i anspråk skall återlämnas.

44 8
Sedan auktion som har lett fill försäljning av fastigheten har vunnit

laga kraft och köparen har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 35 8

fjärde stycket, utfärdar kronofogdemyndigheten köpebrev.

Visar inroparen att han har bjudit för annans
räkning, skall köpebrev utfärdas till denne.

Vissa
rättsfoljder av auktion

45
8 Sedan fastigheten har sålts svarar den ej för fordran som avses i 25 8 första
stycket 1.

Borgenär som har pantbrev kan ej efter fastighetens
försäljning mot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran
än som har avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från
tillträdesdagen samt framtida skadestånd och kostnad som föranleds av
fordringsförhållandet.

Köparen blir personligen betalningsskyldig för vad
som enligt överenskommelse har avräknats på den kontanta köpeskillingen och
den förre ägaren blir fri från ansvar härför. I fall som avses i 44 8 andra
stycket blir

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 47

även
den som har gjort inropet betalningsskyldig.

46 8
Köpare som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 35 8 fjärde

stycket fär tillträda fastigheten på den dag som har bestämts för köpeskil

lingens fördelning. Han svarar därefter för ägares skyldigheter i den mån

de skall fullgöras efter tillträdesdagen.

Vill köparen att i sakägarförteckningen upptagen
arrende- eller hyresrätt, som ej är skyddad enligt 33 8 första stycket eller
har förbehållits enligt 33 8 andra stycket eller vid auktionen, skall upphöra,
åligger det honom att inom en månad från tillträdesdagen säga upp avtalet. I
annat fall gäller avtalet mot honom. Beträffande den fidpunkt vid vilken
arrende- eller hyresavtal skall upphöra med anledning av uppsägning gäller vad
som är föreskrivet i fråga om uppsägning efter frivillig överlåtelse av
fastighet.

Om rätt i vissa fall för arrendator eller hyresgäst
att begära förlängning av avtalet eller att få ersättning vid uppsägning finns
särskilda föreskrifter.

47 8
I fråga om rättighet som ej skall upphöra omedelbart efter fastig

hetens försäljning gäller följande bestämmelser.

På arrendeavgift, hyra eller annat vederlag för
rättigheten som förfaller till betalning mer än sex månader eller, i fråga om
arrende, mer än ett år efter tillträdesdagen får rättighetshavaren ej avräkna
fordran hos den förre ägaren. I fråga om sådant belopp gäller ej heller
betalning som rättighetshavaren har erlagt till den förre ägaren eller annan
uppgörelse med denne.

Fordran som rättighetshavare har förvärvat eller
förskottsbetalning eller uppgörelse som har skett efter det att fastigheten har
utmätts fär ej åberopas mot köparen, om rättighetshavaren ägde eller hade bort
äga kännedom om utmätningen.

Angående rättighetshavares rätt till ersättning av
tidigare ägare, om rättigheten upphör med anledning av fastighetens
försäljning, finns bestämmelser i 7 kap. 19 och 20 §8 jordabalken.

Underlåter köpare att fullgöra tidigare ägares
skyldigheter mot rättighetshavare enligt 46 8 första stycket, gäller i fråga
om skyldighet för tidigare ägare att ersätta rättighetshavaren dennes skada vad
som sägs i 7 kap. 20 8 första och tredje styckena jordabalken.

48 8
Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 35 8 fjärde

stycket även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen överklagas får köparen
tillträda fastigheten på den bestämda dagen, om ej dessförinnan annat har
förordnats enligt 18 kap. 12 eller 19 8- Får han på grund av sådant förordnande
ej tillträda fastigheten och är hindret ej hävt inom tre månader från den
bestämda tillträdesdagen, får han frånträda köpet och återfå vad han har
betalat jämte upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos
kronofogdemyndigheten medan hindret alltjämt består.

Gemensamt
intecknade fastigheter

49 8
När någon av flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas på

auktion, har den som har fordran med panträtt på gmnd av den gemen

samma inteckningen rätt att indraga annan av de intecknade fastighetema i

försäljningen, om den svarar för det intecknade beloppet eller del av detta

före den fastighet som skall säljas. Skall denna säljas för panträttshavarens

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 48

fordran
eller för fordran som har lika eller bättre rätt, får han även indraga
fastighet som svarar för inteckningen först efter den fastighet som skall
säljas.

Yrkande om indragning skall framställas hos
kronofogdemyndigheten senast vid bevakningssammanträdet. Fasfighetens ägare
skall beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Bevakningssammanträde och
auktion skall inställas och nya tider sättas ut, om det behövs för att yrkandet
skall hinna prövas.

Bifalls yrkandet, anses den indragna fastigheten
utmätt när beslutet meddelas. Den får ej säljas innan beslutet har vunnit laga
kraft.

50
8 Om en av flera gemensamt
intecknade fastigheter skall säljas på auktion, skall fordran med panträtt på
grund av den gemensamma inteckningen upptagas i sakägarförteckningen med det
belopp för vilket fasfigheten svarar i förhållande till de andra
fastigheterna. Beloppet skall betalas kontant, om ej annat avtalas mellan
köparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad.

51
8 Om samtliga fastigheter som
besväras av gemensam inteckning skall säljas på aukfion och förhållande som
anges i 52 § andra stycket ej föreligger, upprättas gemensam sakägarförteckning
för fastigheterna. Rättighet i någon av fastigheterna skall härvid anses
upplåten i dem alla. Vid auktionen ropas fastigheterna ut gemensamt.

52
8 Skall flera av gemensamt
intecknade fasfigheter men ej alla säljas på auktion, gäller 53-55 88.

När samtliga fastigheter som besväras av gemensam
inteckning skall säljas, gäller likaledes 53-55 88, om

1.
fastigheterna har olika ägare,

2.
någon av fastigheterna med stöd
av 49 8 har indragits i försäljningen,

3.
någon av fastighetema endast i
andra hand svarar för gemensam inteckning,

4.
någon av fastigheterna besväras
av särskild inteckning,

5.
någon fastighets ansvar för
gemensam inteckning ej avser inteckningens hela belopp,

6.
det yrkas av innehavare av
sådan rättighet i någon av fastigheterna som ej skall bestå oavsett om
fastigheten säljs, eller

7. det
i annat fall yrkas av ägare eller borgenär vars rätt kan bero därav.

Yrkande som avses i andra stycket 6 eller 7 skall framställas senast vid

bevakningssammanträdet.

53 8
Särskild sakägarförteckning skall upprättas för varje fastighet som

skall säljas. Förteckningen upprättas som om försäljningen hade begärts

på gmnd av den bästa gemensamma inteckningen, om ej exekutionsford

ringen har bättre rätt. Fordran med panträtt på gmnd av gemensam inteck

ning upptas för varje fastighet med det belopp för vilket fastigheten svarar

i förhållande till de andra fasfighetema. Kan ansvaret komma att vid

försäljningen vidgas härutöver, skall det anmärkas. Beträffande fastighet

som svarar endast i andra hand anges om sådant ansvar kan ifrågakomma.

När fastighet har indragits i försiiljningen enligt
49 8, skall vid beräkning av fillägg enligt 6 kap. 3 8 jordabalken anses som om
fastigheten hade utmätts samtidigt med den ursprungligen utmätta fastigheten.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 49

54 8
Vid auktionen skall fastigheterna ropas ut var för sig. Därefter skall

de ropas ut gemensamt, om de har samma ägare. Efterföljande gemensamt

utrop skall även eljest äga rum, om full betalning ej har uppnåtts för

fordran för vilken samtliga fastigheter svarar eller fastighetemas ägare är

ense om att de skall ropas ut gemensamt.

Uppnås vid gemensamt utrop högre bud än summan av
buden vid de särskilda utropen, skall budet vid det gemensamma utropet ha
företräde. Den köpeskilling som har bjudits vid det gemensamma utropet skall
fördelas på fasfighetema efter de värden som har åsatts dem i målet. Fastighets
andel i den gemensamma köpeskillingen utgör dock minst vad som har bjudits för
den fastigheten vid särskilt utrop. Har någon av fastighetema ropats ut med
tillbehör som ej ingick i det värde efter vilket dess andel i köpeskillingen
skall beräknas eller ropats ut utan tillbehör som omfattades av nämnda värde,
skall den fastighetens värde vid tillämpningen av det sagda jämkas efter vad
som påkallas av nämnda förhållande. Uppgår i fråga om någon av fasfighetema
dess andel i köpeskillingen och andra tillgängliga medel ej till skyddsbeloppet
och skall därför frågan om den fastighetens försäljning förfalla, skall de
övriga fastigheterna ropas ut gemensamt.

Uppnås ej bud som förslår till betalning av någon
del av exekutionsfordringen, får ej någon av fasfighetema säljas.

Har fastighet indragits i försäljningen med stöd av
49 8, skall den ursprungligen utmätta fastigheten ropas ut först. Om därvid ej
uppnås bud som förslår till betalning av någon del av exekutionsfordringen, får
fastigheten ej säljas. Blir den ej såld, skall ej heller den indragna
fasfigheten säljas.

Fasfighet som endast i andra hand svarar för fordran
med panträtt på grund av gemensam inteckning får ej säljas för den fordringen
innan det har visat sig att betalning ej kan utgå ur den fastighet som svarar i
första hand. 1 andra hand ansvarig fastighet får ej heller säljas, om dess
ägare eller annan sakägare betalar den brist för vilken fastigheten skall svara
eller ställer säkerhet för beloppet. Gemensamt utrop av fastigheterna behöver
ej ske annat än om särskilda skäl föreligger.

55 8
Om rättighet har förbehållits vid särskilt utrop, skall förbehållet

gälla även vid efterföljande gemensamt utrop. Har rätfigheten ej för

behållits vid det särskilda utropet, fillämpas 39 8 även vid det gemen

samma utropet.

Vid fillämpning av 40 8 skall prövningen huruvida
avsevärt högre köpeskilling kan uppnås avse den sammanlagda köpeskillingen för
samtliga fastigheter som har ropats in vid auktionen.

Handpenning skall lämnas efter varje inrop, även om
inropad fastighet skall ropas ut på nytt. Om inropet ej skall bestå, återlämnas
handpenningen.

Fordran som på grund av gemensam inteckning är
förenad med panträtt i såld fastighet betalas kontant, om ej köparen och den
som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad avtalar annat.

Fortsatt
inteckningsansvar

56
8 Sådant förordnande av kronofogdemyndigheten om fortsatt inteckningsansvar
som avses i 6 kap. 12 8 jordabalken får meddelas på begäran

4
Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del I

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 50

av
köparen.

Har fastighet sålts i fall som avses i 6 kap. 12 8
andra stycket andra eller tredje meningen jordabalken, får förordnande om
fortsatt inteckningsansvar meddelas beträffande gemensam inteckning som
besvärar fastigheten endast om fastigheten i förhållande till de andra
gemensamt intecknade fastigheterna svarar för hela inteckningen och den
fordran som är förenad med panträtt på gmnd av inteckningen har blivit täckt.
Om medel som har influtit genom särskild försäljning av tillbehör utfaller på
pantbrevets belopp, får förordnande ej meddelas beträffande motsvarande del av
inteckningen.

Begäran om förordnande enligt denna paragraf skall
framställas senast vid sammanträdet för köpeskillingens fördelning. Därvid
skall pantbrevet inges, om det ej förut är tillgängligt för
kronofogdemyndigheten.

Försäljning
under hand

57 8
Utmätt fastighet får säljas under hand, om försäljning i sådan

ordning finnes mera ändamålsenlig än försäljning på aukfion och det är

tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar
fasfigheten.

Innan fastigheten bjuds ut till försäljning under
hand skall ägaren och sökanden beredas tillfälle att yttra sig.

58 8
Vid försäljning under hand skall köparen åläggas att svara för alla

fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade

med förmånsrätt i fastigheten och för förrättningskostnaderna, i den mån

ej borgenär kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår

från förmånsrätt i fastigheten eller sökanden medger att försäljning får ske

utan att förrättningskostnadema blir täckta. Rätt på grund av ägarhypotek

anses ej som fordran.

Fordran som är förfallen till betalning skall
betalas kontant, om ej köparen visar att han har avtalat annat med borgenären
eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om ej sökanden har
avstått från täckning av förrättningskostnaderna, skall vad som behövs för
sådan täckning betalas kontant.

Före försäljningen upplåten rättighet som grundas
på skriftlig handling skall förbehållas. I fråga om sådan rättighet gäller vad
som sägs i 47 8.

Köparen skall lämna handpenning enligt vad som
föreskrivs i 35 8 i fråga om inrop på auktion. Återstoden av den kontanta
köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter det att köpehandling har
upprättats. Försummas det, är köpet ogiltigt.

Blir köpet ogiltigt, gäller bestämmelsema i 43 8 om
handpenning. Vad som sägs om auktion i 43 8 första stycket gäller även
försäljning under hand.

I
övrigt bestämmer kronofogdemyndigheten köpe villkoren.

59 8
Försäljningen sker genom upprättande av köpehandling som under

skrivs av kronofogdemyndigheten och köparen.

Försäljningsvillkoren skall godkännas av ägaren.
Har försäljningen föregåtts av auktion utan att därvid godtagbart inrop har
skett, behövs dock ej godkännande, om försäljningen sker på gynnsammare
villkor.

Om ägaren ej har godkänt försäljningsvillkoren,
skall han genast underrättas om försäljningen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 51

60 8
Har köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 58 8 fjärde

stycket och har försäljningen vunnit laga kraft, utfärdar kronofogdemyn

digheten köpebrev.

Bestämmelserna
i 48 8 gäller också i fråga om försäljning under hand.

61 §
Säljs ej egendomen under hand, skall den bjudas ut fill försäljning

på auktion, om ej sökanden avstår därifrån.

Försänuig
av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet m.m.

62
8 Bestämmelserna i 3-61 88
gäller i tillämpliga delar även när utmätning av fast egendom har skett medan
gäldenärens rätt är villkorlig och när utmätning av fast egendom ej har avsett
hel fastighet, om ej annat följer av 63-68 88.

63
8 Har, i fall då överlåtelse av
fastighet är beroende av villkor, fastigheten blivit utmätt för fordran hos
överlåtaren, får försäljning ej ske förrän det visar sig om villkoret uppfylls.

Vad som sägs i första stycket gäller också om del
av fastighet genom överlåtelse har kommit i särskild ägares hand och
fastigheten har blivit utmätt för fordran hos överlåtaren innan
fastighetsbildning som enligt lag utgör villkor för överiåtelsens giltighet har
kommit till stånd. Skulle det medföra betydande fidsutdräkt att avvakta huruvida
fastighetsbildningen kommer till stånd, får dock fastigheten säljas med
förbehåll för den rätt som tillkommer förvärvaren. Försäljningen omfattar då
även gäldenärens rätt mot förvärvaren. Köparen svarar för gäldenärens
skyldigheter mot förvärv aren,

64 8
Har, i fall då förvärv av fastighet eller del av fastighet är beroende

av villkor, egendomen blivit utmätt för fordran hos förvärvaren, skall

kronofogdemyndigheten bjuda ut gäldenärens rätt till egendomen till

försäljning i den ordning som gäHer för exekutiv försäljning av utmätt

rättighet. Kommer försäljning till stånd, svarar köparen för gäldenärens

skyldigheter mot sin fångesman. Ansökan om inteckning, som har gjorts

samma dag som utmätningen eller senare, förfaller genom försäljningen,

om ej kronofogdemyndigheten på begäran av köparen förordnar annat.

Kan det utan betydande tidsutdräkt avvaktas om det
för förvärvet gällande villkoret uppfylls, kan anstånd med försäljningen medges
tills det visar sig om så blir fallet. Uppfylls villkoret, sker försäljning i
den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendom.

När försäljning som har skett enligt första stycket
har vunnit laga kraft och köparen har fullgjort sin betalningsskyldighet,
utfärdar kronofogdemyndigheten köpehandling.

65
8 Bestämmelserna i 63 och 64 88
gäller ej, om den fordran for vilken utmätning har skett var förenad med
särskild förmånsrätt i fastigheten.

66
6 Om villkoret uppfylls i fall
som avses i 63 8 eller om förvärvet går åter i fall som avses i 64 8 andra
stycket, skall kronofogdemyndigheten driva in eller bjuda ut till försäljning
vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av utmätningen. Härvid
tillämpas den ordning som enligt 8 och 9 kap. gäller i fråga om utmätt fordran
eller rättighet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 52

67 §
Har endast andel i fastighet blivit utmätt men skall enligt 8 kap. 8 8

hela fastigheten säljas på auktion, skall av sakägarförteckningen framgå

vilka fordringar och rättigheter som belastar varje särskild andel. Skydds

beloppet skall bestämmas så att fordringar, som gäller i den först utmätta

andelen enbart eller i nämnda andel jämte annan andel och som har bättre

rätt än exekutionsfordringen, samt förrättningskostnadema blir fullt

täckta.

Är någon av delägarna i konkurs, får borgenär utöva
anslutningsrätt enligt 13 8 även om han har förmånsrätt endast i andel av
fasfigheten.

68 8
När andel i fastighet har sålts enligt 8 kap. 9 8 andra stycket och

försäljningen har vunnit laga kraft samt köparen har fullgjort sin betal

ningsskyldighet, utfärdar kronofogdemyndigheten köpebrev.

Särskild
bestämmelse beträffande allmänna mål

69 8
Bestämmelserna i 11 8 gäller ej i allmänt mål.

13 kap. Redovisning av influtna medel

Allmänna
bestämmelser om redovisning

1 8
Medel som har influtit till kronofogdemiyndigheten i mål om

utmätning skall redovisas så snart som möjligt. Är influtet belopp ringa

och kan det antagas att ytterligare medel kommer att inflyta i målet, får det

avvaktas.

2
§ Vad som sägs i detta kapitel
om influtna medel gäller även ränta som utgår på medlen till och med den i 6 8
angivna fördelningsdagen. Ränta på belopp som innestår därefter tillkommer den
som är berättigad fill beloppet.

3
8 När köpare har stälh säkerhet
för handpenning och köpeskiUingen ej betalas inom föreskriven fid, skall
kronofogdemyndigheten taga säkerheten i anspråk, om det behövs för betalning
av vad köparen har att svara för. Motsvarande gäller, när annan sakägare enligt
12 kap. 39 eller 54 8 har ställt säkerhet för belopp som skall redovisas.

Fördelning

4 8
För fördelning av influtna medel skall kronofogdemyndigheten hålla

fördelningssammanträde, när det är föreskrivet i balken eller när det i

annat fall är oklart hur medlen skall fördelas.

Sammanträde som ej har blivit utsatt i samband med
kungörande av auktion skall kungöras särskilt, om det är behövligt med hänsyn
till okända sakägare eller av annat skäl. Kungörande skall ske i god tid och på
lämpligt sätt. Sökanden, gäldenären och andra kända sakägare skall kallas till
sammanträdet.

5 8
Vid fördelningssammanträde skall kronofogdemyndigheten redogöra

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 53

för
vad som skall fördelas och för de fordringar som har anmälts eller skall
beaktas utan anmälan.

6 8
Fordran som skall beaktas upptas med det belopp till vilket den

uppgår på fördelningsdagen. Som fördelningsdag anses härvid den dag till

vilken fördelningssammanträde är utsatt, även om hinder möter att då

verkställa fördelningen. När sammanträde ej hålls, anses den dag då

kronofogdemyndighetens beslut meddelas som fördelningsdag.

Begär borgenär betalning för fordran som ej har
anmälts i tid, skall utdelning utgå av överskott, om sådant uppkommer.

7 8
Är fordran eller därmed förenad förmånsrätt beroende av villkor

eller tvistig eller är förmånsrätt beroende av att sökt inteckning beviljas,

skall kronofogdemyndigheten avsätta vad som belöper på fordringen i

avvaktan på att villkoret uppfylls eller förfaller eller att tvisten eller
frågan

om inteckning blir slutligt avgjord. Avsättning skall dock ej ske i fall då

tvist skall prövas enligt tredje stycket.

Borgenär vars fordran eller förmånsrätt är tvistig
skall, om det ej av särskilda skäl är obehövligt, föreläggas att inom en månad
från det att föreläggandet delgavs honom väcka talan om rätten till medlen mot
sakägare som medlen skall tillkomma om borgenärens anspråk faller bort. Efterkommer
borgenären ej föreläggandet, har han förlorat sin rätt fill medlen, om ej
motparten inom den angivna tiden har väckt talan mot borgenären.

Kan fördelningen ej utan betydande olägenhet för parterna
avslutas utan att tvisten har blivit avgjord, skall kronofogdemyndigheten själv
pröva tvisten, om det är ändamålsenligt. Därvid gäller vad som sägs i 2 kap. 22
och 23 88.

Vad som belöper på fordran som är förenad med
förmånsrätt på grund av betalningssäkring skall avsättas i avvaktan på att
fordringen fastställs och fömtsättningar för indrivning inträder eller att
beslutet om betalningssäkring hävs.

8 6
När medel avsätts enligt 7 8, skall kronofogdemyndigheten ange hur

det skall förfaras med dem om fordringen faller bort helt eller delvis.

9 8
Om alla berörda sakägare är ense om hur medlen skall fördelas, skall

fördelningen ske i enlighet därmed.

Särskilda
bestämmelser beträffande registrerat skepp, registrerat luftfartyg m.m. och
fast egendom

10 8
När registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar

fill luftfartyg eller fastighet har sålts på aukfion, skall behållen avkastning

av egendomen, ersättning som har influtit med anledning av misslyckat

försök att sälja egendomen och tillskott som någon har betalat för att

bevara sin rätt vid försäljningen fördelas tillsammans med köpeskiUingen

för egendomen. Medel som har influfit genom särskild försäljning av

tillbehör till fastighet skall fördelas samfidigt som köpeskillingen för

fastigheten.

Fördelningen skall ske i enlighet med
sakägarförteckningen, om det ej framgår att fordran undersfiger vad som anges i
förteckningen. Angående begränsning av inteckningshavares rätt vid försäljning
av intecknade

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagförslaget 54

reservdelar
till luftfartyg finns föreskrift i 11 kap. 3 8 tredje stycket.

Utdelning för fordran som ej har tagits upp i
förteckningen utgår endast av överskott, om sådant uppkommer.

11
§ Bestämmelsema i 10 8 första
stycket gäller också när fastighet har sålts under hand. Medlen skall fördelas
i första hand enligt köpevilUcoren och i övrigt enligt de gmnder som gäller för
upprättande av sakägarförteckning.

12
§ Avbryts förfarandet i fråga
om egendom som avses i 10 8 utan att egendomen har blivit såld, skall influtna
medel fördelas enligt vad som sägs där, om sakägarförteckning har upprättats,
och i annat fall enligt de gmnder som gäller för upprättande av sådan
förteckning. Annan borgenär än sökanden har dock ej rätt att få betalning ur
medlen för annat än ränta och kostnader, om hans fordran är förenad med
panträtt på gmnd av inteckning.

När tillbehör till fastighet har sålts för sig,
skall borgenär, som ej har avstått från betalning, få utdelning med tillämpning
av 12 kap. 16 8, även om fastigheten ej säljs.

Avräknuig

13
8 Medel som fillkommer borgenär skall avräknas på ränta och annan
biförpliktelse före fordrans kapitalbelopp, om ej borgenären har yrkat annat
före fördelningen eller, om fördelning ej äger mm, före utbetalningen.

Om ordningen mellan fordrans kapitalbelopp och
biförpliktelser när registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade
reservdelar till luftfartyg eller fastighet har utmätts finns bestämmelser i
10 kap. 11 8 första stycket, 11 kap. 1 8 och 12 kap. 26 § första stycket.

Utbetalning

14 8
Medel får ej betalas ut utan att säkerhet ställs, om

1.
utmätning har skett med stöd av
3 kap. 5 8 1 eller 6 8 och exekutionstiteln ej har vunnit laga kraft eller
utmätning har skett på gmnd av bevis i mål om betalningsföreläggande att
utmätning får äga rum och gäldenären har sökt återvinning,

2.
utmätning har skett hos dödsbo
för fordran som ej var förenad med särskild förmånsrätt i egendomen och den tid
som anges i 8 kap. 6 8 första stycket ej har gått till ända,

3.
rätten till medlen är beroende
av besvär som har anförts över utmätningen eller den utmätta egendomens
försäljning eller av talan som avses i 4 kap. 20-22 eller 26 8,

4.
fördelning som har skett vid
fördelningssammanträde ej har vunnit laga kraft,

5.
i annat fall tvist råder om vem
som är betalningsberättigad.

15 8
Har medel avsatts enligt 7 § första stycket på grund av tvist och har

tvisten prövats av domstol, får den vinnande parten mot säkerhet lyfta

medlen utan hinder av att avgörandet ej har vunnit laga kraft. I annat fall

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 55

får
medel som har avsatts enligt 7 8 första stycket, om skäl föreligger, mot
säkerhet betalas ut till den borgenär för vilken de har avsatts eller, om denne
ej vill lyfta medlen, fill den som i andra hand är berättigad till dem.

16
6 Besvär över verkställd
fördelning hindrar ej att belopp som ej berörs av besvären betalas ut.

17
8 När medel betalas ut, skall
iakttagas vad som i allmänhet gäller om skyldighet för borgenär att förete
eller återställa fordringsbevis eller säkerhet som har lämnats för fordran.

Pantbrev i skepp eller fastighet, vilket utgör
säkerhet för fordran på vilken betalning har utfallit, skall företes även om
borgenären ej är skyldig att återställa pantbrevet, om ej kronofogdemyndigheten
finner skäl att medge undantag. Detsamma gäller skuldebrev som är intecknat i
annan egendom, när skyldighet att förete eller återställa skuldebrevet ej
följer redan av första stycket.

När köparen åberopar att den som enligt
sakägarförteckning är berättigad till betalning har medgivit honom avräkning
på köpeskillingen, gäller vid kronofogdemyndighetens prövning av
överenskommelsen vad som föreskrivs i första och andra styckena.

18 8
Om borgenär för vilken utdelning har beräknats ej inom ett år från

det att fördelningen har vunnit laga kraft företer fordringsbevis eller i

övrigt fullgör vad som krävs enligt 17 8 för att han skall få lyfta medlen, får

dessa mot säkerhet betalas ut till den som i andra hand är berättigad till

dem, om ej särskilda skäl föreligger.

19
8 Om alla berörda sakägare
medger att belopp betalas ut utan säkerhet när sådan annars krävs, skall det
ske.

20
8 Ändras beslut om fördelning
eller utbetalning, skall kronofogdemyndigheten på begäran utsöka vad som skall
betalas tillbaka. Härvid får ställd säkerhet tagas i anspråk. Motsvarande gäller,
om medel som någon har fått lyfta enligt 14 eller 15 § skall tillkomma annan
sakägare eller om borgenär har fått lyfta medel enligt 18 8 och den som har
bättre rätt till medlen anmäler sig och fullgör vad som krävs för betalning
till honom.

SärskUda
bestämmelser beträffande allmänna mål

21
8 Bestämmelserna i 1, 13, 14 och 20 SS gäller ej i fråga om sökanden i allmänt
mål. I sådant mål gäller ej heller 4-6 §8, 7 § första-tredje styckena, 8 och 9
88 annat än om fördelning skaU ske med enskild borgenär eller om det är särskiU
föreskrivet att fördelningssammanträde skall hållas. Bestämmelsen i 7 8 tredje
stycket får ej tillämpas i allmänt mål, om sökandens fordran berörs av tvisten.

14 kap. Verkan av exekutiv försäljning m.m.

I
§ Exekufiv försäljning ger köparen samma rätt till den sålda egen-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 56

domen
som frivillig försäljning, om ej annat följer av vad som sägs i detta kapitel.

2
8 När utmätning av viss egendom
ger företräde framför överlåtelse av egendomen, gäller det till förmån även för
den som förvärvar egendomen vid exekutiv försäljning. Detsamma gäller, när
tredje man efter föreläggande enligt 4 kap. 20 8 eller 26 8 jämförd med 20 8
har förlorat sin rätt mot sökanden.

3
8 Har exekufiv försäljning av
registrerat skepp vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts skall, om
gäldenären ej var rätt ägare, köparens förvärv dock gälla, såvida gäldenärens
åtkomst var inskriven när försäljningen ägde mm.

När exekutiv försäljning av fast egendom har vunnit
laga kraft och köpeskillingen har erlagts, har den som åberopar annat förvärv
av egendomen från gäldenären eller någon hans företrädare förlorat sin rätt mot
köparen. Även den som åberopar att gäldenärens eller någon hans företrädares åtkomst
var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren har förlorat sin
rätt mot köparen, om lagfart v.u beviljad för gäldenären när den exekutiva
försäljningen ägde mm.

4 8
Om exekutivt såld egendom frångår köparen därför att gäldenären ej

var rätt ägare, är gäldenären skyldig att ersätta köparen dennes skada med

sammanlagda beloppet av vad som har gått tiU betalning av fordran mot

gäldenären och har betalats ut till denne. Har gäldenären uppsåtligen eller

av vårdslöshet vållat köparens skada, är han skyldig att ersätta skadan

utan sådan begränsning.

Borgenär, som ej var i god tro när han mottog
betalning, är skyldig att solidariskt med gäldenären ersätta köparen dennes
skada med det belopp som han har erhållit i betalning. Har borgenären
uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat köparens skada, är han skyldig att
ersätta skadan utan sådan begränsning.

5
8 När exekutiv försäljning
medför att tredje man förlorar sin äganderätt till den sålda egendomen, gäller
i fråga om tredje mans rätt till ersättning för liden skada vad som sägs i 4 8
om köpares rätt till ersättning av gäldenären och borgenär. Motsvarande gäller,
när indrivning av utmätt fordran medför att tredje man förlorar sin rätt tiU
fordringen.

6
6 Har tredje man enligt 3 8
första stycket föriorat sin rätt till här i riket registrerat skepp, är han
berättigad till ersättning av staten enligt samma bestämmelser som gäller när
sådan ersättning skall utgå med anledning av att ägarens rätt har gått förlorad
genom frivillig försäljning. Motsvarande gäller, när tredje man enligt 3 8 andra
stycket andra meningen har förlorat sin rätt till fast egendom.

Har staten utgivit ersättning enligt första
stycket, inträder staten i tredje mannens rätt enligt 5 8.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 57

15
kap. Införsel

Allmänna
bestämmelser

1 8
Införsel får äga mm för

1.
underhållsbidrag enligt
giftermålsbalken eller föräldrabalken,

2.
bidrag som fillkommer kommun
för barns vård enligt 72 8 andra stycket barnavårdslagen (1960:97) eUer till
hjälptagares försörjning enligt 40 8 lagen (1956:2) om socialhjälp,

3.
skatter och allmänna avgifter i
fall som särskilt föreskrivs samt böter och viten.

2 8
Genom införsel får tagas i anspråk

1. arbetstagares lön, vare sig den utgår som
tidlön, ackordslön,

provision eller annan gottgörelse,

2.
annan ersättning för arbetsinsats
av gäldenären, om dennes ställning är jämförlig med en arbetstagares,

3.
periodiskt vederlag för
utnyttjande av patent, rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annan
sådan rättighet eller för överlåtelse av rörelse,

4.
belopp som utgår som pension
eller livränta,

5.
sjukpenning eller annan
dagersättning, som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan
sådan anledning.

För vissa fall när skälig lön ej utgår för
gäldenärens arbete gäller enligt 19 8 särskilda bestämmelser.

3
6 Införsel får ej äga rum när
gäldenären är dödsbo eller annan juridisk person.

4
6 Vad som föreskrivs om
införsel i lön gäller även införsel i annan förmån, om ej annat anges.
Bestämmelser om arbetsgivare gäller därvid den som utger förmånen.

Särskilda
förutsättningar for införsel

5 8
Införsel för underhållsbidrag får ej ske utan att bidragsbelopp som får

tagas ut enligt andra stycket utestår obetalt eller att gäldenären vid två

eller flera fillfällen under de två senaste åren före införselbeslutet har

underlåfit att betala i rätt tid och det finns anledning antaga att detta skall

upprepas.

Genom införsel får tagas ut endast bidragsbelopp
som har förfallit tiU betalning tidigast två år före början av den
kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske.

Genom införsel får ej tagas ut annat bidragsbelopp
än sådant som är förfallet när verkställighet skall ske eller som förfaller
näst därefter.

I fråga om införsel i sjukpenning eller annan
dagersättning som avses i 2 8 första stycket 5 skaU vid tillämpning av andra
och tredje styckena i denna paragraf innehållandet anses ske varje dag för
vilken ersättning utgår.

6 8
Införsel för kommuns fordran på bidrag får ej avse annat bidrag än

sådant som belöper på fid efter det att beloppet har fastställts eller, när

fastställelsen har skett på ansökan, efter det att ansökningen gjordes.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 58

Vid
införsel för kommuns fordran på bidrag tillämpas bestämmelsema i

5
8.

Förfarandet

7
8 Införsel söks hos den
kronofogdemyndighet i vars distrikt gäldenären har sitt hemvist. Har gäldenären
ej hemvist här i riket, görs ansökningen där arbetsgivaren finns.

8
8 Innan beslut om införsel
meddelas skall gäldenären beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan
avsevärd tidsutdräkt. Gäldenären behöver dock ej höras när han byter
anställning och beslut skall meddelas om införsel hos den nye arbetsgivaren, om
ej särskilda skäl föreligger.

9
8 Kronofogdemyndigheten
bestämmer dels hur mycket som högst får innehållas vid varje avlöningstillfälle
(införselbeloppet), dels ett belopp som skall förbehållas gäldenären för eget
underhåll och familjens behov samt fill fullgörande av betalningsskyldighet
till annan som vid införsel har lika rätt som sökanden eller bättre rätt än
denne (förbehållsbeloppet).

Förbehållsbeloppet bestäms med ledning av
bestämmelserna om existensminimum i 50 8 2 morn. kommunalskattelagen (1928:370)
och anvisningarna till nämnda paragraf

Är fråga om införsel i sjukpenning eller annan
dagersättning som avses i 2 8 första stycket 5, bestäms införselbeloppet och
förbehållsbeloppet per dag.

10
8 Vid införsel för
engångsbelopp i fall som avses i 1 8 1 eller 2 skaU kronofogdemyndigheten vid
behov fördela beloppet på skilda poster efter vad som är skäligt med hänsyn tiU
den tid för vilken beloppet är avsett och övriga omständigheter. De särskilda
posterna anses vid tillämpning av införseln förfallna enligt vad som sålunda
har bestämts.

11
8 Om särskilda skäl föreligger,
får kronofogdemyndigheten ålägga arbetsgivaren att anpassa sättet för lönens
utbetalande så att införsel kan verkställas i därför lämpad ordning.

12
8 Beslut om införsel skall
ändras, om anledning föreligger. Innan ändring beslutas skall den part som
ändringen går emot beredas tillfälle att yttra sig, om ej det är uppenbairt
obehövligt eller beslutet ej kan uppskjutas.

Beslut om införsel för bidrag som avses i 1 8 1
eller 2 skall hävas, om gäldenären betalar förfallna bidrag och det finns
anledning antaga att bidragsskyldigheten skall fullgöras för framtiden.

13 8
Kronofogdemyndigheten skall underrätta arbetsgivaren angående

beslut om införsel och i fråga sorn avses i 11 eller 12 8-

Företrädesordning

14
8 Införsel för underhållsbidrag har företräde framför skatteavdrag. Vid
annan införsel har skatteavdraget företräde.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 59

15 8
Är fråga om införsel för fordringar som är upptagna under skilda

punkter i 1 8, har de inbördes företräde efter nummerordningen.

Vid samtidig införsel för två eller flera
underhållsberättigade fördelas innehållet belopp efter de löpande bidragens
storlek. Om mera har innehållits än som svarar mot de löpande bidragen, har
bidrag som har stått ute längre företräde vid fördelningen av det överskjutande
beloppet.

Delbetalning, som inflyter på viss
underhållsberävtigads fordran, avräknas i första hand på det belopp som har
stått ute längst och alltjämt kan tagas ut genom införsel.

Av fordringar som avses i 1 8 2 har vad som har
stått ute längst företräde.

16 8
Bor gäldenären varakfigt tillsammans med sin make och översfiger

underhållsbidrag till maken eller till makarnas barn vad som skäligen bör

tillkomma den underhållsberättigade, får bidraget vid fillämpning av 15 8

jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken införsel äger rum sam

tidigt. Föreligger särskilda skäl, får sådan jämkning ske även av annat

underhållsbidrag, om detta uppenbart överstiger vad som skäligen behövs

för den underhållsberättigades försörjning.

Bestämmelserna i första stycket gäller också när
skatteavdrag eller utmätning ej kan äga rum till följd av införsel för
underhållsbidrag som avses där.

Har gäldenären rätt fill avdrag på underhållsbidrag
enligt 7 kap. 4 8 föräldrabalken, får belopp som på gmnd härav tillgodoräknas
honom ej tagas i anspråk genom införsel för fordran, som fillkommer annan än
den underhållsberättigade eller någon som har inträtt i dennes rätt.

17 8
Införsel går före utmätning.

Har införsel för viss fordran beviljats i vederlag
som avses i 2 8 första stycket 3 eller i pension eller livränta och blir
därefter rätfigheten som sådan utmätt för annan fordran, har införselfordringen
företräde till betalning ur vad som inflyter fill följd av utmätningen. I
fråga om fordran som avses i 1 8 1 eUer 2 gäller det nu sagda bidragsbelopp som
har förfallit till betalning när beslut om utmätning meddelas eller förfaller
näst därefter.

Belopp som har innehåUits genom införsel får ej
utmätas för annan fordran hos gäldenären.

18 8
Införsel får äga rum utan hinder av att gäldenären är i konkurs, i den

mån ej lön eller annat som införseln gäller skall ingå i konkursboet enligt 27

8 konkurslagen (1921:225).

Arbetsgivares
skyldigheter

19 8
Bestämmelserna i 7 kap. 16-18 88 har motsvarande fillämpning i

mål om införsel.

Verkan
av införsel

20
8 När införsel har beviljats, får gäldenären ej förfoga över sin rätt genom
överlåtelse eller på annat sätt så att verkställigheten hindras eller
försvåras, om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det av
särskilda skäl.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 60

21
8 Har medel innehållits för fordran som avses i 1 8 2 eller 3, är gäldenären
ej längre betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av
innehållet belopp, även om det ej kan tagas ut hos arbetsgivaren. Detsamma
gäller när medel har innehållits för fordran som avses i 1 8 1, om fordringen
fillkommer allmän försäkringskassa enligt 15 8 lagen (1964:143) om
bidragsförskott.

Redovisning
och fördelning

22 6
Medel som har infiutit genom införsel för fordran som avses i 1 8 1

eller 2 skall redovisas skyndsamt, dock ej förrän det bidrag som medlen

avser är förfallet.

Har införsel för fordran som avses i 1 8 1 ägt rum
på grund av dom eller beslut som ej äger laga kraft eller får verkställas som
lagakraftägande dom, får medlen ej betalas ut utan att säkerhet ställs.

23
8 Tvist om fördelningen av
influtna medel hindrar ej att utbetalning sker i enlighet med
kronofogdemyndighetens beslut, om ej särskilda skäl föreligger.

24
8 Ändras beslut om fördelning
eller utbetalning, skall kronofogdemyndigheten på begäran utsöka vad som skall
betalas tillbaka.

Straffbestämmelse

25
8 Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom
föreskriven tid tillställa kronofogdemyndigheten belopp som skulle ha
innehållits enligt beslut om införsel, döms till böter.

16
kap. Annan verkställighet

Avhysning

1
8 Verkställighet av
förpliktelse för tidigare ägare eller nyttjanderättshavare att flytta från
fast egendom, bostadslägenhet eller annat utrymme i byggnad (avhysning) söks
hos den kronofogdemyndighet i vars distrikt svaranden har sitt hemvist.
Avhysning får även sökas hos kronofogdemyndigheten i det distrikt där
verkstäUigheten skall ske.

2
8 Innan avhysning sker skall
svaranden beredas tillfälle att yttra sig. Är han bosatt utomlands, får detta
ske genom att underrättelse om den sökta åtgärden sänds till honom med posten
under hans utländska adress.

Saknar svaranden känt hemvist och har det ej kunnat
klarläggas var han uppehåller sig, får avhysning ske utan hinder av att han ej
har beretts tillfälle att yttra sig.

3 8
Avhysning skall genomföras så att skälig hänsyn tas till såväl

sökandens intresse som svarandens situation.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 61

Om möjligt skall avhysning ske inom fyra veckor
från det att behövliga handlingar kom in till kronofogdemyndigheten.

Avhysning får ske fidigast en vecka från det att
svaranden bereddes tillfälle att yttra sig eller, om svaranden är bosatt
utomlands, två veckor från det att underrättelse sändes till honom.

4 8
Om det behövs av hänsyn till svaranden får kronofogdemyndigheten

medge anstånd med avhysningen under högst två veckor från utgången av

den tid som anges i 3 S andra stycket. Föreligger synneriiga skäl får

anståndet utsträckas till högst fyra veckor, om skälig ersättning betalas för

hela den anståndstid som har medgivits av myndigheten.

Har på grund av 3 8 tredje stycket hinder mött att
genomföra avhysningen inom den tid som anges i 3 S andra stycket, skall
anståndstiden räknas från den dag då förrättningen tidigast hade kunnat äga
rum.

5
8 Lämnar sökanden anstånd med
avhysningen och varar anståndet över sex månader från dagen för ansökningen,
skall denna förklaras förfallen, om ej särskilda skäl föranleder att
ytterligare anstånd godtas.

6
§ Kronofogdemyndigheten skall
vid behov ombesörja transport av egendom som skall bortföras, hyra utrymme för
förvaring av egendomen och vidtaga andra liknande åtgärder som föranleds av
avhysningen.

Innan åtgärd enligt första stycket vidtas, skall
parterna underrättas, om det kan ha betydelse för dem.

7 8
Skall avhysning ske från annat än bostad och underiåter svaranden

att ta hand om egendomen och kan ej heller lämpligt förvaringsutrymme

anskaffas, får kronofogdemyndigheten förordna att egendomen skall

säljas. Kan egendomen antagas sakna försäljningsvärde, får i stället

förordnas att den skall förstöras. Egendom som tillhör tredje man får säljas

eller förstöras endast om denne underlåter att själv ta hand om egen

domen.

Innan förordnande enligt första stycket meddelas
skall svaranden och, om egendomen tillhör tredje man, denne beredas tillfälle
att yttra sig. Härvid tillämpas 2 8.

Försäljning äger rum i den ordning som gäller för
utmätt lös egendom i allmänhet. Bestämmelsen i 9 kap. 4 S första stycket gäller
dock ej.

8 8
Avhysning får genomföras även mot inneboende eller annan tredje

man som hindrar sökanden i utövningen av hans rätt, om det är uppenbart

att tredje mannen saknar fog att motsätta sig verkställigheten. När

anledning föreligger skall kronofogdemyndigheten om möjligt i förväg

underrätta tredje mannen om avhysningen.

Anstånd som sägs i 4 S får meddelas, om det behövs
av hänsyn till tredje mannen.

9 8
Om det anses lämpligt och sökanden medger det, får kronofogde

myndigheten förelägga svaranden att själv fullgöra sin förpliktelse att

flytta. Därvid tillämpas 2 8,38 första och tredje styckena samt 5 och 8 SS-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 62

Verkställighet
i annat fall

10
8 Verkställighet i annat fall
än som avses i 1 S av förpliktelse som ej avser betalningsskyldighet samt
verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd söks hos den
kronofogdemyndighet i vars distrikt svaranden har sitt hemvist eller egendom
som är i fråga finns eller där verkställigheten annars med fördel kan äga rum.

11
8 Innan verkställighet som ej
avser kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd sker skall svaranden underrättas.
Om saken är brådskande, får dock kronofogdemyndigheten genast vidtaga behövlig
åtgärd. Så snart som möjligt skall prövas om åtgärden skall bestå.

12
8 Verkställighet som ej avser
kvarstad sker genom att kronofogdemyndigheten förelägger svaranden att
fullgöra vad som åligger honom eller att iakttaga förbud eller annan föreskrift
eller genom att myndigheten själv vidtar behövlig åtgärd. Pä framställning av
sökanden kan kronofogdemyndigheten, om det anses lämpligt, överlämna åt
sökanden att efter myndighetens anvisning utföra behövlig ätgärd.

Beträffande
genomförandet av verkställigheten tillämpas 6 8. Föreskrift i exekutionstiteln
som avser verkställigheten hindrar ej att denna genomförs på annat sätt, om det
behövs.

Särskilda
bestämmelser om kvarstad

13 8
Beträffande verkställighet av beslut om kvarstad för fordran

fillämpas vad som föreskrivs om utmätning i 4 kap. 2-7, 9 och 13-19 88,

22 8 första och tredje styckena, 24, 25 och 33-35 88, 5 och 6 kap. samt 12

kap. 3-5 88.

Kvarstad för fordran får ej läggas på lön eller
annan förmån som avses i 7 kap. innan den har betalats ut och kan utmätas.

14 8
När egendom har belagts med kvarstad för fordran, får svaranden ej

överlåta egendomen eller till skada för sökanden förfoga över den på annat

sätt, om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det

av särskilda skäl.

I fråga om verkan av kvarstaden i övrigt gäller vad
som föreskrivs om utmätning i 4 kap. 29 8 andra stycket och 31 8 samt 12 kap.
610 88-

öm lös egendom, som har belagts med kvarstad för
fordran, hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård, får den på
begäran av part säljas i den ordning som gäller för utmätt egendom.

15 8
Kvarstad fÖr fordran hindrar ej att egendomen utmäts eller beläggs

med kvarstad för annan fordran. Finns annan egendom att tillgå, skall

dock denna tagas i anspråk i för:5ta hand, om ej den fordran för vilken

utmätning eller kvarstad söks är förenad med särskild förmånsrätt i den

kvarstadsbelagda egendomen.

Om egendom som har belagts med kvarstad för fordran
utmäts för annan fordran vilken ej är förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen eller tas i anspråk genom betalningssäkring för sådan fordran, skall
egendomen anses samfidigt utmätt for kvarstadsborgenärens fordran. Sådan
utmätningsverkan förfaller, om den sökta utmätningen eller betalningssäkringen
hävs.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 63

16
8 Beträffande verkställighet av beslut om kvarstad fill säkerhet för bättre
rätt tillämpas 6 kap. och 12 kap. 5 8-

I fråga om verkan av sådan kvarstad gäller 14 8-
Pantbrev som gäller i egendomen får dock ej pantsättas, om ej
kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det av särskilda skäl.
Detsamma gäller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar fill
luftfartyg.

17
kap. Kostnader

Inledande
bestämmelse

1 8
I utsökningsmål tas ut ersättning för statens kostnader för för

farandet hos kronofogdemyndigheten i den omfattning regeringen före

skriver (förrättningskostnader). Vid införsel tas dock ej ut någon ersätt

ning.

Sökandens
ansvar for förrättningskostnader

2 8
Sökanden ansvarar mot staten för förrättningskostnadema i målet,

om ej annat följer av 3 eller 4 8 eller av särskild föreskrift.

I fråga om kostnad för åtgärd som har begärts av
annan än sökanden i målet skall den som har begärt åtgärden anses som sökande.
När fastighet enligt 12 kap. 49 8 har indragits i försäljning av gemensamt
intecknad fastighet, skall dock sökanden i målet ansvara även för kostnad som
föranleds av indragningen, om han har sämre rätt än den som har begärt
indragning.

3 8
Sökanden ansvarar ej för förrättningskostnadema för utmätning

enligt 7 kap. 17 8 eller 15 kap. 19 8 jämförd med 7 kap. 17 8 eller för hand

räckning enligt 8 kap. 18 8.

Vid avhysning ansvarar sökanden ej för kostnad för
förvaring av svarandens egendom eUer för annan åtgärd som väsentligen avser
att skydda svaranden mot förlust. Detsamma gäller kostnad för försäljning
enligt 16 kap. 7 8.

4
8 Kronofogdemyndigheten får
helt eller delvis befria sökanden från att ansvara för förrättningskostnaderna,
om skyldigheten skulle vara betungande.

5
§ Förrättningskostnader för
vilka sökanden ansvarar skall förskotteras av honom, om kronofogdemyndigheten
begär det. Staten, kommun, landsfingskommun och kommunalförbund är dock ej
skyldiga att lämna sådant förskott.

Betalas ej förskott inom förelagd tid, får
verkställigheten inställas. Kronofogdemyndigheten kan i sådant fall även häva
redan vidtagen åtgärd.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 64

Uttagande
av förrättningskostnader

6
8 Kronofogdemyndigheten skall
taga ut förrättningskostnader utan särskild begäran.

7
8 Förrättningskostnader i mål
om utmätning tas ut ur köpeskillingen för såld egendom, behållen avkastning och
andra tillgängliga medel. De får vid behov genast utsökas hos gäldenären.

Förrättningskostnad för handräckning enligt 8 kap.
18 8 får genast utsökas hos den mot vilken åtgärden har vidtagits.

8 §
Förrättningskostnader i mål om verkställighet enligt 16 kap. får

genast utsökas hos svaranden, om ej annat följer av exekutionstiteln.

Detta gäller dock ej verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säker

hetsåtgärd.

Om egendom i samband med avhysning säljs enligt 16
kap. 7 8, tas förrättningskostnad för försäljningen ut ur köpeskillingen.

När förrättningskostnader för avhysning tas ut hos
svaranden, har kostnad som avses i 3 § andra stycket företräde framför annan
förrättningskostnad.

9 §
Förrättningskostnad för verkställighet av beslut om kvarstad eller

annan säkerhetsåtgärd, vilken alltjämt består när verkställighet äger rum

för det anspråk som har föranlett åtgärden, anses som förrättningskostnad

för sistnämnda verkställighet.

Om egendom som är belagd med kvarstad för fordran
utmäts för annan fordran, anses förrättningskostnad för verkställighet av
kvarstaden som förrättningskostnad i målet om utmätning.

10 §
Om lös egendom som har belagts med kvarstad säljs enligt 16 kap.

14 8 tredje stycket eller 16 8 andra stycket, tas förrättningskostnad för

försäljningen ut ur köpeskillingen.

Har kronofogdemyndigheten med. anledning av
kvarstad på fast egendom förordnat om åtgärd som avses i 12 kap. 8 eller 9 8,
tas kostnad för åtgärden ut ur behållen avkastning.

11 8
Vad som sägs i 7-10 88 om uttagande av förrättningskostnad hos

svaranden gäller ej kostnad som till följd av exekutionstitelns upphävande,

ansökningens återkallande eller annan särskild anledning bör betalas av

sökanden.

Om sökanden ej har förskotterat förrättningskostnad
för vilken han ansvarar och kostnaden ej får eller har kunnat i målet tagas ut
hos svaranden, får den genast utsökas hos sökanden.

Kostnader
i tvist vid fordelnmg

12 8
1 fråga om kostnader i tvist vid fördelning av medel som enligt 13

kap. 7 S tredje stycket prövas av kronofogdemyndigheten tillämpas 18

kap. rättegångsbalken.

Beslut, varigenom kronofogdemyndigheten har ålagt
ersättningsskyldighet enligt första stycket, verkställs såsom dom som avses i
3 kap. 6 8.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagförslaget 65

Särskild
bestämmelse beträffande allmänna mål

13
8 Bestämmelserna i 2-5 88 om sökandens ansvar för förrättningskostnader
gäller ej i allmänt mål.

18
kap. Besvär

Inledande
bestämmelser

1 8
Talan mot kronofogdemyndighetens beslut förs i hovrätten genom

besvär.

I den mån ej annat föreskrivs i detta kapitel skall
bestämmelserna i rättegångsbalken om fullföljd av talan i hovrätten och högsta
domstolen och om rättegången där tillämpas i utsökningsmål.

Talan
mot kronofogdemyndighetens beslut

2 8
Talan mot kronofogdemyndighetens beslut får föras av den som

beslutet angår, om det har gått honom emot. Sökanden eller svaranden får

klaga även över att beslut gör intrång i tredje mans rätt.

Talan mot beslut, varigenom rättighet har
förbehållits enligt 12 kap. 33 8 andra stycket, får föras endast av den som har
bestritt att sådant förbehåll görs.

3
6 I stället för bestämmelserna
i 49 kap. rättegångsbalken tillämpas vad som föreskrivs i 4-6 SS nedan.

4
8 Klagan får ej föras över att
kronofogdemyndigheten har funnit sig behörig att upptaga en ansökan om
verkställighet.

Har kronofogdemyndigheten funnit sig obehörig att
upptaga en ansökan, kan hovrätten efter klagan bestämma vilken kronofogdemyndighet
som skall handlägga målet och hänvisa det till den myndigheten. Härvid
tillämpas 2 kap. 4 8 första stycket andra meningen.

5 8
Talan får ej föras mot beslut, varigenom begäran om rättelse av

utmätning enligt 4 kap. 33 eller 34 8 eller av kvarstad för fordran enligt 16

kap. 13 8 har lämnats utan bifall.

Mot beslut, varigenom rättighet ej har förbehållits
enligt 12 kap. 33 § andra stycket, får talan ej föras.

Talan får ej heller föras mot beslut, varigenom en
förrättningsman har förklarats jävig.

6 6
Talan får ej föras mot beslut i fråga som avses i 2 kap. 10 eller 118-1

samband med talan mot beslut, varigenom föreläggande av vite eller annan

påföljd har tillämpats, får dock prövning av föreläggandets giltighet

påkallas.

Mot beslut som innefattar endast förberedelse till
senare beslut och ej rör tredje man får talan föras endast i samband med talan
mot det senare beslutet. Talan får dock föras särskilt på den gmnd att målet
onödigt uppehålls genom beslutet.

5 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del I

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagförslaget 66

Klagan över sakägarförteckning får föras endast i
samband med talan mot auktion eller talan mot beslut om fördelning av influtna
medel.

7 8
Talan mot beslut om utmätning som avses i 7 kap. eller mot beslut

om införsel får föras utan inskränkning till viss tid.

I fråga om annan utmätning skall talan av sökanden
eller svaranden föras inom tre veckor från det att beslutet delgavs honom.
Tredje man får föra talan mot sådan utmätning utan inskränkning till viss fid.
Talan mot beslut som avses i 8 kap. 9 8 första stycket eller 12 kap. 49 8
tredje stycket skall dock föras inom tre veckor från det att beslutet delgavs
klaganden.

Klagan över exekutiv försäljning skall föras inom
tre veckor från försäljningen. Mot beslut om fördelning eller utbetalning av
medel skall talan föras inom tre veckor från beslutet.

Talan som avses i 6 S andra stycket andra meningen
får föras utan inskränkning till viss tid.

Talan mot kronofogdemyndighetens beslut i andra
fall skall föras inom tre veckor från det att beslutet delgavs klaganden.

8 §
I besvärsinlagan skall klaganden ange det överklagade beslutet, den

ändring som yrkas däri och grunderna för besvärstalan.

Klaganden skall i inlagan lämna uppgift om de bevis
som han viU åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis.
Skriftligt bevis som ej har ingivits tidigare skall fogas vid inlagan i
huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

Besvärsinlagan skall vara egenhändigt undertecknad
av klaganden eUer hans ombud.

9 8
Besvärsinlagan skall inges till kronofogdemyndigheten.

Besvär som ej har anförts i rätt tid skall avvisas
av kronofogdemyndigheten. Har besvärsinlagan kommit in till'hovrätten före
besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan har kommit in till
kronofogdemyndigheten först därefter ej föranleda att besvären avvisas.

Om den som vill anföra besvär visar laga förfall
före besvärstidens utgång, skall kronofogdemyndigheten sätta ut ny tid.

10
8 Avvisas ej besvärstalan,
skall kronofogdemyndigheten så snart som möjligt sända besvärsinlagan och
övriga handlingar i målet till hovrätten.

11
8 Frågan humvida besvär har
anförts i rätt tid får komma under hovrättens bedömande endast i samband med
prövning av besvär över beslut, varigenom kronofogdemyndigheten har avvisat
besvären.

Vissa
bestämmelser om förfarandet i hovrätten

12 8
Hovrätten får, utan att motparten dessförinnan har beretts tillfälle

att inkomma med förklaring, förordna att åtgärd för verkställighet ej skall

vidtagas tills vidare eller, om synnerliga skäl föreligger, att redan vidtagen

åtgärd skall hävas.

Hovrätten får också omedelbart förordna att åtgärd
för verkställighet skall genomföras och bestå till dess annat förordnas.

13 6
Den omständigheten att beslut har meddelats av en jävig förrätt-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagförslaget 67

ningsman
skall ej föranleda att beslutet hävs, om jävet uppenbarligen ej har inverkat på
beslutet.

14
8 Vid bifall till talan mot
visst beslut får även senare beslut i målet, som har samband med det förra
beslutet och som ej hade vunnit laga kraft mot klaganden när besvär anfördes,
hävas när det kan ske.

15
§ Bifalls talan mot beslut om
fördelning av medel, gäller det till förmån även för den som ej själv har fört
talan mot beslutet.

16
8 Hovrättens beslut i dit
fullföljd fråga länder tUl efterrättelse enligt vad som sägs i 2 kap. 19 S om
kronofogdemyndighetens beslut.

I mål om utmätning eller införsel skall dock
vidtagen åtgärd ej utan särskilt förordnande återgå innan hovrättens beslut har
vunnit laga kraft.

Talan
mot hovrättens beslut

17
8 Mot beslut, varigenom
hovrätten har funnit kronofogdemyndigheten behörig att upptaga en ansökan om
verkställighet eller har hänvisat mål till viss kronofogdemyndighet, får talan
ej föras. Detsamma gäller hovrättens beslut med anledning av talan som avses i
6 § andra stycket andra meningen.

18
8 Talan mot beslut, varigenom
hovrätten innan ändringsyrkandet prövas slutligt har meddelat förordnande som
avses i 12 8 eller har utlåtit sig angående föreläggande som avses i 2 kap. 15
8, skall föras särskilt.

19 8
Vad som sägs i 4 8 andra stycket och 12, 14 och 15 §§ tillämpas även

i högsta domstolen.

Särskilda
rättsmedel

20 8
Bestämmelsema om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rätte

gångsbalken tillämpas i fråga om kronofogdemyndighetens beslut i utsök

ningsmål.

Vad som sägs i 58 kap. 11 och 12 SS
rättegångsbalken om återstäUande av försutten tid gäller även när föreläggande
har meddelats enligt 4 kap. 20,

21 eller 26 8 eller
13 kap. 7 S andra stycket i denna balk.

Användning av särskilt rättsmedel får ej utan
synnerliga skäl föranleda att exekutiv försäljning hävs.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Inledning 68

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-03-16

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ullsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård,
Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström,
Johansson, Wirtén.

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss med förslag till utsökningsbalk

1 Inledning

År 1960 uppdrog Kungl. Maj:t åt lagberedningen
att ta upp frågan om reformering av utsökningslagen (1877: 31 s. 1) - UL - och
lagstiftning som hänger samman med UL. Arbetet skulle avse en fuUständig
omarbetning av lagstiftningen och inriktas på att föra samman de väsentliga
delarna i en balk. Beredningen skulle vara oförhindrad att lägga fram förslag
till partiella reformer i avvaktan på översynen av lagstiftningen i dess
helhet.

Under sitt arbete på
utsökningsrätten har beredningen lagt fram flera betänkanden med förslag till
delreformer på området. 1 betänkandet (SOU 1961:53) Utsökningsrätt I föreslog
beredningen ett flertal ändringar av begränsad räckvidd, främst rörande
utmätningsinstitutet. 1 betänkandet (SOU 1963:28) Utsökningsrätt II tog beredningen upp frågor som hade
aktualiserats av statsmakternas beslut angående omorganisation av polis-,
åklagar- och exekutionsväsendena. .Detta beslut innebar bl.a. att exekutionsväsendet
förstatligades helt den I januari 1965 och att kronofogdemyndigheterna
inrättades. Beredningens betänkande innehöll de förslag till ändringar i UL som
omedelbart påkallades av förstatligandet. 1 betänkandet föreslogs också ny
lagstiftning angående lagsökning och betalningsföreläggande. Enligt förslaget
skulle mål om betalningsföreläggande flyttas från allmän domstol till
kronofogdemyndighet. Härefter lade beredningen i betänkandet (SOU 1964:57)
Utsökningsrätt 111 fram förslag till ny införsellag och till ändring i UL:s
bestämmelser om beneficium och andra undantag från utmätning och om utmätning
av lön m.m. 1 betänkandet (SOU 1966:7) Utsökningsrätt IV tog beredningen upp sådana frågor som hade samband
med då förestående lagstiftning om fast egendom och företagsinteckning.
Beredningen föreslog också ändringar

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Inledtung 69

beträffande vissa exekutionsrättsliga frågor som inte
nödvändigt hörde samman med den nya lagstiftningen men ansågs böra behandlas
samtidigt. Beredningen föreslog härefter i betänkandet (SOU 1966:38)
Utsökningsrätt V nya regler angående verkställighet som rör vårdnaden om barn m.m.
Bestämmelsema innebar bl.a. att handläggningen flyttades från exekutiv
myndighet till länsstyrelsen som bamavårdsmyndighet. I betänkandet (SOU
1968:64) Utsökningsrätt Vill lade beredningen, med anledning av förslag om ny
jordabalk, fram förslag till ny lagstiftning om exekution i fast egendom. I
samband därmed behandlades också bl.a. exekutiv försäljning av luftfartyg. 1
betänkandet (SOU 1971:45) Utsökningsrätt XI tog beredningen med anledning av reformförslag inom
sjörätten upp frågan om nya regler rörande exekution i fartyg. Samtidigt
föreslog beredningen vissa andra ändringar som hade samband med
fartygsexekution.

Samtliga nu nämnda förslag från
beredningen med undantag för förslaget i Utsökningsrätt 11 om lagsökning och
betalningsföreläggande har, efter en del jämkningar, genomförts'. Frågan om
revision av den summariska betalningsprocessen har övervägts i
justitiedepartementet. Förslag till ny lagsökningslag har lagts fram i
promemorian (Ds Ju 1977:5) Summarisk process.

Genom betänkandet (SOU 1973:22)
Utsökningsbalk, Utsökningsrätt XIP har beredningen lagt fram förslag till en
utsökningsbalk (UB). Lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga I. Förslaget till UB avses ersätta UL och vissa andra lagar som har
samband med UL. Lagförslaget innehåller alltså en fullständig reglering av
utsökningsrätten i den mån den har ansetts kräva reglering i lag. Betänkandet
innehåller däremot inte förslag till övergångsbestämmelser eller följdändringar
i annan lagstiftning. Förslag härom har beredningen lagt fram i betänkandet
(SOU 1974:55) Utsökningsrätt XIII.

' Utsökningsrätt I: prop. 1963:52, ILU 1963:21, rskr
1963:207, SFS 1963:255-260. Utsökningsrätt II: prop. 1964:126, ILU 1964:29, rskr 1964:277, SFS
1964:446-449. Utsökningsrätt III: prop. 1968:130, ILU 1968:48, rskr 1968:362,
SFS 1968:621-631 (beträffande vissa av förslagen se även hänvisning vid
Utsökningsrätt IV).
Utsökningsrätt IV: prop. 1967:16, 3LU 1967:24, rskr
1967:132, SFS 1967:140-146. Utsökningsrätt V: prop. 1967:138, ILU 1967:60, rskr
1967:364, SFS 1967:712-714. Utsökningsräu VIII: prop. 1971:20, LU 1971:11, rskr
1971:126, SFS 1971:494-504. Utsökningsräu XI: prop. 1973:167, LU 1973:44, rskr 1973:385, SFS
1973:1130-1135.

Betänkandet är undertecknat av fd. justitierådet Gösta
Walin, ordförande, numera hovrättsrådet Torkel Gregow, ledamot, och
hovrättsassessorn Peter Löfmarck, sekreterare. Beredningen har vid utarbetandet
av betänkandet samrått med sin rådgivande nämnd, i vilken har ingått numera
försäkringsdomaren Bert Ahlgren, f.d. riksdagsledamoten lantbrukaren Leif
Cassel, f d. riksdagsledamoten lantbrukaren Robert Dockered, direktören i
Svenska arbetsgivareföreningen Erik Forstadius, förbundsjuristen i
Tjänstemännens centralorganisation Stig Gustafsson, numera avlidne advokaten
Gunnar Lindh, riksdagsledamoten redaktören Lisa Mattson och riksdagsledamoten
skoldirektören Karl-Erik Strömberg. I beredningens arbete har vidare medverkat
följande särskilda sakkunniga, nämligen numera avlidne kronofogden Nils
Frykholm, kronodirektören Ragnar Jungkvist, direktören Pontus Modigh och
justitierådet Lars Welamson. I betydelsefulla avsnitt har beredningen därjämte
samrått med justitierådet Henrik Hessler.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Inledning IQ

Beredningens förslag fill UB hair remissbehandlats.
Yttranden har avgetts av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten
för Övre Norrland, kammarrätten i Stockholm, domstolsväsendets organisationsnämnd
(DON), sjöfartsverket, luftfartsverket, statskontoret, bankinspektionen,
försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV),
länsstyrelsemas organisationsnämnd (LON), länsstjrel-sema i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands
och Norrbottens län, kreditköpkommittén (Ju 1971:05), konkurslagskommittén (Ju
1971:06), utredningen (Ju 1972:05) angående inskrivning av rätt till luftfartyg
m.m., utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning, utredningen (Fi
1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen, länsberedningen (C
1970:28), utredningen (C 1973:07) rörande distriktsindelning, arbets- och
personalorganisation m.m. inom exekutionsväsendet (DAP), Svenska handelskammarförbundet.
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
jordbrukskasseförbund, Finansieringsföretagens förening, Sveriges allmänna
hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Postbanken, Svenska
försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Hyresgästernas riksförbund, Sveriges
fastighetsägareförbund. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges
advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges kronofogdar,
Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),
Lantbmkamas riksförbund (LRF) och Svenska kommunförbundet.

RSy har i sin egenskap av centralmyndighet för
exekutionsväsendet och företrädare för staten i fråga om flertalet statliga
fordringar inom kronofogdemyndighetemas verksamhetsområde inhämtat
kronofogdemyndighetemas synpunkter på förslaget vid en av RSV anordnad
kronofogdekonferens. Synpunktema har redovisats i form av skriftliga svar på
vissa vid konferensen diskuterade frågor. Finansieringsföretagens förening har
anslufit sig till bankföreningens yttrande. Sveriges aUmänna hypoteksbank har
överiämnat yttrande av Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitufion
och åberopat detta som sitt eget.

Några remissinstanser har inskränkt sina yttranden
till ett allmänt uttalande om förslaget. Sålunda förklarar SAF och Sveriges
industriförbund att organisationerna inte har några principiella erinringar
mot att förslaget läggs till gmnd för lagstiftning. Liknande uttalanden görs av
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges redareförening och Sveriges
grossistförbund. En del andra instanser har begränsat sina yttranden till att
avse vissa särskilda frågor.

Utöver
de remissinstanser sorn har avgett yttranden har tillfälle att yttra

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Nuvarande ordning 71

sig över förslaget även beretts en del andra myndighetei
vjch organisationer, däribland övriga (tio) länsstyrelser.

2 Nuvarande ordning

2.1 Översikt över gällande bestämmelser

Utsökningsrätten regleras alltjämt
i första hand av UL. UL antogs år 1877 och trädde i kraft den 1 januari 1879.
Den ersatte därvid utsökningsbalken i 1734 års lag. UL har under årens lopp
ändrats i åtskilliga avseenden, ofta i samband med lagstiftning på andra
rättsområden. Av tidigare ändringar kan särskilt nämnas 1912 års lagstiftning
beträffande exekution i fast egendom. När landsfiskal vid 1917 års
omorganisation av fögderiförvaltningen blev utmätningsman på landet, vidtogs
flera ändringar av praktisk-organisatorisk art. Genom 1937 års lagsökningslag
flyttades lagsökningsprocessen från överexekutor till domstol. Med anledning av
nya rättegångsbalken (RB) gjordes år 1946 åtskilliga ändringar i UL. Vidare har
på gmndval av beredningens förslag i delbetänkandena Utsökningsrätt 1-V, VIII
och XI under senare tid skett en rad mer
eller mindre genomgripande reformer. Dessa har främst avsett utmätningsinstitutet
och vad som har samband därmed. Ändringarna har bl.a. lett till att vissa
frågor har brutits ut ur UL och tagits upp till reglering i särskilda lagar.

UL består av ett stort antal
paragrafer fördelade på elva kapitel. Lagen innehåller numera i huvudsak
följande.

I 1 kap. finns bestämmelser om de
myndigheter som har befattning med utsökningsmål. Länsstyrelsen är
överexekutor. Regeringen kan dock förordna särskild överexekutor för viss del
av län. Kronofogde är utmätningsman men kan sätta annan tjänsteman i sitt
ställe. Kapitlet innehåller vidare bl.a. bemyndigande för regeringen att
meddela närmare föreskrifter angående förfarandet i utsökningsmål. 1 2 kap.
fanns tidigare bestämmelser om lagsökning. Kapitlet är upphävt.

I 3 kap. finns de grundläggande
bestämmelsema om i vad mån verkställighet får äga rum, i första hand på grund
av dom eller beslut i tvistemål. Kapitlet innehåller närmare föreskrifterom
kompetensfördelningen mellan överexekutor och utmätningsman. I kapitlet
regleras även verkställighet av vissa andra exekutionstitlar än domar och
beslut i tvistemål, nämligen föriikning som har fastställts av domstol,
skiljedom, utslag i lagsökningsmål, rättens bevis i mål om
betalningsföreläggande, botes- eller vitesbeslut i tvistemål och vissa beslut
i utsökningsmål. Med 4 kap. inleds de bestämmelser som gäller utmätning och
verkan därav. Kapitlet reglerar utmätn/ngsförfarandet fram till egendomens
försäljning. Föreskrifter meddelas bl.a. om själva förfarandet,
utmätningsordningen, gäldenärens beneficium och andra undantag från utmätning,
utmätning av lön m.m. och

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Nuvarande ordning 72

om skydd för tredje mans rätt. I 5 kap. meddelas
bestämmelser om försäljning av utmätt egendom. Exekutiv försäljning av
registrerat skepp, av luftfartyg och intecknade reservdelar därtill samt av
fast egendom regleras dock numera i särskilda lagar. 1 6 kap. behandlas
utmätningsförfarandets slutskede, nämligen redovisning och fördelning av medel
som har influtit till följd av utmätning. 1 7 kap. fanns tidigare bestämmelser
om tvångsförvaltning av fast egendom. Kapitlet är upphävt.

1 8 kap. ges bestämmelser om
handräckning som kan meddelas av överexekutor. Beträffande lös egendom kan
överexekutor besluta om kvarstad elltr den mindre ingripande åtgärden
skingringsförbud, medan i fråga om fast egendom endast skingringsförbud kan
meddelas. Under vissa förutsättningar kan reseförbud meddelas. Även vissa
andra säkerhetsåtgärder kan förekomma. Vidare finns en bestämmelse om
handräckning mot den som själv har tagit sig rätt. Överexekutor kan slutligen
förordna om avhysning av arrendator och hyresgäst m.fl. Kapitlet innehåller
också bestäm- -melser om utmätningsmans verkstäUighet av beslutad handräckning.

1 9 kap. UL ges bestämmelser om
kostnader i utsökningsmål. Härefter ges i 10 kap. föreskrifter om klagan hos
överexekutor över utmätningsmans förfarande. Det avslutande 11 kap. innehåller
reglerom klagan över utslag i utsökningsmål. Enligt vad som föreskrivs där förs
talan mot överexekutors utslag hos hovrätt. Mot hovrättens utslag kan talan i
viss utsträckning fullföljas till högsta domstolen. Beträffande fullföljd av
talan till hovrätten och högsta domstolen och rättegången där gäller i stort
sett RB:s bestämmelser (21 8 lagen 1946:804 om införande av nya rättegångsbalken,
Rp).

Vid sidan av UL finns andra viktiga
exekutionsrättsliga författningar. Av dessa bör i första hand nämnas lagen
(1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. (SfL), lagen
(1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. (LfL) och lagen
(1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom (FfL). Även
införselinstitutet, som utgör en privilegierad verkställighetsform för vissa
fordringar, regleras utanför UL, nämligen i införsellagen (1968:621). 1 lagen
(1921:244) om utmätningsed regleras utmätningsgäldenärs skyldighet att lämna
uppgifter om sina tillgångar under edsplikt. Viktiga exekutionsrättsliga
bestämmelser finns också i lagen (1915:219) om avbetalningsköp och i
konsumentkreditlagen (1977:981). 1 prop. 1977/78:142 har föreslagits att den
nuvarande avbetal-ningsköplagen skall ersättas av en ny lag om avbetalningsköp
meUan näringsidkare m.fl.

UL är direkt tillämplig i huvudsak
endast på det civilrättsliga området. I fråga om verkstäUighet av dom i
brottmål, genom vUken har dömts tUl böter eller vite eller tUl annan
"påföljd" som innefattar betalningsskyldighet eller som eljest kan
verkstäUas genom utsökning, har emellertid enligt 22 S förordningen om nya
utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall (Up) UL:s
bestämmelser med visst förbehåU

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 Nuvarande ordning 73

motsvarande tillämpning. Beträffande böter och viten m.m.
finns ytteriigare exekutiva bestämmelser i lagen (1964:168) om verkställighet
av bötesstraff och i förordningen (1917:915) angående indrivning och redovisning
av böter. Att UL inte är direkt tillämplig på uttagande av skatter och aUmänna
avgifter framgår av bl.a. 14 § 2 mom. Up. På grund av hänvisningar i flera
skatterättsliga författningar, däribland uppbördslagen (1953:272), skall dock
UL:s regler om utmätning med vissa undantag tillämpas även vid indrivning av
skatter och allmänna avgifter.

UL och införsellagen kompletteras
av tillämpningsföreskrifter som har meddelats av regeringen, främst i
utsökningskungörelsen (1971:1098) -USK - och exekutionsavgiftskungörelsen (1971:1027).
SfL, LfL och FfL kompletteras på motsvarande sätt av förordningen (1975:943) om
exekution i registrerat skepp m.m., kungörelsen (1971:1102) om exekution i
luftfartyg m.m. och kungörelsen (1971:1097) om exekution i fast egendom.

2.2 Exekutiva myndigheter

2.2.1 Historik

Enligt utsökningsbalken i 1734 års
lag prövades utsökningsmål i första hand av Konungens Befallningshavande (KB),
dvs. landshövdingen. I Stockholm svarade överståthållaren för den exekutiva
verksamheten. KB:s beslut verkställdes i stad av "borgmästare och
råd" (magistraten) och på landet av kronofogde. Magistraten resp.
kronofogden fick dock i vissa fall verkställa utmätning utan föregående
förordnande av KB. Det ålåg KB att övervaka hur magistraten och kronofogde fullgjorde
sina åligganden och att vid behov meddela rättelse av vidtagna åtgärder.

Vid tillkomsten av UL år 1877
behölls uppdelningen på två exekutiva myndigheter i första instans, en
överordnad benämnd överexekutor och en underordnad kallad utmätningsman.
Överexekutor var för landet, till vilket enligt UL räknades även stad som löd
under landsrätt, KB, i Stockholm överståthållarämbetet och i övriga städer
magistraten eller, om Kungl. Maj:t så förordnade, viss ledamot av magistraten
(I § UL). Utmätningsman var på landet kronofogde och i stad stadsfogde (2 S).
Utmätningsmannen erhöll, jämfört med magistraten och kronofogde enligt 1734 års
utsökningsbalk, vidgade befogenheter att verkställa dom utan särskilt
bemyndigande av överexekutor. Kronofogde kunde - med vissa begränsningar - för
bestämt fall sätta länsman eller annan person som var antagen av KB till
utmätningsman i sitt ställe (3 §). Liknande befogenhet fillkom stadsfogde.
Vidare kunde KB för bestämt fall eller inom visst område förordna länsman eller
annan lämplig person att på eget ansvar vara utmätningsman i kronofogdes ställe
(4 S).

Den organisation av
exekutionsväsendet i första instans som antogs år 1877 har under den tid som UL
har varit i kraft undergått flera ändringar.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Nuvarande ordning 74

utan att uppdelningen på en överordnad och en underordnad
myndighet har mbbats. Ändringama har gäUt såväl överexekutor som utmätningsmannen.
De viktigaste har varit Följande. De dåvarande kronofogdetjänsterna drogs in
vid utgången av år 1917. Uppgiften som utmätningsman på landet flyttades
samtidigt fill innehavarna av de nyinrättade tjänsterna som landsfiskal. I
samband med 1932 års lagstiftning om stads och landsbygds förenande i judicieUt
avseende infördes möjlighet för Kungl. Maj:t att förordna särskild överexekutor
för stad utan magistrat. Stadsfogde skulle alltid vara utmätningsman i sådan
stad utan magistrat för vilken fanns särskilt förordnad överexekutor. Även i
annan stad utan magistrat skulle uppgiften som utmätningsman innehas av
stadsfogde, om sådan fanns. År 1942 fick Kungl. Maj:t befogenhet att förordna
att stad utan magistrat som hade särskild överexekutor skulle i fråga om
utmätningsman och dennes verksamhet räknas till landet. Med ändringen avsågs
att möjliggöra att särskild överexekutor förordnades för stad som ingick i
landsfiskalsdistrikt. Ar 1963 infördes möjlighet för utmätningsman att vidta
åtgärd utom tjänstgöringsområdet och att påkalla biträde av annan utmätningsman.
Exekutionsväsendet förstatligades helt år 1965. Samtidigt blev städernas
domstolsväsende förstatligat, varvid magistratsinstitutionen avskaffades. Detta
föranledde ändringar beträffande överexekutor. Den reformering av
exekutionsväsendet som härvid skedde ledde till en enhetlig organisation för
land och stad.

Vid olika tillfällen har
diskuterats att flytta överexekutorsuppgifterna till domstol. 1 samband med
rättegångsreformen framhöll processkommissionen, som ansåg att göromålen i
övervägande grad var rena domstolsärenden, att de vid genomförande av en ny
domstolsorganisation borde flyttas till domstol (SOU 1926:31 s. 75). Även
lagrådet ansåg avgörande skäl föreligga för en sådan överflyttning (prop.
1931:80 s. 193). I propositionen angående huvudgrunderna för en
rätlegångsreform fann departementschefen en överflyttning av
överexekutorsgöromålen till domstol principiellt berättigad, men frågan borde
enligt departementschefen anstå tills vidare (prop. 1931:80 s. 138). Riksdagen
anslöt sig till departementschefens mening (särskilda utskottet 1931:1 s. 39
och rskr 1931:308). År 1937 flyttades lagsökningsmål och mål om handräckning
för fordrans utfående från överexekutor till domstol. Stadsdomstolsutredningen
föreslog år 1961 att allmän underriitt skulle vara överexekutor frånsett mål om
exekutiv försäljning av fast egendom m.m. (SOU 1961:6 s. 185 och 251).
Förslaget föranledde dock inte någon åtgärd.

2.2.2 Kompetensfördelningen mellan överexekutor och
utmätningsman

1 den nuvarande organisationen är
som har nämnts fömt länsstyrelsen överexekutor (18 2 mom. UL). Regeringen kan
dock förordna särskild överexekutor för viss del av län. Någon sådan särskild
överexekutor finns

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Nuvarande ordning 75

inte numera. Länsstyrelsen kan vidare förordna lämplig
person att vara överexekutor för särskild förrättning (I S 3 mom.). Kronofogde
är utmätningsman (2 S I mom.). Han får dock sätta annan tjänsteman i sitt
ställe som utmätningsman enligt bestämmelser som regeringen meddelar (4 8).

Huvudregeln är att utsökningsmål
tas upp och prövas av överexekutor, om inte annat är föreskrivet (1 S I mom.
UL). Utmätningsmannens uppgifter är enligt 2 S 2 mom. att fullgöra vad
överexekutor förordnar, verkställa dom och i vissa fall förrätta utmätning
utan föreskrift av annan myndighet. Från huvudregeln gäller emellertid så många
undantag att det i realiteten är utmätningsmannen som handlägger det alldeles
övervägande antalet utsökningsmål.

Verkställighet av domstols dom i
tvistemål, varmed avses även annat avgörande av domstol i sådant mål, ombesörjs
i allmänhet av utmätningsmannen utan särskilt bemyndigande, sedan domen har
vunnit laga kraft (37 S). Detta gäller till en början i fall då
betalningsskyldighet har ålagts den föriorande, då någon har förpliktats att
utge viss lös egendom till annan, då någon har förpliktats att avträda fast
egendom eller då det har förordnats om flyttning i eller ur hus. Det gäller
även när domen eljest innehåller förpliktande för den förlorande att fullgöra
något vid äventyr att det får utföras genom motpartens föranstaltande, om han
tredskas, samt när domstolen har förordnat angående kvarstad, skingringsförbud
eller annan handräckning eller om tillhandahållande genom utmätningsmannens
försorg av skriftligt bevis eller av föremål för syn eller besiktning. Dom
eller beslut som inte har vunnit laga kraft och vissa andra exekutionstitlar
får i flera fall verkställas av utmätningsmannen utan särskilt bemyndigande av
överexekutor. Detta gäller bl.a. dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts
någon, dom varigenom någon har förpliktats att utge viss lös egendom,
förlikning som har stadfästs av domstol, tredskodom varigenolm
betalningsskyldighet har ålagts den uteblivne parten, utslag i lagsökningsmål
varigenom betalningsskyldighet har ålagts, s.k. slutbevis i mål om
betalningsföreläggande och skriftlig förbindelse angående underhåUsbidrag (39.
41 och 45 SS. 49 § 1 mom., 51 S 1 och 3 mom. och 54 a S). Utmätningsmannen
prövar vidare fråga om införsel (8 S införsellagen).

När dom eller beslut inte får
verkställas av utmätningsmannen utan särskilt bemyndigande, ankommer det på
överexekutor att förordna om verkställighet och sättet för denna (38 §).
Överexekutor har därvid befogenhet att under vissa förutsättningar förelägga
vite och även att döma ut försuttet vite. Det ankommer också på överexekutor
att förordna om verkställighet av svensk skiljedom (46 S). Om utmätningsman är
tveksam hur en dom rätteligen bör verkställas, skall han anmäla det hos överexekutor,
som därefter förordnar i saken (47 8 1 mom. UL).

När verkställighet av utländsk
exekutionstitel får ske på gmnd av särskilda bestämmelser, prövas frågan
huruvida verkställighet får äga mm i regel av Svea hovrätt, se t.ex. 7 8 lagen
(1965:723) om erkännande och

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 Nuvarande ordning 76

verkställighet av vissa utländska domar och beslut
angående underhåll till barn och 9 8 lagen (1976:108) om erkännande och
verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet. Främst när
det gäller verkställighet av exekutionstitel från annat nordiskt land tillämpas
dock en ordning enligt vUken prövningen iir förlagd till exekutiv myndighet.
Enligt t.ex. 2 8 lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag,
fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge, och 9 S lagen (1977:595)
om erkännande och verkstäUighet av nordiska domar på privaträttens område görs
framställning om verkställighet direkt hos kronofogdemyndigheten. 1 vissa
andra fall ligger prövningen hos överexekutor. se t.ex. 2 S lagen (1899:12 s.
9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut.

Trots att det ankommer på
utmätningsmannen, i vissa fall efter särskilt bemyndigande, att verkställa
utmätning, skall utmätt egendom i några fall säljas av överexekutor. Exekutiv
försäljning av registrerat skepp och skeppsbygge, av luftfartyg och intecknade
reservdelar till luftfartyg och av fast egendom åvilar sålunda överexekutor (I
S SfL, I S LfL och I S FfL). Det åligger också överexekutor att fördela
köpeskilling och andra medel som inflyter efter utmätning av sådan egendom.
Överexekutor skall även ombesörja exekutiv försäljning av andel i registrerat
skepp eller skeppsbygge och i luftfartyg eller intecknade reservdelar till
luftfartyg och av villkorlig äganderätt till sådan egendom eller till andel
däri samt fördela köpeskilling och andra medel i målet (89 S 2 mom. UL). 1
andra fall än som har nämnts nu ombesörjs exekutiv försäljning och
köpeskillingsfördelning av utmätningsmannen.

Det ankommer vidare på
överexekutor, vid sidan om domstol enligt RB, att förordna om handräckning (8
kap. UL). Överexekutor kan därvid dels förordna om s.k. säkerhetsåtgärd i form
av kvarstad, skingringsförbud. reseförbud eller föreläggande eller förordnande
som avses i 15 kap. 3 S RB, dels förordna om återställande av besittning eller
annat förhållande som har rubbats och om avhysning. Överexekutor har också att
förordna om handräckning enligt särskilda bestämmelser i vissa andra
författningar, t.ex. enligt 39 S naturvårdslagen (1964:822) och 13 S lagen
(1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. Överexekutors
handräckningsbeslut verkställs vid behov av utmätningsmannen.

Överexekutor prövar klagan över
utmätningsmans beslut och åtgärder (200 S UL). Mot överexekutors beslut förs
talan i hovrätten (211 S). Talan mot hovrättens beslut fullföljs i högsta domstolen
(219 S).

Överexekutor har också vissa
uppgifter utanför det rent exekutiva området. Som exempel kan nämnas att det
ankommer på överexekutor att under vissa förutsättningar utse eller entlediga
skiljeman och medge förlängning av tiden för skiljedoms meddelande (8, 10 och
18 SS lagen 1929:145 om skiljemän), att motta nedsättning av pengar enligt
lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Nuvarande ordrung 11

förvar och av hyresbelopp (12 kap. 21 S jordabalken. JB)
samt att förklara skriftlig fullmakt kraftlös (17 S lagen 1915:218 om avtal och
andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område). Även utmätningsmannen
(resp. kronofogdemyndigheten) har vissa uppgifter utanför det rent exekutiva
området.

Kompetensfördelningen mellan
överexekutor och utmätningsmannen kan sammanfattningsvis sägas innebära att
överexekutor dels i vissa kvalificerade fall prövar fråga om och hur dom eller
annan exekutionstitel skall verkställas, dels ombesörjer exekutiv försäljning
och köpeskillingsfördelning beträffande fast egendom och vissa andra objekt,
dels förordnar om handräckning, medan handläggningen av utsökningsmål i första
instans i övrigt åvilar utmätningsmannen. Överexekutor prövar dessutom klagan
över utmätningsmannens beslut och åtgärder.

2.2.3 Kronofogdemyndigheterna

I samband med att
exekutionsväsendet helt förstatligades år 1965 och kronofogde blev
utmätningsman såväl för stad som för landet tillkom den nuvarande
kronofogdeorganisationen. Bestämmelser om denna finns i första hand i
kronofogdeinstruktionen (1965:687, omtryckt 1976:893) och i kungörelsen
(1964:366) om rikets indelning i kronofogdedistrikt. För den exekutiva
verksamheten är landet indelat i kronofogdedistrikl. I varje sådant distrikt
finns en kronofogdemyndighet. Chef för kronofogdemyndighet är en kronofogde, i
Stockholms, Göteborgs och Malmö kronofogdedistrikt med titeln kronodirektör.
Vid kronofogdemyndigheterna finns personal i de s.k. kronofogde-, exekutions-
och kontorskarriärema. Härjämte finns bl.a. administrativa tjänster vid de
största kronofogdemyndigheterna.

Antalet kronofogdedistrikt uppgår
alltsedan inrättandet av kronofogdeorganisationen till 81. 1 I län finns 9
kronofogdedistrikt, i I län 7 distrikt, i I län 6 distrikt, i I län 5 distrikt,
i 6 län 4 distrikt, i 6 län 3 distrikt, i 4 län 2 distrikt och i 4 län I
kronofogdedistrikt. Antalet tjänster inom kronofogdeorganisationen uppgick den
1 juli 1977 till sammanlagt 2.708. Härav utgjordes 205 av tjänster inom
kronofogdekarriären, varav 158 som kronofogde (inkl. biträdande kronofogde)
och 47 som kronofogdesekreterare, 1.302 av tjänster inom exekutionskarriären
och 1.168 av tjänster inom kontorskarriären. Vidare ingick i nyss nämnda antal
33 tjänster för förvaltningspersonal. Av kronofogdepersonalen saknade den
Ijuli 1976 74 kronofogdar och en kronofogdesekreterare juris kandidatexamen
(Jfr vad som sägs i det följande om kompetensvillkoren för kronofogde).

Kronofogdedistriktens storlek
varierar mycket, i fråga om såväl yta som befolkningsunderlag. Med hänsyn bl.a.
härtill föreligger stora skillnader mellan olika kronofogdemyndigheter. Den I
Juli 1977 fanns vid kronofogdemyndigheterna i Stockholms, Göteborgs och Malmö
krono-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Nuvarande ordning 78

fogdedistrikt 340, 248 resp, 125 tjänster. Vid övriga
myndigheter varierade antalet tjänster mellan högst 59 och lägst 12. 1 fråga om
antalet tjänster inom kronofogdekarriären hade vid samma tidpunkt I myndighet
13 sådana tjänster, I myndighet II tjänster,
1 myndighet 6 tjänster, 14 myndigheter 4 tjänster, 14 myndigheter 3 tjänster.
27 myndigheter 2 tjänster och 23 myndigheter 1 tjänst i kronofogdekarriären. Om
man bortser från tjänstema som kronofogdesekreterare och endast räknar med
kronofogdar (inkl. biträdande kronofogdar), fanns vid 1 myndighet 10
kronofogdetjänster, vid 1 myndighet 8 tjänster, vid 1 myndighet 5 tjänster, vid
14 myndigheter 3 tjänster, vid 29 myndigheter 2 tjänster och vid 35 myndigheter
1 kronofogdetjänst. 1 32 kronofogdedistrikt är all personal stationerad på en
och samma ort (centralorten). I övriga 49 distrikt är personal stationerad även
på en eller flera orter utanför centralorten. Antalet stationeringsorter
utanför centralort uppgår till 99. Av dessa är emellertid några f n.
obemannade.

I fråga om kompetensvillkoren för
tjänster i kronofogdekarriären kan nämnas följande. Behörig att antas till
extra kronofogdesekreterare är den som har förvärvat notariemeritering enligt
notariekungörelsen (1972:519, omtryckt 1975:512). Notarietjänstgöring fömtsätter
juris kandidatexamen och fullgörs under en tid av två år och sex månader.
Behörig till extra ordinarie tjänst som kronofogdesekreterare är den som efter
antagningen till extra kronofogdesekreterare har tjänstgjort inom
exekutionsväsendet så lång tid att den Jämte tid för kronofogdeutbildning
uppgår till minst ett år. Till tjänst som kronodirektör, kronofogde eller
biträdande kronofogde är den behörig som uppfyller villkoren för tjänst som
extra ordinarie kronofogdesekreterare och har genomgått kronofogdeutbildning.
Kronofogdeutbildningen omfattar dels en teoretisk utbildning i form av en kurs
om åtta veckor, dels en praktisk utbildning om 42 veckor.

Som undantag från nu nämnda
behörighetsvillkor gäller övergångsvis att behörighet till tjänst inom kronofogdekarriären
tillkommer även den som vid utgången av år 1964 var behörig till ordinarie
eller extra ordinarie tjänst som landsfiskal eller då innehade och därefter
oavbrutet har innehaft tjänst med utmätningsmannagörornål samt den som före
utgången av år 1964 har antagits till landsfiskalaspirant och först därefter
har förvärvat behörighet till ordinarie eller extra ordinarie tjänst som
landsfiskal enligt de föreskrifter som gällde vid utgången av år 1964. Vidare
gäller det undantaget att utan hinder av kravet på kronofogdeutbildning
behörighet till tjänst som kronodirektör, kronofogde eller biträdande
kronofogde skall tillkomma den som den I juli 1971 innehade sådan tjänst eller
tjänst som kronofogdesekreterare.

I exekutionskarriären utgörs
personalen av kronokommissarier, förste kronoassistenter och kronoassistenter.
Behörig till extra ordinarie tjänst som kronoassistent i befordringsgång är den
som har genomgått vissa kronoassistentkurser och efter antagningen tUl extra
kronoassistent i

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Nuvarande ordning 79

befordringsgång
har tjänstgjort som exekutiv tjänsteman minst så lång tid att den Jämte
utbildningstiden uppgår till ett år. TUl annan tjänst som kronoassistent eller
tjänst som förste kronoassistent eller kronokommissarie är den behörig som har
genomgått fullständig kronoassistentutbild-ning. Om särskilda skäl föreligger,
får RSV medge undantag från nu nämnda behörighetsvillkor.

Vidare gäller övergångsvis att behörighet till
tjänst som kronokommissarie, förste kronoassistent eller kronoassistent
tillkommer även den som vid utgången av år 1964 innehade tjänst med
domsverkställaruppgifter, exekutionsbiträdesgöromål eller arbetsuppgifter inom
den exekutiva verksamheten, såsom kamrer, inspektör, stadsfogdeassistent eller
kammarskrivare, eller innehade sådan polismanstjänst som helt eller delvis var
förenad med exekutionsbiträdesgöromål eller minst fem år efter den I Juli 1954
har uppehållit sådan tjänst och som sedan den I Januari 1965 oavbrutet har
innehaft tjänst inom exekutionsväsendet. Kronoassistent, förste kronoassistent
och kronokommissarie är skyldiga att genomgå den ytteriigare utbildning som
föreskrivs av regeringen.

Kronofogde får i vidsträckt omfattning sätta annan
tjänsteman vid kronofogdemyndigheten i sitt ställe som utmätningsman (4 S UL).
Närmare bestämmelser om sådan delegation finns i 11 och 12 88
krono-fogdeinstmktionen. Delegation kan, med vissa begränsningar, ske till
lägst kronoassistent. I praktiken ombesörjs handläggningen av utsökningsmål
till aUra största delen av personal i exekufionskarriären. Sålunda hålls t.ex.
förrättning för utmätning eller avhysning praktiskt taget alltid av sådan
personal. Detsamma gäller bl.a. försäljning av utmätt lös egendom, såvida inte
försäljningen har uppdragits åt auktionsföretag. Vissa särskilt kvalificerade
frågor är emellertid förbehållna kronofogde. Kronofogde som sätter annan i sitt
ställe som utmätningsman skall lämna denne råd om uppgiftens fullgörande och
övervaka att uppgiften fullgörs behörigen. Det åligger den som är satt i
kronofogdes ställe att till kronofogden hänskjuta fråga som är av principiell
natur eller svårbedömd.

1 kronofogdemyndighetemas verksamhet skiljs mellan
allmänna mål och enskilda mål. Med allmänt mål avses mål om uttagande av
skatter, böter eller andra på indrivning beroende medel (1 S USK). Annat utsökningsmål
är enskilt mål. Härutöver handläggs vid kronofogdemyndighet flera andra typer
av ärenden, t.ex. ärenden enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid
konkurs och enligt lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt.

I samband med förstatligandet av exekutionsväsendet
uppdrogs åt särskilda sakkunniga att i en nämnd - exekutionsväsendets
organisationsnämnd - fullgöra vägledande, rådgivande och samordnande uppgifter
i den nya organisationen (prop. 1964:100 s. 335, SU 1964:114, rskr 1964:259; se
även kungörelsen 1964:848 om fullgörande tills vidare av uppgifter som ankomma
på centralmyndigheten för administration och förvaltning av

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Nuvarande ordning 80

exekutionsväsendet). Fr.o.m. den 1 Juli 1973 ankommer
centralmyndighetsuppgifterna på RSV (prop. 1972:1 bU. 14 s. 14, CU 1972:7 s.
2, rskr 1972:70). I sin egenskap av centralmyndighet för administration av
exekutionsväsendet har RSV befattning främst med organisationsfrågor,
personalrekrytering, personalutbildning, tjänstetillsättningar, anslagsfrågor
samt informations-, rådgivnings- och upplysningsverksamhet. Det åligger verket
bl.a. att genom råd och anvisningar främja en riktig och enhetlig tillämpning
av gällande föreskrifter, att följa arbetet hos kronofogdemyndigheterna och
verka för en ändamålsenlig utformning av organisation och arbetsformer, att
verka för god rekrytering av personal till kronofogdemyndighetema, att
sammanställa länsstyrelsernas årliga anslagsframställningar såvitt angår
kronofogdemyndigheterna och att inge anslagsframställningarna jämte eget
yttrande över dessa till regeringen, att fastställa de blanketter som behövs i
den mån uppgiften inte ankommer på annan och att i samverkan med berörda
myndigheter planlägga och anordna utbildning av personal (3 S instruktionen
1970:752 för riksskatteverket).

Länsstyrelsen har alltjämt vissa
administrativa uppgifter rörande exekutionsväsendet. Länsstyrelsen skall också
utöva tillsyn över utmätningsmännen (10 S I mom. UL).

Landets indelning i
kronofogdedistrikt samt arbets- och personalorganisation m.m. inom
exekutionsväsendet har under senare år varit föremål för flera utredningar.
Frågorna har senast behandlats av kronofogdemyndighetsutredningen (Kn
1974:03). 1 betänkandet (SOU 1977:42) Kronofogdemyndighetema föreslog
utredningen att landet skulle delas in i 65 kronofogdedistrikt. Efter
remissbehandling har förslaget övervägts i kommundepartementet. Regeringen
härden 2 mars 1978 beslutat proposition till riksdagen om
distriktsindelningen, arbets- och personalorganisation m.m. inom
exekutionsväsendet (prop. 1977/78:129). 1 propositionen föreslås att det
nuvarande antalet kronofogdedistrikt - 81 - skall behållas oförändrat. För
mindre kronofogdemyndigheter föreslås särskilda former för stöd från annan
kronofogdemyndighet. Avsikten är att mindre kronofogdemyndigheter skall kunna
förstärkas med kronofogdepersonal bl.a. vid tillfälligt stor arbetsbelastning.

Sedan några år pågår
utvecklingsarbete för införande av automatisk databehandling inom
exekutionsväsendet. Förslag har år 1976 lagts fram om ett riksdatasystem med en
centralt placerad dataanläggning (hos RSV) och terminaler hos
kronofogdemyndigheterna. Försöksverksamhet pågår i vissa kronofogdedistrikt.

2.2.4 Överexekutorerna

Som har nämnts i det föregående är
länsstyrelse numera överexekutor i hela landet. Beträffande
länsstyrelsemas nuvarande organisation och

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Nuvarande ordning 81

uppgifter kan här översiktligt nämnas följande.

Genom beslut av 1970 års riksdag
(prop. 1970:103, KU 1970:34, rskr 1970:248, SU 1970:132 och rskr 1970:308)
antogs riktlinjer för en partiell omorganisation av den statliga
länsförvaltningen. Den närmare organisationen av länsstyrelserna fastställdes
år 1971 (prop. 1971:1 bil. 14 s. 9, CU 1971:8, rskr 1971:51; se även
länsstyrelseinstruktionen 1971:460, omtryckt 1976:892). Vissa ytterligare
riktlinjer i fråga om länsförvaltningens uppgifter och organisation godkändes
av riksdagen år 1976 (prop. 1975/76:168, KU 1975/76:55, rskr 1975/76:370).

Länsstyrelsen svarar enligt den nya
organisationen liksom tidigare för den statliga förvaltningen i länet, i den
mån inte särskild förvaltningsuppgift ankommer på annan myndighet (3 §
länsstyrelseinstmktionen). Det åligger vidare länsstyrelsen att ge noggrann akt
på länets tillstånd och behov samt främja länets utveckling och befolkningens
bästa. En huvuduppgift är att ha hand om den regionala samhällsplaneringen.
Länsstyrelsen skall sålunda verka för att statlig, kommunal och landstingskommunal
verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de regionalpolitiska målen för
länet. Det åligger länsstyrelsen särskilt att ta befattning med den
regionalpolitiska planeringen, plan- och byggnadsväsendet, fastighetsregistreringen,
naturvården, miljöskyddet, livsmedelskontrollen, kulturminnesvården, den
allmänna hälsovården, den sociala omvårdnaden, väg- och trafikväsendet, den
civila försvarsberedskapen, räddningstjänsten, beskattningsväsendet,
uppbördsväsendet, exekutionsväsendet samt folkbokföringen (5 S). Länsstyrelsen
har som länets högsta polismyndighet ansvaret för och ledningen av
polisväsendet, är överexekutor och är huvudman för priskontorsverksamheten och
hemkonsulentverksamheten (6 S).

Beträffande länsstyrelsens
organisation kan nämnas följande. Länsstyrelsen leds av en styrelse, som
består av landshövdingen som ordförande och 14 andra ledamöter (14 S
länsstyrelseinstruktionen samt lagen 1976:891 om val av ledamöter i
länsstyrelses styrelse). 1 länsstyrelserna finns en planeringsavdelning, en
skatteavdelning och en förvaltningsavdelning (17 S). 1 länsstyrelsen i
Stockholms län finns dock, fömtom planeringsavdelning och
förvaltningsavdelning, en taxeringsavdelning, en kameral- och uppbördsavdelning
och en länsskatterättsavdelning. Till länsstyrelsen är knutna länsskatterätten,
fastighetstaxeringsrätten och länsrätten. Överexekutorsärenden handläggs på
förvaltningsavdelningen, i Stockholms län på en särskild enhet vid denna
avdelning. Länsstyrelsen är beslutför med en tjänsteman (28 S första stycket).
Enligt den normalarbetsordning som har fastställts av regeringen skall
flertalet överexekutorsärenden handläggas av länsassessor. Beslut fattas som
regel efter föredragning av länsnotarie.

Enligt en inom kommundepartementet
utförd beräkning krävdes den 30 april 1975 106 årsarbetskrafter för
handläggning av samtliga överexe-

6 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Dd I

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Nuvarande ordning 82

kutorsgöromål i landet. Härav utgjorde knappt hälften
Juristpersonal, en fjärdedel personal ur landskanslistkarriären och resten
personal i kontorskarriären (se vidare bilaga 3, tabell IV). Enligt vad Jag har inhämtat har
förhållandena därefter inte förändrats i någon större omfattning.

2.3 Handläggningen av mål angående Indrivning av skatter,
böter o.d. (allmänna mål)

UL är som har nämnts förut direkt
tillämplig i huvudsak endast pä det civilrättsliga området. UL:s regler om
verkställighet avser sålunda i första hand domstols avgöranden i tvistemål, däri
inräknat summarisk betalningsprocess (37-43 och 47-52 SS) samt stadfäst
förlikning (45 S), skiljedom (46 §) och vissa beslut av överexekutor (51-53
SS). Härtill kommer verkställighet direkt pä gmnd av skriftlig förbindelse
angående underhållsbidrag och auktionsprotokoll (54 a och 55 SS). SfL, LfL och
FfL, som reglerar frågor vilka har brutits ut ur UL, torde ha samma
tillämpningsområde som UL. Införsellagen är däremot direkt tillämplig även på
uttagande av skatter och allmänna avgifter samt böter och viten (se t.ex. I §).

Enligt föreskrift i 22 § 1 mom. Up
skall UL:s bestämmelserom verkställighet med visst förbehåll tillämpas också
på verkställighet av dom i brottmål, varigenom har dömts till böter eller vite
eller till sådan med brott förenad "påföljd" som innefattar
betalningsskyldighet eller till "påföljd" som eljest ar sådan att
domen kan verkställas genom utsökning. Hänvisningen till UL får numera anses
avse även de bestämmelser om exekutiv försäljning av vissa objekt som har
tagits upp i SfL, LfL och Ff.. Enligt uttryckliga undantag gäller emellertid
UL:s resp. nämnda försäljningslagars bestämmelser om särskild tidsfrist för
utmätningsförrättning och för försäljning av utmätt egendom inte vid uttagande
av bl.a. böter, viten eller annan med brott förenad påföljd som innefattar
betalningsskyldighet (punkt 13 övergångsbestämmelserna till lagen 1971:495 om
ändring i UL, punkt 5 övergångsbestämmelserna till SfL, punkt 5 övergångsbestämmelsema
till LfL och punkt 9 övergångsbestämmelserna till FfL).

UL är inte heller omedelbart
tillämplig vid indrivning av skatter och allmänna avgifter. 1 14 S 2 mom. Up
anges uttryckligen att UL:s bestämmelser inte är tillämpliga i fall då
utmätning utan dom eller utslag äger rum för "utskylder, allmänna
avgifter, expeditionslösen, hantlangning vid laga skifte eller annat
dylikt". Enligt 59 S uppbördslagen får emellertid utmätning och införsel
äga rum vid indrivning av skatt eller allmän avgift som avses i lagen och
enligt 60 8 uppbördslagen skall UL:s bestämmelser om verkställighet av
utmätning och vad därvid får undantas. om utmätt egendoms försäljning, om
fördelning av influtna medel och om klagan över utmätningsmans förfarande
tillämpas även vid utmätning för sådan skatt' eller allmän avgift.
Hänvisningen till UL:s regler om exekutiv

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Nuvarande ordning 83

försäljning får numera anses avse även SfL. LfL och FfL.
Undantag har emellertid gjorts för UL:s resp. de särskilda försäljningslagarnas
bestämmelser om särskild tidsfrist för utmätningsförrättning och för
försäljning av utmätt egendom samt för föreskrift i UL om skyldighet att
förskottera kostnad (60 S 3 mom. uppbördslagen). Beträffande skatter och
allmänna avgifter som inte omfattas av uppbördslagen finns i andra
författningar särskilda bestämmelser som hänvisar till uppbördslagens regler om
indrivning, t.ex. 53 S tredje stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt. 17 b S lagen (1958:295) om sjömansskatt, 10 S kungörelsen (1965:260)
om älgavgift m.m.. 48 S andra stycket lagen (1968:430) om mervärdeskatt och 22
§ andra stycket och 26 S tredje stycket kupongskattelagen (1970:624).

Det bör också nämnas att
beträffande indrivningen av vissa medel som inte omfattas av uppbördslagen har
i nyss nämnda övergångsbestämmelser föreskrivits undantag från tillämpningen av
reglerna om särskilda tidsfrister för utmätningsförrättning och exekutiv
försäljning. Detta gäller vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i
samband med rättegång har utgått av allmänna medel och som enligt domstolens
beslut skall återgäldas, sådan kostnad för allmän rättshjälp som part eller
annan har ålagts att ersätta statsverket enligt 31 S rättshjälpslagen
(1972:429) och vad som skall återbetalas enligt beslut som avses i 7 S lagen
(1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.

Beträffande indrivning av böter och
viten finns ytterligare bestämmelser utanför den rent exekutiva lagstiftningen
i lagen om verkställighet av bötesstraff, den därtill anslutande
tillämpningskungörelsen och förordningen angående indrivning och redovisning
av böter. Sistnämnda förordning är tillämplig även beträffande sådan särskild
rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet. 1 fråga om indrivning
av skatter och allmänna avgifter finns bestämmelser bl.a. i uppbördslagen och
uppbördskungörelsen (1967:626). Ytterligare föreskrifter angående bokföring
och redovisning m.m. i fråga om såväl böter och viien m.m. som skatter och
allmänna avgifter finns i niedelsförvaltningskungörelsen (1964:886) och USK. En
del föreskrifter och anvisningar har också ineddelats av RSV och RRV.

Som har nämnts tidigare skiljs i
kronofogdemyndigheternas verksamhet mellan allmänna mål och enskilda mål.
Allmänna mål avser främst staten tillkommande fordringar av offentligrättslig
natur. Men även vissa fordringar som tillkommer kommun drivs in som allmänt
mål. Hit hör t.ex. byggnadsavgift och särskild avgift enligt lagen (1976:666)
om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. och hundskatt enligt
förordningen (1923:116) angående skatt för hundar. I allmänna mål företriids
staten resp. kommun av kronofogdemyndigheten.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Nuvarande ordning 84

2.4 Självrättelse

Utmätningsmannen ansågs tidigare
inte ha befogenhet att själv rätta verkställd utmätning eller annan exekutiv
åtgärd, om det i efterhand visade sig att åtgärden inte borde ha vidtagits.
Genom lagändring år 1963 infördes emellertid sådan befogenhet i friga om
utmätning. Bestämmelsema, som togs upp i 77 8 UL, innebär att om
utmätningsmannen på grund av anspråk som sägs i 69 S UL - dvs. att tredje man
påstår sig vara ägare till lös egendom som finns i gäldenärens bo - eller
eljest finner att egendomen eller del därav inte hade bort utmätas, han kan
föranstalta om rättelse. Sådan rättelse får dock inte vidtas senare än två
veckor från det att förrättningen ägde rum. Innan rättelse sker skall
borgenären beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske. Bestämmelserna
gäller endast lös egendom. Fråga om rättelse av utmätning prövas alltid av
kronofogde, även om utmätningen har verkställts av lägre befattningshavare (12
S andra stycket kronofogdeinstruktionen).

1 fråga om införsel gäller att
utmätningsmannen skall ändra beslut om införsel, om anledning förekommer till
det (12 S första stycket införsellagen). Bestämmelsen är tillämplig såväl då
beslutet var oriktigt från början som då förhållandena har ändrats efter
beslutet. Ändring kan ske antingen till gäldenärens eller till borgenärens
förmån. Beslut om ändring kan i princip avse endast framtida belopp. Hinder
torde dock inte föreligga mot att utmätningsmannen förordnar att belopp som
har innehållits men ännu inte har redovisats till borgenären skall betalas ut
till gäldenären. Bestämmelsen har motsvarande tillämpning i mål om utmätning av
lön o.d. (67 a S 3 mom. UL).

Enligt 17 kap. 15 S RB kan domstol,
om den på grund av anmärkning eller eljest finner att dom eller beslut i
tvistemål till följd av skrivfel, missräkning eller annat dylikt förbiseende
innehåller uppenbar oriktighet, meddela beslut om rättelse. Parterna skall få
tillfälle att yttra sig innan sådant beslut meddelas. Dessa bestämmelser torde
vara analogt tillämpliga i fråga om beslut i utsökningsmål.

I övrigt är den som vill påkalla
ändring av utmätningsmans beslut eller åtgärd i princip hänvisad till att klaga
hos överexekutor. Innan ett utsökningsmål har slutförts kan emellertid
utmätningsmannen med sökandens medgivande i viss utsträckning låta redan
verkställd åtgärd återgå eller ändra vidtagen åtgärd till svarandens fördel.
Sådan återgång eller ändring företas främst i allmänna mål, i vilka
utmätningsmannen samtidigt handlar som representant för staten (resp. kommun).
Denna möjlighet har medfört att befogenheten att vidta självrättelse enligt 77
S 3 mom. UL inte begagnas i allmänna mål.

Här kan också nämnas att
utmätningsmannen i vissa andra fall skall häva verkställighet. Utmätning skall
t.ex. hävas, om en inte lagakraftvunnen dom som ligger till grund för
utmätningen undanröjs eller om

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 Lagberedningens förslag 85

gäldenären före egendomens försäljning fullgör sin
betalningsskyldighet. Beslut om införsel skall naturligtvis inte längre
tillämpas om exekutionstiteln upphävs. Beslut om införsel för underhållsbidrag
eller kommunal bidragsfordran skall hävas, om gäldenären betalar förfallna
bidrag och det är anledning anta att bidragsskyldigheten skall fullgöras för
framtiden (12 S andra stycket införsellagen). Nu nämnda och liknande fall utgör
emellertid inte självrättelse i den mening som avses här.

2.5 Statistiska uppgifter

Under år 1976 inkom till
kronofogdemyndigheterna i hela landet 1.362.985 allmänna mål och avslutades
1.434.357 sådana mål. Vid årets utgång kvarstod 914.983 oavslutade allmänna
mål. Under år 1975 uppdebiterades 2.135 miljoner kr.' Av det belopp som
kronofogdemyndigheterna år 1976 hade att driva in inlevererades i s.k.
månadsräkningsmedel 1.194 miljoner kr. Vid 1976 års utgång utestod 2.358
miljoner kr oredovisat. Under samma år inkom till kronofogdemyndighetema
274.906 enskilda mål. Härav utgjorde 23.692 införselmål, 33.125 mål om
handräckning för återtagande av gods som hade sålts genom avbetalningsköp och
återstoden, 218.089, andra utsökningsmål. Under året avslutades 263.950
enskilda mål. Vid årets utgång fanns 128.979 oavslutade sådana mål. Antalet
handlagda enskilda införselmål uppgick under år 1976 till 86.187. Antalet
ärenden angående lönegaranti uppgick under året till 3.922.

Statistiska uppgifter rörande
överexekutoremas verksamhet lämnas i bilaga 3 till protokollet i detta ärende.
Sammanfattningsvis kan nämnas följande. År 1976 inkom till landets
överexekutorer 31.857 mål och handlades slutligt 31.571 mål. Till år 1977
balanserades 7.264 oavslutade mål. Beträffande fördelningen av de slutligt
handlagda målen på olika typer av mål kan hänvisas till tabell 1 i bilaga 3.
Där lämnas också vissa uppgifter om antalet överexekutorsmål under budgetåret
1975/76 (tabell 111).

1 bilaga 3 redovisas också vissa
uppgifter om självrättelse m.m. vid kronofogdemyndigheterna.

3 Lagberedningens förslag till utsökningsbalk

3.1 Förslagets huvudsakliga innehåll

Beredningen har haft att överväga
vad som lämpligen bör föras in i en ny UB. Till utsökningsrätten hör enligt
beredningen i första hand verkställighet av domar, beslut och andra
exekutionstitlar samt, om man utgår frän UL:s tillämpningsområde, även olika
former av handräckning. Beredningen har övervägt om konkursrätten bör föras
samman med den egent-

' Beloppen är avrundade. Tillförlitlig uppgift saknas om
det belopp som uppdebiterades år 1976. Bilagan här intagen som bilaga 4.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

Lagberedningens
förslag 86

opaginerad Kontrollera mot PDF

liga utsökningsrätten men anser inte att något står att
vinna med att i sin helhet föra samman så olikartade förfaranden som exekution
i egentlig mening och konkursförvaltning eller med att ur konkurslagen
(1921:225) -KL - bryta ut något eller några avsnitt. Beredningen anser inte
heller att förmånsrättsordningen, som regleras i förmånsrättslagen (1970:979)
och berör både utsökningsrätt och konkursrätt, bör tas in i en ny UB. I
Ut>;ök-ningsrätt II har beredningen behandlat lagsökning och betalningsföreläggande.
Reglema om lagsökning hör enligt beredningen snarast hemma inom RB:s ram. Även
om mål orn betalningsföreläggande skulle föras över till kronofogdemyndighet,
vilket beredningen föreslog i nyss nämnda betänkande, kan reglerna därom
utan-praktisk olägenhet kvarstå i en särskild lag. Lagsökning och
betalningsföreläggande är dessutom föremål för utredning inom
justitiedepartementet och resultatet av denna utredning bör inte föregripas.
Beredningen anser inte heller lämpligt att ur lagen om avbetalningsköp bryta ut
de bestämmelser som rör själva handräcknings-resp. verkställighetsförfarandet
och föra över dem till UB. Beredningen anser sålunda att en ny UB bör begränsas
till den egentliga utsökningsrätten och reglera exekutionsformerna
verkställighet och handräckning.

Till skillnad från UL bör enligt
beredningen en ny UB vara direkt tillämplig i fråga om all verkställighet som
gäller betalningsskyldighet eller annan förpliktelse, vare sig förpliktelsen
har fastställts av domstol, av förvaltningsmyndighet eller i annan ordning,
dvs. också på indrivning av skatter och allmänna avgifter m.m. Även beträffande
handräckning som rör egendom är UB avsedd att i princip tillämpas generellt.

Beredningen framhåller att genom de
delbetänkanden som den tidigare har avlämnat har en väsentlig del av arbetet på
en ny UB blivit utfört. Beredningen utgår från att de nya regler som har
tillkommit på grundval av beredningens successiva förslag nu inte skall
genomgående övervägas på nytt utan i allmänhet skall utan ändring föras in i
balken, frånsett de ändringar som följer av organisatoriska nyheter och den nya
redaktionella utformnirig som påkallas av att bestämmelserna förs in i en
större enhet. Beredningen har i enlighet härmed inte på nytt närmare motiverat
de bestämmelser som tidigare har antagits genom de partiella reformerna.

Beredningens förslag till UB är
avsett att ersätta i första hand UL och införsellagen samt SfL. LfL och FfL.
Förslaget omfattar 19 kapitel om sammanlagt 420 paragrafer. Kapitlen är inte
sammanförda till uttryckliga huvudavdelningar men är grupperade på motsvarande
sätt. I och 2 kap. rör exekutionsväsendet och andra för balken gemensamma
bestämmelser. I 3- 16 kap. behandlas verkställighet och i 17 kap. handräckning.
De båda avslutande kapitlen, som är gemensamma för verkställighet och handräckning,
reglerar kostnader i utsökningsmål resp. förfarandet hos kronofogdemyndigheten
och besvärsförfarandet.

/ kap. i beredningens förslag
innehåller bestämmelser om UB:s tillämpningsområde och de myndigheter som
prövar utsökningsmål och om vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8

Lagberedningens förslag 87

opaginerad Kontrollera mot PDF

andra frågor som har samband därmed. I 2 kap. meddelas för
balkens tillämpning gemensamma föreskrifter, bl.a. om innebörden av olika
termer som används i balken, om tillämpligheten av bestämmelser i balken som
rör skepp, luftfartyg eller fast egendom och om ställande av säkerhet.

Med 3 kap. inleds den stora
avdelning som avser verkställighet, till skillnad från handräckning. 1 kapitlet
regleras vilka handlingar av olika slag som får ligga till grund för
verkställighet och i vad mån särskilda villkor gäller för verkställigheten. 1
anslutning härtill behandlas också invändningar som kan göras mot sökt
verkställighet och verkan av att exekutionstitel upphävs sedan verkställighet
har inletts.

4
kap., som
innehåller bestämmelser om institutet införsel, överensstämmer i huvudsak med
nuvarande införsellag.

5
kap. inleder de
kapitel som behandlar utmätningsinstitutet och reglerar frågor som har samband
med själva utmätningen, frånsett frågan om undantag från utmätning och
säkerställande av utmätning. Där föreslås regler om bl.a. upplysningsskyldighet
för gäldenären och tredje man, utmätningsordningen och förfarandet i samband
med utmätning. Kapitlet innehåller också bestämmelser om förhållandet till
tredje man, återvinning med anledning av utmätningsansökan, rättsverkan av
utmätning eller av betalning till kronofogdemyndigheten och självrättelse av
utmätning. Även frågan om utmätningsverkan av betalningsfastställelse regleras
i kapitlet. 1 6 kap. meddelas bestämmelser om gäldenärens beneficium och andra
undantag från utmätning. Kapitlet motsvarar i allt väsentligt nuvarande regler
i saken. I 7 kap. föreslås bestämmelser om de åtgärder som kronofogdemyndigheten
skall vidta beträffande utmätt egendom för att säkerställa utmätningen.
Kapitlet innehåller också föreskrifter om provisorisk åtgärd, när utmätning
inte kan ske genast. Bestämmelser om utmätning 'av lön och liknande
ersättningar har tagits upp i 8 kap. De överensstämmer i sak i allt väsentligt
med nuvarande regler om sådan utmätning.

9 kap. innehåller vissa
bestämmelser som är gemensamma för exekutiv försäljning av all slags egendom,
bl.a. bestämmelser om hinder mot försäljning och tidsfrist för försäljning, om
förfarandet när andel i viss egendom har utmätts och om tredje mans rätt till
betalning ur exekutivt såld egendom. I 10 kap. regleras exekutiv försäljning av
lös egendom frånsett registrerat skepp och registrerat luftfartyg m.m.
Bestämmelser meddelas om såväl försäljning på auktion som försäljning under
hand. Särskilda föreskrifter föreslås beträffande försäljning i fall då
utmätning har skett av rätt till egendom som gäldenären har förvärvat under
äganderättsförbehåll. 1 kapitlet meddelas även bestämmelser om indrivning av
utmätt fordran och om åtgärder efter utmätning av pantbrev eller av skuldebrev
som är intecknat i luftfartyg. 11, 12 och 13 kap. behandlar exekutiv
försäljning av registrerat skepp m.m., av registrerat luftfartyg m.m. resp. av
fast egendom. Dessa kapitel motsvarar i allt väsentligt nuvarande regler i SfL.
LfL och FfL, frånsett att försäljningen skall ankomma på kronofogde-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagberedningens förslag 88

myndigheten i stället för på överexekutor.

I 14 kap. i beredningens förslag
har tagits upp bestämmelser om det sista ledet i mål om utmätning, dvs. om
redovisning och fördelning av medel som har influtit efter utmätning. 15 kap.
innehåller bestämmelser om verkan av exekutiv försäljning. Där regleras sådan
försäljnings verkan mot tredje man som var rätt ägare till egendomen och
köparens rätt i sådana fall. Kapitlet innehåller också bestämmelser om
ersättningsskyldighet för gäldenären och borgenär, när exekutivt såld egendom
frångår köparen eller när försäljningen medför att tredje mans rätt går
förlorad. En bestämmelse föreslås också om ersättningsskyldighet för staten i
vissa fall.

I 16 kap. ges bestämmelser om
verkställighet av annan förpliktelse än betalningsskyldighet, t.ex.
förpliktelse att utge viss lös egendom eller att avflytta från fastighet. Bl.a.
regleras vilka olika sätt för verkställighetens genomförande som står till
buds. Vissa särskilda bestämmelser föreslås om avhysning, nämligen om tidsfrist
och anstånd för avhysning och i vad mån avhysning får verkställas mot tredje
man.

1 17 kap. regleras handräckning.
Där föreslås bestämmelser om dels kvarstad och andra säkerhetsåtgärder, dels
handräckning för återställande av besittning, avhysning m.m. Ingående
bestämmelser meddelas särskilt om kvarstad för fordran. Bl.a. föreslås ett
förstärkt skydd för sådan kvarstad.

1 18 kap. har tagits upp regler om
kostnader i utsökningsmål. Kapitlet innehåller detaljerade bestämmelser om
såväl förrättningskostnader, dvs. statens kostnader för förfarandet, som parts
egna kostnader. I det avslutande 19 kap. meddelas bestämmelser om dels
förfarandet hos kronofogdemyndigheten, dels klagan över beslut i
utsökningsmål. 1 fråga om förfarandet hos kronofogdemyndigheten föreslås
bestämmelser bl.a. om parts ansökan och vad som har samband därmed, om förhör
med svaranden eller tredje man, om tvångsmedel och om kronofogdemyndighetens
beslut. Föreskrifter meddelas också om handläggningen av vissa tvister som
föreslås skola prövas av kronofogdemyndigheten. Besvärsförfarandet regleras
ingående.

Trots att införsel bara kan äga mm
i vissa slags tillgångar och endast får ske för vissa slags fordringar har
reglema härom i beredningsförslaget ansetts böra få sin plats före reglerna om
utmätning. Detta hänger enligt beredningen samman bl.a. med att utmätning är en
långt mera komplicerad exekufionsform som i förslaget regleras i elva kapitel.
1 8 kap., som rör utmätning av lön o.d., har i fråga om förfarandet i stor
utsträckning kunnat hänvisas till reglerna om införsel i 4 kap. En annan möjlig
placering av reglema om införsel hade enligt beredningen varit att föra in dem
efter avdelningen om utmätning och före reglerna om annan verkställighet än
sådan som rör betalningsskyldighet. Frånsett att institutet införsel därigenom
skulle få en mera undanskjuten plats än som svarar mot dess

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagberedningens .förslag 89

praktiska betydelse hade följden blivit att man antingen
hade måst i kapitlet om utmätning av lön föra in en fullständig reglering av
detta förfarande och vidare i ett senare kapitel om införsel fått i görlig mån
hänvisa till nyss nämnda regler om utmätning av lön eller också hade fått i
kapitlet om utmätning av lön hänvisa framåt lill det senare kapitlet om
införsel. Båda altemativen skulle enligt beredningen medföra olägenheter i
redaktionellt hänseende. Att reglerna om införsel i förslaget har tagits in
före reglerna om utmätning stämmer också väl, framhåller beredningen, med den
påtagliga realiteten att utmätning av lön är en sekundär möjlighet att
exekutivt ingripa mot den sorts tillgångar som båda instituten gäller.

3.2 Exekutiva myndigheter

Beredningen framhåller att det
tidigare har ansetts vara en principiell fråga humvida vid en reform exekutiva
ärenden borde redan i första instans anförtros domstolarna eller ligga hos
särskilda organ. Som skäl att låta domstolarna handha exekutionen har åberopats
det rent principiella argumentet att uppgiften tillhör rättsväsendet.
Beredningen har redan i samband med 1964 års stora reform av polis-, åklagar-
och exekutionsväsendet uppmärksammat frågan och därvid uttalat sig för att
exekutiva ärenden alltjämt bör i första instans åvila särskilda exekutiva
myndigheter. Denna ståndpunkt utesluter naturligtvis inte att exekution
tillhör rättsväsendet.

Till stöd för den rådande ordningen
kan enligt beredningen särskilt framhållas att det skulle vara främmande för
domstolarna att ha ansvaret för de allmänna målen. Man kan svårligen ålägga dem
att svara för intirivning av skatter, något som är kronofogdemyndigheternas
till sin omfattning största arbetsuppgift. Och att dela upp verksamhetsområdet
så att enskilda mål läggs till domstol och allmänna mål blir kvar hos
kronofogdemyndighet skulle medföra betydande praktiska olägenheter. I samband
med 1964 års reform framfördes inte några önskemål om att domstolarna skulle
svara för exekutionsväsendet i första instans. Och under beredningens fortsatta
arbete har inte heller kommit fram sådana önskemål. Beredningen anser sig
sålunda kunna utgå från att exekutionen i enlighet med 1964 års beslut skall i
första hand ligga hos kronofogdemyndighet och inte hos domstol.

Beredningen anser angeläget att det
nuvarande antalet instanser i utsökningsmål nedbringas och en organisatoriskt
enklare ordning även i övrigt genomförs. Enligt beredningen är det naturligt
och ändamålsenligt att kronofogdemyndighet görs till det organ som på
exekulionssidan får motsvara allmän underrätt på den dömande sidan.
Uppenbarligen är det fullt möjligt att utan risk för rättssäkerheten minska
antalet instanser i utsökningsmål genom att avskaffa överexekutor som
mellaninslans. Beredningen anser också att en lämplig ordning vinns om de
ärenden som nu handläggs av överexekutor som första instans liksphi försäljning
av regis-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagberedningens förslag 90

trerat skepp, luftfartyg m.m. och fast egendom anförtros
kronofogdemyndighet. Detta förutsätter att kvalificerad arbetskraft finns att
tillgå hos kronofogdemyndigheten och att det inom myndigheten sker en ändamålsenlig
arbetsfördelning. Beredningen påpekar att statsmakterna år 1972 har fattat
principbeslut om en stark minskning av antalet kronofogdedistrikt. Efter en
sådan minskning bör nämnda krav kunna uppfyllas utan större svårigheter.

Beredningen har övervägt humvida
någon del av de ärenden angående förordnande om verkställighet av vissa domar
och beslut m.m. som nu i första instans tas upp av överexekutor bör gå till
underrätt som då skulle pröva förutsättningarna för verkställighet och ge
direktiv om och hur verkställighet får äga rum. Beredningen har emellertid
inte ansett ändamålsenligt att flytta dessa ärenden från överexekutor till
underrätt. Man vinner en betydligt enklare och mera överskådlig ordning, om de
anförtros kronofogdemyndighet som första instans. Kronofogdemyndigheten måste
Ju under alla förhållanden medverka vid verkställigheten och kvalificerade
befattningshavare hos myndigheten bör kunna bemästra uppgiften. Beredningen
påpekar att den inte ämnar föreslå någon ändring i den nuvarande ordningen att
förutsättningarna för verkställighet av vissa utländska domar eller beslut
eller av utländska skiljedomar skall prövas av Svea hovrätt.

Beträffande exekutiv försäljning av
registrerat skepp, luftfartyg m.m. och fast egendom framhåller beredningen att
den i tidigare betänkanden har räknat med att. om överexekutor avskaffas,
sakkunniga förrättningsmän vid behov skulle kunna användas utanför det
kronofogdedistrikt där vederbörande är stationerad. 1 fråga om registrerade
skepp och luftfartyg kan man över huvud inte vänta sig att det annat än på ett
mycket begränsat antal ställen kan finnas förrättningsman- med erfarenhet på
området. Efter den eftersträvade minskningen av antalet kronofogdedistrikt
torde däremot i fråga om försäljning av fast egendom sakkunnig komma att finnas
inom varje distrikt, möjligen med ett eller ett par undantag. Oavsett var den
som anlitas är stationerad, bör han i ett aktuellt ärende handla i den lokala
kronofogdemyndighetens namn. Att utmätningsärende inte behöver flyttas från
första till andra instans när den utmätta egendomen skall säljas innebär enligt
beredningen givetvis en organisatorisk fördel.

Av ärenden som överexekutor nu
handlägger som första instans intar i övrigt, anför beredningen vidare,
handräckningsärendena en särställning. Även om införsel, utmätning och andra
verkställighetsärenden skall handläggas av kronofogdemyndighet i första
instans kan man tänka sig att göra domstol ensam behörig att i första instans
ta upp ansökningar om handräckning. Beredningen har emellertid inte funnit att
detta skulle innebära någon vinning utan stannat för att det praktiskt
lämpligaste är att behålla möjligheten för vederbörande att vända sig till
exekufiv myndighet, vilken

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagberedningens förslag 91

- om överexekutor avskaffas - bör vara
kronofogdemyndighet. Ärenden om handräckning kräver snabbt ingripande, t.ex. om
det gäller skepp eller luftfartyg som väntas anlända till viss hamn eller
flygplats. Sökanden bör därför kunna vända sig till den myndighet som är
närmast till hands. Det är t.ex. i fråga om kvarstadsansökan inte möjligt att,
om befogenheten att ingripa läggs hos domstol, alltid lita till Just den
domstol vid vilken eventuell talan i saken sedermera skall väckas. 1 andra
fall, såsom vid återställande av besittning, är det kanske inte alls aktuellt
att talan skall behöva väckas vid domstol. Det kan enligt beredningen knappast
bestridas att den för praktisk verkställighet inrättade kronofogdeorganisationen
är bättre ägnad att tillgodose kraven på snabba ingripanden än domstolama.
Domstols beslut om handräckning måste f.ö. under alla omständigheter befordras
till kronofogdemyndigheten för att genomföras. Motsvarande gäller nu
beträffande överexekutors beslut om handräckning. Efter överexekutors
avskaffande kan kronofogdemyndigheten, om den får befogenhet att ta upp ärenden
om handräckning, både meddela beslut därom och själv befordra beslutet till
verkställighet. Beredningen föreslår alltså att kronofogdemyndighet får
befogenhet att besluta om handräckning i huvudsak enligt vad som nu gäller för
överexekutor. Därvid fömtsätts att myndigheten blir utrustad med kvalificerad
personal för ändamålet.

Beredningen påpekar att
handräckning kan beviljas av överexekutor inte bara direkt enligt UL:s bestämmelser
därom utan även på grund av hänvisningar i andra lagar till UL. 1 stort sett
torde enligt beredningen inte finnas anledning att skilja mellan handräckning
direkt enligt UL och handräckning på grund av hänvisning till UL:s
bestämmelser.

I åtskilliga författningar läggs
speciella befogenheter hos överexekutor, t.ex. att motta deposition av hyra
m.m. Beträffande dessa befogenheter fär i varje särskilt fall prövas, anför
beredningen, om överexekutor bör ersättas av kronofogdemyndighet eller någon annan
myndighet. Antalet sådana ärenden och därmed förenat arbete är inte så stort
att det i nämnvärd grad påverkar den nu aktuella organisationsfrågan.

Beredningen erinrar i detta
sammanhang om de ärenden rörande fördelning av medel enligt UL:s regler som nu
handläggs av länsstyrelsen. Eftersom fördelningen sker med tillämpning av
reglema om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom kan
det synas rationellt att överflytta även dessa fördelningsärenden till
kronofogdemyndighet. Om det inte sker utan ärendena stannar hos länsstyrelsen,
kan denna behöva anlita expert på hithörande frågor hos kronofogdemyndighet
eller på annat håll.

Beträffande frågan om överinstans
till kronofogdemyndighet kan man enligt beredningen, om överexekutor avskaffas,
tänka sig att talan från kronofogdemyndigheten skulle fullföljas inte till
hovrätt utan till tingsrätt eller annan domstol som dömer i första instans. Om
talan skall från krono-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagberedningens förslag 92

fogdemyndighet fullföljas till underrätt, kommer dock inte
antalet instanser i exekutiva ärenden att minska, om inte särskilda
begränsningar ställs upp i fråga om fullföljd till högre instanser. Tvärtom
skulle i alla ärenden som nu handläggs av överexekutor som första instans liksom
i ärenden angående försäljning av skepp, luftfartyg m.m. och fast egendom
tillkomma en ny mellaninslans. Beredningen kan å andra sidan inte finna
lämpligt att, om talan i exekutiva ärenden skulle fullföljas till underrätt,
särskilt begränsa möjligheterna till fullföljd därifrån. Exekutiva ärenden
erbjuder inte sällan svåra rättsliga problem som bör få prövas av överrätt. Man
kan vidare enligt beredningen knappast tänka sig att alla ärenden oavsett sin
beskaffenhet skulle gå från viss kronofogdemyndighet till en och samma
underrätt. 1 stället torde man tvingas att dela upp ärendena på olika slags
domstolar, t.ex. så att ärenden om försäljning av fast egendom går till
fastighetsforum, ärenden om avhysning av hyresgäst till hyres-domstol osv. En
sådan fullföljdsordning blir svåröverskådlig och kan befaras medföra
svårigheter i tillämpningen. Vidare får man räkna med att talan skulle få
fullföljas till underrätter med mindre domkretsar än kronofogdemyndigheternas
distrikt. Detta kan enligt beredningen inte vara lämpligt. Det är i övrigt
naturiigtvis viktigt att man snabbt kan få ett auktoritativt avgörande i saken.

Beredningen anser att valet av
överinstans bör stå mellan hovrätt och en särskild överinstans för exekutiva
ärenden för hela riket. Det senare alternativet kan i förstone synas
tilltalande från fiera synpunkter. Ärendenas snabba avgörande kan befordras och
enhetligheten i avgörandena främjas. Beredningen erinrar här om att RSV nyligen
har utsetts till centralmyndighet för exekutionsväsendet och skall ersätta den
mera provisoriska exekutionsväsendets organisationsnämnd. RSV skall få
betydande administrativa och praktiska uppgifter inte minst med tanke på
skatteindrivningen. Bl.a. kommer eventuell central databehandling att
förläggas dit. Beredningen kan emellertid inte finna lämpligt att i en
centralmyndighet av den typen bygga in en över- och slutinstans för prövning av
talan som fullföljs i exekutiva ärenden.

Man skulle sålunda vara nödsakad
att inrätta en självständig överinstans. Denna måste ha en sådan
sammansättning att den kan väl fylla uppgiften att vara slutinstans även i
rättsligt svåra exekutiva ärenden. En kollegial domstol är nödvändig.
Beredningen har den uppfattningen att tillströmningen av besvär i kvalificerade
ärenden inte blir tillräcklig för att motivera inrättandet av en särskild
kollegial domstol för ändamålet. Härtill kommer att principiella erinringar kan
framställas mot att låta exekutiva ärenden slutligt avgöras i en instans som är
helt skild från domstolsväsendet i övrigt. De svåra frågor som uppkommer i
sådana ärenden är av ({ivihättslig natur och det är betydelsefullt att de
bedöms på ett sätt som står i överensstämmelse med avgörandena när motsvarande
frågor uppkommer utan samband med exekutiva ärenden. Inte minst i fråga om
hand-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagberedningens förslag 93

räckning synes det olämpligt att talan fullföljs till en
sådan central överinstans som har nämnts nyss. Över huvud kräver ett
kvalificerat avgörande av svårare exekutiva ärenden att den som prövar saken
har god överblick över hela civilrätten. Beredningen påpekar att exekutiva
besvärsmål i allmänhet brukar avgöras på gmndval av skriftligt material. Ibland
kan det emellertid vara behövligt att partema inställer sig till muntlig
förhandling. Om partema eller deras ombud i så fall skall nödgas inställa sig i
stationeringsorten för en central instans för hela riket skulle det innebära en
avsevärd olägenhet för dem. Det finns dock den möjligheten att sammanträde
hålls på en ort som ligger mera bekvämt till för parterna.

Sammanfattningsvis uttalar
beredningen att det inte föreligger tillräckliga skäl för en så genomgripande
omläggning av förfarandet i exekutiva ärenden som att ersätta prövningen i
hovrätt och högsta domstolen med prövning hos en särskild central instans för
hela riket.

Av det sagda följer att exekutiva
ärenden enligt beredningens mening bör fullföljas från kronofogdemyndighet fill
hovrätt. En farhåga är att detta kan leda till en besvärande arbetsbelastning
för hovrättema. Den sällning som hittills har skett hos överexekutor kan
emellertid åstadkommas genom lämpliga regler för kronofogdemyndighetens eget
handlande. Redan nu vidtar kronofogdemyndigheten i viss utsträckning s.k. självrättelse
samt Jämkningar vid införsel och utmätning av lön. Möjligheten till
självrättelse bör enligt beredningen vidgas. Av olika skäl, bl.a. för att man
skall få en så enhetlig praxis som möjligt, är det lämpligt att kronofogdemyndigheten
genom tjänsteman i högre ställning rutinmässigt följer de underordnades
tillämpning. Den överordnade tjänstemannen bör i praktiskt lämplig omfattning
kunna vidta rättelse vid sådan rutinmässig granskning eller med anledning av
skedda påpekanden. Dessutom bör en särskild granskning ske, när formliga besvär
anförs över meddelat beslut eller vidtagen åtgärd. 1 anslutning till det sagda
framhåller beredningen att enhetlig praxis hos kronofogdemyndighetema kan
främjas även genom anvisningar från regeringen eller RSV, t.ex. i fråga om
sådana rutinärenden som införsel och beträffande beneficium o.d. Sådana
anvisningar är enligt förslaget inte bindande men har givetvis ändå sin
praktiska betydelse.

Den granskning som förutsätts skola
ske hos kronofogdemyndigheten kan, anför beredningen, sägas innebära ett slags
hos myndigheten inbyggd överprövning. Man bör naturligtvis fråga sig, om detta
system innebär någon vinning jämfört med den nuvarande ordningen. En intern
övervakning hos kronofogdemyndigheten av de underordnade tjänstemännens
tillämpning är emellertid under alla omständigheter önskvärd och för
allmänheten är det en vinst, om rättelse kan i ökad omfattning ske utan att
formliga besvär behöver anföras fill högre instans.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagberedningens förslag 94

3.3 Handläggningen
av mål angående indrivning av skatter, böter o.d.

(allmänna mål)

Beredningen anser att en ny UB, i motsats till UL
men i överensstämmelse med införsellagen, bör vara direkt tillämplig även på
brottmålsdomar som innefattar betalningsskyldighet eller annan förpliktelse
samt på indrivning av skatter och allmänna avgifter. Att låta den grundläggande
lagstiftningen även i fortsättningen bli direkt tillämplig endast på en mindre
del av de exekutiva ärendena synes mindre tillfredsställande. De avvikande
bestämmelser som i en del detaljer behövs beträffande allmänna mål är enligt
beredningen inte fler eller större än att de med stöd av bemyndigande kan
meddelas av regeringen. Givetvis får inte genom sådana bestämmelser göras
intrång i enskild rätt. Vad som kan komma i fråga är regler som ger kronofogdemyndigheten
större frihet att på det allmännas vägnar medge avbetalning och anstånd med
försäljning o.d. samt föreskrifter om bl.a. redovisning.

Enligt beredningens förslag skall sålunda balken i
fråga om verkställighet vara tillämplig beträffande all verkställighet som
gäller betalningsskyldighet eller annan förpliktelse att prestera eller
underlåta något (1 kap. 1 8). Vidare föreslås beträffande ärenden som rör
böter, viten, förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan av brott
och ärenden som gäller skatter eller allmänna avgifter att regeringen får
meddela bestämmelser som avviker från balken (1 kap. 8 S).

3.4 Självrättelse

Beredningen anser som har berörts nyss att
möjligheten till självrättelse bör vidgas, bl.a. för att undvika en besvärande
arbetsbelastning för hovrätterna. För allmänheten är det enligt beredningen en
vinst om rättelse kan ske i ökad omfattning utan att formliga besvär till högre
instans behöver anföras. Det är samtidigt angeläget att möjligheten till självrättelse
inte missbrukas. Befogenheten får sålunda inte leda till godtyckliga beslut
fram och tillbaka utan syftar till att upprätthålla en god och såvitt möjligt
enhetlig praxis. Något missnöje har inte heller framkommit beträffande
tillämpningen av vad som nu gäller. Befogenheten bör förbehållas kvalificerade
tjänstemän.

Beträffande utmätning (frånsett utmätning av lön
o.d.) framhåller beredningen att rättelseinstitutet har fungerat väl i
praktiken. Det synes lämpligt att fortsätta på den inslagna vägen och vidga
möjligheten för kronofogdemyndigheten att i gäldenärens intresse besluta om
rättelse i skedd utmätning. En sådan befogenhet motverkar att alltför många
ärenden förs upp till hovrätt. I förslaget skiljs mellan det fallet att utmätt
egendom tillhörde tredje man och andra fall (5 kap. 33 S första stycket resp. 5
kap. 34 8 i förslaget). För rättelse i det förra fallet föreslås inte någon
särskild tidsbegränsning. Om det genom rättegång eller på annat sätt blir
utrett att utmätt

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagberedningens förslag 95

egendom tillhörde tredje man, skall enligt förslaget
utmätningen hävas, såvida inte tredje mannen efter meddelat föreläggande har
föriorat sin rätt mot sökanden. Förslaget innebär att utmätningen skall kunna
hävas så länge det är praktiskt möjligt. Utmätningen bör sålunda kunna hävas
även efter försäljning av egendomen, så länge beslut om fördelning eller utbetalning
inte har meddelats. 1 sådant fall skall enligt uttrycklig bestämmelse i
förslaget hävandet av utmätningen gälla endast rätten till influtna medel. En
sådan liberalitet synes beredningen vara en naturiig följd av att det inte kan
förutsättas att tredje man som berörs av utmätningen får kännedom därom genast.
Enligt förslaget kan tredje man anföra besvär över utmätning utan begränsning
till viss tid.

Beredningen föreslår vidare att om
kronofogdemyndigheten av annat skäl än som avses i 5 kap. 33 S finner att
utmätt egendom inte borde ha utmätts, rättelse skall ske (5 kap. 34 8).
Bestämmelsen avser bl.a. fall då hinder rätteligen har förelegat mot
verkställighet eller utmätt egendom borde ha ingått i gäldenärens beneficium
eller utmätning har skett i strid mot annan föreskrift som hindrar utmätning
eller då utmälningsordningen har åsidosatts. För rättelse bör enligt beredningen
krävas att den är klart befogad. Beredningen diskuterar om den nuvarande
tidsfristen om två veckor for rättelse bör förlängas i fall som nu avses.
Rättelse enligt 5 kap. 34 8 avser förhållanden som det ofta kan vara svårt att
bedöma i fall då någon längre tid har förflutit från utmätningen, t.ex. om
saken rör gäldenärens beneficium. Det kan också invändas att förfarandet blir
alltför lösligt om verkställda åtgärder får ändras när som helst. Frågan om
tidsfristen för rättelse har dessutom samband med tiden för anförande av
besvär över utmätning. Enligt beredningens förslag skall sökande och gäldenär
kunna anföra besvär över annan utmätning än löneutmätning inom tre veckor från
delgivning av beslutet, medan tredje man får besvära sig utan begränsning till
viss tid. Det måste enligt beredningen anses mindre lämpligt om gäldenären kan
påkalla rättelse sedan besvärstiden för honom har gått till ända utan att
besvär har anförts.

Beredningen anser därför att det
inte bör komma i fråga att rättelse enligt paragrafen får ske utan
tidsbegränsning. Däremot kunde övervägas att något förlänga den nuvarande
tidsfristen, t.ex. till tre veckor från utmätningen. Vid en tidsfrist av två
veckor för rättelse har gäldenären ytterligare minst en vecka till förfogande
för att anföra besvär över utmätningen, om han inte har lyckats utverka
rättelse. Beredningen anser att denna tidsfrist bör behållas för rättelse
enligt paragrafen. Om besvär har anförts över utmätningen, bör dock rättelse, i
samband med den granskning som förutsätts äga rum innan handlingarna sänds
till hovrätten, kunna ske även efter utgången av tvåveckorsfristen. Detta är
särskilt motiverat av önskemålet att minska tillströmningen av mål till
hovrätterna. Beredningen föreslår därför att sådan rättelse som avses i 5 kap.
34 S inte får vidtas senare än två veckor från utmätningen annat än om talan
har fullföljts mot utmätningen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagberedningens förslag 96

De föreslagna bestämmelserna om
rättelse av utmätning är tillämpliga iiven i fråga om fast egendom.

1 fall då bestämmelserna om hävande
och annan rättelse av utmätning inte är tillämpliga kan kronofogdemyndigheten,
framhåller beredningen, innan utmätt egendom har sålts, med sökandens
medgivande låta utmätning gå åter eller eljest ändra verkställd åtgärd till
gäldenärens fördel. 1 ärenden angående uttagande av böter, skatter m.m. kan
kronofogdemyndigheten, i den mån direktiven för myndigheten medger det, i egenskap
av representant för staten/borgenären helt eller delvis avstå från verkställd
utmätning.

I fråga om införsel föreslår
beredningen att kronofogdemyndigheten erhåller samma befogenhet att själv ändra
beslut om införsel, när anledning föreligger därtill, som finns redan fn. (4
kap. 12 8 första stycket). Motsvarande gäller utmätning av lön o.d. (8 kap. 5 8
jämförd med 4 kap. 12 S).

Beträffande handräckning föreslår
beredningen en uttrycklig bestämmelse om att säkerhetsåtgärd skall genast
hävas bl.a. om det på grund av upplysta omständigheter befinns att åtgärden
inte hade bort äga rum (17 kap. 14 S).

Beredningen påpekar att de
bestämmelser som sålunda föreslås om självrättelse inte är uttömmande.
Kronofogdemyndighetens verksamhet är till större delen av rent praktisk art och
det torde följa av verksamhetens beskaffenhet att myndigheten i viss omfattning
måste kunna ändra vidtagna åtgärder. Kronofogdemyndighets beslut och åtgärder
bör sålunda inte göras mera bindande än som är nödvändigt med hänsyn till
syftet med dem. Om kronofogdemyndighet genom något beslut har slitit en tvist
mellan parter, kan emellertid enligt beredningen beslutet inte bli föremål för
självrättelse utan stöd av lagbestämmelse. Vidare får enligt förslaget
självrättelse av beslut om utmätning ske endast under de fömtsättningar som
anges i 5 kap. 33 och 34 88. Har åter kronofogdemyndigheten underlåtit att ta
viss egendom i mät därför att förrättningsmannen har ansett att den ingick i
gäldenärens beneficium eller på grund av sin beskaffenhet inte var
utmätningsbar, är myndigheten oförhindrad att ändra mening. Bl.a. kan överordnad
befattningshavare ha en annan uppfattning i saken och ge order om att egendomen
skall utmätas. Beträffande försäljning och köpeskillingsfördelning följer
enligt beredningen av åtgärdens beskaffenhet att den inte kan hävas av
kronofogdemyndigheten själv. I fråga om verkställighet av annan förpliktelse
än betalningsskyldighet torde också möjligheten till självrättelse vara
begränsad. Rena misstag vid genomförandet, t.ex. vid öppnande av väg eller
hämtning av avbetalningsgods, torde dock kunna rättas. Motsvarande gäller
avhysning.

1 fråga om det praktiska
genomförandet av olika förrättningar torde kronofogdemyndigheten, anför
beredningen vidare, över lag ha befogenhet att successivt anpassa förfarandet
efter vad situationen kräver.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagberedningens förslag 97

t.ex.
i fråga om åtgärder för säkerställande av utmätning. En del uttryckliga beslut
gäller på grund av sakens beskaffenhet endast tills vidare. I vissa fall, t.ex.
när det är fråga om undantag från förbud eller anstånd med försäljning,
fömtsätts att avslag på ansökan inte hindrar vederbörande att återkomma.

Beredningens förslag utgår i enlighet med det sagda
från att det - utöver de fall som särskilt nämns i lagtexten - på gmnd av
verksamhetens beskaffenhet finns viss befogenhet för kronofogdemyndigheten att
ändra meddelade beslut och åtgärder. Det har inte synts rådligt att söka fixera
denna befogenhet i lagtext. Däremot kan det enligt beredningen vara lämpligt
att frågan uppmärksammas i administrativa föreskrifter som närmare anger hur
kronofogdemyndigheten bör förfara.

Anledning till rättelse kan, anför beredningen,
yppas vid den rutinmässiga granskning av underordnades arbete som högre
tjänsteman förutsätts utföra. Påpekande av part eller tredje man kan också ge
anledning till rättelse. Kronofogdemyndigheten bör självmant ta upp fråga om
självrättelse när anledning föreligger därtill. Beredningen föreslår sålunda
att kronofogdemyndigheten självmant skall pröva fråga om ändring eller rättelse
när sådan åtgärd är tillåten och anledning föreligger (19 kap. 18 S första
stycket första meningen beredningens förslag).

Beredningen förordar vidare att en särskild
granskning skall ske vid kronofogdemyndigheten, när besvär har anförts över
meddelat beslut eller vidtagen åtgärd. Detta kan ske om besvärshandlingen, som
beredningen föreslår, skall inges Ull kronofogdemyndigheten som vid behov ger
motparten del därav. Enligt beredningens förslag skall vad som sägs i 19 kap.
18 8 om kronofogdemyndighetens prövning av fråga om bl.a. ändring eller
rättelse gälla även när anförda besvär ger anledning därtill (19 kap. 36 8
första stycket).

Beredningen framhåller att klaganden eventuellt kan
bli tillfredsställd genom beslut som kronofogdemyndigheten meddelar med
anledning av anförda besvär. I andra fall kan han avstå från fullföljd oaktat
beslutet i någon del har gått honom emot. Slutligen kan han av svarandens förklaring
bli övertygad om att han bör återkalla sina besvär. Beredningen föreslår att om
inte klaganden blir tillgodosedd genom tillämpning av 19 kap. 36 8 första
stycket eller återkallar sin talan, kronofogdemyndigheten skall så snart som
möjligt sända besvärsinlagan och övriga handlingar i ärendet till hovrätten (19
kap. 37 8 första stycket). Om klaganden har blivit tiUgodosedd genom
självrättelse eller om han har återkallat sin talan, skall sålunda enligt
beredningens förslag handlingarna över huvud inte tillställas hovrätten.

Det kan inträffa att sedan part har anfört besvär
motparten medger ändring av kronofogdemyndighetens beslut. Beredningen
fömtsätter att kronofogdemyndigheten då alltid kan rätta meddelat beslut eller
vidtagen åtgärd i enlighet med medgivandet och även företa de följdåtgärder som

7 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del I

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Remissyitrandena 98

föranleds därav. Beredningen har övervägt huruvida
kronofogdemyndigheten borde bemyndigas att även i andra fall med anledning av
anförda besvär vidta självrättelse, oaktat befogenhet därtill eljest inte stär
till buds. Därigenom skulle kunna förebyggas att ärendet måste överlämnas till
hovrätten. Eftersom det måste röra sig om ett mycket ringa antal fall då
tillämpning av befogenheten skulle kunna komma i fråga har beredningen
emellertid ansett lämpligast att inte föreslå någon sådan vidgad befogenhet
till självrättelse.

Det kan nämnas att beredningen i 5
kap. 33 5 också föreslår bestämmelse om att utmätning skall hijvas, om
försäljning av egendomen eller indrivning av utmätt fordran inte kan antas ge
ett överskott som gör åtgärden försvarlig. Förslaget innehåller vidare en
uttrycklig bestjimmelse om att beslut som till följd av skrivfel, räknefel
eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet får rättas av
kronofogdemyndigheten även sedan ärendet har avslutats (19 kap. 18 S andra
stycket).

4 Remissyttrandena

4.1 Allmänna synpunkter på förslaget

Beredningens förslag till UB har
fått ett gynnsamt mottagande av remissinstansema. Alla instanser utom en
tillstyrker eller förklarar sig inte ha någon erinran mot att förslaget liiggs
till grund för lagstiftning.

Av allmänt positiva uttalanden om
förslaget kan nämnas följande. Hovrätten för Västra Sverige anser att förslaget
har stora förtjänster och är skickligt och omsorgsfullt utarbetat. Det är
enligt hovrätten väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Enligt
hovrätten för Övre Norrlund är förslaget väl genomtänkt och konsekvent
utformat. De föreslagna bestämmelserna undanröjer i många betydelsefulla
avseenden den ofullständighet och oklarhet som vidlåder den nuvarande utsökningslagstiftningen
och torde medge en smidigare och effektivare tillämpning än nu gällande regler.
Svea hovrätt framhåller att förslaget spänner över ett vidsträckt och delvis
mycket komplicerat rättsområde. Många av de behandlade frågorna har betydande
principiellt intresse och de föreslagna reglerna kommer genomgående att få stor
praktisk betydelse. Hovrätten anser att förslaget är ägnat att läggas till
grund för lagstiftning efter överarbetning och ytterligare utredning i vissa
delar.

RSV anser att beredningen har lagt
ner ett förtjänstfullt arbete på betänkandet. Förslaget tillgodoser i stort
såväl de krav på effektivitet som numera bör ställas på den statliga
verksamheten som de krav på rättssäkerhet som den enskilde medborgaren i dag
kan ställa. Från Juridisk-tek-nisk synpunkt har förslaget enligt RSV
synnerligen hög kvalitet. Enligt kammarrätten i Stockholm synes förslaget
utgöra ett synnerligen gediget och väl genomfört utredningsarbete inom ett
svårbemästrat och kompli-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyttrandena 99

cerat område. Om tiden likväl ännu inte är inne att i allo
genomföra vad beredningen förordar, beror detta inte på brister i förslaget.

Länsstyrelsen I Stockholms län
anser att förslaget utgör resultatet av ett

synneriigen omfattande och skickligt lagstiftningsarbete och bör beträf

fande de materiella rättsreglerna i stora delar kunna läggas fill gmnd för

lagstiftning. Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län år förslaget ägnat att

avhjälpa bristema i UL. 1 förslaget har tagits hänsyn till en rad frågor som

i rättstillämpningen har vållat problem och osäkerhet. Reformema före

faller ändamålsenliga och anpassade efter fidens krav. Många nyheter i

förslaget är av stor praktisk betydelse. Kronofogdeföreningen framhåller

att trots de delreformer som har genomförts i fråga om UL stora delar av

lagen alltjämt är föråldrade och tillämpningen vållar stora svårigheter för

de exekutiva myndigheterna. Föreningen hälsar därför förslaget med

tillfredsställelse. Den klarhet och stringens som utmärker lagtexten samt

de utförliga och klarläggande motiv som redovisas i betänkandet blir av

utomordentligt värde för rättstillämpningen. Många rättsfrågor av svårlöst

natur, som kronofogdemyndigheterna har brottats med under årens lopp,

har kommit närmare sin lösning genom beredningens motivuttalanden.

Advokatsamfundet uttalar sin tillfredsställelse med att beredningen har

verkställt en ingående översyn av utsökningsrätten och på så klariäggande

sätt redovisat sina motiv för de framlagda förslagen. Sammanförandet fill

en utsökningsbalk av de regler som f.n. återfinns i en mångfald exekutions

rättsliga lagar är ägnat att på ett effektivt sätt bidra till ökad
överskådlighet t

och klarhet på exekutionsrättens område.

Endast en remissinstans,
länsstyrelsen I Göteborgs och Bohus län. ställer sig negativ till att förslaget
upphöjs till lag. Som skäl åberopas -utöver önskemål om att de föreslagna
reglerna i systemafiskl hänseende ordnas på annat sätt än beredningen har gjort
- i huvudsak att beredningens förslag i fråga om organisationen av
exekutionsväsendet inte bör genomföras (se även avsnitt 4.2).

Frågan vad som bör ingå i en
utsökningsbalk berörs i en del remiss

yttranden. Beredningens åsikt att konkursrätten, förmänsrättsordningen,

summarisk betalningsprocess och återtagande av avbetalningsgods även i ,

fortsättningen bör regleras utanför UB och att balken bör
begränsas till den egentliga utsökningsrätten delas av nästan alla
remissinstanser. Konkurslagskommittén påpekar att det överensstämmer med vad
som i allmänhet gäller utomlands, bl.a. i de övriga nordiska ländema, att
konkursrätten - som även omfattar ackordslagstiftningen - i systemafiskt
hänseende hålls isär från utsökningsrätten i egentlig mening. Utredningen om
säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen är så till vida krifisk som
utredningen anser det önskvärt, i vart fall från det allmännas synpunkt, att
frågor om special- och generalexekution beaktas i ett sammanhang så att en
samordning kan ske av bestämmelsema på dessa områden. Enligt utredningen bör
därvid uppmärksammas näringspolitiska och sociala

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 Remissyttrandena 1(X)

frågor, vilka under senare år har fått en ftlU större
betydelse vid exekution.

Svea hovrätt saknar en närmare
diskussion av frågan om UB bör reglera inte bara verkstäUighet utan även
förfaranden som närmast har karaktären av summarisk process. Det kan enligt
hovrätten för Västra Sverige ifrågasättas om det är nödvändigt eUer ens
läiripligt att i ett lagverk, som handlar om hur de exekutiva myndighetema
skall förfara, foga in civilrättsliga bestämmelser om verkan av exekutiv
försäljning. Visserligen har regler motsvarande de som förslaget innehåller
förts in i UL såvitt avser fast egendom och registrerat skepp, men hovrätten
ifrågasätter om inte i en blivande definitiv lagstiftning alla regler om skydd
för den som förvärvar fast egendom bör tas in i JB och motsvarande regler om
lös egendom tas in i en lagstiftning om godtrosförvärv av sådan egendom. Även
lånsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det diskutabelt om frågan om
verkan av exekutiv försäljning bör regleras i UB.

Beredningens uppfattning att de
regler som nyligen har tillkommit på gmndval av beredningens tidigare förslag
nu inte skall genomgående övervägas på nytt utan i allmänhet bör utan ändring
föras in i UB kritiseras av RSV och kronofogdeföreningen. RSV framhåller att
ståndpunkten kan vara förståelig i betraktande av beredningens ansträngningar
att få den stora lagsfiftningsuppgiften fullbordad, ipen att den som berörs av
lagstiftningen har svårt att godta ståndpunkten.. Den innebär att man avstår
från den särskilda fördel som partiella reformer medför genom att man efter
försöksverksamhet kan göra ändringar i slutskedet av lagstiftningsarbetet.
Vissa av de parfiella reformerna har också särskilt starkt haft karaktär av
försöksverksamhet. Hit hör enligt RSV bestämmelserna om utmätning av lön o.d.
och om underhandsförsäljning av lös egendom. Det har vidare visat sig att vissa
andra nya bestämmelser, t.ex. reglema om utmätning av pantbrev, har blivit
mindre lämpligt utformade. RSV anser att det mot bakgrund av gjorda
erfarenheter finns anledning att se över sådana bestämmelser som nu har nämnts.
Kronofogdeföreningen anför liknande synpunkter.

RSV tar i sitt yttrande även upp
vissa principiellt och praktiskt viktiga frågor som inte har berörts i
betänkandet, nämligen möjlighet för gäldenären att ställa säkerhet i allmänt
mål, kronofogdemyndighetens skyldighet att efterforska utmätningsbar egendgm
och krediteringsordningen när borgenär i enskilt mål åberopar :flera
fordringar. RSV framhåller att ett lagsfiftningsprojekt av UB:s storlek kräver
viss återhållsamhet om del skall kunna genomföras, men alt de nämnda frågorna å
andra sidan är av stor praktisk betydelse. Arbetet på en UB har pågått i många
år och det kommer att ta lång tid att slutföra del. Sett mol detta
tidsperspektiv bör frågoma enligt RSV las upp, även om de skulle i någon mån
fördröja balkens ikraftträdande. Även kronofogdeföreningen tar upp de nämnda
frågorna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyttrandena 101

4.2 Exekutiva myndigheter

4.2.1 Allmänna synpunkter

Beredningens förslag att
överexekutor skall avskaffas och de uppgifter som handläggs av överexekutor som
första instans föras över lill kronofogdemyndigheterna tillstyrks eller lämnas
utan erinran av de flesta remissinstanserna. Till dessa remissinstanser hör
hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland. DON, sjöfartsverket,
RRV, RSV, länsstyrelserna i Södermanlands. Ålvsborgs, Jämtlands Och Norrbottens
län, handelskammarförbundet, bankföreningen, jordbrukskasseförbundet.
Finansieringsföreiagens förening, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges
landshypotekslnstitution. Konungariket Sveriges Sladshypolekskassa. Postbanken,
Folksam, Hyresgästernas riksförbund, LO. TCO, advokatsamfundet.
domareförbundet, kronofogdeföreningen, köpmannaförbundet, SHIO och LRF.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser dock att frågan vilken myndighet som
skall besluta om handräckning bör övervägas ytterligare.

Hovrätten för Västra Sverige anser
att beredningen har anfört goda skäl för den föreslagna organisationsändringen
och att kronofogdemyndigheterna synes vara väl ägnade att överta de exekutiva
ärenden som nu handläggs av överexekutor. Även hovrätten för Övre Norrland
godtar de av beredningen anförda skälen. Länsstyrelsen i Jämtlands län menar
att den nuvarande ordningen är klart otillfredsställande. Särskilt angeläget är
alt antalet instanser nedbringas och att en organisatoriskt efiklare ordning
även i övrigt genomförs. Enligl advokatsamfundet innebär den föreslagna
organisationsändringen åtskilliga fördelar huvudsakligen av praktisk natur,
såsom möjlighet till en genomgripande rationalisering resulterande i högre
effektivitet, mera skyndsam behandling av ärendena och färre instanser.

Förslaget går enligt
domareförbundet väl ihop med de ändringar som på senare lid har genomförts
eller planerats i fråga om såvöl den lokala organisationen inom
exekutionsväsendet som länsstyrelsernas allmänna verksamhet. Förbundet syftar
härvid på tillskapandet av kronofogdemyndigheterna vid exekutionsväsendets
förstatligande år 1965 och den uppbyggnad som därefter har skett av dessa
myndigheter samt på länsstyrelsereformen år 1971. som bl.a. innebar att
länsstyrelserna gjordes till regionala planeringsmyndigheter samtidigt som
överexekutorsuppgifterna bedömdes som mindre betydelsefulla. Mot denna bakgrund
måsle det enligt förbundet anses följdriktigt att sammangjuta de båda exekutiva
myndigheterna till en enda och att fortsätta uppbyggnaden av kronofogdemyndigheterna.
Förslaget härom har enligt förbundet många fördelar. En sådan är att exekution
i fast egendom och handräckning kan genomföras hos en enda myndighet. En annan
är att antalet instanser minskas. Som en ytterligare fördel pekar förbundet på
att kronofogdemyndigheterna för sin

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

Remissyttrandena
102

opaginerad Kontrollera mot PDF

verksamhet har hjälp och stöd av centralmyndigheten för
administration av exekutionsväsendet.

Enligt RSV är den föreslagna
ändringen rationell i flera avseenden. Under senare år har kronofogdemyndighetemas
arbetsuppgifter förskjutits mot den Judiciella sektorn och svårhetsgraden har
ökat. På personalen har ställts ökade krav. RSV anser att den personal som
finns vid kronofogdemyndighetema är i och för sig kompetent att överta
överexekutors arbetsuppgifter. Någon risk att handläggningen av målen skulle
bli sämre föreligger inte enligt RSV:s mening. Hos kronofogdemyndigheterna
finns redan nu Juridiskt skolad personal med mångårig och speciell erfarenhet
av exekutionsrättslig verksamhet. Enligt RSV är det klart att vissa
personalvinster följer av alt en del arbetsmoment förenklas eller försvinner
genom överflyttningen. Denna vinst kan dock,,åtminstone delvis, komma att
uppvägas av att överexekutorsuppgifterna sprids ut på fler myndigheter än f.n.

Kronofogdeföreningen anser att det
inte numera finns bärande motiv för att exekutionen i första instans skall vara
uppdelad på två organ. Många fördelar står alt vinna med den föreslagna
organisationsändringen. Denna förbättrar servicen för den rältssökande
allmänheten. Förslaget bör också kunna minska kostnaderna för målbehandlingen.
Bl.a. bör besparingar kunna ske genom att man undviker dubbel diarieföring och
kommunikation mellan exekutiva myndigheter i första instans. Förslaget innebär
att kronofogdemyndigheterna får ett stort antal nya uppgifter som i många fall
är av kvalificerad art. Detta ligger i linje med den utveckling som har pågått
inom den lokala exekutionsorganisationen sedan förstatligandet år 1965. Med den
utbildningsnivå som finns och de krav på övriga kvalifikationer som numera
ställs på alla personalkategorier hos kronofogdemyndigheterna är enligt
föreningens mening dessa myndigheter väl skickade att ta på sig de nya
uppgiftema.

Enligt TCO är allmänhetens krav att
vederbörande myndighet är lättillgänglig inte mindre i fråga om utsökningsmål
än beträffande rättsvården i övrigt. Snarare betyder närheten till myndigheten
mera i dessa mål, där ett snabbt ingripande ofta är påkallat, än i
rättegångsmål. TCO anser därför att det är välbetänkt att överexekutors
uppgifter flyttas över till kronofogdemyndigheterna. Kronofogdeföreningen. som
påpekar att en stor del av den exekutiva personalen är utstationerad på andra
orter än myndighetens centralort, anser att kontaktnätet med allmänheten kommer
att vidgas väsentligt i fråga om överexekutorsuppgifterna, vilket förbättrar
servicen för allmänheten. Även LO framhåller angelägenheten av alt allmänheten
har nära fill kronofogdemyndigheten och kan på ett lättillgängligt sätt vända
sig dit.

RRV påpekar alt beredningens
förslag i organisationsfrågan inte bygger på några egentliga
kostnadsberäkningar av olika altemativ.

Några remissinstanser ställer sig tveksamma till
att överexekutor

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyttrandena 103

avskaffas och mål som handläggs av överexekutor som första
instans förs över till kronofogdemyndighetema. Kammarrätten i Stockholm anser
att det visseriigen på sikt inte finns något att erinra mot förslaget utan
finner detta rationellt och rikligt. Men kammarrätten ifrågasätter om
kronofogdemyndighetema ännu har fått den organisation och nått den stabilitet
som kan synas vara en fömtsättning för uppgiften som beslutande instans närmast
under hovrätt. Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län har såvitt känt inle
riktats några anmärkningar mot länsstyrelsemas sätt att sköta
överexekutorsgöromålen. Länsstyrelsernas flexibilitet torde vara en fördel för
handläggningen. Det kan också vara en fördel för länsstyrelserna från
rekryleringssynpunkt och i deras egenskap av en huvudmyndighel för
notariemeritering om de kan erbjuda arbete med överexekutorsgöromålen. Ett
behållande av överexekutor kan innebära att föreslagen minskning av antalet
kronofogdedistrikt delvis kan undvikas. Länsstyrelsen framhåller vidare att ett
alternativ till en stark minskning av antalet distrikt skulle kunna vara att
dela upp kronofogdemyndigheterna i sådana som har full kompetens och sådana som
endast i begränsad omfattning övertar överexekutorsgöromål. En sådan uppdelning
synes emellertid olycklig och ägnad att framkalla splittring. Enligt
länsstyrelsens mening bör det i vart fall inte komma i fråga att avskaffa
överexekutor så länge slutgiltig ställning inte har tagits till
distriktsindelningen.

Länsstyrelsen I Kronobergs län
anser att förslaget inger betänkligheter i vissa avseenden. I mindre distrikt
kan det bli svårt all inrätta den särskilda avdelning för kvalificerade ärenden
som fömtsätts finnas vid varje kronofogdemyndighet. Sådan avdelning kan
dessutom, åtminstone i de större distrikten, få karaktär närmast av en
självständig instans. 1 såifall torde de olägenheter som f.n. kan finnas genom
att två myndigheter engageras i samma ärende i allt väsentligt kvarstå.
Förslaget medför att kronofogdemyndigheterna får handlägga vissa kvalificerade
mål som inte förekommer mera regelbundet, t.ex. försäljning av fast egendom.
För att den handläggande tjänstemannen inle skall behöva använda alltför mycket
tid åt varje mål förutsätts enligt länsstyrelsep att han ständigt är sysselsatt
med sådana mål. Detta problem är dock i vis's mån aktuellt även hos överexekutor
i länet. Om endast vissa kronofogdemyndigheter skulle ha hand om försäljning av
fast egendom, torde situationen inte skilja .sig mycket från den nuvarande
ordningen.

Länsberedningen, som har haft att
lägga fram förslag till organisation för samhällsverksamheten på regional nivå,
upplyser i sitt yttrande att den ännu inte har fattat beslut i huvudfrågorna.
Länsberedningen kan emellertid från sina allmänna utgångspunkter inte finna
annat än att de uppgifter som ankommer på överexekutor kan inrymmas i en
regional organisation med uppgifter bl.a. inom allmän förvaltning och
förvaltningsrättskipning. Å andra sidan torde ärendegruppen bli så marginell i
förhållande till andra uppgifter som bör föras samman hos den regionala

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Remissyttrandena 104

myndigheten att en överflyttning av ärendena till andra
myndigheter inte kan beräknas få någon avgörande betydelse för organisationen.

Den föreslagna
organisationsändringen avstyrks av flera remissinstanser, nämligen Svea
hovrätt, statskontoret, LON samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och
Gävleborgs lån. Länsstyrelsen i Jönköpings län har dock inte någon principiell
erinran mol att överexekutor upphör att vara besvärsinstans. Direktören
Swarting är skiljaktig från det yttrande som länsstyrelsen i Stockholms län har
avgelt och anser att organisationsfrågan bör lösas efter de riktlinjer som
beredningen har föreslagit. Från del yttrande som länsstyrelsen i Malmöhus län
har avgelt är förste länsassessorn Bärring skiljaktig i organisationsfrågan
och tillstyrker förslaget. Sveriges jästighetsägareförbund avstyrker förslaget
såvitt avser överflyttning av handräckningsmål från överexekutor till
kronofogdemyndig-heterni.

De kritiskt inställda
remissinstansernas synpunkter har till stor del kommit till uttryck i samband
med att instanserna diskuterar lämpligheten av att viss typ av
överexekutorsgöromål flyttas över till kronofogdemyndigheterna. Dessa
synpunkter redovisas närmare i avsnitten 4.2.2-4.2.5. 1 nu förevarande avsnitt
redogörs för instansernas allmänna syn på organisationsfrågan.

Beredningens förslag innebär enligt
Svea hovrätt en viss förskjutning av tyngdpunkten mellan kronofogdemyndighetens
funktion som exekutivt och som JudicieUt organ. Samtidigt diskuteras i andra
lagstiftningsärenden att föra över nya uppgifter av såväl JudicieU som
förvallningsmässig art till kronofogdemyndigheterna. Hovrätten kan inle
oreserverat tillstyrka denna utveckling. När saken är brådskande, är det
visserligen en fördel att beslut och exekution kan ske i ett sammanhang. 1
andra frågor är det enligt hovrättens mening svårare att finna klara fördelar
med att anförtro den judiciella funktionen åt kronofogdemyndigheten. Ett annat
skäl som enligt hovrätten talar mot att kronofogdemyndigheternas Judiciella
uppgifter utökas är att kronofogdemyndigheterna företräder staten som borgenär
i fråga om skatter m.m. Hovrätten anser att tiden inte är mogen att avskaffa
överexekutor annat än möjligen till namnet. Om ett bibehållande av överexekutor
i nuvarande form skulle visa sig passa mindre väl in i länsstyrelsernas
framtida organisation, kan t.ex. en kronofogdemyndighet i varje län få de
särskilda befogenheter som överexekutor har.

Enligt statskontoret, som
framhåller att beredningen inte har redovisat några undersökningar som styrker
behovet och lämpligheten av reformen, saknas underlag för ett närmare bedömande
av förslaget i denna del. Länssiyrelsen i Stockholms län framhåller att de av
beredningen anförda skälen för överförande av överexekutorsgöromålen är allmänt
hållna och varken har exemplifierats, specificerats eller ens i någon mån
utvecklats närmare. Den viktiga kostnadsfrågan har inte berörts. Den nuvarande

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyttrandena 105

organisationen fungerar enligt länsstyrelsen billigt och
smidigt utan påtagliga nackdelar och tillgodoser högt ställda
rättssäkerhetskrav. Organisationsfrågan har dessutom samband med
länsberedningens arbete och någon ändring bör inte ske i det läge som frågan om
länsförvaltningen f.n. befinner sig. Länsstyrelsen i Jönköpings län saknar en
principdiskussion med en verklig prövning om kronofogdemyndigheterna kan
ersätta överexekutor utan men för rättssäkerheten och kan därför inte utan
vidare acceptera beredningens slutsatser. Länsstyrelsen åberopar också att
beredningen inte har redovisat några nämnvärda nackdelar med nuvarande
organisation och inte heller har påvisat brister i överexekutors handläggning.
Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har beredningen endast flyktigt
berört de nackdelar som organisationsförslagel skulle medföra och fördelarna
med den nuvarande ordningen har inte alls nämnts. Beredningen har enligt
länsstyrelsen underlåtit att i behövlig utsträckning analysera överexekutors
verksamhei i fråga om art och omfattning. Länsstyrelsen anser att den nuvarande
organisationen är smidig och föga kostnadskrävande. Överexekuiorsinslitutionen
bör emellertid förstärkas och det bör övervägas att tillskapa en till
länsstyrelsen knuten exekutiv domstol, eventuellt identisk med länsrätten.

Den nuvarande organisationen
fungerar enligl länsstyrelsen i Malmöhus län väl. Fördelen med länsstyrelse som
överexekutor ligger mycket i att antalet ärenden av olika slag blir så stort
att ärendena kan handläggas av specialiserad personal och att kvalificerade
ersättare finns att tillgå. Betydelsen härav framträder särskilt vid
tillämpningen av de komplicerade reglema om försäljning av fast egendom och om
fördelning av nedsatta medel. Organisationen möjliggör en snabb och säker
behandling av ärendena med mycket liten besvärsfrekvens och endast ett fåtal
ändringar i högre instans. Länsstyrelsen anser inte att beredningen har anfört
övertygande skäl för organisalionsändringen. Förste länsassessorn Bärring vid
länsstyrelsen i Malmöhus län anser däremot att överexekutors avskaffande är
ägnat att främja snabbheten och effektiviteten i del exekutiva förfarandet utan
att rättssäkerheten äventyras. Enligt länsstyrelserna i Uppsala, Gävleborgs och
Värmlands län har den nuvarande ordningen med länsstyrelserna som överexekutor
i huvudsak fungerat bra. Sist nämnda länsstyrelse anser att beredningen inte
har visat att fördelarna klart överväger nackdelama. Det finns dessutom
anledning avvakta vad länsberedningen kommer att föreslå i fråga om
länsstyrelsemas framtida verksamhet. Länsstyrelsen i Kopparbergs län menar att
allvarliga erinringar kan riktas mol förslaget att avskaffa överexekutor.
Organisationsändringen kan enligt länsstyrelsen inte antas medföra ekonomiska,
organisatoriska eller andra rationaliseringsvinster.

Åtskilliga remissinstanser, både
sådana som ställer sig positiva till den föreslagna organisationsändringen och
sådana som avstyrker ändringen, understryker att förslaget förutsätter att
kvalificerad personal finns att

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyttrandena 106

tillgå hos kronofogdemyndighetema och att detta kräver att
antalet kronofogdedistrikt minskas. Av instanser med positiv inställning till
förslaget framhåller/lovrärre/i/ör Övre Norrland att en viss reducering av
antalet distrikt torde vara nödvändig för att kraven på kronofogdemyndigheterna
skall kunna uppfyllas utan alltför stora svårigheter. DON förutsätter att en ny
organisation med större enheter är genomförd i god tid innan UB träder i kraft.
Enligtlänsstyrelsen i Ålvsborgs län förutsätter de kvalificerade uppgifter som
skall åvUa kronofogdemyndigheterna en organisation med mycket stora
kronofogdedistrikt.

RSV framhåller att de fördelar som
den föreslagna organisationen innebär till största delen är avhängiga av en
ändrad distriklsindelning. För att överexekutorsuppgifterna skall klaras av med
den nuvarande indelningen skulle man med all säkerhet tvingas ge
kronofogdemyndigheterna inbördes olika befogenheter. Enligt RSV bör emellertid
samtliga kronofogdemyndigheter ha samma befogenheter. Detta hindrar
naturligtvis inte all särskild sakkunnig anlitas i mikl av sällan förekommande
art. Sakkunnig kan finnas hos annan myndighet inom exekutionsväsendet eller i
undantagsfall utanför denna krets. En tänkbar läsning är att det vid centralmyndigheten
inrättas tjänster för att täcka behovet av handläggare som kan förordnas i
speciella slags mål. Enligl RRV kan det diskuteras om de krav på kvalificerad
Juridisk arbetskraft och en ändamålsenlig arbetsfördelning som förslaget
förutsätter kan tillgodoses, om det inte kommer till stånd en
distriklsindelning som medger tillräcklig specialisering i fråga om
kvalificerade arbetsuppgifter. Utvägar som i sådant fall står till buds är att
koncentrera kvalificerade ärenden till en kronofogdemyndighet i varje län eller
att vid vissa kronofogdemyndigheter placera till länet knutna specialister som
handlägger ärendena i resp. myndighets namn. RRV ifrågasätter om dessa lösningar
innebär några förbättringar Jämfört med att bibehålla överexekutor.

Enligt länsstyrelsen i ,'

bidrar till all ge personalen möjlighet att förvärva
särskild erfarenhet och ingående kunskaper även på de mera komplicerade
områdena. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa går längst i fråga om vad
som krävs beträffande distriktsindelningen och anser att organisationsändringen
kan accepteras endast under förutsättning att i princip varje län bildar ett
kronofogdedistrikt. Exekutiv försäljning av fast egendom kan ofta vara
komplicerad och kräver särskilda insikter och erfarenheter av den som
handlägger ärendet. En förutsättning för att personalen skall få sådan
erfarenhet är att distrikten blir tUlräckligt stora. Om distrikten kommer att
omfatta nämnvärt mindre områden än ett län. synes det enligt stadshypotekskassan
vara lämpligast att försäljningarna även i fortsättningen handhas av länsstyrelserna.
Den nuvarande ordningen har nämligen fungerat väl. Även Föreningen mellan
ombudsmännen hos Sveriges lands-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyttrandena 107

hypoteksinstitution understryker att i princip endast en
myndighet i varje län bör handha ärenden om försäljning av fast egendom.

Av de remissinstanser som är
kritiskt inställda till den föreslagna organisationsändringen framhåller Svea
hovrätt att om minskningen av antalet kronofogdedistrikt inte blir
sågenomgripande som beredningen har räknat med rubbas en av förutsättningarna
för all låta kronofogdemyndigheterna överta överexekutors alla uppgifter i
första instans. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att ett väsentligt större
antal kronofogdedistrikt än vad beredningen har tänkt sig uppenbarligen försvagar
skälen för att flytta överexekutorsgöromålen till kronofogdemyndigheterna,
eftersom kostnaderna för att förse varje distrikt med kvalificerad personal i
sådant fall ökar och det inte är lämpligt att de nya ärendena delas upp på ett
större antal myndigheter. Enligt länsstyrelsen i Värmlands län är det tveksamt
om det med nuvarande distriktsindelning skulle finnas tillräckligt kvalificerad
personal i alla distrikt, särskilt med hänsyn till att många kronofogdetjänster
fn. är tillsatta med icke-Jurister. Om varje kronofogdemyndighet skall
handlägga de ofta komplicerade ärendena om exekutiv försäljning av fast
egendom, kan inte de handläggande tjänstemännen förvärva samma erfarenhet som
överexekutor har. Att låta en eller några kronofogdar i varje län ombesörja
alla fastighetsförsäljningar i länet innebär en nödlösning. Länsstyrelsen i
Stockholms län understryker all en minskning av antalet kronofogdedistrikt
påverkar frågan om bibehållande av överexekutor. I det läge som frågan om
distriktsindelningen fn. befinner sig bör enligt länsstyrelsens mening
utsökningsväsendets organisation inte förändras. För det fall alt antalet
kronofogdedistrikt inle minskas i den utsträckning som beredningen har tänkt
sig skulle enligt statskontoret en kronofogdemyndighet i varje län kunna
anförtros att svara för vissa krävande uppgifter.

En annan åsikt i fråga om
distriktsindelningens betydelse redovisas av kronofogdeföreningen. Denna
framhåller att överförandet av överexekutors uppgifter till
kronofogdemyndigheterna självfallet måste medföra vissa organisatoriska
ändringar. Men även om kronofogdemyndighetemas antal inte kommer att reduceras
nämnvärt inom den närmaste tiden, bör detta enligt föreningens mening inte
hindra att överexekutor avskaffas.

En ovillkorlig förutsättning för
att kronofogdemyndigheterna skall kunna överta överexekutorsuppgifterna är
enligt länsstyrelsen i Jämttands lån att kvalificerad arbetskraft finns att
tillgå hos kronofogdemyndigheterna. Flertalet av de uppgifter som åvilar
överexekutor kräver ingående Juridiska kunskaper framför allt inom civilrätten.
Enligt länsstyrelsen är det tveksamt om samtliga kronofogdar som har tillsatts
med stöd av övergångsbestämmelserna i kronofogdeinstruktionen kan anses
besitta nödvändig kompetens. Övergångsvis synes man därför böra räkna med att
vissa kronofogdar får ombesörja fastighetsauktioner även utanför det egna
distriktet. RSV. som anser att kronofogdemyndighetemas personal är väl

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyitrandena 108

kvalificerad att överta överexekutors arbetsuppgifter,
framhåller att det givetvis likväl är till fördel om en del av
överexekutorspersonalen följer med när arbetsuppgifterna flyttas över till
kronofogdemyndigheterna. Härigenom underiättas RSV:s förberedelsearbete och
möjliggörs en smidig övergång. Även länsstyrelsen i Norrbottens län anser att
den personal vid länsstyrelserna som handlägger överexekutorsärenden bör föras
över till kronofogdemyndighetema. Nämnda personal bör enligt länsstyrelsen i
Gävleborgs län ges företräde vid anställningar hos kronofogdemyndighetema, om
överexekutor avskaffas. Konkurslagskommittén upplyser att den i enlighet med
sina direktiv ämnar överväga om kronofogdemyndighetema bör anlitas för tillsyn
över förvaltningen i konkurser. En sådan lösning av kontrollfrågan förutsätter
också alt kronofogdemyndigheterna har tillräckligt kvalificerad personal.

De krav som förslaget ställer på
kronofogdemyndigheternas personal i alla karriärer fordrar enligt länsstyrelsen
i Norrbottens län grundlig fackutbildning, som bör påbörjas så snart UB har
antagits. Liknande synpunkter anförs av kronofogdeföreningen och TCO. RSV
uppger att centralmyndigheten under senare år har intensifierat såväl
grundutbildning som vidareutbildning för personalen vid kronofogdemyndighetema
och att man vid de slörre myndighetema strävar efter att specialisera arbetet.
Denna utveckling kommer all accentueras ytterligare när väntade reformer har
genomförts.

1 flera remissyttranden, bl.a.
kronofogdeföreningens. understryks att förslaget kräver ökade resurser för
kronofogdemyndigheterna, bl.a. ökad personal.

4.2.2 E.xekutiv försäljning av fast egendom m.m.

Av de remissinstanser som
tillstyrker att mål om exekutiv försäljning av fast egendorn flyttas över till
kronofogdemyndigheterna framhåller RSV fördelen av att endast en myndighet
ombesörjer fastighetsexekutionen. Detta innebär en snabbare handläggning och
förenklade mtiner. Dessutom kan mål angående utmätning av fastighet bättre
samordnas med mål angående utmätning av andra objekt. Liknande synpunkter
anförs av kronofogdeföreningen. Även länsstyrelsen i Södermanlands län åberopar
att organisationsändringen innebär förenklingar och möjliggör snabbare
handläggning. Slörre snabbhet skulle vara till fördel för fordringsägama, bl.a.
genom att skuldräntorna inle skjuter i höjden. Vidare kan den kunskap om en
utmätt fastighet som vederbörande tjänsteman vid kronofogdemyndigheten har
fått genom beskrivning och värdering vara till nytta om kronofogdemyndigheten
även upprättar kungörelsen och håller auktionen. Länsstyrelsen anser också att
det skulle vara lill gagn för allmänheten om en och samma myndighet ombesörjer
försäljning och kan lämna upplysningar, oavsett på vilket stadium ärendet
befinner sig.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Remissyttrandena 109

Även några av de remissinstanser som avstyrker
förslaget om överflyttning av mål om försäljning av fast egendom framhåller
att förslaget innebär vissa fördelar. LON och länsstyrelsen i Jönköpings län
anser alt principiella invändningar inte kan riktas mot förslaget, eftersom
kronofogdemyndigheten ombesörjer försäljning av lös egendom. Enligtlänsstyrelsen
i Värmlands län medger förslaget bättre samordning mellan exekution i fast
eller lös egendom. Förfarandet blir smidigare om en myndighet ombesörjer alla
led i fråga om försäljningen. Den kunskap om utmätt fastighet som
kronofogdemyndigheten har fått vid beskrivning och värdering av egendomen
skulle enligt länsstyrelsen komma lill bättre användning vid försäljningen och
kontakterna med allmänheten skulle förenklas. Enligt länsstyrelsen i Gävleborgs
län kan det synas praktiskt att exekution av fast och lös egendom handhas av en
och samma myndighet. Betydande tidsbesparingar kan göras om såväl utmätning som
försäljning och redovisning ombesörjs av en enda myndighet.

Som skäl för sitt avstyrkande framhåUer vissa
remissinstanser att förslaget skulle medföra endast mindre
rationaliseringsvinster. Sålunda anser LON all den tidsutdräkt som förekommer
vid försäljning av fast egendom inle kommer att påverkas i någon högre grad. Del
är dessutom vanligt att anstånd meddelas med försäljningen, ibland flera
gånger. LON är fö. inte övertygad om att de långa handläggningstiderna i dessa
ärenden enbart är av ondo. Utmätning och hot om försäljning är ofta effektiva
medel för att förmå gäldenären alt betala sin skuld. Ungefär hälften av alla
ansökningar om exekutiv försäljning av fast egendom återkallas, ofta kort tid
före auktionen. Någon rättsförlust med anledning av tidsutdräkten uppkommer
inte. LON anser att den nuvarande ordningen är ändamålsenlig och fungerar
tillfredsställande. Samarbetet mellan kronofogdemyndigheterna och
länsstyrelsema är från länsstyrelsemas synpunkt över lag gott.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län är de
arbetsmoment, som skulle försvinna genom att försäljning av fast egendom
övertas av kronofogdemyndigheterna, av begränsad omfattning. Den blygsamma
rationaliseringsvinsten torde uppvägas av att uppgiftema sprids ul på fler
myndigheter än f.n. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att det inte i och
för sig kan betraktas som en olägenhet att ärende angående utmätning av fast
egendom måste flyttas över till överexekutor för försäljningen. Länsstyrelserna
i Göteborgs och Bohus län och Gävleborgs län påpekar att ärenden om
fastighetsförsäljning i de flesta fall anhängiggörs direkt hos överexekutor,
sedan domstol har fastställt borgenärens fordran till betalning ur
fastigheten.

Flera negativa remissinstanser åberopar all
exekutiv försäljning av fast egendom är av kvalificerad natur och kräver
kvalificerade handläggare. Enligl länsstyrelsen i Stockholms län är del ett
myckel speciellt och komplicerat rättsområde, där erfarenhet och
skicklighet kan uppnås

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 Remissyttrandena 110

endast hos en myndighet som har att handlägga ett stort
antal ärenden. Liknande uttalanden görs av länsstyrelsen i Malmöhus län.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller också att med nuvarande ordning kan
vissa bedömningsfrågor vid fastighetsförsäljning lösas på ett enkelt sätt genom
samarbete med experter på andra enheter inom länsstyrelsen. Länsstyrelsen i
Gävleborgs län åberopar den sakkunskap och erfarenhet som tjänstemännen hos
överexekutor besitter på området som skäl för alt inte ändra den nuvarande
ordningen.

En nästan genomgående invändning
från de negativt inställda remissinstansernas sida är att
kronofogdemyndigheterna vid försäljning av fastighet som har utmätts i allmänt
mål skulle både ombesörja försäljningen och företräda staten i egenskap av en
av borgenärerna. LON anser att detta inte är tillfredsställande från
rättssäkerhetssynpunkt. Enligt länsstyrelsen i Stockhohns län skulle
kronofogdemyndighetens dubbla roll i allmänna mål ställas på sin spets vid
fastighetsförsäljning på ett sätt som är ägnat att påverka allmänhetens tilltro
till handläggningen. Länsstyrelsen I Uppsala län anser att förhållandet måste
vara stötande för övriga borgenärer. En annan remissinstans, länsstyrelsen I
Värmlands län. framhåller att vid bevakningssammanträdet, auktionen eller
köpeskillingsfördelningen kan uppstå tvist om kronans rätt. Enligt förslaget
skall kronofogdemyndigheten leda förhandlingarna och samtidigt ta till vara
kronans anspråk. Länsstyrelsen finner detta olämpligt både från
rättssäkerhetssynpunkt och med hänsyn till det förtroende för objektivitet som
en JudicieU myndighet bör ha hos allmänheten. Liknande uttalanden görs av
länsstyrelsen i Kopparbergs lån. LON och länsstyrelsen i Stockholms län anför
som en ytterligare olägenhet av förslaget all om fastigheten ingår i konkursbo
och skall säljas exekutivt på begäran av konkursförvaltaren,
kronofogdemyndigheten även skall bevaka statens anspråk på obetalda skatter i
konkursen.

Enligl länsstyrelsen i Gävleborgs
län visar gäldenärema ofta bristande vilja till samarbete med
kronofogdemyndigheterna. Det måste därför vara av stor betydelse för gäldenären
att försäljningen av utmätt fastighet handhas av överexekutor, som för
gäldenären framstår som en självständig och helt opartisk myndighet.
Länsstyrelsen anser att det från gäldenärens synpunkt är olämpligt att samma
myndighet utmäter och säljer fasligheten.

Några remissinstanser berör också
frågan om exekutiv försäljning av skepp och luftfartyg. I fråga om försäljning
av skepp anser sjöfartsverket att den föreslagna organisationsändringen är
välgrundad och bör leda till att förfarandet i olika avseenden blir snabbare
och enklare. Verket framhåller att det fåtal förrättningsmän som kan ha eller
få erfarenhet av skeppsförsäljning bör kunna utnyttjas i alla
kronofogdedistrikt där sådan försäljning blir aktuell. Utredningen angående
inskrivning av rätt till luftfartyg m.m. har ingen erinran mot att
kronofogdemyndigheterna anförtros

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 Reiyiissyttrandena 111

exekutiv försäljning av registrerade skepp och luftfartyg
under förutsättning att försäljningarna ombesörjs av några få för ändamålet
särskilt utbildade tjänstemän. Dessa ärenden ställer nämligen enligl
utredningen stora krav på kunskaper i sakrätt på området och därmed förenade
internationellrättsliga regler. Oavsett antalet kronofogdedistrikl torde
enligl RSV särskild sakkunnig behöva anlitas vid försäljning av skepp och luftfartyg.
Även om antalet kronofogdedistrikl minskas och kronofogdemyndigheterna får
större resurser, kan det enligt Svea hovrätt ifrågasättas om det kommer att
finnas tillräckligt med personal som kan handha utmätning och försäljning av
skepp. Hovrätten anser att del bör övervägas att efter mönster från sjörätten
med dess sjörättsdomslolar slå samman kronofogdedistrikl för detta särskilda
ändamål.

4.2.3 Handräckning

Av de remissinstanser som ställer
sig positiva lill att uppgiften att förordna om handräckning flyttas till
kronofogdemyndighetema framhåller RSV alt vissa rationaliseringsvinster kan
göras genom alt beslut om handräckning och verkställande därav samordnas hos
kronofogdemyndigheten. RSV finner det inte slötande eller från
rättssäkerhetssynpunkt olämpligt alt kronofogdemyndighetema kommer alt utöva
både dömande och verkställande funktioner. Denna lösning synes vara naturlig
och mest ändamålsenlig. Även hovrätten för Västra Sverige anser att det inte
bör inge allvariigare betänkligheter att anförtro kronofogdemyndighetema både
dömande och verkställande uppgifter i handräckningsmål. Kronofogdeföreningen
understryker all skyndsamhet ofta är påkallad i handräckningsmål. Förslaget
innebär enligt föreningen stora fördelar för de rättssökande, som endast
behöver vända sig tUl en myndighet. Enligl sjöfartsverket medför förslaget en
påtaglig förenkling av förfarandet.

Av de remissinstanser som avstyrker
förslaget att handräckningsmål skall prövas av kronofogdemyndighet framhåller
särskilt länsstyrelsen i Jönköpings län och Sveriges fastighetsägareförbund att
dessa mål kan innehålla svåra problem. Fastighetsägareförbundet, som närmast
diskuterar avhysning, anser att överexekutor har fullgjort sina uppgifter på
området väl. Antalet överklaganden har inte varit särskilt stort. Den erfarenhet
och de kunskaper som personal vid länsstyrelsema har skaffat sig i fråga om
utsökningsrätten skulle med den föreslagna ordningen inte bli till någon nytta
för framtiden, såvida inte denna personal skulle föras över lill
kronofogdemyndighetema. Som ett skäl för att behåUa nuvarande ordning åberopar
länsstyrelsen i Uppsala län den sakkunskap som finns inom länsstyrelse i
handräckningsärenden där väglagen (1971:948), vattenlagen (1918:523),
byggnadslagen (1947:385) eller naturvårdslagen (1964:822) blir tillämplig.
Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåUer att länsstyrelse av hävd har haft
att besluta om handräckning och all denna ordning synes

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 Remissyttrandena 112

te sig enkel för den rättssökande allmänheten.
Länsstyrelse prövar även ärenden om handräckning enligt andra författningar än
UL.

Del övervägande antalet
handräckningsärenden avser, framhåller LO/V, avhysning eller rubbande av
besittning och kräver inte extremt snabb handläggning. Ansökan om handräckning
kan dock ibland kräva snabbt ingripande, men detta kan enligt LON uppnås på
annat sätt än genom att befogenheten att besluta om handräckning flyttas till
kronofogdemyndigheterna. Dessa kan l.ex. få möjlighet att meddela
interimistiskt beslut om handräckning och omedelbart verkställa beslutet,
varefter detta skall underställas länsstyrelsens prövning. Samma synpunkter
anförs av länsstyrelsen i Värmlands län. Einligt länsstyrelsen i Stockholms län
finns det inte nägon anledning varför överexekutor inte skulle kunna handlägga
handräckningsärenden lika snabbt som kronofogdemyndigheterna. 1 fråga om
säkerhetsåtgärd meddelas som regel interimistiskt beslut, om del behövs, samma
dag som ansökan kommer in.

LON vitsordar alt det är onödigt
omständligt för sökanden att först behöva vända sig lill överexekutor för att
få ett handräckningsbeslut och sedan till kronofogdemyndigheten för att få
beslutet verkställt. LON anser emellertid att man kan göra sådana ändringar
inom ramen för den nuvarande ordningen att sökanden inte behöver göra dubbla
ansökningar. Den förenkling som skulle följa av att kronofogdemyndigheten
verkställer handräckningsbeslutet utan särskild framställning kan enligt
länsstyrelsen i Värmlands län uppnås även genom att överexekutor åläggs alt
till kronofogdemyndigheten sända över sitt beslut. Länsstyrelsen i Jönköpings
lån påpekar alt en stor del av handriickningsmålen inte föranleder begäran om verkställighet,
eftersom förfarandet hos överexekutor har påverkat partema att träffa
uppgörelse. Enligl länsstyrelsen i Stockholms län fungerar den nuvarande
ordningen med dubbla ansökningar bra. När interimistiskt beslut meddelas, sker
inom Stockholms län verkställighet i allmänhet samma dag eller dagen därefter.

Så gott som samtliga
remissinstanser som avstyrker att handräckningsmålen flyttas till
kronofogdemyndigheterna framhåller att prövning av handräckningsansökan är av
JudicieU natur och att kronofogdemyndigheterna därför skulle få såväl dömande
som verkställande uppgifter, vilket anses olämpligt med hänsyn till
rättssäkerheten. Saken utvecklas närmare av LON, som menar att förslaget ulgör
ell avsteg från principen att dömande och verkställande orgf.n bör hållas
åtskilda. Även om vådan därav inle skall överdrivas, anser LON att förslaget
skulle skapa misstro mot myndighetema och undergräva tilltron till
rättssäkerheten. Personer som blir föremål för åtgärder från
kronofogdemyndigheternas sida betraktar dessa myndigheter med misstänksamhet.
Denna skulle avsevärt förstärkas om förslaget genomförs. Enligt LON måsle det
vara en styrka för den verkställande myndigheten att vara obunden av den
myndighet som har beslutat i ärendet. Enligt länsstyrelsen i Uppsala län år
det

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Remissyttrandena 113

särskilt angeläget att dömande och verkställande uppgifter
hålls isär i handräckningsmål, eftersom det kan bli fråga om ingripande
åtgärder för den enskilde. Länsstyrelsen i Värmlands län menar däremot att
några nackdelar inte är förenade med att kronofogdemyndighetema får dubbla
funktioner i fråga om handräckning.

Kronofogdemyndighetens ställning
som företrädare för staten vid indrivning av skatter m.m. kan enligt
länsstyrelsen i Stockholms län inte undgå att påverka allmänhetens tilltro till
myndighetens opartiskhet även i handräckningsmål. Som exempel nämner
länsstyrelsen att det ofta förekommer att fastighetsägare begär avhysning på
grund av obetald hyra av en hyresgäst, som har varit eller samtidigt är föremål
för indrivning av fordran för statens räkning. Liknande synpunkter anförs av
länsstyrelsen i Värmlands län.

Några remissinstanser tar upp
frågan om inte handräckningsmål borde flyttas till domstol, om överexekutor
avskaffas. Mol alt låta domstol vara ensam behörig alt besluta om handräckning
talar enligt RSV att handräckningsmål ofta kräver snabbt ingripande.
Kronofogdemyndigheten har möjlighel alt tillgodose detta krav och måsle
dessutom alltid medverka vid verkställigheten. Länsstyrelsen i Stockholms län
anser däremot att dessa mål på grund av sin beskaffenhet är mera ägnade att
handläggas av domstol än av kronofogdemyndighet. 1 ett inte obetydligt antal
handräckningsmål visar sig de faktiska förhållandena vara så motstridiga eller
oklara att saken inte kan avgöras i den ordning som gäller för utsökningsmål.
Om den summariska processen förlades till domstol, skulle målet utan kostnader
eller omgång kunna övergå lill vanligt tvistemål. Som skäl för att
handräckningsmål bör handläggas av domstol kan enligt länsstyrelsen i
Södermanlands lån anföras att domstolarna redan enligt gällande rätt förordnar
om handräckning i mål som har väckts vid domstolen. Å andra sidan anser
länsstyrelsen att det finns ett visst motstånd hos den rättssökande allmänheten
mot alt vända sig till domstol. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller all
ärenden om handräckning enligt 191 och 192 SS UL står mycket nära mål om
lagsökning och betalningsföreläggande. Del är enligt länsstyrelsen naluriigt
att dessa summariska processformer, som utgör alternativ till den dyrare
domslolsprocessen, blir föremål för behandling i ett sammanhang. Länsstyrelsen
anser i övrigt att dömande verksamhei bör ligga hos domstol.

4.2.4 Prövning av klagan

Flera remissinstanser, som
tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget alt överexekutors prövning av
klagan i utsökningsmål skall upphöra och klagan över kronofogdemyndighetens
beslut föras i hovrätten, understryker betydelsen av att det nuvarande antalet
instanser nedbringas. Hovrälten för Västra Sverige anser att detta är ägnat
att minska kostnadema och främja en enhetlig praxis. Förslaget torde enligt RSV
medföra lägre

8 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del I

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Remissyttrandena 114

kostnader för målbehandlingen och en mera likformig
rättstillämpning.

Enligt länsstyrelsen i
Södermanlands län kan överexekutor avskaffas som mellaninslans utan risk för
rättssäkerheten. En fördel är att förslaget möjliggör en mera enhetlig
rättstillämpning i andra instans. Länsstyrelsen åberopar också att det
uteslutande skriftliga förfarandet inför överexekutor ersätts av ett
förfarande som erbjuder möjlighet för part att i andra instans begära muntlig
förhandling och förebringa muntlig bevisning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län
anser att minskningen av antalet instanser främjar en snabb handläggning av
ärendena, vilket utgör en av grundvalarna för det exekutiva Förfarandet.
Kronofogdeföreningen menar att det från principiell synpunkt är värdefullt att
instansordningen blir jämförlig med den som gäller för rättegångsmål.
Förslaget bör enligl föreningen leda till en mera enhetlig rättstillämpning
och totalt sett ge lägre kostnader för målbehandlingen. Ölägenheterna av att i
princip endast skriffiiga bevis kan prövas begränsas till en instans.

Enligt 7?/? V är det möjligt att en
minskning av antalet instanser totalt sett ger lägre kostnader. 1 motsatt
riktning verkar dock enligt RRV att mål som fullföljs till hovrätt i stället
för till överexekutor kommer att dra slörre kostnader på grund av bestämmelsema
om domförhet och processordningen i hovrätten.

En del av de remissinstanser som
avstyrker den föreslagna ändringen betvivlar att den skulle medföra minskade
kostnader. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att färre besvärsinstanser
bör i och för sig medföra lägre kostnader. Några kostnadsberäkningar i fråga om
den föreslagna instansordningen föreligger dock inte, frånsett vad som kan
utläsas av DAP-utredningens förslag. Behovet av förstärkning i hovrätterna har
inte berörts. Vid de flesta länsstyrelsema handläggs utsökningsmålen av
personal som även har andra uppgifter. Förslaget torde därför inte medföra
någon större inbesparing av personal vid länsstyrelsema. Mot bakgmnd av att
fyra ledamöter måste delta för att hovrätten skall vara domför påpekar
länsstyrelsen i Malmöhus län att prövningen av besvärsmål i hovrätten kommer
att kräva fler medverkande personer än om prövningen sker av överexekutor.
Enligt länsstyrelsen bör också beaktas att ledamöterna i hovrätten i allmänhet
har högre lön än beslutande och föredragande i länsstyrelsen. Enligt denna
beräkning skulle alltså kostnaderna öka om överexekutor avskaffas. Liknande
synpunkter anförs av länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Flera remissinstanser understryker
att fyra instanser inte finns för alla utsökningsmål, nämligen inte för de mål
som handläggs av överexekutor som första instans. Länsstyrelsen i Malmöhus län
framhåller vidare alt endast ett mindre antal av målen angående klagan över
kronofogdemyndighets beslut f n. fullföljs fill hovrätten. Då besvärsmål
dessutom torde kräva längre tids handläggning i hovrätten än hos överexekutor,
är del tveksamt om någon tidsbesparing uppkommer. Den enda fördel som

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyttrandena 115

enligt LON kan följa av att antalet instanser minskas är
alt tidsutdräkten mellan ett ärendes anhängiggörande och dess slutliga
avgörande eventuellt kan förkortas. Exekutiva ärenden fullföljs emellertid
ytterst sällan till högsta instans. I praktiken är hovrätten och i många fall
överexekutor slutinstans. Den tidsvinst som skulle kunna följa minskas dessutom
genom den ökade arbetsbelastning i hovrättema som enligt LON är att förvänta.

Några remissinstanser påpekar att
systemet med fyra instanser inte är unikt för exekutionsväsendet. En sådan ordning
finns även på flera andra områden, l.ex. inom skatteprocessen och stora delar
av förvaltningsprocessen. Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåUer att en
ordning med fyra instanser är normal i många andra mål, i vilka beslut i första
instans kan meddelas av personal utan Juridisk kompetens eller i vilka den
beslutande samtidigt har ställning som part. Länsstyrelsen anser därför att
förslaget är otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt.
Enligt/ä«iiry-relsen i Göteborgs och Bohus län bör man i viss mån se kronofogdemyndighet
och överexekutor som en funktionell enhet, ovanför vilken finns två instanser.

Den nuvarande instansordningen är
enligt Z.O/V ändamålsenlig. Länsstyrelsen fyller en viktig funktion som
tillsynsmyndighet och besvärsinstans genom att den är regional. Allmänheten har
möjlighet att såväl per telefon som vid personliga besök ta lill vara sin rätt
och erhålla opartisk och sakkunnig bedömning av sina rättsliga problem.
Hovrätterna saknar helt denna direktkontakt med allmänheten. På länsstyrelsen
har vissa tjänstemän till huvudsaklig uppgift att handlägga utsökningsärenden,
vilket inte är fallet i hovrälten. Om överexekutor avskaffas som
besvärsinslans. skulle allmänheten sannolikt anse detta innebära en försämring
av möjligheterna alt bevaka sina intressen i de ofta känsliga
utsökningsärendena. LON tror att även kronofogdemyndigheterna uppfattar
närheten till länsstyrelserna som ett stöd. Kommunikationerna är mycket goda
mellan dessa myndigheter. Motsvarande relationer till hovrätten kan inte
påräknas. Enligtlänsstyrelsen i Värmlands län kan den nuvarande instansordningen
inte anses omständlig eller tungrodd. 1 praktiken överklagas inte många av
överexekutors beslut. Länsstyrelsen tror att såväl kronofogdemyndigheter som
allmänheten anser det värdefullt all ha en besvärsinstans inom länet, vilken är
lätt att nå genom personliga besök eller telefonsamtal. Motsvarande kontakter
kan inle uppnås med hovrätten.

Risken för alt överexekutors
avskaffande skulle medföra en avsevärd ökning av antalet exekutiva besvärsmål i
hovrätterna diskuteras i ålskil-liga remissyttranden. RRV framhåller att
beredningen inte har gjort någon uppskattning av antalet besvärsmål. Den
utvidgade möjligheten till själv-rätlelse är enligt RRV väsentlig för att
minska hovrätternas arbetsbörda. Enligt advokatsamfundet kommer den föreslagna
möjligheten till själv-rätielse att begränsa antalet mål i vilka talan
fullföljs till hovrätten och därigenom skapa bättre förutsättningar för snabb
handläggning i över-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Remissyttrandena 116

instanserna. Domareförbundet anför att överexekutors
prövning av besvär sannolikt medför en betydande gallring av de mål som
fullföljs till hovrätt. Förbundet, som konstaterar att betänkandet inte
innehåller några statistiska uppgifter för bedömning av del antal mål som kan
väntas bli fullföljda från kronofogdemyndigheterna till hovrätterna, anser det
svårt att uttala sig härom. De vidgade möjligheter till självrältelse som har
föreslagits synes emellertid förbundet vara ett värdefullt inslag. Enligt
kronofogdeföreningen avser en stor andel av de klagomål som nu anförs hos överexekutor
över utmätning fall, i vilka tredje man styrker sin rätt till utmätt egendom.
Eftersom lidsfristen för rättelse har överskridits, måste tredje mannen anföra
besvär. De vidgade möjligheterna lill självrältelse av utmätning som föreslås
bör enligl föreningen medföra rationaliseringsvinster.

Andra remissinstanser, som inte
heller har någon erinran mot förslaget att överexekutor avskaffas som besvärsinslans,
ställer sig mera tvivlande fill att en avsevärd ökning av antalet exekutiva
besvärsmål i hovrätterna kan förhindras. Hovrätten för Västra Sverige anser det
uppenbart att arbetsbelastningen i hovrätterna skulle öka kraftigt, om inte den
sällning av besvärsmålen som hittills har skett hos överexekutor ersätts med
lämpliga regler. Det kan enligt hovrälten starkt betvivlas alt de ökade
möjligheterna till självrältelse kan hindra en allvarlig ökning av hovrätternas
arbetsbörda. Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter om något är vunnet med
den föreslagna utvidgningen av rättelseinstitutet.

Beredningen har enligl
länsstyrelsen i Södermanlands län underskattat den ökning av antalet mål i
hovrätterna, som skulle bli en ofrånkomlig följd av förslaget. Den ökade
möjligheten för kronofogdemyndigheterna att själva rätta sina beslut skulle
visserligen något minska antalet besvärsmål. Merparten av de klagomål som
anförs hos överexekutor lämnas emellertid utan bifall eller avvisas. Detta var
fallet med ca 68% av de mål om klagan som år 1973 prövades av överexekutor i
Södermanlands län. Om detta är representativt för övriga länsstyrelser, skulle,
trots de utvidgade möjligheterna lill rättelse, hovrätterna få över 2.000
exekutiva besvärsmål per år, vilket innebär en mycket kraftig ökning. Någon
anledning att tro att antalet överklaganden skall minska av annan anledning
finns inte enligt länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Jönköpings län upplyser att
under de senaste åren i Jönköpings län ca 92 % av de anförda klagomålen inte
har fullföljts till hovrätten. Med ledning av bl. a. bifallsfrekvensen kan
enligt länsstyrelsen såll-ningen genom självrättelse beräknas komma att
understiga 15%.

De remissinstanser som avstyrker
att överexekutor avskaffas som besvärsinstans åberopar genomgående risken att
hovrätterna skulle få ett alltför stort antal exekutiva besvärsmål. Farhågorna
för att förslaget skall leda till en besvärande arbetsbelastning för
hovrätterna är enligt statskontoret välgrundade. Svea hovrätt, som anser att
beredningens motivering i långa stycken ger ett övertygande intryck, påpekar
att förslaget till

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Remissyttrandena 117

betydande del bygger pä den sållningseffekt som väntas
uppkomma genom att kronofogdemyndigheternas möjlighet lill självrättelse
väsentligt vidgas. Det finns emellertid enligt hovrätten skäl alt betvivla att
rättelsemöjligheten skulle nedbringa antalet ärenden i andra instans.
Motsatsen kan i stället förväntas. Den som har gjort sig besväret alt överklaga
kommer att låta fullföljden ha sin gång, om kronofogdemyndigheten inte ändrar
sill beslut. Men även om självrättelse sker är det sannolikt att ärendet
fullföljs, nämligen genom besvär av motparten. Fråga blir då om förslaget kan
godtas, även om hovrätterna får lika stort antal exekutiva besvärsmål som
överexekutorerna har f.n. Den typ av massärenden som det till betydande del är
fråga om synes enligt hovrätten inte väl lämpade för hovrätternas nuvarande
organisation och domförhetsregler.

Om överexekutor slopas som besvärsinstans,
föreligger enligt LO/V risk att hovrätterna får en besvärande arbetsbelastning.
LON tror inte att ell utbyggt system med självrältelse skulle få avsedd effekt.
Kronofogdemyndigheten tillstyrker ytterligt sällan bifall till besvär i
utsökningsmål. Den viktigaste anledningen härtill är sannolikt att de
överklagade målen ofta innehåller svåra civilrättsliga ställningstaganden och
att nya omständigheter sällan eller aldrig framkommer i besvärsmålet.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län uppger att under år 1972 och 1973 har
kronofogdemyndigheterna i länet helt eller delvis tillstyrkt besvär som har
anförts hos överexekutor endast i omkring 10% av målen. Om självrättelse skulle
ske i ungefär samma omfattning, skulle omkring 90% av anförda klagomål kunna komma
under hovrättens prövning. Vidare kommer beslut om rättelse all överklagas i
viss utsträckning. Även om en del av dem som anför besvär nöjer sig med den
omprövning som sker inom kronofogdemyndigheten, kommer enligl länsstyrelsen
antalet utsökningsmål i hovrättema med all sannolikhet att öka väsentligt.

Frågan om lalan mot
kronofogdemyndighets beslut bör föras hos annan myndighet än hovrätt, om
överexekutor avskaffas, berörs närmare i en del remissyttranden. Kammarrätten i
Stockholm biträder åsikten att en speciell över- eller slutinstans för
utsökningsmål inte bör inrättas och ansluter sig till de skäl för denna
ståndpunkt som har anförts i betänkandet. Hovrätt är enligt kammarrätten den
lämpliga överinstansen med den möjlighet som finns att föra mål vidare till
högsta domstolen. Även advokatsamfundet förklarar sig instämma i vad
beredningen har anfört som grund föratt en särskild överinstans inte bör
inrättas. Svea hovrätt vill bestämt avstyrka att en särskild exekutiv
överinstans för hela riket inrättas. Utöver de skäl som beredningen har anfört
framhåUer hovrätten alt en sådan domstol skulle bidra till utvecklingen mol en
allt mera splittrad och svåröverskådlig organisation av domstolsväsendet.
Hovrätten anser inte heller att tingsrätt är lämplig som andra instans.
Därigenom skulle en enhetlig praxis knappast kunna utvecklas. Enligt
fastighetsägareförbundet är det riktigt att exekutiva ärenden, som ofta

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyttrandena 118

innefattar komplicerade frågor av civilrältslig natur, överprövas
av en kollegial domstol i den vanliga inslansordningen.

Domareförbundet erinrar om all
utsökningsmål ofta inrymmer frågor, som kräver goda civilrältsliga kunskaper.
Många mål fordrar också snabba avgöranden i bedömningsfrågor av stor vikt för
den enskilde. God erfarenhet av domarvärv i allmän domstol synes vara av stor
betydelse vid målens handläggning. Det är också angeläget att de komplicerade
civilrättsliga frågor som kan uppkomma avgörs inom samma domslolssyslem som
motsvarande frågor i vanliga tvistemål. Detta talar enligl förbundet starkt för
all hovrätt väljs som fuUföljdsinstans. Eftersom prövningen av utsökningsmål
ofta förutsätter erfarenhet av exekutionsrätlslig praxis och kunskaper inte
minst i skattejuridik och förvaltningsrätt, är det angeläget att hovrätten
tillförs behövlig sakkunskap på detta område. Vid övervägande av frågan vilken
myndighet som bör vara besvärsinstans bör också beaktas att utsökningsmål och
konkursmål har viss anknytning lill varandra och att den summariska betalningsprocessen
planeras bli flyttad från tingsrätt till kronofogdemyndighet.

Kravet på speciellt kunnande hos
hovrätt skulle enligt RSV möjligen tillgodoses bättre om endast en hovrätt blir
andra instans för hela riket. Härigenom skulle man särskilt vinna en enhetlig
rättstillämpning i mål i vilka hovrätt är sista instans. Frågan har enligt RSV
samband med antalet mål som kommer att överklagas.

Ett fåtal remissinstanser hävdar
annan mening i fråga om valet av besvärsinstans, om överexekutor avskaffas.
Lånsstyrelsen i Malmöhus län anser att del inte är lämpligt att
besvärsprövningen förläggs till hovrätt. Länsstyrelsen framhåUer att ett så
stort antal ärenden, vilka i stor utsträckning knappast erbjuder rättsliga
problem, inte bör handläggas i överrätt. Om överexekutor avskaffas, bör
prövningen i stället förläggas till tingsrätt. Detta skulle enligt
länsstyrelsen inte medföra nämnvärd tidsförlust, trots att antalet instanser
därigenom skulle bli oförändrat fyra. Även köpmannaförbundet och SHIO anser att
lalan mot kronofogdemyndighets beslut bör föras i underrätt. Enligt
länsstyrelsen i Jönköpings län bör länsrätt övervägas som besvärsinstans i
stället för hovrätt. Länsstyrelsen påpekar att länsrätten handlägger en grupp
av mål som tidigare har prövats av överexekutor, nämligen mål som avses i 21
kap. föräldrabalken (FB). Genom lekmannainslaget i länsrätten skulle möjliggöras
en allsidig bedömning av målen. Från länsrätten skulle lalan kunna fullföljas
till hovrätt eller kammarrätt som sisla instans.

4.2.5 Andra uppgifter sotn åvilar överexekutor

Andra överexekulorsuppgifter än de
som har nämnts i det föregående berörs i en del remissyttranden. Länsstyrelsen
i Jönköpings län. som upplyser att dessa uppgifter är mindre omfattande och
sällan kompli-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Remissyttrandena 119

cerade, anser att rättssäkerhetsskäl inle talar mot att de
förs över till kronofogdemyndigheterna. Enligt RSV är det önskvärt att göromål
som inte har direkt samband med den exekutiva verksamheten inte flyttas över
fill kronofogdemyndigheterna. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det bör
övervägas om inte en del av åliggandena bör flyttas över till länsstyrelsen som
sådan. Enligt länsstyrelserna i Malmöhus och Jämtlands län. Föreningen mellan
ombudsmännen hos Sveriges lands-hypoteksinstUution och LRF bör ärenden angående
fördelning av medel flyttas från länsstyrelserna till kronofogdemyndigheterna,
om exekutiv försäljning av fastighet skall åvila kronofogdemyndighet.

4.3 Handläggningen av mål angående indrivning av skatter,
böter o.d. (allmänna mål)

Beredningens förslag att UB i
motsats fill UL skall vara direkt tillämplig inte endast på det civilrättsliga
området utan även i fråga om uttagande av skatter, böter o.d. tillstyrks eller
lämnas utan erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser. RSV framhåller
att skatter och det allmännas fordringar i övrigt numera spelar en dominerande
roll bäde i samhällslivet i stort och i de exekutiva sammanhangen.
Skatteindrivningen utgör krono-lögdemyndigheterrias mest omfattande arbetsuppgift.
Det är under sådana förhållanden naturligt att UB blir direkt tillämplig på
verkställighet i allmänna mål. Härvid är det av underordnad betydelse att
skatteindrivningen som regel inleds med betalningsanmaning och alt
tvångsåtgärder tillgrips först om medel inte flyter in i anledning av kravet.
Enligt länsstyrelsen i Jönköpings län innebär UB:s direkta tillämplighet på
allmänna mål en klar förbättring ur redaktionell och systematisk synvinkel.
Länssty-relsen i Norrbottens län anser all det vidgade tillämpningsområdet gör
sambandet mellan verkställighet i enskilda och i allmänna mål starkare än f n.
Advokatsamfundet finner det vara en fördel alt såvitt möjligt i en och samma
lag reglera alla likartade ärenden, vare sig dessa är av civilrättslig,
förvaltningsrättslig eller annan natur. RRV förklarar att verket utgår från att
UB:s direkta tillämplighet på allmänna mål inte åsyftar någon ändring i
kronofogdemyndigheternas organisatoriska ställning i statsförvaltningen eller i
den rent praktiska utövningen av indrivningsverksamheten.

Endast Svea hovrätt är något
tveksam beträffande UB:s tillämpningsområde och anser att förslaget knappast
ger tillräckligt underlag för att bedöma om UB bör ha den generella räckvidd
som föreslås.

Den närmare behandlingen i
förslaget av allmänna mål kritiseras däremot av flera remissinstanser. Dessa
vänder sig mot beredningens mening att allmänna mål kräver avvikelser från UB:s
bestämmelser endast i en del detaljer och att avvikande föreskrifter kan
meddelas av regeringen. RSV understryker att de speciella förhållanden som
utmärker de allmänna målen medför stora skillnader vid handläggningen
av allmänna och

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 Remissyttrandena 120

enskilda mål. Den väsentligaste skillnaden har samband med
att det inte finns någon egentlig sökande i allmänna mål utan att del ankommer
på kronofogdemyndigheten själv att utöva det allmännas borgenärsfunktioner i
dessa mål. Detta får konsekvenser bl.a. beträffande förslagets bestämmelser om
ränta på medel som skall återbäras (2 kap. 18 S), om visst skydd för borgenär
utan särskild förmånsrätt (5 kap. 5 S), om tidsfrist för utmätning och för
försäljning av utmätt egendom (5 kap. 10 S och 9 kap. 5 S), om utmätning med
förbehåll för tredje mans rätt (5 kap. 20 S), om återvinning (5 kap. 26 S), om
försäljning av egendom efler utmätning av andel i egendomen (9 kap. 8 §), om
förfarandet när sekundogäldenären inte frivilligt betalar utmätt fordran (10
kap. 12 S), om åtgärder efter utmätning av pantbrev (10 kap. 14-16 SS), om
redovisning (14 kap.), om kostnader vid verkställighet (18 kap.) och om
utdömande av vite (19 kap. 13 §). Det finns enligt RSV även andra skillnader
mellan allmänna och enskilda mål som måste beaktas. Bl.a. synes uttrycklig
bestämmelse krävas om när indrivning av skatt m.m. skall anses ha avancerat så
långt att ett utmätningsmål föreligger (Jfr 5 kap. 26 och 29 SS) och
bestämmelserna om insättning i bank av influtna medel (9 kap. 16 S) bör inle
gälla allmänna mål i allmänhet.

De anförda exemplen är enligt RSV:s
mening tillräckliga för att visa att de allmänna målen bör behandlas på annat
sätt än som har skett i förslaget. Bestämmelsema bör utformas med beaktande av
att dessa mål utgör en väsentlig del av verksamheten hos kronofogdemyndighetema
och inte i så hög grad utformas med sikte på enskilda mål. Man skall inte
behöva läsa uppbördslagen eller andra författningar som rör det allmännas
fordringar för att kunna avgöra om bestämmelser i UB är tillämpliga i allmänna
mål. RSV vill med kraft understryka vikten av att bestämmelserna i UB under
det fortsatta lagstiftningsarbetet analyseras noga såvitt avser deras
tillämplighet på allmänna mål och att behövliga ändringar vidtas. I annat fall
kommer många onödiga problem att uppslå vid utarbetande av tillämpningsföreskrifter
och anvisningar. 1 fråga om den författningsmässiga tekniken förordar RSV att
uttrycken "enskilda mål" och ""allmänna mål" används i
balken. Regeringen bör bemyndigas att ange innebörden av allmänt mål, medan mål
som faller utanför definitionen får vara enskilt mål. Domareförbundet ansluter
sig i huvudsak lill vad RSV har anfört om UB:s tillämplighet på allmänna mål.

Utredningen om säkerhetsåtgärder
m.m. i skatteprocessen framhåller all förslaget innehåller åtskilliga
bestämmelser som har utformats för enskilda mål men som är avsedda att
tillämpas även i allmänna mål. 1 flera av dessa bestämmelser har
kronofogdemyndighetens ställning som företrädare för det allmänna inte
beaktats, vilket skulle medföra svårigheter vid tillämpningen. Som exempel
anför utredningen i huvudsak samma bestämmelser som RSV har åberopat.
Utredningen anser all de angivna frågorna bör utredas ytterligare och att de
inte bör regleras i administrativ

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyitrandena 121

ordning. Bestämmelsema för allmänna mål bör klart
avgränsas från reglema för enskilda mål. Man kan enligl utredningen också
överväga all från UB utmönstra vissa eller samtliga särbestämmelser för
allmänna mål och sammanföra dem i en särskild indrivningslag för det allmännas
anspråk på skatt, tull och avgift.

Kronofogdeföreningen påpekar att
kronofogdemyndigheten i de allmänna målen vid sidan av sin uppgift som exekutiv
myndighet har alt i stor utsträckning företräda staten som borgenär. Eftersom
UB:s regler bygger på att ell partsförhållande föreligger i målen bör det
enligt föreningen klart framgå av balken vilka bestämmelser däri som gäller för
allmänna eller för enskilda mål. Dessutom torde det bli nödvändigt att meddela
vissa avvikande bestämmelser. Enligl RRV bör de grundläggande föreskriftema
för handläggningen av allmänna mål föras in i UB. RRV ifrågasätter också om
inte i balken bör anges i vilka avseenden kronofogdemyndigheten i allmänna mål
skall ex officio beakta förhållanden, som i enskilda mål förutsätter
invändning från part eller tredje man. Även Svea hovrätt och länsstyrelsen i
Stockholms län anser att beredningen inle har tillräckligt beaktat
kronofogdemyndigheternas befattning med allmänna mål utan i huvudsak har
utformat lagtexten för enskilda mål.

En del remissinstanser går närmare
in på kronofogdemyndighetens ställning i allmänna mål. Advokatsamfundet
framhåller att beredningens förslag inle innebär någon lösning av det
olillfredsslällande förhållandel all kronofogdemyndigheten i allmänna mål både
företräder ena parten och fungerar som organ med beslutande och verkställande
befogenheter. Om kronofogdemyndigheten får nya uppgifter enligt vad beredningen
föreslår, innebär dess olika funktioner och därmed sammanhängande intressekonflikter
en fara för rättssäkerheten. De uppenbara riskema för ständigt återkommande
intressekonflikter kan också undergräva allmänhetens tilltro till
kronofogdemyndigheterna. Enligt samfundets mening bör dessa frågor ägnas
noggrann uppmärksamhet vid det fortsatta arbetet på UB. Därvid bör sökas
lösningar, som innebär att skatteindrivningen hålls organisatoriskt helt skild
från övrig indrivningsverksamhet. Kronofogdemyndighetemas dubbelställning
framstår enligt Svea hovrätt som särskilt betänklig vid gemensam utmätning för
skatter och för enskild borgenärs fordran. En ökning av
kronofogdemyndigheternas judiciella uppgifter förutsätter enligt hovrälten att
myndigheterna inle har alltför påtagliga egna intressen i ärendena. Hovrätten
anser att förslaget knappast innebär tillräckliga garantier i delta hänseende.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms
län kan del allmännas intressen i allmänna mål inle sällan komma i konflikt med
enskUda parters, t.ex. vid utmätning eller fördelning av medel. Även om det
inte finns någon som helst anledning att betvivla kronofogdemyndighetens
opartiskhet, måsle enligl länsstyrelsen lämpligheten av myndighetens
dubbelställning starkt

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyttrandena 122

sällas i fråga. Nackdelarna kan bli än mera framträdande
genom de ökade befogenheter som förslaget ger.kronofogdemyndigheterna.
Länsstyrelsen anser sig böra väcka frågan om att inrätta tjänster, vars
innehavare skulle som statens företrädare - men utan beslutanderätt i
exekutionsrättsliga frågor - bevaka slatens rätt hos kronofogdemyndighetema och
överordnade instanser. Länsstyrelsen understryker alt en sådan åtgärd är helt
fristående från frågan om överexekutor skall avskaffas. Länsstyrelsen i
Kronobergs län anser att den enskilde kan komma att i allmänna mål känna sig i
underläge gentemot kronofogdemyndigheten.

Några remissinstanser berör
regelsystemet i stort för indrivning av skatter m.m. Nuvarande bestämmelser om
indrivning är enligt RRV svåröverskådliga och i vissa avseenden inle
fillräckligt upplysande för tillämpningen. Sådana väsentliga frågor som vem
som i olika hänseenden är behörig att företräda staten och när en fordran har
uppkommit är i allmänhet inte reglerade. RRV anser att regelsystemet för
indrivning av skatter, böter och allmänna avgifter bör ses över i anslutning
till arbetet på UB. En systematisk reglering av indrivningsverksamheten
framstår enligt RRV som särskilt angelägen med hänsyn lill att denna verksamhet
får allt större betydelse, bl.a. som följd av en förbättrad skattekontroll. Den
förestående ADB-reformen inom exekutionsväsendet accentuerar ytterligare
behovet av en genomgripande översyn. Liknande synpunkter anförs av
kronofogdeföreningen.

Utredningen om säkerhetsåtgärder
m.m. i skalleprocessen påpekar att de allmänna målen utgör två tredjedelar av
de mål som kronofogdemyndigheterna handlägger och att de belopp som skall
drivas in för det allmännas räkning har stigit markant under senare år. Del är
enligt utredningen uppenbart att lagstiftningen på exekulionsområdet i allt
större utsträckning utnyttjas för att undandra skatt. Staten kan inte som borgenärer
i civila fordringsförhållanden själv välja sina gäldenärer. Det allmännas
fordran bestäms dessutom på grundval av gäldenärens egna uppgifter och
förutsätter alltså en medverkan frän dennes sida. De skattskyldiga får många
gånger, under kortare ellervlängre tid, förfoga över skattemedel, vilket ofta
blir till förfång för deras betalningsförmåga. Gällande rätt ger enligt
utredningens mening inle tillräckligt effektiva medel för indrivning av del
allmännas fordringar. I fråga om löntagare är bristen dock inte så påfallande,
bl.a. på grund av instituten införsel och utmätning av lön. Utredningen anser
att möjligheterna att driva in skatter och allmänna avgifter bör utvidgas. De
regler som gäller om indrivning av skatter och allmänna avgifter finns i många
olika författningar och är svåröverskådliga. Behovet av mera enhetliga och
lättillämpade bestämmelser om indrivning är därför stort. Utredningen
konstaterar att beredningen inte har föreslagit några ändringar i delta avseende.

1 några remissyttranden tas upp en
särskild fråga rörande allmänna mål. nämligen humvida kronofogdemyndigheten
skall kunna ta emot säkerhet

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyttrandena 123

för fordran på skatt m.m. RSV, som erinrar om att frågan
tidigare har behandlats av justitieombudsmannen (1960 års ämbetsberättelse s.
291), framhåller att situationen numera är en annan än då justitieombudsmannen
gjorde sina uttalanden. Restföringen är numera betydligt större och indrivningen
är förenad med svårigheter som knappast förekom tidigare. Dessutom är
kronofogdemyndigheterna specialutbildade för alt ha hand om indrivningen och
kan anförtros betydligt mera kvalificerade uppgifter än sina föregångare. RSV
anser att kronofogdemyndigheterna bör kunna la emot säkerhet i allmänna mål.
Detta kan bli av praktisk betydelse främst beträffande borgen eller annan
säkerhet som tillhandahålls av tredje man. Om gäldenären har utmätningsbar
egendom, bör denna som regel utmätas. 1 vissa fall kan del vara till fördel för
gäldenären att hans egendom inte utmäts, t.ex. omsättningstillgångar som ett
reslfört företag måste disponera för sin verksamhet. För kronofogdemyndighetens
del är det i ett sådant fall enklare att la emot bankgaranli, borgen eller
företagsinteckning som säkerhet än all verkställa utmätning med åtföljande
värdering, vård etc. RSV föreslår därför alt möjlighet öppnas för kronofogdemyndigheten
all ta emot säkerhet i allmänt mål.jRSV har dock inte kunnat överväga hur
bestämmelserna bör vara utformade.

Även länsstyrelsen i Gävleborgs län
anser att kronofogdemyndigheten bör få möjlighet att motta säkerhet för statens
fordran. Det skulle enligl länsstyrelsen förmodligen göra indrivningsarbetel
betydligt enklare och mera flexibelt. Kronofogdemyndigheten skulle inte bli så
bunden av avbetalningstider och avbetalningsbeloppen skulle kunna sättas lägre,
i vart fall till en början. Utredningen om säkerhetsåtgärder m.m.
skatteprocessen framhåller all om kronofogdemyndigheten får rätt all la emot
säkerhet i allmänna mål, myndigheten besparas myckel arbete genom all egendom
inte behöver utmätas och tas om hand. En sådan ordning skulle även kunna vara
förmånlig för gäldenären. Enligt kronofogdeföreningen bör
kronofogdemyndigheten ha rätt men inle skyldighet att i särskilda fall motta
säkerhet i allmänna mål. Särskilt vid indrivning hos företag skulle en sädan
möjlighet fylla ett praktiskt behov. Om gäldenär som villkor för att
avbetalning och uppskov skall medges får ställa säkerhet i form av bankgaranli,
pantbrev eller företagsinleckning, kan myndigheten befrias frän omfattande
arbete med utmätning samt tillsyn och vård av det utmätta. Föreningen anser att
även säkerhet av tredje man bör kunna godtas.

4.4 Självrättelse

Beredningens förslag om vidgade
möjligheter för kronofogdemyndigheten alt själv rätta sina beslut har fått ett
blandat mottagande i remissyttrandena. Förslaget tillstyrks eller lämnas i
princip utan erinran av bl.a. hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i
Stockholm, RRV, RSV,

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyttrandena 124

lånsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län,
advokatsamfundet, domareförbundet, kronofogdeföreningen och LRF. Enligt
domareförbundet synes förslaget vara ett värdefullt inslag i handläggningen.
Länsstyrelsen i Jämtlands län uppger att de nuvarande begränsningarna i möjligheten
tiU självrältelse har föranlett ett flertal onödiga överklaganden.

Kammarrätten i Stockholm påpekar
att utvecklingen på olika rättsområden har lett till vidgade möjligheter till
självrättelse. Mot bakgrund av att skyldighet att meddela besvärshänvisning
föreskrivs i förslaget endast för det fall att talan är inskränkt till viss tid
ifrågasätter kammarrätten om förslaget tillförsäkrar den som berörs av
kronofogdemyndighets beslut tillräckliga upplysningar om hans rätt att kräva
rättelse. Kammarrätten framhåller vidare att beredningens strävan att avlasta
hovrättema uppgifter har tagit sig långtgående uttryck: begränsad skyldighet
att ge besvärshänvisning; ingen föreskrift om att till kronofogdemyndighet
ställda yrkanden om ändring eller rättelse som inte godtas skall ses som ett
besvärsyrkande, vilket skall överlämnas till hovrättens prövning; besvär till
hovrätten inges till kronofogdemyndigheten för att där eventuellt föranleda
själv-rättelse;hovrätten underrättas inle ens angående besvären, såvida
yrkandena enligt kronofogdemyndighetens bedömning har blivit tillgodosedda
eller besvären återkallade. Möjligen är förslaget med hänsyn till
omständigheterna godtagbart. Kammarrätten kan emellertid inte frigöra sig från
uppfattningen alt beredningen har gått väl långt i fråga om vad som skall
ankomma på kronofogdemyndigheterna för att avlasta hovrätterna arbetsuppgifter.
Den som vänder sig till hovrätten kan finna det märkligt, även om hans yrkanden
blir tillgodosedda, att hovrätten hålls helt ttanför och inte ens meddelar ett
avskrivningsbeslut. Den rättssäkerhetsgaranti, som ligger i att hovrätten får
handlingarna överlämnade till sig för det beslut som kan komma i fråga, är
möjligen särskilt angelägen med hänsyn till den tvekan som kan råda om
kronofogdemyndighetemas förutsättningar, åtminstone i ett inledande skede, för
de svåra bedömanden som inte sällan förekommer på området.

Enligt RRV ligger en fara i att
förfarandet med självrättelse institutionaliseras och därigenom drar lika
stora kostnader som ett besvärsförfarande. Det är därför enligt RRV angeläget
att besvärsfrekvensen och själv-rälielseförfarandet följs upp så att åtgärder
kan vidtas för att uppnå åsyftat resultat. Hovrätten för Västra Sverige anser
att alla beslut som inte innefattar en materiell prövning bör kunna vara
föremål för självrättelse. I en del av de fall då självrältelse inte anses
kunna komma i fråga kan man enligt hovrätten tänka sig att
kronofogdemyndigheten meddelar preliminära beslut, som föreläggs parterna för
yttrande.

Några remissinstanser ställer sig
tveksamma lill den föreslagna utvidgningen av möjligheterna till
självrättelse. Länsstyrelsen i Södermanlands län betonar att vetskapen om
möjligheten till självrältelse ibland anses kunna innebära en fara för en
alltför summarisk prövning, t.ex. av invänd-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyttrandena 125

ningar som anförs mot utmätning. Enligl länsstyrelsen bör
därför ytterligare övervägas om självrältelse bör få ske i föreslagen
omfattning. Lämpligheten av den föreslagna utvidgningen ifrågasätts av
länsstyrelsen i Östergötlands län med hänsyn till att den kan hos allmänheten
ge intryck av rättsosäkerhet i fall då kronofogdemyndigheten utan begäran
ändrar beslut som berör parter med motstående intressen och även i övrigt kan
minska förtroendet för kronofogdemyndigheten. Om möjligheterna till
självrättelse vidgas för kronofogdemyndighetema, kan enligt länsstyrelsen
principiella invändningar knappast göras mol liknande utvidgning för andra
myndigheter.

Den utökade möjligheten fill
självrältelse synes enligl länsstyrelsen i Kronobergs län i och för sig
prakfisk och torde inte vara förenad med några större betänkligheter såvitt
avser rättelse av uppenbara oriktigheter utan att nytt material har tillförts
ärendet. När nytt material filiförs, torde det i regel vara tredje man som
klagar över utmätning efter del all denna har vunnii laga kraft. Om saken är
uppenbar och gäldenären och borgenären biträder besvären, torde det enligl
länsstyrelsen vara praktiskt alt kronofogdemyndigheten kan häva utmätningen.
När saken inte är uppenbar torde kronofogdemyndigheten med all säkerhet vara
restriktiv med att vidta rättelse. Om rättelse likväl sker, måste vederbörande
tjänsteman först sätta sig in i målet och göra en självständig bedömning. Att
en myndighet på sådant sätt omprövar egna beslut skulle enligt länsstyrelsen
innebära all en extra instans tillskapades och dessutom vara betänkligt från
principiell synpunkt.

Åtskilliga remissinstanser är
kritiska mol den omfattning som möjligheten till självrältelse skulle få
enligt beredningens förslag. Detta är fallet med Svea hovrätt, hovrätten för
Övre Norrland, statskontoret, LON, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs
län samt SHIO. Enligt Svea hovrätt har behovet av regler om självrättelse
starkt samband med frågan i vad mån beslut i exekutiva ärenden har rättskraft.
Eftersom beredningen inte diskuterar rättskraflsfrågan, blir behovet och
konsekvenserna av de föreslagna reglerna om självrältelse svåra att överblicka.
Otvivelaktigt råder enligt hovrätten i exekutiva ärenden speciella
förhållanden, vilka i någon mån motiverar att kronofogdemyndigheten kan
Jämförelsevis formlöst och på eget initiativ rätta vidtagna åtgärder eller
meddelade beslut. Det synes rimligt att de nuvarande möjligheterna till ändring
och självrältelse bibehålls. Hovrätten avstyrker däremot att möjligheterna lill
självrättelse vidgas på del sätt som beredningen har föreslagit. Som skäl för
denna ståndpunkt anför hovrätten i huvudsak följande. Förslaget torde medföra
betydande otrygghet för de berörda parterna. Den granskning som skall ske när
besvär har anförts kan fördröja överinstansens avgörande. Möjligheten alt
rätta överklagade beslut kan leda till mindre omsorgsfull handläggning. Det kan
utvecklas en vana bland miss-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Remissyttrandena 126

nöjda parter att klaga, varvid den som har handlagt
ärendet kan lockas att vidta självrättelse för att slippa den kontroll som
eljest skall förekomma vid besvärsprövningen. Del finns viss risk att
möjligheten lill rättelse leder till en självständig procedur vid sidan av
huvudärendet. Statskontoret anser det i och för sig lämpligt att myndighet kan
själv rätta felaktiga beslut, i vart fall om rättelsen är till fördel för den
enskilde. Att använda självrältelse som alternativ till prövning i överinstans
är emellertid enligt statskontoret inte riktigt.

LON tror för sin del att det inte
är realistiskt att tänka sig en rutinmässig granskning av ärendena, vilket
skulle innebära en dubblering av handläggningen. Enligl LON är det vidare
främmande för vår rättsordning att ålägga myndighet att överpröva sina egna
beslut. En omfattande möjlighet för kronofogdemyndighetema till självrättelse
kan medföra all allmänhetens tUltro till dessa myndigheters opartiska
handläggning försämras. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län kan det befaras
att kronofogdemyndighetema får dubbelpröva ett stort antal mål. Länsstyrelsen
anser att den vidsträckta befogenheten att vidta självrältelse får konsekvenser
som är svåra att överblicka. Det ligger emellertid nära till hands alt anta att
självrältelseförfarandel kan minska allmänhetens förtroende till rättssäkerheten
i kronofogdemyndighetemas verksamhet.

Den föreslagna rätlelsebefogenheten
innebär enligl länsstyrelsen i Ålvsborgs län ett slags tvåinstansprövning hos
en och samma myndighet. Länsstyrelsen befarar att möjligheterna till
självrättelse skall undergräva rättssäkerheten genom all minska tilltron hos
allmänheten till kronofogdemyndighetens beslut. Det kan också befaras att
många kommer att klaga till hovrätten bara för att utröna om inte någon högre
tjänsteman vid kronofogdemyndigheten bedömer saken på annat sätt. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att institutet självrältelse bör nyttjas
sparsamt med hänsyn lill myndighetemas anseende och allmänhetens förtroende.
Enligt länsstyrelsen bör det inte komma i fråga att kronofogdemyndighet själv
rättar sitt beslut, när målet är anhängigt i hovrälten. Även länsstyrelserna i
Jönköpings, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län åberopar principiella
betänkligheter.

Den föreslagna tidsfristen för
rättelse av utmätning i andra fall än då egendomen tillhörde tredje man, två
veckor från utmätningen, anses i några remissyttranden vara för snävt
tilllagen. Länsstyrelsen i Norrbottens län förordar sålunda att fristen
föriängs till tre veckor. Till slöd härför anförs att om länet skall utgöra
endast ett kronofogdedistrikl, verkställigheten kommer att delegeras fill inle
mindre än 11 stationeringsorter varav flera med myckel stort avstånd från
centralmyndigheten. Målen torde i mänga fall inte hinna granskas hos
kronofogdemyndigheten inom två veckor. Om fristen fiirlängs till tre veckor,
bör besvärstiden förlängas från tre fill fyra veckor, något som enligt
länsstyrelsen kan ske utan olägenhet. Med hänsyn till att befogenheten fill
självrättelse skall

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Remissyttrandena 127

möjliggöra bl.a. för gäldenären att få rättelse utan att
behöva besvära sig anser/?5 V att tvåveckorstiden bör räknas från den dag
gäldenären delgavs bevis om utmätningen. Samma ståndpunkt intas av
kronofogdeföreningen. Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län bör tidsfristen
förlängas antingen till tre veckor från utmätningen eller så att fristen räknas
från den dag gäldenären fick del av utmätningsbeslutet. Länsstyrelsen i
Ålvsborgs län är kritisk mot att fristen inte skall gälla i fall då besvär har
anförts över utmätningen.

Några remissinstanser är kritiska
mol beredningens mening att självrättelse i viss utsträckning skall kunna ske
utan stöd av uttryckliga bestämmelser. Hovrätten för Västra Sverige och
länsstyrelsen i Malmöhus län anser att i lagtexten bör uttömmande anges i vilka
fall självrältelse kan komma i fråga. Ett syslem med självrättelse som inte är
närmare reglerat i lagen skulle enligl statskontoret stå i mindre god
överensstämmelse med de intentioner, som från statsmaktemas sida har kommit
till uttryck bl.a. vid tillkomsten av den nya förvaltningslagstifiningen. Av
beredningens uttalanden drar statskontoret slutsatsen att del främst är
handräckningsåtgärder som skulle omfattas av den oreglerade befogenheten till
självrältelse.

Hovrätten för Övre Norrland och
länsstyrelsen i /Malmöhus län vänder sig särskilt mot att självrältelse skall
kunna ske med anledning av anförda besvär. Hovrätten anser att det föreslagna
rättelseförfarandet motverkar den vinning som uppnås om överexekutor avskaffas.
Förutsättningarna för att komma fram till ett snabbt avgörande försämras och
förslaget kan måhända leda till att mindre omsorg ägnas åt prövning av ärendena
liksom åt utformningen av meddelade beslut. Enligl länsstyrelsen kan förslaget
leda lill ett slags tvåinstansprövning hos en och samma myndighet. För den som
har anfört besvär måste det te sig förbryllande om kronofogdemyndigheten själv
ändrar sitt beslut. Om kronofogdemyndigheten delvis ändrar sitt beslut, kan
ändringsyrkandets omfattning bli så oklar att överprövningen äventyras. Enligl
länsstyrelsens mening är det utvidgade rättelseinstitutet bristfälligt till sin
konstruktion. Även hovrätten för Västra Sverige, som inte har någon erinran mot
alt möjlighetema lill självrältelse ökas, anser att befogenheten alt vidta
rättelse med anledning av anförda besvär kan befaras medföra svårigheter i
tillämpningen. Som exempel anförs att om kronofogdemyndigheten med anledning av
besvär delvis ändrar ett beslut, ändringsyrkandets omfattning kan bli så oklar
att överprövningen äventyras.

Som har nämnts i det föregående
(under 4.2.4) ställer sig flera remissinstanser tvivlande lill att de
föreslagna möjlighetema till självrältelse skulle i någon större omfattning
minska antalet besvärsmål i hovrätterna.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Remissyttrandena 128

4.5 Lagtekniska frågor

Dispositionen av lagbestämmelserna
i förslaget godtas av praktiskt laget alla remissinstanser. Hovrälten för
Västra Sverige anser att systematiken tillfredsställer högt ställda anspråk och
att uppställningen är lältöver-skådlig. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län är
lagbeslämmelsema ordnade på ett för rättstillämpningen tjänligt sätt.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att lagförslaget är logiskt
uppbyggt och välsyste-matiseral. Även Svea hovrätt anser att disposition och
kapitelindelning i stort sett är invändningsfria. Reglerna i balkens två
inledande kapitel och det avslutande kapitlet har dock ett starkt samband som
kontrasterar mol uppdelningen och avståndet mellan dem. Enligt hovrätten skulle
förslaget möjligen vinna i överskådlighet och konsekvens om delar av I och 2
kap. förs över till 19 kap.

Systematiken kritiseras av
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. som anser att beredningen inte har
utnyttjat möjligheten till en naturlig och översiktlig huvudgruppering på
avdelningar av den. vidlyftiga materian, .tt UB i viss mån kan anses ha en
utpräglat praktisk funktion bör inte utesluta att den fär en mera logisk och
systematisk uppbyggnad. Länsstyrelsen, som hänvisar till RB och JB, förordar en
uppdelning på fyra avdelningar. En första avdelning bör utgöra allmänna delen
(bl.a. organisationen, allmänna regler om förfarandet och kostnadsregler). 1 en
andra avdelning kan behandlas de olika verkställighetsformema och i en tredje
avdelning handräckning. I den avslutande avdelningen skulle rättsmedlen
regleras. Länsstyrelsen påpekar alt regler av typisk allmänkaraktär finns både
i början av förslaget (1-3 kap.) och i slutet (18 och 19 kap.). Länsstyrelsen
vänder sig även mot att införsel regleras före utmätning och ifrågasätter,
trols de skäl som beredningen har anfört för en sådan ordning, om inle den
naturliga ordningen bör vara utmätning - införsel - utmätning av lön.

En remissinstans, hovrätten för
Västra Sverige, har fäst sig vid att

skepp och luftfartyg genomgående nämns före fast egendom i förslaget.

Hovrätten ifrågasätter om inte fast egendom bör nämnas först. Delta

skulle föranleda ändring i bl.a. 2 kap. och orfikastning av ordningsföljden

mellan 11-13 kap. '*

1 ett par remissyttranden anförs
kritiska synpunkter på utformningen av lagtexten. Svea hovrätt anser att
förslaget fyller rimliga anspråk i fråga om språklig och redaktionell
utformning men vill ändå förorda all lagtexten överarbetas i formellt
avseende. Utgångspunkten bör vara att man skall kunna hitta i balken och förslå
reglemas innebörd ulan juridiska specialkunskaper. Enligt hovrätten är språket
i förslaget i allmänhet klart och enkelt. Någon gång behöver lagtexten snarare
stramas ål i språkligt hänseende än förenklas. Exempel saknas dock inte på
svårbegripliga eller lunga formuleringar. Beredningens språkbruk, bl.a. de
varierande uttryckssätt som används, försvårar också bedömandet huruvida vissa

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering 129

regler
är obligatoriska eller fakultativa. Det kan dessutom ifrågasättas om inle
bestämmelsema har gjorts fakultativa i alltför stor omfattning. Vidare
förekommer bestämmelser som anger gränserna för balkens fillämpningsområde i
övermått. Dessa regler är enligt hovrätten i stor utsträckning innehållslösa
och detsamma gäUer en del av hänvisningarna inom balken. Enligt lånsstyrelsen i
Stockholms län får kronofogdemyndighetema ofta ringa eller intet stöd av
lagtexten för sina avgöranden i sin svårbemästrade uppgift och jämfört med de
flesta andra myndigheter särskilt utsatta position. Ordval som "om skäl
föreligger", "om så behövs", "om del finnes
ändamålsenligt", "om ej särskilda skäl föranleder till annat"
förekommer ymnigt. Enligl länsstyrelsen ställer denna lagstiftningsteknik
stora krav inle minst på den myndighet som skall besluta i första instans och
föranleder tveksamhet när det gäller ett för den enskilde så betydelsefullt
område som utsökningsrätten. Länsstyrelsen i Ålvsborgs län anser att en hel del
bestämmelser är så vagt utformade all de måste bli svåra alt tolka, vilket
avsevärt ökar kronofogdemyndigheternas arbetsbörda. Det kan enligt
länsstyrelsen också befaras att rättstillämpningen kommer att skifta från
kronofogdemyndighet till kronofogdemyndighet, kanske även inom samma myndighet.

5
Föredraganden

5.1
Allmänna synpunkter på en ny utsökningslagstiftning

De gmndläggande reglema om verkställighet av
domstolamas avgöranden rörande civUrättsliga förpliktelser finns fortfarande i
1877 års utsökningslag (UL). I UL ingår också regler om hur borgenär kan utverka
kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd liksom föreskrifter om handräckning av
annat slag, t.ex. avhysning av hyresgäst som har förverkat sin hyresrätt. TiU
följd av reformer under senare år har vissa avsnitt av utsökningsrätten kommit
att behandlas i särskilda lagar vid sidan av UL. Exekufiv försäljning av vissa
viktigare specialobjekt har sålunda reglerats i särskilda lagar. Hit hör 1973
års lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. (SfL), 1971 års lag
om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. (LfL) och 1971 års lag om exekutiv
försäljning av fast egendom (FfL). Verkställighetsformen införsel regleras i
en särskild införsellag av är 1968. UL utgör dock fortfarande gmndvalen för
utsökningsrätten.

När UL kom till var det naturligt att lagstiftarens
intresse främst knöts fill verkstäUigheten av exekutionstitlar rörande
privaträttsliga anspråk. Indrivningen av skatter och andra offenfiigrättsliga
fordringar reglerades i särskUda författningar. Genom hänvisning tiU
utsökningslagstiftningen har denna dock gjorts i princip tiUänplig också vid
indrivning av fordringar av sådant slag. Numera utgör denna indrivning den helt
dominerande delen

9 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del 1

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
130

av de lokala exekutiva myndighetemas, dvs.
kronofogdemyndigheternas, arbete. I linje härmed ligger att den relativt sent
tillkomna införsellagen är direkt tillämplig på indrivning av skatter och
allmänna avgifter samt böter och viten.

Det ligger i sakens natur att en
lagstiftning av UL:s ålder efter hand har kommit att framstå som otidsenlig och
i behov av översyn. Efler del alt riksdagen vid olika tillfällen hade
framhållit all utsökningslagstiftningen behövde reformeras (ILU 1945:39 och
rskr 1945:365 samt ILU 1957:9 och rskr 1957:127), påbörjade lagberedningen år
1960 en allmän översyn av UL och därmed sammanhängande lagstiftning.
Beredningen har därefter avlämnat ett flertal betänkanden med förslag till
partiella ändringar på utsökningsrättens område. Förslagen har med ett
undantag, som jag strax skall återkomma till, genomgående lett till ny
lagstiftning. Genoni de reformer som efler hand har genomförts har vi utöver de
tidigare nämnda lagarna om exekutiv försäljning av vissa viktigare
specialobjekt fått modema bestämmelser om bl.a. ulmälningsfri egendom
(däribland gäldenärens s.k. beneficium) och om löneexekution.

År 1973 lade beredningen fram
förslag till en utsökningsbalk (UB), som reglerar verkställighet och
handräckning. Förslaget, som omfattar 420 paragrafer fördelade på 19 kapitel,
avses ersätta bl.a. UL, införsellagen och de särskilda försäljningslagarna.
Förslaget har fått ett mycket positivt mottagande av remissinstansema. Alla
remissinstanser utom en har tillstyrkt eller lämnat utan erinran att förslaget
läggs till grund för ny lagstiftning på området. 1 flera remissyttranden
understryks att den nuvarande lagstiftningen till stora delar är bristfällig
och bör ersättas av nya regler. De nya regler som beredningen har föreslagit
anses över lag ändamålsenliga.

Också Jag delar uppfattningen att
nuvarande regler på området bör avlösas av en enhetlig och mer ändamålsenlig
lagstiftning. Under den tid som har gått sedan UL antogs har lagen visserligen
undergått åtskilliga ändringar. Detta gäller särskilt efter det att beredningen
år 1960 fick i uppdrag att företa en allmän översyn av utsökningsrätten. Även
efter genomförandet av dessa reformer måste emellertid utsökningslagstiftningen
anses bristfällig i flera avseenden. Reglerna om utmätning ger sålunda inte möjlighet
tUl en så effektiv indrivning som krävs i det moderna samhällel. Bl.a. saknas
väsenfiigen regler om gäldenärens skyldighet att medverka i mål om utmätning
och om tvångsmedel. Regleringen av utmätningsinstilulet är också i övrigt
delvis ofullständig och föråldrad. Det gäller exempelvis skyddet för tredje
mans rätt. Även bestämmelserna om verkställighet rörande andra förpliktelser
än betalningsskyldighet är i behov av en mer tidsenlig utformning. Här gör sig
inte minst gällande önskemålet att undvika från social synpunkt stötande
resultat vid exempelvis vräkning av hyresgäst. Vad gäller UL:s
tillämpningsområde framstår det som föga konsekvent att lagen inte är direkt
tillämplig på indrivning av skaller och andra offenlligrältsliga fordringar.
Till de brister

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
131

som Jag nu har gett exempel på kommer att UL:s formella
uppbyggnad efter hand har blivit mindre ändamålsenlig. Medan t.ex. somliga
frågor är ofullständigt reglerade i lagen, har beträffande andra meddelats en
rad detaljföreskrifter. Av dessa är åtskilliga av sådan art att de numera kan
meddelas av regeringen i form av verkställighetsföreskrifler.

Genom sitt förslag lill UB har
beredningen fullföljt sin översyn av hela utsökningsrätten, frånsett
övergångsbestämmelser och följdändringar i annan lagstiftning vilka beredningen
har behandlat i ett senare betänkande. UB-förslagel, som behandlar den
egentliga utsökningsrätten, dvs. verkställighet av domar och andra
exekutionstitlar samt handräckning, innehåller en fullständig och systematisk
reglering av detta rättsområde. Förslaget innehåller åtskilliga nyheter av
såväl principiell som praktisk natur. Det kännetecknas av en strävan aft ge de
exekutiva myndighetema mera effektiva medel i deras verksamhet, samtidigt som
tillbörlig hänsyn tas till den som är föremål för exekutiv åtgärd. Förslaget
får i stort anses väl uppfylla de krav som i ett modernt samhälle måste ställas
på en effektivt fungerande utsökningslagstiftning. framför allt när det gäller
indrivning av fordringar. Föreslagna lösningar av olika problem torde i
allmänhet utgöra en lämplig avvägning av skilda rättsägares intressen. I likhet
med praktiskt taget alla remissinstanser anser Jag att förslaget är väl ägnat
att läggas till grund för en ny lagstiftning på utsökningsrättens område.

Beredningen har diskuterat huruvida
konkursrätten eller delar därav, förmånsrätlsordningen, summarisk
betalningsprocess och återtagande av avbetalningsgods bör regleras i en ny UB
men har ansett att denna bör begränsas till att avse den egentliga
utsökningsrätten. Denna uppfattning delas av praktiskt taget alla
remissinstanser. Endast en remissinstans har så till vida varit kritisk som den
anser det önskvärt att frågor om utsökning i egentlig mening (specialexekution)
och om konkurs (generalexekulion) beaktas i ett sammanhang.

Vad först angår konkursrätten vill
jag för egen del framhålla all medan den egentliga utsökningsrätten helt utgör
en form av myndighetsutövning, konkursförvallningen ombesörjs av en särskilt
utsedd förvaltare, som regel en advokat. Även i fråga om själva förfarandet
skiljer sig utsökning i egentlig mening från konkursförfarandet. Det är enligt
min mening uppenbart att man inte skulle vinna något genom att föra samman
bestämmelserna om konkurs med reglerna om egentlig utsökning. Inte heller
synes det lämpligt att bryta ul någon del av konkursrällen och reglera den i
UB. En sådan ordning skulle visserligen i och för sig vara möjlig i fråga om
vad som av en gäldenärs egendom inte ingår i konkursbo. Bestämmelsema härom
överensstämmer i huvudsak med reglerna om beneficium och andra undantag från
utmätning. Tekniskt regleras frågan f n. genom hänvisning till UL. Det synes
lämpligt alt frågan på motsvarande sätt i fortsättningen fär regleras genom
hänvisning lill UB.

Jag delar sålunda beredningens och remissinstansernas
mening alt

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering 132

konkursrätten
även i fortsättningen bör håUas skild från utsökningsrätten i egentlig mening.
I detta sammanhang vUl jag nämna att konkurslagstiftningen är föremål för
översyn av konkurslagskommittén (Ju 1971:06). Inte heller bör
förmånsrättsordningen, som berör både utmätning och konkurs och är av
grundläggande materiell betydelse, föras in i UB.

Att föra samman bestämmelser om summarisk
betalningsprocess med utsökningsrätten kan inte komma i fråga annat än om denna
process flyttas från domstol till exekutiv myndighet. Detta har diskuterats vid
olika tillfällen under senare år. Under år 1977 har emellertid lagts fram
förslag till en ny lagsökningslag, vilken bibehåUer den summariska betalningsprocessen
vid domstol (Ds Ju 1977:5). Förslaget övervägs fn. inom justitiedepartementet.
Frågan orn sambandet meUan denna lagstiftning och UB behandlas ytterligare i
avsnitt 5.2.4 sävitt avser handräckning.

Bestämmelserna i lagen om avbelalningsköp om
återtagande - genom handräckning eller verkställighet - av egendom som har
sålts på avbetalning har nära samband med övriga bestämmelser i den lagen.
Motsvarande gäller i fråga om den nya konsumentkreditlagen saml den föreslagna
lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Del är därför knappast
lämpligt att föra över reglema orn återtagande i dessa lagar tiU UB. Jag vill
erinra om att exekutionsrättsliga bestämmelser även finns i åtskilliga andra
författningar, t.ex. i rättegångsbalken (RB) och i olika lagar som rör
verkställighet av utländska exekutionstifiar, ulan att det från något håll har
ifrågasatts att flytta dem till en ny UB.

Av det sagda följer att även Jag anser alt en ny UB
bör begränsas till att avse den egentliga utsökningsrätten. Hit hör i första
hand verkställighet av domar och andra exekufionstitlar. Verkställigheten kan
avse betalningsskyldighet eUer annan förpliktelse. Betalningsskyldighet bör
liksom f n. kunna verkställas genom utmätning, däri inräknat utmätning av lön,
samt, i vissa fall, införsel. Till utsökningsrätten i egentlig mening brukar
också räknas handräckning, dvs. ingripande utan stöd av exekutionstitel. Handräckning
utgörs av kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd samt avhysning och annan
liknande handräckning, vars bestånd inte kräver att lalan väcks i saken. Som
jag senare skall återkomma fill bör det emellertid inte ankomma på exekutiv
myndighet att förordna om handräckning utan befogenheten bör tillkomma domstol.
Bestämmelser om förordnande om handräckning bör därför inte meddelas i UB. En
ny UB bör emellertid innehåUa bestämmelser om verkstäUighet av beslutad
handräckning.

Beträffande det närmare innehåUet i UB vill jag i
första hand hänvisa lill specialmotiveringen till de olika kapitlen i balken. I
avsnitt 6 lämnas inledningsvis en översiktlig redogörelse för det viktigaste
av innehållet. I den allmänna motiveringen kommer alt i särskilda avsnitt
behandlas vissa övergripande frågor. Del gäller överexekutorsinstitulionens
avskaffande (avsnitt 5.2), balkens tillämplighet i allmänna mål (avsnitt 5.3),
reglema om kronofogdemyndighets möjlighet tUl självrältelse (avsnitt 5.4) och
vissa

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 133

lagtekniska frågor (avsnitt 5.5). Härutöver vill jag redan
nu behandla några spörsmål av mera allmän karaktär.

På grundval av delbetänkanden från
beredningen har som redan nämnts ett flertal vikfiga delreformer inom
utsökningsrätten ägt rum under senare år. Reformema har främst rört
utmätningsinstitulet men även andra delar av utsökningsrätten, bl.a.
exekutionsformen införsel. Beredningen har inte genomgående på nytt övervägt de
nya regler som har tillkommit på gmndval av beredningens tidigare förslag utan
har i allmänhet ulan ändring tagit upp reglerna i förslaget till UB, frånsett
de ändringar som har påkallats av att överexekutorsinstitufionen föreslås
avskaffad och av att bestämmelserna tas upp i en större enhet. Detta har
godtagits av de allra flesta remissinstanserna. Beredningens ståndpunkt har
emellertid kritiserats av två remissinstanser, som har menat att man därigenom
avstår från den fördel med partiella reformer som ligger i att man efter
försöksverksamhet kan göra behövliga ändringar i slutskedet av lagstiftningsarbetet.

För egen del vill jag framhålla att
med de partiella reformema inte endast har åsyftats en provisorisk lagstiftning
utan avsikten har varit att de nya bestämmelserna i allmänhet skulle tas upp i
en blivande UB. Reformerna torde också som regel ha slagit väl ut. Någon allmän
omprövning av alla de delar av utsökningsrätten som omfattas av delreformerna
kan därför inte komma i fråga. Någon sådan omprövning har inle heller
ifrågasatts från något håll. En annan sak är att frågor som redan har fått sin
lösning genom delreformerna bör tas upp till ny prövning, om särskild anledning
förekommer till del. Beredningen har själv tagit upp vissa sådana frågor och
ibland föreslagit ändrade lösningar. Beträffande vissa andra frågor har förslag
om ändring väckts i remissyttrandena. Detta gäller bl.a. utmätning av lön,
införsel samt försäljning under hand av utmätt lös egendom. Frågorna behandlas
närmare i samband med de kapitel till vilka de hör. Detsamma gäller
ändringsförslag som i övrigt har förts fram från myndigheter och enskilda
under arbetet på UB.

Ett par remissinstanser har tagit
upp vissa principiellt och praktiskt viktiga frågor rörande utmätning vilka
idag är oreglerade och vilka inte har berörts närmare i beredningens
betänkande. Det gäller t.ex. kronofogdemyndighetens skyldighet att efterforska
utmätningsbar egendom. Frågorna, som i departementsförslaget delvis föreslås
bli uttryckligt reglerade, behandlas i de sammanhang fill vilka frågoma hör.

1 fråga om exekutionsformen utmätning
innehåller beredningens förslag bl.a. bestämmelser om verkan av exekutiv
försäljning (15 kap.). Dessa bestämmelser reglerar köparens rätt mot tredje man
som gör anspråk på äganderätt till den sålda egendomen. Vidare behandlas bl.a.
utmätnings-gäldenärens och borgenärs ersättningsskyldighet i fall då exekutivt
såld egendom frångår köparen eller då försäljningen medför att tredje mans rätt
går förlorad. Två remissinstanser har ifrågasatt om det är lämpligt att

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
134

sådana frågor regleras i UB. För egen del viU jag påpeka
att bedömningen av frågan om exekutiv försäljnings rättsverkan sedan länge är
oklar. Frågan kan inte gärna förbigås när man nu skall få till stånd en ny
utsökningslagstiftning. Vad som kan diskuteras är var bestämmelser i saken bör
placeras. Såvitt gäller exekutiv försäljning av fast egendom är det i och för
sig möjligt att föra in behövliga regler i jordabalken (JB). Beträffande
exekutiv försäljning av lös egendom saknas däremot en motsvarande lag, i vilken
bestämmelserna på ett naturligt sätt kan föras in. Med anledning av vad en av
de båda kritiska remissinstanserna har anfört vill Jag erinra om att någon
generell lagstiftning om godtrosförvärv av lös egendom f.n. inte är aktuell. Bestämmelser
om verkan av exekutiv försäljning rör visserligen inte själva förfarandet hos
den exekutiva myndigheten. De har emellertid nära samband med förfarandet och
praktiska skäl talar för att frågan får sin reglering i.UB. Det kan påpekas att
även den nuvarande utsökningslagstiftningen innehåller vissa bestämmelser i
saken (se 213 a S UL och 45-48 SS FfL). Jag godtar sålunda beredningens förslag
att en ny UB bör reglera även verkan av exekutiv försäljning.

Beredningen har föreslagit alt UB
skall vara direkt tillämplig i fråga om all verkställighet, vare sig ålagd
förpliktelse har fastställts av domstol eller i annan ordning. Detta har
genomgående godtagits av remissinstanserna. Även Jag anser att UB bör vara
generellt tillämplig på all verkställighet. Med hänsyn lill frekvensen av olika
typer av exekutionstitlar som i praktiken ligger lill grund för verkställighet
skulle det inle vara lämpligt att t.ex. begränsa UB:s tillämplighet till alt
avse det civUrättsliga området. 1 fråga om indrivning av skatter, böter o.d.
behandlar Jag frågan närmare i avsnitt 5.3.

5.2 Exekutiva myndigheter

5.2.1 Allmänna synpunkter

Handläggningen av utsökningsrhål i
första instans är f n. delad mellan två myndigheter, överexekutor och
utmätningsmannen. Länsstyrelsen är överexekutor. Länsstyrelsen kan dock
förordna annan att vara överexekutor för särskild förrättning. Kronofogde är
utmätningsman men kan i stor utsträckning delegera uppgiften fill annan
tjänsteman vid kronofogdemyndigheten.

På överexekutor ankommer alt förordna
om verkställighet av dom m.m. i vissa särskilt kvalificerade fall, att
ombesörja exekutiv försäljning av fast egendom och vissa andra specialobjekt
och i samband därmed fördela köpeskillingen saml att förordna om handräckning.
Det ankommer vidare på överexekutor att pröva klagan över utmätningsmannens
beslut och åtgärder. Överexekutor har också, enligt bestämmelser i särskilda
författningar, en del uppgifter som inte är av direkt exekutiv natur.
Handlägg-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering 135

ningen
av andra exekutiva uppgifter än som har nämnts nu åvilar utmätningsmannen,
dvs. i realiteten kronofogdemyndigheterna. Del innebär att exekutionen i första
instans numera i det aUdeles övervägande antalet mål åvilar
kronofogdemyndighetema.

Landet är indelat i 81 kronofogdedistrikt med en
kronofogdemyndighet i varje distrikt. Inom kronofogdeorganisalionen finns f.n.
205 tjänster i kronofogdekarriären, varav 158 tjänster som kronofogde (inkl.
biträdande kronofogde) och 47 tjänster som kronofogdesekreterare. Av kronofogdemyndigheterna
har 35 endast en kronofogdetjänsl och 29 två sådana tjänster.
Distriktsindelningen har under senare år varit föremål för översyn av särskilda
utredningar. 1 en nyligen beslutad proposition tiU riksdagen (prop. 1977/78:129)
har emeUertid regeringen föreslagit att den nuvarande dislriktsindelningen
skall behållas.

Beredningen har ansett del angelägel all antalet
instanser inom verkställighetsförfarandet nedbringas och att en
organisatoriskt enklare ordning även i övrigt genomförs. Beredningen har därför
föreslagit att överexekutor avskaffas och att de exekutiva uppgifter som
åvilar överexekutor som första instans förs över fill kronofogdemyndigheterna.
De krav som detta ställer i fråga om kvalificerad arbetskraft och en ändamålsenlig
arbetsfördelning vid kronofogdemyndighetema kan enligl beredningen uppfyllas
efter en minskning av antalet kronofogdedistrikt. I fråga om instansordningen
innebär förslaget att talan mot kronofogdemyndighets beslut skall föras direkt
i hovrälten.

Beredningens förslag i organisationsfrågan har fått
ell blandat mottagande. Flertalet remissinstanser, däribland två hovrätter,
domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), riksrevisionsverkel (RRV), riksskatteverket
(RSV) och fyra länsstyrelser, har tillstyrkt förslaget eller lämnat del utan
erinran. Dessa remissinstanser har i huvudsak anslufit sig till de skäl som
beredningen har åberopat. En kammarrätt och två länsstyrelser har stäUl sig
tveksamma till den föreslagna organisafionsändringen. Förslaget har avstyrkts
av en hovrätt, statskontoret, länsstyrelsemas orgänisafionsnämnd (LON) och åtta
länsstyrelser. I de negativa remissyttrandena framhåUs särskUt att beredningen
inte har redovisat några närmare undersökningar, bl.a. i kostnadsfrågan, tUl
stöd för förslaget samt att beredningens skäl är alltför knapphändiga och
aUmänt håUna. Den nuvarande organisationen anses fungera bra och del påpekas
att de uppgifter som ankommer på överexekutor är av kvalificerad beskaffenhet.
Vidare sägs att kronofogdemyndighetema genom förslaget får judiciella
uppgifter, vilket inte anses lämpligt. De allra flesta remissinstansema, såväl
de positiva som de negativa, understryker att förslagets genomförande
fömtsätter att kronofogdemyndighetema har kvalificerad personal och att detta
kräver en minskning av antalet kronofogdedistrikt.

För egen del viU jag, efter att ha samrått med
chefen för kommun-departementet, anföra följande i organisationsfrågan.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering 136

Kronofogdeorganisalionen tiUkom i samband med 1964
års reform av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet. Kronofogdemyndigheterna
har enligt allmän uppfattning fungerat väl. Del kan därför inte råda någon
tvekan om att i vart fall huvuddelen av exekutionen i första instans även i
fortsättningen skall åvila kronofogdemyndighetema. Vad frågan gäller är om
vissa särskilda uppgifter alltjämt bör ankomma på annan myndighet.

Uppdelningen av handläggningen av utsökningsmål på
två exekutiva myndigheter har sin grund i en äldre lids förhåUanden. Vid UL:s
tillkomst ansågs att de dåvarande kronofogdama på landet, som inle
nödvändigtvis m.lsie ha juridisk examen, i allmänhet inte kunde antas ha
tillräckliga kvalifikationer för alt kunna anförtros de uppgifter som förlades
till överexekutor. Kronofogdama ansågs inte heller ha sådan självständig
ställning och överblick över förhållandena som borde krävas särskilt när det
gällde uppgiften att förordna om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder. Utmätningsmannen
ansågs böra ha endast rent verkställande uppgifter, medan rätten att besluta
skulle tillkomma överexekutor. I enlighet härmed användes tidigare i UL inte
termen beslut i fråga om utmätningsmannens verksamhei. I stället talades om
dennes åtgärder eller förfarande.

Förhållandena är numera helt annorlunda. Sedan år
1965 finns kronofogdemyndighetema som särskilda exekutiva myndigheter. Vid
kronofogdemyndigheten leds den exekutiva verksamheten av en eller flera
kronofogdar. För behörighet till tjänst som kronofogde krävs bl.a. juris
kandidatexamen och notariemeritering. Övergångsvis kommer visserligen att
finnas en del kronofogdar utan juris kandidatexamen. Dessa har emellertid,
frånsett något undantag, distriktsåklagarexamen och har ofta tidigare
tjänstgjort som landsfiskaler. Den nyss berörda skillnaden mellan beslutande
organ - överexekutor - och verkstäUande sådana upprätlhåUs inte längre i UL och
andra exekutionsrättsliga författningar. I själva verket fattas numera det
stora flertalet beslut i utsökningsmål av företrädare för kronofogdemyndighet.
Under den tid som kronofogdemyndigheterna har funnits har de visat sig väl
uppfylla de krav som kan ställas på en exekutiv myndighet. Det är enligt min
mening klart att kronofogdarna är skickade att handlägga även komplicerade
utsökningsmål.

Vad jag har sagt nu innebär att överexekutor och
utmätningsmannen numera inte kan på samma sätt som tidigare anses utgöra en
funktionell enhet, med överexekutor som överordnad och beslutande och
utmätningsmannen som underordnad och enbart verkstäUande myndighet. Utmätningsmannen,
dvs. i realiteten kronofogdemyndigheten, har numera en mera fristående
ställning till länsstyrelsen och klagan över utmätningsmannens beslut och
åtgärder bör ses som ett vanligt rättsmedel. Mot bakgrund härav framstår det
som principieUt mindre tiUfredsställande alt överexekutor har fill uppgift både
att handlägga vissa uppgifter som första instans och att pröva klagan över
utmätningsmannens beslut och åtgärder.

Den
nuvarande uppdelningen av exekutiva uppgifter på två olika

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering 137

myndigheter
föranleder också vissa praktiska olägenheter. Bl.a. måsle tjänstemän vid båda
myndigheterna sälta sig in i delvis samma saker. Diarieföring skall ske och
beslut meddelas i saken vid båda myndighetema. Handläggningen torde i
allmänhet kräva sammanlagt längre lid än om saken i dess helhet handlades av en
myndighet. Sökanden måste i vissa fall göra ansökan två gånger i samma sak och
nödgas då erlägga avgift i båda målen. Även om ölägenheterna av den nuvarande
ordningen inte bör överdrivas, är del uppenbart all en enklare och mera
rationell ordning skulle uppnås om handläggningen av utsökningsmål får åvila
endast en myndighet. Fördelarna skulle komma såväl staten som partema i
utsökningsmål, främst sökanden, till del. För statens del måste ell
sammanförande av de exekutiva uppgifter som ankommer på överexekutor som
första instans med kronofogdemyndigheternas handläggning av utsökningsmål
medföra minskade kostnader.

De exekutiva uppgifter som åvilar överexekutor har
ett starkt JudicieUt inslag. Tidigare har därför också vid olika tillfällen
diskuterats att flytta dessa uppgifter till allmän domstol. Till följd av sin
beskaffenhet synes uppgifterna passa mindre väl in i den moderna
länsförvaltningens organisation. De exekutiva göromål som ankommer på
överexekutor har inle något närmare samband med andra uppgifter som åvilar
länsstyrelsen. Det kan också nämnas att de administrativa uppgifter inom
exekufionsväsendet som tidigare åvilade länsstyrelserna numera har till slörre
delen övertagits av RSV i dess egenskap av centralmyndighet för administration
av exekutionsväsendet.

En remissinstans har som skäl för att bibehålla
överexekutorsgöromålen hos länsstyrelsen åberopat att det kan vara en fördel
från rekryteringssynpunkt och med tanke på nolarieulbildningen om
länsstyrelsen kan erbjuda sådana arbetsuppgifter. DeJssa skäl har dock knappast
sådan tyngd alt de bör hindra genomförandet av en ändrad organisation som från
andra synpunkter kan anses önskvärd. Om göromålen flyttas lill annan myndighet,
kommer f.ö. motsvarande fördelar denna lill del.

Jag har mol denna bakgrund kommit lill
uppfattningen alt den nuvarande organisationen bör ändras. En sådan ändring bör
i första hand gå ut på att länsstyrelsen befrias från befattningen med
utsökningsmål och alt handläggningen av sådana mål i första instans i princip
skall ankomma på kronofogdemyndighet. Jag vill understryka att det sagda inle
innebär någon kritik av länsstyrelsernas handläggning av utsökningsmål.

Som skäl mot att flytta överexekutorsuppgifterna
tiU kronofogdemyndigheterna har en remissinstans åberopat att dessa därigenom
skulle få för många Judiciella uppgifter. Redan f n. har emellertid kronofogde
och andra förrättningsmän vid kronofogdemyndigheten att i sin verksamhet ta
ställning till åtskilliga frågor som inle är av ren verkställighetsnatur. Som
exempel kan nämnas att de har alt pröva invändning från den mot vilken
verkställighet har sökts att han efter exekutionstitelns tillkomst har

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
138

fullgjort sin förpliktelse, liksom spörsmål huruvida
egendom som kommer i fråga för utmätning tillhör gäldenären eller annan. De har
vidare att besluta om fördelning mellan olika sakägare av medel som har
influtit efter utmätning. Sådana frågor får anses vara åtminstone i viss mån av
JudicieU beskaffenhet. Kronofogdemyndigheten har också beslutande funktioner
enligl bl.a. lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt och lagen (1970:741)
om statlig lönegaranti vid konkurs. Som Jag senare skall återkomma till bör
kronofogdemyndigheten, även frånsett de uppgifter som f.n. åvilar överexekutor,
erhålla ytterligare Judiciella uppgifter, t.ex. att förelägga och döma ut vite.

Del torde varken vara möjligt eller
lämpligt all i en modem utsökningslagstiftning upprätthålla en klar
skiljelinje mellan rent verkställande och vissa mera JudicieUt betonade
uppgifter. Det förhållandel att de uppgifter som åvilar överexekutor delvis är
av JudicieU beskaffenhet bör sålunda inle i och för sig hindra att uppgiftema
flyttas över till kronofogdemyndighetema. En annan sak är alt man bör
eftersträva att kronofogdemyndigheterna behåller sin huvudsakliga karaktär av
verkställande organ. Uppgifter av del slag som normalt ingår i dömande
verksamhei bör således i princip handhas av domstol. Till denna fråga
återkommer Jag i det följande vid behandlingen av handräckningsuppgiftema.

Vid bedömande av del lämpliga i att
flytta överexekutorsgöromålen till kronofogdemyndighetema är också
kronofogdeorganisationen, särskilt indelningen i kronofogdedistrikl, av
betydelse. Jag återkommer fill den frågan i del följande i anslutning till de
olika uppgifterna.

Vid bedömningen av om
överexekutorsinstitufionen skall avskaffas måste beaktas också andra faktorer
än de hittills nämnda. Flera remissinstanser har framställt principiella och
andra invändningar mot alt uppgiftema flyttas till kronofogdemyndighetema.
Dessa frågor behandlas särskilt för varje gmpp av göromål i del följande. Jag
vill här endast framhåUa att man inte har all välja endast mellan att låta
länsstyrelsen i egenskap av överexekutor behålla sina nuvarande exekutiva
uppgifter eller att flytta samtliga uppgifter fill kronofogdemyndighetema. Även
andra lösningar kan tänkas. Bl.a. kan anföras skäl för att vissa av uppgiftema
bör anförtros domstol. Den frågan har diskuterats tidigare i olika sammanhang.
År 1937 flyttades ocksä den summariska betalningsprocessen från överexekutor
till domstol och i samband med nya RB fick domstolarna ökad befattning med
verkstäUighetsfrågor. Bortsett från handräckningsuppgifterna (se vidare
avsnitt 5.2.4) finns det dock numera inle fillräcklig anledning att föreslå en
överflyttning till domstol. Det skulle således vara främmande att förlägga
t.ex. exekutiv försäljning av fast egendom til! domstol.

Innan Jag går över liU de olika
typerna av överexekutorsgöromål skall jag ta upp en fråga som är gemensam för
samtliga slag av uppgifter. Några remissinstanser har ifrågasatt om inte uppgifterna
kan åläggas endast vissa

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering
139

kronofogdemyndigheter, l.ex. en myndighet i varje län.
Detta skulle innebära att en del kronofogdemyndigheter, vid sidan av övriga
exekutiva uppgifter, skulle ha all ombesörja vissa särskilt kvalificerade
göromål -t.ex. exekutiv försäljning av fast egendom - för ett område som
motsvarar två eller flera kronofogdedistrikt. Fördelama med en sådan ordning
Jämförd med den nuvarande skulle främst vara att exekutionen i första instans
skulle åvila endast kronofogdemyndighetema och att länsstyrelsema skulle
befrias från sin befattning med utsökningsmål.

Någon slörre reell ändring skulle
emellertid en sådan ordning inte innebära. De olägenheter som den nuvarande
uppdelningen på två myndigheter medför - ett visst dubbelarbete, längre
sammanlagd tidsåtgång, dubbla ansökningar m.m. - skulle i huvudsak finnas kvar,
lål vara inte i alla kronofogdedistrikl. Man skulle vidare få en oenhetlig och
för de rätts-sökande ofta svårförståelig ordning. På de flesta håll i landet
skulle den som vill söka t.ex. verkställighet av skiljedom behöva vända sig
först till en kronofogdemyndighet och sedan till en annan. På andra håll skulle
sökanden däremot ha all vända sig endast lill en kronofogdemyndighet. Den
kronofogdemyndighet som hade behörighet att handlägga de kvalificerade
uppgifterna skulle i realiteten utgöra ett slags överexekutor i förhållande
till vissa andra kronofogdemyndigheter. Att göra en sådan skillnad mellan
myndigheter inom samma organisation vilka i övrigt har samma uppgifter och
behörighet är inle lämpligt. De remissinstanser som har tagit upp frågan har
också i allmänhet avvisat en sådan lösning. Inom exekutionsväsendet är man,
efler vad Jag har erfarit, starkt kritisk till den nu diskuterade ordningen.
Jag kan sålunda inte förorda alt överexekutorsgöromålen anförtros endast vissa
kronofogdemyndigheter.

Vad som har sagts i det föregående
har i första hand avsett de uppgifter som överexekutor handlägger som första
instans. Vissa av de skäl som Jag har anfört för att befria länsstyrelsen från
befattningen med utsökningsmål, bl.a. att dessa uppgifter passar mindre väl in
i den modema länsförvaltningens organisation, är emellertid fillämpliga även på
mål angående klagan över utmätningsmans beslut eller åtgärder. 1 övrigt innebär
frågan om inslansordningen särskilda problem och behandlas för sig i det
följande.

5.2.2 Förordnande om verkstäUighet i vissa faU av dom
m.m.

I de fall dä utmätningsmannen inte
är behörig att utan särskilt bemyndigande verkstäUa domstols dom eUer beslut
eller annan exekutionstitel ankommer det på överexekutor att förordna om
verkstäUighet och om sättet därför. Hit hör i första hand fall då olika sätt
för verkställigheten står till buds och då vitesföreläggande bör användas (38 8
UL). Överexekutor har också att förordna om verkställighet av svensk skiljedom
(46 8 UL). Antalet mål som slutligt handlades av överexekutorema år 1976

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
140

och som avsåg verkställighet av dom eller beslut och av
skiljedom uppgick till 206. I detta antal torde emellertid ingå även sådan
prövning av verkställighet av vissa utländska exekutionstitlar som åvilar
överexekutor enligt särskilda författningar.

Beredningens förslag att den
prövning av verkställighet som enligt UL åvilar överexekutor skall flyttas lill
kronofogdemyndigheterna har inte berörts särskilt i remissyttrandena. För egen
del vill jag framhålla att den som i de aktuella fallen önskar få till stånd
verkställighet f n. måsle först vända sig till överexekutor för alt utverka
förordnande om verkställighet och därefter söka verkställighet hos
utmätningsmannen. Förfarandet medför visst dubbelarbete, tidsutdräkt och ökade
kostnader. Olägenheterna drabbar särskilt sökanden men även staten. En sådan
ordning bör inte bestå utan starka skäl.

Utmätningsmannen är behörig att
utan föregående prövning av överexekutor verkställa dom eller annan
exekutionstitel i det helt övervägande antalet fall. Även i sådana mål
uppkommer emellanåt rättsliga frågor av komplicerad beskaffenhet.
Kronofogdemyndigheternas förmåga att handlägga sina nuvarande
verkställighetsuppgifter har inte ifrågasatts från något håll. De
verkställighetsfrågor som prövas av överexekutor skiljer sig inte lill sin
natur från annan verkställighet. Kronofogdarna får anses väl skickade att pröva
även dessa verkställighetsfrågor. Antalet mål av sådan beskaffenhet är så ringa
att man, oavsett exekutionsväsendets organisation, inte kan räkna med att
beslutande tjänstemän skall kunna förvärva större erfarenhet av sådana mål.
Kronofogdes insikter om och erfarenhet av verkställighet i övrigt bör
emellertid vara lill god nytta. Skäl att låta länsstyrelsen även i
fortsättningen handha uppgiften föreligger inte. Med hänsyn till de aktuella
frågomas samband med annan verkställighet saknas anledning att anförtro
uppgiften ät domstol.

Av anförda skäl anser Jag att den
verkställighetsprövning som f.n. ankommer på överexekutorvenligt UL i
fortsättningen bör åvila kronofogdemyndighet. Hos myndigheten bör sådana mål
prövas av kronofogde.

5.2.3 Exekutiv försäljning av fast egendom m.m.

Ulmätt fast egendom säljs fn. av
överexekutor. Detsamma gäller utmätt registrerat skepp och skeppsbygge samt
luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg. För försäljningen gäller
de särskilda lagar som har nämnts i det föregående. Det ankommer också på
överexekutor att fördela köpeskillingen och andra medel som har flutit in i
samband med sådan försäljning. Överexekutor har härutöver att ombesörja
exekutiv försäljning av andel i registrerat skepp eller skeppsbygge och i
luftfartyg eller intecknade reservdelar och av villkorlig äganderätt till sådan
egendom eller till andel däri samt att fördela köpeskilling och andra medel i
målet.

Antalet slutligt handlagda mål om exekutiv försäljning av
fast egendom j

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering 141

hela
landet uppgick år 1976 till 4.298, varav 4.200 avsåg försäljning pä auktion av
hel faslighet. Av sist nämnda antal ledde dock endast 784 mål till försäljning.
I många andra mål hade emellertid förberedande åtgärder vidtagits innan begäran
om försäljning återkallades. I ett stort antal fall avsåg två eller flera mål
samma fastighet. Nyssnämnda antal mål som handlades slutligt år 1976 berörde
sålunda endast omkring 2.000 fastigheter. Antalet fasligheter som såldes
exekutivt har uppskattats tUl ungefär 400. Under tiden den 1 juli 1975 - den 30
Juni 197b inkom lill överexekutorerna sammanlagt 4.543 mål angående exekutiv
försäljning.

De remissinstanser som har tillstyrkt beredningens
förslag att uppgiften att sälja utmätt fast egendom m.m. skall flyttas från
överexekutor till kronofogdemyndigheten har särskiU åberopat att det exekutiva
förfarandet skulle förenklas och handläggningstiden förkortas, om kronofogdemyndigheten
ombesöijer såväl utmätning som försäljning. De negativa remissinstansema har
framhållit bl.a. all rationaliseringsvinstema inte skulle bli stora, att
exekutiv försäljning av fast egendom m.m ulgör en komplicerad uppgift som
kräver kvalificerade handläggare och att det i allmänt mål skulle vara
olämpligt alt kronofogdemyndigheten både företräder staten i egenskap av
borgenär och ombesörjer försäljningen.

För min del bedömer Jag frågan på följande sätt.
Vad som sägs har i första hand avseende på fast egendom.

1 fråga om egendom i allmänhet ankommer det på
utmätningsmannen inte bara att besluta om utmätning utan också alt ombesörja
exekutiv försäljning av egendomen och fördelning av köpeskillingen. Någon
ändring i detta förhällande har inte ifrågasatts från något håll. Även om
exekutiv försäljning (inkl. fördelning) beträffande vanlig egendom som regel
inle erbjuder några svårare rättsliga problem, ligger det mot bakgrund av
nämnda förhållande närmast tUl hands att även exekutiv försäljning av fast
egendom får åvUa kronofogdemyndigheten. Om uppgiften anförtros
kronofogdemyndighet, får man en principieUt riktigare ordning än f.n. En
uppdelning av det exekutiva förfarandet i första instans på två myndigheter
bör enligt min mening inte komma i fråga utan starka skäl.

Den nuvarande ordningen innebär att sedan
utmätningsmannen har utmätt fast egendom målet skall lämnas över tUl
överexekutor för fortsatt handläggning. Som regel förordnas dock
kronofogdemyndigheten att utföra beskrivning och värdering av fastigheten.
Ibland förordnas kronofogde att som särskild överexekutor ombesörja den
exekutiva försäljningen. När domstol har fastställt att förfallen fordran
skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, krävs däremot inte något
särskilt beslut om utmätning. Egendomen är då utan vidare att anse som utmätt
och målet blir direkt anhängigt hos överexekutor. Sådan betalningsfast-stäUelse
är mycket vanlig.

Uppdelningen av fastighetsexekutionen på två
myndigheter medför att tjänstemän vid båda myndigheterna måste sätta sig in i
målet. Detta skall

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 142

också
diarieföras vid båda myndigheterna, vissa underrättelser måsle lämnas mellan
dessa m.m. Olägenhetema av uppdelningen på två myndigheter bör givetvis inle
överdrivas, men det är uppenbart att förfarandet vid fastighetsexekution kan
förenklas, om målet i dess helhet handläggs vid en och samma myndighet.
Handläggningstiden skuUe sannolikt också ibland kunna förkortas, vilket skulle
medföra bl.a. att sökanden får betalning snabbare och att fordringsräntor som
skall tas ul ur köpeskillingen blir lägre. Sakägarna skulle vidare gagnas av
att ha bara en myndighet alt vända sig till. Man torde även kunna räkna med alt
kostnadema för fastighetsexekutionen kan minskas någol.

Som flera remissinstanser har understmkit ulgör
exekufiv försäljning av fast egendom, däri inräknat köpeskillingsfördelningen,
ett komplicerat rättsområde. Den som handlägger sådana mål måsle ha god insikt
inte bara i de exekulionsrättsliga reglema på området utan även i JB:s bestämmelser
om panträtt m.m. Med hänsyn till de krav som gäller för behörighet tUl
kronofogde och den erfarenhet som kronofogde förvärvar genom att svara för
exekutionen i övrigt råder enligt min mening inte någol tvivel om all
kronofogdama i och för sig är fillräckligt kvalificerade för all handha
uppgiften.

I aUmänna mål åligger det kronofogdemyndigheten -
vid sidan av uppgiften att som exekufiv myndighet handlägga målet - att
företräda det allmänna i egenskap av borgenär. Flera remissinstanser har ansett
att detta förhåUande skulle vara otillfredsställande vid exekufiv försäljning
av fast egendom. Med anledning härav vill Jag framhålla all själva försäljningen
knappast torde våUa problem i detta hänseende. Det ligger i alla sakägares
intressen att försäljningen ger ett bra resultat. Dessutom ger reglema om
skyddsbelopp m.m. en garanti mot att försäljning sker lill skada för sakägare.
Kronofogdemyndighetens dubbla funktioner synes däremot bli mera framträdande i
samband med köpeskillingsfördelningen. De befarade olägenheterna torde dock
vara av enbart teoretisk art. Några olägenheter lär i praktiken inle uppkomma.
När verklig tvist uppkommer beträffande en fordran, skall tvisten i princip
hänskjutas till domstol. Jag vUl också erinra om att kronofogdemyndigheten f.n.
ombesörjer exekutiv försäljning i allmänt mäl av lös egendom (frånsett
registrerat skepp och luftfartyg m.m.). Även i fråga om sådan egendom kan
ibland finnas flera konkurrerande sakägare, l.ex. vid utmätning av handpantsall
eller företagsintecknad egendom, låt vara alt det naturligtvis inle förekommer
i samma omfattning som vid exekution i fastighet.

Enligl min mening är de betänkligheter som har
anförts i fråga om kronofogdemyndighetens dubbla funktioner i samband med
exekutiv försäljning av fast egendom i allmänna mål överdrivna. Kronofogdemyndighetens
StäUning i sådana mål utgör inte i och för sig anledning alt låta försäljningen
av just fast egendom (och vissa slag av lös egendom) om-besöijas av annan
myndighet. När del anses lämpligt kan kronofogdemyn-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
143

dighetens borgenärsfunklioner i samband med exekutiv
försäljning av fast egendom uiövas av annan tjänsteman vid myndigheten än den
som håller sammanträdet. Denna fråga kan övervägas närmare i samband med utarbetande
av verkställighetsföreskrifler till UB. Kronofogdemyndighetens dubbelslällning
i allmänna mål behandlas ytterligare i avsnitt 5.3.

Om exekutiv försäljning av fast egendom
skall ankomma på kronofogdemyndigheterna, blir följden att
försäljningsärendena kommer all fördelas på fler myndigheter än f n. och att
alltså varje kronofogdemyndighet i allmänhet kommer all ombesörja färre
försäljningar än f n. överexekutor. Detta behöver emellertid enligt min mening
inte medföra några större olägenheter. 1 de flesta distrikt torde
kronofogdemyndighetens egen personal kunna ombesörja även exekutiv försäljning
av fast egendom. 1 en del mindre distrikt skulle del dock kunna uppkomma
svårigheter. Beträffande mindre kronofogdemyndigheter har emellertid i prop.
1977/78:129 föreslagits särskilda former för slöd från annan
kronofogdemyndighet. Tanken är att mindre kronofogdemyndigheter skall vid behov
kunna förstärkas med kronofogdepersonal från annan kronofogdemyndighet. I
vissa, större distrikt förutsätts sålunda finnas kronofogdeljänster, vilkas
innehavare är skyldiga att tjänstgöra även i visst eller vissa andra distrikt.
Med en sådan ordning kan, när exekutiv försäljning av fast egendom skall äga
rum i mindre kronofogdedistrikt, vid behov antingen löpande ärenden handläggas
av kronofogde från annat distrikt eUer fastighelsförsäljningen ombesörjas av
utomstående kronofogde med erfarenhet av sådana uppgifter.

På gmnd av del anförda föreslår jag
att exekutiv försäljning av fast egendom, däri inräknad
köpeskillingsfördelningen, skall ankomma på kronofogdemyndigheterna. Att
försäljningen och fördelningen skall ombesörjas av kronofogde eller annan
tjänsteman i kronofogdekarriären är självklart, även om denne i viss
utsträckning bör kunna få biträde av annan tjänsteman vid
kronofogdemyndigheten.

Exekutiv försäljning av registrerat
skepp och skeppsbygge och av luftfartyg och intecknade reservdelar lill
luftfartyg, som f n. också åvilar överexekutor, äger rum enligt bestämmelser
som i sina huvuddrag stämmer överens med reglerna för exekutiv försäljning av
fastighet på auktion. Vikliga skillnader föreligger dock i flera avseenden.
Försäljningen inkl. köpeskillingsfördelningen bör ankomma på samma myndigheter
som ombesörjer exekutiv försäljning av fast egendom. Den som ombesörjer
exekutiv försäljning av fast egendom får anses tillräckligt kvalificerad all
handlägga även exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. Kronofogde är
alltså i och för sig kompetent att ha hand om uppgiften. Exekutiv försäljning
av registrerat skepp m.m. förekommer emellertid endast i ell fåtal fall om
året. Oavsett vilken myndighet som skall ombesörja uppgiften kan man därför
inte räkna med att tjänsteman som på förhand är insatt i de aktuella frågorna
skall finnas annat än vid vissa försäljningsmyndigheter.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
144

Man får sålunda under alla förhållanden räkna med all
försäljningsmyn-dighelen ibland måsle anlita utomstående expert för
försäljningen. Antalet kronofogdedistrikt hindrar därför inte alt uppgiften
anförtros kronofogdemyndigheterna.

Jag föreslår sålunda att uppgiften
att ombesörja exekutiv försäljning av registrerat skepp och luftfartyg m.m.
anförtros kronofogdemyndigheterna. Genom lämpliga organisatoriska åtgärder bör
sörjas för att kronofogdemyndighet som behöver bistånd med försäljningen också
får sådan hjälp. Detta kan ske genom att kronofogde vid viss eller vissa
kronofogdemyndigheter vid behov kan förordnas att som förrättningsman
ombesörja försäljning av sådan egendom i andra distrikt.

Som har nämnts i det föregående har
överexekutor f.n. även hand om exekutiv försäljning av andel i registrerat
skepp eller skeppsbygge och i luftfartyg eller intecknade reservdelar till
luftfartyg liksom försäljning av villkorlig äganderätt till sådan egendom eller
lill andel däri. Sådan försäljning, som inte rubbar panträtt eller annan
särskild rätfighet i egendomen, sker enligl en enklare ordning än den som
gäller för egendom som har behandlats i del föregående. Något hinder mot alt
flytta dessa försäljningar lill kronofogdemyndigheterna föreligger
uppenbarligen inte.

5.2.4 Handräckning

Enligt UL kan handräckning meddelas
i form av kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd, som inom viss lid skall följas
av alt talan väcks vid domstol eller i vissa fall i annan ordning, eller i form
av återställande av besittning eller annat förhållande som har rubbats saml
avhysning. Det ankommer på överexekutor att förordna om handräckning, medan
överexekutors beslut vid behov verkställs av kronofogdemyndigheten.

Antalet handräckningsmål som
slutligt handlades av överexekutorerna år 1976 uppgick till 19.925. Härav
utgjordes 151 av säkerhetsåtgärd, 1.604 av återställande av besittning eller
annat rubbat förhållande och återstoden, 18.170, av avhysning. Under tiden den
I juli 1975 - den 30 juni 1976 inkom fill överexekutorerna sammanlagt 19.500
mäl om handräckning. Härav anhängiggjordes 14.687, eUer ungefär 75%, i
Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län. Om även Östergötlands och
Älvsborgs län medräknas, inkom 16.912, eller cirka 87%, av handräckningsmålen
till fem överexekutorer. I antalet 19.500 mål ingår emellertid även mål om
handräckning enligt andra författningar än UL.

Enligl beredningens förslag skall
överexekutors uppgift att förordna om handräckning flyttas till
kronofogdemyndigheterna, som alltså skall såväl besluta i saken som vid behov
genomföra handräckningen. Som framgår av vad som har sagts tidigare har förslaget
tillstyrkts från många håll vid remissbehandlingen. De remissinstanser som å
andra sidan har avstyrkt förslaget har särskilt åberopat att befogenheten alt
förordna om hand-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
145

räckning är av JudicieU natur och att
kronofogdemyndigheterna därför skulle få såväl dömande som verkställande
uppgifter, om förslaget genomförs. En del remissintanser har också åberopat
att handräckningsmål kan innehålla svåra problem saml att flertalet mål inte
kräver speciellt snabb handläggning. Behövliga förenklingar anses kunna göras
inom ramen för den nuvarande ordningen. Några remissinstanser har ifrågasatt om
inte befogenheten att förordna om handräckning bör flyttas till domstol, om
överexekutor avskaffas.

Sedan remissbehandlingen av
beredningens förslag har avslutats har de organisatoriska förutsättningarna för
att flytta över handräckningsmålen tiU kronofogdemyndighetema ändrats. Som har
nämnts tidigare föreslås nämligen i prop. 1977/78:129 att del nuvarande antalet
kronofogdedistrikt skall behållas oförändrat.

Mot bakgrund av att i vart fall
någon större ändring av indelningen i kronofogdedistrikt inte kunde väntas
undersöktes inom justitiedepartementet under år 1977 om del fortfarande var
realisfiskt att söka fullt ut förverkliga beredningens förslag beträffande
handläggning av handräckningsmålen. Resultatet av undersökningen har
redovisats i den tidigare nämnda promemorian (Ds Ju 1977:5) Summarisk process.
1 denna förordas att såväl den summariska betalningsprocessen som
handräckningsmålen slås samman till en ny, enhetlig procedur - kallad
lagsökning - som handhas av tingsrätterna. Utöver de praktiska och
organisatoriska synpunkter som kan anläggas på frågan framhålls i promemorian
också den principiella aspekten alt förordnande om handräckning har ett starkt
judicieUt inslag och att det är önskvärt att om möjligt hålla sådaha uppgifter
skilda från de rent verkställande.

Promemorian har remissbehandlats.
Förslaget alt föra över handräck-ningsmälen till domstol har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. De kronofogdemyndigheter
som har yttrat sig är dock i allmänhet negativa till en sådan lösning och
förordar att uppgiften alt förordna om handräckning anförtros
kronofogdemyndighet. Endast två kronofogdemyndigheter anser att domstolarna av
organisatoriska eller principiella skäl är bättre lämpade att pröva
handräckningsmål. Ett par kronofogdemyndigheter förordar att de enklaste
handräckningsmålen, bl.a. mål om återtagande av förhyrda saker, flyttas till
kronofogdemyndighetema vid överexekutors avskaffande. Ett par länsstyrelser
och en tingsrätt förordar alt handräckningsmål i enlighet med vad beredningen
har föreslagit flyttas till kronofogdemyndigheterna. En länsstyrelse ifrågasätter
om inte handräckningsmålen kan vara kvar hos länsstyrelsen eller prövas av
länsrätten.

För egen del vill jag framhålla all
om uppgiften att besluta om handräckning och uppgiften att genomföra
handräckningen förs samman till en myndighet, vissa förenklingar otvivelaktigt
skulle uppnås i fråga om diarieföring, delgivning m.m. Fördelama härmed måsle
dock vägas mol övriga

10 Riksdagen 1980181. 1 samt. Nr 8. Del I

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
146

faktorer som gör sig gällande i sammanhanget. Med hänsyn
bl.a. till att den nuvarande indelningen i kronofogdedistrikt kan förutsättas
komma att behållas oförändrad ter det sig från praktiska och organisatoriska
synpunkter numera fördelaktigare att flytta över målen lill tingsrätt. Till
förmån för en sådan lösning talar också andra skäl, varav Jag här skall nämna
de viktigaste.

Handräckningsmål innefattar
prövning av civilrältsliga förhållanden. Detta gäller både säkerhetsåtgärder
och handräckning i form av återställande av besittning m.m. eller avhysning.
Befogenheten alt förordna om handräckning är otvivelaktigt en direkt JudicieU
uppgift. Kvarstad och andra säkerhetsåtgärder utgör komplement till
domstolsprocessen och mål om handräckning för avhysning eller återställande av
besittning o.d. är i realiteten en summarisk process, som utgör ett alternativ
till den ordinära rättegången vid domstol. Som Jag har anfört i det föregående
kan man visseriigen inte i en modern utsökningslagstiftning göra klar skillnad
mellan å ena sidan rent verkställande uppgifter och å andra sidan vissa mera
judicieUt betonade befogenheter, så att endast uppgifter av det förra slaget
skulle ankomma på den exekutiva myndigheten. Uppgiften att förordna om
handräckning är dock av sådan karaktär alt det från principiell synpunkt
framstår som mindre lämpligt att uppgiften skall åvila kronofogdemyndigheten.

Handräckningsmålen förekommer i
stort antal. De flesta är emellertid koncentrerade till ell fåtal län. Om
uppgiften att pröva ansökan om handräckning flyttas till kronofogdemyndigheterna
skulle åtskilliga kronofogdemyndigheter få ett otillfredsställande litet antal
sådana mäl. Den skyndsamma handläggning som handräckningsansökan ibland kan
kräva, l.ex. i fråga om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd, skulle troligen
inte alltid kunna tillgodoses i de allra minsta kronofogdemyndigheterna.

På grund av vad som har anförts
anser Jag alt befogenheten att förordna om handräckning inte bör flyttas lill
kronofogdemyndigheterna. Som Jag har utvecklat närmare i det föregående är emellertid
inte heller den nuvarande ordningen helt tillfredsställande. Flera skäl talar
för att uppgiften bör ankomma på domsi:ol, dvs. tingsrätt. Den frågan kommer
att behandlas närmare i den remiss till lagrådet av förslag till ny lagsökningslag
som Jag ämnar föreslå inom kort. Jag avser att i det sammanhanget föreslå att
den befogenhet att förordna om handräckning som f n. tillkommer överexekutor
enligt UL flyttas till tingsrätt.

5.2.5 Prövning av klagan

Klagan över utmätningsmannens
beslut och åtgärder sker enligt gällande rätt hos överexekutor. Mot
överexekutors beslut kan besvär anföras i hovrätten. Talan mot hovrättens
beslut fullföljs genom besvär lill högsta domstolen.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering
147

Åren 1973 och 1974 anhängiggjordes
hos överexekutorema ungefär 2.700 resp. 2.400 mål rörande klagan över
utmätningsmans beslut eller åtgärd. Under tiden den I juli 1975 - den 30 juni
1976 inkom 2.942 sådana mål. Antalet utsökningsmål vari talan mot överexekutors
beslut förs i hovrätt torde utgöra omkring 600 per år. De utsökningsmål som
fullföljs till högsta domstolen torde kunna uppskattas lill ungefär 100 om
året.

Beredningen, som har ansett det
angelägel alt antalet instanser nedbringas, har diskuterat möjligheten att talan
mot kronofogdemyndighets beslut skulle föras i lingsräll eller annan domstol
som dömer i första instans men har avvisat en sådan lösning. Beredningen har
också förkastat möjligheten att lägga besvärsprövningen på en särskild
överinstans för utsökningsmål för hela landet. Enligt förslaget skall lalan mol
kronofogdemyndighetens beslut föras i hovrätten. För att detta inle skall leda
till en alltför stor arbetsbelastning för hovrättema föreslås att kronofogdemyndigheterna
får vidgade möjligheter alt vidta självrältelse. Förslaget har godtagits av de
flesta remissinstanserna, men ett antal remissinstanser har avstyrkt förslaget.
En del av de negativa remissinstansema har bl.a. betvivlat att förslaget skulle
medföra minskade kostnader. Vidare har de avstyrkande remissinstansema
genomgående åberopat risken för alt hovrätterna skulle få ett mycket stort
antal exekutiva besvärsmål.

För egen del vill Jag först
framhålla att del i utsökningsmål som regel är angeläget för parterna att saken
blir skyndsamt avgjord. Den nuvarande ordningen med fyra instanser medför att
det kan ta förhållandevis lång tid innan ett mål är slutligt avgjort.
Visserligen utgör inte klagan i och för sig hinder mot fortsatt handläggning av
målet hos kronofogdemyndigheten, men besvärsinstansen brukar i allmänhet
förordna all vidare exekutiva åtgärder skall inställas tills klagan har
prövats. Olägenhetema ökar genom att i princip varie beslut och åtgärd under
det exekutiva förfarandet kan överklagas för sig. Fyra instanser förekommer
visserligen inte i alla mål, eftersom överexekutor själv handlägger vissa
uppgifter som första instans. Som framgår av det föregående är det emellertid
avsikten att överexekutors befattning med sådana uppgifter skall upphöra och
uppgiftema frånsett befogenheten att förordna om handräckning övertas av kronofogdemyndigheterna.

Om antalet instanser minskas, bör
mål som överklagas ofta kunna avslutas snabbare. Man skulle också lättare uppnå
en mera likformig rättstillämpning redan i andra instans. Den nuvarande ordningen
med fyra instanser har fö. sin grund i äldre förhållanden. Trots att ett system
med fyra instanser förekommer även på en del andra områden, l.ex. i taxeringsprocessen,
är det enligt min mening angeläget att antalet instanser i utsökningsmål
nedbringas. Detta torde också kunna ske ulan risk för rättssäkerheten.

Med utgångspunkt i en
kronofogdeorganisation med 81 kronofogdedistrikl måste 24 myndigheter i andra
instans anses vara ett alldeles för

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81* 8 Föredraganden: Allmän motivering 148

stort
antal. Vart och ett av fyra län utgör dessutom ett kronofogdedistrikl. Dessa
förhållanden utgör ett starkt skäl för alt avskaffa länsstyrelsen som
besvärsinstans.

Utsökningsmålen skiljer sig från länsstyrelsernas
övriga uppgifter. Om länsstyrelsema, i enlighet med vad jag har föreslagit i
det föregående, befrias från att handlägga de exekutiva uppgifter som nu
ankommer på överexekutor som första instans, blir prövningen av överklagade
utsökningsmål ett än mera främmande inslag i länsstyrelsernas verksamhet.

Om länsstyrelsen inte längre skall pröva klagan i
utsökningsmål, kan övervägas om inte besvär över kronofogdemyndighetens beslut
bör föras i tingsrätt. Som har framhåUits tidigare har utsökningsmål nära
anknytning lill de allmänna domstolamas rättskipning, och det har tidigare i
olika sammanhang diskuterats att flytta överexekutorsuppgifterna lill domstol.
Domare i allmän underrätt har också tidigare ofta fungerat som överexekutor.
Tingsrällsorganisalionen medger i och för sig alt målen handläggs i lämpliga
former. Även mol bakgrund av att hovrätt är överinstans i förhållande fill
tingsrätt kan det synas naturligt all tingsrätt skall pröva klagan över
kronofogdemyndighets beslut.

Mot en sådan ordning kan ernellertid anföras flera
skäl. Antalet domkretsar (100) är fler än antalet kronofogdedistrikl. Man
skulle därför nödgas låta endast vissa tingsrätter, t.ex. en i varje län,
fungera som besvärsinstans. Även med en sådan ordning skulle emellertid flera
tingsrätter utgöra besvärsinstans till endast en eller två kronofogdemyndigheter.
Man skulle också möjligen bli tvungen att låta en del typer av mål, t.ex.
angående avhysning, prövas av endast vissa tingsrätter. Vidare skulle det
nuvarande antalet instanser inte nedbringas, om inte möjligheten att fullfölja
talan lill hovrätten och högsta domstolen begränsades. Bl.a. med hänsyn lill
att i utsökningsmål kan uppkomma svåra rättsliga problem som bör kunna prövas
även i högsta domstolen synes emellertid någon sådan begränsning inte lämplig.
Med hänsyn lill det anförda bör inle tingsrätt väljas som besvärsinslans, om
annan mera ändamålsenlig lösning står att finna.

1 ett remissyttrande har länsrätt nämnts som ett
tänkbart alternativ. Vid länsrätt handläggs mål enligt bl.a. barnavårdslagen
(1960:97). lagen (1954:579) om nyklerhetsvård och utlänningslagen (1954:193)
saml mål om verkstäUighet rörande bam enligt 21 kap. föräldrabalken (FB).
Därjämte prövas vissa frågor rörande körkort m.m. De frågor som uppkommer i
utsökningsmål har inte någol samband med nu nämnda mållyper. Vid avgörande av
mål i länsrätt skall som regel nämndemän delta. Mol länsrättens beslut förs
lalan hos kammarrätten. Med hänsyn till nu nämnda förhåUanden kan det inte
komma i fråga all göra länsrätt till besvärsinstans i utsökningsmål. Jag vill
här också erinra om att i prop. 1977/78:170 har föreslagits att de nuvarande
länsdomslolarna - länsrätten, länsskatterätten och fastighetstaxeringsrätten -
skall brytas ut från länsstyrelsema

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering 149

och
läggas samman till en fristående allmän förvaltningsdomstol i varje län,
benämnd länsrätt. Frågan om en utvidgning av länsdomstolamas målområde
övervägs f. n. av länsdomstolskommittén (Kn 1977: 01).

En annan möjlighel som har diskuterats är att besvär
över kronofogdemyndighetens beslut skulle föras hos en särskild överinstans
för hela landet, vilken samtidigt skulle vara slutinstans. Parterna skulle då
kunna snabbt erhålla ett slutligt avgörande i saken och en enhetlig praxis
skulle främjas. För ändamålet torde en självständig myndighet behöva inrättas.
Del kan emellertid inle vara försvarligt alt skapa en ny myndighet enbart för
prövning av överklagade utsökningsmål. Det skulle inte heller vara lämpligt att
exekutionsrättsliga frågor, som har nära anknytning till den allmänna
civilrätten, skulle avgöras i särskild ordning skild från domstolsväsendet i
övrigt. Vid muntlig förhandling skulle praktiska olägenheter ofta uppkomma för
parter och andra sakägare som måste inställa sig inför en central myndighet.
Såväl beredningen som remissinstanserna har ocksä avstyrkt all
besvärsprövningen förläggs lill en särskild överinstans för hela landet. Inte
heller Jag kan förorda en sådan lösning.

Den lösning av problemet som ligger närmast till
hands är utan tvivel all besvär över kronofogdemyndighetens beslut förs direkt
i hovrätten, mot vars beslut talan kan fullföljas till högsta domstolen. Genom
en sådan ordning uppnås flera fördelar. Saken blir då redan i den första
besvärsinstansen prövad av domstol, samtidigt som antalet instanser inskränks
till tre. Parterna kan snabbare än f.n. erhålla ett slutligt avgörande av
.saken och en mera likformig praxis främjas. Redan i andra instans kan vid
behov hållas muntlig förhandling och förebringas muntlig bevisning. Sex
hovrätter får också anses utgöra ett lämpligt antal besvärsmyndigheter i
förhållande till antalet kronofogdemyndigheter. Enligl min mening saknas
däremot anledning att, som RSV har ifrågasatt, göra endast en hovrätt till
besvärsinstans för hela landet.

För att hovrätt skall kunna väljas som
besvärsinstans närmast över kronofogdemyndigheten måste emellertid även krävas
att hovrätterna inle får ett alltför stort antal överklagade utsökningsmål saml
att handläggningen vid kronofogdemyndighetema är sädan att myndigheternas
beslut utgör lämpligt underlag för prövning av en så kvalificerad instans som
hovrätt. Även kostnaderna för den nu diskuterade inslansordningen måste
beaktas.

Under senare år har antalet till överexekutorerna
överklagade utsökningsmål uppgått till mellan 2.400 och 3.000 mäl per år,
medan antalet utsökningsmål som har fullföljts till hovrättema har inskränkt
sig till ungefär 600. 1 sist nämnda antal ingär även mål som har prövats av
överexekutor som första instans. I syfte att begränsa tillförseln av
besvärsmål till hovrätterna, om överexekutor avskaffas, har beredningen
föreslagit bl.a. att kronofogdemyndigheterna ges vidgade möjligheter att själva
rätta sina beslut och åtgärder. Bl.a. föreslås alt det inte skaU gälla någon

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: AUmän motivering 150

särskild
tidsbegränsning för hävande av utmätning i fall då den utmätta egendomen visas
tillhöra tredje man.

Frågan om självrältelse behandlas närmare i avsnitt
5.4. Jag vill redan härsäga alt jag anser alt självrältelse bör kunna ske i
huvudsaklig överensstämmelse med beredningens förslag. En sålunda vidgad
möjlighet till självrättelse bör kunna förebygga en hel del klagomål. Som
beredningen har föreslagit bör vidare fullföljdsförbud gälla i fråga om vissa
beslut. RSV bör också vid behov meddela närmare föreskrifter eller anvisningar
för kronofogdemyndigheterna beträffande tillämpningen av vissa praktiskt
viktiga bestämmelser. Som exempel kan nämnas gäldenärens beneficium vid
utmätning. Jag vill erinra om att RSV redan f n. har meddelat närmare
föreskrifter om beräknande av förbehållsbeloppet vid införsel och del
utmätningsfria beloppet vid löneutmälning.

Även om effekten av nu nämnda förhållanden inte
skall överskattas, är det uppenbart att förhållandena är ägnade att begränsa
antalet överklaganden av kronofogdemyndighetemas beslut och åtgärder. Det är
knappast möjligt att närmare beräkna hur stor effekten kan bli. Hänsyn bör
också tas till att alla de nya bestämmelser som en ny UB innehåller möjligen
kan, åtminstone i ell inledningsskede, bidra till en ökning av antalet
klagomål. Å andra sidan torde genom balken skapas klarhet i fråga om åtskilliga
förhåUanden där ovisshet nu råder. Vid en försiktig bedömning synes man få
räkna med att antalet överklagade utsökningsmål kommer att uppgå till
åtminstone 2.000 per år.

Vid övervägande av om det är lämpligt att
hovrättema skall ha att pröva så många exekutiva besvärsmål som omkring 2.000
per år bör beaktas bl.a. följande. År 1976 inkom till hovrättema 12.574 nya
mål, varav 2.024 tvistemål, 5.314 brottmål och 5.236 s.k. Ö-mål. I antalet
Ö-mål ingår ca 600 överklagade utsökningsmål. Enligt uppgifter som år 1975
inhämtades från Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge samt hovrälten
för Västra Sverige uppskattades den lid som Ö-målen krävde till 1520, ca 20
resp. ca 25 % av hovrättens arbetstid för samtliga mål. Av den arbetstid som
belöpte på Ö-målen åtgick ca 3, 4 resp. 6% för utsökningsmålen. Det innebär att
av nämnda hovrätters arbetstid för handläggning av samtliga mål endast omkring
1 % belöpte på utsökningsmålen. Detta har uppenbarligen samband bl. a. med att
överklagade utsökningsmål i de allra flesta fall kan avgöras på handlingarna.
Mot bakgmnd av det nu sjda bör det inte utgöra något hinder frän arbetssynpunkt
eller med tanke på målsamman-sällningen att hoyråttema erhåller ca 2.000
utsökningsmål om året. Jag har därvid även beaktat att det torde vara tiU
fördel för handläggningen av överklagade utsökningsmål om hovrättema tUlförs
ett större antal sådana mål än f n.

Handläggningen av utsökningsmål hos
kronofogdemyndigheten åvilar f.n. kronofogden i egenskap av utmätningsman, men
i praktiken handläggs på grund av delegation de allra flesta utsökningsmålen av
personal i exeku-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
151

tionskarriären, dvs. kronokommissarie, förste
kronoassistent och krono-assistenl. Denna personal, som frånsett enstaka
undanlag saknar Juridisk examen, ombesörjer bl.a. de allra flesta
utmätningsförrättningarna. Vissa begränsningar gäller dock i rätten att
delegera uppgifter fill nämnda tjänstemän. Vidare åligger det den som är satt i
kronofogdes ställe att till kronofogden hänskjuta fråga som är av principiell
natur eller svårbedömd. Kronofogde skall också lämna den som han har satt i sitt
stäUe råd om uppgiftens fullgörande och övervaka att uppgiften fullgörs
behörigen.

Enligt min uppfattning bör
handläggningen av utsökningsmål åvila själva kronofogdemyndigheten. Även i
fortsättningen måste flenalet utsökningsmål handläggas av personal i
exekutionskartiären, men liksom f.n. bör vissa, kvalificerade uppgifter
förbehållas kronofogde. Hit hör i princip bl.a. de uppgifter som föreslås bli
flyttade från överexekutor lill kronofogdemyndigheten. Jag utgår vidare från
att underordnads handläggning och beslut i lämplig utsträckning granskas av
kronofogde, som vid behov skall vidta rättelse i den mån det är tillåtet.
Kronofogdemyndighetemas beslut och åtgärder får därför anses bli föremål för en
tillräckligt kvalificerad bedömning för att kunna utgöra underlag för
överprövning i hovrätt.

Indragning av en instans är ägnat
att medföra lägre kostnader för staten

för besvärsförfarandel. Hos överexekutor avgörs överklagade utsök

ningsmål av en tjänsteman, som regel efter föredragning av en annan

tjänsteman. Hovrälten är vid sin prövning domför med fyra ledamöter,

varjämte målet vanligtvis föredras av en fiskal eller fiskalsaspirani. Som

har nämnts tidigare uppgår antalet överklagade utsökningsmål numera till

2.500-3.000 per år hos överexekutorema och omkring 600 per år i hov

rättema, medan antalet sådana mål i hovrätterna, om överexekutors

uppgift som besvärsinstans överläs av hovrätterna, kan uppskattas lill

ungefär 2.000 om året. Mot bakgrund härav synes en ordning med hovrätt

som första besvärsinstans ta i anspråk juristpersonal i något större

utsträckning än den nuvarande instansordningen. Å andra sidan torde den

genomsnittliga arbetsinsatsen vara mindre för en domare i en kollegialt

sammansatt domstol än för en ensamdomare. Om överexekutor avskaffas

som mellaninslans undgår man också bl.a. en del kontorsmässig handlägg- ,

ning.

Om klagan över kronofogdemyndighets beslut skall ske
direkt i hov-

rätlen, kan eventuellt antalet utsökningsmål som fullföljs
lill högsta domstolen öka någol. För att saken skall tas upp lill prövning i
högsta domstolen skall givetvis liksom f n. krävas prövningstillstånd. Inle
heller nämnda ökning bör utgöra något hinder mot att överexekutor avskaffas som
besvärsinstans.

Jag föreslår mot denna bakgrund att
klagan i utsökningsmål inte längre skall prövas av överexekutor utan att besvär
över kronofogdemyndighetens beslut och åtgärder skall anföras direkt i
hovrätten.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: AUmän motivering
152

5.2.6 Uppgifter som åvilar överexekutor enUgl särskilda
författningar

Överexekutor har alt som första
instans handlägga även en del uppgifter enligt särskilda bestämmelser utanför
UL och därtill anslutande författningar. Av uppgifter som är av rent exekutiv
natur kan nämnas befogenheten att i vissa fall pröva förutsättningarna för
verkställighet av utländsk dom eller beslut samt alt förordna om handräckning
enligl särskilda bestämmelser i olika lagar, t.ex. naturvårdslagen. Andra
uppgifter som tiUkommer överexekutor är inte av direkt exekutiv natur. Hit hör
bl.a. att i vissa fall utse eller entlediga skiljemän och att motta deposition
av hyra enligt JB eller annan betalning enligt lagen om gälds betalning genom
penningars nedsättande i allmänt förvar.

Antalet av överexekutorerna
slutligt handlagda mål enligt särskilda författningar uppgick år 1976 till
2.046, varav 46 avsåg utseende eller entledigande av skiljeman, 1.005
mottagande av nedsättning, 256 fördelning av medel enligl expropriationslagen
(1972:719) m.fl. lagar och återstoden, 736 mål, annan åtgärd. Uppgiften att
fördela medel enligt expropriationslagen m.fl. författningar åvilar emellertid
länsstyrelsen som sådan. Flertalet mål angående "annan åtgärd" torde
utgöras av mottagande för överlämnande till behörig myndighet av ansökan från
annat nordiskt land om indrivning av underhållsbidrag. Även denna uppgift
ankommer på länsstyrelsen som sådan.

Beredningen har i samband med sitt
förslag till UB framhållit i fråga om nu aktuella uppgifter att det i varje
särskilt fall får prövas om överexekutor bör ersättas av kronofogdemyndighet
eller annan myndighet. Beredningen har även redovisat vissa synpunkter
beträffande placeringen av de olika uppgifterna. Dessa synpunkter har i
allmänhet inle mött någon erinran i remissyttrandena. 1 betänkandet
Utsökningsrätt XIII, som innehåller förslag till följdändringar till UB, har
beredningen även behandlat frågan vem som bör handlägga de nuvarande
överexekutorsuppgifterna.

Antalet ärenden hos överexekutor
som avser uppgifter enligt särskilda författningar är förhållandevis ringa.
Uppgifterna är i allmänhet inte heller av svårare beskaffenhet. Uppgifter av
rent exekutiv beskaffenhet, frånsett de som avser förordnande om handräckning,
bör uppenbarligen flyttas till kronofogdemyndigheterna. 1 fråga om andra
uppgifter får bedömas från fall till fall vilken myndighet som bör handha
uppgiften. De myndigheter som närmast kan komma i fråga är, förutom
kronofogdemyndighet, länsstyrelsen som sådan och tingsrätt. Frågan om vilka
myndigheter som bör överta överexekutors olika uppgifter enligt särskilda
författningar får tas upp i samband med behandlingen av följdändringar till UB.

5.2.7 Konsekvenser ifråga om personal av överexekutors
avskaffande

1 det föregående har Jag föreslagit
att de uppgifter som f n. ankommer på överexekutor skall flyttas till
kronofogdemyndigheterna och, beträffande

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Föredraganden; AUmän motivering
J53

handräckning, till domstol. Härav följer att
överexekuiorsinslitutionen bör avskaffas.

Vid länsstyrelserna tog
överexekutorsgöromålen år 1975 i anspråk 106 helårsarbetskrafter, varav knappt
hälften utgjordes av Juristpersonal, en fjärdedel av personal i
landskanslistkarriären och återstoden av personal i kontorskarriären. Den
nuvarande omfattningen av arbetskraft torde endast i mindre mån skilja sig från
förhållandena år 1975. Det kan erinras om att överexekutor handlägger även
vissa uppgifter vilka ankommer på liinsstyrelsen som sådan.

Om de uppgifter som f n. ankommer
på överexekutor (frånsett handräckning) förs över till
kronofogdemyndigheterna, måste dessa tillföras ytterligare personal. Med hänsyn
bl.a. lill de rationaliseringsvinster som är förenade med
överexekutorsinstitulionens avskaffande kan antalet nya tjänster beräknas
understiga de arbetskrafter som nu krävs för handläggning av motsvarande
uppgifter hos överexekutor.

Åtskilliga av de tjänstemän hos
länsstyrelserna som handlägger överexekutorsgöromålen är endast delvis
sysselsatta med sådana göromål och har i övrigt andra uppgifter vid
länsstyrelsen. En del av personalen har mångårig erfarenhet av
överexekutorsgöromålen. Del bör övervägas om åtgärder kan vidtas i syfte att ge
sådan personal möjlighet all tjänstgöra vid kronofogdemyndighet.

Frågan om kronofogdemyndigheternas
behov av ytterligare tjänster liksom frågan hur de tjänstemän vid
länsstyrelsema med exekutiva uppgifter som inle flyttar över lill
kronofogdemyndighet skall sysselsättas finns det anledning all återkomma lill i
annat sammanhang.

5.3 Handläggningen av mäl angående indrivning av skatter,
böter o.d. (allmänna mål)

UL är som har nämnts förut inle
direkt tillämplig på verkställighet av dom, varigenom har dömts till böter,
vite eller: särskild rättsverkan av brott, och inte heller på indrivning av
skatter och allmänna avgifter. Detsamma gäller lagarna om exekutiv försäljning
av registrerat skepp m.m., av luftfartyg m,m. och av fast egendom. På gmnd av
särskilda bestämmelser i andra författningar som hänvisar till UL:s regler
skall dock bestämmelserna i UL och de särskilda försäljningslagama med vissa
undantag tiUämpas även i sådana mål (allmänna mål). Införsellagen är däremot
direkt tillämplig även på indrivning av böter och viten samt skatter och
allmänna avgifter. Ytterligare bestämmelser om indrivningen av
offentligrättsliga fordringar, bl.a. när det gäller bokföring och redovisning,
finns i andra författningar.

Beredningen har föreslagit att UB
skall vara direkt tillämplig även i fråga om indrivning av böter och viten m.m.
samt skatter och allmänna avgifter. De avvikande bestämmelser som i vissa
avseenden behövs beträffande

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
154

allmänna mål kan enligt beredningen regeringen bemyndigas
meddela.

Förslaget att UB skall vara
omedelbart tillämplig även i fråga om allmänna mål har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av praktiskt tagel alla remissinstanser. Flera
remissinstanser har däremot kritiserat den närmare behandlingen i förslaget av
allmänna mål och menat att dessa måls särskilda beskaft"enhet inte har
beaktats tillräckligt.

Som allmänna mål drivs främst in
staten tillkommande fordringar, men även vissa kommunala fordringar drivs in i
samma ordning. Utmärkande för allmänna mål. Jämförda med enskilda mål angående
utmätning eller införsel, är främst fordringarnas offenlligrältsliga
beskaffenhet samt att staten (resp. kommun) i sin egenskap av borgenär
företräds av kronofogdemyndigheten samtidigt som denna har att handlägga målet
som exekutiv myndighet. På gmnd av sist nämnda förhållande finns inte någon
egentlig sökande i allmänna mål på samma sätt som i enskilda mål. De allmänna
målens särskilda beskaffenhet medför att en del bestämmelser i UB inte kan
eller inle bör tillämpas i sådana mål. Detta gäller i första hand bestämmelser
om måls anhängiggörande och om redovisning av influtna medel men även vissa
bestämmelser rörande själva förfarandet. De flesta bestämmelserna i UB torde
emellertid ulan vidare kunna göras tillämpliga även i allmänna mål. Den del av
UB som avser införsel bör i varje fall, på samma sätt som f.n. införsellagen,
kunna tillämpas direkt på indrivning av böter och viten samt skatter och
allmänna avgifter. I kronofogdemyndigheternas verksamhet är de allmänna målen
numera helt dominerande i förhållande till de enskilda målen, såväl i fråga om
antalet och belopp som skall drivas in som beträffande den arbetsinsats som
målen totalt sett kräver.

Det vore uppenbarligen föga
tillfredsställande om bestämmelserna i en ny UB blev direkt tillämpliga endast
på en mindre del av kronofogdemyndigheternas verksamhet. Som framgår av vad
som sägs i specialmotiveringen till 3 kap. anser jag att UB, till skillnad
från UL, bör vara direkt tillämplig på verkställighet av förvaltningsdomstols
och förvaltningsmyndighets beslut rörande annat än skatter eller allmänna
avgifter, när sådana beslut får verkställas exekutivt. Mot bakgrund av det som
har sagts nu talar övervägande skäl för att UB bör vara omedelbart tillämplig
även på verkställighet som avser indrivning av skatter, böter m.m.

Vid bedömande av frågan hur de
allmänna målen närmare skall behandlas i UB är det av vikt alt klargöra i vad
mån undantag från UB:s bestämmelser bör göras för sådana mål och i vilken
utsträckning allmänna mål kräver särskilda föreskrifter. Några remissinstanser
har ansett att allmänna mål kräver avvikelser från UB:s regler i större
utsträckning än vad beredningen har förutsatt. Sålunda har t.ex. RSV utgått
från att bestämmelser i beredningens förslag som har avseende på "sökanden"
inte skall vara tillämpliga i allmänna mål. eftersom det inte finns någon
sökande i dessa mål. Härtill vili jag först framhålla att Jag liksom bered-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
155

ningen anser att termen ""sökanden" bör
kunna användas som generell beteckning på den som begär verkställighet. Att
beteckningen "borgenären"" inte används när fråga är om
betalningsförpliktelse beror på att del även kan finnas andra borgenärer i
målet, t.ex. panthavare. Även om det i allmänna mål inle finns någon egentlig
sökande, finns givetvis även i sådana mål en borgenär, nämligen staten (resp.
kommun).

De bestämmelser som UB föreslås
innehålla passar i allmänhet även för allmänna mål. Detta hänger också samman
med att UB i princip reglerar endast det exekutiva förfarandet och frågor som
har samband därmed. Bestämmelserna härom rör i stor utsträckning svarandens
eller tredje mans rättigheter och skyldigheter vid exekutiv verkställighet och
anledning saknas att inte låta sådana bestämmelser gälla i princip även vid
verkställighet för uttagande av skatter, böter o.d. Men även-bestämmelser som
närmast avser att ta till vara ""sökandens" intressen och rena
förfaranderegler bör i allmänhet gälla även i allmänna mål. En närmare
genomgång av balkens bestämmelser visar också att endast beträffande ett mindre
antal paragrafer och endast i vissa kapitel bör göras undantag för allmänna
mål. Det kan påpekas att flera bestämmelser i balken på grund av sitt innehåll
över huvud inte kan få aktualitet i allmänna mål, t.ex. regler angående
verkställighet som avser annan förpliktelse än betalningsskyldighet. Särskilda
föreskrifter beträffande allmänna mål torde behövas endast i ett mindre antal
frågor.

Ett särskilt spörsmål är hur de
undantag som behövs beträffande allmänna mål formellt skall komma till uttryck.
Det är nämligen inte förenligt med nya regeringsformen att, som beredningen har
föreslagit, regeringen bemyndigas all föreskriva behövliga undantag från
balken. En möjlighet är att föreskrifter om undantag från UB:s bestämmelser
meddelas i andra lagar som närmare reglerar indrivningen av skatter, böter
m.m.. t.ex. i uppbördslagen i fråga om skatter och allmänna avgifter som avses
i den lagen. Det är emellertid inte särskilt praktiskt att undantagen från
UB:s regler skall återfinnas utarjför UB. En sådan ordning torde också kunna
föranleda missförstånd i tillämpningen. Med hänsyn till att indrivningen av
olika medel som förekommer i allmänna mål regleras i flera särskilda
författningar skulle bestämmelser om undantag från UB:s regler behöva meddelas
i flera olika lagar. Om UB blir omedelbart tillämplig på allmänna mål, är det
principiellt sett riktigast att det också framgår direkt av UB i vad mån
undantag från dess bestämmelser skall gälla i sådana mål.

Jag förordar att UB utformas med
utgångspunkt i det som har sagts nu. Därvid bör den tekniken användas att i
slutet av varje aktuellt kapitel anges undantagen från bestämmelserna i det
kapitlet. Det torde emellertid inte vara nödvändigt att föreskriva uttryckligt
undantag från bestämmelser som över huvud inte skulle kunna få tillämpning vid
indrivning av skatter, böter m.m.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering 156

Några remissinstanser har i detta sammanhang tagit
upp frågan om kronofogdemyndigheternas ställning i allmänna mål och kritiserat
det förhållandet att kronofogdemyndigheterna i sådana mål både företräder
staten (resp. kommun) som borgenär och har verkställande och beslutande
uppgifter i egenskap av exekutiv myndighet. För egen del vill jag först
framhålla all kronofogdemyndighetemas dubbelstäUning i allmänna mål inte i
tillämpningen torde vålla olägenheter för parter eller andra sakägare i
utsökningsmål. De kritiska remi:isinstanserna synes inte heller mena att
kronofogdemyndigheterna skulle kunna tänkas utnyttja sin ställning för att
tillgodose staten (resp. kommun) i allmänna mål på bekostnad av andras
berättigade intressen. De invändningar som har riktats mot att
kronofogdemyndigheterna har dubbla funktioner i allmänna mål är av mera
principiell natur.

Från denna synpunkt skulle det onekligen vara en
vinst om de båda funktionerna kunde hållas åtskilda, så att
kronofogdemyndigheten hade enbart exekutiva uppgifter. En sådan uppdelning av
funktionerna skulle emellertid göra indrivningen av skatter, böter m.m.
betydligt mera omständlig och kostsam än f.n. utan att några praktiska fördelar
skulle uppnås. De nya uppgifter som åläggs kronofogdemyndigheterna genom UB kan
inle heller anses påkalla någon ändring av myndighetemas ställning i allmänna
mål. Enligl min mening Tmns därför inte tiUräcklig anledning att i nu
förevarande sammanhang ta upp frågan om kronofogdemyndighetemas ställning i
sådana mål till omprövning. 1 fall då någon av de nya uppgifter som
kronofogdemyndighetema erhåller skulle kunna skapa svårigheter pä grund av
myndighetemas dubbla funktioner i allmänna mål, ämnar jag i samband med
behandlingen av bestämmelserna därom närmare beröra vilka åtgärder som bör
vidtas för att förebygga en olämplig ordning.

I vissa situationer bör emellertid staten (resp.
kommun) i allmänna mål företrädas av annan än kronofogdemyndigheten. Den
myndighet som härmast kommer i fråga i fall då kronofogdemyndigheten inte
lämpligen bör handha viss uppgift är RSV. Frågan i vilka fall annan än kronofogdemyndigheten
bör företräda staten (resp. kommun) behandlas i anslutning till de paragrafer
som reglerar de aktueUa befogenhetema.

Vissa bestämmelser i UB aktualiserar frågan när
ansökan skall anses gjord i allmänt mål, dvs. på vilket stadium ett
utsökningsmål i UB:s mening skall anses föreligga vid indrivning av skatter,
böter o.d. Denna fråga bör lämpligen regleras uttryckligen i balken. Jag
återkommer till saken i specialmotiveringen.

Bestämmelser om indrivning av skatter, böter m.m.
finns meddelade även i flera författningar utanför UL och därtill anslutande
exekutions-rättsliga lagar, l.ex. i uppbördslagen och
medelsförvaltningskungörelsen. Sådana bestämmelser behandlar bl.a.
betalningsanmaning, bokföring, redovisning och andra frågor som ligger utanför
det rent exekutiva området. Några remissinstanser har ansett att
bestämmelsema är

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
157

svåröverskådliga och bör ses över i samband med arbetet på
UB. Enligl min mening har emellertid bestämmelsema inle sådant samband med en
ny utsökningslagstiftning alt del därför är påkallat med en sådan översyn. 1
anslutning till arbetet på en eventuell övergång till automatisk dalabehandling
inom exekutionsväsendet har vidare inom RSV nyligen skett en översyn av
indrivningsförfattningarna. Förslag om ändringar i dessa författningar övervägs
f n. i budgetdepartementel. I den mån behov kan anses föreligga av ytterligare
översyn av gällande indrivningsbestämmelser får den frågan tas upp i annat
sammanhang.

Några remissinstanser har tagit upp
frågan om möjlighel för kronofogdemyndigheten att i allmänt mål ta emot
säkerhet för fordran på skatt m.m. och förordat alt sådan möjlighet införs.
Bestämmelser finns inte i saken och kronofogdemyndighet har tidigare ansetts
sakna befogenhet att ta emot säkerhet för fordran i allmänt mål. Även denna
fråga faller emellertid utanför kronofogdemyndigheternas rent exekutiva
verksamhei. En eventuell befogenhet all ta emot säkerhet bör därför regleras
utanför UB. Anledning saknas alltså att ta upp frågan i detta sammanhang. Det
kan nämnas att i belänkandet (SOU 1975:104) Belalningssäkringslag för
skatte-och avgiftsprocessen har föreslagils att säkerhet skall kunna ställas
för fordran som avses i den föreslagna belalningssäkringslagen. Förslaget
övervägs f n. i budgetdepartementel.

5.4 Självrättelse

Enligl gällande rätt kan
utmätningsmannen själv rätta verkställd utmätning av lös egendom, om del i
efterhand skulle visa sig all egendomen tillhörde tredje man eller att den av
annan anledning inte borde ha utmätts. Sådan rättelse får dock inte vidtas
senare än två veckor från utmätningsförrättningen. Utmätningsmannen kan också
själv ändra beslut om införsel eller om utmätning av lön o.d. 1 övrigt är den
som vill ha ändring i utmätningsmannens beslut i princip hänvisad lill att
överklaga beslutet hos överexekutor.

Beredningen har anseti alt
möjligheten till självrättelse bör vidgas, bl.a. för att antalet överklagade
utsökningsmål skall begränsas. Självrältelse av sakulmälning föreslås kunna ske
utan särskild tidsbegränsning när den utmätta egendomen visas fillhöra tredje
man. För andra fall av självrältelse av sakutmätning har tidsbegränsningen om
två veckor från utmätningen behållits, dock att rättelse skall kunna ske även
därefter om besvär har anförts. Bestämmelserna föreslås omfatta även fast
egendom. Den nuvarande möjligheten att ändra beslut om införsel eller om
utmätning av lön o.d. har tagits upp oförändrad i förslaget.
Kronofogdemyndigheten föreslås också få befogenhet all häva säkerhetsåtgärd, om
det i efterhand befinns att åtgärden inte borde ha ägt rum. Beredningens
förslag utgår vidare från att kronofogdemyndigheten i viss utsträckning kan
ändra

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
158

meddelade beslut och vidtagna åtgärder utöver vad som
anges i lagtexten. Ändring eller rättelse skall kunna vidtas självmant av
myndigheten vid den mtinmässiga granskning av underordnades arbete som högre
tjänstemän förutsätts utföra eller efler påpekande från part eller tredje man.
Ändring eller rättelse skall också kunna äga rum med anledning av anförda
besvär. Om klaganden därvid blir tillgodosedd eller om besvären återkallas,
skall saken över huvud inle tas upp av hovrätten.

Beredningens förslag har fått ett
blandat mottagande i remissyttrandena. De kritiska remissinstanserna har
särskilt framhållit att den föreslagna utvidgningen av möjligheten lill
självrältelse kan minska allmänhetens förtroende för kronofogdemyndighetema
och leda till en mindre omsorgsfull handläggning samt alt möjligheten lill
självrältelse kan leda till en självständig procedur vid sidan av själva
målet. Några remissinstanser har särskilt vänt sig mot att självrättelse skall
kunna ske utan stöd av uttryckliga bestämmelser. Även förslaget att
självrättelse skall kunna äga rum med anledning av anförda besvär har
kritiserats. En remissinstans har ansett att möjligheten till självrältelse har
nära samband med frågan om rättskraft i utsökningsmål, vilken inte har
behandlats närmare av beredningen.

För egen del vill Jag först
framhålla att del knappast går all undvika att beslut och åtgärder i den
exekutiva vaksamheten ibland i efterhand visar sig vara oriktiga. Detta behöver
inte icro på försumligt eller felaktigt förfarande från någon tjänstemans
sida. Anledningen är i allmänhet att förrättningsmannen har måst gmnda sitt
ställningstagande på bristtallig utredning, t.ex. därför att svaranden i målet
inte har lämnat behövliga upplysningar. Det bör också beaktas att
förrättningsmannen ofta måste handla skyndsamt. Det är önskvärt att klara
felaktigheter kan rättas till på ett enkelt och smidigt sätt utan att saken
behöver underkastas en mera omständlig och tidskrävande prövning i överinstans.
Beaktas bör också att de allra flesta utsökningsmål i praktiken handläggs av personal
i exekutionskarriären. För att tillämpningen skall bli så riktig och enhetlig
som möjligt är det lämpligt att de underordnades handläggning i lämplig
utsträckning granskas av kronofogde, som vid behov kan vidta rättelse. Jag har
tidigare förordat att besvär över kronofogdemyndighetens beslut och åtgärder
prövas av hovrätten. Mot bakgrund härav är det särskilt angeläget att
kronofogdemyndighetema själva kan vidta rättelse i sådan omfattning att antalet
besvärsmål begränsas.

Självrältelse gagnar i första hand
part och andra sakägare vilkas rätt berörs. Befogenheten underiättar emellertid
också kronofogdemyndighetens handläggning och minskar kostnaden för det
exekutiva förfarandet. De nuvarande möjligheterna lill självrättelse torde ha
fungerat bra i praktiken. Kritik har inte från något håll riktats mot
tillämpningen därav. Möjligheten för kronofogdemyndigheten att vidta
självrältelse bör därför kunna vidgas något. Rättelse bör naturligtvis inte få
ske i sådan

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering
159

utsträckning att del exekutiva förfarandet blir lösligt
och otrygghet uppstår för part. Självrättelse bör t.ex. inte få äga rum annat
än om del är klarlagt att visst beslut eller viss åtgärd verkligen var oriktig.
En försiktig utvidgning av möjligheterna till självrältelse kan inte antas
leda lill att kronofogdemyndigheternas handläggning blir mindre omsorgsfull.
Om man dessutom, som jag ämnar föreslå i del följande, har den ordningen att
talan inte kan föras mot beslut varigenom begäran om rättelse av utmätning har
avslagits, finns det knappast fog för påstående att möjligheten tUl
själv-riittelse kan leda till en självständig procedur vid sidan av själva
målet. Inte heller i övrigt torde enligt min mening principiella betänkligheter
kunna riktas mot att möjligheten till självrältelse vidgas något. I detta
sammanhang vill Jag nämna att beredningens uttalanden om självrältelse utan
stöd av uttryckliga bestämmelser synes ha missuppfattats av flera av de
kritiska remissinstanserna. Jag återkommer till den frågan i del följande.

Svea hovrätt har ansett det svårt
att överblicka de föreslagna reglerna om självrättelse, eftersom beredningen
inle har gått närmare in på frågan i vad mån beslut i utsökningsmål har
rättskraft. Att ett avgörande har rättskraft anses innebära dels att den sak
som har prövats inte kan bli föremål för förnyad prövning i nytt mål, dels alt
avgörandet skall läggas till grund vid prövning av annan fråga, som beror av
den rättskraftigt avgjorda saken. Med hänsyn bl.a. till att
kronofogdemyndighetemas verksamhet främst är av rent praktisk natur ligger
frågan om rättskraft annorlunda till i utsökningsmål än t.ex. i mål vid
domstol. Utrymmet för rättskraft är sålunda betydligt mindre i den exekutiva
verksamheten. Frågan huruvida beslut i utsökningsmål är bindande torde sällan
bli aktuell i nytt utsökningsmål. Frågan kan dock någon gång länkas komma upp
i rättegång vid domstol.

Det synes knappast påkaUat att i
detta lagstiftningsärende i detalj klarlägga frågan i vad mån exekutiva beslut
är bindande. Hur frågan bör lösas i konkreta situationer torde i allmänhet vara
tämligen självklart. 1 vissa fall kan frågan möjligen vara mera tveksam. Som
bakgmnd till den närmare behandlingen av institutet självrättelse synes dock
lämpligt att här något belysa problemet i vad mån beslut i utsökningsmål är
bindande.

Det bör till en början påpekas att
ett avgörande tillerkänns rättskraft först sedan det har vunnii laga kraft. 1
del följande ämnar Jag föreslå all besvär över beslut om införsel eller om
utmätning av lön o.d. och besvär av tredje man över annan utmätning skall kunna
anföras utan inskränkning till viss tid. I fråga om exekutiv försäljning och
beslut om fördelning eller om utbetalning av medel bör besvär få anföras inom
tre veckor från försäljningen resp. beslutets meddelande. 1 övrigt bör
besvärstiden utgöra tre veckor från det alt beslutet delgavs klaganden. Härav
följer att beslut i utsökningsmål ibland kan överklagas och ändras av hovrätten
lång fid efter det att beslutet har meddelats.

Hos kronofogdemyndigheten torde frågan i vad mån exekutivt
beslut är

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 16C

bindande
i ett senare utsökningsmål närmast uppkomma då någon som inte har vunnit bifall
till ansökan om verkställighet senare återkommer med ny ansökan i samma sak. På
grund av reglema om behörig kronofogdemyndighet kan den nya ansökningen ibland
tänkas ske hos annan kronofogdemyndighet än den som har handlagt del tidigare
målet. All en tidigare ansökan som inte har bifallils inte hindrar att ny
ansökan i samma sak tas upp lill prövning är i vissa fall utan vidare klart,
t.ex. om exekutionstiteln vid prövningen av det första målet inle hade vunnit
laga kraft i fall då lagakraftvinnande krävs för verkställighet och sökanden inte
hade ställt godtagbar säkerhet eller om i införselmål gäldenärens lön har
ansetts inte överstiga förbehållsbeloppiet. Andra fall är att
uimätningsgäldenär har befunnits sakna utmätningsbara tillgångar eller alt i
fråga om förpliktelse alt utge viss egendom svaranden har befunnits inle inneha
egendomen.

Man kunde möjligen vara mera tveksam i vissa andra
fall, t.ex. då införselsökandes fordran har ansetts inte vara införselgill
eller då viss egendom, som har varit aktuell för utmätning, har ansetts tillhöra
tredje man eller av annat skäl inle kunna utmätas. Men även i dessa och
liknande fall bör en tidigare verkslällighetsansökan inte utgöra hinder mot att
ny ansökan i samma sak tas upp av kronofogdemyndigheten. Delta gäller
naturligtvis särskilt då sökanden åberopar nya omständigheter eller förhållandena
eljest har ändrats. Del förhållandel att viss tid har förflutit sedan den förra
ansökningen prövades innebär ibland i och för sig att förhållandena har
ändrats. Men även i fall då nya eller ändrade förhållanden inle kan anses
föreligga bör en tidigare ansökan i princip inte utgöra hinder mot att ny
ansökan med samrna yrkande tas upp till prövning. Beslut av hovrätt eller
högsta domstolen i överklagat utsökningsmål bör inte få mera bindande verkan än
kronofogdemyndighetens egna beslut.

Den liberalitet mot en sökande som det sagda
innebär torde inte medföra några praktiska olägenheter för motparten eller för
kronofogdemyndigheterna. Det är knappast troligt att den som har fått avslag
på sin ansökan annat än undantagsvis finner anledning göra ny ansökan ulan alt
kunna åberopa nya skäl. Kostnaderna torde också verka avhållande. När ny
ansökan någon gång görs i samma sak som tidigare utan alt nya skäl åberopas,
bör det i allmänhet vara tillräckligt att kronofogdemyndigheten hänvisar fill
det tidigare beslutet och konstaterar att skäl att frångå den tidigare
ståndpunkten inte föreligger, Skulle den beslutande tjänstemannen någon gång
finna att det tidigare beslutet var otillräckligt underbyggt, är han emellertid
oförhindrad att i det nya målet meddela beslut av annat innehåll.

Frågan i vad mån beslut i utsökningsmål är bindande
kan också uppkomma om någon som är missnöjd med sådant beslut väcker talan vid
domstol i saken. Domstol kan ernellertid inte på sådan talan häva beslut som
har meddelats i utsökningsmål. Sådan prövning kan, frånsett självrältelse, ske
endast efter klagan till högre instans över kronofogdemyn-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
161

dighetens beslut. Vissa tvistiga frågor som uppkommer i
utsökningsmål kan emellertid hänskjutas till prövning av domstol. Domstol skall
sålunda på talan efter föreläggande pröva bl.a. frågan om äganderätten till
utmätt egendom och beståndet av fordran som skall beaktas vid fördelning av
influtna medel och domstolens avgörande i sådana frågor skall läggas till gmnd
för kronofogdemyndighetens fortsatta handläggning av utsöknings-målet.
Avgörande i sådant mål vinner naturligtvis i vanlig ordning rättskraft. Vad
frågan nu gäller är närmast om någon som anser sig ha lidit skada till följd av
beslut i utsökningsmål kan med framgång föra talan vid domstol om bättre rätt
till exekutivt såld egendom, om återbetalning av fördelade medel, om skadestånd
etc, eller om kronofogdemyndighetens beslut är definitivt.

Den nu angivna frågan torde inle
kunna besvaras generellt. För att ställning skall kunna tas till frågan om
självrättelse är del inle heller nödvändigt alt frågan klarläggs i detalj. Jag
vill endast nämna följande. Som huvudregel får anses gälla att verkan av ell
exekutivt beslut inte kan rubbas i en efterföljande rättegång. En motsatt
ordning skulle innebära att den som har fått till stånd verkställighet, t.ex.
har fått betalning genom utmätning eller införsel, aldrig skulle kunna vara
säker på att få behålla vad han har erhållit. Vissa undantag gäller emellertid.
Om exekutionstitel som har legat till grund för verkställighet upphävs, är
svaranden oförhindrad att väcka talan vid domstol om återgång av verkställda
åtgärder. Som Jag senare skall återkomma till bör svaranden även kunna vända
sig direkt till kronofogdemyndigheten för att få biträde med återgången. För
det fall att exekutivt såld egendom rätteligen tillhörde tredje man bör köparen
i viss utsträckning vara skyldig att avstå egendomen åt tredje mannen. Också
den saken återkommer jag till. Även andra undantag från huvudregeln finns.

En del beslut och åtgärder under
det exekutiva förfarandet har betydelse bara för handläggningen av
utsökningsmålet och kan på grund av sin beskaffenhet över huvud inte få någon
aktualitet utanför målet. Hit hör i första hand beslut och åtgärder som rör
själva förfarandet hos kronofogdemyndigheten, t.ex. utsättande av
verkslällighetsförrättning eller av sammanträde, säkerställande av utmätning,
kungörande av auktion m.m. Även vissa beslut av mera materiell betydelse för
part eller tredje man förlorar sin betydelse efter slutförandet av
utsökningsmålet, l.ex. beslut i vad mån utmätt egendom får nyttjas av
gäldenären eller beslut med anledning av borgenärs begäran att kronofogdemyndigheten
skall ta vård om tillbehör till utmätt fastighet. Det ligger i sakens natur att
sådana beslut gäller endast tills vidare.

Efter dessa mera allmänna
synpunkter på frågan om exekutiva besluts bindande verkan övergår Jag till att
närmare behandla frågan om självrättelse av olika typer av beslut.

Beträffande beslut om utmätning (frånsett utmätning av lön
o.d.) villjag

11 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 8. Det I

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredragatiden: Allmän motivering
162

understryka att förrättningsmannen ofta är hänvisad att
snabbi ta ställning till humvida viss egendom skall utmätas, t.ex. då
förrättning äger rum i gäldenärens bostad. Frågan om utmätning får äga rum
gmndas i stor utsträckning på presumtioner omi äganderätten. Även om annan än
gäldenären gör anspråk på aktuell egendom, kan det ofta vara olämpligt att
uppskjuta ställningstagandet. I fråga om lös egendom finns visserligen
möjlighet alt vidta provisorisk åtgärd, men den ger inte borgenären samma skydd
som utmätning och medför dessutom visst dubbelarbete. Den nuvarande möjligheten
lill självrältelse av utmätningsbeslut torde ha fungerat bra i praktiken. Av de
uppgifter som har inskaffats angående omfattningen av vidtagen självrältelse
m.m. (bilaga 3 tabell VI, se
även tabell V) framgår emellertid att behov föreligger av ökade möjUgheter till
självrättelse av utmätning. Det är därför lämpligt att nu vidga befogenheten
något.

Den nuvarande befogenheten för
utmätningsmannen att föranstalta om rättelse av utmätning gäller endast lös
egendom. Anledningen till denna begränsning är att det vid bestämmelsernas
tillkomst ansågs att direkta misstag mera sällan kunde begås i fråga om fast
egendom och att särskilda bestämmelser fanns om tredje mans möjligheter att ta
tiU vara och styrka sin rätt beträffande sådan egendom. Nämnda bestämmelser (82
§ UL) innebar att den som förvärvade fast egendom kunde skydda sig mot
utmätning för överlåtarens skulder genom att söka lagfart, vilket även kunde
ske inom viss tid efter utmätningen. Dessa bestämmelser är emellertid numera
upphävda. Ansökan om lagfart saknar numera avgörande betydelse för frågan
huruvida fast egendom får utmätas för viss gäldenärs skuld. På den punkten
finns det inte skäl alt nu göra någon ändring. Även utmätning av sådan egendom
kan bli oriktig. Av nu anförda skäl bör möjligheten lill självrättelse av
utmätning omfatta även fast egendom.

Av inhämtade uppgifter framgår att
i det alldeles övervägande antalet fall i vilka självrältelse av utmätning
vidtas åtgärden gmndas på att den utmätta egendomen visas tUlhöra tredje man.
Även då begäran om självrättelse inte har kunnat bifallas på grund av alt
tvåveckorstiden har hunnit gå lill ända har det i de allra flesta fallen varit
fråga om att egendomen tillhörde tredje man. Att rättelse sker av begånget
misstag och ändring kommer till stånd så snabbt som möjligt är också särskilt
angeläget när felet består i att Iredje man tillhörig egendom har tagits i
anspråk. Tredje man lär ofta inle höra av sig förrän efter utgången av tiden om
två veckor från utmätningsförrättningen, vUket torde bero på att det kan dröja
innan han får kännedom om utmätningen. För besvär över utmätning som anförs av
iredje man anser Jag att del lika litet som nu bör gälla någon särskUd
tidsbegränsning. Det innebär att Iredje man skall kunna vinna framgång med sin
klagan så länge inle beslut om fördelning eller utbetalning av influtna medel
har vunnit laga kraft, låt vara all han får nöja sig med köpeskillingen om
exekutiv försäljning av egendomen har vunnit laga

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
163

kraft. Mot bakgrund härav synes betänkligheter knappast
kunna anföras mot att även självrältelse, i enlighet med beredningens förslag,
i nu aktuella fall får ske utan särskUd tidsbegränsning. Det innebär i praktiken
att kronofogdemyndigheten kan häva utmätningen så länge beslut inte har
meddelats om fördelning eller utbetalning av influtna medel. Har egendomen
sålts, kommer hävandet att avse endast rätten till influtna medel.

När utmätning i andra fall blir felakfig
kan det bero på flera olika omständigheter, t.ex. all egendomen ingick i
gäldenärens beneficium eller av annat skäl borde ha undantagils från utmätning
eller alt utmätningen stred mot utmätningsordningen. Sådana felaktigheter
hänför sig i allmänhet till gäldenärens förhållanden. Denne får som regel
genast kännedom om utmätningen och kan då omedelbart begära rättelse. Om
utmätning över lag skulle kunna hävas av kronofogdemyndigheten lång tid efter
beslutet, skulle förfarandet kunna bli alltför lösligt. Det kan också ibland
vara svårt att efter en längre lid klarlägga de förhåUanden som det här rör sig
om. Av de inhämtade uppgifterna angående självrältelse framgår att man inte
skulle vinna så mycket genom att slopa den nuvarande tidsbegränsningen för självrättelse
i fall som avses nu (två veckor från utmälningsförrätlningen). Frågan har också
samband med gäldenärens möjlighet att vinna ändring efler besvär. På den
punkten anser Jag att, liksom enligl gällande rätt, besvär av sökanden eller
gäldenären över sakutmätning bör kunna anföras inom tre veckor från delgivning
av utmätningsbeslutet. Kronofogdemyndigheten bör inle lämpligen kunna själv
rätta utmätning, som inte kan ändras av överinstansen.

På grund av det sagda anser Jag all
rättelse i fall som avses nu inle bör kunna ske utan tidsbegränsning. Det kan
emellertid övervägas alt, som några remissinstanser har förordat, något
förlänga den nuvarande tiden om två veckor från förrättningen. Om gäldenären
inte får till stånd självrältelse, är det dock lämpligt att någon ytterligare
lid slår till buds för att anföra besvär. Den tid inom vilken självrältelse kan
äga rum bör därför vara kortare än besvärsliden. Man kan tänka sig att
tidsfristen på samma sätt som besvärstiden räknas från delgivning av uimätningsbeslutet
och inte från dagen för beslutet. Härigenom skulle tidsfristen förlängas i fall
då del dröjer med delgivning av beslutet, samtidigt som gäldenären alltid
skulle ha ytterligare en vecka på sig att anföra besvär. Man skulle dock
sannolikt inle vinna mycket med en sådan lösning. Dessutom är det enklare,
bl.a. för rättelse i samband med kronofogdemyndighetens granskningsverksamhet,
om tiden räknas från utmätningsbeslutet. Det kan då genast fastställas hur
länge möjligheten till självrältelse står till buds. Den granskning som
förutsätts ske inom kronofogdemyndigheten torde hinnas med inom
tvåveckorstiden. På grund härav godtar jag beredningens förslag att den
nuvarande tidsbegränsningen om två veckor från uimätningsbeslutet skall
behållas för självrältelse i andra fall än då egendomen tillhörde tredje man.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
164

Beredningen har föreslagit del
undantaget från nämnda tidsbegränsning att självrättelse skall få vidtas
senare, om besvär har anförts över utmätningen. På den punkten anser jag
emellertid all flera skäl talar mol beredningens förslag. Om del i andra fall
än då egendomen visas tillhöra tredje man föreligger anledning till
självrältelse, torde den som regel kunna ske inom tvåveckorstiden vid den
granskning som kronofogde företar självmant eller efter begäran av gäldenären
eller annan. Det kan därför antas att kronofogdemyndigheten endast undantagsvis
skulle finna anledning att i faU som avses nu vidta självrättelse på grund av
anförda besvär. Någol större praktiskt behov av att självrättelse skall kunna
äga rum när besvär har anförts föreligger därför inte. För att en sådan vidgad
befogenhet till självrältelse skulle tillgodose syftet att begränsa tillströmningen
av mål lill hovrätterna borde besvärshandlingama inte sändas vidare lill
hovrätten, om klaganden blir tillgodosedd genom självrättelse. Mot en sådan
ordning, som också har föreslagits av beredningen, kan emellertid riktas
avgörande invändningar. Frågan behandlas närmare i det följande. Jag kan
sålunda inte godta beredningens förslag att självrättelse i fall som avses nu
skall få äga rum efler tvåveckorstidens utgång när besvär har anförts över
utmätningen.

I fråga om beslut om utmätning av
lön o.d. eller om införsel bör kronofogdemyndigheten, som beredningen har
föreslagit, ha samma befogenhet som f.n. alt själv ändra beslutet. Sådan
ändring kan äga rum såväl då beslutet från början var orikligt som då
förhållandena har förändrats efter beslutets meddelande. Ändringsbeslutet får i
princip avse endast belopp som tas ut i framliden. Hinder föreligger dock inte
mot att ändringen, när skäl därtill finns, får omfatta även belopp som redan
har innehållits men ännu inte har redovisats tUl borgenären. Däremot kan
kronofogdemyndigheten inte förordna om ändring beträffande belopp som redan
har redo-visals.

När det gäller kvarstad eller annan
säkerhetsåtgärd kan inte f.n. utmätningsmannen själv ändra åtgärd genom vilken
beslutet- har verkställts. Enligt beredningens förslag skall
kronofogdemyndigheten kunna häva säkerhetsåtgärd bl.a. om det befinns att
åtgärden inle hade bort äga rum. Bestämmelsen bör ses mot bakgrund av alt
förordnande om handräckning enligt beredningens förslag skall ankomma på
kronofogdemyndigheten. Jag har däremot förordat att befogenheten att förordna
om handräckning skall åvila tingsrätt. 1 fråga om kvarstad för fordran bör
kronofogdemyndigheten få möjlighel alt även själv rätta begångna
felaktigheter. Det synes lämpligt all bestämmelserna om självrättelse av
utmätning får motsvarande tillämpning beträffande kvarstad för fordran. 1
fråga om annan säkerhetsåtgärd torde inte finnas behov av möjlighel till
självrättelse.

Beredningen har utgått från att
kronofogdemyndigheten i viss utsträckning själv kan ändra beslut och ätgärder även
när befogenheten inte är särskilt angiven i balken. Beredningens uttalanden i
frågan synes ha delvis

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering 165

missuppfattats
av de krifiska remissinstansema. Kronofogdemyndighets verksamhet är, till skillnad
från verksamheten vid domstolar och andra rent beslutande myndigheter, i första
hand av praktisk natur. Av verksamhetens beskaffenhet följer all meddelade
beslut och vidtagna åtgärder i viss utsträckning kan ändras av myndigheten
själv. Detta gäller närmast beslut och åtgärder utan direkt materiell betydelse
för part eller annan. Som exempel kan nämnas följande.

Om uimätningsgäldenär har kallals att inställa sig
tiU förhör angående sina tillgångar men risk visas föreligga att han skaffar
undan utmätningsbar egendom, kan kronofogdemyndigheten instäUa förhöret och
omedelbart hålla ulmätningsförrältning. Utsatt förrättning för verkställighet
kan vid behov inställas och i stäUet sällas ut till annan tidpunkt. När utmätt
lösöre har kvarlämnats hos gäldenären, är kronofogdemyndigheten oförhindrad att
i stället la egendomen i förvar, om det anses påkallat. Kan kungörande av
auktion inte anses tillräckligt effektivt, kan kronofogdemyndigheten inställa
auktionen och sätta ut ny auktion tUl senare tillfälle. Har
kronofogdemyndigheten beslutat att sälja utmätt egendom på auktion men visar
det sig senare alt underhandsförsäljning kommer att ge bättre resultat, kan
myndigheten ändra mening och i stäUet föranstalta om att sälja egendomen under
hand. Det förhållandet att kronofogdemyndigheten inte har funnit anledning att
begära förskott på förrättningskostnaden av den som söker verkställighet
hindrar inte att myndigheten senare under målels handläggning begär sådant
förskott. Har kronofogdemyndigheten avslagit begäran om anstånd med exekutiv
försäljning eller begäran om undantag från förbud att förfoga över utmätt fast
egendom, kan myndigheten bifalla ny ansökan i saken från samma person om
anledning föreligger därtUl.

Kronofogdemyndigheten har redan fn. befogenhet att
själv ändra beslut och åtgärder av det slag som avses nu. Det synes varken
lämpligt eller möjligt att reglera denna befogenhet i UB. Det torde inte heller
behöva befaras att nägra praktiska problem skall uppstå tiU följd av att
befogenheten inte är lagreglerad. Beträffande gränsdragningen mot beslut och
åtgärder som inte får ändras av kronofogdemyndigheten på gmnd av nämnda
oreglerade befogenhet vill jag framhåUa att principen bör vara att beslut eller
åtgärd, som kan anses ha skapat en rätt eller annat anspråk för part, inte fär
bli föremål för självrättelse ulan slöd av bestämmelse i balken. Del är sålunda
uppenbart att kronofogdemyndigheten inte själv får rätta beslut om utmätning i
vidare omfattning än som anges i bestämmelsema därom. Exekutiv försäljning kan
inte hävas och beslut om fördelning eller utbetalning av medel kan inte ändras
av kronofogdemyndigheten själv. Inte heller verkställighet av annan
förpliktelse än betalningsskyldighet skall i princip kunna bli föremål för
självrättelse.

En situation som skiljer sig från de hittiUs
behandlade föreligger om förrättningsmannen inte företar begärd verkstäUighet,
t.ex. om han i mål

s. 166 Kontrollera mot PDF

Pr
1980/81*8 Föredraganden: Allmän motivering
166

om utmätning anser att viss egendom tUlhör tredje man eller
ingår i gäldenärens beneficium eller om han i mål om annan verkstäUighet för
sin del finner att hinder föreligger mot verkställigheten. Det kan då inträffa
att kronofogden vid sin granskning av förrättningsmannens tUlämpning eUer efler
påpekande frän sökanden finner att verkstäUighet rätteligen borde ha skett.
Fråga uppkommer då om kronofogden kan förordna att verkställighet skall äga
rum. Som har nämnts tidigare är sökanden oförhindrad alt göra ny ansökan i
saken. Frågan gäUer därför närmast om han, för alt få liU stånd verkstäUighet,
skaU nödgas göra ny ansökan, vUkel bl.a. medför ny utsökningsavgift, eller
eventueUt behöva anföra besvär tUl hovrätten. Något hinder bör dock inte
föreligga mot att kronofogdemyndigheten ändrar mening och i samma mäl företar
verkställighet. Detta bör emellertid endast få ske i nära anslutning fill det
tidigare beslutet att vägra verkställighet.

Som har framhållits i det
föregående är det lämpligt att vid varje kronofogdemyndighet en kronofogde
eller vid behov flera fortlöpande följer lägre tjänstemäns tUlämpning genom
granskning av deras handläggning. Kronofogdemyndigheten bör självmant kunna
vidta rättelse om anledning därtill yppas vid sådan granskning eller på annat
sätt. Självrältelse bör också kunna äga rum efler begäran eller påpekande av
part eller annan. Befogenheten bör vara förbehåUen kronofogde.

Som framgår av det föregående bör
någon särskild tidsbegränsning inte gäUa när självrältelse är tilläten,
frånsett rättelse av utmätning eller kvarstad i annat fall än då egendomen
tillhör tredje man. Härav följer alt möjligheten lill självrältelse i och för
sig stär öppen även när besvär har anförts. Vidare kan i fall då möjligheten
till självrättelse av utmätning eller kvarstad är tidsbegränsad besvär komma
alt anföras innan tiden för rättelse har gått till ända. Enligt beredningens
förslag skall kronofogdemyndigheten, som skall tUlställas besvärshandlingama,
självmant kunna vidta självrältelse med anledning av besvären när sådan åtgärd
är tillåten. Några remissinstanser har ansett det olämpligt all rättelse sker
med anledning av anförda besvär.

Enligl min mening saknas dock
anledning att frånta kronofogdemyn

digheten befogenheten alt själv rätta sina beslut och åtgärder enbart därför

all beslutet eller åtgärden har överklagats. Förfarandet blir enklare och

smidigare om kronofogdemyndigheten själv kan vidta rättelse i fall då

besvärshandlingama ger anledning lill det. Redan f n. förekommer att

utmätningsmannen själv ändrar eller rättar ett överklagat beslut. Delta är

vanligt särskilt beträffande beslut om införsel, när nya eller tidigare '

okända uppgifter lämnas först i besvärsinlagan. Ibland kan
också vara angeläget att en klagande, som har fog för sin talan, omedelbart
kommer fill sin rätt. Om självrältelse i övrigt är tUlåten bör sådan därför
kunna ske även när besvär har anförts. Anledning saknas anta alt kronofogdemyndigheterna
skall vidta självrätlelse utan tillräckliga skäl när besvär har

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Föredraganden: AUmän motivering
167

anförts. Om kronofogdemyndigheten tidigare har prövat
begäran om rättelse, torde det i praktiken sällan bli aktuellt att vidta
rättelse med anledning av anförda besvär, såvida inte nytt material av
betydelse har tillförts målet. Sedan kronofogdemyndigheten har vidarebefordrat
handlingarna till hovrätten och saken alltså har kommit under hovrättens
prövning, bör kronofogdemyndigheten avstå från att vidta rättelse även om skäl
därtiU skulle anses föreligga. Någon uttrycklig föreskrift härom torde inte
behövas.

Beredningen har emeUertid gått ell
steg längre och föreslagit alt kronofogdemyndigheten inte skall vidarebefordra
besvärshandlingarna fill hovrätten, om klaganden blir tiUgodosedd genom
självrältelse eller om han återkallar sin talan. Det innebär att saken i sädant
fall över huvud inte skall komma under hovrättens prövning. Mol en sådan
ordning kan emellertid enligt min mening anföras principiella betänkligheter.
När någon har anfört besvär lill hovrätten, synes inte lämpligt att denna håUs
helt utanför målet. Hovrätten bör få tillfälle att ta ställning lill huruvida
klaganden har blivit tillgodosedd och, om så kan anses vara förhållandet,
avskriva målet och pröva eventuella kostnadsfrågor i besvärsmälet. Ibland torde
det f.ö. kunna vara svårt alt avgöra om klaganden har tillgodoselts helt, t.ex.
om han i mål om införsel har yrkat höjning av förbehållsbeloppet utan att ange
något visst belopp eller om han i annat fall inte har angelt ett lill belopp
eller på annat sätt preciserat yrkande. Det är knappast lämpligt att kronofogdemyndigheten
hör efter med klaganden om denne anser sig tillgodosedd eller upplyser om
möjligheten att återkalla besvären. Detta skulle lätt kunna uppfattas av
klaganden som en påtryckning att avstå från att fullfölja besvärsialan.

Man kan inte heller räkna med att
kronofogdemyndigheten skall i någon avsevärd utsträckning föranstalta om
rättelse med anledning av vad som anförs i besvärshandlingama. Det torde inte
heller åsamka hovrätterna så mycket arbete att i ett antal mål konstatera att
klaganden har blivit tillgodosedd och pröva eventuella kostnadsfrågor. Jag vill
erinra om att när talan har fullföljts mot tingsrätts dom eller beslut
handlingarna skall, även om klaganden återkallar sin fullföljda talan innan
handlingarna har hunnit sändas till hovrätten, tillställas hovrätten som har
att pröva återkallelsen. 1 enlighet med det anförda förordar Jag att besvär i
utsökningsmål alltid skall komma under hovrättens prövning, även om klaganden
kan anses ha blivit tillgodosedd genom självrältelse av kronofogdemyndigheten
eller har återkallat sin lalan.

En utväg alt minska tillströmningen
av besvärsmål till hovrätterna ulöver de som har nämnts tidigare skulle vara
att uppstäUa förbud mot besvär till hovrätten innan den som är missnöjd med
beslut eller åtgärd har utnyttjal möjligheten att hos kronofogdemyndigheten
begära ändring eller rättelse, när sådan kan ske. En sådan lösning möter
emellertid vissa tekniska svårigheter. Man skulle dessutom
sannolikt inte vinna så

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering 168

mycket.
Redan f n. skall i samband med beslut om utmätning eUer om införsel lämnas
underrättelse om att den som är missnöjd med beslutet kan begära rättelse resp.
ändring hos utmätningsmannen. Det är enligt min mening lämpligt att möjligheten
att begära självrättelse ytteriigare understryks i motsvarande underrättelser
i framtiden. Underrättelserna bör utformas på sådant sätt att den som är
missnöjd i första hand uppmanas att söka rättelse hos kronofogdemyndigheten.

Vissa frågor rörande den närmare innebörden av
bestämmelserna om självrättelse tas upp i samband med behandlingen av de
särskilda besläm-mslserna.

Kronofogdemyndigheten bör också själv kunna rätta
beslut, som tUl följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende
innehåller uppenbar oriktighet. Sådan rättelse bör kunna äga mm även sedan
målet har avslutats.

Liksom f.n. bör kronofogdemyndigheten, vid sidan av
möjligheten tUl självrältelse i enlighet med vad som har anförts i det
föregående, med sökandens medgivande kunna häva utmätning och annat beslut
eller åtgärd eller på annat sätt ändra beslutet eller åtgärden till svarandens
fördel. Vissa begränsningar måste emellertid gälla, bl.a. med hänsyn tUl tredje
mans rätt. Ändring bör kunna äga mm även när sökandens medgivande lämnas i
förklaring över anförda besvär. I allmänna mål kan kronofogdemyndigheten i
egenskap av representant för staten (resp. kommun) utan vidare häva beslut
eller åtgärd eller vidta annan ändring däri till svarandens fördel, i den mån
kronofogdemyndigheten i instmkfion eller på annat sätt kan anses vara
bemyndigad därtUl.

Kronofogdemyndigheten skall också häva utmätning
eller annan verkställighet i vissa andra fall än som har behandlats i det
föregående, t.ex. om den exekutionsfitel som ligger till gmnd för
verkställigheten undanröjs eller om gäldenären fuUgör sin betalningsskyldighet
innan utmätt egendom har sålts. Sådana fall utgör dock inte självrättelse i den
mening som avses här.

5.5
Lagtekniska frågor

Beredningens förslag till UB är så disponerat att 1
och 2 kap. innehåller regler om exekutionsväsendet och vissa andra gemensamma
bestämmelser, medan verkstäUighet regleras i 3-16 kap. och handräckning i 17
kap. I de båda avslutande kapitlen meddelas gemensamma bestämmelser av processuell
natur, i 18 kap. om kostnader i utsökningsmål och i 19 kap. om förfarandet hos
kronofogdemyndigheten och om klagan i utsökningsmål. Systematiken i förslaget
har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. Ell par remissinstanser har
dock varit kritiska mot att regler av allmän karaktär meddelas både i början
och i slutet av balken.

Enligt
min mening är den föreslagna dispositionen av det omfattande

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering
169

lagmaterialet logisk och ändamålsenlig. Balken får sålunda
anses så överskådlig som man rimligen kan begära. Jag kan därför i huvudsak
godta den föreslagna systematiken. Det kan erinras om att uppgiften att
förordna om handräckning enligt departementsförslaget inte skall ankomma på
kronofogdemyndigheterna (se avsnitt 5.2.4). På gmnd härav utgår ett kapitel.
Nämnda ståndpunkt får även konsekvenser för en del andra bestämmelser i balken.

I fråga om de bestämmelser som är
gemensamma för olika former av verkställighet bör emellertid enligt min mening
väljas en någol annorlunda disposifion än i beredningens förslag. 1 delta
återfinns sådana bestämmelser i såväl balkens inledande som dess avslutande
kapitel, nämligen i 1 och 2 kap. samt i 18 och 19 kap. Tanken bakom denna
uppdelning synes ha varit att i de inledande kapitlen bör finnas de
föreskrifter som läsaren behöver känna till för att rätt förstå innebörden av
de egentliga bestän--melserna om verkställighet (och handräckning) i de
följande kapitlen, medan gemensamma föreskrifter om själva förfarandet hos
kronofogdemyndigheten bör placeras efter de bestämmelser som reglerar olika
former av verkställighet (och handräckning). Även om denna ståndpunkt har vissa
skäl för sig, synes en sådan uppdelning av bestämmelser av allmän karaktär
försvåra överskädligheten av lagmaterialet. Uppdelningen av de gemensamma
bestämmelserna har bl.a. lett tUl att i beredningens förslag återfinns
bestämmelser om Jäv mot förrättningsman dels i 1 kap. 4 8 och dels i 19 kap. 7
8. Vidare har regler om ställföreträdare och om ombud för och biträde ål part
tagits upp både i 2 kap. 6 § och i 19 kap. 4 8.

Enligt min mening blir balken mera
överskådlig och de enskilda bestämmelserna lättare att förslå, om huvuddelen
av de gemensamma föreskrifterna förs samman till de inledande kapitlen i
balken. Det avsnitt som handlar om kostnader i utsökningsmål bör dock tas upp i
slutet av balken.

Beredningens förslag är inle
indelat i särskilda avdelningar. Jag har övervägt att föreslå en sådan
indelning. Med hänsyn bl.a. till all det särskilda kapitlet om handräckning
faller bort synes delta dock inte behövligt.

I beredningens förslag har
införselkapitlet (4 kap.) placerats före bestämmelsema om utmätning (5-15
kap.). Till stöd för en sådan ordning kan, förutom tekniska skäl, anföras att
införsel har blivit en alltmera betydelsefull exekutionsform. Införsel
förekommer sålunda i mycket stor utsträckning, särskilt för uttagande av
underhåUsbidrag men även för indrivning av skatter, böter o.d. Utmätning måste
emellertid anses utgöra den primära verkställighelsformen i fräga om
betalningsskyldighet. Medan införsel slår till buds endast för vissa typer av
fordringar och kan äga rum endast i vissa särskilda tillgångar, står utmätning
öppen för fordringar av alla slag och genom utmätning kan i princip all slags
egendom som tillhör gäldenären tas i anspråk. Även utmätning av lön och
liknande förmåner kan äga rum för fordringar av alla slag. Utmätningsinstilutel
är också mera

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Föredraganden: Allmän motivering 170

dominerande,
bl.a. så till vida att del kräver en avsevärt utförligare reglering än
införsel. Införsel kan dessutom betraktas som en specialform av utmätning. Mot
bakgmnd härav ter det sig mest naturligt och logiskt att utmätning behandlas
före införsel.

En remissinstans har vänt sig mot att skepp och
luftfartyg genomgående nämns före fast egendom i beredningens förslag och har
ifrågasatt om inte ordningen bör vara den motsatta. Del skulle bl.a. medföra
att ordningen mellan kapitlen om exekutiv försäljning av sådan egendom skulle
kastas om. Enligt min mening är del emellertid naturligt att nämna lös egendom
före fast egendom. Påpekas bör ocksä att bestämmelser som uttryckligen gäller
både lös och fast egendom närmast avser utmätning och att vid utmätning lös
egendom i princip skall tas i anspråk före fast egendom. Jag finner därför inte
skäl att frångå den av beredningen föreslagna ordningen mellan skepp och
luftfartyg samt fast egendom, även om exekution i fast egendom naturligtvis är
mycket vanligare än exekution i skepp och luftfartyg.

Ett par remissinstanser har ställt sig kritiska
till att flera bestämmelser i beredningens förslag överlämnar åt
kronofogdemyndigheten att bedöma huruvida viss åtgärd skall vidtas eller inte.
För att tillämpningen inte skall bli alltför stelbent är det emellertid
nödvändigt att i en del fall överlåta åt kronofogdemyndigheten att med hänsyn
lill omständigheterna i det särskilda fallet bedöma huruvida skäl föreligger
att vidta aktuell åtgärd. Sådana bestämmelser kan i allmänhet inle antas vålla
slörre svårigheter för kronofogdemyndigheterna. Dessa är väl skickade all
avgöra sådana frågor och motiven lämnar ofta god vägledning för bedömningen.
Vid utarbetande av departementsförslaget har emellertid strävats efter att i
görligaste mån begränsa bestämmelser av denna typ. Beträffande vissa av de
aktuella bestämmelsema får senare övervägas om verkställighetsföreskrifter bör
meddelas av regeringen. Vid behov kan också RSV i egenskap av centralmyndighet
meddela närmare anvisningar.

Beredningen har lämnat utförlig motivering fill
föreslagna bestämmelser. Därvid behandlas också åtskiUiga lillämpningsfrågor.
Beredningens motiv redovisas i del följande i anslutning tiU aktuella
bestämmelser i departementsförslaget. I den mån departementsförslaget överensstämmer
med beredningens förslag ansluter jag mig, även om det inte sägs uttryckligen
i vaije särskilt fall, också till beredningens uttalanden om bestämmelsernas
närmare innebörd, såvida inle annat anges eller följer av sammanhanget.

5.6
Ikraftträdande m.m.

Bestämmelser om ikraftträdande av UB saml
övergångsbestämmelser och följdändringar i andra lagar avser jag att ta upp
senare i en särskild lagrådsremiss. Arbete på en sådan remiss pågår f.n. i
justitiedepartementet. Såvitt kan bedömas nu bör UB träda i kraft den I
januari 1981.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Specialmotivering 171

UB bör i åtskilliga hänseenden kompletteras med
verkstäUighetsföreskrifter som meddelas av regeringen, på samma sätt som f.n.
UL och införsellagen kompletteras av USK saml SfL, LfL och FfL kompletteras av
särskilda förordningar om exekution i registrerat skepp m.m., i luftfartyg
m.m. resp. i fast egendom. Jag förutsätter också att RSV i sin egenskap av
centralmyndighet för administration av exekutionsväsendet utarbetar anvisningar
och fastställer formulär i den utsträckning del är behövligt.

Som framgår av det föregäende läggs genom UB
åtskilliga nya uppgifter på kronofogdemyndighetema. Detta gäller inle bara
exekutiv försäljning av fast egendom och vissa andra frågor som f.n. ankommer
på överexekutor ulan också flera uppgifter som saknar motsvarighet i gällande
rätt. De nya uppgifterna är delvis av kvalificerad beskaffenhet. UB kommer att
ställa stora krav på kronofogdemyndigheterna. Det är angeläget att berörd
personal ges behövlig utbildning på området i god tid före ikraftträdandet av
de nya bestämmelsema. Det ankommer i första hand på RSV alt svara för
utbildningen. Ocksä hovrättema kommer med förslaget att få avsevärt ökad
befattning med utsökningsmål.

5.7
Upprättat lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

utsökningsbalk.

Förslaget
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

6
Motivering till de särskilda kapitlen

Innan jag går närmare in på bestämmelserna i departementsförslaget
skall jag lämna en översikUig redogörelse för det viktigaste av innehåUet i de
olika kapitlen.

1 / kap. ges bestämmelser om UB:s
tillämpningsområde (1 och 2 88) och

om den myndighet som har att handlägga utsökningsmål, dvs. kronofogde

myndigheten (3-5 88). Där anges vidare vad som avses med beteckningar

na enskilt mål och allmänt mål (6 8). I kapitlet meddelas också vissa ge

mensamma föreskrifter beträffande fillämpningen av bestämmelser i bal

ken som rör fartyg, luftfartyg och fast egendom (8-12 88).

2 kap. i departementsförslaget innehåller
bestämmelser om förfaran

det hos kronofogdemyndigheten, vilka är gemensamma för alla verk-

slällighetsformer. Där regleras tUl en början ansökan och vad som har

samband därmed (1-9 §§). Ansökan skall kunna göras muntligen

eller skriftligen (1 8). Bestämmelser föresläs bl.a. om handlingar

som skall ges in av sökanden (2 §) och om förfarandet när ansökan

har gjorts hos kronofogdemyndighet som inle är behörig eller när ansökan

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Specialmotivering 172

är
bristfällig (4 och 5 88). I fråga om parts behörighet och ställföreträdare
eller ombud för och biträde åt piu-t hänvisas med vissa förbehåU tUl RB:s
bestämmelser (6 8). Detsamma gäller frågan när handling skall anses inkommen
fill kronofogdemyndigheten och översättning av handling (7 och 8 88). Även laga
förfall uppmärksammas (9 8). Enligt departementsförslaget skall
kronofogdemyndigheten kunna hålla förhör med svaranden och i viss utsträckning
även med tredje man (10-14 88). Bestämmelser meddelas bl.a. om vite och
hämtning för att framtvinga instäUelse. För att tvinga fram upplysningar i mål
om utmätning eller kvarstad för fordran eller för att få tUl stånd
verkställighet av annan förpliktelse än betalningsskyldighet föresläs kronofogdemyndigheten
få befogenhet att förelägga vite (15 8). Under särskilda fömtsättningar skall
en tredskande gäldenär eller iredje man kunna häktas av domstol (16 8). I
samband härmed föresläs bestämmelser i den principieUt och praktiskt vikfiga
frågan i vad män kronofogdemyndigheten får bereda sig tUlträde till bostad m.m.
och i vad mån fysiskt våld och liknande tvång får användas vid exekutiv förrättning
(17 8).

2 kap. innehåller vidare vissa föreskrifter rörande
kronofogdemyndighetens beslut (18-20 88), bl.a. om motivering och
självrältelse och om att sådant beslut i princip länder till efterrättelse
genast. Med beslut likställs i princip åtgärd av myndigheten (21 8). En del
processuella bestämmelser meddelas angående fördelningstvisl som kronofogdemyndigheten
själv prövar (22 och 23 88). I kapitlet föreslås också föreskrifter om säkerhet
som skall stäUas i utsökningsmål (25-27 88) samt om beräknande av fordran som
inte är förfallen och om ränta när lyfta medel skall betalas tUlbaka (28 och 29
85).

Även 3 kap. innehåller för alla former av
verkställighet gemensamma bestämmelser, nämligen om exekutionstitlar. Kapitlet
inleds med en katalog över exekutionstitlarna (1 8). Där nämns först domstols
dom, varmed jämställs bl.a. utslag eller beslut. Förvaltningsdomstols dom eller
beslut omfattas ulan vidare härav. Vidare kan verkstäUighet äga rum av stadfäst
förlikning, utslag eller beslut i lagsökningsmål, skiljedom och skriftlig
förbindelse angående underhåUsbidrag. Även förvaltningsmyndighets beslut får
föranleda verkställighet, dock endast när det är medgivet enligt särskild
bestämmelse. Ocksä andra handlingar än de nu nämnda förutsätts kunna med stöd
av särskilda föreskrifter ligga tiU grund för verkstäUighet. I kapitlet anges
de närmare fömtsättningar under vilka olika exekutionstitlar får verkställas
(3-20 88). Därvid skiljs mellan domar och beslut som har vunnit laga kraft och
sådana som inte har vunnit laga kraft när verkstäUighet skall äga mm (3-11 88).
Kapitlet innehåUer också bestämmelser om invändningar som svaranden kan göra
mot sökt verkställighet, t.ex. alt han har fullgjort ålagd förpliktelse (21
§). Om exekutionstitel upphävs, skall verkstäUigheten avbrytas och vidtagna
åtgärder i princip återgå. Föreskrifter häromi ges också i kapitlet (22 8).

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Specialmotivering 173

Med4 kap. inleds den del av UB som behandlar
utmätning (4-14 kap.). 4 kap. innehåUer bestämmelser om själva utmätningen liU
skillnad från försäljning och redovisning. Frågan om undantag från utmätning
och om säkerstäUande av utmätning regleras dock i de närmast efterföljande
kapifien. Kapitlet inleds med vissa allmänna bestämmelser, som bl.a. anger att
utmätning får användas för uttagande av alla slags fordringar och att genom
utmätning får tas i anspråk i princip all slags egendom (1 -3 88).
Bestämmelserna om utmälningsordningen och vissa andra förutsättningar för
utmätning (4-6 88) överensstämmer i huvudsak med vad som gäller f.n. Som
villkor för utmätning av lös egendom föreslås generellt att egendomen är tillgänglig
vid förrättning eller att den ändå kan identifieras och alt hinder inle kan
antas möta alt säkerställa utmätningen (7 §). Av bestämmelsen följer att lösöre
och löpande skuldebrev eller annat presenlationspapper kan utmätas ulan alt
egendomen resp. handlingen är fillgänglig för förrättningsmannen.

Beträffande behörig kronofogdemyndighet,
underrättelse till gäldenären och förfarandet i övrigt (8-13 88) föreslås
bestämmelser som till stor del överensstämmer med vad som redan gäller. 1 fråga
om tid för utmätning föreslås dock inle någon särskild tidsfrist utan endast
att utmätning skall ske så snart som möjligt (10 S). Departementsförslaget
utgär från att förrättning inte längre skall rutinmässigt hållas i gäldenärens
bostad. I stället skall uppgifter angående utmätningsbara tillgångar i första
hand inhämtas från gäldenären eller genom undersökning i register m.m. En
uttrycklig regel tas upp om kronofogdemyndighetens skyldighet att efterforska
utmätningsbar egendom (9 8). Gäldenären föreslås bli skyldig att lämna
uppgifter om sina tillgångar och all bekräfta uppgifterna under straffansvar
(14 §). 1 följd härav anses lagen om ulmälningsed kunna avskaffas.
Upplysningsplikt föreslås även för tredje man såvitt avser mellanhavande mellan
honom och gäldenären (15 S).

1 fråga om förhållandet till tredje man föreslås i
4 kap. en i väsentliga delar ny reglering (17-26 SS). Det anges en del fall i
vilka gäldenären på gmnd av besittning eller registrering får presumeras vara
ägare till lös eller fast egendom. I fråga om makar eller andra som varaktigt
sammanbor föreslås att lös egendom i deras gemensamma besittning skaU
presumeras tillhöra dem med samäganderätt (19 S). Bestämmelserna härom kompletteras
med föreskrifter i 8 kap., som medger att hela egendomen under vissa
fömtsättningar säljs exekutivt. I fall dä del inle är möjligt att på något
yttre faktum grunda en presumtion om äganderätt och det inte heller eljest
framgår att egendomen tillhör gäldenären föreslås att egendomen får utmätas med
förbehåll om tredje mans rätt, under förutsättning alt sannolika skäl
föreligger för att egendomen tUlhör gäldenären. När egendom har utmätts trots
all tredje man gör gällande att egendomen tillhör honom, skall
kronofogdemyndigheten i allmänhet förelägga iredje mannen att väcka lalan vid
domstol vid påföljd att han förlorar sin rätt

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Specialmotivering 174

mot
utmätningssökanden (20 och 25 88). I fall då utmätning har skett med förbehåU
för tredje mans rätt skall föreläggande i stäUel meddelas sökanden (21 8).
Föreläggande att väcka talan vid domstol föreslås också kunna meddelas i fråga
om utmätt fordrans eller rättighets bestånd (22 8).

Liksom f.n. skall domstols beslut, varigenom
fordran har fastsläUts att utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, medföra
att egendomen skall anses utmätt (27 8). Detsamma föreslås gäUa registrerat
skepp och registrerat luftfartyg. När det gäUer rättsverkningarna av utmätning
föreslås generella regler om de inskränkningar som utmätningsbeslut medför i
gäldenärens förfoganderätt (29 8). Principen är att gäldenären inte får förfoga
över utmätt egendom tiU skada för sökanden. Förmånsrätt på grund av utmätning
föreslås i allmänhet inträda i och med utmätningsbeslutet (30 8). I fråga om
skepp eller luftfartyg som är registrerat här i riket och fast egendom skaU
förmånsrätten dock inte inträda förrän ärende angående anteckning om
utmätningen tas upp på inskrivningsdag. Förslaget uppmärksammar också behovet
av åtgärder beträffande utmätt egendom för att den rätt som sökanden har vunnit
skall tas tiU vara (31 8). Kronofogdemyndigheten föreslås få i princip samma
befogenheter som annars tillkommer egendomens iigare. Självrättelse av
utmätning regleras på i huvudsak samma sätt som f n. (33-35 88). Sådan rättelse
föresläs emellertid kunna vidtas även beträffande fast egendom och i fall dä
den utmätta egendomen visas tillhöra tredje man skaU självrättelse kunna vidtas
utan särskild tidsbegränsning.

I 5 kap. ges bestämmelser om beneficium och andra
undantag frän utmätning. Kapifiet överensstämmer i allt väsentligt med
nuvarande regler på området. I fråga om skadestånd med anledning av
personskada, frihetsberövande m.m. föreslås dock en viss utvidgning av
utmätningsfriheten, nämligen beträffande tid efter det att skadeståndet har
betalats ut (7 §).

6 kap. behandlar frågan om säkerstäUande av
utmätning, dvs. vilka åtgärder som efter beslut om utmätning skall vidtas
beträffande själva egendomen. Där anges i fråga om olika slag av egendom de
åtgärder som kronofogdemyndigheten har all vidta, såsom omhändertagande av egendomen,
underrättelse tiU sekundogäldenär etc. (2-11 88). Beträffande lösöre föreslås
kronofogdemyndigheten kunna i viss utsträckning avstå från att vidta någon
åtgärd (4 8). När det gäller fordran eller rättighet som grundas på presenlationspapper
föreslås som ett alternafiv fill handlingens omhändertagande i fall då det kan
antas att denna undanhåUs eller har förkommit att förbud skaU meddelas
sekundogäldenär eller motsvarande att fullgöra sin förpUktelse (2 8). Härav
följer att sädan fordran eller rättighet i nämnda fall fär utmätas trots att
utmätningen inte kan säkerstäUas genom handlingens omhändertagande. Vad nu har
sagts gäUer även när pantbrev eller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg
skall utmätas hos den inlecknade egendomens ägare. Utmätt lösöre som lämnas
kvar hos gäldenären föreslås få nyttjas av denne, om inte kronofogdemyn-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Specialmotivering 175

dighelen
beslutar annat (4 8). Förutom de åtgärder som vidtas med själva egendomen skall
denna beskrivas och värderas (9 8). Liksom f n. föreslås kronofogdemyndigheten
vid behov kunna säkerställa utmätning av lös egendom genom provisorisk åtgärd
(12 8). I fråga om åtgärder efter utmätning av fast egendom hänvisas i huvudsak
lill kapitlet om exekufiv försäljning av sådan egendom (13 och 14 88).

I 7 kap. i departementsförslaget behandlas
utmätning av lön och liknande förmåner. Kapifiet överensstämmer i huvudsak med
nuvarande regler om sådan utmätning. Fömtsättningama för löneutmätning har dock
jämkats någol. Sålunda har det särskilda vUlkor som består i att löneutmätning
inte får äga rum, om det med skäl kan antas att gäldenären har gjort vad han
har förmått för aU betala skulden, utgått. Den längsta tid under vilken
löneutmälning i normala fall får pågå ulan gäldenärens medgivande föreslås bli
utsträckt fiU sex månader per år (5 8). En bestämmelse föreslås för det faUet
att gäldenären arbetar hos make eller annan utan synlig lön eller mol så låg
ersättning att inte något kan tas i anspråk (18 8). Förslaget innebär att
kronofogdemyndigheten, i enlighet med vad som f n. gäller vid införsel, kan
ålägga arbetsgivaren all utge så myckel som hade kunnat las ut, om skälig lön
hade utgått.

Med 8 kap. inleds de kapitel i UB som reglerar
försäljning av utmätt egendom. I 8 kap. meddelas allmänna bestämmelser om
exekufiv försäljning, vilka i princip är gemensamma för all slags egendom.
Bestämmelserna gäller i tillämpliga delar även när egendom skall säljas
exekutivt under konkurs (I §). Någon bestämd tidsfrist för försäljning av
egendom i allmänhet uppställs inte, utan det föreslås endast alt försäljningen
skall ske utan onödigt dröjsmål (3 8). Närmare bestämmelser föreslås om olika
hinder mot försäljning, bl.a. i fall dä exekutionstiteln inte har vunnii laga
kraft eller dä tvist råder om utmätt egendom (4-6 SS). För det fall att andel i
viss egendom har utmätts föreslås möjlighet att utvidga försäljningen till att
avse hela egendomen, under förutsättning alt lagen (1904:48 s. 1) om
samäganderäll är tillämplig (8 och 9 88). Vad som efter försäljningen belöper
på andel i egendomen som inte tillhörde gäldenären skall fillkomma den andelens
ägare. Även andra borgenärer än utmätningssökanden kan ibland ha anspråk på
betalning ur utmätt egendom. Fömtsättningama för sådan rätt tUl betalning
regleras ingående i kapitlet (10-15 88). Kapitiel innehåller också en generell
befogenhet för kronofogdemyndigheten att vid behov ge den som har förvärvat
egendom exekufivt handräckning för att komma i besittning av egendomen (17 8).

9 kap. innehåller bestämmelser om exekutiv
försäljning av lös egendom frånsett registrerat skepp och registrerat
luftfartyg. Försäljning skall ske på auktion eller under hand (1 5).
Kronofogdemyndigheten får uppdra åt auklionsföretag eller annan alt hålla
auktion. Kapitiel innehåller åtskilliga närmare föreskrifter om försäljning på
auktion, bl.a. om kungörande och underrättelser, om avvisande av för lågt bud,
om betalning av köpeskil-

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Specialmotivering 176

lingen
för inropad egendom, om nytt försäljningsförsök när auktion inte har gett
resultat och om ianspråktagande av handpenning när inrop inte har fullföljts
(2-7 88). Möjligheten till underhandsförsäljning av utmätt egendom har i
departementsförslaget i princip jämställts med försäljning på auktion.
Försäljning föreslås skola ske under hand, om det är sannolikt att högre
köpeskilling kan uppnås genom en sådan försäljning än genom försäljning på
auktion och om försäljning under hand även i övrigt är ändamålsenlig (8 8).
Underhandsförsäljning skall föregås av anbudsförfarande.

Särskilda bestämmelser föreslås om försäljning av
utmätt egendom som gäldenären innehar under förbehåll om återtaganderätt (9 8).
Bestämmelserna avser i första hand egendom beträffande vilken konsumentkreditlagen
eller den föreslagna lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. är
tiUämplig. Förslaget innebär alt egendomen i allmänhet skall säljas utan
förbehåll för avbetalningssäljarens rätt men under villkor alt köpeskillingen
förslår till betalning av dennes fordran. Kapitlet innehåller också
bestämmelser om indrivning av utmätt fordran (10-12 88). Bestämmelsema syftar
till alt sådan fordran om möjligt skall drivas in i stället för alt säljas.
Utmätning av pantbrev i skepp eller fastighet skall enligt förslaget leda till
antingen att skeppet resp. fasligheten las i anspråk eller att pantbrevet
pantförskrivs fill utmätningssökanden (13 och 14 88). Motsvarande föreslås
gälla när skuldebrev som är intecknat i luftfartyg har ulmätts hos
luftfartygets ägare (15 8).

110, 11 och 12 kap. meddelas bestämmelser om
exekutiv försäljning av registrerat skepp, av registrerat luftfartyg och
intecknade reservdelar till luftfartyg resp. av fast egendom. Dessa kapitel
överensstämmer i allt väsentligt med de bestämmelser som nu gäller enligt de
särskilda lagama om exekutiv försäljning av sådan egendom. Enligt
departementsförslaget skall försäljningen dock åvila kronofogdemyndigheten i
stället för som f.n. överexekutor.

Det sista ledet i utmälningsförfarandet, nämligen redovisning
av influtna medel, behandlas i 13 kap. Enligt huvudregeln skall redovisning ske
så snart som möjligt (1 8). Undantag härifrån föreslås bl.a. i fall då influtet
belopp är ringa och ytterligare medel kan antas inflyta. När två eller flera
sakägare har anspråk på betalning ur medlen, skall fördelning ske. Sammanträde
för fördelning skall alltid hällas, när specialobjekt som avses i 10-12 kap.
har sålts. I övrigt skall fördelningssammanträde hållas när det är oklart hur
medlen skall fördelas (4 S). Det kan inträffa att bevakad fordran eller därmed
förenad förmånsrätt är beroende av villkor eller tvistig. Kronofogdemyndigheten
skall då avsätta vad som belöper på fordringen (7 8). Beträffande tvistig
fordran föreslås kronofogdemyndigheten kunna förelägga borgenären att väcka
talan i saken vid domstol vid äventyr att han förlorar sin rätt. Under
särskilda förutsättningar skall kronofogdemyndigheten själv kunna pröva sådan
tvist. Kapitlet innehåller också

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Specialmotivering Ml

flera andra föreskrifter rörande fördelning (4-6, 8 och 9
SS). Del föreslås också en del särskilda bestämmelser om fördelning när
registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller fast egendom har sålts (10-12
88).

Borgenär har vid exekution ofta
anspråk på betalning inte bara för en kapitalfordran ulan också för ränta,
rättegångskostnader m.m. 1 kapitlet föreslås bestämmelser om i vilken ordning
avräkning skall ske på olika anspråk (13 S). Kapitiel innehåller även en del
närmare bestämmelser rörande utbetalning av medel (14-19 SS). Bl.a. anges en
rad fall då hinder föreligger mol utbetalning annat än mot säkerhet, l.ex. då
exekutionstiteln inte har vunnii laga kraft eller utmätningen har överklagats
(14 §). Vissa föreskrifter meddelas också om skyldighet för borgenär att
återstäUa fordringsbevis, förete pantbrev m.m. (17 8). 1 samband härmed
regleras den situationen att beslut om fördelning eller utbetalning ändras (20
8). Enligl förslaget skall kronofogdemyndigheten dä pä begäran utsöka vad som
skall betalas fillbaka. Delsamma föreslås gälla i vissa andra fall.

114 kap. behandlas den verkan som
exekutiv försäljning har mot tredje man som var rätt ägare till egendomen. Som
huvudregel föreslås all exekutiv försäljning inle ger köparen bättre rätt än
frivillig försäljning (I 8). Enligt allmänna regler kan lös egendom i
vidsträckt omfattning vara föremål för godtrosförvärv och detsamma skall gälla
när egendomen säljs exekutivt. Från nyssnämnda princip föreslås vissa undanlag.
Tredje man som har underlåtit att efterkomma föreläggande att väcka talan om
äganderätten till ulmätt egendom förlorar sin rätt även mol köparen (2 8).
Beträffande registrerat skepp och fast egendom föreslås ett mera långtgående
skydd för köparen (3 8), kompletterat med rätt för tredje mannen lill ersättning
av staten (6 8). Kapitlet innehåller ocksä bestämmelser om ersättningsskyldighet
för gäldenären och ondtroende borgenär mot köparen när exekutivt såld egendom
frångår honom resp. mot tredje mannen när försäljningen medför alt han förlorar
sin rätt (4 och 5 §8).

I 15 kap. behandlas införsel i lön
och liknande förmåner. Kapifiet överensstämmer i allt väsentligt med nuvarande
bestämmelser i införsellagen.

I 16 kap. regleras verkställighet
av förpliktelse som avser annat än betalningsskyldighet samt av kvarstad och
annan säkerhetsåtgärd. Kapifiet inleds med ett avsnitt som rör avhysning (1-9
88). I förslaget ges en allmän bestämmelse om att avhysning skaU genomföras så
att skälig hänsyn tas tiU såväl sökandens intresse som svarandens situation (2
8). Beträffande fidsfrist för verkställigheten föreslås att avhysning om
möjligt skall ske inom fyra veckor från det att handlingama kom in lill kronofogdemyndigheten.
Svaranden skäll i allmänhet underrättas på förhand och avhysning får ske
tidigast en vecka (i vissa fall tvä veckor) frän underrättelsen (3 8).
Kronofogdemyndigheten kan lämna anstånd med avhysning under högst tvä eller,
under särskilda förutsättningar, fyra veckor (4 S). Även sökanden kan ge
anstånd, men om sådant anstånd

12 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del I

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Specialmotivering 178

varar
längre än sex månader från dagen för ansökningen förfaller ansökningen (5 8).
Kronofogdemyndigheten föreslås få befogenhet att anskaffa transportmedel, hyra
utrymme för förvaring och vidta andra liknande åtgärder (6 8). När fråga är om
avhysning från annat än bostad skall kronofogdemyndigheten under vissa
fömtsättningar kunna sälja avhyst egendom eller låta förstöra den (7 8).

Beträffande annan verkställighet än avhysning
föreslås endast bestämmelser om behörig kronofogdemyndighet, underrättelse och
sättet för verkställighetens genomförande (10-12 SS). 1 det avslutande
avsnittet meddelas särskilda bestämmelser om kvarstad (13-16 SS). Beträffande
verkställandet av kvarstad för :Fordran föreslås åtskilliga bestämmelser
rörande utmätning få motsvarande tillämpning (13 §). Även i fråga om verkan av
sådan kvarstad hänvisas delvis till vad som föreslås om utmätning (14 8).
Kvarstad för fordran föreslås inte utgöra hinder mot att egendomen utmäts eller
beläggs med kvarstad för annan fordran, men i fall då egendomen utmäts för
fordran som inte är förenad med särskild förmänsrätt i egendomen, skall denna
anses samtidigt utmätt för kvarstadsborgenärens fordran (15 8). Även kvarstad
lill säkerhet för bättre rätt regleras, vilket i huvudsak sker genom hänvisning
lill vissa bestämmelser rörande utmätning resp. kvarstad för fordran (16 S).

Frågan om kostnader i utsökningsmål behandlas i //
kap. För statens kostnader för förfarandet hos kronofogdemyndigheten, s.k.
förrättningskostnader, skall ersättning tas ut enligt vad regeringen
föreskriver (I §). Enligt huvudregeln ansvarar sökanden mot staten för
förrättningskostnadema i målet (2 8). Från denna regel föreslås emellertid
vissa undantag (3 och 4 S§). Bl.a. skall kronofogdemyndigheten kunna helt eller
delvis befria sökanden från kostnadsansvar orn skyldigheten skulle vara
betungande (4 8). Förrättningskostnad för vilken sökanden ansvarar skall på
begäran förskolleras av honom (5 5). Förrättningskostnad skall i allmänhet tas
ut i målet av svaranden, men vissa undantag föreslås (6-10 §§). Kan kostnaden
inle tas ut på sådant sätt, färden utsökas hos sökanden (II S). 1 fördelningstvisl som kronofogdemyndigheten själv prövar föreslås
RB:s reglerom rättegångskostnader bli tillämpliga (12 8).

I det avslutande 18 kap. behandlas klagan i
utsökningsmål. Mol kronofogdemyndighets beslut får talan föras i hovrälten (1
S). Huvudregeln är att varje beslut (eller åtgärd) får överklagas. Beträffande
vissa beslut föreskrivs dock förbud mot lalan eUer mot särskild talan (2-4
§§). Rättsmedlet för lalan mot kronofogdemyndighets beslut skall vara besvär
(8 S). Besvärsinlagan skall ges in till kronofogdemyndigheten. 1 fråga om
tidsfrist för klagan skall enligt departementsförslaget olika regler gälla för
olika fall (9 8). Huvudregeln är att besvär skall anföras inom tre veckor från
delgivning av beslutet. När självrättelse är tillåten, skall sådan åtgärd
kunna vidtas med anledning av vad som anförs i besvärsinlagan (12 S). Beträffande
förfarandet i hovrätten utgår departementsförslaget frän att RB:s

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 W 179

bestämmelser har motsvarande tillämpning. En del avvikande
eller kompletterande föreskrifter föreslås emellertid (14-17 88). Mol hovrättens
beslut får talan föras i högsta domstolen genom besvär (18 8). Även när det
gäller sådan lalan öch råttegången i högsta domstolen förutsätts RB:s regler
ha motsvarande tillämpning, men en del särskilda bestämmelser meddelas (19 och
20 88).

Kapitlet innehåller även
bestämmelser om särskUda rättsmedel i utsökningsmål (21 8). RB:s bestämmelser
om sådana rättsmedel i 58 och 59 kap. föreslås i princip få motsvarande
tillämpning. Vad som föreskrivs i RB om återställande av försutten lid skall
kunna tillämpas även i fråga om vissa förelägganden som kronofogdemyndigheten
meddelar.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 balkens inledande kapitel
meddelas en del grundläggande föreskrifter om balkens tillämpningsområde,
exekutiv myndighet m.m. Kapifiet motsvarar 1 kap., 2 kap. 1-13 SS (delvis) och
19 kap. 7 S beredningens förslag.

Föredraganden. En del bestämmelser
i 1 kap. beredningens förslag saknar motsvarighet i departementsförslaget.
Beträffande anledningen härtill vill Jag i fråga om vissa bestämmelser
framhålla följande.

Enligt I kap. 3 8 andra stycket i
beredningens förslag kan regeringen meddela föreskrifter om överlämnande av
ärende från en kronofogdemyndighet till annan och om kronofogdemyndighetens
handläggning i övrigt av ärenden som avses i UB. Alt regeringen numera kan
meddela föreskrifter om verkställighet av lag följer emellertid redan av RF.
Någol särskilt bemyndigande härtill behövs därför inle i balken.

I I kap. 5 S beredningens förslag
anges att vissa frågor som uppkommer i ärenden om verkställighet får hänskjutas
till rättegång enligt vad som anges i balken. Denna föreskrift utgör en erinran
om all tvister om bättre rätt till ulmätt egendom m.m. och om fordringar som
skall delta i köpeskillingsfördelning i princip skall prövas av domstol.
Bestämmelsen är, som också har framhållits under remissbehandlingen, obehövlig.

I 1 kap. 6 8 beredningens förslag
anges att lalan i exekutiva ärenden fullföljs från kronofogdemyndigheten lill
hovrätt och att högsta domstolen är överrält i exekutiva ärenden som fullföljs
från hovrätt. Förslaget att i 1 kap. ange fullföljdsordningen i utsökningsmål
torde hänga samman med en önskan från beredningens sida att redan i balkens
inledande bestämmelser ange vilka myndigheter som lar befallning med
utsökningsmål. Enligt min mening är emellertid en bestämmelse med sådant syfte
inte nödvändig. Däremot måsle under alla omständigheter klargöras hur fullföljd
sker i utsökningsmål. Regler härom har emellertid sin givna plats i det kapitel
som behandlar fullföljdsförfarandet (se 18 kap. departementsförslaget).

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Ikap. 180

Jag
anser därför att någon bestämmelse i ämnet inle bör inflyta i 1 kap.

Beredningen har vidare i 1 kap. 7 8 första stycket
föreslagit bemyndigande för regeringen att bestämma i vilken omfattning åtgärd
eller beslut som endast avser ärendes beredning får vidtas eller meddelas av
ledamot i hovrätten eller av tjänsteman vid denna samt, när ärende har
fullföljts till högsta domstolen, av tjänsteman vid denna. Sådana föreskrifter
torde emeUertid kunna meddelas av regeringen utan särskilt bemyndigande.

1 7 S andra stycket har beredningen föreslagit
motsvarande bemyndigande för regeringen såvitt avser inhibition, dvs.
förordnande att åtgärd för verkstäUighet (eller handräckning) inte skall äga
rum tills vidare. Bestämmelsen bör ses mol bakgmnd av alt beslut i
utsökningsmål som regel skall lända till efterrättelse omedelbart. TUl stöd för
bestämmelsen framhåller beredningen att det därför ofta blir aktuellt att pröva
fråga om inhibition när överklagande sker. För alt inte hovrätten eller högsta
domstolen skaU belastas i onödan synes det önskvärt att inhibition kan beslutas
av en ledamot i hovrätten (referenten) resp. revisionssekreterare. Beredningen
anser inte alt detta behöver möta betänkligheter. Frågan om inhibition bör av
referenten resp. revisionssekreteraren kunna hänskjutas till avdelningen, om
han är tveksam. Om referenten i hovrätten eller revisionssekreteraren för sin
del finner alt en begäran om inhibition inte bör bifallas, skall frågan enligt
beredningens förslag aUtid prövas på avdelningen. Svea hovrätt har under
remissbehandlingen riktat krifik mot det nu berörda förslaget. För egen del
vill jag tiU en början framhålla alt föreskrifter om befogenhet för en ledamot
i hovrätten resp. revisionssekreterare alt förordna om inhibition torde kräva
lagform. Vidare viU Jag understryka det angelägna i att inhibitionsfrågor
prövas omsorgsfullt. Principen att exekutiva beslut som regel länder lill
efterrättelse omedelbart bör inle kastas omkull genom att yrkanden om
inhibition bifalls rutinmässigt. Sådan begäran bör inte bifallas annat än om
det föreligger reell möjlighet för klaganden alt uppnå ändring av del
överklagade beslutet. Delsamma gäller givetvis när fråga om inhibiton tas upp
lUl prövning ulan särskilt yrkande. Eftersom ställningstagandet alltså
fömtsätter en viss, låt vara endast preliminär, prövning av huvudsaken, synes
lämpligast att inhibi-tionsfrågan prövas enligt vanliga domförhetsregler.
Förordnande om inhibition kan dessutom ibland vara lill lika stor nackdel för
exekutionssökanden som avslag på begäran därom kan vara för klaganden. Del
skulle därför vara otillfredsställande om befogenheten skulle avse endast rätt
att förordna om inhibition men inte att avslå begäran därom. Även om man genom
den föreslagna ordningen skuUe kunna förenkla handläggningen i överinstansema
någol, synes de angivna nackdelama överväga. Del kan också erinras om att
frågor om inhibition som avses i RB skall prövas av fullsutten avdelning (jfr
50 kap. 8 8 andra stycket, 51 kap. 8 8 andra stycket, 52 kap. 7 8 tredje
stycket och 55 kap. 8 8 andra stycket RB). På grund härav saknar
departementsförslaget motsvarighet även till 1 kap. 7 8

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Ikap. 181

andra
stycket i beredningens förslag.

Behövliga bestämmelser om innebörden av olika
beteckningar som används i UB bör lämpligen las upp i 1 kap. 1 beredningens
förslag meddelas åtskUliga sådana bestämmelser. Sålunda innehåUer större delen
av 2 kap. 1-13 88 föreskrtfter av sådant slag. Alla dessa torde emellertid inte
vara nödvändiga och del synes angelägel att sä längt möjligt reducera antalet
sådana föreskrifter.

I 2 kap. 1 8 i beredningens förslag anges att för
tillämpningen av UB gäller de följande gemensamma bestämmelsema. HärtiU
framhåller beredningen att denna föreskrift bl.a. innebär att de bestämningar
som ges i kapitlet endast gäller tillämpningen av UB, trots att del inle anges
vid varje särskild paragraf Att föreskrifter om innebörden av vissa termer och
liknande bestämningar inte utan vidare gäUer utanför UB torde emellertid vara
tydligt utan särskild bestämmelse. Föreskriften är därför onödig.

Vidare torde de av beredningen föreslagna
bestämningama rörande pant- och retentionsrätt, frånsett ett undantag, kunna
utgå. Härom villjag framhåUa följande. 1 2 kap. 11 8 i beredningens förslag
anges att med panträtt i fartyg avses, såvitt angår skepp, sådan panträtt som
behandlas i 261-293 88 sjölagen (1891:35 s. l)-dvs. panträtt på gmnd av
inteckning-och, beträffande andra fartyg, handpanlrält. I anslutning till
bestämmelsen påpekar beredningen all med ullrycket panträtt i fartyg däremot
inte avses sjöpanlrätt samt att bestämmelsen har ansetts erforderlig med hänsyn
till att terminologin är vacklande. Utredningen angående inskrivning av rätt
tUl luftfartyg m.m. har vänt sig mot att termen panträtt i fråga om fartyg inle
omfattar sjöpanlrätt. Utredningen framhåller att del innebär en avvikelse frän
invanda begrepp och alt det knappast kan genomföras konsekvent. Utredningen
pekar pä bestämmelsen i 6 kap. 12 8 första stycket beredningens förslag, som
enligt utredningen otvivelaktigt inbegriper sjöpanlrätt. Det erinras också om
att panträtt på grund av inteckning i båt kommer att finnas övergångsvis. Även
Svea hovrätt har ifrågasatt lämpligheten och behovet av att utesluta
sjöpanlrätt. Hovrätten framhåller all den föreslagna terminologin inle används
i sjölagen och även i viss mån frångås i förslaget, t.ex. i II kap. 12 § där
det talas om panträtt på grund av inteckning. För egen del vill Jag påpeka alt
skeppshypotek i departementsförslaget, liksom i beredningens förslag, benämns
panträtt på grund av inteckning. Även i övrigt torde av olika bestämmelser i
balken angående fartyg m.m. utan vidare framgå om panträtt på grund av inteckning,
handpanlrält eller sjöpanträtt avses. Den föreslagna bestämmelsen har därför
inte tagits upp i departementsförslaget. Jag har inle heller ansett det
behövligt att ta upp en regel motsvarande 2 kap. 12 8 första stycket i
beredningens förslag, nämligen all med panträtt i fast egendom avses sådan
panträtt som behandlas i 6 kap. JB, dvs. panträtt på grund av inteckning.

Beredningen
har i 2 kap. 13 8 föreslagit en bestämmelse om innebörden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 ''"P- '

av termen retentionsrätt. Där anges att med retentionsrätt
avses rätt att kvarhåUa annan tillhörig lös egendom till säkerhet för fordran.
I anslutning ull bestämmelsen framhåller beredningen bl.a. alt upplåtelse av
rätt all kvarhålla egendom kan ske även i annat syfte än all ge medkontrahenten
säkerhet för fordran. Sådan retentionsrätt får anses som en oftillgängen
nyttjanderätt och bör inte ha bättre skydd mot upplåtarens borgenärer eller
annan tredje man än nyttjanderält. Förslagels bestämmelser om retentionsrätt
avser inle sådan rätt. Inte heller avses s.k. delentionsrätt enligt t.ex. 39 S
lagen (1905:38 s. I) orn köp
och byle av lös egendom. Beredningen påpekar vidare att enligl förslaget skall
retentionsrätt för fordran vara helt likställd med handpanlrält i exekutivt
hänseende. 1 vissa fall kan emellertid retentionsrätt för fordran äga mm i
egendom som inte kan bli föremål för handpanträtt.

Svea hovrätt och hovrätten för
Västra Sverige anser att i paragrafen även bör meddelas en allmän bestämmelse
om att retenfionsrätt likställs med handpanlrält i exekutivt hänseende. Enligl
Svea hovrätt framstår det vidare som en brist att den underavdelning, som
omfattar 2 kap. 11-13 88 och som enligl sin rubrik reglerar pant- och
retentionsrätt, inle innehåller något om vanlig panträtt i lös egendom.
Hovrätten föreslår att paragrafen får inledas med en definition av vad som
avses med panträtt i lös egendom. Det ges då också fillfälle att likställa
säkerhelsrält pä gmnd av ägar-förbehäll med panträtt.

För egen del villjag erinra om att
termen retentionsrätt pä senare tid har använts i lagtext, bl.a. i
förmånsrättslagen och 1973 års ändringar i sjölagen. Jag anser lämpligt att
termen används även i UB i stället för det längre uttrycket "rätt all
kvarhålla (annan tillhörig) lös egendom till säkerhet för fordran". I förmånsrättslagen
har visserligen lämnats en definifion (4 S 2). Termen retentionsrätt torde
emellertid, i vart fall numera, inte begagnas för annan rätt att kvarhålla lös
egendom än sådan som har till syfte att säkerställa fordran. Det är därför
enligl min mening inte behövligt att meddela särskild föreskrift om innebörden
av termen. Än mindre finns anledning att förklara termen panträtt i lös
egendom. Jag anser inte heller alt skäl föreligger att ta upp en allmän
föreskrift om alt retentionsrätt likställs med handpanträtt i exekutivt
hänseende. Det synes tillräckligt alt del av de olika bestämmelser som gäller
handpanlrält och retentionsrätt framgår att dessa säkerhetsrätler i princip är
likställda. Framhållas bör emellertid all det inte föreligger nägon sådan likställighet
i fråga om skepp och skeppsbygge eller luftfartyg, eftersom sådan egendom kan
vara föremål för retentionsrätt men inte för handpanlrält.

Beträffande 2 kap. 4. 6 och 14-18
88 beredningens förslag hänvisar jag till vad som sägs härom under 2 kap. departementsförslaget.

Eftersom förevarande kapitel
behandlar inte endast exekutiv myndighet utan även bl.a. balkens
tillämpningsområde och tillämpligheten av bestämmelser som gäller
specialobjekten fartyg, luftfartyg och fast egendom.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 1 kap. 1 § 183

synes
den i beredningens förslag upptagna kapitelmbriken Exekutionsväsendet mindre
träffande. I departementsförslaget har i stäUet valts beteckningen Inledande
bestämmelser, varjämte undermbriker har införts.

Med anledning av de invändningar som under
remissbehandlingen har riktats mot termen "exekution" villjag
framhåUa att detta och besläktade ord används redan f n. i utsökningsrättsliga
författningar. I instmktionen (1970:752) för riksskatteverket föreskrivs
sålunda att RSV är centralmyndighet för administration av
"exekutionsväsendet". Ordet "exekution" förekommer ocksä i
kungörelsen (1971:1097) om exekufion i fast egendom, kungörelsen (1971:1102) om
exekution i luftfartyg m.m. och förordningen (1975:943) om exekution i
registrerat skepp m.m. samt i exekutionsavgiftskungörelsen (1971:1027). Termen
"exekufiv" förekommer bl.a. i lagen (1971:494) om exekutiv
försäljning av fast egendom, lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av
luftfartyg m.m. och lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat
skepp m.m. Med hänsyn härtill finner jag inle anledning alt nu avslå från
användning av nämnda termer. Ordet "exekution" behövs bl.a. i
benämningen "exekutionstifiar" (se 3 kap.).

Förevarande kapitel i departementsförslaget inleds
med bestämmelser om balkens fillämpningsområde (1 och 2 88). Vidare ges
föreskrifter om den exekufiva myndigheten (3-5 88) och om de båda huvudtyperna
av mål och om parter m.m. (6 och 7 88). Kapitlet innehåUer också föreskrifter
om fillämpning av bestämmelser som rör fartyg, luftfartyg och fast egendom
(8-12 88).

Tillämpnuigsområde

1
8 Denna paragraf behandlar balkens tiUämpningsonu-åde. Första stycket
motsvarar 1 kap. 1 8 i beredningens förslag, medan andra stycket saknar direkt
motsvarighet i beredningens förslag.

Gällande rätt. UL, som reglerar exekutionsformema
verkställighet och handräckning, och de tUl UL anslutande särskilda
försäljningslagama är direkt tillämpliga i huvudsak endast på det civUrättsliga
området. Enligt föreskrift i 22 8 1 mom. Up skaU emellertid UL:s regler om
verkställighet med vissa förbehåll tillämpas också på verkställighet av dom i
brottmål, varigenom har dömts till böter eUer vite eller tiU sädan med brott
förenad "påföljd" som innefattar betalningsskyldighet eller fill "påföljd"
som eljest är sädan att domen kan verkstäUas genom utsökning. Enligt 2 mom. i
samma paragraf skaU UL:s bestämmelser om verkstäUighet i tvistemål tUlämpas
även på verkställighet av brottmålsdom, varigenom har dömts tUl skadestånd
eller talan om enskilt anspråk eljest har bifallits. På gmnd av hänvisningar i
60 8 uppbördslagen och i vissa andra författningar är UL:s och
försäljningslagamas regler om utmätning med vissa undantag tillämp-

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 1 kap. I § 184

liga även beträffande utmätning för skatter och allmänna
avgifter. När förvaltningsdomstols eller förvaltningsmyndighets avgörande i
andra fall får verkställas exekutivt, anses UL utan särskild bestämmelse
tillämplig. Införsellagen är däremot direkt tillämplig även på indrivning av
böter och viten, skaller och allmänna avgifter samt vissa andra beslut av
förvaltningsmyndighet.

Lagberedningen. Beredningens
förslag utgår från att UB skall innehålla regler om såväl verkställighet som
handräckning. Beredningen framhåller såvitt gäller verkställighet lill en
början att dess förslag i motsats till UL bygger på att UB i princip skall vara
direkt tillämplig inte bara på verkställighet i tvistemål o.d. utan i alla
fall när verkställigheten rör sådana förpliktelser som avses i 1 8, om inte
annat är särskilt föreskrivet. Detta gäller vare sig förpliktelsen har
fastställts av domstol, av förvaltningsmyndighet eller i annan ordning, i den
mån det är avsett alt beslutet över huvud skall vara ;xigibell. Även indrivning
av skatter och allmänna avgifter faller direkt under förslagets bestämmelser.

1 överensstämmelse härmed sägs i
beredningens lagförslag att balken är tillämplig i fråga om verkställighet som
gäller betalningsskyldighet eller annan förpliktelse. Förutom typiska
betalningsförpliktelser i pengar åsyftas skyldighet att utge varor, t.ex. på
grund av leveransavtal, eller att utge viss egendom på grund av bättre rätt,
skyldighet att avflytta från fast egendom m.m. eller att inställa viss
verksamhet, t.ex. om den strider mot patent. Med förpliktelse avses alltså inte
endast skyldighet att företa positiv handling ulan också skyldighet all
underlåta handling eller verksamhet. Fömtsättningama i olika fall för
verkställighet av sådana förpliktelser som har nämnts nu anges i 3 kap.
beredningens förslag.

Beträffande förslagets
tillämplighet i fråga om brottspåföljder och särskUd rättsverkan av brott
framhåller beredningen att uttagande av böter och viten omfattas av förslaget.
Frånsett böter och disciplinstraff för krigsmän i form av disciplinbot när
straffet inle skall verkställas genom löneavdrag är förslaget däremot inle
tillämpligt beträffande sädana påföljder som anges i 1 kap. 3 8 BrB. Däremot
skall förslaget, liksom UL, tillämpas på förverkande och annan sådan särskild
rättsverkan av brott som åsyftas i I kap. 8 § BrB, om sådan rättsverkan
innefattar positiv eller negativ förpliktelse och verkställighet i annan
ordning inte är föreskriven eller förutsatt. I fråga om förverkande åsyftas
såväl sak- som värdeförverkande. I dom på sakförverkande brukar visserligen
inte uttryckligen åläggas någon skyldighet för svaranden. Domen innefattar
emellertid enligt beredningen utan vidare en förpliktelse att utge den
förverkade egendomen. En annan sak är att det sällan blir aktuellt alt anlita
exekutiv myndighet för verkställighet av sakförverkande, eftersom den
förverkade egendomen i regel har tagits i beslag. Bland andra särskilda
rättsverkningar av brott nämner beredningen skyldighet att utge skatt enligt
förordningen (1961:180) om tillverkning av sprit och vin eller förordningen
(1961:181)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 I kap. I § 185

om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat eller dubbel hundskatt enligt förordningen (1923:116) ang. skatt för
hundar. Däremot skall sådan rättsverkan av brott som t.ex. förvisning enligt
utlänningslagen (1954:193) eller återkallelse av körkort enligt
körkortskungörelsen (1972:592) verkställas i den ordning som gäller därom.

Beredningen påpekar alt förslaget
inte gäller verkställighet rörande vårdnaden om barn. Bestämmelser härom finns
i 21 kap. föräldrabalken (FB).

Remissyttrandena. Enligl Svea
hovrätt och länsstyrelsen i Stockholms län bör paragrafen tydligare än som har
skett i förslaget ange att balken är tillämplig inte bara på civilrättsliga
förhållanden utan även beträffande indrivning av skatter, böter o.d.

RSV tar upp beredningens uttalanden
i motiven alt dom på sakförverkande skall verkställas enligt balken, om inte
egendomen redan her tagits i beslag. RSV anser att om egendomen är tagen i
beslag men kvar-lämnad hos innehavaren, omhändertagandet av egendomen bör göras
av polismyndigheten som ett led i beslagsförfarandet.

Föredraganden. 1 likhet med
beredningen anser Jag att UB bör inledas med en gmndläggande bestämmelse om
balkens tillämpningsområde. Med hänsyn till att förordnande om handräckning
inte regleras i balken bör bestämmelsen ta sikte enbart på verkställighet.
Härvid bör anges att det skall röra sig om verkställighet av dom eller annan
exekutionstitel, som innefattar betalningsskyldighet eller annan förpliktelse. Huvudregeln
om balkens tillämpningsområde har utformats i enlighet med vad Jag nu har sagt.

Eftersom beslut om kvarstad eller
annan säkerhetsåtgärd inte innefattar någon förpliktelse i den mening delta tas
i huvudregeln om balkens tillämpningsområde, bör lill denna regel fogas en
bestämmelse om att balken gäller även verkställighet av beslut om kvarstad
eller annan liknande säkerhetsåtgärd (Jfr 16 kap.). Bestämmelsen har tagits upp
som en andra mening i första stycket. Av lydelsen framgår att balken inte är
tillämplig beträffande verkställighet av beslag eller andra tvångsmedel i
brottmål frånsett kvarstad.

Som framgår av vad Jag har anfört i
den allmänna motiveringen bör UB vara direkt tillämplig inte bara i fråga om
civilrättsliga förpliktelser utan även bl.a. när det gäller skatter, böter o.d.
Detta följer av första styckets lydelse. I 6 8 meddelas härutöver bestämmelser
om uppdelningen av utsökningsmål i enskilda mål och allmänna mål och om den
närmare innebörden av begreppet allmänt mål. Att balkens tillämplighet i
allmänna mål nödvändiggör undantag från vissa regler kommer att beröras närmare
i det följande.

Av huvudregeln om balkens
tillämpningsområde framgår att för verkställighet alltid krävs en
exekutionstitel av något slag. Den förpliktelse varom är fråga skall alltså
vara fastslagen på visst sätt i en handling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 kap. 2 § 186

Exekutionstitelns art växlar starkt beroende på om det rör
sig om ett allmänt eller ett enskilt mål. Regler om vilka exekutionstitlar som
kan läggas lill grund för verkställighet enligt UB tas upp i 3 kap.

Av de förpliktelser som kan
föranleda verkställighet är den vanligaste naturligtvis betalningsskyldighet.
Som exempel på andra förpliktelser som kan föranleda verkställighet kan nämnas
skyldighet att utlämna viss lös egendom, skyldighet att avflytta från fast
egendom och skyldighet att upphöra med viss störande verksamhet eller kränkning
av patent. Inte endast skyldighet att företa positiv handling utan också
skyldighet att underlåta viss handling eller verktsamhet avses.

Lika litet som UL bör UB vara
tillämplig på verkställighet rörande vårdnaden om bam. Denna fråga regleras
även i fortsättningen av de särskilda bestämmelsema i 21 kap. FB. Att UB inte
är tillämplig i sådant fall följer bl.a. av 2 S.

Vad beredningen har uttalat om UB:s
tillämplighet i fråga om verkställighet av påföljder och särskild rättsverkan
av brott kan jag ansluta mig till. Med anledning av den kritik som RSV på en
punkt har riktat mol beredningens uttalanden angående verkställighet av
sakförverkande vill jag framhålla att dom pä sakförverkande innefattar en
förpliktelse för svaranden i målet att utge den förverkade egendomen. Om sådan
dom behöver verkställas särskilt, faller verkställigheten direkt under UB.
Erinran har inte framställts mol att verkställighet av sakförverkande skall
ombesörjas av kronofogdemyndighet när egendomen inle är underkastad beslag.
Beträffande det fallet att egendomen har tagits i beslag men kvarlämnats hos
innehavaren synes visserligen förfarandet kunna förenklas något, om
verkställigheten åvilade polismyndigheten. Jag anser emeUertid inte att
tillräcklig anledning föreligger att meddela en undantagsbestämmelse för
dessa, troligen ganska sällan förekommande fall. Det ankommer på polis- eller
åklagarmyndigheten att vid behov begära verkställighet hos
kronofogdemyndigheten av dom på sakförverkande.

1 andra stycket har tagits upp en
bestämmelse om de verkställighets-former som står till buds enligt UB. Dessa är
utmätning och införsel i fråga om exekutionstitlar som innefattar
betalningsskyldighet samt annan verkställighet beträffande andra
exekutionstitlar. Regler om de särskUda verkställighetsformerna beträffande
andra förpliktelser än betalningsskyldighet, bl.a. avhysning, har förts samman
i 16 kap.

2 8 Denna paragraf innehåUer en föreskrift om förhåUandet
mellan UB och särskilda bestämmelser om verkställighet i annan lag. Paragrafen
motsvarar 1 kap. 9 8 beredningens förslag.

Föredraganden. En regel om att
avvikande föreskrift i annan lag skall tiUämpas i stäUet för motsvarande
bestämmelse i UB har tagits upp i förevarande paragraf Som exempel på särskUda
föreskrifter om verkställighet kan nämnas 3 8 andra stycket lagen om
verkställighet av bötesstraff, där

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 ' ''P- 187

det ges en särskild bestämmelse om undantag från
utmätning. Någon möjlighet att avvika från UB genom en av regeringen utfärdad
förordning finns däremot inte.

Exekutiv myndighet

3 8 Paragrafen, som motsvarar 1 kap. 2 8 första stycket
och 3 8 första stycket i beredningens förslag, innehåUer bestämmelser om den
myndighet som handlägger utsökningsmål.

Gällande rätt. Handläggningen av
utsökningsmål i första instans är enligl gällande ordning uppdelad på
överexekutor och utmätningsman. Länsstyrelsen är överexekutor, medan kronofogde
är utmätningsman. Kronofogde får, enligt bestämmelser som regeringen meddelar,
sätta annan befattningshavare i sill ställe. Exekutionen i första instans
åvilar numera utmätningsman i det alldeles övervägande antalet frågor. På överexekutor
ankommer att pröva förutsättningarna för verkställighet av dom, beslut m.m. i
vissa särskilt kvalificerade fall, att ombesörja exekutiv försäljning av vissa
slag av utmätt egendom, främst fast egendom, och i samband därmed fördela
köpeskillingen samt att förordna om handräckning. Överexekutor prövar också
klagan över utmätningsmans beslut och åtgärder.

1 varje kronofogdedistrikl finns en
kronofogdemyndighet, vid vilken tjänstgör en eller flera kronofogdar och i
åtskilliga distrikt även biträdande kronofogde eller kronofogdesekrelerare. 1
vissa distrikt har den kronofogde som är chef för myndigheten titeln
kronodirektör. Dessutom finns ett antal andra tjänstemän som biträder med
handläggningen av utsökningsmål eller behövs för expeditionella göromål (se
kronofogdeinslmk-tionen 1965:687, omtryckt 1976:893).

Enligt 2 § 3 mom. UL får regeringen
meddela föreskrifter om befogenhet för utmätningsman att i mål som har
upptagits av honom påkalla eller själv vidta åtgärd utom tjänstgöringsområdet.
Sådana föreskrifter har meddelats i USK.

Lagberedningen. Beredningens
förslag innebär alt överexekutor avskaffas och att kronofogdemyndighet i
princip alltid skall vara första instans i exekutiva ärenden. I 1 kap. 2 S
första stycket i beredningens förslag anges endast att verkställighet (och
handräckning) åvilar kronofogdemyndighet. Beredningen framhåller att frågan
vilken befattningshavare som får handla på myndighetens vägnar blir en inlem
behörighetsfråga som regleras i administrativ ordning. På samma sätt används i
fortsättningen av beredningens förslag termen kronofogdemyndighet och inte
förrättningsmannen även i situafioner då ärende redan har blivit anhängigt hos
kronofogdemyndighet och det måste förutsättas alt ärendet har omhändertagits
eller enligl arbetsfördelningen skall omhändertas av viss förrättningsman.
Termen förrätlningsman har förbehållits vissa fall då

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 / kap. 3 § 188

den enskilde tjänstemannen och inte myndigheten åsyftas.

Det bör enligl beredningen liksom
hittills ankomma på regeringen att bestämma vilka tjänstemän hos
kronofogdemyndigheten som skall vara behöriga att handlägga olika slags
exekutiva ärenden. Beredningen föreslår en bestämmelse om all ärendena hos
kronofogdemyndigheten handläggs av kronofogde och andra hos myndigheten anställda
tjänstemän enligt bestämmelser som regeringen meddelar (1 kap. 3 S första
stycket). Beredningen påpekar all den här och i fortsättningen använder beteckningen
ärende och inte - som UL - beteckningen mål. Beredningen har nämligen ansett
del önskvärt att frågor om exekutiva åtgärder hålls skilda från rättegångsmål.

Enligt beredningens mening behövs
det inle någon särskild bestämmelse i UB om en sådan detalj i den praktiska
verksamheten som kronofogdemyndighets befogenhet att handla utanför det egna
distriktet, helst som exekutionsväsendet numera är helt statligt. Beredningens
förslag saknar därför motsvarighet lill bestämmelsen i 2 S 3 mom. UL. Om det
behöver närmare regleras i vad mån kronofogdemyndighet får eller bör påkalla
biträde av annan kronofogdemyndighet eller själv vidta åtgärd utanför sitt
distrikt, kan enligt beredningen regeringen utfärda föreskrifter med stöd av
det generella bemyndigandet all meddela tillämpningsföreskrifter som
beredningen föreslår.

Föredraganden. 1 den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.2) har Jag föreslagit att överexekuiorsinslitutionen
avskaffas i samband med UB:s införande och att exekutionen i första instans
anförtros kronofogdemyndigheterna. En regel som klargör detta har sin plats
bland balkens inledande bestämmelser.

Den nuvarande ordningen att den
exekutiva verksamheten åvilar utmätningsmannen, dvs. kronofogde, vilken enligt
särskilda föreskrifter kan sätta annan i sitt ställe, bör överges. Som
beredningen har föreslagit bör handläggningen av utsökningsmål på samma sätt
som numera gäller på de flesta andra områden, bl.a. inom domstolsväsendet,
åvila myndigheten som sådan. Behörigheten för olika slags tjänstemän vid
kronofogdemyndighet att handlägga olika typer av mål är en fråga som får
regleras i första hand genom föreskrifter som meddelas av regeringen.

Beträffande den terminologiska
frågan om sak som gäller verkställighet bör betecknas mål eller ärende vill jag
framhålla att det knappast finns anledning att särskilt markera skillnaden
mellan exekutiva frågor som handläggs av kronofogdemyndighet och rättegångsmål
vid tingsrätt eller annan domstol. 1 utsökningsfrågor finns olika parter med
stridiga intressen. När fråga om verkställighet har överklagats, bör saken i
överinstansen liksom f n. benämnas mål (besvärsmål). Det synes vara en fördel
om samma beteckning används när saken är anhängig hos kronofogdemyndigheten.
Jag finner därför inte tillräckliga skäl att frångå den nuvarande och sedan
lång lid använda terminologin. I departementsförslaget används

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 I kap. 4 och 5 §§ 189

alltså genomgående beteckningen mål.

I enlighet härmed föreskrivs i
första stycket av 3 S departementsförslaget att verkställighet åvilar
kronofogdemyndighet. 1 andra stycket anges all mål om verkställighet hos
kronofogdemyndigheten handläggs av kronofogde eller annan tjänsteman.
Benämningarna utsökningsmål och förrättningsmannen anges härvid inom parentes.
Däremot torde inte finnas anledning att, som en remissinstans har ifrågasatt, i
lagtexten definiera termen förrättning.

Vid remissbehandlingen har väckts
fråga om inte kronofogde bör ha avlagt domared. De uppgifter som enligt
departementsförslaget åvilar kronofogde skiljer sig emellertid inte
principiellt sett från dem som nu åvilar sådan tjänsteman. Jag anser därför inte
att skäl föreligger all ställa upp krav pä domared.

Jag delar beredningens uppfattning
alt det inle behövs någon bestämmelse i UB angående befogenhet för
kronofogdemyndighet att handla utanför det egna kronofogdedistriktet. 1 den mån
kronofogdemyndighets rätt att vidta åtgärder utanför distriktet och samverkan i
övrigt mellan kronofogdemyndigheter behöver regleras närmare kan föreskrifter
därom meddelas av regeringen utan särskilt bemyndigande.

4 och 5 88 Paragraferna, som handlar om jäv mot
förrättningsman, motsvarar I kap. 4 8 och 19 kap. 7 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 6 8 UL gäller
mot överexekutor och utmätningsman samma Jäv som i RB stadgas i fråga om
domare. Överexekutor eller utmätningsman skall dock inle anses jävig därför att
han som domare eller befattningshavare vid domstol har fallat beslut som rör
saken. Inte heller kan Jäv mot utmätningsman grundas på all han hos annan
myndighet än domstol har tagit befattning med saken eller har vittnat eller
varit sakkunnig däri. Vidare kan jäv inte grundas på åtgärd som utmätningsmannen
har vidtagit på tjänstens vägnar eller på gärning som har förövats mot honom i
eller för hans tjänst.

Beträffande handläggningen av fråga
om Jäv föreskrivs att om anledning förekommer att kronofogde är Jävig, det
skall genast anmälas hos länsstyrelsen, som kan förordna annan utmätningsman
för målet. Förekommer anledning alt den som har förordnats av kronofogde är
Jävig i mål som har anförtrotts honom, skall del omedelbart anmälas hos
kronofogden, som i sädant fall kan utse annan för målet. Enligt nämnda paragraf
i UL gäller vidare att utmätningsman oavsett Jäv får vidta åtgärd, som inte kan
uppskjutas utan fara.

Vad som föreskrivs om jäv mot
utmätningsman i 6 8 UL gäller enligl 60 8 1 mom. uppbördslagen ocksä den som
förrättar utmätning för skatt eller allmän avgift som avses i sist nämnda lag.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår i 1 kap. 4 8 som huvudregel att Jäv som i 4 kap. RB föreskrivs i fråga
om domare skall gälla även mol

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 1 kap. 4 och 5 §§ 190

förrättningsman
i exekutivt ärende. De jävsbeslämmelser till vilka förslaget hänvisar finns
upptagna i 4 kap. 13 8 RB. Eftersom det enligt beredningen inte ofta torde
inträffa att den som skall handlägga ett utsök-ningsärende fidigare har tagit
befattning med saken vid domstol eller annan myndighet, torde något undantag
från regeln inte behövas för sådana fall (jfr 4 kap. 13 8 7 RB). SkuUe det
inträffa att förrättningsman är Jävig därför alt han tidigare har tagit
befattning med saken vid annan myndighet, torde ärendet utan olägenhet kunna
lämnas lill annan befattningshavare. Något praktiskt behov av undanlag för det
fallet att förrättningsman har vittnat eller varit sakkunnig i saken torde
enligt beredningen inte heUer föreligga (jfr 4 kap. 13 8 8 RB). Däremot
innehåller förslaget bestämmelse att förrätlningsman inle skall anses jävig
därför all han pä tjänstens vägnar (dvs. som exekutiv förrättningsman) har
tagit befattning med saken eller därför att gärning har förövats mot honom i
eller för hans tjänst.

Något hinder mot att i aUmänna mål tUlämpa samma
bestämmelser om jäv som i andra ärenden anser beredningen inte föreligga. Del
förhållandel att förrättningsmannen är anställd i statens tjänst gör honom
givetvis inle i och för sig jävig i ärende vari staten är part. Att han på
tjänstens vägnar företräder staten i allmänna mål gör honom inte heller Jävig
enligt förslaget.

Om Jäv framställs mot förrätlningsman, skall enligt
beredningens förslag (19 kap, 7 8) beslut i frågan meddelas genast. Motsvarande
skall gälla om förrättningsman själv finner sig vara Jävig. Vem som skall
besluta bestäms av myndighetens arbetsordning. Enligt beredningen torde det i
allmänhet inte vara behövligt att beslutet meddelas skriffiigen. Sä bör
emellertid ske när jävet har anförts av part i ärendet och beslutet har gått
parten emot. I andra fall är det tiUräckligt att ärendet överflyttas på annan
befattningshavare.

Beredningen framhåller vidare alt verkan av Jäv i
princip är att vederbörande befattningshavare omedelbart bör lämna ärendet
ifrån sig. Detta synes beredningen självklart och behöver inte särskUt utsägas
i lagtexten. Liksom f.n. bör emellertid undantag medges i fråga om åtgärd som
inte kan uppskjutas utan olägenhet. Föreskrift härom har meddelats i andra
stycket av 19 kap. 7 8.

Föredraganden. Enligt min mening bör bestämmelsema
om Jäv lämpligen tas upp i sin helhet i 1 kap. 1 departementsförslaget regleras
jävsgrundema i 4 8 och handläggningen av jävsfrågor 15 8.

I fråga om det materiella innehållet i Jävsreglerna
har beredningen vall att hänvisa till RB:s föreskrifter om domarjäv. Skäl kan
visserligen anföras för att låta förvaltningslagens bestämmelser om Jäv bli
tillämpliga i utsökningsmål. Jag anser det dock inte påkallat att frångå den
ståndpunkt beträffande förvaltningslagens giltighet i utsökningsmål som intogs
vid 1971 ärs förvaltningsrättsreform. Att göra undantag från denna princip
enbart beträffande jäv synes mig inte tUlräckligt motiverat. Jag ansluter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 IP- oh 5 §§ 191

mig
därför till beredningens förslag att jäv mot förrättningsman liksom hittills
skall regleras med utgångspunkt i RB:s föreskrifter om domarjäv. 4 8 har
utformats i enlighet härmed.

Enligt 4 kap. 13 8 RB är domare Jävig att handlägga
mål bl.a. om han som domare eller befattningshavare i annan domstol har fattat
beslut som rör saken eller om han har tagit befattning med saken hos annan
myndighet än domstol (p. 7). De undantag härifrån som f n. görs i 6 8 UL har
sin grund bl.a. i att uppgifterna som överexekutor och utmätningsman tidigare i
vissa fall ombesörjdes av domare. Med nuvarande organisation behöver man
däremot inle räkna med att den som är domare samtidigt skall handlägga
utsökningsmål hos kronofogdemyndighet. Det kan däremot förekomma alt nägon som har
handlagt mål vid domstol, t.ex. som tingsnolarie, senare får i egenskap av
tjänsteman vid kronofogdemyndighet alt verkställa exekutionstitel som han har
beslutat i sådant mål. Det förhållandet att kronofogde eller annan
förrätlningsman tidigare har tagit befattning med saken vid domstol eller annan
myndighet ulgör visserligen inte i och för sig skäl till att han skall vara
Jävig att handlägga verkslällighetsmål som rör samma sak, eftersom
kronofogdemyndigheten inte har att pröva domstolens eller förvaltningsmyndighetens
beslut. Del torde dock inle vara nödvändigt att uppställa undantag för sådana
fall. Jag godtar sålunda beredningens mening i frågan.

Som undantag från RB:s Jävsregler föreskrivs i 6 8
UL f n. alt utmätningsman inle är jävig på gmnd av åtgärd som han har vidtagit
på tjänstens vägnar. Denna bestämmelse synes närmast åsyfta del tidigare förekommande
förhållandet alt utmätningsmannen samtidigt var åklagare och i sådan egenskap
förde talan vid domstol mol den som var part i utsökningsmål (jfr 4 kap. 13 8
6 RB). Detta kan inte längre förekomma. 1 departementsförslaget anges i
stället, i saklig överensstämmelse med beredningens förslag, att
förrättningsman inte skall anses Jävig därför alt han tidigare har tagit
befattning med saken i tjänsten. Härav följer bl.a. att förrättningsman som har
försökt driva in fordran i allmänt mål är oförhindrad att senare t.ex.
förrätta utmätning för fordringen. Bestämmelsen täcker även t.ex. det fallet
att kronofogde har fört statens lalan vid domstol beträffande fråga som i
allmänt mål har hänskjutits dit (jfr 4 kap. 13 8 6 och 8RB).

Departementsförslaget innehåller vidare i enlighet
med beredningens förslag undantag från RB:s Jävsbeslämmelser för det fallet att
gärning har förövats mol förrätlningsman i eller för hans tjänst. Jag delar
beredningens mening att någol behov av undantag däremot inte finns för det
fall alt förrättningsman har vittnat eller varit sakkunnig i saken.

Handläggningen av jävsfråga bör lämpligen regleras
med utgångspunkt från RB:s bestämmelser i ämnet men med den förenkling som
betingas av all det här rör sig om en förvaltningsmyndighet och den
modernisering av språkbruket som stämmer med annan nyare reglering i ämnet Gfr
bl.a. 5 8

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 1 kap. 6 § \92

förvaltningslagen). Sålunda bör i 5 S till en början
föreskrivas att förrättningsman, som känner till omständighet som kan antas
utgöra jäv mol honom, skall ge det till känna självmant. I fråga om uppkommen
jävsfråga bör vidare föreskrivas att, om annan inte har trätt i förrättningsmannens
ställe, kronofogdemyndigheten snarast skall meddela beslut i frågan. Någon viss
tid inom vilken part eller annan sakägare har att göra jävsinvändning torde
inte behöva stipuleras. I enlighet med vad beredningen har föreslagit bör
slutligen ges en regel om att förrättningsman ulan hinder av Jäv får vidta
åtgärd som inte kan skjutas upp utan olägenhet. Häri innefattas även beslut om
målets avgörande.

Som beredningen har framhållit
behöver beslut i Jävsfråga inle meddelas skriftligen. Muntligt beslut bör
emellertid antecknas i protokoll eller annan handling i målet.

Vissa föreskrifter om mål och parter m.m.

6 8 1 paragrafen, som saknar motsvarighet i beredningens
förslag, anges de båda huvudtyperna av utsökningsmål.

Gällande rätt. UL är direkt
tillämplig i huvudsak endast på det civilrältsliga området. Enligt 22 § I mom.
Up skall emellertid UL:s regler om verkställighet tillämpas även i fråga om
verkställighet av dom, varigenom har dömts till böter eller vite eller till
sådan med brott förenad "påföljd" som innefattar
betalningsskyldighet. Enligt 60 S uppbördslagen skall vidare, med vissa
undantag, UL:s bestämmelser om utmätning och vad som har samband därmed lända
till efterrättelse även vid utmätning för skatt och allmän avgift som avses i uppbördslagen.
På grund av hänvisning i andra författningar till uppbördslagens bestämmelser
om indrivning är UL tillämplig också beträffande vissa andra skatter och
allmänna avgifter (se t.ex. 48 S lagen 1968:430 om mervärdeskatt).

1 kronofogdemyndigheternas
verksamhet görs skillnad mellan "allmänna mål" och "enskilda
mål". Enligt 1 S första stycket USK avses med allmänt mål mål om uttagande
av skatter, böter eller andra på indrivning beroende medel. Annat mål kallas
enskUl mål. Denna distinktion mellan allmänna och enskilda mål har dock inte
ansetts lämplig i aUa sammanhang, se t.ex. I 8 andra stycket lagen (1972:180)
om avmndning av vissa fordringar till helt krontal, m.m.

Föredraganden. Som Jag har
framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3) bör UB vara direkt
tillämplig inle endast beträffande verkställighet av enskildas anspråk utan
även i fråga om indrivning av skatter, böter o.d. Mål angående uttagande av
skatter, böter o.d. kräver emellertid i vissa hänseenden en särskild behandling
i UB. Det synes lämpligt att i UB använda beteckningarna "enskilt
mål" resp. "allmänt mål". 1 förevarande paragraf förklaras den
närmare innebörden av dessa termer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 lkap.6§ 193

Utmärkande för allmänt mål är
främst att indrivningen avser fordran av offentiigrättslig natur som tillkommer
staten eller i vissa fall kommun samt all staten resp. kommunen som borgenär
företräds av kronofogdemyndigheten. Del finns alltså inte någon egentlig
sökande i sådant mål (jfr 7 §). Av det förhållandet att ett mål utgör allmänt
mål följer bl.a. att vissa bestämmelser i UB inle kan eller inte bör tillämpas.
De bestämmelser som inle skall tillämpas i sådana mål avser bl.a. ansökan om
verkställighet, redovisning och kostnader.

Som framgår av redogörelsen för gäUande
rätt avses med allmänt mål i USK mål om uttagande av skatter, böter eller
.andra på indrivning beroende medel. Denna bestämning har föranlett oklarhet i
vissa fall. I lagen om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m.,
finns en annan beskrivning av begreppet allmänt mål. Enligt I S andra stycket
avses i den lagen med allmänt mål mål hos kronofogdemyndighet om uttagande av
skatt eller tull, staten tillkommande avgift eller liknande medel som får tas
ut genom utmätning ulan föregående dom, böter eller annat som drivs in i samma
ordning som böter, avgift till statsverket enligt vattenlagen (1918:523) eller
belopp som har erlagts av allmänna medel och enligl domstols beslut skall
återbetalas till statsverket.

Den lydelse som har valts i fråga om
undanlag för tillämpningen i allmänna mål av bestämmelser om lidsfrist för
utmätning och för exekutiv försäljning av utmätt egendom bör också
uppmärksammas. I punkt 13 övergångsbestämmelserna till lagen (1971:495) om
ändring i UL anges att bestämmelsema i 88 c 8 UL inle är tillämpliga i fråga om
uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd som innefattar
betalningsskyldighet och inle heller vid indrivning av vad som i mål eller
ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång har utgått av allmänna
medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas eller av sådan kostnad
för allmän rättshjälp som part eller annan enligl 31 S rätlshjälpslagen
(1972:429) har ålagts all ersätta statsverket eller av vad som skall
återbetalas enligt beslut som avses i 7 S lagen (1973:137) om ekonomiskt
bistånd fill svenska medborgare i utlandet m.m. Liknande bestämmelser finns i
övergångsbestämmelserna till SfL, LfL och Ffi.. Det kan i sammanhanget
anmärkas alt föreskrifter om sådana tidsfrister inte heller gäller vid
indrivning av skatter och allmänna avgifter (se bl.a. 60 S 3 mom.
uppbördslagen).

Jag vill erinra om att RSV som ett
led i arbetet på införande av automatisk dalabehandling inom
exekutionsväsendet har genoni skrivelse den 26 febmari 1976 till
kommundeparlemenlet överlämnat en rapport med författningsförslag. Bl.a.
föreslås ändrad lydelse av 1 S USK om innebörden av begreppet allmänt mål.
Någol definitivt beslut om en allmän övergång till automatisk dalabehandling
har dock inte fallats. Den föreslagna beskrivningen av vad som avses med
allmänt mål kan därför inte beaktas f.n.

13 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Dd 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 / kap. 7 § 194

Allmänna mål enligt UB bör i
huvudsak omfatta samma fordringar som f.n. drivs in i allmänna mål. Den
beskrivning av allmänt mål som används i USK ger emellertid alltför ringa
ledning för att kunna tas upp i UB. Jag förordar i stället, i viss anslutning
till beskrivningen i lagen om avrundning av vissa fordringar till helt krontal,
rn.m., en lydelse som innebär att de viktigaste medelsslagen räknas upp och att
det i övrigt får ankomma på regeringen att inom den ram som förslaget anger
närmare föreskriva vilka medel som skall omfattas. 1 enlighet härmed anges i 6
S departementsförslaget till en början att utsökningsmål handläggs som enskilt
mål eller allmänt mål. I paragrafens andra stycke anges alt med allmänt mål
avses mål om uttagande av böter, vite eller sådan särskild rättsverkan av brott
som innefattar betalningsskyldighet eller av skatt, tull eller staten tillkommande
avgift som får utsökas utan föregående dom eller, enligt vad regeringen närmare
föreskriver, av andra liknande medel som tillkommer staten eller kommun. I en
andra mening i andra stycket tilläggs att annat mål är enskilt mål.

Med uttrycket "andra liknande
medel" än de som särskilt anges avses alt medlen skall vara av
offentiigrättslig natur. Jag vill framhålla att det endast är staten och i
vissa fall kommun som är borgenär i allmänt mål. Staten är att anse som borgenär
även beträffande t.ex. kommunalskatt. Delsamma gäller t.ex. det fall att
uppburet bötesbelopp skall tillfalla annan än staten. Jag vill vidare påpeka
att staten (och kommun) kan vara borgenär i ett utsökningsmål utan att målet
utgör allmänt mål i den mening som avses i UB, nämligen om fordringen är av
annan beskaffenhet än som avses i andra stycket. Beskrivningen av vad som avses
med allmänt mål innefattar inte endast fall då utmiitning eller införsel skall
ske utan även fall då beslut om kvarstad t.ex. för böter skall verkställas.
Uppdelningen av mål i allmänna och enskilda avser endast handläggningen hos
kronofogdemyndigheten. Den har däremot inte någon betydelse för handläggningen
i hovrätten eller högsta domstolen av överklagat utsökningsmål.

7 8 Denna paragraf anger beteckningar på parter och vissa
andra sakägare. Paragrafen motsvarar 2 kap. 2, 3 och 5 §S i beredningens
förslag.

GäUande rätt. Den som anhängiggör
ett utsökningsmål kallas i UL som regel borgenären eller, när fråga är om annat
än betalningsskyldighet, sökanden. 1 vissa fall används andra beteckningar,
t.ex. "den vinnande" (39-42 §§) eller '"den som talan
anhängiggjort"" (195 S). 1 S1"L, LfL och FfL benämns den som har
begärt utmätning sökanden och i vissa fall utmätningssökanden. Part som begär
införsel kallas i införsellagen sökanden.

Sökandens motpart i första instans
kallas i UL vanligen gäldenären, ibland även när fråga är om annat än
betalningsskyldighet. Även vissa andra benämningar används, l.ex.
""den tappande"" (39 och 198 §§) eller
""sökandens vederpart" (50 §). Den person mot vilken exekution i
skepp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 I kap. 7 § 195

luftfartyg eller fast egendom riktas kallas i SfL, LfL och
FfL i regel ägaren. I införsellagen begagnas termen gäldenären som beteckning på
sökandens motpart.

Den som inte är part i
utsökningsmål betecknas i UL, när inte undantagsvis någon preciserad term
nyttjas, bl.a. som "'annan" (än gäldenären. t.ex. 68 och 69 SS),
""någon"" (t.ex. 72 och 92 8S) eller "'tredje
man" (180 S). Vid utmätning av fordran som utmätningsgäldenären har kallas
den som står i skuld till honom "den förpliktade" (56 S 2 mom. tredje
meningen) eller "den från vilken fordringen skall utgå" (73 8 I mom.
tredje meningen. 75 S 2 mom. och 88 b § I mom. första meningen).

Lagberedningen. 1 beredningens
förslag används termen sökanden som generell beteckning för den som hos
kronofogdemyndigheten har begärt verkställighet (eller handräckning). När
missförstånd skulle kunna uppkomma och fråga är om utmätning, används
benämningen utmätningssökanden. Termen borgenären begagnas inte som beteckning
på den som söker utmätning. Skälet är. framhåller beredningen, att även annan
än sökanden kan ha ställning av borgenär i utmätningsärendet, t.ex. den som har
fordran vilken är förenad med panträtt i den utmätta egendomen. I enlighet
härmed anges i 2 kap. 2 S i beredningens förslag att den som begär
verkställighet (eller handräckning) hos kronofogdemyndigheten kallas sökande.

Sökandens motpart hos
kronofogdemyndigheten kallas i beredningens förslag svarande eller, i ärende
som rör fordran mot honom, i allmänhet gäldenär. En bestämmelse härom har
tagils upp i första stycket av 2 kap. 3 S. Beredningen påpekar att bestämmelsen
inte utesluter att annan beteckning används, när det är lämpligare med hänsyn
lill sammanhanget. 1 11-13 kap. beredningsförslaget benämns svaranden i regel
ägaren. Det hänger samman med att ägaren till egendom som avses där inte alltid
samtidigt är gäldenär i vanlig mening.

Beredningen framhåller vidare att
exekution för fordran ibland riktar sig mot visst objekt (lös pant. fartyg,
luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg, fastighet m.m.) som svarar
för fordringen utan att ägaren eller över huvud någon är personligen
belalningsskyldig. 1 andra stycket av 2 kap. 3 8 föreskrivs med tanke på sådana
fall all när viss egendom svarar för fordran vad som sägs om gäldenär skall i
tillämpliga delar gälla ägaren även om han inte är personligen
betalningsskyldig. Beträffande skepp, luftfartyg m.m. och fast egendom har
dock, såsom redan har nämnts, ansetts lämpligt att i 11-13 kap. direkt använda
beteckningen ägaren i stället för gäldenären. Redan av det sagda framgår, anför
beredningen, att exekution för en och samma fordran kan rikta sig mot två
svarande, nämligen om sökanden vänder sig dels mot den personligen
belalningsskyldige dels mot ägaren av visst objekt som svarar för fordringen.

Annan än part kallas enligt 2 kap.
5 8 beredningens förslag tredje man. 1 ärende om utmätning eller annat
som rör betalningsskyldighet för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 I kap. 7 § 196

svaranden
(gäldenären) kan exekutiv åtgärd komma att gälla fordran som svaranden har mot
tredje man. Sådan tredje man kallas i förslaget sekundogäldenär. Uttrycket
sekundogäldenär är inle det enda preciserade uttryck som i förslaget används
för att identifiera tredje man. Andra uttryck kräver emellertid enligt
beredningen inte någon förklaring. Beredningen påpekar ocksä att termen tredje
man i förekommande fall åsyftar även den som utan att vara sakägare hörs i
ärendet.

Föredraganden. Under mbriken till I kap. har jag
framhållit att det enligt min mening är angeläget all begränsa antalet
bestämmelser om innebörden av olika termer som används i UB. Som närmare har
behandlats där har en del sådana bestämmelser som har föreslagits av
beredningen utelämnats i departementsförslaget. Del kan ifrågasättas om det är
behövligt att förklara innebörden av benämningar på parter och andra sakägare.
När sådana beteckningar används i balken, torde det som regel utan vidare stå
klart vem som avses. I fråga om termen sökande uppstår emellertid en svårighet
när det gäller allmänna mål, eftersom det inte finns någon egenfiig sökande i
sådana mål. Det är i och för sig möjligt att på flera håll i balken använda
andra beteckningar som även omfattar staten resp. kommun som borgenär i
allmänna mål, t.ex. termerna utmätningsborgenären och införselborgenären. 1 UB
finns emellertid också åtskilliga för all verkställighet gemensamma
bestämmelser, som nämner den för vars räkning verkställighet sker. För sådana
fall synes knappast finnas någon lämpligare term än sökanden. Denna beteckning
kräver dock en särskild förklaring beträffande allmänna rnål. Med hänsyn bl.a.
härtill och till att termen gäldenären också bör ges en förklaring för det fall
att sökandens motpart inle är personligen betalningsskyldig har Jag stannat för
att ta upp bestämmelser om innebörden av de termer som i allmänhet används i UB
för att beteckna parter och andra sakägare. Bestämmelserna, som i beredningens
förslag upptar tre paragrafer, har i departementsförslaget förts samman till en
paragraf.

Mot de benämningar som beredningen använder för att
beteckna olika sakägare och som förklaras närmare i de nu aktuella
bestämmelserna har jag inte någon erinran. Även i departementsförslaget används
alltså beteckningama sökande, svarande, gäldenär, tredje man och sekundogäldenär.
Jag anser inle att anledning föreligger alt, som en remissinstans har förordat,
i UB definiera termen sakägare. För tydlighets skull villjag tillägga att
termen part i balken används för att beteckna endast sökanden och hans motpart
(dvs. svaranden eller gäldenären). Tredje man som är sakägare anses således
inte som part hos kronofogdemyndigheten i balkens mening.

1 allmänna mål finns inte nägon egentlig sökande i
samma mening som i enskilda mål. Som framgår av vad som har anförts i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.3) saknas emellertid anledning till att
bestämmelser som rör "sökanden" inle skulle i princip gälla även i
allmänna mål. Med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 I kap. 8§ 197

sökande skall i sådana mål givetvis förslås staten resp.
kommun i egenskap av borgenär. En annan fråga är vem som skall företräda staten
eller kommun vid tillämpning av bestämmelser som nu avses. Den ordning som f n.
tillämpas i detta hänseende ar oenhetlig och sammanhänger med om det allmänna
målet anhängiggörs hos kronofogdemyndigheten via länsstyrelsen eller via annan
myndighet. Som regel bör kronofogdemyndigheten, som i övrigt representerar del
allmänna vid indrivning av skatter, böter m.m., företräda staten eller kommun
även vid tillämpning av bestämmelser som anger "sökanden". I några
sådana fall skall emellertid enligt mitt förslag borgenären i stället
representeras av RSV.

Att bestämmelser om sökanden i
princip är tillämpliga även i allmänna mål torde framgå av balkens
tillämpningsområde (I kap. I S, se även 6 S) samt av att undantag inte har
gjorts för dessa bestämmelser. För att eventuella missförstånd skall undanröjas
har i första stycket av 7 S i departementsförslaget som en andra mening tagits
in en föreskrift om att staten eller kommun anses som sökande i allmänt mål.
Vissa besläm-nielser som gäller sökanden skall emellertid enligt uttryckliga
undantag inte gälla i allmänna mål. Frågan vem som företräder staten i allmänna
mål regleras i 2 kap. 30 S i departementsförslaget.

Tillämpning av bestämmelser som rör fartyg, luftfartyg och
fast egendom

8 6 Paragrafen reglerar balkens tillämpning på utländska
skepp och luftfartyg m. m. Den motsvarar 2 kap. 7 8 i beredningens förslag.

Gällande rätt. Enligt I S tredje
stycket SfL är bestämmelsema i SfL tillämpliga även på egendom som utom riket
är införd i register som motsvarar skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, om
inte annat följer av vad som är särskilt föreskrivet. I I S andra stycket LfL
anges alt i fråga om vissa främmande luftfartyg eller intecknade reservdelar
lill sådana luftfartyg tillämpas jämte LfL lagen (1955:229) i anledning av
Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande
av rätt till luftfartyg. Bestiinimelser i UL om skepp och luftfartyg torde
vara direkt tillämpliga även på utländska skepp och luftfartyg, om inte annat
är föreskrivet eller eljest följer av bestiimmelserna.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att skepp, luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg kan
bli föremål för exekutiva åtgärder i Sverige, även om egendomen är registrerad
utomlands. Det är önskvärt att därvid, så långt som möjligt, får tillämpas
samma bestämmelser som gäller för här i riket registrerad egendom. I 2 kap. 7 S
första stycket beredningens förslag sägs därför att förslagets bestämmelser om
registrerat skepp, registrerat luftfartyg och intecknade reservdelar till
luftfartyg är tillämpliga även på dylik egendom som är införd i register utom
riket som motsvarar skepps- eller hiftfartygsregistret eller är intecknad utom
riket, om inte annat följer av särskilda föreskrifter. Beredningen påpekar att
det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 / kap. 9 § 198

inte är givet att avvikelse alltid är uttryckligen
föreskriven. Den kan följa av en mera allmänt hållen regel.

Enligt 5 kap. 28 § andra stycket
beredningsförslaget skall utmätning av här i riket registrerat skepp eller
luftfartyg eller av intecknade reservdelar till sådant luftfartyg inte medföra
förmånsrätt förrän ärende angående anteckning om utmätningen tas upp på
inskrivningsdag. 1 samma stycke föreskrivs vidare bl.a. att om här i riket
registrerat skepp eller luftfartyg som har utmätts här blir ulmätt i främmande
stat innan del har omhändertagits av kronofogdemyndigheten, den rätt som har
vunnits genom den förra utmätningen skall gälla som panträtt. Dessa
bestämmelser bör enligl beredningen inte bli tillämpliga på skepp eller
luftfartyg som är registrerat i annan stat eller på reservdelar som är inlecknade
i annan stat. Inte heller bör bestämmelsen i 7 kap. 5 8, vilken medger s.k.
distansutmätning av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, få gälla
skepp eller luftfartyg som är registrerat utom riket. I andra stycket av 2 kap.
7 8 i beredningens förslag undantas nämnda bestämmelser från huvudregeln i
första stycket. I följd härav blir, framhåller beredningen, inle heller 17 kap.
6 S andra stycket eller 10 § andra stycket i vad de hänvisar lill 7 kap. 5 8
tillämpliga på sådan utom riket registrerad eller inlecknad egendom som här är
i fråga.

Sådana särskilda föreskrifter som
enligl första stycket kan föranleda undantag från huvudregeln finns enligt
beredningen såvitt angår skepp i 24, 259, 260 och 278-280 SS sjölagen och
beträffande luftfartyg i lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års
konvention rörande internafionellt erkännande av rätt till luftfartyg.
Beredningen påpekar att medan nyss nämnda bestämmelser i sjölagen i princip är
tillämpliga på alla utländska skepp, 1955 års lag gäller endast luftfartyg som
har registrerats i stat som har tillträtt 1948 års s. k. Genévekonvention.

Beredningen erinrar om att
verkställighet som riktar sig mot utländskt skepp eller luftfartyg kan hindras
av immuniletsregler. Här som eljest skall respekteras den immunitetsrätl som
främmande makt åtnjuter enligt allmänna regler. Lagen (1938:470) med vissa
bestämmelser om främmande statsfartyg m.m. innehåller förbud mol utmätning av
bl.a. krigsfartyg.

Föredraganden. De av beredningen
föreslagna bestämmelsema om utländska skepp och luftfartyg m.m. har i sak
oförändrade tagits upp i departementsförslaget. Med anledning av vad som har
påpekats vid remissbehandlingen har första stycket i paragrafen jämkats så att
lydelsen närmare ansluter till 1 8 tredje stycket SfL. Denna lydelse torde
passa även for luftfartyg. Andra stycket har förenklats redaktionellt.

För tillämpligheten av första
stycket krävs inte alt fråga är om egendom som uppfyller de svenska kraven för
registrering. Vikten ligger främst pä registreringen och avsikten med denna,
särskilt om inteckning kan meddelas i egendomen.

9 8 Paragrafen, som motsvarar 2 kap. 8 8 i beredningens
förslag, innehål-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 / kap. 10 § 199

ler bestämmelser om fartygsbyggen.

Gällande rätt. 1 62 8 4 mom. UL
föreskrivs att med fartyg likställs i UL fartyg under byggnad. Enligt I § andra
stycket SfL skall med registrerat skepp i SfL likställas skeppsbygge som är
infört i skeppsbyggnadsregistret.

Lagberedningen. Som första mening i
2 kap. 8 8 beredningens förslag anges att med skepp likställs skeppsbygge.
Beredningen framhåller att svensk rätt tidigare har saknat ett fullt utvecklat
inteckningssystem för skeppsbyggen. Enligt sjölagen i dess nya lydelse skall
emellertid skeppsbygge kunna utnyttjas som underlag för kreditsäkerhet på
samma sätt som färdigt skepp. Kreditförhållandena skall därigenom kunna ordnas
rationellt i ett tidigt skede av bygget. En följd av de nya reglerna är att
skeppsbyggen även i exekutivt hänseende skall behandlas som skepp.

Beredningen framhåller vidare att
enligt 2 § sjölagen ett för riket gemensamt skeppsregister skall föras över
svenska skepp. För skepp som är under byggnad i Sverige skall enligt samma
paragraf föras ett särskilt skeppsbyggnadsregister. I andra meningen av 2 kap.
8 S beredningens förslag föreskrivs att vad som sägs om skeppsregistret skall
beträffande skeppsbygge i stället avse skeppsbyggnadsregistret.

Föredraganden. Bestämmelser som
möjliggör registrering av skeppsbygge och inteckning däri finns numera i
sjölagen. I departementsförslaget har bestämmelsen om likställighet i UB mellan
skepp och skeppsbygge vidgats till att gälla även annat fartyg än skepp. dvs.
båt. och sådant fartyg under byggnad. Anledningen härtill är att förslaget
innehåller vissa särbestämmelser beträffande fartyg vilka har samband med
sjölagens regler om sjöpanträtt (4 kap. 6 S andra stycket och 8 kap. 10 §) samt
att sjöpanträtt kan gälla även i båtbygge sedan bygget har sjösatts (250 8 sjölagen).
I paragrafen anges därför att med fartyg jämställs fartyg under byggnad samt
att i fråga om skeppsbygge vad som sägs om skeppsregistret härvid i stället
skall avse skeppsbyggnadsregistret. Bestämmelsen innebär att skeppsbygge
likställs med skepp, medan båtbygge likställs med båt.

10 8 Paragrafen, som motsvarar 2 kap. 9 S i beredningens
förslag, innehåUer föreskrift om andel i och villkorlig rätt till registrerat
skepp m. m.

Gällande räti. UL innehåller vissa
uttryckliga bestämmelser om andel i registrerat skepp och villkorlig äganderätt
till sådant skepp eller till andel däri (89 8 2 mom., 201 § 4 mom. och 213 a §
2 mom.). .Även andel i luftfartyg eller i intecknade reservdelar till
luftfartyg och villkorlig äganderätt till sådan egendom eller till andel däri
har uppmärksammats i visst fall (89 5 2 mom.).

Lagberedningen. Beredningen har i
sitt förslag tagit upp en generell föreskrift om att bestämmelser om
registrerat skepp, registrerat luftfartyg och intecknade reservdelar till
luftfartyg i tillämpliga delar gäller även andel i och villkorlig rätt till
sådan egendom, om inte annat föreskrivs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 I kap. I! § 200

Med villkoriig rätt åsyftas villkorlig äganderätt.
Villkorlig rätt lill andel i skepp, luftfartyg och reservdelar till luftfartyg
omfattas enligt beredningen också av bestämmelsen.

Beredningen påpekar alt
bestämmelsen gör det överflödigt att på olika ställen i UB särskilt ange att
andel i visst objekt eller villkorlig rätt omfattas. 1 åtskilliga fall kan
förslagets bestämmelser om skepp, luftfartyg och reservdelar inte tillämpas
annat än på objektet som sådant. När tvekan möjligen kan uppstå, har undantag
gjorts (se 11 kap. I S andra stycket och

12 kap. I S tredje stycket beredningens förslag).

Föredraganden. Bestämmelsen i
förevarande paragraf överensstämmer med beredningens förslag. Jag har inte. som
en remissinstans har förordat, funnit anledning att i UB införa termerna
skeppsegendom och luftfartygsegendom. Dessa termer torde knappast fylla någon
funktion i UB vid sidan av de bestämmelser som meddelas i förevarande avsnitt
av I kap. Om det skulle visa sig att sådana sammanfattande beteckningar behövs
vid meddelande av verkställighetsföreskrifter eller anvisningar, föreligger
naturligtvis inte något hinder att använda dem där.

11 § I paragrafen anges innebörden av begreppet fast
egendom. Den motsvarar 2 kap. 10 8 i beredningens förslag.

Gällande rätt. Termen fast egendom
torde i olika sammanhang användas i växlande betydelse. I I kap. I S JB sägs
alt fast egendom är Jord och att denna är indelad i fastigheter. Ibland används
termen fast egendom, när man syftar på fastighet eller äganderätt till
fastighet. Enligt

13 kap. 26 S JB har bl.a. UL:s och FfL:s
bestämmelser angående fast

egendom och rättighet däri motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.

Lagberedningen. Beredningen har
ansett det önskvärt att i UB införs en bestämmelse som upplyser om vad som där
åsyftas med fast egendom. 1 första stycket av 2 kap. 10 S beredningens förslag
anges att därmed avses faslighet, visst område av fastighet, samfälld mark samt
andel i och villkorlig rätt till sådan egendom. Med villkorlig rätt åsyftas
villkorlig äganderätt. Att även villkorlig rätt till andel i fastighet
omfattas av bestämmelsen torde enligt beredningen vara uppenbart.

1 andra stycket av paragrafen har
tagits upp en erinran om att vad som sägs om fast egendom i tillämpliga delar
gäller även tomträtt. Inte endast hel tomträtt utan även andel i tomträtt -och
villkorlig rätt till tomträtt eller till andel däri - skall följa reglerna för
fast egendom.

Beredningen påpekar att
vattenfallsrätt inte kan upplåtas numera men finns kvar på grund av äldre
upplåtelser. Med hänsyn härtill bör i övergångsbestämmelser föreskrivas att
vad som sågs om tomträtt skall gälla även valtenfallsrätt som har upplåtits
enligt äldre lag (jfr 12 S JP).

Föredraganden. Jag vill först
framhålla att enligt JB begreppet fast egendom avser något mera än fastighet.
Detta anges också uttryckligen i förarbetena lill I § lagen (1966:453) om vad
som är fast egendom, som

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 1 kap. 12 § 201

numera har ersatts av I kap. I 8 JB (SOU 1960:25 s. 47 och
prop. 1966:24 s. 58). Även i UL och FfL har bestämmelser om fast egendom en
vidare innebörd.

1 förslaget lill UB används
begreppet fast egendom på motsvarande sätt i en betydelse som innefattar mera än
fastighet, nämligen visst område av fastighet och mark som är samfälld för
flera fastigheter samt andel i fastighet, område eller samfälld mark (jfr 4
kap. 7-9 SS JB). Även viUkorlig äganderätt till egendom som nu har nämnts
omfattas. Det är visserligen riktigt, som har påpekats under
remissbehandlingen, att särskilda bestämmelser meddelas i UB om nu nämnda slag
av fast egendom, men det gäller endast i vissa avseenden, främst i fråga om
exekutiv försäljning. 1 övrigt bör bestämmelser i UB angående fast egendom i
princip gälla även del av fastighet m.m.. i den mån bestämmelsema inte
uttryckligen är begränsde till att avse fastighet. Som exempel kan nämnas
bestämmelserna om förmånsrätt på gmnd av utmätning av fast egendom (4 kap. 30
8). Om t.ex. efter utmätning av förvärvares villkorliga äganderätt till
fastighet villkoret uppfylls och utmätningen övergår till att avse själva
fastigheten, är det med hänsyn till konkurrerande inteckningar som kan ha
tillkommit under mellantiden viktigt att utmätningen redan från början medför
förmånsrätt såsom för utmätning av fast egendom.

Det kan emellertid ifrågasättas om
det är nödvändigt alt meddela en uttrycklig bestämmelse i saken. För att
eventuella missförstånd skall undanröjas och med hänsyn till att liknande
bestämmelser har tagits upp beträffande skepp m.m. i de föregående paragrafema
har Jag dock ansett lämpligt att en föreskrift meddelas i saken. Den
överensstämmer med beredningens förslag.

Sorn andra stycke i förevarande
paragraf föreslås, likaledes i överensstämmelse med beredningens förslag, att
vad som i balken sägs om fast egendom i tillämpliga delar gäller även tomträtt.
Detta följer visserligen även av 13 kap. 26 8 JB, men efter införande av en ny
UB synes det mindre lämpligt att man skall behöva gå till annan lag för all
finna regleringen av denna fråga. Balkens tillämpning på valtenfallsrätt torde
få regleras i promulgationslagen till UB.

12 § Paragrafen, som motsvarar 2 kap. 12 8 andra stycket
beredningens förslag, innehåller föreskrift angående bevis om vilandeförklaring
av ansökan om inteckning i fast egendom, s.k. vilandebevis.

Gällande rätt. Enligt 2 8 tredje
stycket FfL gäller de bestämmelser som i FfL meddelas om pantbrev i tillämpliga
delar även vilandebevis.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att bevis att ansökan om inteckning i fast egendom har förklarats
vilande i viss utsträckning används som pant. Vad som i förslaget sägs om
pantbrev i fast egendom bör i fillämpliga delar gälla även sådant vUandebevis.
En bestämmelse härom har tagits upp i andrastycket av 2 kap. 12 8. Den kan få
betydelse bl.a. vid

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 202

tillämpning av 5 kap. 3 och 21 SS. 7 kap. 2 S, 10 kap.
14-16 SS samt ett flertal bestämmelser i 13 kap., allt beredningsförslaget.

Ansökan om inteckning i skepp kan.
anför beredningen vidare, enligt sjölagen inte förklaras vilande. Däremot skall
inteckning i luftfartyg förklaras vilande i visst fall, nämligen när talan har
väckts om klander av den uppgivne ägarens fång eller om återgång därav (10 8
lagen 1955:227 om inskrivning av rätt till luftfartyg). Skuldebrev som har
försetts med bevis om vilandeförklaring torde kunna belånas och på annat sätt
bli föremål för omsättning. Angående vilandeförklaringen utfärdas emellertid
inle någon särskild handling som motsvarar vilandebevis i fast egendom.
Beredningen föreslår därför inte beträffande luftfartyg någon motsvarighet till
föreskriften i andra stycket i 2 kap. 12 S. Skuldebrev med påtecknat bevis om
vilandeförklaring utgör en värdehandling, som bör följa samma grundsatser som
hittills. Hinder bör inte föreligga att utmäta sådant skuldebrev i den mån det
inte är pantsatt (jfr 5 kap. 3 S andra stycket i förslaget). Om borgenär vid
försäljning av ulmätt luftfartyg som säkerhet för fordran åberopar vilande
inteckningsansökan, skall vad som belöper på fordringen avsättas enligt 14 kap.
9 § första stycket i avvaktan att frågan om inteckning blir slutligt avgjord.

Föredraganden. Förevarande paragraf
överensstämmer med den av beredningen föreslagna bestämmelsen utom så till vida
att orden "fast egendom'" har bytts ut mot
"fastighet"".

2 kap. Förfarandet hos kronofogdemyndigheten

I detta kapitel meddelas vissa
gemensamma bestämmelser om förfarandet hos kronofogdemyndigheten i
utsökningsmål. Dessa motsvarar i beredningens förslag dels ett flertal regler i
2 kap. (4. 6 och 14- 18 SS), dels vissa regler i 5 och 16 kap., dels den del av
19 kap. som gäller förfarandet hos kronofogdemyndigheten (1-21 SS). Av nämnda
avdelning i 19 kap. har emellertid en paragraf (7 S) förts till I kap. i
departementsförslaget. Vidare saknar ett par bestämmelser i förevarande kapitel
motsvarighet i beredningens förslag.

Föredraganden. Beredningen har
påpekat att det fn. åligger kronofogdemyndigheten och överexekutor att i stor
utsträckning på tjänstens vägnar iaktta regler som gäller till skydd för
svaranden. Beredningen anser att officialprincipen i denna begränsade mening
bör gälla även framdeles. Detta är fo. en förutsättning för all man skall kunna
i någon större utsträckning genomföra verkställighet utan sammanträde med
parterna. Beredningen föreslår att kronofogdemyndigheten skall - frånsett
införselärenden - vid behov kunna sätta ut förhör med parterna och ha vissa
tvångsmedel för att framtvinga inställelse. Även vid förhör bör emellertid förrättningsmannen
iaktta nämnda skyddsregler, om inle part avstår från

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 '"P ' 03

skyddet. 1 viss utsträckning fär det ankomma på part att
själv göra de invändningar som kan vara motiverade. Av vikt är att part delges
det beslut som meddelas så att han får tillfälle att överklaga beslutet, om han
anser sig ha anledning därtill. Önskvärt är enligt beredningens mening också
att besluten motiveras när det är behövligt för att klargöra vad
kronofogdemyndigheten grundar sin bedömning på. Förhör skall i viss
utsträckning kunna hållas även med annan än part. Liksom f n. bör kronofogdemyndigheten
ex officio söka ta till vara även tredje mans rätt.

Vad beredningen sålunda har uttalat
angående skyldighet för kronofogdemyndigheten att självmant ta till vara
svarandens och tredje mans rätt har inte mött någon erinran i remissyttrandena.
Även Jag kan ansluta mig till dessa uttalanden.

Kapitlet innehåller till en början
bestämmelser om ansökan m.m. (1-9

SS). Vidare meddelas bestämmelser om förhör (10-14 SS), tvångsmedel

(15-17 SS), kronofogdemyndighetens beslut (18-21 SS),
prövning av tvist som uppkommer i utsökningsmål (22-24 SS), ställande av
säkerhet m.m. (25-27 88) samt fordran som inte är förfallen och ränta (28 och
29 SS). Avslutningsvis meddelas, på samma sätt som i flertalet andra kapitel,
särskilda föreskrifter beträffande tillämpningen av kapitlets bestämmelser i
allmänna mål (30 S).

Ansökan m.m.

1 8 Paragrafen, som motsvarar 19 kap. I § första stycket
beredningens förslag, behandlar formen för ansökan hos kronofogdemyndighet.

Gällande räti. Enligl UL får
ansökan i utsökningsmål hos utmätningsmannen göras muntligen, i den mån inte
skriftlig form är föreskriven för visst fall Gfr9 S första stycket USK).
Skriftlig form krävs enligt 55 S UL för ansökan om utmätning för fordran som
enligt protokoll över offentlig auktion härrör från inrop av lös egendom.
U/tanför UL finns i 10 S andra stycket lagen om avbetalningsköp bestämmelse att
ansökan om handräckning för återtagande av avbetalningsgods skall ske
skriftligen. En motsvarande föreskrift finns i 20 8 andra stycket
konsumentkreditlagen och i 12 8 förslaget lill lagom avbetalningsköp mellan
näringsidkare m.fl. enligl prop. 1977/78:142.

Lagberedningen. Beredningen har
inte funnit anledning att frångå huvudprincipen att ansökan får göras såväl
muntligen som skriftligen, även om muntlig ansökan vållar kronofogdemyndigheten
visst extra besvär. En bestämmelse härom - vilken enligt förslaget skall gälla
också ansökan om handräckning - har tagits upp i första meningen av första
stycket i 19 kap. I 8. För sökanden kan det enligt beredningen vara en lättnad
att inte behöva sälta upp en skriftlig ansökan. Man kan emellertid räkna med
att skriftlig ansökan liksom hitfills blir det vanliga. Ansökan om verkställighet
behöver i allmänhet inte innehålla myckel mer än angivande

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 1 § 204

av önskad åtgärd och hänvisning till bifogad
exekutionstitel. 1 fråga om de bestämmelser om skriftlig ansökan som f.n. finns
anmärker beredningen att sådant auktionsprotokoll som nämns i 55 S UL i
förslaget har uteslutits som exekutionstitel.

Som andra mening i första stycket
av paragrafen har i beredningens förslag tagits upp en bestämmelse att ansökan
som görs skriftligen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans
ombud. Angående skyldighet för ställföreträdare eller ombud att pä begäran
styrka sin behörighet hänvisar beredningen till 19 kap. 4 8 i sitt förslag.

Enligl tredje meningen i första
stycket skall muntlig ansökan upptecknas av kronofogdemyndigheten. Del kan
enligt beredningen ofta räcka med en enkel anteckning på dagboksblad e.d. I mån
av behov bör uppteckningen göras i flera exemplar. Om kronofogdemyndigheten
begär del, skall sökanden enligt förslaget bestyrka att uppteckningen är
riktigt gjord. Någon särskild avgift för upptecknande av ansökan torde enligt
beredningen i allmänhet inte böra tas ut.

Remissyttrandena. Förslaget om att
ansökan i utsökningsmål skall kunna göras inte bara skriftligt utan även
muntligt kritiseras av flera remissinstanser. Det bör dock påpekas att
remissyttrandena bör ses mot bakgrund av att beredningens förslag om formen för
ansökan även avser ansökan om handräckning. Länsstyrelsen i Ålvsborgs lån
befarar att kronofogdemyndigheterna kommer alt betungas med många muntliga
ansökningar. Enligl länsstyrelsen bör bestämmelsen utformas så att del klart
framgår alt ansökan regelmässigt skall vara skriftlig men att muntlig ansökan
kan godtas i undanlagsfall. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser det vara förenat
med nackdelar att generellt tillåta muntliga ansökningar. När motparten skall
yttra sig över ansökan, är risken för missförstånd mindre om han har tillgång
till en skriftlig ansökan som har upprättats av sökanden. Med hänsyn lill
möjligheten att få juridisk hjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429) kan del
enligl länsstyrelsen knappast vara en fördel att få göra ansökan muntligt. Om
förmånsrätt pä grund av utmätning, i enlighet med vad länsstyrelsen förordar,
skall räknas från dagen för ansökan om utmätning, bör dock muntlig ansökan
godtas, om den kompletteras med skriftlig ansökan inom viss kortare tid.
Länsstyrelsen i Stockholms län undrar om muntlig ansökan skall kunna göras per
telefon.

Länssiyrelsen i Stockholms län
påpekar även att förslaget inte reglerar formen för svaromål, påminnelser och
andra yttranden. Länsstyrelsen, som förmodar att avsikten är att även dessa
skall kunna avges muntligen, förordar att paragrafen kompletteras med
bestämmelser om sädana yttranden.

Föredraganden. När ansökan görs om
verkställighet, förutsätts att svarandens skyldighet är fastslagen i
exekutionstitel. Den handling på grund varav verkställighet söks skall ges in
av sökanden. Vad som därutöver kan krävas av sökanden är i allmänhet bara att
han skall ange

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 2 § 205

all han begär verkställighet och, i vissa fall, vilken
verkställighetsåtgärd som begärs. Att ställa upp ett krav på skriftlig form för
dessa uppgifter är enligt min mening onödigt. Jag biträder därför beredningens
förslag att ansökan liksom f n. skall kunna göras såväl muntligen som
skriftligen. Föreskrift härom har tagits upp i första stycket av I S.

Med anledning av vad en
remissinstans har anfört vill Jag framhålla att muntlig ansökan bör förutsätta
att sökanden inställer sig hos kronofogdemyndigheten. Råder oklarhet om
innebörden av gjord ansökan, bör förrättningsmannen dock vara oförhindrad att
skaffa sig klarhet i saken vid telefonsamtal med sökanden.

En remissinstans har förordat alt
bestämmelser även meddelas om formen för svaromål och andra yttranden. Det är
emellertid tydligt att inte heller beträffande yttranden från svaranden eller
tredje man kan krävas skriftlig form, såvida annat inte är särskilt
föreskrivet. En annan sak är att del ibland kan ligga i vederbörandes eget
intresse att yttra sig skriftligt, t.ex, därför att vad han har att anföra inte
skall missförstås. Några uttryckliga bestämmelser om formen för svaromål och
andra yttranden behövs enligt min mening inte.

Den av beredningen föreslagna
bestämmelsen om ijpptecknande av muntlig ansökan och sökandens bestyrkande av
sädan uppteckning torde närmast åsyfta ansökan om handräckning. Enligt
departementsförslaget skall emellertid fråga om handräckning inte prövas av
kronofogdemyndigheten. Beträffande ansökan om verkställighet är del tydligt
att tjänsteman vid kronofogdemyndigheten skall göra anteckning härom pä
handling i akten eller på annat lämpligt sätt. Någon bestämmelse härom torde
dock inte behövas i UB. Föreskrift i saken kan vid behov meddelas av regeringen.
Nägot behov av alt sökanden skall bestyrka vad som har antecknats rörande
verkslällighetsansökan torde knappast föreligga. På grund härav saknar
departementsförslaget motsvarighet till nämnda bestämmelser i beredningens
förslag.

I andra stycket i departementsförslaget
meddelas bestämmelse om att skriftlig ansökan skall vara egenhändigt
undertecknad av sökanden eller hans ombud.

Förevarande paragraf bör inte gälla i allmänna rnål (se 30
8).

2 8 Paragrafen reglerar vad ansökan skall innehålla och
vilka handlingar som skall bifogas ansökan. Den har delvis sin motsvarighet i
19 kap. I 8 andra stycket beredningens förslag.

Gällande rätt. Beträffande de
handlingar som skall jnges när utmätning begärs finns bestämmelser i 54 § UL.
Där föreskrivs att sökanden skall inge dom eller utslag varigenom
betalningsskyldighet har blivit ålagd gäldenären. När fråga är om skiljedom,
skall sökanden även inge överexekutors beslut om dess verkställande. Är
fordringen grundad på skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis, skall
detta inges i huvudskrift.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 2 S 206

Paragrafen anses analogiskt tilliimplig även vid annan
verkstäUighet än utmätning. Söks utmätning på gnmd av skriftlig förbindelse att
utge underhållsbidrag, skall enligt 54 a S 4 mom. UL förbindelsen inges i
huvudskrift. Beträffande utmätning för fordran som härrör frän inrop av lös
egendom vid oflentlig auktion gäller enligt 55 S 2 mom. UL att sökanden skall
inge protokollet vid auktionen eller utdrag därav. I övrigt anses avskrift av
exekutionsurkunden kunna godtas, åtminstone om den har bestyrkts av myndighet
eller advokat.

Såvitt avser ansökan om utmätning
och införsel finns ytterligare bestämmelser i 14 S USK. Enligt dessa skall vid
sådan ansökan dom. beslut eller annan handling på vilken sökandens anspråk
grundas inges i huvudskrift, om inte utmiitningsmannen godtar bestyrkt avskrift
i fall då handlingen inte enligt lag skall inges i huvudskrift. Om laga kraft
krävs för verkställighet av dom eller beslut, skall exekutionsurkunden vara
försedd med bevis därom.

Som redan har nämnts skall vid
ansökan om utmätning, när fordringen är grundad på skuldebrev eller annat
skriftligt fordringsbevis, fordringsbeviset inges i huvudskrift. Detta anses
gälla inte bara när fråga är om löpande skuldebrev eller annat
presentationspapper utan även eljest när skriftligt fordringsbevis har
upprättats. Om löpande skuldebrev eller annat presentationspapper har
förkominit, anses verkställighet inte kunna ske förrän beviset har dödats
enligt lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling. I fråga on andra
fordringsbevis har inträffat att överexekutor har befriat frän kravet på
handlingens företeende.

1 en del fall finns anledning att
samtidigt med ansökan om verkställighet ge in även andra handlingar än de
nämnda. Är realiserandet av ett anspråk beroende av att sökanden fullgör en
motprestation, bör företes bevis att så har skett. Om förordnande av
överexekutor eller annan myndighet förutsätts för att verkställighet skall få
äga rum. måste sådant förordnande ges in.

Av exekutionstiteln framgår i
allmänhet vem som är berättigad att söka verkställighet. Skulle i
exekutionsurkunden annan än sökanden vara angiven som berättigad, måste
sökanden visa att han har förvärvat den förres rätt. Är exekutionstiteln
grundad på löpande skuldebrev, anses blotta innehavet av skuldebrevet utgöra
tillräcklig legitimation.

Beträffande verkställighet av
kvarstad gäller enligl 64 S USK att telegrafiskt meddelande om innehållet i
beslutet får läggas till grund för verkställighet därav. Därvid har kungörelsen
(1947:643) om överbringande av rättegångsfullmakt genom telegram motsvarande
tillämpning. Denna undanlagsbestämmelse har främst motiverats av behovet att
snabbt få kvarstadsbeslut genomfört beträffande fartyg som ligger i hamn på
annan ort än den där den beslutande myndigheten finns.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår i 19 kap. I § andra stycket att exekutionstitel och andra handlingar
som sökanden vill åberopa skall ges

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 kap. 2 § 207

in i huvudskrift eller styrkt avskrift samt att
kronofogdemyndigheten, om endast avskrift ges in, får infordra huvudskriften
när det behövs. Beredningen har inte ansett det behövligt att behålla något
ovillkorligt krav på att förbindelse angående underhållsbidrag skall företes i
huvudskrift. Beträffande domar och andra offentliga exekutionstitlar bör i
allmänhet avskrift kunna godtas, om den har bestyrkts på vederhäftigt sätt.
Större försiktighet kan enligt beredningen vara påkallad när det gäller
enskilda exekutionstitlar.

Vad gäller fordringsbevis bör
enligt beredningen löpande skuldebrev eller annat presenlationspapper finnas
tillgängligt i huvudskrift, eftersom gäldenären (frånsett dödning) inte är
skyldig att betala sin skuld annat än mot återfående av fordringsbeviset.
Beredningen hänvisar vidare till 14 kap. 19 S i förslaget, som innehåller
bestämmelser om skyldighet för borgenär som skall lyfta medel att förete eller
återställa fordringsbevis m.m. Presentationspapper bör enligt beredningen
lämpligen liksom f.n. ges in redan i samband med ansökningen, med tanke på att
gäldenären kan vilja avvärja vidare åtgärder för verkställighet genom att
fullgöra betalning till kronofogdemyndigheten. I fråga om andra fordringsbevis
får det bero på omständigheterna om handlingen behöver företes i huvudskrifl.
Helst bör även ett enkelt skuldebrev företes för att anteckning om betalning
skall kunna ske. Skall enligt exekutionstiteln fordringsbeviset tillhandahållas
svaranden i utbyte mot betalning eller annan prestation, skall denna föreskrift
iakttas. Fall kan dock förekomma då det inte är fråga om något villkor av
materiell betydelse för svaranden utan endast om en ordningsföreskrift. Är
detta uppenbart, bör kronofogdemyndigheten, om fordringsbeviset har förkommit,
kunna meddela verkställighet utan hinder av domens föreskrift och vid behov
tillgodose svarandens intresse därav på annat sätt.

Beredningen påpekar att även andra handlingar kan behöva
ges in.

Remissyttrandena. Förslaget
kritiseras av några remissinstanser. Enligt RSV är uttrycket "handlingar
som sökanden vill åberopa'" för snävt. Det omfattar inte utan vidare alla
handlingar som avses i 14 kap. 19 S beredningsförslaget. Dessutom sammanfaller
inte alltid vad sökanden vill åberopa med vad som enligt kronofogdemyndighetens
bedömande behövs för verkställighet. RSV anser vidare att bestämmelsen bör ha
den innebörden att handling skall ges in i huvudskrift, om inte kronofogdemyndigheten
godtar styrkt avskrift. Liknande synpunkter anförs av kronofogdeföreningen.
Enligt Svea hovrätt kan den föreslagna lydelsen ge sökanden intryck av att
åberopade handlingar behöver ges in i huvudskrift endast i speciella fall,
t.ex. om det finns anledning att betvivla avskriftens överensstämmelse med
originalet. Som framgår av motiven måste emellertid i vissa fall
originalhandlingen alltid företes, eftersom den måste finnas tillgänglig vid
verkställigheten, t.ex. löpande fordringsbevis och presenlationspapper.
Hovrätten anser att bestämmelsen bör preciseras.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 2 § 208

Stadshypotekskassan framhåller alt
förslaget inle innehåller bestämmelser om vilka handlingar som skall ges in
när försäljning begärs av fastighet efter betalningsfastställelse.
Stadshypotekskassan anser att detta bör anges i UB. Vidare ifrågasätter kassan
om inte lagakraftbevis på lagsökningsutslag bör anskaffas av
kronofogdemyndigheten i stället för av sökanden. En sådan ordning skulle enligl
kassan avsevärt förkorta de ofta långa väntetiderna innan försäljning kommer
till stånd.

Föredraganden. Beredningens förslag
innehåller inte någon föreskrift om vad en ansökan om verkställighet skall
innehålla. Sökanden måsle naturligtvis ange vad för slags åtgärd han yrkar. All
ansökan däremot inle behöver innehålla uppgift om grunderna för yrkandet följer
av att svarandens förpliktelse är fastställd i dom eller annan
exekutionstitel. Det sagda är visserligen tämligen självklart, men det synes
likväl lämpligt att det i UB uttryckligen anges vad en ansökan måste innehålla
Qfr bl.a. 2 8 andra stycket lagen 1946:807 om handläggning av domstolsärenden
och 4 S första stycket förvallningsprocesslagen). Detta har också betydelse för
tillämpningen av 5 S i förevarande kapitel. 1 enlighet härmed anges i första
stycket av 2 8 att sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.

Beredningen har - frånsett
exekutionstitel - inte föreslagit någon uttrycklig föreskrift om vilka
handlingar som en sökande har att inge. Bestämmelserna i 19 kap. I 8 andra
stycket reglerar med nämnda undantag endast frågan huruvida handlingar skall
ges in i huvudskrift eller avskrift. Beredningens förslag utgår emellertid från
att det skall åligga sökanden att ge in vissa handlingar vid äventyr att begärd
åtgärd eljest inte kan beviljas. Enligt min mening kan rnan i lagtexten inte
förbigå frågan vilka handlingar som sökanden skall ge in. Angående sådana
handlingar villjag framhålla följande.

Vissa handlingar måste alltid ges
in av den som söker verkställighet. Hit hör i första hand exekutionstiteln.
Avser ansökningen fordran som grundas på löpande skuldebrev eller annat
presenlationspapper. måste fordringshandlingen ges in. Motsvarande gäller annan
handling, vars föreleende utgör villkor för rätt att kräva fullgörande av
aktuell förpliktelse, t.ex. konossement. Däremot bör inle oundgängligen krävas
alt enkelt skuldebrev ges in, eftersom gäldenären själv inte kan för betalning
ställa som villkor att sådan handling återställs eller företes. Om möjligt bör
emellertid även sådan handling ges in. Det kan också på grund av föreskrift i
exekutionstiteln eller av annan anledning åligga den som söker verkställighet
att lämna från sig viss handling. Sökanden kan också vilja förete viss handling
som bevis beträffande något förhållande. Av det sagda torde följa att det
knappast är möjligt att uttömmande ange vilka handlingar en sökande måste ge
in. Det har emellertid synts lämpligt att uttryckligen föreskriva att den som
söker verkställighet skall ge in exekutionstiteln samt, då ansökningen avser
anspråk som grundas på löpande skuldebrev eller annat presentationspapper, även
sådan handling (andra stycket). ,\v

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 kap. 2 § 209

det tidigare sagda följer att bestämmelsen inte skall
läsas motsättningsvis. Delta framgår också indirekt av tredje stycket.

De handlingar som anges i
bestämmelsen skall ges in till kronofogdemyndigheten när ansökan om
verkställighet görs. Beträffande annan handling som det åligger en sökande att
inge får det ankomma på kronofogdemyndigheten att avgöra om handlingen bör ges
in redan i samband med att ansökningen görs eller om det är tillräckligt att
den ges in senare under målets handläggning. Här kan erinras om att i 13 kap.
17 5 föreskrivs skyldighet för borgenär som skall lyfta medel vilka har
influtit efter utmätning att förete eller återställa fordringsbevis eller
säkerhet. Bestämmelsen härom är tillämplig även på den som har sökt utmätning
men får inte någon självständig betydelse beträffande sökande som tidigare
under målet har gett in handlingen. Har kronofogdemyndigheten godtagit avskrift
av handlingen i samband med ansökningen (se tredje stycket), får dock nämnda
bestämmelse självständig betydelse även beträffande sökanden.

En särskild fråga är om handlingar
som det åligger sökanden att inge skall ges in i huvudskrift eller om det bör
vara tillräckligt med bestyrkt avskrift. Som redan har antytts kan av
bestämmelser i andra lagar, t.ex. skuldebrevslagen, följa att viss handling
måste ges in i huvudskrift, t.ex. alt uimätningssökande måste förete löpande
skuldebrev i huvudskrift. Bortsett från sådana fall har ingen erinran
framställts vid remissbehandlingen mot att kronofogdemyndigheten bör ha
möjlighet att godta avskrift. Vad frågan närmast gäller är om den ena eller
andra möjligheten bör vara huvudregel. Den lämpligaste lösningen synes vara alt
man som huvudregel kräver att handlingen ges in i huvudskrift och att det får
ankomma på kronofogdemyndigheten alt avgöra om avskrift bör godtas. 1 vilken
utsträckning så bör ske har belysts av beredningen. Jag ansluter mig till de
uttalanden som beredningen har gjort i denna del. I vissa fall kan det vara
någol tveksamt vad som utgör huvudskrift. Beträffande domstols dom torde det
exemplar som förvaras i domboken utgöra det egentliga originalet. Det är
emellertid tydligt att en av domstolen utfärdad expedition av domen skall godtas
av kronofogdemyndigheten, vare sig expeditionen utgörs av en utav rättens
ordförande underskriven utskrift eller av en avskrift som har bestyrkts av
tjänsteman vid domstolen och vare sig man vill beteckna handlingen som
huvudskrift eller avskrift. Vad som har sagts nu om handlings ingivande i
huvudskrift eller bestyrkt avskrift bör gälla även handlingar som en sökande
vill åberopa utan att skyldighet föreligger alt inge handlingen.

1 enlighet med det sagda anges i
tredje stycket att handling som avses i andra stycket andra meningen, dvs.
presentationspapper, skall ges in i huvudskrift samt att exekutionstitel och
annan handling som kronofogdemyndigheten finner böra företes av sökanden eller
som denne vill åberopa skall ges in i huvudskrift eller, om kronofogdemyndigheten
anser

14 Riksdagen I980I8I. I saml. Nr 8. Del I

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 3 § 2\0

det tillräckligt, i bestyrkt avskrift.

Liksom f n. bör telegrafiskt
meddelande om innehållet i domstols kvarstadsbeslut kunna läggas till grund
för verkställighet av beslutet (jfr 64 § USK). Sådan handling fär anses utgöra
bestyrkt avskrift av beslutet. Bestämmelse i saken kan meddelas av regeringen.

De ytterligare föreskrifter som kan
behövas om vad ansökan skall innehålla, t.ex. uppgift om parternas postadress,
kan meddelas av regeringen. Genom sådana verkställighetsföreskrifter kan också
ges bestämmelser bl.a. om alt exekutionstitel skall vara försedd med
lagakraftbevis, om inte verkställighet får äga rum utan hinder av att
exekutionstiteln inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller behovet av regler
om vilka handlingar som skall ges in till kronofogdemyndigheten när försäljning
begärs av egendom som är att anse som utmätt genom betalningsfastställelse.

Förevarande paragraf bör inte gälla i allmänna mål (se 30
S).

3 8 Denna paragraf innehåller, förutom en erinran om
regler i andra kapitel om behörig kronofogdemyndighet, en bestämmelse om vad
som avses med svarandens hemvist. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 4 S beredningens
förslag.

Gällande rätt. Gäldenärens hemvist
grundar enligt UL behörighet för utmätningsmannen i orten att uppta ansökan om
utmätning (56 § I mom. UL). Som hemvist anses den ort där gäldenären är bosatt
samt, i fråga om dödsbo, den ort där den döde senast var bosatt och, i fråga om
bolag eller annan som avses i 10 kap. I S tredje stycket RB. den ort som enligt
delta lagrum gäller som hemvist. Bestämmelsen har motsvarande tillämpning
beträffande verkställighet av beslut om kvarstad och skingringsförbud (183 8 1
mom. och 185 S 2 mom. UL). Enligt 10 kap. I S tredje stycket RB gäller som
hemvist för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan
inrättning den ort där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen
inle är bestämt eller styrelse inte finns, där förvaltningen förs. Detsamma
gäller i fråga om kommun eller annan sådan menighet.

Lagberedningen. Enligt beredningens
förslag till UB skall svarandens hemvist vara kompetensgrundande för
kronofogdemyndigheten i orten, inte bara i fråga om utmätning utan även beträffande
införsel och annan verkställighet (4 kap. 8 S, 5 kap. 9 S och 16 kap. 2 S). I 2
kap. 4 8 har tagits upp en gemensam föreskrift om vad som skall förstås med
svarandens hemvist.

För fysiska personer föreslås den
faktiska bosättningen vara avgörande och för dödsbo den ort där den döde senast
var bosatt. Beträffande sådana Juridiska personer som avses i 10 kap. I S
tredje stycket RB föreslås att den ort som enligt detta lagrum utgör hemvist
och därmed grundar behörighet för domstol i tvistemål i allmänhet skall räknas
som hemvist även i exekutiva ärenden. I dessa hänseenden överensstämmer
förslaget med vad som f.n. föreskrivs i fråga om utmätning.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 k ap .4§ 211

Föredraganden. Även enligt
departementsförslaget skall kronofogdemyndigheten i vars distrikt svaranden
har sitt hemvist vara generellt behörig att pröva ansökan om verkställighet av
olika slag, Bestämmelser om behörig kronofogdemyndighet meddelas i 4 kap. 8 S,
15 kap. 7 S samt 16 kap. I och 10 SS. Där ges också föreskrifter om andra
omständigheter som grundar lokal behörighet. 1 första stycket av förevarande
paragraf erinras om nämnda forumbestämmelser. I andra stycket anges vad som vid
tillämpningen av nämnda bestämmelser skall förslås med svarandens hemvist.
Reglerna härom överensstämmer med beredningens förslag.

4 8 I denna paragraf som motsvarar 19 kap. 2 8
beredningens förslag,

regleras det fallet att ansökan görs hos en kronofogdemyndighet som inte

är behörig enligt reglerna för den lokala kompetensen.

Gällande rätt. Beträffande
utmätning finns i 56 S 3 mom. UL en bestämmelse om att eljest obehörig
utmätningsman, som har vidtagit provisorisk åtgärd enligt 60 a 8, skall
överiämna målet till behörig utmätningsman. I 21

5 USK föreskrivs att i fall då ansökan om införsel görs
hos kronofogde

myndighet som inle är behörig målet skall överlämnas till behörig krono

fogdemyndighet, om det är känt var gäldenären är bosatt. Detsamma gäller

om i allmänt mål fråga om införsel uppkommer hos kronofogdemyndighet

i annan ort än den där gäldenären är bosatt.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att frågan om kronofogdemyndighets lokala behörighet inte i alla
situationer är så lätt att bedöma. Frågan huruvida gäldenären resp. svaranden
skall anses ha hemvist inom visst distrikt kan t.ex. ibland vara myckel
tveksam. Och omi till stöd för kronofogdemyndighets behörighet åberopas att
viss egendom finns inom distriktet måste undersökas huruvida så är fallet. Den
av beredningen föreslagna regeln att verkställighet enligt 16 kap. kan sökas där
verkställigheten med fördel kan äga rum ger visst utrymme för sköns-mässig
bedömning som kan föranleda att kronofogdemyndigheten inte godtar sökandens
uppfattning. Utsökningsärenden är ofta brådskande. Även om man kan utgå från
att kronofogdemyndigheten prövar behörighetsfrågan så snabbt som möjligt kan
det innebära betydande olägenhet för sökanden, om ansökan avvisas och han måste
vända sig med ny ansökan till annan kronofogdemyndighet.

För att så långt möjligt undvika
sådana olägenheter anser beredningen all kronofogdemyndigheten, om den finner
sig inte vara behörig att ta upp ärendet, bör vara skyldig att själv
vidarebefordra del lill behörig kronofogdemyndighet. Kompetensfördelningen är
i främsta rummet en fråga om lämplig arbetsfördelning. Denna kan tillgodoses
utan att kronofogdemyndighet avvisar ansökningar som lämpligen bör handläggas
av annan kronofogdemyndighet.

I enlighet med det sagda föreslår
beredningen i första meningen av 19 kap. 2 S att om ansökan har gjorts hos
kronofogdemyndighet som inte är

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 4 § 212

behörig enligt 4 kap. 8 S, 5 kap. 9 8, 16 kap. 2 S eller
17 kap. 2 S, ärendet skall genast överlämnas lill kronofogdemyndighet som
enligt vad handlingarna visar är behörig. Bestämmelsen är enligt beredningen
avsedd att gälla vid såväl skriftlig som muntlig ansökan. Det är viktigt att
behörighetsfrågan prövas så snart som möjligt och att ärendet, om kronofogdemyndigheten
inte är behörig och det av handlingama framgär vilken kronofogdemyndighet som
är behörig, omedelbart överlämnas till den senare myndigheten. Givetvis bör den
förra kronofogdemyndigheten beakta även vad den själv har sig bekant av
betydelse för kompetensfrågan, men den behöver inte göra några
efterforskningar, om inkomna handlingar och kända fakta inte ger ledning. Om
ansökningen grundas på att svaranden har viss egendom inom
kronofogdemyndighetens distrikt och detta konstateras inte längre vara fallet,
kan ansökningen vidarebefordras till kronofogdemyndighet i vars distrikt
gäldenären är bosatt eller där egendomen finns. Kronofogdemyndigheten bör
alltså enligt beredningen inte vara bunden av den av sökanden åberopade grunden
för dess behörighet men bör lämpligen ta kontakt med sökanden innan ärendet
sänds vidare. Sedan kronofogdemyndighet hos vilken ansökan har gjorts har
funnit sig vara obehörig, bör erforderlig komplettering av ingivna handlingar
normalt inte föreskrivas av den myndigheten utan av den kronofogdemyndighet
till vilken ärendet lämnas.

Beredningen framhåller att
forumreglerna i första hand hänför sig till tiden för ansökningen. Har
svaranden tillhörig egendom som då fanns inom distriktet senare förts därifrån,
är myndigheten sålunda alltjämt behörig. 1 sådant fall kan det bli aktuellt att
påkalla medverkan av kronofogdemyndighet där egendomen finns. Om å andra sidan
svaranden inte hade någon egendom inom distriktet när ansökan gjordes men sådan
egendom finns där när verkställighet skall äga rum, bör kronofogdemyndigheten
anses behörig beträffande den egendomen. Motsvarande kan möjligen också
inträffa genom byte av hemvist i ena eller andra riktningen.

1 andra meningen av paragrafen sägs
att ansökan anses gjord när den kom in till den första myndigheten.
Bestämmelsen är av betydelse när viss frist skall räknas till eller från den dag
då ansökningen gjordes. Beredningen hänvisar lill 5 kap. 2 8 första stycket,
10 § andra stycket och 26 S första stycket samt 16 kap. 6 § tredje stycket
beredningens förslag.

Föredraganden. Jag delar
beredningens uppfattning att när ansökan om verkställighet har gjorts hos en
kronofogdemyndighet, som inte är behörig enligt bestämmelserna om den lokala
kompetensen, kronofogdemyndigheten bör sända handlingarna lill behörig sådan
myndighet, om behörigheten framgår av handlingarna. En bestämmelse härom har tagits
upp som en första mening i förevarande paragraf Liknande bestämmelser finns
f.n. i fråga om konkursansökan i 7 8 KL och beträffande ansökan om förordnande
av god man enligt ackordslagen (1970:847) i 6 S tredje stycket

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 5 § 213

denna lag. Det synes inte nödvändigt att i bestämmelsen
ange de lagrum som reglerar behörighetsfrågan (jfr 3 S). Det torde likväl
framgå att endast obehörighet i fråga om den lokala kompetensen åsyftas.

Andra meningen innehåller en regel
om vid vilken tidpunkt ansökan skall anses gjord. Bestämmelsen har i
förhållande till beredningens förslag Jämkats något med tanke på muntlig
ansökan.

Liksom f.n. bör kronofogdemyndighet
som är behörig att pröva ansökan ha befogenhet att i vissa fall överlämna målet
till annan behörig kronofogdemyndighet. Föreskrifter härom kan meddelas av
regeringen.

Förevarande paragraf bör inte gälla i allmänna mål (se 30
S).

5 8 Paragrafen, som motsvarar 19 kap. 3 S beredningens
förslag, behandlar föreläggande att avhjälpa brister i ansökan och avvisande av
bristfällig ansökan.

Gällande räti. Vid sidan av
bestiimmelserna i 54-55 SS UL innehåller USK vissa föreskrifter om vad ansökan
hos kronofogdemyndighet skall innehålla. I 10 § USK föreskrivs att motpartens
hemvist skall anges Jämte uppgift om postadress och vilket slag av ätgärd som
begärs samt. i fall som avses i 56 S 2 mom. UL. den omständighet som grundar
kronofogdemyndighetens behörighet. Vidare skall lämnas vissa uppgifter om
motparten, om denne är fysisk person. I 11-13 SS USK anges även vissa andra
uppgifter som skall lämnas av sökanden. Enligt 9 S andra stycket USK skall
kronofogdemyndigheten, om ansökan är ofullständig så att den inte kan prövas,
bereda sökanden tilltalle att avhjälpa bristen.

Lagberedningen. Beredningen påpekar
att det sedan länge har ansetts att förvaltningsmyndighet, när någon ger in en
handling som inte motsvarar formella krav eller eljest är ofullständig, är
skyldig upplysa om bristen och ge vederbörande tillfälle att avhjälpa denna om
den är av enkel beskaffenhet. En bestämmelse härom har för
förvaltningsmyndigheter i allmänhet tagits upp i 8 8 förvaltningslagen.
Beträffande ansökan hos utmätningsman gäller emellertid nyss nämnda föreskrift
i 9 S andra stycket USK.

Enligt 19 kap. 3 8 beredningens förslag
skall kronofogdemyndigheten i alla slags ärenden förelägga sökanden alt
komplettera bristfällig ansökan. Samtidigt ges kronofogdemyndigheten befogenhet
att avvisa ansökningen om föreläggandet inte iakttas. Bestämmelsen ansluter
nära till 5 S förvallningsprocesslagen.

Som förutsättning för att
föreläggande skall ges har angetts att ansökan är så ofullständig att den inte
kan läggas till grund för prövning i sak. Häri ligger enligt beredningen att
bristen är väsentlig. Behövs det endast en mindre komplettering, bör
kronofogdemyndigheten lämpligen först under hand uppmana sökanden att avhjälpa
bristen. Det är också tydligt alt komplettering stundom kan underlåtas därför
att kronofogdemyndigheten med hänsyn till utredningen i övrigt anser sig kunna
överse med bristen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 5 § 214

Efterkommer sökanden inte meddelat
föreläggande, bör enligt beredningen ansökningen i allmänhet avvisas. Efler
föreläggandets meddelande kan emellertid ha inträffat omständigheter som gör
att den begärda kompletteringen inte längre är behövlig. Kronofogdemyndigheten
kan t.ex. i annat ärende ha fått den uppgift om svaranden som saknades. Även av
andra skäl kan tänkas att bedömningen av bristen som hinder för sakprövning
blir en annan när avvisningsfrägan skall prövas. Avvisning skall sålunda inte
ske annat än om ansökningen vid sist nämnda prövning alltjämt bedöms vara så
ofullständig att den inle kan läggas till grund för prövning i sak.

Beredningen framhåller att i
föreläggandet givetvis skall anges viss tid inom vilken ansökningen bör
kompletteras. Det skall också innehålla erinran om den påföljd som kan inträda
om komplettering inle sker. Föreläggandet bör lämpligen delges sökanden enligt
bestämmelserna i delgivningslagen (1970:428). Föreskrift härom kan meddelas i
administrativ ordning.

Remissyitrandena. Enligt SV bör
befogenheten att förelägga sökanden att avhjälpa brist i ansökan vid äventyr
att ansökningen inle tas upp till prövning vidgas till all gälla även vissa
andra brister än sådana som omöjliggör prövning i sak. RSV, som hänvisar bl.a.
lill 33 kap. I S RB och 2. 4, 19 och 22 88 lagsökningslagen, föreslår all
regeringen bemyndigas förordna härom.

Kronofogdeföreningen kritiserar
beredningens uttalande i motiven att föreläggande enligt 19 kap. 3 S bör delges
enligt delgivningslagen. Föreningen anser att ett så omständligt förfarande
skulle tynga verksamheten hos kronofogdemyndigheterna.

Föredraganden. Förevarande paragraf
i departementsförslaget överensstämmer i sak med den av beredningen föreslagna
bestämmelsen. Lydelsen har emellertid jämkats så att den nära överensstämmer
med motsvarande bestämmelse i 10 S KL.

De brister som avses i 5 8 kan
gälla såväl innehållet i själva ansökan som handlingar vilka mäste ges in av
sökanden, t.ex. exekutionstiteln. 1 det förra hänseendet kan ansökan vara
bristfällig inte endast i det avseende som anges i 2 8 första stycket utan
ocksä i annat hänseende. Det måste emellertid röra sig om brist som omöjliggör
saklig prövning av ansökningen. Rent formella brister bör inte i och för sig
föranleda avvisning. Är t.ex. gäldenären tydligt identifierad i ansökningen
genom namn och adress bör enbart avsaknad av gäldenärens personnummer inte
kunna åberopas som grund för avvisning Ofr prop. 1975/76:191 s. 16). Jag kan härutöver
ansluta mig till de uttalanden om bestämmelsens tillämpning som beredningen
har gjort. Av det sagda följer att jag inte kan godta RSV:s förslag att
kronofogdemyndighet bör kunna vid äventyr av ansökans avvisande förelägga
sökanden alt avhjälpa även andra brister än sådana som omöjliggör prövning i
sak.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 6 § 215

Av bestämmelsen framgår att
bristfällig ansökan inte får avvisas utan att föreläggande först har meddelats
sökanden alt avhjälpa bristen. Med hänsyn till påföljdens art bör
kronofogdemyndigheten vara förvissad om att sökanden har erhållit
föreläggandel. Därför bör krävas att detta har delgelts enligt delgivningslagen
innan beslut meddelas om avvisande. Man torde inte behöva befara att en sådan
ordning skall vara särskilt betungande för kronofogdemyndigheterna. Jag vill
påpeka att bestämmelsen inte hindrar kronofogdemyndigheten att, när det bedöms
som lämpligt, under hand uppmana sökanden alt avhjälpa en brist i ansökan.
Underlåtenhet att följa en sådan informell uppmaning kan dock inte föranleda
avvisning.

Förevarande paragraf bör inle gälla i allmänna mäl (se 30
8).

6 8 Denna paragraf innehåller bestämmelser om parts
behörighet och representant för part. Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 8 första
stycket och 19 kap. 4 8 i beredningens förslag.

Gällande rätt. UL innehåller inte
nägra bestämmelser om part och ställföreträdare för part eller om ombud och
biträde ål part i utsökningsmål. RB:s regler om part och representant för part
i tvistemål torde dock anses ha motsvarande tillämpning, i den mån de kan
tillämpas. I utsökningsmål som har fullföljts till hovrätt eller högsta
domstolen är RB:s bestämmelser fiUämpliga (21 8 Rp).

Enligt RB kan varje fysisk
ellerjuridisk person vara part i rättegång (11 kap. I 8 första stycket och 2 8
första stycket). Om part inte råder över det om vilket tvistas eller om tvisten
rör rättshandling som han inte själv får ingå, förs talan av den som är partens
ställföreträdare (I 8 andra stycket). 1 fråga pm talan på grund av skadegörande
handling har de för brottmål meddelade bestämmelsema om processbehörighet i 20
kap. 14 § och 21 kap. I 8 första stycket RB motsvarande tillämpning. För
juridisk person förs talan av dess ställföreträdare (II kap. 2 § andra stycket). Utlänning, som enligt lagen
i sitt hemland är oförmögen att föra sin talan, får föra talan här i landet, om
han är behörig därtill enligt svensk lag (3 S). Bevis att den som i rättegång
uppges vara part eller vill föra talan som part eller ställföreträdare för
part är behörig behövs inte, om inte domstolen finner all bevis bör företes (4
8).

Parts talan fär enligt RB föras
genom ombud (12 kap. 1 8 första stycket). Som ombud får inte brukas annan än
den som domstolen med hänsyn lill redbarhet, insikter och tidigare verksamhet
finner lämplig att vara ombud i mälet (2 8 första stycket). Vissa
omständigheter ulgör hinder alt vara ombud (2-4 88). Visar ombud oredlighet,
oskicklighet eller oförstånd eller befinns han eljest olämplig, skall domstolen
avvisa honom som ombud i målet. Domstolen kan också, om det finns skäl därtill,
förklara honom obehörig antingen för viss tid eller tills vidare att brukas som
ombud vid den domstolen (5 8). Fullmakt för ombud skall ges muntligen
inför

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 6 § 216

domstolen eller skriftligen. Skriftlig fullmakt skall vara
egenhändigt undertecknad av parten (8 S). Skriftlig fullmakt skall företes i
huvudskrift, när ombudet första gången för lalan i målet vid domstolen (9 8).
Är fullmakten inte tillgänglig då. skall domstolen som regel ge ombudet tid
att förete den. 1 9 8 föreskrivs också bl.a. att om domstolen finner det ovisst
huruvida parts underskrift på fullmakt är riklig den får medge anstånd för
ovisshetens undanröjande samt att skriftlig fullmakt skall bifogas akten i
huvudskrift eller styrkt avskrift. 1 12 kap. RB meddelas vidare bestämmelser
bl.a. om vad fullmakt skall innehålla, i vad mån ombud får sätta annan i sitt
ställe, den behörighet fullmakt medför och inskränkning i denna behörighet,
återkallelse av fullmakt och avsägelse av partens talan saml verkan av att
parten dör eller förlorar rådighel över tvisteföremålel (12-15, 18 och 19 §S).
Part får vid utförande av sin talan anlita biträde. För sådant biträde gäller
samma behörighetskrav som för ombud (22 S).

Lagberedningen. Beredningen
föreslår att RB:s bestämmelserom parts behörighet och ställföreträdare för part
skall ha motsvarande tillämpning i utsökningsmål. Om ett mål om verkställighet
rör egendom som omyndig part råder över, fär han sålunda enligl beredningen
själv föra sin talan, t.ex. i utmätningsmål mot honom som inte rör annan
egendom än den han råder över. Grundas ett utsökningsmål på rättshandling som
omyndig part själv med laga verkan har ingått, får han också själv föra talan i
saken. Om en ansökan hos kronofogdemyndigheten grundar sig på skadegörande
handling, skall föreskriftema i 20 kap. 14 S och 21 kap. 1 8 första stycket RB
ha motsvarande tillämpning.

Beredningen framhåller vidare alt
när part inte själv får föra sin talan, partens ställföreträdare är ensam
behörig. Talan för omyndig förs då av förmyndaren. Om underårigs föräldrar båda
är förmyndare och förvaltningen inte är delad enligt 13 kap. 8 8 FB, förs
talan av dem gemensamt.

Bestämmelserna om behörighet all
vara part och behörighet att föra talan som eller för part bör. anför
beredningen, självmant iakttas av kronofogdemyndigheten. Bevis om behörigheten
bör dock inte krävas annat än om kronofogdemyndigheten anser att sådant bevis
bör företes (se även 19 kap. 4 8 första stycket i beredningsförslagel). Ofta
torde behörigheten framgå av handlingarna i ärendet, t.ex. av en dom.
Kronofogdemyndigheten bör inte kräva bevis ulan att särskild anledning
föreligger därtill.

I 11 kap. RB meddelas även
bestämmelser om skyldighet för part och ställföreträdare att infinna sig
personligen vid förhandling i tvistemål (5 8). Dess regler passar enligl
beredningen inle så bra för exekutiva ärenden och omfattas inte av hänvisningen
i 2 kap. 6 8. Beredningen erinrar om att den i 5, 16 och 19 kap. har tagit upp
särskilda föreskrifter om skyldighet för part (och ställföreträdare) alt i
exekutivt ärende medverka personligen för att lämna upplysningar och ange sin
ståndpunkt samt att inställa sig personligen vid förhör.

Från behörighet att vara part bör, påpekar beredningen, skiljas
frågan

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 6 § 217

vem som i ett exekutivt ärende är rätt part beträffande
det anspråk som ärendet rör. Den frågan berörs inte i detta sammanhang.

Beträffande RB:s bestämmelser om
ombud och biträde framhåller beredningen att åtskilliga av dessa i praktiken
sällan kan få tillämpning i exekutiva ärenden. Reglema synes emellertid, i den
mån tillämpning kan komma i fråga, passa för sådana ärenden. Då det dessutom är
praktiskt alt samma regler gäller hos kronofogdemyndighet som i överinstanserna,
har beredningen ansett lämpligt att hänvisa till RB:s bestämmelser om ombud och
biträde åt part.

I enlighet härmed anges i 2 kap. 6
8 första stycket att beträffande parts behörighet samt ställföreträdare eller
ombud för och biträde åt part har 11 och 12 kap. RB motsvarande tillämpning, om
inte annat föreskrivs.

På ell par punkter har beredningen
funnit anledning till avvikande reglering. Enligt RB skall muntlig fullmakt
ges inför domstolen och skriftlig fullmakt företes när ombudet första gången
för lalan i målet. Beredningen anser all en viss frihet bör tillkomma
kronofogdemyndigheten alt efter omständigheterna pröva om fullmakt behöver
företes Gfr 2 S tredje stycket sisla meningen lagen om handläggning av
domstolsärenden). Beredningen erinrar till en början om att rättegångsfullmakt
enligl 12 kap. 14 8 första stycket 6 RB som regel medför behörighet för ombudet
att söka verkställighet av domstolens dom. Man kan sålunda i allmänhet utgå
från att ombud som har fört sökandens talan vid domstol också är behörig att
söka verkställighet. I övrigt får kronofogdemyndigheten bedöma huruvida det
finns skäl betvivla att den som uppger sig vara ombud är behörig. Även när det
gäller ombud på svarandesidan är oftast onödigt att kräva fullmakt. Om t.ex. delgivning
av ansökan har skett med svaranden personligen och yttrande eller annan inlaga
därefter inkommer från någon som säger sig vara ombud, torde man i allmänhet
kunna utgå från att behörig fullmakt föreligger. Om den som uppträder som ombud
gör dispositioner, måste emellertid försiktighet iakttas. Vidare framhåller
beredningen att influtna medel inte får utges till ombud som inte har styrkt
sin behörighet att lyfta medlen. Rällegångsfullmakl medför inle i och för sig
behörighet för ombudet att uppbära i ärendet influtna medel, frånsett
ersättning för rättegångskostnad (12 kap. 14 8 första stycket 7 RB).

1 första stycket av 19 kap. 4 8
föreslår beredningen mot bakgrund av det sagda en bestämmelse enligt vilken
bevis eller fullmakt som visar att den som uppger sig vara ställföreträdare
eller ombud är behörig skall företes, om kronofogdemyndigheten finner det
behövligt. Beredningen understryker alt om tvekan råder bevis om vederbörandes
behörighet som ställföreträdare resp. fullmakt skall infordras.

Även på en annan punkt anser
beredningen alt avsteg bör göras från RB:s reglering. I samband med att någon
avvisas som ombud i mål vid domstol kan denna även förklara honom obehörig som
ombud vid domstolen antingen för viss tid eller tills vidare. Bestämmelsen är
tillämp-

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 6 § 218

lig även i fräga om rättegängsbiträde. Beredningen
framhåller att det även i utsökningsärenden bör finnas möjlighet att avvisa
olämpligt ombud eller biträde i ärendet. Befogenhet alt förklara ombud eller biträde
obehörigt för viss tid eller tills vidare synes dock beredningen inte böra
medges kronofogdemyndigheten Gfr 48 8 andra stycket förvallningsprocesslagen
och 6 8 andra stycket förvaltningslagen). I enlighet härmed föreskrivs i andra
stycket av 19 kap. 4 8 att om ombud eller biträde visar oskicklighet eller
oförstånd eller om han eljest är olämplig kronofogdemyndigheten får avvisa
honom som ombud eller biträde i ärendet.

Beredningen påpekar att de
föreslagna bestämmelserna endast gäller beträffande förfarandet hos
kronofogdemyndigheten. 1 högre instans tillämpas RB:s bestämmelser.

Remissyttrandena. Förslaget att
bevis eller fullmakt som visar ställföreträdares eller ombuds behörighet skall
företes endast om kronofogdemyndigheten finner det behövligt kritiseras i ett
par remissyttranden. Enligl Svea hovrätt bör ombud, liksom enligt RB, alltid
styrka sin behörighet i exekutiva ärenden. Del förefaller hovrälten särskilt
viktigt att behörigheten kontrolleras då ett anspråk drivs lill sin spets
genom begäran om verkställighet. Bestämmelsen bör åtminstone formuleras så att
fullmakt skall företes om inte kronofogdemyndigheten finner det obehövligt.

Kronofogdeföreningen framhåller att
underlåtenhet att avkräva borgenär registreringsbevis m.m. beträffande parterna
i målet kan medföra t.ex. att influtna medel redovisas till obehörig person.
Eftersom redovisning sker på kronofogdens ansvar, är det nödvändigt att
partsställningen stär klar för kronofogdemyndigheten. Det bör ankomma på
kronofogden om han vill ta risken all inle kräva behörighelshandlingar. Att
sädana handlingar har uppvisals vid domstol inskränker inle kronofogdemyndighetens
skyldighet att kontrollera behörigheten. Granskningen av behörighetshandlingar
och bevakningen av begärd komplettering är emellertid mycket arbetskrävande.
För att kontrollen skall kunna inskränkas krävs enligt föreningen en
lagändring, som klargör alt staten själv ansvarar för den skada som kan vållas
genom underlåten kontroll av behörighetshandlingar.

Beträffande förslaget om befogenhet
för kronofogdemyndighet att avvisa ombud eller biträde vänder veo hovrätt sig
mot att avvisande endast kan ske i det aktuella ärendet. Hovrälten framhåller
alt inom det exekutiva området, liksom i rättegång enligt RB, möjlighet torde
behövas all hålla notoriskt olämpliga personer borta från verksamheten utan att
olämpligheten har dokumenterats i varje särskilt ärende. Alt den föreslagna
bestämmelsen överensstämmer med föreskrifter i förvallningsprocesslagen och
förvaltningslagen ulgör inte i och för sig nägot skäl för den föreslagna
ordningen. Hovrätten kan dock tänka sig att acceptera förslaget, om det genom
krav på auktorisation eller på annat sätt kan förhindras att mindre lämpade
personer uppträder som inkasserare vid kronofogdemyndigheterna.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 6 § 219

Föredraganden. Remissinstanserna
har godtagit beredningens förslag alt RB:s bestämmelser om parts behörighet
samt om ställföreträdare eller ombud för och biträde åt part i princip skall
tillämpas även i utsökningsmål hos kronofogdemyndigheten. Även Jag ansluter
mig till förslaget. En bestämmelse som klargör att 11 och 12 kap. RB skall
tillämpas i utsökningsmål har därför tagits upp i första stycket av 6 8.

Beträffande frågan i vad män det
bör krävas att ombud för part styrker sin behörighet i utsökningsmål ansluter
Jag mig lill beredningens uppfattning att något ovillkorligt krav härpå inte
bör ställas upp utan att kronofogdemyndigheten bör efter omständigheterna
pröva om den som uppger sig vara ombud skall behöva styrka sin behörighet. En
sådan ordning torde förenkla handläggningen hos kronofogdemyndigheten utan att
innebära någon beaktansvärd risk för rättsförlust. Med anledning av de farhågor
som har yppats i ett remissyttrande vill Jag erinra om beredningens uttalanden
att kronofogdemyndigheten måste iaktta försiktighet, om den som uppträder såsom
ombud gör dispositioner, samt att influtna medel inte får betalas ut till ombud
som inte har styrkt sin behörighet att lyfta medlen. Här kan också nämnas att
inkassolagen (1974:182) innehåller en bestämmelse (9 8) om att betalning som
gäldenären har erlagt lill den som har uppdrag att driva in fordran är gällande
mot borgenären. Denna bestämmelse torde dock inte befria kronofogdemyndigheten
från skyldighet att kräva fullmakt när medel skall redovisas. Till de
uttalanden angående ansvaret för eventuell skada som en remissinstans har gjort
villjag endast påpeka att härom gäller bestämmelserna i skadeståndslagen
(1972:207, omtryckt 1975:404) om ansvar för staten vid myndighetsutövning i
verksamhet för vars fullgörande staten svarar.

1 enlighet med det sagda har som
andra stycke i förevarande paragraf tagits upp en bestämmelse om att ombud
ijite behöver styrka sin behörig-hel genom fullmakt, annat än om
kronofogdemyndigheten finner det behövligt.

Någon uttrycklig regel om
företeende av bevis om behörighet för ställföreträdare synes inte behövlig.
Den förordade regleringen följer nämligen redan av första stycket jämfört med
11 kap. 4 8 RB. Bestämmelsen i andra stycket har därför begränsats till att
avse fullmakt för ombud.

Även i fråga om
kronofogdemyndighets befogenhet att avvisa ombud eller biträde kan jag i sak
ansluta mig till beredningens förslag. Några olägenheter av att den som är
olämplig kan avvisas endast för del aktuella målet torde inle behöva befaras.

Det förtjänar påpekas alt
paragrafen behandlar "parts" behörighet och representant för
"part". Det är emellertid utan särskild föreskrift tydligt att
bestämmelserna skall tillämpas inte endast beträffande sökande och svarande
ulan vid behov även i fråga om annan sakägare i utsökningsmål, t.ex. panthavare
som gör anspråk på betalning ur utmätt egendom.

Bestämmelsema i förevarande
paragraf bör inle gälla i aUmänna mål såvitt avser staten/borgenären (se 30 8).

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 7 § 220

7
8 I denna paragraf regleras frågan när en ansökan eller annan handling skall
anses ha kommit in lill kronofogdemyndigheten. Paragrafen motsvarar 19 kap. 5 8
i beredningens förslag.

GäUande rätt. Några uttryckliga bestämmelser finns
inte om när handling skall anses ha kommit in till utmätningsmannen eller överexekutor.
1 7 8 förvaltningslagen och 44 8 förvallningsprocesslagen finns regler om när
handling skall anses ha kommit in till myndighet som avses i dessa lagar.
Likalydande bestämmelser har också meddelats i RB.

1 33 kap. 3 8 första stycket RB anges som
huvudregel att inlaga eller annan handling anses ha kommit in till domstolen
den dag då handlingen eller avi om betald postförsändelse, i vilken handlingen
är insluten, har anlänt lill domstolen eller kommit behörig tjänsteman till
hända (första meningen). 1 andra meningen föreskrivs att om domstolen särskilt
underrättas om att telegram till domstolen har anlänt till lelegrafanstalt,
telegrammet anses ha kommit in redan när underrättelsen har nått behörig
tjänsteman. Enligt andra stycket gäller att om det kan antas att handlingen
eller avi om denna viss dag har avlämnats i domstolens kansli eller avskilts
för domstolen på poslanstalt, handlingen resp. avin anses ha kommit in den
dagen, om den har kommit behörig tjänsteman till banda närmast följande
arbetsdag. Slutligen innehåller paragrafens tredje stycke bestämmelse om all
domstolen får kräva alt avsändaren genom undertecknad handling bekräftar
telegram eller annat meddelande som inte är undertecknat.

Lagberedningen. Beredningen erinrar om att varken
förvaltningslagen eller RB är direkt tillämplig på exekutiva ärenden. De
berörda bestämmelsema torde dock bli analogiskt tillämpliga inom
exekutionsväsendet, om inte annat sägs. Uttryckliga bestämmelser i saken bör
dock enligt beredningen tas in i UB. I första stycket av 19 kap. 5 8 har i
enlighet härmed tagits upp föreskrift alt 33 kap. 3 8 RB har motsvarande
tillämpning beträffande inkommande handlingar.

Beredningen påpekar att om kronofogdemyndighet har
flera stationeringsorter inslruktionsvis får avgöras var post skall tas emot
eller handlingar lämnas in. Frånsett fall som avses i andra stycket av
paragrafen bör enligt beredningen handling anses inkommen i behörig ordning, om
den har kommit in till någondera expeditionen.

När skepp, luftfartyg m.m. eller fast egendom skall
säljas pä auktion och innehavare av fordran eller rättighet behöver ta tiU vara
sin rätt, är denne enligt beredningens förslag skyldig att göra anmälan därom
senast vid bevakningssammanträde eller annan förhandling i samband med
auktionen (11 kap. 9 8, 12 kap. 1 § jämförd med 11 kap. 9 8 samt 13 kap. 23 8
beredningens förslag). Yrkande om t.ex. indragning av gemensamt inlecknad
fastighet skall framställas senast vid bevakningssammanträdet (13 kap. 49 8).
Vidare nämner beredningen att ogulden del av köpeskilling skall betalas senast
vid fördelningssammanträde (11 kap. 16 8 fjärde

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 8 § 221

stycket, 12 kap. I S jämförd med nämnda lagrum samt 13
kap. 35 S fjärde stycket). I dessa och liknande fall är det enligt beredningen
nödvändigt att anmälan eller annan åtgärd som skall vidtas blir känd för
förrättningsmannen innan sammanträdet eller förhandlingen avslutas. Det är
sålunda l.ex. inte tillräckligt att ett yrkande som har framställts finns i
brev som ligger på postanstalt. Enligt motivuttalanden (se prop. 1973:30 s. 81)
skulle detta gälla utan vidare, eftersom principerna i 33 kap. 3 8 RB inle
skulle tillämpas i sädana fall. Beredningen har emellertid ansett del önskvärt
att frågan regleras uttryckligen.

I andra stycket av paragrafen har
därför gjorts undantag från bestämmelsen i första stycket så till vida att
anmälan eller annan åtgärd, som skall ske innan utmätt egendom säljs,
sammanträde avslutas eller beslut meddelas inte kommer i betraktande, om den
inte har hunnit bli känd dessförinnan. Att försändelse inte på vanligt sätt har
avhämlats utan blivit kvarliggande på posten får enligl beredningen inte läggas
sakägare till last. Har avi kommit förrättningsmannen tillhanda, bör han låta
hämta försändelsen, om det låter sig göra ulan avsevärd olägenhet för
sakägarna. När del inte kan ske, måste försändelsen anses för sent inkommen.
Beredningen anmärker att tillämpningen kan vålla svårigheter men att sädana
över huvud inte kan förebyggas, om man så långt möjligt vill följa den liberala
linje som lagstiftaren har slagit in på i 33 kap. RB liksom i förvallningsprocesslagen
och förvaltningslagen.

Föredraganden. Bestämmelsema i
förevarande paragraf överensstämmer i sak med beredningens förslag.

8 8 Denna paragraf innehåUer bestämmelser om anlitande av
tolk och om översättning av handlingar. Första stycket motsvarar 2 kap. 6 8
andra stycket i beredningens förslag, medan andra stycket saknar motsvarighet i
beredningens förslag.

Gällande rätt. Uttryckliga
bestämmelser som medger utmätningsmannen eller överexekutor att anlita tolk
finns inte f.n. Sädan befogenhet anses dock finnas. Den som anlitas som tolk
får ersättning av aUmänna medel. Särskild avgift för statsverkels kostnad för
tolk las inte ut i målet (5 § andra stycket exekutionsavgiftskungörelsen). 1
fråga om översättning av handlingar i utsökningsmål finns i dag endast vissa
bestämmelser i USK (57 8).

Lagberedningen. Kronofogdemyndigheten
bör enligt beredningen vid behov kunna anlita tolk i exekutivt ärende, om part
eller annan som deltar i ärendet inle behärskar svenska språket eller är
allvarligt hörsel- eller tal-skadad. Bestämmelse härom har tagits upp i andra
stycket av 2 kap. 6 8. Beredningen har inte ansett att bestämmelser behöver
meddelas om Jäv för tolk i exekutiva ärenden eller om ed eller försäkran.

Beredningen anser att den som
anlitas som tolk och inte fullgör uppdraget i tjänsten bör erhålla arvode samt
gotlgörelse för kostnader och

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 8 § 222

tidsspillan. Ersättningen bör utgå av allmänna medel och
kostnaden stanna på statsverket. Man kan enligt beredningen förmoda att tolk
inte ofta behöver anlitas i exekutiva ärenden. Statsverkets kostnad torde
därför bli obetydlig. 1 balken synes inte behöva anges mer än att kostnaden för
tolk betalas av allmänna medel. Ersätlningsgrunderna kan regleras i administrativ
ordning.

Beredningen påpekar att
befogenheten att anlita tolk enligt 50 8 förvallningsprocesslagen och 9 8
förvaltningslagen avser inte bara muntliga mellanhavanden med den som inle
behärskar svenska språket utan också fall då inlaga eller annan handling på
främmande språk ges in till myndigheten eller denna skall meddela sig skriftligen
med någon som inte förstår svenska, dvs. då skriftlig översättning kan behöva
ske. 1 RB har förts in särskilda bestämmelser om översättning (33 kap. 9 8).

Beträffande kronofogdemyndighetens
verksamhet erinrar beredningen om att det i princip för verkställighet krävs
att exekutionstiteln är svensk. Utländska domar och beslut m.m. får verkställas
endast när särskilda bestämmelser medger det (se 3 kap. 4 8
beredningsförslaget). Sådana bestämmelser brukar innehålla föreskrift om att.
när verkställighet söks, handling som är avfattad pä utländskt språk skall -
frånsett danska eller norska språket - vara åtföljd av översättning (se t.ex. 2
8 sista stycket lagen 1962:512 om indrivning i Sverige av underhällsbidrag,
fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge). Handling får numera i
princip inte avvisas därför att den inle är avfattad på svenska. Antagligen bör
dock avvisning ske i nu nämnda fall. om sökanden inte efter föreläggande
inkommer med behövlig översättning.

Med hänsyn bl.a. till att talan mot
kronofogdemyndighetens beslut skall fullföljas till hovrätt anser beredningen
all RB i princip bör vara utgångspunkt för reglering av frågan om översättning
av handling som kommer in lill kronofogdemyndigheten. Beredningen anser att
bestämmelser härom lämpligen kan meddelas i administrativ ordning. I den mån
det anses lämpligt kan sålunda föreskrivas att handling som är avfattad på
främmande språk skall vara åtföljd av översättning och att den får lämnas utan
avseende om översättning inte kommer in. Kronofogdemyndigheten kan också
bemyndigas att ombesörja översättning av handling. Ersättning för översättning
av handling som sökanden inger skulle i andra ärenden än införsel kunna tas ut
som förrättningskostnad, men beredningen förordar att ersättningen, liksom
enligl förvallningsprocesslagen och förvaltningslagen, får stanna på
statsverket.

Remissyttrandena. Ett par
remissinstanser vänder sig mot beredningens uttalande alt bestämmelser inle
behöver meddelas om jäv för tolk i utsökningsmål eller om ed eller försäkran
för sådan tolk. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inle i vart
fall Jävsbestämmelser, liknande dem som finns i 5 kap. 6 8 fjärde stycket RB,
bör finnas. Enligt hovrätten för Övre Norrland bör regier om jäv och om ed
eller försäkran för tolk

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 8 § 223

meddelas beträffande muntlig förhandling i
fördelningstvist som kronofogdemyndigheten själv prövar med tillämpning av 19
kap. 19 och 20 SS beredningens förslag.

Enligt/?5V mäste reglerna om
gäldenärens upplysningsplikt medföra alt tolk kommer att användas i myckel
större omfattning än f.n. På vissa orter kommer del dock att bli svårt att få
lag i auktoriserad tolk, särskilt dä det gäller mera ovanliga språk. RSV, som
hänvisar lill uttalanden i prop. 1974:1 bil. 13 s. 167-175, betonar vikten av
en utbyggd tolkulbildning och tolkförmedling.

Föredraganden. 1 första stycket av
förevarande paragraf har tagits upp bestämmelser om tolk i utsökningsmål, vilka
i huvudsak överensstämmer med beredningens förslag i 2 kap. 6 8 andra stycket.
Beträffande kostnadsfrågan bör dock anges endast alt tolk som inte fullgör
uppdraget i Gänsten har rätt till ersättning av allmänna medel. Jag delar
beredningens uppfattning att ersättning för kostnaden inte bör tas ut särskilt
av parterna i målet. Föreskrift härom bör, liksom beträffande vissa andra
kostnader, meddelas av regeringen. Jag delar beredningens mening att
föreskrifter inte behöver meddelas om jäv för tolk i utsökningsmål eller om ed
för sådan tolk.

Med anledning av vad RSV har anfört
villjag framhälla att tolk numera kan auktoriseras genom godkännande av
kommerskollegium (se förordningen 1975:590 om godkännande av tolkar och
auktorisation av översättare). Både härigenom och genom andra åtgärder har
tolkförmedlingen avsevärt förbättrats.

Enligt min mening bör även frågan
om översättning av handlingar som kommer in liU kronofogdemyndigheten regleras
i UB. Det synes lämpligt att därvid anknyta lill RB:s bestämmelser i saken. 1
33 kap. 9 8 första stycket RB anges att om frän part inkommen inlaga eller
annan handling inte är avfattad på svenska språket domstolen får vid behov
antingen förelägga parten att tillhandahålla bestyrkt översättning av
handlingen eller uppdra åt lämplig person att översätta handlingen. Efterkommes
inle föreläggande att tillhandahälla översättning, fär handlingen lämnas ulan
avseende. Enligt andra stycket i samma paragraf har den som har biträtt
domstolen med översättning rätt lill ersättning av allmänna medel efter vad
domstolen prövar skäligt. I brottmål i vilket åklagare för lalan skall ersättningen
gäldas av statsverket. Denna reglering torde i huvudsak vara lämplig ocksä i
utsökningsmål. I enlighet härmed föreskrivs i andra stycket av förevarande
paragraf alt i fråga om översättning av ansökan eller annan handling som inte
är avfattad på svenska språket tillämpas 33 kap. 9 8 RB. Av hänvisningen följer
bl.a. att inkommen handling kan lämnas utan avseende, om föreläggande att
tillhandahålla översättning inte efterkommes. Handling som är avfattad pä
danska eller norska språket bör alllid godtas. Jag vill tillägga alt
översättare numera kan fä auktorisation efter prövning av
kommerskollegium (se den tidigare

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 9 § 224

nämnda förordningen). Till invandrarverket finns vidare
knuten en språk-sektion som kan åta sig kvalificerade översättningsuppdrag från
bl.a. myndigheter.

9 6 Denna paragraf behandlar det fallet att part eller
tredje man, som har försummat att iaktta föreskriven frist i utsökningsmål, har
haft laga förfall för sin underlåtenhet. Paragrafen motsvarar 19 kap. 6 8
beredningens förslag.

Gällande rätt. I UL finns
bestämmelser om laga förfall endast i fråga om klagan över beslut eller åtgärd
av utmätningsman. 1 204 8 I mom. anges sålunda att om den i 201 eller 203 8
föreskrivna tiden för klagan försitts och laga förfall inte visas inom samma
tid, klagan inte får tas upp till prövning såvitt den avser att vinna ändring i
utmätningsmannens åtgärd. Om laga förfall visas före klagotidens utgång, skall
överexekutor enligl samma paragraf sälta ut ny tid för klaganden att fullfölja
målet. 1 den mån UL saknar bestämmelser om laga förfall torde RB:s föreskrifter
i ämnet vara analogiskt tillämpliga. I fråga om fullföljd av talan till hovrätt
och högsta domstolen samt förfarandet där följer direkfav 21 8 Rp att RB är
tillämplig.

Med laga förfall förstås på
utsökningsrättens område detsamma som i rättegäng. Enligt 32 kap. 8 8 första
stycket RB föreligger laga förfall då nägon genom avbrott i allmänna
samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet, som han inte hade bort förutse
eller som rätten eljest finner utgöra giltig ursäkt, har hindrats att fullgöra
vad som har ålegat honom. Enligt andra stycket i paragrafen skall som laga
förfall för part också anses att hinder av angivet slag har förelegat för ombud
som parten har vidtalat och annat ombud inte har kunnat ställas i tid.

Lagberedningen. Enligt beredningens
förslag kan kronofogdemyndighet förelägga sakägare vid vite att fullgöra
prestation som åligger honom eller att iaktta något som eljest tillhör
förfarandet i målet hos kronofogdemyndigheten (se 5 kap. 4 och 13 88, 16 kap.
4 S samt 19kap.8, 9och 13 88). Vid laga förfall skulle enligt beredningen
troligen 32 kap. 6 8 RB kunna fä analogisk tillämpning, om inte annat
föreskrivs. Beträffande frist för fullföljd av talan till hovrätt skulle i
avsaknad av särskild bestämmelse antagligen 32 kap. 7 S RB tillämpas analogt.

Beredningen framhåller alt dess
förslag innehåller åtskilliga andra bestämmelser om frister vilka inte täcks av
RB:s bestämmelser om laga förfall. 1 fråga om dessa kan det inle med analogisk
tillämpning av RB bli möjligt all få ny tid utsatt. De viktigaste
bestämmelserna är föreskrifterna i 5 kap. om att utmätningsverkan av vissa
avgöranden förfaller om inte försäljning begärs inom viss tid (15 S) samt om
föreläggande för Iredje man att väcka talan mot sökanden och gäldenären
angående bättre rätt till lös egendom (19 8) eller till fast egendom (24 8)
resp. föreläggande för sökanden att väcka talan mot tredje man angående
äganderätten till ulmätt

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 9 § 225

lös egendom (20 8, se även 26 8) eller om beståndet av
utmätt fordran eller rättighet (21 8). 1 dessa fall skall talan väckas inom en
månad från att föreläggandet har delgelts vederbörande. En liknande
bestämmelse finns i 14 kap. 9 8 för det faUet alt tvist råder om rätten till
influtna medel. Vidare erinrar beredningen om bestämmelsen i 10 kap. 15 8 där
det sägs att om utmätning har skett av pantbrev i skepp eller fast egendom
yrkande att den_ intecknade egendomen skall tas i anspråk skall framställas
inom en månad från utmätningen. Enligt 17 8 i samma kapitel har bestämmelsen
motsvarande tillämpning i fråga om inteckning i luftfartyg eller reservdelar
därtill. Enligt 14 kap. 20 8 åligger det borgenär, för vilken utdelning har beräknats,
att inom ett år från det att fördelningen vann laga kraft förete vissa
handlingar (t.ex. pantbrev) för att medlen skall få betalas ul till honom.
Vidare måste i åtskilliga fall part eller annan sakägare framställa yrkande
eller eljest iaktta något vid sammanträde, före auktion, under auktionen eller
i annat sammanhang för att det skall kunna beaktas (se l.ex. 11 kap. 6, 9, 16
och 21 88, motsvarande fall enligl 12 kap. och 13 kap. 13, 23, 35, 42, 49 och
58 88).

Enligt beredningens mening är det
särskilt angeläget att frist som gäller vid föreläggande att väcka talan vid
domstol eller i annan särskild ordning kan förlängas i händelse av laga
förfall. En möjlighet därtill bör därför införas. En sådan reglering skulle
nära överensstämma med vad som gäller beträffande fullföljd av talan i fall då
32 kap. 7 8 RB är tUlämplig (se även 58 kap. 11 8 RB). 1 fråga om laga förfall
när talan mot beslut av krono-fogdefogdemyndighet skall fullföljas till
hovrätten bör likaledes RB:s reglering i 32 kap. 7 8 och 58 kap. 11 8
efterliknas. Beträffande andra frister som enligt förslaget skall tillämpas hos
kronofogdemyndigheten, vare sig direkt enligt bestämmelse i balken eller enligt
kronofogdemyndighetens beslut, bör enligt beredningen den reglering tillämpas
som enligt 32 kap. 6 8 RB gäller för de fall som avses där.

Lagtekniskt bör den förordade
regleringen enligt beredningen genomföras på det sättet att i paragrafen först
beaktas de fall dä part eller tredje man underlåter att inom föreskriven tid
iaktta någol som äligger honom i ärende hos kronofogdemyndigheten. Föreskrift
härom har tagits upp som första mening i första stycket av paragrafen. Där sägs
alt om del finns anledning anta att part eller tredje man har laga förfall,
underlåtenheten inle skall leda till påföljd eller eljest läggas honom till
last i ärendet. Bestämmelsen är inskränkt lill vad som skall iakttas i ett hos
kronofogdemyndigheten alltjämt anhängigt ärende. En sädan föreskrift om uppsägning
inom viss tid som meddelas i 13 kap. 46 8 hör t.ex. inte hit. Vidare framhåller
beredningen att bestämmelsen endast gäUer part eller annan sakägare i ärendet
och tredje man som har ålagts att fullgöra någol och att den l.ex. inle kan
åberopas av utomstående som inte har kunnat infinna sig lill auktion. En
nyttjanderättshavare som önskar bevaka sin rätt vid auktion men har fått laga
förfall omfattas däremot Gfr dock andra meningen i första stycket).

15 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Dd 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 '"P- 226

Kronofogdemyndigheten skall enligt
beredningens förslag självmant beakta huruvida del föreligger omständighet som
ger anledning anta laga förfall. Detta behöver sålunda inle styrkas men det är
tydligt att en lös förmodan inle utgör tillräcklig anledning att instäUa
förrättning. När det är angeläget att få besked finns enligt beredningen i
allmänhet möjlighet att ta reda pä varför väntad sakägare har uteblivit.
Beredningen anser att kronofogdemyndigheten själv bör uppmärksamma huruvida
sakägare som veterligen har stort intresse l.ex. av aktuell aukfion är
närvarande eller inte och försöka utröna orsaken till utevaro. Om förfarandet
fortgår trots att anledning anta laga förfall föreligger, kan den som verkligen
hade laga förfall överklaga meddelat beslut.

Beredningen tror inte att
bestämmelsema skall behöva medföra nägra beaktansvärda praktiska svårigheter
för kronofogdemyndigheten. Vid behov får myndigheten bestämma inom vilken lid
vederbörande bör iaktta vad han har försummat. Kanske kan man dock inle bortse
från att regeln kan leda till mindre önskvärda resultat i fräga om
bevakningssammanträden och auktioner lill vilka ett flertal sakägare har
kallats och som fö. ocksä är öppna för spekulanter och andra. Som andra mening
i första stycket av paragrafen har därför tagits upp en föreskrift att auktion
eller bevakningssammanträde inte behöver skjutas upp eller ställas in annat än
om synnerliga skäl föreligger. Att sökanden kan antas ha laga förfall kan
enligt beredningen vara anledning att skjuta upp auktion vid vilken han skall
bevaka sin rätt. Om det enligl vad som är känt är av vikt för nyttjanderättshavare
att skydda sin nytGanderätt och han kan antas ha laga förfall, kan det också
föreligga anledning till uppskov.

I andra stycket regleras härefter
det fallet att någon enligt meddelat föreläggande skall inom viss tid väcka
talan vid domstol eller i annan särskild ordning. I anslutning till vad som har
sagts i det föregäende föresläs här att kronofogdemyndigheten skall sälla ul ny
lid, om laga förfall visas före utgången av förelagd tid. Det kan enligt
beredningen vara tveksamt huruvida del i fall niir talan skall väckas vid
domstol bör ankomma på kronofogdemyndigheten eller pä domstolen att sätta ut ny
tid. TUI stöd för förslagels ståndpunkt talar att domstolen inte har någon
kännedom om föreläggandet, medan däremot kronofogdemyndigheten vel vad del är
fråga om och alUjämt har ärendet anhängigt. Dessutom omfattar bestämmelsen även
det fallet att talan skall väckas i annan ordning än genom stämning till domstol.
Enligt beredningen vinner man en enhetlig och enkel reglering av frågan, om
befogenheten tilläggs kronofogdemyndigheten. Om laga förfall inom utsatt tid
har visats hos rätten eller där talan eljest skall väckas, bör det emellertid
godtas av kronofogdemyndigheten. 1 19 kap. 45 8 meddelas bestämmelse om
återställande av försutten tid när laga förfall inte har visats före tidens
utgång. Den omfattar dock inte alla fall som går in under andra stycket i 19
kap. 6 8.

Beredningen påpekar att första och andra styckena i
paragrafen är

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 9 § 227

tillämpliga även om det skulle vara högre instans som
efter besvär har meddelat föreläggande med stöd av balken. Om frågan i första
styckels fall rör något som skall iakttas i hovrätten, ankommer det givetvis på
hovrätten att avgöra om underiålenhet att fullgöra delta skall läggas vederbörande
till last Gfr 32 kap. 6 8 RB). 1 andra styckets fall blir det den kronofogdemyndighet
där ärendet är anhängigt som prövar frågan om utsättande av ny tid, även om
föreläggandet har meddelats av hovrälten.

Om någon med åberopande av laga
förfall överklagar beslut eller åtgärd av kronofogdemyndighet, bör enligt
beredningen beslutet eller åtgärden inle hävas annat än om sådana
omständigheter föreligger att uppskov hade bort äga rum om förfallet hade varit
känt saml klaganden har lidit skada genom att förfarandet har fortgått.
Undantagsvis kan klagan länkas föranleda Jämkning av meddelat beslut.

1 tredje stycket av 19 kap. 6 8
anges att 32 kap. 8 8 RB tillämpas i frågan när laga förfall skall anses
föreligga.

Remissyttrandena. Enligt Svea
hovrätt är kronofogdemyndighetens skyldighet att undersöka huruvida laga
förfall kan antas föreligga, så som skyldigheten har framställts i motiven,
alltför vittgående. Av samma mening är kronofogdeföreningen, som anser att
bestämmelsen kommer all vålla stora praktiska svårigheter. Föreningen föreslår
all paragrafens lydelse ändras så att fråga om laga förfall skall prövas endast
efler yrkande av part. Beredningens uttalanden kritiseras även av länsstyrelsen
i Ålvsborgs län, som framhåller att det måsle vara mycket svårt att bedöma
varför en sakägare inte har kommit fill en förrättning och huruvida synnerliga
skäl föreligger för alt ställa in förrättningen.

Svea hovrätt kritiserar lydelsen av
första stycket andra meningen och undrar om kronofogdemyndigheten skall ha rätt
att skjuta upp auktion även då synnerliga skäl inle föreligger.

Föredraganden. Bestämmelsema i
paragrafen överensstämmer, frånsett nägra redaktionella Jämkningar, med
beredningens förslag. Jag anser det inte nödvändigt att i första stycket andra
meningen uttryckligen skilja mellan uppskov eller inställande av
bevakningssammanlräde eller auktion.

En viktig fråga är om laga förfall
bör beaktas av kronofogdemyndigheten självmant eller endast efler invändning
därom. För egen del anser Jag alt den senare lösningen inte är godtagbar. En
sådan ordning skulle strida mot vad som gäller bl.a. i rättegång och skulle gä
ul även över den som på grund av förfallet ocksä har varit förhindrad att
anmäla delta. Det bör emellertid i allmänhet inle krävas att
kronofogdemyndigheten närmare undersöker anledningen till att sakägare inte har
infunnit sig till bevakningssammanlräde eller exekutiv auktion. Sådan
skyldighet bör enligt min mening föreligga endast när omständigheterna ger
särskUd anledning till det.

För det fallet att den som vill
anföra besvär över kronofogdemyndighets beslut visar laga förfall före
besvärstidens utgång föreslås en särskild

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 10 § 228

bestämmelse
i 18 kap. 10 8 andra stycket. Se även 18 kap. 21 8.

Förhör

Denna avdelning innehåller bestämmelser om förhör
med part eller tredje man. Bestämmelsema, som i huvudsak saknar motsvarighet i
UL, rör befogenheten att hålla förhör, kallelser, förelägganden och utdömande
av vite, hämtning, ersättning till den som inställer sig till förhör och
tystnadsplikt. Reglerna motsvarar vissa bestämmelser i 5 och 16 kap. samt 19
kap. 8-12 88 beredningens förslag.

10
8 1 denna paragraf ges regler om förhör med svaranden i utsökningsmål.
Paragrafen motsvarar 5 kap. 13 8 första stycket och 16 kap. 3 8 första stycket
andra meningen samt 19 kap. 8 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. F.n. finns inte nägra bestämmelser
angående förhör med part eller annan i mål om verkställighet hos
utmätningsmannen Gfr däremot beträffande ärende angående utmätningsed hos
konkursdomaren 5-9 88 lagen om utmätningsed). I fräga om överexekutors
handläggning av handräckningsmål föreskrivs i 195 8 2 mom. UL dels att om någon
skall höras i mälet överexekutor förordnar hur det skall ske, dels att överexekutor
får förelägga vite eller föreskriva att målet avgörs även om part försummar att
fuUgöra vad som har ålagts honom. Detta gäUer enligt 3 mom. även i andra
utsökningsmål hos överexekutor, för vilka annan ordning inte är föreskriven i
UL. Det torde emellertid i praktiken inte förekomma att överexekutor håller
muntligt förhör i utsökningsmål.

Lagberedningen. Beredningen framhåller att innan
exekutionstitel i enskilda mål föreligger en långvarig och kostsam procedur kan
ha ägt rum. Det är enligt beredningen angeläget all exekutionsförfarandet inte
blir sä komplicerat alt även det drar ul på tiden eller belastar sökanden med
avsevärda kostnader. Det kan därför t.ex. inte krävas kontradiktorisk förhandling
i alla ärenden med hänsyn till att det ibland kan göras invändningar mot sökt
verkställighet som man inte bör bortse från. Däremot är det angelägel att
svaranden får tillfälle att yttra sig och att sökanden får svara på
invändningar som svaranden gör. Möjlighet till förhandling bör stå till buds
men inte anlitas i onc>dan.

Enligt 5 kap. 4 8 beredningens förslag skall
uimätningsgäldenär vara skyldig att lämna uppgifter om sina tillgångar.
Beredningen föreslår vidare i 5 kap. 13 8 första stycket att gäldenären kan
åläggas att inställa sig lill förhör, om skälig anledning föreligger därtill.
Bestämmelsen är emellertid inte inskränkt till fall då upplysningar behövs om
gäldenärens tillgångar utan är tillämplig även i andra fall då det är angeläget
att gäldenären hörs muntligen. Gäldenären har l.ex. framställt invändning mot
sökt utmätning eller har begärt att få förfoga över utmätt egendom och bör
höras närmare om invändningen eller önskemålet. Beträffande införsel föreslås
däremot

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 10 § 229

inte befogenhet att hålla förhör med gäldenären.

1 fråga om verkställighet av annan
förpliktelse än betalningsskyldighet föreslår beredningen att svaranden kan
åläggas att inställa sig till förhör, om skälig anledning därtill föreligger
(16 kap. 3 S första stycket andra meningen). Enligt beredningen kan det i mera
komplicerade ärenden vara till fördel all kronofogdemyndigheten diskuterar
saken med svaranden eller med båda parterna innan beslut fattas om sättet för
verkställigheten. Särskilt om verkställigheten kan medföra stora kostnader är
en överläggning med parterna motiverad. Ett annat skäl lill förhör kan enligt
beredningen vara att svaranden har lämnat uppgifter som inte vinner tilltro
eller har underlåtit all yttra sig med anledning av tidigare anmodan.

Beredningen framhåller att
kronofogdemyndigheten i första hand bör inhämta behövliga uppgifter på enklare
sätt än genom förhör, t.ex. per telefon. I samband med förrättning kan också
upplysningar inhämtas. Förhör bör inte hållas ulan all ärendets beskaffenhet
kräver del.

Beträffande förhör i ärende om
utmätning påpekar beredningen att uppgifter som gäldenären lämnar bör
upptecknas, bl.a. för att de skall kunna läggas till grund för bekräftelse på
heder och samvete.

1 fråga om kallelser och
förelägganden när förhör skall äga rum med svaranden föreslår beredningen
bestämmelser i 19 kap. 8 8. Till sådant förhör bör enligt beredningen båda
parterna kallas. Föreskrift härom har tagits upp som ett första stycke i
paragrafen. Även sökanden skall sålunda kallas till förhöret. Han kan givetvis
ha intresse av att närvara och bidra till utredningen. Närmare föreskrifter om
sättet för kallelse kan meddelas i administrativ ordning. I ärenden angående
indrivning av böter, skatter o.d. blir kallelse till särskild representant för
sökanden som regel inte aktuell.

Om svaranden skall höras, torde det
enligt beredningen som regel vara nödvändigt att han kommer personligen. Även
sökanden bör ibland höras personligen. Beredningeh föreslår därför i ell andra
stycke av paragrafen att kronofogdemyndigheten skall kunna förelägga part
personlig inställelse vid vite, som har maximerats till 1.000 kr. Om svaranden
uteblir trots föreläggande vid vite, kan enligt 19 kap. 10 8 andra stycket
hämtning komma i fråga.

När parts personliga närvaro inte
behövs, bör han enligt beredningen kallas all inställa sig personligen eller
genom ombud. Är det av vikt att sökanden är representerad, bör denne kunna
föreläggas påföljden att hans ansökan avvisas om han inte inställer sig.
Bestämmelse härom har tagils upp som ett tredje stycke i 19 kap. 8 8.1 övrigt
behöver sökandens utevaro ofta inle hindra att ärendets handläggning fortgår.
KaUelsen bör lämpligen innehålla upplysning i detta hänseende.

Är part Juridisk person, får kallelsen
anpassas därefter. Föreläggande att inställa sig personligen kan dä riktas mot
ställföreträdare för parten Gfr 2 kap. 6 8 första stycket i beredningsförslaget
och 11 kap. 5 8 andra stycket RB). Motsvarande gäller förmyndare eller god man
för part.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 10 § 230

Beredningen framhåller vidare att
frågan huruvida vitesföreläggande bör meddelas eller inle får bedömas efter
omständigheterna. Enligl 2 kap. 16 8 andra stycket beredningens förslag fär
vite inle föreläggas staten. Vitesföreläggande skall givetvis delges den som
avses med föreläggandet. Bestämmelse härom kan meddelas i administrativ
ordning.

Uppgifter som gäldenär i
ulmätningsärende lämnar om sina tillgångar är han enligt 5 kap. 13 S tredje
stycket i förslaget skyldig all skriftligen bekräfta på heder och samvete.
Enligt förslaget skall förhör i övrigt försiggå utan att part avkrävs ed eller
försäkran.

Enligt beredningens förslag skall i
en del fall hållas särskilda sammanträden vilka inte betecknas som förhör. Som
exempel nämner beredningen sammanträde för prövning av fräga om särskild
försäljning av faslighetstill-behör (13 kap. 14 S), bevakningssammanträde före
fastighetsauktion (13 kap. 19 S) och sammanträde för fördelning av medel som
har influtit efler utmätning (14 kap, 6 8). Beträffande dessa sammanträden
finns föreskrifter om kallelser och underrättelser i de kapitel där
sammanträdena behandlas. Beredningen påpekar att bestämmelserna i 19 kap. 8 8
inte gäller sådana sammanträden. 1 fråga om tvist som prövas av
kronofogdemyndighet enligl 14 kap. 9 § tredje stycket meddelas föreskrifter i
19 kap. 19 och 20 §8.

Remissyttrandena. Förslaget att
svaranden skall kunna åläggas att inställa sig till förhör inför
kronofogdemyndigheten tillstyrks i allmänhet av remissinstansema. Kammarrätten
i Stockholm uttalar sålunda att motsvarande regler i förvallningsprocesslagen
om muntlig förhandling har tillämpats i sådan omfattning, att det står klart
att munllighelen i mänga mål spelar en viktig och ibland avgörande roll i utredningshänseende.
Mot bakgrund av sina erfarenheter förutspår kammarrätten att den föreslagna
förhörsbefogenheten kommer alt fylla en viktig funktion. Kronofogdeföreningen
anser alt förhörsmöjligheten i mäl om utmätning, i förening med skyldigheten
all på heder och samVete bekräfta de uppgifter om tUlgångama som gäldenären
har lämnat, är mycket värdefull när det gäller alt få klarhet om tUlgångar hos
gälderiär med invecklade förmögenhetsförhållanden. Även i andra fall kan
fömtsättas att möjligheten all hålla förhör kommer alt effektivisera
utmätningsförfarandet.

En remissinstans, länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län, ifrågasätter dock det lämpliga i att
kronofogdemyndigheten utrustas med befogenhet alt kalla svaranden till förhör.
Lånsstyrelsen i Ålvsborgs län anser att de föreslagna bestämmelserna om förhör
innebär risk för att förfarandet inför kronofogdemyndigheten blir dyrare och
krångligare för partema än f.n. Den som måste lämna sitt arbete för alt
inställa sig till förhör förlorar oftast inkomst, även om han skall kunna få
ersättning av allmänna medel för resa och uppehälle. Bestämmelsema bör därför
fiUämpas restriktivt.

Beträffande den närmare
utformningen av bestämmelsema om förhör anför 7?5V all valmöjligheten i
utmätningsmål mellan förhör och förrätt-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 . 2 kap. 10 § 231

ning i gäldenärens bostad kan hämmas av att förhör endast
får äga rum om skälig anledning föreligger. Verket, som påpekar alt motsvarande
begränsning inte har tagits upp i fräga om möjligheten att ålägga gäldenären
att inge förteckning över sina tillgångar, anser alt nämnda begränsning bör
utgå.

Kammarrätten i Stockholm, som
erinrar om alt förvallningsprocesslagen föreskriver att protokoll skall föras
vid muntlig förhandling, framhåller att protokoll bör föras även vid förhör
enligt UB.

Förslaget att kronofogdemyndigheten
skall kunna förelägga vite vid kallelse lill förhör har inte föranleti någon
erinran i remissyttrandena. Advokatsamfundet framhåller emellertid all de
fiesta förhör kommer att hållas med gäldenärer som är på obestånd och att det
är tveksamt om vitesföreläggande mot sådana personer över huvud kommer all ha
någon effekt.

Med hänsyn till att bestämmelsen om
vitesföreläggande skall gälla även ställföreträdare för part ifrågasätter RSV
om maximibeloppet för vite, 1.000 kr, är tillräckligt högt. RSV erinrar om att
vite enligt 9 kap. 8 8 RB och 40 8 förvallningsprocesslagen får bestämmas till
högsl 5.000 kr eller, vid nytt föreläggande sedan tidigare förelagt vite har
dömts ut, 10.000 kr. Om höjning av maximibeloppet inte anses böra ske därför
att det skall ankomma pä kronofogdemyndigheten alt döma ut vitet, kan
utdömandet få ankomma på domstol. RSV anser emellertid att sådana
betänkligheter är obefogade och föreslår att maximibeloppet sätts lill 5.000
kr. Utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen anför liknande
synpunkter.

Föredraganden. Beredningens förslag
syftar bl.a. lill att göra det exekutiva förfarandet mera effektivt än nu. 1
fräga om utmätning förordar beredningen att gäldenären uttryckligen åläggs
upplysningsplikt. Nuvarande system med särskild utmätningsed inför
konkursdomaren föreslås avskaffat. I stället skall kronofogdemyndigheten kunna
tUlhålla gäldenär alt förteckna sina tillgångar och under straffansvar bekräfta
förteckningen. Dessa förslag är enligt min mening väl gmndade. De behandlas
närmare i specialmotiveringen lill berörda föreskrifter i kapitlet om utmätning
(se 4 kap. 14 §).

En ordning enligt vilken gäldenären
i ökad utsträckning åläggs att medverka i det exekutiva förfarandet skulle
endast delvis fylla sitt syfte, om den inle förenas med regler om förhör med
gäldenären. Det kan nämligen antas mänga gånger ställa sig svårt att förmå
gäldenären att medverka på annat sätt än genom inställelse personligen hos
kronofogdemyndigheten. Ett sådant inslag i den exekufiva proceduren har ocksä
andra fördelar. Del blir lättare för myndigheten alt utreda om hinder föreligger
mot sökt verkställighet och att bedöma hur verkställigheten bör ske. Även i
övrigt torde möjligheten till muntlighet bidra till att skaffa myndigheten ett
bättre underlag för sina beslut och ätgärder. Det nu sagda gäller även annan
verkställighet än utmätning, även om behov av att kunna hålla

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 10 !f 232

förhör föreligger mindre ofta vid sådan verkställighet.

Det exekutiva förfarandet bör
emellertid inte göras mera omständligt än vad saken kräver. Detta är angeläget
inte minst i enskilda mål, som kan ha föregåtts av en långvarig och dyr
process. Det bör därför inte vara obligatoriskt med förhör. Ett sådant inslag
bör förekomma bara när kronofogdemyndigheten finner del vara ändamålsenligt
med hänsyn till utredningen eller eljest behövas. Jag delar sålunda
beredningens uppfattning att kronofogdemyndigheten bör ha möjlighel att hålla
förhör med svaranden i utsökningsmål. 1 motsats lill beredningen anser Jag att
anledning saknas att göra undanlag för införselmål.

Enligt min mening är del mindre
lämpligt att la upp likalydande bestämmelser om förhör i olika kapitel. En för
all verkställighet gemensam bestämmelse i saken har i stället tagits upp som
första stycke i förevarande paragraf. Där anges att kronofogdemyndigheten får
hålla förhör med svaranden, om det behövs. Med anledning av vad en
remissinstans har anfört om restriktiv tillämpning av befogenheten villjag
understryka beredningens uttalande att förhör inte bör hållas i onödan. Det
ankommer pä kronofogdemyndigheten att i varje särskilt mäl bedöma huruvida
behov föreligger all höra svaranden muntligen. Möjligheten att erhålla behövliga
upplysningar pä enklare sätt, t.ex. vid telefonsamtal eller i samband med
förrättning, bör också beaktas. Frågan i vad mån ulmätningsförrältning i
gäldenärens bostad kan ersättas av förhör med gäldenären behandlas under 4 kap.
14 8.

Vid förhör bör föras protokoll
eller andra anteckningar. Föreskrift härom kan meddelas av regeringen.

Enligt min mening bör sökanden inte
genomgående kallas till förhör med svaranden. Även om sådan kallelse skulle
innehålla upplysning att sökandens utevaro inle hindrar målets handläggning,
kan kallelsen av sökanden uppfattas som en skyldighet för honom all inställa
sig. Sökanden bör därför kallas endast när även hans närvaro bedöms som
behövlig. 1 andra fall bör han underrättas om förhöret och om all han har rätt
att närvara. Föreskrift öm sådan underrättelse kan meddelas av regeringen. En
bestämmelse 6m kallelse i enlighet med det sagda har tagits upp i andra stycket
av 10 8. Där anges att sökanden skall vid behov kallas till förhör med
svaranden. Alt svaranden skall kallas är självklart och synes inte behöva anges
särskilt.

Beredningens förslag om
förelägganden och påföljder för utevaro har i aUmänhet inte mött någon erinran
i remissyttrandena. Även jag kan ansluta mig till vad beredningen har
föreslagit härom. I departementsförslaget har bestämmelser i saken tagils upp
i tredje stycket av 10 8. Jag anser inte att tillräckliga skäl föreligger att
bestämma det högsta tillåtna vilesbeloppel till högre belopp än beredningen har
föreslagit, 1.000 kr. Det kan erinras om att vitesföreläggande enligt
förevarande paragraf endast avser kallelse till förhör. I fråga om vite när
t.ex. uimätningsgäldenär

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. II § 233

föreläggs alt lämna upplysningar om sina tillgångar gäller
15 8.

Andra och tredje styckena i paragrafen
bör inte gälla beträffande staten resp. kommun som borgenär i allmänna mål (se
30 8).

118 Denna paragraf, som motsvarar 19 kap. 9 8 beredningens
förslag, reglerar förhör med tredje man.

Gällande rätt. Varken
utmätningsmannen eller överexekutor anses kunna hålla vittnesförhör. Som regel
torde exekutiv myndighet inle heller kunna förordna om bevisupptagning vid
domstol. Enligl 206 8 UL kan emellertid överexekutor, när den som klagar över
utmätning eller utmätt egendoms försäljning påstår att vid förrättningen har
tillgått på annat sätt än utmätningsmannens protokoll ulvisar, vid behov
förordna om vittnesförhör vid domstol.

Lagberedningen. 1 5 kap. 4 8 andra
stycket beredningens förslag föreskrivs alt Iredje man i utmätningsärende är
skyldig att lämna upplysningar om fordran som gäldenären har eller kan förmodas
ha hos honom eller om annat mellanhavande med gäldenären Gfr även 17 kap. 5 8 i
förslaget). Beredningen anser det lämpligt att kronofogdemyndigheten får
befogenhet att även hålla förhör med tredje mannen, t.ex. sekundogäldenär eller
den som innehar gäldenären tillhörig egendom på grund av deposition. Även när
upplysningsplikt inte är föreskriven kan kronofogdemyndigheten ibland behöva
höra tredje man som berörs av verkställighet, t.ex. i ärende om avhysning.

1 enlighet med det sagda föreslår
beredningen i 19 kap. 9 8 att kronofogdemyndigheten i ärende som anges i 8 8
får, om del behövs, ålägga även tredje man, som är sakägare eller enligt balken
är skyldig lämna upplysningar, att inställa sig till förhör. Därvid skall;
första och andra styckena i 8 8 ha motsvarande tillämpning. Beredningen
understryker att det för all tredje man skall kunna kallas lill förhör
fömtsätts all han antingen är sakägare, dvs. att hans rätt är beroende av
verkställigheten (eller handräckningen), eller också enligt särskild
bestämmelse i förslaget är pliktig att lämna upplysningar. Förhöret skall ske
utan ed eller försäkran. Till förhör som skall äga rum med tredje man skall
även partema kallas.

Remissyttrandena. Svea hovrätt
framhåller att begreppet sakägare inte har fått någon egentlig precisering i
motiven. Om det inte går att finna en användbar definition, bör man enligl
hovrätten överväga att slopa denna begränsning av paragrafens
tillämpningsområde och lita tUl att kronofogdemyndighetema inte besvärar folk
i onödan.

Föredraganden. Jag delar
beredningens mening att kronofogdemyndigheten bör ha möjlighet att hålla
förhör även med annan än part. Då det varken är behövligt eller lämpligt att
kronofogdemyndigheten ges befogenhet att hålla förhör med envar, synes
befogenheten lämpligen kunna begränsas, förutom till den som enligt UB är
skyldig att lämna upplys-

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 12 § 234

ningar,
lill tredje man som är sakägare i mälet. Denna begränsning kan inte antas vålla
svårigheter i fillämpningen. Med sakägare avses bara den krets av personer som
har ett rättsligt intresse i målet. Jag viU också erinra om att termen sakägare
har använts i annan nyare lagsfiftning utan närmare precisering, t.ex. i faslighetsbildningslagen
(1970:988).

I enlighet med del sagda anges i paragrafens första
stycke att förhör får vid behov hållas även med tredje man, som är sakägare
eller som enligt balken är skyldig lämna upplysningar. Bestämmelsen gäller,
liksom föregående paragraf, i alla slag av utsökningsmål.

1 andra stycket föreskrivs, i saklig
överensstämmelse med beredningens förslag, att tredje mannen får föreläggas att
inställa sig personligen vid vite av högst 1.000 kr. Däremot anser Jag inle alt
bestämmelse bör meddelas om kallelse av parterna lill förhör med tredje man.
Parterna bör underrättas om sådant förhör och beredas tillfälle att närvara.
Föreskrift härom kan meddelas av regeringen. Om svaranden i målet behöver höras
muntligen med anledning av tredje mannens uppgifter, kan han föreläggas att
inställa sig enligl vad som sägs i 10 8.

Det kan påpekas att tredje man kan enligt 15 8 i
förevarande kapitel utan samband med förhör föreläggas vid vite all lämna
upplysningar i fall som avses i 4 kap. 15 8.

12
8 Paragrafen, som motsvarar 19 kap. 10 8 beredningens förslag, behandlar
utdömande av vite och hämtning till förhör.

Gällande rätt. Som har nämnts vid 10 8 kan
överexekutor förelägga vite vid fqrördnande om någons hörande i utsökningsmål
hos överexekutor (195 S 2 och 3 mom. UL). Överexekutor anses också ha
befogenhet att självdöma ut vitet.

Lagberedningen. Beredningen anser det
ändamålsenligt att kronofogdemyndigheten själv kan döma ut vite som avses i 19
kap. 8 8 i beredningsförslaget. Motsvarande bör gäUa i fall som avses i 9 8.
Beredningen förutsätter att antalet kronofogdedistrikt inle blir fler än att
det i alla distrikt finns väl kvalificerade befattningshavare, kompetenta alt
handlägga mera krävande uppgifter. Frågor om vite hör till dem som måste
handläggas av sädan kvalificerad befattningshavare. Man torde därför inte
behöva hysa betänkligheter mol alt kronofogdemyndigheten fär en sädan
befogenhet. Bestämmelse om utdömandet av vite har tagits upp som första mening
i första stycket av 19 kap. 10 8 beredningens förslag.

Beredningen framhåller att särskilt yrkande inte
krävs för att vite skall fä dömas ut. Förekommer anledning alt parten hade laga
förfall, skall vitet inte dömas ul Gfr 19 kap. 6 8). Enligt andra meningen i
första stycket av 10 8 får vite inte heller dömas ut om ändamålet med vitet har
förfallit. Ändamålet med vite får enligl beredningen anses ha förfallit t.ex.
om sökanden återkallar sin ansökan eller förhör av annan anledning inle längre
är påkallat eller om svaranden hämtas. Om anledning förekommer

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 12 § 235

att
Jämka försuttet vite, kan det ske (eventuellt till noll).

Iakttas inte vitesföreläggande, kan
kronofogdemyndigheten givelvis ge nytt föreläggande vid vite. Beredningen
erinrar om att enligt dess förslag särskild talan inte får föras mot beslut
varigenom vite har förelagts enligt 19 kap. 8 eller 9 S (19 kap. 25 § första
stycket). Huruvida enligl RB nytt vitesföreläggande kan ges när utdömandet av
försuttet vite skjuts upp, synes vara föremål för delade meningar. Anledning
till uppskov med utdömandet kan vara att laga förfall möjligen kan föreligga.
1 exekutiva ärenden synes man vid behov kunna vänta med utdömandet något för
kontroll i fråga om laga förfall och därefter pröva såväl frågan om utdömande
av vitet som frågan om föreläggande av nytt vite. Beslut varigenom
kronofogdemyndigheten har dömt ut vite fär enligt 19 kap. 17 8 andra stycket
verkställas först sedan beslutet har vunnit laga kraft.

Beredningen framhåller alt gäldenär enligt 8 8
lagen om ulmälningsed kan hämtas, om han underlåter att inställa sig hos
konkursdomaren för edgång, samt att även konkursgäldenär, som underlåter att
fullgöra edgång i konkursen, kan hämtas enligt 94 8 KL, Enligt beredningens
förslag skall lagen om utmätningsed upphävas. I stället skall
kronofogdemyndigheten kunna hälla förhör med gäldenären i utmätningsärende. Det
kan naturligtvis inträffa att gäldenären uteblir även om vitesföreläggande har
meddelats. För att inte saken skall förhalas bör kronofogdemyndigheten ha
befogenhet all låta hämta honom i sådant fall. Om det sker, förfaller frågan om
utdömande av förelagt vite. Även i andra ärenden än sädana som rör utmätning
kan det vara behövligt att låta hämta svaranden. Beredningen föreslår därför
att som andra stycke i 10 8 las in föreskrift alt svaranden fär hämtas om han
uteblir och vite har förelagts honom.[Befogenheten alt förordna om hämtning bör
enligt beredningen tillämpas .restriktivt. Frågan skall givelvis prövas av
kvalificerad befattningshavare. För hämtningen bör kronofogdemyndigheten vara
berättigad att anlita hjälp av polismyndighet.

Remissyttrandena. Förslaget alt
kronofogdemyndigheten själv skall kunna döma ut vite som har förelagts vid
kallelse lill förhör diskuteras av Svea hovrätt, som understryker att frågan sammanhänger
med den framlida organisationen av exekutionsväsendet. Det bör bl.a. beaktas
att kronofogdemyndigheten ibland själv är part i ärende, vari utdömande av vite
kan komma i fråga. Hovrätten erinrar vidare om att den i annat sammanhang har
framfört önskemål om en särskild utredning rörande hela vilesinstitutet. Vid en
sådan utredning kunde hithörande frågor bli föremål för en mera samlad
bedömning.

Förslaget att svaranden under vissa förutsättningar
skall kunna hämtas lill förhör berörs närmare av några remissinstanser.
Advokatsamfundet, som kritiserar beredningens uttalande att befogenheten bör
tillämpas restriktivt, anser del angeläget all hämtningsförfarandet blir
effektivare än det som nu tillämpas i samband med utmätningsed eller konkurs.
Den

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 12 § 236

effektivitet
som utmätningsärendena kräver kan enligt samfundet inle uppnås genom ekonomiska
påföljder ulan just genom faktiska ingripanden mol tredskande gäldenärer.
Enligl RSV kan del förekomma att kronofogdemyndighet med hänsyn till tidigare
erfarenhet av viss gäldenär vet all ett vitesföreläggande inle kommer att
iakttas. 1 sädana faU bör enligl RSV kronofogdemyndigheten kunna förordna om
hämtning utan föregående vitesföreläggande. Samma synpunkter anförs av kronofogdeföreningen.

Föredraganden. Jag delar beredningens mening att
försuttet vite som kronofogdemyndigheten har förelagt vid kallelse lill förhör
bör dömas ut av kronofogdemyndigheten själv. Det förhållandet att kronofogdemyndigheten
i allmänna mål företräder det allmänna som borgenär utgör inte något avgörande
skäl mot en sådan ordning. I fråga om de organisatoriska förutsättningama för
att tillägga kronofogdemyndigheten befogenhet att döma ut vite hänvisar jag
lill den aUmänna motiveringen (avsnitt 5.2).

I första stycket av departementsförslaget anges
sålunda, i saklig överensstämmelse med beredningens förslag, all fräga om
utdömande av vite som har förelagts enligt 10 eller 11 8 prövas självmant av
kronofogdemyndigheten samt att om ändamålet med vite har förfaUit, vitet inte
får dömas ul.

Beredningens förslag att svaranden under vissa
fömtsättningar skall kunna hämtas till förhör i utsökningsmål aren viktig
nyhet. Man kan naturligtvis vara tveksam om en sä långtgående befogenhet bör
tiUkomma exekutiv myndighet. Befogenheten, som inte har föranlett erinran från
någon remissinstans, torde emellertid vara nödvändig för att förfarandet skall
bli tillräckligt effektivt i fall dä uimätningsgäldenär eller annan svarande
tredskas. Möjlighet till hämtning av uimätningsgäldenär torde också krävas om
lagen om ulmälningsed skall kunna avskaffas. Man torde kunna anta att redan
möjligheten att hämta en tredskande svarande, i förening med befogenheten att
förelägga och döma ut vite, som regel skall förmå ovilliga svarande att
hörsamma kallelse till förhör. Jag förutsätter att kronofogdemyndigheterna
kommer att begagna hämtningsbefogenheten med stor försiktighet. Om t.ex. en
uimätningsgäldenär uteblir från förhör, kan det ibland vara lämpligt att det
planerade förhöret ersätts av att förrättning hälls i gäldenärens bostad. När
hämtning anses böra ske skall, som beredningen har påpekat, själva hämtningen
naturligtvis ombesörjas av polismyndighet. Med hänsyn till det anförda godtar
jag förslaget.

Ett par remissinstanser har ansett att hämtning i
vissa fall bör kunna ske utan föregående vitesföreläggande. Jag kan inte dela
den uppfattningen. Att vitesföreläggande mäste meddelas först utgör en
ytterligare garanfi för att hämtning inte kommer i fråga annat än som en sista
utväg. Även andra stycket i förevarande paragraf överensstämmer sålunda med
beredningens förslag.

Med anledning av beredningens uttalanden i frågan
om utdömande av förelagt vite när svaranden hämtas lill förhör vUl jag
framhålla följande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 13 § 237

Föranleder svarandens utevaro att förhöret måste skjutas
upp lill annat tillfälle, kan ändamålet med vitet inle anses ha förfallit även
om svaranden hämtas till det nya förhöret. Om svaranden hämtas genast så att
uppskov med förhöret inte behöver ske till annat tillfälle, får däremot
ändamålet med vitet anses ha förfallit.

13 § Paragrafen, som motsvarar 19 kap. 11 8 beredningens
förslag, innehåller föreskrift om ersättning till tredje man som inställer sig
till förhör.

Gällande rätt. F.n. finns inle
nägra bestämmelser om ersättning av allmänna medel till den som i utsökningsmål
inställer sig hos utmätningsmannen eller överexekutor. Enligt rättshjälpslagen
(1972:429) kan den som efler beslut av rällshjälpsnämnd har erhåUit allmän
rättshjälp fä ersättning av allmänna medel för kostnader för resa och uppehälle
i samband med inställelse inför myndighet, om personlig inställelse har ålagts
(9 8 andra stycket 4, 20 8 första stycket och 26 8 nämnda lag). Detta gäller
även när rättshjälp har beviljats i utsökningsmål.

Lagberedningen. Det synes
beredningen lämpligt att part som personligen inställer sig till förhör hos
kronofogdemyndigheten kan fä ersättning av allmänna medel för sina kostnader i
samband med inställelsen, även om han inte åtnjuter allmän rättshjälp. En sädan
möjlighel gör del bl.a. lättare för kronofogdemyndigheten alt få fill stånd
förhör när det behövs, t.ex. om part saknar medel till resa för att inställa
sig till förhör. Beredningen anser att rätten lill ersättning bör vara beroende
av alt det framstår som skäligt all ersättning utgär i det enskilda fallet.
Därvid bör kostnadens storlek och partens ekonomiska omständigheter beaktas.
För att ersättning för personlig inställelse skall kunna utgå bör inte
ovillkorligen krävas all det har ålagts parten all komma tillslädes
personligen. Ersättningen bör begränsas till kostnader för resa och uppehälle
och alltså inte avse inkomstbortfall. Förskott bör kunna beviljas.

Beredningen påpekar all enligt 19
kap. 9 8 beredningens förslag även tredje man kan kallas till förhör. Han bör i
så fall kunna tillerkännas ersättning åtminstone i samma omfattning som part.
Tredje man bör emellertid enligt beredningen även ha möjlighet att få
ersättning för tidsspillan. Tredje man kan l.ex. stå helt utanför saken Gfr 5
kap. 4 8 andra stycket) och alltså ha en ställning i ärendet som liknar vittnes
i rättegäng. Om tredje man själv har fört talan i saken och därför kan
jämställas med part, bör ersättning för tidsspillan inle tillerkännas honom.

I enlighet med det sagda föresläs i
första stycket av 19 kap. 11 8 att part eller annan som har inställt sig tUl
förhör får tUlerkännas ersättning av allmänna medel för resa och uppehälle, om
kronofogdemyndigheten finner att han skäligen bör ersättas för inställelsen.
Kronofogdemyndigheten får enligt förslaget bevilja förskott på ersättningen.
Det kan vidare finnas skäl att ge ombud ersättning, t.ex. om någon pä grund av
sjukdom har instäUt sig genom anhörig. Ordalagen i bestämmelsen utesluter
enligl beredningen

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 14 § 238

inte en sådan tillämpning. I andra stycket av 11 8 anges
att även ersättning för tidsspillan kan tillerkännas den som inte är part.
Beredningen framhåller att det i administrativ ordning bör meddelas närmare
föreskrifter om ersättning och förskott.

Ersättning enligt paragrafen skall enligt förslaget stanna
pä statsverket.

Remissyttrandena. Enligt hovrätten
för Övre Norrland bör i paragrafen, på samma sätt som i 15 8
förvallningsprocesslagen, tas in bemyndigande för regeringen att meddela
närmare föreskrifter om ersättning och förskott. Hovrätten för Västra Sverige
anser alt ersättning som avses i paragrafen bör utgå enligt
vittnesersättningskungörelsen (1973:262).

Föredraganden. Beredningens förslag
att ersättning skall kunna tillerkännas den som inställer sig vid förhör hos
kronofogdemyndigheten måste enligt min mening bedömas mot bakgrund av det nya
rättshjälps-syslem som trädde i kraft den I Juli 1973. Enligt detta kan sökande
eller annan med rättsligt intresse i utsökningsmål få allmän rättshjälp på de
villkor som i allmänhet är uppställda härför i rättshjälpslagen. Något
egentligt behov av att i UB tillerkänna sökanden eller svaranden särskild rätt
till ersättning för inställelsekostnad finns därför inte. Annorlunda förhåller det
sig när tredje man utnytyas som förhörsperson av kronofogdemyndigheten. Det är
enligt min mening av vikt att denna kategori av personer ges skälig ekonomisk
kompensation för kostnad som uppkommer till följd av inställelse. Av praktiska
skäl bör det ankomma pä förhörs-myndigheten att handha utbetalningen av
ersättningen. Skulle tredje man på grund av rättsligt intresse i saken ha
beviljats allmän rättshjälp bör dock ersättning inte kunna krävas enligt UB.
Denna fråga torde kunna regleras i administrativ ordning.

1 enlighet med det anförda ges i 13
8 en bestämmelse om att tredje man som har inställt sig till förhör kan
tillerkännas skälig ersättning av allmänna medel för inställelsen. Närmare
föreskrifterom sådan ersättning torde få meddelas av regeringen. Det synes
lämpligt att ersättning utgår enligt vittnesersätiningskungörelsens
bestämmelser.

14 8 Paragrafen reglerar tystnadsplikt beträffande
uppgifter vid förhör. Den motsvarar 19 kap. 12 8 i beredningens förslag.

GäUande rätt.
Offentlighetsprincipen gäller inte i fråga om exekutiva förrättningar. En annan
sak är att allmänheten har tillträde till exekutiv auktion för att syftet med
denna skall uppnås. Såväl utmätningsmannen som överexekutor torde sakna
befogenhet att ålägga part eller annan sakägare tystnadsplikt i fråga om vad
som har förekommit i utsökningsmål.

Beträffande upprätthållandet av
ordningen vid exekutiv förrättning finns f n. en ålderdomlig bestämmelse i 11 8
UL. Om någon missfirmar överexekutor med ord eller gärning vid förhör eller i
skrift till överexekutor eller om någon på sådant sätt inför överexekutor
missfirmar sin motpart

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 14 § 239

eller
utmätningsman, kan överexekutor enligt bestämmelsen döma till böter, dock högst
100 kr. Detsamma gäller, om nägon åstadkommer förargelse inför överexekutor
genom svordom, oljud eller annorledes.

Lagberedningen. De skäl som motiverar att
förhandling vid domstol i princip skall vara offentlig kan enligt beredningen
inte på samma sätt åberopas beträffande exekutiv förrättning. Sådan äger f.ö.
ofta rum på plats där det skulle vara praktiskt omöjligt att bereda allmänheten
tillträde, l.ex. i svarandens bostad. Beredningen föreslår inte nägon
bestämmelse i saken och utgår från att offentlighetsprincipen vid sådant
förhållande inte blir tillämplig på exekutiv förrättning. Detta gäller även
förhör som avses i 19 kap. 8 och 9 88 beredningens förslag. Allmänheten skall
däremot självfallet ha tillträde lill exekutiv auktion. Överklagas beslut som
kronofogdemyndigheten har meddelat, gäller RB:s bestämmelserom offentlighet
när hovrätten eller högsta domstolen håller förhandling i målet.

Beredningen framhåller vidare att vid förhör i
exekutivt ärende kan lämnas upplysningar om förhållanden vilkas yppande för
utomstående kan vara till skada för parten Gfr 16 8 USK). Det kan röra sig om
viktiga ekonomiska omständigheter l.ex. beträffande ell affärsföretag eller
strängt personliga förhållanden. Enligt första meningen i 19 kap. 12 8 i beredningens
förslag skall kronofogdemyndigheten kunna förordna alt vad som har förekommit
vid förhör inte får yppas obehörigen. Sådant förbud riktar sig till envar som
var närvarande vid förhöret eller eljest får la del av vad som har förekommit
därvid. Förbudet gäller även Gänsteman vid kronofogdemyndigheten. Han är
emellertid redan pä grund av sin Gänsl hindrad att obehörigen yppa vad han har
erfarit i Gänsten, om del är någol som inte bör komma till utomståendes
kännedom (33 8 kronofogdeinslmktionen). Förordnande enligt den föreslagna
bestämmelsen bör delges på lämpligt sätt och antecknas i protokoll eller annan
handling i akten.

Tystnadsplikten är, påpekar beredningen, inte
ovillkorlig. Det är sålunda tydligt all den inle bör leda lill inskränkning i
den allmänna vittnesplikten. Även i andra fall kan det under särskilda
förhållanden vara försvarligt att frångå tystnadsplikten.

Obehörigt yppande av vad som omfattas av
tystnadsplikten bör enligt beredningen kunna straffas. 1 en andra mening av 19
kap. 12 8 föreslär beredningen att böter skall ådömas den som uppsåtligen
bryter mot stadgandet i första punkten, om inte.gärningen är belagd med straff
i brottsbalken (BrB).

1 fråga om upprätthållandet av ordningen vid
exekutiv förrättning påpekar beredningen alt det givetvis i ärenden hos
kronofogdemyndigheten kan inträffa att part eller annan beter sig
otillböriigt. Otillböriigt uppträdande synes emellertid i behövlig utsträckning
vara strafft)elagt i BrB. Beredningen har därför inte ansett del behövligt att
tillerkänna kronofogdemyndighet befogenhet att i exekutiva ärenden själv döma
lill straff för ordningsförseelser. Beredningen framhåller att det utan
särskild före-

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 15 och 16 §§ 240

skrift
är tydligt all kronofogdemyndigheten skall med andra lämpliga medel än
utdömande av straff upprätthålla ordningen vid förrättning.
Kronofogdemyndigheten kan t.ex. avvisa den som stör exekutiv auktion.
Föreskrifter härom kan i män av behov meddelas i administrativ ordning Gfr 19 8
USK).

Föredraganden. Jag ansluter rnig till beredningens
uttalanden angående allmänhetens tillträde till exekutiv förrättning. Jag
godtar också förslaget att kronofogdemyndigheten bör ha möjlighet att förordna
om tystnadsplikt beträffande vad som har förekommit vid förhör inför
myndigheten samt att överträdelse av förbudet bör kunna straffas. 1 en
bestämmelse om tystnadsplikt bör emellertid preciseras i vilka avseenden
tystnadsplikt kan påbjudas av kronofogdemyndigheten. Nägon särskild föreskrift
om straffansvar behövs inle. Vad som föreskrivs om brott mot tystnadsplikt i
20 kap. 3 8 BrB bör tillämpas även i förevarande fall. Där stadgas böter eller
fängelse i högst ett år för den som yppar vad han till följd av lag eller annan
författning är pliktig att hemlighålla eller som olovligen utnytGar sådan
hemlighet. Vidare föreskrivs bötesansvar för den som av oaktsamhet begår
gärning som har sagts nu.

1 enlighet med det sagda anges i paragrafen alt
kronofogdemyndigheten kan förordna att vad som vid förhör har förekommit
angående enskUds personliga förhållanden eller näringsidkares affärs- eller
driftförhållanden inle får röjas obehörigen. Jag förutsätter att befogenheten
inte begagnas annat än när anledning finns att anta att ett röjande av lämnade
uppgifter skulle skada vederbörande.

Jag delar beredningens mening att särskilda
bestämmelser i fråga om upprätthållandet av ordningen vid exekutiv förrättning
inte behöver meddelas i UB.

Tvångsmedel

Under denna rubrik meddelas bestämmelser om
vitesföreläggande i andra fall än vid kallelse till förhör, om häktning samt om
användande av annat tvång.

15
och 16 8§ Dessa paragrafer, som motsvarar 19 kap. 13 8 beredningens förslag,
innehåller bestämmelser om vitesföreläggande resp, häktning.

Gällande rätt. I fråga om verkställighet av dom
föreskrivs i 38 8 2 mom. UL att om någon skall tillhållas att fullgöra
leveransavtal eller att eljest göra eller låta nägot och tvångsmedel eller
äventyr inte är utsatt i domen eller stadgat i lag, överexekutor kan förelägga
den tredskande vite, om det är lämpligt, samt fälla honom lill sådant vite, I
praxis har vite även förelagts vid verkställighet av överexekutors utslag i
utsökningsmål. I 73 8 1 mom. tredje meningen UL finns vidare en bestämmelse,
enligt vilken överexekutor kan förelägga och döma ut vite, om den från vilken
fordran eller

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 15 och 16 §§ 241

rättighet skall utgå inle efterkommer anmaning att i mål
om utmätning lämna utmätningsmannen erforderliga upplysningar.

Lagberedningen. Enligt beredningens
förslag kan kronofogdemyndigheten i vissa fall förelägga svarande eller tredje
man att fullgöra eller underlåta någol för att verkställighet skall kunna
genomföras. Enligt 5 kap. 4 8 första stycket är gäldenären i ärende om
utmätning skyldig att noggrant uppge sina fillgångar. För detta ändamål kan
kronofogdemyndigheten enligt 5 kap. 13 8 andra stycket ålägga honom att inge
förteckning över tUlgångama. Gäldenären är enligt tredje stycket i samma
paragraf skyldig att på heder och samvete skriftligen bekräfta de uppgifter om
sina tillgångar som han har lämnat vid förhör eller i förteckning. Enligl 5
kap. 4 8 andra stycket är iredje man skyldig att lämna upplysningar om fordran
som gäldenären har eller kan förmodas ha hos honom eller om annat mellanhavande
med gäldenären. Verkställighet som avser annat än betalningsskyldighet kan
enligt 16 kap. 4 8 ske bl.a. genom all kronofogdemyndigheten förelägger
svaranden alt fullgöra vad som äligger honom.

Beredningen anser att
kronofogdemyndigheten, när den enligt de anförda bestämmelserna förelägger
svaranden eller tredje man att fullgöra något, bör kunna sätta ul vite. Regler
härom meddelas i 19 kap. 13 8. När det i paragrafen talas om föreläggande att
fullgöra något, avses även föreläggande som gäller annat än positiva ätgärder.
Vite bör enligt beredningen regelmässigt bestämmas i pengar. Nägot högsta
belopp har inte stadgats. Del anges endast all kronofogdemyndigheten får
föreskriva det vite i pengar som finnes behövligt, dvs. ett vite som kan antas
förmå den som avses med föreläggandet all rätta sig efter detta.

Beredningen anser all det
undantagsvis kan föreligga behov av att kunna använda strängare tvångsmedel än
vite i pengar, t.ex. om svaranden inte har efterkommit tidigare
vitesföreläggande i pengar och det är särskilt viktigt all han inle längre
saboterar verkstäUigheten. Som andra mening i första stycket föreskrivs därför
att fängelse, högst tre månader, får sättas som vite om synnerliga skäl
föreligger. Vitesföreläggande skall givetvis delges vederbörande.

Vite bör enligt beredningen inte
föreläggas, om den handling eller underlätenhet som är i fråga är belagd med
straff Gfr 9 kap. 8 § andra stycket första meningen RB). Enligt 2 kap. 16 8 i
förslaget får vite inte föreläggas staten.

Viten som avses i 19 kap. 13 8 kan
ibland uppgå fill avsevärda belopp och undantagsvis kan vite ha bestämts till
fängelse. Även om kronofogdemyndigheten i vaGe distrikt tär väl kvalificerade
befattningshavare anser beredningen att frågan om utdömande av vite i
hithörande fall bör prövas av domstol. Målet bör lämpligen tas upp av den
tingsrätt där kronofogdemyndigheten finns. Talan bör kunna väckas inte bara av
allmän åklagare utan även av den som har sökt verkställigheten. 1 enlighet
härmed anges i andra stycket att frågan om utdömande av vite som har satts ut
enligt

16 Riksdagen 1980181. 1 saml Nr 8. Det 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 15 och 16 §§ 242

första stycket skall på talan av allmän åklagare eller
sökanden prövas av den allmänna underrätt där kronofogdemyndigheten finns.
Beträffande sådan talan har RB:s bestämmelser om åtal för bötesbrotl
motsvarande tillämpning (18 S Rp). Detta bör gälla även när fängelse har satts
ut som vite.

Vite bör enligt beredningen inte
dömas ut, om ändamålet med vitet har förfallit. Bestämmelse härom har tagits
upp som en andra mening i andra stycket. Denna princip torde enligt rådande
uppfattning inle hindra att vite döms ut, om åsyftad prestation väl har
fullgjorts vid tiden för domstolens prövning men förelagd tid inte har
iakttagits. Beredningen erinrar om att det åligger domstolen att pröva
föreläggandets laglighet och att domstolen efter skälighet kan jämka beloppet
av försuttet vite.

Beredningen framhåller vidare att
kronofogdemyndigheten givetvis kan meddela nytt föreläggande vid högre vite, om
det tidigare föreläggandet inle har fått avsedd verkan. När förvaltningsmyndighet
har meddelat vitesföreläggande och förelagd tid försitts, anses myndigheten
inle ha befogenhet all ge nytt föreläggande av samma innebörd förrän det förra
har vunnit laga kraft. I exekutiva ärenden är saken ofta brådskande och svaranden
eller tredje mannen bör inte kunna förhala verkställighet. Beredningen föreslär
därför i tredje stycket att om föreläggande inte iakttas, kronofogdemyndigheten
får ge nytt föreläggande utan hinder av att det förra inte har vunnii laga
kraft. Att nytt föreläggande inte förutsätter att del först förelagda vitet
också har dömts ut har inle ansetts behövligt att ange.

Remissyttrandena. Förslaget att
kronofogdemyndigheten skall ha möjlighet att förelägga vite vid genomförande av
verkställighet lämnas utan erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser.
Endast länsstyrelsen i Kronobergs län ställer sig tveksam till denna
befogenhet. Länsstyrelsen anser del visserligen nödvändigt med nägon form av
sanktion men framhåller att många personer som kan komma all åläggas vite kan
senare visa sig sakna ekonomiska möjligheter all erlägga vitet. I så faU uppnäs
inte åsyftad åtgärd samtidigt som såväl kronofogdemyndigheten som andra
myndigheter får ökad arbetsbörda när vitet skall drivas in.

Svea hovrätt ifrågasätter om inte
beträffande vite enligt förevarande paragraf bör gälla samma begränsning som
enligl 40 8 förvallningsprocesslagen, dvs. vite fär inte bestämmas till högre
belopp än 5.000 kr. eller, vid nytt föreläggande sedan tidigare vite har dömts
ut, 10.000 kr.

I fråga om all framtvinga uppgifter
av uimätningsgäldenär framhåller RSV att om lagen om utmätningsed avskaffas
kronofogdemyndigheten måsle få samma möjligheter all använda tvångsmedel som
konkursdomare har enligt nämnda lag. Det kan enligt RSV antas att ett
föreläggande av vite i pengar inte ger nägot resultat. Det kan också
ifrågasättas om ett vite av fängelse har någon effekt, sedan del har blivit
utdömt. Verkställigheten av det försuttna vitet torde ske utan hänsyn till
gäldenärens vilja att lämna begärda upplysningar. Vitesförfairandel kan också
befaras dra långt ut på

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 15 och 16 §§ 243

tiden. För att kunna komma till rätta med tredskande
gäldenärer fordras enligt RSV tvångsmedel som riktar sig mot gäldenärens person
och som kan träda i kraft snabbi. RSV anser att möjlighet alt genom häkte
tnihälla gäldenären alt fullgöra sin upplysningsplikt måste vara det mest
effektiva tvångsmedlet. Enligt RSV torde kronofogdemyndighet mycket sällan
behöva hos domstolen begära häktning. Förekomsten av tvångsmedlet torde i de
fiesta fall vara tillräcklig för att en tredskande gäldenär skall lämna de
uppgifter som avkrävs honom. Även TCO anser att kronofogdemyndigheten bör
kunna hos domstol begära häktning av gäldenär som vägrar lämna upplysningar.
Kronofogdeföreningen anser för sin del att kronofogdemyndigheten själv bör
kunna besluta om häktning av en tredskande gäldenär. Svea hovrätt utgår från
att fängelse endast undantagsvis skall komma i fräga som vite och alt den
terminologiska ändringen i förhållande till häkte enligt lagen om ulmälningsed
inle avser någon saklig ändring.

Hovrätten för Västra Sverige är
kritisk mot att frågan om utdömande av vite som avses i 13 8 skall prövas av
domstol. Hovrätten anser att en sådan ordning är tidskrävande och därmed ägnad
att avtrubba viieslvängets effektivitet. Kronofogdemyndigheten som har förelagt
vitet har dessutom bättre underlag för bedömningen än domstol. Hovrätten
föreslår därför all vite skall dömas ul av kronofogdemyndigheten och att detta
skall ske utan yrkande. 1 de sannolikt mycket sällsynta fall dä fängelse har
satts som vite bör med hänsyn till rättssäkerheten frågan om utdömande prövas
av domstol. Talan bör i sådant fall väckas av allmän åklagare. Hovrätten anser
däremot alt det av utredningstekniska skäl är tveksamt om sökanden bör kunna
väcka sådan talan.

Beträffande talan angående
utdömande av förelagt vite framhåller hovrätten för Övre Norrland att på gmnd
av bestämmelsen i 18 8 Rp sådan lalan kommer all handläggas i olika former
beroende pä om det är allmän åklagare eller sökanden som väcker talan.
Hovrätten, som anser det onödigt och inte särskilt lämpligt att sökanden ges
sådan befogenhet, föreslår all befogenheten förbehålls allmän åklagare. Även
RSV anser del onödigt alt låta sökanden få befogenhet att väcka talan om
utdömande av vite. Det mäste enligt RSV vara tillräckligt att den för
utsökningsmålet ansvariga kronofogdemyndigheten kan väcka sådan fråga. RSV
ifrågasätter vidare om del är nödvändigt med omgången över allmän åklagare när
talan skall väckas. Erfarenhelema från mål om förvandling av böter talar enligl
RSV för att förfarandet blir onödigt omständligt, när flera myndigheter är
inkopplade pä ett ärende.

Föredraganden. De bestämmelser,
enligt vilka kronofogdemyndigheten kan förelägga svaranden eller Iredje man att
fullgöra eller underlåta någol, har i departementsförslaget sin motsvarighet i
4 kap. 14 och 15 88 och 16 kap. 9 och 12 88 och 13 8 Jämförd med 4 kap. 14 och
15 88. Som beredningen har föreslagit bör kronofogdemyndigheten, liksom f.n.
överexe-

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 15 och 16 §§ 244

kulor
i vissa fall, kunna förelägga vite i samband med förelägganden enligt dessa
bestämmelser.

En remissinstans har ifrågasatt om inte beträffande
viiesbelopp bör gälla samma begränsning som i fråga om vite enligl RB och
förvallningsprocesslagen. Förelägganden som avses i förevarande paragraf
gäller emellertid sådana förhållanden all svarandens eller tredje mans tredska
kan omöjliggöra sökt verkstäUighet. Mälen kan ocksä ibland röra mycket stora
värden. Det kan också av andra skäl vara av mycket stor betydelse för sökanden
att verkställighet komrner lill stånd. Någon särskild begränsning av vilels
storlek synes därför inte böra ställas upp. 1 del enskilda fallet bör vite inle
bestämmas till högre belopp än som krävs för att förmå svaranden eller tredje
mannen att efterkomma föreläggandet.

Beredningens förslag att frihetsberövande
undantagsvis skall kunna användas för att tvinga en tredskande svarande eller
Iredje man att fullgöra sin skyldighet har inle föranlett erinran från någon
remissinstans. En sädan möjlighet torde också vara nödvändig med hänsyn till
att saken ibland kan gälla mycket stora värden eller andra vikliga intressen.
F.n. finns möjlighet att ingripa med häktning mot gäldenär som inte vill
fullgöra sina skyldigheter enligt lagen om ulmälningsed eller enligt KL. Enligt
KL kan häktning även tUlgripas mot annan som är skyldig all beediga konkursbouppteckning.
Lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs ger möjlighet att häkta
arbetsgivare, som undandrar sig att lämna uppgift om arbetstagares
anställnings- och avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Att det
införs möjlighet att mot uimätningsgäldenär begagna tvångsmedel som innebär
frihetsberövande torde också utgöra förutsättning för att det särskilda
förfarandet enligl lagen om ulmälningsed skall kunna avskaffas. 1 annat fall
skulle borgenär vara hänvisad att söka en tredskande gäldenär i konkurs. Något
realistiskt altemativ till frihetsberövande som påtryckningsmedel mot
svaranden eller tredje man torde f.ö. inte slå till buds. Jag kan därför godta
förslaget att möjlighet tUl frihetsberövande ätgärd bör finnas.
Frihetsberövande bör dock enligt min mening stå lill buds endast när det gäller
utmätning och kvarstad för fordran och alltså inte för genomförande av annan
verkställighet.

Det kan emellertid ifrågasättas vilken form för
frihetsberövande som är den lämpligaste som tvångsmedel i utsökningsmål. Några
remissinstanser har förordat häktning framför vite i form av fängelse. Härom
kan till en början påpekas att till skillnad frikn vad som gäller i förfarandet
angående utmätningsed och i konkursförfarandet frihetsberövande i utsökningsmål
inte bör beslutas av den myndighet som handlägger själva målet, dvs.
kronofogdemyndigheten. 1 stället bör, oavsett formen för frihetsberövandet,
frågan prövas av domstol efter framställning därom. Till stöd för häktning kan
särskUt anföras att sådan åtgärd kan utverkas snabbt samt att frihetsberövandet
inte behöver pågå under längre tid än som krävs för att syftet med åtgärden
skall uppnås. Häktningen kan sålunda avbrytas så

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 15 och 16 §§ 245

snart den tredskande fullgör sin skyldighet. Häktning
synes därför vara mera effektivt som tvångsmedel än fängelsevile. Vid
övervägande av skälen för och emot de tänkbara formema för tvångsmedel synes
mig häktning vara att föredra framför fängelsevite.

Häktning bör givelvis inte kunna
komma i fråga annat än rent undantagsvis. Del synes lämpligt att, pä
motsvarande sätt som i beredningens förslag beträffande fängelsevite, kräva
synnerliga skäl för häktning. Eftersom redan förekomsten av möjligheten till
häktning i allmänhet bör ge önskat resultat, torde man kunna utgå frän att
häktning i praktiken skall behöva tillgripas endast i sällsynta fall. Till
jämförelse kan nämnas att häktning enligl KL har förekommit ytterst säUan.

Beträffande utdömande av försuttet
vite anser jag i likhet med beredningen lämpligast att frågan därom prövas av
domstol, även om utdömandet därigenom fördröjs något jämfört med att
prövningen ankommer på kronofogdemyndigheten. Till slöd för nämnda ordning kan
bl.a. anföras att vite som nu avses ibland kan uppgå till stora belopp.

En särskild fråga är vem som skall
vara behörig att föra talan vid domstol om utdömande av försuttet vite.
Beredningens förslag att talan skall kunna föras av allmän åklagare eller
sökanden har kritiserats av en remissinstans, som har ansett alt befogenheten
bör förbehåUas åklagare. En annan remissinstans har ifrågasatt om inte talan
bör kunna föras endast av kronofogdemyndigheten. Enligt min mening är det inte
lämpligt att kronofogdemyndigheten åläggs att föra talan om utdömande av vite
som har förelagts i enskilda mål. Med hänsyn fill att vitesföreläggande syftar
tiU att möjliggöra verkställighet bör däremot sökanden kunna föra sädan talan.
Då det knappast är rimligt alt i enskilt mål sökanden skaU i realiteten kunna
tvingas att föra sädan talan för att komma till sin rätt, bör - liksom beträffande
viten i allmänhet - även allmän åklagare kunna föra talan. Att målet vid
domstolen kommer att handläggas i olika former, beroende på om talan har väckts
av sökanden eller av åklagare, utgör inte något avgörande skäl mot den här
förordade ordningen. Bl.a. bör beaktas att förberedelse som skall äga rum i
fall då talan väcks av sökanden kan ske skriftligen (47 kap. 8 8 RB).
Kronofogdemyndigheten bör även i enskUt mål kunna göra anmälan lill
åklagarmyndigheten om försuttet vhe.

Med sökanden avses även staten
resp. kommun som borgenär såvitt gäller aUmänna mål (se I kap. 7 8 första
stycket andra meningen). Staten bör härvid företrädas av kronofogdemyndigheten.

Även vad beredningen i övrigt har
föreslagit rörande utdömande av försuttet vite och om nytt vitesföreläggande
kan jag godta. Angående innebörden av regeln om behörig domstol - tingsrätten i
den ort där kronofogdemyndigheten finns - hänvisar jag tiU vad som anförs
under 24 8 i det följande.

Som redan har antytts skall fräga
om häktning prövas av domstol. Beträffande behörig domstol synes lämpligen böra
gälla delsamma som i

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 17 § 246

fråga
om utdömande av vite. Med hänsyn lill att begäran om häktning ulgör en direkt
ätgärd i utsökningsmålet för att få till stånd verkställighet, bör befogenheten
alt yrka sådan åtgärd tillkomma endast kronofogdemyndigheten.

I enlighet med det anförda har bestämmelser om vite
och häktning tagits upp i 15 och 16 88 i förevarande kapitel. I 15 8 meddelas
bestämmelser om vite, vilka i sak överensstämmer med 19 kap. 13 8 första
stycket första meningen samt andra och tredje styckena i beredningens förslag.
1 första stycket har uttryckligen angetts att vitesföreläggande även kan avse
skyldighet att underlåta något. Även tredje stycket har förtydligats.

1 16 S regleras möjligheten till häktning. 1 första
styckets första mening anges att om gäldenären eller tredje man inte
efterkommer föreläggande enligt 4 kap. 14 eller 15 S eller 16 kap. 13 8 jämförd
med nämnda lagrum han får häktas, om synnerliga skäl föreligger. 1 andra
meningen föreskrivs att fråga om häktning prövas av tingsrätten i den ort där
kronofogdemyndigheten finns, efler framställning av kronofogdemyndigheten. Av
lydelsen framgår att häktning förutsätter, förutom synnerliga skäl, att svaranden
resp. tredje mannen först har fått ett föreläggande, vilket han inte har
iakttagit. Däremot krävs inle att vite har förelagts. Vid behov kan
kronofogdemyndigheten i föreläggande erinra om att häktning kan komma i fråga,
om föreläggandet inle iakttas.

I andra stycket av 16 S har tagits upp vissa
bestämmelser om domstolens handläggning av häktningsfräga. Bestämmelserna
motiveras av att RB:s regler om häktning inte är omedelbart tillämpliga i nu
avsedda fall. Som första mening föreskrivs att när framställning om häktning
har gjorts, förhandling skall äga rum inför domstolen. Vidare anges att
kronofogdemyndigheten och, om hinder inte möter, den som avses med yrkandet
skall kallas lill förhandlingen samt att denne får hämtas, om skäl föreligger
därtill. Slutligen anges i andra stycket att om den som avses med yrkandet har
kallats till förhandlingen eller om del kan antas alt han har avvikit eller
eljest håller sig undan, hans utevaro inte ulgör hinder för prövning av
yrkandet. Beslut om häktning skall givetvis genast gå i verkställighet Gfr 30
kap. 12 8 första stycket RB).

Enligt paragrafens tredje stycke skall domstolen
beträffande den som är insatt i häkte med högst två veckors mellanrum hålla
förhandling för prövning av frågan huruvida häktningen skall fortbeslå. I
samma stycke anges slutligen att domstolen omedelbart skall förordna att den
häktade skall friges, när skäl för häktning inte längre föreligger.

17
8 Denna paragraf innehåller bestämmelser om andra tvångsmedel än vite och
häktning. Den motsvarar 19 kap. 14 8 beredningens förslag.

GäUande rätt. 1 gällande lag saknas uttryckliga
bestämmelser om rätt för utmätningsmannen att använda tvång vid genomförande av
exekutiv förrättning. Befogenhet därtill anses emellertid ändå föreligga.
Sådant

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 17 § 247

tvång
måste givetvis användas med urskiljning. Förrättningsmannen torde bl.a. få
använda visst våld för att frän uimätningsgäldenär ta pengar eller värdeföremål
som denne med skäl kan antas bära på sig eller för att undersöka plånbok eller
handväska men anses i övrigt inle berättigad alt kroppsvisitera gäldenären för
att kontrollera om denne har något utmätningsbart på sig. Han torde också ha
rätt att bereda sig tillträde till och genomsöka låst utrymme, om det finns
anledning anta att egendom som bör omhändertas förvaras i utrymmet. Sålunda
anses förrättningsmannen enligt rådande uppfattning t.o.m. skyldig att i
gäldenärs frånvaro ta sig in i dennes bostad för att undersöka huruvida där
finns egendom som kan utmätas. Förrätlningsman kan vid behov påkalla biträde
av polismyndighet vid exekutiv åtgärd (9 8 andra stycket
kronofogdeinslruktionen).

Lagberedningen. Om exekutiv myndighet skall kunna
fullgöra sina uppgifter, kan det enligt beredningen inte undvikas alt tvång
ibland måste tillgripas. Verkställighet får inte inställas bara därför att
svaranden eller tredje man sätter sig till motvärn eller på annat sätt söker
hindra förrättningen. Del är härvid inte tillräckligl att kunna ge
vitesföreläggande eller lita till straffbestämmelser. Kronofogdemyndigheten
måsle ha möjlighet att i viss utsträckning begagna direkt tvång. Denna
befogenhet bör inskrivas i lag. Det är emellertid enligl beredningen uppenbart
att en sådan fråga inte kan regleras i detalj i lagen, utan en viss frihet
måste lämnas att handla efter situationens krav. Vissa råd och anvisningar
torde kunna meddelas i administrativ ordning. Beredningen hänvisar beträffande
polismans befogenhet att bruka våld till 24 kap. 2 8 BrB och 16 8
polisinstruk-lionen (1972:511).

1 första stycket av 19 kap. 14 8 föreslår
beredningen en allmänt hållen bestämmelse i ämnet, enligt vilken
kronofogdemyndigheten får använda tvång för genomförande av förrättning enligt
balken i den mån det med hänsyn till förrättningens ändamål och omständigheterna
i övrigt framstår som befogat. I första hand måste enligl beredningen alllid
krävas att åtgärden är behövlig för förrättningens genomförande. Hänsyn skall
också tas till ärendets beskaffenhet och betydelse. Åtgärden mäste vara rimlig
i relation till det intresse som skall tUlgodoses i det exekutiva ärendet.

Förslaget medger bl.a. alt förrättningsmannen under
nämnda förutsättningar tar sig in i en lägenhet, med den reservation
beträffande bostad som följer av andra stycket, eller att han öppnar låst
skrivbordslåda, kassaskåp eller andra tillslutna utrymmen. Det är enligt
beredningen uppenbart att därvid inte får företas mera ingripande åtgärder än
som är nödvändigt och att egendom inte får skadas annat än om det i
undantagsfall är klart motiverat. Rum eller förvaringsställe som öppnas bör
efter förrättningen - tillslutas pä lämpligt sätt. Att gäldenärens bostad och
andra utrymmen får genomsökas följer utan vidare av ändamålet med utmätning
eller kvarstad eller annan förrättning som går ut på att ta hand om viss
egendom. Ett annat exempel på ingripande med tvång är att kronofogdemyndigheten

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 17 § 248

stoppar
fartyg eller luftfartyg som är på väg alt lämna landet. Härvid kan myndigheten
behöva anlita biträde av polis- eller tullmyndighet.

Beredningen framhåller att även tvång som består i
övervinnande av fysiskt motstånd av svaranden kan komma i fråga. Att
förrätlningsman dessutom har rätt till nödvärn är självfallet och följer redan
av 24 kap. 1 8 BrB. Givet är att särskild försiktighet måste iakttas i fräga om
användning av fysiskt tvång mot person. Förrättningsmannen bör bl.a. innan
sådant tvång tillgrips i förekommande fall upplysa om att vederbörandes motstånd
är straffbart Gfr tex. 17 kap. 13 8 andra stycket BrB om straff för den som
hindrar förrättning genom att vägra inträde som förrättningsman kan fordra). 1
likhet med vad som f.n. anses gälla kan, anför beredningen, förrättningsmannen
enligt förslaget ta ifrån svaranden aktuell egendom som denne bär på sig eller
undersöka plånbok eller handväska men bör i övrigt inte kroppsvisitera honom
för att konstatera om han har utmätningsbar egendom på sig. Handgripligheter
bör undvikas. Om något starkare våld måste användas, bör kronofogdemyndigheten
helst begära biträde av polismyndigheten vars personal haren helt annan
utbildning pä området. Föreskrift härom bör meddelas i administrativ ordning.

Paragrafen medger inle kronofogdemyndigheten att
använda vite i andra fall än som anges i 19 kap. 13 8- Paragrafen medför enligl
beredningen inte heller befogenhet all hämta part eller annan.

En särskild fråga är i vad mån tvång fär användas
även mol annan än svaranden, dvs. mot annan sakägare eller nägon utomstående.
Beredningen framhåller att förslaget inle gör nägon skillnad mellan svaranden
och andra. Tvång fär alltså, i den mån det med hänsyn fill omständigheterna
kan anses befogat, användas mot envar som söker hindra förrättningen. Frågan
kan bli aktuell när gäldenär tillhörig egendom eller när viss bestämd egendom
som någon har förpliktats utge finns hos tredje man. Den omständigheten att
egendom finns i tredje mans besittning hindrar inle att den utmäts för ägarens
skuld och även las om hand, om tredje mannen inle gör anspråk på egendomen för
egen del eller sådant anspråk kan lämnas utan avseende. När egendomen sålunda
får utmätas utan förbehåll för tredje mans rätt, bör också verkställigheten
kunna fullföljas även om innehavaren söker hindra det. Tvång bör alltså få
användas mot tredje mannen i den mån det kan anses befogat med hänsyn till
omständigheterna. Motsvarande bör gälla i fråga om verkställighet av utgivningsdom.
För utmätning hos den som är inneboende hos annan i dennes hus eller lägenhet
bör kronofogdemyndigheten kunna bereda sig tUlträde till huset eller lägenheten
för att komma till gäldenärens bostad. I annat fall skulle inneboende gäldenär
kunna göra sin egendom oåtkomlig för borgenärerna. Hyresvärden bör ställa sig
lojal till kronofogdemyndighetens önskemål. Gör han svårigheter, får
myndigheten använda del våld som, med beaktande även av hyresvärdens
synpunkter, kan anses befogat.

Del
inträffar ofta, särskilt i storstadsområden, att ingen är hemma när

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 17 § 249

utmätningsmannen
inställer sig för ulmätningsförrältning i gäldenärens bostad. Utmätningsmannen
bereder sig då som regel tillträde till bostaden med hjälp av lässmed. I
allmänhet påträffas inte någon utmätningsbar egendom. Som beredningen närmare
behandlar pä andra håll i betänkandet bör de rutinmässiga hembesöken minskas
och i viss utsträckning ersättas med att gäldenären hörs munfiigen på
kronofogdemyndighetens kansli. Beredningen anser att förrättningsmannen inte
bör utan vidare ta sig in i bostaden när vederbörande inle är hemma. Som andra
stycke i 19 kap. 14 8 föreslås en bestämmelse om att så inte fär ske annat än
om innehavaren har underrättats om tiden för förrättningen och häller sig undan
eller om eljest särskilda skäl föreligger.

Bestämmelsen gäller inte bara bostad som innehas av
svaranden utan naturligtvis också och i särskild grad annans bostad, när
förrättning undantagsvis skall äga rum där. Är innehavaren hemma men vägrar
han öppna, är förrättningsmannen oförhindrad att la sig in, om del i övrigt kan
anses befogat. Särskilda skäl därtill kan enligt beredningen i övrigt vara att
förrättning vid tidigare tillfälle har måst instäUas på grund av innehavarens
frånvaro och denne trols anmaning inte har hört av sig eller att förrättningen
är brådskande och därför inle lämpligen kan skjutas upp. Beredningen påpekar
all kronofogdemyndigheten, när den behöver med våld bereda sig tillträde till
någons bostad, bör la särskild hänsyn till barn eller åldringar och andra som
uppehåller sig i lägenheten. Bestämmelsen är även tUlämplig vid andra
förrättningar än utmätning.

Vad särskilt angår avhysning - som kräver
förberedelser av olika slag -är det enligt beredningen angeläget att den, när
föreskriven underrättelse m.m. har föregått, kan genomföras pä utsatt tid. I
sådant ärende föreligger därför som regel särskilda skäl för
kronofogdemyndigheten att bereda sig tiUträde.

Förslaget utgår från att svaranden eller annan, i
vars bostad förrättning skall äga rum, regelmässigt får underrättelse om
tidpunkten för förrättningen i så god tid som möjligt Gfr 40 8 USK).

Beredningen påpekar slufiigen att tvång kan behöva
användas även i faU då gäldenären eller nylGanderättshavare vägrar att låta
utmätt fastighet visas när den skall säljas Gfr 13 kap. 18 8 andra stycket i
förslaget). Likaså kan tvång komma till användning för omhändertagande av
pantbrev och andra handlingar Gfr 7 kap. 6 och 9 88 samt 13 kap. 4 och 5 88 i
förslaget).

Remissyttrandena. Flera remissinstanser uttalar sin
tillfredsställelse över att frågan om kronofogdemyndighets rätt att använda
tvång för genomförande av förrättning föresläs bli reglerad i lag.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att frågan har varit föremål för
myckel tvekan och olika bedömningar. Bestämmelserna måste visserligen enligt
länsstyrelsen av naturliga skäl bli allmänt håUna, men motivuttalandena får
tillmätas ett betydande värde.

Svea
hovrätt anser att ytterligare försök bör göras att ange förutsätt-

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 17 § 250

ningarna för användning av tvång i utsökningsärenden. Med
hänsyn till att allmänheten ofta ifrågasätter kronofogdemyndighetens rätt att
med hjälp av låssmed bereda sig tillträde till lägenhet eller annat låst
utrymme föreslår kronofogdeföreningen att paragrafen kompletteras med en
bestämmelse att kronofogdemyndigheten har rätt all med våld bereda sig sådant
tillträde. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte den viktiga
bestämmelsen om alt förrättningsman kan påkalla biträde av polismyndighet vid
exekutiv åtgärd bör slå i UB. Enligl länsstyrelsen torde inte minst polisen
vara beGänl därav.

Enligt Svea hovrätt bör, åtminstone
genom motivutlalanden, klargöras hur underrättelse enligt andra stycket skall
ske. Hovrätten undrar om delgivning behövs. RSV, som erinrar om att
underrättelse enligt 59 8 UL som regel inte behöver delges, utgår frän att den
i förevarande paragraf angivna undenältelsen får överbringas på samma sätt.
Särskilt i storstadsdislrikten torde en annan ordning inle vara förenlig med de
rufiner som kan tillämpas i målen. RSV kan därför inte godta någon ändring av
vad som nu gäller om överbringande av underrättelse om tiden för förrättning.
Liknande synpunkter framförs av kronofogdeföreningen.

RSV förklarar sig utgå från att det
inte krävs positivt slöd för anlagande att bostadens innehavare häller sig
undan. Det mäste av praktiska skäl vara tillräckligl alt han inte har hört av
sig hos kronofogdemyndigheten sedan han underrättades om liden för
förrättningen. RSV ifrågasätter om detta bör komma lill tydligare uttryck i
lagtexten.

Föredraganden. Som beredningen har
anfört är det ofrånkomligt att kronofogdemyndigheten, utöver de tvångsmedel som
regleras i föregående paragrafer, har befogenhet att i viss utsträckning
använda direkt tvång. Beredningens överväganden i vad män förrättningsman i
olika fall bör kunna tillgripa tvångsåtgärder har genomgående godtagits under
remissbehandlingen och även Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till dessa
uttalanden. Detta gäller även frågan i vad män tvång kan användas mol annan än
svaranden i utsökningsmålet.

Beredningen har ansett alt
befogenheten alt använda tvång inte kan regleras i detalj i lagen. Jag delar
den uppfattningen men anser likväl att bestämmelserna bör kunna preciseras
något närmare än som har skett i beredningens förslag. Härvid är särskilt
angeläget att förrättningsmannens befogenhet alt bereda sig tillträde till hus,
lägenhet och andra lästa utrymmen blir uttryckligen reglerad, eftersom frågan
om sädan rätt ofta aktualiseras. Som bakgrund till en sädan bestämmelse synes
lämpligt alt även förrättningsmannens befogenhet all genomsöka
förvaringsulrymmen regleras. Vidare bör rätten att använda våld mot person
regleras särskilt.

1 enlighet härmed anges i
paragrafens första stycke alt vid förrättning får hus, rum eller
förvaringsstäUe genomsökas, om del behövs för att verkställighet skall kunna
ske. Bestämmelsen åsyftar inte bara förrättning i mål om utmätning utan även
annan förrättning som gär ut på att ta hand om

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 17 § 251

egendom.
Termen förvaringsställe tas i vidsträckt mening. Den avser sålunda över huvud
ett utrymme där egendom kan förvaras, l.ex. skrivbord, byrå, kassaskåp,
kassafack, väska eller plånbok. Även t.ex. en bil omfattas av bestämmelsen.

Förrättningsmannen kan ibland behöva få tillträde
till visst utrymme i annat syfte än att söka genom utrymmet. Vid avhysning
behöver han l.ex. ha tillträde till aktuellt hus, lägenhet e.d. för att kunna
verkställa avhysningen. För samtliga fall då förrättningsmannen behöver ha
tillträde till hus, rum eller annat utrymme meddelas en gemensam bestämmelse i
andra styckets första mening. Där anges att om förrättningsmannen behöver ha
tillträde till utrymme som är tillslutet han får låta öppna lås eller bereda
sig tillträde på annat sätt. Bestämmelsen, som lar sikte på fall då
förrättningsmannen vägras tillträde av innehavaren eller dä inle nägon som kan
öppna är närvarande, medger förrättningsmannen att bryta upp läs eller annan
tillslulning eller alt bereda sig tillträde pä annat lämpligt sätt. Som beredningen
har framhållit är det uppenbart att härvid inte får företas mera ingripande
åtgärder än som är nödvändigt och att egendom inte får skadas annat än om det
är klart motiverat. Förvaringsutrymme som öppnas av förrättningsmannen bör
efler förrättningen tillslutas på lämpligt sätt. De närmare föreskrifter i nu
angivna hänseenden som visar sig behövliga kan meddelas av regeringen.

1 fråga om bostad har beredningen föreslagit en
undantagsbestämmelse. Jag delar beredningens mening att den nuvarande
ordningen, enligt vUken förrättningsmannen som regel, ätminstone i
storstadsdislrikten, bereder sig tillträde till utmätningsgäldenärs bostad om
inte gäldenären eUer någon annan är hemma och öppnar, ibland är alltför brysk.
Förutsällningama för alt förrättningsmannen skall få bereda sig tillträde lill
någons bostad bör därför skärpas. Jag viU erinra om att enligl
departementsförslaget de rutinmässiga utmätningsförrättningama i gäldenärens
bostad i princip förutsätts skola ersättas av förhör med gäldenären. De problem
som är förknippade med att kronofogdemyndigheten behöver ha tillträde lill
någons bostad kan därför efter UB:s genomförande väntas minska i omfattning.

Som förutsättning för alt förrättningsmannen skall
få la sig in i någons bostad i innehavarens frånvaro bör liU en början i
allmänhet gäUa att bostadens innehavare har underrättats i förväg om tiden för
förrättningen. 1 mål om utmätning bör underrättelse ofta kunna lämnas muntligen
i samband med att kronofogdemyndigheten söker kontakt med gäldenären för att få
uppgifter om eventuella tillgångar. 1 annat fall fär underrättelse ske
skriftligen. Jag delar RSV:s och kronofogdeföreningens uppfattning att sådan
underrättelse inte skall behöva delges. Det kan påpekas att enligt 4 kap. 12 8
andra stycket departementsförslaget utmätningsgäldenären inle behöver på förhand
underrättas om målet bl.a. dä risk föreligger att han skaffar undan eller
förstör egendom eller då saken eljest är brådskande. 1 sådana fall bör också
förrättningsmannen vid behov kunna bereda sig till-

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 17 § 252

trade
till hans bostad ulan föregående underrättelse om tiden för förrättningen.

Utöver underrättelse om tiden för förrättningen bör
som regel krävas alt det kan antas att bostadens innehavare håller sig undan.
Det bör härvid inte ulan vidare vara tiUräckligt att denne inte är hemma vid
förrättnings-tillfället, även om han inte har hört av sig till
kronofogdemyndigheten fidigare under målet. Detta gäller särskilt om
förrättningen äger rum under vanlig arbetstid eller om bostadens innehavare har
sådant arbete att han kan antas vara på resa. Det bör alltså fordras positivt
stöd för att han håller sig undan, men å andra sidan bör inte krävas aUtför
mycket i detta hänseende. Om vederbörande är borta även vid ny förrättning,
torde ofta finnas fog för antagande alt han håller sig undan. I sådana fall får
ocksä ofta särskilda skäl anses föreligga. Beträffande avhysning får, som beredningen
har framhållit, som regel anses föreligga särskilda skäl för att
förrättningsmannen bereder sig tillträde liU bostad.

1 enlighet med det anförda anges i andra styckets
andra mening att förrättningsmannen inte får bereda sig tillträde fill bostad i
innehavarens frånvaro annat än om underrättelse om tiden för förrättningen har
sänts tiU innehavaren med posten eller lämnats på annat lämpligt sätt och det
kan antas att denne håller sig undan eller om eljest särskilda skäl föreligger.
Jag vill understryka alt sist nämnda förutsättning - särskilda skäl - får anses
föreligga i fall dä uimätningsgäldenär eUer annan uppenbart söker sabotera
verkställigheten.

1 tredje stycket av paragrafen har tagits upp
bestämmelser om annat tvång än som har behandlats i det föregående. Där anges i
första meningen att förrättningsmannen för att genomföra förrättning får i
övrigt använda tvång i den mån det kan anses befogat med hänsyn tUl
omständigheterna. Som andra mening har tagits upp en särskild bestämmelse om
användande av fysiskt våld mot person. Enligt förslaget får sädant våld bmkas
endast om förrättningsmannen möter motstånd och i den mån som det med hänsyn till
förrättningens ändamål kan anses försvarligt. När det gäller den närmare
tillämpningen av bestämmelsen kan jag ansluta mig till vad beredningen har
anfört. Som beredningen har framhållit bör förrättningsmannen begära biträde av
polismyndigheten, när fråga uppkommer om att använda starkare våld än sådant
som kan anses mera normalt i utövningen av kronofogdemyndighetens befogenheter.
Bestämmelse om sådan befogenhet kan meddelas av regeringen.

Beslut

Föredraganden. I UL används som regel inte
beteckningen beslut för utmätningsmannens avgöranden i utsökningsmål. Där
begagnas i stället sådana beteckningar som "ätgärd",
"förfarande"-eller "förslag" (se t.ex 77 8 4 mom. och 146
och 200 88 samt mbriken tUl 10 kap.). Under senare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 '"P- ' *' 53

tid
har emellertid termen beslut använts i ökad utsträckning i samband med
ändringar i UL(se l.ex. 77 8 2 mom., 83 8 1 mom., 91 a S 3 mom., 201 8 1 mom.
och 209 8). Se även införsellagen, bl.a. 12, 22 och 25 88. Överexekutors
avgöranden benämns i UL beslut eller utslag (se l.ex. 53 och 211 88 samt
rubrikerna till 3 och 11 kap.).

I enlighet med vad beredningen har föreslagit
benämns kronofogdemyndighetens avgöranden genomgående beslut i
departementsförslaget. Kronofogdemyndigheten vidtar även faktiska verkställighetsålgärder
som kanske inte utåt framstår som beslut i vanlig mening. Att ell beslut i verkligheten
måsle föregå vaGe åtgärd är dock uppenbart. 1 den män sådana åtgärder har
betydelse för part eller tredje man skall de enligt förslaget likställas med
beslut (se 21 8).

18
8 Paragrafen innehåller bestämmelser om motivering av beslut och om
besvärshänvisning. Den motsvarar 19 kap. 15 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. 1 gällande lag saknas bestämmelser
om skyldighet för utmätningsmannen eller överexekutor att motivera sina beslut
Gfr 36 8 andra stycket USK) men sådan skyldighet torde ändå i princip anses
föreligga.

Enligt 204 8 2 mom. UL skall utmätningsmannen vid
förrättningar som anges i 201 och 203 88 (dvs. när viss tid för klagan gäller
samt vid utmätning av lön m.m.) meddela underrättelse om vad den som vill söka
ändring bör iaktta saml äventyret om del försummas. 1 USK meddelas vissa
kompletterande föreskrifter. Enligl 28 8 första stycket USK skall i beslut om
utmätning av lön eller om införsel och i beslut enligt 12 eller 22 8
införsellagen anges bl.a. att den som är missnöjd kan klaga hos överexekutor.
Enligt 50 8 USK skall i beslut om rättelse, i bevis enligl 43 8 (dvs. över
utmätning av annan egendom än lön) och i underrättelser enligl 45 8 (bl.a. dä
egendom har ulmätts med förbehåll enligl 67 8 3 mom. UL) anges vad den som vill
klaga hos överexekutor har att iaktta. Har utmätning skett av lös egendom och
kan det antas att egendomen tillhör annan eller att tredje mans rätt pä annat
sätt har trätts för när, skall enligt 44 8 USK underrättelse om utmätningen om
möjligt genast sändas till denne med uppgift om vad han skall iaktta bl.a. om
han vill klaga över förrättningen. 1 211 8 1 mom. fjärde meningen UL stadgas
beträffande överexekutor att när slutligt utslag ges, auktion har hållits eller
försäljning har skett i annan ordning, underrättelse skall meddelas om vad som
äratt iaktta vid sökande av ändring och äventyret om det försummas.

Lagberedningen. De beslut som kronofogdemyndigheten
skall fatta enligl förslaget bör enligt beredningen ofta utfärdas i skriftlig
form. Detta gäller t.ex. beslut om införsel. 1 andra fall bör beslut-eller
vidtagen åtgärd - protokollföras resp. antecknas i dagbok e.d. men åsyftad
åtgärd måste i många sammanhang kunna genomföras utan avvaktan på sådan
protokollföring eller anteckning. Beslut meddelas i sädana fall muntligen,
t.ex. i

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 18 § 254

samband
med förrättning eller vid sammanträde. I enlighet med det sagda föresläs i
första stycket av 19 kap. 15 8 att beslut meddelas skriftligen eller muntligen
samt att muntligt beslut skall upptecknas.

Beträffande motivering framhåller beredningen att
den numera även för förvaltningsmyndigheter lagfästa principen om skyldighet
att vid behov motivera beslut bör tillämpas också av kronofogdemyndigheten.
Detta är av betydelse särskilt för part som beslutet har gäll emot och som
därför kan vilja överklaga del samt för överinstansen när besvär har anförts.
Beredningen föreslår därför i andra stycket av 19 kap. 15 8 att beslut skall i
den mån det behövs ange de skäl på vilka det grundas.

Beredningen understryker att enligt den föreslagna
lydelsen inle alla beslut behöver särskilt motiveras. Det skulle vara både
onödigt och alltför betungande. När ansökan om verkställighet bifalls, framgår
sökandens anspråk och skälen därtill av åberopad exekutionstitel. Detta gäller
bl.a. vid införsel och utmätning. Någon ytterligare motivering för att verkställigheten
har beviljats kan i allmänhet inte anses påkallad. Har svaranden framställt
invändning mot verkställigheten, kan dock behöva anges varför invändningen inte
beaktas, såvida inle saken ar uppenbar. Vidare bör skälen anges, om utmätning
av lön e.d. har beslutats i enlighet med de särskilda förutsättningar som
gäller därom eller om viss egendom tas i anspråk trots att invändning har
framställts mot att den utmäts. När ansökan om verkställighet avslås eller
eljest inte föranleder begärd åtgärd, bör beslutet som regel innehålla skälen.
Beslut som endast är förberedande behöver i allmänhet inte motiveras.

För stora anspråk bör enligt beredningen inte
ställas på utformningen av motivering. Vad som skall anges är de huvudsakliga
skäl som har varit bestämmande sä att del blir begripligt varför ärendet har
fått den utgång som har beslutats. Någon detaljerad redogörelse för
sakförhållandena kan inte krävas.

Kronofogdemyndighetens beslut kan enligl förslaget
överklagas, om inte annat föreskrivs. För klagan gäUer i vissa fall bestämd
tid, medan möjligheten alt klaga i andra fall inte är tidsbegränsad.
Beredningen anser ait när viss besvärstid gäller, beslutet bör ange vad den som
vill klaga har att iaktta. 1 ärende hos kronofogdemyndigheten kan förekomma
successiva beslut beträffande vilka gäller att särskild talan fär föras mot
vae särskilt beslut inom begränsad tid, i allmänhet räknad från att part har
delgelts beslutet. Anteckning om vad som i delta hänseende gäller kan enligl
beredningen ske på dagboksblad eller i protokoll i mycket förenklad form
(t.ex. genom ordet besvärshänvisning). Vid eventuell utskrift och delgivning av
beslutet bör besvärshänvisningen utskrivas enligl formulär. 1 andra fall bör
den som är missnöjd få upplysning hos kronofogdemyndigheten vid förfrågan.
Bestämmelser i enlighet härmed har tagits upp i tredje stycket av paragrafen.
Beredningen påpekar all det givetvis kan vara lämpligt alt beslut som får
överklagas utan begränsning till viss lid innehåller erinran

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 '" * * 255

om
möjligheten att klaga. Föreskrift härom kan vid behov meddelas i administrativ
ordning.

Beslut om införsel och om utmätning av lön m.m. kan
enligt 4 kap. 12 8 första stycket och 8 kap. 5 8 beredningens förslag ändras av
kronofogdemyndigheten när anledning föreligger. Sädana beslut bör enligt beredningen
innehålla upplysning om denna möjlighet. Föreskrift härom bör meddelas i
administrativ ordning Gfr 28 8 första stycket USK).

Remissyttrandena. Beträffande andra stycket
anmärker RSV att om skyldigheten att motivera beslut skall slå igenom
någorlunda enhetligt hos kronofogdemyndigheterna kompletterande föreskrifter
fordras. Dessa bör kunna meddelas i administrativ ordning. Vid utformandet av
föreskrifterna kan ledning hämtas av 17 8 förvaltningslagen. Enligl RSV bör
särskilt övervägas om skillnaden mellan allmänna och enskilda mål skall behöva
inverka pä föreskrifterna.

1 fråga om tredje stycket framhåller
A:am/Marrd//É'« / Stockholm alt enligl förvaltningslagen besvärshänvisning, med
undantag som här kan lämnas ät sidan, alltid skall meddelas när beslut gär part
emot. Kammarrätten har förståelse för att invändningar kan riktas mot alt varje
beslut på det exekutiva området som går part emot skall förses med
besvärshänvisning. Det ter sig inte heller särskilt lyckat med
besvärshänvisning till hovrätt i frågor där självrättelse av beslutet är vad
som avses skola ske. Å andra sidan måste konstateras att förslaget i berört
hänseende inte ger en rätts-säkerhetsgaranti likvärdig med den som
förvaltningslagen ger. Enligt hovrätten för Västra Sverige bör besvärshänvisning
lämpligen ges även i fall då talan inle är inskränkt till viss tid. Svea
hovrätt anser för sin del alt det kan godtas att besvärshänvisning inle alllid
behöver meddelas. Alla beslut som kan överklagas bör dock innehålla uppgift att
- men ej nödvändigtvis hur - detta kan ske.

Föredraganden. Det är ulan särskild bestämmelse
tydligt att vissa beslut som meddelas av kronofogdemyndigheten, l.ex.
införselbeslul, skall vara skriftliga medan andra beslut kan meddelas muntligen
och upptecknas i efterhand. Då del inle är möjligt att närmare reglera vilka
beslut som skall meddelas skriftligen, bör enligt min mening inte meddelas
nägon bestämmelse i saken. På grund härav har i departementsförslaget inte
tagits upp nägon motsvarighet lUI bestämmelsen i första stycket av beredningens
förslag.

Andra stycket i beredningens förslag har tagits upp
oförändrat som första stycke i förevarande paragraf i departementsförslaget. De
uttalanden som beredningen har gjort angående den närmare tillämpningen av
bestämmelsen kan jag ansluta mig till. Med anledning av vad beredningen har
anfört om motivering av beslut om löneutmälning vill jag dock påpeka att
departementsförslaget saknar motsvarighet lill vad som f.n. gäller om
gäldenärens betalningsovilja som förutsättning för sådan utmätning. Vidare
utgår departementsförslaget från alt RSV liksom f n. skall

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 19 § 256

meddela
närmare föreskrifter om det utmätningsfria beloppet. Anledning torde därför som
regel saknas att särskilt motivera beslut om utmätning av lön. De närmare
föreskrifter angående kronofogdemyndighetens skyldighet alt motivera sina
beslut som visar sig behövliga kan meddelas av regeringen.

Beträffande frågan i vad mån beslut bör innehålla
besvärshänvisning bör först påpekas att enligt departementsförslaget
besvärstiden skall vara begränsad i de flesta fall. Obegränsad besvärstid
föresläs gälla beträffande beslut som rör införsel och utmätning i lön o.d.
samt för tredje man som vill klaga över annan utmätning. Besvärshänvisning bör i
princip alltid ges när viss besvärslid gäUer. Undantag kan emellertid tänkas,
t,ex. då anstånd med exekutiv försäljning har beviljats pä begäran av såväl
sökanden som gäldenären. Även i andra fall kan förhållandena vara sådana att
ett beslut inte kan sägas gå emot någon.

Det kan vidare ifrågasättas om besvärshänvisning
bör vara obligatorisk i fall då lalan inte är inskränkt till viss tid. En regel
som omfattar alla sådana fall skulle bl.a. innebära att beslut om vanlig
utmätning skulle behöva innehålla besvärshänvisning även för eventuell tredje
man. Det är emellertid inte påkaUat att sådan besvärshänvisning ges annat än
när tredje mans eventuella rätt har aktualiserats. Tredje man bör fö. i första
hand uppmanas att söka rättelse hos kronofogdemyndigheten, vilket även bör
anges i beslutet. När det gäller beslut om införsel eller utmätning i lön o.d.
anser jag att besluten liksom f n. bör innehåUa besvärshänvisning. Det är
emellertid angeläget att sådana beslut - när fräga därom uppkommer - i första
hand omprövas av kronofogdemyndigheten och att även detta anges i beslutet.

I enlighet med vad jag har anfört nu anges i
departementsförslaget att beslut som får överklagas skall innehålla upplysning
om vad den som vill föra talan mot beslutet skall iaktta samt att sådan
upplysning dock får utelämnas när den är uppenbart obehövlig. I
verkställighetsföreskrifter kan meddelas bestämmelser om att beslut även bör
innehålla upplysning om alt den som beslutet har gått emot kan begära rättelse
eller ändring, när sädan befogenhet föreligger.

19
8 Paragrafen, som motsvarar 19 kap. 17 8 beredningens förslag, behandlar bl.a.
frågan från vilken tidpunkt kronofogdemyndighetens egna beslut får tillämpas.

Gällande rätt. Beträffande fortgången av det
exekutiva förfarandet gäller enligt 210 8 1 mom. UL att klagan över utmätning
inte får hindra förrättningens fullbordan eller egendomens försäljning och att
inte heUer klagan över annan åtgärd som har vidtagits av utmätningsman får
föranleda uppehåll däri, om inte överexekutor förordnar annorlunda. Enligt 208
8 kan överexekutor, när klagan över utmätningsmans ätgärd anmäls hos honom,
tills vidare i avvaktan pä det slutliga utslaget inställa vidare fort-

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 19 § 257

gång av åtgärden eller meddela den rättelse vartill
omständigheterna föranleder, om skäl finns och saken inte tål uppskov.

I fråga om verkställighet av utslag
varigenom överexekutor har ålagt betalningsskyldighet gäller enligt 518 4 mom.
UL vad som i 37 8 samt 39 och 40 88 är föreskrivet i fråga om underrätts dom i
motsvarande fall. Överexekutors utslag varigenom någon har fällts till böter
eller vite får enligt 52 8 I mom. inte verkställas förrän det har vunnit laga
kraft. Annat av överexekutor meddelat beslut i utsökningsmål än som avses i 51
och 52 88 skall enligt 53 8 gå i verkställighet även om del överklagas, om inle
annorlunda har förordnats eller är särskilt föreskrivet. Utslag varigenom
överexekutor föreskriver ändring beträffande utmätningsmans ätgärd skall enligt
210 8 2 mom. omedelbart lända lill efterrättelse, om del inte förordnas
annorlunda. 1 mål om utmätning skall dock redan verkställd åtgärd inte återgå
innan utslaget har vunnit laga kraft, om inte överexekutor har särskilt
förordnat därom. När överexekutors utslag överklagas, kan hovrätten enligt 218
8 1 mom., innan ändringssökandet slutligen prövas, förordna att utslaget inle
får verkställas eller att, om verkställighet redan har följt, ytterligare
åtgärd inte får vidtas.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller all kronofogdemyndighetens åtgärder (frånsett handräckning) avser
att genomföra förpliktelser som har bestämls i exekutionstitlar. Myndighetens
egna beslut räknas i förslaget inte som exekutionstitlar i den mening som avses
i 3 kap. Flera bestämmelser i förslaget anger särskUt all
kronofogdemyndigheten fär utsöka vissa fordringar eller kostnader (se 2 kap. 15
8, 3 kap. 26 8, 4 kap. 20, 21 och 26 88, 8 kap. 5 8, 14 kap. 22 8, 16 kap. 4 8
saml I8kap. 7, 9, 10, 14 och 21 88, jfr 5 kap. 1 8 andra stycket).
Kronofogdemyndighetens beslut bör enligt beredningen i princip kunna genomföras
eller eljest lända lill efterrättelse omedelbart. 1 19 kap. 17 § sägs härom
generellt i första stycket första meningen att kronofogdemyndighetens beslut
länder till efterrättelse omedelbart. I en andra mening tiUfogas alt
verkställighet (eller handräckning) fortgår även om klagan förs, såvida inte
annat är särskilt föreskrivet eller förordnas. Exempel pä särskild föreskrift
i fråga om fortgången av det exekutiva förfarandet finns i 9 kap. 9 8 första
stycket och 14 kap. 16 8.

1 andra stycket av paragrafen
föreskrivs särskilt undantag beträffande kronofogdemyndighetens beslut
varigenom vite har utdömts. Vitet får inle utsökas innan beslutet har vunnii
laga kraft.

Beredningen erinrar om alt när
besvär har anförts över meddelat beslut eller vidtagen åtgärd,
kronofogdemyndigheten kan enligl 19 kap. 36 8 andra stycket förordna alt
ärendet skall vila tills vidare i avvaktan på hov-rätlens beslut. Enligl 40 8
andra stycket i samma kapitel kan hovrätten ocksä omedelbart förordna att
åtgärd för verkställighet (eller handräckning) inte skall äga rum tills vidare
eller att sådan åtgärd skall genomföras och beslå till dess annat förordnas. Om
synneriiga skäl föreligger, får hov-

17 Riksdagen 1980181. 1 saml Nr 8. Dd 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 20 § 258

rätten också omedelbart förordna att vidtagen ätgärd skall
hävas.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.
Bestämmelsema i första styckets andra mening och i andra stycket har dock fått
byta plats. Bestämmelsen angående beslut om utdömande av vite avser sädant vite
som behandlas i 10-12 88 i förevarande kapitel Gfr även 23 8). Jag vill påpeka
att departementsförslaget saknar motsvarighet till vad beredningen har föreslagit
om att kronofogdemyndigheten med anledning av besvär kan förordna att mälet
skall vila tills vidare.

20 8 I paragrafen, som motsvarar 19 kap. 18 8 i
beredningens förslag, ges vissa bestämmelser angående självrältelse m.m.

Lagberedningen. Beredningen föreslär
vissa uttryckliga bestämmelser om befogenhet för kronofogdemyndigheten alt
själv ändra eller rätta sina beslut och utgår frän att kronofogdemyndigheten
har viss sådan befogenhet även i andra fall. Enligt beredningen bör
kronofogdemyndigheten självmant la upp fräga om självrättelse när anledning
föreligger. Anledning kan yppas vid den rutinmässiga granskning av
underordnades arbete som högre befattningshavare förutsätts utföra. Vidare kan
påpekande av part eller iredje man ge anledning till rättelse. 1 första stycket
första meningen av 19 kap. 18 8 föreskrivs därför all kronofogdemyndigheten
självmant skall pröva fråga om ändring eller rättelse av beslut när sådan
åtgärd är tillåten och anledning föreligger. Beredningen påpekar att
bestämmelsen är tillämplig även om särskild lalan fär föras mol beslutet. Detta
torde överensstämma med vad som anses gälla i fråga om förvaltningsmyndighets
möjlighet all vidta självrältelse.

Enligt andra bestämmelser i
förslaget, anför beredningen vidare, skall verkställighet (eller handräckning)
avbrytas eller vidtagen åtgärd hävas, utan att fräga är om nägon omprövning av
tidigare beslut. I vissa fall används av särskild anledning ultryckssättet all
åtgärd skall "återgå". När i förevarande sammanhang talas om hävande,
åsyftas enligt beredningen även återgång av vidtagen åtgärd. Bestämmelser av
hithörande slag finns i 3 kap. 7 8 fjärde stycket, 24 8 tredje stycket och 26
8, 4 kap. 12 8 andra stycket och 17 8 första stycket, 7 kap. 12 8 tredje
stycket, 10 kap. 6 8 Qärde stycket, II kap. 21 8 fjärde stycket, 12 kap. 1 8 jämförd med sistnämnda lagrum
samt 13 kap. 17 8 och 42 8 Qärde stycket och 18 kap. 6 8 Gfr även 19 kap. 40
8).

Beredningen anser att även frågor
om verkställighets (eller handräcknings) avbrytande eller om hävande av redan
vidtagen åtgärd i princip bör prövas av kronofogdemyndigheten utan att särskUd
begäran därom behöver framstäUas. I första stycket andra meningen av 19 kap. 18
8 anges att även sådan fräga prövas självmant av kronofogdemyndigheten, om inte
annat är föreskrivet. Föreskrift om all särskild begäran förutsätts för vissa
åtgärder som har samband med återgång av exekutiv ätgärd finns i 3 kap.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 20 § 259

26 8 andra stycket, 4 kap. 26 8 och 14 kap. 22 8.

Beredningen har även uppmärksammat
frågan om rättelse på grund av skrivfel, räknefel eller annat dylikt
förbiseende. Beredningen erinrar om att enligl 17 kap. 15 8 RB domstol kan, om
den finner att dom eller beslut av sädan anledning innehåller uppenbar
oriktighet, meddela beslut om rättelse. Partema skall få tillfälle all yttra
sig innan rättelse sker. Se även 32 S förvallningsprocesslagen och 19 8
förvaltningslagen.

Beträffande de bestämmelser om
ändring eller rättelse som nu finns i införsellagen och UL påpekar beredningen
all deras införande i resp. lagar inte har avsetts skola inverka på den
befogenhet som kan tillkomma utmätningsmannen att med analogisk tillämpning av
17 kap. 15 8 RB rätta skrivfel o.d. En sådan befogenhet bör finnas och
beredningen föreslär i andra stycket av 19 kap. 18 8 uttryckliga bestämmelser
därom. Bestämmelserna bör enligl beredningen bl.a. kunna tillämpas, om
sakägarförteckning eller köpeskillingsfördelning har råkat bli felaktig på
grund av felräkning eller liknande förbiseende. Bestämmelserna gäller även
sedan kronofogdemyndigheten har skilt sig frän ärendet.

Remissyttrandena. Flera
remissinstanser påpekar att lydelsen av första stycket första meningen närmast
ger intrycket att ändring eller rättelse endast får ske i fall då det finns
uttryckligt lagstöd. Beredningens tanke att ändring eller rättelse skall kunna
ske även i andra fall bör enligt hovrätten för Övre Norrland och RSV komma till
tydligare uttryck i lagtexten.

RSV anmärker alt utformningen av
första stycket grundar sig på att det finns en systematisk skillnad mellan
ändring och rättelse ä ena sidan och avbrytande och hävande å den andra. Verket
anser emellertid tveksamt om denna skillnad är sådan all den bör läggas fill
grund för utformningen av lagtexten. Ell hävande kan sålunda vara förenat med
omprövning av ett tidigare beslut och bör i så fall hänföras till kategorien
"ändring eller rättelse". Hovrätten för Västra Sverige anför
liknande kritik.

Kammarrätten i Stockholm påpekar
att någon genereU föreskrift om kommunikation inle har givils när fråga är om
rältelseförfarande enligl första stycket. En sädan föreskrift bör emellertid
meddelas.

Föredraganden. Frågan i vad män
kronofogdemyndigheten bör kunna själv ändra eller rätta sina beslut har
behandlats närmare i den allmänna motiveringen under avsnitt 5.4.

Ett par remissinstanser har
ifrågasatt om det finns en sådan skillnad mellan ändring och rättelse av
beslut, å ena sidan, samt avbrytande och hävande av verkstäUighet å andra
sidan, att den bör läggas lill grund för utformningen av bestämmelsema i
förevarande hänseende. Med ändring eller rättelse avses i balken fall då
tidigare meddelat beslut omprövas enligl 4 kap. 33 och 34 88, 7 kap. 10 8, 15
kap. 12 8 första stycket och 16 kap. 13 8 jämförd med 4 kap. 33 och 34 88
eller, i vissa fall, utan stöd av särskild bestämmelse. Avbrytande eller
hävande av verkställighet innebär däremot i princip inte någon omprövning av
tidigare beslut. Även om den

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 21 § 260

sakliga skillnaden i några fall inte är så stor (se t.ex.
3 kap. 21 8 tredje stycket), synes lämpligt att dessa principiellt olika fall
hålls isär. Jag finner alltså inte skäl alt frångå den av beredningen använda
terminologin.

Jag delar beredningens mening att
kronofogdemyndigheten bör självmant pröva fråga om ändring eller rättelse när
anledning föreligger lill sådan åtgärd. För att föreskriften härom inte skall
ge intryck av att självrättelse fär ske endast med stöd av uttrycklig
bestämmelse har föreskriften Jämkats så att det tydligt framgår att möjlighet
till självrättelse finns även i vissa andra fall. Även fråga om avbrytande
eller hävande i annat fall av verkställighet bör prövas självmant av
kronofogdemyndigheten, om inte annat är föreskrivet för särskilda fall.

En remissinstans har ansett att i
fråga om sådan självrältelse som regleras i första stycket en generell regel
bör meddelas om att vederbörande part som regel skall höras innan sådan åtgärd
vidtas. Beträffande rättelse av utmätning enligt 4 kap. 33 och 34 88 finns
emellertid sådan föreskrift i 4 kap. 35 8. Motsvarande gäller rättelse av
kvarstad för fordran (16 kap. 13 8). 1 övrigt torde några motsvarande
föreskrifter inte behöva meddelas i lag.

Av 18 kap. 12 8 framgår att fräga
om ändring eller rättelse av beslut samt om avbrytande eller hävande i annat
fall av verkställighet skall prövas självmant av kronofogdemyndigheten även när
anförda besvär ger anledning till del.

Även andra stycket i förevarande
paragraf överensstämmer i sak med beredningens förslag. Det har dock inte synts
behövligt all särskilt ange all sädan rättelse som behandlas där får ske.även
sedan målet har avslutats.

21 8 Paragrafen innehåller en regel om sådana faktiska
åtgärder som faller utanför vad som räknas till beslut. Den motsvarar 19 kap.
16 8 beredningens förslag.

Lagberedningen. Beredningen erinrar
om att kronofogdemyndigheten även vidtar faktiska åtgärder som inte utåt
framstår som beslut. Som exempel nämner beredningen säkerställande av utmätning
eller utbetalning av medel som har influtit efter utmätning. Sådana åtgärder
bör i princip likställas med beslut, i den män åtgärden är av betydelse för
någons rätt. 1 19 kap. 16 8 anges att vad som i kapitlet sägs om beslut skall i
tillämpliga delar gälla även åtgärd som företas utan särskilt beslut eller
följer på beslut och som är av betydelse för part eller tredje man. Bestämmelsen
har bl.a. tillämpning i fråga om möjligheten till och tid för klagan.

Enligl 10 kap. I 8 andra stycket i
förslaget fär kronofogdemyndigheten liksom f n. i viss utsträckning överlämna
åt annan att sälja lös egendom på offentlig auktion. Här kommer närmast i fräga
företag för auktions-verksamhet samt beträffande värdepapper fondkommissionär
eller mäklare. Det kan enligt beredningen möjligen diskuteras hur försäljning
som sker i sädan ordning bör betraktas i fräga om möjligheten att över-

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 22 och 23 §§ 261

klaga
försäljningen. Det skulle i och för sig vara tänkbart alt klagan endast fick
föras över kronofogdemyndighetens beslut alt överlämna försäljningen till annan,
medan själva försäljningen inle skulle få överklagas. En sädan ordning kan dock
knappast anses lämplig. Beredningen anser att den försäljning som sker enligl
kronofogdemyndighetens uppdrag bör jämställas med försäljning som
kronofogdemyndigheten själv företar. Klagan bör alltså kunna anföras över
själva försäljningen. Eftersom denna inte formligen bekräftas av nägot
kronofogdemyndighetens beslut bör den betraktas säsom en sädan faktisk åtgärd
som avses i 19 kap. 16 8. Motsvarande bör enligt beredningen gälla åtgärd som
sökanden enligt 16 kap. 4 § första stycket andra meningen utför efter
kronofogdemyndighetens anvisning.

Föredraganden. Att faktiska ätgärder som
kronofogdemyndigheten företar bör jämställas med beslut har betydelse inte bara
för tUlämpningen av 18-20 88 i förevarande kapitel utan bl.a. även i fråga om
klagan tUl hovrätten. 1 förevarande paragraf anges, i huvudsaklig
överensstämmelse med beredningens förslag, att vad som sägs i balken om beslut
i tillämpliga delar gäller även sådan åtgärd av kronofogdemyndigheten som
inverkar på parts eller tredje mans rätt. Jag ansluter mig liU beredningens
uttalanden om innebörden av termen ätgärd.

Prövning
av tvist

Under denna rubrik behandlas dels viss tvist som
kronofogdemyndigheten själv skall pröva, dels tvister som myndigheten har
hänskjutil lill särskild rättegång.

22
och 23 88 Dessa paragrafer, som motsvarar 19 kap. 19 och 20 8 i beredningens
förslag, reglerar tvister som kronofogdemyndigheten själv handlägger.

Gällande rätt. När vid fördelning av medel fordran
är Ivistig skall enligt huvudregeln i 151 8 2 mom. UL medlen avsättas och
borgenären föreläggas att väcka talan vid domstol mot sakägare som medlen
skall tillfalla om borgenärens anspråk bortfaller. För det fall alt frågan om
fördelning är omedelbart anhängig hos överexekutor gäUer emellertid en särskild
bestämmelse. Om fördelningen i sädant fall inte utan betydande olägenhet för
parterna kan avslutas utan att tvisten har avgjorts, skall enligt 151 8 3 mom.,
om del är ändamålsenligt, överexekutor själv ta upp tvisten och efler muntlig
förhandling pröva den i utslaget om medlens fördelning. Talan anses väckt, när
part framställde sitt yrkande. Om bevisning gäller vad som i RB föreskrivs för
tvistemål. 1 nämnda mom. anges slufiigen att om part uteblir från förhandling,
det inte utgör hinder för handläggning och avgörande av tvisten.

Lagberedningen.
Beredningen erinrar om att i anslutning till reglema

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 22 och 23 §§ 262

om
fördelning av köpeskilling m.m. har i 14 kap. 9 8 i förslaget tagits upp en
bestämmelse om all kronofogdemyndigheten i vissa fall själv kan pröva tvist
angående fordran eller förmånsrätt. Tillämpningsområdet för denna bestämmelse
har vidgats Jämfört med motsvarande bestämmelse i 151 8 3 mom. UL. Medan den
nuvarande bestämmelsen endast avser ärenden som handläggs av överexekutor, dvs.
försäljning av registrerat skepp, f ft-farlyg, intecknade reservdelar till
luftfartyg och fast egendom, skall bestämmelsen i förslaget gälla alla slags
ärenden.

Första stycket av 19 kap. 19 8 i förslaget
innehåller en bestämmelse om alt talan i tvist, som enligt 14 kap. 9 8 tredje
stycket skall prövas av kronofogdemyndigheten, skall anses väckt när part
framställde sitt yrkande. Med "yrkande" avses det yrkande om
betalning ur den utmätta egendomen som förutsätts vara framställt under det
föregående förfarandet, muntligen eller skriftligen. Beredningen påpekar alt
del inte behövs någon särskild begäran om alt tvisten skall prövas av
kronofogdemyndigheten, men berörda sakägare kan givetvis la initiativ i den
riktningen.

För att kronofogdemyndigheten skall fä tillräckligt
underlag för sin bedömning av tvisten kan det behövas att framställt yrkande
preciseras med angivande av grunden och bevis m.m. Därvid är del enligt beredningen
lämpligt att anknyta till de krav som enligt 42 kap. RB gäller för
stämningsansökan i tvistemål. Sådan ansökan skall ske skriftligen och innehålla
uppgift om bl.a. de omständigheter på vilka talan grundas, det yrkande som
framställs och de skriftliga bevis som åberopas.

Andra stycket i 19 8 i förslaget innehåller i
enlighet härmed en bestämmelse att om väckt talan inte uppfyller de krav som
ställs pä stämningsansökan i tvistemål, kronofogdemyndigheten skall anmoda
parten att avhjälpa bristen. Beredningen har inte ansett det behövligt all
föreskriva någon påföljd vid underlåtenhet att efterkomma föreläggandet. Del
ligger i partens eget intresse att tillhandahålla sä fullständigt material som
möjligt för tvistens prövning eftersom han annars riskerar att hans talan
ogillas. Om den som har yrkat betalning lill äventyrs i någol fall skulle vara
ovillig att medverka, kan det länkas medföra att kronofogdemyndigheten finner
att tvisten inte bör prövas av myndigheten. Parten kan då i stället föreläggas
att väcka talan enligt 14 kap. 9 8 andra stycket i förslaget. Innan
kronofogdemyndigheten på det sättet beslutar att inle själv pröva lalan bör
emellertid enligt beredningen uppmärksammas, om detta medför besvärande
konsekvenser för andra sakägare.

Som första mening i första stycket i 20 8 har
tagits upp en bestämmelse att kronofogdemyndigheten skall sätta ut muntlig
förhandling i tvisten. Dämäsl sägs i en andra mening att vid sädan förhandling
gäller i tillämpliga delar vad som i 8 8 första och andra styckena, 9 8 såvitt
angår Iredje man som är sakägare, 10 8 första stycket samt II och
12 88 sägs om förhör. Beredningen framhåller att kronofogdemyndigheten sålunda
skall kalla vederbörande sakägare till förhandlingen och all myndigheten fär
ålägga

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 22 och 23 §§ 263

sakägare
personlig inställelse vid äventyr av vite (8 8 första och andra styckena saml 9
8). Kronofogdemyndigheten får döma ut försuttet vite (10 8 första stycket).
Part eller annan sakägare som har inställt sig vid förhandling kan få
ersättning av allmänna medel för inställelsen och kan även fä förskott pä sådan
ersättning (II 8). Vidare kan kronofogdemyndigheten förordna att
vad som har förekommit vid förhandlingen inle får yppas obehörigen. Den som
bryter mot förordnandet kan i så fall dömas lill böter (12 8), Däremot skall
bestämmelsen i 8 8 tredje stycket om att sökanden kan föreläggas att inställa
sig vid påföljd att hans ansökan avvisas inte vara tillämplig vid sådan
förhandling som nu är i fråga. I första stycket tredje meningen i 20 8 föreslås
i stället all parts utevaro inte skall utgöra hinder för handläggning och
avgörande av tvisten. Inte heller tredskopåföljd får således tillämpas mol den
som uteblir. Beredningen påpekar att partsställningen i hithörande mål kan avvika
mycket från vanliga slämningsmål vid domstol.

Enligt 19 kap. 9 8 i förslaget kan förhör även äga
rum med den som inte själv är sakägare men enligt balken är skyldig att lämna
upplysningar. I denna del blir bestämmelsen inte tillämplig i tvist som avses i
20 8, vilken hänvisar tUl 9 8 endast såvitt angår tredje man som är sakägare.
Annan tredje man kan emellertid höras som vittne. I fråga om hans hörande och
ersättning till honom skall andra stycket i 20 8 tiUämpas. Ersättningsbestämmelserna
i 11 8 blir inte tillämpliga för hans del.

1 andra stycket i 20 8 sägs att beträffande
bevisning skall gälla vad som i RB föreskrivs för tvistemål. Detta innebär
bl.a. att kronofogdemyndigheten kan höra vittnen resp. höra part under
sanningsförsäkran.

I tredje stycket första meningen av 20 8 har lagils
upp en bestämmelse, enligt vilken tvist som prövas av kronofogdemyndigheten
skall avgöras i samband med fördelning av de medel som tvisten rör. Enligt en
andra mening skall avgörandet då las upp i beslutet om medelsfördelningen.
Beredningen påpekar all förslaget utgår, liksom gällande rätt, frän att medel
som inle berörs av tvisten skall fördelas ulan avvaktan på avgörandet, om en
sådan uppdelning kan ske utan komplikationer. DäGämle innehåUer 14 kap. 18 8
andra stycket en bestämmelse vilken medger att belopp som inte berörs av
tvisten betalas i förskott. 19 kap. 20 8 tredje stycket innehåller som en
tredje mening en särskUd föreskrift om att en hithörande tvist får avgöras för
sig om synnerliga skäl föreligger. Tvisten kan t.ex. avse en fråga som har
prejudicerande betydelse för andra sakägare med likartade anspråk. Det kan
enligt beredningen då vara praktiskt att kronofogdemyndigheten avgör tvisten
för sig och låter anslå med den medelsfördelning som har samband därmed.

Remissyttrandena. Svea hovrätt ifrågasätter om de
krav som ställs på stämningsansökan i tvistemål allfid behöver upprätthållas i
de sammanhang varom här är fråga.

Svea
hovrätt ställer sig ocksä kritisk till att kronofogdemyndigheten

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 24 § 264

skulle
kunna hålla förhör under sanningsförsäkran, vittnesförhör m.m. och detta t.o.m.
utan offentlighet. Hovrälten ser inget skäl mot att sådan bevisupptagning sker
vid domstol. Den föreslagna befogenheten är enligl hovrätten särskilt
betänklig mot bakgmnd av kronofogdemyndighetens dubbelslällning i allmänna mäl.
Även advokatsamfundet tar bestämt avstånd frän att kronofogdemyndigheten skulle
fä rätt att höra vittne eller part pä ed eller försäkran. Sådan bevisupptagning
bör enligt samfundet, med hänsyn lill edens eller försäkrans solennitet och
allmänna betydelse, förbehållas domstol. Länsstyrelsen i Ålvsborgs län befarar
att parter utan rättegångsbiträde inle kommer att kunna framställa yrkande och
invändningar på sådant sätt att processen kan sluta i ett materieUl riktigt
beslut, även om man från myndigheten söker leda processen.

Föredraganden. Frågan i vad mån
kronofogdemyndigheten bör kunna själv pröva tvist vid fördelning av medel
behandlas i anslutning till 13 kap. 7 8 i departementsförslaget. Som iframgår
av vad som anförs där anser jag att kronofogdemyndigheten bör kunna pröva sådan
tvist, om fördelningen inte kan utan betydande olägenhet för parterna avslutas
utan att tvisten har blivit avgjord och om sådan prövning även i övrigt är
ändamålsenlig. I allmänna mål får bestämmelsen dock inle tillämpas, om statens
eller kommunens fordran berörs av tvisten (13 kap. 21 8 tredje meningen).

Nu förevarande paragrafer innehåller vissa
föreskrifter angående handläggningen av fördelningstvisl som skall prövas av
kronofogdemyndigheten. De av beredningen föreslagna bestämmelserna överensstämmer
i huvudsak med vad som f n. gäller beträffande motsvarande prövning hos
överexekutor. Enligt min mening behöver man inle ha nägra betänkligheter mol all
kronofogdemyndigheten i detta särskilda faU får befogenhet att bl.a. hålla
vUtnesförhör och höra part under sanningsförsäkran. Tvist som avses i
bestämmelsema skall naturligtvis handläggas av kronofogde. Jag kan även i
övrigt i huvudsak godta beredningens förslag. I departementsförslaget har dock
inle tagits upp någon bestämmelse om att tvist under viss förutsättning får
avgöras för sig. Något praktiskt behov av en sådan befogenhet torde inte
finnas. De ändringar som i departementsförslaget har skett av bestämmelsema
rörande förhör (10-14 88 i förevarande kapitel) föranleder vissa Jämkningar i
23 8. Även några andra jämkningar har skett i departementsförslaget. Bl.a.
hänvisas i 23 8 inte tUl bestämmelserna i 11 8 om förhör med sakägare.
Hänvisningen till vad som sägs i 10 8 tredje stycket första meningen
beträffande förhör med part avses bli tillämpligt på parterna i tvisten, även
om sådan part endast är sakägare i målet hos kronofogdemyndigheten.

24
8 1 denna paragraf ges bestämmelser om forum i fall då kronofogdemyndigheten
har förelagt någon att väcka lalan vid domstol. Paragrafen motsvarar 19 kap. 21
8 i beredningens förslag. Gällande rätt. Vid tvist om äganderätten lill lös
egendom som avses i 69

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 24 § 265

8 UL gäller om forum att talan skall väckas vid den
domstol till vilken utmätningsmannens Gänstgöringsområde hör. Bestämmelsen
avser enligt ordalydelsen endast lös egendom som finns i gäldenärens bo.

I fråga om föreläggande att väcka
talan i tvist som rör äganderätt till utmätt fast egendom gäller enligt 5 8
första stycket FfL alt talan skall väckas vid domstol som anges i 10 kap. 10 8
RB, dvs. domstolen i den ort där fasfigheten är. Motsvarande gäller enligt 5 8
andra stycket FfL, när tvisten rör äganderätten till byggnad eller annat som
framstår som tillbehör till fastighet.

I 91 a 8 UL finns forumbestämmelser
för det fallet att föreläggande att väcka talan meddelas med anledning av tvist
i vad mån pantbrev i skepp eller fast egendom ulgör pant för fordran. Talan skall
väckas, såvitt avser pantbrev i fast egendom vid faslighetsforum och
beträffande pantbrev i skepp vid den domstol lill vilken utmätningsmannens
Gänstgöringsområde hör.

När fordran vid fördelning av
influtna medel är tvistig, kan borgenär enligt 151 8 2 mom. UL föreläggas att
väcka talan mot sakägare som medlen skall tillfalla i andra hand. Behörig all
ta upp tvisten är domstol lill vilken utmätningsmannens Gänstgöringsområde hör
eller, om mälet är anhängigt hos överexekutor, domstolen i den ort där överexekutor
är.

Här kan erinras om bestämmelsen i
10 kap. 17 8 första stycket 6 RB, enligl vilken domstol inle på grund av vad
som stadgas i samma kapitel är behörig att la upp tvist som angår utmätt lös
egendom och för vilken behörig domstol är särskilt stadgad.

Lagberedningen. 1 beredningens
förslag har bestämmelser om föreläggande att väcka talan tagits upp i 5 kap.
19-21 och 24-26 88, 10 kap. 12 8 andra stycket samt 14 kap. 9 8 andra stycket.
Bestämmelsema täcker de fall då föreläggande nu kan komma i fråga men sträcker
sig därutöver. De innehåller emellertid inte några regler om forum för talans
väckande. Frågan om forum regleras i stället i 19 kap. 21 8.

Beredningen erinrar om att den
nuvarande forumregeln i 69 8 UL tillkom i samband med 1963 års ändringar i UL.
Enligt vad som därvid uttalades kunde i nägot enstaka fall förekomma alt
utmätningsmans Gänstgöringsområde föll inom mer än en domkrets. Talan skulle i
sådant fall väckas vid domstolen för den del av Gänstgöringsområdet till vilket
mälet var att anse som lokaliserat med hänsyn till den omständighet som hade
betingat utmätningsmannens kompetens.

Antalet kronofogdedistrikl torde,
anför beredningen, komma alt minskas väsentligt. Man fär räkna med att det i
framliden kommer att i flertalet län finnas endast en kronofogdemyndighet.
Såvitt man nu kan bedöma kommer då regelmässigt all i varje kronofogdedistrikl
finnas tvä eller flera allmänna underrätter. De nuvarande forumreglerna i 69,
91 a och 151 88 UL kan därför inle tas upp i balken utan en viss jämkning.
Beredningen föreslår alt indelningen i kronofogdedistrikt inte längre skall
vara

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 24 § 266

avgörande för kompetensfrågan såvitt angår tvister om lös
egendom utan att denna i stället får bli beroende av den plats där myndigheten
är situerad. Den domstol blir sålunda behörig inom vars domkrets kronofogdemyndigheten
har sina lokaler. Man kan emellertid enligl beredningen utgå från att det inom
vissa distrikt kommer all finnas en eller flera filial-avdiiltiingar vilka
självständigt handlägger vissa gru!i;.'cr av ärenden. När en sådan
filialavdelning ger föreläggande alt väcka talan, bör domstolen i den ort där
avdelningen finns vara behörig. Domstolen skall anges i föreläggandet. 1
frågan var kronofogdemyndigheten skall anses situerad kan närmare bestämmelser
meddelas i administrativ ordning.

I första stycket av 19 kap. 21 8
anges som huvudregel att hithörande tvister skall tas upp av den allmänna
underrätt där kronofogdemyndigheten finns. Forumbestämmelsen skall gälla, när
någon enligl 5 kap. 19, 20, 25 eller 26 8 eller 14 kap. 9 8 andra stycket har
förelagts att i fråga om lös egendom väcka talan vid domstol, om inle annat
följer av andra stycket i paragrafen. Forumbestämmelsen är tvingande Gfr 10
kap. 17 8 första stycket 6 RB).

Beträffande innebörden erinrar
beredningen om alt 5 kap. 19 8 i huvudsak motsvarar 69 § UL, med den
skillnaden att alla slag av lös egendom omfattas och att den är tillämplig även
beträffande egendom i tredje mans besittning. 1 5 kap. 20 8 behandlas fall då
del finns anledning till anlagande att gäldenären är ägare till annan lös
egendom än registrerat skepp eller registrerat luftfartyg ulan att del
föreligger sådant fall som avses i 5 kap. 16- 18 SS. Det kvarstår alltså en
viss grad av osäkerhet om äganderätten. Egendomen kan då utmätas med förbehåll
för tredje mans rätt och sökanden kan enligt andra stycket i 5 kap. 20 8
föreläggas att väcka talan i saken mot tredje mannen. Beredningen har ansett
övervägande praktiska skäl tala för att man vid föreläggande enligt 5 kap. 20
8, trots den omvända partsställningen Jämfört med 5 kap. 19 8, har samma
forumregel som vid föreläggande enligt sistnämnda paragraf.

1 5 kap. 25 8 regleras det fallet
att tredje man efter ulmätt egendoms försäljning eller indrivning av utmätt
fordran gör anspråk på influtna medel. Bestämmelserna i 19 och 24 88 i samma
kapitel har dä motsvarande tillämpning. Föreläggande enligl 5 kap. 26 8 rör
återvinning med anledning av utmätning. Det har synts beredningen lämpligt att
när föreläggande har meddelats enligt 5 kap. 25 eller 26 8, samma fommregel får
gälla som i fall vUka direkt regleras i 5 kap. 19 och 24 88 resp. 5 kap. 20 8.

Andra stycket 121 Si 19 kap.
innehåller en bestämmelse för de fall då talan skall väckas vid faslighetsforum.
1 överensstämmelse med vad som nu gäller enligl 5 8 FfL skall talan väckas vid
faslighetsforum när tvisten rör bättre rätt till utmätt fastighet eUer när
annan än fastighetens ägare påstår bättre rätt lill egendom som framstår som
tillbehör lill fasfigheten, dvs. när föreläggande har getts enligt 5 kap. 24 8.
Vidare bör enligt beredningen tvister som avses i 5 kap. 25 och 26 88
handläggas vid fastighets-

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 24 § 267

forum, när tvisten rör fast egendom. Även när utmätt fast
egendom har sålts och tvist som avses i 5 kap. 25 8 gäller utmätningens
berättigande bör den anses röra fast egendom. Bestämmelsen i andra stycket av
19 kap. 21 8 innebär också att när tvist enligl 5 kap. 19, 20, 25 eller 26 8
rör byggnad på ofri grund, gruva eller för gruvdrift avsedd byggnad eller
anläggning, talan skall väckas vid faslighetsforum. Även i andra fall dä
tvisten rör huruvida viss egendom är tillbehör till fastighet skall den prövas
vid faslighetsforum.

Beredningen anmärker att om
utmätning har skett av egendom som ostridigt har tillförts fastighet av annan
än fastighetsägaren (t.ex. nyttjanderättshavare), tvist om äganderätten till
sådan lös egendom faller under bestämmelsen i 5 kap. 19 8- Rätt forum för
prövning av sådan tvist är - frånsett byggnad på ofri grund, gruva och
gruvlillbehör - den underrätt där kronofogdemyndigheten finns.

1 tredje stycket första meningen i
paragrafen ges en forumbeslämmelse för de fall då sökanden enligt 5 kap. 21 8
första stycket har förelagts att väcka lalan angående beståndet av utmätt
fordran eller rättighet eller då han enligt 10 kap. 12 8 andra stycket har
förelagts all skaffa exekutionstitel mol sekundogäldenär trots all tvist om
fordringen inte råder. Talan riktar sig i sådant fall mol den förpliktade. Beredningen
har inte anseti det lämpligt att med frångående av de vanliga
forumbestämmelserna tvinga den förpliktade att svara vid domstolen där
kronofogdemyndigheten finns. Detta gäller särskilt när han inte finns i riket.
Därför föresläs att i fråga om behörig domstol för ifrågavarande fall i
stället skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet därom. Talan skall
sålunda i regel väckas vid domstol i den ort där den förpliktade har sitt
hemvist (10 kap. 1 8 första stycket RB).

5 kap. 21 8 omfattar även fall dä
tvisten gäller i vad mån pantbrev eller annan inteckningshandling utgör
säkerhet för fordran. 1 fräga om forum för sädana tvister överensstämmer
beredningens förslag med nuvarande bestämmelser, med den modifikationen att
domstol där kronofogdemyndigheten finns har trätt i stället för domstol lill
vilken utmätningsmannens Gänstgöringsområde hör. En nyhet är att föreläggande
kan ges även i fall då tvisten rör om någol finns alt utmäta hos ägaren på
grund av inteckning i luftfartyg eller reservdelar därtill. 1 sistnämnda fall
bör enligl beredningen tvisten lämpligen handläggas där kronofogdemyndigheten
finns. Föreskrifter i enlighet med det sagda finns i tredje stycket andra
meningen i 19 kap. 21 8.

1 fjärde stycket sägs all i
föreläggande skall anges den domstol vid vilken talan skall väckas. Denna
föreskrift överensstämmer med vad som nu följer av 69 8 UL, 91 a och 151 88 UL
samt 5 8 FfL såvitt angår tvister som avses där.

Remissyttrandena. Förslaget alt
lalan i hänskjutna tvister som regel skall väckas vid den allmänna underrätt
där kronofogdemyndigheten finns kritiseras av länsstyrelsen i Ålvsborgs län,
som anser att förslaget innebär

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 24 § 268

ett åsidosättande av allmänhetens intresse. Länsstyrelsen
nämner därvid särskilt gäldenären i mål om utmätning. RSV och
kronofogdeföreningen vänder sig mot beredningens uttalande att med uttrycket
"där kronofogdemyndigheten finns" skall avses inle bara centralorten
i distriktet utan även lokal slalioneringsort. Nämnda remissinstanser förordar
all lalan i angivna fall alllid skall väckas vid den domstol lill vilken
myndighetens centralort hör.

Utredningen angående inskrivning av
rätt till luftfartyg m.m. erinrar om att tvist om bättre rätt till
skeppsegendom enligt sjölagen skall handläggas av sjörältsdomslol. Enligt
utredningens mening bör sådan talan väckas vid sjörättsdomstol även när den
grundas på föreläggande i utsökningsmål.

Föredraganden. 1
departementsförslaget har tagits upp bestämmelser om föreläggande att väcka
talan vid domstol vilka överensstämmer med vad beredningen har föreslagit
frånsett att departementsförslaget saknar bestämmelser om återvinning vid
utmätning. Bestämmelsema om föreläggande finns i 4 kap. 20-22, 25 och 26 88, 9
kap. 12 8 andra stycket och 13 kap. 7 8 andra stycket.

En remissinstans har anseti att den
av beredningen föreslagna huvudregeln om forum i hänskjutna tvister -
tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns - skulle kunna innebära
nackdelar för uimätningsgäldenär eller annan svarande i tvisten. Med anledning
härav villjag framhälla att i hänskjutna tvister finns sakägare med skilda
intressen. Det är inle lämpligt att låta hemvistet för svaranden i processen
över lag vara avgörande. 1 vissa tvister skall dessutom lalan föras mot två svarande
i rättegängen. När tredje man har gjort gällande bättre rätt till utmätt lös
egendom, skall sålunda föreläggandet gå ut pä att tredje mannen skall väcka
talan mot säväl sökanden som gäldenären (4 kap. 20 8, se även 4 kap. 25 och 26
88). Jag vill erinra om all gäldenärens hemvist är generellt kompetensgrundande
i mål om utmätning och att de allra flesta sådana mål också torde komma att
handläggas av kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemvist. Beredningens
förslag att tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns som
huvudregel skall vara behörig synes utgöra en lämplig avvägning av de olika
sakägarnas intressen och framstår även i övrigt som naturligt.

Trots alt antalet
kronofogdedistrikt inte torde komma att minskas i den utsträckning som beredningen
har förutsatt, delar Jag beredningens mening att den plats där
kronofogdemyndigheten finns och inte som f n. kronofogdemyndighetens
Gänstgöringsområde bör vara avgörande för behörigheten. Jag godtar sålunda vad
beredningen har föreslagit som huvudregel angående behörig domstol. 1 fräga om
den närmare innebörden av bestämmelsen ansluter jag mig däremot lill den av
ett par remissinstanser anförda uppfattningen att avgörande genomgående bör
vara den plats där kronofogdemyndighetens centralort är belägen, även om i
distriktet finns lokal

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 25 § 269

stationering
lill vilken vissa mål kan anses knutna.

Enligl 336 8 sjölagen (se även förordningen
1975:931 om sjörättsdomstolar) skall tvistemål rörande förhällande som avses i
sjölagen prövas av vissa särskilda tingsrätter. Mot bakgrund härav har en
remissinstans förordat all även talan om bättre rätt till skepp m.m. som
grundas på föreläggande i ulsökningmål skall väckas vid sjörättsdomstol.
Föregen del vUl jag framhälla alt del är en fördel om samma forumregel så längt
det är möjligt får gälla i tvister beträffande all slags egendom.
Handläggningen av tvister rörande skepp som kan uppkomma i utsökningsmål torde
knappast kräva någon särskild sjörättslig sakkunskap. Om sådana tvister skulle
prövas av sjörättsdomstol, skulle käranden i vissa fall ha att välja mellan två
eller flera domstolar (se 337 8 sjölagen). Detta skulle bl.a. göra det svårare
att snabbt få klarlagt huruvida lalan har väckts eller inte inom utsatt tid.
Om undantag frän huvudregeln görs beträffande skepp, kan liknande undantag
ifrågasättas för vissa andra egendomsslag. Jag har därför ansett mig böra godta
beredningens förslag alt särskilda forumregler inte bör gälla i fräga om skepp.
Beträffande fast egendom och därmed Jämförbar egendom bör däremot, som
beredningen också har föreslagit, meddelas en särskild forumregel.

Även i övrigt överensstämmer förevarande paragraf i
departementsförslaget i sak med beredningens förslag bortsett från att
departementsförslaget inte innehåller nägon forumregel såvitt gäller
återvinning. Beträffande bestämmelsen i paragrafens Qärde stycke - alt behörig
domstol skall anges i föreläggandet - villjag erinra om att i fall som avses i
tredje stycket första meningen gäller allmänna forumregler. Del innebär bl.a.
att mer än en domstol kan vara behörig att pröva tvisten. Uppgiften i
föreläggandet om behörig domstol fär naturligtvis anpassas därefter.

Ställande
av säkerhet m.m.

25
8 Denna paragraf, som motsvarar 2 kap. 14 8 beredningens förslag, innehåller
vissa föreskrifter om säkerhet som enligt olika bestämmelser i balken skall
ställas i utsökningsmål, nämligen om beskaffenheten och prövningen av säkerhet
och omhändertagande av ställd säkerhet.

Gällande rätt. Enligt UL skall i ett flertal fall
ställas pant eller borgen. Även i SfL, LfL och FfL föreskrivs säkerhet i vissa
situationer. Bestämmelser om säkerhet vid exekution finns också i en del andra
författningar. 1 48 8 UL meddelas vissa generella regler om säkerhet, vilka är
tillämpliga inte endast när pant eller borgen krävs enligt UL ulan även när
säkerhet eljest skall ställas i utsökningsmål. Det föreskrivs där att säkerhet,
som inle har godkänts av motparten, skall prövas av den myndighet hos vilken
säkerheten ställs. Borgen får inle godkännas av myndigheten, om inte borgensman
svarar som för egen skuld och, om tvä eller flera har tecknat borgen, de
tillika svarar solidariskt.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 2 kap. 25 § 270

Lagberedningen. Även enligt beredningens förslag
skall säkerhet stäUas i åtskUliga fall (se t.ex. 3 kap. 7, 8 och 16 88, 13 kap.
35, 39, 54 och 58 88 och 14 kap. 16, 17 och 20 88). I de särskilda
bestämmelsema om säkerhet sägs i allmänhet inte hur säkerheten skall vara
beskaffad. I första stycket av 2 kap. 14 8 anges att föreskriven säkerhet skaU
bestå av pant eUer borgen. Beträffande borgen föresläs i överensstämmelse med
vad som f.n. gäller all den skall vara proprieborgen och, om den ställs av mer
än en person, solidarisk. Beredningen erinrar om att borgen, som har tecknats
av två eller flera utan förbehåll om delad ansvarighet, enligt 10 kap. 11 8 HB
medför solidarisk ansvarighet. 1 fråga om pant uppställer förslaget inte några
särskUda krav på dess beskaffenhet.

Enligt förslaget skall säkerheten prövas av
myndigheten, om den inte har godkänts av den till vars förmån den skall gälla.
Med hänsyn tUl att säkerhet enligt förslaget alltid skall ställas hos
kronofogdemyndigheten skall prövningen ankomma på denna myndighet. Beredningen
framhåller att prövningen skall ske med beaktande av att säkerheten vid behov
skaU kunna realiseras och därvid täcka den förpliktelse som avses bli garanterad.
Har säkerheten godkänts av den fill vars förmån den skall gälla, behöver de
särskilda kraven beträffande borgen inle vara uppfyllda. Motsvarande bör gälla
det särskilda krav som i 11 kap. 16 8 andra stycket Gfr 12 kap. I 8 första
stycket) och 13 kap. 35 8 andra stycket Gfr 58 8 Qärde stycket) ställs upp i
fråga om säkerhet som består av fordran förenad med panträtt i den inropade egendomen,
nämligen alt fordringen läcks av köpeskillingen. Eftersom detta förutsätter att
alla som är berättigade tUl utdelning ur köpeskillingen är närvarande och
godkänner säkerheten torde kronofogdemyndigheten i praktiken allfid få pröva
sådan säkerhet. Av den föreslagna bestämmelsen och sakens natur följer enligl
beredningen att den i vars intresse säkerhet skulle ställas kan helt avstå
därifrån Gfr 14 kap. 21 8).

Beredningen har inle ansett det lämpligt att, såsom
ifrågasattes under remissbehandlingen av betänkandet (SOU 1968:64)
Utsökningsrätt VIII, göra något undantag från att borgen av två eller flera
skall vara solidarisk. Beredningen påpekar emellertid alt hinder inte möter att
lämna t.ex. två bankgarantier pä särskilda belopp vilka sammmanlagt täcker det
belopp som skall säkerställas.

Beredningen framhåller vidare att det har
framstäUts önskemål att bl.a. bank befrias frän skyldighet alt ställa säkerhet.
Som skäl för en sädan bestämmelse har anförts att garanti av svensk bank
allmänt godtas som borgen och alt det innebär en besvärande formalitet, om bank
skall behöva anskaffa särskild säkerhet i form av borgen av tjänsteman i banken
e.d. Beredningen har inte ansett lämpligt att, på sätt nu gäller för staten och
kommun och även föreslås i 2 kap, 16 8, generellt befria bank från skyldighet
att ställa säkerhet. Det kan ha sitt värde att i ärendet preciseras vUken risk
som skall garderas och att man på det sättet även skyddar sig mot att

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 25 271

invändningar framställs i efterhand och uppgörelse
därigenom fördröjs. Beredningen förordar däremot att i 2 kap. 14 § andra
stycket införs bestämmelser som medger att en uttrycklig utfästelse av bank att
svara för förpliktelsen i fråga skall kunna ersätta pant eller borgen. Med bank
bör därvid jämställas annan penninginrättning som regeringen bestämmer.

I tredje stycket av paragrafen
föreslås att säkerheten skall tas i förvar av kronofogdemyndigheten. Detta
överensstämmer med vad som redan f n. torde gälla utan särskild bestämmelse. De
frågor som kan uppkomma beträffande bl.a. vård av pant och ersättning för
kostnader som rör pants vård och förvaring fär enligt beredningen lösas med
ledning av gängse panlrättsliga regler Gfr 10 kap. 3 och 4 88 HB).

Förslaget saknar, liksom gällande
lag, regler om hur länge ställd säkerhet skall förvaras av
kronofogdemyndigheten och vad som skall ske med säkerheten, frånsett de
föreskrifter som meddelas om kronofogdemyndighetens ianspråktagande i vissa
fall av säkerhet (se 14 kap. 4 8 och 2 kap. 15 8). Det är emellertid enligt
beredningen tydligt att säkerheten skall återställas, när den inte längre får
tas i anspråk av den till vars förmån den har ställts eller av
kronofogdemyndigheten och alltså inte längre Qänar något syfte. Har säkerhet
ställts på grund av all viss förutsättning för verkställighet inte föreligger
och uppfylls förutsättningen senare, skall säkerheten ocksä återställas. Som
exempel nämner beredningen all säkerheten har ställts av någon som har sökt
verkställighet på grund av inte lagakraftvunnen dom Gfr 3 kap. 8 8 och 14 kap.
16 8 I loch domen senare har vunnit laga kraft.

Ibland kan det dröja avsevärd tid
innan det blir klariagt huruvida ställd säkerhet behöver las i anspråk.
Säkerhet som inte har återställts till den som har lämnat säkerheten skall
förvaras av kronofogdemyndigheten och bör inte utlämnas till motparten utan den
förres medgivande. Om den till vars förmån säkerhet har ställts önskar begagna
säkerheten, får han skaffa sig en exekutionstitel och begära utmätning i panten
resp. hos borgensmannen. Hur kronofogdemyndigheten skall förfara när den själv
skall ta i anspråk säkerheten anges i 2 kap. 15 8. Att därutöver i detalj
reglera hur det skall förfaras i olika fall har inte synts möjligt. En allmänt
hållen bestämmelse i saken skulle inte ge nägon vägledning. Man behöver enligt
beredningen knappast befara att bristen pä ytterligare lagbestämmelser skall
vålla svårigheter i praktiken.

Remissyttrandena. Förslaget att
borgen som ställs av mer än en person skall vara solidarisk kritiseras av
hovrätten för Övre Norrland, som anser alt någol bärande skäl inte har anförts
mot att borgensmännen åtminstone i viss omfattning kan begränsa sitt åtagande
lill del av del belopp som skall säkerställas.

Enligt TCO bör i paragrafen tas in
en föreskrift om att bankgaranti får godtas som säkerhet.

Jordbrukskasseförbundet anser att förslaget att bank som
skall ställa

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 25 § 272

säkerhet i stället kan lämna utfästelse alt infria den
aktuella förpliktelsen är välgrundat. Enligt advokatsamfundet saknar däremot
bestämmelsen reellt innehåll, eftersom banken redan har det betalningsansvar
som utfästelsen åsyftar att säkerställa.

Några remissinstanser berör det
förhållandet alt förslaget inte innehåller några regler om hur länge ställd
säkerhet skall förvaras av kronofogdemyndigheten och vad som skall ske med
säkerheten. Länsstyrelsen i SiockhtUms län upplyser att den har haft praktiska
svårigheter på grund av bristen pä sådana bestämmelser. Detta har särskilt
gällt fall då sökanden i ärenden om avhysning har ställt ett kontantbelopp
eller en bankgaranti som säkerhet. Länsstyrelsen har någon gäng utlämnat
säkerheten när det har bedömts kunna ske utan risk. Kronofogdeföreningen, som
understryker svårigheterna att avgöra om och när säkerhet kan återställas,
förutsätter att frågan blir närmare reglerad i administrativ ordning. Även TCO
anser att administrativa bestämmelser bör meddelas om villkoren för att
säkerhet kan återställas.

RSV utgår från att säkerhet enligt
förslaget kan ställas enbart i enskilda mål. RSV grundar detta på det sätt
bestämmelserna om säkerhet, bl.a. 2 kap. 14- 16 SS. har utformats.

Föredraganden. Som beredningen har
föreslagit bör säkerhet som skall ställas i utsökningsmål bestå av pant eller
borgen. Jag finner inte skäl att frångå beredningens förslag all borgen som
ställs av två eller flera personer skall vara solidarisk. Denna ordning är
enkel för kronofogdemyndigheterna och torde knappast kunna vålla olägenheter
för part eller annan. Bestämmelsen i saken bör emellertid, i likhet med regeln
i 10 kap. 11 § HB, vara tillämplig endast på gemensam borgen, dvs. i fall då
borgensmännen har tecknat borgen i förening. Om två eller flera var för sig
ingår särskild borgen för en förpliktelse utgör, som beredningen har påpekat,
bestämmelsen inte hinder mot att varje borgen begränsas till visst belopp så
att förbindelserna sammanlagt täcker förpliktelsens belopp. I departementsförslaget
har bestämmelsen om att borgen skall vara solidarisk förtydligats i nämnda
hänseende.

Anledning saknas att, som en
remissinstans har förordat, ta upp särskild föreskrift om alt bankgaranti får
godtas som säkerhet. Bankgaranti som ställs enligt bestämmelsema för borgen
omfattas utan vidare av vad som i paragrafen sägs om borgen.

När det gäller den föreslagna
bestämmelsen om att bank, i stället för att ställa pant eller borgen, fär lämna
utfästelse att infria aktuell förpliktelse kan jag inte dela den vid
remissbehandlingen framförda uppfattningen att bestämmelsen skulle sakna reellt
innehåll. En sådan utfästelse som del är fräga om torde medföra att banken i
princip förlorar möjligheten att göra invändningar mot betalningsskyldigheten.
Genom utfästelsen kan också betalningsskyldigheten ofta preciseras. Jag godtar
alltså vad beredningen har föreslagit om utfästelse av bank. Med bank bör
likställas Jämförbara

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 26 § 273

penninginrättningar. Närmare föreskrifter om vilka slags
penninginrättningar som bör jämställas med bank kan meddelas av regeringen.

Även i övrigt kan Jag godta vad
beredningen har föreslagit i paragrafen. Jag delar beredningens uppfattning all
närmare föreskrifter inle behöver meddelas i UB angående förvaring av ställd
säkerhet.

Med anledning av att RSV har
förklarat sig utgå frän all säkerhet skall StäUas enbart i enskilda mål villjag
framhälla alt med den reservation som följer av att staten resp. kommun enligt
27 8 är befriad från att ställa säkerhet bestämmelsema om säkerhet i princip
bör vara tillämpliga även i aUmänna mäl. Bestämmelser om all säkerhet kan eller
skall ställas gäller i flera fall annan än sökanden, t.ex. den som ropar in
fastighet, rättighetshavare som vill skydda sin rättighet vid försäljning av
fastighet eller borgenär som vill lyfta medel i förtid. Anledning saknas fill
att sädana bestämmelser inte skulle gälla även i allmänna mäl.

26 8 I paragrafen regleras hur kronofogdemyndigheten skall
förfara när den skall ta ställd säkerhet i anspråk. Paragrafen motsvarar 2 kap.
15 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Den som har ropat in
registrerat skepp m.m., luftfartyg m.m. eller fastighet pä auktion kan i
stället för att lämna kontant handpenning ställa säkerhet för motsvarande
belopp (16 8 andra stycket SfL, 17 § andra stycket LfL och 35 8 andra stycket
FfL). Om inroparen inte betalar ogulden del av den kontanta köpeskillingen inom
föreskriven tid, kan han bli ersättningsskyldig med högst handpenningens belopp
(se 22 8 SfL, 23 8 LfL och 43 8 FfL). Motsvarande gäller exekufiv
fastighelsförsäljning som sker under hand (58 8 Qärde och femte styckena FfL).
För uttagande av vad köparen skall utge kan del behövas att säkerhet som han
har ställt tas i anspråk. Bestämmelser härom meddelas i UL.

I 143 a 8 1 mom. UL föreskrivs att
om säkerhet för handpenning har ställts hos överexekutor och ogulden del av
köpeskillingen inte betalas senast på bestämd dag, överexekutor skall göra bruk
av säkerheten, om det behövs för betalning av vad den förre köparen skall svara
för. Säkerheten skall tas i anspråk på sätt som finnes ändamålsenligt. Pant fär
säljas i den ordning som gäller för utmätt lös egendom och borgen får utsökas.
Överexekutors beslut får omedelbart verkstäUas. Enligl 143 a 8 2 mom. har
nämnda bestämmelser motsvarande tillämpning när sakägare har lämnat säkerhet
för belopp som skall fördelas samtidigt med köpeskillingen. Denna föreskrift
syftar på säkerhet för tillskott som rättighetshavare för att skydda sin
rättighet har ställt vid exekutiv försäljning av fastighet (39 8 sista stycket
FfL) och säkerhet som sakägare har ställt för att subsidiär-ansvarig fastighet
inte skall säljas (54 8 sista stycket FfL).

Lagberedningen. De nyss nämnda
bestämmelsema i SfL, LfL och FfL om ställande av säkerhet och om skyldighet för
inropare alt utge ersättning har tagits upp även i beredningens förslag till UB
(11 kap. 16 8 andra

18 Riksdagen 1980181. 1 sami Nr 8. Ddl i

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 27 § 214

stycket
och 22 8, 12 kap. 1 8 första stycket och 13 kap. 35 8 andra stycket, 39 8 sista
stycket, 43 8, 54 8 sista stycket och 58 8 Qärde och femte styckena).
Föreskrift alt sädan säkerhet under vissa förutsättningar skall las i anspråk
av kronofogdemyndigheten meddelas i 14 kap. 4 8 i förslaget.

Enligt 4 kap. 24 8 och 14 kap. 16, 17 och 20 88
beredningens förslag får medel som har influtit i införsel- resp,
ulmätningsärende under vissa förutsättningar betalas ut, trots att det inle
har blivit slutligt faststäUt att borgenären är berättigad till betalning. Som
villkor för utbetalning gäller i dessa fall att säkerhet ställs för
återbetalning. Befinns senare, t.ex. genom att exekutionstiteln har upphävts,
utmätningen hävts eller fördelningsbeslut ändrats, att den som har uppburit
något inte är berättigad lill beloppet, är han skyldig att återbetala vad han
har erhållit för mycket. Kronofogdemyndigheten får i sådant fall utsöka vad
som skall betalas tillbaka. Såvitt avser det fallet all exekutionstiteln har
upphävts följer detta av 3 kap. 26 8 och 14 kap. 22 S. Vid tillämpning av dessa
bestämmelser fär utmätning äga rum Gfr 5 kap. I 8 andra stycket). Kronofogdemyndigheten
kan därvid ta säkerheten i anspråk.

I 2 kap. 15 8 föreskrivs alt när säkerhet skall tas
i anspråk av kronofogdemyndigheten, pant fär tillgodogöras i den ordning som
gäller för utmätt egendom och att borgen genast får utsökas. Beredningen har
ansett det onödigt att, som i 143 a 8 UL, också föreskriva att kronofogdemyndigheten
i övrigt förfar pä det sätt som finnes mest ändamålsenligt. Beredningen har
inte funnit någol praktiskt behov av att i förevarande hänseende likställa
utfästelse av bank e.d. med borgen. Den belalningsskyldige bör få tillfälle att
betala frivilligt innan säkerheten las i anspråk. Förslaget innebär alt det
inte behövs någon särskild exekutionstitel för att kronofogdemyndigheten skall
få realisera säkerheten Gfr betr. utsökande av borgen 5 kap. I 8 andra stycket
i förslaget). Det är tillräckligt alt kronofogdemyndigheten själv beslutar att
säkerheten skall realiseras och bestämmer vilket belopp som skall tas ut ur
säkerheten. Pant som utgörs av fordran bör såvitt möjligt drivas in i stället
för att säljas Gfr 10 kap. 10-13 88 i förslaget).

Föredraganden. Departementsförslaget överensstämmer
med beredningens förslag. Bestämmelser om att kronofogdemyndigheten i vissa
fall skall ta i anspråk säkerhet har i departementsförslaget tagits upp i 13
kap. 3 8.

27
8 1 paragrafen, som motsvarar del av 2 kap. 16 8 beredningens förslag, meddelas
föreskrift bl.a. om befrielse för vissa rättssubjekt från skyldighet alt ställa
säkerhet.

Gällande rätt. Staten, kommun, landstingskommun och
kommunalförbund är enligt 48 8 2 mom. UL (se även 16 8 tredje stycket SfL, 17
8 Iredje stycket LfL och 35 8 tredje stycket FfL) befriade från skyldigheten
att ställa säkerhet i utsökningsmål.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 28 § 275

Lagberedningen. Beredningen föreslår i första
stycket av 2 kap. 16 8 att staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund
inte skall behöva ställa säkerhet, när det annars är föreskrivet.

1 samma stycke föreslär beredningen vidare, som
undantag frän vad som anges i 18 kap. om skyldighet för sökanden att på begäran
av kronofogdemyndigheten förskotlera förrättningskostnad, att nyss nämnda
rättssubjekt även befrias från skyldighet all förskotlera sådan kostnad.

Som andra stycke i paragrafen har i enlighet med 9
kap. 8 8 andra stycket andra meningen RB tagils upp en föreskrift att vite inle
får föreläggas staten.

Föredraganden. Förevarande paragraf i
departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag såvitt avser
befrielse för staten m.fl. att ställa säkerhet saml förbud att förelägga staten
vite. Frågan om befrielse för staten m.fl. att förskotlera förrättningskostnad
regleras i 17 kap. 5 8.

Fordran
som ej är forfallen och ränta

28
8 Paragrafen, som motsvarar 2 kap. 17 8 beredningens förslag, reglerar frågan
hur värdet av ränlelös fordran som inte är förfallen skall beräknas.

Gällande rätt. 1 150 8 1 mom. UL föreskrivs att om
utdelning ur köpeskiUingen för utmätningsvis såld lös egendom skall ske för
fordran, som inte är förfallen och pä vilken ränta inle skall betalas före
förfallodagen, fordringen skall beräknas till det belopp som efler fem procent
årlig ränta utgör dess värde vid fördelningen. Enligt andra meningen i samma
mom. gäller motsvarande, om utfäst ränta är lägre än fem procent. 112 8 Qärde
stycket SfL, 12 8 första stycket LfL och 28 § FfL finns motsvarande
bestämmelser beträffande fordran som skall tas upp i sakägarförteckning vid
försäljning av egendom som avses i dessa lagar.

Lagberedningen. I 2 kap. 17 8 föreslär beredningen
som första mening att fordran, som inle är förfallen till betalning och inle
löper med ränta före förfallodagen, skall beräknas till det belopp som efter
fem procent äriig ränta utgör fordringens värde. I en andra mening anges all
motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent. Beredningen
framhåller att förslaget i fråga om beräkningsgrunden överensstämmer med de
nuvarande reglema i UL, SfL, LfL och FfL om diskontering av fordran men all den
föreslagna bestämmelsen har fält en mera generell tillämpning. Diskonteringsregeln
blir sålunda tUlämplig, förutom i de fall som f n. är reglerade, även i andra
fall då det eventuellt kan bli aktuellt att beräkna nuvärdet av en inte
förfallen fordran Gfr dock beträffande utmätt fordran 10 kap. 11 8 andra
stycket i förslaget).

Föredraganden. Genom räntelagen (1975:635) och
därtill anslutande regler i andra författningar har införts nya bestämmelser om
fordringsränla

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 29 § 276

inom
förmögenhetsrättens område. Bestämmelserna, som beaktar såväl s.k. avkaslningsränta
som dröjsmälsränta, utgår frän det vid varje fid gällande officiella diskontot
men är två resp. fyra procent högre. Frågan om lämplig räntefot vid
diskontering av fordringar prövades dock inte i nämnda lagstiftningsärende (se
prop. 1975:102 s. 108).

Räntan vid diskontering har uppenbarligen
beröringspunkter med avkastningsränta, varför vissa skäl kan tala för att
anpassa diskonteringsräntan till avkastningsräntan. Å andra sidan gör sig även
en del andra synpunkter gällande beträffande diskonleringsräntan. I de fall
som omfattas av den föreslagna diskonteringsregeln skall en borgenär ofta ulan
att själv ha tagit initiativ därtill få betalning i förtid eller få sin fordran
beräknad i förhällande till andra fordringar. Vidare torde räntelösa fordringar
ofta avse rent benefika förhållanden, t.ex. vid län frän föräldrar tiU barn. En
anknytning lill det officiella diskontot skulle även så till vida ge mindre
tUlfredsställande resultat som beriiknandet tydligen måste utgå från det vid
tiden för diskonteringen gällande diskontot, trots all diskonteringen avser en
framtida period under vilken diskontot kan ändras, måhända flera gånger. Jag
finner därför inte lämpligt att utforma diskonteringsregeln i enlighet med
räntelagens bestämmelser. Däremot synes det kunna övervägas att med hänsyn
tiil nuvarande ränteläge höja den femprocentiga räntesatsen vid diskontering
någon eller några procent. Jag anser emellertid inte alt tillräckliga skäl
föreligger all f n. höja nämnda räntesals, vilken även ligger till grund för
diskontering på andra områden.

Pä grund av del sagda och då jag även i övrigt kan
godta beredningens förslag har paragrafen utformats i enlighet med detta.

1 fråga om ränlelös fordran innebär bestämmelsen i
första meningen att det sökta värdet skall beräknas genom att fordringens
nominella belopp reduceras med ett belopp motsvarande fem procent ärlig ränta
under liden frän den aktuella dagen till och med förfallodagen, beräknad på del
sökta värdet. 1 fall som avses i andra meningen skall diskonteringen i stället
ske efter den procentsats med vilken den utfästa räntan understiger fem
procent.

I den mån kronofogdemyndigheterna kan behöva
tabeller lill ledning för diskonteringen kan sådana tabeller utfärdas av RSV
Qfr den till lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt fogade tabell 1 i dess
lydelse före 1974 års ändringar).

Diskonteringsregeln torde knappast kunna få nägon
praktisk betydelse i fråga om statens fordringar i allmänna mål.

29
8 Paragrafen, som motsvarar 2 kap. 18 8 beredningens förslag, behandlar frågan
om ränta pä medel som har betalats ut i utsökningsmål och som skall betalas
tillbaka.

Gällande rätt. Den som har lyft pengar vid
verkställighet av dom m.m. är enligt 50 8 UL skyldig att betala tillbaka
beloppet, om exekutionstiteln

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 29 § 277

ändras
eller upphävs. Därvid utgår ränta enligt 5 § räntelagen från den dag medlen
utbetalades tiU den dag återbetalning skall ske och enligt 6 8 räntelagen för
liden därefter. Ränta enligt 5 8 räntelagen, s.k. avkaslningsränta, beräknas
enligt en räntefot som motsvarar del av riksbanken fastställda, vid vaGe tid
gällande diskontot med tillägg av två procent. Ränta som avses i 6 8
räntelagen, s.k. dröjsmälsränta, beräknas på samma sätt, dock att diskontot
skall ökas med fyra procent.

Om nägon har fått lyfta medel innan frågan om
bättre rätt till medlen har blivit slutligt avgjord och han blir skyldig att
helt eller delvis återbetala medlen, skall han enligt 166 8 UL likaså betala
ränta på beloppet. Räntan beräknas enligl 5 8 räntelagen för liden frän den dag
medlen utbetalades till den dag återbetalning skall ske och enligt 6 8
räntelagen för tiden därefter. Undantag från skyldigheten alt betala ränta
enligt 166 8 gäller när utdelning har beräknats för borgenär utan att fordringsbeviset
har företetts och borgenären inle har anmält sig inom ett år frän det att
fördelningen vann laga kraft Gfr 159 8 UL) samt den som medlen i andra hand
skall tillfaUa har begagnat sin rätt att lyfta medlen. Om borgenären i sådant
fall anmäler sig senare, är den som har lyft medlen inte skyldig all betala
ränta för längre tid än från det att utmätningsmannen elier överexekutor har
krävt återbetalning av beloppet.

Bestämmelserna om ränta i 50 och 166 8 ULfick sin
nuvarande lydelse år 1975 i samband med tillkomsten av räntelagen. Tidigare
skulle ränta utgå efter sex procent om året frän det att beloppet lyftes.

Lagberedningen. Åven enligt beredningens förslag
kan den som har uppburit medel under verkställighet ibland bli skyldig att helt
eller delvis betala tillbaka medlen. Detta gäller t.ex. om dom eller annan
exekutionstitel ändras eller upphävs sedan verkställighet har följt (3 kap. 26
8). Den som har fått verkställighet skall i så fall betala fillbaka vad han har
fått lyfta i pengar. Ett annat fall är att utbetalning äger rum innan
fördelning har vunnit laga kraft och fördelningen sedan ändras efter besvär Gfr
4 kap. 26 8 och 14 kap. 22 8). I dessa och andra fall då skyldighet föreligger
att betala fillbaka uppburna pengar bör enhgt beredningen den återbetalnings-skyldige
i princip också betala ränta. Beredningens förslag innebär att räntesatsen
liksom i motsvarande fall enligt vad som gäUde vid liden för förslaget skall
vara sex procent.

Regeln att ränta skall utgå på pengar som betalas
tillbaka bör emellertid enligt beredningen inle gälla undantagslöst. I andra
stycket föreslås att vad som sägs i första stycket inle skall gälla i den män
det beror pä den som är berättigad till medlen all de inle har återburits.
Föreskriften åsyftar i första hand det fall som regleras i 166 8 tredje
meningen UL Gfr 14 kap. 20 8 första stycket i förslaget) men omfattar även
andra fall, l.ex. då återbetalningen har fördröjts på gmnd av alt den som är
berätfigad liU medlen inte har tillhandahållit ett löpande skuldebrev, vUket
har utgjort villkor för återbetalningsskyldigheten.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 30 § 278

Remissyttrandena. EnliglÄ5V är del tydligt alt
räntebestämmelsen inle bör gälla i allmänna mål. 1 fråga om ränta på skatt som
skall återbetalas tillämpas 69 8 uppbördslagen. RSV anser att paragrafens
lydelse bör ändras så att tUlämpningsområdet klart framgår. Hovrätten för
Västra Sverige är av samma uppfattning.

Föredraganden. Bestämmelsen om ränta vid
återbetalning av 1 fta medel bör, pä samma sätt som motsvarande bestämmelser i
UL efter gjorda ändringar, anknytas fill reglerna i räntelagen. I övrigt
överensstämmer departementsförslaget i sak med beredningens förslag.

Beträffande skatter och allmänna avgifter finns
bestämmelser om ränta vid återbetalning när någon vinner nedsättning i eller
befrielse från påförd skatt eller avgift bl.a. i uppbördslagen (69 8 2 mom.,
jfr 68 8 2 mom. tredje stycket). Dessa bestämmelser gäller även när skatt eller
allmän avgift har tagils ut genom utmätning eller in:försel.

I fråga om böter, vite o.d. vill jag framhålla
följande. F.n. finns inte några generella bestämmelser om alt ränta skall utgä
vid återbetalning av böter o.d. som har drivits in. Bestämmelsen om ränta i 50
8 UL torde emellertid vara tillämplig även vid utmätning för sädan fordran.
Huruvida bestämmelsen skall anses tillämplig även vid införsel synes mera tveksamt.
Enligt departementsförslaget (3 kap. 23 8 andra stycket) skaU verkställighet
som avser böter o.d., frånsett visst undantag, inte kunna ske förrän domen
eller beslutet har vunnii laga kraft. Utrymmet för ålerbelalningsskyldighel på
grund av att domen eller beslutet har upphävts eller ändrats efler det att
verkställighet har ägt mm torde därför vara ganska ringa. Del förtjänar nämnas
att vid återbetalning av skall enligt uppbördslagen i fall som nu avses ränta
inte utgår med lägre belopp än 50 kr. (69 8 2 mom. första stycket Jämförd med
32 8 första stycket). Påpekas bör också alt ränta inte tas ut av den som
försummar att betala böter o.d. som har förfallit tiU betalning. På gmnd härav
bör nu förevarande räntebestämmelse inte heller vara tiUämplig i fråga om
böter, viten o.d., när återbetalning skall ske i följd av att exekutionstiteln
har ändrats eller upphävts.

Del bör påpekas att förevarande paragraf bör gälla
när staten i allmänt mål skall betala tUlbaka medel i andra fall än dä
exekutionstiteln har upphävts, t.ex. dä utbetalning har ägt mm innan
fördelning har vunnit laga kraft och fördelningen därefter ändras.

Särskilda
föreskrifter iMträffande aUmänna mål

30
§ Denna paragraf innehåller en föreskrift om vilka bestämmelser i förevarande
kapitel som inte skall gälla i allmänna mäl samt vissa särskilda föreskrifter
beträffande sådana rnål, nämligen om företrädare för det allmänna som borgenär
och om när ansökan skall anses gjord. Paragrafen saknar motsvarighet i
beredningens förslag.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 2 kap. 30 § 279

Föredraganden. Som framgår av motiveringen liU de
fcr::gående paragrafema i kapitiel bör vissa bestämmelser däri inte gälla i
allmänna mäl. Bestämmelsema om ansökan i utsökningsmål i 1, 2, 4 och 5 88 bör
sålunda inte vara tillämpliga i sådana mål. Sävitt avser sökanden i allmänna
mål, dvs. staten resp. kommun, bör inte heller tillämpas bestämmelsema i 6 8
(om parts behörighet saml ställföreträdare och ombud m.m.) eller 10 8 andra och
tredje styckena (om kallelse lill förhör och föreläggande i samband med sådan
kallelse). Vidare bör bestämmelsema i 29 8 om skyldighet att betala ränta på
medel som skall betalas tUlbaka inte gälla beträffande sökanden i aUmänt mäl i
fall dä exekutionstiteln har upphävts. I första stycket av förevarande 30 8
anges vilka bestämmelser som sålunda inte skall gälla i allmänna mål.

Som har behandlats närmare i den allmänna
motiveringen under avsnitt 5.3 bör i allmänna mål staten resp. kommunen i
allmänhet företrädas av kronofogdemyndigheten, på samma sätt som f.n.
utmätningsmannen representerar borgenären i sådana mål. I vissa särskilda fall
bör emellertid borgenären i stället företrädas av annan myndighet, vilken bör
vara RSV. Delta gäller vid tvister som hänvisas till domstol och vid
överklagande. De olika fallen behandlas närmare i motiveringen till de aktuella
bestämmelsema.

Det har synts lämpligt att i förevarande paragraf
la upp bestämmelser om vem som sålunda företräder staten i allmänna mål. 1
andra stycket första meningen anges som huvudregel alt sökanden i aUmänna mål
företräds av kronofogdemyndigheten. I en andra mening föreskrivs all i fall
som avses i 4 kap. 20-22, 25 och 26 88, 9 kap. 12 8 andra stycket och 13 kap. 7
8 andra stycket staten företräds av RSV. Detsamma föresläs gälla vid utförande
av lalan i överklagat utsökningsmål.

Vilka Qänstemän hos kronofogdemyndigheten som skall
fä utöva olika befogenheter som ankommer på myndigheten i dess egenskap av företrädare
för det allmänna som borgenär kan regleras av regeringen. Jag vill påpeka att
när sökanden enligl bestämmelser i UB skall kallas, underrättas, beredas
tillfälle alt yttra sig e.d., kronofogdemyndigheten i allmänt mål inte behöver
vidta någon särskild åtgärd i den mån det allmänna företräds av myndigheten.

1 detta sammanhang villjag erinra om att enligt 3 §
andra stycket förordningen (1975:1345) med instruktion för justitiekanslern
denne kan, utan hinder av att uppgiften att företräda staten vid eller utom
domstol ankommer pä annan myndighet än justifiekanslern, i tvist som prövas
eller kan bli föremål för prövning av allmän domstol överta uppgiften att
bevaka statens rätt. Denna befogenhet blir dock inte tillämplig i nu förevarande
tvister, beträffande vilka uppgiften alt företräda staten regleras i lag.
Frågan om vem som i skilda sammanhang skall företräda staten vid tvister utreds
emellertid f n. av utredningen (Ju 1974:20) om juslifie-kanslerns uppgifter
m.m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 2 kap. 30 § 280

Vid tillämpning av vissa
bestiimmelser i balken är det av betydelse när ansökan skall anses ha skett,
dvs. när ett utsökningsmål föreligger. Detta gäller bl.a. i fräga om medel som
gäldenär betalar in till kronofogdemyndigheten. Enligt 4 kap. 28 8 skall
sålunda medel som gäldenären i anhängigt mål betalar in lill
kronofogdemyndigheten som regel anses omedelbart utmätta i målet. Att besvara
frågan när ansökan skaU anses ha gjorts i enskilt mål torde knappast kunna
vålla svårigheter. Med hänsyn lill alt kronofogdemyndigheten svarar för
indrivningen av skatter, böter m.m. och därvid företräder del allmänna samt att
någon egentlig ansökan i vanlig mening inte görs i allmänna mäl kan del däremot
vara mera tveksamt på vilket stadium ett utsökningsmål skall anses föreligga
vid indrivning av sädana medel. Beredningen har, med hänvisning till vad som
uttalades vid tillkomsten av den bestämmelse i gällande rätt som motsvarar 4
kap. 28 8 i departementsförslaget, förordat att ett utmätningsmål skall anses
föreligga först när utmätning eller försök därtill har ägt rum. Enligt
beredningen kan emeUertid frågan komma i ett annat läge, om
indrivnings-förfarandet efter inrättande av centralmyndighet eller införande av
dala-syslem delas upp så att endast mål i vilka exekutiv åtgärd är aktueU överlämnas
till kronofogdemyndigheten. Beredningens uttalanden har kritiserats av några
remissinstanser, bl.a. RSV. I fråga om bestämmelsen att medel som betalas in i
anhängigt mål skall anses utmätta menar RSV att den förordade ordningen kan
föranleda åtskilliga olägenheter. De kritiska remissinstanserna anser att
ansökan i allmänt mål skall anses ha skett den dag dä indrivningsuppdraget kom
in lill kronofogdemyndigheten eller, om målet databehandlas, den dag då målet
registrerades.

För egen del vill jag framhåUa
följande. Att anse att ansökan har gjorts så sent som när utmätning eller
utmätningsförsök äger rum synes knappast lämpligt. En sådan ordning synes också
kunna vålla svårigheter, t.ex. i faU då någon utmätningsförtätlning inle hålls
därför att gäldenären vid förhör har lämnat uppgifter som godtas. Å andra sidan
kan man hysa viss tveksamhet mot att ansökan skall anses gjord redan när
kronofogdemyndigheten erhåller indrivningsuppdraget. Tveksamheten hänför sig
närmast till att beträffande vissa medel som drivs in som aUmänl mäl nägot
egentligt uppbördsförfarande inte förekommer innan saken lämnas till kronofogdemyndigheten.
Del torde emeUertid knappast vara möjligt att finna någon annan lämplig
tidpunkt. Bl.a. bör beaktas alt betalningsanmaning inte ges undantagslöst.

Vid övervägande av det anförda har
jag ansett mig böra godta den av flera remissinstanser förordade regleringen,
dvs. alt ansökan skall anses ha sketl när indrivningshandlingama kom in till
kronofogdemyndigheten. Det synes lämpligt att en uttrycklig bestämmelse härom
meddelas i UB. En sådan bestämmelse har tagits upp i tredje stycket av
förevarande paragraf Jag vill påpeka att frågan bör tas upp till omprövning om
automafisk databehandling införs inom exekutionsväsendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 281

3
kap. Exekutionstitlar

I kapitlet meddelas bestämmelser om vilka
exekutionstitlar som får ligga tUl grund för verkställighet och om
verkställighet av icke lagakraftvunna exekutionstitlar. Vidare ges bestämmelser
om invändningar mot verkställighet och om verkan av att exekutionsfitel
upphävs. Kapitlet motsvarar 3 kap. i beredningens förslag.

Lagberedningen. Beredningen erinrar om att
"verkställighet" i den mening som åsyftas i förslaget förutsätter
exekutionstitel av nägot slag. Förslaget omfattar i princip alla sädana
exekutionstitlar som innefattar skyldighet för någon all betala pengar eller
att fullgöra annan förpliktelse. Detta följer av del sätt på vilket balkens
lillämplighelsområde bestäms (1 kap. 1 8). HU hör givelvis åläggande att betala
skadestånd oavsett om förpliktelsen vilar på civil eller kriminell grund.
Verkställighet kan ävci avse förpliktelse att utge lös egendom, avträda fast
egendom, upphöra med viss verksamhet som strider mot immateriellrältsliga
regler osv. De utan Jämförelse flesta exekutiva ärendena rör emellertid
betalningsförpliktelse.

Beredningen har eftersträvat alt i kapitiel
systematiskt och överskådligt ange vilka exekufionstitlar som kommer i fräga
och förutsättningarna för att de skall kunna föranleda verkställighet. Som
inledande bestämmelser tas bl.a. upp en katalog över exekutionstitlarna och en
erinran om all särskilda villkor gäller för utländska exekutionstitlar. De
olika exekutions-titlama behandlas därefter var för sig. Förslaget tar inle upp
några nya sådana, fränsett all där nämns även vissa exekutionstitlar för vilka
uttryckliga regler f.n. saknas. Däremot har auklionsprolokoU, som f n. kan
föranleda direkt verkställighet enligt 55 8 UL, i förslaget uteslutils som exekutionstitel.
Nägot beaktansvärt behov av verkställighet på auktions-protokoll har inle
ansetts föreligga.

Enligt beredningen hade del i och för sig varit
önskvärt om förutsättningarna för verkställighet på grund av olika
exekutionstitlar hade kunnat göras enklare och mer likformiga än f.n. Villkoren
för verkställighet i olika fall har emellertid samband med andra förhållanden,
t.ex. anspråkets natur, beskaffenheten av del förfarande som lett fram till
exekutionstiteln och tillämpligt rättsmedel. Beredningen har därför inle ansett
möjligt all rubba de nuvarande förutsättningarna i någon slörre utsträckning.

Remissyttrandena. RSV ifrågasätter om inte termen
exekutionstitel bör bytas ul, eftersom den kan vara svår all förslå för dem som
utanför exekutionsväsendet kommer i kontakt med balken.

Svea hovrätt ställer sig tveksam till förslaget alt
auklionsprolokoU inle längre skall kunna föranleda direkt verkställighet.
Hovrätten betvivlar inte att sådan exekutionstitel ytterst sällan används men
framhåller att några olägenheter med den nuvarande ordningen såvitt bekant inle
föreligger. Tvärtom synes möjligheten till direkt exekution vara en förut-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 282

sättning för den kreditpraxis som f.n. fillämpas vid
slörre auktioner, t.ex. vid avvecklande av jordbruk. Möjligheten till snabb
exekution anses ha en starkt betalningsslimulerande effekt. Att utverka
exekutionstitel genoni lagsökning eller betalningsforeläggande lar betydligt
längre tid i anspråk med därav följande risker för borgenären. Enligt
hovrättens mening förefaller det inte finnas tillräckliga skäl att försämra
auktionssäljares ställning på det sätt som blir följden av förslaget.
Länsstyrelsen i Norrbottens län delar beredningens uppfattning alt något behov
av direkt verkställighet på auktionsprotokoll inle föreligger.

Föredraganden. Som jag har berört i
det föregående bygger förslaget till UB pä att det skall föreligga en
exekutionstitel av något slag för alt verkställighet skall få ske. I
förevarande kapitel anges de exekutionstitlar som kan läggas till grund för
verkställighet. Beträffande innehållet i kapitlet kan jag i stort sett ansluta
mig till beredningens förslag.

Som framgär av den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.3) föresläs UB vara direkt tillämplig även på uttagande
av böter, viten o.d. samt skatter och allmänna avgifter. Departementsförslaget
anger emellertid endast i fråga om böter, viten och rältsverkansbelopp de
förutsättningar under vilka fordringar i allmänna mål får drivas in. I övrigt
förutsätts att saken även i fortsättningen regleras i särskilda författningar
om sädana fordringar, bl.a. i uppbördslagen.

Bland de exekutionstitlar som
enligt departementsförslaget kan föranleda verkställighet kan särskilt nämnas
domstols domar och beslut. Förvaltningsdomstols avgöranden jämställs med annan
domstols domar och beslut. Vidare kan verkställighet äga rum på grundval av
stadfäst förlikning, utslag eller beslut i lagsökningsmål, skiljedom och
förbindelse angående underhållsbidrag. Även förvaltningsmyndighets beslut och
andra handlingar förutsätts i viss utsträckning kunna föranleda verkställighet.
Departementsförslaget syftar i första hand endast på svenska exekutionstitlar.

1 fräga om flertalet
exekutionstitlar anges i förslaget de närmare villkor under vilka verkställighet
får äga rum. Härvid skiljer förslaget mellan domar och beslut som har vunnit
laga kraft och sådana som inte har vunnit laga kraft när verkställighet skall
ske. Dessutom utgår förslaget frän att andra lagar, bl.a. RB, GB och FB, även i
fortsättningen skall innehålla bestämmelser om att dom eller beslut får
verkställas ulan hinder av att laga kraft inte föreligger.

Del kan diskuteras om man inle i
detta sammanhang borde pröva möjligheten att i större utsträckning än f.n.
medge exekution direkt pä grund av handling som har tillkommit ulan medverkan
av domstol eller annan myndighet. Sådana privata exekutionstitlar förekommer i
viss utsträckning utomlands. 1 Danmark kan efler nyligen företagna
lagändringar exekution äga rum på grund av inle bara s.k. "udenretlig
skriftlig förlig" om förfallen gäld ulan ocksä andra skuldebrev, om del
uttryckligen är

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 283

bestämt i handlingen att den kan Qäna som grund för
exekution, samt i vissa fall på grund av växel och check (478 8 4, 5 och 7 relsplejeloven).
I Norge kan direkt exekution förekomma t.ex. på grund av "eldsbrev"
som innehåller medgivande till indrivning ulan föregående talan och skriftliga
hyreskontrakt med motsvarande medgivande såvitt angår avhysning (3 S lov om
Ivangsfuldbyrdelse). Nägot påtagligt behov av 'iknande bestämmelser för
svenskt vidkommande har emellertid inte gjort sig gällande. Några önskemål
härom har l.ex. inte framställts vid remissbehandlingen av beredningens förslag
till UB. Detta torde främst hänga samman med alt den summariska
betalningsprocessen hos oss ger möjlighel att på ett relativt enkelt och
billigt sätt komma fram lill ett verkställbarl avgörande. Beträffande avhysning
fyller handräckningen samma syfte. Jämsides med arbetel på UB har inom
departementet inletts en översyn av den summariska betalningsprocessen bl.a.
för en samordning med handräckningsmålen (se avsnitt 5.2.4). Med hänsyn till
vad jag har anfört om delta reformarbete i det föregående har Jag-inle funnit
tUlräckliga skäl föreligga att ta upp frågan om möjlighet till exekution på
grund av skuldebrev eller liknande privata handlingar.

Svea hovrätt har ställt sig tveksam
till beredningens förslag att auktionsprotokoll inte längre skall ge rätt till
direkt verkställighet. För egen del biträder jag emellertid förslaget på denna
punkt. 1 de flesta kronofogdedistrikt förekommer praktiskt tagel aldrig att
verkställighet söks med åberopande av auktionsprotokoll. Även om dessa inle
har helt spelat ut sin roll som exekutionstitel, synes del främmande att i en
modern exekutionsrättslig lagstiftning låta dem behälla sin särstäUning i
verkställighetshänseende.

1 departementsförslaget har de i 3
kap. 13 8 beredningens förslag upptagna bestämmelserna angående hänvisning att
anföra besvär över domvilla och om föreläggande att söka rättelse i dom fått
utgå. Behövliga bestämmelser härvidlag kan meddelas av regeringen. Också den i
25 S beredningsförslaget upptagna hänvisningen till vissa bestämmelser i
utmätnings- resp. införselkapitlen har fått utgå.

Som har nämnts förut har efler det
alt beredningens förslag lades fram förslag utarbetats lill en ny
lagsökningslag. Avsikten är all förslag härom skall remitteras till lagrådet
senare under år 1978. Det har i detta läge synts lämpligt att vid behandlingen
av hithörande exekutionstitlar utgå från del lagförslag som ingår i promemorian
(Ds Ju 1977:5) Summarisk process.

Termen exekutionsfitel förekommer
inte i UL. Termen har emellertid sedan länge använts i den utsökningsrättsliga
litteraturen och förekommer även i del praktiska arbetet hos de exekutiva
myndigheterna. Det kan också nämnas alt termen har lagils upp i bl.a. lagen
(1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående
underhåUs-skyldighet. 1 allmänhet förslås med begreppet exekutionstitel en
skriftlig handling som enligt lag kan läggas till grund för verkställighet.
Termen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 284

används
emellertid också som beteckning på själva det avgörande (eller motsvarande) som
har föranlett upprättandel av den skriftliga handlingen. Departementsförslaget
utgår från att exekutionstitel i första hand betecknar det bakomliggande
beslutet. På nägra håll avses emellertid den skriftliga handling vari beslutet
har kommit till uttryck (se t.ex. 2 kap. 2 8 andra stycket och 3 kap. 1 8
första stycket 7). Att betydelsen pä detta sätt växlar torde inle medföra någon
risk för missförstånd eller andra svårigheter. De farhågor som RSV har
uttryckt för all termen skulle vara svårförståelig för aUmänheten anser jag
överdrivna.

I allmänna mål ligger ofta restlängder,
saköreslängder eUer andra indrivningshandlingar tiU gmnd för verkställighet.
Sådana handlingar ulgör inte exekutionstitlar i den mening begreppet nyss har
tagits. Restlängder och saköreslängder är i stället alt betrakta som
sammanställningar av olika exekutionstitlar, vUka av praktiska skäl används i
indrivningsarbetet. Även i andra fall förekommer all myndighet på grundval av
t.ex. ett debiteringsbeslut upprättar handlingar som är särskilt avsedda för
arbetet hos kronofogdemyndigheten. I sådana fall är det bakomliggande beslutet
exekufionstitel (se vidare vad som sägs under 1 och 24 88).

3 kap. i departementsförslaget inleds med en
katalog över exekutionstitlarna och en bestämmelse om ufiändska
exekufionstitlar (1 och 2 88). Därefter meddelas bestämmelser om de olika
typerna av exekutionstitlar, nämligen om domar inkl. beslut (3-11 88),
föriikning (12 8), utslag och beslut i lagsökningsmål (13 och 14 88), skiljedom
(15-17 88), förbindelse angående underhållsbidrag (18 8) och övriga
exekutionstitlar (19 och 20 88). I de följande avsnitten behandlas invändningar
som sökanden kan göra mot sökt verkställighet (21 8) och det fallet att
exekutionstitel upphävs (22 8). Slutligen meddelas vissa särskilda föreskrifter
beträffande allmänna mål (23 och 24 88).

Inledande
bestämmelser

1
§ Paragrafen, som motsvarar 3 kap. 1-3 88 beredningens förslag, anger de
exekutionstitlar som enligt balken får ligga till grund för verkställighet.

Gällande rätt. UL innehåller inte någon fullständig
uppräkning av exekutionstitlar. Där nämns endast några av dem, främst domstols
dom eller annat avgörande i tvistemål och överexekutors beslut i utsökningsmål.
Delta sammanhänger med att UL är direkt tillämplig i huvudsak endast pä det
civUrättsliga området. Att exekutiv myndighet kan meddela verkställighet även i
andra fall än som anges i UL framgär av olika författningar Gfr 14 8 Up) men
anses sävitt angår vissa myndigheters beslut kunna ske utan stöd av särskUd
föreskrtft.

Lagberedningen. Enligt beredningsförslaget
förutsätts för verkställighet att det finns en exekutionstitel av något slag.
1 enlighet härmed har

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 1 § 285

beredningen
i 1 8 angett att verkställighet enligt balken får äga rum på grund av handling
som i balken anges som exekufionstitel. Härvid räknas inte som exekutionstitel
beslut som verkställighetsmyndighelen själv har meddelat i ärendet.

Beredningen erinrar om att enligl vissa
bestämmelser i förslaget kronofogdemyndigheten får genomföra olika slags
åtgärder ulan all det gmndas pä någon exekutionstitel. Som exempel pä sädana
bestämmelser nämner beredningen 2 kap. 15 8, 3 kap. 26 8 andra stycket och 5
kap. I 8 andra stycket. Sädan ätgärd anses enligl förslaget endast som ett led
i det ärende som har aktualiserats genom alt verkställighet sökts på grund av
en exekufionstitel.

Beredningens förslag innehåller i 2 8 en
förteckning över domar, beslut och andra handlingar som skall kunna föranleda
verkställighet. Förteckningen avslutas med två punkter, som beträffande möjligheten
att fä verkställighet hänvisar lill andra författningar. Under den första av
dessa faller bl.a. beslut om skatter och allmänna avgifter. Beredningen framhåller
att de författningar till vilka hänvisas kan komma att ändras relativt ofta och
att beredningen inte har anseti det ändamålsenligt all katalogisera hithörande
fall i UB. Förslaget lämnar också öppet i vad mån verkställighet av
förvaltningsmyndighets beslut kan äga rum utan stöd av särskild föreskrift.
Enligt beredningen synes några ölägenheter inle ha vållats av att möjligheten
alt fä verkställighet ibland fär prövas efter övervägande av beslutels
beskaffenhet.

Beredningen framhåller att med domstol avses säväl
de allmänna domstolarna som särskilda domstolar, t.ex. arbetsdomstolen. Fastighets-
och vattendomstolarna - dvs. tingsrätt i särskild sammansättning - omfattas
givetvis ocksä. Även förvallningsdomstolama inbegrips under termen domstol,
såväl de allmänna förvaltningsdomstolarna regeringsrätten och kammarrätt som
övriga, t.ex. skatterätt, länsrätt och försäkringsdomstolen. Med domstol bör
utan särskild föreskrift likställas befattningshavare vid domstol som beslutar
självständigt och inle på domstolens vägnar, l.ex. konkursdomare. Såvitt avser
allmän domstol åsyftas med dom och beslut inle bara avgöranden i tvistemål utan
också avgöranden i andra mål och i ärenden. Utslag i lagsökningsmål och beslut
i mål om betalningsföreläggande, vilka fn. är de vanligaste exekutionstitlarna
i enskilda mäl, nämns dock särskilt och är sålunda inte inbegripna under vad
förslaget innehåller om dom eller beslut i allmänhet.

Termerna dom och beslut avser alt ansluta inte bara
tUl RB:s indelning utan även till vad som numera gäller beträffande
förvaltningsdomstols avgöranden.

Enligt beredningen är del måhända fn. tveksamt om
förvaltningsdomstols beslut genomgående är verkställbart. UL är inte direkt
tUlämplig på sådana beslut Qfr 14 8 2 mom. Up). GenereUa regler som anger i vad
mån förvaltningsdomstols beslut får verkställas finns inle heller i annan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 5 kap. 1 § 286

lag.
Åtskilliga beslut av förvaltningsdomstol kan på grund av sin beskaffenhet inte
ligga tili grund för verkställighet av exekutiv myndighet. Beredningen
framhåller emellertid alt beträffande vissa beslut uttryckliga författningsbestämmelser
finns om att de får verkstäUas i sädan ordning. Del gäller l.ex. enligl 59 och
60 88 uppbördslagen beslut angående skatt och vissa allmänna avgifter. När
förvaltningsdomstols avgörande f n. anses få verkställas av exekutiv myndighet
utan stöd av uttrycklig bestämmelse, torde i princip UL:s regler vara
analogiskt tillämpliga. Beredningen erinrar om att prövningen av mål i
förvaltningsdomstol sker i former som i stor utsträckning överensstämmer med
prövningen av mål och ärenden vid andra domstolar och att del numera finns
förhållandevis detaljerade bestämmelser om förfarandet i
förvaltningsdomstolarna. Dessa får även i övrigt anses likställda med allmänna
och särskilda domstolar. Beredningen anser att det saknas tiUräckliga skäl att
beträffande de närmare viUkoren för verkställighet göra skillnad mellan
förvaltningsdomstol och annan domstol. De bestämmelser som i förslaget ges om
verkställighet av domstols dom eller beslut bör alltså gälla även
förvaltningsdomstols avgöranden, i den mån bestämmelserna kan tillämpas pä
sådant avgörande.

Även om förvaltningsdomstol omfattas av
beteckningen domstol har beredningen i klarhetens intresse ansett del lämpligt
alt uttryckligen nämna förvaltningsdomstols avgöranden. Vad som sägs om
verkställighet av domstols dom eUer beslut skall alltså enligt förslaget i
tillämpliga delar gälla även förvaltningsdomstols avgöranden. Eftersom det i
något fall är av betydelse för verkstäUigheten av domstols avgörande om det har
meddelats av underrätt eller överTätl har beredningen vidare tagit upp en
bestämmelse enligt vilken länsrätt och skatterätt skall vid tillämpning av
förslaget räknas som underrätt och kammarrätt som hovrätt.

Beredningen erinrar om att domstols avgörande i de
flesta faU sker genom dom eller beslut men i några fall, som anges i särskilda
författningsbestämmelser, genom utslag. 13 8 första stycket anges att vad som
i det följande sägs om dom skall, om inte annat föreskrivs, i tiUämpliga delar
gälla även domstols avgörande som har betecknats utslag eller beslut. Förbehållet
för det fall att annat föreskrivs syftar enligt beredningen närmast pä
lagsökningsulslag och betalningsföreläggande.

I 3 8 andra stycket har beredningen tagit upp en
bestämmelse angående innebörden av termen betalningsföreläggande. Termen syftar
på rättens bevis i mäl om betalningsföreläggande att utmätning får äga mm
(inkl. beslut i fräga om borgenärs kostnad i målet).

Remissyttrandena. Flera remissinstanser uttalar sig
positivt om den uppräkning av exekufionstitlar som har tagits upp i 2 8
beredningsförslaget. TiU dem hör bl.a. Svea hovrätt, RSV, länsstyrelsen i
Norrbottens län och advokatsamfundet. Hovriitten anser dock att i motiven bör
eftersträvas en fullständigare hänvisning till de olika
författningsbestämmelser som förevarande paragraf anknyter tUl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 1 § 287

Domareförbundet anser att det inle kan råda något
tvivel om alt förvaltningsdomstols avgöranden innefattas i begreppet domstols
dom och beslut och förordar att 2 8 utformas i enlighet härmed.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att
indrivning av restförda skatter och allmänna avgifter även med förslaget torde
komma att utgöra den största delen av kronofogdemyndighetens arbetsbörda.
Länsstyrelsen ifrågasätter om inte detta förhåUande bör komma fill tydligare
uttryck i lagtexten. Samma uppfattning hax Svea hovrätt.

RSV påpekar alt den föreslagna regleringen inte är
i alla hänseenden klar såvitt avser verkstäUighet av avgöranden av
länsskatterätl eller, i skattemål, kammarrätt och regeringsrätten. Enligt 87 8
uppbördslagen inverkar inle besvär över beslut enligt lagen eller över taxering
på skyldigheten att erlägga den skall som besvären rör. Åtgärd enligl lagen
skaU vidare verkställas även om det beslut eUer utslag som föranleder åtgärden
inte har vunnii laga kraft. Enligt andra stycket i 2 8 beredningsförslaget
skall vad som sägs om verkstäUighet av domstols dom eller beslut i tUlämpliga
delar gäUa även förvaltningsdomstols avgöranden. Dessa regleras sålunda bl.a.
av bestämmelsema i 5-13 88 i 3 kap. Enligt 7 8 tredje stycket kan gäldenären
genom bl.a. nedsättning eller stäUande av säkerhet hindra utmätning och annan
verkställighet. Det skulle innebära en nyhet om denna bestämmelse tUlämpades på
förvaltningsdomstols avgöranden i skattemål. 1118 första stycket föreslås
emellertid att om i lag är föreskrivet att dom får verkställas utan hinder av
att den inle äger laga kraft, verkställigheten i princip sker enligt vad som
gäller om lagakraftvunnen dom. RSV utgår frän att beredningen inte har avsett
att göra någon ändring i verkställighetshänseende såvitt avser
förvaltningsdomstols avgörande i skattemål. Detta bör emellertid komma till
tydligare uttryck i lagtexten. Liknande synpunkter framförs av RRV och
kronofogdeföreningen. RRV framhåUer att i aUmänt mål torde restlängd utgöra
exekutionstitel, däremot inte beslut av beskattningsmyndighet eller av
förvaltningsdomstol i beskattningsfråga.

Bestämmelsen alt förvaltningsmyndighets beslut
utgör exekutionstitel inte bara när den enligt särskild föreskrift får
verkstäUas utan även när verkstäUighet får ske enligl "vad som eljest
gäller" kritiseras av RSV. Enligt verkets mening är det inte
tiUfredsställande att behåUa nuvarande osäkerhet i fråga om möjligheten att få
verkstäUighet utan stöd av särskild föreskrift. Bestämmelsen bör därför utgä.
Sedan balken har trätt i kraft bör i ny lagstiftning uttryckligen anges humvida
verkställighet får ske av myndighetsbeslut. Beträffande författningar som har
utfärdats före balkens ikraftträdande och där verkstäUighet har medgivits i
praxis eller förutsatts av lagstiftaren kan bestämmelser om exigibUitel införas
i resp. författning eller i UB:s promulgationslag.

Föredraganden. 1 departementsförslaget har 1 och 2
88 beredningens förslag förts samman till ett första stycke i kapitlets 1 8.
Som ett andra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 1 § 288

stycke
i denna paragraf har tagits upp en motsvarighet till 3 S första stycket
beredningsförslaget.

Av första stycket i 1 8 framgår inledningsvis att
verkställighet fär under de förutsättningar som anges i del följande äga rum på
grund av de exekufionstitlar som särskilt räknas upp i paragrafen. Som
exekutionstitel räknas även beslut om kvarstad eller annan handräckning.
Förteckningen över exekutionstitlarna under punkterna 1 -5 överensstämmer i sak
med beredningsförslaget. Att i punkt I särskilt nämna beslut vid sidan av dom
anser jag onödigt med tanke på den bestämmelse som ges i paragrafens andra
stycke. Punkt 3 har utformats i anslutning till det förslag till ny
lagsökningslag som har tagits upp i departementspromemorian (Ds Ju 1977:5)
Summarisk process.

Beredningen har uttalat att med domstol bör ulan
särskild föreskrift jämställas sådan befattningshavare vid domstol som
beslutar självständigt, t.ex. konkursdomare. Jag ansluter mig fill den
uppfattningen. Frågan torde dock sakna större praktisk betydelse.

Några remissinstanser har uttalat tvekan rörande
innebörden av förslaget såvitt avser verkställighet av förvaltningsdomstolarnas
avgöranden i skattemål. Med anledning därav vill Jag framhälla följande. När
det gäller skatter och allmänna avgifter kan nägon betalningsskyldighet i
allmänhet inte anses ha uppkommit förrän beloppet har blivit i vederbörlig
ordning debiterat. Detta sker vanligen hos lokal skattemyndighet. Det sagda
gäller även när den skallskyldiges taxering har prövats av högre instans.
Beslut av länsskatterätt, kammarrätt eller regeringsrätten angående taxering är
alltså som regel inle att räkna till beslut som omedelbart läggs till grund
för verkställighet. Det på taxeringen grundade debite-ringsbeslutel utgör
däremot exekutionstitel i UB:s mening. Sådant debiteringsbeslut kan, liksom de
flesta andra beslut enligt uppbördslagen, överklagas och på sä sätt bli
föremål för prövning av förvaltningsdomstol. 1 ett sädant fall torde domstolens
avgörande böra anses som exekutionstitel. Förvaltningsdomstols avgörande kan
självfallet även i övrigt, t.ex. i fråga om utdömande av vite, bli
exekutionstitel i balkens mening.

Enligt 87 S uppbördslagen gäller att besvär över beslut
enligt lagen eller över taxering inte inverkar på skyldigheten att eriägga den
skatt som besvären rör och alt åtgärd enligt lagen i princip skall verkställas
oavsett alt del beslut eller utslag som föranleder åtgärden inte har vunnit
laga kraft. Andra författningar på skatte- och avgiftssidan innehåller vanligen
hänvisningar till bl.a. nämnda bestämmelse i uppbördslagen. Departementsförslaget
utgår från att särskilda verkställighetsbestämmelser alUjämt skall i flera
hänseenden gälla vid indrivning av fordran i allmänt mål.

Som Jag har anfört tidigare anges i slutet av varje
kapitel i departementsförslaget i vad män kapitlets bestämmelser inte skall
tillämpas i allmänna mål saml vilka särbestämmelser i övrigt som skall gälla. I
enlighet härmed

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 1 § 289

har
i 23 8 i förevarande kapitel gjorts undantag för bl.a. bestämmelsema i 4-11 88
om verkställighet av icke lagakraftvunna domar. Vidare anges där att dom eller
beslut varigenom har ålagts böter, vite eller sådan särskild rättsverkan av
brott som innefattar betalningsskyldighet inte får verk-Ställas förtän domen
eller beslutet har vunnit laga kraft. 1 övrigt skall frågan huruvida
verkstäUighet i allmänt mål får ske innan exekutionstiteln har vunnit laga
kraft alhjämt vara reglerad genom särskilda bestämmelser, bl.a. av 87 8
uppbördslagen. I balken regleras vidare frågan hur verkställighet i allmänt
mål skall gå till. Enligt 23 8 tredje stycket sker verkställighet i allmänt
mål enligt vad som gäller om lagakraftägande dom. Detta gäller även när
verkställighet är medgiven innan exekutionstiteln har vunnit laga kraft. Dessa
föreskrifter blir sålunda tiUämpliga i alla fall dä förvaltningsdomstols
avgörande skall verkställas i allmänt mål.

Skulle det undanlagsvis bli aktuellt att verkstäUa
förvaltningsdomstols avgörande i enskilt mål gäller i princip 4-11 88 i
departementsförslaget. Särskild föreskrift kan emellertid gälla på grund av lag
eller domstolens förordnande. Av 10 6 följer att sådan särskild föreskrift
skall iakttas vid verkställigheten.

Jag vill i sammanhanget påpeka att verkställighet
av dom som har meddelats av allmän domstol ibland skall ske enligt vad som
gäUer för allmänna mäl även när domen avser annat än böter, vite och särskild
rättsverkan. När domstol har ålagt någon betalningsskyldighet i fall som avses
i 77 a 8 uppbördstagen bör sålunda den lagens bestämmelser angående
indrivningen gälla. Se även 27 a 8 lagen (1959:92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskatlning och 48 a 8 lagen (1968:430) om mervärdeskatt. I dessa
fall är till följd av 23 8 i detta kapitel bestämmelsema i 3-11 88 inte
tillämpliga.

Ett par remissinstanser har anmärkt på att
restlängder och liknande handlingar inte finns med i beredningens förteckning
över exekutionstitlarna. Som jag har anfört under kapitelmbriken intas i
departementsförslaget den ståndpunkten att sådana handlingar inle utgör
exekufionstitlar i balkens mening. När det gäller skatter som tas upp i
restlängd utgörs exekutionstiteln av det bakomliggande beslutet om debitering.
På motsvarande sätt förhäller del sig med saköreslängder, där t.ex. bötes-domen
som sådan utgör exekutionstitel. Jag anser det emeUertid otillfredsställande
att helt förbigå resfiängder, saköreslängder och andra liknande handlingar. En
bestämmelse angående sådana handlingar har därför tagits upp i 24 8.

Som domareförbundet har påpekat kan inte råda något
tvivel om att även förvaltningsdomstols avgöranden innefattas i begreppet
domstols dom och beslut. Den av beredningen föreslagna bestämmelsen att vad som
sägs om verkställighet av domstols dom eller beslut i tillämpliga delar gäller
även förvaltningsdomstols avgöranden har därför fält utgå som obehövlig. Även
den bestämmelse som har lagils upp som en andra mening i 2

19
Riksdagen 1980181. I saml Nr 8. Del 1

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 2 § 290

8
andra stycket beredningsförslaget och som jämställer vissa förvaltningsdomstolar
med motsvarande allmänna domstolar har fält utgä.

Beträffande punkt 6 (förvaltningsmyndighets beslut)
har RSV kritiserat beredningens förslag att verkställighet skall få ske inle
bara när det är särskilt föreskrivet utan även i viss utsträckning ulan stöd av
särskild föreskrift. Verket anser del inle tillfredsställande att man i balken
behäller den nuvarande osäkerheten humvida verkställighet kan ske utan stöd av
särskild föreskrift. Jag delar verkets syn på denna fräga. Även Jag anser
alltså att det bör krävas uttrycklig föreskrift för alt verkställighet enligt
UB skall få äga rum. Skulle sådan föreskrift undantagsvis saknas, bör exekutionstitel
anskaffas på vanligt sätt. I vissa fall där föreskrift nu saknas bör sädan
införas, t.ex. när det gäller verkställighet av länsstyrelses beslut i fall som
avses i 72 8 andra stycket barnavårdslagen (1960:97) och 40 8 lagen (1956:2) om
socialhjälp. 1 samband med följdlagstiftningen lill UB fär Övervägas om det
föreligger behov av särskilda föreskrifter om verkställighet även i andra
fall.

Punkt 7 avser handling som enligt särskild
bestämmelse får läggas till grund för verkställighet. Exempel härpå är
samfällighets debiteringslängd, se 46 8 andra stycket lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfäUigheter. (Beträffande restlängd o.d. i allmänt mäl
hänvisar jag till vad Jag har sagt i del föregående och fill 24 8.

1 andra stycket av 1 8 anges att vad som sägs om
dom gäller, om inle annat föreskrivs, i tillämpliga delar även domstols utslag
eller beslut samt att godkänt strafföreläggande eller föreläggande av
ordningsbot gäller som lagakraftägande dom. Detta innebär inte någon skillnad i
sak mol beredningens förslag.

2
8 Paragrafen rör verkställighet av utländska exekutionstitlar. Den motsvarar 3
kap. 4 8 beredningens förslag.

Lagberedningen. Förteckningen över exekutionstitlar
i 3 kap. 2 8 i beredningens förslag avser inte utländska sådana. Utländska
beslut och andra handlingar skall liksom f.n. fä verkställas här i riket endast
i den män det är särskilt medgivet. 3 kap. 4 8 innehåller en erinran härom. När
verkställighet är medgiven skall balkens bestämmelser om verkställighet
tillämpas, om annat inte är föreskrivet.

Beredningen framhåller vidare att del i regel inte
torde möta svårigheter att avgöra huruvida dom, beslut eller annan handling är
att anse som svensk eller utländsk. 1 fråga om domstols eller annan myndighets
avgörande beror svaret givetvis på om myndigheten är svensk eller utländsk.
Skiljedom skall anses som utländsk, om den har meddelats på utländsk ort,
varvid den skall anses meddelad i den stal där skiljemannaförfarandet ägt rum
Gfr 5 8 lagen 1929:147 om utländska skiljeavtal och skiljedomar). Beträffande
förbindelse angående underhållsbidrag kan frågan vara mera tveksam. Den
nordiska konvenfionen angående indriv-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 3 § 291

ning
av underhällsbidrag och därtUI anslutande lag synes utgä från att svaret på
frågan beror pä var förbindelsen ingicks. Enligt beredningens mening kan man
inte gå sä formellt till väga. Var en förbindelse skaU anses ingången kan fö.
vara tveksamt. Del torde sålunda vara nödvändigt att beakta vilken anknytning
förbindelsen i olika hänseenden har med vårt land. Om giltigheten av en
förbindelse bör på grund av anknytningen till vårt land bedömas enligt svensk
lag, synes principiellt också verkställighet böra få äga rum här. Ett sådant
faU torde enligt beredningen föreligga, om svenska makar, av vilka endera
eller båda för sin utkomst arbetar i främmande stat, frivUligt reglerar fråga
om underhåll tili ena maken eller barn och därvid svenska formkrav iakttas. En
förbindelse som fader tiU bam utom äktenskap skriver under utomlands men som godkänns
av barnavårdsman för barnet här i riket bör räknas som svensk exekutionstitel,
om svenska formkrav i övrigt har iakttagits.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer med bered- v

ningens förslag.

De uttalanden beredningen gjort angående frågan
huruvida förbindelse angående underhållsbidrag skall anses som svensk eller
ufiändsk kan jag i huvudsak ansluta mig lill. Jag vill emellerfid framhåUa att
det i fall då den nordiska underhållskonvenlionen är tillämplig knappast finns
utrymme för en sä fri bedömning som beredningen förordar. Skulle det i sådana
fall vara oklart var förbindelsen ingicks kan dock sådana omständigheter som de
av beredningen nämnda Qäna till ledning.

Dom

3
8 Paragrafen motsvarar 3 kap. 5 8 i beredningens förslag. Den tar upp
huvudregeln om verkställighet av lagakraftvunnen dom samt en särskild
bestämmelse om verkställighet i fall då lalan har fullföljts endast mot viss
del av dom.

Gällande rätt. Dom i tvistemål fär enligl gällande
rätt verkstäUas utan särskilda villkor så snart den har vunnit laga kraft (37
och 38 88 UL). Något särskilt anstånd är inte medgivet den förlorande parlen.
Med dom i tvistemål avses även annat avgörande av domstol i sådant mål. När dom
eller beslut i brottmål skall verkställas enligt UL, får också verkställigheten
äga rum utan särskilda villkor sedan domen eller beslutet har vunnii laga kraft
Gfr 22 8 Up).

Någon bestämmelse som reglerar i vad män dom som
endast delvis har vunnit laga kraft får verkställas finns inle f.n. Man torde
anse att om den som endast delvis har vunnit bifall lill sin talan ensam
överklagar i den del domen har gått honom emot, domen i övrigt fär verkställas
säsom lagakraftvunnen. När förlorande part har sökt ändring endast i viss del
kan ändringssökandels omfattning vara sä oklar att verkställighet redan av den
anledningen inte kan ske. Den övervägande meningen torde också vara att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 3 § 292

domen
i denna situation inte får till nägon del verkställas såsom lagakraftägande.

Lagberedningen. I första stycket anges att dom får
verkställas utan särskilda villkor, när den har vunnit laga kraft. Beredningen
framhåller att det sä gott som undantagslöst dröjer så länge innan
lagakraftägande dom föreligger alt någon allmän föreskrift om anstånd i
svarandens intresse inle synes motiverad. En annan sak är, påpekar beredningen,
alt verkställighetens genomförande t.ex. i fråga om försäljning av utmätt
egendom eller avhysning inte bör ske för brådstörtat.

Beträffande frågan huruvida dom i ej överklagad del
skall anses som lagakraftvunnen framhåller beredningen att avgörande härvidlag
är om överrätten har möjlighet all undanröja eller ändra domen i den del som
inte har angripits av klaganden. Delta spörsmål är inte exekulionsrättsligt och
beredningen har inte anseti sig böra gå närmare in på den frågan i förevarande
sammanhang. Beredningen har emellertid ansett det önskvärt att del ges en
bestämmelse som upplyser om att verkställighet som regel kan ske utan särskilda
villkor beträffande den del av domen som inte har överklagats. Verkställighet
i den inte överklagade delen bör få äga rum "när del kan ske", dvs.
när inte de olika delarna hör så nära samman att den ena delen inle i
verkställighetshänseende kan skiljas från den andra. För alt en dom som har
överklagats skall kunna verkstäUas som lagakraftvunnen i någon del måste
enligt beredningen kronofogdemyndigheten ha förvissat sig om hur den fullföljda
talan har begränsats. I den mån tvivel härom råder kan domen inte verkställas
annat än om reglema för verkställighet av inte lagakraftvunnen dom medger det.
Eftersom det ibland kan finnas skäl att undanröja hela domen med anledning av
den talan som har fullföljts till högre rätt bör enligt beredningen den domstol
där mälet är anhängigt ha befogenhet att genoni inhibitionsbeslul hindra
verkställighet i den inte överklagade delen av domen. Förslaget innehåller
föreskrift härom.

Bestämmelsen i andra stycket skall enligt
beredningen tillämpas även i fall dä en kärande, vUken har vunnii delvis bifall
fill skadeståndsanspråk, fullföljer talan med yrkande om högre skadestånd eller
dä en svcuande godtar utdömt skadestånd till viss del men vill befrias från
skadestånd därutöver.

Föredraganden. I och för sig torde det inte behövas
någon bestämmelse om att en lagakraftvunnen dom får verkstäUas utan särskilda
viUkor. Den av beredningen föreslagna bestämmelsen anger emellertid huvudregeln
i fräga om verkställighet av dom. Det synes lämpligt all regleringen av frågan
när dom får verkstäUas inleds med denna huvudregel. Att verkställigheten får
ske ulan särskUda villkor innebär att det inte krävs säkerhet, anmaning till
friviUig fullgörelse e.d. innan verkställighet får äga rum. De särskilda
bestämmelser som har meddelats om l.ex. underrättelse och anstånd vid avhysning
skaU dock givetvis iakttas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 4 § 293

Andra stycket överensstämmer frånsett en
redaktionell justering med beredningens förslag. Det kan påpekas att
bestämmelsen inte tar sikte på den situationen att av flera förlorande talan
har fullföljts av någon eller några men inte av alla. Domen får då verkställas
såsom lagakraftvunnen mot förlorande part som inle har klagat.

4
8 Paragrafen motsvarar 3 kap. 6 8 beredningens förslag. Den anger ramen för den
verkställighet som enligt balken får ske av icke lagakraftvunnen dom.

Gällande rätt. Verkställighet av dom som inte har
vunnit laga kraft får enligt gällande rätt inte ske i andra fall än när det
särskilt anges. Bestämmelser härom meddelas främst i UL men även i andra
författningar, bl.a. i RB.

Lagberedningen. Även beredningens förslag utgår
från att dom som inte har vunnit laga kraft inte får verkstäUas utan slöd av
särskUd föreskrift. Beredningen framhåUer att om förtida verkställighet
överhuvud inte var tiUäten den förlorande parten alltid skulle genom att
överklaga domen kunna skjuta upp verkställigheten, låt vara att den vinnande
kan i viss utsträckning tillgodoses genom kvarstad eUer annan säkerhetsåtgärd.

Beträffande frågan i vad mån dom bör få verkställas
utan att den har vunnit laga kraft erinrar beredningen om att högsta domstolen
och regeringsrätten numera i princip har ställning av prejudikatinstanser. De
möjligheter som föreligger att få talan mot hovrätts resp. kammarrätts dom
prövad vid sidan av prejudikatdispens är ytterst begränsade. Detta utgör enligt
beredningen i första hand skäl för att låta hovrätts och kammarrätts inte
lagakraftvunna domar fä verkstäUas i större utsträckning än f.n. En sådan
ordning kan länkas motverka fullföljd enbart i syfte att skjuta upp
verkstäUigheten. Enligt beredningen har emellertid tUlräckliga erfarenheter
ännu inle vunnits av de nya fullföljdsreglema. Beredningen har därför inte
ansett sig böra föreslå nya regler om generell verkställighet av hovrätts resp.
kammarrätts inle lagakraftvunna domar. Det föreslås inle heller i övrigt nägra
slörre ändringar i vad som nu gäller om verkställighet av dom innan den har
vunnit laga kraft. I första stycket av paragrafen anges att dom som inte har
vunnit laga kraft får verkställas i fall och under vUlkor som anges 17-11 88
beredningsförslaget.

Att dom i vissa fall skall få verkstäUas innan den
har vunnit laga kraft innebär enligl beredningens förslag inte att
verkstäUighet i dessa fall skall få ske fullt ut. För vissa fall föreslås -
delvis i överensstämmelse med gäUande rätt - alt utmätt egendom inte får säljas
innan domen har vunnii laga kraft eller att medel som har influtit vid införsel
eller utmätning inte får betalas ut innan domen vunnit laga kraft, om inte
säkerhet stäUs. Paragrafens andra stycke innehåUer en erinran om dessa
bestämmelser.

I detta sammanhang påpekar beredningen att om i en
och samma dom åläggs två eller flera förpliktelser som faller under olika
verkställighets-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 '"P- och 6 §§ 294

regler,
t.ex. betalningsskyldighet och förpliktelse att utge viss lös egendom, olika
verkslällighetsbestämmelser blir tUlämpliga i fråga om skilda delar av domen.

Föredraganden. Paragrafen har utformats i enlighet
med beredningens förslag.

När det gäller att ta ställning till huruvida
hovrätts dom i tvistemål bör vara generellt verkställbar utan hinder av att den
inte har vunnit laga kraft bör följande beaktas. Det helt övervägande antalet
tvistemålsdomar som kan verkställas enligt balken rör betalningsskyldighet. För
sådana domar gäUer redan nu att laga kraft inte behöver avvaktas för att
utmätning skall få företas. Som regel möter dock hinder mot försäljning av den
utmätta egendomen innan domen har vunnit laga kraft. Denna ordning synes i och
för sig ändamålsenlig. Sävitt gäller rena okynnesöverklaganden skulle man
visserligen kunna nå en viss begränsning av antalet dispensansökningar lill
högsta domstolen, om även försiiljning och utbetalning av influtna medel fick
ske vid utmätning på grund av hovrätts icke lagakraftvunna dom. Sannolikt
skulle emellertid syftet i viss mån motverkas genom alt nämnda ordning skulle
kräva en generell befogenhet för högsta domstolen att förordna om inhibition
och alt inhibition sannolikt skulle begäras i stor utsträckning. Domar av
hovrätt som går ut på annat än betalning och som kan verkställas enligt balken
är så få att man i detta sammanhang kan bortse från dem. Jag har därför i
likhet med beredningen stannat för att inte föreslå någon principiell ändring i
fräga om vad som nu gäUer beträffande verkställighet av hovrätts icke
lagakraftvunna dom i tvistemål.

Jag vill tUlägga att förslaget inte heller i övrigt
innebär nägon egentlig ändring av vad som nu gäller om verkstäUighet av icke
lagakraftvunna domar. En nyhet är dock alt införsel skall få ske under samma
förutsättningar som utmätning. I praktiken har den ändringen dock inte så stor
betydelse, eftersom lill följd av bestämmelse eller förordnande om förlida
verkställighet införselbara fordringar redan nu som regel har kunnat tas ut
utan avvaktan på laga kraft.

5
och 6 8§ 1 paragrafema regleras verkställighet av icke lagakrsrftvunna domar
varigenom betalningsskyldighet har ålagts. De motsvarar 7 8 beredningens
förslag.

Gällande rätt. När betalningsskyldighet har ålagts,
får enligt 39 8 1 mom. UL utmätning äga mm, även om ändring söks i domen.
Gäldenären kan dock hindra utmätning genom att hos länsstyrelse nedsätta det
utdömda beloppet och i ärendet styrka att nedsättning har skett. I fräga om
underrätts dom kan gäldenären även hindra utmätning genom att ställa pant eller
borgen för vad som har ålagts honom och för "skada, som genom uppehållet
vållas kan". Med skada torde avses ränta och exeku-lionskostnad. Visar
gäldenären e;Fler utmätning att nedsättning har sketl och betalar han dessutom
kostnaden för utmätningen och det utmätta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 5 och 6 §§ 295

godsets
vård, skall utmätningen gå åter, om det kan ske. Borgenären är enligt 39 8 2
mom. UL berättigad att lyfta nedsatt belopp mot pant eUer borgen. Anmäler
borgenären hos länsstyrelsen att han inte vUl lyfta, skaU beloppet sättas in i
bank mot ränta. Yrkar gäldenären att pengarna skall sättas in i bank, skall
länsstyrelsen förelägga borgenären viss tid att bestämma sig, om han vill utöva
sin lyftningsrätt. Om den tiden försitts, skall länsstyrelsen sälla in medlen i
bank. Ulmätt lös egendom får enligt 40 8 2 mom. UL tas om hand av borgenären
mol pant eUer borgen för återbäring, om domen ändras.

Beträffande verkställighet av dom i växel- eller
checkmål finns särskilda bestämmelser i 95 8 växellagen (1932:130) och 73 8
checklagen (1932:131).. Sädan dom får verkställas genom utmätning och det
utmätta godsets försäljning utan hinder av att domen inte äger laga kraft.
Verkställigheten får inle uppehållas av att gäldenären bjuder säkerhet för vad
som har blivit utdömt. Gäldenären torde inte heller genom att nedsätta beloppet
kunna hindra verkställighet av sådan dom.

Tredskodom varigenom betalningsskyldighet har
ålagts den uteblivna parten får enligl 49 8 1 mom. UL verkställas som
lagakraftvunnen dom utan hinder av att återvinning har sökts, om inte den
domstol där lalan om återvinning är anhängig förordnar annat. Fast egendom som
har utmätts pä grund av sådan dom får dock inte säljas ulan ägarens samtycke
innan domen har vunnii laga kraft.

Enligl 49 a 8 UL gäller att när hovrätt i mäl som
har handlagts enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden
har vägrat part prövningstillstånd vid talan mot tingsrätts dom varigenom
betalningsskyldighet har ålagts, domen får verkställas såsom lagakraftägande
utan hinder av talan mot hovrättens beslut, om inte högsta domstolen förordnar
annat.

Införsel för underhållsbidrag som har fastställts
genom dom får enligt 5 § första stycket första meningen införsellagen äga rum
först sedan domen har vunnit laga kraft. I allmänhet har emellertid meddelats
interimistiskt förordnande som fär verkställas genast.

Lagberedningen. Beredningen föreslår i 3 kap. 7 8
föreskrifter om verkstäUighet av dom som inte har vunnit laga kraft, om domen
ålägger betalningsskyldighet och är sådan som anges i paragrafen. Där nämns i
första stycket dom i mål angående växel eller check, i andra stycket tredskodom
och i Iredje stycket annan dom. Paragrafen avser inte betalningsskyldighet i
form av böter, viten o.d. Härom föreslås en särskild bestämmelse i 3 kap. 10 8.

Enligt förslaget kan även införsel äga rum innan
domen vunnii laga kraft. Det är en nyhet i förhåUande tiU gäUande rätt. Dom,
varigenom har ålagts skyldighet alt utge underhåUsbidrag, kan f n. föranleda
utmätning -även löneutmätning - trots att domen inte har vunnit laga kraft.
Enligt beredningen kräver konsekvensen att även införsel skall få äga rum.
Några

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 5 och 6 §§ 296

betänkligheter
kan knappast anföras däremot. Enligt 4 kap. 24 8 andra stycket i förslaget
skall emellert.id medel, som har influtit genom införsel, inte få betalas ut
innan domen har vunnit laga kraft utan att säkerhet ställs, om inte domen får
verkställas som om den vunnii laga kraft.

Medan 39 8 UL gäUer bäde betalningsskyldighet i
pengar och betalningsskyldighet i varor, avser den föreslagna bestämmelsen
endast skyldighet att betala pengar. Beredningen framhåUer att betalning i
varor numera har kommit ur bruk. Om det någon gång skulle förekomma att
verkstäUighet begärs i fråga om skyldighet att prestera i varor, blir 16 kap.
ti.lämpligt (se bl.a. 16 kap. 4 8 andra stycket).

Dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts i mål
angående växel eller check fär enligt beredningens förslag verkstäUas genast.
Motsvarande bestämmelser i växel- och checklagama bör upphävas. Utmätning för
domen får ske utan särskilda villkor och kan liksom enligt gällande rätt inte
hindras genom att gäldenären ställer säkerhet eller nedsätter beloppet. Enligt
beredningen kan det i någon mån vara tveksamt om det är motiverat att behåUa
särskilda verkstäUighetsregler för växel- och checkmål. Växlar används ofta som
fordringsbevis vid avbelalningsköp m.m., då någon undantagsbestämmelse för
verkställigheten inte är så välgmndad. Beredningen har dock inte ansett sig ha
anledning att mbba på den traditionella undantagsstäUning som man även
intemationeUl ansett att växel- och checkmålen bör ha, låt vara att
verkställigheten av dom i mål angående växel eller check inte omfattas av
konventionerna på området. Egendom som har ulmätts på grund av växel- eller
checkdom får enligt förslaget i princip säljas fastän domen inte har vunnit
laga kraft. Lös egendom som har betydande värde eller fast egendom får dock
enligt 9 kap. 3 8 i förslaget inte utan gäldenärens samtycke säljas förrän
domen har vunnit laga kraft. Enligl 14 kap. 16 8 1 får vidare influtna medel
som regel inte annat än mot säkerhet betalas ut innan domen har vunnit laga
kraft, om inte gäldenären samtycker.

Beträffande tredskodom föreslår beredningen i andra
stycket av 7 8 en bestämmelse att domen får verkställas genast i fråga om
betalningsskyldighet som har ålagts den uteblivna parten, om inte annat
förordnas med anledning av talan om återvinning. Utmätning resp. införsel får i
sådant fall äga rum utan särskUda viUkor, Lös egendom som har betydande värde
eller fast egendom får dock inte heller i detta fall säljas utan gäldenärens
samtycke innan exekutionstiteln har vunnit laga kraft. Medel som inflyter efter
utmätning får enligt 14 kap. 16 8 betalas ut utan att säkerhet ställs.

Beredningen påpekar att ett käromål undantagsvis
kan bifallas genom tredskodom vUken meddelas i kärandens utevaro. Rättsmedlet
för den tiU-städeskomna svarandeparten är i så fall vad och inle återvinning.
Sådan tredskodom omfattas inte av andra stycket utan faller under tredje
stycket i 7 8- Inte heller medger bestämmelsen verkställighet av icke lagakraftvunnen
tredskodom som avser annan förpliktelse än betalningsskyldighet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 5 och 6 §§ 297

Sådan
dom kan dock i viss utsträckning verkställas enligt de följande paragrafema i
kapitlet innan den vunnii laga kraft.

Även om gäldenären söker återvinning med anledning
av tredskodom varigenom betalningsskyldighet har ålagts, får enligl
beredningens förslag tredskodomen verkställas, såvida inte domstolen förordnar
om inhibition. Sedan dom i återvinningsmålet har vunnit laga kraft har
tredskodomen spelat ut sin roll och kan inte längre verkstäUas. En annan fråga
är om tredskodomen får ligga fill gmnd för verkstäUighet efter det att dom i
återvinningsmålet har meddelats men innan den har vunnit laga kraft.
Verkställighet kan då ske pä grund av den senare domen enligt tredje stycket i
7 8. Enligl beredningens mening talar övervägande skäl för att tredskodomen
skall anses ha spelat ut sin roll när dom har meddelats i ätervinningsmålet och
att verkställighet av tredskodomen sålunda inte kan äga rum därefter Qfr JO:s
ämbetsberättelse 1969 s. 33 och Svensk Jurist-tidning 1966 ref s. 44). De
fördelar i verkställighetshänseende som borgenären har vunnii genom
tredskodomen bör enligt beredningen inte gälla sedan rätlen har meddelat dom
efler en materiell prövning i mälet. VerstäUighetsätgärd som redan har hunnit
vidtas pä gmnd av tredskodomen bör dock bestå.

Beredningen framhåller all det sagda gäller det
fallet att domen i ätervinningsmålet i sak innebär ell fastställande av
tredskodomen. Om tredskodomen upphävs genom domen i ätervinningsmålet, följer
redan av bestämmelsen i 3 kap. 26 8 om upphävande av exekutionsfitel att den
inte längre kan föranleda verkställighet.

Beredningen tillägger att det anförda är
tillämpligt även i fråga om lagsökningsulslag, mot vUket återvinning har
sökts.

Enligt tredje stycket i 3 kap. 7 8
beredningsförslaget fär även annan dom på betalningsskyldighet än som har
nämnts i första och andra styckena verkställas genast. Enligt
beredningsförslaget skall gäldenären, sä länge domen inle har vunnit laga
kraft, kunna hindra utmätning genom att säkerställa betalningsskyldigheten.
Motsvarande gäller enligl förslaget i fråga om införsel. Beredningen har
sålunda ansett att borgenärens intresse i hithörande fall är tillräckligl
fillgodosett genom alt borgenären blir säkerställd på ena eller andra sättet.

Alt endast nedsättning f.n. utgör hinder mol
utmätning för hovrätts inte lagakraftvunna dom hänger samman med att del
tidigare som villkor för rätt att fullfölja lalan mot hovrätts dom var
föreskrivet att den förlorande parten fullgjorde vad som hade ålagts honom.
Eftersom delta skäl numera saknar aktualitet kan ifrågasättas om inte samma
regler borde gälla för avvärjande av verkställighet av underrättsdom och av
hovrättsdom. Eftersom det är mindre sannolikt att hovrättsdom ändras finns det
enligt beredningen likväl skäl att ställa strängare krav på den prestation varigenom
verkställigheten av sådan dom kan avvägas. För borgenären är del förmånligare
att nedsättning sker än all säkerhet ställs, bl.a. därför att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 5 och 6 §§ 298

han
i förra fallet kan få betalning snabbare sedan domen har vunnit laga kraft.
Beredningen har därför stannat för att liksom nu skilja mellan underrättsdom
och hovrättsdom.

Enligt beredningsförslaget skaU med nedsättning
jämställas att gäldenären StäUer banktUlgodohavande jämte ränta som pant. En
sådan pant får anses lika betryggande som nedsättning. Banktillgodohavandet kan
också tas i anspråk utan större omgång, om det behövs.

Beredningen erinrar om att nedsättning f n. skaU
ske hos länsstyrelse, varefter gäldenären för alt kunna undgå utmätning har att
hos kronofogdemyndigheten styrka att sådan nedsättning har skett. Förfarandet
anses omständligt och nedsättning förekommer sällan i praktiken. Enligt
beredningens mening kan nedsättning lämpligen ske hos kronofogdemyndighet,
dvs. i första hand den kronofogdemyndighet som handlägger
verkställighetsärendet. Del bör emellertid enligt beredningen vara möjligt att
göra nedsättning redan innan exekufivt ärende har blivit anhängigt. I sådant
fall bör nedsättningen lämpligen ske hos den kronofogdemyndighet där gäldenären
har sitt hemvist och en eventuell verkställighetsansökan aUlsä kan antas
inkomma, se 4 kap. 8 8 och 5 kap. 9 8 i förslaget. SkuUe sädan ansökan sedan
göras hos annan kronofogdemyndighet, får gäldenären upplysa om nedsättningen.
De föreskrifter som kan behövas i dessa hänseenden kan meddelas i administrativ
ordning.

När
medel betalas in tUl den kronofogdemyndighet som handlägger =

verkställighetsärendet
måste enligt beredningen denna noga skilja mellan nedsättning som hindrar
verkställighet samt villkorslös betalning. Medel som betalas villkorslöst i
utmätningsärende skaU anses omedelbart utmätta Gfr 5 kap. 29 8). Gäldenär som
endast åsyftar nedsättning bör ange detta. I annat faU får betalning antas vara
åsyftad.

Beredningen framhåller vidare att för att nedsättning
skall hindra verkställighet det nedsatta belopF)et mäste svara mol det aktuella
utdömda fordringsbeloppet, dvs. kapitalbelopp jämte utdömd ränta fram tUl
nedsätl-ningsdagen. Enligt förslaget skall nedsatta medel göras räntebärande.
Kapitalbeloppet behöver därför inte täcka ränta för tiden efter
nedsält-ningsdagen. Nedsatt belopp skall vidare täcka förrättningskostnader i
ärendet som redan har uppkommit eller kan väntas uppkomma. Enligt förslaget
skall liksom f n. inte tas ut någon ersättning för kostnader i införselärende.
Nedsättning måste ske utan förbehåU och får anses innebära en villkorlig
betalning. Befriar överrätt gäldenären från betalningsskyldighet, skaU denne
givetvis återfå medlen. Om domen däremot vinner laga kraft eller efter
överklagande fastställs genom dom som vinner laga kraft, fiUkommer medlen
borgenären. Medlen behöver då inte, i motsats till vad som antas för gällande
rätts del, utmätas för att borgenären skall få lyfta dem. De skall inte heUer
enligl 5 kap. 29 8 beredningens förslag betraktas som utmätta i ärendet.

Beredningen
har inte ansett det påkallat att föreslå någon motsvarighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 5 och 6 §§ 299

fill
nu gällande bestämmelse om alt borgenären får mot säkerhet lyfta nedsatta
medel. Förslaget saknar också motsvarighet tiU den omständliga ordning som f.n.
gäUer i fråga om att göra nedsatta medel räntebärande. Sådana medel bör alllid
sättas in i bank mot ränta. Närmare föreskrifter härom bör meddelas i
administrativ ordning.

Enligt beredningen är vad som har sagts om
nedsättning i stort sett även tillämpligt på pantsättning av
banktUlgodohavande. Pantsätlningen skaU ske hos kronofogdemyndigheten och
banktillgodohavandet skall motsvara fordringsbeloppet på dagen för
pantsättningen inkl. då upplupen ränta och förrättningskostnader i ärendet.
Även den ränta som löper på banktillgodohavandet skall omfattas av panträtten.
Om banktUlgodohavandel behöver tas i anspråk när sedermera lagakraftvunnen dom
föreligger, skaU det utmätas. Eftersom utmätt fordran i första hand skall
drivas in hos sekundogäldenären i stället för att säljas Gfr 10 kap. 10-13 88)
och sekundogäldenären (banken) kan fömtsättas betala frivilligt, torde man
enligt beredningen inte behöva räkna med annan kostnad än för själva
utmätningen.

Beträffande underrätts dom skall enligt
beredningsförslaget även annan säkerhet hindra verkställighet. I fråga om
behörig kronofogdemyndighet för mottagande av säkerhet torde samma regler böra
gälla som beträffande nedsättning. Säkerheten skall bestå av pant eller borgen.
Säkerheten skaU StäUas för fordringen jämte ränta, dvs. för vad som har
utdömts, samt för förrättningskostnader. I detta fall måsle man räkna med att
utmätning och försäljning kan behöva ske av ställd pant eller annan egendom
eller att borgen behöver utsökas. Säkerheten skall därför omfatta inte bara
kostnad i samband med ansökan om utmätning utan även annan förrättningskostnad
som kan väntas uppkomma för den händelse säkerheten behöver tas i anspråk av
borgenären. Består säkerheten i borgen, skall även den förrättningskostnad som
kan uppkomma vid utmätning hos borgensmannen las i beräkning. Om domen vinner
laga kraft eller efler överklagande fastställs av överrätten och borgenären
behöver ta säkerheten i anspråk, får han aUtså enligt beredningsförslaget
begära utmätning i panten eller, om säkerheten består av borgen, vid behov
skaffa sig exekutionstitel mot borgensmannen och begära utmätning hos denne,

1 fråga om betalningsdom som avses i Iredje stycket
i 3 kap. 7 8 föreslår beredningen all vidtagen verkstäUighetsätgärd skall
såvitt möjligt återgå, om gäldenären i efterhand fuUgör vad som anges i samma
stycke. En bestämmelse härom har tagils upp som Qärde stycke i paragrafen.

Hinder mot att verkställighetsåtgärd går åter
föreligger enligt beredningen t.ex. om den utmätta egendomen blivit såld,
vilket undantagsvis kan ske trots att domen inte har vunnit laga kraft. I
sådant fall skall inte försäljningen mbbas därför att nedsättning sker eller
säkerhet ställs. Inte heller bör, när utbetalning har ägt mm, medlen kunna
återkrävas.

Enligt
5 kap. 15 8 beredningens förslag skall när förfallen fordran har

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 5 och 6 §§ 300

fastställts
all utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg,
intecknade reservdelar fill luftfartyg eller fast egendom egendomen anses
utmätt. Denna utmätningsverkan inträder genast utan hinder av att domen inte
har vunnk laga kraft. Beredningen har övervägt om gäldenären bör kunna häva den
utmälningsverkan som sålunda har inträtt innan domen vunnit laga kraft.
Beredningen framhåUer emellertid att en ordning som i nu berörda fall medger
utmätningsverkans hävande genom säkerhets stäUande eller nedsättning blir
relativt svårförståelig. Härtill kommer att reglerna om förhindrande av verkställighet
i tredje stycket i 7 8 inte omfattar tredskodomar och enligt 15 8 inte heller
lagsökningsutslag. FaststäUelse till betalning ur viss egendom sker i
allmänhet lagsökningsvägen och någon ändring i fräga om lagsökningsutslags
verk-ställbarhet synes inte lämpligen böra komma i fråga. Över huvud kan det
praktiska behovet av alt genom nedsättning eller ställande av säkerhet kunna
häva utmälningsverkan i fråga om hithörande egendom enligt beredningen antas
vara mycket ringa. De bestämmelser i förslaget som medger gäldenären alt hindra
eller häva utmätning på grund av dom som inte har vunnit laga kraft har därför
begränsats till fall då utmätning beslutas av exekutiv myndighet.

Beredningens förslag innehåller inte någon
motsvarighet till den möjlighet som borgenären f n. har alt mot säkerhet för
återbäring ta hand om lös egendom som har utmätts pä gmnd av icke
lagakraftvunnen dom. Regeln härom fyller enligt beredningen numera knappast
någon funktion och torde praktiskt taget inte tillämpas. Om pengar utmäts
enligt tredje stycket i 3 kap. 7 § eller utmätt egendom undantagsvis säljs
innan domen har vunnit laga kraft, får borgenären enligt förslaget lyfta medlen
mot säkerhet (14 kap. 16 8 1). Motsvarande gäller beträffande medel som
influtit genom införsel (4 kap. 24 8 andra stycket).

Remissyttrandena. RSV anser att det bör ställas
samma krav på den säkerhet som krävs för att undvika verkställighet av
underrätts resp. hovrätts icke lagakraftvunna dom. Den enda säkerhet som enligt
verkets mening bör ifrågakomma är i båda fallen nedsättning hos kronofogdemyndigheten
eller pantsättning av banktillgodohavande.

Föredraganden. Beredningens förslag angående
verkställighet av icke lagakraftvunna domar som ålägger betalningsskyldighet
ansluter nära tiU vad som nu gäller, fränsett att förslaget även omfattar
införsel. Förslaget har i stort sett lämnats ulan erinran av remissinstansema
och även jag anser att det i huvudsak bör godtas. Som beredningen har framhåUit
bör med domar som ålägger betalningsskyldighet i detta sammanhang avses endast
domar som innefattar skyldighet att betala pengar.

Efter det all beredningen avgav sitt betänkande har
i UL som 49 a 8 införts en bestämmelse angående verkstäUighet i visst fall av
dom som har meddelats efter handläggning enligl lagen om rättegången i
tvistemål om mindre värden. En motsvarande bestämmelse bör tas upp också i
balken.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 5 och 6 §§ 301

Det
synes bl.a. med hänsyn härtUl lämpligast att bestämmelserna angående
betalningsdomar delas upp pä två paragrafer. Dessa har i departementsförslaget
fått beteckningama 5 och 6 §§. I 5 8 har tagits upp huvudregeln att
betalningsdom får verkställas genast samt bestämmelser om hur gäldenären kan
undgå omedelbar verkstäUighet m.m. I 6 8 upptas regler för mer specieUa fall.

Beträffande huvudregeln om verkställighet av
betalningsdom (5 8 första stycket) har RSV föreslagit att den skUlnad som
beredningsförslaget gör i fråga om gäldenärens möjlighel att avvärja
verkstäUighet av underrätts resp. hovrätts dom inte skall behållas utan att de
strängare kraven i fråga om hovrätts dom får gälla över lag. Enligt min mening
är del emellertid inte lämpligt att för avvägande av verkställighet pä grund av
underrätts dom kräva säkerhet av ett slag som bl.a. vanliga löntagare säUan kan
prestera. När det gäller hovrätts eller kammarrätts dom ligger saken annorlunda
till. Här är det, som beredningen också framhåller, motiverat med strängare
krav på säkerheten med hänsyn till att hovrätt resp. kammarrätt numera normalt
bör betraktas som slutinstans. Departementsförslaget följer därför
beredningens förslag. Belopp som nedsätts eller banktiUgodohavande som ställs
som säkerhet skall täcka fordringens kapitalbelopp och utdömd ränta fill dagen
för nedsättningen resp. säkerhetens ställande samt förrättningskostnader.
Pantförskrivning av banktillgodohavande skall avse även den ränta som löper pä
tillgodohavandet. Annan säkerhet skall täcka även ränta på sökandens fordran
för tid liU dess sökanden kan beräknas få betalt.

Departementsförslaget innebär lUcsom beredningens
förslag alt gäldenärs nedsättning av pengar skall ske hos kronofogdemyndighet i
stället för hos länsstyrelse. Närmare föreskrifter om hos vUken kronofogdemyndighet
nedsättning får ske och om insättning på bank av nedsatta medel kan meddelas av
regeringen. I samma ordning torde också få regleras frågan om nedsättning innan
begäran om verkstäUighet har gjorts.

I enlighet med beredningens förslag försvinner den
möjlighet borgenären nu har att mot säkerhet lyfta nedsatt belopp. Att hinder
kan möta mot försäljning av ulmätt egendom eller utbetalning av influtna medel
utan att säkerhet ställs följer av 8 kap. 4 8 och 13 kap. 14 8 1. Beträffande
införsel har en motsvarande bestämmelse om utbetalning tagits upp i 15 kap. 22
8.

Enligl 4 kap. 28 8 skall medel som gäldenären
betalar in till kronofogdemyndigheten i anhängigt mål anses omedelbart utmätta
i målet, om betalningen inte har skett med villkor som strider häremot. Som
beredningen framhåUer måste kronofogdemyndigheten noga skilja mellan nedsättning
som hindrar verkställighet samt villkorslös betalning. Gäldenär som åsyftar
nedsättning bör ange detta. I annat fall får betalning antas vara åsyftad.
Kronofogdemyndigheten bör dock om tvekan föreligger genom kontakt med
gäldenären ta reda på humvida nedsättning eller betalning åsyftas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 7 § 302

Bestämmelsen i 5 8 andra stycket motsvarar 3 kap. 7
8 Qärde stycket beredningens förslag.

16 8 anges under särskilda punkter de fall dä
betalningsdom utan hinder av bestämmelserna i 5 8 får verkstäUas genast. I
dessa fall kan verkställigheten inte avvärjas genom nedsättning eller
ställande av säkerhet. Däremot kan hinder möta mot försäljning av utmätt
egendom enligt 8 kap. 4 8 andra stycket eller mol utbetalning utan säkerhet av
influtna medel enligt 13 kap. 14 8 1 eller 15 kap. 22 8.

Även om det kan synas tveksamt om nuvarande
särbestämmelser angående växel- och checkdomar bör behåUas, anser jag i likhet
med beredningen inte att det finns tiUräcklig anledning att ändra på vad som nu
gäller härvidlag. En bestämmelse om växel- och checkdomar har därför tagits upp
i punkt 1 av 6 8. Jag ämnar i samband med följdlagstiftningen tiU UB föreslå
alt motsvarande bestämmelser i växel- och checklagama upphävs. I punkt 2
behandlas tredskodom och i punkt 3 tingsrätts dom i mäl som har handlagts
enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden. I förhåUande tiU
gäUande rätt innebär regleringen enligt balken bl.a. den ändringen att i
samfiiga fall fast egendom eller lös egendom som har betydande värde inte får
utan gäldenärens samtycke säljas innan domen har vunnit laga kraft. F.n. gäller
förbud mot försäljning endast vid verkställighet av tredskodom och rör då bara
fast egendom.

Som jag har nämnt i anslutning tUl 1 8 fär bestämmelserna
i 5 och 6 88 inte någon tUlämpning i aUmänna mål. Där gäller i stället 23 8
andra stycket. Förtida verkställighet i sädana mål fär inte ske i fräga om
böter, vite e.d. I övrigt får förtida verkställighet äga rum när det är
särskilt medgivet i annan författning. Detta är bl.a. fallet vid indrivning av
skatt som avses i 1 8 uppbördslagen (se 87 8 samma lag). Enligt 23 8 tredje
stycket sker verkstäUighet i allmänt mål enligt vad som gäller om lagakraftägande
dom, vare sig exekutionstiteln har vunnit laga kraft eller inte. Detta innebär
alt utmätning och införsel får äga rum utan särskilda villkor samt att
försäljning av utmätt egendom och redovisning av influtna medel ocksä får ske
innan exekutionstiteln har vunnit laga kraft.

7
8 Paragrafen motsvarar 3 kap. 8 8 beredningens förslag. Den reglerar
verkställigheten av icke lagakraftvunnen dom på utgivande av viss lös egendom.

GäUande rätt. Don», varigenom någon har förpliktats
att utge viss lös egendom tiil annan (s.k. sitgivningsdom) får enligt 41 8 UL verkställas
även o.Ti den inte äger taga kraft. För verkställighet i sådant fall krävs att
sökan-;ie!fi StäUer pani eller borgen för återbäring av godset. Kan han inte
ställa säkeriiwt, sk«.{l kvarstad läggas på godset, om han yrkar del.
Förpliktelse att fullgöra leveransavlal omfattas inte av bestämmelsen.

Lagberedningen. Beredningens förslag överensstämmer
i sak med den nu gäUande bestämmelsen, frånsett att motsvarighet saknas lill
vad som

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 8 § 303

däri
föreskrivs om kvarstad. Syftet med bestämmelsen är att den, vars anspråk på
bättre rätt fill viss lös egendom har godkänts av domstol, skall skyddas mot
all egendomen undanskaffas, skadas eller förstörs innan lagakraftägande dom
föreligger. Förslaget medger liksom gällande lag full verkställighet. Egendomen
skall alltså inte endast fråntas svaranden utan också överlämnas till sökanden.
Genom kravet pä säkerhet för verkställighet innan domen har vunnit laga kraft
tryggas motpartens eventueUa rätt till egendomen. Säkerheten skall täcka värdet
av själva egendomen och av eventuell avkastning som faller av egendomen men
däremot inte skadestånd som sökanden kan bli skyldig att utge enligt 3 kap. 26
8 beredningsförslaget.

Beredningen påpekar alt paragrafen gäller även när
den som har köpt gods på avbetalning har ålagts all utge egendomen till
säljaren. Under förulsätlningar som anges i lagen om avbetalningsköp kan
emellertid säljaren, i stället för att väcka talan vid domstol, söka
handräckning hos kronofogdemyndigheten för återtagande av godset. 1 sådant fall
krävs inle att säkerhet ställs för återbäring av egendomen.

Föredraganden. Departementsförslaget överensstämmer
med beredningens förslag. Frågan om beskaffenheten av den säkerhet som skall
ställas regleras i 2 kap. 25 8.

Bestämmelsen är enligt 9 8 inte tUlämplig när någon
har ålagts att utge viss lös egendom säsom särskild rättsverkan av brott, t.ex.
förverkande av egendom. För verkställighet i sädant fall krävs därför laga
kraft, om inle annat följer av 10 8.

8
8 Paragrafen, som motsvarar 3 kap. 9 8 beredningens förslag, innehåller en
bestämmelse om verkställighet för det fall alt högre rätt har förklarat talan
mot dom förfallen.

Gällande rätt. Enligt RB gäUer att om vadekärande i
tvistemål uteblir från rättegångstillfälle för huvudförhandling i hovrätt, hans
vadetalan är förfallen (50 kap. 19 8 första stycket RB). Han har dock rätt att
hos hovrätten göra ansökan om målets återupptagande. Det skaU i så fall ske
inom två veckor från den dag dä hovrättens beslut meddelades (50 kap. 20 8).
Uteblir vadekäranden ånyo, är hans rätt fill målets återupptagande förfallen.
Del innebär alt underrättens dom skall stå fast. Bestämmelserna har motsvarande
tillämpning beträffande revisionstalan (55 kap. 15 8 första stycket). Har högre
rätt i enlighet med de berörda bestämmelserna förklarat att talan mot dom
varigenom betalningsskyldighet ålagts är förfallen, fär domen enligt 49 8 2
mom. UL verkställas som lagakraftvunnen ulan hinder av att parten har gjort
ansökan om målets ålempptagande, om inte annat förordnas. Bestämmelsen är inte
tillämplig när vade- eUer revisionstalan i brottmål förfaller enligl 51 kap.
19 och 20 88 och 55 kap. 15 8 RB.

Lagberedningen.
1 beredningsförslagel är bestämmelsen inle inskränkt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 9 § 304

lUl
dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts utan tillämplig oavsett vad
förpliktelsen gär ut på. TiUräcklig anledning att som gäUande lag inskränka
bestämmelsen tiU betalningsskyldighet har enligt beredningen inte synts
föreligga. Görs ansökan om målets ålempptagande, kan hovrätten resp. högsta
domstolen förordna om inhibition. Beredningen erinrar om att mot sädant beslut
av hovrätten får särskild talan inte föras. Av 3 kap. 10 8 beredningsförslaget
följer att bestämmelsen inte är tillämplig i fråga om dom som avser böter,
viten eUer särskild rättsverkan av brott.

Föredraganden. Departementsförslaget överensstämmer
med beredningens förslag. Tillämpningsområdet har sålunda vidgats i
förhällande fill vad som nu gäUer. Paragrafen omfattar även det fallet att
överklagande har förfallit i brottmål i fråga om enskilt anspråk. Att
bestämmelsen inte gäUer dom på böter, viten eUer särskild rättsverkan av brott
följer av 9 8 och 23 8 första stycket, se vidare under 9 8

När ansökan om målets återupptagande har gjorts men
inhibition inte beslutas möter likväl pä grund av 8 kap. 4 8 andra stycket
hinder mot försäljning ulan gäldenärens samtycke av utmätt lös egendom som har
betydande värde eller av fast egendom.

9
8 Paragrafen reglerar verkställighet av dom avseende sådan särskild rättsverkan
av brott som innefattar skyldighet att utge viss egendom. Den motsvarar delvis
3 kap. 10 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Andra meningen i 22 8 1 mom. Up
innehåUer en bestämmelse angående verkställighet av dom på sakförverkande. Med
anknytning tUl första meningen, som behandlar verkstäUighet av dom på böter,
vite eller sådan med brott förenad påföljd som innefattar betalningsskyldighet,
sägs i bestämmelsen att om ådömd påföljd eljest är sådan att domen kan
verkställas genom utsökning och särskild föreskrift inte är meddelad angående
verkstäUigheten, UL:s regler om verkställighet i tvistemål har motsvarande
tiUämpning. Underrätts dom får dock inte verkställas förrän den har vunnit laga
kraft.

Föredraganden. Beredningens fijrslag innehåller i 3
kap. 10 8 en bestämmelse angående verkställighet av dom varigenom har dömts
tiU böter, vite, förverkande av egendom eUer annan särskild rättsverkan av
brott. Förslaget innebär i sak att sädan dom inle får verkställas förrän den
har vunnit laga kraft, såvida inte annat följer av särskild bestämmelse.

Departementsförslaget innehåUer i 23 § vissa
särskilda föreskrifter beträffande verkstäUighet i aUmänna mål. Av första
stycket i paragrafen följer att bestämmelsema 14-11 88 om verkstäUighet av icke
lagakraftvunna domar inte gäller vid verkstäUighet av dom på böter, vite eller
sådan särskUd rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet (värdeförverkande
e.d.). Andra stycket första meningen innehåller en särskild bestämmelse om
verkställighet av sådana exekutionstitlar. Med hänsyn härtill behöver i
förevarande paragraf regleras endast verkställighet av

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 10 § 305

dom
varigenom har ådömts sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar
skyldighet att utge viss egendom (sakförverkande e.d.). Paragrafen klargör att
bestämmelsema i 7 och 8 88 om förtida verkstäUighet i vissa fall inte gäller i
fråga om dom som nu avses. Härav följer att verkställighet i princip inte får
äga mm förrän domen har vunnit laga kraft. Förtida verkstäUighet kan emellertid
äga mm på grund av särskild föreskrift i lag. Detta följer av 10 8.

Förverkad egendom torde i allmänhet redan ha tagits
i beslag. För kronofogdemyndighetens del blir det då som regel inte aktuellt
med nägon åtgärd för verkställighet. Myndighet som omhänderhar egendomen skall
förfara med den enligt vad som sägs i lagen (1974:1066) om förfarande med
förverkad egendom och hittegods m.m. Egendomen skaU som regel säljas av
förenade fabriksverken. Skulle emeUerfid egendomen inte vara beslaglagen eller
vid beslag ha kvarlämnats i innehavarens besittning har kronofogdemyndigheten
alt ta ut egendomen och lämna den till den myndighet som svarar för ärendet.

10
8 Paragrafen motsvarar 3 kap. 11 8 beredningens förslag och tar upp
bestämmelser om verkställighet av dom som enligt annan lag än UB eller på gmnd
av särskilt förordnande fär verkstäUas innan den har vunnit laga kraft.

Gällande rätt. Bestämmelser att dom fär verkställas
innan den har vunnii laga kraft finns även i andra författningar än UL. Enligt
några bestämmelser får dom eller beslut av viss beskaffenhet verkställas utan
särskilt förordnande, även om avgörandet inte vunnit laga kraft. Exempel härpå
utgör reglema i 17 kap. 14 8 andra stycket första och andra meningama samt 30
kap. 12 8 första och andra meningama RB, enligt vilka vissa beslut i tvistemål
eller brottmål skaU gä i verkställighet genast. Andra fall är
fastighetsdomstols dom beträffande vissa frågor enligl 40 8 andra stycket lagen
(1939:608) om enskUda vägar och interimistiskt förordnande om underhåUsbidrag
enligt 15 kap. 11 8 sisla stycket GB och 7 kap. 12 8 tredje stycket FB.

I andra bestämmelser har i släUet domstolen
fillagts befogenhet att i dom eller beslut förordna om förtida verkställighet.
Exempel på sådana föreskrifter finns i RB. 117 kap. 14 8 första stycket RB
föreskrivs en allmän befogenhet för domstol att i dom i tvistemål förordna att
domen får verkstäUas utan hinder av att den inte äger laga kraft. Enligl 17
kap. 14 8 andra stycket sista meningen och 30 kap. 12 8 första stycket sista
meningen RB kan rätten i beslut, varigenom föreläggande meddelats part eller
annan att förete skrtftligt bevis eller att tUlhandahåUa föremål för syn eller
besiktning, förordna att beslutet får verkställas utan hinder av att det inte
äger laga kraft. I en del fall då verkstäUighet får ske innan domen eller
beslutet vunnit laga kraft föreskrivs också i vad män särskilda vUlkor skall
gälla för

20
Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del 1

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 10 § 306

verkställigheten
(l.ex. 95 8 växellagen, 73 8 checklagen och 40 8 Qärde stycket lagen om enskUda
vägar).

När dom med stöd av lag eller domstols förordnande
skall verkställas innan den har vunnii laga kraft, sker verkstäUigheten enligt
42 8 UL. Där föreskrivs alt dom, som enligl lag skall verkställas genast, går i
fullbordan såsom lagakraftägande, om inte annat är stadgat (I mom.). Detta
innebär att sådan dom verkställs utan särskUda villkor, om inle annat är föreskrivet.
När domstol har förordnat att dom fär verkställas utan hinder av all den inle
äger laga kraft, gär domen i verkställighet på samma sätt som lagakraftägande
dom, om sökanden ställer pant eller borgen för skadestånd om domen ändras (2
mom.). Avser förordnandet verkställighet av hovrätts dom eller av beslut
varigenom föreläggande har meddelats nägon att förete skriftligt bevis eller
att tillhandahälla föremål för syn eller besiktning, krävs dock inte säkerhet,
om inte annat har förordnats i domen eller beslutet. Vad som föreskrivs om dom
gäller även annat domstols avgörande i tvistemål Gfr 37 8 I mom. UL).

Lagberedningen. Beredningen framhåller att
bestämmelser om verkställighet i särskilda fall innan dom eller beslut har
vunnit laga kraft även framdeles regelmässigt torde böra meddelas i resp.
författningar där del är aktuellt. I balken bör regleras hur verkställigheten
skall ske, i den mån särskilda villkor inte föreskrivs i de aktuella
författningarna.

1 första stycket av 3 kap. 11 § beredningens
förslag har tagits upp en bestämmelse alt när i lag är föreskrivet att dom får
verkställas utan hinder av att den inte äger laga kraft verkställigheten sker
enligl vad som gäller om dom som har vunnii laga kraft, om inte annat följer av
nämnda lag. Enligt beredningen förutsätter bestämmelsen att lagstadgandet i
fråga använder de ordalag som har nämnts nu. Den blir sålunda inte utan vidare
tillämplig om lagen t.ex. endast föreskriver att domen får verkställas
"genast". Hädanefter bör sålunda nämnda formel användas, när del
önskas att dom eller beslut skall verkställas som om avgörandet har vunnit laga
kraft. Med tanke på äldre lagar som använder annat uttryck bör dock meddelas en
övergångsbestämmelse.

1 paragrafens andra stycke behandlar beredningen
det fallet att domstol har meddelat särskilt förordnande om att dom får
verkställas ulan hinder av all den inle äger laga kraft. Enligl beredningens
mening är den reglering som f n. gäller enligl 17 kap. 14 8 RB och 42 8 2 mom.
UL onödigt restriktiv. Eftersom omedelbar verkställighet på gmnd av underrätts
förordnande enligt 17 kap. 14 § första stycket RB aldrig får ske utan att
säkerhet ställs enligl 42 8 2 mom. UL kan förordnandet i praktiken bli
värdelöst. Regleringen synes. Jämförd med 15 kap. 11 8 GB och 20 kap. 12 8
(numera 7 kap. 12 8 tredje stycket) FB, ocksä mindre konsekvent. 1 sist nämnda
båda fall, som rör interimistiskt beslut, krävs inle att del ställs säkerhet
för all verkställighet skall få ske. Om rätten däremot enligt 17 kap. 14 8
första stycket RB förordnar om omedelbar verkställighet av dom i målet skall
säkerhet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 10 § 307

ställas
för att förordnande skall fä tillämpas, trots att domen ju borde vara ett
säkrare underlag för verkställighet än det interimistiska beslutet. Beredningen
föreslär därför beträffande sist nämnda fall att verkställighet skall få ske
som om domen har vunnit laga kraft, såvida inte rätlen särskilt föreskriver
att säkerhet skall ställas för skadestånd om domen ändras. Saknas tillräcklig
anledning all föreskriva ställande av säkerhet - l.ex. när underhåll döms ul -
bör verkställigheten fä ske utan något särskilt vUlkor. I motsatt fall bör
rätten föreskriva att säkerhet skall ställas.

Beredningen framhåller att det bör föreligga
särskilda skäl för att förordnande enligl 17 kap. 14 8 första stycket RB skall
meddelas och att de ordinära verkställighetsreglema bör vara liUfyllest för
vanliga fall då det inte är fråga om försöningsbehov. I övrigt bör föreskrift
om omedelbar verkställighet utan att krav på säkerhet uppställs inte meddelas
när det föreligger risk för rättsförlust om domen ändras. Bestämmelse om
ställande av säkerhet bör enligt beredningen las upp i 17 kap. 14 § första
stycket RB eftersom del skall ankomma på rätlen att ge föreskrift därom. Den
förordade regleringen synes kunna göras enhetlig för underrätt och hovrätt.

Om första stycket i 17 kap. 14 8 RB ändras på
föreslaget sätt bör enligt beredningen sista meningen i andra stycket av
paragrafen ändras på motsvarande sätt. Härigenom vinns en likformig samt för
underrätt och hovrätt gemensam reglering av verkställighetsfrågan vare sig
förordnande har meddelats enligt första eller andra stycket i 17 kap. 14 8 RB.
Första stycket sisla meningen i 30 kap. 12 8 RB bör enligl beredningen ändras
på motsvarande sätt.

Med utgångspunkt från att 17 kap. 14 § och 30 kap.
12 § RB ändras i enlighet med det sagda föreslår beredningen en bestämmelse i
andra stycket av den nu aktuella paragrafen att dom, som enligt särskilt förordnande
får verkstäUas utan hinder av att den inte äger laga kraft, verkstäUs enligt
vad som gäller om dom som har vunnit laga kraft, om inte rätten har föreskrivit
särskilt villkor. Beredningen tillfogar att i övergångsbestämmelse lämpligen
bör ges befogenhet för kronofogdemyndigheten att kräva säkerhet, om det i annan
lag än RB finns bestämmelse som ger möjlighet till förordnande att dom eller
beslut fär verkställas utan hinder av att avgörandet inte äger laga kraft.

Remissyitrandena. RSV ansluter sig till förslaget
att verkställighet i fall som avses i andra stycket skall fä ske som om domen
har vunnit laga kraft, såvida inle rätten föreskriver att säkerhet skall
ställas eller uppställer annat villkor för verkställigheten. Advokatsamfundet
anser det välmotiverat med den föreslagna uppmjukningen av kravet på säkerhet
vid verkställighet av icke lagakraftvunnen dom som enligt särskilt förordnande
får verkställas genast.

Föredraganden. Förslaget att det vid förtida
verkstäUighet på gmnd av domstols förordnande inte automatiskt skall krävas
säkerhet har inte mött nägon erinran vid remissbehandlingen. Även jag anser att
förslaget bör

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 11 § 308

godtas.
1 samband med följdförfatlningama fill UB ämnar jag föreslå de ändringar i RB
som föranleds härav. I det sammanhanget fär också övervägas humvida
kronofogdemyndigheten i övergångsbestämmelse bör ges befogenhet att kräva
säkerhet vid förtida verkställighet som gmndar sig på förordnande enligt annan
lag än FIB.

Beträffande den föreslagna bestämmelsen om förtida
verkställighet på gmnd av annan lag uttalar beredlningen att den blir fiUämplig
endast om lagmmmet i fråga använder ordalagen "utan hinder av att domen ej
äger laga kraft". För de fall då andra uttryck används fömtsätts enligt
beredningsförslaget en övergångsbestEimmelse, som jämstäUer sådana uttryck med
det av beredningen förordaiie. Detsamma avses tydligen böra gälla även faU som
regleras i det föreslagna andra stycket, dvs. när dom enligt särskilt
förordnande fär verkstäUits innan den har vunnit laga kraft. Beredningens instäUning
på nu berörda punkt synes mig onödigt formell. Avgörande vikt bör inte fästas
vid vilken ordalydelse som används i det aktuella lagmmmet eller förordnandet
utan vid bestämmelsens eller förordnandets sakliga innebörd. För att
verkställighet skall ske som om domen har vunnit laga kraft bör bara krävas att
den aktuella bestämmelsen eUer förordnandet har den innebörden att
verkställighet fär ske innan domen har vunnit laga kraft. Med hänsyn till det
anförda har paragrafens ordalydelse jämkats i förhällande till beredningens
förslag och bestämmelsema i övrigt förenklats redaktionellt.

11
§ I paragrafen ges en bestämmelse om särskilda rättsmedels inverkan på
verkstäUigheten. Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Att dom som har vunnit laga kraft
angrips med extraordinärt rättsmedel inverkar enligt gällande rätt i och för
sig inle på frågan om verkstäUighet av domen. Ansökan om resning eller
återstäUande av försutten tid eller beslut varigenom sådan ansökan har
beviljats eller besvär över domvilla får sålunda enligt 49 8 3 mom. UL inte
hindra doms fullbordan, om inte annat förordnas med anledning av ansökningen
eller besvären. Beträffande resning och återställande av försutten tid gäller
att högsta domstolen kan - under ärendets handläggning eller i samband med
bifall tiU ansökningen - förordna att vidare åtgärd för verkställighet av domen
inte får äga mm till dess annorlunda föreskrivs (58 kap. 6 8 tredje stycket och
12 8 andra stycket RB). Vid besvär över domvilla gäller att den domstol som
prövar besvären kan förordna om inhibition av vidare verkstäUighet (59 kap. 3
8 andra stycket RB). Inhibifion i sådant ärende kan inle gälla längre än lill
dess beslut meddelas med anledning av besvären. Bifall till besvären medför - i
motsats till vad som gäller resning - alltid att domen undanröjs. Vad som
föreskrivs om dom har motsvarande fillämpning pä rättens beslut (58 kap. 10 §
och 59 kap. 4 8 RB).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Skåp. 13 och 14 §§ 309

Lagberedningen. Den bestämmelse i ämnet som
beredningen föreslår överensstämmer i sak med gällande rätt.

Föredraganden. Departementsförslaget överensstämmer
med beredningens förslag.

Förlikning

12 8
Paragrafen rör verkställighet av stadfäst förlikning. Den motsvarar

3 kap. 14 8 beredningens förslag.

GäUande rätt. Enligt 45 8 UL verkställs föriikning
som har fastställts av domstol i den ordning som är föreskriven för
lagakraftägande dom. Det krävs inte att den dom varigenom förlikningen blivit
stadfäst har vunnit laga kraft. Nägra särskilda villkor gäller inte för
verkställigheten.

Lagberedningen. Beredningen framhåller att det
sällan torde förekomma alt förlikning som har blivit stadfäst av domstol visas
inte vara gällande för part. Stadfäst förlikning torde enligt beredningen
alltjämt böra få verkställas, även om stadfäsielsedomen inte har vunnit laga
kraft, och verkställigheten bör ske utan särskilda villkor. Om talan fullföljs
mot domen, bör emellertid överrätten ha möjlighet att inhibera verkställigheten.
Enligt beredningsförslaget skall därför verkställighet inte få ske, om annat
förordnas med anledning av fullföljd talan. Med denna föreskrift avses inle att
ge den domstol som meddelar stadfäsielsedomen befogenhet att förordna angående
verkställigheten.

Föredraganden. Beredningens förslag innebär den
nyheten i sak att högre rätt ges möjlighet alt förordna om inhibition när talan
fullföQs mot dom varigenom föriikning har stadfästs. Förslaget har inte mött
nägon erinran under remissbehandlingen. Även jag anser all del bör godtas.

Enligt vad som har antagils i rättspraxis utgör
lagakraftvunnen dom varigenom förlikning har fastställts inte hinder mot att
talan om ogiltigförklaring av förlikningen prövas i rättegång (NJA 1975 s.
507). Det synes naluriigt alt även domstol där sädan talan är anhängig ges
möjlighet att inhibera verkställighet pä grund av stadfäsielsedomen.
Förevarande paragraf har avfattats i enlighet härmed.

Utslag
och beslut i lagsökningsmål

13 och
14 88 Paragraferna innehåller regler om verkställighet av utslag

och beslut i lagsökningsmål. De utgär från del förslag till lagsökningslag

som har lagts fram i departementspromemorian (Ds Ju 1977:5) Summarisk

process. I beredningens förslag finns motsvarande bestämmelser i 3 kap.

15 och 16 88.

Gällande rätt. Mål om lagsökning handläggs f n.
enligt lagsökningslagen (1946:808). I fråga om verkställighet av utslag i
lagsökningsmål varigenom betalningsskyldighet har ålagts någon gäller enligt
518 1 mom. UL vad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 «/'- 3 och 14 §§ 310

som
i 49 8 1 mom. är föreskrivet om tredskodom. Delta innebär att sädant utslag får
verkställas som lagakraftvunnen dom ulan hinder av att återvinning har sökts,
om inte domstol vid vilken talan om återvinning är anhängig förordnar om
inhibition. Utmätt fast egendom får dock inte säljas utan ägarens samtycke
innan utslaget har vunnit laga kraft. Enligt 518 2 mom. gäller samma regel när
rätten har fastställt att fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast
egendom och egendomen alltså utan vidare är att anse som utmätt. Bestämmelsen
där gäUer inte bara lagsökningsutslag Ulan även vanlig dom och tredskodom.
Beträffande verkställighet av förordnande i lagsökningsmäl om kvarstad,
skingringsförbud eller handräckning enligt 192 8 UL gäller enligt 16 8
lagsökningslagen vad som i RB och UL föreskrivs för motsvarande fall. Härav
följer att förordnande om kvarstad eller skingringsförbud skaU gå i
verkställighet genast (17 kap. 14 8 andra stycket andra meningen FiB). Även
förordnande om avhysning fär verkställas genast, om domstolen inte förordnat
annat (53 8 UL).

1 fråga om den andra av de tvä summariska
processformer som regleras i lagsökningslagen, dvs. betalning;>föreläggande,
gäUer följande. Bevis i mål om betalningsföreläggande att utmätning för
fordringen eller någon del därav fär äga rum verkställs enligt 518 3 mom. UL
som lagakraftägande dom. Visar gäldenären att han har sökt återvinning, gäller
om verkställigheten vad som i 39 och 40 88 är föreskrivet om underrätts dom,
om inte domstolen i återvinningsmålet förordnar att vidare åtgärd för verkställighet
inte får äga rum.

Beträffande utslag varigenom överexekutor har
meddelat förordnande enligt 191 eller 192 88 UL följer av 53 6 UL att utslaget
gär i verkställighet även om del överklagas, såvida inte annat har förordnats
eller är särskilt föreskrivet.

Lagberedningen. Beredningen föreslär i 3 kap. 15 8
att i fräga om verkställighet av utslag i lagsökningsmål varigenom
betalningsskyldighet har ålagts skall gälla vad som i 7 8 sägs om tredskodom.
Förslaget, som i sak överensstämmer med gällande rätt, innebär att utslaget får
verkställas genast och ulan särskilda villkor, om inte rätten med anledning av
lalan om återvinning förordnar om inhibifion. Enligt 9 kap. 3 8 andra stycket
får dock lös egendom som har betydande värde eller fast egendom inte utan
gäldenärens medgivande säljas om inte exekufionstiteln äger laga kraft eller
fär verkställas som om den har vunnit laga kraft.

Enligt beredningens mening bör kvarstad och
avhysning som beslutas i lagsökningsmål liksom f.n. fä verkställas genast.
Vissa bestämmelser om verkställighet av sådant förordnande bör enligt
beredningen finnas i lagsökningslagen, om denna kommer att finnas kvar.

Bestämmelser om verkställighet av
betalningsföreläggande har i beredningens förslag tagits upp i 3 kap. 16 6. Beredningen
har inte funnit anledning alt föreslå nägon ändring av nuvarande regler.
Betalningsföreläggande verkstäUs enligt förslaget lika som dom vilken har
vunnit laga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 j p. 13 och 14 §§ 311

kraft,
om gäldenären inte har sökt ätei-vinning. När återvinning har sökts skall gälla
vad som i 7 8 tredje och Qärde styckena sägs om underrätts dom, om del inte i
målet förordnas alt verkställighet inte får äga rum. Bestämmelserna innebär att
betalningsföreläggande verkställs utan särskilda viUkor, om inte återvinning
har sökts. Söker gäldenären återvinning kan han hindra verkställighet genom
sådan nedsättning eller ställande av säkerhet som anges i fräga om underrätts
dom. Dessutom kan domstolen i ätervinningsmålet förordna om inhibition. Om gäldenären
har sökt återvinning får enligt 9 kap. 3 8 första stycket beredningsförslagel
försäljning av utmätt egendom i regel inte ske innan lagakraftägande dom
föreligger.

Föredraganden. Som jag har berört fidigare (avsnitt
5.2.4) utgår departementsförslaget från alt nuvarande mål om handräckning som
avses i 191 och 192 88 UL flyttas till domstol när överexekutor avskaffas.
Sädan handräckning avses bli reglerad gemensamt med summarisk betalningsprocess
i en ny lagsökningslag, som är avsedd att träda i kraft samtidigt med balken.
Förslag lill ny lagsökningslag beräknas kunna remitteras till lagrådet senare
under år 1978. De bestämmelser om verkställighet som en ny lagsökningslag
aktualiserar i förevarande kapitel av UB bygger därför på del förslag till lagsökningslag
som har lagts fram i departementspromemorian (Ds Ju 1977:5) Summarisk process.

Enligl förslaget i departementspromemorian slås de
nuvarande instituten lagsökning och betalningsföreläggande samman tiU ett
enhetligt förfarande, kallat lagsökning, för utfående av fordran i pengar.
Enligt förslaget skall invändning frän gäldenärens sida i princip hindra bifall
fill borgenärens ansökan. Har emellertid ansökningen grundals på skriftligt
fordringsbevis, skall ansökningen bifallas även om den har bestrilts men
gäldenären inte har anfört sannolika skäl för sitt bestridande. Möjligheten all
få fordran fastställd till betalning ur fast egendom och vissa andra
specialobjekt utvidgas något. Ansökan om lagsökning för avhysning eller
återställande av besittning får bifallas om sökandens rätt är uppenbar. Mäl
enligt det nya enhetliga förfarandet avgörs i sak genom utslag vare sig
ansökningen bifalls eller ogillas. Mol utslag i mål om lagsökning för fordran
skaU talan föras genom återvinning, vilket är rättsmedlet för båda parter.
Talan mot utslag angående avhysning m.m. skall däremot enligt förslaget föras
genom besvär i hovrätten. Återvinning är emellerfid rättsmedlet även i dessa
fall, om lagsökningen gäller även utfående av fordran (fränsett kostnader). Tid
för återvinning eller besvär räknas för svaranden från del att utslaget delgavs
honom eller det helt eller delvis verkställdes. För sökanden räknas fiden från
dagen för utslaget. Delgivning genom rätlens försorg föreslås ske - fömtom när
part har allmän rättshjälp -endast när utslaget innebär att fordran har
fastställts till betalning med särskild förmänsrätt ur registrerat skepp eller
skeppsbygge, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar lill luftfartyg
eller fast egendom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1980/81:8 3 kap. 13 och 14 §§ 312

Som allmän princip bör gälla att utslag enligt den
nya lagsökningslagen i likhet med vad som är fallet med motsvarande
exekutionstitlar enligl nuvarande lagsökningslag och UL bör få verkställas utan
hinder av alt utslaget inle har vunnit laga kralt. I övrigt finns beträffande
verkställighet av sådana avgöranden anledning att skilja mellan utslag som
ålägger betalningsskyldighet och andra utslag. När betalningsskyldighet har
ålagts i mål om lagsökning för fordran synes det beträffande verkställigheten
lämpligt att anknyta till reglerna om betalningsföreläggande. Redan ansökan om
återvinning bör alltså medföra alt gäldenären kan avvärja verkställigheten
genom att ställa säkerhet. Rätten bör vidare kunna förordna om inhibifion.

Betalningsskyldighet kan komma att åläggas även i
utslag angående avhysning eller återställande av mbbad besittning enligt den
nya lagsökningslagen, nämligen såvitt avser kostnaderna i målet. Vidare kan
betalningsskyldighet för kostnader åläggas t.ex. i beslut om avskrivning av
målet. 1 dessa fall är besvär rättsmedlet mot utslaget eller beslutet. Gäldenären
bör ocksä här ha möjlighet att avvärja verkställighet av avgörandet i
betalningsdelen genom all ställa säkerhet. Det kan möjligen vara tveksamt om
hovrätten även bör ha rätt att förordna om inhibition av verkställigheten i
den delen. Någon sådan möjlighet finns inte f.n. Enligt min mening blir
emellertid regleringen enklare och klarare om inhibilions-möjlighet får finnas
även i sädana fall.

Mol denna bakgrund har i 13 8 departementsförslaget
tagits upp bestämmelser om verkställighet av utslag eller beslut i
lagsökningsmäl varigenom betalningsskyldighet har ålagts. Enligt första
meningen i paragrafen får utslag eller beslut i lagsökningsmäl varigenom
betalningsskyldighet har ålagts verkställas genast. Alt verkställighet får ske
genast innebär som tidigare har nämnts alt utmätning får ske men att hinder mot
försäljning eller utbetalning kan möta på gmnd av bestämmelser i 8 och 13 kap.
1 andra meningen anges att om utmätningsgäldenären har sökt återvinning eller
anfört besvär, gäller om verkställigheten vad som sägs i 5 8 om underrätts
dom, om inte domstolen förordnar alt verkställighet inle fär äga rum tills
vidare. Det innebär att gäldenären i dessa fall kan hindra verkställighet
genom all nedsätta pengar eller ställa annan säkerhet som anges i 5 8. Om
gäldenären ställer säkerhet först sedan ätgärd för verkställighet har
vidtagits, skall åtgärden återgå om det kan ske. Ställs inte säkerhet får
utmätning (eller införsel) äga mmi, såvida inte inhibition beslutas. Ulmätt
egendom får emellertid enligt 8 kap. 4 8 första stycket andra meningen inte
ulan gäldenärens samtycke säljas förrän utslaget eller beslutet har vunnit laga
kraft. Har försäljning hunnit ske innan återvinning har sökts eller besvär
anförts, gäller enligt 13 kap. 14 8 1 hinder mot utbetalning av influtna medel
annat än mot säkerhet innan avgörandet har vunnii laga kraft. Hinder mot
försäljning eller utbetalning innan exekutionstiteln har vunnit laga kraft kan
emellertid möta också till följd av andra bestämmelser i 8 och 13 kap., trots
att gäldenären inte har sökt återvinning eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 13 och 14 §§ 313

anfört
besvär. Nuvarande krav alt gäldenären skaU visa att han har sökt återvinning
har inle behållits. Påstår gäldenären att han har sökt återvinning eller
anfört besvär får kronofogdemyndigheten vid behov ta reda på hur det förhåller
sig.

En bestämmelse om verkställighet av utslag eller
beslut i lagsökningsmål i andra fall än som avses i 13 8 har tagits upp i 14
8. Bestämmelsen syftar i första hand pä utslag varigenom förordnats om
avhysning eller återställande av rubbad besittning men gäller även t.ex. beslut
om kvarstad i lagsökningsmål. I enlighet med vad som nu gäller i motsvarande
fall bör sädana avgöranden få verkställas säsom lagakraftägande dom. Rätten bör
emellertid ha möjlighet att förordna om inhibition. I allmänhet är besvär
rättsmedlet mot avgöranden som avses nu. Om emellertid lagsökning för fordran
kombinerats med lagsökning för avhysning eller för återställande av besittning,
är återvinning rättsmedlet mot utslaget i desi helhet. 1 enlighet härmed sägs i
paragrafen att utslag eller beslut i lagsökningsmål i andra fall än som avses
i 13 8 fär verkställas som lagakraftägande dom, om inte annat förordnas med
anledning av talan om återvinning eller besvär.

Skiljedom

GäUande rätt. Den som vill erhålla verkställighet
av skiljedom skall enligt 46 8 1 mom. UL göra ansökan därom hos överexekutor.
Med skiljedom avses i paragrafen i första hand skiljedom som har tillkommit i
enlighet med bestämmelserna i lagen (1929:145) om skiljemän (konventionell
skiQedom). Ansökan om verkställighet får inte bifallas utan all tillfälle har
lämnats motparten att svara. Föreligger inte hinder mot verkställighet, skall
överexekutor förordna därom. När sådant förordnande föreligger, verkställs
enligt 46 8 3 mom. UL skiljedomen lika som domstols lagakraftägande dom, om
inte högre instans eller domstol, vid vilken talan mot skiljedomen har väckts,
förordnar annorledes. Skall eljest enligt lag eller särskild författning
skiljedom lända till efterrättelse (legal skiljedom), verkställs den enligt 46
8 4 mom. efter överexekutors förordnande lika som lagakraftägande dom, om inte
högre myndighet förordnar annorledes.

Lagberedningen. Enligt vad beredningen föreslår
skall fråga om verkställighet av skiljedom prövas av kronofogdemyndigheten som
första instans. Beredningsförslaget innehåller inte nägon motsvarighet tiU den
nuvarande föreskriften att ansökan om verkställighet av skiljedom inte får
bifallas utan alt motparten har fått tillfålle att svara. Det ligger i sakens
natur att kronofogdemyndigheten inte annat än i uppenbara fall kan medge
verkstäUighet utan att svaranden har blivit hörd. Härtill kommer att
beredningens förslag fömtsätter att svaranden i regel får tiUfälle att yttra
sig innan åtgärd för verkställighet vidtas Qfr 4 kap. 9 8,5 kap. 12 8 och 16

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 15 § 314

kap.
3 8). Vissa anvisningar torde enligt beredningen böra meddelas i administrativ
ordning.

Beredningen fömtsätter att ansökan om
verkställighet av skiljedom skall prövas av kvalificerad befattningshavare.
Kronofogdemyndigheten bör, när hinder inte föreligger mot verkställighet,
meddela ett särskilt beslut härom som kan överklagas för sig. Beslutet skall
emellertid få tillämpas ulan avvaktan på att det har vunnit laga kraft (se 19
kap. 17 8 beredningens förslag). Verkställigheten sker utan särskilda vUlkor
och kan inte hindras av att svaranden ställer säkerhet e.d. När besvär har
anförts, kan hovrätten eUer högsta domstolen förordna om inhibifion Gfr 19 kap,
40 8 andrastycket).

Beredningen erinrar om att det i praxis har ansetts
alt överexekutor kan förklara fråga om verkstäUighet av skiljedom vara så
tvistig att den inte bör avgöras i den för exekutivt ärende föreskrivna
ordningen. Detta innebär att fiågan hänvisas till prövning av domstol efter
stämning. 1 enlighet härmed har det även ansetts att domstol kan, utan
föregående prövning av överexekutor, pröva frågan angående verkstäUighet av
skiljedom. Beredningsförslaget åsyftar inte någon ändring av vad som sålunda
gäller, frånsett vad som följer av alt överexekutors uppgifter i fråga om
verkställigheten övertas av kronofogdemyndigheten.

Föredraganden. Som jag har nämnt i den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.2.2) anser jag i likhet med beredningen ändamålsenligt
att frågan om verkställighet av skiljedom prövas av kronofogdemyndigheten.
Bestämmelsema i 3 kap. om verkställighet av skiljedom bygger på denna fömtsättning.
Jag ansluter mig lill beredningens uttalanden om svarandens hörande, meddelande
av särskilt beslut om att verkställighet får ske m.m.

15
§ Bestämmelsema i paragriifen avser konventionell skiljedom. Paragrafen
motsvarar 3 kap. 17 8 beredningens förslag.

GäUande rätt. Söker part verkstäUighet av
skiljedom, som på grund av skiljeavtal har meddelats enligt skiljemannalagen,
skall överexekutor enligt 46 8 2 mom. första meningen UL förordna om
verkstäUighet, om inle skiljeavtalet innefattar förbehåll om rätt för partema
att klandra skiljedomen eUer det förekommer någon omständighet pä gmnd varav
skiljedomen är ogill även om talan inte förs mot domen eller motparten gör
sannolikt att domen kan komma att pä hans talan hävas enligt 21 8 skiljemannalagen.
Med skiljeavtal jämställs förbehåll i bolagsordning eller föreningsstadgar om
att tvist skaU hänskjutas till skiljemän.

Om skiljeman söker verkstälUghet av skiljedom i
fråga om förpliktelse för part att utge ersättning tiU honom, gäller enligt 46
8 2 mom. andra meningen UL att överexekutor skall förordna om verkställighet,
såvida tid för parts talan mot skiljedomen i denna del har gått till ända och
sädan talan inte visas vara förd samt det inte förekommer någon omständighet pä
gmnd varav skiljedomen är ogill även om talan inte förs mot domen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 15 § 315

Part som är missnöjd med skiljemännens beslut angående
ersättning till dem kan få frågan prövad av domstol, om han instämmer sin lalan
inom 60 dagar frän det att han fick del av skiljedomen (25 8 skiljemannalagen).
Det torde åvila sökanden att i verkställighetsärendet visa att skiljedomen har
delgelts motparten, medan den senare får styrka att han väckt talan.

Lagberedningen. Beredningen har i
första stycket av 3 kap. 17 8 under särskilda punkter tagit upp
fömtsättningarna för verkstäUighet som söks av part. Förslaget överensstämmer i
sak med gällande lag, frånsett vad där föreskrivs om överexekutors förordnande.
Delta gäller även det villkor som anges under punkt 3 - att det inte görs
sannolikt att domen kan hävas enligt 21 8 skiljemannalagen - även om lydelsen
har Jämkats något i förhällande till gällande rätt. Enligt vad beredningen
anför skall verkställighet självfallet vägras enligt punkt 3 endast om det
åberopade felet kan göras gällande av svaranden. Har tiden för klander gått
fill ända utan alt lalan väckts, kan invändning om klandergrund inte beaktas i
verkställighets-ärendet. Om skiljedom har hävts, kan den självfallet inle
verkställas Gfr 26 8 i förevarande kap. i beredningsförslaget).

Beredningen framhåller att det
åligger kronofogdemyndigheten att självmant tillse att hinder mot
verkställighet som anges under punkterna 1 och 2 inte föreligger. Däremot
ankommer det pä svaranden att enligt punkt 3 åberopa och göra sannolikt alt
domen kan hävas enligt 21 8 skiljemannalagen. Partiell ogiltighet av skiljedom
utesluter inte att domen kan verkställas i återstående del Gfr 20 8 tredje
stycket nämnda lag). Av 22 8 samma lag framgär att verkställighet kan vägras
även på den gmnden alt skiljedom är otydlig.

Part som söker verkställighet av
skiljedom skall självfallet inge skiljedomen (i huvudskrift eller avskrift)
till kronofogdemyndigheten. Liksom gällande rätt anger förslaget inte i vad mån
sökanden bör förete även andra handlingar rörande skiljeförfarandet Gfr 54 8 UL
och 19 kap. 1 § i förslaget). Eftersom verkställighet inle får ske om
skiljeavtalet innehåller förbehåll om rätt för part att klandra skiljedomen
måste enligl vad beredningen framhåller visas vad skiljeavtalet innehåller. Är
skiljeavtalet återgivet i domen, bör kronofogdemyndigheten i regel kunna nöja
sig därmed. Kronofogdemyndigheten bör enligt beredningen vara oförhindrad att
infordra även andra handlingar, t.ex. inlaga eller protokoll i
skiljemanna-ärendel, om det behövs. Om föreskrifter anses önskvärda i dessa hänseenden,
bör de meddelas i administrativ ordning.

Enligt andra stycket av 3 kap. 17 8
beredningsförslaget får skiljedom verkställas i fräga om ersättning lill
skiljeman under i princip samma villkor som enligt gällande lag. 1 förslaget
förutsätts dock att det blivit utrett att part inte fört talan mot
ersättningsbeslutet inom föreskriven tid. Del åvilar sökanden att visa detta,
vilket kan ske genom bevis från den domstol som är behörig att pröva sådan
talan. Eftersom det knappast kan råda någon tvekan om var talan skall väckas
Gfr 26 8 första stycket och 17 8

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 16 § 316

andra
stycket skiljemannalagen, se även 25 8 sista meningen), kan detta krav inte
anses betungande. Kronofogdemyndigheten skall självmant beakta att skiljedomen
inte är ogihig enligt 20 8 skiljemannalagen.

Föredraganden. Beredningens förslag har inte mött
någon erinran under remissbehandlingen. Även Jag ansluter mig till förslaget.
Paragrafen har utformats i enlighet därmed. Som vUlkor för verkställighet i
fråga om ersättning till skiljeman förutsätts även att skiljeavtalet inte
innehåller förbehåll om rätt för part att klandra skiljedomen. Detta följer av
att bestämmelsen i andra stycket avser endast skiljedom som faUer under
skiljemannalagen Gfr 2 8 andra stycket nämnda lag).

Med anledning av vad beredningen har anfört om
möjlighet för kronofogdemyndigheten att infordra handlingar i
skiQemannaärendet vill jag framhålla att 2 kap. 2 8 tredje stycket i departementsförslaget
innebär att myndigheten har befogenhet att kräva att behövliga handlingar
företes.

16
8 Paragrafen tar upp bestämmelser om verkställighet av legal skiljedom som har
meddelats med tillämpning av skiljemannalagens föreskrifter (första stycket)
och av annan legal skiljedom (andra stycket). Den motsvarar 3 kap. 18 och 19 88
beredningens förslag.

Gällande rätt. Skiljeförfarande skall i åtskiUiga
fall äga rum på grund av särskild bestämmelse i lag eller författning och
sålunda utan att skiljeavtal föreligger. Ofta hänvisas i sådana bestämmelser
beträffande förfarandet till vad som föreskrivs i skiQemannalagen. Som exempel
kan nämnas 4 kap. 6 8 2 mom. vattenlagen (1918:523), 335 8 lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse saml 3 kap. 3 8 och 14 kap. 9 8 aktiebolagslagen
(1975:1385). Bestämmelser om skiljeförfarande utan hänvisning till
skiljemannalagen finns i en del äldre författningar, bl.a. 10-12 88 lagen
(1919:426) om flottning i allmän flottled.

Enligl 46 S 4 mom. UL får skiljedom som enligl lag
eller författning skall lända till efterrättelse verkstäUas sedan överexekutor
förordnat därom. Att skiljedom enligt lag eller författning skall lända till
efterrättelse anses, om annat inle föreskrivs, förutsätta att domen inte kan
klandras på materiell grund. Det förekommer att uttrycklig bestämmelse meddelas
om att skiljedom skall lända lill efterrättelse eller får verkställas, men
sädan uttrycklig föreskrift är inte nödvändig för att verkställighet skaU få
äga mm. Ibland föreligger rätt att inom viss tid föra talan om klander pä
materiell grund. Om sådan talan inte har väckts, skall skiljedomen efter
klandertidens utgång lända till efterrättelse. Förutsättningarna för
verkställighet är då uppfyUda.

Lagberedningen. Beredningen skiljer i sitt förslag
mellan legal skiljedom som har meddelats med tillämpning av skiljemannalagens
föreskrifter och annan legal skiljedom. När skiljemannalagen med stöd av
bestämmelse i lag eller annan författning skall tillämpas, torde
skiljemannalagens regler om skiljedoms ogiltighel och hävande av skiljedom på
grund av formella

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 17 § 317

fel
gälla i tillämpliga delar. Detsamma synes enligt beredningen vara fallet i
fråga om beslut angående ersättning lill skiljeman. Beredningen anser därför
alt för verkställighet bör gälla samma villkor som i fråga om skiljedom som
grundas på skiljeavtal. En bestämmelse härom har tagils upp i 3 kap. 18 8
beredningens förslag. Om bestämmelse som ligger lUl grund för
skilje-mannaförfarande innehåUer förbehåU om rätt för part att klandra domen pä
materiell gmnd, utgör det inte hinder mot verkställighet sedan klander-liden
har gäll lill ända ulan att talan har väckts.

I 19 8 beredningsförslagel regleras verkställighet
av annan skiljedom som enligt lag eller annan författning skall lända lill
efterrättelse. Beträf fande sädan skiljedom får enligt gällande rätt för
verkstäUighet förutsättas all det inte har förekommit sådana grova fel under
ärendets behandling som föranleder alt domen skall ulan vidare anses ogiltig. Rätt
alt på gmnd av andra formella fel föra lalan om skiljedoms hävande har i och
för sig ansetts sakna betydelse för verksläUighetsfrågan. Beredningen har inle
anseft det behövligt alt la upp någon bestämmelse om hinder mot verkställighet
pä grund av påstående om felaktighet som eventuellt kan göras gällande genom
talan vid domstol. Enligt beredningen synes det tillräckligt att domstol kan,
om talan väckts, förordna om inhibition av verkstäUighet. 1 enlighet härmed
anges som villkor för verkställighet av sådan legal skiljedom som nu avses att
del inte föreligger omständighet som gör skiljedomen ogill även om talan inle
förs mot domen. Beredningen framhåller alt om skiljedomen innehåller beslut om
ersättning till skiljeman mot vilket talan får föras, verkställighet i den
delen inle får äga rum före klandertidens utgång.

Föredraganden. Departementsförslaget överensstämmer
i sak med beredningens förslag. Bestämmelse om att viss typ av tvist skall
avgöras av skiljemän torde förutsätta lagform. I enlighet härmed nämns inte
"annan författning" vid sidan av "lag".

Pä sina häll finns bestämmelser alt viss
tvistefråga kan avgöras av skiljemän eller domstol (se 3 kap. 8 8 gmvlagen
1974:342 och 24 8 lagen 1974:890 om vissa mineralfyndigheler). Ell
skiljeförfarande förutsätter i sådant fall att parterna är överens om detta.
Det är således här fräga om konventionell skiljedom som verkställs enligt vad
som sägs i 15 8 Gfr prop. 1974:32 s. 158).

17
8 Paragrafen tar upp en bestämmelse om inhibition av verkställighet av skiljedom.
Den motsvarar 3 kap. 20 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 46 8 3 mom. UL äger domstol,
vid vilken talan mot skiljedom som grundas på skiljeavtal är anhängig, förordna
om inhibition av verkställighet på grund av skiljedomen. Motsvarande befogenhet
finns inte föreskriven i fråga om legal skiljedom.

Lagberedningen. Beredningen föreslär en generell
regel, enligl vilken domstol kan förordna alt verkställighet av skiljedom tills
vidare inte får

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 18 § 318

äga
mm om talan mot domen har väckts. Bestämmelsen föreslås bli tillämplig även
beträffande legal skiljedom. Med talan åsyftar beredningen i första hand talan
som grundas på formella skäl. Skiljedom som kan klandras pä materiell grund får
inte verkställas, såvida det inle är särskUt föreskrivet. Om emeUertid sådan
föreskrift föreligger och skiljedomen klandras pä malerieU grund, blir
bestämmelsen tUlämplig.

Föredraganden. Beredningens förslag pä förevarande
punkt har inte mött någon erinran i sak. Även jag godtar förslaget.

Förbindelse
angående underhåUsbidrag

18
8 1 paragrafen ges bestämmelser om verkställighet av skriftlig förbindelse
angående underhåUsbidrag. Paragrafen motsvarar 3 kap. 21 8 beredningens
förslag.

(
Gällande rätt. För underhållsbidrag enligt GB eller FB får enligt 1 8 1 och 5 8
första stycket första meningen införsellagen införsel äga rum bl.a. i fall då
bidraget är fastställt genom skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse.
Införsel får vidare enligt 1 8 2 och 6 8 första stycket första meningen
införsellagen äga rum för kommuns fordran på bidrag enligt 72 8 andra stycket
bamavårdslagen för omhändertaget bam bl.a. om beloppet har fastställts genom
förbindelse enligt vad som är föreskrivet därom. Enligt 74 8 andra stycket
bamavårdslagen kan sådan bidragsskyldighet fastställas genom skriftlig, av två
personer bevittnad förbindelse. Enligt 54 a 5 UL får även utmätning äga rum på
gmnd av förbindelser som har nämnts nu.

Förbindelse angående underhållsbidrag o.d. kan bli
föremål för rättegäng. Enligt 26 8 införsellagen gäller att om talan om
förbindelse som avses i 5 eller 6 8 nämnda lag är anhängig vid domstol, denna
får förordna att införsel fills vidare inte får äga rum. En liknande
bestämmelse finns i 54 a 8 3 mom. UL såvitt gäUer utmätning.

Lagberedningen. Beredningens förslag rörande
förbindelse angående underhållsbidrag avser all verkstäUighet som kan komma i
fråga, vilket i förevarande fall innebär införsel och utmätning. Förslaget
avser inte alt göra någon ändring i vad som gäUer f n. Beredningen erinrar om
att 54 a 8 1 mom. andra meningen UL innehåUer ett särskilt vUlkor för utmätning
när fråga är om underhällsbidrag till make som grundas på skriftlig
förbindelse. Nämnda bestämmelse motsvaras i beredningens förslag av 5 kap. 2 8
andra stycket. Den innebär krav på särlevnad. Första stycket i 3 kap. 21 8 innehåller
en erinran om att begränsningar kan följa av särskUda föreskrifter. Till sådana
föreskrifter kan även hänföras vad som i 5 kap. 2 8 första stycket
beredningsförslaget sägs om bidrag som har förfallit till betalning tidigare än
tre år före ulmätningsansökan.

I paragrafens andra stycke föreslår beredningen en
bestämmelse om inhibition motsvarande 26 8 införseUagen och 54 a 8 3 mom. UL.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 19 § 319

Föredraganden. I departementsförslaget har
beredningens förslag, som i sak överensstämmer med gällande rätt, tagits upp
utan ändring.

Annan
exekutionstitel

19
8 Paragrafen tar upp bestämmelser om verkställighet av beslut av
förvaltningsmyndighet. Den motsvarar 22 8 beredningens förslag.

Lagberedningen. Beredningen erinrar om att UL inte
är direkt tiUämplig beträffande verkställighet av förvaltningsmyndighets
beslut. Införsellagen däremot är direkt tillämplig även på vissa beslut som
har meddelats av sådan myndighet. Införsel får sålunda enligl 1 8 3 och 4
införsellagen äga rum för skatter och aUmänna avgifter samt för böter och
viten, även när sådan påföljd har bestämts av förvaltningsmyndighet. Införsel
får vidare enligl 1 8 2 och 6 § första stycket första meningen införsellagen
äga rum på gmnd av beslut, varigenom någon har ålagts att utge bidrag tiU
kommun enligt 72 8 andra stycket bamavårdslagen för omhändertaget bam eller
enligt 40 8 lagen om socialhjälp till hjälptagares försöGning. Sådant beslut
meddelas av länsstyrelse som första instans.

Beredningen framhåUer vidare att det inte finns
några aUmänna bestämmelser som anger i vad mån förvaltningsmyndigheters beslut
får verkstäUas. De flesta förvallningsbeslut kan inte föranleda verkstäUighet
av exekutiv myndighet redan av den anledningen att de inte ålägger betalningsskyldighet
eller annan liknande förpliktelse. Vissa förvaltningsbeslut får emellertid
enligl uttryckliga författningsbestämmelser verkstäUas i sädan ordning. Del
gäller t.ex. beslut angående skatt som avses i 1 8 uppbördslagen (59 och 60 88
uppbördslagen), beslut rörande stämpelskatt och expeditionsavgift (37 8 1 mom.
stämpelskattelagen 1964:308 och 25 8 andra stycket expedilionskungörelsen
1964:618) och beslut av befattningshavare vid krigsmakten om åläggande av
ersättningsskyldighet (65 8 mUitära rättegångslagen). Även ulan stöd av
uttrycklig föreskrift torde enligl beredningen verkställighet i viss omfattning
kunna ske på gmnd av förvaltningsmyndighets beslut. Denna fråga är emellertid
omstridd och oklar. Enligl en åsikt skulle förvallningsbeslut genereUt vara
verkställbara. Enligl en annan mening kan del på goda grunder ifrågasättas, om
inte beslut varigenom betalningsskyldighet har ålagts som regel kan verkställas
exekutivt, medan det knappast finns stöd för en sädan ståndpunkt i fråga om
andra förpliktelser. En tredje mening gär ut pä att beslut av förvaltningsmyndighet
bör anses verkstäUbara i den mån besluten får samma rättskraft som domstols
dom, medan andra beslut inte skuUe kunna verkställas, oavsett om de har
meddelats av lägre eller högre instans. Beredningen påpekar all berörda
uttalanden, som härrör frän tiden före 1971 års förvaltningsdomstolsreform,
även omfattar beslut av myndigheter vilka utgör förvaltningsdomstol och numera
faller utanför begreppet förvaltningsmyndighet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 19 § 320

När beslut av förvaltningsmyndighet får utan stöd
av särskild föreskrift verkställas exekutivt, torde enligt vad beredningen
framhåller UL:s bestämmelser vara analogiskt tillämpliga. Del är dock ovisst i
vad mån det för verkställighet krävs all beslutet vunnit laga kraft. Enligt 13
8 förvaltningslagen kan besvärsmyndighet förordna att överklagat förvaltningsbeslut
fills vidare inte skall gälla. En liknande föreskrift finns i 28 8 förvallningsprocesslagen.

Beredningen har inte anseti det lämpligt att i UB
söka reglera i vilka fall beslut av annan myndighet än domstol får verkstäUas.
En sådan reglering, som redan i fråga om aktuella förhållanden skulle möta
betydande svårigheter, har knappast sin plats i UB och skulle fö: behöva
oavlåtligt ändras. Förslaget utgår frän all bestämmelser om möjligt bör
meddelas i de författningar där vederbörande myndigheters befogenheter
generellt eller speciellt regleras. Dessutom måste man enligt beredningen räkna
med att verkställighet kan äga rum utan stöd av särskild bestämmelse. I UB bör
däremot meddelas föreskrift om vad som skall gälla, när förvaltningsmyndighets
beslut fär verkställas. Beredningen har ansett att man då kan i princip tillämpa
vad som föreslås om domstols dom.

I enlighet härmed anges i första stycket av 22 8
att när beslut av förvaltningsmyndighet får verkställas, vad som gäller om dom
skall tillämpas, om inle annat är föreskrivet. Har saken inle blivit slutligt
prövad - dvs. kan den alhjämt prövas av högre instans - skall beslutet anses
lika som underrätts dom. Att förvaltningsmyndighets beslut eventueUt kan bli
föremål för omprövning vid ändrade förhållanden är - enligl vad beredningen
framhåller - lika litet som beträffande domstols beslut hinder mol alt anse
den aktuella saken "slutligt prövad". Termen "beslut" bör
fattas i vidsträckt betydelse. Därmed avses alla förvaltningsmyndighets
avgöranden, oavsett hur de betecknas (utslag, beslut, förordnande osv.).

Beredningens förslag innebär bl.a. alt
verkställigheten sker utan särskilda villkor när myndighetens beslut har
vunnit laga kraft. Beslut varigenom har ålagts betalningsskyldighet eller
förpliktelse att utge lös egendom får verkställas ulan avvaktan på laga kraft.
Gäldenären kan genom nedsättning eller genom att ställa säkerhet hindra
verkställighet av ett ej lagakraftvunnet beslut varigenom betalningsskyldighet
har ålagts. Innan beslutet har vunnit laga kraft får utmätt egendom som regel
inte säljas och influtna medel inte utbetalas ulan alt säkerhet ställs.
Beredningen framhåller att när beslut får verkställas med stöd av särskild
bestämmelse i lag eller annan författning, närmare villkor för verkställigheten
kan vara föreskrivna i den författningen. Vad som på det sättet är särskilt
föreskrivet skall iakttas.

Enligl införsellagen får införsel äga rum på grund
av beslut om åläggande av ersättningsskyldighet enligt 72 8 andra stycket
barnavårds-lagen eUer 40 S socialhjälpslagen. Sådant beslut har i analogi därmed
ansetts kunna läggas tiU grund även för utmätning. Enligt beredningen är

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 19 § 321

det uppenbart att beslut enligt de angivna bestämmelserna
även framdeles skall kunna verkställas inle bara genom införsel ulan även genom
utmätning, trots att någon särskild bestämmelse härom inte har tagits upp i
förslaget.

Beredningen erinrar om att enligl
gällande rätt lalan i vissa fall torde kunna föras vid allmän domstol om alt
förvaltningsmyndighets beslut skall förklaras ogilfigt. När sådan talan har
förts mot beslut som får verkställas i exekutiv ordning, bör enligt beredningen
domstolen kunna inhibera verkstäUigheten. Bestämmelse härom har tagits upp i
andra stycket av 22 8 Gfr

20 8 och 21 § andra stycket). När besvär har anförts hos
förvaltningsdom

stol över förvaltningsmyndighets beslut gäller 28 8 förvallningsprocess

lagen.

Remissyttrandena. RSV anför att av
mofiveringen alt döma beredningen med myndighetsbeslul åsyftar bl.a. beslut
angående skatter och allmänna avgifter. Huruvida hänvisningen till
domsbeslämmelsema också avser det fall att icke lagakraftvunnen dom enligl lag
får verkställas säsom lagakraftvunnen är enligt verket något oklart i fråga om
skattebeslut. Verket utgår emellertid från att någon ändring i nuvarande ordning
inte är avsedd. Detta bör komma till tydligare uttryck i författningstexten.

RRV anser del oklart huruvida
beredningen har avsett att ändra på nu rådande förutsättningar för
verkställighet i allmänna mål. Enligt verkets mening är det för effektiviteten
i skatleindrivningen väsentligt att någon förändring av verkslällighetsreglerna
i 87 8 uppbördslagen inte genomförs. Liknande synpunkter anförs av
kronofogdeföreningen.

Föredraganden. Bestämmelsen i
förevarande paragraf avser all täcka ett antal olika fall vilka inte f n.
regleras i UL. Enligt beredningens förslag faller i och för sig under
bestämmelsen beslut angående skatter och allmänna avgifter. Beredningen har
därvid utgått från att särskilda bestämmelser alkjämt skall gälla i fråga om
verkstäUigheten av sådana beslut. I departementsförslaget är förevarande
bestämmelse emellertid inle tillämplig i allmänna mål, se första stycket i 23
8. SärskUda verkställighetsföreskrifler beträffande sädana mäl har tagits upp
i andra och tredje styckena av 23 8.

Som framgår av 1 8 första stycket 6
i departementsförslaget krävs särskild bestämmelse för att beslut av
förvaltningsmyndighet skall få verkställas enligl balken. Också detta är en
skUlnad i förhållande lill beredningsförslaget. Jag hänvisar lill vad som har
anförts härom i anslutning till nämnda lagrum.

Som tidigare nämnts har beredningen
föreslagit en bestämmelse om rätt för allmän domstol att besluta om inhibition,
om talan mol förvaltningsmyndighets beslut har väckts vid domstol. Enligt min
mening kan dock en sådan bestämmelse undvaras. Det är ovisst i vilken
utsträckning frågan huruvida ett förvallningsbeslut har varit oriktigt kan
komma under allmän domstols prövning. Sannolikt är antalet fall där saken kan
bli aktuell

21 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr8. Del 1

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 20 § 322

mycket
litet. Departementsförslaget saknar därför motsvarighet till den angivna
bestämmelsen.

20
8 Paragrafen reglerar verkställighet på grund av annan exekutionstitel än som
har näinnts i det föregående. Den motsvarar 3 kap. 23 8 beredningens förslag.

Lagberedningen. Beredningen erinrar om att enligt
särskilda bestämmelser i olika författningar får i åtskilliga fall
verkställighet äga rum utan att det föreligger beslut av domstol eller annat
organ som brukar räknas som myndighet. Sädana bestämmelser gäller främst
betalningsskyldighet. Dessa föreskrifter avser bl.a. uiilåtanden eller beslut
av synemän eller andra förtätlningsmän och beslut varigenom vissa föreningar
eller inrättningar uttaxerar bidrag. Som exempel nämner beredningen bl.a. att
verkställighet får ske på grund av synemäns utlåtande rörande företag enligt
3, 7 eller 8 kap. vattenlagen 1918:523 (10 kap. 75 8) och utlåtande av synemän
angående slängselskyldighel eller betesreglering (32 8 lagen 1933:269 om
ägofred). Verkställighet får vidare äga mm bl.a. för bidrag som har uttaxerats
av styrelsen för vatlenreglerings- eller torrläggningsföretag (3 kap. 20 8 och
7 kap. 63 8 vattenlagen), av flottningsstyrelse (33 S 2 mom. lagen 1919:426 om
flottning i allmän flottled), av styrelsen för vägförening (89 8 lagen om
enskilda vägar) och av konkursförvaltning, när ömsesidigt försäkringsbolag har
försatts i konkurs (202 och 203 88 lagen om försäkringsrörelse).

De bestämmelser som medger verkställighet i dessa
fall innehåller också närmare villkor för verkställigheten. Dessa innebär i
regel att verkställighet fär ske som för lagakraftvunnen dom, ofta dock först
sedan tid för klandertalan har gått till ända. Exekutionstiteln utgörs av
protokoll eller annan handling som återger beslutet, t.ex. debiteringslängd,
ullaxe-ringslängd e.d.

I 23 8 föreslär beredningen en bestämmelse om alt
när verkställighet får äga rum pä grund av annan handling än som är nämnd förut
i kapitlet tillämpas vad som är särskilt föreskrivet i tillämplig lag eller
annan författning. 1 vad mån bestämmelse i ämnet över huvud kan meddelas annat
än genom lag är enligt vad beredningen framhåUer en fråga som regleras av
gmndlag.

Föredraganden. Bestämmelsen har i
departementsförslaget undergått en redaktionell justering men stämmer i sak
överens med beredningens förslag.

Bestämmelsen tar sikte på s.k. enskilda
exekutionstitlar. Bland nyare bestämmelser som medger direkt verkställighet på
gmnd av handling som nu avses märks debiteringslängd enligt 46 8 lagen om
förvaltning av samfälligheter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 21 § 323

Invändningar mot verkställighet

21 8 Paragrafen reglerar i vUken utsträckning invändningar
som görs mot verkställigheten påverkar förfarandet. Den motsvarar 3 kap. 24 8
beredningens förslag.

Lagberedningen. Beredningen anför
inledningsvis att gällande rätt saknar bestämmelser som reglerar vilka
invändningar som svaranden kan göra mol verkställighet och verkan därav.
Uppenbart är, framhåller beredningen, att svaranden kan göra gällande att
någon formell förutsättning för verkställighet brister, säsom att laga
exekutionsfitel inte föreligger. Han kan vidare bestrida att sökanden är rätt
part eller behörig att själv föra sin lalan, alt kronofogdemyndigheten är
behörig att ta upp ansökningen osv. Påståenden av denna natur har dock närmast
till syfte att fästa myndighetens uppmärksamhet pä ell vUlkor för
verkställighet som den självmant skall beakta. Svaranden kan emellertid även i
viss utsträckning göra materiella invändningar, även om det anspråk som
sökanden åberopar har blivit fastställt genom dom eller annat beslut. Han kan
sålunda göra invändning om att förpliktelsen har fullgjorts eller av annan
orsak upphört m.m.

Invändning om att sökandens anspråk
har upphört kan, fortsätter beredningen, vara gmndad t.ex. på alt svaranden har
betalt aktuell skuld, alt parterna träffat uppgörelse varigenom sökanden
avstått från sitt anspråk eller att anspråket preskriberats. Svarandens rätt
att fä sådana invändningar prövade torde som regel vara begränsad tiU
omständigheter som har inträffat så sent att de inte kunnat beaktas vid den
prövning av anspråket som ägt rum innan dom eller annan exekutionstitel
meddelades. Den omständigheten att viss molfordran inle har åberopats i en process
utgör dock inle hinder mot att senare åberopa motfordringen.

Invänder gäldenären i ärende om
fullgörande av betalningsskyldighet att han har betalt skulden äligger det
honom enligt gällande rätt att bevisa det, om betalningen inle har vitsordats
av sökanden. I praktiken krävs skriftligt bevis, dvs, kvitto. Visar svaranden
efler del att införsel eller utmätning har skett all han betalt sökandens
fordran, torde införseln eller utmätningen skola gå åter, om det kan ske.
Motsvarande torde gälla i fråga om en del andra hinder mol verkställighet.

En invändning av likartat slag är,
påpekar beredningen, att gäldenären i ärende om verkställighet av
betalningsskyldighet åberopar rätt till kvittning med molfordran. Beredningen
erinrar om att kvittning, om förutsättningar därför föreligger, i princip
räknas lika som betalning. För att kvitt-ningsförklaring skall godtas mol
sökandens bestridande torde det fn, anses vara en fömtsättning - förutom att
allmänna förutsättningar för kvittning föreligger - all svaranden kan åberopa
dom eller annat myndighets beslut som tUlerkänt honom molfordran saml att
domen eller beslutet har vunnit laga kraft eller får verkställas lika med
lagakraftvunnen dom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 21 § 324

Detta
anses gälla även om sökandens egen exekutionstitel inte har vunnit laga kraft,
t.ex. när verkstäUighet söks enligt 39 8 UL.

Det torde enligt vad beredningen vidare framhåller
åligga gäldenären att styrka all förutsällningama för kvittning föreligger. Om
han kan göra det, torde kronofogdemyndigheten normall förklara att fordringarna
i den utsträckning som gäldenärens molfordran täcker sökandens fordran har gått
i avräkning mot varandra. Här finns dock utrymme för vissa modali-teter i
förfaringssättet. Gör gäldenären invändning om kvittning först sedan införsel
eller utmätning har skett och är nyss angivna villkor uppfyllt, torde
verkställigheten gå åter, om det kan ske.

Beredningen föreslär i första stycket första
meningen av 3 kap. 24 8 att verkställighet inte fär äga rum om svaranden visar
att han har fullgjort betalningsskyldighet elier annan förpliktelse för vilken
verkställighet söks. Enligt beredningen är det utan särskild föreskrift tydligt
att bestämmelsen inte åsyftar omständighet som hade bort anföras före den
prövning av saken som innefattas i dom eller beslut som sökanden har åberopat.
Liksom f n. ankommer det på gäldenären all styrka alt betalning har sketl, om
detta bestrids av sökanden. E»etsamma gäller om svaranden invänder alt han har
fullgjort annan förpliktelse, t.ex. skyldighet alt fullgöra leveransavtal. Han
är i verkställighetsärendet praktiskt sett hänvisad till skriftliga bevis.
Förhör med parterna kan dock äga rum. Vittnesförhör kan däremot enligt
förslaget inte förekomma hos kronofogdemyndigheten i hithörande ärenden. Om
verkställighet vägras därför att betalning e.d. anses styrkt, innebär det inte
hinder för sökanden att väcka talan vid domstol om att förpliktelsen inle är
fullgjord, l.ex. därför att kvitto var falskt eller avsäg annan förpliktelse.

Beredningen framhåller att av den föreslagna
bestämmelsen motsättningsvis framgår alt verkställighet skall ske om svaranden
inte kan styrka invändning om att förpliktelsen fullgjorts. Det bör
regelmässigt åligga svaranden att styrka invändningen genast, vid äventyr alt
verkställighet i annat fall äger rum. Uppskov kan lätt medföra rättsförlust för
sökanden. Om denne påstår att betalning har skett till obehörig person och
påslåendet inle kan lämnas utan avseende, kan det enligt beredningen vara
motiverat att verkställighet påböGas trots att svaranden bör få tillfälle att
styrka sin invändning. Styrks invändning sedan verkställighet har påbörjats,
skall redan vidtagen ätgärd gå åter, om det kan ske (tredje stycket). I andra
fall kan del vara rimligt alt verkställighet anstår någol för att svaranden
skall få visst rådrum för att styrka sin invändning. Det kan dä finnas
anledning för kronofogdemyndigheten att vidta provisorisk åtgärd Gfr 7 kap. 12
8 och 16 kap. 3 8 beredningsförslaget).

Beredningen erinrar om att gäldenären ofta
frivilligt betalar sin skuld sedan utmätning har sökts. Sker betalningen direkt
till sökanden, är det gäldenärens sak all vid behov styrka att betalning har
ägt rum, om inte sökanden redan har återkallat sin ansökan om verkstäUighet.
Har åter-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 21 § 325

kallelse
inle skett i fall då gäldenären påstår att han betalt skulden, bör
kronofogdemyndigheten fräga sökanden hur det förhåUer sig. Har endast själva
utmätningsfordringen betalts, skall utmätning ske för kostnadema i ärendet, om
inte sökanden ändå återkallar ärendet i dess helhet.

Om gäldenären inle betalar sin skuld direkt till
sökanden utan tUl kronofogdemyndigheten, skall enligt förslaget beloppet i
regel anses ulmätt i ärendet Gfr 5 kap. 29 8). Det betyder att utmätning av
annan egendom skall hävas om sökanden är helt tiUgodosedd med att ärendet
fortgår med utgångspunkt från all i släUet del inbetalade beloppet har blivit
utmätt. Beredningen påpekar vidare att om verkställighet sker trots invändning
av materiell innebörd, svaranden har möjlighet att få sin invändning prövad vid
domstol, förutsatt givelvis att saken inte redan är rältskrafligl avgjord.

Beredningen framhåller att om kronofogdemyndigheten
trots sökandens bestridande anser betalning styrkt, myndigheten inte kan ufiämna
åberopat fordringsbevis till svaranden. Myndigheten får i sådant fall inte
heller anteckna på fordringsbeviset alt fordringen är betald. Däremot bör
kronofogdemyndigheten pä fordringsbeviset och ingiven exekufionstitel anteckna
alt verkställighet har blivit sökt men vägrats pä gmnd av betalningsinvändning.
Enligt beredningen bör föreskrifter i vad mån anteckning skall göras på
fordringsbevis och exekutionstitel meddelas i administrafiv ordning.

Enligt beredningens mening bör, om
kronofogdemyndigheten har funnit hinder föreligga mot verkställighet, ny
ansökan om verkstäUighet i viss utsträckning kunna lämnas utan avseende utan
närmare prövning i sak. När ansökan om verkställighet har avslagits med
anledning av invändning om alt förpliktelsen fullgjorts, bör sålunda en ny
ansökan som inle gmndar sig på nytillkomna omständigheter inte tas upp fill
prövning. Om emellertid sökanden vänder sig lill domstol och fär fastslaget att
förpliktelsen inte har fullgjorts, är han givetvis berätfigad att göra en ny ansökan
under åberopande av Jämväl den nya domen. Detsamma bör gäUa om sökanden åberopar
andra nya omständigheter som inte har prövats i det tidigare ärendet. Vad som
enligt beredningen bör hindras är att samma sak måste omprövas, kanske flera
gånger och vid olika kronofogdemyndigheter, utan all nägot nytt har tiUkommit
som kan föranleda en annan utgång. Om kronofogdemyndighetens beslut har
överklagats och fastställts i högre instans, bör dennas beslut inte bli mera
bindande än kronofogdemyndighetens beslut.

Beredningen anför vidare att likartade frågor
uppkommer om gäldenären har gjort invändning om kvittning och att dessa enligt
beredningens mening bör besvaras med utgångspunkt från den uppfattning om
kvittnings rättsliga innebörd som har godtagits i lagen (1936:81) om
skuldebrev, särskUt 15 8. Delta innebär att rättsverkningarna av kvittning
inträder oberoende av någon judicieU prövning, dvs. i och med
kvitlningsförklaring - om nämligen förutsättningama för kvittning förelåg.
Beredningen erinrar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 «/'- 26

om
att kvittning vid verkställighiit inte f.n. anses kunna äga mm annat än om
gäldenärens molfordran har fastsläUts genom dom som vunnii laga kraft eller
genom annan exekutionsfitel som fär verkställas lika med lagakraftvunnen dom.
Som skäl härför har anförts att kvittning hindrar borgenären från att fä
utmätning i annan tiUgång än motfordringen och därför måste ge borgenären samma
trygghet som betalning. Vidare har anförts att det inte vid utmätning kan
fordras mindre för kvittning än vid lagsökning. För att gäldenären i
lagsökningsmål skall få kvitta sin skuld mot fordran hos borgenären krävs att
denna, fordran är sädan att den kan utkrävas genom lagsökning, dvs. grundar sig
på skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis (1 och 14 88
lagsökningslagen), samt att fordringen är klar och förfallen.

Beredningen anser att rådande uppfattning ensidigt
gynnar sökanden. Kvittning bör även vid verkställighet sävitt möjligt liksläUas
med betalning. Det bör inte rimligen kräA'as att motfordringen är domfäst.
Detta gäller oavsett om svaranden har redan före verkställighetsärendet avgelt
kvitlningsförklaring eller gör sådiui förklaring i ärendet. Inte heller bör det
enligt beredningen ställas upp något formellt krav pä all motfordringen grundas
på skriftligt fordringsbevis. Det är emellertid inte lämpligt att det exekutiva
ärendet får svälla ut tUl något som liknar en process om motford-ringens
existens, och verkstäUigheten bör inte heller få vila i avvaktan pä att tvist
om motfordringen prövas vid domstol. På gmnd härav kan inle vUken molfordran
som helst beaktas i verkställighetsärende. Beredningen föreslår alt svaranden
inte får åberopa kvittning med molfordran annat än om denna är ostridig eller
eljest klar. Att fordringen är klar - trots att den inte är ostridig - innebär
all invändning som framställs mot fordringen är uppenbart ogrundad och därför
kan lämnas utan avseende. Att allmänna förutsättningar för kvittning ocksä
måste föreligga är tydligt. UnderhåUs-fordran kan t.ex. inte mötas med
molfordran av vanlig beskaffenhet. Vidare måste motfordringen vara förfallen
till betalning.

Den föreslagna bestämmelsen omfattar såväl det
fallet att gäldenären yrkar kvittning först i verkställighetsärendet som att
han åberopar en tidigare avgiven kvitlningsförklaring. Ett först i det
exekutiva ärendet framställt kvittningsyrkande bör enligt beredningen
regelmässigt anses innefatta en direkt kvitlningsförklaring och inte bara en
hemställan att kronofogdemyndigheten skall genomföra kvittning. Medger
sökanden eller styrker svaranden alt förutsättningama för kvittning föreligger
i ärendet, fär verkställighet inte äga rum. Förslaget jämställer alltså
kvittning med betalning. Liksom vid invändning om betalning kan det knappast
bli fråga om att styrka molfordran annat än med skriftliga bevis. Styrks
kvittnings-invändning först sedan verkstäUighet har påböGats, skall redan
vidtagen åtgärd gä åter, om det kan ske (tredje stycket).

Om kronofogdemyndigheten godtar en
kvittningsinvändning, bör dess beslut innehålla att verkställighet inte kan
meddelas. Kronofogdemyndig-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 21 § 327

hetens
beslut innebär inte - lika litet som när invändning om betalning godtas - att
saken blir rättsligt avgjord mellan partema. Sökanden har alltså möjlighet att
vända sig fill domstol för att få fastslaget att svaranden inte har
kviltningsgill molfordran Gfr sisla stycket). Ogillas äter svarandens
kvittningsinvändning, är denne å sin sida oförhindrad alt väcka talan vid
domstol (liksom han kan framstäUa samma invändning i annat
verkställig-helsärende).

Om kronofogdemyndigheten mot sökandens bestridande
godtar kviltningsgill molfordran, får sökandens fordringsbevis inte lämnas ul
lill svaranden. Däremot bör enligt beredningen kronofogdemyndigheten på fordringsbeviset
och ingiven exekutionstitel anteckna att verkställighet har sökts men pä gmnd
av kvittningsinvändning vägrats. Därvid måste motfordringen - främst i
sökandens intresse - identifieras. Anteckning om alt molfordran har använts
till kvittning bör också ske på fordringsbevis och eventuell exekutionstitel
som svaranden har åberopat. Om svaranden vägrar att inge fordringsbevis när det
behövs, bör hans kvittningsinvändning avvisas. Vägledande bestämmelser i dessa
hänseenden kan enligt beredningen lämpligen intas i blivande
lUlämpningskungörelse till UB.

Om svarandens molfordran inle täcker hela sökandens
fordran, får verkställighet äga rum för den överskjutande delen. Beredningen
påpekar att anteckningar på fordringsbevis och exekutionstitel naturligtvis
skall avfattas på ett sätt som svarar mot detta förhåUande. Eftersom rättsverkningarna
av rättmätig kvittning inträder i och med kvittningsförklaringen upphör
ränteberäkningen omedelbart pä ömse sidor så långt kvittning har skett.

Beredningen framhåller att kvillningens natur är av
betydelse även för frågan i vad mån kronofogdemyndighetens beslut att vägra
verkställighet pä grund av kvitlningsförklaring skall hindra prövning av ny
ansökan om verkställighet. Om sökanden väcker talan vid domstol och denna
förklarar att svaranden inte har kvittningsgill molfordran, kan sökanden
återkomma och få verkställighet. Kan sökanden åberopa andra nya omständigheter,
bör han ocksä vara berättigad att göra ny ansökan om verkställighet. I övrigt
bör ny verkställighetsansökan avvisas.

Om kronofogdemyndigheten iakttar de regler som här
angetts och gör vederbörliga anteckningar, bör det enligt vad beredningen
framhåller inle inträffa att löpande skuldebrev, som rätteligen skall anses
betalt kontant eller genom kvittning, kommer i händerna på godtroende
innehavare som skulle kunna göra fordringen gällande mol gäldenären.
Självfallet kan gäldenär, om detta likväl skulle inträffa, på sin sida fordra
ersättning av borgenären.

1 andra stycket av paragrafen behandlar beredningen
invändning om alt annat särskilt förhällande som rör parternas mellanhavande
ulgör hinder mol verkställighet. Sädana invändningar kan vara av skUda slag.
Även omständigheter som kronofogdemyndigheten självmant har att beakta om-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 21 § 328

fattas
av föreskriften. Beredningen har ansett del befogat alt man beaktar även vissa
invändningar som gör verkställighetsfrågan så tvivelaktig att invändningen inte
rimligen kan lämnas utan avseende. Hur mycket som skall fordras till stöd för
att invändning som här avses skall beaktas måste enligt beredningen bero pä
gmnden till invändningen och omständigheterna i del särskilda fallet.
Beredningen påpekar att om verkställighet vägras i fall som nu avses, har
sökanden möjlighet att vid behov söka kvarstad eller annan handräckning i
avvaktan all saken blir prövad av domstol eller annan behörig myndighet.

Bestämmelsen i andra stycket är enhgt beredningen
fillämplig beträffande såväl betalningsskyldighet som annan förpliktelse,
t.ex. om svaranden invänder att sökanden efler det att dom eller annan
exekutionstitel tillkommit har beviljat honom anstånd med betalning.
Invändningen kan regelmässigt beaktas endast om den styrks. Undanlagsvis kan
det möjligen förekomma alt mellanhavandet mellan parterna har blivit så
komplicerat att ståndpunkt inle kan tas i exekutiv väg utan tvistefrågan bör
bli föremål för domstols eller annan behörig myndighets avgörande. Ell annat
exempel är alt svaranden gör invändning med avseende på motprestation som
utgör villkor för förpliktelsen. Svaranden har t.ex. ålagts att betala visst
belopp mol all viss egendom överlämnas till honom. I detta läge är det i
princip sökanden som skall visa att hans prestation är fuUvärdig. I fråga om
verkställighet av skyldighet att utge viss lös egendom kan svaranden tänkas
invända att han har överlåtit egendomen eller upplåtit panträtt till annan, med
verkan att han inle kan utge egendomen Gfr NJA 1953 s. 499, där tredje man
gjorde invändning om att han hade retentionsrätt i egendomen). Beredningen
hänvisar också liU NJA 1968 s. 516, som avsåg borgensmans regressrätt. Att
försiktighet är påkallad när fråga är om att inställa verkstäUighet pä grund
av invändning som inte styrks tiU fullo är enligt beredningen uppenbart.

Beredningen påpekar alt andra stycket i paragrafen
inte avser invändning som rör de allmänna formella fömtsättningama för
verkställighet. Sädana invändningar omfattas f.ö. inte heller av första stycket
i peua-grafen. Bestämmelsen gäller endast del materiella rättsförhåUandet
mellan parterna, dvs. deras meUanhavande.

1 detta sammanhang erinrar beredningen om att det
har gjorts gällande att tioårspreskription skall självmant beaktas av exekutiv
myndighet. Beredningen är inte övertygad om att delta numera kan anses vara
gällande rätt. I ordinär process skall tioårspreskription inte beaktas
självmant av domstolen, troligen inte ens om svsuanden har uteblivit. Det är
mera tveksamt om detsamma gäller i lagsökningsmål. I sådant mål synes preskription
tidigare ha beaktats även utan invändning, men i rättsfallet Svensk
Juristtidning 1966 ref. s. 35 har motsatt ståndpunkt intagits. Beredningen
anser att frågan om tioårspreskrip)tion inte bör tas upp av kronofogdemyndigheten
annat än efter invändning. Om sådan framställs, åligger det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 21 § 329

sökanden
att visa att preskription inte inträtt.

Om svaranden sedan verkstäUighet har inletts
styrker invändning om fullgörelse eller kvittning eller gör annan invändning
som inte kan lämnas utan avseende och hinder sålunda föreligger mot
verkställighet, bör, som tidigare har framhåUits, redem vidtagen
verkstäUighetsätgärd gå åter, om det kan ske. Föreskrift härom har beredningen
tagit upp i paragrafens tredje stycke. Hinder mot återgång kan föreligga t.ex.
om utmätt egendom har hunnit säljas. Även försäljning kan emellertid
undanröjas, om den överklagas i lid.

Som framgär av det tidigare anförda är del inte
avsett att kronofogdemyndighetens beslut med anledning av sådan invändning mot
verkställighet som avses i 3 kap. 24 8 skall utgöra hinder mol alt vad som är
tvistigt prövas i rättegång, vare sig kronofogdemyndighetens beslut går i ena
eller andra riktningen. Sista stycket i paragrafen innehåller en erinraii
härom. Bestämmelsen ger inle domstol befogenhet all pröva fråga som inte hör
till domstols kompetens. En dom i målet mbbar inte heller i och för sig
kronofogdemyndighetens förrättning, t.ex. försäljning av utmätt egendom.

Remissyttrandena. Svea hovrätt noterar med
tUlfredsställelse att beredningen har sökt reglera den intrikata frågan om
verkan av gäldenärs invändningar mot verkställighet men anser alt vissa
erinringar likväl kan göras mot de föreslagna bestämmelsema. Hovrätten
ifrågasätter tUl en bönan om det inte av första meningen i första stycket
tydligare bör framgå att bestämmelsen i enlighet med vad beredningen uttalar i
mofiven inte åsyftar omständighet som hade bort anföras före den prövning av
saken som innefattas i dom eller beslut som sökanden åberopat. I sammanhanget
understryker hovrätten att det vid tiUämpningen bör råda ett högt beviskrav för
alt verkställighet skall kunna förhindras samt att det i enlighet med vad
beredningen förordar i motiven bör åligga svaranden alt genast styrka sin
invändning.

Den i andra meningen av första stycket föreslagna
bestämmelsen om kvittning i samband med verkställighet tillstyrks i allmänhet
av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Länsstyrelsen i Stockholms
län anför sålunda alt den föreslagna ändringen fär anses riktig och rättvis
gentemot gäldenären. Länsstyrelsen i Ålvsborgs län finner beredningens överväganden
välbetänkta och bestämmelsen lämpligt utformad. Advokatsamfundet anser
förslaget innebära en välmotiverad ändring lUl gäldenärens förmån i förhåUande
till gäUande rätt.

Svea hovrätt år emellertid krifisk mot den
föreslagna bestämmelsen och anser alt man bör håUa fast vid nuvarande praxis i
fråga om möjligheterna tUl kvittning. En ändring synes dock motiverad i sä
måtto alt ett kvittningsvis åberopat avgörande som inte har vunnit laga kraft
bör kunna föranleda inställande av vidare verkställighet i utsökningsärendel.
Hovrälten framhåUer bl.a. att förslaget medför alt den som utför verkställigheten
- härvid är inte alltid fråga om rättsbUdad personal - ställs inför

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 21 § 330

svåra överväganden. Kvittningsregeln kan medverka till att
det exekutiva förfarandet utvecklas tUl ett slags rättegång, en tendens som det
finns anledning att se upp med. Hovrätten påpekar också alt förslaget får den
egendomliga konsekvensen alt vissa processuella bestämmelser om kvittning sätts
ur spel, l.ex. 10 kap. 17 8 tredje stycket och 50 kap. 25 8 tredje stycket RB.
De omständigheter som talar för att kvittningsfordringen inle har fåll prövas i
process om huvudfordringen talar även mot att invändningen skall få framställas
hos kronofogdemyndigheten.

Även hovrätten för Västra Sverige
har kritiska synpunkter pä den föreslagna kvittningsbeslämmelsen. Hovrätten
godtar i och för sig ett slopande av kravet på att kvittningsfordringen skall
vara domfäst (eller motsvarande) för att få åberopas i verkställighetsärendet.
Hovrätten ställer sig emellertid avvisande lill att kviltning skaU kunna ske
även när motfordringen inte grundar sig på skriftligt fordringsbevis. En
muntlig fordran kan enligl hovrättens mening inte antas bli identifierad med
tillräcklig säkerhet i det summariska förfarande som exekution utgör. Hovrätten
har inte någon erinran mol förslaget att kronofogdemyndigheten inte längre
skall avräkna fordringarna mot varandra utan i stället meddela beslut om att
verkställighet inte kan äga rum. Lagtexten har emellertid inle avfattats i
enlighet härmed. Är det endast fräga om en begäran att kronofogdemyndigheten
skall verkställa avräkning av fordringarna, blir lagrummet inte tillämpligt.
Andra meningen i första stycket borde i stället direkt ange vad myndigheten
skall göra, om svaranden åberopar en molfordran till kvittning.

Bestämmelsen i andra stycket att
verkställighet kan hindras om svaranden åberopar annat särskilt förhällande än
som avses i första stycket innebär enligt Jordbrukskasseförbundet ökade
möjligheter för tredskande gäldenärer alt genom allehanda svårbedömbara
invändningar förhala verkställigheten av ett ulsökningsärende. Allmänt sett bör
restriktivitet iakttas när del gäller invändningar som bäde bör och kan
framställas i ett tidigare skede av indrivningsförfarandet. Genom en Justering
av lagtexten bör klart fastslås alt det endast är vid mer kvalificerade invändningar
som verkställigheten kan avbrytas. En sådan justering förordas ocksä av Svea
hovrätt och advokatsamfundet.

Beredningens uttalande att fräga om
tioårspreskription bör beaktas endast efter invändning möter kritik från ett
par remissinstanser. Hovrätten för Västra Sverige anser sålunda övervägande
skäl tala för att sådan preskription skall beaktas självmant av
kronofogdemyndigheten. Pä exekulionsstadiei torde en gäldenär sällan anlita
juridisk sakkunskap och han torde ofta vara okunnig om möjligheten att
framställa preskriptionsinvändning. Även kronofogdeföreningen och TCO anser
att preskriptionsfråga bör prövas självmant av myndigheten.

Föredraganden. Första meningen av
första stycket i paragrafen överensstämmer med vad beredningen har föreslagit.
Jag vill framhålla att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 21 § 331

bestämmelsen
inle åsyftar omständighet som hade bort anföras före den prövning av saken som
innefattas i åberopad exekutionstitel. I likhet med beredningen anser Jag att
någon uttrycklig bestämmelse härom inte behövs. Del är sålunda tydligt alt
svaranden inte mot verkställighet av betalningsdom mot honom kan åberopa att
skulden i själva verket har betalats redan före domen. Avgörandets rättskraft
anses medföra att sådana invändningar prekluderas vare sig de har förts fram i
processen eller inte, I fråga om kvittning i vanlig rättegång omfattar däremot
domens rättskraft endast fordran som har åberopats till kvittning och prövats
av domstolen.

Vad jag har sagt nu tar närmast sikte på
invändningar mot anspråk som har prövats av allmän domstol. 1 fräga om
invändningar mot exekutionstitlar som har meddelats av annan instans än allmän
domstol är det osäkert i vad mån det resonemang som har förts nu har
motsvarande tillämpning. Med hänsyn härtUl är det knappast möjligt att i
lagtexten ange i vilken utsträckning invändning som hänför sig till tiden före
exekutionstitelns tillkomst kan beaktas av kronofogdemyndigheten.

Som andra mening i första stycket har beredningen
föreslagU en bestämmelse om verkan av att gäldenären i mål om verkställighet
åberopar rätt tiU kvittning med molfordran. Beredningens förslag innebär den
ändringen i förhållande till vad som nu anses gälla att det för rätt tUl
kvittning inle längre skall krävas att motfordringen har fastställts genom
lagakraftvunnen dom eller annan exekutionsfitel som får verkställas lika med
lagakraftvunnen dom. Vidare utgär beredningen från alt kvittning sker genom
svarandens kvitlningsförklaring och inle genom beslut av kronofogdemyndigheten.
Rättsverkningarna av kvittningen inträder redan i och med kvittningsförklaringen,
om förutsättningarna för kvittning dä föreligger. Denna uppfattning om
kvillningens rättsliga innebörd, den s.k. civilrättsliga kvitt-ningsläran, har
som beredningen framhåller godtagits i bl.a. skuldebrevslagen.

Förslaget i denna del har fått ett positivt
mottagande av flera remissinstanser. Från ett par håll uttrycks dock kritik
mol förslaget. Även om jag finner de farhågor angående fillämpningen som
framförts någol överdrivna, är det tydligt all den av beredningen föreslagna
ordningen någon gång kan ställa kronofogdemyndigheten inför svårbemästrade
problem. Det är ocksä möjligt att gäldenären frestas att framstäUa obefogade
kvitl-ningsinvändningar i syfte att undgå verkställighet. Även om invändningen
vid ett närmare påseende kan lämnas utan avseende belastas i så fall
kronofogdemyndigheten onödigtvis genom den utredning som i alla händelser mäste
företas.

Av nu anförda skäl har i departementsförslaget den
begränsningen gjorts i förhållande till beredningsförslaget att kvittning får
åberopas endast i två fall, nämligen dels när motfordringen gmndar sig på
skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis, dels när motfordringen har
fast-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 21 § 332

ställts
genom dom eller annan exekutionstitel. Något krav på att exekutionstiteln
skall ha vunnit laga kraft bör inte upprätthållas, men exekutionstiteln måste,
när fordringen inte gmndar sig på skuldebrev eller annat skriftligt
fordringsbevis, vara sådan att den berättigar till verkställighet t.ex. enligt
reglema för icke lagakraftvunna betalningsdomar. Till följd av den nu förordade
regleringen har beredningens krav på att motfordringen skall vara
"ostridig eller eljest klar" fått utgå.

I departementsförslaget har vidare ordalydelsen av
förevarande bestämmelse jämkats så att den täcker såväl det faUet all
gäldenären åberopar en tidigare kvitlningsförklaring som att han utan
föregående kvitlningsförklaring begär kvittning i utsökningsmålet. Någon
avgörande vikt bör inte fästas vid de ordalag gäldenären använder. Begär han
sålunda att fordringama skall avräknas mot varandra fär detta anses som en
begärap om kvittning.

Departementsförslaget innebär i nu berörda del inte
i övrigt några ändringar i förhållande till beredningens förslag. För att
kvittning skall kunna komma i fräga krävs sålunda att kronofogdemyndigheten
finner att allmänna förutsättningar för kvittning föreligger. I huvudsak
betyder detta att del skall vara samma parter i de båda gäldsförhållandena, alt
motfordringen gär ut på en prestation som är duglig till uppfyllelse av
huvudfordringen samt alt den är förfallen lill betalning. Frän dessa
huvudprinciper förekommer emellertid åtskilliga undantag, som ibland vidgar och
ibland inskränker kvittningsrätten. När huvudfordran och molfordran har
uppkommit ur samma rättsförhållande (konnexitet) gäller sålunda i flera fall en
vidgad kvittningsmöjlighet. Kvittningsförbud gäller i flera fall där sociala
hänsyn talar mot att betalning kan fullgöras genom kvittning, t.ex. i fråga om
underhåUsbidrag. Kronofogdemyndigheten har att när kvittning begärs ta
ställning till humvida de fömtsättningar som anses gälla är uppfyllda i det
enskilda fallet.

Om kronofogdemyndigheten godtar
kviitningsinvändningen, bör kvillningens rättsverkningar anses ha inträtt
redan i och med kvitlningsförklaring, om sädan har avgells. Scm beredningen
framhåller bör ett först i utsökningsmålet framställt kvittningsyrkande
regelmässigt anses innefatta en direkt kvitlningsförklaring. Saken har närmast
betydelse för ränteberäkningen. Kronofogdemyndighetens beslut med anledning av
godtagen kvittningsinvändning blir alt verkställighet inle kan meddelas till
den del huvudfordringen täcks. 1 verkställighetsförordning till balken kan
meddelas de föreskrifter beträffande anteckning på exekutionsfitel eller
fordringsbevis som behövs.

Kvittningsbeslämmelsen är i princip tillämplig även
i allmänna mål. 1 praktiken torde dock kvittning i sådana mål knappast bli
aktuell, eftersom det som regel brister i de aUmänna förutsättningarna för
kvittning. Del kan i sammanhanget påpekas att staten före utbetalning av
skatte- och avgifts-restitutioner får kvitta enligt säirskilda regler (se t.ex.
68 8 6 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 '"P- '

uppbördslagen).
Förslag om en utbyggnad av dessa kvitlningsregler övervägs f.n. inom
budgetdepartementel.

Andra stycket i förevarande paragraf överensstämmer
med beredningens förslag. Hur mycket som i del enskUda fallet bör krävas för
all verkställighet skall vägras med stöd av bestämmelsen beror pä invändningens
innebörd och omständigheterna i övrigt.

När det gäller frågan huruvida tioårspreskription
bör beaktas självmant eller endast efter invändning vill Jag först nämna au det
synes tveksamt vad som skall anses som gällande rätt. I vanlig rättegång
beaktas preskription endast efler invändning och delta talar i viss män för
beredningens ståndpunkt all invändning bör krävas även i
verkslällighetsför-farande. Saken bör emellertid bedömas med hänsyn till de
särskUda förhållanden som präglar detta förfarande. Det är sålunda tydligt att
parternas påståenden och invändningar inte kan tillmätas samma formella
betydelse som i en ordinär civilprocess. Det förhållandel att preskription inte
beaktas självmant av domstol i ordinär civilprocess bör med tanke härpå inte
tillmätas avgörande vikt när del gäller all la ställning lill frågan för
utsökningsmålens del. Enligt min mening finns vidare inte någon anledning för
kronofogdemyndigheten att medverka vid indrivningen av preskriberade fordringar
om det kan undvikas. Del kan inle gäma accepteras att kronofogdemyndigheten
skulle vara förhindrad alt upplysa gäldenären om alt preskription har inträtt,
t.ex. när borgenären vet att fordringen är preskriberad men räknar med all
gäldenären förbiser detta. Övervägande skäl talar därför för att
kronofogdemyndigheten får självmant beakta den vanliga fordringspreskriptionen
och avvisa begäran om verkställighet om borgenären inte kan styrka att
preskriptionsavbrott har skett.

Om exekutionstiteln ger anledning tUl misstanke att
fordringen är preskriberad, bör kronofogdemyndigheten la kontakt med borgenären
och höra efter hur saken ligger till. Borgenären bör givetvis sättas i lUlfälle
att visa alt preskription inte har inträtt. Har l.ex. preskriptionen avbrutits,
fär del krävas all borgenären klargör pä vilket sätt del har skett. Vid behov
bör gäldenären höras över sökandens påstående att preskriplionsavbrott har
skett. Kronofogdemyndigheten bör emellertid inte åläggas någon längre gående
undersökningsplikt med avseende på preskription. Alt kronofogdemyndigheten
företar verkställighet oaktat preskription har inträtt bör sålunda inle under
några omständigheter grunda skadeslåndsskyldighel för staten mot gäldenären.
Enligl gällande rätt anses en gäldenär som betalar en fordran trots att den
enligt de allmänna preskrip-lionsbestämnielserna är preskriberad inle ha rätt
att med åberopande av preskriptionen återfå beloppet av borgenären. Denna
princip bör gälla även vid verkställighet.

Vad jag har anfört nu lar främst sikte på den
aUmänna fordrings-preskriptionen. Det ligger i sakens natur att vissa speciella
preskriptions-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 22 § 334

bestämmelser,
t.ex. 71 8 uppbördslagen, alltid skall beaktas självmant. Att i balken ta upp
uttryckliga bestämmelser i nu berörda hänseenden finner Jag inle nödvändigt.

Beredningen har gjort vissa uttalanden om i vad män
ny verkslällighetsansökan skall tas upp till prövning, när
kronofogdemyndigheten i ett tidigare mål har ansett hinder föreligga mot
verkställighet. Uttalandena går ut på att ny ansökan bör las upp till prövning,
om sökanden åberopar nya omständigheter, men eljest avvisas. Enligt min mening
bör emellertid en tidigare verkstäUighetsansökan över huvud inle utgöra hinder
mol att ny ansökan i samma sak las upp av kronofogdemyndigheten. Jag får
hänvisa till de närmare uttalanden i frågan som har gjorts i den aUmänna
motiveringen (avsnitt 5.4).

Tredje och Qärde styckena i paragrafen
överensstämmer i sak med vad beredningen har föreslagit.

Upphävande
av exekutionstitel

22
8 Paragrafen innehåller bestämmelser om verkan av att exekutionstitel upphävs.
Den motsvarar 3 kap. 26 8 beredningens förslag.

GäUande rätt. Upphävs dom på grund varav
"utmätning, kvarstad eller annan verkställighet följt", skall enligt
50 8 UL verkställigheten gå äter om del kan ske, även om klagan förs mot den
dom eller det beslut varigenom först nämnda dom har upphävts. Sökanden skall
också ersätta aU skada. Den som har fält lyfta eUer tillträda något är skyldig
att genast betala tillbaka lyft belopp med ränta resp. återställa mottagen
egendom med fallen avkastning. Det sagda har motsvarande tillämpning när en
dom, utan att upphävas, helt eller delvis ändras pä sädant sätt att underlaget
för verkställighet rycks undan. Bestämmelsema torde vara analogiskt tiUämpliga
när annan exekutionstitel än dom upphävs eller ändras.

Lagberedningen. Beredningen föreslår i 26 8
bestämmelser som föreskriver inställande av verkställighet och återgång av
redan vidtagna åtgärder när exekutionstitel upphävs. Bestämmelserna avses vara
direkt tillämpliga på alla slag av exekutionstitlar. Paragrafen inbegriper
alltså även förvaltningsmyndighets beslut, skiljedom, förbindelse och annan
exekutionstitel som efter klandertalan upphävs av domstol. Och bestämmelsema
avser inte bara sädana fall dä domstols eller annan myndighets' avgörande
upphävs efter överklagande i ordinär väg utan också fall då avgörande upphävs
efter anlitande av särskilt rättsmedel. Även undanröjande på gmnd av
rättegångsfel e.d. hör hit. Vad i förslaget sägs om upphävande av
exekutionsfitel gäller även partieU ändring. I sådant fall skall
verkställighetens inställande och återgång anpassas tUl ändringens omfattning.

Enligt första stycket i beredningens förslag skall
sökt verkställighet omedelbart inställas, om exekutionstitel upphävs.
Kronofogdemyn-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 P-

dighelen
skall inle avvakta alt dom eller beslut varigenom exekutionstiteln har blivit
upphävd vinner laga kraft. Det fömtsätts inle särskild begäran från svaranden
för ätt verkställigheten skall inställas. Bestämmelsen avses gälla all
verkställighet.

När exekutionstiteln upphävs, skall enligt första
meningen i andra stycket beredningsförslaget verkställighetsåtgärd som har
vidtagits i ärendet såvitt möjligt återgå. Detta skall som regel ske ulan alt
man avvaktar att det avgörande varigenom exekutionstiteln upphävts har vunnit
laga kraft. Återgången avser att återställa det läge som rådde före
verkställigheten, nägot som dock inte alltid är möjligt. Om utmätt egendom har
sålts, kan t.ex. egendomen inte återställas till gäldenären annat än om
försäljningen överklagas och undanröjs. Ett annat fall är enligt beredningen
att sökanden efter verkställighet av utgivningsdom har förbrukat egendomen
eller överlåtit den till nägon som var i god tro.

Regeln att återgång skall ske genast är inte ovillkorlig.
Domstol som i ny dom upphäver exekutionstiteln kan enligt förslaget förordna
att återgång inle skall ske förrän den nya domen har vunnit laga kraft.
Anledning att meddela sådant förordnande kan enligt beredningen föreligga om bedömandet
av en tveksam fråga har varit avgörande för domen och omedelbar återgång av
verkställigheten skulle medföra ölägenheter som svåriigen kan avhjälpas om
högre instans skulle komma till annat resultat. Vad som har sagts nu om
domstols dom har motsvarande tillämpning när annan exekutionstitel upphävs
genom avgörande av domstol eller genom annan myndighels beslut.

När det gäller utmätning och införsel har
beredningen inte ansett undantaget på gmnd av särskilt förordnande till
fyllest. Vad först angår utmätning framhåller beredningen all återgång därav
innebär att den utmätta egendomen lämnas till gäldenärens fria rådighet. Om
utmätning går åter men del beslut varigenom exekutionstiteln har upphävts överklagas
och högre instans fastställer exekutionstiteln, måsle ny utmätning äga rum.
Därvid måste bl.a. ny beneficieprövning ske. Gäldenären saknar kanske dä
utmätningsbar egendom. Att överinstansen har fastställt exekutionstiteln blir
med andra ord ett slag i luften. En sädan ordning är enligt beredningen inte
tillfredsställande. Medan fräga om exekutionstitelns bestånd är svävande bör
därför redan verkställd utmätning i allmänhet inte gå åter. Beredningen erinrar
om den situationen att verkställd utmätning upphävs därför att den utmätta
egendomen anses tillhöra tredje man e.d. Om överexekutor meddelar sådant beslut
gäller f.n. att redan verkställd ätgärd inle skall gå åter innan utslaget har
vunnii laga kraft, såvida inte överexekutor har förordnat därom (210 8 2 mom.
UL). Detsamma gäller i fråga om hovrätts utslag eller beslut (218 8 2 mom. UL).
Motsvarande synes böra gälla när exekutionstitel upphävs.

Om en exekufionstitel som har föranlett införsel
upphävs och uppburna belopp betalts tillbaka samt exekutionstiteln efter klagan
åter fastställs,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 22 § 336

kan
det enligt vad beredningen framhåller vara omöjligt för den som har fått
införsel att ånyo - åtminstone inom rimlig lid - fä ul beloppet. Införsel
gäller ofta underhållsbidrag, dä det är särskilt olyckligt med ätgärder fram
och tillbaka. Den som har fält införsel för underhåll bör som regel inte bli
äterbetalningsskyldig förrän det genom lagakraftvunnet avgörande har
fastställts att bidrag inle skulle utgå.

På anförda skäl anser beredningen att vidtagna
verkslällighetsåtgärder inte bör utan vidare omedelbart gå åter när det är
fråga om införsel eller utmätning. Domstol eller annan myndighet vilken
upphäver exekutionstitel som har föranlett införsel eller utmätning bör
emeUertid kunna förordna att vidtagen verkställighelsätgärd skall gå åter
genast. Bestämmelser härom har tagits upp i andra meningen av andra stycket.
Beredningen framhåller att befogenheten att förordna om omedelbar återgång av
verkställighetsåtgärd bör begagnas endast när starka skäl föreligger, t.ex.
därför att svaranden har betydande olägenhet av att vidtagna åtgärder tills
vidare består.

Regeln att vidtagen åtgärd skall gå åter riktar sig
enligt beredningen int. bara till kronofogdemyndigheten utan också till den som
har sökt och fått verkställighet. 1 ärende om verkställighet av
betalningsskyldighet är sålunda sökanden skyldig att betala tillbaka medel som
han har lyft. Skall införsel gå åter och har innehållet belopp ännu inte
redovisats till sökanden, skall kronofogdemyndigheten betala ul beloppet lill
gäldenären. När utmätning skall gå äter, upphör rättsverkningarna av
utmätningen. Har den utmätta egendomen inte hunnit säljas, skall kronofogdemyndigheten
återställa egendomen till gäldenären. Har försäljning sketl men influtna medel
inte hunnit redovisas skall dessa betalas ut till gäldenären. Härvid gäller
dock vissa förbehåll. Det måste sålunda beaktas att panthavare eller annan kan
ha rätt lill betalning ur medlen. Om äter den verkställighet som skall gå
tillbaka avsett skyldighet att utge viss lös egendom eller att avflytta från
lägenhet, skall sökanden medverka till att den besittning som har rubbals genom
verkställigheten återställs. Har i ärende om verkställighet av ulgivningsdom
egendomen omhändertagits men inle hunnit utlämnas till sökanden, skall
kronofogdemyndigheten återställa den till svaranden.

När kronofogdemyndigheten i enlighet med det sagda
skaU återstäUa omhändertagen egendom eller betala ut ej redovisade medel, krävs
inte någon särskild begäran från svaranden. 1 andra fall fömtsätts att
svaranden enligl vad som sägs i det följande begär att verkställigheten skall
gå äter.

När sökanden skall betala tillbaka pengar som han
har lyft, är han skyldig alt betala ränta. Bestämmelse härom finns i 2 kap. 18
8 beredningens förslag. SkaU egendom återställas, bör sökanden även utge
avkastning som har fallit av egendomen. Någon särskild föreskrift härom torde
enligt beredningen inte behövas här Gfr 3 kap. 8 8).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 22 § 337

Beredningen erinrar om att återgång även kan gå ut
över Iredje man. Om utmätt egendom har sålts, går dock försäljningen inte utan
vidare åter. Har försäljningen inte vunnit laga kraft, kan den emellertid
enligt förslaget undanröjas efter besvär av gäldenären. I så fall behöver
givelvis köparen inte återställa egendomen annat än mol återbekommande av vad
han har betalt jämte ränta. Gäldenären kan anföra besvär över skedd försäljning
även om dom eller beslut varigenom exekutionstiteln upphävts ännu ej har vunnit
laga kraft. Denna talan bör enligt beredningen prövas efter allmänna
överväganden om det är rimligt att, i del ovissa läget, häva försäQningen för
all inle i motsatt fall kännbar skada skall vällas klaganden. Båda sidors
rimliga anspråk kan då tänkas bli tillgodosedda genom att hovrätten låter
besvärsmälet vila tills frågan om exekutionstitelns bestånd har blivit slutligt
prövad. 1 fråga om lös egendom som har betydande värde och fast egendom erinrar
beredningen om att förslaget uppställer förbud mot försäljning därav innan
exekutionstiteln har vunnit laga kraft, om denna inte är sådan att den fär
verkställas som lagakraftvunnen dom (9 kap. 3 8 andra stycket).

Om sökanden inle frivilligt fullgör sin skyldighet
att betala tillbaka medel som han har lyft eller att återställa besittning som
mbbats, bör enligt beredningen svaranden vara berätfigad att vid behov få
biträde av kronofogdemyndigheten för genomförande av verkställighetens
återgång, utan att han för ändamålet behöver skaffa sig en exekutionstitel. 1
enlighet härmed anges i andra stycket tredje meningen att kronofogdemyndigheten
- när verkställighet skall gå äter - skall på begäran utsöka vad borgenären i
ärende om införsel eller utmätning skall betala tillbaka och i annat ärende, om
hinder inte möter, återställa besittning eller annat förhållande som har
rubbats. Har sökanden ställt säkerhet för återbetalning kan
kronofogdemyndigheten vid behov la säkerheten i anspråk. Härvid gäller 2 kap.
15 8 beredningsförslaget. Det innebär all någon särskUd exekutionstitel inle
krävs för all pant skall kunna tillgodogöras eller borgen utsökas.
Genomförandet av återgången bör inte behandlas som ett nytt verkställighetsärende
utan som ett led i det av sökanden anhängiggjorda ärendet. Svaranden är även
oförhindrad alt, om han finner anledning därtill, föra talan vid domstol om verkställighetens
återgång och frågor som har samband därmed, t.ex. om skadestånd.

Verkställighet kan, även om den går åter, ha
åsamkat svaranden skada. I tredje stycket i beredningsförslaget åläggs sökanden
att ersätta sädan skada. Förslaget innebär att svaranden är berätfigad lill
ersättning för all föriusl som har fillskyndats honom genom verkställigheten,
dvs. även för allmän förmögenhetsskada. Som exempel nämner beredningen förlust
i följd av att utmätt egendom har varit undandragen hans förfoganderätt eller
att han efter avhysning haft högre kostnad för bostad. Bestämmelsen avser
enligt vad beredningen framhåller också t.ex. ersättning för egendom som
sökanden är skyldig att återställa men inte har i behåll. Även kostnad

22 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 8. Del 1

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 22 § 338

som
i verkställighetsärendet har tagits ut av svaranden omfattas av bestämmelsen.
Sökanden bör ersätta uppkommen skada oavsett om vårdslöshet eller försummelse
ligj?er honom fill last. Kommer parterna inte överens om skadeståndet, måste
frågan prövas av domstol. Skyldighet att utge skadesfånd kan sålunda inte
åläggas av kronofogdemyndigheten.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Ålvsborgs län
påpekar att särskild begäran från svaranden inte fömtsätts för att verkställigheten
skall inställas men att del likväl inte siigs något direkt om hur kronofogdemyndigheten
skaU få reda på att exekufionstiteln har blivit upphävd.

Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om det
inte i lagtexten bör utsägas att sökanden, då egendom skall återställas, har
att utge även avkastning som fallit av egendomen.

Advokatsamfundet kritiserar bestämmelsen att i
ärende om införsel eller utmätning vidtagen åtgärd inte utan särskilt
förordnande skall gå åter förrän det avgörande varigenom exekutionstiteln
upphävts har vunnit laga kraft. Sökanden kan i sädant fall inte anses ha visat
ens sådana sannolika skäl som enligt 17 kap. 5 8 i förslaget hade kunnat
föranleda kvarstad. Enligt samfundets mening är det då inte mofiverat att
gäldenären undandras sin fria rådighet över den egendom som omfattas av
verkställigheten.

Föredraganden. Departementsförslaget överensstämmer
i sak med beredningens förslag. En del redaktionella ändringar har dock
företagils.

Med anledning av vad en remissinstans har anfört
vill jag framhålla att myndighet som prövar exekutionstitel inle lämpligen bör
åläggas underrättelseskyldighet till kronofogdemyndighet angående resultatet
av prövningen. Det får i stället, liksom hittills, ankomma på i första hand
svaranden att underrätta kronofogdemyndigheten om att exekutionstiteln har
upphävts. Ingenting hindrar emellertid att kronofogdemyndigheten självmant tar
reda på utgången av visst mål om den finner anledning till det.

När åtgärd skall gå åter skall om möjligt det läge
som rådde innan åtgärden vidlogs återställas. Sökanden skall alltså återbära
pengar eller annan egendom som han fått lyfta. Skall pengar betalas tillbaka
skall det också utgä ränta enligt vad som sägs i 2 kap. 29 8. Sökanden fär inte
behålla avkastning som har fallit av egendom som skall återbäras. Någon
särskild föreskrift härom anser jag i Ukhet med beredningen inte behövlig i
detta sammanhang Gfr 7 8 i förevarande kapitel).

Med anledning av vad advokatsamfundet anfört bör
understrykas att enbart den omständigheten att exekutionstitel har upphävts
inte betyder alt käromålet varit mer eller mindre ogrundat. Utgången kan t.ex.
bero på vilken ställning som tas i en besvärlig rättsfråga. Om emellertid
kärandens lalan visar sig ha varit svagt grundad är detta en omständighet som
kan ha betydelse vid prövningen humvida förordnande bör meddelas om omedelbart
hävande av vidtagen ätgärd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 3 kap. 23 och 24 §§ 339

Särskilda föreskrifter beträffande allmänna mål

23 och 24 §8 1 paragrafema ges särskilda bestämmelser
beträffande aUmänna mål. 23 8 andra stycket motsvarar delvis 3 kap. 10 8 beredningsförslagel.
1 övrigt saknas motsvarighet i beredningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 52 8 1 mom.
UL gäller att om någon i tvistemål har fällts till böter eller vite, beslutet
inle får verkställas förrän del har vunnii laga kraft. 1 fråga om hovrätts icke
lagakraftvunna beslut gäller emellertid i tillämpliga delar vad som sägs om
hovrätts dom i 39 och 40 88. Det innebär bl.a. att verkställighet får ske innan
beslutet har vunnit laga kraft, men alt gäldenären kan avvärja verkställighet
genom alt nedsätta beloppet. Vad som sägs om beslut i tvistemål gäller även
utslag i utsökningsmål, varigenom någon har fällts till böter eller vite.

Har nägon i brottmål dömts till
böter eller vite eller till sådan med brott förenad "påföljd" som
innefattar betalningsskyldighet, gäller enligt 22 8 1 mom. första meningen Up i
fråga om verkställighet av domen vad som i UL sägs om verkställighet av beslut
varigenom någon i tvistemål har fällts till böter eller vite. Om ådömd
"påföljd" eljest är sådan att domen kan verkställas genom utsökning
(t.ex. sakförverkande) och särskild föreskrift inte är meddelad angående
verkställigheten, har enligt andra meningen UL:s regler om verkställighet i
tvistemål motsvarande tillämpning. Underrätts dom får dock inle verkställas
förrän den har vunnit laga kraft.

Det anförda avser inte
verkställighet som sker genom införsel. Enligt 7 8 införsellagen får införsel
för böter och viten äga rum så snart förutsättningar för indrivning
föreligger. Beträffande böter eller viten som har ålagts genom hovrätts dom får
dock, innan domen har vunnit laga kraft, införsel inle ske i annat fall än dä
domen avser disciplinbot.

Lagbered/tingen. Beredningen
erinrar om att nuvarande ordning, enligt vilken hovrätts dom i fråga om böter
eller viten får föranleda utmätning innan den har vunnit laga kraft, på sin tid
motiverades med att i annat fall talan kunde komma att fullföljas till högsta
domstolen endast för att vinna uppskov med betalningen och att tillströmningen
av mål därigenom kunde komma att öka väsentligt. Beredningen anser emellertid
föga sannolikt all talan i nägon beaktansvärd utsträckning skulle komma att
fullföljas till högsta domstolen endast i syfte all uppskjuta verkställigheten,
om det för utmätning pä grund av hovrätts dom på böter, vite eller annat dylikt
skulle krävas laga kraft.

För verkställighet innan domen har
vunnit laga kraft kan, fortsätter beredningen, åberopas den kriminalpolitiska
synpunkten att påföljd och särskild rättsverkan bör följa sä snabbt som möjligt
på brottet. Å andra sidan kan anföras flera skäl för att verkställighet inte
skall fä äga rum förrän domen har vunnii laga kraft. Verkställigheten syftar
inte i första hand till att tillgodose något ekonomiskt intresse. Om
verkställighet behöver säkerställas i förtid, kan handräckning komma i fråga.
Böter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 3 kap. 23 och 24 §§ 340

ådöms
inte sällan i samband med annan påföljd, t.ex. fängelse, som inte får
verkställas innan domen har vunnit laga kraft. Det synes vara en fördel, om det
beträffande möjligheten till verkställighet får gälla samma regler för domen i
dess helhet.

Beredningen erinrar vidare om att böter och vite
f.n. tas ut i större omfattning genom införsel än genom utmätning. Införsel
för böter och vite förutsätter även beträffande hovrätts dom redan enligt
gällande lag -frånsett disciplinbot - att domen har vunnit laga kraft. Det är
enligt beredningen önskvärt att enhetliga krav för verkställighet gäller i
fråga om införsel och utmätning. En ordning som genomgående kräver laga kraft
för indrivning är slutligen enklare att tillämpa för kronofogdemyndigheten.

Mot bakgmnd av det anförda anser beredningen att
övervägande skäl talar för att dom, varigenom dömts till böter, vite,
förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan av brott, i princip
inte bör fä verkställas utan att den har vunnit laga kraft, oavsett om domen
har meddelats av undertätt eller av (iverrätt. Om det emellertid särskilt föreskrivs
i lag att dom som inte har vunnit laga kraft får verkställas, skall det gälla.
Enligl 91 8 första stycket militära rältegängslagen (1948:472) skall sålunda
domstols dom eller beslut varigenom discipUnstraff har ålagts verkställas utan
hinder av att domen eller beslutet inte har vunnit laga kraft, om inte
domstolen förordnar annat. Beredningsförslaget innehåller i 3 kap. 10 §
bestämmelser i enlighet med det anförda.

Remissyttrandena. Förslaget att utmätning inte
längre skall få äga rum på grund av hovrätts icke lagakraftvunna dom pä böter
m. m. avstyrks av kronofogdeföreningen, som anser att några olägenheter av
nuvarande ordning inte har framkommit. Även TCO anser att den nuvarande
ordningen bör bestå.

Föredraganden. Första stycket i 23 8 innehåller en
föreskrift om att vissa av kapiUets bestämmelser inle skall gäUa i allmänna
mål. De bestämmelser som inle skall gälla är till en böGan 3-11 8§ angående
verkställighet av icke lagakraftvunna domar och särskilda rättsmedels inverkan
på verkställigheten. Att inte heller 12-18 8§ kan tillämpas i allmänt mål
följer av sakens beskaffenhet. Bestämmelsema i 19 och 20 88 angående verkställighet
av förvaltningsmyndighets beslut och av handling som avses i 1 6 första stycket
7 skaU inte heller gälla i allmänna mål. Slutligen har undanlag gjorts för 22
8, som reglerar verkan av att exekutionstitel upphävs. Beträffande skatt som
anges i 1 8 uppbördslagen gäller beträffande den frågan 87 8 nämnda lag.
Principen är att utmätning och andra åtgärder fortgår som vanligt så länge beslutet
om skatten är föremål för prövning.

Andra stycket första meningen innehåller en
bestämmelse om verkställighet av dom eller beslut varigenom har ålagts böter,
vite eUer sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar
betalningsskyldighet. Bered-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 i kap. 23 och 24 §§ 341

ningens
förslag alt sådan exekutionstitel inte skall få verkställas förrän den har
vunnit laga kraft har godtagits av praktiskt taget alla remissinstanser. Även
jag anser att det inte finns tillräcklig anledning att behålla den nuvarande
möjligheten till förtida verkställighet av hovrätts dom eller beslut i fall som
nu avses. I enlighet härmed anges att dom eller beslut, varigenom har ålagts
böter, vite eller sädan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet,
inte får verkställas förrän domen eller beslutet har vunnit laga kraft. Att
beslut nämns särskilt vid sidan av dom beror på att bestämmelsen i 3 kap. 1 8
andra stycket, varigenom beslut och utslag jämställs med dom, inte omfattar avgöranden
av förvaltningsmyndighet.

Andra exekutionstitlar i allmänna mål än de nyss
nämnda är av mycket skiftande slag. Hit hör bl.a. beslut om debitering av
skatt, tull och allmän avgift men ocksä ätskilliga andra fall av
betalningsälägganden beträffande medel som tillkommer staten eller kommun. Med
hänsyn härtill är del inte möjligt att beträffande sådana exekutionstitlar i
balken ange i vilka fall verkställighet får ske innan exekufionstiteln har
vunnit laga kraft. Den frågan fär liksom f.n. behandlas i andra lagar. I andra
stycket andra meningen sägs därför att annan exekutionsfitel i allmänt mål (än
som avser böter e.d.) får verkställas innan den har vunnit laga kraft, om det
är särskilt medgivet.

Disciplinbot enligt lagen (1973:18) om
disciplinstraff för krigsmän är inle all anse som böter. Dom eller beslut
varigenom disciplinbot har ålagts omfattas av andra meningen i andra stycket
Gfr 53 och 91 88 militära rältegängslagen).

1 tredje stycket i 23 8 sägs att verkställighet av
exekutionstitel i allmänt mål sker enligt vad som gäller om lagakraftägande
dom. Detta innebär enligt 3 8 att verkställigheten fär äga mm utan särskilda
villkor. Bestämmelsen avser givetvis inte att göra någon inskränkning i vad
som gäller om ätgärder som vid indrivning föregår verkställighetssladiel, l.ex.
anmaning enligt 53 8 uppbördskungörelsen (1%7:626). Bestämmelsen är tillämplig
vare sig exekutionstiteln har vunnit laga kraft eller inte.

24 8 innehåUer en bestämmelse om saköreslängder,
restlängder och liknande indrivningshandlingar. Säsom Jag har anfört i
anslutning lill kapitelmbriken utgör sådana handlingar inle exekutionstitlar i
balkens mening. De har emellertid myckel stor betydelse i det praktiska indrivningsarbetel
och en bestämmelse om sådana handlingar bör inte saknas i balken. Bestämmelsen
innebär att i den mån sådana handlingar har upprättats de skall läggas till
gmnd för verkställighet i allmänna mäl. Som regel lar kronofogdemyndigheten då
inte nägon befattning med den bakomliggande exekutionstiteln.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 342

4
kap. Utmätning

Detta
kapitel, som motsvarar 5 kap. beredningens förslag, inleder den centrala del i
förslaget som rör utmätning (4-14 kap.). Det ersätter närmast 4 kap. UL men
även en del bestämmelser på andra håll. Vissa bestämmelser i kapitlet saknar
motsvarighet i gällande rätt. 1 kapitlet behandlas frågor som har samband med
själva utmätningen, i den mån de har ansetts böra bli föremål för reglering
inom UB:s ram. Undantag frän utmätning och säkerställande av utmätning
behandlas dock i 5 resp. 6 kap. Bestämmelserna gäller även för den särskilda
verkställighelsformen utmätning av lön, i den mån de kan bli tiUämpliga vid
sådan utmätning. För utmätning av lön m. m. meddelas dessutom särskilda
bestämmelser i 7 kap.

Lagberedningen. Beredningen berör under rubriken
till 5 kap. den principiella frågan i vad män exekutionstitel som ålägger
betalningsskyldighet kan verkställas mot annan än den som i exekutionsurkunden
har angetts som förpliktad. Del anspråk som har godkänts genom en exkutionstitel
kan överlåtas eller på annan grund övergå från en innehavare till annan. Att sä
sker medför i allmänhet inte hinder mol exekution, men vid verkställigheten
kan eventuellt göras andra invändningar mot den nye innehavaren än som har
kunnat göras mot tidigare innehavare. Sädana invändningar skall behandlas
enligt reglerna i 3 kap. 24 8 i förslaget. När del sedan gäller frågan i
vilken utsträckning en exekutionstitel kan användas även mol annan än den som
anges som förpliktad i urkunden fär man enligt beredningen skilja mellan fall
då exekutionstiteln går ut på betalningsskyldighet och åberopas för utmätning
och fall då den avser utgivande av lös egendom, avhysning eller annat som
omfattas av 16 kap. i förslaget. 1 båda fallen är dock utgångspunkten att
exekutionstiteln inte kan utan vidare åberopas mot annan än den som anges i
urkunden.

Såvitt angår betalningsskyldighet ä enligt
beredningen undantagen få och begränsade. Om gäldenären avlider, kan enligt vad
som allmänt antas exekution äga rum hos hans dödsbo. Däremot torde
exekutionstitel mot den döde (eller mot hans dödsbo) inte kunna användas mot
hans dödsbodelägare. Trols alt vissa skäl kan anföras för exekufionslitelns
omedelbara exigibUitel mol delägare vilken lagen utpekar som ansvarig har beredningen
inte ansett tillräcklig anledning föreligga att föreslå en allmän sädan regel
eller förorda en dylik tillämpning. Om dödsboets skulder inle betalas, är det
ofta lämpligare att ansökan görs om boets avträdande till förvaltning av
boutredningsman eller till konkurs än att utmätning sker hos de särskilda
delägarna.

I rättspraxis har i fråga om vissa vikliga skatter
medgetts att utmätning för avlidens skatt får, sedan dödsboet har skiftats, ske
hos dödsbodelägare utan att exekutionstitel har utverkats mot dödsbodelägaren
(se NJA 1969 s. 418). Delta fär måhända ses som ett praktiskt motiverat avsteg
frän den allmänna principen, gmndat pä alt delägares ansvar är

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 343

specialreglerat
i tillämpliga skatteförfatlningar. Till stöd för praxis' ståndpunkt kan enligt
beredningen också anföras alt debitering av skall inle innefattar mycket mer än
en uträkning av beloppet och att det kan synas meningslöst att kräva en ny
uträkning för och debitering på varje särskild delägare eller en dom på
betalningsskyldighet för envar av dem. Man kan emellertid fräga sig, om samma
regel skall gälla i fräga om andra offentligrättsliga exekutionstitlar som
väsentligen endast innefattar en uträkning och debitering av det beräknade
beloppet. Beredningen vill för sin del inle framställa någon erinran däremot
försåvitt dödsbodelägarna får tiUfälle att göra invändningar enligt 3 kap. 24 8
i förslaget.

Även i fråga om en de) andra intressenter än
dödsbodelägare finns, anför beredningen, i lag föreskrivet betalningsansvar för
närmare angivna skulder. 1 handelsbolag är t.ex. bolagsmännen enligl 19 8 lagen
(1895:64 s. I) om handelsbolag och enkla bolag skyldiga att
solidariskt såsom för egen skuld svara för bolagets skulder. F.n. torde man i
allmänhet anse att dom mol handelsbolaget inte kan utan vidare verkställas hos
bolagsman. Vad angår den samarbelsform som består i partrederi får enligt
rättsfall utmätning ske hos partredama för rederiets förbindelser, oavsett om
exekufionstiteln nämner den aktuella partredaren eller inte. I viss utsträckning
kan en sädan tillämpning försvaras med att partredama företräds av huvudredare
och all dom i mål, där huvudredaren har svarat, sålunda i själva verket riktar
sig mot samtliga partredare. Beredningen har ingen saklig erinran mol
fillämpningen, om invändningar mot exekufionen behandlas enligl vad som sägs i
3 kap. 24 8 i förslaget.

Om en person är beialningsansvarig på grund av
borgen, anses dom mot huvudgäldenären inte kunna verkställas mot borgensmannen.
Beredningen vill inle förorda något avsteg från denna princip.

Det har uttalats - framhåller beredningen vidare -
att singularsucces-sion pä svarandesidan i utsökningsmål inte torde kunna
förekomma. Bl.a. skulle, om uimätningsgäldenär på annan överlåter sin rätt till
redan utmätt gods, överlåtelsen inte medföra succession i svarandeställningen.
Uttalandena synes enligl beredningen knappast hållbara. Beredningens förslag
utgär från att succession i partsställningen kan äga mm när svaranden
representerar viss egendom mot vilken exekufionen riktas. Om utmätt egendom
överlåts, är det t.ex. klart att den nye ägaren är den som skall företräda
egendomen i fortsättningen. Eventuellt överskott - och vid överiålelse av fast
egendom m.m. även ägarhypotek - skall tillfalla den nye ägaren. Detta mäste
uppenbart medföra att nye ägaren blir jämte förre ägaren sakägare i
ulmätningsärendet, dvs. att åtminstone partieU succession sker på
svarandesidan.

När inlecknad fordran i lagsökningsmål har
fastställts till betalning ur fast egendom, har bmkat anses att
lagsökningsutslagel inle kan verkstäUas mot ny ägare sedan dess
utmätningsverkan har förfallit Gfr 77 a § och 86 8 1 mom. UL). Det synes
beredningen inte tillräckligt motiverat att,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 344

när fordran har fastställts till betalning ur visst
objekt, vägra verkställighet enbart därför alt objektet har bytt ägare. Detta
gäller enligt beredningen inte bara betalningsfastställelse med
utmälningsverkan som har förfallit utan även andra fall av betalningsfastställelse
ur viss egendom, l.ex. på gmnd av fordran som är förenad med handpanträtt eller
med sjöpanlrätt eller luftpanträtt. Avsikten med och det reella innehållet i
domen har Ju varit alt fastställa den sakrätlsliga förpliktelse som egendomen
svarar för och vid sådant förhållande bör singularsuccession lika litet som
universalsuccession hindra verkstäUigheten. Med den möjlighet att göra
invänd-nmgar mot exekution som 3 kap. 24 8 ger bör nägra betänkligheter inte
möta mot en sådan tillämpning. Beredningen har däremot inte ansett att
utmätning bör fä äga rum hos successor, när det har fastställts att ett
kollektiv av lös egendom svarar för företagsinteckning och det först vid
förrättningen kan slutligt avgöras vilken egendom som med anledning av
betalrjngsfaslställelsen kan las i mät.

Alt verkställigheten oavsett
ägarbyte regelmässigt skall fortgå när lös eller fast egendom redan har tagits
i mät är enligt beredningen uppenbart.

Beredningen har inle ansett det
lämpligt att föreslå några nya bestämmelser som anger när utmätning fär äga
rum hos annan än den som utpekas i exekutionstiteln. Det bör i första hand
fordras att exekutionstiteln har rättskraft mot vederbörande. Därutöver bör
för tillämpningen vara vägledande, huruvida den föipliktelse som skall realiseras
kan anses ha behållit sin identitet och om svaranden är tillräckligl
tillgodosedd genom den möjlighel att göra invändningar mot verkställighet som 3
kap. 24 8 i förslaget erbjuder.

Remissyitrandena. Beträffande
frågan huruvida exekutionstitel som ålägger betalningsskyldighet kan
verkställas mot annan än den som i exekutionsurkunden anges som förpliktad
anför TCO alt den nuvarande ordningen att dom mol handelsbolag inle kan
verkställas mot bolagsman är till nackdel för indrivningsarbetel. Detta gäller särskilt
när fråga är om uttagande av arbetsgivaravgifter. TCO anser att verkställighet
bör få ske även mot bolagsman, även om i första hand bolagets tillgångar bör
las i anspråk.

Föredraganden. Vad beredningen har
anfört om frågan i vad mån exekutionstitel rörande betalningsskyldighet kan
verkställas mot annan än den som i urkunden anges som förpiliktad kan jag i
allt väsentligt godta. Jag är inle, säsom en remissinstans, beredd att f.n.
förorda att dom mot handelsbolag skall utan vidare kunna verkställas mot
bolagsman Gfr NJA 1976 s. 230). Det kan nämnas all frågor om handelsbolag är
föremål för utredning av 1974 års bolagskommitié (Ju 1974:21). Någon reglering
i UB av det nu berörda ämnet anser Jag inte påkallad.

Innan jag går närmare in pä de
särskilda bestämmelserna i kapitlet vill jag översiktligt redogöra för de olika
led som ingår i utmätningsförfarandet. Av särskilt intresse är härvid
fullföljdsreglemas inverkan på för-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 345

farandets
fortgång liksom betydelsen av att den ena eller andra åtgärden under
förfarandet har vunnit laga kraft mol parlema i målet resp. mol tredje man.

Utmälningsförfarandet är i fall när det leder till
försäljning uppdelat på tre led. Det första ledet omfattar ansökan om
utmätning, utmätnings-beslutet och dess säkerställande. Andra ledet utgörs av
förberedelserna till försäljning och dennas genomförande. Tredje ledet omfattar
fördelning av köpeskilling och andra influtna medel samt utbetalning därav. De
viktigaste beslut eller åtgärder under förfarandet som kan bli föremål för
överklagande är uimätningsbeslutet, försäljningen och fördelningen av influtna
medel.

Vad först angår utmätningsbeslutet gäller enligt
departementsförslaget alt även om beslutet inte har överklagats sakägare kan
begära att utmätningen hävs av skäl som anges i 33 eller 34 8 i 4 kap. Enligt
18 kap. 3 8 får lalan inte föras mot beslut varigenom ett sådant yrkande har
lämnats utan bifall. Tredje man kan emellertid enligt 18 kap. 9 8 anföra besvär
över utmätningen utan inskränkning till viss fid.

Besvär över utmätning hindrar inte alt försäljning
äger rum, men denna kan inställas (inhiberas). Enligt departementsförslaget
skall besvär över försäljning även av tredje man anföras inom viss bestämd tid
från försäljningen.

Om tredje mans anspråk har blivit känt innan
försäljning av den utmätta egendomen har skett, finns enligt 4 kap. möjlighet
all åstadkomma klarhet genom att tredje mannen enligt 20 eller 25 8 föreläggs
att väcka talan vid domstol. Försummar han att väcka talan, har han förlorat
sin rätt mot utmätningssökanden liksom mol köparen, om egendomen säljs Gfr 14
kap. 2 8 i förslaget). Gär utmätningen åter, har han sin eventuella rätt i
behåll.

Blir tredje mans anspråk känt först sedan
försäljning har skett, kan kronofogdemyndigheten alltjämt ge tredje mannen
föreläggande att väcka talan vid domstol (5 kap. 26 8). Tvisten kommer dä att i
realiteten gälla, huruvida utmätningssökanden skall få lyfta medel som har
influtit för egendomen. Dessutom inverkar tvistens utgång pä frågan vem som
skall få lyfta eventuellt överskott (se även 33 8).

Alt försäljning av ulmätt egendom har vunnii laga
kraft utgör en förutsättning för att köparen skall kunna åberopa försäljningen
som laga åtkomst. Å andra sidan ger försäljningen inte köparen ovillkorligt
skydd mot tredje man, som gör gällande att han hade bättre rätt än utmätningsgäldenären
till den utmätta egendomen. I 14 kap. i departementsförslaget anges de fall då
köparen är skyddad mol tredje man. 1 princip skall tillämpas samma regler som
vid frivillig försäljning, vilket bl.a. innebär att godtrosförvärv kan äga rum
under de förutsättningar som eljest gäller. Därutöver skall emellertid
försäljning av registrerat skepp eller av fast egendom stå sig mot tredje man
under villkor som anges i 14 kap. 3 8, även om en frivillig försäQning inte
skulle bli gällande under motsvarande omständigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 346

1 14 kap. 4 och 5 88 föreslås även regler enligl
vilka köpare av utmätt egendom som gär föriustig egendomen, resp. iredje man
som genom exekutiv försäljning har gått föriustig sin egendom, fär rätt lill
ersättning av utmätningsgäldenären och borgenär i ond tro som har vunnit
betalning.

Sedan beslut om köpeskillingsfördelning har
meddelats kan kronofogdemyndigheten enligt departementsförslaget inle själv
ändra eller rätta beslutet. Fifänselt möjligheten att genom besvär, eventuellt
extraordinära rättsmedel, vinna ändring skall köpeskillingsfördelningen lända
till efterrättelse. Det gäller emeUertid vid tillämpning härav att bestämma
vad som har blivit avgjort genom fördelningsbeslulel. Om t.ex. utdelning har
utfallit på viss fordran för vilken A har stått antecknad som borgenär, hindrar
det inle alt B kan göra gällande att fordringen tillhörde honom.
Köpeskillingsfördelningen utgör inte hinder mot en sådan talan. Däremot kan
fordringen i fräga inte utan att köpeskillingsfördelningen helt eller delvis
undanröjs frånkännas rätt lill betalning, l.ex. därför att en tredje person C
anser att han hade företräde enligt förmånsrättsordningen eller att nämnda
fordran över huvud inle existerade. Om någon formlig fördelning inte behövs
och influtna medel utan vidare betalas ul fill utmätningssökanden, får
utbetalningsbeslutet samma rättsverkan som ett fördelnings-beslut Gfr 18 kap. 9
8 Qärde stycket).

Om försäljning har vunnit laga kraft, måste
uppmärksammas alt det kan begränsa möjligheten att ändra
köpeskillingsfördelningen. Försäljningen och fördelningen kan i större eller
mindre män ha ett samband med varandra. 1 vad mån enligt gällande lag
köpeskillingsfördelning utan vidare påverkas av att försäljning undanröjs torde
vara en tveksam fråga. En exekutiv myndighels utbetalning av medel kan inte
utan vidare anses verkningslös därför alt de medel som har använts för
ändamålet av en eller annan anledning inle hade bort utdelas. Förslaget utgår
från att fördelning resp. utbetalning av influtna medel skall stå sig, om den
inte undanröjs med anledning av besvär över utmätning eller försäljning Gfr 18
kap. 6 8 i förslaget) eller särskild klagan.

1 beredningens lagförslag (5 kap. 26 8) ingår vissa
bestämmelser om återvinning vid utmätning vilka saknar motsvarighet i
departementsförslaget. De av beredningen föreslagna bestämmelserna syftar
främst lill att motverka otillbörliga rättshandlingar frän gäldenärens sida och
att göra det möjligt att undvika det mer omständliga konkursförfarandet. Som
allmän regel föresläs gälla att om gäldenären har'getl bort egendom eller om
hans ekonomiska ställning har försämrats genom annan rättshandling som kan vara
föremål för återvinning vid konkurs och han saknar utmätningsbara tillgångar
som förslår fill betalning av sökandens fordran, återvinning skall kunna ske
enligl vad som gäller för motsvarande fall enligt KL (numera 28-37 och 39-40 a
88 KL). Härvid skall dagen för ansökan om utmätning räknas som fristdag.
Finner kronofogdemyndigheten att rätt lill äter-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 347

vinning
föreligger, fär egendom som är föremål för återvinning eller fordran som följer
av rätt till återvinning utmätas för sökandens fordran. Bestrider tredje man
att rätt till återvinning föreligger och kan invändningen inte lämnas utan
avseende, skall kronofogdemyndigheten enligl förslaget kunna förelägga sökanden
att inom viss lid väcka lalan i saken mol tredje mannen vid äventyr all
utmätningen hävs. Eventuellt överskott som uppkommer efter återvinning skall
redovisas till tredje mannen.

Förslaget om införande av möjlighel till
återvinning vid utmätning har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen.
Flera remissinstanser, bl.a. länsstyrelserna i Stockholms och Älvsborgs län och
utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skalteprocessen, betonar dock att
bestämmelserna kommer att ställa stora krav på kronofogdemyndigheterna. Konkurslagskommittén
påpekar att kommittén i sitt betänkande (SOU 1974:6) Förenklad konkurs har
föreslagit att återvinningstalan skall kunna föras även vid förenklade
konkurser. Om detta förslag godtas, blir del inte lika motiverat att öppna
möjlighet lill återvinning även vid utmätning. Kommittén anser dock att det
ändå finns tillräckliga skäl för att genomföra beredningens förslag.

Svea hovrätt är däremot negativ till förslaget.
Hovrätten delar visserligen uppfattningen att vissa skäl talar för alt införa
möjlighet till återvinning även vid utmätning, bl.a. önskvärdheten av att
onödiga konkurser undviks. Hovrätten känner sig dock inte övertygad om att
skälen för en utvidgning av återvinningsinstitutets tillämpningsområde är
tillräckligt starka och kan i vart fall inte tillstyrka förslaget i föreliggande
utformning. Kronofogdemyndigheterna är med hänsyn bl.a. till den nuvarande
organisationen enligt hovrättens mening ofta inle skickade att avgöra frågor om
återvinning. Den föreslagna ordningen framstår som särskilt betänklig i
allmänna mål, där myndigheten i egenskap av skatteindrivare får anledning att
söka efter återvinningsbar egendom och därvid själv fär avgöra om
förutsättningarna för återvinning föreligger. Möjligheten att ge föreläggande
när tredje man bestrider att rätt lill återvinning föreligger erbjuder inte
tillräcklig motvikt lill den obalans som förslaget medför i detta hänseende. Om
samma garantier för rättssäkerhet som vid återvinning i konkurs inle kan skapas
i ulmätningärenden bör enligt hovrätten återvinning inte införas pä detta område.

Advokatsamfundet framhåller att i fall då det finns
flera borgenärer återvinning i insolvenssitualion innebär att en borgenär med
kronofogdemyndighetens hjälp bereder sig betalning framför övriga borgenärer,
t.o.m. framför sådana som har bättre förmånsrätt i konkurs. Visserligen kan
övriga borgenärer, om de uppmärksammar förhållandet, begära gäldenären i
konkurs, men denna eventualitet kan också uppmuntra till inte önskvärda
underhandsuppgörelser mellan sökanden och den som skall återbära egendomen. Enligt
samfundets mening skulle det vara olyckligt om man i balken gör avsteg frän
principen att en borgenär i ett läge relativt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 348

nära
konkurs inle skall kunna bereda sig förmåner framför övriga borgenärer.
Samfundet förordar därför att i paragrafen görs det tillägget, att utmätning
för sökandens fordran får ske endast om det inte kan antas äventyra andra
borgenärers rätt. Samfundet framhåller vidare alt om tredje man bestrider all
rätt till återvinning föreligger, kronofogdemyndigheten undantagslöst bör
förelägga sökanden att väcka talan mot tredje mannen. Samfundet framhåller
bl.a. att mänga återvinningsfrågor brukar vara av juridiskt komplicerad natur.
Det kan då inte vara riktigt att vid bestridande från tredje mans sid;a lägga
bedömningen av dennes invändningar i kronofogdemyndighetens hand.

Som Jag har nämnt nyss har nägon motsvarighet till
den berörda paragrafen i beredningens förslag inte influtit i
departementsförslaget. Detta beror i första hand på att frågan om införande av
en ordning med återvinning vid utmätning har kommit i ett ändrat läge efter
del alt beredningen lade fram sitt förslag. 1 samband med förslag om ett nytt
system för handläggning av mindre konkurser har konkurslagskommittén föreslagit
att möjlighet införs till återvinning i sådana konkurser (betänkandet SOU
1977:29 Konkursförvaltning, jfr betänkandet SOU 1974:6 Förenklad konkurs, prop.
1975/76:210, LU 1976/77:11 och rskr 1976/77:63). Det finns anledning räkna med
alt möjlighet fill återvinning i mindre konkurser kommer att förverkligas inom
en nära framlid. Med en sådan ordning minskar uppenbarligen behovet av alt
införa återvinning vid utmätning avsevärt. Möjlighet till återvinning kommer då
att stå lill buds utan den tidsutdräkt och de kostnader som ofta följer med
ordinär konkurs. Enligt min mening kan man inte heller räkna med att en
möjlighet lill återvinning vid utmätning skulle få nägon stöirre praktisk
betydelse. Det kan sålunda bl.a. ifrågasättas om en ordning med återvinning vid
utmätning kommer att avhålla mindre nogräknade gäldenärer frän otillbörliga
transaktioner i ett ekonomiskt trängt läge utöver den verkan i detta hänseende
som möjligheten till återvinning vid konkurs har. Enligt min mening finns med
hänsyn lill det anförda inte tillräckliga skäl alt nu införa möjlighet till
återvinning vid utmätning.

Beträffande del närmare innehållet i 4 kap. vill
jag framhålla följande. Innehållet har väsentligen disponerats i enlighet med
vad beredningen har föreslagit. Som har behandlats under 2 kap. har emellertid
regeln om förhör i 5 kap. 13 8 första stycket beredningens förslag flyttats
till 2 kap. 10 8. Samtidigt har reglema om upplysningsplikt i 5 kap. 4 8
beredningsförslaget flyttats lill 4 kap. 14 och 15 88 i departementsförslaget.
Vidare har regeln om utmätnings verkan av domstols beslut i 5 kap. 15 8
beredningsförslaget flyttats till 27 8 i departementsförslaget.

1 enlighet med det sagda tas i 4 kap. till en
början upp vissa inledande bestämmelser (1-3 88), varefter följer regler om utmätningsordningen
(4-7 88). Därefter meddelas bestämmelser om förfarandet (8-13 88), bl.a.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. I § 349

om behörig kronofogdemyndighet, kronofogdemyndighetens
undersökningsskyldighet, tid för ulmätningsförrältning och underrättelse till
gäldenären, samt om upplysningsplikt för gäldenären och tredje man (14-16 88).
Nästföljande avsnitt rör förhållandet fill tredje man (17-26 88). Där ges
bestämmelser bl.a. om hur tvister angående äganderätten till utmätt egendom
skall lösas. Härefter regleras utmätningsverkan av domstols beslut om
betalningsfastställelse resp. av betalning lill kronofogdemyndigheten (27 och
28 88). 1 det därpå följande avsnittet behandlas verkan av utmätning (29-31
88). Där ges föreskrifter om de inskränkningar i gäldenärens förfoganderätt
som utmätning medför, om inträdet av förmånsrätt och om kronofogdemyndighetens
befogenhet all la till vara sökandens rätt. Vidare innehåller kapitlet
bestämmelser om sammanträffande av utmätningar (32 8) samt om hävande av utmätning
och annan självrältelse (33-35 88). Slutiigen meddelas, på motsvarande sätt som
i flera andra kapitel, föreskrift om undantag från kapitlets tillämpning i
allmänna mål (36 8).

Inledande bestämmelser

1 8 I denna paragraf, som motsvarar 5 kap. 1 8 beredningens
förslag, anges den allmänna förutsättningen för alt utmätning skall fä ske.

Lagberedningen. Till skillnad frän
införsel skall utmätning enligl förslaget generellt stå till buds, när
verkställighet av betalningsskyldighet är medgiven enligt bestämmelsema i 3
kap. Föreskrift härom har lagils upp i första stycket av 5 kap. 1 8. Med
betalningsskyldighet avser beredningen skyldighet att betala pengar.
Förpliktelse att utge varor räknas inte i förslaget som betalningsskyldighet
Gfr däremot 37 8 1 mom. 1 och 61 8 UL) och verkställighet därav skall i
förekommande fall ske enligl 16 kap.

Beträffande skriftlig förbindelse
som avses i 3 kap. 21 8 föreskriver 5 kap. 2 8 vissa begränsningar i
möjligheten alt fä utmätning. Bestämmelsen i första stycket i 1 8 innehåller en
erinran härom.

1 flera bestämmelser i beredningens
förslag anges att kronofogdemyndigheten får i där angivna fall utsöka fordran
eller kostnad ulan all betalningsskyldighet har ålagts genom exekufionstitel
som avses i 3 kap. I andra stycket av 5 kap. 1 8 anges alt
kronofogdemyndigheten då får använda sig av utmätning för att utsöka fordringen
eller kostnaden. Nägra särskilda villkor har inle föreskrivits, frånsett
bestämmelsen i 14 kap. 16 8 3.

Föredraganden. Bestämmelsema i det
departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.
Föreskrifter om att fordran eller kostnad fär utsökas utan att
betalningsskyldighet har ålagts genom exekutionstitel som avses i 3 kap. finns
bl.a. i 2 kap. 19 och 26 88, 3 kap. 22 8, 7 kap. 17 och 18 88, 13 kap. 20 8, 15
kap. 19 och 24 88 och 17 kap. 7, 8 och 11

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 2 § 350

2
8 Denna paragraf innehåller vissa begränsningar i möjligheten att få utmätning
för underhällsbidrag m.m. Paragrafen motsvarar 5 kap. 2 8 beredningens förslag.

GäUande rätt. Enligl 54 a 8 1 mom. UL får
skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse ligga till gmnd för utmätning
för bidrag, som någon enligt förbindelsen skall utge till fullgörande av
underhållsskyldighet enligt GB eller FB eller skall erlägga fill bamavårdsnämnd
såsom ersättning för bams vård enligt barnavårdslagen (1960:97). Vissa
begränsningar gäller emellertid i sådan förbindelses exigibilitet. Enligt andra
meningen i 1 mom. får sålunda utmätning inte ske beträffande underhållsbidrag
till make, såvida inle makama under den lid bidraget avser levde och alUJäml
lever åtskilda på grund av söndring. Har bidrag som avses i I mom. förfallit
lill betalning tidigare än tre år innan ansökan gjordes, fär vidare enligt 54 a
8 2 mom. utmätning på grund av förbindelsen inte ske, om gäldenären påstår alt
bidraget har betalts och invändningen inle kan med hänsyn till omsländighetema
i övrigt lämnas utan avseende.

Lagberedningen. Enligt 3 kap. 21 § beredningens
förslag får skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse angående
underhållsbidrag enligt GB eller FB eUer angående bidrag som tillkommer kommun
för barns vård enligt bamavårdslagen läggas lill gmnd för verkstäUighet, i den
mån inte annat följer av särskilda föreskrifter. 1 5 kap. 2 8 ges vissa sädana
särskilda föreskrifter beträffande utmätning.

Beredningen framhåller att när bidrag skall utgä
under en längre tid del lätt kan inträffa att parternas anteckningar om eriagda
belopp är bristfälliga och att kvitton har förkommil. I första stycket av 5 kap.
2 8 meddelas en bestämmelse rörande underhållsbidrag som har förfallit till
betalning för relativt länge sedan. Förslaget överensstämmer med 54 a 8 2 mom.
UL.

Beredningen har övervägt huruvida en motsvarande
begränsning av verkslällbarheten är motiverad när utmätning för
underhållsbidrag söks på grund av dom. Detta spörsmål har enligt beredningen en
vidare innebörd och hänger samman med frågan om över huvud dom skall, såsom nu
i allmänhet är fallet, utan annan lidsbegränsning än som följer av fordringspreskription
kunna utan särskild prövning läggas tiU gmnd för verkställighet. Såvitt
beredningen känner till har gällande lag inte i praktiken föranlett ölägenheter
som påkallar begränsning av verkställbarheten. Om kronofogdemyndigheten
beslutar utmätning i hithörande fall, kan beslutet överklagas lill hovrätten.
Denna kan bl.a. hälla förhör med part eller annan, om det finnes behövligt för
utredningen (52 kap. 10 8 RB). En kvalificerad prövning kan alltså ske inom
ulmätningsförfarandets ram. För vissa fall finns särskilda bestämmielser om att
fordringsbelopp på andra grunder inte får indrivas efter viss fid. Beredningen
pekar på bestämmelsen i 35 kap. 7 8 BrB om bortfallande av ådömda böter eller
viten. Ätgärder för uttagande av skatt m.m. får vidare i regel inte vidtas mot
skatlskyldig senare än fem år efler utgången av det uppbördsär under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 4 kap. 2 § 351

vilket skatten har skolat erläggas enligt verkställd
debitering (71 8 uppbördslagen). Beredningen har därför inte tagit upp någon
särskild begränsning av verkställbarheten i fråga om betalningsanspräk som har
ställ ute länge. Regler om begränsning till tiden av exekutionstitlars
verk-ställbarhet saknas också i de övriga nordiska ländema. Angående invändningar
mol verkställighet hänvisar beredningen i övrigt till 3 kap. 24 8 i förslaget.

Del förekommer, anför beredningen
vidare, att makar tillskapar skenfordringar och all maken/borgenären försöker
få fill stånd exekution hos andra maken för att skydda dennes egendom mol
utomståendes fordringar. Bestämmelsen i andra stycket av 5 kap. 2 8 syftar
till att motverka sådana otillbörliga åtgärder i fråga om förbindelse angående
underhållsbidrag. Enligt förslaget fär utmätning för underhållsbidrag till
make inte ske på grund av förbindelse som avses i 3 kap. 218, om makarna inte
under den tid bidraget avser levde och alUjämt lever åtskilda på grund av
söndring eller efter hemskillnad.

Remissyttrandena.
Kronofogdeföreningen framhåller all det vid utmätning för skuld på
underhållsbidrag som ligger långt tillbaka i tiden ofta inträffar att
gäldenären invänder alt skulden helt eller delvis är betald. Gäldenären har då
många gånger svårt alt med kvitton styrka sin invändning om betalning. 1 de
fall kvitton företes kan inte alltid sökanden - i de flesta fall en kommun -
närmare redogöra för hur avräkning har sketl. Ofta visar det sig vid granskning
av sökandens specifikationer av obetalda underhållsbidrag att dessa är
felaktiga. Efler påpekande inkommer uppgift om annat skuldbelopp, som regel lägre
än del ursprungligen angivna. Föreningen ansluter sig till förslaget om
begränsning av verkställbarheten i fråga om förbindelse som avses i 3 kap. 21 8
i förslaget men anser, mot bakgrund av de redovisade erfarenheterna, alt
bestämmelsen bör vidgas lill att avse även utmätning pä gmnd av dom. En sådan
utvidgning förordas också av ett par andra remissinstanser. RSV och
länsstyrelsen i Stockholms län anser sålunda att de motiv som har föranlett
begränsningen av verkställbarheten i fråga om skriftlig förbindelse i lika hög
grad kan göras gällande när utmätning söks på grund av dom.

Flera remissinstanser påpekar att
bestämmelsen i andra stycket om makar som lever åtskilda pä grund av söndring
eller efter hemskillnad bör anpassas till de nya reglerna i 11 kap. GB.

Föredraganden. 1 paragrafens första
stycke första meningen anges, i överensstämmelse med beredningens förslag, att
utmätning pä grund av förbindelse som avses i 3 kap. 18 8 inte fär ske för
bidrag som har förfallit till betalning tidigare än tre år innan ansökan
gjordes, om gäldenären gör gällande alt bidraget är betalt och invändningen
inte kan med hänsyn lill omständigheterna lämnas utan avseende.

De skäl som talar för en viss
begränsning till tiden av möjligheten all fä utmätning för underhällsbidrag på
gmnd av skriftlig förbindelse föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 2 § 352

som
har påpekats vid remissbehandlingen, också beträffande utmätning för
underhållsbidrag pä grund av dom. Frågan om fidsbegränsning av verkställbarheten
i fräga om sådan dom har i sin tur samband med den vidare frågan om över huvud
dom på betalningsskyldighet skall vara verkställbar utan annan lidsbegränsning
än som följer av vad som gäller om fordringspreskripfion. Jag är på skäl som
beredningen har anfört inte beredd att föreslå någon generell tidsbegränsning i
fräga om doms exigibilitet. Särskilda förhållanden föreligger emellertid
enligt min mening beträffande dom som rör skyldighet alt betala
underhållsbidrag. Jag tänker härvid närmast på att sädan dom i allmänhet främst
avser bidrag för framtiden och att bidrag ofta utgår under mycket lång tid. Med
hänsyn härtill anser jag att den föreslagna regeln om begränsning av
exigibiliteten i fräga om skriftlig förbindelse bör sträckas ut lill alt även
gälla dom eller beslut, varigenom underhållsbidrag har utdömts. Härvid bör även
tas med bidrag som tillkommer kommun för barns vård enligt 72 8 andra stycket
barnavårdslagen samt för hjälptagares försörjning enligt 40 8 lagen om
socialhjälp, trots att sist nämnda bidrag inle kan fastställas genom förbindelse
(40 8 socialhjälpslagen och 3 kap. 18 8 i departementsförslaget).

En regel om begränsning till tiden av möjligheten
att få utmätning på grund av dom eller beslut som avser underhållsbidrag m.m.
kan emellertid inte göras generell. När utmätning har vägrats med stöd av en
bestämmelse i saken, vare sig underhållsskyldigheten grundas på förbindelse
eller dom eller beslut, och betalningsskyldigheten därefter har prövats av
domstol, mäste den dom som därvid meddelas naturiigtvis kunna verkställas utan
hinder av att fråga är om äldre bidrag. Olika lösningar som beaktar detta kan
tänkas. 1 enkelhetens intresse förordar Jag att tidsbegränsningen av
verkställbarheten när det gäller domar och beslut endast skall gälla framtida
bidrag. Jag anser däremot inte alt det finns anledning att införa en
motsvarande inskränkning i fräga om förbindelse.

I enlighet med del anförda har i
departementsförslaget en ny bestämmelse förts in som en andra mening i
paragrafens första stycke. Enligt den nya bestämmelsen skall den i första
meningen angivna tidsbegränsningen i fräga om förbindelse ha motsvarande
tillämpning beträffande dom eller beslut angående underhållsbidrag enligt GB
eller FB eller angående bidrag som tillkommer kommun för barns vård enligt 72 8
andra stycket barnavårdslagen eller till hjälptagares försörjning enligt 40 8
socialhjälpslagen, i den mån bidragsskyldigheten avser tid efter domens eller
beslutets meddelande.

När utmätning på grund av dem eller beslut har
vägrats enligt andra meningen i första stycket, utgör det förhållandet att
bidragsskyldighet tidigare har ålagts gäldenären givetvis inle hinder mot att
frågan huruvida betalningsskyldighet kvarstår för aktuella, äldre bidrag prövas
i rättegång Gfr 3 kap. 21 8 Qärde stycket). Även frågan om betalningsskyldighet
för bidrag till kommun enligt bamavårdslagen eller socialhjälpslagen, för vilka

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 3 § 353

utmätning har vägrats enligl första eller andra meningen,
prövas av allmän domstol. Bestämmelserna i nämnda lagar om att
bidragsskyldighelen bestäms av länsstyrelsen kan nämligen inte anses tiUämpliga
i delta fall.

1 betänkandet (SOU 1977:37)
Underhåll fill barn och frånskilda har föreslagils en generell
preskriptionstid om tre är för fordran på underhållsbidrag räknat frän
förfallodagen. Preskriptionen skall inte kunna avbrytas. Har utmätning skett
före treårstidens utgång eller har den underhällsskyldige försatts i konkurs
pä ansökan som har gjorts före utgången av den liden, får fordringen dock tas ut
ur den utmätta egendomen resp. i konkursen. Förslaget övervägs f n. i
justifiedepartementet. Om det genomförs fär bestämmelserna i första stycket av
förevarande paragraf omprövas.

Andra stycket stämmer delvis
överens med 2 8 andra stycket beredningens (förslag. Efter det att beredningen
har avlämnat sitt förslag har hemskillnadsinslitulet avskaffats. Till följd
härav bör särlevnad på grund av hemskillnad inte nämnas i bestämmelsen. Jag
anser vidare all del inle heller bör krävas att makarnas särlevnad beror på
söndring. Söndring utgör inle längre förutsättning för äktenskaps upplösning.
Man torde kunna räkna med att inle heller någon annan rättsverkan i GB i
fortsättningen kommer att knytas till det förhållandet att särlevnad beror pä
söndring Gfr förslag i betänkandet SOU 1977:37 Underhåll till barn och
frånskilda). Risken för alt möjligheten till utmätning på gmnd av förbindelse
angående underhållsbidrag missbrukas torde inle bli nämnvärt större, om kravet
pä söndring utgår. 1 enlighet härmed anges i andra stycket av 2 8 att utmätning
för underhällsbidrag lill make inte får ske pä gmnd av förbindelse som avses i
3 kap. 18 8, om makama inle under den tid som bidraget avser levde och alUjämt
lever åtskilda.

Jag har övervägt om inte också
bestämmelsen i andra stycket bör vidgas till att gälla dom och beslut. Som
närmare behandlas vid 11 8 skall en skenfordran inle godtas som gmnd för
verkställighet, även om sökanden kan åberopa dom eller beslut. Del torde
emellertid som regel vara mycket svårt för kronofogdemyndigheten alt med
säkerhet avgöra alt fråga är om skenfordran. Mot bakgrund härav föreligger
vissa skäl att även beträffande dom och beslut meddela en bestämmelse som
begränsar möjligheten alt få utmätning för påstådd fordran på underhällsbidrag.
En sådan bestämmelse kan emellertid knappast väntas få någon prakfisk
betydelse, eftersom den som vill utverka dom eller beslut beträffande en
skenfordran lika gärna kan åberopa annan fordran än sådan som avser
underhållsbidrag. Med hänsyn bl.a. härtill har jag inte funnit anledning
föreslå nägon bestämmelse av antytt slag (se vidare 11 8 andra stycket).

3 8 Denna paragraf som motsvarar 5 kap. 3 8 beredningens
förslag, innehåller vissa bestämmelser om utmätningsbar egendom.

Gällande rätt. Genom utmätning kan
i princip tas i anspråk all slags egendom, om den inle ingår i gäldenärens
beneficium eller eljest är särskilt

23 Riksdagen 1980181. 1 saml Nr 8. Del 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 3 § 354

undantagen
från utmätning. Beträffande pantbrev i fast egendom eller i skepp finns en
särskild föreskrift i 91 a 8 1 mom. UL, vilken även är tillämplig i fråga om
pantbrev i skeppsbygge Gfr 62 8 4 mom. UL). Där anges att i den mån pantbrev i
fast egendom eller i skepp inte utgör pant för fordran pantbrevet får tas i anspråk
genom utmätning hos den intecknade egendomens ägare. Bestämmelsen förutsätter
att ulmätningsmöj-ligheten omfattar mer än det ägarhypotek som enligt 6 kap. 9
8 JB resp. 270 8 sjölagen tillkommer fastighetens eller skeppets ägare, dvs.
även tillägg enligl 6 kap. 3 8 JB resp. 264 8 sjölagen.

Lagberedningen. Beredningen framhåller att
möjligheten att få utmätning inte skall säsom införsel vara begränsad till
vissa speciella till-gängar. Av hänsyn lill gäldenärens behov eller av andra
skäl skall emellertid enligt förslaget liksom enligt UL gälla en rad undantag
från utmätning. Bestämmelser om sådana undanlag las upp i 6 kap. Detta kapitel
hänvisar ocksä till speciella förbud mot utmätning som finns i andra
författningar. Första stycket i 5 kap. 3 8 ger uttryck åt principen alt
utmätning får äga rum av egendom som inte är undantagen enligt 6 kap. eUer till
följd av särskild föreskrift.

Beredningen har vidare inte ansett sig kunna
underlåta att föra in en motsvarighet till 91 a 8 1 mom. UL i sitt förslag.
Föreskriften har tagils upp som en första mening i andra stycket av paragrafen.
Som andra mening i samma stycke föreslås att motsvarande skall gälla skuldebrev
som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg. Beredningen
påpekar i delta sammanhang alt företagsinleckning inte kan medföra ägarhypotek
och att det intecknade skuldebrevet inte kan utmätas för fordran mot den som
driver den företagsintecknade verksamheten.

I tredje stycket las upp en bestämmelse som
upplyser om att för utmätning av avlöning och vissa andra förmåner gäller
särskUda villkor enligt 8 kap. i förslaget.

Remissyttrandena. Hovrätten för Västra Sverige
anser att det i första stycket bör anges alt egendom som får utmätas skall
tillhöra gäldenären.

Frågan om utmätning av pantbrev las upp av ett par
remissinstanser, som menar att reglerna härom i en del fall leder lill stötande
resultat. Hovrätten för Västra Sverige påpekar sålunda all den omständigheten
att utmätning av pantbrev omfattar inte bara ägarhypotek ulan även tillägg medför
att borgenär, som får utmätning i pantbrev för en oprioriterad fordran, får
företräde framför innehavare av efterföljande pantbrev. Inle i något annat fall
förekommer det att en utmätning ger företräde framför fordran med särskild
förmånsrätt i egendomen. En sådan regel synes enligt hovrätten inte vara
acceptabel. Visserligen kan en fastighetsägare, som själv innehar ett pantbrev,
försämra läget för borgenärer med sämre prioriterade pantbrev genom att belåna
pantbrevet. Detta är någol som hör tiU systemet. Därav följer inte att en
utmätningsborgenär skall få utdelning på samma sätt som om fastighetsägaren
hade lämnat pantbrevet som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 3 § 355

säkerhet för en fordran. Bortsett från teoretiskt tänkbara
undanlagsfall är det dessutom endast pantbrevets grundbelopp som i praktiken
kan UtnylQas av fastighetsägaren som kreditunderlag. Att en utmätnings-borgenär
skall få utdelning på samma sätt som en pantborgenär strider mot den allmänna
principen att tidsförhåUandel skall vara avgörande för företrädet mellan
inteckning och utmätning. Visserligen avser utmätningen pantbrevet och inte
fasligheten, men utmätningsborgenären och den som har panträtt i fastigheten
konkurrerar om realisalionsmedlen. Möjligheten för oprioriterade borgenärer att
fä utdelning ur realisationsmedel begränsas visserligen starkt genom all bättre
prioriterade pantbrev mycket ofta pantförskrivs i samband med belåning av sämre
prioriterade pantbrev. Man fär dock räkna med all vaksamma fordringsägare
ibland kan genom utmätning av pantbrev skaffa sig betalning på bekostnad av
intecknings-havare. Hovrätten framhåller vidare att även opriorilerad borgenär
som har fält utmätning i fastigheten får sin ställning försämrad genom en
senare utmätning av pantbrev. Hovrätten anser att utmätning av pantbrev bör
medföra all ulmälningsborgenären får utdelning endast i den mån det föreligger
ägarhypotek. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Även hovrätten för Övre Norrland,
RSV, kronofogdeföreningen och föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges
landshypoteksinstilution är krifiska mot förslaget. Ombudsmannaföreningen
ifrågasätter del rimliga i all borgenär, som får utmätning av pantbrev, sätts i
samma situation som om ägaren själv har upplåtit panträtt till borgenären och
sålunda får rätt lill inte endast ägarhypotek utan även tillägg. Enligt
ombudsmannaföreningen lämnas lån mot säkerhet av panträtt i fast egendom nästan
undantagslöst med belopp som högst motsvarar pantbrevets belopp. Är ett
pantbrev full-belånat finns det därför inte någol utrymme för ytterligare
pantbeläning. Det måste därför anses mera rimligt att Jämställa en borgenär,
som fär utmätning av pantbrev, med opriorilerad borgenär i konkurs i fräga om
rätt lill tiUägg. Den gällande och föreslagna ordningen kan enligt föreningen
också befaras medföra ett stort antal utmätningar i fall dä nägot ägarhypotek
inte finns och följaktligen inle heller något utrymme för ytterligare
panlsällning. Enligt kronofogdeföreningen skulle det vara länkbart med en bestämmelse
om att utmätning av fastighet ger företräde till utdelning ur obelånat pantbrev
eller obelånad del av pantbrev även om pantbrevet utmäts senare. En sådan regel
torde fömtsätta ändring av förmånsrättslagen.

Föreningen mellan ombudsmännen hos
Sveriges landshypoteksinstilution anser att rättsläget i fräga om utmätning av
andel i pantbrev är oklart. Ägare av andel i fastighet kan inte pantsätta
pantbrev i dess helhet och inte heller andel däri. När andel i pantbrev har
utmätts bör rimligen utmätningsborgenären därför endast fä rätt till den
tillgång som pantbrevet utgör hos andelsägaren, nämligen hans andel av
ägarhypotekel. Detta borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 3 § 356

enligt föreningen klart framgå av bestämmelserna. Skulle
inte den nu antydda lösningen vara åsyftad, uppkommer den egendomliga
situationen att tillägg utgår på den andel av pantbrevet som har ulmätts men
inte på resterande del.

Föredraganden. Bestämmelsen i
första stycket av departementsförslaget avser att, mot bakgrund bl.a. av att
införsel kan ske endast i vissa slag av tillgångar, klargöra alt i princip all
slags egendom kan vara föremål för utmätning. Nägot behov av att i denna
bestämmelse ange att egendom som i det enskUda fallet får utmätas skall
tillhöra gäldenären finns enligt min mening inte. Denna fråga behandlas närmare
i 17 och följande 88 i kapitlet.

När del gäller de föreslagna
bestämmelsema om utmätning av pantbrev villjag anföra följande.

Att utmätning som gäller pantbrev
bör omfatta även tillägg till pantbrevets belopp har ansetts utgöra en
konsekvens av att pantborgenär kan få betalt för sin kapitalfordran även ur
tillägget, vilket har särskild betydelse vid andrahandspanlsättning Gfr prop.
1971:179 s. 32 och 48). En utmätningsborgenär har nämligen ansetts böra kunna
på samma sätt som en andrahandspanthavare ta i anspråk tillägget för att fä sin
fordran täckt. I annat fall skulle utmätningsborgenären behöva stå tillbaka för
en borgenär, åt vilken egendomens ägare senare upplåter panträtt i andra hand.
Möjligheten att pä antytt siitl utnylGa tillägget för pantsättning har ansetts
som en tillgång i egendomsägarens hand, som bör kunna tas i anspråk av hans
borgenärer. Att tillägg kan tas i anspråk genom utmätning har betydelse inle
minst när själva egendomen är utmätt. Att tillägg i praktiken inte brukar
användas för sekundärpanlsätlning när pantbrevsbeloppet i dess helhet behövs
för säkerställande av primärpanthavarens fordran ändrar inle den gjorda
bedömningen. Att göra ändring i fråga om möjligheten att genom utmätning la i
anspråk tillägg till pantbrevs belopp synes inte möjligt eller i vart fall inte
lämpligt utan att ändring samtidigt sker beträffande panträttens innebörd. Jag
är emellertid inle beredd att föreslå någon sädan ändring.

Även om den nu gällande och föreslagna
regleringen beträffande utmätning av pantbrev ibland kan tyckas medföra ett i
och för sig inte önskvärt resultat såvitt avser tillägget, är den anförda
kritiken enligt min mening överdriven. Bl.a. bör beaktas att den som ger kredit
mot säkerhet i pantbrev alltid får räkna med att pantbrev med bättre
förmånsrätt är UtnytQade fullt ul samt alt opriorilerad borgenär som får
utmätning i själva egendomen vid behov också kan själv få utmätning av
obelänade eller inte fulll belånade pantbrev.

Jag är alltså inte beredd att
föreslå nägon avvikelse från beredningens förslag sävitt gäller möjligheten att
genom utmätning ta i anspråk tillägg till pantbrevsbelopp. Jag är inle heller
beredd all, som en remissinstans har förordat, föreslå bestämmelser om att utmätning
av själva egendomen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 4 § 357

skall ge företräde lill betalning ur obelånat eller
obelänad del av pantbrev.

Beträffande del fallet att andel i
pantbrev i fastighet har utmätts och hela fastigheten därefter skall säljas
exekutivt har en remissinstans framhållit att, eftersom andel i pantbrev inte
kan pantsältas, utmätningen inte bör anses omfatta tillägg. Jag delar den
uppfattningen. En annan ordning skulle bl.a. kunna gä ut över övriga delägare i
fastigheten. Nägon särskild bestämmelse i saken synes inte behövlig. Den
angivna situationen torde i praktiken sällan bli aktuell. Vad som har sagts nu
gäller givelvis även pantbrev i skepp.

Vad som sägs i andra stycket om
pantbrev i skepp är pä grund av 1 kap. 9 8 tillämpligt även beträffande
pantbrev i skeppsbygge.

I betänkandet (SOU 1976:70) Rätt
tUl luftfartyg m.m. har bl.a. föreslagits alt den nuvarande ordningen med
inteckning i luftfartyg av skuldebrev skall ersättas av ett syslem med
pantbrev som i huvudsak stämmer överens med sjölagens regler om pantbrev i
skepp. Förslaget övervägs f.n. i justitiedepartementet. I detta läge är det
lämpligast att departementsförslaget får utgå från nu gällande bestämmelser om
inteckning. I enlighet härmed bör som beredningen har föreslagit en särskild
bestämmelse las upp om utmätning av skuldebrev som är intecknat i luftfartyg
eller reservdelar lill luftfartyg. Denna bestämmelse ingår som en andra mening
i andra stycket.

Tredje stycket i beredningens
förslag har i sak oförändrat tagits upp i departementsförslaget.

Utmätningsordningen

4 8 Denna paragraf, som överensstämmer med 5 kap. 5 8
beredningens förslag, innehåUer vissa föreskrifter om den ordning i vUken
tillgångar av olika slag skall las i anspråk.

Gällande rätt m.m. 1 62 8 1 mom.
första meningen UL föreskrivs att vid utmätning bör av utmätningsbara
tillgångar i första hand tas i anspråk egendom som kan användas till
borgenärens fömöjande med minsta kostnad, förlust och annan olägenhet för
gäldenären. Lagmmmet innehöU tidigare mera detaljerade regler om
utmälningsordningen. Om borgenär och gäldenär inte kom överens om annat, skulle
först tas i mäl andra lösören än luftfartyg, därnäst fordran eller annan
rättighet som kunde överlåtas och sist luftfartyg eller fast egendom. Sådana
obligationer eller andra värdepapper som med lätthet kunde förvandlas i pengar
skuUe i fråga om ordningen för deras utmätande anses lika med lösören. I 64 8
föreskrevs att av lösören skulle sist utmätas vad gäldenären behövde för sin
näring eUer minst kunde umbära. Uppgav gäldenären viss egendom till utmätning,
borde den egendomen företrädesvis las i mäl, om det lämpligen och ulan förfång
för borgenär kunde ske och annan ordning inte var föreskriven. Mot den nu
beskrivna ordningen var i sak inte så mycket alt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 4 § 358

erinra, men det ansågs vid år 1967 vidtagna ändringar i UL
tillräckligt att ge en mera allmänt hållen regel, särskilt som det oftast inte
finns så mycket att välja på.

Borgenär som lill säkerhet för sin
fordran har panträtt eller särskild förmånsrätt på annan grund är enligt
gällande rätt inle skyldig att i första hand hålla sig till den egendom i
vilken förmånsrätten gäller. Det står borgenären fritt att i stället begära
utmätning av andra tillgångar. Är fordran för vilken utmätning skall ske
förenad med särskUd förmånsrätt i gäldenärens fasta egendom, fartyg, luftfartyg
eller reservdelar tUl luftfartyg, skall emellertid enligl 62 8 2 mom, första
meningen UL den egendomen först utmätas, om inte borgenären hellre vill ta
betalt ur annan egendom. Med fartyg likställs härvid fartygsbygge (62 8 4
mom.). Vidare gäller undantag från nyss nämnda princip, om utmätning skall ske
på en gång för fleras fordringar. Då får borgenär, vars fordran är förenad med
särskild förmånsrätt i egendom som har nämnts nyss, inte för vad som kan utgå
ur den egendomen ta betalt ur övriga tillgångar till förfång för annan
borgenär. Bestämmelserna i 62 8 2 mom. gällde urspmngligen endast förmänsrätt
på grund av inteckning i fast egendom, men tillämpningsområdet har efter hand
vidgats att omfatta alla slags särskUda förmånsrätter i angivna objekt.

Lagberedningen. 1 första stycket av
paragrafen föreslås att av utmätningsbar egendom bör i första hand tas i
anspråk sådan tUlgång som kan användas fill fordringens betalning med minsta
kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäldenären. Beredningen framhåller
att bestämmelsen enligl sakens natur innebär att kronofogdemyndigheten skall
söka finna egendom som kan ge sökanden betalning för hans fordran. Kan ett i och
för sig utmätningsbart objekt inte antas ge något överskott sedan verkställighetskostnaden
har täckts, bör det inte utmätas. Detta torde dock inte utan vidare kunna
iakttas, när annan än sökanden har rätt lill betalning ur köpeskillingen med
företräde framför sökanden, t.ex. vid utmätning av skepp eller faslighet. I
sådana fall kan ofta inte vid ulmälningslillfället avgöras om sökanden kan få
någon betalning ur egendomen. Å andra sidan gäller att kronofogdemyndigheten
inle skall utmäta mera än som behövs för att sökandens fordran skall bli betald
och kostnadema i ärendet ersatta. Vid valet mellan olika slag av egendom bör,
anför beredningen vidare, beaktas inte bara sökandens rätt att fä betalning
utan även hans intresse av att betalning inflyter utan onödigt dröjsmål.
Tidsfaktorn kan dock inte tillmätas så stor betydelse, om sökandens intresse av
snabb betalning inte är särskilt starkt och nägon särskild risk inte är förenad
med anstånd. Samtidigt bör i rimlig utsträckning hänsyn tas tUl gäldenärens behöriga
intressen, särskilt att onödig värdeförstöring inte sker.

Enligt beredningen bör i första
hand kontanta pengar, banktiUgodohavande som kan lyftas omedelbart eUer
liknande likvida tillgångar utmätas. Utmätning av avlöning är från gäldenärens
synpunkt ofta ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 4 § 359

förmånligt
val men kan inte utan gäldenärens medgivande ske annat än under särskilda
förutsättningar. 1 övrigt bör i aUmänhet tas lös egendom som är lämplig att
realisera och som gäldenären kan undvara med minsta olägenhet. Fast egendom
liksom registrerat skepp eller luftfartyg bör i regel utmätas sist. Beträffande
pantbrev eUerinlecknal skuldebrev som har ulmätts erinrar beredningen om att
del enligt 10 kap. 14 och 17 88 i förslaget inte fär säljas. Antingen skall den
inlecknade egendomen tas i anspråk eUer också pantbrevet resp.
inleckningshandlingen pantförskrivas tiU sökanden. I förra faUet löper sökanden
slörre eller mindre risk alt få svara för exekutionskostnadema, vaijämte
förfarandet kräver sin tid. 1 senare fallet leder utmätningen inte fill nägon
betalning i det aktuella ärendet. Från sökandens synpunkt kan det därför vara
bättre att andra tUlgångar utmäts. Omtvistade eller eljest tvivelaktiga
tillgångar bör inte utmätas, om säkra och ostridiga fillgångar finns.

Skulle sökanden och gäldenären vara överens om att
viss egendom skall tas i anspråk, bör enligt beredningen den egendomen utmätas,
om del inle kränker tredje mans rätt. Även i andra fall bör hänsyn tas till
gäldenärens önskemål, om det k anses skäligen förenligt med sökandens intresse
och i övrigt finnes motiverat.

Beredningen framhåller vidare att det inle alltid
ligger i sökandens intresse att egendom vari han har särskild förmånsrätt tas i
anspråk i första hand. Hans fordran kan l.ex. ha sådan plats i förmånsrättsordningen,
att det är tvivelaktigt om betalning kan utgå ur köpeskillingen för egendomen.
Blir egendomen inte såld - vUket lätt kan inträffa i fall då ett visst
skyddsbelopp skall iakttas - får sökanden vidkännas kostnaden för förfarandet.
Om fast egendom, registrerat skepp eller luftfartyg m.m. tas i mät, kan det
också dröja ganska länge innan sökanden kan få betalt för sin fordran. För
gäldenären åter kan det vara viktigt att t.ex. fast egendom inte fråntas honom,
särskUt om det endast är ett mindre belopp som utmätningen avser. Beredningens
förslag saknar därför motsvarighet till 62 8 2 mom. första meningen UL.

Är sökandens fordran förenad med särskild
förmånsrätt, synes det beredningen naturligt att den egendom vari förmånsrätten
gäller las i mät för hans fordran, om han önskar det. Delta kan knappast vara
tveksamt annat än i fräga om förmånsrätt enligt 5 8 förmånsrättslagen, dvs.
främst förmänsrätt på gmnd av företagsinteckning. TiUräcklig anledning alt
behandla sådan förmånsrätt på särskilt sätt torde dock enligt beredningen inte
föreligga. Enligt andra stycket första meningen i förslaget har sålunda
borgenär, vars fordran är förenad med särskild förmänsrätt, rätt att i första
hand fä utmätning av egendom vari förmånsrätten gäUer. Beredningen utgår från
att borgenär med särskild förmånsrätt som regel kommer att i sin ansökan ange
humvida han önskar att den egendomen eller annan fillgång skall tas i anspråk.
Gör han inle det, kan förrättningsmannen lämpligen höra sig för hos honom. Något
förbud att ulan sådant hörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 4 § 360

utmäta
den egendom vari förmånsrätten gäller eller annan lämplig tillgång bör dock
inle ställas upp. Beträffande vissa förmånsrätter mäste beaktas att de
preskriberas efler kort tid, l.ex. sjöpanträtter (248 och 254 88 sjölagen).
Detta bör enligt beredningen i allmänhet medföra att den egendom vari
förmänsrätten gäller tas i anspråk i första hand, om inte sökanden begär annat.
Ofta torde det inte finnas annan utmätningsbar egendom än den vari
förmånsrätten gäller.

Beredningen föreslär vidare att den nuvarande
regeln i 62 8 2 mom. andra meningen UL att borgenär som har särskild
förmånsrätt i vissa slag av egendom vid konkurrens med annan utmätningssökande
är skyldig att hälla sig till den egendomen skall ytterligare vidgas och gälla
aUa fordringar som är förenade med särskUd förmånsrätt i viss egendom. Borgenären
skall inte få utmätning av annan fiUgång, om del är till skada för annan
sökande. Del är enligt beredningen tydligt all bestämmelsen inle blir
tillämplig när den egendom som belastas av förmånsrätten tillhör annan än
gäldenären i ärendet (t.ex. tredjemanspant). Beredningen påpekar att
bestämmelsen enligt förslaget gäUer till förmän för vaqe annan borgenär som vid
ulmätningstillfäUet har sökt utmätning mol samma gäldenär, oavsett om utmätning
för fordringarna sker samtidigt eller inte Gfr 11 8 första stycket). En sökande
får anses lida skada genom att borgenär, vars fordran är förenad med särskild
förmånsrätt i viss egendom, fär utmätning i annan egendom, om den förre pä gmnd
därav inte kan påräkna att fä betalt för sin fordran. Bestämmelsen kan bli
tUlämplig även när den som påstår att han lider skada har särskild förmånsrätt
för sin fordran, men hans möjlighet att fä betalning ur därmed belastad egendom
är osäker.

Det kan enligt beredningen förekomma att den
egendom vari sökanden har förmånsrätt finnes inte vara tiUräcklig att ge honom
full betalning eller att det är ovisst om den räcker till. För sådana fall
föreslås att, när det behövs, annan tillgäng skaU fä utmätas för fordringen, om
det sker pä villkor att betalning i första hand skall utgå ur den egendom vari
sökanden har förmånsrätt. Detta innebär bl.a. att sökanden inte kan få
utdelning av medel från annan tillgång innan det har klarlagts att den egendom
vari förmånsrätten gäUer inte förslär.

Beredningen påpekar att det ibland saknas personlig
betalningsskyldighet för den fordran för vilken utmätning har begärts. Ett
sådant fall föreligger, när gäldenärens betalningsskyldighet har upphört genom
preskription men borgenären har pant till säkerhet för sin fordran. Ett annat
fall dä personlig betalningsskyldighet inte kan göras gäUande i det aktuella
ärendet är att någon har lämnat egendom som pant för annans fordran och borgenären
söker betalning ur panten. Om utmätning i sådana fall skall äga rum hos nägon
som inte är piersonligen betalningsskyldig, är borgenären hänvisad tUl den
egendom i vilken betalningsskyldigheten gäUer. Någon uttrycklig föreskrift
härom synes beredningen inte behövlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 4 § 361

Remissyttrandena. Svea hovrätt, som
jämför med bestämmelsen i 5 kap. 33 8 andra stycket all utmätning skall hävas
om försäljning eller indrivning inle kan antas ge ett överskott som gör
åtgärden försvarlig, anser att det pä lämpligt ställe i UB bör anges alt
utmätning inte skall ske av föremål som inte kan antas ge överskott sedan
kostnaderna har täckts.

RSV anser att det behöver
klarläggas i vad mån principen om täckning för kostnaderna skall beaktas redan
vid ulmätningstiUfällel. Verket påpekar alt svårigheter kan uppstå vid
tillämpning av denna princip om utmätning av samma egendom är aktuell för flera
sökande. De sammanlagda kostnaderna kan då vara sä höga att det vid
förrättningstillfäUet viU synas som om en försäljning inte skulle ge sökandena
någon utdelning. Situationen kan emellertid snabbt förändras, t.ex. genom
anstånd eller förändringar beträffande fordringamas storiek, sä alt utdelning
blir möjlig. Enligt verket bör principen om kostnadsläckning beaktas vid
ulmätningstillfäUet i vaGe mål för sig, med bortseende från samtidiga eller
tidigare utmätningar.

Svea hovrätt föreslår att den
avvägning mellan gäldenärens samt borgenärs och tredje mans intressen, som
förutsätts skola ske vid tillämpningen av huvudregeln om utmälningsordningen,
får komma till uttryck i lagtexten. Hovrätten ifrågasätter också om inte
bestämmelsen i första stycket bör kompletteras med en regel till skydd för
iredje man av innebörd, att andel i lös eller fast egendom inle skall tas i
anspråk om annan utmätningsbar egendom finns.

Beträffande bestämmelsen om skydd
för annan utmätningssökande i fall då borgenär har förmånsrätt i viss egendom
anför RSV alt beredningen med "annan sökande" torde ha avsett endast
enskild sökande. RSV förutsätter emellertid att skyddet även skall gälla
staten i allmänna mål. Vid en sådan tillämpning blir det av betydelse när ett
allmänt mål skall anses bli anhängigt hos kronofogdemyndigheten.

Föredraganden. Förevarande paragraf
har i sak utformats i överensstämmelse med beredningens förslag.

Som beredningen har anfört bör
egendom inte utmätas utan att utmätningen kan väntas leda tiU att
utmätningsborgenären får åtminstone någon betalning för sin fordran Qfr 68 8 6
mom. sista stycket uppbördslagen). Utmätning bör alltså l.ex. inte ske endast
för att täcka exekutionskostnad som redan kan ha uppkommit i målet och för
vHken sökanden eljest svarar, såvida inte sökanden under målet har fått sin
fordran betald av gäldenären. En annan ordning skulle endast medföra
olägenheter för gäldenären utan motsvarande nytta för sökanden, frånsett
ansvjuet för redan uppkommen kostnad. Nämnda princip kan emellertid ofta inte
upprätthåUas i praktiken i fråga om egendom som häftar för annan fordran på
gmnd av särskild förmänsrätt. Detta gäller särskilt fast egendom, skepp och
luftfartyg. Det är då ofta inte möjligt att före utmätningen få klarlagt för
hur stort belopp egendomen häftar. Härtill kommer alt belastningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 4 § 362

kan
växla från tid lill annan, l.ex. genom betalning av räntor eller amorteringar.
När det framgår all någol överskott inte kommer att finnas för
ulmätningssökandens räkning, bör emellertid utmätning inte äga rum. 1 fräga om
företagsintecknad egendom föreligger särskUda förhållanden så till vida att
inteckningshavaren inte har en obetingad rätt all få betalt ur vad som inflyter
i målet (8 kap. 13 8; se vidare SOU 1966:7 s. 105 och prop. 1967:16 s. 136).
Det förhållandet att sökanden har anvisat viss egendom till utmätning ändrar
inte det som har sagts nu. Med hänsyn lill att den diskuterade principen får
anses tämligen självklar, samtidigt som den i praktiken inle alllid kan
tillämpas fulll ut, finner Jag inte skäl att ta upp någon uttrycklig
bestämmelse i saken.

Bestämmelsen i 3 8 KL om misslyckat
utmätningsförsök som konkurs-grund ulgör inle något hinder mot att avstä frän
utmätning när egendom på gmnd av panträtt e.d. häftar för så stort belopp att
något överskott inte kan väntas uppkomma. Enligt nämnda bestämmelse skall gäldenär
presumeras vara insolvent, om han vid ulmätningsförrältning inom viss tid före
konkursansökningen har befunnits sakna fillgångar till full betalning av
utmätningsfordringen. Som framgår av lydelsen är denna bestämmelse tUlämplig
även i fall dä gäldenären har i och för sig utmätningsbar egendom men denna
till följd av pantsättning e.d. inle räcker till full betalning av sökandens
fordran.

När det gäller frågan i vad mån
exekutionskostnaderna skall beaktas i fall då egendom som kommer i fräga för
utmätning samtidigt är aktuell för utmätning för annan fordran eller redan är
utmätt delar Jag den mening som under remissbehandlingen har förts fram av RSV,
nämligen att endast kostnadema i det aktuella mälet bör beaktas.

Med anledning av att en remissinstans har
föreslagit att den avvägning mellan sakägamas intressen som fömtsätts ske vid
fillämpningen av första stycket bör anges i lagtexten villjag framhålla att
denna intresseavvägning enligt min mening har kommit till tillräckligt uttryck
i den av beredningen föreslagna lydelsen. Jag finner vidare inte anledning att
ta upp någon föreskrift om alt andel i viss egendom inle skall las i anspråk
om annan utmätningsbar egendom finns. Det är även utan uttrycklig bestämmelse
tydligt att det ofta är lämpligare att ta i anspråk annan egendom än andel i
viss egendom.

Beträffande den ordning i vilken olika tillgångar
skall tas i anspråk vUl jag påpeka att 16 kap. 15 8 i departementsförslaget
InnehåUer en särskUd föreskrift beträffande egendom som är belagd med kvarstad
för fordran. Kvarstaden hindrar inle att egendomen utmäts, men annan egendom
skall i första hand tas i anspråk, såvida inle utmätningssökanden har särskild
förmänsrätt i den kvarstadsbelagda egendomen.

Som jag har utvecklat närmare i den aUmänna
motiveringen under avsnitt 5.3 åsyftar termen sökanden även staten i allmänna
mäl (se även 1 kap. 7 8 första stycket departementsförslaget). Bestämmelsen i
andra

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 5 § 363

stycket
av förevarande paragraf om skyldighet för borgenär vars fordran är förenad med
särskild förmånsrätt att vid konkurrens med annan sökande i första hand hälla
sig till den egendom i vilken förmånsrätten gäller är alltså direkt tUlämplig
även till förmån för staten i aUmänna mäl. Beträffande frågan vid vilken tidpunkt
ansökan om utmätning skall anses ha gjorts i allmänt mäl får jag hänvisa till 2
kap. 30 8 tredje stycket.

Anledning saknas att, som en remissinstans har
ifrågasatt, från tillämpningsområdet för bestämmelsen i andra stycket tredje
meningen undanta restitutionsfordran och fordran på överskjutande skatt. Jag
vUl påpeka att bestämmelserna i andra stycket givetvis inte gäller i fråga om
fordran som är förenad med särskUd förmånsrätt enbart pä grund av redan
förelagen utmätning.

5
8 Denna paragraf, som överensstämmer med 5 kap, 6 8 beredningens förslag, anger
en särskild fömtsättning för utmätning av fast egendom och vi.ssa andra
specialobjekt.

Gällande rätt. Enligt 62 S 3 mom. UL får fast
egendom, registrerat skepp, luftfartyg eller intecknade reservdelar fill
luftfartyg utmätas för annan fordran än sädan som är förenad med särskild
förmånsrätt i egendomen endast om borgenären begär del. Med registrerat skepp
likställs härvid registrerat skeppsbygge (4 mom.).

Lagberedningen. I 5 kap. 6 8 föreslär beredningen
att registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till
luftfartyg eller fast egendom inte får utan särskild begäran av sökanden
utmätas för annan fordran än sådan som är förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen. Enligt 2 kap. 8 8 i förslaget likställs skeppsbygge med skepp.
Beredningen framhåller att gmnden till bestämmelsen är alt om egendom av
angivet slag utmäts för fordran vilken inle är förenad med särskild förmånsrätt
i egendomen, den ofta kan bli osåld därför att skyddsbeloppet inle uppnås. 1
sådant fall får utmätningssökanden betala kostnaderna i ärendet.

Beredningen påpekar att utmätning av egendom som
anges i paragrafen inle omfattar obelånat pantbrev resp. obelänad
inleckningshandling som gäUer i egendomen.

Remissyttrandena. RSV påpekar alt de enskilda
utmälningssökandenas förmåga alt inse de rättsliga konsekvenserna, av ansökans
utformning varierar starkt. RSV ifrågasätter därför om bestämmelsen i 5 kap. 6
8 bör tas upp i UB. Regeln kan medföra förluster för enskUd sökande, som inte
har särskilt begärt utmätning av fast egendom, när sådan egendom utmäts i
aUmänt mål eller för annan enskUd sökande som har framstäUt sådan begäran. Om
kravet på särskild begäran om utmätning av egendom som anges i paragrafen
slopas, kan sökanden efter utmätning av egendomen beredas tiUfälle att
fullfölja målet genom att förskottera de kostnader som kan förväntas i samband
med försäljningen vid äventyr alt utmätningen eljest hävs. Genom en sädan
ordning skulle den enskilde sökanden få

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 5 § 364

verkstäUighet
lika snabbt som det allmänna, samtidigt som det överlåts på honom ått avgöra om
han skaU ta risken att drabbas av kostnader vid ett resultatlösl
försäljningsförsök.

Kronofogdeföreningen, som godtar den föreslagna
bestämmelsen, anser att inle heller pantbrev i fast egendom, lön eller fordran
på skatt som skall återbetalas bör utmätas ulan särskUd begäran. Som skäl
härför anför föreningen att av arbetspraktiska hänsyn vissa undanlag måsle
göras från en generell skyldighet för kronofogdemyndigheten att undersöka
huruvida gäldenären har utmätningsbar egendom.

Föredraganden. Som RSV har framhåUit skuUe en
uimätningssökande i vissa fall kunna lida förlust, om utmätning av egendom som
anges i den föreslagna bestämmelsen underläts därför all sökanden inte har
särskilt begärt utmätning av sådan egendom. Den av RSV förordade ordningen
skulle emellertid medföra vissa nackdelar när sökanden inte önskar fullfölja
utmätningen. Bl.a. uppkommer onödigt arbete för kronofogdemyndigheten och
inskrivningsmyndigheten samt olägenhet för gäldenären utan motsvarande nytta
för sökanden. Den av beredningen föreslagna bestämmelsen behöver ernellertid
inte innebära all kronofogdemyndigheten skall ulan vidare avstå frän utmätning
av egendom som anges i paragrafen, när sökanden inte har särskilt begärt sådan
utmätning i sin ansökan. Enligt min mening bör kronofogdemyndigheten i sädant
fall, om det i övrigt är lämpligt och förenligt med 4 8 alt la sådan egendom i
anspråk, fråga sökanden om han begär utmätning av egendomen eller inte. Med
hänsyn härtUl och till de skäl som beredningen har anfört godtar jag
beredningens förslag. Vid utarbetande av verkställighetsföreskrifter till UB
får övervägas om behov finns av uttrycklig föreskrift om skyldighet för
kronofogdemyndigheten att i fall som har berörts nu efterhöra sökandens önskan.

Med anledning av kronofogdeföreningens förslag att
det även för utmätning av vissa andra tillgångar bör krävas särskild begäran av
sökanden villjag framhålla följande. F.n. gäller enligt 11 8 andra stycket USK
att utmätning i lön eller av fordran på återbetalning av skatt som avses i 68 8
1 mom. första stycket uppbördslagen kommer i fräga endast om sökanden eller
gäldenären begär det eller annan särskild omständighet föranleder det. Nägot
motsvarande villkor gäller däremot inte beträffande utmätning av pantbrev.
Huruvida särskUd begäran av sökanden bör krävas för utmätning av egendom som
har angetts nu har samband med frågan om kronofogdemyndighetens skyldighet att
efterforska utmätningsbar egendom. Den frågan behandlas närmare under 9 8. Som
framgår av vad som anförs där bör det inte gälla några särskilda begränsningar
i nämnda skyldighet. Jag kan alltså inte godta kronofogdeföreningens förslag.

Paragrafen torde inte fä nägon praktisk betydelse i
allmänna mäl, eftersom kronofogdemyndigheten själv företräder staten/borgenären
i sådana mäl. Anledning saknas dock att uttryckligen undanta aUmänna mål från
paragrafens tillämpningsområde.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 6 § 365

6
8 Paragrafen innehåller förbud mot uppdelning av ekonomiska enheter. Den
motsvarar 5 kap. 7 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. 1 62 8 1 mom. andra meningen UL
föreskrivs alt tillgångar som hör samman om möjligt inle skall skiljas. Vidare
gäller enligt 63 8 1 mom. att vad som hör till fartyg eller luftfartyg inte får
tas i mät annat än genom utmätning av fartyget eller luftfartyget. Med fartyg
likställs härvid fartyg under byggnad (62 8 4 mom.). Enligt 63 8 2 mom. får, om
inteckning i luftfartyg även omfattar reservdelar, någon av de på viss plats
förvarade reservdelarna inte utmätas för sig, om inte inteckningshavaren
samtycker därtill. Beträffande fast egendom finns vissa liknande bestämmelser i
78 8. Enligl första meningen i denna paragraf får tillbehör till fastighet inte
tas i mät annat än genom utmätning av fastigheten. I andra meningen föreskrivs
alt rätt till växande gröda eller annan ännu inte fallen avkastning av fast
egendom som tillkommer nylGanderättshavare inte får tas i mät för dennes skuld
annat än genom utmätning av nytQanderätten.

Lagberedningen. 1 första stycket av 5 kap. 7 8
föreslås en regel om att tillgångar som hör samman såvitt möjligt inle bör
skiljas. Beredningen påpekar att bestämmelsen är tillämplig pä både lös och
fast egendom. Den gmndas på antagandet alt helheten sammanhållen regelmässigt
representerar ett slörre värde än summan av delarnas särskUda värden och
syftar sålunda lill att undvika värdeförstöring. Regeln är tillämplig även på
nyttjanderätt. Om byggnad pä ofri grund tUlhör nylGanderättshavare lill marken
och nytQanderätten är utmätningsbar, bör därför byggnaden och nylGanderätten
regelmässigt följas åt.

Genom andra och iredje styckena skärps regeln i
första stycket beträffande vissa specialobjekt. Enligt andra stycket får vad
som är tillbehör till fartyg, luftfartyg eller fast egendom över huvud inle tas
i mäl särskilt för sig. Bestämmelsen tillgodoser bl.a. inteckningshavares och
andra förmåns-rältshavares intressen. Beträffande fast egendom erinrar
beredningen om att den i tidigare belänkande har diskuterat möjligheten att
utmäta tillbehör till faslighet för sig men har avvisat tanken. Däremot
förordades att om fastigheten har blivit utmätt, tillbehör lill denna skulle
kunna säljas i särskild ordning. Regler härom Infördes år 1967.

I tredje stycket anges att om inteckning i
luftfartyg omfattar även reservdelar, nägon av de pä viss plats förvarade
reservdelarna inte får tas i mät särskilt för sig utan inleckningshavarens
samtycke. Principen i första stycket att tillgångar som hör samman sävitt
möjligt inle bör skiljas är enligt beredningen tillämplig även i fall som avses
i tredje stycket. Det innebär alt inleckningshavarens samtycke till att viss
reservdel utmäts inte befriar förrättningsmannen frän att pröva huruvida den
lämpligen bör utmätas för sig.

Förslaget innehåller lika litet som gällande rätt
något särskilt förbud mot att reservdelar utmäts utan alt luftfartyg som är
gemensamt intecknat med

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 7 § 366

reservdelarna
utmäts samtidigt eller mot alt luftfartyg utmäts utan att reservdelar som
omfattas av samma inteckning utmäts samtidigt. Beredningen framhåller all
principen i första stycket av paragrafen dock gäUer även i dessa fall. Därvid
måste beaktas de särskilda förhåUanden som kan föreligga beträffande
reservdelar, bl.a. alt ett reservdelslager kan vara avsett för flera
luftfartyg. Detta kan exempelvis leda till att vid utmätning av ett av
luftfartygen några reservdelar inte tas med.

Beträffande bestämmelsen i 78 8 andra meningen UL
rörande avkastning av fast egendom som tillkommer nylQanderättshavare anför
beredningen att regeln utgår frän att avkastningen i sädant fall alkjämt utgör
tillbehör fill fastigheten (se 2 kap. 1 8 JB). Vad som uttalas genom bestämmelsen
torde enligt beredningen gälla utan särskild föreskrift, eftersom nytQanderätt
inte gäma kan spaltas upp i olika delar som skulle kunna angripas var för sig.
Bestämmelsen kan möjligen molsättningsvis föranleda ett oriktigt antagande att
andra delar än rätten tiU blivande avkastning kan brytas ut ur nytGanderätt och
utmätas för sig. Beredningens förslag upptar därför inte nägon motsvarighet
till nämnda föreskrift.

Remissyttrandena. Svea hovrätt framhåller att
meningen inte torde vara att mot gäldenärens vilja mera skaU utmätas än som
behövs för att betala utmätningsfordringen. Skulle försäljning av endast en del
av tiUgångar, som i och för sig hör samman, vara tiUräcklig, bör gäldenären ha
rätt alt motsätta sig utmätning av ytteriigare egendom, även om detta leder
till ett från renodlat ekonomiska synpunkter sämre resultat. Bestämmelsen i
första stycket bör enligt hovrätten utformas sä att det framgär att den är
dispositiv till förmån för gäldenären i den mån sökandens stäUning inte
påverkas härav.

Föredraganden. Med anledning av vad Svea hovrätt
har anfört har lydelsen av första stycket i paragrafen Jämkats nägot. Del sägs
sålunda att tillgångar som hör samman inte bör skiljas ulan särskilda skäl.
Denna lydelse avser att läcka säväl fall då del i praktiken inte är möjligt att
hälla samman delarna som fall då gäldenären begär att endast viss del skaU tas
i anspråk. Det är emellertid inte utan vidare säkert att en sådan begäran från
gäldenären skall efterkommas, även om utmätning av delen skulle vara
tillräcklig för att tillgodose sökandens fordran. Om t.ex. gäldenären
underskattar den värdeförstöring som skulle bli följden av att endast en del
utmäts, bör hans begäran kunna lämnas utan avseende Qfr beträffande en i viss
mån likartad situation 5 kap. 15 8).

Andra och tredje styckena i paragrafen motsvarar,
med en mindre jämkning i andra stycket, beredningens förslag.

7
8 Denna paragraf, som saknar direkt motsvarighet i beredningens förslag,
behandlar frågan i vad mån s.k. skrivbordsutmätning av lös egendom är
tillåten. Gällande rätt. Utmätning av lös egendom skall enligt UL säkerställas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8

genom
de åtgärder som för olika slag av egendom är föreskrivna i 67 c 8 I mom. och
73-76 88. Lösöre skall sålunda omhändertas eller märkas som utmätt, bevis om
utmätt fordran omhändertas, sekundogäldenären denuntieras osv. Finns egendomen
i tredje mans besittning, skall förbud meddelas innehavaren att utlämna
egendomen. Först när dessa åtgärder har vidtagits anses utmätningen fullbordad.
Den medför dä enligt 77 8 I mom. UL förmånsrätt enligt vad som sägs i
förmånsrättslagen. Utmätning av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg
eller inlecknade reservdelar tUl sådant luftfartyg medför dock enligl 77 8 2
mom. förmänsrätt redan när beslutet om utmätning meddelas.

Reglerna om utmätning av lösöre (inbegripet fartyg
och luftfartyg m.m.) utgår från att den egendom som skall utmätas finns
fillgänglig för förrättningsmannen. Av 77 8 2 mom. UL följer emellertid att
utmätning av här i riket registrerat skepp eUer luftfartyg kan ske även om det
befinner sig på resa eller ligger i utländsk hamn (distansutmätning). Det
förutsätts emellertid att utmätningen säkerställs senare, om inte egendomen
blir utmätt i annkl land. Motsvarande gäUer i fräga om intecknade reservdelar
till svenskt luftfartyg. För utmätning av fordran eller rättighet som är
grundad pä löpande förbindelse eller annan handling vars företeende utgör
villkor för fordringens utkrävande eller rättighetens utövande förutsätts att
handlingen i fråga finns tillgänglig för förrättningsmannen och genast kan
omhändertas av denne. Vad nu har sagts är i princip tillämpligt även när
egendomen är i Iredje mans besittning, även om säkerställandet av utmätningen
i allmänhet då sker på annat sätt.

Lagberedningen. Beredningen föreslår i 7 kap. 1 8
första stycket en bestämmelse att utmätning av lös egendom omedelbart skall
säkerställas genom åtgärder som föreskrivs i kapitlet. Därav följer enligt
beredningen att utmätning av sädan egendom inte får beslutas och genomföras
utan att de ätgärder som lagen föreskriver kan vidtas i direkt anslutning till
uimätningsbeslutet, om inte undantag är medgivet.

Ett undantag från principen att egendomen skall
finnas tillgänglig vid utmätningen följer av 7 kap. 5 8 jämförd med 4 8 första
stycket beredningsförslaget. 1 sistnämnda bestämmelse anges de åtgärder för
säkerställande som skall vidtas vid utmätning av lösöre, inklusive skepp och
luftfartyg. Egendomen skaU las i förvar eller utmärkas som ulmätt och, om del
är lämpligt, förseglas. Enligt 7 kap. 5 8 skall emellertid bestämmelsen i 4 8
första stycket inte hindra utmätning av här i riket registrerat skepp eller
luftfartyg som inte är tillgängligt. Beredningen erinrar om att föreskriften i
77 8 2 mom. UL också omfattar intecknade reservdelar till registrerat svenskt
luftfartyg. Skulle reservdelarna förvaras utom riket, bör emellertid utmätning
inte ske i Sverige. Reservdelarna mäste i sä fall föras hit för försäljning och
vidare åtgärder i ärendet. En sädan flyttning låter sig dock knappast genomföra
tvångsvis. Alt flytta reservdelarna synes beredningen inle heller förenligt med
1948 års konvention rörande

4 kap. 7 § 367

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 7 § 368

intemationellt
erkännande av rätt lill luftfartyg. Reservdelar som kan bli föremål för svensk utmätning
kan därför förutsättas vara upplagda här i riket. Den föreslagna 5 8 nämner på
gmnd härav inte intecknade reservdelar tUl luftfartyg.

Beredningen framhåUer att gäldenären enligt vad
erfarenheten visar genom alt undanhålla bankbok har kunnat hindra utmätning av
banktillgodohavande som är känt för kronofogdemyndigheten. Han kan helt frankt
vägra att tala om var motboken finns eller sanningslöst uppge att den har
förkommU. Att utmätning kan hindras på ett så enkelt sätt kan enligl
beredningen inte gäma godtas. Beredningen föreslår därför i tredje stycket av 7
kap. 2 8 en bestämmelse som möjliggör utmätning trots att boken inte anträffas.
Tillräcklig anledning att begränsa bestämmelsen till motböcker hos bank har
dock inte ansetts föreligga. Bestämmelsen avser alla sådana handlingar som
nämns i första och andra styckena i paragrafen, dvs. löpande skuldebrev och
andra presentationspapper saml pantbrev och skuldebrev som är intecknat i
luftfartyg. En fömtsättning för utmätning är enligt förslaget att det kan antas
att handlingen undanhålls eller har förkommit. Om utmätning i sädant fall
beslutas, skall enligt förslaget förbud meddelas sekundogäldenär eller annan
förpliktad att fullgöra sin förpliktelse tUl annan än kronofogdemyndigheten
eller den som myndigheten anvisar. Gäller utmätningen pantbrev som inte är
belånat, kan sådant förbud givetvis inte meddelas. Enligt beredningen bör emellertid
utmätningen antecknas hos inskrivningsmyndigheten.

Remissyttrandena. RSV ifrågasätter om inte
skrivbordsutmätning bör kunna göras i större utsträckning än vad beredningen
har föreslagit. Sådan utmätning bör i fråga om annan lös egendom än fordringar
och rättigheter kunna företas om tillföriitlig förteckning av egendomen finns
att tillgå och värdet kan uppskattas samt en besiktning av egendomen inte fyUer
annan funktion än att konstatera att egendomen är i gäldenärens besittning.
Sådant konstaterande torde kunna ersättas av gäldenärens skriftliga förklaring
pä heder och samvete att han äger den aktuella egendomen och har den i sin
besittning.

Postbanken är tveksam till förslaget att utmätning
får äga rum av fordran som grundas på bankbok eller annat presentationspapper
utan hinder av att fordringsbeviset inte påträffas. Banken påpekar att
postverket har över 5.000 serviceställen och att det finns över fem miljoner
postsparbanksböcker. De spärrlistor som har upprättats som skydd mot förluster
genom kriminell verksamhet riktad mot banken måste med hänsyn tiU kassaarbetet
vara lätlöverskädliga och har därför begränsat utrymme. Det skulle medföra
stora praktiska svårigheter om spärrlistoma under någon längre tid skulle
tyngas med uppgifter även om här avsedda konton. Med hänsyn till den speciella
stmkturen av postverkets betalningsförmedling synes den föreslagna ordningen innebära
risk för att borgenärens betalningsanspräk flyttas över på banken. Postbanken
påpekar också att

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 7 § 369

motboksägare som har boken i sin besittning kan använda
den för uttag inte bara i Sverige utan även i de nordiska grannländerna.
Postbanken anser för sin del all de nuvarande reglema om utmätning av bankbok
bör behållas tills vidare. Framdeles torde det emellertid, troligen inom en
tioårsperiod, bli möjligt alt genom anskaffning av kassaterminaler skapa ett
effektivare spärrsyslem och kanske även all göra saidokontroll
"on-line" av flertalet kassalransaktioner. Frågan kan då komma i ett
annat läge, åtminstone i vad gäller transaktioner inom riket.

Även bankinspektionen, som godtar
beredningens förslag, pekar pä de komplikationer som den ömsesidiga
belalningsQänslen mellan de svenska bankerna inbördes och mellan bankema i
Sverige och de övriga nordiska länderna för med sig.

Föredraganden. För utmätning av
lösöre förutsätts enligl UL alt egendomen finns tillgänglig för förrättningsmannen.
Utmätning av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg m.m. får emellertid
beslutas trots att skeppet eller luftfartyget befinner sig i främmande land
eller på resa (distansutmätning). När det gäller fordringar och rättigheter i
allmänhet går det inle all tillämpa principen att egendomen skaU finnas
tillgänglig vid utmätningen. Beträffande fordran eller rättighet som grundar
sig på löpande skuldebrev eller annat bevis, vars företeende utgör vUlkor för
fordrans utkrävande eller rättighets utövning, gäller emellerfid att beviset
skall finnas tillgängligt.

Beredningen har inle funnit någon
anledning till ändring av den nuvarande principen all lösöre som skall utmätas
mäste vara omedelbart tillgängligt för förrättningsmannen. För denna princip
talar också flera skäl. TUI en bönan kan framhåUas att det för bedömningen av
om gäldenären skall anses som ägare lill viss egendom ofta är av betydelse att
besittningsförhållandena klarläggs Gfr 4 kap. 17-19 88). Risken för misstag på
den punkten skulle öka betydligt om förrättningsmannen var helt hänvisad till
uppgifter av gäldenären eller annan. Vidare skulle svårigheter senare kunna
uppstä all identifiera egendomen. Del skulle t.o.m. kunna visa sig att uppgiven
egendom i själva verket inte existerar. Även om tillförlitliga uppgifter i
dessa hänseenden föreligger skulle en utmätning av egendomen ändå vara lämligen
meningslös om inle egendomen förr eller senare kan tas om hand för försäljning.

Det är givetvis ocksä av vikt all
säkerstäUande av utmätningen kan ske omedelbart. 1 annat fall ökar risken för
alt gäldenären eller annan efter utmätningsbeslutet förfogar över egendomen på
sådant sätt att den rätt som utmätningssökanden har vunnit går förlorad.
Säkerställandet syftar även lill alt ge publicitet åt utmätningen. Brister det
i fråga om publiciteten kan annan borgenär, som senare har fått utmätning i
egendomen, räka ut för att den förmånsrätt han har fält genom sin utmätning i
efterhand visar sig sakna värde. Vidare bör åtminstone en preliminär uppskattning
av egendomens värde såvitt möjligt företas i omedelbar anslutning till utmät-

24 Riksdagen 1980181. 1 saml Nr 8. Del 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 7 § 370

ningsbeslulet,
bl.a. för all förrättningsmannen skall kunna avgöra hur mycket egendom som
behöver tas i anspråk.

Jag vill erinra om alt en avsikt med
departementsförslaget är att förhör med gäldenären skall ingå som ett normalt
led i utmälningsförfarandet. Gäldenären skall också vara skyldig att lämna de
uppgifter om sina tillgångar som kronofogdemyndigheten behöver. Även tredje
man skall i viss utsträckning vara skyldig att lämna upplysningar. De nya
reglerna om upplysningsplikt för gäldenären och tredje man torde skapa bättre
förutsättningar än nu för att utan hembesök eller motsvarande undersökning få
fram ell tillförlitligt underlag för utmätning, låt vara att sådana uppgifter
ofta inte är en tillräckligt säker grund för beslut om utmätning.

Det finns fall där risken för ett felaktigt
ulmätningsbeslut är jämförelsevis liten och där man av den anledningen skulle
kunna frångå kravet på att egendomen skall vara omedelbart tillgänglig. Det
gäller främst egendom som är föremål för registrering. På den punkten har
beredningen i anslutning lill gällande rätt föreslagit att utmätning skall
kunna äga rum av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg som inte är
tUlgängligt. Även när registreringen inte är av lika kvalificerat slag som
t.ex. skeppsregistreringen torde man ofta med goda skäl kunna anta all den som
är upptagen som ägare i registret ocksä är den verklige ägaren. Om uppgifter i
bilregistret eller båtregister som avses i 2 8 sjölagen Qfr
båtregistreringslagen 1975:604) kompletteras med förhör med gäldenären t.ex. om
var egendomen förvaras och dess närmare beskaffenhet torde tillräcklig grund
för ulmätningsbeslut beträffande sådan egendom inte sällan kunna vinnas ulan
att egendomen är omedelbart tillgänglig vid förrättningen.

Som ett annat exempel kan nämnas att egendomen
redan är utmätt för annan borgenärs fordran. 1 allmänna mål inträffar emellanåt
att samma egendom gång efter annan utmäts för restförda skatter och att
utmät-ningama dessemellan hävs därför att gäldenären betalar den gamla skatten
innan ny reslföring har skett. Ocksä här bör uppgifter från gäldenären i
förening med vad kronofogdemyndigheten tidigare känner lill kunna läggas fill
gmnd för beslut om utmätning. Även i andra fall kan uppgifter från gäldenären
undantagsvis bedömas som så tiUförlitliga att ett besök pä platsen knappast
skulle ge något ytterligare underlag för uimätningsbeslutet.

Frågan har ytterligare en aspekt som hänger samman
med önskemålet om en mer tidsenlig ordning för handläggningen av utmätningsmål.
Bl.a. är del angeläget att de rutinmässiga hembesöken slopas. Jag skall
återkomma till den frågan i anslutning till 14. 8. I första hand bör uppgifter
om gäldenärens tillgångar skaffas fram genom andra åtgärder än hembesök,
främst genom kontroU av tillgängliga register och förhör med gäldenären. Endast
om målet inle kan slutföras genom sädana åtgärder blir förrättning i gäldenärens
bostad aktuell. En sädan bör l.ex. hällas om det vid förhör kommer fram att
gäldenären har utmätningsbar egendom. Kan då inte beslut om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 7 § 311

utmätning
fattas genast i samband med förhöret, finns risk för att gäldenären innan
förrättning äger rum i bostaden förfogar över egendomen till skada för
sökanden. Ell sådant förfogande skulle inte innebära nägon lagstridig
handling, eftersom något beslut om utmätning med därav följande
förfogandeförbud ännu inle har fattats.

Med hänsyn lill det anförda anser Jag att man i
viss omfattning bör kunna mjuka upp det principiella kravet att lösöre som
skall utmätas också måste finnas omedelbart tillgängligt för
förrättningsmannen. Om denne pä annat sätt än vid besök på platsen, t.ex. i
samband med förhör med gäldenären, får fram uppgifter om utmätningsbar egendom
vilka framstår som tillförlitliga, bör beslut om utmätning genast kunna
meddelas. Därefter bör vid behov hembesök eller motsvarande kontroll göras, dels
för besiktning och värdering av egendomen, dels för omhändertagande av
egendomen eller försegling eller märkning av den. Visar del sig alt de
uppgifter som låg lill grund för uimätningsbeslutet var felaktiga, får
kronofogdemyndigheten själv rätta beslutet Qfr 33 och 34 88).

När det gäller fordringar och rättigheter som inte
är föremål för besittning i vanlig mening mäste för utmätning krävas att
egendomen kan identifieras med tillräcklig säkerhet och att den är åtkomlig
för vidare exekutiva åtgärder i form av indrivning eller försäljning.
Beträffande fordran eller rättighet som grundas pä löpande skuldebrev eUer
annat presentationspapper bör som huvudregel gälla att handlingen finns
tillgänglig för förrättningsmannen. Jag delar emellertid beredningens
uppfattning att gäldenären inle bör få hindra utmätning av banktillgodohavande
eller annan liknande tillgång genom att undanhålla bankboken eller handlingen.
Beredningens förslag att utmätning av sådan egendom skall vara tillåten om det
kan antas att beviset undanhålls eller har förkommit har också godtagils av de
allra flesta remissinstanserna. Motsvarande bör gälla utmätning av pantbrev i
skepp eller fast egendom eller inteckning i luftfartyg eller reservdelar
därtill.

Kravet att lösöre och presentationspapper i princip
måste finnas tillgängliga vid förrättning för att utmätning skall få äga rum
har inte kommit lill direkt uttryck i beredningens förslag. Kravet framgår dock
indirekt av den i 7 kap. 1 8 första stycket föreslagna bestämmelsen att utmätning
av lös egendom omedelbart skall säkerställas genom de ätgärder som föreskrivs
i kapitlet. Kan dessa inte vidtas i omedelbar anslutning tiU uimätningsbeslutet
följer därav att utmätning inte får ske. Huvudprincipen kan ocksä sägas framgå
av de uttryckliga undantag som anges i 7 kap. 2 8 tredje stycket och 5 8.

För egen del anser jag att frågan i vad män
skrivbordsutmätning är tillåten bör regleras uttryckligen. En bestämmelse i
ämnet bör inte inskränkas till egendom som kan vara föremål för besittning
ulan göras generell. Den bör dock inle gälla fast egendom.

Som
framgär av del anförda är del endast i fräga om lösöre (inbegripet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 7 § 372

skepp
och luftfartyg) och presenlationspapper som man kan tala om all egendomen skall
finnas tillgänglig vid utmälningsbeslutet. När det gäller annan lös egendom fär
motsvarande krav uttryckas på annat sätt. Bestämmelsen bör vidare utformas sä
alt del i enlighet med vad Jag tidigare har anfört blir möjligt alt i vissa
fall frångå kravet på tillgänglighet. Det synes emellertid inte nödvändigt att
i detta sammanhang i detalj ange vad som skall gälla i olika fall. En
tillräcklig precisering kan i stället, i linje med beredningens förslag, uppnäs
genom en anknytning lill reglema om säkerställande av utmätning i 6 kap.

1 enlighet härmed sägs i första stycket av
paragrafen alt lös egendom får utmätas endast om egendomen är tillgänglig vid
förrättning eller om egendomen ändå på grund av registrering, upplysningar vid
förhör eller annan utredning kan identifieras och hinder inle kan antas möta
mot säkerställande av utmätningen enligt vad som sägs i 6 kap.

Bestämmelsen innebär att lösöre som är tillgängligt
vid förrättning alltid får utmätas, förutsatt givetvis att gäldenären är eller
skall anses vara ägare av egendomen och att övriga villkor angående
utmätningsordningen och beneficium är uppfyllda. Lösöre som inte finns
tillgängligt vid förrättningen får också utmätas, men då krävs särskild
utredning om egendomen. Uppgifter mäste föreligga om egendomens art och
huvudsakliga beskaffenhet sä att den är möjlig alt identifiera. En åtminstone
ungefärlig uppskattning av värdet bör också vara möjlig.

Som framgår av paragrafen skall frågan huruvida
utmätning får ske av egendom som inte är tillgänglig i första hand bedömas med
ledning av uppgifter i register eller vad som framkommer i samband med förhör.
Även annan utredning får godtas, l.ex. uppgifter frän gäldenären eller iredje
man utan samband med förhör, om de bedöms som trovärdiga. Som ytterligare förutsättning
för utmätning i fall då egendomen inte är tillgänglig gäller i princip att
utmätningen kan säkerställas enligt reglerna i 6 kap. Egendomen måste alltså
kunna tas om hand efter utmätningsbeslutet eller förseglas eller märkas som
utmätt. Detta gäller även om föreskriven åtgärd för säkerställande får
underiåtas i det särskilda fallet Gfr 6 kap. 4 8). Som Jag skall återkomma lill
i anslutning till 6 kap. skall säkerställande-åtgärder som regel vidtas utan
dröjsmål. Även del kravet mäste sålunda i princip kunna uppfyllas. Full visshet
om att säkerstäUande verkligen kan äga rum behöver emellertid inte föreligga.
Uppger gäldenären att han äger viss närmare beskriven egendom men vägrar att
tala om var den finns, fär som regel hinder mot säkerställande anses möta.
Egendomen får då inle utmätas förrän den har påträffats.

1 fräga om fordran eller rättighet finns ofta bevis
om fordringen eller rättigheten att tillgå. 1 andra fall kan fillräcklig
utredning vinnas genom förhör med gäldenären eller upplysningar från
sekundogäldenären. I samtiiga fall krävs även här att hinder inte kan antas
möta mot säkerställande av utmätningen. När det gäller säkerställande av
utmätning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 8 § 373

banktillgodohavande
och andra fordringar samt rättigheter som grundas pä presenlationspapper
föreslås i 6 kap. en bestämmelse att säkerställandet får ske genom denuntiation
till sekundogäldenären eller motsvarande förpliktad, om beviset inte påträffas
och det kan antas att det undanhålls eller har förkommil. Utmätning fär inte
beslutas om hinder mot en sådan subsidiär åtgärd kan antas möta.

När det gäller utmätning av här i riket registrerat
skepp eller luftfartyg som inle är tillgängligt kan kravet på att utmätningen
skall säkerställas utan dröjsmål inte uppfyllas om t.ex. skeppet eller
luftfartyget befinner sig på resa. Distansulmätning av sädan egendom bör
ernellertid vara möjlig även i fortsättningen. I sådana fall bör säkerställande
ske sä snart egendomen blir tillgänglig. Vid förrättningen kan det emellertid
framstå som ovisst om utmätningen kan säkerställas inom den närmaste tiden. 1
paragrafens andra stycke sägs därför att utmätning av egendom som nu är i fråga
fär ske även om hinder mol säkerställande kan antas föreligga. I likhet med
motsvarande bestämmelse i beredningens förslag omfattar den nu föreslagna
regleringen inte inlecknade reservdelar till luftfartyg.

Utmätning av lön och andra förmåner som avses i 7
kap. är av speciellt slag och följer särskilda bestämmelser. Förevarande
paragraf torde i praktiken sakna betydelse vid sådan utmätning.

Förfarandet

Under denna rubrik har tagits upp en del
bestämmelser om själva förfarandet i mål om utmätning, nämligen om behörig
kronofogdemyndighet, kronofogdemyndighetens efterforskningsplikl, tidsfrist för
hällande av utmätningsförrättning, gemensam utmätning när två eller flera har
sökt utmätning mot samma gäldenär, underrättelse till gäldenären och dennes
utevaro från utmätningsförrättning.

8
8 Paragrafen, som motsvarar 5 kap. 9 8 beredningens förslag, reglerar
kronofogdemyndighetens lokala kompetens.

Gällande rätt. Enligt 56 8 1 mom. första meningen
UL skall utmätning sökas där gäldenären har sitt hemvist. 1 andra meningen ges
bestämmelser om vilken ort som skall anses som gäldenärens hemvist. Enligt 2
mom. i 56 8 får utmätning av egendom, som finns på annan ort än gäldenärens
hemvist, också sökas där egendomen är eller, i fråga om fartyg eller luftfartyg,
på den ort dit det väntas. I fräga om fartyg får utmätning även sökas pä
fartygets hemort. Utmätning av fordran i pengar får också sökas där den
förpliktade är, även om fordringen skall anses finnas på annan ort. I 3 mom.
föreskrivs att även om utmätningsman, hos vilken utmätning är sökt, inte är
behörig enligt vad som sägs i 1 eller 2 mom., han får i brådskande fall, med
överlämnande av mälet till behörig utmätningsman, föranstalta om interimistisk
åtgärd som anges i 60 a 8- Enligt 4 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 8 § 374

förordnar
regeringen angående befogenhet för utmätningsman att, när fråga är om utmätning
av fast egendom på annan ort eller i andra särskilda fall, överlämna mål om
utmätning till annan behörig utmätningsman. Utförliga föreskrifter i saken har
meddelats i 65-75 8§ USK.

Lagberedningen. Beredningen erinrar inledningsvis
om att kompetensreglerna i förslaget inte avser att lösa några
internationellträttsliga problem. Huruvida exekutiv myndighet i Sverige över
huvud har rätt att verkställa utmätning av viss egendom får avgöras efter andra
överväganden.

1 första stycket anges i överensstämmelse med 56 8
I mom. första meningen UL alt utmätning söks hos kronofogdemyndigheten där
gäldenären har sitt hemvist. Gäldenärens hemvist skall sålunda enligl
förslaget vara generellt kompelensgrundande. Kronofogdemyndigheten i det
distrikt till vilket hemvistorten hör är alltså behörig att verkställa
utmätning såväl av egendom som finns i det distriktet som av egendom utanför
distriktet.

Utmätning av egendom som finns på annan ort får
enligt andra stycket även sökas där egendomen finns eller, i fråga om fartyg
eller luftfartyg, där det väntas. Utmätning av fartyg får även sökas på
fartygets hemort. Vidare får utmätning av fordran också sökas där
sekundogäldenären finns, även om fordringen skall anses finnas på annan ort.
Beredningen framhåller alt med uttrycket "där sekundogäldenären
finns" i första hand åsyftas den ort där sekundogäldenär som är fysisk
person har sill hemvist men även, när sekundogäldenär är juridisk person, den
ort där dess styrelse har sitt säte eller där filial, fill vilken fordringen
hänför sig, finns. Beträffande fast egendom bör enligt beredningen 10 kap. 10 8
andra stycket RB tillämpas analogiskt.

Beredningen har övervägt humvida särskild
föreskrift bör meddelas om var utmätning av pantbrev eller intecknat skuldebrev
får sökas. Utmätning kan enligt den generella regeln i första stycket i 9 8
sökas hos kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemvist. Av andra stycket torde
få anses följa alt behörighet även tillkommer kronofogdemyndigheten i vars
distrikt pantbrevet resp. det intecknade skuldebrevet finns samt kronofogdemyndigheten
i del distrikt där den intecknade egendomen finns. I sist nämnda fall gmndas
kompetensen pä att pantbrevet resp. skuldebrevet kan sägas ge en rätt till
betalning som är riktad mot egendomen. Beredningen har ansett det onödigt
omständligt att i lagen ta upp speciella föreskrifter för nu berörda eller
andra fall av rättighetsutmätning. Behov av att kunna söka utmätning av
pantbrev eller intecknat skuldebrev hos annan kronofogdemyndighet än dem som
har nämnts nyss kan enligt beredningen inle antas föreligga.

Beredningen påpekar att kronofogdemyndigheten skall
ex officio pröva sin behörighet. Enligt beredningens förslag skall talan inle
få föras mol att kronofogdemyndighet har tagit upp ärende som hör tiU sådan myndighets
åligganden (19 kap. 23 8 första stycket).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 8 § 375

I följd av bestämmelserna i första och andra
styckena av paragrafen kan behörighet att pröva ärende om utmätning ibland
tiUkomma kronofogdemyndighet i två eller flera distrikt. Kronofogdemyndigheten
bör då, trols all den är behörig, i vissa fall kunna överlämna inkommet ärende
till annan behörig kronofogdemyndighet. Med stöd av 1 kap. 3 8 andra stycket i
förslaget kan föreskrifter härom meddelas i administrativ ordning.

I tredje stycket anges i anslutning till 56 8 3
mom. UL att kronofogdemyndighet, som inte är behörig enligt första eller andra
stycket, kan utan hinder därav i brådskande fall vidta provisorisk ätgärd som
avses i 7 kap. 12 8 innan myndigheten överlämnar ärendet till behörig kronofogdemyndighet.
Att kronofogdemyndighet, som inte själv är behörig att ta upp viss ansökan,
skall sända den till kronofogdemyndighet som enligt vad handlingarna visar är
behörig framgär av 19 kap, 2 8.

Beredningen erinrar vidare om att domstols beslut,
varigenom förfallen fordran har fastställts att utgå med särskild förmånsrätt i
registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till
luftfartyg eller fast egendom, enligt 5 kap. 15 8 i förslaget skall medföra att
egendomen anses utmätt. Beredningens förslag innehåller inte några direkta
bestämmelser om vilken kronofogdemyndighet som är behörig att i sådant fall
handlägga det exekutiva ärendet. Det är enligt beredningen tydligt att bestämmelserna
i 5 kap. 9 8 om den lokala kompetensen vid utmätning bör anses analogt
tillämpliga. Eftersom mer än en kronofogdemyndighet kan vara behörig enligt
bestämmelsema i 9 8 måste någon väljas. I fråga om fast egendom är det
uppenbart att ärendet bör handläggas av den kronofogdemyndighet i vars
distrikt fastigheten är belägen. Beträffande skepp, luftfartyg och intecknade
reservdelar synes enligt beredningen också lämpligast att försäljningen
ombesörjs av den kronofogdemyndighet i vars distrikt egendomen finns. Om skepp
inte ännu finns här i riket, bör domstolen i stället kunna sända sitt beslut
till kronofogdemyndigheten i vars distrikt skeppet har sin hemort. Föreskrifter
härom bör meddelas i administrativ väg. Beträffande luftfartyg saknas tills
vidare fömtsättningar för en motsvarande ordning.

Remissyttrandena. Bestämmelsen om att utmätning av
fartyg eller luftfartyg får sökas på den ort där det väntas bör enligt Svea
hovrätt jämkas med hänsyn lill att s.k. distansulmätning endast kan avse
registrerade skepp och luftfartyg.

Hovrätten för Västra Sverige anser att den
precisering av uttrycket "där sekundogäldenären finns" som har gjorts
i motiven bör komma till uttryck även i lagtexten.

Föredraganden. Regleringen av kronofogdemyndighets
lokala kompetens bör som beredningen har föreslagit utformas i nära anslutning
till vad som gäller nu. Huvudregeln bör vara att kronofogdemyndigheten i det
distrikt där gäldenären har sitt hemvist skall vara generellt behörig att
verkställa utmätning oavsett var egendomen finns. Regeln bör tas upp

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 9 § 376

som
ett första stycke 18 8- Vad som avses med gäldenärens hemvist framgår av 2 kap.
3 8-

Även beträffande andra fartyg och luftfartyg än
registrerat skepp eller registrerat luftfartyg finns behov av att kunna söka
utmätning hos den kronofogdemyndighet till vars distrikt fartyget eller
luftfartyget väntas. Härigenom underiältas för borgenären att fä lill stånd
utmätning av egendomen på ett tidigt stadium. Del kan påpekas att bestämmelsen
blir tillämplig även om fartyget eller luftfartyget skulle föras till annat
distrikt än det dit det väntas. Jag kan sålunda inte dela Svea hovrätts
uppfattning alt bestämmelsen beträffande fartyg och luftfartyg i andra styckets
första mening bör inskränkas till att avse registrerat skepp eller luftfartyg.
Även i övrigt överensstämmer andra stycket i departementsförslaget i sak rned
beredningens förslag. Det torde inle vara behövligt all, som en remissinstans
har förorda*, i paragrafen närmare ange innebörden av uttrycket "där
iekundogäldenären finns".

Behörig kronofogdemyndighet bör i vissa fall liksom
fn. kunna överlämna ett anhängiggjort mäl lill annan behörig
kronofogdemyndighet. Föreskrifter härom kan meddelas av regeringen. Vad nu har
sagts avser överlämnande innan utmätning har skett. Sedan utmätning har ägt rum
bör målet kunna överlämnas endast vid sammanträffande av utmätningar.
Bestämmelser om överlämnande i sådant fall regleras i 32 8 i förevarande
kapitel.

Tredje stycket stämmer överens med motsvarande
föreskrift i beredningens förslag. En föreskrift om att kronofogdemyndighet
som inte är behörig skall sända handlingama i inkommet mål lill behörig
kronofogdemyndighet har i departementsförslaget tagits upp i 2 kap. 4 §.

Det kan påpekas att bestämmelserna om behörig
kronofogdemyndighet avses vara tillämpliga även i allmänna mäl, trots att nägon
särskild ansökan i egentlig mening inte görs i sådana mål Gfr 1 kap. 7 8 första
stycket).

9
8 I paragrafen ges en allmän bestämmelse om kronofogdemyndighetens skyldighet
alt efterforska utmätningsbar egendom. Bestämmelsen saknar motsvarighet i
beredningens förslag.

Gällande rätt. Uttryckliga bestämmelser om
skyldighet för utmätningsmannen att undersöka humvida gäldenären har
utmätningsbar egendom finns inte f.n. Sådan skyldighet anses emeUerfid i
princip åvila utmätningsmannen. Vissa tillgångar får som regel inte utmätas
utan särskild begäran. Enligt 11 8 andra stycket USK gäller sålunda att
utmätning av lön eller av fordran på överskjutande skatt kommer i fråga endast
om sökanden eller gäldenären begär det eller annan särskild omständighet
föranleder det.

Remissyttrandena. RSV erinrar om att
utmälningsförfarandet fn. bygger på principen att kronofogdemyndigheten är
skyldig att verkstäUa undersökning rörande gäldenärens tillgångar. Det anses t.o.m.
att krono-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 9 § 377

fogdemyndigheten i gäldenärens hemortskommun inle fär
avsluta ett mäl enbart därför att utmätningsbar egendom inte har påträffats i
distriktet. Om det finns anledning anta att egendom kan utmätas i annat
distrikt, bör myndigheten verka för att denna möjlighel tillvaratas. Teoretiskt
sett är sålunda kronofogdemyndighetens skyldighet att forska efler tillgångar
obegränsad, men av praktiska skäl måste vissa begränsningar göras. Ett visst
motsatsförhållande kan härigenom uppstå mellan vad som teoretiskt fordras och
vad som i praktiken kan iakttas. Detta medför såväl osäkerhet som bristande
enhetlighet mellan myndigheterna inbördes. RSV anser det därför påkallat att
omfattningen av kronofogdemyndighetens undersökningsplikt blir klart reglerad.
Till ledning för utformandet av sådana regler erinrar RSV till en böljan om att
frågan om undersökningsplikt rör bäde allmänna och enskilda mål. Den
undersökningsplikt som anses åvila kronofogdemyndigheten i allmänna mål bör i
princip gälla även i enskild;, mål. När det gäller enskilda mäl bör man
emellertid hälla isär ansökningar som rör gäldenärens tillgångar över huvud
("'generella" ansökningar) frän sådana som är destinerade mot viss
egendom. Beträffande sist nämnda ansökningar torde det kunna föreskrivas att
kronofogdemyndigheten inte är skyldig att forska efter andra tillgångar än
sädana som utpekas i eller avses med ansökningen, åtminstone när något av
objekten fast egendom, lön eller överskjutande skall utpekas. Vid generella
ansökningar torde man böra utgå från vad som är praktiskt möjligt och lämpligt
med hänsyn till de resurser myndigheten har eller kan få. Undersökningsplikten
torde böra huvudsakligen omfatta vad som kan komma fram vid förhör och/eller
förrättning samt vid studium av sådana register som är tillgängliga för
kronofogdemyndigheten. Även register hos andra myndigheter än kronofogdemyndigheten
bör kunna bli aktuella, särskilt om de kan integreras med del ADB-system för
exekutionsväsendet som f.n. utvecklas inom RSV. Faslighetsregistret och
bilregistret torde i en framtid kunna bli föremål för sådan integration.

RSV framhåller vidare att
undersökningsplikten f.n. i princip inte omfattar gäldenärens lön. Mol bakgmnd
av den effektivisering som RSV föreslår i fräga om löneulmätningsinslilutet
kunde det vara naluriigt att undersökningsplikten skulle ulan inskränkning
omfatta gäldenärens lön. En sädan utvidgning kan emellertid bli
personalkrävande. RSV vill därför inte nu förorda att undersökningsplikten vidgas
på detta sätt. Det torde emellertid ändå i praktiken bli vanligt att
kronofogdemyndigheten får tillgång till uppgifter om gäldenärens lön, l.ex. i
samband med förhör. I fråga om överskjutande skatt sker utmätning i enskilda
mål i praktiken endast om sökanden begär det, varvid ansökan skall ha gjorts
senast den 1 september under taxeringsåret. Denna regel är betingad av starka
praktiska skäl. Frågan humvida den bör kvarstå när UB träder i kraft torde få
bedömas mot bakgmnd av de erfarenheter som då har vunnits av ADB-systemet inom
exekutionsväsendet och den allmänna utvecklingen av beskattningssystemet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 9 § 378

Delade meningar råder enligt kronofogdeföreningen
bland kronofogdama om omfattningen av kronofogdemyndighetens undersökningsplikt.
Detta torde delvis hänga samman med olikhetema i fräga om organisation och
resurser mellan kronofogdedistrikten. EnUgt föreningen bör beträffande
undersökningsplikten alla mål handläggas efter samma principer i alla distrikt.
Praktiska hänsyn föranleder emellertid alt vissa undantag frän en generell,
undersökningsplikt inte kan undvikas. Ulan särskild begäran av sökanden bör det
t.ex. inte åligga kronofogdemyndigheten att undersöka om lön,
skatteäterbäring, pantbrev i fast egendom eller ouinylQad del av sädant
pantbrev kan komma i fråga för utmätning. Föreningen erinrar om att det är
mycket vanligt att utmätningssökande begär utmätning, förutom av egendom i
allmänhet, även av lön och fordran på överskjutande skatt. Delta hänger enligt
föreningen samman med den nuvarande avgiftskonstmktionen. Nämnda ulmälningsmäl
förorsakar särskilt hos de större kronofogdemyndigheterna ett betydande
merarbete för samordning av exekutionen. Även i övrigt medför dessa mål
generellt sett betydligt större arbetsinsatser än om utmätning urspmngligen
hade begärts i ett av angivna objekt. Med en annan avgiftskonstmktion bör det
enligt föreningen vara möjligt all styra in exekutionen pä något av objekten.

TCO anser för sin del att kronofogdemyndigheten bör
fä avgöra hur långt undersökningsplikten skall sträcka sig för att sökanden
skall fä sina anspråk tillgodosedda. Enskild siikande bör liksom f.n. i en och
samma ansökan kunna begära utmätning i olika slags egendom, men kronofogdemyndigheten
bör förbehållas rätten att välja vilken egendom som skall utmätas.

Statskontoret framhåller att i samhället finns
omfattande informationer om allmänhetens inkomst- och förmögenhetsförhållanden.
Det stär klart att det planerade ADB-systemet inom exekutionsväsendet påtagligt
förbättrar kronofogdemyndighetemas fömtsättningar att få upplysningar om
gäldenärers inkomster och tillgångar. Statskontoret påpekar också alt de
sociala myndigheterna verkställer utredningar om enskildas ekonomiska
förhållanden. Av naturliga skäl är det ofta samma personer som är föremål för
åtgärder hos kronofogdemyndigheten och de sociala myndigheterna. Visst
samarbete mellan dessa myndigheter förekommer redan f n., men statskontoret har
uppfattningen att det sker ett omfattande dubbelarbete till men för myndigheterna
men även för gäldenären. Det är enligt statskontoret angeläget att de olika
myndighetemas verksamhet samordnas.

Föredraganden. Den som söker utmätning och inte kan
åberopa särskild förmånsrätt för sin fordran har aiv naturiiga skäl i allmänhet
inte någon närmare kännedom om gäldenärens utmätningsbara tillgångar. Sökanden
torde ocksä oftast sakna praktisk möjlighet alt skaffa sig sädan kännedom. Det
kan därför inte vara rimligt att som villkor för utmätning kräva att sökanden
har anvisat egendom fill utmätning. För att förfarandet hos

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 4 kap. 9 § 379

kronofogdemyndigheten
i möjligaste mån skall leda lill åsyftat resultat är det nödvändigt att
kronofogdemyndigheten, ätminstone beträffande egendom i allmänhet, är skyldig
att självmant undersöka om gäldenären har utmätningsbar egendom. En sädan
generell undersökningsskyldighet bör också krävas för alt misslyckat
utmätningsförsök skall kunna utgöra konkursgrund Gfr 3 8 KL). Den utgör
dessutom förutsättning för alt utmätningsordningen skall kunna iakttas.

Beträffande frågan i vilken omfattning det bör
åvila kronofogdemyndigheten all efterforska utmätningsbar egendom bör, som RSV
har påpekat, när det gäller enskilda mål skiljas mellan det fallet att ansökningen
om utmätning avser gäldenärens egendom i allmänhet och det fallet att sökanden
begär utmätning endast av viss bestämd egendom. 1 det senare fallet bör
kronofogdemyndigheten i princip inle vara skyldig alt efterforska
andra.tillgångar än den angivna egendomen. Det bör emellertid uppmärksammas att
det förhållandet att viss egendom har angetts i ansökningen inte behöver
innebära att ansökningen är begränsad till den egendomen. En borgenär som har
fått vetskap om all gäldenären äger viss egendom kan naturligtvis, samtidigt
som han anvisar denna tillgång till utmätning, vilja få annan egendom utmätt om
den anvisade egendomen av någon anledning inle skulle kunna tas i anspråk. Även
när en ansökan verkligen är inskränkt fill all avse endast viss egendom, kan
vad som har sagts nyss om kronofogdemyndighetens begränsade undersökningsplikt
inte upprätthållas undantagslöst. Del förhällandet att borgenären begär
utmätning endast i viss bestämd egendom får nämligen inle medföra att vad som
gäller om den ordning i vilken egendom av olika slag skall tas i anspråk
åsidosätts. Kronofogdemyndigheten är alltså inte helt befriad från att söka
skaffa sig kännedom om eventuell annan utmätningsbar egendom, om
utmälningsordningen eQest skulle frångås. Det är emellertid tydligt att
särskilt stora anspråk härvid inte kan ställas på myndigheten. Det bör i
allmänhet vara tillräckligt att vid behov fräga gäldenären om han har andra
utmätningsbara tillgångar. Vad som har sagts nu torde i praktiken inte behöva
medföra några problem, särskilt som begäran om utmätning av viss bestämd
egendom främst torde förekomma när borgenärens fordran är förenad med särskild
förmänsrätt i egendomen. 1 sådant fall är ocksä borgenären berättigad att i
första hand fä utmätning av den egendomen (4 8 andra stycket).

Det kan påpekas att de båda olika typer av ansökan
som har nämnts i det föregäende har visst samband med reglerna om
kronofogdemyndighets lokala behörighet. Enligt departementsförslaget är
kronofogdemyndigheten i det distrikt där gäldenären har sitt hemvist generellt
behörig att utmäta all slags egendom, oavsett var den finns (8 8 första
stycket). Kronofogdemyndigheten i annat distrikt är däremot behörig endast i
fräga om egendom som enligt de särskilda föreskrifterna därom har anknytning
till del distriktet (8 8 andra stycket). En generell skyldighet att efterforska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 9 § 380

utmätningsbar
egendom kan alltså inte komma i fråga för annan kronofogdemyndighet än
kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemvist. Vad som i fortsättningen sägs om
omfattningen av kronofogdemyndighetens skyldighet att efteri"orska
utmätningsbar egendom åsyftar i fräga om enskilda mål endast fall då
ansökningen gäller gäldenärens egendom i allmänhet.

Jag delar uppfattningen att undersökningsplikten i
princip bör vara lika omfatiande i enskilda som i allmänna mål. Det
förhällandet alt en tidsbestämmelse föreslås skola gälla beträffande utmätning
i enskilda mäl medan någon motsvarande regel saknas för allmänna mäl (10 och 36
88) torde emellertid föranleda viss skillnad i praktiken.

Det är tydligt att skyldigheten att efterforska
egendom som kan utmätas i praktiken inte kan drivas hur långt som helst, även
frånsett den tidsbestämmelse som gäller för handläggningen av enskilda mål.
Det kan sålunda inte begäras att kronofogdemyndigheten skall företa lids- och
arbetskrävande undersökningar som med största sannolikhet inle kan väntas leda
lill positivt resultat. Myndighetens resurser sätter också i praktiken gränser
för det arbete scm kan läggas ned på varje särskilt mål.

Hur långt kronofogdemyndigheten i praktiken bör gä
i sina undersökningar har samband med vilka befogenheter som tillkommer myndigheten.
Som behandlas närmare vid 14 8 föreslår jag alt gäldenären skall vara skyldig
att lämna uppgifter om sina tillgångar. Denna skyldighet skall kunna utkrävas
vid förhör eller genom att gäldenären åläggs att inge förteckning över sina
tillgångar. Han skall också vara skyldig att pä begäran bekräfta sina uppgifter
under straffansvar. Gäldenärens uppgifter kan föranleda att förrättning bör
hållas i hans bostad eller på annat ställe. Frågan i vilken utsträckning förhör
resp. hembesök bör äga rum behandlas närmare vid 14 8. Upplysningar kan också
inhämtas från tillgängliga register, t.ex. bilregistret. Vidare kan
upplysningar begäras från annan myndighet eller från Iredje man som är
upplysningsskyldig Gfr 15 8).

Det kan emellertid diskuteras om undantag från en
generell undersökningsplikt bör göras beträffande vissa slag av egendom. F.n.
gäller all utmätning av lön eller av fordran på överskjutande skatt som regel
kommer i fräga endast om sökanden begär det (11 8 andra stycket USK). RSV har
ansett att undersökningsplikten inte bör omfatta gäldenärs lön, medan frågan
humvida särskild begäran bör krävas för utmätning av överskjutande skatt bör
bedömas med hänsyn till de erfarenheter som senare kan vinnas av det planerade
ADB-systemet. Enligt kronofogdeföreningen bör kronofogdemyndigheten inte vara
skyldig att utan särskild begäran av sökanden undersöka orn nu nämnda
tillgångar eller pantbrev i fastighet kan komma i fräga för utmätning. Med
anledning härav får jag anföra följande.

Lön, fordran på överskjutande skatt och pantbrev
hör till de egendomsslag som oftast kan bli föremål för utmätning. Det får
redan av den anled-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 9 § 381

ningen anses otillfredsställande om sädana tillgångar inte
tas i anspråk enbart därför att sökanden inle har särskilt begärt utmätning
därav, helst som det ofta inle finns annan utmätningsbar egendom. Kronofogdemyndighetens
skyldighet alt efterforska utmätningsbar egendom ligger dessutom något
annorlunda lill i fräga om lön och fordran på överskjutande skatt än
beträffande egendom i allmänhet. Här gäller nämligen frågan inle i första hand
humvida det bör åvila sökanden att lill utmätning anvisa egendom, som
kronofogdemyndigheten inte skulle vara skyldig att efterforska, utan om det som
fömtsättning för utmätning av tillgången bör krävas, att sökanden särskilt
begär utmätning därav, även om kronofogdemyndigheten skulle ha vetskap om
tillgången.

Vad angår utmätning av lön bör
erinras om att tillkomsten av löneut-mätningsinstitutel hade samband med de
samtidigt ändrade reglerna om gäldenärens beneficium och andra undantag från
utmätning. Genom dessa bestämmelser vidgades den utmätningsfria egendomen, och
utmätningsbart lösöre saknas därför mycket ofta numera. Det har också ansetts
angeläget att exekutionen styrs mot löneexekutionen (prop. 1%8:130 s. 91). 1
detta syfte har utsökningsavgiften bestämls till lägre belopp i fall dä
sökanden begär endast löneutmälning (3 § exekutionsavgiftskungörelsen). Den
avsedda styrningen mot löneutmätning torde emellertid knappast ha kommit till
stånd. F.n. saknas fömtsättningar för löneutmätning i de flesta fall då frågan
om sådan utmätning aktualiseras. Vidare krävs, som har nämnts i del föregående,
i princip särskild begäran för att lön skall få utmätas. Som behandlas närmare
under 7 kap. föreslår jag att förutsättningarna för löneutmätning vidgas
något. Vidare torde kronofogdemyndigheten till följd av den föreslagna
upplysningsplikten för gäldenären på ell enklare sätt än f.n. kunna få tillgång
till uppgifter om gäldenärens löneförhållanden. Med hänsyn härtill anser jag
att det som princip bör åvila kronofogdemyndigheten all självmant undersöka om
löneutmätning kan äga rum. Jag vill emellertid understryka att undersökningen
inte skall gå längre än som krävs för att förrättningsmannen skall kunna bedöma
om och i vad mån förutsättningar finns för sådan utmätning. Framgår det t.ex.
redan av uppgiften om gäldenärens inkomster att möjlighel inte finns att ta i
anspråk någon del av lönen, saknas anledning att inhämta upplysningar om
gäldenärens försörjningsbörda m.m.

Beträffande fordran pä
överskjutande skall torde kravet på särskild begäran, i förening med att ansökan
i enskilt mål skall ha gjorts senast den I september under taxeringsåret, fn.
anses utgöra en nödvändig fömtsättning för att utmätning av sådan fordran
skall kunna äga mm i praktiken. Införs ny teknik för återbetalning av
överskjutande skatt, vilket har aktualiserats, eller av ADB-syslehi inom
exekutionsväsendet torde behovet av nämnda förutsättningar komma i ell annat
läge. Humvida man för utmätning av fordran på överskjutande skatt kan avstå
från kravet på särskild begäran och ansökan före viss tidpunkt fär prövas
närmare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 9 § 382

senare.
EventueUa föreskrifter i saken skall inte tas upp i UB.

När det sedan gäller utmätning av pantbrev i
faslighet anser Jag all det inte heller i del fallet finns tUlräcklig anledning
att kräva särskUd begäran om utmätning. Del kan dock inte begäras att
kronofogdemyndigheten skall aUtför ingående undersöka huruvida pantbrev inte är
pantsatt fullt ut. Frågan påverkas bl.a. av att panthavares fordran kan variera
från lid lill annan, t.ex. genom obetalda räntor. Om själva fastigheten är
utmätt, ges i samband med försäljningen av fastigheten tillfälle att mera i
detalj bedöma om utrymme finns för utmätning av pantbrev. Vad som har sagts nu
gäller även pantbrev i skepp eller skeppsbygge och skuldebrev som är intecknat
i luftfartyg. Inte heller i fråga om annan egendom bör krävas särskild begäran
av sökanden som förutsättning för utmätning.

Av det sagda följer att nägra inskränkningar i det
hänseende som har diskuterats i det föregående inte bör ställas upp när det
gäller kronofogdemyndighetens skyldighet att efterforska utmätningsbar
egendom. En sådan ordning torde inte behöva vålla nägra praktiska problem för
kronofogdemyndigheterna.

Enligt min mening bör principen om
kronofogdemyndighetens undersökningsplikt komma till direkt uttryck i UB. För
en uttrycklig bestämmelse i saken talar redan det förhållandet att det f.n.
inte finns någon enhetlig praxis hos kronofogdemyndigheterna i fråga om hur
långt de skall sträcka sina efterforskningar av utmätningsbar egendom. Det är
uppenbarligen av värde för såväl myndighetema som inblandade parter att det i
lag anges åtminstone gmnddragen av vad som skall gälla i saken. Som följer av
vad jag har sagt i det föregående låter det sig dock inte göra att i detalj
reglera undersökningsplikten. Jag syftar bl.a. pä sådana inskränkningar i
denna skyldighet som får göras med tanke på att exempelvis borgenären har
begränsat sin ansökan till att gälla utmätning av viss angiven egendom. Det kan
också inträffa att gäldenärens ekonomi tUl följd av nyligen företagel
utmätningsförsök hos honom är väl känd för kronofogdemyndigheten.

I enlighet med vad jag har anfört nu har i 9 8
tagits upp en allmän regel i fråga om kronofogdemyndighetens
undersökningsplikt. Enligt denna skall kronofogdemyndigheten i den utsträckning
som påkallas av ansökningens innehåll, gäldenärens förhållanden och övriga
omständigheter undersöka humvida gäldenären har utmätningsbar egendom. Regeln
klargör att kronofogdemyndigheten i princip har att efterforska all slags utmätningsbar
egendom. Även egendom i annat kronofogdedistrikl omfattas av
undersökningsplikten med den begränsning som följer av bestämmelserna om
kronofogdemyndighetens lokala kompetens. Av bestämmelsen framgår vidare att
denna skyldighet måste lämpas efter omständigheterna i det enskUda fallet. Del
bör påpekas alt enligt 4 kap. 5 8 får registrerat skepp, registrerat luftfartyg
m.m. och fast egendom utmätas för oprioriterad fordran endast om sökanden
begär del. Denna bestämmelse inverkar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 10 § 383

dock
i och för sig inte på undersökningsplikten. Kronofogdemyndigheten bör
emellertid inte göra längre gående undersökning än som påkaUas för att sökanden
skall kunna ta ställning lill humvida han skall begära utmätning av egendomen.

Vissa närmare bestämmelser om
kronofogdemyndighetens undersökningsplikt kan vid behov meddelas av regeringen
i samband med all verkställighetsföreskrifter utfärdas till UB. Vidare synes
lämpligt att RSV i sin egenskap av centralmyndighet för exekutionsväsendet, med
ledning bl.a. av vad jag har anfört i det föregående, meddelar behövliga anvisningar
i ämnet för den praktiska tillämpningen.

En fråga som har samband med kronofogdemyndighetens
skyldighet alt efterforska utmätningsbar egendom är hur målet skall redovisas
till sökanden i enskilda mäl, när utmätning inle har kunnat ske, I protokoll
eller annan handling i akten bör antecknas vilka åtgärder som vidtas i målet.
Där bör också anges skälen till alt utmätning inte kan äga rum. Ocksä i den nu
berörda frågan kan behövliga föreskrifter meddelas av regeringen.

10
8 1 denna paragraf ges bestämmelser om tidsfrist för utmätning och om anstånd.
Den motsvarar 5 kap. 10 8 beredningens förslag.

Gällande rått. Enligt 88 c 8 1 mom. UL skall
utmätningsförrättning om möjligt hållas inom fyra veckor från det alt
utmätningsmannen mottog de handlingar som anges i 54, 54 a eller 55 8 UL.
Lämnar borgenären anstånd med utmätningen och fortfar anståndet över sex
månader frän mottagandet av handlingama, är ansökningen förfallen.
Bestämmelsema är inte tillämpliga i allmänna mål (punkt 13 i
övergångsbestämmelsema till lagen 1971:495 om ändring i UL samt 60 8 3 mom.
uppbördslagen).

Lagberedningen. I första stycket av 5 kap. 10 8
anges att utmätningsförrättning skall hållas utan dröjsmål och om möjligt inom
fyra veckor från del att behövliga handlingar har kommit in. Med
"behövliga handlingar" avses enligt beredningen de som bör inges till
kronofogdemyndigheten för att verkställighet skall kunna meddelas, främst exekutionstitel
och fordringsbevis. För att lidsfristen skall böqa löpa bör det anses
tillräckligt att vederbörliga handlingar har getts in i avskrift Gfr 19 kap. 1
8 andra stycket). Tidsfristen bör inte förskjutas därför att
kronofogdemyndigheten eventuellt fordrar in huvudskrift av en i avskrift
ingiven handling. Bestämmelsen innebär att utmätningsärenden skall även i
fråga om eventueUt förhör med gäldenären förberedas på sådant sätt att
utmätningsförrättning som regel kan äga mm inom fyraveckorsfrislen. Beredningen
understryker all fyraveckorsliden är en maximifrist för normala faU och att
utmätning bör ske så snart som möjligt. Risk kan föreligga att gäldenärens
tillgångar försvinner och sökanden kan med tanke på andra borgenärer ha
intresse av alt snarast få den förmånsrätt som utmätning ger.

Det
har uttalats, framhåller beredningen, all den nuvarande tidsfristen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 10 § 384

på
fyra veckor vållar praktiska svårigheter vid planeringen av kronofogdemyndighetens
arbete och föranleder att Gänsteman som har till uppgift alt svara för allmänna
mål, i vUka tidsfristen inle gäller, mäste lösgöras för all överta enskilda mål
trots de olägenheter som sådan åtgärd för med sig. Beredningen har inte för sin
del ansett det lämpligt att ändra fristen. När det i förslaget anges att
utmätningsförrältning om möjligt skall hållas inom fyra veckor från det att
behövliga handlingar har kommit in, krävs inte att kronofogdemyndigheten skall
göra mer än som organisationen medger. Inte heller kan bestämmelsen anses
innebära något ovillkorligt krav på all personal som handlägger allmänna mål
skall föras över fill avdelning där enskilda mäl handläggs för att tiden fyra
veckor skall kunna hällas. Intresset av all arbetet i allmänna mål drivs
rationellt och alt den planering som har skett där inte störs kan i det
särskilda fallet utgöra ett godtagbart hinder mot överflyttning av arbetskraft.
Å andra sidan kan enligt beredningen fordringens indrivande i enskilt mål ha
relativt stor betydelse för sökanden och kronofogdemyndigheten mäste därför se
till att arbetet hos myndigheten flyter fram i den ordning som lagen fömtsätter
och vid behov göra en sådan omplacering av arbetskraft som har nämnts nyss, om
den inte medför avsevärd olägenhet.

Beredningen påpekar att den nuvarande bestämmelsen
om anstånd med utmätning har vållat kronofogdemyndigheten vissa problem i
tillämpningen. Sökandena lämnar ofta successivt flera anstånd på kort tid för
alt utmätningshotet skall utöva en kraftigare press pä gäldenären att betala
sin skuld än om anstånd ges för längre tid på en gång. Inte sällan lämnas
anstånd först sedan förrättning har satts ut och gäldenären med anledning därav
har tagit kontakt med sökanden. Sedan den utsatta förrättningen då har
inställts, anses det åligga kronofogdemyndigheten att utan särskild begäran la
upp ärendet till fortsall handläggning, när anständstiden har gått till ända.
Enligl uppgift är det inte ovanligt att ulmätningsförrältning måste i ett och
samma ärende sältas ut och ställas in upprepade gånger. Att bevaka
anståndstider och vidta olika åtgärder med anledning av sökandens önskemål
betungar förrättningsmannen och stör arbetsplaneringen.

Mot den nuvarande ordningen kan enligt beredningen
principiellt invändas att utmätningssökanden i alltför hög grad styr offentlig
myndighets förfarande i ärendet. Det kunde övervägas att låta kronofogdemyndigheten
besluta om anstånd Qfr vad som numera gäller beträffande anstånd med
försäljning av utmätt egendom). En sådan lösning är dock inte så lämplig. Det
kan bl.a. verka stötande, om kronofogdemyndigheten i strid mot båda parternas
önskemål vägrar anstånd med utmätning. Om åter begäran om anstånd som görs av
sökanden alltid bifalls, skulle några praktiska fördelar inte vinnas. En annan
tänkbar lösning är, anför beredningen vidare, alt sökanden fär lämna anstånd
endast tills vidare och att ärendet tas upp till fortsatt handläggning först
efter begäran av sökanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 10 § 385

Kronofogdemyndigheten behöver då inte bevaka anståndstider
men får fortfarande i en del ärenden sälta ul och ställa in förrättning
upprepade gånger. Beredningen anser därför del lämpligaste vara all behålla
befogenheten för sökanden alt lämna anstånd intill högst sex månader men
begränsa befogenheten så all besvärande missbruk kan förebyggas. I enlighet
härmed anges i andra stycket av 5 kap. 10 § alt ansökningen kan förklaras
förfallen, om sökanden lämnar anstånd med utmätning och anståndet fortfar över
sex månader från dagen för ansökningen.

Beredningen påpekar att
sexmånaderstiden i andra stycket räknas från den dag då ansökan om utmätning
gjordes, även om fullständiga handlingar inte förelåg då. Överskrids liden,
krävs ett beslut om att ansökningen är förfallen. Sådant beslut bör
regelmässigt meddelas. Undantagsvis kan dock sökanden antas ha haft fog för
alt meddela anstånd som sträcker sig över sexmånadersfristen. Han bör då
beredas tillfälle begära all ärendet blir föremål för fortsatt handläggning.

Om sökanden lämnar anstånd två
eller flera gånger sedan förrättning har blivit utsatt, har
kronofogdemyndigheten enligt en särskild föreskrift i tredje stycket fått
diskretionär befogenhet all pröva, om anledning förekommer att förklara
ansökningen förfallen. Som regel bör enligt beredningen ansökningen förklaras
förfallen när nämnda förutsättning föreligger. Om sökanden har haft särskilda
skäl att meddela anstånd, bör dock ärendet få fortleva.

Beredningen erinrar om att del
förhållandet att ansökan har förfallit enligt andra eller Iredje stycket inte
utgör hinder för borgenären att göra ny ansökan. Därvid kan emellertid ny
avgift komma alt utgå.

Bestämmelserna om tidsfrist för
utmätningsförrättning och anstånd med utmätning passar enligt beredningen
mindre väl i ärenden som rör böter, viten, förverkande och annan särskild
rättsverkan av brott eller skatter och allmänna avgifter. Med stöd av 1 kap. 8
8 kan regeringen förordna all reglerna i 5 kap. 10 8 inte skall gälla i dylika
ärenden.

Remissyttrandena m.m.. Enligt/?5 V
bör orden '"ulan dröjsmål" utgå ur första stycket. Som skäl härför
anförs att liknande föreskrifter har mönstrats ut ur UL under det
hittillsvarande reformarbetet. Beträffande utgångspunkten för beräknande av
fyraveckorsliden påpekar RSV all verket under 19 kap. 1 8 förordar att
handlingar skall ges in i huvudskrift, om inte kronofogdemyndigheten godtar
styrkt avskrift. Kan avskrift inte godtas, torde ansökan vara så ofullständig
att den inte kan läggas fill grund för prövning i sak Qfr 19 kap. 3 8). Detta
bör beaktas vid bestämmande av utgångspunkten för tidsfristen. Vidare bör
hänsyn tas till att kronofogdemyndigheten kan begära förskott för
förrätlningskostnaden. I enlighet härmed föreslär verket att tidsfristen skall
räknas frän del alt ansökan är så fullständig att den kan las upp till prövning
eller från det att begärt förskott har getts in. Jordbrukskasseförbundet menar
att förfarandet i många fall skulle påskyndas om fristen för hållande av

25 Riksdagen 1980181. 1 saml Nr 8. Del 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 10 § 386

ulmätningsförrältning gjordes absolut. Hänsyn till
kronofogdemyndighetens arbetssituation skulle i stället kunna tas genom att
myndigheten medgavs rätt att senarelägga utmätningsförrältning, när särskilda
förhållanden gör del oundgängligen nödvändigt.

Beträffande andra stycket
kritiserar RSV förslaget att anständstiden skall räknas från ansökningsdagen.
Ansökan kan vara ofullständig och i vissa situationer kan sökanden behöva tid
för att ge in kompletterande handlingar. Detta bör inte medföra alt tiden för
verkställighet förkortas i motsvarande mån. Den föreslagna bestämmelsen kan
enligt verket medföra onödig tidspress för såväl parter som
kronofogdemyndigheten. Sexmånadersfristen bör därför räknas från samma tidpunkt
som fristen i första stycket.

Förslaget alt kronofogdemyndigheten
skall diskrelionärt pröva huruvida anstånd som fortfar över sexmånaderstiden
skall föranleda att ansökningen förfaller kritiseras av flera remissinstanser.
RSV anser alt den föreslagna ordningen skulle innebära väsentliga olägenheter
för kronofogdemyndigheterna, eftersom den förutsätter att ett särskilt beslut
meddelas om att ansökningen är förfallen. För sökandena torde förslaget
innebära osäkerhet, då tillämpningen inte torde bli enhetlig. Enligt RSV bör
man behålla den nuvarande ordningen alt ansökningen automatiskt förfaller om
sexmånadersfristen överskrids. Till de remissinstanser som avstyrker förslaget
att frågan om ansökans förfallande görs fakultativ hör även
kronofogdeföreningen, Svea hovrätt och TCO. Kronofogdeföreningen hävdar att förslaget
skulle medföra en betydande merbelastning för kronofogdemyndigheter i distrikt
med stort antal enskilda mäl. Enligt hovrätten skulle den föreslagna regeln
medföra otrygghet för gäldenären och ökat besvär för kronofogdemyndigheten.
Fristen bör enligt hovrätten göras obligatorisk även av det skälet alt en
varierande praxis bör undvikas.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län
delar beredningens uppfattning att den nuvarande anståndsbeslämmelsen inte är
så lämplig. Länsstyrelsen anser dock den fördelaktigaste lösningen vara att
anstånd beslutas av kronofogdemyndigheten efter framställning av sökanden.
Sådant anstånd bör inte ulan särskilda skäl få gälla längre tid än sex månader
frän det att ansökningen kom in till myndighei:en.

Bestämmelsen att ansökningen kan
förklaras förfallen om sökanden ger anstånd två eller flera gånger sedan
förrättning har satts ut möter också kritik från en del håll. RSV framhåller
att med beredningens förslag fär kronofogdemyndighetens ätgärd att sälta ut
förrättning så betydelsefulla rättsverkningar för sökanden alt det kan
ifrågasättas om inte denne bör underrättas om utsatt förrättning. Syftet med
bestämmelsen att begränsa missbruk av anståndsmöjligheien och därmed det
merarbete som anstånden förorsakar kronofogdemyndigheten är vällovligt, men den
ifrågasatta undertätlelseskyldigheten gör det tveksamt om bestämmelsen medför
nägon arbetsbesparing. Bestämmelsen kan dessutom föranleda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 10 § 387

olika
tillämpning vid olika kronofogdemyndigheter. RSV anser att beredningens syfte
enklast uppnås genom en regel om alt sökande fär lämna anstånd endast tvä
gånger i mälet, oavsett om förrättning har satts ul eller inte, och all vid
ytterligare anstånd ansökningen genast skall vara förfallen.

Även kronofogdeföreningen föreslår att ansökningen
skall förfalla automatiskt. Föreningen föreslår vidare, för undvikande av
olikheter i tUlämpningen, alt påföljden skall inträda när anstånd ges fler än
två gånger. Enligt föreningen kan det ifrågasättas om inle ansökningens förfallande
böf vara oberoende av alt förrättning har satts ul. Enligt TCO bör bestämmelsen
ha den innebörden alt ansökan skall förklaras förfallen, om sökanden ger
anstånd mer än två gånger sedan förrättning har satts ut. Även Svea hovrätt
avstyrker förslaget all frågan om ansökans förfaUande görs fakultativ och
åberopar därvid samma skäl som vid motsvarande fråga i andra stycket. Hovrätten
för Västra Sverige, som anser att den föreslagna ordningen skulle bli alltför
betungande för kronofogdemyndigheterna, förordar att ansökan skall kunna
förklaras förfallen sedan tvä anstånd har getts, oavsett om förrättning har
satts ul eller inle. Jordbruks-kasseförbundel anser att den föreslagna
bestämmelsen visserligen kan vara värdefull för kronofogdemyndighetens arbete
men ifrågasätter om inte såväl gäldenärer som borgenärer är bäst betjänta av
den nuvarande ordningen.

1 skrivelse den 17 juni 1977 till
justitiedepartemenlet har RSV föreslagit att den särskilda tidsfristen om fyra
veckor för utmätningsförrältning i 88 c 8 UL skall slopas. Till stöd för
framställningen har verket i huvudsak anfört följande. Tidsfristen medför en
press pä handläggningen som påverkar resultatet. I regel hinner
kronofogdemyndigheten inte under den föreskrivna tiden göra någon efterforskning
i register o.d. beträffande gäldenärens tillgångar. Verkställigheten utgörs i
de flesta fall endast av en förrättning i gäldenärens bostad.
Ulmätningssökandena torde generellt sett vara mera beQänta av att
indrivningsarbetel är grundligt. Härför behöver kronofogdemyndigheten
tillräcklig tid. En rationell samordning av handläggningen av enskilda och av
allmänna mål försvåras också av alt en särskild tidsfrist gäller för utmätning
i enskilda mål, medan någon motsvarande regel inte finns för allmänna mål. Det
kan t.ex. förekomma att exekutiv personal tidvis mäste helt upphöra med
handläggningen av allmänna mål för all enskilda mål skall hinna handläggas inom
fyra veckor. Den bristande samordningen medför också att fler förrättningsresor
mäste företas än som är nödvändigt.

Föredraganden. Ansökan om utmätning i enskilt mäl
har i allmänhet föregåtts av en process, som ibland kan ha dragit ut på tiden.
Ofta har borgenären uppmanat gäldenären att betala frivilligt, innan han vänder
sig lill kronofogdemyndigheten. Redan härav följer att utmätning bör äga mm
utan onödigt dröjsmål, när egendom finns att ta i anspråk. Vidare före-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4kap.l0§3ii

ligger risk alt gäldenärens eventuella tillgångar
försvinner. Sökanden har också intresse av att snarast få den förmånsrätt som
följer med utmätning. Detta är av betydelse med hänsyn till konkurrensen med
andra borgenärer som kan vilja söka utmätning hos gäldenären eller göra ansökan
om konkurs.

Beredningens förslag att det bör
föreskrivas en tidsfrist om fyra veckor inom vilken utmätning normalt skall ske
har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Av den framställning i
saken som RSV senare har gjort framgär emellertid att den nuvarande lidsfristen
om fyra veckor vållar svårigheter i tillämpningen. Kronofogdemyndigheterna
hinner sålunda ofta inte tillräckligl undersöka gäldenärens ekonomiska förhållanden,
om tidsfristen skall iakttas. Följden blir att mål ibland redovisas lill
sökanden utan positivt resultat, trots att ytterligare undersökning skulle ha visat
att utmätningsbar egendom fanns att tillgå. Tidsfristen förorsakar ocksä
problem beträffande samordningen med allmänna mål, för vilka det inte gäller
någon särskild tidsfrist. Jag vill nämna att RSV har från ett antal
kronofogdemyndigheter inhämtat synpunkter på frågan om slopande av tidsfristen.
Flertalet av dessa har fillstyrkt att tidsfristen fär utgå.

Vad RSV har anfört på gmnd av
numera vunna erfarenheter bör godtas, dag vill tillägga att del givetvis är en
sämre ordning för utmätningssökanden att målet handläggs på kort tid med
negativt resultat än att handläggningen får ta något längre tid i anspråk med
de större möjligheter till utmätning som följer därav. Jag förordar sålunda att
någon särskild tidsfrist för utmätning inte föreskrivs. 1 enlighet härmed anges
i första stycket av 10 8 i departementsförslaget att utmätning skall ske så
snart som möjligt efter det att behövliga handlingar har kommit in lill kronofogdemyndigheten.

Jag vill emellertid understryka det
angelägna i att utmätning sker ulan dröjsmål. Slopandet av den särskilda
tidsfristen får inte leda till att de faktiska tidsfristerna för utmätning över
lag förlängs. Ibland kan redan den nuvarande fyraveckorsfrislen vara alltför
lång, t.ex. om påtaglig risk föreligger att gäldenären undanskaffar sin
egendom. Även i övrigt bör, när gäldenären har utmätningsbar egendom som
kronofogdemyndigheten kan skaffa sig kännedom om ulan större svårighet t.ex.
vid förhör med gäldenären, utmätning i allmänhet kunna äga rum inom några
veckor. Slopandet av fyraveckorsfrislen syftar i första hand till att förebygga
att egendom som inte kan uppdagas utan mera tidskrävande undersökning undandras
utmätningssökanden. Bestämmelsen att utmätning skaU ske så snart som möjligt
har anknutits till att behövliga handlingar kom in lill kronofogdemyndigheten.
Härmed avses huvudskrift av handlingarna, såvida inle myndigheten godtar
bestyrkt avskrift Qfr 2 kap. 2 8 tredje stycket).

Bestämmelsen förutsätter att del finns egendom som kan
utmätas. Å

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 10 § 389

andra
sidan innebär den också alt när förutsättningar saknas för utmätning, målet
skall avslutas inom den lid som åsyftas i bestämmelsen.

Vad gäller frågan om anstånd med utmätning anser
Jag i likhet med beredningen och praktiskt taget alla remissinstanser att
sökanden bör kunna lämna anstånd men alt tiden för anstånd bör begränsas,
lämpligen till sex månader. Denna tidsfrist bör, i enlighet med beredningens
förslag, räknas från del att ansökan gjordes, även om ansökningen inle är fuUständig.
I annat fall skulle sökanden till olägenhet bl.a. för kronofogdemyndigheten
kunna förlänga den lid under vilken målet kan vara anhängigt hos
kronofogdemyndigheten. Nämnda ordning torde också vara den som är enklast i
tillämpningen. Den synes inte, som RSV har hävdat, kunna medföra någon egentlig
tidspress för parterna eller kronofogdemyndigheten. Frågan gäller Ju endast
maximitiden för anstånd.

Beredningens förslag att kronofogdemyndigheten vid
sexmånaders-tidens utgång skall pröva om ansökningen bör förklaras förfallen
innebär vissa fördelar, när sökanden undantagsvis har haft anledning att ge
anstånd ulöver sexmånaderstiden. Å andra sidan torde en sådan ordning medföra
olägenheter, främst genom ökat arbete för kronofogdemyndigheten, som mäste
meddela särskilt beslut i saken, och genom onödig omgång om beslutet skulle
överklagas. Man skulle inle heller vinna så mycket, eftersom ansökningen som
regel skulle förklaras förfallen. Enligt min mening väger olägenheterna över de
fördelar som man skulle vinna. Ett särskilt skäl till all regleringen av frågan
bör bli så enkel som möjligt är alt sökanden, om hans ansökan förfaller, är
oförhindrad att göra ny ansökan. Det förhällandet all härvid ny
förrättningskostnad bör tas ut föranleder inte någon annan bedömning. Jag
föreslår sålunda alt ansökningen skall förfalla automatiskt om sexmånaderstiden
överskrids.

Det förekommer ofta att utmätningssökanden lämnar
gäldenären flera, kortare anstånd i ett och samma mål, vilket vållar
svårigheter vid kronofogdemyndighetens handläggning. Beredningens förslag att
sökandens möjlighel all ge upprepade anstånd skall begränsas har godtagits av
praktiskt tagel alla remissinstanser, medan meningama hur en bestämmelse härom
bör utformas är delade. Även jag anser det lämpligt att begränsa möjligheten
för sökanden alt lämna flera anstånd. Merarbete för kronofogdemyndigheten torde
främst uppkomma i fall då utmätningsförrältning har satts ul när anstånd ges,
men anstånd kan föranleda ölägenheter även i andra fall, t.ex. om förhör med
gäldenären har hållits eller satts ut eller om annan undersökning angående
utmätningsbar egendom har skett. En bestämmelse i saken synes därför inte böra
inskränkas till fall dä utmätningsförrättning har satts ut. Vad gäller frågan
huruvida ansökningen bör förfalla automatiskt, när förutsättningama därför
föreligger, eller om det bör ankomma pä kronofogdemyndigheten all diskretionärt
pröva om påföljden bör inträda anser Jag att man kan anlägga i huvudsak samma
synpunkter som beträffande det nyss berörda spörsmålet om sex-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. II § 390

månaderstidens
överskridande. Enligt min mening talar alltså övervägande skäl för att
påföljden bör inträda automatiskt. 1 enlighet härmed föreslär jag att om
sökanden ger anstånd fler än två gånger ansökningen skaU vara förfallen.

Paragrafen bör inte vara tillämplig i allmänna mål.
I sådana mäl bör liksom f n. inte gälla någon regel om särskild tid inom vilken
utmätning skall äga rum. En föreskrift om undantag från 10 8 såvitt avser
allmänna mäl har tagits upp i 36 8.

11
8 Paragrafen, som motsvarar 5 kap. II 8 beredningens förslag,
innehåller bestämmelser om samtidig utmätning för två eller flera sökande samt
om Jämkning av en sökandes fordran vid gemensam utmätning.

Gällande rätt. Föreligger samtidigt ansökan om
utmätning från två borgenärer mot en och samma gäldenär, skall enligt 58 8 UL
utmätning verkställas pä en gång för bådas fordringar, om det kan ske utan alt
den ena borgenären uppehålls i sin rätt pä grund av hinder som föreligger för
uttagande av den andres fordran. Bestämmelsen, som givetvis även skall
tillämpas när det föreligger fler än två ansökningar, hänger samman med att
förmånsrätt på grund av utmätning räknas från det att utmätning sker och inte
från ansökningen (8 8 och 9 8 Qärde stycket förmånsrättslagen). Det har ansetts
all ingendera sökanden bör gynnas genom att han får utmätning för sin fordran
före den andre.

Lagberedningen. Beredningen avser inte att föreslå
nägon ändring i fräga om tidpunkten för förmånsrättens inträde. Tiden för
utmätningen -inte ansökningsdagen - skaU alltså fortfarande vara avgörande för
uppkomsten av förmånsrätt. Tidpunkten preciseras dock i 5 kap. 28 8 (se även 8
kap. 6 8) på ett annat sätt än nu. Utmätning torde därför allGäml i princip
böra ske samtidigt när två eller flera ansökningar om utmätning föreligger mot
en och samma gäldenär, om det inle leder till all någon av sökandena uppehålls
oskäligt. En bestämmelse i enlighet härmed tas upp i första stycket av 5 kap.
11 8.

Bestämmelsen gäller enligt beredningen i första
hand när de olika ansökningarna är anhängiga hos en och samma
kronofogdemyndighet. Den bör emellertid såvitt möjligt tillämpas även när
ansökningar har gjorts i olika distrikt. Det förutsätts för tillämpningen i
sådant fall givetvis alt upplysning om konkurrerande ansökan föreligger. Att
ordna ell snabbt kommunikationssystem är enligl beredningen inte oöverkomligt.
Föreskrift om viss kontroll mellan distrikten inbördes kan meddelas i
administrativ ordning.

Beredningen påpekar att bestämmelsen inte är
tillämplig, om utmätning pä gmnd av viss ansökan redan har hunnit verkställas
när annan borgenär söker utmätning. 1 sådant fall kan samtidig utmätning inte
komma fill stånd. Tillfälliga hinder mot utmätning, t.ex. därför alt
lagakraftbevis inte har getts in när sådant krävs, utesluter inte samtidig
utmätning, om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. II § 391

hindret
kan undanröjas ulan tidsutdräkt och det inte är oskäligt att annan sökande får
vänta något. När utmätning sker samtidigt för två eller flera fordringar, torde
det enligt beredningen som regel vara lämpligt att tillgänglig egendom utmäts
gemensamt för fordringarna. Ibland kan detta emellertid vara opraktiskt, t.ex.
om gäldenärens tillgångar förslår åt samtliga sökande och någon av dem är villig
all medge anstånd med försäljning. Om någon sökandes fordran är förenad med
särskild förmånsrätt, skall iakttas de bestämmelser som finns i 5 8 andra
stycket.

Det förekommer, anför beredningen, all mindre
nogräknade gäldenärer skapar skenfordringar i syfte att helt eller delvis
tränga undan legitima fordringsanspråk. Gm krav mol gäldenären framställs vid
domstol för att exekutionstitel skall erhållas, är rätten bunden av parternas
sätt alt utföra sin talan, bl.a. av gäldenärens medgivanden. Exekutionstitel
kan ocksä i vissa fall skapas utan medverkan av domstol eller annan myndighet,
t.ex. förbindelse om utgivande av underhällsbidrag. Gäldenären kan i bägge
fallen medverka lill en exekutionstitel som i själva verket saknar reellt
underlag. Om det avslöjas all någon fordran inte föreligger, skall givetvis
utmätning inle äga rum till skada för den som verkligen har fordran.

Även om någon otillbörlig avsikt att skapa
skenfordran inle har förelegat kan enligt beredningen ålagd
betalningsskyldighet ibland vara sådan all det med hänsyn till gäldenärens
villkor är otillfredsställande om beloppet i sin helhet fär vid samtidig
verkställighet konkurrera med andra fordringar. Saken har beaktats i fråga om
införsel. Underhållsbidrag kan enligt 16 8 införsellagen under vissa
förutsättningar jämkas när införsel samtidigt skall ske för annan fordran.
Bestämmelsen härom fär ses mot bakgrund bl.a. av den företrädesordning som
gäller enligt 15 8 införsellagen. Fordran på underhållsbidrag har företräde
framför fordringar av annat slag. Vid samtidig införsel för två eller flera
underhållsberättigade skall innehållet belopp fördelas efter de löpande
bidragens storlek. Om mera har innehållils än som svarar mot de löpande
bidragen, skall bidrag som har stått ute längre ha företräde vid fördelningen
av del överskjutande beloppet. Vid tillämpning av 15 S införsellagen får
underhållsbidrag som avses i 5 kap. 5 8 GB, om del överstiger vad som skäligen
bör tillkomma familjen, jämkas med hänsyn till annan fordran för vUken införsel
samtidigt äger mm, se 16 8 första stycket införsellagen. Föreligger särskilda
skäl, får sådan jämkning ske även av annat underhällsbidrag, om detta uppenbart
överstiger vad som skäligen fordras för den underhåUsberälligades försöG-ning.
Motsvarighet till de nu anförda bestämmelsema har tagits upp i 4 kap. 15 och 16
88 beredningens förslag.

Någon motsvarande möjlighet att jämka alltför högt
fordringsbelopp finns f n. inle vid utmätning. Samtidig utmätning för flera
fordringar ger enligt 9 8 Qärde stycket förmånsrättslagen lika rätt. Det
innebär att borgenärerna skall få betalt ur den utmätta egendomen i
förhållande till fordringamas belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. II § 392

Beredningen anser alt det även vid utmätning kan
uppkomma behov av att i en konkurrenssituation Jämka ett alltför högt
fordringsanspråk. I fråga om vanliga fordringar saknas emellertid i regel
utgångspunkter för bedömning huruvida beloppet är otillbörligt högt. Behovet av
jämkning i konkurrenssituation torde enligt beredningen främst göra sig gäUande
i fråga om familjerätlsliga underhällsbidrag, särskilt underhäll makar emellan.
Det synes därför lämpligt att utsträcka den befogenhet som nu ges i
införsellagen till att gälla även vid utmätning men stanna därvid. Vad särskilt
angår utmätning av avlöning o.d. enligt 8 kap. skulle del framstå st m
uppseendeväckande inkonsekvent, om inte jämkning kunde ske på samma sätt som
vid införsel. Beredningen påpekar alt den förordade Jämkningsmöjligheten inle
innebär att själva betalningsskyldigheten nedsätts utan endast att en
begränsning sker av del belopp med vilket vederbörande fär konkurrera vid
famtidig utmätning. Bestämmelsen har tagits upp som andra stycke i 5 kap. 118.

Mot bestämmelsen kan enligt beredningen anmärkas
att den vars fordran har jämkats på angivet sätt kan återkomma med ny
utmätningsansökan eller med konkursansökan. Beredningen tror emellertid för
sin del inle att den, med vilken gäldenären har samverkat för att skapa
fordringen, i praktiken kommer att ge in konkursansökan. Föreligger inte någon
konkurrens vid ny utmätning, kan han emellertid genom denna bli tillgodosedd
på samma sätt som genom frivillig betalning.

Som har antytts redan är bestämmelsen tillämplig
endast om det behövs av hänsyn till konkurrerande fordran. Någon särskild
förutsättning beträffande den senare fordringens beskaffenhet har inte
uppställts. Om den som samtidigt har sökt utmätning är säkerställd genom
särskild förmånsrätt, kommer emellertid jämkning inte i fråga.

Bestämmelsen avser jämkning av underhällsbidrag
enligt GB eller FB. Om någon har åtagit sig underhäll som inte avses i GB eller
FB, t.ex. till en sonhustru, torde det enligl beredningen finnas ännu starkare
skäl för jämkning. Underhållsfordran bör vid bestämmelsens tillämpning inle
anses ändra karaktär därför att beloppet har förfallit tUl betalning för länge
sedan eller därför att fordringen har övergått tiU annan än den underhållsberättigade.

Den föreslagna regeln bör enligt beredningen
tillämpas med försiktighet, särskilt när frågan om underhåUsbidrag har prövats
av domstol. När fråga uppkommer om jämkning, bör kronofogdemyndigheten om
möjligt bereda den underhållsberättigade tiUfälle att yttra sig. Föreskrift
härom bör meddelas i administrativ ordning.

Remissyttrandena. Svea hovrätt ifrågasätter om
gemensam utmätning bör ske annat än när det gäller ansökningar som kommer in
samma dag. Den nu gällande och föreslagna ordningen kan på sätt beredningen
antyder locka mindre nogräknade gäldenärer att skapa skenfordringar i syfte att
tränga undan legitima fordringsanspräk. En annan nackdel är att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. Il § 393

borgenärerna blir alltför beroende av den aktuella
kronofogdemyndighetens arbeisbalans. Det kan visserligen vara praktiskt med
gemensam utmätning, eftersom antalet förrättningar minskar. Man kan emellertid
också tänka sig att gemensam förrättning hälls men att fördelningen av influtna
medel inte sker proportionellt utan med hänsyn till tidsordningen mellan de
olika ansökningarna. Hovrätten anser alt frågan om gemensam utmätning bör
övervägas ytterligare och att kronofogdemyndighetens dubbelroll i allmänna mål
därvid bör särskilt uppmärksammas. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen
i Kopparbergs län.

Kronofogdeföreningen tar upp frågan
humvida tillfälliga hinder mot utmätning, t,ex, alt lagakraftbevis inte har
getts in i fall dä sådant krävs, skall utesluta samtidig utmätning. Om
förrättning har satts ut när en ny ansökan som behöver kompletteras kommer in,
skulle, om kompletteringen inte hinner genomföras före den utsatta
förrältningsdagen, kronofogdemyndigheten i vissa fall vara skyldig alt
inställa förrättningen och underrätta gäldenären därom. En sädan ordning blir
enligt föreningen svår-hanteriig. Samordning bör enligl föreningen ske endast
med mäl som är kompletta.

Vad angår den föreslagna
möjligheten att vid utmätning för flera fordringar Jämka underhållsbidrag
framhåller kronofogdeföreningen att behov av Jämkning kan föreligga även i
fråga om andra fordringar. Som exempel nämns att en anhörig lill gäldenären ansöker
om betalningsforeläggande mot gäldenären, som medger ansökningen trots att
nägon fordran inte föreligger, Belalningsföreläggandel leder sedan till
utmätning före eller samtidigt med utmätning för en annan, verklig fordran.
Vidare kan länkas att en näringsidkare företagsintecknar sin egendom och
pantförskriver inteckningen till någon närstående. Länsstyrelsen i Ålvsborgs
län framhåller å andra sidan att jämkningsmöjligheten bör vara inskränkt till
att avse underhållsbidrag.

Föredraganden. Frågan om samtidig
utmätning när två eller flera borgenärer har sökt utmätning mot samma gäldenär
skall, som framgår av vad beredningen har anfört, ses mot bakgrund av att
förmånsrätt på gmnd av utmätning även i fortsättningen förutsätts skola inträda
först när utmätning sker och alltså inte redan när ansökan görs. Att som en
remissinstans har ifrågasatt inte ställa upp krav på samtidig utmätning annat
än när ansökan har gjorts samma dag skulle innebära att i praktiken
ansökningsdagen och ibland rena tillfälligheter blev avgörande för
företrädesordningen mellan olika fordringar, för vilka ansökningar samtidigt är
anhängiga. En sådan ordning är enligt min mening inte lämplig. Del är ä andra
sidan tydligt att en regel om samtidig utmätning när tvä eller flera har sökt
utmätning mot samma gäldenär inte kan vara undanlagslös. Beredningen har i den
föreslagna bestämmelsen uttryckt saken så, att utmätning för fordringama skall
ske samtidigt, om inte nägon av sökandena därigenom uppehåUs oskäligt. Detta
förslag, som ger kronofogdemyndigheten möjlighet att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. II § 394

beakta
omständigheterna i del särskilda fallet, torde med viss redaktionell jämkning
kunna godtas.

Vad gäller den närmare innebörden av den nu
förordade ordningen inställer sig till en böqan frågan vad som skall avses med
uttrycket att "tvä eller flera sökt utmätning hos samma gäldenär". En
remissinstans har hävdat att endast mål i vUka ansökningshandlingarna är
fullständiga skall beaktas vid tillämpning av bestämmelsen. Jag delar inte den
uppfattningen. En sådan ordning skulle ibland kunna föranleda avsevärd
olägenhet för en sökande, sorn har förbisett något vid sin ansökan. Huruvida en
ansökan bör medföra alt utmätning för annan sökandes fordran skjuls upp och
eventuellt alt utsatt förrättning ställs in får avgöras efter vad som med
hänsyn till sist nämnde sökande kan anses skäligt. Ett kortare uppskov bör ofta
inte anses oskäligt. Vid bedömningen härav får naturligen beaktas en rad olika
omständigheter, säsom risken för att gäldenären skaffar undan egendom och
gäldenärens ekonomiska läge i allmänhet.

Har utmätning för en fordran hunnit ske och
förmånsrätt alltså inträtt när utmätning söks för annan fordran, kan nägon
samtidig utmätning för fordringarna i den mening som avses i bestämmelsen inte
komma till stånd. En annan sak är att del kan finnas anledning att utmäta samma
egendom även för den senare fordringen, åtminstone om egendomen kan antas ha
något övervärde och andra utmätningsbara tillgångar saknas. Beträffande
bestämmelsens tillämpning i fråga om allmänna mäl kan erinras om alt enligt 2
kap. 30 8 iredje stycket ansökan i sädana mäl skall anses gjord, när
indrivningshandlingarna kom in till kronofogdemyndigheten.

Beredningens förslag alt underhällsbidrag vid behov
skall kunna jämkas när utmätning samtidigt sker för annan fordran har inte
föranlett erinran från nägon remissinstans. Även Jag finner det lämpligt alt en
sådan möjlighel införs. En remissinstans har emellertid ansett att jämkning bör
kunna ske även i andra fall. Med anledning härav vill jag framhålla följande.
Beträffande fordringar i aUmänhet saknas som beredningen har framhållit i regel
utgångspunkter för att bedöma om åberopad fordran är otillbörligt stor. Det är
därför alltför vanskligt att införa en generell möjlighet att jämka vanlig
fordran, för vilken sökanden kan åberopa exekutionstitel. Som beredningen har
påpekat skall emellertid utmätning inte medges i fall dä del framgår att någon
verklig fordran inle föreligger. Det torde dock inte förekomma ofta att kronofogdemyndigheten
anser sig ha tiUräckligt stöd för en sådan vägran. I övrigt torde man få lita
till andra medel för att komma lill rätta med skenfordringar. Borgenär som inte
har blivit tillgodosedd till följd av utmätning för annan fordran, vars reella
underlag ifrågasätts, kan söka gäldenären i konkurs och få fordringen prövad
enligt de regler som gäUer för fordringar i konkurs. Upprättande och åberopande
av handling som endast avser en skenfordran är vidare i viss utsträckning
straffbart Qfr 11 kap. I 8 andra stycket andra meningen och 15 kap. 11 8 BrB).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 12 § 395

12 8 Denna paragraf behandlar underrättelse till
gäldenären före utmätning. Den motsvarar 5 kap. 12 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 59 8 1 mom.
UL skall innan utmätning verksläUs underrättelse om mälet sändas till
gäldenären med posten eUer lämnas pä annat lämpligt sätt. Underrättelsen bör
lämnas så tidigt, att gäldenären kan beräknas få nödigt rådrum all bevaka sin
rätt. Enligl 2 mom. i samma paragraf behöver inte gäldenären underrättas, om
fara är att egendom undansticks eller förstörs eller om saken eljest är
brådskande. Underrättelse behövs inle heller, om gäldenären saknar känt
hemvist och det inte är bekant var han uppehåller sig eller var ombud för honom
finns. Närmare föreskrifter angående underrättelse har meddelats i 39, 40, 52,
56 och5j7§§ USK.

Lagberedningen. 1 första stycket av
5 kap. 12 8 föreslås att gäldenären innan utmätning sker skall underrättas om
ärendet så tidigt att han kan beräknas få rådrum att bevaka sin rätt. Enligt
andra stycket behöver gäldenären dock inte underrättas, om risk föreligger att
han skaffar undan eller förstör egendom eller om saken eljest är brådskande.
Underrättelse behövs inte heller, om gäldenären saknar känt hemvist och det
inte har kunnat klarläggas var han uppehåller sig Qfr 15 S delgivningslagen).
Beredningen påpekar att om känt ombud finns denne naluriiglvis skall underrättas.

Enligl beredningen bör närmare
föreskrifter angående underrättelse meddelas i administrativ ordning, bl.a. om
underrättelses innehåll, sättet för överbringande av underrättelse och senare
meddelande om tid och plats för utmätningsförrältning. när det inle har kunnat
anges i underrättelsen.

Förslaget innehåller inte
bestämmelser beträffande underrättelse till gäldenären om
kronofogdemyndighetens ulmätningsbeslut. Föreskrifter härom har liksom f.n.
ansetts böra meddelas i administrativ ordning. Att underrättelse sker genom
delgivning av protokoll eller bevis har, framhåller beredningen, bl.a.
betydelse för beräkning av besvärstiden (19 kap. 27 8 andra stycket).

Föredraganden. De nuvarande
bestämmelserna om underrättelse före utmätning torde fungera väl i praktiken.
Beredningens förslag, som i huvudsak överensstämmer med de nu gällande reglema,
har inte heUer föranleti erinran från nägon remissinstans. Även jag godtar i
princip förslaget. 1 departementsförslaget har första stycket dock jämkats
något. Den föreslagna lydelsen anknyter nära till bestämmelsen i 59 8 1 mom.
UL. Genom lydelsen markeras att det står kronofogdemyndigheten fritt att välja
det sätt pä vilket underrättelse skall lämnas. Närmare bestämmelser om hur
underrättelseplikten skall fullgöras torde få meddelas av regeringen.

Paragrafen är tillämplig även i
aUmänt mål. Som följer av 2 kap. 30 8 tredje stycket anses i sädant mål ansökan
gjord, när indrivningshand-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 13 § 3%

lingama
kom in till kronofogdemyndigheten. Avsikten är att gäldenären i samband härmed
skall liksoijt f.n. tillställas en anmaning att betala fordringen. Samtidigt
skall han också underrättas om målet. I förhällande till nuvarande ordning
innebär det den skillnaden att han härmed har fäll sådan underrättelse som
avses i förevarande paragraf Gfr 39 8 andra stycket USK). Förflyter längre tid
frän denna underrättelse eller finns det eljest särskilt skäl till del, bör
emellertid ny underrättelse tillställas gäldenären. Behövlig föreskrift häromi
kan meddelas av regeringen.

13
8 Paragrafen, som motsvarar 5 kap. 14 8 första stycket beredningens förslag,
reglerar frågan i vad män gäldenärens närvaro krävs vid utmätningsförrättning.

Gällande rätt. 1 60 8 1 mom. UL anges all när
utmätning skaU äga rurri för fordran som avses i 54 eller 54 a 8 - dvs. fordran
för vilken sökanden åberopar dom eller utslag eller skriftlig förbindelse
angående underhållsbidrag - gäldenärens frånvaro inte utgör hinder för
förrättningen, om det inle anses erforderiigt att gäldenären får tillfälle att
yttra sig. Vid utmätning på grund av auktionsprotokoll för fordran som rör
inrop av lös egendom krävs däremot att gäldenären är närvarande (55 8 UL).
Enligl 60 8 2 mom. skall, om gäldenären inte är tillstädes vid förrättningen
men hans make, nägon av hans husfolk eller annan som har egendomen i sin värd
eller besittning anträffas, denne tillsägas alt närvara.

Lagberedningen. Beredningen föreslår i första
stycket av 5 kap. 14 8 att gäldenärens frånvaro inte hindrar att utmätning
sker, om det inte behövs att gäldenären får tillfälle all yttra sig vid
förrättningen. 1 andra stycket sägs att om gäldenären inte är närvarande men
hans make, nägon anställd eller annan som har hand om egendomen anträffas,
denne skall anmodas att närvara. Beredningen påpekar att med hänsyn till att
förslaget inte innehåller någon motsvarighet till bestämmelsen i 55 8 UL om
utmätning på gmnd av protokoll över offentlig auktion paragrafen har kunnat
erhålla generell tillämpning vid utmätning.

Uppskjuts utmätning på gmnd av gäldenärens frånvaro
kan förrättningsmannen, framhåller beredningen, enligt 7 kap. 12 8 ta egendom
i förvar eller vidta annan provisorisk åtgärd, om det behövs. Sker utmätning i
gäldenärens frånvaro, finns möjlighet att häva den enligt 5 kap. 33 8 eller att
vidta annan rättelse enligl 5 kap. 34 8, om ett misstag har begåtts.

1 detta sammanhang framhåUer beredningen att om det
är aktueUt att undersöka bankfack som gäldenären har, detta inte bör öppnas
utan att han har beretts tiUfälle att närvara. Vid behov kan kronofogdemyndigheten
enligt 7 kap. 12 8 låta plombera facket eller meddela banken förbud att
medverka tUl att det öppnas, om gäldenären är tUlfäUigt förhindrad att komma
fiUstädes.

Föredraganden. Beredningens förslag om i vad mån
gäldenärens närvaro krävs vid utmälningsförrättning för att utmätning skall få
äga mm

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 14 § 397

har inle mött nägon erinran under remissbehandlingen. Inte
heller Jag har nägon saklig invändning mot förslaget. Bestämmelsen bör
emellertid Jämkas något redaktionellt i förhållande till beredningsförslagel. 1
verkställighetsföreskrifler får regleras i vilka fall gäldenären bör kallas
till förrättning.

Bestämmelsen i andra stycket av
beredningens förslag synes närmast ta sikte på det fallet att förrättning hälls
i gäldenärens bostad eller i annan lokal som han disponerar över. Redan f n.
äger emellertid utmätning ofta rum på annat håll - bl.a. på förrältningsmannens
Qänstemm - t.ex. i fräga om lön, fordran pä överskjutande skatt och fast
egendom, och denna utveckling kan väntas fortsätta. Bestämmelsen torde därför
vara nägot missvisande. Härtill kommer att frågan inte kräver reglering i lag.
Föreskrift i saken synes lämpligen kunna tas upp i samband med andra
verkställighetsföreskrifler. På grund härav saknar depart.ementsförslagei
motsvarighet till andra stycket i beredningens förslag.

Upplysningsplikt

14 8 Denna paragraf innehåller bestämmelser om
upplysningsskyldighet för gäldenären och om medel att utkräva denna skyldighet.
Paragrafen motsvarar 5 kap. 4 8 första stycket och 13 § andra och tredje
styckena beredningens förslag.

Gällande rätt. Uimätningsgäldenär
är enligt gällande rätt inte skyldig all medverka vid utmätning genom att lämna
upplysningar om sina tillgångar Gfr 64 8 3 mom. första meningen UL, som endast
gäller vad som bör undantas från utmätning). Gäldenären kan sålunda förhälla
sig passiv. Han kan ocksä som regel utan påföljd läna osanna uppgifter. Om han
i samband med ulmätningsförrätlning åberopar oriklig handling eller skenavial
och därigenom hindrar att erforderlig egendom tas i anspråk, gör han sig
emellertid skyldig till straffbar handling (II kap. 1 8 andra stycket andra meningen BrB).

Enligt lagen om utmätningsed är
emellertid gäldenär skyldig att på yrkande av borgenär upprätta förteckning
över sina tillgångar och beediga förteckningen. Ansökan om avläggande av
ulmälningsed skall göras hos konkursdomaren och edgång kan alltså inte äga rum
i mål om utmätning. Skyldighet för gäldenären att avlägga ulmälningsed
förutsätter att misslyckat utmätningsförsök har ägt mm inom sex månader innan
ansökan gjordes om utmätningsed. Gäldenär som lämnar oriktig uppgift i förteckning
till ulmälningsed gör sig skyldig till straffbar handling (11 kap. 1 8 andra
stycket första meningen och 3 8 andra stycket BrB).

Lagberedningen. Enligt beredningen
är det en uppenbar brist i nuvarande ordning att gäldenären inte är skyldig att
i ulmätningsärendet lämna upplysningar om sina tillgångar och att han som regel
utan påföljd kan försvåra utmälningsförfarandet genom alt förhälla sig helt
passiv eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 14 § 398

t.o.m.
lämna oriktiga eller vilseledande uppgifter. Förrättningsmannen skall
visserligen efterforska utmätningsbar egendom men är i praktiken i stor
utsträckning hänvisad till upplysningar från partema. Det har förekommit att
gäldenär har gömt undan värdehandlingar eller annan värdefull egendom och
vägrat uppge var den finns. Om skyldighet åläggs uimätningsgäldenär att redan
i utmätningsärendet uppge sina tillgångar, bör enligt beredningen bättre
resultat kunna uppnås i en del fall. Kronofogdemyndigheten bör därför ha
möjlighel alt under handläggningen av ärendet framtvinga uppgifter av
gäldenären. Som närmare behandlas i det följande anser beredningen önskvärt att
man frångår nuvarande praxis att regelmässigt uppsöka gäldenärens bostad för
att där utröna huruvida det finns utmätningsbar egendom. För all detta önskemål
skall kunna tillgodoses mäste gäldenären åläggas att medverka på ett annat
sätt än nu.

Beredningen anser att upplysningsplikten bör
begränsas lill gäldenärens tillgångar. Nägot behov alt i ulmätningsärende kräva
uppgifter om gäldenärens skulder föreligger knappast. Skyldigheten alt uppge
lillgångama bör omfatta alla tillgångar som har ekonomiskt värde.

1 enlighet med det sagda föreslår beredningen i
första stycket av 5 kap. 4 8 att gäldenären skall vara skyldig all noggrant
uppge sina tillgångar. Häri skall även ingå behövliga upplysningar om var
tillgångarna finns och omständigheter som är av betydelse för alt precisera dem
(l.ex. om avbetalningar pä fordran eUer innehåUet i ett kontrakt). Del närmare
förfarandet när kronofogdemyndigheten skall avkräva gäldenären uppgifter
regleras i 13 8.

I 5 kap. 13 8 första stycket föreslår beredningen
att gäldenär skall kunna åläggas att inställa sig till förhör, om skälig
anledning föreligger. Bestämmelsen är inle inskränkt till alt avse uppgifter
om gäldenärens tillgångar utan gäller även när det av annan anledning finns
behov att höra gäldenären muntligen.

EnUgt andra stycket första meningen i 13 8 skall
gäldenären även kunna åläggas att inge förteckning över sina tillgångar. 1
föreläggandet får enligt 19 kap. 13 8 föreskrivas vite. Detta skall i regel
sättas ut i pengar men fängelse, högst tre månader, får förekomma, om
synnerliga skäl föreligger.

Gäldenärens ekonomiska förhåUanden torde enligt beredningen
ofta vara så enkla att han kan på egen hand upprätta förteckning över sina tUlgångar,
åtminstone om han får vissa anvisningar av kronofogdemyndigheten, men ibland
kan gäldenäien behöva hjälp. För sådana fall föresläs i andra meningen av 13 8
andra stycket att lämplig person vid behov kan förordnas att biträda gäldenären
vid upprättande av förteckning. Kostnaden för biträdet bör - liksom annan
förrättningskostnad - pä kronofogdemyndighetens begäran förskolleras av
sökanden, men denne bör kunna få utgiften ersatt av gäldenären (18 kap. 3, 6
och 9 88).

Beredningen anser att gäldenären under vissa
fömtsättningar bör vara underkastad straffansvar. I tredje stycket av 13 8
föreslår beredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 14 § 399

skyldighet
för gäldenären alt på heder och samvete skriftligen bekräfta de uppgifter om
sina tillgångar som han har lämnat vid förhör eUer i förteckning. Om det
behövs, kan del vid vite föreläggas gäldenären att bekräfta sina uppgifter på
nu nämnt sätt (19 kap. 13 8). Bekräftelsen skaU ske skriftligen. Den som i
sädan skriftlig utsaga lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen kan
straffas enligt 15 kap. 10 8 BrB för osann försäkran, om han har handlat
uppsåtligen, och för vårdslös försäkran, om han har handlat av grov oaktsamhet.

Enligt förslaget krävs inle nägon begäran av
sökanden för att gäldenären skall kunna åläggas att inställa sig till förhör
eller inge förteckning över sina tillgångar eller alt bekräfta sina uppgifter
pä heder och samvete. Om sökanden har begärt att gäldenären på sådant sätt
bekräftar sina uppgifter, måste enligt beredningen kronofogdemyndigheten beakta
yrkandet och de skäl som sökanden har anfört. Bestämmelsema i 13 8 är - Uksom 4
8-tillämpliga även på gäldenär som är Juridisk person. Det blir i sådant faU
behörig ställföreträdare för gäldenären som har att lämna upplysningar och
bekräfta dem på heder och samvete.

Beredningen understryker alt gäldenärens
upplysningsplikt endast kan aktualiseras i ulmätningsärende. Har sådant ärende
avskrivits efter misslyckat utmätningsförsök, är gäldenären inte skyldiga»
lämna uppgifterom sina tillgångar utan att ny ansökan görs om utmätning.

Del bör enligl beredningen förbehåUas högre
befattningshavare vid kronofogdemyndigheten att besluta enligt 13 8. Föreskrift
härom bör meddelas i administrativ ordning.

Bestämmelserna i paragrafen hindrar givelvis inte,
framhåUer beredningen, att förrättningsmannen söker erhålla upplysningar från
gäldenären på ett mera formlöst sätt, t.ex. per telefon eller i samband med
utmätningsförrältning. Upplysningar som gäldenären lämnar i sädan ordning kan
dock enligt förslaget inte föranleda straffansvar.

De nu behandlade bestämmelsema om skyldighet för
gäldenär alt i ulmätningsärende lämna uppgifter om sina fillgångar innebär
enligt beredningen en avsevärt enklare ordning än förfarandet enligt lagen om
utmätningsed. Genomförs förslaget, bör den lagen avskaffas. Beredningen har
lagt fram förslag härom i betänkandet (SOU 1974:55) Utsökningsrätt XIII.

Beredningen framhåller i anslutning fill de
föreslagna reglema om gäldenärens upplysningsplikt att utmätningsförrättning
f.n. aUfid hålls i gäldenärens bostad, om inte egendom på annat stäUe har
tagits i anspråk. Detta gäller även om förrättning nyligen har ägt mm hos
gäldenären i annat ärende ulan att ge resultat. En sådan ordning var enligt
beredningen mera naturlig förr, när mänga människor inle hade andra tUlgångar
än lösöre i hemmet. Oavsett vilken egendom som finns alt tillgå synes del
numera inte så välmotiverat att förrättningsmannen rutinmässigt skaU besöka
gäldenären i hemmet. Även om detta i våra dagar oftast innehåller betydligt
värdefullare egendom än i äldre tider är ändå inte så mycket att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 14 § 400

vinna, eftersom nuvarande regler om gäldenärens beneficium
är mycket liberala mot honom. Åtskillig egendom är f.ö. ofta köpt på
avbetalning under äganderättsförbehåll från säljarens sida. Förrättningar i
gäldenärens bostad ger därför i regel dåligt resultat, 1 de flesta fall befinns
gäldenären sakna utmätningsbara tillgångar. Förfarandet innebär också
olägenheter. Om gäldenären eller annan inte är hemma när förrättningsmannen
inställer sig, anses denne ha rätt och skyldighet att ta sig in i bostaden med
hjälp av portvakt eller låssmed eller på annat sätt.

Beredningen anser att besöken i
gäldenärens bostad kan minskas. Kronofogdemyndigheten bör i större utsträckning
söka fä underlag för sin bedömning genom att höra gäldenären på Qänsterummet
eller utfråga honom per telefon. Hembesök bör göras endast om anledning därtill
kvarstår. Det har sagts att gäldenären inle sällan betalar frivilligt när det
har meddelats honom alt hembesök har satts ul att äga rum. Meddelande till
gäldenären kan emellertid sannolikt utformas på annat sätt med ungefår samma
verkan, t.ex. genom tillkännagivande att utmätning i avlöning riskeras eller
alt hembesök kan äga rum om gäldenären inte betalar. Om del av gäldenärens
uppgifter framgår att han i bostaden har egendom som bör tas i mät, skall
givetvis hembesök göras. F.n. förekommer det alt kronofogdemyndigheten gäng
efler annan får göra resullallösa hembesök hos en och samma gäldenär. När
resultatlöst hembesök har skett enligt den nya ordningen, blir i allt fall
kronofogdemyndigheten befriad från att upprepa besöket så snart ny utmätningsansökan
kommer in.

Beredningen föreslår inte nägra
lagbestämmelser om när hembesök bör göras. Man får i viss utsträckning pröva
sig fram och närmare anvisningar kan vid behov meddelas i administrativ
ordning. Vad som har sagts om hembesök gäller inte besök på fastighet eller i
affärslokal, där gäldenären driver näringsverksamhet. I sådana fall kan
kronofogdemyndigheten, om inle sökanden eller gäldenären själv anvisar
utmätningsbar egendom, i regel inte underlåta att söka konstatera vilka
inventarier m.m. som finns att tillgå.

En särskild fråga rör, anför
beredningen vidare, under vilka förutsättningar kronofogdemyndigheten kan
utfärda bevis att gäldenären har befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. Om
gäldenären är fysisk person eller dödsbo, anses sådant bevis f.n. i allmänhet
kunna utfärdas endast när besök har gjorts i bostaden. Den ordning som
beredningen förordar bör inte hindra att motsvarande bevis utfärdas, baserat på
gäldenärens uppgifter och vad som i övrigt har förekommit i ärendet. Sådant bevis
bör fä samma verkan som bevis om hembesök med negativt resultat, t.ex. vid
ansökan om att gäldenären efter den misslyckade utmätningen skall försättas i
konkurs. Varken den ena eller den andra metoden ger enligl beredningen full
visshet om all gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar.

Remissyttrandena. Förslaget om införande av
upplysningsplikt för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 14 § 401

gäldenären tillstyrks eller lämnas ulan erinran av
remissinstanserna. Kronofogdeföreningen anser att därigenom undanröjs en
allvarlig brist i nuvarande lagstiftning. Genom upplysningsskyldigheten bör
utmätningsinstitutet bli effektivare. Enligl statskontoret innebär förslaget
en viktig reform. På grund av beneficiereglerna har antalet utmätningar av
lösöre minskat och det är sannolikt att denna utveckling fortsätter. Det torde
därför bli allt vanligare all förrättningsmannen vid sina förrättningar kan
konstatera att nägon utmätningsbar egendom inle finns. HärtUl bidrar ocksä
enligl slalskonlorel ökade svårigheter att få avsättning för utmätt gods.

Enligt hovrätten för Övre Norrland
är det utan tvekan en uppenbar brist i nuvarande ordning att gäldenären inle är
skyldig att i ulmätningsärende lämna uppgifter om sina tillgångar.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller alt bestämmelsen om skyldighet för
gäldenären att uppge sina tillgångar fär anses fylla ett behov. Bestämmelsen
härom innebär enligt advokatsamfundets mening en välmotiverad ändring i
förhållande lill gällande rätt.

Ett par remissinstanser ifrågasätter
om inle gäldenärens uppgiftsskyldighel bör avse även skulder och andra
ekonomiska förhållanden. Svea hovrätt framhåller därvid den betydelse som
konkurslagskommitténs förslag om förenklad konkurs m.m. (SOU 1974:6) kan länkas
få i detta hänseende. Enligt kommitténs förslag avskaffas borgenärernas
kostnadsansvar vid mindre konkurser. Därmed ökar ocksä behovet av ett altemativt
- men billigare och mindre ingripande - förf"arande som Qänar syftet att
klariägga gäldenärens förmögenhetsförhållanden. Man riskerar annars enligt
hovrätten att antalet onödiga, och i framtiden dyrare, konkurser ökar. Även
hovrätten för Övre Norrland anser att gäldenären bör vara skyldig all uppge
sina skulder. På sä sätt underiättas kronofogdemyndighetens möjligheter alt
utröna gäldenärens skuldsättning och undvika konkursförfarande. Utredningen om
säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen anser att upplysningsplikten bör
omfatta alla uppgifter som har betydelse för utmälningsförrätlningen, bl.a. om
skulder.

Även förslaget alt gäldenären skall
kunna åläggas att inge förteckning över sina tillgångar har fält ett positivt
mottagande. Utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen anser att
gäldenären alltid bör vara skyldig alt inge förteckning och att särskilda
blankellformulär lämpligen kan utformas för ändamålet. Hyresgästernas
riksförbund är emellertid kritiskt mot förslaget och anser att del bör vara
tillräckligl all gäldenären kan åläggas all inställa sig hos
kronofogdemyndigheten för alt fritt höras angående sina ekonomiska
förhållanden.

Bestämmelsen att
kronofogdemyndigheten skall kunna förordna lämplig person alt biträda
gäldenären vid upprättande av förteckning bör enligt advokatsamfundet ulnylQas
så snart tillgångarna inle kan utredas ulan svårigheter eller eljest är av så
komplicerad natur att sakkunnig bedömning

26 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del I

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 14 § 402

fordras. RSV och hovrätten för Övre Norrland förordar alt
kostnaden i samband med förordnande av biträde får stanna pä statsverket.

Förslaget att gäldenären skall vara
skyldig alt pä heder och samvete skriftligen bekräfta de uppgifter om sina
fillgångar som han har lämnat vid förhör eller i förteckning och därmed
underkastas straffansvar möter kritik från länsstyrelsen i Gävleborgs län, som
tror att gäldenärema ofta kommer att nonchalera kallelse till förhör och
undertecknande av försäkran. Bestämmelsen skulle vidare kunna leda fill att
gäldenären provoceras till all osant uppge sina tillgångar. Kritik anförs också
av Hyresgästernas riksförbund, som påpekar att utmätningsåtgärder ofta drabbar
människor i små ekonomiska omständigheter. Enligt förbundet kan den föreslagna
ordningen komma att uppfattas som en onödig hårdhet från samhällets sida.

Advokatsamfundet föreslår att
befattningshavare som handlägger fråga om skriftlig försäkran skall vara
skyldig att erinra gäldenären om hans sanningsplikt och om det straffansvar som
kan följa enligt BrB. En sådan skyldighet förordas också av
handelskammarförbundet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län år
kritisk mot beredningens uttalande att om sökanden begär att gäldenären på
heder och samvete bekräftar sina uppgifter, kronofogdemyndigheten måsle beakta
yrkandet och de skäl som sökanden har anfört. Länsstyrelsen befarar att delta
kan leda till att enskild borgenär regelmässigt framställer sädant yrkande.
Enligl länsstyrelsens mening bör det stå kronofogdemyndigheten fritt all
avgöra om förhör bör håUas. För all uppnå en begränsning av antalet förhör bör
enskild borgenär åläggas viss avgiftsskyldighet.

Kronofogdeföreningen anser att
bestämmelsen om skriftlig försäkran bör kompletteras med en regel motsvarande
13 8 lagen om utmätningsed, nämligen att gäldenär normalt inle skall vara
skyldig all avlägga ny försäkran förrän efter tre är. Även länsstyrelsen i
Norrbottens län är inne på denna tanke.

Handelskammarförbundet förordar en
bestämmelse att om del på sannolika skäl bedöms föreligga gäldenärsbrott,
ärendet skaU överlämnas till åklagarmyndigheten.

Beredningens uttalande att
bestämmelsema i 5 kap. 13 8 inte hindrar att upplysningar inhämtas på ett mera
formlöst sätt tas upp av kronofogdeföreningen , som frågar sig i vilken
utsträckning sädana uppgifter som t.ex. har lämnats per telefon kan ligga till
grund för bevis all gäldenär saknar utmätningsbara tillgångar. Enligt
föreningens mening bör detta kunna vara fallet l.ex. om resullafiös
utmätningsförrättning har ägt rum inom de senaste sex månaderna eller om
uppgifter har lämnats vid förhör eller i förteckning inom samma tid.
Kronofogdemyndigheten bör i sådana fall kunna inskränka sig lill all inhämta
uppgifter från gäldenären eller annan per telefon och med ledning av dessa
uppgifter redovisa målet med hindersbevis.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 14 § 403

Frågan i vad mån förhör med gäldenären bör kunna
ersätta hembesök berörs närmare av några remissinstanser. Enligl Ä5V bör
hembesök även i fortsättningen vara den primära verkställighetsälgärden. Förhör
bör dock bli ett värdefullt komplement, fömtsatt att användningen därav blir
fakultativ. Kronofogdemyndigheten bör sålunda kunna välja mellan att antingen
hålla förhör eller göra hembesök eller göra bådadera. Ett förfarande där
förrättning och förhör smidigt kompletterar varandra och där det ena
förfaringssättet inte utesluter del andra torde enligt RSV ge de största
fömtsättningarna för en effektiv verksamhei utan nämnvärd ökning av
kronofogdemyndighetens arbetsbelastning. En ordning med obligatoriskt förhör
skulle kunna vålla ölägenheter beträffande gäldenärer som har läng väg till
kronofogdemyndighetens centralort eller slalioneringsort. Det är givelvis till
stor fördel om kronofogdemyndigheten kan fä kontakt med gäldenären. Genom
förslaget om gäldenärens skyldighet att inställa sig till förhör blir frågan
beroende av den ambitionsnivå som frän tid lill annan kan råda i detta avseende
och som bestäms av en ändamålsenlig planering av verksamheten hos
kronofogdemyndigheten.

Kronofogdeföreningen är ense med beredningen om att
man bör sträva efler all minska antalet förrättningar i gäldenärens bostad, eftersom
dessa som regel ger dåligt resultat lill följd av de liberala beneficiereglema.
Det finns dock anledning befara att gäldenären i många fall inte efterkommer
kallelse till förhör, även om vite har satts ut i kallelsen eller tidigare
förelagt vite har dömts ul. I sådana fall bör kronofogdemyndigheten göra
hembesök i stället för att påkalla hämtning. Det torde därför inle kunna
undvikas att hembesök måste ske i relafivt stor omfattning även i framtiden.
En alltför stark reducering av hembesöken kan enligt föreningen ocksä medföra
att betalningsmoralen försämras och att gäldenären i ökad utsträckning lämnar
osanna uppgifter vid förhör. Liknande synpunkter anförs av advokatsamfundet,
som visserligen delar uppfattningen alt de nuvarande hembesöken kan begränsas
men som anser alt frågan om hembesök endast i ringa mån bör göras beroende av
de upplysningar som gäldenären lämnar.

RRV anser alt förhör med gäldenären och åläggande
för honom att inge förteckning över sina tillgångar kan vara rationella
alternativ lill rutinmässiga hembesök, särskilt om de kombineras med att
information om gäldenären inhämtas frän deklaration och tillgängliga register.
Enligt RRV är det emellertid angeläget att de nya instituten tiUämpas med
urskillning sä alt de inte leder till slentrianmässig avskrivning i de allmänna
målen. Under alla förhållanden är det viktigt att indrivningen sä långt det är
möjligt sker genom personlig kontakt med gäldenären. Länsstyrelsen i Ålvsborgs
län anser sig inle övertygad om att de föreslagna reglerna om
upplysningsskyldighet för gäldenären leder till att hembesöken kan minskas.

Beredningens
uttalande att lagen om ulmälningsed bör avskaffas, om de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 14 § 404

föreslagna
bestämmelserna om upplysningsskyldighel för gäldenären i utmätningsmål
genomförs, godtas nästan genomgående av remissinstanserna. Nägra
remissinstanser berör därvid sambandet med konkurs. Konkurslagskommittén
erinrar om all det huvudsakliga syftet med lagen om ulmälningsed är alt
åstadkomma ett enkelt och billigt förfarande som alternativ till de s.k.
faltigkonkursema när del gäller att fä konstaterat huruvida gäldenären har
utmätningsbara tillgångar. Institutet fatlig-konkurs har emellertid av olika
skäl ändå kommit att utnyUjas i mycket stor utsträckning. Enligt preliminära
uppgifter avslutades år 1973 omkring 3.000 konkurser som fattigkonkurs, vilket
utgör tvä tredjedelar av samtliga avslutade konkurser, medan antalet slutligt
handlagda ärenden angående utmätningsed uppgick till ungefär 3.300. Det skulle
innebära en inte önskvärd utveckling, om avskaffande av förfarandet med
utmätningsed fick till följd all konkursinslitulel kom att anlitas i ökad
omfattning. Det kan emellertid enligt kommittén förutsättas att förfarandet
enligt de föreslagna bestämmelserna i 5 kap. 13 8 UB kommer att tillämpas
åtminstone i samma utsträckning som det nuvarande förfarandet med ulmälningsed.
Sålunda torde del föreslagna förfarandet ofta kunna komma till användning vid
indrivning och avskrivning av skatter och andra statliga fordringar. Man bör
också kunna räkna med att enskilda borgenärer inle sällan skall nöja sig med
detta förfarande i stället för att föranstalta om konkurs. Liknande synpunkter
anförs av handelskammarförbundet.

Domareförbundet framhåller att förfarandet med utmätningsed
sä till vida torde vara föga meningsfullt som del sällan medför att gäldenären
uppger tillgångar ulöver vad som redan har framkommit. Förbundet anser därför
att goda skäl talar för alt edgångsförfarandel avskaffas och i stället
utmälningsförfarandet byggs ut på sätt som beredningen har föreslagit. Det bör
vara så utformat alt dolda tillgångar i görligaste mån uppenbaras. Ett
ineffektivt ulsökningsförfarande kan bl.a. ge upphov fill ökat antal konkurser.
Vid övervägande av utsökningsförfarandets gestaltning bör därför enligt
förbundet återverkningarna i konkurshänseende beaktas.

Endast länsstyrelsen i Gävleborgs län, som har
avstyrkt förslaget all uimätningsgäldenär skall vara skyldig att under
straffansvar lämna uppgifter i utmätningsmålet, anser att den nuvarande
ordningen med utmätningsed vid domstol bör behåUas. Länsstyrelsen framhåUer att
domstolen för gäldenären framstiir som en opartisk myndighet som inte tidigare
har tagit befattning med saken.

Föredraganden. Del har synts lämpligt att föra samman
bestämmelser om upplysningsplikt för gäldenären med regler om hur denna
skyldighet skall utkrävas. Bestämmelser om förhör och om tvångsmedel som står
till buds har emellerfid tagils upp i 2 kap. Tredje mans skyldighet all lämna
upplysningar regleras i nästföljande paragraf.

Jag delar uppfattningen att del är en brist i
nuvarande ordning att uimätningsgäldenär inte är skyldig alt i mälet hos
kronofogdemyndigheten lämna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 14 § 405

uppgifter
om sina tillgångar och att gäldenären sålunda kan förtiga tillgångar och
t.o.m. i allmänhet utan påföljd lämna oriktiga uppgifter. Utmätningsbar egendom
utgörs numera inte i samma utsträckning som tidigare av lösöre i gäldenärens
bostad utan består ofta av fillgångar av annat slag, bl.a. fordringar och
rättigheter, vUka kronofogdemyndigheten inle har samma möjlighet att utan
medverkan av gäldenären eller annan skaffa sig kännedom om.
Kronofogdemyndigheten är därför i stor utsträckning hänvisad lill upplysningar
som kan erhållas om gäldenärens tillgångar, i första hand av gäldenären själv.
Del kan erinras om att i flera andra länder är uimätningsgäldenär skyldig att
lämna behövliga upplysningar i utmätningsmälel. 1 likhet med remissinstansema
godtar jag sålunda beredningens förslag om införande av skyldighet för
gäldenären alt medverka i det exekutiva förfarandet genom alt lämna
upplysningar om sina tillgångar. Denna skyldighet utgör en viktig nyhet från
såväl principiell som praktisk synpunkt. Upplysningsplikten bör kunna bidra
till all göra utmälningsförfarandet mera effektivt. Den inverkar också på
handläggningen av målen. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

Beredningens förslag om upplysningsplikt för
gäldenären avser dennes tillgångar. Bestämmelsen syftar till all kronofogdemyndigheten
skall kunna få sädana upplysningar att den utmätningsbara egendom som finns kan
tas i anspråk. Det är sålunda tydligt alt uppgiftsskyldighelen omfattar även
egendom, som gäldenären har avhänt sig men beträffande vilken besittningstagande,
underrättelse tUl iredje man eller annan liknande åtgärd som krävs för att
överlåtelsen skall gälla mot överiåtarens borgenärer inte har ägt mm.
Skyldigheten är naturiigtvis inte inskränkt lill en uppräkning av tillgångarna
utan avser även andra upplysningar som kronofogdemyndigheten behöver för all
kunna la ställning liU om egendomen kan och bör utmätas och för att säkerställa
utmätningen, bl.a. uppgifter om tillgångamas närmare beskaffenhet och var de
finns.

Ett par remissinstanser har ansett att gäldenärens
upplysningsplikt bör avse även skulder och andra ekonomiska förhåUanden. Även
om sådana uppgifter ibland kan tänkas ha betydelse för sökanden eller annan, är
del enligt min mening inte lämpligt att betunga utmätningsförfarandet med
utredning därom. Det bör emellertid påpekas all skyldigheten att lämna
uppgifter om tUlgångama även omfattar upplysningar i vad mån egendom häftar för
fordran, t.ex. pä gmnd av panträtt. Att upplysningsskyldigheten begränsas till
att avse tUlgångama torde knappast kunna påverka antalet konkurser i någon
större omfattning.

1 enlighet med det sagda anges i första stycket av
förevarande paragraf att gäldenären är skyldig all lämna de uppgifter om sina
tillgångar som kronofogdemyndigheten behöver. All som beredningen har
föreslagit uttryckligen ange att uppgiftema skall lämnas noggrant synes inte
behövligt. Det är tydligt att gäldenärens upplysningar skall vara så
preciserade att de kan ligga till grund för kronofogdemyndighetens bedömning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

I fråga om de medel som bör stå
till buds för att avkräva gäldenären upplysningar villjag tiU en början erinra
om att enligt 2 kap. 10 S. som är generellt tillämplig i alla slags
utsökningsmål, får kronofogdemyndigheten vid behov hälla förhör med svaranden.
Kallelse till förhör kan förenas med vitesföreläggande och under vissa
förutsättningar kan svaranden hämtas till förhör (2 kap. 10 8 tredje stycket
och 12 8 andra stycket). Vidare kan gäldenären med slöd av 2 kap. 15 8
föreläggas vite i samband med alt han avkrävs uppgifter. Om gäldenären iredskas
och synnerliga skäl föreligger, kan enligl 2 kap. 16 8 häktning komma i fräga.

Beredningens förslag att
kronofogdemyndigheten, vid sidan av befogenheten att hålla förhör med
gäldenären, även skall kunna ålägga denne att inge förteckning över sina
tillgångar har godtagits av praktiskt tagel alla remissinstanser. Även Jag
anser att sädan skyldighet bör slås fast i UB Gfr vad som sägs om avskaffande
av systemet med ulmälningsed i det följande). Förteckningen synes böra
begränsas till tillgångarna. Någon skyldighet för gäldenären att alllid inge
förteckning över sina tillgångar bör dock inte föreskrivas. Huruvida sådan
förteckning bör avkrävas gäldenären får avgöras från fall lill fall. Åläggande
för gäldenären att inge förteckning kan förenas med vitesföreläggande och vid
tredska föranleda häktning. Även förslaget alt lämplig person vid behov skall
kunna förordnas att biträda gäldenären med upprättande av förteckning anser jag
lämpligt. Kostnaden för sådant biträde bör stanna på statsverket.

Bestämmelser om gäldenärens
skyldighet att inge förteckning och om biträde för upprättande av förteckning
har i departementsförslaget tagits upp som ett andra stycke i 14 8.

I det föregäende har jag nämnt
vilka tvångsmedel som skall slå till buds för alt framtvinga uppgifter av
gäldenären. För att skyldigheten all lämna upplysningar skall bli effekfiv bör
även lämnandet av oriktiga uppgifter vara sanktionerat. I detta syfte har
bcedningen föreslagit att gäldenären skall vara skyldig att på heder och samvete
skriftligen bekräfta sina uppgifter om tUlgångarna, med påföljd att den som
lämnar osanna uppgifter eller förtiger sanningen kan straffas enligt 15 kap. 10
8 BrB för osann försäkran resp. vårdslös försäkran. Detta förslag, som har
fillsiyrkls eller lämnats ulan erinran av nästan alla remissinstanser, bör
godtas. En bestämmelse i saken har tagits upp i tredje stycket av 14 8. Del kan
påpekas all bestämmelsema om vitesföreläggande och häktning i 2 kap. 15 och 16
§8 är tUlämpliga även beträffande gäldenärens skyldighet att på heder och
samvete bekräfta sina uppgifter.

Jag delar uppfattningen att
kronofogdemyndigheten inte bör vara bunden av en sökandes begäran att
gäldenären skall bekräfta sina uppgifter på heder och samvete. Å andra sidan
måste hänsyn tas till sökandens begäran och de skäl som denne anför, bl.a. för
att förebygga onödiga konkurser. Frågan i vad mån bekräftelse på heder och
samvete bör avkrävas gäldenären har nära samband med frågan i vilken
utsträckning förhör bör

4 kap.
14 § 406

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 14 § 407

hållas och med frågan huruvida lagen om utmätningsed bör
avskaffas. Dessa frågor behandlas närmare i del följande. Jag anser inte, som
ett par remissinstanser har förordat med hänvisning tUl 13 8 lagen om utmätningsed.
att gäldenär som har bekräftat sina uppgifter på heder och samvete bör vara i
princip befriad från alt avlägga ny bekräftelse inom de närmaste tre åren. Om
anledning förekommer att gäldenären i nytt mål ånyo bekräftar sina uppgifter
under straffansvar, bör kronofogdemyndigheten vara oförhindrad all begära
sådan bekräftelse. Ofta torde emellertid anledning saknas att begära ny
bekräftelse, om inte nägon längre tid har förflutit sedan det tidigare målet
handlades eller anledning förekommer att gäldenären har förvärvat nya
tillgångar.

Har mål om utmätning avskrivits
efter misslyckat utmätningsförsök, är gäldenären inte skyldig att lämna
upplysningar angående sina tillgångar utan alt ny ansökan görs om utmätning.
Detta avser enskilda mål. 1 fråga om indrivning av skatter, böter m.m. är mälet
i allmänhet anhängigt hos kronofogdemyndigheten även efler det alt försök till
utmätning har misslyckats.

Bekräftelse under straffansvar bör
äga rum inför kronofogde. Jag delar den av ett par remissinstanser anförda
uppfattningen alt kronofogden bör erinra gäldenären om hans sanningsplikt och
om påföljden för orikliga eller ofullständiga uppgifter. Föreskrift härom kan
meddelas av regeringen.

Som beredningen har anfört bör
bestämmelserna om avkrävande av uppgifter från gäldenären vid förhör eller i
förteckning inte hindra att förrättningsmannen söker erhålla upplysningar frän
gäldenären på ett mera formlöst sätt, l.ex. i samband med utmätningsförrältning
eller per telefon. Vid telefonsamtal med gäldenären bör förrättningsmannen
l.ex. kunna skaffa sig närmare upplysningar angående viss egendom som är
aktuell för utmätning eller inhämta kompletterande upplysningar lill förhör som
tidigare har hållits i målet. Innan ell mål avslutas utan alt utmätning har
kommit till stånd bör däremot i allmänhet en något mera ingående utredning ske,
även om annat mål mol gäldenären under senare lid har avslutals med
hindersbevis. I sådana fall kan det emellertid ofta vara tillräckligt att höra
gäldenären muntligen på kronofogdemyndighetens kontor ulan krav på bekräftelse
under straffansvar.

Det kan givetvis inträffa att
kronofogdemyndigheten får anledning till misstanke om att gäldenären har gjort
sig skyldig till brott mot sina borgenärer, t.ex. genom att avhända sig
egendom eller genom att i utsökningsmålet under straffansvar lämna osanna
uppgifter om sina tillgångar. Kronofogdemyndigheten bör då vara oförhindrad alt
göra anmälan till polis- eller åklagarmyndighet för utredning i saken. Alt
kronofogdemyndigheten måste ha sådan befogenhet i allmänna mål synes
uppenbart, eftersom myndigheten i sådana mäl företräder det allmänna som
borgenär. Del synes emellertid lämpligt att kronofogdemyndigheten kan handla på
samma sätt i enskUda mål, bl.a. med hänsyn tiU att det ofta inte kan förväntas
att enskild borgenär skall agera själv.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 14 § 408

UL innehåller inte några direkta bestämmelser om
hur utmätningsmannen skall gä till väga för att kunna konstatera humvida
gäldenären har utmätningsbar egendom och under vilka fömtsättningar ett mål får
avslutas utan att utmätning har skett. I praktiken anses del emeUertid sedan
gammall alt ett mäl, som inte är begränsat till att avse utmätning av viss
egendom ulan gäller gäldenärens egendom i allmänhet, inle kan avslutas med
bevis om att gäldenären har befunnits sakna utmätningsbara tillgångar utan att
förtättning har hållits i gäldenärens bostad (här bortses tills vidare frän
gäldenär som är näringsidkare). Delta innebär att förrättning alltid hålls i
gäldenärens bostad, om inte egendom på annat häll har kunnat las i anspråk.
Beredningen har förordat att förrättningarna i gäldenärens bostad skall
minskas och all kronofogdemyndigheten i slörre utsträckning skall söka få
underlag för sin bedömning genom att höra gäldenären. Nägra remissinstanser har
emellertid ansett all hembesök bör göras i större utsträckning än vad
beredningen har utgått från. För egen del fär jag anföra följande.

De mtinmässiga förrättningarna i gäldenärens bostad
har sin grund i äldre förhållanden, då utmätningsbara tillgångar, frånsett
eventuell fast egendom, nästan alltid utgjordes av lösöre i gäldenärens bostad.
Numera torde det i de flesta fall inte finnas nägot att utmäta i bostaden.
Detta beror bl.a. på att beneficiereglema är liberalare mot gäldenären och att
mera värdefullt lösöre som innehas av gäldenären ofta är köpt på avbetalning
med förbehåll om återtaganderätt för säljaren. Förrättning i gäldenärens bostad
ger alltså i de flesta fall inte någol resultat. Utmätningsbar egendom lär
enligt vad jag under hand har inhämtat från RSV påträffas endast vid ungefär 10
av förrättningama. Tillgångar som kan utmätas består numera oftast av annan
egendom än lösöre, bl.a. lön saml fordringar och rättigheter av skilda slag.
För alt fä vetskap om sädana tillgångar får förrättningsmannen sällan nägon
ledning av förrättning i bostaden, såvida han inte i samband med förrättningen
får tillfälle att inhämta upplysningar frän gäldenären eller annan.

Mot bakgrund av del som har sagts nu framstår
förfarandet med rutinmässig förrättning i gäldenärens; bostad som ålderdomligt
och föga meningsfullt. Förfarandet innebär också andra olägenheter.
Förrättnings-männen måsle använda en inte obetydlig del av sin arbetstid ät att
söka skaffa sig tillträde till utmälningsgäldenärernas bostäder. Ofta måste
förrättningsmannen infinna sig två eller flera gånger innan han kan få
tillträde till en bostad. På andra håll, särskUt i storstadsområdena, tar sig i
allmänhet förrättningsmannen med hjälp av låssmed eller på annat sätt med våld
in i bostaden, om gäldenären inte är hemma. Sist nämnda ordning måste anses
alltför brysk, och i 2 kap. 17 8 har jag föreslagit att förrättningsmannen inte
får bereda sig tiUträde tUl bostad i innehavarens frånvaro annat än om
underrättelse om liden för förrättningen har lämnats innehavaren och denne kan
antas hålla sig undan eller om eljest särskUda skäl föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 14 § 409

Hur kronofogdemyndigheten bör
förfara i mål om utmätning har också samband med frågan hur längt
kronofogdemyndigheten har att gå i sin skyldighet att efterforska utmätningsbar
egendom. 1 det föregående har jag ansett att kronofogdemyndighetens
eflersökningsplikl skall avse alla slags tillgångar och att inga särskilda
begränsningar bör gälla i denna skyldighet.

För att syftet med
utmätningsförfarandet i möjligaste mån skall kunna tillgodoses är det enligl
min mening uppenbart all man mäste övergå till en ordning, som innebär att
kronofogdemyndigheten mera effektivt än f n. söker skaffa sig upplysningar om
gäldenärens tillgångar, särskilt från olika register och från gäldenären själv.
Förrättning i gäldenärens bostad bör, liksom förrättning på annat ställe,
hällas i princip endast när anledning föreligger att där finns egendom som kan
utmätas. Det har ansetts att utsättande av förrättning i gäldenärens bostad
ibland bidrar till att framtvinga betalning. Det är emellertid knappast
godtagbart att det obehag som förrättning i bostaden innebär för gäldenären
används som påtryckningsmedel i fall då själva förrättningen inte kan väntas
ge nägot resultat. De medel som enligl förslaget stär till buds för
kronofogdemyndigheten för att efterforska utmätningsbara tillgångar torde
också, och troligen mera effektivt, bidra till att borgenären får betalt. En
övergäng till alt i större utsträckning söka ta kontakt med gäldenären kan
sägas ligga i linje med den ordning som man redan f n. tillämpar i allmänna
mål. En sådan ordning kan mol bakgrund av att de rutinmässiga hembesöken
föreslås slopade inle väntas kräva någon avsevärt ökad arbetsinsats från kronofogdemyndighetemas
sida. Bl.a. med hänsyn härtill kan jag inte dela den uppfattning som har kommit
till uttryck i ell remissyttrande, all sökande i enskilda mål bör åläggas
avgift för förhör.

Vad som har sagts i det föregäende
om förfarandet i mäl om utmätning avser närmast utmätning hos gäldenär som är
fysisk person. Beträffande bolag eller annan Juridisk person som driver
näringsverksamhet kan förrättningsmannen som regel inle underlåta att hålla
förrättning i gäldenärens affärslokal e.d. för alt där konstatera i vad mån
det finns utmätningsbar egendom. I samband därmed kan också inhämtas
upplysningar frän behörig företrädare för gäldenären. Ibland kan det emellertid
finnas anledning att kalla företrädare för gäldenären til) förhör på kronofogdemyndighetens
kontor.

Del sagda gäller i första hand
enskilda mål men är i princip tillämpligt även i allmänna mål, I sädana mål
gäller emellertid, till skillnad frän enskilda mål, inte någon tidsfrist inom
vilken utmätningsförrältning skall hällas. Kronofogdemyndigheten bör ocksä i
sin egenskap av företrädare för det allmänna som borgenär liksom f n. ha viss
befogenhet att komma överens med gäldenären om anstånd med betalning och om
avbetalning.

1 departementsförslaget har inte
tagits upp några uttryckliga bestämmelser om i vilken utsträckning
upplysningar bör inhämtas från gäldenären genom förhör m.m. resp.
förrättning'hållas i gäldenärens bostad. Vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 14 § 410

föreskrifter i saken torde kunna meddelas i verkställighetsföreskrifter
tUl UB. I övrigt bör RSV i sin egenskap av centralmyndighet meddela behövliga
anvisningar i frågan.

Beredningen har ansett alt lagen om
utmätningsed bör upphävas, om de föreslagna bestämmelserna om upplysningsplikt
för gäldenären genomförs. Denna mening har godtagits av praktiskt tagel aUa
remissinstanser. 1 några remissyttranden har framhållits sambandet med konkurs
och understrukits att avskaffandet av förfarandet med ulmälningsed inle får
leda till att antalet konkurser ökar. För egen del villjag anföra följande.

Som har nämnts förut är gäldenär
enligt lagen om ulmälningsed skyldig att pä begäran av borgenär upprätta
skriftlig förteckning över sina tillgångar och beediga förteckningens
riktighet. Skyldigheten att avlägga utmätningsed förutsätter att
utmätningsförrättning för uttagande av borgenärens fordran har hållils inom
sex månader innan ansökan om utmätningsed gjordes och att förrättningen inte
ledde till full betalning av fordringen. Gäldenär kan också själv göra ansökan
om att få avlägga utmätningsed. Förfarandet med ulmälningsed äger rum hos
konkursdomaren. Denne kan under vissa förutsättningar till rätten hänskjula
frågan om edgång skall äga rum. Gäldenär, som underlåter att instäUa sig hos
konkursdomaren för att fullgöra edgång eller som tredskas all avlägga ed, kan
hämtas eller häktas. Beslut härom meddelas av konkursdomaren.

Syftet med lagen om utmätningsed
har främst varit att som altemativ till de s.k. faltigkonkursema erbjuda ell
enkelt och billigt förfarande, genom vilket del pä tillförlitligt sätt kan
konstateras huruvida gäldenären har utmätningsbara tillgångar. Antalet slutiigl
handlagda ärenden angående utmätningsed i hela landet uppgick åren 1970- 1976
tUl 4.074, 4.379, 4.134, 3.307, 3.309, 2.851 resp. 2.652. Enligt en
undersökning som konkurslagskommittén har gjort beträffande de ärenden som
under år 1970 och 1971 handlades vid femton tingsrätter (sammanlagt 1.957 resp.
2.122 ärenden) gjordes ansökan om ulmälningsed av staten i 49,9 resp. 54,2% och
av enskild borgenär i 50,1 resp. 45,8% av ärendena (se vidare SOU 1974:6,
bilaga 1). Endast i ett fall hade ansökan gjorts av gäldenären själv.

Under åren 1970-1976 avslutades i
hela landet 3.123, 3.686, 4.366, 4.462, 4.566, 4.305 resp. 4.142 konkurser,
varav 1,868, 2.237, 2.818, 2.975, 3.197, 3.126 resp. 3.129 handlades enligt 185
8 KL, dvs. som s.k. ursprunglig faltigkonkurs. Enligl en av
konkurslagskommittén gjord undersökning beträffande konkurser vid nyss nämnda
femton tingsrätter som hade avslutats åren 1970 och 1971 hade i fråga om
ursprungliga fattigkonkurser (1.089 resp. 1.301) konkursansökan gjorts av
gäldenären själv i 22,6 resp. 23,2%, av staten i 72,4 resp. 73,1 % och av
enskild borgenär i 5,1 resp. 3,5% av konkurserna.

När det gäller att ta ställning
till förslaget om avskaffande av systemet med ulmälningsed finns del anledning
att först uppehålla sig något vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 14 § 411

utmätningsedens samband med utmätning resp. konkurs. Som
har nämnts nyss har institutet ulmälningsed tillkommit främst som ett enklare
och billigare alternativ till konkurs. Detta beror i sin tur på att nuvarande
regler om utmätning inte ger möjlighet alt få fram tillfredsställande uppgifter
om gäldenärens tillgångar. En borgenär som endast vill förvissa sig om huruvida
gäldenären har utmätningsbara tillgångar har därför ofta ingen annan utväg än
att begära ulmälningsed. Skulle han ansöka om gäldenärens försättande i
konkurs, kommer denna vanligen alt handläggas som faltigkonkurs. Delta kan
ställa sig relativt dyrt för borgenären med hänsyn till det kostnadsansvar som
åvilar honom enligt 188 8 första stycket KL. Ordningen med fattigkonkurs är
dessutom - som ofta har omvittnats -behäftad med åtskilliga brister.

Frågan om en revision av KL:s
regler om fattigkonkurs ligger f n. i stöpsleven Gfr prop. 1975/76:210, LU
1976/77:11, rskr 1976/77:63 saml konkurslagskommitténs belänkande SOU 1977:29
Konkursförvallning). Avsikten är att systemet med faltigkonkurs skall ersättas
av en ny ordning för handläggning av mindre konkurser. Denna nya ordning skall
tillämpas inte bara i fall som motsvarar nuvarande fattigkonkurs utan ocksä i
en del andra fall där en enklare ordning är lämplig. Ett nytt och mera
effektivt syslem för handläggning av mindre konkurser blir sannolikt i flera
hänseenden mera fördelaktigt för borgenärerna än nuvarande faltigkonkurs
(resp. i vissa fall ordinär konkurs). Det förhållandel alt del f n. är oklart
hur ett blivande konkursförfarande kommer all utformas närmare hindrar enligl
min mening inte att ståndpunkt nu tas till frågan om inte de nya regler om
gäldenärs upplysningsplikt vid utmätning som har föreslagits i det föregående
gör det överflödigt med en särskild ordning i fråga om Ulmälningsed. Härvidlag
villjag särskilt framhålla följande.

Konkurs är vanligen ett
förhållandevis omständligt och kostsamt förfarande, som inte sällan drar ul på
tiden. Konkurs medför vidare en del särskilda verkningar som inle alllid är
önskvärda, om syftet med konkursen endast är att fä konstaterat huruvida
gäldenären har utmätningsbara tillgångar. Del är därför tydligt all ett
upphävande av lagen om ulmälningsed inle kan godtas, om det skulle medföra en
märkbar ökning av antalet konkurser, vilka endast syftar till att pä ett
lillförlitiigl sätt få klarlagt om gäldenären har utmätningsbara tillgångar.
Nägon sådan ökning behöver dock inte befaras. Jag vill framhälla att
gäldenärens upplysningsplikt i mål om utmätning enligt departementsförslaget
är förenad med sanktioner, som gär längre än tvångsmedlen enligt lagen om ulmälningsed.
Det förhållandet all förfarandet skall äga rum hos kronofogdemyndighet i
stället för vid domstol kan inte antas medföra all lämnade uppgifter blir
mindre tillförlitliga. Enligl min mening bör kronofogdemyndigheten, som är van
vid att efterforska utmätningsbar egendom, ha väl så goda förutsättningar som
konkursdomaren att inhämta tillförlitliga upplysningar om tillgångarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 15 § 412

Beaktas bör vidare att ungefar
hälften av de nuvarande ärendena om utmätningsed anhängiggörs av utmätningsman
som företrädare för staten beträffande fordran på skatt m.m. Det finns knappast
anledning för kronofogdemyndigheten all inte nöja sig med sin egen utredning
utan söka gäldenären i konkurs. Utmätningsmannen har också varit sökande till
flertalet av de hittillsvarande ursprungliga fattigkonkurserna. Även i en del
sådana fall bör kronofogdemyndigheten i framtiden med hänsyn lill den utredning
som har skett i utmätningsmålet sakna anledning att begära gäldenären i
konkurs. Föreskrifter kan vid behov meddelas om alt kronofogdemyndigheten
eller annan företrädare för det allmänna inte bör ulan särskilda skäl söka
gäldenär i konkurs endast för att få till stånd utredning om gäldenärens
utmätningsbara tillgångar. Även enskilda borgenärer kan väntas i allmänhet
finna kronofogdemyndighetens utredning tillräcklig.

Med hänsyn till vad som har anförts
nu ansluter Jag mig till beredningens och remissinstansernas mening att
utmätningsgäldenärs skyldighet att lämna upplysningar i mälet om utmätning kan
ersätta förfarandet med utmätningsed vid domstol. Lagen om ulmälningsed bör
därför upphävas. Förslag härom kommer alt läggas fram i samband med annan
följdlagstiftning lill UB.

15 8 1 denna paragraf, som motsvarar 5 kap. 4 8 andra
stycket beredningens förslag, behandlas tredje mans skyldighet alt lämna
upplysningar.

Gällande rätt. När fråga är om
utmätning av fordran eller rättighet, är enligt 73 8 1 mom. iredje meningen UL
den, frän vilken fordringen eller rättigheten skall utgä, skyldig att efter anmaning
lämna utmätningsmannen behövliga upplysningar om fordringens eller
rättighetens innehåll. Om den upplysningspliktige inle efterkommer anmaningen,
kan överexekutor efter anmälan av utmätningsmannen förelägga honom vite och
döma ut vitet. 1 övrigt är någon skyldighet inte föreskriven för tredje man att
lämna upplysningar för att underlätta utmätning.

Lagberedningen. Beredningen anser
att tredje mans upplysningsplikt bör vidgas något. Det torde dock inle vara
behövligt att envar som kan veta nägot av betydelse för frågan om utmätning hos
gäldenären åläggs skyldighet att lämna uppgifter i saken. Beredningen vill inte
gä längre än att Iredje man skall vara skyldig lämna upplysningar om eget
mellanhavande med gäldenären, främst om fordran som gäldenären har eller kan
förmodas ha mot tredje mannen. Bestämmelse härom har tagits upp som ett andra
stycke i 5 kap. 4 8.

Med "mellanhavande" avses
enligt beredningen alla slags rättsförhållanden mellan gäldenären och tredje
man som avser en utmätningsbar tillgång hos gäldenären. Givetvis åsyftas lill
en början fall då någon är förpliktad mot gäldenären på gmnd av ett fordrings-
eller rättighetsförhållande. Skyldighet att lämna uppgifter åvUar emellertid
enligt förslaget även bl.a. den som har gäldenären tillhörig egendom som pant
eller har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 15 § 413

mottagit gäldenären tillhörig egendom i deposition eller
lånat eller hyrt den eller den som har slutit förlagsavtal med gäldenären. Om
gäldenären har nedsatt värdehandlingar i öppet förvar hos bank eller hyr
bankfack, bör banken vara skyldig upplysa om depån resp. bankfacket.
Skyldigheten för Iredje man att lämna upplysningar bör enligt beredningen
omfatta allt som ligger inom ramen för rättsförhållandet. Upplysningsplikten
aktualiseras genom att kronofogdemyndigheten anmanar iredje mannen att lämna
upplysningar i saken.

Beredningen påpekar att ett fall då
gäldenärs medkontrahent måste lämna upplysningar gäller ifrågasatt utmätning av
tillgodohavande på checkkonto. Därvid uppkommer bl.a. spörsmål i vad mån
utmätning av sådant tillgodohavande gär före bankens rätt att pä kontot
debitera inlösta checkar.

Vid bedömandet av nämnda fräga bör
man enligt beredningen noga hälla isär del rättsförhållande som genom öppnandet
av checkkontot uppstår mellan kontohavaren och banken, å ena, samt den
checkrätlsliga betalningstekniken, å andra sidan.

Om tillgodohavande på checkkonto
skall utmätas gäller, anför beredningen vidare, liksom i andra fall alt
utmätningssökanden i princip inte kan fä bättre rätt än gäldenären har. Om
banken t.ex. har kvittningsrätt mot kontohavaren, kan banken göra denna
gällande även mol utmätningssökanden. Utmätningssökanden bör inte heller få
bättre rätt än innehavare av utställd check. Meddelande om utmätningen bör i
denna konkurrens räknas lika som alt check presenteras för inlösen. Meddelandet
bör gä direkt till trassatkonloret. Om bank, innan meddelandet om utmätningen
har kommit, har löst in check eller om kontohavaren före meddelandet på annat
sätt har ådragit banken nägon förpliktelse för vifKen kontohavaren kan
debileras i deras mellanhavande, har banken rätt alt åberopa del mot
utmätningssökanden.

Beredningen framhåller att om dessa
utgångspunkter är rikliga, bör banken, såvitt angår inlösen av konkurrerande
checkar, ha rätt att tillgodoräkna sig allt vad banken har fuUgjort innan
meddelande om utmätningen har nätt banken. Om check som har presenterats av
kontohavaren eller annan har blivit inlöst vare sig av trassatkonloret eller av
annat bankens kontor, har banken obestridligen därigenom fullgjort en
beial-ningsanmodan som faller inom checkkonloavtalets ram. Banken är en och
samma medkontrahent vare sig förpliktelsen fullgörs av det ena eller av det
andra kontoret. Att checkbetalningstekniken gör skillnad meUan inlösen på trassatkontor
och inlösen på annat kontor (15 8 sisla stycket checklagen 1932:131) ger
banken en förmän i ålergångshänseende mot endossenl men bör enligt beredningen
inte tillmätas någon betydelse i det inbördes rättsförhållandet mellan
kontohavaren och banken på grund av check-konloavtalet.

Om check har honorerats av annan bank än trassalbanken men
vid lid-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 15 § 414

punkten för underrättelsen om ul mätningen inte har kommit
in till trassat-banken, torde enligt beredningen checkbeloppel inle ulan vidare
få belasta checkkontol till skada för utmätningssökanden. I den män
trassatbanken generellt eller in casu har åtagit sig ansvar för checkar som
honoreras av annan bank mäste dock trassatbanken anses berättigad att inte bara
mot kontohavaren utan även mol dennes borgenärer åberopa det betalningsansvar
som har aktualiserats för banken genom att check har honorerats av annan bank.
Beloppef skall i enlighet härmed belasta kontot från den lidpunkt dä
betalningsansvaret blev aktualiserat genom alt checken honorerades av den andra
banken.

Av det sagda framgär, framhåller
beredningen, att om tillgodohavande på checkkonto utmäts, trassatbanken kan
behöva några dagar på sig innan den kan upplysa om hur stort belopp som fanns
att tillgå i det ögonblick då meddelande om utmätningen nådde banken. Detta är
en olägenhet som man fär finna sig i. På motsvarande sätt kan en
sekundogäldenär i andra fall behöva undersöka hur mycket han är skyldig, när
utmätning av fordran mot honom har ägt rum.

Del är enligt beredningen tydligt
att tystnadsplikt som är föreskriven t.ex. i 192 8 lagen (1955:183) om
bankrörelse får vika för skyldigheten att lämna upplysningar till
kronofogdemyndigheten.

När kronofogdemyndigheten .Mägger
tredje man att lämna upplysningar, kan enligt 19 kap. 13 8 i förslaget vite
föreskrivas. Enligt beredningen bör kronofogdemyndigheten kunna kräva att fä
begärda upplysningar muntligen eller skriftligen. Genom föreskrift i
administrativ ordning bör del förbehållas högre Qänstemän vid kronofogdemyndigheten
att besluta om föreläggande.

Remissyttrandena. Förslaget att
tredje man skall vara skyldig att lämna upplysningar tillstyrks eller lämnas
ulan erinran av samtliga remissinstanser.

Uttrycket "annat
mellanhavande" bör enligt Svea hovrätt preciseras. Att så sker är viktigt
mot bakgrund av de kraftiga sanktionerna i form av vite av pengar eller
fängelse. Även RSV efteriyser en precisering av nämnda uttryck.
Jordbrukskasseförbundei anser att det inte framgår fullt klart i vilken
utsträckning bank skall vara skyldig att lämna upplysningar. Enligt förbundet
skulle det med hänsyn till banksekretessens viktiga funktion vara av stort
värde om skyldigheten preciserades.

Svea hovräu lar också upp frågan
huruvida den sanktionerade upplysningsplikten för Iredje man skall gälla även
för gäldenären närstående personer. Hovrätten påpekar att upplysningar av
iredje man angående ekonomiska mellanhavanden med gäldenären kan komma att
aktualisera straffansvar för denne, om han har bekräftat sina uppgifter på sätt
som anges i 13 8 tredje stycket. Härigenom blir gäldenärens närstående sämre
ställda i del exekutiva förfarandet än i en process, där de av bl.a.
lojalitets-hänsyn är befriade frän vittnesplikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 4 kap. 15 § 415

Bankinspektionen anser att det bör närmare
klargöras hur kronofogdemyndigheten i praktiken skall gä till väga när
uppgiftsskyldigheten aktualiseras. Det framstår för inspektionen som angelägel
att bankväsendel inte tvingas lill orimligt stora arbetsinsatser och därmed
kostnader till följd av att de exekutiva myndigheterna tillämpar alltför
opreciserade efterforskningsmeloder. Kronofogdemyndigheten bör sålunda ålägga
sig ell sådant mätt av restriktivitet att förfrågningar inte framställs till
fler banker eller banker på fler platser än som direkt föranleds av och har
betydelse för det aktuella ärendet och dessutom framstår som motiverat med
hänsyn lill de kostnader som kan förorsakas bankema. Å andra sidan får bankerna
i utmälningsärenden av större vikt anses skyldiga att lägga ned särskilda
ansträngningar pä att vid ell antal kontor utföra undersökningar beträffande
utmälningsgäldenärens eventuella mellanhavanden med banken. Även
advokatsamfundet pekar pä viklen av att tredje mans upplysningsplikt inte
utnylQas genom slentrianmässiga mndfrågor lill bankinstilut m.fi.
Jordbrukskasseförbundei anser att anmaning från kronofogdemyndigheten skall
vara skriftlig för att bank skall vara skyldig alt lämna upplysningar om en
kund.

Vad gäller upplysningsskyldighelens förhållande
till banksekretessen anser bankinspektionen, i likhet med beredningen, att
sekretessen får vika för skyldigheten att lämna upplysningar lill
kronofogdemyndigheten.

Frågan om utmätning av tillgodohavande på
checkkonio tas upp av ett par remissinstanser. Bankinspektionen har inle någon
invändning mol den avvägning av rättigheter och skyldigheter vid sådan
utmätning som beredningen har gjort utan kan tvärtom vitsorda all den gjorda
analysen synes beakta alla betydelsefulla omständigheter. Enligt inspektionen
innebär resultatet av analysen att man i praktiken får en användbar norm för
reglerandet av de aktuella problemen. Jordbrukskasseförbundet anser för sin
del att utbetalningar som verkställs på ulmätt konto efter det all meddelande
om utmätningen har kommit in till banken men innan banken har hunnit få kontot
spärrat på spärrlistor inte bör ådra banken något betalningsansvar mot
kontohavarens borgenärer, i vart fall inle om banken kan visa att den har
handlat med erforderlig skyndsamhet.

Föredraganden. Beredningens förslag att
upplysningsplikt liksom f.n. bör åvila tredje man men att skyldigheten bör
vidgas något har genomgående godtagits i remissyttrandena. Även enligt min
mening är det lämpligt med en viss utvidgning av tredje mans nuvarande
skyldighet att lämna uppgifter. Omfattningen av upplysningsplikten har i
beredningens förslag anknutits till "mellanhavande" mellan Iredje
mannen och gäldenären. Några remissinstanser har anseti att detta uttryck inte
är tillräckligt preciserat. För egen del ansluter Jag mig till beredningens
uppfattning att upplysningsplikten bör begränsas lill fall dä del föreligger
ett rättsförhållande av ekonomisk betydelse i vilket gäldenären och tredje
mannen har del. Beredningen har nämnt flera exempel pä sädana
rättsförhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 15 § 416

Enligt
min mening bör uttrycket "mellanhavande av ekonomisk betydelse"
kunna godtas som beteckning på sådana rättsförhållanden. Därav framgår bl.a.
alt bestämmelsen inte är tillämplig på personer som inte står i något
rättsförhållande lill gäldenären. Nägra tillämpningssvärigheler torde knappast
behöva befaras.

Svea hovrätt har ifrågasatt om inte, med hänsyn
till vad som gäller om vittnesplikt i rättegång, närslående lill gäldenären bör
undantas från upplysningsplikten. Härtill vill jag påpeka att i konkurs är
gäldenärens make och barn skyldiga all avlägga bouppteckningsed (93 och 94 88
KL). När en gäldenär försöker dölja egendom eller handla illojalt pä annat
sätt, sker det ofta i samförstånd med någon närstående. Bestämmelsens betydelse
skulle reduceras avsevärt, om undantag skulle göras för gäldenären närstående.
Det finns alltså inte någon anledning all föreskriva sådant undantag.

Beredningens förslag synes, på samma sätt som den
nuvarande bestämmelsen i saken, utgå från att kronofogdemyndigheten inle skall
begära upplysningar av tredje man utan alt stöd finns för antagande att gäldenären
har fordran hos tredje mannen eller annat mellanhavande med denne. När det
gäller eventuella mellanhavanden med bl.a. enskilda personer ligger del i
sakens natur alt det i praktiken inle är möjligt att avkräva tredje man
upplysningar, om inle kronofogdemyndigheten på förhand har fått anledning lill
förmodan att gäldenären har något mellanhavande av ekonomisk betydelse med
tredje mannen. 1 fräga om bl.a. banker ligger emellertid saken annorlunda till.
Det är naturligtvis ofta troligt, eller i vart fall möjligt, att gäldenären har
tillgodohavande hos bank eller annat mellanhavande med bank, t.ex. bankfack,
även om kronofogdemyndigheten inte har fått upplysningar härom av gäldenären
och inte heller eljest har konkret stöd för sådant antagande. Om kronofogdemyndigheten
kunde göra förfrågan i bank utan föregående stöd för antagande om nägot
mellanhavande, skulle säkerligen positivt resultat kunna uppnäs i en del mäl
som eljest mäste avskrivas med hindersbevis. Sett från bankemas synpunkt gäller
frågan om bank bör vara skyldig att besvara ofta återkommande frågor från
kronofogdemyndighet huruvida gäldenär har fordran hos eller annat mellanhavande
med banken.

Efler vad jag har inhämtat har redan f n.
åtskilliga banker, bl.a. de större affärs- och sparbankerna, centrala register
över kunder som har tillgodohavanden i banken. Registren bygger på automatisk
databehandling och omfattar konton vid bankens alla kontor. De är i allmänhet
upplagda efter personnummer. Banker som inte har centralt dataregister torde i
allmänhet komma alt ha sädant register inom något eUer några år. Däremot finns
inte något för alla eller flera banker gemensamt register. Med hjälp av sitt
register kan en bank snabbt och (;nkelt konstatera huruvida viss person har
någol konto i banken. En skyldighet för bank att besvara ofta återkommande
förfrågningar huruvida uimätningsgäldenär har tillgodo-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 15 § 417

havande i banken torde alltså inle vara särskilt
arbetskrävande för banken. Inte heller i övrigt synes betänkligheter möta mol
införande av en sådan skyldighet. Även om behovet av en sädan ordning i första
hand gäller mellanhavande med bank, bör en bestämmelse i saken inte begränsas
härtill utan vara generell.

På grund av det sagda föreslår jag
att tredje man skall vara skyldig att uppge huruvida gäldenären har fordran hos
honom eller annat mellanhavande med honom av ekonomisk betydelse saml att ange
den närmare beskaffenheten av sådant mellanhavande.

Meningen är inle att
kronofogdemyndigheten skall rufinmässigt framställa förfrågan lill bank i alla
eller ens i flertalet mål. Har annan egendom yppats, saknas naturligtvis som
regel anledning att efterhöra eventuellt banktillgodohavande. Inle heller om
gäldenären har lämnat fillförlitlig uppgift om att han inte har någol
banktillgodohavande eller om utredningen i målet eljest utvisar att det är
osannolikt att gäldenären har sådant tillgodohavande, finns anledning all göra
förfrågan hos bank. En särskild svårighet ligger i att det ofta, särskilt i
storstäderna, kan finnas flera banker i vilka gäldenären kan länkas ha konto.
Kronofogdemyndigheten bör inle göra förfrågan hos samtliga tänkbara banker.
Förfrågan bör göras hos den bank eller de banker beträffande vilka
sannolikheten är störst för positivt resultat. Bank som avkrävs upplysning av
kronofogdemyndigheten huruvida viss person har fillgodohavande i banken bör i
allmänhet inte vara skyldig att göra andra undersökningar än att se efter i
registret. Vad som har sagts nu om förfrågningar angående tillgodohavande i
bank är i princip ocksä tillämpligt beträffande annat mellanhavande med bank,
t.ex. innehav av bankfack. Sådana meUanhavanden torde dock inte framgå av
bankens centrala register.

Vad som har sagts i det föregäende
om bank gäller i tiUämpliga delar även annan inrättning som har ekonomiska
mellanhavanden med allmänheten, t.ex. försäkringsbolag.

Upplysningar frän tredje man kan vid
behov utkrävas vid förhör (2 kap. 11 8). Tredje mannen kan föreläggas vite vid
kallelse till sådant förhör. För framtvingande av själva
upplysningsskyldighelen kan också vid behov vite och, under särskilda
förutsättningar, häktning komma i fråga (2 kap. 15 och 16 88), Anledning saknas
att, som en remissinstans har ansett, uppställa krav på att anmaning skall vara
skriftlig för att tredje mannen skall vara skyldig alt lämna upplysningar.

Beredningen har i samband med
tredje mans upplysningsplikt behandlat vissa konkurrensfrågor vid utmätning av
tiUgodohavande på checkkonto. Jag ansluter mig till de överväganden som
beredningen därvid har gjort. En remissinstans har velat gå ännu längre än
beredningen i fråga om vad trassalbanken får avräkna pä ulmätt checkkonio och
har anseti all avräkning bör få ske även för utbetalningar från kontot som har
ägt rum efter det att trassalkontoret har underrättats om utmätningen men innan

27 Riksdagen 1980181. I saml Nr 8. Del 1

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 17-26 §§ 418

kontot har hunnit spärras pä de för hela banksystemet
gemensamma spärrlistoma. Denna uppfattning kan Jag inte godta. Sedan
trassatbanken genom trassatkonloret har underrättats om utmätningen bör kontot
inte kunna belastas t.ex. med checkar som honoreras efter nämnda tidpunkt. Om
annat trassatbankens kontor eller annan bank honorerar check utan att
kontrollera med trassatkonloret. bör detta inte gå ut över utmätningsborgenären.
I annat fall skulle en illojal uimätningsgäldenär alltför lätt kunna
omintetgöra utmätningen.

16 8 Föredraganden. Som har nämnts vid 14 och 15 85 kan
vid behov förhör hållas med gäldenären eller upplysningspliktig iredje man. För
utkrävande av upplysningsplikten kan användas vite och under vissa förutsättningar
kan häktning komma i fråga. 1 förevarande paragraf har tagits upp en erinran om
bestämmelserna angående förhör och tvångsmedel i 2 kap. 10-16 88.

Förhållandet till tredje man

Under denna rubrik meddelas
bestämmelser om förutsättningarna för all egendom skall få utmätas hos gäldenären
i olika fall och om förfarandet när tvist råder angående utmätt egendom.

Gällande rätt. Till skydd för
tredje mans rätt vid utmätning sägs i 68 8 UL generellt alt i gäldenärs bo inle
får utmätas något som finnes tillhöra annan och alt utmätning inte heller får
ske till förfång för den rätt som annan äger till gäldenärens gods. 1 69 8
meddelas närmare bestämmelser för det fallet att annan påstår sig vara ägare
till lös egendom som finns i gäldenärs bo. 1 fråga om fast egendom var tidigare
endast det fallet reglerat alt gäldenären hade överlåtit sådan egendom. Efter
1971 års lagstiftning rörande fastighetsexekution finns numera bestämmelser om
förutsättningarna för utmätning när gäldenären resp. tredje man har lagfart
liksom angående utmätning när äganderätten till fast egendom är tvistig eller
villkorlig samt om förfarandet när tredje man påslår sig ha bättre rätt lill
utmätt fastighet (82 och 82 a 8§ UL och 5 8 FfL).

I fråga om andra rättigheter lill
lös egendom än äganderätt finns - ulöver den allmänna regeln i 68 8 UL - vissa
bestämmelser i 71 och 72 88 UL. 1 71 8 I mom. anges att panträtt och
retentionsrätt i gäldenärs lösa egendom inte hindrar all egendomen utmäts för
annan fordran. DäGämte meddelas närmare bestämmelser om pant- och
reientionsrättshavares ställning vid utmätning (se även 92 8). Vidare gäller
enligt 72 8 I mom. alt om någon som inte har sådan rätt som anges 1718 påstår
att han har förmånsrätt till betalning ur gäldenärs egendom, detta inte medför
hinder för egendomens utmätande för annan skuld (se även 6 kap. UL). 1 fråga om
fast egendom regleras olika rättigheters ställning i FfL.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 17-26 §§ 419

Lagberedningen. Förslaget lar i 5
kap. 16-25 88 upp bestämmelser om förutsättningarna för att egendom i olika
fall skall få tas i mät hos gäldenären och om förfarandet när tvist råder
angående utmätt egendom. Beredningen framhåller att syftet med bestämmelserna
i främsta rummet är att ange under vilka förutsättningar egendom får las i mät
för opriorilerad fordran hos gäldenären. Om fordran är förenad t.ex. med pant-
eller retentionsrätt i viss egendom, får egendomen tas i anspråk för
fordringen oavsett vem som vid den aktuella lidpunkten är ägare. Nämnda bestämmelser
har då inte nägon större praktisk betydelse. Egendomen kan även säljas ulan
risk för köparen oavsett tvist om äganderätten, men det kan av andra skäl vara
önskvärt att sådan tvist slits innan försäljning sker. En sak för sig är vem
som är behörig att vara svarande i del exekutiva ärendet när egendomen skall
las i anspråk. Även i denna fråga kan bestämmelsema vara till ledning men för
vissa praktiskt vikliga fall finns särskilda föreskrifter Qfr 18 kap. 10 8 JB
och 22 8 sjölagen saml vad som sägs under rubriken lill 5 kap.).

Förslaget innehåller inte någon
särskild bestämmelse om all utmätning inte fär ske till förfång för rättigheter
i gäldenärens egendom vilka tillkommer tredje man. Del är enligt beredningen
självfallet att utmätning inte fär ske till skada för tredje man tillkommande
rättigheter som åtnjuter skydd mot gäldenärens borgenärer. Frågan är bara vilka
rättigheter som är skyddade.

I fräga om lös egendom, anför
beredningen, åtnjuter pant- och retentionsrätt sakrätlsligt skydd. Även
borgenärer med särskUd förmånsrätt pä annan grund är skyddade så lill vida att
de har rätt fill betalning ur egendomen enligt sin lurordning. Detta följer
redan av förmånsrättslagen.

Beredningen framhåller att i
princip torde andra rättigheter till lös sak än pant- och retentionsrätt -
l.ex. nytQanderätt - inte vara skyddade. Enligt vad som torde vara härskande
uppfattning hos oss gäUer i fråga om lös sak allQämt regeln all köp bryter
legostämma. Detta innebär all vid överlåtelse av egendomen nylQanderättshavare
fär vika vare sig överlåtelsen är frivillig eller sker i exekutiv ordning. Det
finns enligt beredningen visserligen goda skäl all överväga undanlag från
principen, särskilt om nytljanderättshavaren har besittning tiU egendomen. Det
har emellertid ansetts ligga utom ramen för beredningens uppdrag att överväga
behovet av bestämmelser som reglerar frågan om nyftjanderällshavares skydd vid
frivilliga överlåtelser, och så länge nylQanderättshavaren mäste vika vid
frivillig överlåtelse kan han inle gäma skyddas vid exekutiv försäljning.

Vad härefter angår fast egendom
påpekar beredningen att i 13 kap. anges i vad män rättigheter som har upplåtits
av faslighetens ägare är skyddade vid exekutiv försäljning. Bestämmelserna
gäUer nytQanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft. Fast egendom kan
ocksä belastas av - fömtom panträtt på gmnd av inteckning och fordran med
förmånsrätt enligt 6 8 1 förmånsrättslagen - rättigheter som gäller direkt
enligt lag eller som förut-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 17 § 420

sätter
beslut vid förrättning, t.ex. enligt fastighetsbildningslagen eller
vattenlagen. Sådana rättigheter gjäller även om fastigheten säljs exekutivt.

Beredningens förslag innehåller inte någon allmän
regel hur man bör lösa tvist, som rör frågan om tredje man har någon
sakrältsligt skyddad rätt till gäldenärens egendom. När del gäller lös egendom
torde enligt beredningen tredje mans påslående att han har panträtt eller
retentionsrätt i gäldenärens egendom i allmänhet fä godtas i ärendet, om han
har egendomen i sin besittning. Har tredje mannen inte egendomen i sin besittning,
kan anspråket regelmässigt lämnas utan avseende. Beträffande rättighet som rör
fast egendom hänvisar beredningen lill 13 kap. 26 8 tredje stycket.

Föredraganden. Bestämmelserna i detta avsnitt av 4
kap. i departementsförslaget stämmer i allt väsentligt överens med
beredningens förslag. 1 17 8 ges en allmän regel om förutsättningama för att
egendom - lös eller fast - skall fä tas i mät hos gäldenären. De tväjföljande
paragrafema innehåller bestämmelser om betydelsen av besittning resp. samboendes
gemensamma besittning till lös egendom och, beträffande vissa objekt, av
inskrivning i gäldenärens namn. I 20 8 regleras förfarandet när tredje man
påslår sig ha bättre rätt lill utmalt lös egendom. Bestämmelsen 1218 ger
möjlighet att utmäta lös egendom med förbehåll för iredje mans rätt, när del
inte föreligger så starka skäl till slöd för gäldenärens äganderätt som anges i
17-19 88 men sannolika skäl föreligger att egendomen tillhör honom. I 22 8
meddelas bestämmelser om förfarandet när tvist råder om utmätt fordrans eller
rättighets beständ. Bestämmelsen i 23 8 reglerar lagfartens betydelse vid
utmätning av fast egendom. I 24 8 finns bestämmelser om utmätning, när
gäldeniirens rätt tUl fast egendom endast är villkorlig. Slutligen ges i 25 8
regler om förfarandet när tredje man påstår sig ha bättre rätt lill utmätt fast
egendom och i 26 8 bl.a. bestämmelser om tvist angående influtna medel sedan
utmätt egendom har sålts. Det kan tilläggas att tredje mans rätt vid och efter
försäljning av utmätt egendom behandlas i 8-14 kap.

Beredningen har gjort vissa uttalanden i frågan i
vad mån tredje man tillkommande rättigheter av olika slag är skyddade vid
utmätning och exekutiv försäljning av den egendom i vilken rättigheten gäller.
Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till dessa överväganden.

17
8 Denna paragraf, som motsvarar 5 kap. 16 8 beredningens förslag, innehåller en
allmän bestämmelse om förutsättningarna för att egendom skall få utmätas hos
gäldenären.

Gällande rätt. En grundregel vid utmätning är att
endast egendom som tillhör gäldenären skall tas i anspråk Qfr 68 8 UL). Enligl
69 8 presumeras lös egendom som finns i gäldenärens besittning tillhöra
gäldenären och får utmätas för hans skuld, om inte annan som påstår sig vara
ägare till egendomen kan genast visa sin rätt. Den som har lagfart på fast
egendom antas

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 17 § 42\

enligt 82 S 1 mom. vara ägare till egendomen, om del inle
styrks alt den tillhör annan. Bestämmelser finns också för det fallet att
tvist råder om äganderätten till fast egendom eller att överlåtelse av sådan
egendom är beroende på villkor (82 8 2 mom. och 82 a 8). 1 övrigt saknas i
gällande lag uttryckliga bestämmelser om förutsättningama för att egendom skall
få tas i mät hos gäldenären.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår i 5 kap. 16 8 en regel om att egendom får utmätas hos gäldenären om
denne enligt vad som sägs i de följande paragraferna får antas vara ägare eller
egendomen eljest pä grund av vad som har blivit upplyst kan antas tillhöra
honom. Bestämmelsen gäller såväl lös som fast egendom och avser alla slags
tillgångar som kan utmätas, även fordringar och rättigheter.

Enligt 17 8 skall beträffande annan
lös egendom än registrerat skepp eller luftfartyg gäldenären presumeras vara
ägare om han har egendomen i sin besittning. 1 fråga om registrerat skepp eller
luftfartyg presumeras han vara ägare om han är inskriven som ägare och enligl
22 8 presumeras han vara ägare lill fast egendom på vilken han har lagfart. 1
18 8 ges en regel om presumtion för samäganderätt till lös egendom när
samboende har den i gemensam besittning.

Utmätning fär enligt 16 8 i
förslaget också ske av egendom som eljest på grund av vad som har blivU upplyst
kan antas tillhöra gäldenären. Beredningen framhåller att bestämmelsen omfattar
bl.a. lös egendom som är i tredje mans besittning och lös egendom av sådan
beskaffenhet att den inte kan vara föremål för besittning, t,ex. fordringar som
inte grundas på löpande skuldebrev. Den avser också fast egendom som inte är
lagfaren för gäldenären. 1 sådana fall saknas ofta något yttre faktum som ulan
vidare kan grunda presumtion för att egendomen tillhör gäldenären.

Alt egendom "kan antagas''
tillhöra gäldenären innebär enligt beredningen att det av utredningen i
ärendet kan anses framgå att egendomen tillhör honom. Tvist om äganderätten
lill viss egendom - lös eller fast -hindrar inte utmätning, om egendomen trots
tredje mans anspråk kan antas tillhöra gäldenären. Kronofogdemyndigheten kan då
hänvisa tredje mannen att väcka talan i saken mot sökanden och gäldenären (19
och 24 88). Om utredningen ger stöd för att gäldenären är ägare men del i fall
som inte omfattas av 16-18 88 ändå finns utrymme för viss tvekan, ger 20 8
möjlighet all utmäta egendomen med förbehåll för tredje mans rätt.

Alltför stora krav kan enligt
beredningen inte ställas på utredningen i ett exekutivt ärende. Det underlag
som finns att tillgå består främst av upplysningar som lämnas av partema eller
tredje man och av skriftliga bevis. Sådana omständigheter som l.ex. att en bil
i tredje mans besittning är registrerad i gäldenärens namn skall naturligtvis
också beaktas. Kronofogdemyndigheten kan inle höra vittnen på ed eller höra
part under sanningsförsäkran. Gäldenären är emellertid skyldig att lämna
uppgifter om sina tillgångar samt att på begäran bekräfta uppgiftema på heder
och samvete

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 17 § 422

(4
8 första stycket och 13 8). För detta ändamål kan partema kallas till förhör.
Vidare åligger det tredje man att lämna upplysningar om mellanhavande som han
har med gäldenären (4 8 andra stycket). Kronofogdemyndigheten skall kunna
kräva all fä sådana upplysningar muntligen eller skriftligen Qfr 19 kap. 13 8).
1 regel kan del enligt beredningen inte begäras att förrättningsmannen gör
någon mera omfatiande utredning rörande äganderätten till egendom som kommer i
fråga för utmätning.

Enligl beredningen fär del i princip anses åligga
sökanden alt styrka gäldenärens äganderätt, om den inte på grund av gäldenärens
besittning eller eljest får presumeras enligl de bestämmelser som föresläs
därom.

Vid bedömandet huruvida egendom kan antas tillhöra
gäldenären skall enligt beredningen givetvis tillämpas vanliga civilrältsliga
regler, bl,a. bestämmelser till skydd för överlåtarens borgenärer. I
terminologiskt hänseende framhåUer beredningen all när det i lagstiftningen
talas om att visst objekt "tillhör" någon, delta brukar vara
liktydigt med att vederbörande betecknas som "ägare" till objektet.
Delta innebär ocksä regelmässigt att han har separationsrätt i annans konkurs
och att hans rätt är skyddad mol utmätning för annans gäld. Om del vid
överlåtelse av viss egendom görs äganderättsförbehåll eller ställs upp
likvärdigt villkor, brukar överlåtaren betecknas som ägare. Den rätt som han
har förbehåUit sig är förenad med separationsrätt i köparens konkurs och
skyddad mot utmätning för dennes gäld. Samtidigt anses förvärvaren på sin sida
ha sakrätlsligt skydd mot överlåtarens borgenärer.

Beträffande fordran eller rättighet kan tvist råda
om dess bestånd, t.ex. när uppgiven sekundogäldenär påstår alt skulden är
betald. Beredningen påpekar alt sådan tvist inle i och för sig hindrar
utmätning (se härom under

22 8).

Beredningen påpekar att utöver vad som följer av 5
kap. 16 8 utmätning även kan ske i fall när det är medgivet enligt särskild
föreskrift (se 20 och

23 §8).
Beträffande makar vilkas förmögenhetsförhåUanden regleras av

äldre GB skall beaktas bestämmelsen om gäldsansvar i 11 kap. 7 8 äldre

GB.

Beredningen framhåller all förrättningsmannen
självmant skall beakta att utmätningen inle kränker tredje mans rätt. Han bör
bl.a. utfråga gäldenären för alt få klarhet på den punkten. Det är synnerligen
vanligt all bilar, TV-apparater m.m. inköps på avbetalning.
Kronofogdemyndigheten måste anses skyldig att särskilt beakta möjligheten av
att sådant gods är skyddat mot utmätning på grund av äganderättsförbehåll eller
likvärdigt villkor och undersöka hur det kan förhälla sig därmed.

Om utmätning kränker tredje mans rätt, kan denne
överklaga utmätningen. I vissa fall kan utmätning hävas eller rättelse ske på
annat sätt (33 och 34 88 i 5 kap.). Om tredje mans anspråk inte godtas, bör han
enligt beredningen underrättas om vad han har att iaktta för att bevara sin
eventuella rätt. Även i andra fall kan underrättelse vara lämplig när tredje
man

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 18 § 423

berörs. Föreskrifter härom kan meddelas i administrativ
ordning Gfr 44 8 USK).

Föredraganden. Bestämmelsen i
departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag. Vissa
jämkningar har dock gjorts. I departementsförslaget anges sålunda att egendom
får utmätas om del på gmnd av vad som har blivit upplyst kan anses framgå alt
egendomen tillhör gäldenären eller om han enligl vad som sägs i de följande
paragraferna får antas vara ägare.

18 8 Paragrafen innehåller bestämmelser om att besittning
och i vissa fall inskrivning för gäldenären presumerar äganderätt. Den
motsvarar 5 kap. 17 8 beredningens förslag.

GäUande rätt. Om annan påstår sig
vara ägare lill lös egendom som finns i gäldenärens bo men inte genast kan visa
sin rätt, ulgör enligt 69 8 1 mom. I UL anspråket inte hinder mot att egendomen
utmäts. Lös egendom som finns i gäldenärens besittning presumeras alltså
fillhöra gäldenären och får utmätas för fordran mol honom, om det inte framgår att
egendomen tillhör tredje man Gfr 68 8 UL).

Lagberedningen. Beredningen
föreslår i första stycket av 5 kap. 17 8 en regel om att gäldenären skall antas
vara ägare till lös egendom som är i hans besittning, om det inle framgär alt
den tillhör iredje man och egendomen inte utgörs av registrerat skepp eller
registrerat luftfartyg. Bestämmelsen, som inte är inskränkt till egendom i
gäldenärens typiska lösörebo, grundas på antagandel all lös egendom
regelmässigt tiUhör den som har egendomen i sin besittning. Den hänger också
samman med den betydelse som tradition har för skydd mot överlåtarens
borgenärer. Det är därför enligt beredningen rimligt att utgå från att
äganderätten tUlkommer besitta-ren så länge annat inte har visats.

Av vad beredningen har anfört under
16 8 framgår att kronofogdemyndigheten inle får la alltför lätt på uppgiften
utan bör söka försäkra sig om att egendom som är i gäldenärens besittning ocksä
fillhör denne. I fråga om sådan egendom, t.ex. bilar och TV-apparater, som ofta
köps på avbetalning bör kronofogdemyndigheten regelmässigt efterhöra hur
gäldenären har förvärvat egendomen.

Beredningen påpekar all
bestämmelsen i första stycket är tillämplig inte endast på lösöre utan även på
annan lös egendom som kan vara föremål för besittning, t.ex. värdepapper. I
fråga om registrerat skepp eller registrerat luftfartyg ger dock besittningen
inte enligt förslaget presumtion för äganderätt Qfr andra stycket). Frågan
humvida viss egendom skall anses vara i gäldenärens besittning avgörs enligl
vad som i allmänhet gäller härom.

För att den presumtion som
besittning ger för gäldenärens äganderätt skall brytas är det, anför
beredningen, inte tiUräckligt att hans rätt framstår som mer eller mindre
oviss. Det krävs att det på gmnd av utredningen i ärendet kan anses styrkt att
egendomen inte tiUhör gäldenären. Även om

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 18 § 424

vissa skäl har förebragts till stöd för tredje mans
anspråk på äganderätten men dennes rätt inte kan anses styrkt får alltså
egendomen utmätas. Bestämmelse om slitande av tvist angående äganderätten
meddelas i 19 §.

Beredningen framhåller all vid
prövningen av iredje mans äganderättsanspråk bör skiljas mellan det fallet alt
denne härleder sin rätt frän gäldenären och andra fall. För att det skall
kunna anses framgå alt egendomen "tillhör" tredje man krävs i det
förra fallet att tredje mannens förvärv är sakrätlsligt skyddat mot gäldenärens
borgenärer enligt vad som gäller härom. Överlåtelse av lös sak eller
värdepapper är i princip inte gällande mol överlåtarens borgenärer, om inte
förvärvaren har fått egendomen i sin besittning (se lösöreköpsförordningen samt
beträffande löpande skuldebrev 22 § första stycket skuldebrevslagen; se även I
8 andra stycket lagen 1936:83 angående vissa utfästelser om gåva). Anspråk som
grundas på överlåtelse från gäldenären skall därför som regel lämnas utan
avseende av kronofogdemyndigheten, om egendomen finns kvar i gäldenärens besittning.
Har lösöre sålts med iakttagande av föreskrifterna i lösöreköpsförordningen,
är dock del sålda fredat från utmätning för säljarens skuld, om mer än 30 dagar
har förfiutit från det alt köpeavhandlingen företeddes inför rätten. Det
förutsätts all egendomen kan identifieras. Sökanden kan i viss ordning
framställa invändning ('jäv") mot köpeavtalets giltighet (3 8 i
förordningen). Godset kan då beläggas med kvarstad och jävet skall fullföljas
genom att talan väcks vid domstol. I detta sammanhang -jrinrar beredningen om
lagen (1944:302) om köpares rätt till märkt virke, enligt vilken ved eller
annat virke som n,ågon har tillhandlat sig men som är kvar i säljarens värd
inte fär tas i anspråk för betalning av säljarens gäld, om virket har blivit
tydligt märkt för köparens räkning och det vid köp av sådant virke är brukligt
att genom märkning ange vad som tillkommer köparen.

Åberopar tredje man annan grund för
sitt äganderättsanspråk än överlåtelse från gäldenären, måste han enligt
beredningen styrka sin rätt och visa varför gäldenären innehar egendomen, t.ex.
på grund av avbelalningsköp med äganderättsförbehåll eller som pant eller
enligt nytQanderätts-avtal. Av de yttre omständigheterna kan det vara uppenbart
att egendomen inte tillhör gäldenären, t.ex. när egendom har lämnats till hantverkare
för reparation. 1 andra fall torde som regel böra krävas alt tredje mans
anspråk styrks med skriftligt bevis, säsom avbetalningskontrakt, pantavtal
eller nylQanderättskontrakt. Gäldenärens egna uppgifter har naturligtvis också
sin betydelse men får ofta las med försiktighet. Beredningen påpekar att gäldenär,
som i samband med exekutiv förrättning åberopar oriktig handling eller
skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom las i anspråk för att
bereda borgenär betalning, gör sig skyldig till oredlighet mot borgenärer (11
kap. 1 8 andra stycket andra meningen BrB). Oriktig uppgift i skriftlig
försäkran på heder och samvete skall också kunna straffas Qfr 5 kap. 13 8
tredje stycket i förslaget och 15 kap. 10 8 BrB).

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 18 § 425

Beträffande kontanta pengar som
påträffas hos gäldenären kan, påpekar beredningen, separationsrätl föreligga
enligt lagen (1944:181) om redovisningsmedel. Även i andra fall kan tredje man
ibland tänkas ha separationsrätt beträffande de penningmedel som gäldenären
innehar. Föreligger separationsrätt, får medlen inte tas i anspråk för fordran
mol gäldenären.

Beredningen framhåller att när det
är tveksamt om viss egendom i gäldenärens besittning tillhör gäldenären eller
tredje man och saken inte genast blir klarlagd genom gäldenärens och tredje
mans hörande Jämte annan eventuell bevisning, förrättningsmannen ställs inför
frågan om han skall utmäta egendomen eller skjuta upp förrättningen för alt
lämna tredje mannen tillfälle alt styrka sin rätt. Hänsyn måste härvid tas lill
den risk för vilken sökanden utsätts om uppskov äger rum. Del bör också
eftersträvas att utmätningsförrättning inte behöver hållas mer än en gång i ett
och samma ärende. Om förrättningsmannen har inställt sig i gäldenären.s bostad
eller annan lokal, torde det enligt beredningen oftast vara lämpligt att han
omedelbart utmäter egendomen och upplyser tredje mannen om möjligheterna för
honom att komma till sin rätt Qfr bl.a. 5 kap. 33 8). Ibland kan saken vara så
tveksam att utmätning inte bör ske utan alt tredje mannen har fått tid att inkomma
med bevis. Nägot längre uppskov kan det dock inte bli tal om. Uppskjuts
förrättningen, kan förrättningsmannen enligt 7 kap. 12 8 ta egendomen i förvar
eller vidta annan provisorisk ål-gärd, om del behövs.

Beredningen erinrar om att vaGe
svenskt skepp - varmed avses fartyg av viss minsta storlek - skall införas i
ett skeppsregister (2 8 och 11 8 första stycket sjölagen). Undanlag från
registrering kan föreskrivas för icke kommersiella statsfartyg (118 första
stycket). Ägare av skepp är skyldig att anmäla skeppet för registrering, om del
inle redan är infört i registret, saml att söka inskrivning av förvärvet (12 8
första stycket och 14 8 första stycket). Även villkorligt förvärv kan inskrivas
(14 8 tredje stycket). Bestämmelserna om inskrivning av förvärv av skepp har
motsvarande tillämpning i fråga om förvärv av andel i skepp (13 8 andra
stycket). Beträffande skeppsbyggen gäller alt registrering (i
skeppsbyggnadsregisler) är fakultativ (11 8 andra stycket). Andra fartyg än
skepp - i sjölagen benämnda båtar - skall i viss utsträckning föras in i ett
båtregister (2 8 andra stycket sjölagen saml båtregistreringslagen 1975:604).

Över luftfartyg finns, anför
beredningen, hos luftfartsverket ett luftfartygsregister (2 kap. 1 8 första
stycket luftfartslagen 1957:297). Ansökan om registrering skall göras av ägaren
och åtföljas av utredning lill styrkande av hans rätt (5 8). Sker ändring
beträffande äganderätten liU registrerat luftfartyg, är såväl den nye som den
förutvarande ägaren skyldiga att ofördröjligen göra anmälan därom (7 8 första
stycket). Innehas luftfartyg på gmnd av köp ulan att äganderätten har övergått
pä innehavaren, skaU innehavarens namn och den rätt som tillkommer honom
antecknas i registret (10 8 första stycket).

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 18 § 426

De nya bestämmelserna om
registrering av skepp och inskrivning av äganderätten till skepp innebär enligt
beredningen en tillräckligt betryggande ordning för att presumtion om
äganderätten skall kunna grundas pä inskrivningen. Registreringen av luftfartyg
torde i aUmänhet vara lika betryggande, trots att anteckning om äganderätten
inle har samma betydelse i bl.a. sakrätlsligt hänseende som beträffande skepp.
Reglerna om inskrivning av äganderätt till luftfartyg kan dock i en nära
framlid väntas bli ändrade till närmare överensstämmelse med vad som gäller
skepp. Beredningen föreslår därför alt registrerat skepp eller registrerat
luftfartyg skall antas tillhöra gäldenären, om denne är inskriven som ägare och
det inle framgår att egendomen tillhör tredje man. Bestämmelse härom har tagits
upp i andra stycket av 5 kap. 17 8.

Beredningen påpekar att
bestämmelsen även gäller skepp elier luftfartyg som är registrerat i främmande
stat (2 kap. 7 8). Av 2 kap. 8 8 följer att presumtionen ocksä gäller beträffande
registrerat skeppsbygge för vilket gäldenären är inskriven som ägare. Däremot
omfattas inte fartyg som är registrerade i båtregistret.

Om tredje man gör anspråk på
äganderätten lill skepp för vilket gäldenären är inskriven som ägare och
tredje mannen påslår all han har förvärvat skeppet från gäldenären, måste
enligt beredningen beaktas att ansökan om inskrivning är förutsättning för att
förvärv av skepp skall få sakrätlsligt skydd. Har skepp överlåtits och
inskrivning sökts för förvärvet eller skeppet anmälts för avregistrering, fär
skeppet enligl 19 8 sjölagen därefter inte tas i anspråk för annan fordran mol
överlålaren än sådan som är förenad med pant- eller retentionsrätt i skeppet.
Av bestämmelsen torde molsättningsvis följa att om förvärvaren inle har sökt
inskrivning av sitt förvärv eller anmält skeppet för avregistrering,
överiålelsen inte hindrar alt skeppet las i anspråk av överlåtarens borgenärer.

Av vad beredningen har anfört under
16 8 framgår att när det i förslaget talas om att egendom "tillhör"
annan än gäldenären skaU underförstås att Iredje mannen enligl de regler som
gäller därom åtnjuter skydd mot gäldenärens borgenärer. 1 fråga om skepp
ligger saken emellertid enligt beredningen till på ett särskilt sätt. Det
torde ligga nära till hands att beteckna den som genom överlåtelse har
förvärvat skepp som ägare även om han ännu inte har sökt inskrivning av
förvärvet eller har gjort anmälan om avregistrering och därför, även om
tradition har skett, inte enligt 19 8 sjölagen är skyddad mol överlätarens
borgenärer. Uppenbart är ocksä att efler överlåtelse och i synnerhet efter
tradition av skepp flertalet ägarfunktioner kan ha övergått till förvärvaren.
Ett förtydligande är fördenskull påkallat beträffande skepp. Beredningen har
som tredje stycke i 5 kap. 17 8 i förslaget tagit upp en särskUd bestämmelse
beträffande överlåtelse av skepp på vilken 19 8 sjölagen är tiUämplig. Även om
förvärvaren har fått skeppet i sin besittning, utgör överlåtelsen enligt
bestämmelsen inte hinder mot att skeppet utmäts hos överlåtaren innan
förvärvaren har

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 19 § 427

sökt inskrivning av sitt förvärv eller skeppet har anmälts
för avregistrering.

Beredningen påpekar att även bilar
och vissa andra fordon registreras (se bilregisterkungörelsen 1972:599). Någon
prövning av äganderätts-förhållandel äger dock inle rum och registreringen kan
inle anses ge tUlräckligt stöd för att fordonet skall presumeras tillhöra den
som är antecknad som ägare. Beträffande bilar och andra fordon gäller därför
enligl förslaget samma regler som för lös egendom i allmänhet (dvs. med
undantag av registrerat skepp och registrerat luftfartyg). Anteckning om ägare
i bilregistret är dock enligt beredningen naturligtvis ett viktigt indicium
vid bedömande vem fordonet tillhör.

Föredraganden. Jag godtar
beredningens förslag om besittningens resp., i fråga om registrerat skepp och
registrerat luftfartyg, inskrivningens betydelse för frågan huruvida egendomen
får utmätas hos gäldenären. Jag vUl nämna alt i betänkandet (SOU 1976:70) Rätt
tUl luftfartyg m.m. har föreslagils nya bestämmelser om inskrivning av rätt
lill luftfartyg. Enligt förslaget, som bygger på de inskrivningsrättsliga
reglema i sjölagen, får inskrivning även privaträtlsliga verkningar. Bl.a.
föreslås att den som förvärvar luftfartyg skall bli skyddad mol överiåtarens
borgenärer först sedan han har sökt inskrivning för sitt förvärv. Med ansökan
om inskrivning av förvärv likställs anmälan för avregistrering. Förslaget
övervägs f n. i justitiedepartementet. Nägot hinder föreligger dock inte mot
att redan f.n. tillerkänna inskrivningen sådan presumtionsverkan vid utmätning
som beredningen har föreslagit.

Enligt min mening är det inte
nödvändigt att i första stycket göra uttryckligt undantag för registrerat skepp
och registrerat luftfartyg. Till följd av alt nämnda undanlag har utgått i
departementsförslaget har andra stycket jämkats redaktionellt. Att bestämmelsen
i andra stycket är tillämplig även på skepp och luftfartyg som är registrerade
utomlands sam.t att skeppsbygge likställs med skepp framgår av I kap. 8 och 9
88 i departementsförslaget.

Vad beredningen i tredje stycket av
paragrafen har föreslagit angående överlåtelse av skepp följer, som ocksä
framgär av beredningens mofivuttalanden, redan av 19 8 sjölagen. TUlräcklig
anledning saknas enligl min mening att även i UB la upp en bestämmelse i saken.
Jag anser inle heller att i paragrafen behöver erinras om nämnda bestämmelse i
sjölagen, lika litet som UB innehåUer erinran om andra bestämmelser om vad som
krävs för all en förvärvare skall bli skyddad mot överlåtarens borgenärer. I
departementsförslaget saknas sålunda motsvarighet tUl tredje stycket i
beredningens förslag.

19 8 Paragrafen, som motsvarar 5 kap. 18 8 beredningens
förslag, innehåller en särskild presumtionsregel vid samboende.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 19 § 42

Gällande rått. Bestämmelserna i 69
8 1 mom. UL om utmätning av lös egendom i gäldenärens bo är enligt 4 mom. i
paragrafen tillämpliga även när utmätning skall företas hos make som sammanbor
med andra maken och denne vill freda egendom. Detta innebär att gäldenärens
make inte kan rädda egendom från utmätning enbart med åberopande av att han har
den i sin besittning utan måste styrka sin rätt till egendomen. Det har ansetts
att 69 8 UL inte är tillämplig, ätminstone inle direkt, när andra än makar
sammanbor. Del betyder all den som sammanbor med gäldenären inte för att freda
egendom från utmätning behöver styrka sin rätt och att det i stället är
sökanden som skall styrka gäldenärens rätt.

Beträffande makar vilkas
förmögenhetsförhållanden regleras av äldre GB gäller vissa särskilda
bestämmelser vid utmätning. Enligl 11 kap. 7 8 äldre GB får vid utmätning i
makars bo i regel endast undantas egendom som är enskild och som inte svarar
för gälden. Om vid utmätning i makars bo endera vill undanta viss egendom
därför att den enligl 11 kap. 7 8 äldre GB eller lagen (1898:64 s. 10) om
boskillnad inte bör gä i betalning för den gäld som söks och det inle med
hänsyn till egendomens och gäldens beskaffenhet är uppenbart att utmätning
inte får ske, skall enligt 70 8 1 mom. UL i dess lydelse före 1921, som
fortfarande gäller enligt övergängsbesläm-melse till lagen 1920:418 om ändring
i UL, vad som sägs i 69 8 UL om förfarandet i där avsett fall lända till
efterrättelse, dock att föreskriften om gäldenärens instämmande inte skall
tillämpas på andra maken. Det sagda skall också äga tillämpning, när make efler
boskillnad vill freda egendom vid utmätning i andra makens bo.

Lagberedningen. Beredningen framhåller
att beträffande utmätning hos den som är gift och sammanbor med sin make 69 8
UL innebär att lös egendom i makamas eller enderas besittning presumeras
tillhöra gäldenären, oavsett mol vilken make den aktuella utmätningen riktar
sig. Delta har motiverats med att besittningsfrågan ofta är oklar, särskilt
därför alt det inte sällan är svårt att avgöra om viss egendom skall anses vara
i makarnas gemensamma besittning eller uteslutande i enderas besittning, och
alt makar lätt kan i samförstånd ändra besiltningsförhållandel sig emellan, om
någondera hotas av exekution. Enligt förarbetena bör det visserligen i många
fall inte ställas alltför stora anspråk pä den bevisning som gäldenärens make
framlägger, vaGämte skälig hänsyn bör las till de föreliggande omständigheterna,
däribland besitlningsförhäUandet. Vidare bör beaktas möjligheten för makar att
på förhand anskaffa bevisning genom att upprätta förteckning enligt 6 kap. 9 8
GB. Gällande ordning synes dock enligt beredningen vara alltför hård mot
gäldenärens make och kan lätt medföra materiellt oriktiga eller egendomliga
resultat. Det förekommer att viss egendom anses tillhöra ena maken vid
utmätning hos denne och därefter anses tillhöra andra maken vid utmätning hos
den senare.

Beredningen har ansett det nödvändigt
att söka finna en principiellt bättre grundad reglering. Den nuvarande
ordningen var mera förståelig

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 19 § 429

förr
när i allmänhet endast mannen hade arbetsinkomst. Det är numera vanligt alt
båda makarna har sådan inkomst. Har bägge tUlskjutit pengar vid inköp av
egendom, fär de i regel anses inneha egendomen med samäganderätt. Ofta är det
svårt-att i efterhand avgöra, om viss egendom som är i makars gemensamma
besittning har köpts av den ena eller den andra maken eller av båda gemensamt.
Under sådana förhåUanden synes det enligl beredningen rimligt att utgå från
samäganderäll, om inte annat visas. Detta torde också ofta stämma rätt väl med
verkliga förhållandel. Beträffande ärvd egendom av något värde torde det vara
lättare alt styrka äganderätten. Oavsett vilket fäng som make åberopar bör
kravet på bevis inle ställas för högl. Presumtionen för samäganderäll bör kunna
brytas, när endera makens äganderätt framstår som övervägande sannolik.

Enligt beredningens mening saknas anledning all
göra skillnad mellan makar och andra samboende, l.ex. man och kvinna som
sammanlever i äktenskapsliknande förhällande. Även i fräga om andra samboende,
t.ex. syskon, torde presumtion om samäganderätt till lös egendom som är i deras
gemensamma besittning innebära en rimlig intresseawägning mellan dem resp.
deras borgenärer.

1 enlighet med det anförda föreslår beredningen i 5
kap. 18 8 att om gäldenären och hans make eller annan som sammanbor med honom
har lös egendom i sin gemensamma besittning, de skall antas vara samägare, om
det inte görs sannolikt att egendomen tillhör endera och det inle heller
framgår att den tUlhör någon annan. Om gäldenären är gift men makarna lever
åtskilda, är bestämmelsen inte tillämplig. Beträffande andra än makar
framhåller beredningen alt lill samboende inte räknas att någon hyr möblerat
rum i annans bostad. Beredningen nämner ocksä alt makar eller andra kan ha haft
gemensam besittning varefter den ena har lämnat hemmet utan att boet har
delats. 1 sådant fall bör enligt beredningen bestämmelsen tillämpas analogivis.

Enligt beredningen får bestämmelsen inte så stor
praktisk betydelse som det kanske först kan synas. Eftersom förslaget
förutsätter gemensam besittning blir det främst tillämpligt beträffande bohag
och andra inventarier i det gemensamma hemmet men på grund av reglerna om
beneficium torde vad som finns i ell ordinärt hem i allmänhet böra helt
undantas frän utmätning. Detta gäller naturligtvis även om det anses föreligga
samäganderätt lill egendom som finns i hemmet. Även annan lös egendom i de
samboendes gemensamma besittning omfattas emellertid av bestämmelsen. Egendom i
föräldrars och bams gemensamma bostad får i regel anses vara endast i
föräldrarnas besittning. Frågan bör dock ibland bedömas annorlunda, l.ex. om
ell vuxet barn sammanbor med någon av sina föräldrar. Beredningen påpekar alt
bestämmelsen inle är tillämplig beträffande egendom som någon av de samboende
kan anses ha uteslutande i sin besittning. Är det gäldenären som ensam
besitter egendomen, följer av 17 8 beredningens förslag att denna får utmätas
i dess hel-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 19 § 430

het om det inte framgår alt den helt eller delvis tillhör
annan, antingen make eller annan samboende eller någon utomstående. Har den som
sammanbor med gäldenären ensam besittningen, får egendomen enligt 16 S tas i
mät endast om den på grund av vad som har blivit upplyst kan antas tillhöra
gäldenären. Av en jämförelse med 17 8 framgår att 18 S inte avser registrerat
skepp eller registrerat luftfartyg.

När gäldenären och den som
sammanbor med honom anses vara samägare lill viss egendom, bör enligl
beredningen deras andelar anses lika stora, om inte annat visas Qfr 1 8 andra
meningen samäganderättslagen 1904:48 s. 1). Om del framgår att de samboende har
bidragit lill förvärv av viss egendom i annan proportion, bör de anses ha
andelar i samma proportion.

Beredningen påpekar att
bestämmelsen i 18 8 kompletteras av en föreskrift i 9 kap. 8 § att när andel i
lös egendom har blivit utmätt, liksom när andel i fastighet har utmätts, hela
egendomen kan säljas. Vad som efler försäljning av hela egendomen belöper på
andel som inte tillhörde gäldenären skall givetvis tillkomma den andelens
ägare.

Presumtionen om samäganderätt skall
som har nämnts brytas, om det görs sannolikt att egendomen i dess helhet
tillhör gäldenären eller den som sammanbor med honom. Till slöd för påslående
om enderas äganderätt kan, anför beredningen, åberopas t.ex. räkningar, kvitton
och räkenskaper. Hänsyn bör också tas till de föreliggande omsländighetema,
bl.a. egendomens beskaffenhet. I fråga om makar erbjuder 6 kap. 9 8 GB möjlighet
att skapa ett särskUt bevis om äganderätten. Har makar upprättat förteckning
över egendom som tillhör vardera eller en av dem och är förteckningen
bekräftad på heder och samvete och försedd med intyg av vittnen om
underskriften och dagen därför, skall förteckningen ha vitsord vid tvist om
vilkendera maken egendomen tillhör, om det inte visas eller på grund av
särskilda omständigheter kan antas alt den är oriktig. Sädant vitsord
tillkommer dock inle förteckningen, om tvisten uppstår vid utmätning som sker
inom ett år från förteckningens upprättande (eller i konkurs vilken följer på
ansökan som har gjorts inom samma tid).

När den som sammanbor med gäldenären
åberopar överiålelse från denne, måsle enligt beredningen beaktas att
överiåtelsen inte är gällande mot dennes borgenärer om förvärvaren inte har
fått egendomen i sin besittning. Tradition kan i regel inte anses ha skett
mellan samboende, om den inte har tagit sig tydliga uttryck. Beredningen
erinrar också om att gåva mellan makar för sin giltighet kräver upprättande av
äktenskapsförord, frånsett sedvanliga skänker vilkas värde inle stär i
missförhållande till givarens vUlkor (8 kap. 2 8 första stycket GB; se även 8
kap. 3 8 GB).

Om det framstår som sannolikt att
egendom i de samboendes gemensamma besittning tillhör gäldenären ensam, får
den enligt förslaget utmätas i dess helhet. Är del i stället sannolikt att hela
egendomen tillhör den som sammanbor med gäldenären, får den inte utmätas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 4 kap. 19 § 431

Paragrafen är inte tillämplig, framhåller
beredningen, pä det fallet att andra än samboende har gemensam besittning till
lös egendom. Del kan l.ex. vara fråga om egendom som förvaras på en av flera
disponerad upplagsplats eller i ett bankfack lill vilket två eller flera har
tillgäng. Någon allmän presumtion för samäganderätt i sådana fall kan enligt
beredningen inle anses gmndad. Inte heller bör gäldenären ulan vidare presumeras
vara ensam ägare. För utmätning bör krävas alt egendomen eller andel däri på
grund av vad som har blivit upplyst kan antas tillhöra gäldenären (16 8
beredningens förslag). Om utrymme för tvekan kvarstår, kan enligt 20 §
utmätning ske med förbehåll för tredje mans rätt. Påslår sambesittaren att han
har förvärvat egendomen från gäldenären, måste givelvis hänsyn tas lill kravet
på besittningsövergång för alt överlåtelsen skall gälla mot överlåtarens
borgenärer. Det sagda gäller förhållandet mellan gäldenären och den som Jämte
honom har besittning lill egendomen. I förhållande till tredje man som inte har
gemensam besittning till egendomen tillämpas 17 8.

Vad beredningen föreslår i 18 8 torde eriligt
beredningen kunna tUlämpas även när äldre GB är tillämplig pä makars
förmögenhetsförhållanden. Av äldre GB:s förmögenhelsordning för makar följer
emellertid bl.a. att hustruns egendom i viss utsträckning kan angripas för
mannens gäld. Beredningens förslag inverkar inle på dessa regler om
gäldsansvarel. I övrigt torde inte några särskilda regler vara motiverade för
äktenskap pä vilka äldre GB är tillämplig. Bestämmelsen i förevarande 18 8 får
i fråga om äldre äktenskap tillämpas, när lös egendom kan tänkas lill en del
vara ena makens enskilda egendom och till återstående del vara andra makens enskilda
egendom eller samfälld egendom o.d. Beredningen tiUägger att vad i förslaget
sägs om samäganderätt inte har tillämpning på makars gemensamma rätt i äldre
äktenskap fill det samfällda boel. Delta skaU enligt 11 kap. 7 § äldre GB vid
utmätning i princip svara i sin helhet för makes gäld och del blir därför inle
aktuellt att tillämpa någon presumtion om samäganderätt.

Beredningen framhåller vidare att före år 1921
gällde enligl 70 8 2 mom. UL all 1 mom. skulle tillämpas även när makars
förmögenhetsförhåUanden skulle bedömas enligl främmande lag och någon av
makarna vUle vid utmätning i makamas bo eller andra makens bo freda viss egendom.
Bestämmelsen upphävdes genom 1920 års ändringar i UL, och numera gäller 69 8 4
mom. UL för sådana fall. Beredningens förslag blir tillämpligt även när make
åberopar främmande egendomsordning. Enligt den princip som anges i 35 kap. 2 8
andra stycket RB får det ankomma på make, som åberopar främmande lag, att pä
anmodan av kronofogdemyndigheten styrka dess innehåll. Sker det inte
omedelbart, bör utmätning få ske, om egendomen enligt svensk uppfattning kan
antas tiUhöra gäldenären. Visas senare att egendomen var fredad från
utmätning, kan rättelse äga rum med direkt eller analogisk tillämpning av 5
kap. 33 8. Angående

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 19 § 432

tillämpning av utländsk lag erinrar beredningen om
bestämmelserna i 1 och 2 88 lagen (1912:69) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar.

Remissyttrandena. Förslaget har
fått ett blandat mottagande. Till de remissinstanser som tillstyrker förslaget
eller lämnar det ulan erinran hör Svea hovrätt, hovrälten för Övre Norrland,
länsstyrelserna i Jönköpings, Ålvsborgs, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län,
jordbrukskasseförbundei och postbanken.

Svea hovrätt anser att förslaget
utgör en elegant lösning pä de problem som är förenade med tillämpningen av 69
8 UL. Den föreslagna regeln torde visserligen sannolikt innebära en försvagning
av samboendes kredit-värdighet, eftersom borgenären endast kan räkna med att
komma ål halva värdet av egendom i de samboendes hem. Betydelsen härav skall
dock inte överdrivas. 1 allmänhet kan man inte räkna med något nämnvärt kreditunderlag
i egendom som befinner sig i samboetides sambesittning, eftersom del
utmätningsbara utrymmet oftast är kraftigt reducerat till följd av
beneficiereglerna och ägarförbehåll. Mot bakgrund härav blir måhända den
praktiska skillnaden mellan den föreslagna och den nu rådande ordningen i
allmänhet inte märkbar vad gäller omfattningen av den egendom som utmäts. 1
båda fallen kommer hela del tillgängliga utrymmet att tas i anspråk. Förslaget
medför emellertid den väsentliga förbättringen för den som sammanbor med
gäldenären att halva försäljningssumman tillfaller denne. Denna förstärkning av
samboendes skydd är enligt hovrättens mening av slörre betydelse än den nackdel
det i vissa fall kan innebära att dubbelt så mycket egendom sorn tidigare måste
las i anspråk. Tillämpningen torde i väsentlig mån komma att underlättas av
alt försäljning kan ske av hela egendomen enligt 9 kap. 8 S i förslaget.
Möjligen är det motiverat att i lagtexten införa en hänvisning till denna
bestämmelse. Beträffande presumlionens brytande anser hovrälten att den tid
som samboendel har varat bör kunna få betydande bevisvärde. Har parterna
nyligen flyttat ihop torde sålunda presumtionen inte kunna tillämpas. Vidare
mäste beaktas att bestämmelsen inte tillämpas så, alt den i de säkerligen
talrika fall, då en av de samboende har ingått avbetalningsköp, lederar någons
rätt eller kolliderar med de civilrättsliga regler som gäller enbart
förhållandet mellan köparen och säljaren.

Hovrätten för Övre Norrland tror
all bestämmelsen i många fall av gemensam besittning kommer att innebära en
försämring för sökanden. Bestämmelsen är dock att föredra framför gällande
ordning. De nuvarande reglema i frågan har enligt länsstyrelsen i Jönköpings
län uppfattats som otidsenliga och har ibland lett till slötande resultat. Den
föreslagna bestämmelsen kommer troligen att välla en del
indrivningssvårigheter men måste ändå vara att föredra. Länsstyrelsen i
Jämtlands län anser att de nuvarande reglema om utmätning hos samboende är
svårtUlämpade och svårförståeliga. Den föreslagna regleringen mäste därför
betraktas som önskvärd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 19 § 433

Jordbrukskasseförbundet finner den föreslagna bestämmelsen
mera tidsenlig och för det övervägande antalet fall mera i överensstämmelse
med det faktiska förhållandet än nuvarande ordning.

Förslaget avstyrks av bl.a.
hovrätten för Västra Sverige. RSV, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus
län. utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen och
kronofogdeföreningen.

Enligl hovrätten för Västra Sverige
torde den föreslagna presumtionen i flertalet fall inte stämma överens med
verkliga förhållandet. Om endast den ena av två makar har förvärvsarbete, måsle
det antas alt del är han som är ägare till egendomen i det gemensamma boet, och
även i fall då båda makama har förvärvsarbete torde presumtionen ofta vara
obefogad. Den föreslagna ordningen kommer vidare att medföra praktiska svårigheter,
eftersom egendom till avsevärt större värde än exekutionsfordringen måste
utmätas. Den nuvarande ordningen synes, såvitt hovrätten har sig bekant, inte
ha medfört allvarligare olägenheter.

RSV anser alt den föreslagna regeln
blir till klar nackdel för borgenärerna, eftersom del blir mycket förmånligt
för gäldenären att bestrida äganderätt till egendom som skall utmätas. Det blir
i vissa fall nödvändigt för kronofogdemyndigheten att utmäta egendom som
representerar dubbla värdet mot vad som nu sker. Detta innebär merarbete för
kronofogdemyndigheten, samtidigt som realisationsförlusterna blir större. Viss
kritik kan visserligen riktas mot den nuvarande ordningen. Kritiken kan dock
enligt RSV inte anses så tungt vägande att den nuvarande lätt tillämpbara
regeln bör ersättas av en presumtion för samäganderätt. Den nuvarande regeln
har enligl kronofogde före ningens mening inle vållat några olägenheter i
tillämpningen. Som skäl för bibehållande av denna regel anför föreningen att
det mänga gånger är tillfälligheter som avgör om den ena eller den andra av
makarna är gäldenär. Ofta är nämligen ulmätningsfordringen hänföriig till
makamas gemensamma egendom eller förbrukning. Den föreslagna bestämmelsen
skulle medföra att både utmätnings- och försäljnings-förfarandet utvidgas
betydligt.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms
län kan viss kritik riktas mot nuvarande ordning. Denna strider dessutom mot
senare lids strävanden att i sä stor utsträckning som möjligt likställa gifta
och andra som sammanbor under äktenskapsliknande former. Beträffande makar har
den föreslagna presumtionen om samäganderäll möjligen visst fog för sig. 1
fräga om andra samboende än makcu och de som sammanbor under liknande förhållanden
torde däremot presumtionen ytterst sällan svara mot den verkliga situationen.
Regeln rnedför också den konsekvensen all egendom till dubbelt värde mol
tidigare måsle utmätas och undergå den realisationsförlust som exekutiv
försäljning för med sig. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Malmöhus
län och utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skalteprocessen. Sist nämnda
länsstyrelse föreslåratt den nuvarande presumtionsregeln beträffande utmätning
hos make vidgas lill att om-falla även andra fall av samboende.

28 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del 1

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 19 § 434

Hovrätten för Västra Sverige tar
upp beredningens uttalande att bestämmelsen bör tillämpas analogivis om den ena
av två samboende -makar eller andra - har lämnat det gemensamma hemmet utan att
boet har delals. Hovrälten anser att en sädan tillämpning i vart fall inte har
fog för sig dä del gäller personer som inle är bundna av ett äktenskaps ekonomiska
rättsverkningar. Liknande kritik anförs av länsstyrelsen i Stockholms lån.

Föredraganden. Vid utmätning hos
den som är gift och sammanbor med sin make uppkommer ofta fräga i vad mån
egendom som finns i makarnas besittning kan tas i anspråk för den skuldsatta
makens gäld, UL intar här den ståndpunkten att gäldenärens make likställs med
utomstående tredje man när det gäller möjligheten alt avvärja utmätning av
egendom som han menar sig vara ägare lill. Han måste alltså styrka att
egendomen tillhör honom för all hindra utmätningen. Det viktigaste skälet för
denna ordning är att besillningsfrägan ofta är oklar och att makar annars lätt
skulle kunna undandra egendom från utmätning genom att ändra besiltningsförhållandel
mellan sig. Vid utmätning hos gäldenär som eljest sammanbor med annan person
tillämpas inte den nu beskrivna ordningen. Hävdar den med vilken gäldenären
sammanbor alt han äger viss egendom i deras gemensamma bo, ankommer det på
sökanden att förebringa bevisning om att egendomen tillhör gäldenären.

Jag anser i likhet med beredningen
all nuvarande ordning vid utmätning hos samboende äkta makar inte är
tillfredsställande. Den innebär en avsevärd risk för att make som inte har
tUlräckliga bevis för sin äganderätt lill viss egendom får ge avkall på sin
rätt. Möjligheten att upprätta sådan förteckning över egendom som avses i 6
kap. 9 8 GB torde användas bara i mindre utsträckning. Presumtionen för att
egendom i makamas gemensamma besittning lUlhör den skuldsatta maken härrör
vidare från en tid dä det vanligen bara var mannen som hade förvärvsarbete och
därigenom möjlighet all skaffa egendom till boel. 1 detta hänseende har
förhållandena ändrats väsentligt under senare lid. All den nu gällande
presumtionen inte längre är lämplig har även vitsordats av så gott som alla
remissinstanser. Enligl min mening bör sålunda den nuvarande ordningen inte
behåUas och än mindre vidgas till att gälla även andra fall av samboende.

Den lösning som har anvisats av
beredningen innefattar enligl min mening en godtagbar metod för att stärka
samboende makes rättsskydd vid utmätning hos den andra maken. Det är
visserligen inte möjligt att på det föreliggande materialet med säkerhet avgöra
hur längt utvecklingen har gäll mol samäganderätt i makars
egendomsförhållanden. Man torde emellertid kunna utgå från att fall av
samäganderätt numera är så vanliga att de motiverar en presumtion för
samäganderäll vid utmätning. Man synes ocksä kunna utgå frän att samäganderäll
mellan makar blir allt vanligare i framtiden. En sådan presumtion mäste givelvis
kunna brytas om utredning förebringas till slöd för all ena maken har
uteslutande äganderätt lill egen-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 19 § 435

domen.
Framgår det att gäldenärens make är ensam ägare lill egendomen, skall denna
självfallet inte utmätas till nägon del. Det bör räcka med alt endera makens
exklusiva äganderätt görs sannolik för att presumtionen skall brytas.

Som har påpekats av beredningen torde en presumtion
för samägande-rätt inte få sä stor praktisk betydelse som det i förstone kan
synas. På grund av bestämmelserna om gäldenärens beneficium (se 5 kap.) är
nämligen i allmänhet lösöret i ett ordinärt hem undantaget frän utmätning.
Frågan får därför intresse endast när utmätning ifrågasätts beträffande annan
lös egendom i makars gemensamma besittning. I fräga om sådan egendom, t.ex. en
färg-TV eller en bU, ligger det ofta till så att egendomen har köpts pä kredit
med förbehåll om återtaganderätt för säljaren. Kan egendomen las i anspråk och
utmäts gäldenärens andel däri, skall del forlsalta förfarandet följa reglema i
8 kap. om exekutiv försäQning efler utmätning av andel i egendom. Av dessa
följer att kronofogdemyndigheten på begäran av sökanden, gäldenären eUer
dennes make kan förordna alt hela egendomen skall säljas. Vad som efler
försäljning av hela egendomen belöper på andel som inle fillhörde gäldenären
skall självfallet fillkomma den andelens ägare, dvs. i förevarande fall
gäldenärens make.

Enligt min mening behöver del med hänsyn till vad
jag har anfört nu inte befaras alt kronofogdemyndigheterna skall betungas i
onödan, om den nya presumtionen införs. Remissinstansernas farhågor härför
synes mig överdrivna. Invändningen om att indrivningsresultatet skulle
försämras kan inte heller tiUmätas nägon avgörande betydelse i sammanhanget.
Godtar man de principiella skäl för förstärkning av samboende makes rättsskydd
som jag har nämnt förut, kan man inte gärna avstå från att införa den föreslagna
ordningen därför att den utmätningsbara egendomen hos gäldenären härigenom
minskas. Att den av beredningen föreslagna bestämmelsen ibland kommer all leda
till att fler objekt än f.n. mäste tas i anspråk är en nödvändig följd av att
egendom som samboende makar har i sin gemensamma besittning inte ulan vidare
kan fömtsättas i sin helhet fillhöra gäldenären.

Övervägande skäl talar enligl min uppfattning
således för att beredningens förslag genomförs. Detta gäller även faU dä andra
än makar sammanbor. Alt presumtionen bör sträckas ut att gälla också när tvä
personer utan äktenskap lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden
synes mig uppenbart. Tvekan kan möjligen råda om den nya regeln bör omfatta
fall av annat samboende. Trots att presumtionen inte har lika starka skäl för
sig i sådana fall, är del enligt min mening lämpligast att den får gälla också
dä. Det bör dock krävas att del rör sig om ett samboende som är varaktigt.
Beredningens förslag bör förtydligas pä denna punkt. Med denna reservation
ansluter jag mig sålunda till förslaget.

Vid bedömande av humvida presumtionen om
samäganderätt har brutits bör hänsyn las lill aUa föreliggande omständigheter.
Som exempel kan

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 20 § 436

nämnas
att kontrakt eller annan handling som utvisar äganderättsförhållandet företes.
Även den tid som samboendel har varat bör beaktas. Tillämpning av bestämmelsen
bör givelvis inte fä leda till skada för tredje man, t.ex. i fall då tredje man
på grund av äganderättsförbehåll har särskild rätt till egendom i samboendes
gemensamma besittning. Någon särskild risk för sädan skada torde emellertid
inte föreligga, och jämfört med nuvarande ordning ökar inte risken genom den
föreslagna bestämmelsen.

Jag godtar också beredningens förslag att
bestämmelsen skall vara tillämplig även vid utmätning hos make, vars äktenskap
regleras av äldre GB. Pä grund av reglerna om gäldsansvarel i äldre äktenskap
torde dock bestämmelsen inte fä någon större betydelse för sädana fall.

Ett par remissinstanser har vänt sig mot
beredningens uttalande att den föreslagna bestämmelsen bör tillämpas analogi i
fall dä makar eller andra har haft gemensam besittning men den ena har lämnat
bostaden utan att boet har delats. Att presumtionen tiUämpas i en sådan
situation när fråga är om makar får enligl min mening anses följdriktigt. Men
även i fråga om andra samboende som omfattas av bestämmelsen anser Jag alt den
förordade tillämpningen är försvarlig, trols alt någon bodelning inte är föreskriven
för sådana fall. Detta torde inte föranleda nägra särskilda problem. Det är
tydligt att samäganderäll inle skall anses föreligga om kontrahenterna har
gjort upp sina mellanhavanden eller om den som har avflyttat eljest inle har
någol anspråk mot den andre.

För att missförstånd skall undvikas synes lämpligt
att i paragrafen göra uttryckligt undantag för registrerat skepp och registrerat
luftfartyg Qfr 18 8 andra stycket). Undantaget har tagits upp som en andra
mening i paragrafen.

Jag har inte funnit anledning att i lagtexten
uttryckligen ange att utmätning i fall då presumtionen inte är bruteri skall
avse gäldenärens andel i egendomen. Detta följer ändå av paragrafen jämförd med
17 8. Inte heller har Jag ansett att man i paragrafen behöver hänvisa lill
bestämmelserna i 8 kap. 8 och 9 88 om försäljning efter utmätning av andel i
viss egendom.

20
8 1 denna paragraf ges bestämmelser för det fallet alt tredje man påstår att
utmätt lös egendom tillhör honom. Paragrafen motsvarar 5 kap. 19 8 beredningens
förslag.

GäUande rätt. 1 69 8 I mom. UL föreskrivs att om
annan än gäldenären påstår sig vara ägare till utmätt lös egendom som finns i gäldenärens
bo och vid utmätningen visar sannolika skäl för sitt påstående, utmätningsmannen
skall hänvisa honom att inom en månad väcka talan mot borgenären och
gäldenären vid äventyr att han förlorar sin lalan mot borgenären. Talan skall
väckas vid den domstol fill vilken utmätningsmannens tjänstgöringsområde hör.
Gör någon efter utmätningen anspråk på egendomen och sker inle självrätlelse
enligt 77 8, kan enligl 2 mom. i paragrafen överexekutor hänvisa honom att
väcka talan. Därvid skall vad som i

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 20 § 437

I
mom. sägs om verkan av sådant beslut ha motsvarande fillämpning. Vill
borgenären själv väcka talan, slår det enligl 3 mom. honom fritt. 1 4 mom.
anges att det sagda också är tillämpligt, när utmätning skall företas hos make
som sammanbor med andra maken och denne vill freda egendom. 1 69 8 UL ges
vidare bestämmelser om hinder mot försäljning när tvist föreligger om
äganderätten.

Även lös egendom som finns i tredje mans besittning
anses - utan slöd av uttrycklig bestämmelse - kunna utmätas med hänvisning för
tredje man att väcka lalan om bättre rätt lill egendomen. Tredje man torde dock
inle i sådant fall kunna åläggas alt väcka talan inom viss tid vid äventyr att
han förlorar sin rätt. Beträffande lös egendom som inte kan vara föremål för
besittning, t.ex. fordran som inle grundas pä löpande skuldebrev eller
rättighet, har också ansetts att tredje man kan efter utmätning av egen-dorren
hänvisas att väcka lalan vid domstol om bättre rätt. Inte heller i delta fall
torde tredje man kunna åläggas att väcka lalan inom viss lid.

Lagberedningen. Det är enligt beredningen angeläget
att tvister om äganderätten till utmätt egendom bringas ur världen på ett
tidigt stadium innan man skrider till försäljning. Beredningen föreslär i 5 kap.
19 8 nya bestämmelser i ämnet. Paragrafen omfattar aUa slag av lös egendom -
alltså även fordringar och rättigheter - och är tillämplig även beträffande
lös egendom som är i tredje mans besittning. Den inbegriper även det fallet alt
gäldenärens make eller annan som sammanbor med honom gör anspråk på lös egendom
som är i deras gemensamma besittning. Att bestämmelsen inle är tillämplig när
utmätning sker med förbehåll för tredje mans rätt följer av 20 8.

I första stycket första meningen anges all om lös egendom
utmäts enligt 16-18 88 oaktat iredje man har gjort gällande bättre rätt,
kronofogdemyndigheten skall, om skäl föreligger, förelägga tredje mannen att
väcka talan i saken mol sökanden och gäldenären inom en månad frän del att
föreläggandet har delgetts honom.

Beredningen framhåUer all kronofogdemyndigheten
enligt förslaget får efter omsländighetema diskretionärt pröva humvida det
finns skäl all ge föreläggande. Pågår redan rättegång om egendomen, kan det
inte anses behövligt all föreläggande meddelas. I vissa situafioner kan tvisten
vara utan större betydelse för del exekufiva ärendet, t.ex. om utmätning har
sketl för fordran vilken är förenad med panträtt i egendomen. Tvisten inverkar
då endast pä frågan om vem som i ärendet skall representera egendomen och vem
som skall lyfta eventueUt överskott och pä vissa andra sekundära frågor.
Kronofogdemyndigheten skall även pröva i vad mån fog för tredje mannens anspråk
kan finnas. Föreläggande skall inte ges, om anspråket är uppenbart ogrundat.
Beredningen understryker att föreläggande i övrigt som regel bör meddelas
endast på grund av alt saksammanhanget är oklart, inte därför att den
rättsliga bedömningen kan vara föremål för delade meningar. Förutsättning för
all föreläggande skall

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 20 § 438

ges
är i övrigt att tredje mannen själv har gjort anspråk på äganderätten tUl den
utmätta egendomen. Uppgifter av gäldenären som kan betvivlas bör regelmässigt
inle i och för sig föreinleda att föreläggande ges. Föreläggande bör lämpligen meddelas
i samband med utmätningsbeslutet, om tredje mannens anspråk är känt.

Föreläggande går enligt förslaget ut på att tredje
mannen skall väcka talan mot sökanden och gäldenären. Beredningen har ansett
att initiativ tiU process bör tas av tredje mannen även när utmätningen avser
egendom som inte är i gäldenärens omedelbara besittning. Utmätning har Ju i
sådana fall inte kunnat ske utan all egendomen pä grund av vad som har blivit
upplyst har antagits tillhöra gäldenären. Talan skall enligt 19 kap. 21 8
väckas vid den allmänna underrätt där kronofogdemyndigheten finns, dock att
beträffande egendom som nämns i 10 kap. 12 8 RB, dvs. byggnad på annans grund,
gruva och för gruvdrift avsedd byggnad eUer anläggning, tvisten skall prövas av
rätlen i den ort där egendomen finns. Talan skaU väckas inom en månad frän det
att föreläggandel delgavs tredje mannen. Överklagar han utmätningen och
ogillas besvären, bör ny tid sättas ut. Enligl 13 kap, 4 8 tredje stycket RB
anses talan väckt, när ansökan om stämning inkom till rätlen. Av bestämmelsen
i förslaget att säväl sökanden som gäldenären skall instämmas följer enligt
beredningen att om talan ogiUas i första instans, den mäste i högre instans,
fullföljas mot båda.

Om tredje man först efter det att utmätning har skett
påstår att den utmätta egendomen tillhör honom, bör enligl beredningen
kronofogdemyndigheten allGämt kunna ge föreläggande att väcka talan.
Föreskrift härom har tagils upp som andra mening i första stycket. En särskild
fråga är i vad mån kronofogdemyndigheten kan ge föreläggande sedan egendomen
har sålts, vilket då skulle gälla endast medel som har influfit genom
försäljningen. Beredningen påpekar att tredje mannen har möjlighet att angripa
försäljningen genom besvär (19 kip. 27 8 tredje stycket). Överklagar han även
utmätningen och har han skäl för sitt anspråk, bör hovrätten i regel undanröja
försäljningen och meddela föreläggande enligt 5 kap. 19 8-Undanröjs inte
försäljningen, kan hovrätten meddela föreläggande i fråga om influtna medel (5
kap. 25 8 första stycket).

Beredningen påpekar alt Iredje man kan tänkas göra
gällande att något som framstår som tillbehör till utmätt lös egendom tillhör
honom, t.ex. viss utmstning till en bil som ostridigl ägs av gäldenären.
Kronofogdemyndigheten kan ofta lämna sådant anspråk utan avseende, t.ex.
därför att ett äganderättsförbehåll inle kan göras gällande sedan saken har
infogats i annan egendom. Om iredje mannens anspråk inle saknar fog, bör föreläggande
kunna ges att väcka talan Qfr beträffande lUlbehör liU fast egendom 5 8 andra
stycket FfL). En bestämmelse härom har tagits upp som andra stycke i 5 kap. 19
8. Vad som sägs i första stycket skall ha motsvarande tillämpning.
Föreläggandet skall sålunda riktas mot den som påslår bättre rätt och denne har
att väcka talan mot såväl sökanden som

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 20 § 439

gäldenären. Bestämmelsen kan få betydelse bl.a. vid
utmätning av skepp Gfr 3 och 4 88 sjölagen).

Har föreläggande meddelats enligt 5
kap. 19 8. gäller enligt 9 kap. 4 8 i beredningens förslag, att om tvisten är
av väsentlig betydelse, egendomen som regel inte får ulan tredje mannens
samtycke säljas innan tvisten har blivit slutligt avgjord eller tiden för
väckande av talan har utgått.

Tredje stycket i 5 kap. 19 8
innehåller en bestämmelse om påföljden av att meddelat föreläggande inte
iakttas. Väcker tredje man inle lalan i enlighet med föreläggande enligt
första eller andra stycket, har han enligt förslaget förlorat sin rätt mot
sökanden, om inte denne har väckt talan i saken mot tredje mannen inom lid som
anges i första stycket. Beredningen påpekar all påföljden är ovillkorlig och
inträder l.ex. om iredje mannen har väckt lalan endast mot sökanden, även om
någon intressemotsättning inte råder mellan tredje mannen och gäldenären. Det
hjälper inte att gäldenären begär all få inträda i rättegången som
intervenient, om liden för talans väckande har gäll ul. Om laga förfall visas
före tidens utgång, skall dock kronofogdemyndigheten sätta ut ny lid (19 kap. 6
8 andra stycket). Har laga förfall inte kunnat anmälas i rätt tid, kan högsta
domstolen återställa den försuttna tiden (se 19 kap. 45 8 andra stycket i
förslaget).

Beredningen erinrar om att enligt
69 8 3 mom. UL en sökande kan själv väcka talan i fall som avses i paragrafen.
Del anges inle huruvida sökanden - för att tredje mannen skall vara bevarad vid
sin rätt - skall ha väckt lalan mot såväl tredje mannen som gäldenären eller om
det är liUfyllest all talan av sökanden väcks mot tredje mannen. Olika meningar
har uttalats i frågan. 15 8 FfL anges för motsvarande fall beträffande fast
egendom all lalan från sökandens sida mäste ha väckts mot säväl iredje mannen
som gäldenären.

Vid övervägande av denna fräga
beträffande såväl lös som fast egendom har beredningen inte kunnat finna nägot bärande
skäl för att sökandens lalan skall behöva riktas även mot gäldenären. Sökanden
har inle nägot intresse av all uppnå annat resultat än att hans rätt på grund
av utmätningen skyddas och att egendomen kan säljas utan att tvist om äganderätten
skapar otrygghet för en köpare och därmed försämrar resultatet av
försäljningen. Om sökanden har väckt talan endast mot tredje mannen och denna
talan vinner bifall, är det enligl beredningen tydligt att tredje mannen inle
vidare kan mot sökanden göra gällande sitt äganderättsanspråk. Det måste också
anses klart att tredje mannen inte efter försäljning av egendomen kan mol
köparen åberopa sitt underkända anspråk (se 15 kap. 2 8). Om åter sökandens
lalan mol tredje mannen ogillas, skaU utmätningen hävas och några ytterligare
komplikationer uppkommer inle i ärendet. Avgörandet vinner inte rättskraft mot
gäldenären eller mot den som i annat ärende söker utmätning av egendomen. Denna
olägenhet från tredje mannens synpunkt hade denne emellertid kunnat förebygga
genom alt instämma gäldenären.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 20 § 440

Pä grund av det sagda anges i förslaget att tredje
mannen inte efter föreläggande har förlorat sin talan mot sökanden, om denne
har väckt talan i saken mot tredje mannen. Vad .som under 20 8 sägs om
innebörden av sökandens talan när föreläggande har meddelats sökanden har motsvarande
tUlämpning i nu förevarinde fall.

I detta sammanhang bör enligt beredningen
uppmärksammas den eventualiteten att sökanden återkallar sin talan. Sedan
svaranden har ingått i svaromål skall dock mälet prövas, om han yrkar det (13
kap. 5 8 första stycket RB). Oavsett denna möjlighet för iredje mannen alt
skydda sig anser beredningen att han inte bör gä föriustig sin rätt av den
anledningen att sökandens lalan återkallas och målet avskrivs. I sädant fall
bör kronofogdemyndigheten i stäUet ge tredje mannen nytt föreläggande. Denna
tillämpning synes också bäst förenlig med förslagets ordalydelse.

För sökandens talan gäller enligl beredningen
allmänna forumregler enligl 10 kap. RB. Sökanden måsle emellertid ocksä anses
kunna väcka talan vid domstol som enligl 19 kap. 21 8 i förslaget är behörig
alt pröva talan i saken som väcks av tredje man.

1 föreläggandet bör, anför beredningen, anges vad
tredje mannen har att iaktta, dvs. mol vem talan skall väckas, tiden för talans
väckande och domstol vid vilken talan skall väckas Qfr 19 kap. 21 8 sista
stycket). Även påföljden av att talan inte väcks bör anges. Väcker tredje
mannen talan i enlighet med vad som anges i föreläggandet, är han bevarad vid
sin rätt, även om föreläggandel till ävertlyrs inte överensstämmer med lagbestämmelserna.

Det är enligl beredningen tydligt att den i tredje
stycket angivna påföljden inträder även om tredje mannen har väckt talan i
enlighet med givet föreläggande men hans talan ogillas genom dom som vinner
laga kraft eller målet avvisas eller avskrivs eller hans talan förfaller och
det inte längre står honom öppet att fullfölja eller ånyo väcka talan. Om
rättegång inte har inletts inom föreskriven tid eller den har avslutats utan
att tredje mannens talan har bifallits, bör sökanden styrka detta hos
kronofogdemyndigheten genom att förete bevis därom. Det exekutiva ärendet
skall då tas upp på nytt. Om tredje mannen vinner processen, bör han vända sig
lill kronofogdemyndigheten med den lagakraftvunna domen. Utmätningen skall dä
hävas.

Beträffande den närmare innebörden av den påföljd
som anges i iredje stycket framhåller beredningen att tredje mannen i första
hand förlorar sin rätt mot sökanden. Egendomen får dä användas till betalning
av dennes fordran. Tredje mannen förlorar enligt 15 kap. 2 8 även sin rätt i
förhållande till den som förvärvar egendomen vid exekutiv försäljning. Däremot
går han inte föriustig sin rätt mot gäldenären enbart genom underlåtenhet att
väcka talan. Han kan aUtså få ersättningsanspråk mot denne, se 15 kap. 5 8.115
kap. regleras även tredje mans rätt efter försäljning i fall då nägot
föreläggande inte har meddelats.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 20 § 441

När egendom har sålts med förbehåll all
äganderätten skall kvarstanna hos säljaren tills betalning har skett är,
erinrar beredningen, säljarens rätt skyddad om utmätning söks hos köparen.
Skulle det någon gång vara tveksamt huruvida säljaren har sädan rätt till
utmätt egendom, kan föreläggande att väcka lalan meddelas enligt 5 kap. 19 8.
Med uttryckligt äganderättsförbehåll torde böra jämställas förbehåll för
säljaren alt återta egendomen eller häva köpet, om betalning inte sker. Även i
sådant fall bör föreläggande kunna meddelas, om saken skulle vara tveksam.

Beredningen har övervägt, huruvida bestämmelserna i
19 8 borde vidgas att gälla när tredje man påstår att han har pant- eller
retentionsrätt som är skyddad mol ägaren/gäldenärens borgenärer. Panträtt lill
lös egendom eller retentionsrätt torde emellertid regelmässigt inte kunna
föreligga utan alt tredje mannen har saken i sin besittning eller denuntiation
har skett till annan som har besittningen eller lill sekundogäldenär. När den
som gör gällande pant- eller retentionsrätt har objektet i sin besUtning, kan
del enligt beredningen inte lämpligen komma i fråga att ge honom föreläggande
alt stämma sökanden och gäldenären för att få fastslaget, om pant- eller
retentionsrätt består eller hur stor panthavarens eller retinenlens fordran är.
Den som har besittningen bör liksom i andra fall ha förmånen att bli trodd, om
inte hans påstående visas vara oriktigt eller med hänsyn till omsländighetema
inte förtjänar avseende. Detsamma torde böra gälla, om annan innehar objektet
och denne har denuntierats om pantsättning till tredje mannen. Av dessa skäl
torde del inle vara lämpligt att i enlighet med principen i 19 8 i förslaget
förelägga pant- eller relentionsrättshavare som har nämnts nyss att väcka talan
för att hans rätt skall vara skyddad. Påstående om pant- eller retentionsrätt
utesluter inte, påpekar beredningen, att egendomen utmäts och det föreligger
sålunda inte frän praktisk synpunkt samma anledning att tvisten blir prövad som
när denna gäller äganderätten. Del kan visserligen länkas vara av intresse att,
när tvist råder om pant- eller retentionsrätts bestånd eller om beloppet av
panthavarens eller retinenlens fordran, få den frågan ur världen innan del
blir aktuellt att sälja den utmätta egendomen. Om egendomen säljs och tvisten
är olöst när köpeskillingsfördelningen skall äga mm, kommer tvistigt belopp att
avsättas enligt 14 kap. 9 8 första stycket i förslaget, med föreläggande enligt
andra stycket för borgenären att väcka talan.

Det skulle enligt beredningen vara mera rimligt att
ge föreläggande för den som påslår sjö- eUer luflpanträtt - och sålunda inte
har egendomen i sin besittning - att väcka talan i den ordning som anges i 5
kap. 19 8 i förslaget. Något praktiskt behov härav kan dock knappast antas
föreligga, bl.a. därför att sådan panthavare regelmässigt själv är intresserad
av att egendomen säljs. Man kan inle heller gäma tänka sig att uppskjuta
försäljning av den utmätta egendomen för att få sådan tvist avgjord.
Beredningen erinrar om att för bl.a. tvister om sjö- och luftpanträtt som är
aktuella vid köpeskillingsfördelning speciella bestämmelser finns i 14 kap. 9 8
tredje

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 20 § 442

stycket
i förslaget, vilka möjliggör att då komma snabbt fram till ell avgörande.

1 fråga om fast egendom torde det enligt
beredningen inle heller föreligga något praktiskt behov av bestämmelser som
möjliggör alt ge den som påstår att han har fordran på grund av reallast eller
panträtt föreläggande att väcka talan.

Med det sagda vill beredningen inte utesluta att
man i särskilda fall kan analogiskt tillämpa 5 kap. 19 8 när tvist rör pant-
eller retentionsrätt och en analogisk tillämpning inle skulle strida mot vad
som bör följa av tredje mans besittning.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Stockholms län
framhåller att förslaget om all föreläggande att väcka lalan vid domstol skall
kunna meddelas beträffande all slags egendom, bl.a. fordran, måste hälsas med
tillfredsställelse.

Advokatsamfundet vänder sig mot att bestämmelsen
förutsätter alt bättre rätt till utmätt egendom har gjorts gällande av tredje
mannen för att föreläggande skall kunna meddelas. Enligt samfundet är denna
förutsättning betänklig och kan leda till rättsförluster, eftersom utmätning
kan äga rum i tredje mans frånvaro och ulan hans vetskap. Vilken betydelse som
gäldenärens uppgifter om tredje mans bättre rätt skall ha framgår inte klart.
Enligt samfundets mening bör skyddet för tredje mans rätt i vart fall
förbättras på sä sätt att kronofogdemyndigheten åläggs att underrätta tredje
man om utmätning av egendom, beträffande vilken gäldenären har påstått bättre
rätt för tredje mannen.

Förslaget om att föreläggande skall meddelas om
skäl föreligger kritiseras av ett par remissinstanser. Länsstyrelsen i
Stockholms län anser all viss risk föreligger att kronofogdemyndigheterna blir
obenägna att själva la ställning sä fort någon tveksamhet yppar sig och i
stället begagnar sig av möjligheten att hänvisa tvisten till domstol. Saken
gäUer ofta små värden, och länsstyrelsen har fö,r sin del försökt undvika förelägganden
med hänsyn till de kostnader och den tidsutdräkt som en rättegång för med sig.
Länsstyrelsen ifrågasätter om inte möjligheten att meddela föreläggande bör, i
enlighet med vad som gäller fn., begränsas till fall då tredje mannen har visat
sannolika skäl för sitt anspråk.

Advokatsamfundet understryker att om föreläggande
inte meddelas, bestämmelsema i 9 kap. 4 8 inte hindrar alt egendomen säljs. Den
diskre-lionära prövningsrätt som har tillagts kronofogdemyndigheten kan därför
leda till rättsförlust för tredje man. Risken härför är särskUt påtaglig om
kronofogdemyndighetens ställningstagande att inte meddela föreläggande inte kan
överklagas av tredje mannen. Bestämmelsen bör därför ändras pä så sätt att
föreläggande skall meddelas, såvida påslående om bättre rätt till egendomen
inte är uppenbart ogrundat. Samfundet är medvetet om alt detta kan välla nägon
försening av ärendena och i något fall uppmuntra gäldenären till invändningar
av okynne. Antalet sådana fall torde dock bli begränsat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 20 § 443

Länsstyrelsen i Älvsborgs län
anser, med hänsyn till att sökanden bör få möjlighet att bedöma om han skall
återkalla sin utmätningsansökan innan han blir invecklad i en kostsam process,
att sökanden bör delges samtliga handlingar i ärendet innan föreläggande
meddelas.

Beträffande iredje stycket i
paragrafen påpekar hovrätten för Västra Sverige att enligt 19 kap. 22 8
gäldenären får överklaga utmätning pä den grunden alt egendomen tillhör tredje
man. Även om Iredje mannen har underiålil att efterkomma föreläggande enligt 5
kap. 19 8, bör han inle förlora sin rätt mot sökanden, om gäldenären har
överklagat utmätningen på angiven grund. Man kan enligt hovrätten inte alltid
räkna med att kronofogdemyndigheten eller hovrätten med anledning av
gäldenärens besvär förlänger den tid som tredje mannen har erhållit i
föreläggandet.

Föredraganden. Jag godtar
beredningens förslag att kronofogdemyndigheten vid utmätning av all slags lös
egendom skall kunna meddela föreläggande att väcka talan vid domstol, när tvist
föreligger om äganderätten.

En remissinstans har kritiserat att
förslaget som förutsättning för meddelande av föreläggande kräver alt
anspråket på bättre rätt till egendomen har gjorts gällande av tredje mannen
själv. Med anledning härav vill Jag framhålla att man bl.a. med hänsyn till de
konsekvenser som ett föreläggande medför för Iredje man bör undvika att
föreläggande meddelas när tredje mannen inle själv gör anspråk på egendomen,
även om gäldenären påstår att egendomen tUlhör Iredje mannen. Som regel torde
man inte kunna anse att iredje man gör gällande att egendomen tillhör honom
ulan all han själv har framställt sådant anspråk. Undantagsvis kan dock tänkas
att gäldenärens invändning sker för Iredje mannens räkning, och hinder bör då
inte möta mot alt föreläggande all väcka talan meddelas Iredje mannen, om
förutsättningarna därför i övrigt föreligger. Den av beredningen föreslagna
lydelsen av paragrafen torde inte hindra en sädan tillämpning. När gäldenären i
andra fall påstår all egendomen lUlhör tredje man och denne inte är närvarande,
bör kronofogdemyndigheten lämpligen underrätta tredje mannen. Sädan
underrättelse bör dock inte lämnas, om gäldenärens påslående kan lämnas utan
avseende, t.ex. om egendomen påstås ha överlåtits lill tredje man men
tradition, denuntiation eller annan liknande åtgärd som krävs för att
förvärvaren skall vara skyddad mot överlåtarens borgenärer inle har ägt rum.
Föreskrift om underrättelse i fall som har nämnts nu kan meddelas av regeringen
Qfr 44 8 USK).

Enligt beredningens förslag krävs i
övrigt för att föreläggande skall meddelas all skäl föreligger därtill. En
remissinstans har ansett att detta ger kronofogdemyndigheten alltför stor
möjlighet att ge föreläggande, medan en annan remissinstans har föreslagit att
föreläggande skall meddelas så snart påstående om bättre rätt inte är uppenbart
ogmndat. För egen del vill jag anföra följande. Kan påstående om att utmätt
egendom tillhör tredje man lämnas utan avseende, skall föreläggande
naturligtvis inte meddelas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 20 § 444

Föreläggande bör ges endast om äganderätlsfrägan framstår
som oklar, men i vissa fall bör föreläggande kunna underlåtas, även om
äganderättsfrågan är oklar. Jag tänker bl.a. på det fallet all rättegång redan
pågår om egendomen eller att sökandens fordran är förenad med särskild förmånsrätt
i egendomen. Med hänsyn lill sädana situationer bör del inte föreskrivas
kategorisk skyldighet för kronofogdemyndigheten att meddela föreläggande så
snart äganderätlsfrägan framstår som oklar. Vidare bör hänsyn tas till alt om i
fall som avses i 19 8 den som sammanbor med gäldenären gör anspråk pä
egendomen, presumtionen om samäganderäll bryts redan om den samboende kan visa
sannolika skäl för sitt anspråk.

Enligt min mening behöver man inte
befara att beredningens förslag om att föreläggande skall ges när skäl
föreligger skall föranleda kronofogdemyndigheterna att missbruka möjligheten
att hänvisa tvist liU domstol. Att föreläggande inte ges i onödan är viktigt
särskilt med hänsyn till de kostnader och den tidsutdräkt som en rättegäng kan
föra med sig. Det kan påpekas att beträffande tredje mans anspråk pä
äganderätten till utmätt faslighet redan f n. gäller enligt 5 8 FfL att
föreläggande skall ges om skäl föreligger därtill. Denna bestämmelse synes inte
ha vållat problem i tillämpningen.

Med anledning av vad som vid
remissbehandlingen har påpekats om Visken för rättsförlust för tredje man, om
föreläggande inte meddelas, vill Jag framhålla att tredje mannen har möjlighet
att överklaga utmätningsbeslutet och att, om utmätningen inte hävs, åtminstone
utverka föreläggande att väcka talan vid domstol. Tredje mans rätt att
överklaga utmätning är inte inskränkt till viss fid (18 kap. 98 andra stycket).

Jag anser det inte lämpligt att,
som en remissinstans har förordat, skyldighet införs för kronofogdemyndigheten
alt delge sökanden handlingarna i målet innan föreläggande meddelas. Detta
skulle bl.a. fördröja målets handläggning och det skulle dessutom kunna
uppfattas som en påtryckning på sökanden att avstå frän utmätningen. Sökanden
kan f.ö. återkalla sin ansökan även efter det all föreläggande har meddelats.

Med anledning av vad beredningen
har anfört om föreläggande i fall då någon gör gällande att han har överlåtit
aktuell egendom fill gäldenären under äganderättsförbehåll eller liknande
förbehåU vill jag nämna att frågan om utmätning av egendom som innehas under
sådant förbehåll behandlas närmare i anslutning till 9 kap. 9 8 i
departementsförslaget. Som framgår av vad som anförs där anser jag att
förbehåll om återtaganderätt bör behandlas som en säkerhelsrält jämförbar med
panträtt. Detta gäUer även om förbehållet har utformats som ett förbehåll om
äganderätt. Härav följer att förevarande paragraf inte är direkt tillämplig i
sädana fall. Som beredningen har anfört bör emellertid bestämmelsema i vissa
fall kunna tillämpas analogiskt när någon påstår all han har panträtt eller
retentionsrätt i utmätt egendom. Detsamma bör enligt min mening gälla i fråga
om förbehåll om återtaganderätt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 20 § 445

I fråga om allmänna mål innebär bestämmelserna om
föreläggande att tredje mannen skall väcka talan, förutom mot gäldenären, mol
staten resp. kommun i dess egenskap av utmälningsborgenär Qfr 1 kap. 7 8 första
stycket). En särskild fråga är vem som härvid skall företräda det allmänna.
F.n. är inte utmätningsmannen behörig att ulan vidare företräda det allmänna i
tvist som har hänskjutits till domstol. Behörigheten tillkommer numera RSV Qfr
3 8 2 instruktionen 1970:752 för riksskatteverket), men RSV har generellt
uppdragit åt länsstyrelsema all enligt 9 8 första stycket
länsstyrelseinstmktionen (1971:460) förordna ombud alt föra del allmännas talan
i tingsrätt. Ibland förordnas kronofogde att föra sådan talan. Med hänsyn bl.a.
till att en tvist kan ha betydande principiellt intresse och att staten resp.
kommunen kan ådra sig stora rättegångskostnader synes behörigheten genomgående
böra tillkomma RSV. Som ombud i aktuell tvist bör kronofogde i distriktet kunna
komma i fråga, om det anses lämpligt. RSV kan givetvis själv föra det allmännas
talan genom Qänstemän vid verket. En bestämmelse om alt det allmänna i
hänskjutna tvister företräds av RSV har lagils upp i 2 kap. 30 8 andra stycket
i departementsförslaget.

Tredje man, som har meddelats föreläggande att
väcka lalan vid domstol, kan överklaga utmätningen med yrkande att utmätningen
hävs. Vinner han bifall till yrkandet, förfaller naturligtvis föreläggandel.
Ogillas däremot besvären bör, som beredningen har anfört, ny tid sättas ut för
talans väckande. Om i stället gäldenären med stöd av 18 kap. 1 8 andra stycket
andra meningen anför besvär över utmätningen med åberopande av alt egendomen
tiUhör tredje mannen och besvären ogillas, uppkommer fråga om hovrätten även dä
skall sälla ut ny tid för talans väckande. Enligt min mening bör ny tid inte
sättas ut i detta fall. Har tredje mannen underlåtit att väcka talan i
enlighet med föreläggandet och inte heller överklagat utmätningen, kan han inte
rimligen ha anspråk på att få förnyad möjlighel aft väcka talan i saken. Om
tredje mannen har kännedom om gäldenärens besvärsialan och på grund därav
avstår frän all själv vidta åtgärd för att ta till vara sin rätt, bördetta ske
pä hans egen risk. I den nämnda situationen har alltså Iredje mannen förlorat
sin rätt mot sökanden. Gäldenärens besvärstalan kan också leda till alt
utmätrtingen hävs därför att egendomen tUlhör Iredje mannen. Förutsättning
härför bör emellertid vara att besvären har anförts innan den tid som har
förelagts tredje mannen har löpt ut. Någon särskild bestämmelse om det nu sagda
torde inte vara behövlig.

Även i övrigt ansluter jag mig till vad beredningen
har anfört. Paragrafen har, med några redaktionella jämkningar, utformats i
enlighet med beredningens förslag.

Att utmätt egendom som regel inte får säljas, när
föreläggande har meddelats, framgår av 8 kap. 5 8 första stycket.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 21 § 446

21
S Denna paragraf ger möjlighet att under vissa förutsättningar utmäta lös
egendom med förbehåll för tredje mans rätt. Paragrafen motsvarar 5 kap. 20 S
beredningens förslag.

Gällande rätt. När tredje man gör anspråk pä
äganderätt lill lös sak som kommer i fråga för utmätning, skall
utmätningsmannen enligt gällande rätt antingen utmäta egendomen - eventuellt
med hänvisning lill iredje mannen att väcka talan om bättre rätt till densamma
- eller ocksä avstä från utmätning. Utmätningsmannen torde i princip inte vara
berättigad att utmäta gäldenärens eventuella rätt till egendomen. Detsamma
gäller byggnad på ofri grund. Beträffande vissa fall då gäldenärs rätt till lös
egendom utmäts torde dock finnas utrymme för att lämna frågan om beståndet av
gäldenärens rätt eller dess omfattning öppen.

Lagberedningen. För att utmätning skall få ske
enligt nägon av föregående paragrafer i 5 kap. krävs att egendomen - pä grund
av besittning eller registrering eller vad som eljest har blivit upplyst - kan
antas tillhöra gäldenären. Beredningen har ansett att möjlighel till utmätning
bör finnas även om det måhända inte kan anses styrkt att gäldenären är ägare
men det likväl finns anledning till antagande att egendomen tillhör honom. Om
utmätning sker i sådant fall, bör förbehåll göras för tredje mans eventuella
rätt. Äganderättsfrågan bör emellertid som regel klaras ut innan realisation
sker. Bestämmelser i saken har tagils upp i 20 8.

1 första stycket har angetts att om del finns
anledning anta all gäldenären är ägare till annan lös egendom än registrerat
skepp eller registrerat luftfartyg ulan att del föreligger sådant fall som
avses i 16-18 88, egendomen får utmätas med förbehåll för tredje mans rätt. För
att bestämmelsen skall få tillämpas krävs enligt beredningen objektiva skäl
till stöd för gäldenärens äganderätt. Om del framgår att egendomen tillhör
annan än gäldenären, får den inte las i mäl.

Beredningen påpekar att bestämmelsen enligt
förslaget inte är tillämplig beträffande registrerat skepp eller registrerat
luftfartyg. Är gäldenären inskriven som ägare till sådan egendom, får den
utmätas, om det inte framgår alt den tillhör tredje man (17 8 andra och tredje
styckena). Är annan än gäldenären inskriven som ägare, får utmätning ske, om
skeppet eller luftfartyget på grund av vad som har blivit upplyst - i
praktiken att gäldenären visas ha en fängeshandling - kan antas tUlhöra honom
(16 8). Vid fillämpning av de angivna bestämmelsema skall i fräga om skepp
beaktas reglema om inskrivningens materiella rättsverkan i 19 8 sjölagen. Det
torde enligt beredningen knappast finnas utrymme för utmätning av registrerat
skepp eller registrerat luftfartyg i ändra fall än som har sagts nu, frånsett
utmätning för fordran med pant- eller retentionsrätt. Av liknande skäl
föreslår beredningen inle beträffande fast egendom någon motsvarighet tiU 20 8.

Bestämmelsen i 20 8 åsyftar enligt beredningen i
första hand fordringar som inte gmndas på löpande skuldebrev och rättigheter. 1
fräga om sådan egendom är del ofta svårt för förrättningsmannen att få
tillräcklig utred-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 21 § 447

ning för att på ell fillfredsställande sätt kunna bedöma
vem egendomen tUlhör. Beträffande lös sak som finns i gäldenärens besittning
blir bestämmelsen knappast tillämplig i praktiken Qfr 17 8 första stycket).

1 andra stycket meddelas
bestämmelser om lösandet av äganderätts-tvisten, när egendom enligl första
stycket har ulmätts med förbehåll för tredje mans rätt. Eftersom gäldenärens
rätt lill egendomen i sädant fall inle stöds av någon presumtion, kan enligl
beredningen tredje mannen inle rimligen åläggas att la initiativ till rättegång.
Initiativet bör i stället komma från sökanden. Del synes inte behövligt alt
gäldenären instäms. Beredningen föreslår därför all kronofogdemyndigheten, om
det finnes ändamålsenligt, skall förelägga sökanden att väcka talan i saken
mol tredje mannen. Saken gäller - i allt fall prejudiciellt - äganderätten lill
den utmätta egendomen. Sökandens lalan bör emellertid strängt laget inle gå ut
på mer än att han genom utmätning har vunnit en rätt till betalning ur
egendomen som gäller mot tredje mannen. Vid behov kan även yrkas åläggande för
Iredje mannen alt utge egendomen till kronofogdemyndigheten. Nägot hinder bör
dock inte möta all sökanden låter sitt yrkande avse att gäldenären har bättre
rätt till egendomen än tredje mannen, om man blott har klart för sig att dom i
saken, trots en sådan utformning av hans talan, inte får rättskraft mot
gäldenären.

Kronofogdemyndigheten har enligt
förslaget diskrefionär befogenhet att pröva, om föreläggande skall ges.
Föreläggande bör emellertid enligl beredningen i allmänhet meddelas. Om
rättegång redan pågår om äganderätten till egendomen, kan dock föreläggande
underlåtas. Undantag kan vidare vara motiverat t.ex. om egendomen har sålts
lill gäldenären under äganderättsförbehåll och det är oklart huruvida full
betalning har erlagts eUer nägon mindre post kvarstår. Föreläggande bör
lämpligen meddelas i samband med uimätningsbeslutet.

Enligl förslaget skall talan väckas
inom en månad från det att föreläggandel har delgelts sökanden. Talan skall
enligl 19 kap. 21 8 väckas vid den allmänna underrätt där kronofogdemyndigheten
finns. Beträffande egendom som avses i 10 kap. 12 8 RB skall dock talan väckas
vid rätten i den ort där egendomen finns. I föreläggandet skall anges - förutom
den mot vilken lalan skall väckas och liden för talans väckande - behörig domstol
Qfr 19 kap. 21 8 sista stycket). Även påföljden av att talan inte väcks bör
anges.

Väcker inte sökanden talan i
enlighet med givet föreläggande skaU enligt förslaget utmätningen hävas, om
inle tredje mannen har väckt talan i saken mot sökanden inom den angivna tiden
(andra stycket andra meningen). Beredningen påpekar att beträffande talan av
tredje mannen mot sökanden gäller allmänna forumregler enligt 10 kap. RB. Sådan
talan måste enligt beredningen ocksä kunna väckas vid domstol som enligt 19
kap. 21 8 är behörig all pröva motsvarande talan som väcks av sökanden.
Påföljden för sökanden av underlåtenhet att väcka talan är ovillkorlig, om

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 21 § 448

inte laga förfall har visats före utgången av liden Qfr 19
kap. 6 S andra stycket).

Beredningen framhåller att det är
uppenbart all utmätningen också skall hävas, om sökanden visserligen har väckt
talan enligt givet föreläggande men hans lalan ogillas genom dom som vinner
laga kraft eller om målet avvisas eller avskrivs eller talan förfaller och del
inte längre stär sökanden öppet all fullfölja eller ånyo väcka talan. Om
rättegång inle har inletts inom föreskriven tid eller den har avslutats utan
att sökandens talan har bifallits, bör detta styrkas genom bevis som företes
hos kronofogdemyndigheten. Denna skall då häva utmätningen. Om sökanden vinner
processen, får han vända sig till kronofogdemyndigheten och med åberopande av
lagakraftvunnen dom begära att det exekutiva ärendet las upp på nytt. Hävs
utmätningen på grund av att sökanden inte har efterkommit meddelat föreläggande,
kan - framhåller beredningen - sökanden göra ny ansökan om utmätning. Nägot
formellt hinder föreligger inle att då pä nytt utmäta samma egendom, men detta
kan som regel inte vara praktiskt ändamålsenligt.

Alt kronofogdemyndigheten i samband
med utmätning har förelagt sökanden att väcka lalan hindrar inle, anför
beredningen, att utmätnings-beslutet kan överklagas i vanlig ordning. Om talan
har väckts i enlighet med föreläggandel, kan det i del särskilda fallet vara
lämpligt alt rättegångsmålet vilar tills besvären över utmätningen harblivit
slutligt prövade.

Beredningen påpekar att frågan om
hinder mot försäljning när föreläggande har meddelats regleras i 9 kap. 4 8.

Väcker sökanden talan mot tredje
mannen om äganderätten till den utmätta egendomen eller väcker tredje mannen
talan härom mot sökanden, torde enligt beredningen av allmänna processrättsliga
principer följa att dom i mälet inle blir bindande mot gäldenären. Saken rör
emellertid dennes rätt och han torde vara berättigad att delta i rättegången
som intervenient Gfr 14 kap. 9 8 RB). Likaså torde sökanden, om rättegång
angående egendomen pågår mellan gäldenären och tredje mannen när utmätning sker
eller om en av dem efter utmätningen väcker talan mot den andre, kunna inträda
som intervenient i den rättegången. Frågan humvida dom i målet får rättskraft
mol sökanden torde enligt reglema om succession under rättegång bero av om
lalan har väckts redan innan utmätning skedde eller inte.

Remissyttrandena. Beredningens
förslag i 5 kap. 20 8 kritiseras av några remissinstanser. Hovrätten för Västra
Sverige framhåller att det i praktiken torde vara omöjligt att upprätthälla
någon skillnad mellan fall då egendom fär utmätas enligt 16 8 på grund av alt
den kan antas fillhöra gäldenären och fall då utmätning får ske enligt 20 8 på
grund av att det finns anledning anta att gäldenären är :jgare till egendomen
utan att sådant fall som avses i 16 8 föreligger. Hovrätten anser inte att det
finns något behov av bestämmelsen och föreslär alt den får utgä. Åven hovrätten
för Övre

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 4 kap. 21 § 449

Norrland anser att besvärliga gränsdragningsproblem skulle
kunna uppkomma mellan 16 och 19 saml 20 88.

RSV ifrågasätter om den situation
som åsyftas i paragrafen behöver regleras. Bestämmelsen torde inte komma att
tillämpas i någon nämnvärd omfattning. Det torde dessutom vara orealistiskt att
tänka sig all sökanden skulle väcka lalan mot tredje mannen, eftersom
bevisbördan antagligen skulle ligga på sökanden. Gränsdragningen mellan 19 och
20 88 skulle också bli svär att genomföra i praktiken. Länsstyrelsen i
Stockholms län anser alt paragrafen är svårtolkad och tror alt stor tveksamhet
kommer att råda i praktiken vilken av 19 8 och 20 8 som skall tillämpas.

Advokatsamfundet vänder sig mot att
föreläggande att väcka lalan skall ges "om det finnes
ändamålsenligt". Samfundet, som påpekar att priset kan bli avsevärt lägre
om försäljning sker med förbehåll för tredje mans rätt, framhåller all det
ligger i såväl sökandens som gäldenärens intresse att äganderätlsfrägan blir
klarlagd. Det är också allmänt sett inte önskvärt att försäljning sker med
förbehåll för tredje mans rätt. Samfundet anser därför riktigast att
föreläggande alltid skall meddelas.

Enligl RSV är paragrafen utformad
enbart för enskilda mål. Om de föreslagna bestämmelserna godtas, bör de gälla
även i allmänna mål. Länsstyrelsen i Stockholms län anser del vara tveksamt
vem som skall representera staten om föreläggande ges i allmänt mäl.

Föredraganden. Enligt 4 kap. 17 8 i
departementsförslaget fär utmätning ske av lös egendom om det pä grund av vad
som har blivit upplyst i målet kan anses framgå all egendomen fillhör
gäldenären eller om den kan antas tillhöra honom enligl de särskilda
presumtionsbestäm-melserna. Beredningens förslag i nu förevarande paragraf
avser däremot det fallet att vissa skäl lyder pä att egendomen liUhör
gäldenären ulan all dessa skäl dock är sä starka alt del kan anses framgå av
utredningen i målet att gäldenären är ägare. Äganderätlsfrägan är alltså oklar.
Bestämmelsen tar närmast sikte pä fordringar och rättigheter vilka inte grundas
på presenlationspapper. I fråga om sådan egendom saknas i allmänhet någol yttre
faktum som kan vara till ledning vid bedömande av äganderättsfrågan.

Också Jag anser att det finns visst
behov av att kunna göra utmätning av lös egendom när sådan möjlighel inle stär
till buds enligl 17-19 88. Jag syftar t.ex. pä fall då en muntlig fordran eller
en bostadsrätt har anvisats till utmätning, men det är oklart hur det ligger
lill med gäldenärens rätt till egendomen. Om kronofogdemyndigheten saknar
befogenhet att besluta utmätning i sädana fall, torde borgenären inle kunna
komma ät gäldenärens eventuella rätt lill egendomen annat än möjligen genom
konkurs. En bestämmelse av det slag som beredningen har förordat bör också
indirekt kunna fä betydelse på så sätt att en betalningsovUlig gäldenär inle
vinner så myckel på att söka försvåra utredningen om sina ekonomiska förhållanden.

29 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del 1

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 22 § 450

Vid bedömande av huruvida möjlighet bör införas
lill utmätning i den aktuella situationen bör vidare beaktas att den föreslagna
bestämmelsen inte kan anses innebära nägot opåkallat ingrepp i tredje mans
rättsställning. För utmätning bör krävas konkreta skäl lill slöd för
gäldenärens äganderätt. Utmätning bör ske med förbehåll för tredje mannens rätt
och föreläggande bör riktas till sökanden, som har att väcka talan vid äventyr
att utmätningen hävs. Även om bestämmelsen inte kan väntas komma att användas i
någon större omfattning, anser jag därför att flera skäl talar tUl förmän för
beredningens förslag.

Några remissinstanser har ansett att bestämmelsen
skapar problem vid gränsdragningen mol föregående paragrafer. Enligt min mening
torde dock gränsdragningssvårigheterna inte bli så stora att man av den
anledningen bör avstå frän att genomföra beredningens förslag.

Jag förordar alltså alt förslaget godtas med vissa
redaktionella jämkningar. 1 enlighet härmed anges i förevarande paragraf all
om lös egendom inte kan utmätas enligt 17-19 8S men sannolika skäl föreligger
all egendomen tillhör gäldenären, egendomen får utmätas med förbehåll för
tredje mans rätt. 1 en andra mening föreskrivs alt detta dock inle gäller
registrerat skepp eller registrerat luftfartyg.

Enligt min mening bör föreläggande alt väcka talan
meddelas i praktiskt taget alla fall då utmätning har sketl enligt förevarande
paragraf. Undantagsvis kan det dock finnas anledning att underlåta
föreläggande. Jag tänker bl.a. på det fallet att rättegång redan pågår om
äganderätten tUl egendomen. För alt det tydligare skall framgå av bestämmelsen
att föreläggande skall underlåtas endast i undantagsfall synes bestämmelsens
lydelse böra jämkas något i förhällande lill beredningens förslag. I departementsförslaget
anges sålunda att kronofogdemyndigheten skall meddela föreläggande att väcka
talan, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

1 I kap. 7 8 första stycket i departementsförslaget
har tagits upp en uttrycklig föreskrift om att i allmänt mäl anses staten resp.
kommun som sökande. Förevarande paragraf är alltså utan vidare tillämplig även
i allmänna mäl. En särskild fräga är vem som skall företräda del aUmänna i tvist
som enligl paragrafen hänskjuts till domstol. Enligt min mening bör det
allmänna därvid representeras, av RSV Qfr vad jag har anfört under 20 8).
Bestämmelse härom har tagits upp i 2 kap. 30 8 andra stycket.

22
8 I paragrafen ges bestämmelser om förfarandet när tvist råder om utmätt
fordrans eller rättighets beständ eller i vad mån utmätt pantbrev m.m. ulgör
säkerhet för fordran. iParagrafen motsvarar 5 kap. 21 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Tvist angående fordrans eller
rättighets beständ hindrar enligl gällande rätt inte alt fordringen eller
rättigheten tas i mät. 1 fall dä fråga om dess beständ var beroende på särskild
prövning när utmätningen skedde eller dä var prövad genom beslut som inle hade
vunnit laga kraft fär

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 22 § 451

enligl 88 b 8 2 mom, UL som regel försäljning inte äga mm
utan gäldenärens samtycke. Exekutiv myndighet torde inle kunna förelägga part
att väcka talan vid domstol om fordringens eller rättighetens bestånd.

Enligt 91 a 8 UL kan pantbrev i fast
egendom eller i skepp utmätas hos den inlecknade egendomens ägare, i den mån
pantbrevet inle utgör pant. Råder efter utmätning av pantbrev tvist i vad män
det utgör säkerhet för fordran ("huruvida något finns att utmäta")
skall enligt 4 mom. i paragrafen utmätningsmannen, om skäl är därtill,
förelägga sökanden att inom en månad efler det alt föreläggandet har delgetts
honom väcka talan mol gäldenären och den som bestrider att något finns att
utmäta. Talan skall beträffande pantbrev i fast egendom väckas vid den domstol
som anges i 10 kap. 10 8 RB och i fräga om pantbrev i skepp vid den domstol
till vilken utmätningsmannens Gänstgöringsområde hör. Efterkommer inte sökanden
föreläggandet och är inte lalan i saken väckt av annan part, går enligt 5 mom.
utmätningen åter. Bestämmelserna i 91 a 8 gäller inte skuldebrev som är
inlecknal i luftfartyg eller reservdelar därtill.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att även dess förslag intar ståndpunkten att tvist om fordrans eller
rättighets existens inle ulgör hinder mot utmätning. För att utmätning skall
kunna äga rum måste det dock föreligga skäl till antagande att gäldenären har
en fordran eller rättighet. Finns hos gäldenären handling som utgör bevis om
fordran eller rättighet, torde innehavet därav ofta vara tillräckligl. 1
övrigt fär kronofogdemyndigheten grunda sin bedömning på uppgifter från
sökanden och gäldenären och från den mot vilken uppgiven fordran eller
rättighet riktas.

Det är enligl beredningen tydligt
att en tvistig fordran eller rättighet inle utgör nägot begärligt
försäljningsobjekt. Risk föreligger att egendomen till skada för parterna blir
såld för en ringa del av sill egentliga värde, kanske till någon som handlar i
spekulationssyfte. Beredningen har ansett att tvist angående utmätt fordrans
eller rättighets bestånd regelmässigt bör lösas innan kronofogdemyndigheten
söker realisera den utmätta egendomen. Kronofogdemyndigheten bör därför kunna
meddela föreläggande all väcka talan i saken vid domstol. Bestämmelse härom har
tagits upp i första stycket av 5 kap. 21 8. Det anges där att om fordran eller
annan rättighet har blivit utmätt och tvist råder om fordringens eller
rättighetens beständ, 20 8 andra stycket har motsvarande tillämpning.

Tvekan om beloppet av viss fordran
kan föreligga, anför beredningen, utan all man kan talan om tvist i vanlig
mening mellan gäldenären och sekundogäldenären. Ibland kan klarhet ulan större
omgång vinnas efter några dagar, i andra fall mäste man vänta längre lid. 1
sädana fall bör utmätning kunna äga rum omedelbart i avvaktan pä närmare
upplysningar.

Beredningen framhåller att
bestämmelsen i första stycket innebär att kronofogdemyndigheten kan förelägga
sökanden att väcka lalan mol den som den utmätta fordringen eller rättigheten
riktar sig mol. Föremål för talan är fordringens eller rättighetens existens.
Talan därom kan i fråga om

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 22 § 452

fordran vid behov förenas med yrkande om åläggande för
svaranden i målet att utge fordringsbeloppet eller, om endast en del har blivit
utmätt, motsvarande belopp till kronofogdemyndigheten. Föreläggande skall meddelas
om del finnes ändamålsenligt. Pågår rättegäng om saken när utmätning sker, bör
enligt beredningen föreläggande underlåtas. När tvisten gäller endast en mindre
del av fordran eller motsvarande, kan det vara för betungande för sökanden, om
föreläggande ges.

Talan skall enligt förslaget väckas
inom en månad från det att föreläggandel har delgetts sökanden. Om behörig
domstol gäller vad som i allmänhet är föreskrivet därom, dvs. bestämmelserna i
10 kap. RB (19 kap. 21 S tredje stycket i förslaget). Av hänvisningen till 20 8
andra stycket följer vidare, framhåller beredningen, alt utmätningen skall
hävas om sökanden inte efterkommer föreläggandel att väcka lalan mol tredje
mannen och denne inte har väckt talan i saken mot sökanden inom den angivna
tiden.

Beredningen erinrar om alt del i
fråga om anstånd med försäljning när tvist råder om utmätt fordrans eller
rättighets bestånd finns bestämmelse i 9 kap. 4 8 andra stycket.

Enligl andra stycket i 5 kap. 21 §
skall vad som sägs i första stycket gälla även när tvisten i fall som avses i 5
kap. 3 8 andra stycket rör i vad mån pantbrev eller annan inleckningshandling
utgör säkerhet för fordran. Bestämmelserna i 20 8 andra stycket skall alltså
tillämpas även i delta fall. Beredningen påpekar att förslaget även omfattar
det fallet alt utmätningen har avsett skuldebrev som är intecknat i luftfartyg
eller reservdelar därtill. 1 övrigt innebär förslaget smärre Jämkningar i
förhällande till vad som stadgas i 91 a 8 UL, bl.a. sä till vida all sökanden
inte behöver instämma gäldenären. Det är tillräckligt att han väcker talan mol
tredje mannen, dvs. mot den som bestrider att något fanns att utmäta.
Bestämmelser om behörig domstol meddelas i 19 kap. 21 8 tredje stycket. Enligt
sisla stycket i 19 kap. 21 8 skall i föreläggande anges den domstol vid vilken
talan skall väckas.

Remissyttrandena. Advokatsamfundet
förordar, i enlighet med vad samfundet har anfört beträffande föreläggande
enligt 20 8, att föreläggande alllid skall meddelas när tvist som avses 1218
råder.

Enligt hovrätten för Västra Sverige
torde möjligheten enligt andra stycket att hänvisa till rättegäng beträffande
pantbrev eller annan inteckningshandling vara helt opraktisk. Behov av hänvisning
till rättegång synes inte föreligga i annat fall än dä tredje man gör anspråk
på att vara ägare till den intecknade egendomen. Bestämmelse om föreläggande i
sådant fall finns i 5 kap. 19 och 24 SS. Hovrätten föreslår därför alt andra
stycket 121 8 får utgå. Hovrätten för Övre Norrland och RSV är av liknande
uppfattning. RSV tillägger att hänvisning till rättegång aldrig torde bli
aktuell i praktiken saml att det inte kan ligga i borgenärens intresse att
väcka talan för alt få fastslaget all utrymme för utmätning föreligger.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 22 § 453

Svea hovrätt tar upp frågan om inte
bara kronofogdemyndigheten utan även hovrätt kan hänvisa tvist till rättegång.
Hovrätten, som gör gällande att hovrätt f.n. saknar möjlighet att meddela
föreläggande enligt 91 a 8 4 mom. UL. anser det oklart om denna begränsning
avses kvarstå i UB. Hovrätten utgår emellertid från att även hovrätt bör ha
befogenhet att hänvisa tvist till rättegång och delta gäller även andra fall
av föreläggande enligt förslaget. Lagtexten eller motiven synes böra
förtydligas.

Föredraganden. Den av beredningen
föreslagna regeln om föreläggande för sökanden att väcka lalan rörande
beståndet av tvistig fordran eller rättighet som har ulmätts (första stycket)
har allmänt godtagits av remissinstanserna. Även Jag biträder förslaget, 1
fråga om bestämmelsens närmare utformning anser Jag, till skillnad från en
remissinstans, att föreläggande inte alllid bör meddelas, när tvist som avses
i paragrafen föreligger. Bl.a. måsle kronofogdemyndigheten pröva i vad mån den
mol vilken förmodad fordran eller rättighet riktar sig kan ha fog för sin
ståndpunkt. Fordran eller rättighet som utmäts kan också redan vara föremål för
rättegång mellan kontrahenterna. Kronofogdemyndigheten måste därför ha en
diskretionär befogenhet att pröva huruvida föreläggande bör meddelas.

1 beredningens förslag hänvisas i
paragrafen till 20 8 andra stycket, där som förutsättning för föreläggande
anges all "del finnes ändamålsenligt". 1 departementsförslaget har
emellertid i motsvarande bestämmelse, 21 8 andra stycket, föreskrivits alt
föreläggande i fall som avses där skall meddelas om det inte av särskilda skäl
är obehövligt. En sådan regel torde passa mindre väl vid tvist som avses i
förevarande paragraf 1 22 8 föreslås i stället att föreläggande skall meddelas
om skäl föreligger Qfr 20 8). Till följd härav har hänvisning inle heller i
övrigt skett till 21 § andra stycket.

Ett par remissinstanser har hävdat
att nägot behov inle finns att meddela föreläggande i frågan huruvida något
finns att utmäta av pantbrev eller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg
m.m. Jag kan inle dela den meningen. Om del är oklart huruvida pantbrev eller
annan inleckningshandling till fullo ulgör säkerhet för fordran, är del som
regel inle lämpligt vare sig att den intecknade egendomen tas i anspråk eller
att det utmätta pantbrevet resp. den utmätta inteckningshandlingen
pantförskrivs lill sökanden Qfr 9 kap. 13-15 88). Även om bestämmelsen i andra
stycket inte kan väntas bli tillämpad ofta, är Jag inte beredd all frångå den
bedömning som gjordes när motsvarande bestämmelse infördes år 1971 beträffande
pantbrev i fastighet och år 1973 i fråga om pantbrev i skepp.

I förevarande paragraf anges, på
samma sätt som i andra bestämmelser om föreläggande, all föreläggande under
angivna förulsätlningar meddelas av kronofogdemyndigheten. Det är emellertid
uppenbart att samma befogenhet tillkommer överinstans, när utmätningen har
överklagats. Motsvarande gäller f n. och någon uttrycklig bestämmelse i saken
kan inle anses behövlig.

Av sammanhanget framgår att med "tredje man"
avses i första stycket

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 23 H 454

den mot vilken utmätt fordran eller rättighet riktar sig.
I andra stycket åsyftas tredje man som bestrider att något finns att utmäta.

När föreläggande enligt förevarande
paragraf meddelas i allmänt mäl. bör det allmänna företrädas av RSV Qfr under
20 8). Se vidare 2 kap. 30 S andra stycket.

23 8 I paragrafen, som motsvarar 5 kap. 22 8 i
beredningens förslag, regleras lagfartens betydelse vid utmätning av fast
egendom.

Gällande rätt. Enligt 82 8 I mom.
UL skall den som har lagfart på fast egendom antas vara ägare till egendomen,
om del inte styrks att den tillhci annan. 1 2 mom. anges att tvist om
äganderätten till fast egendom, på vilken gäldenären har lagfart eller lill
vilken han har fångeshandling, inte utgör hinder mot utmätning. Bestämmelserna
härrör frän 1971 ärs lagstiftning om fastighetsexekution.

Lagberedningen. Enligt förslaget
skall gäldenären antas vara ägare till fast egendom på vilken han har lagfart,
om det inte framgär att den tillhör tredje man. Fasfighet får alltså inte las i
anspråk för fordran mot den som har lagfart, om det visas att han har överlåtit
fastigheten eller alt denna av annan anledning tillhör tredje man. Å andra
sidan utgör den omständigheten att tredje man har lagfart inte hinder mot
utmätning, om det visas att fastigheten tillhör gäldenären. Härvid krävs enligt
beredningen regelmässigt att denne har en formellt riktig fångeshandling som
leder tillbaka till senaste lagfart. Gäldenären har l.ex. förvärvat fastigheten
av den som allQämt har lagfart men gäldenären har ännu inte sökt lagfart. Även
andra fall kan tänkas.

Beredningen påpekar att med fa:5t
egendom avses även tomrätt (2 kap. 10 § andra stycket). Lagfarten motsvaras
beträffande tomträtt av inskrivning av upplåtelse eller förvärv av tomträtten.

Beträffande bestämmelsen i 82 § 2
mom. UL - att tvist om äganderätten till fast egendom, vara gäldenären har
lagfart eller vartill han har fångeshandling, inte utgör hinder mot utmätning
- framhåller beredningen att det utan särskild bestämmelse är tydligt att fast
egendom, som pä grund av presumtionsbestämmelsen i 5 kap. 22 8 eller på grund
av vad som har blivit upplyst i ärendet kan antas tillhöra gäldenären, fär
utmätas även om tvist råder angående äganderätten till fastigheten. Motsvarande
gäller beträffande lös egendom. Förslaget saknar därför motsvarighet till
bestämmelsen i 82 8 2 mom. UL.

Remis.syllrandena. Hovrätten för
Västra Sverige vänder sig mot att avtal om överlåtelse av fast egendom skall
ha verkan mot överlåtarens borgenärer utan att förvärvaren har sökt lagfart.
Risken för att en gäldenär genom skentransaktioner söker undandra fastighet
från utmätning är uppenbar. Hovrätten påpekar vidare alt beredningens
ståndpunkt får den konsekvensen att utmätning skall ge företräde framför senare
överiålelse av fastigheten redan i och med beslutet om utmätning. Däremot skall
enligl

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 24 § 455

förslaget förmånsrätten anknytas till all anteckning görs
i fastighelsboken. Hovrätten anser att denna brist på överensstämmelse mellan
reglerna om företräde i rättsförvärv och reglerna om förmånsrätt gör systemet
svåröverskådligt. Därtill bidrar ocksä att frågan om företräde i rällsförvärv
inte har lösts enhetligt för alla objekt som omfattas av inskrivningssystem.

Föredraganden. Beredningens förslag
att överlåtelse av fast egendom skall vara gällande mot överiåtarens borgenärer
redan i och med överlåtelseavtalet stämmer överens med vad som gäller f.n. Den
nuvarande ordningen, som tillkom är 1971, har såvitt Jag känner till inle
föranleti ölägenheter i den praktiska tillämpningen. Förslaget har ocksä
godtagits av så gott som alla remissinstanser. Endast en instans har kritiserat
förslaget och anseti att överlåtelse inte bör bli gällande mol överlåtarens
borgenärer förrän förvärvaren har sökt lagfart. Jag finner emellertid inte
anledning att nu frångå den bedömning som gjordes år 1971. Särskilt bör nämnas
att den som köper fast egendom vanligen betalar en stor del av köpeskillingen
redan vid köpeavtalet. Om man skulle kräva ansökan om lagfart för att en
förvärvare skall vinna skydd mot överlåtarens borgenärer, skulle detta leda
till att lagfart i allmänhet måste sökas redan på grund av köpekontrakt. En
sådan utveckling är inle önskvärd. Man skulle troligen ocksä få räkna med ofta
förekommande rättsförluster. Del förhållandet alt vid utmätning av fast egendom
olika tidpunkter blir avgörande i skilda konkurrenssituationer utgör inle
heller skäl att ändra den nuvarande ordningen. Jag ansluter mig sålunda lill
beredningens ståndpunkt i frågan.

Frågan om konkurrens mellan
utmätning saml överlåtelse av egendomen resp. inteckning däri behandlas under
30 8.

1 förevarande paragraf anges att
gäldenären skall antas vara ägare till fast egendom på vilken han har lagfart,
om det inte framgår att egendomen tillhör Iredje man. Alt bestämmelsen är
tillämplig även beträffande tomträtt följer av I kap. 11 8 andra stycket. Jag
delar uppfattningen alt någon motsvarighet till bestämmelsen i 82 8 2 mom. UL
inle behövs.

24 8 Paragrafen, som motsvarar 5 kap. 23 8 beredningens
förslag, innehåller bestämmelser om utmätning i fall då gäldenärens rätt till
fast egendom är villkorlig.

Gällande rätt. Alt fast egendom har
överlåtils villkorligt hindrar inte alt det värde som överlåtarens resp.
förvärvarens villkorliga innehav representerar kan tillgodogöras av
borgenärerna genom utmätning. Bestämmelser härom infördes genom 1971 års
lagstiftning om fastighetsexekution och togs upp i 82 a 8 UL. 1 I mom. första
meningen anges alt om överlåtelse av fast egendom beror av vUlkor som ännu
inte är uppfyllt, överlåtelsen inte utgör hinder mot utmätning av egendomen för
fordran hos överlålaren. Enligl andra meningen omfattar utmätningen i sädant
fall även överiåtarens rätt mot den som har förvärvat egendomen. Uppfylls
villkoret, gäller enligt tredje meningen utmätningen därefter endast
överlåtarens rätt

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 24 § 456

mot förvärvaren. 1 2 mom. i samma paragraf föreskrivs i
första meningen att utmätning av fast egendom även får äga rum för fordran hos
den som har förvärvat egendomen, fastän hans förvärv beror av villkor. Går
gäldenärens förvärv åter, omfattar enligt andra meningen utmätningen därefter
endast den rätt som han i sådant fall har mol den som överlät egendomen. I 62 -
66 SS FfL finns bestämmelser om försäljning efter utmätning av villkorlig rätt
till fastighet.

I fråga om lös egendom saknar UL
uttryckliga bestämmelser om utmätning av villkorlig rätt därtill. Däremot
finns vissa regler rörande bl.a. försäljning av villkorlig äganderätt lill
registrerat skepp, luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg (89 8
2 mom., 201 8 4 mom. och 213 a 8 2 och 3 mom. UL).

Lagberedningen. Beredningens
förslag lill 5 kap. 23 8 stämmer i sak helt överens med nuvarande regler i 82 a
8 UL om utmätning av fast egendom till vili

I betänkandet uppmärksammas, också
frågan om utmätning av villkorlig rätt till lös egendom. Att villkorlig
överiålelse av lös egendom inle hindrar utmätning av kvarvarande eller
förvärvad villkorlig rätt till egendomen hos överlåtaren resp, förvärvaren är
enligt beredningen tydligt. Saken ligger emellertid något annorlunda till än
beträffande fast egendom,

I fråga om fast egendom skall,
påpekar beredningen, enligt gällande lag själva egendomen tas i mät, oaktat
gäldenärens rätt endast är villkorlig. Detta hänger främst samman med att
gäldenären kan söka inteckning i fast egendom trots att den är utmätt.
Utmätning som sker medan gäldenärens rätt ar villkorlig mäste därför - ehuru
villkorligt - gälla i själva fastigheten för att den skall kunna ge åsyftad
förmånsrätt i denna, om gäldenärens rätt till egendomen blir ovillkorlig.
Vidare framhåller beredningen att gäldenärens rätt till fast egendom kan v.ara
villkorlig beträffande visst område av fastigheten - l.ex. efler överiålelse av
tomtmark som skall avstyckas - och ovillkorlig beträffande återstoden.
Utmätningen bör ge samma rätt lill del hela. med det villkor som gäller för
gäldenärens innehav.

Vad som har sagts om utmätning av
fast egendom när gäldenärens rätt är villkorlig är enligt beredningen
tillämpligt även i fråga om villkorlig rätt lill ideell andel av fastighet och
villkorlig rätt som tillkommer gäldenären såsom förvärvare av visst område av
fastighet.

Beredningen har övervägt om den
angivna regleringen för fast egendom bör utsträckas till motsvarande
situationer beträffande registrerat skepp eller registrerat luftfartyg. 1 fråga
om sädan egendom utesluter emellertid utmätning möjligheten att inteckna
egendomen (283 8 första stycket 6 sjölagen och 12 8 lagen 1955:227 om
inskrivning av rätt till luftfartyg). Beträffande skepp gäller detta enligt
uttrycklig bestämmelse även om endast gäldenärens villkorliga äganderätt har
utmätts. Detsamma måsle

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 25 § 457

enligl beredningen antas gälla i fräga om luftfartyg.
Nägot behov av att förklara själva skeppet eller luftfartyget utmätt för alt
utmätningen skall ge åsyftad förmånsrätt föreligger alltså inte. Inte heller i
övrigt finns enligt beredningen skäl till en sädan ordning som gäller för fast
egendom.

Beträffande skepp och luftfartyg
liksom i fråga om annan lös egendom skall därför enligl förslaget utmätningen,
när gäldenärens rätt är villkorlig, avse den rätt som gäldenären har
förbehållit sig resp. förvärvat enligt avtalet. Överlag gäller emellertid
beträffande lös egendom att om villkorlig överlåtelse har skett och
förvärvarens rätt enligt civilrättsliga regler inte är skyddad mol överlätarens
borgenärer, utmätning hos överiåtaren skall avse själva egendomen, t.ex. om den
som har förvärvat villkoriig äganderätt till registrerat skepp inte har sökt
inskrivning (se 19 8 sjölagen) eller om villkorligt såld lös sak inte har
traderats och lösöreköpsförordningens bestämmelser inte heller har iakttagits.
Vidare påpekar beredningen att utmätningssökandens fordran kan vara förenad med
pant- eller retentionsrätt i lös egendom som gäldenären har överlåtit
villkorligt. För sådan fordran fär själva egendomen utmätas, om pant- eller
retentionsrätten inte är beroende av det villkor som gäller för gäldenärens
rätt till egendomen.

Beredningen har inte ansett del
behövligt att lagfästa vad som sålunda skall gälla, när gäldenären har
överlåtit eller förvärvat lös egendom under villkor som även gäller mol
sökanden.

Föredraganden. Departementsförslaget
stämmer överens med beredningens förslag. Jag delar uppfattningen alt nägra
bestämmelser inte behövs om utmätning i fall då gäldenärens rätt till lös
egendom är villkoriig.

25 8 1 paragrafen, som motsvarar 5 kap. 24 S beredningens
förslag, regleras förfarandet när tredje man gör anspråk på utmätt fast
egendom.

Gällande rätt. 1 fråga om utmätt
fastighet gäller enligl 5 8 första stycket FfL att om någon påstår bättre rätt
lill fastigheten, överexekutor skall, om skäl föreligger därtill, förelägga honom
att inom en månad efler det alt föreläggandel har delgetts honom väcka talan
mol sökanden och den som i ärendet har antagils vara ägare till fastigheten.
Talan skall väckas vid domstol som anges i 10 kap. 10 6 RB. 1 andra stycket
sägs att första stycket har motsvarande tillämpning, om annan än faslighetens
ägare påstår all han äger byggnad eller annat som framstår som tillbehör till
fastigheten. Efterkommes inte föreläggande enligt första eller andra stycket,
är enligt tredje stycket talan mot sökanden föriorad, om inle sökanden inom tid
som nyss har nämnts själv har väckt talan mot den som har påstått bättre rätt
och den som i ärendet har antagits vara ägare. Paragrafen innehåller också
bestämmelse om hinder mol försäljning, när tvist föreligger om äganderätten.

Lagberedningen. Beredningen
föreslär i 5 kap. 24 8 att 19 8 skall ha motsvarande tillämpning om utmätning
sker av fast egendom och tredje

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 26 § 458

man gör gällande bättre rätt lill egendomen eller vad som
framstår som tillbehör till denna. Förslaget ansluter till 5 8 första - tredje
styckena FfL, med den utvidgningen att regeln omfattar alla fall då utmätningen
gäller fast egendom och inte enbart det fallet alt utmätningen gäller faslighet
som sådan. Beredningen påpekar all bestämmelserna sålunda omfattar även den
situationen att utmätning har skett av ideell andel i faslighet eller av
villkorlig rätt till fastighet eller andel däri. Vidare omfattas bl.a. det
fallet att tvisten rör visst område av fas.tighet eller tillbehör Gfr 2 kap. 10
8 första stycket).

Utöver den nu nämnda utvidgningen
innebär förslaget, påpekar beredningen, en mindre ändring av reglerna i 5 8
FfL, nämligen såvitt angår verkan av föreläggandet för tredje man att väcka
talan. Enligt 19 § i förslaget.'till vilken 24 S hänvisar, skall tredje
mannen, även om han inle själv har väckt talan, vara bevarad vid sin rätt om
sökanden har instämt tredje mannen inom den tid som har angetts i
föreläggandet. 1 gällande lag förutsätts för motsvarande situation alt sökanden
har instämt även gäldenären. Beträffande motiven lill den ändrade ståndpunkten
och verkan av att sökanden återkallar sin lalan hänvisar beredningen till vad
som har anförts under 19 8-

Beredningen framhåller att av 19
kap. 21 8 andra stycket framgår att talan skall väckas vid domstol sorn anges i
10 kap. 10 8 RB, dvs.fastighets-forum. Enligt 19 kap. 45 8 andra stycket i
förslaget kan tid för väckande av talan återställas med tillämpning av 58 kap.
11 och 12 88 RB (se även 19 kap. 6 S andra stycket).

Beredningen erinrar om all regler
om hinder mol försäljning av utmätt fast egendom, när föreläggande har getts
att väcka talan, meddelas i 9 kap. 4 8.

Föredraganden.
Departementsförslaget stämmer - frånsett viss redaktionell ändring - överens
med beredningens förslag. När föreläggande meddelas i allmänt mål, bör det
allmänna som borgenär företrädas av RSV Qfr under 20 S)- Se 2 kap. 30 8 andra
stycket.

26 8 Paragrafen innehåller bestämmelser om tvist angående
influtna medel sedan utmätt egendom har realiserats. Den motsvarar 5 kap. 25 S
beredningens förslag.

Gällande rätt. Det synes något
ovisst om enligt gällande lag föreläggande att väcka talan kan meddelas tredje
man, som ger sig lill känna först sedan utmätt egendom har sålts och dä påstår
alt den sålda egendomen tillhörde honom. Innebörden av 69 8 UL är inte i alla
avseenden klar och frågan står på motsvarande sätt öppen beträffande 5 8 FfL.

Lagberedningen. Beredningen
framhåUer alt det till en böGan behöver klargöras huruvida den omständigheten,
alt besvär som tredje man har anfört mol utmätning har ogillats genom beslut
som har vunnit laga kraft, hindrar honom att återkomma under förfarandets
fortsatta gäng. Enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 26 J 459

beredningens mening bör den omständigheten att besvären
har ogillats inte medföra att tredje mannen förlorar sin rätt. Alt sä inle kan
bli fallet i förhållande till gäldenären är uppenbart, men det synes inle
heller föreligga tillräckliga skäl att låta tredje man förlora sin rätt mot
sökanden. Tredje mannen bör sålunda i princip ha rätt att återkomma under det
exekutiva ärendets fortsatta handläggning och hos kronofogdemyndigheten begära
att utmätningen hävs eller utverka föreläggande att väcka lalan. Han kan dock
inte ånyo överklaga utmätningen. En annan sak är att den prövning som har skett
med anledning av de anförda besvären kan ha en betydande bevisverkan och att
det knappast i praktiken kan tänkas förekomma att tredje man under ärendets
gång kan åstadkomma ny bevisning som föranleder att hans rätt anses styrkt
eller att föreläggande ges honom att väcka talan. 1 detta sammanhang nämner
beredningen alt enligt förslaget även gäldenären kan föra talan mot
utmätningsbeslut på den grunden att tredje man är ägare (19 kap. 22 8). Att
ogillande av sådana besvär inte kan fä beröva tredje man hans möjligheter att
föra lalan om saken under ärendets fortsatta handläggning synes uppenbart.

Även sedan försäljning har skett
finns enligt beredningen utrymme för sådant föreläggande som avses i 19 eller
24 8, nämligen beträffande medel som har influtit. När medel har influtit genom
all utmätt fordran har indrivits, bör också föreläggande kunna meddelas i fråga
om rätten lill de influtna medlen lika väl som föreläggande tidigare har kunnat
meddelas beträffande rätten till själva fordringen.

Beredningen framhåller att de
praktiska skälen alt meddela föreläggande i nu berörda fall kan vara mindre
vägande än när tvisten har uppkommit på ett tidigare stadium. När tredje mannen
visar skäl för sitt påslående om bättre rätt till influtna medel, kan nämligen
kronofogdemyndigheten innehålla dessa - eventuellt nedsätta dem enligt lagen
(1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar -
och låta vederbörande själva ta initiativ efler gottfinnande. För att inte
beloppet skall bli slående för länge eller sökanden på grund av tredje mans
passivitet tvingas ta initiativ till rättegång när detta rimligen har bort
ankomma på tredje mannen har beredningen emellertid ansett det lämpligt att
kronofogdemyndigheten kan ge föreläggande för denne all väcka lalan om rätlen
till influtna medel. En bestämmelse härom har tagits upp i första stycket av 5
kap. 25 8.

Enligt förslaget skall
bestämmelserna i 19 och 24 88, som gäller tvist angående ulmätt lös eller fast egendom,
ha motsvarande tillämpning beträffande rätlen till influtna medel när egendomen
har sålts. Motsvarande gäller när utmätt fordran har indrivits.
Kronofogdemyndigheten kan enligt förslaget förelägga tredje mannen att väcka
talan, om skäl föreligger därtill. Beredningen framhåller alt denna lalan, som
gäller bättre rätt till medlen, skall riktas mot sökanden och gäldenären.
Föreläggande kan ges så länge beslut om fördelning eller om utbetalning inte
har meddelats.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 27 § 460

Om tredje mannen redan har fiirlorat sin rätt mot sökanden
till följd av reglerna i 19 eller 24 S, kan föreläggande inte komma i fråga.
Detsamma gäller, om sökanden hade sädan särskild förmånsrätt i den utmätta och
sålda egendomen att hans rätt var oberoende av vem som var ägare till
egendomen.

Beredningen påpekar att om tredje
man styrker att utmätt och såld egendom tillhörde honom, influtna medel som
eljest hade skolat tillkomma sökanden eller gäldenären skall betalas ut till
tredje mannen, med undantag för nyss nämnda fall då borgenären hade särskild
förmänsrätt. Enligt 33 S första stycket kan samma resultat uppnås även utan
rättegång, om inte iredje mannen har föriorat sin rätt.

1 15 kap. föreslår beredningen
bestämmelser om verkan av att utmätt egendom har sålts, vilka även rör
förhållandet mellan sökanden och tredje man. Andra stycket i 5 kap. 25 S
innehåller en hänvisning till dessa bestämmelser.

Föredraganden.
Departementsförslaget stämmer nära överens med beredningens förslag. Andra
stycket, som erinrar om bestämmelserna i 14 kap., har kompletterats med en
erinran om det fallet all utmätt fordran har drivits in Qfr 14 kap. 5 8).

Även när föreläggande i allmänt mål
meddelas enligt förevarande paragraf bör staten företrädas av RSV Qfr under 20
§). Se 2 kap. 30 8 andra stycket.

Utmätningsverkan av domstols beslut eller av betalning
till kronofogdemyndigheten

27 8 Denna paragraf, som motsvarar 5 kap. 15 8
beredningens förslag, innehåller bestämmelser om utmätningsverkan av domstols
beslut om fastställelse till betalning ur viss egendom.

GäUande rätt. Har domstol
fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmänsrätt i fast
egendom, skall enligl 77 a 8 UL egendomen anses utmätt. Enligt 86 § I mom.
förfaller denna verkan, om inte borgenären senast två månader efter del att
beslutet vann laga kraft begår försäljning av egendomen. Borgenär som begär
försäljning är enligt 86 8 2 mom. skyldig alt förete lagakraftbevis samt, i
förekommande fall, fordringsbevis och pantbrev i huvudskrifl. Efterkommer han
inte föreläggande härom, avskrivs framställningen.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att om fordran har fastställts att utgå ur viss egendom, därmed har
blivit bestämt vilken egendom som skall tas i anspråk vid utmätning för
fordringen. Det kan därför synas onödigt att kräva särskild ansökan om
utmätning. Enligl beredningens förslag skall visserligen överexekutor
avskaffas och all slags egendom säljas av kronofogdemyndigheten. Krav på
ansökan hos kronofogdemyndigheten om utmätning innebär därfiir inte all
särskild myndighet kopplas in

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 27 § 461

enbart för utmätningsbeslut. Självfallet medför dock krav
på särskild utmätning en extra omgång (bl.a. delgivningsförfarande) och viss
tidsutdräkt. Borgenärer med fordringar som är förenade med särskild förmånsrätt
med kort preskriptionstid får också genom den omedelbara utmätningsverkan ökad
möjlighet att undgå preskription, försåvitt denna avbryts genom utmätning.

Beredningen anser därför att man
inte nu bör göra r:ägot avsteg från regeln i 77 a S UL. enligt vilken
utmätningsverkan toljer med fastställelse av att förfallen fordran skall utgä
med särskild förmånsrätt i fast egendom. Samma verkan synes då lämpligen böra
följa med beslut varigenom har fastställts att fordran skall utgå med särskild
förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller intecknade
reservdelar till luftfartyg. Även här kan utmätningsverkan medföra den fördelen
att preskription avbryts till gagn för en eller flera borgenärer. Sjöpanträtt i
fartyg preskriberas enligt sjölagen t.ex. redan ett år från fordringens
tillkomst, om fartyget inte dessförinnan blir föremål för säkerställd kvarstad
eller utmätning som åtföljs av exekutiv försäljning (248 8 sjölagen).
Beredningen erinrar i detta sammanhang om alt enligt förslaget här i riket
registrerat skepp eller luftfartyg fär utmätas även om det inte är tillgängligt
(7 kap. 5 S).

Fordran kan. anför beredningen
vidare, också fastställas att utgå ur vanlig lös egendom, t.ex. på grund av
pant- eller retentionsrätt. Sådant fastställelsebeslul kan meddelas t.ex. om
den personliga betalningsskyldigheten har gått förlorad genom preskription
eller om någon har ställt punl för annans skuld. Del kan emellertid möta
svårigheter att i hithörande fall identifiera vanlig lös egendom. Vidare kan
det förekomma att egendomen är i borgenärens besittning eller innehas av tredje
man för borgenärens räkning, när beslut om betalningsfastställelse meddelas,
men att därefter pant- eller retentionsrätten har upphörl genom alt egendomen
har utlämnats eller kommit på avvägar. Fastställelse av att fordran skall utgå
ur vanlig lös egendom torde f.ö. vara ganska sällsynt. Beredningen har därför
inte ansett det ha nägot praktiskt värde att låta sådan betalningsfastställelse
medföra utmätningsverkan. Inte heller bör fastställelse till betalning ur
företagsintecknad egendom medföra utmätningsverkan.

En bestämmelse om utmälningsverkan
har tagits upp i 5 kap. 15 8. Där anges all om domstol har fastställt att
förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp,
registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast
egendom, egendomen skall anses utmätt (utan alt man avvaktar att beslutet har
vunnii laga kraft).

Beredningen framhåller att bestämmelsen
gäller vare sig fastslällelse-beslutet har meddelats genom lagsökningsutslag
eller i vanlig rättegång. 1 fråga om skepp och luftfartyg m.m. åsyftas i första
hand svensk sådan egendom Qfr 2 kap. 7 8). Fastställs undantagsvis här i riket
fordran att utgå ur utländskt skepp eller luftfartyg, synes hinder dock inte
möta att anse

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 27 § 462

egendomen utmätt med den verkan det kan få. Beredningen
erinrar om att domstolen har möjlighet att i mälet förordna om kvarstad på
egendomen.

Beredningen anmärker att gäldenären
inte genom att ställa säkerhet eller nedsätta fordringsbeloppet kan hindra att
domstolens avgörande får utmälningsverkan Gfr 3 kap. 7 8 tredje och Qärde
styckena). Beredningen hänvisar till vad som har anförts därom i motiven till 3
kap. 7 S.

Omhändertagande av lös egendom som
enligl 5 kap. 15 8 skall anses utmätt eller annan åtgärd enligt 7 kap.
beträffande egendomen skall, påpekar beredningen, enligt 7 kap. I 8 andra
stycket i förslaget inte vidtas förrän särskilt yrkande därom framställs eller
försäljning begärs.

Beträffande domstols befogenhet att
fastställa fordran att utgå med förmånsrätt ur utländskt skepp eller luftfartyg
tillägger beredningen all domstolen måsle pröva huruvida den
internationellirältsligt är behörig att ta upp saken. För alt sådan behörighet
skall föreligga torde krävas antingen att yrkandet framställs i mål som även
gäller ägarens personliga betalningsansvar eller också att skeppet eller
luftfartyget finns här i riket. 1 förra fallet gäller tillämpliga
intemationellträttsliga regler om forum för vanliga fordringsmål. All
fordringen i sådant mäl har fastställts att utgå med förmånsrätt ur skeppet
eller luftfartyget - med verkan alt delta anses utmätt - får enligt beredningen
antagligen inte någon praktisk betydelse annat än om skeppet eller luftfartyget
finns i eller senare kommer till vårt land och kan las om hand för exekutionen.
Det kan dock länkas att domstolens beslut på grund av konvention skall
respekteras i utlandet. Eftersom utmälningsverkan i hithörande fall inte
innebär att ny förmånsrätt skapas har det mindre betydelse att nämnda verkan
av beslutet kanske inte respekteras utomlands utan att skeppet eller
luftfartyget även har tagits om hand. I fråga om utomlands befintliga reservdelar
till luftfartyg torde det vara meningslöst att här fastställa att fordran skall
utgå med särskild förmånsrätt på gmnd av inteckning, eftersom man inte torde
kunna vänta sig att de skulle kunna med bibehållen sådan förmånsrätt i något
fall överföras till vårt land.

Beredningen erinrar om att
utmälningsverkan som följer av betalningsfastställelse f n. förfaller, om inte
borgenären inom två månader från det att beslutet vann laga kraft begär
försäljning av egendomen. Beredningen har övervägt huruvida det inle
beträffande betalningsfastställelse med utmälningsverkan bör gälla samma regler
som för andra fall av utmätning, dvs. alt kronofogdemyndigheten självmant tar
upp ärendet till fortsatt handläggning. Saken torde emellertid ofta inle gå så
långt som till försäljning, eftersom gäldenären många gånger betalar sedan
egendomen har blivit dömd i mät. Del skulle innebära onödigt merarbete för
kronofogdemyndigheten alt i alla dessa fall behöva självmant ta upp ärendet
för eventuella åtgärder. 1 förslaget har därför behållits den nuvarande
ordningen med skyldighet för borgenären att la initiativ lill försäljning. 1
andra stycket av 15 8 föreskrivs sålunda all utmätningsverkan förfaller om inte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

begäran om försäljning görs hos kronofogdemyndigheten inom
två månader från att domstolens avgörande har vunnii laga kraft. Beredningen
erinrar om att enligl förslaget vissa sakägare kan inträda för att driva
ärendet vidare (se 11 kap. 4 och 5 SS, 12 kap. I och 2 SS samt 13 kap. 12 och
13 SS).

Beredningen påpekar att dess
förslag - utöver de allmänna bestämmelserna i 19 kap. I och 3 S§ - inte
innehåller några särskilda föreskrifter angående handlingar som skall ges in av
den som begär försäljning av egendom som har dömts i mät. Ytterligare
föreskrifter som kan behövas bör meddelas i administrativ ordning.

1 fråga om behörig
kronofogdemyndighet när domstols beslut om betalningsfastställelse har
utmätningsverkan hänvisar beredningen lill motiven under 5 kap. 9 S. 1
administrativ ordning bör föreskrivas skyldighet för domstolen att underrätta
vederbörande kronofogdemyndighet Qfr I S kungörelsen om exekution i fast
egendom).

Remissyttrandena. Utredningen
angående inskrivning av rätt till luftfartyg m.m. anser välbetänkt att
bestämmelsen om utmätningsverkan på grund av betalningsfastställelse inle har
begränsats till att avse fast egendom ulan gäller även skeppsegendom och
luftfartyg.

Föredraganden. Beredningens förslag
att domstols beslut om betalningsfastställelse i fast egendom liksom hittills
skall medföra utmälningsverkan och att samma ordning skall gälla beträffande
registrerat skepp, registrerat luftfartyg och intecknade reservdelar till
luftfartyg har godtagits av samtliga remissinstanser. Även Jag anser förslaget
lämpligt. Paragrafen har utformats i enlighet härmed. 1 departementsförslaget
har dock uttryckligen angetts att utmätningsverkan inträder omedelbart och
alltså ulan avvaktan pä att beslutet vinner laga kraft. All bestämmelsema blir
tillämpliga även på registrerat skeppsbygge följer av I kap. 9 8.

Av paragrafens lydelse framgår att
betalningsfastställelse i angivna objekt medför utmätningsverkan, oavsett om
personligt betalningsansvar för borgenärens förmånsberättigade fordran
föreligger eller inle.

28 8 1 denna paragraf, som motsvarar 5 kap. 29 8
beredningens förslag, regleras verkan av betalning lill kronofogdemyndigheten i
anhängigt mål.

Gällande rätt. Medel som en
gäldenär i mål om utmätning betalar till utmätningsmannen skall enligt 88 d 8 2
mom. första meningen UL anses utmätta i målet, om inte betalningen har skett
med villkor som strider häremot. Om målet är anhängigt hos överexekutor, gäller
enligt andra meningen detsamma i fråga om medel som betalas lill denne eller
till utmätningsmannen.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår i 5 kap. 29 8 att medel som gäldenären i anhängigt ärende betalar in
lill kronofogdemyndigheten skall anses omedelbart utmätta i ärendet, om
betalningen inte har skett med villkor som strider häremot.

4 kap. 28
if 463

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 28 § 464

Beredningen framhåller all regeln
gäller betalning som äger rum sedan ansökan om utmätning har gjorts, vare sig
betalningen sker inför hotet om utmätning eller utmätning redan har skett.
Beträffande indrivning av böter, skatter mm. förutsätts enligl beredningen att
indrivningsförfarandet har avancerat så långt att ett utmätningsärende
föreligger. Detta kan enligt beredningen inte anses vara fallet förrän
kronofogdemyndigheten härföre-tagit utmätning eller åtminstone har gjort ett
försök därtill.

Uppkommer fråga om återvinning av
betalningen enligt KL:s bestämmelser, bör enligt beredningen beaktas att
återvinning förutsätter att den aktuella rättshandlingen eller åtgärden har
varit till nackdel för borgenärerna eller vissa av dem. Har egendom utmätts i
ärendet innan betalning skedde till kronofogdemyndigheten, kan betalningen, om
utmätningen i följd därav hävs, inte anses ha varit till nackdel för
borgenärerna i den mån den motsvarades av den säkerhet som utmätningssökanden
hade vunnit genom utmätningen. Återvinning av såväl utmätningen som den skedda
betalningen kan emellertid tänkas äga rum. Återvinningsfristen räknas då från
utmätningen. I fråga om inbetalat belopp som översköl den förut genom utmätning
vunna förmånsrättens värde räknas fristen från det att det överskjutande
beloppet inbetalades.

Beredningen påpekar att något
särskilt beslut inte krävs för att inbetalade medel skall anses utmätta. Denna
verkan inträder sålunda omedelbart genom att medlen betalas in. Anteckning om
inbetalningen skall givetvis göras i ärendet. 1 tveksamma fall bör
kronofogdemyndigheten omedelbart ta ståndpunkt till frågan om medlen skall
anses utmätta, eftersom det kan bli aktuellt att, om 29 S inte är tillämplig,
meddela beslut om utmätning av vad som har inbetalts,

Remissyitrandena. RSV framhåller
att bestämmelsen aktualiserar frågan om bestämmandet av den dag dä ansökan
skall anses ha kommit in lill kronofogdemyndigheten i allmänt mål. Godtas
beredningens ståndpunkt skall medel som gäldenären betalar i allmänt mäl innan
förrättning har ägt rum, bl.a. efler krav av kronofogdemyndigheten, inte anses
utmätta. Sådana medel kan då enligt RSV tas i anspråk genom utmätning även för
enskild fordran och skall, om gäldenären råkar i konkurs och redovisning inle
har skett, ingå i hans konkursbo. Har redovisning skett, kan fråga uppkomma om
återvinning. Det anförda kan enligl RSV leda till åtskilliga olägenheter och
ökad arbetsbörda för kronofogdemyndigheten. Bl.a. kan ifrågasättas om
kronofogdemyndigheten skall tvingas att i enskilt mål undersöka huruvida
utmätningsbara medel har influtit i allmänt mål beträffande samma gäldenär. RSV
påpekar att en undersökning av betalningsfrekvensen vid första krav beträffande
första uppbörden av K-skatl år 1971 visade att beträffande 267.751 utsända krav
avseende hela riket skedde inom tre veckor full betalning i 70.018 mål (26,2%)
och delbetalningar i 6.753 mål (2,5%). RSV förordar att som ansökningsdag i
allmänt mål räknas den dag dä indrivningsuppdraget kommer in till kronofog-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 29 § 465

demyndigheten eller, om målen databehandlas, den dag då
målet registreras. Liknande synpunkter på frågan om betalning i allmänna mål
anförs av utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen.

Föredraganden. Bestämmelsen stämmer
överens med beredningens förslag. I fråga om paragrafens innebörd vill Jag
erinra om att frågan när ansökan skall anses ha skett i allmänt mäl har
behandlats under 2 kap. 30 8. Enligl tredje stycket i 2 kap. 30 8 skall i
allmänna mål ansökan anses gjord, när indrivningshandlingarna kom in till
kronofogdemyndigheten. Det innebär att medel som i allmänt mäl betalas till
kronofogdemyndigheten sedan denna har fåll hand om indrivningen skall anses
omedelbart utmätta i målet.

Jag ansluter mig till beredningens
uttalanden angående återvinning i konkurs av betalning som har skett till
kronofogdemyndigheten i anhängigt mäl. Jag vill emellertid påpeka att numera,
efler 1975 ärs ändringar i KL, skall från återvinning undantas, under vissa
fömtsättningar, betalning av skatt'eller allmän avgift som avses i I 8 lagen
(1971:1072) om förmäns-berättigade skaltefordringar m.m. saml betalning av
eller förmånsrätt för underhållsbidrag enligt GB eller FB (28 8 KL). Undantag
har däremot inte gjorts beträffande förmånsrätt, dvs. på grund av utmätning,
för skall eller allman avgift. Undantaget för betalning av skatt eller allmän
avgift måste emellertid anses gälla även när inbetalda medel enligt nu
förevarande paragraf skall anses automatiskt utmätta i målet. En motsatt
ståndpunkt skulle nämligen strida mot syftet med undantaget i 28 8 1 KL.

Verkan av utmätning

Under denna rubrik meddelas vissa
bestämmelser om den rättsverkan som utmätning medför, nämligen om gäldenärens
rätt att förfoga över utmätt egendom, om inträdet av förmånsrätt och om
kronofogdemyndighetens befogenhet att vidta åtgärder för all ta till vara
sökandens rätt.

29 8 Denna paragraf, som motsvarar 5 kap. 27 8
beredningens förslag,

innehåller vissa bestämmelser om gäldenärens rätt att förfoga över ulmätt

egendom.

Gällande rätt. Beträffande utmätt
fastighet innehåller 6 S FfL bestämmelser angående gäldenärens befogenhet i
fråga om rätt att utnytQa naturtillgångar pä fastigheten och att tillgodogöra
sig dess avkastning. I fråga om rättsliga åtgärder föreskrivs att gäldenären
inle får minska fastighetens värde genom att överlåta tillbehör eller upplåta
rättighet som går utöver hans egna befogenheter beträffande fasligheten.
Överexekutor får förbjuda honom att upplåta rättighet som kan försvåra
faslighetens försäljning. På begäran av gäldenären kan överexekutor medge
undantag från vad sålunda föreskrivs i den mån del kan ske ulan inträng i
sökandens rätt

30 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Det t

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 29 § 466

och i övrigt är lämpligt. 1 7- 10 SS FfL meddelas
ytterligare bestämmelser om förvaltningen av utmätt fastighet.

Beträffande utmätt lös egendom
saknar gällande lag uttrycklig reglering av frågan i vad mån gäldenären får
förfoga över egendomen Qfr i fråga om straffansvar 17 kap. 13 8 BrB). Det är
emellertid tydligt att gäldenären efter utmätning inte får vidta sådana
dispositioner i fråga om egendomen som kränker sökandens intresse.

Beträffande provisorisk åtgärd
enligt 60 a S UL föreskrivs i samma paragraf alt gäldenären, sedan sådan
ätgärd har vidtagits, inte får till men för borgenären förfoga över egendomen.
Se även 23 8 införsellagen.

Lagberedningen. Beredningen har
ansett att vissa allmänna regler om gäldenärens förfoganderätt över utmätt
egendom behövs och har tagit upp bestämmelser härom i 5 kap. 27 8.

Som huvudregel föreslås gälla att
gäldenären inte får förfoga över utmätt egendom till skada för sökanden (första
stycket). Beredningen framhåller alt bestämmelsen i första hand avser rättsliga
dispositioner. Överlåtelse av egendomen nämns särskilt i paragrafen. Andra
rättsliga förfoganden som åsyftas är t.ex. upplåtelse av panträtt i egendomen
Gfr andra stycket) eller avstående från rättighet som har blivit utmätt.
Gäldenären kan t.ex. inte. sedan utmätning har skett av honom tillkommande andel
i dödsbo eller rätt på grund av testamente, med verkan mot utmätningssökanden
avstå från sin rätt. Han får inte heller efterge sin rätt vid arvskifte. Efler
utmätning av pantbrev får han inle låta döda inteckningen. Bestämmelsen avser
enligt beredningen även faktiska åtgärder beträffande utmätt egendom, t.ex.
undanskaffande eller förstörande av egendomen. Beträffande fast egendom finns
dessutom vissa särskilda föreskrifter i 13 kap. 6 S, som motsvarar 6 8 FfL.

Överlåtelse av utmätt egendom som
sker i strid mol första stycket i paragrafen blir. anför beredningen, i princip
inte gällande mot sökanden. Om utmätningen går åter, kan emellertid
överlåtelsen åberopas av köparen. Denne bör även ha rätt lill eventuellt
överskott. Reglerna om godtrosförvärv i vidsträckt mening kan ocksä medföra att
överlåtelse blir gällande. Ny inteckning i utmätt fastighet inverkar enligt
förslaget inte på sökandens rätt, om utmätningen antecknas i tid Qfr 28 8 i
förslaget och 9 8 tredje stycket förmånsrättslagen). Inteckning i utmätt skepp
eller luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg får inte beviljas (283 8
första stycket 6 sjölagen och 12 8 lagen om inskrivning av rätt till
luftfartyg).

Beredningen påpekar att
inskränkningarna i gäldenärens rådighet inträder redan i och med att beslut
meddelas om utmätning. Det förutsätts alltså inte att utmätningen har
säkerställts. Gäldenären bör genast underrättas om beslutet och erinras om
förevarande bestämmelse. Som beredningen har framhållit under 12 8 bör
föreskrifter angående underrättelse om beslutad utmätning meddelas i
administrativ ordning. Om gäldenären sedan han har fått del därav bryter mot
förbudet, kan han straffas enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 29 ,

17 kap, 13 8 första stycket BrB för överträdelse av
myndighets bud.

I vissa situationer kan det enligt
beredningen vara rimligt att gäldenären får göra vissa i princip otillåtna
dispositioner som rör egendomen. En sådan möjlighet kan främja frivillig
betalning. Gäldenären har t.ex. möjlighet att av ett utmätt varulager själv
sälja vissa objekt till ett godtagbart pris eller låna upp pengar mot att
egendomen lämnas som pant. Om transaktionen kan genomföras på betryggande sätt
och medlen skall användas till att betala sökandens fordran, kan anledning
finnas att lämna tillstånd till åtgärden. Undantagsvis kan enligt beredningen
tillstånd också böra lämnas till en åtgärd som inle är avsedd att ge borgenären
valuta, om dennes säkerhet likväl är betryggande. Enligt förslaget kan
kronofogdemyndigheten efter diskretionär prövning medge dylika dispositioner.
Sökanden skall höras innan tillstånd ges och dennes intresse skall givetvis tas
till vara.

Beredningen framhåller att gällande
lag inle torde hindra att en gäldenär pantsätter pantbrev i fast egendom sedan
den intecknade egendomen har utmätts, om inte pantbrevet har omhändertagits
enligt 4 S FfL. Detsamma gäller beträffande skepp. Gäldenären kan härigenom
försämra den rätt som har vunnits genom utmätning, nämligen om inteckningen har
meddelats innan utmätningen ägde rum. Försämringen ligger i det tillägg på
pantbrevets belopp som kan komma att tas ut av den nytillkomna panthavaren.
Motsvarande gäller beträffande ränta på skuldebrev som är intecknat i
luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg. Beredningen har övervägt om inte
utmätning av den intecknade egendomen borde utan vidare innefatta förbud mot
pantsättning. Praktiska invändningar har emellertid framställts häremot av
representanter för bankerna. Då s.k. sekundärpantsättning av pantbrev och annan
inteckningshandling är vanlig, torde frågan inte ha så stor betydelse och
beredningen har därför avstått från all fullfölja nämnda tanke.

För att första stycket i 5 kap. 27
8 inte skall anses medföra hinder mot pantsättning som har nämnts nyss har som
första mening i andra stycket av paragrafen tagils in en uttrycklig föreskrift
om alt första stycket inte utgör hinder mot pantsättning av pantbrev eller
annan intecknings-handling som gäller i egendomen. Om del finns anledning
förmoda all gäldenären har ägarhypotek eller att tillägg pä pantbrevs belopp
eller ränta på annan inteckningshandling inte är utnytQad kan, påpekar
beredningen, kronofogdemyndigheten komplettera utmätning av den intecknade egendomen
med utmätning av vad som sålunda finns att utmäta på pantbrevet eller
inteckningshandlingen.

Beredningen erinrar om att när
registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller inlecknade reservdelar till
luftfartyg eller fastighet har tagits i mät, kronofogdemyndigheten kan enligt 7
kap. 6 8 resp. 13 kap. 5 8 ta hand om pantbrev eller annan inteckningshandling
som gäller i den utmätta egendomen. Därefter får den omhändertagna handlingen
inte pantförskrivas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 29 § 468

En erinran om dessa bestämmel.ser har tagits in som andra
mening i andra stycket av 5 kap. 27 §.

Beredningen framhåller alt den i
första stycket behandlade bestämmelsen om förbud för gäldenären alt förfoga
över utmätt egendom inte avser rätten att nyiQa egendomen. Den frågan regleras
såvitt angår lös egendom i 7 kap. 4 8 andra stycket. 1 13 kap. 6-10 SS, som
motsvarar 6-10 88 FfL, finns vissa särskilda bestämmelser om gäldenärens rätt
alt nylQa utmätt fastighet m.m. Tredje stycket i 5 kap. 27 S innehåller en
erinran om nämnda bestämmelser.

Remissyttrandena. Hovrätten för
Västra Sverige anser att precisering bör ske av vad som åsyftas med
bestämmelsen i första stycket alt gäldenären inte får förfoga över utmätt
egendom genom överlåtelse eller pä annat sätt och följden i civilrättsligt och
straffrättsligt hänseende om förbudet överträds.

Förslaget att utmätning inte utgör
hinder mol pantsättiiing av pantbrev eller annan inteckningshandling som gäller
i den utmätta egendomen berörs närmare av några remissinstanser.
Jordbrukskasseförbundet, som tillstyrker förslaget, anser all en regel av motsatt
innebörd skulle innebära avsevärda svårigheter för bankema vid bedömning av
behörighet att förfoga över pantbrev. Hovrälten .för Västra Sverige
understryker att del enligt principen i första stycket egentligen skulle vara
förbjudet för en fastighetsägare att pantsätta ett pantbrev sedan fastigheten
har utmätts. En sådan regel skulle emellertid förorsaka stora svårigheter för
kreditinstituten, eftersom del blev nödvändigt all vid varje belåning av
pantbrev kontrollera att fastigheten den dag lånet utlämnas inle är utmätt. Hovrätten
anser del lämpligt att utmätning av själva egendomen kompletteras med utmätning
av pantbrev som är pantsatt och påpekar möjligheten all ta hand om pantbrev som
innehas av fastighetsägaren.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges
landshypoieksinsti-tulion anser att av JB:s panträttskonstruktion - att
upplåtelse av panträtt avser fastigheten och inle pantbrevet - borde följa att
utmätning av fastig-hel medför förbud alt upplåta panträtt i fastigheten till
skada för utmätningssökanden och alt utmätningen omfattar även befintliga
ägarhypotek. En sådan ordning skulle enligl föreningen kunna accepteras, om
regler, som stod i samklang med övriga godtrosregler vid panträttsupplåtelser
enligt JB, ställdes upp lill skydd för godtroende borgenärer. Advokatsamfundet,
som anser del olillfredsslällande all gäldenären skall kunna försämra den rätt
som har vunnits genom utmätning, ifrågasätter för sin del om inte utmätning bör
medföra förbud mot pantsättning av pantbrev, såvida inte kronfogdemyndigheten
efler hörande av sökanden medger pantsättning av särskilda skäl. Samfundet
pekar därvid på alt det kan vara svårt för kronofogdemyndigheten att snabbt
utreda om gäldenären har ägarhypotek eller överhypotek av nägon betydelse. Även
kronofogdeföreningen förordar att utmätning skall innefatta förbud mot pant-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 29 § 469

sättning, såvida inle kronofogdemyndigheten medger
undantag, I konsekvens härmed bör införas skyldighet för gäldenären att redan
vid utmätningen överlämna pantbrev till myndigheten.

RSV anser att den som har fått
utmätning av fastighet inte skall behöva stå tillbaka för den till vilken
pantsättning sker efter utmätningsbeslutet. Hur en sädan ordning skall
åstadkommas kan enligl verkets mening vara tveksamt. Regler i saken skulle
kunna innebära att om pantförskrivning äger rum efter utmätning av fasligheten,
belopp som utfaller på pantbrevet i första hand skall gå lill betalning av
fordran som tillkommer den borgenär som har fått utmätning av fastigheten.
Förhållandet skulle beaktas när sakägarförteckningen upprättas men skulle inte
få inverkan på skydds-beloppels storlek. Verket anser att del särskilt bör
övervägas huruvida reglerna skulle behöva omfatta pantförskrivningar som äger
rum mellan auktionen och köpeskillingsfördelningen.

Utredningen om säkerhetsåtgärder
m.m. i skatteprocessen understryker behovet av en bestämmelse, som hindrar att
företagsinteckning som belånas efter det att indrivnings- resp.
ulmätningsförfarande har inletts åberopas till skada för utmätningsborgenären.

Föredraganden. Beredningens förslag
innebär ett allmänt hållet förbud för gäldenären att förfoga över ulmätt
egendom lill skada för sökanden. En remissinstans ha ansett att förbudei bör
preciseras. Det skulle emellertid kräva detaljerade bestämmelser för olika
fall. En sådan lagreglering synes inle lämplig. Det torde inle heller vara
behövligt med mera detaljerade regler i saken. Jag godtar sålunda beredningens
förslag. Det kan tilläggas all del straffbara området enligl 17 kap. 13 8 BrB
är mera inskränkt än det civilrättsliga förfogandeförbudei i den nu aktuella
paragrafen.

Beredningen har gjort vissa
motivuttalanden i fråga om bestämmelsens tillämpning. Jag kan ansluta mig till
dessa uttalanden och vill tillägga följande. Som framgår av paragrafens lydelse
innebär inte bestämmelsen i första stycket ett kategoriskt förbud för
gäldenären att förfoga över utmätt egendom. Huruvida viss åtgärd får vidtas
beträffande utmätt egendom skall bedömas med hänsyn lill om åtgärden kan anses
vara till skada för utmätningssökanden. Ägare lill ulmätt fastighet är t.ex.
oförhindrad all sälja fastigheten. Försäljningen gäller emellertid inte mot
utmätningen och det exekutiva förfarandet fortgår ulan hinder av överlåtelsen.
Beträffande lös egendom måsle beaktas att åtgärder för säkerställande av
utmätningen skall bestå, varav t,ex. följer att lös sak som regel inte fär
lämnas ut till förvärvaren. Överiålelse av utmätt egendom torde fä praktisk
betydelse främst på så sätt, att eventuellt överskott tillfaUer förvärvaren och
att egendomen tillkommer denne om utmätningen återgår. Överlåtelse av ulmätt
egendom kan emellertid på grund av godtrosförvärv i vissa fall få företräde
framför utmätning.

En konsekvens av alt gäldenären
efter utmätning inte fär förfoga över egendomen till skada för sökanden skulle
- som har framhåUits av vissa

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 29 § 470

remissinstanser - i fråga om intecknad egendom egentligen
vara att gäldenären inte fick pantsätta pantbrev eller annan inteckningshandling,
om inteckningen har företräde framför utmätningen. Pä grund av vad som gäller
om tillägg resp. ränta påverkas nämligen sökandens rätt av sådan pantsättning.
Ett pantsättningsförbud skulle emellertid vålla flera olägenheter, Bl.a.
skulle det vara olämpligt att hindra gäldenären från alt skaffa medel genom
belåning av pantbrev eller inteckningshandling, l.ex. för att kunna betala
ulmätningsfordringen. Ett pantsättningsförbud skulle också kräva regler lill
skydd för godtroende panthavare. Del är knappast troligt att man med en sådan
reglering skulle uppnå del resultat som eftersträvas. Jag år därför inte beredd
att föreslå införande av ett pantsättningsförbud av nu berört slag. Jag anser
inte heller lämpligt all för den aktuella situationen införa särbestämmelser i
fråga om tillägg resp. ränta eller välja nägon av de andra lösningar som har
förordats i ett par remissyttranden.

Enligl min mening behöver man inte
befara att möjlighet till pantsättning efter utmätning av intecknad egendom
skall medföra större olägenheter i praktiken. Om den utmätta egendomen inle kan
antas vara tillräcklig för att tillgodose sökanden fullt ut fiir den händelse
tillägg resp. ränta skulle las i anspråk på pantbrev resp. inteckningshandling
med bättre rätt, kan utmätningen kompletteras med utmätning av pantbrevet resp.
inleckningshandlingen. Pantbrev resp. inteckningshandling som ligger inne hos
egendomens ägare kan också tas om hand av kronofogdemyndigheten, varefter
pantsättning inte får ske utan myndighetens tillstånd (6 kap. 5 § och 12 kap. 5
8). Alt pantsättning får ske även efter det att inlecknad egendom har blivit
utmätt ligger också i linje med att enligl departementsförslaget tillägg resp.
ränta kan las i anspråk genom utmätning av pantbrevet resp. inteckningshandlingen
trots alt själva egendomen är ulmätt (3 8 andra stycket i förevarande kapitel).
Jag godtar sålunda beredningens förslag i andra stycket.

Bestämmelsen om pantsättning av
inteckningshandling som gäller i ulmätt egendom avses vara tillämiplig även i
fråga om företagsinteckning, trols att sådan inteckning inte anses medföra
panträtt. Delta torde överensstämma med vad som gäller f n. Utgivande av en
tidigare meddelad företagsinteckning efter det alt egendom som omfattas av
inteckningen har utmätts kan, med hänsyn till att företagsinteckning inte kan
medföra ägarhypotek, innebära att den rätt som utmätningssökanden har vunnit
blir utan värde. Alt uppställa förbud mot att utnytQa meddelad
företagsinleckning som säkerhet iir emellertid av olika skäl inte lämpligt.
Enligl vad Jag har inhämtat övervägs frågan av utredningen (1972:12) angående
förelagsinteckning i samband med utredningens översyn av lagstiftningen om
företagsintecknmg. Jag har därför inle föreslagit några bestämmelser i saken.

I tredje stycket av 29 8 har tagits
in en erinran om vissa bestämmelser som rör nytQandet av utmätt egendom m.m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 30 § 471

30
8 1 paragrafen, som motsvarar 5 kap. 28 8 beredningens förslag, regleras
tidpunkten för förmånsrättens inträde vid utmätning saml konkurrensen mellan
utmätning av fast egendom och rättighet som har upplåtits i fasligheten.

Gällande rätt. Utmätning ger enligl 8 8
förmånsrättslagen förmånsrätt i den utmätta egendomen. 1 förmånsrättslagen
meddelas också bestämmelser om företrädesordningen mellan förmånsrätt pä grund
av utmätning och andra - särskilda eller allmänna - förmånsrätter. Del
föreskrivs bl.a. att förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför
förmånsrätt pä grund av inteckning, vilken har sökts samma dag som utmätningen
verkställdes eller senare (9 8 tredje stycket) samt alt utmätning ger företräde
framför senare utmätning av samma egendom och att utmätning för flera
fordringar pä en gång ger lika rätt (9 8 Qärde stycket). Av bestämmelserna
framgår att förmånsrätt uppkommer genom utmätningens verkställande och inte
redan genom ansökan om utmätning. Förmånsrättslagen anger däremot inle vilket
led i verkställandet av utmätning som är avgörande. Den frågan regleras i UL.

Beträffande lös egendom föreskrivs i 77 8 I mom. UL
alt när utmätning är fullbordad så som sägs i 67 c 8 1 mom. eller 73-76 88,
borgenären njuter förmänsrätt i det utmätta efter vad som föreskrivs i
förmånsrättslagen. En bestämmelse om fullbordan av utmätning som gäller
pantbrev i fast egendom eller i skepp finns vidare i 91 a 8 2 mom. UL. Det
sagda innebär att utmätning av lös egendom i allmänhet medför förmånsrätt först
när utmätningen har säkerställts genom egendomens omhändertagande, utmärkande
av all egendomen är utmätt, meddelande av förbud för tredje man att utlämna
egendom eller betala fordran eller annan liknande åtgärd. Åtgärder för
fullbordan av utmätning kommer dock inte i fråga beträffande alla slag av lös
egendom (t.ex. inte beträffande vissa immateriella rätfigheter). Även om lagtexten
inte ger någon antydan därom, torde vissa av de åtgärder som anges i 73-76 88
UL inte vara avgörande för förmånsrätten. Det ligger sålunda i sakens natur att
dennas uppkomst inte kan bero av att egendomen har blivit värderad. Utmätning
av ägarhypotek har ansetts medföra förmånsrätt, trots att meddelat
belalningsförbud inle har antecknats pä inteckningshandlingen i enlighet med
74 8 3 mom. andra meningen UL (Svensk JurisUidning 1958 ref s. 24).

Enligt 77 8 2 mom. UL medför utmätning av här i
riket registrerat skepp eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till
sådant luftfartyg förmånsrätt redan när beslutet om utmätning meddelas. Blir
egendomen innan den har omhändertagits utmätt i främmande stat, gäller den rätt
som har vunnits genom den förra utmätningen som panträtt. I fråga om utmätning
av annat fartyg eller luftfartyg än här i riket registrerat skepp eller luftfartyg
liksom i fråga om utmätning av gods i fartyg eller i luftfartyg gäller
huvudregeln i 77 8 1 mom. UL. Utmätning av sådan egendom får anses fullbordad
och medföra förmänsrätt, även om befälhavaren eller ägaren

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 30 § 472

inte har avfordrats de handlingar rörande egendomen som
avses i 73 S 2 mom. första meningen UL.

Utmätning av fast egendom är enligt
83 8 I mom, UL fullbordad när beslut därom har meddelats och medför därefter
förmånsrätt enligt förmånsrättslagen, 1 fall dä villkoriig rätt till fast
egendom har tagits i mät och utmätningen omfattar anspråk mol medkontrahent
skall enligt 83 S 2 mom. denne underrättas om utmätningen och förbud meddelas
honom att betala eller återbetala köpeskilling eller utge annat, som på grund
av avtalet kan tillkomma gäldenären, till annan än utmätningsmannen eller
överexekutor, om målet är anhängigt där. Först därmed medför utmätningen
förmånsrätt i den delen.

Enligt 26 8 första stycket FfL har
inskriven rättighet i fastighet företräde framför fordran med förmånsrätt på
grund av utmätning, om inskrivning har sökts före dagen för utmätningen. Med
rättighet avses nytQanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft Gfr 7 kap.
JB).

Lagberedningen. Att förmänsriitt på
grund av utmätning av lös egendom i allmänhet f.n. inträder först när
utmätningen säkerställs har enligt beredningen berott pä en strävan alt hindra
uppkomsten av tysta förmånsrätter. Därvid har även hänvisats lill vad som
gäller i fråga om panträtt. Beredningeh anser att de skäl som brukar anföras
mot att tillåta panträtt i lös egendom utan besittning dock inte kan i samma
utsträckning åberopas i fråga om förmånsrätt på grund av utmätning. Denna är en
myndighetsåtgärd och skentransaktion är därför utesluten såvitt angår själva
utmätningen. Beträffande åtgärder för säkerställande av utmätning gäller
enligt förslaget att de skall anpassas efter behovet i fråga om olika slags
egendom och att närmare föreskrifter kan ges i administrativ författning. Det
är knappast möjligt att för alla fall finna något gemensamt moment i säkerställandet
till vilket förmånsrättens uppkomst kan knytas. Beredningen har därför ansett
alt förmånrätlens uppkomst beträffande lös egendom i allmänhet lämpligen bör
knytas till utmätningsbeslutet. Delta kommer t.ex. att gälla lös sak, löpande
skuldebrev, banktillgodohavande, enkla skuldebrev och rättigheter. 1 detta
sammanhang erinrar beredningen om att straffansvar enligl 17 kap. 13 8 BrB för
den som rubbar ulmätt gods anses inträda redan när utmätningsförklaringen
meddelas. En ordning som innebär att förmånsrätt uppkommer i och med
uimätningsbeslutet kommer dock inle att medföra någon större ändring i
praktiken eftersom det enligt förslaget för att utmätning av lös egendom i
allmänhet skall få ske som regel krävs all egendomen finns tillgänglig för
förrättningsmannen Gfr 7 kap.).

En bestämmelse om alt förmånsrätt
på grund av utmätning av lös egendom som regel skall inträda redan i och med
utmätningsbeslutet, utan avvaktan att utmätningen blir säkerställd, har tagits
upp som första stycke i 28 8. Av bestämmelsen följer bl.a. att om samma egendom
utmäts successivt för flera fordringar, den utmätning som har beslutals först
ger

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 30 § 473

företräde framför senare utmätning. I protokoll eller
annan handling i ärendet bör därför noggrant anges tidpunkten på dagen för
meddelat beslut. Beredningen erinrar om att utmätning som regel skall ske
samtidigt, om två eller flera har sökt utmätning hos samma gäldenär (5 kap. II 8 första stycket).

Den angivna principen beträffande
utmätning av lös egendom har emellertid, anför beredningen, inte kunnat göras
undanlagslös. Förbehåll har skett för vissa fall. Ett sådant anges i 8 kap. 6 8
och gäller utmätning av avlöning m.m. som avses i nämnda kapitel. Undanlag
följer också av andra stycket i 5 kap. 28 8.

Beredningen påpekar att utmätning
enligt förmånsrättslagen ger förmånsrätt framför gäldenärens övriga
opriorilerade borgenärer. Det är inträdet av denna verkan som regleras i första
stycket i 28 8, liksom i andra stycket av paragrafen. Utmätning kan emellertid
även ha betydelse i förhållande till tredje man som har förvärvat rätt till
egendomen. Denna verkan regleras inte här. I det speciella konkurrensfall som
avses i tredje stycket av 28 8 föresläs dock en precisering. I övrigt anser
beredningen lämpligt alt i detta sammanhang belysa spörsmålen beträffande vissa
praktiska fall.

Om utmätningen avser lös sak eller
löpande skuldebrev som har överlåtits till tredje man men ännu inte har
traderats skall, anför beredningen, utmätningen ge företräde Qfr beträffande
lös sak lösöreköpsförordningen). I fråga om löpande skuldebrev sägs i 22 8
skuldebrevslagen att överiålelse av sädant skuldebrev inte är gällande mot
överlätarens borgenärer om inte förvärvaren har fält handlingen i besittning.
(Här och i det följande bortser beredningen från att bank har sålt löpande
skuldebrev, för vilket fall särskild regel gäller.) Enligt 7 kap. 4 8 i
förslaget skall vid utmätning av lös sak denna las i förvar, när den inle
anses kunna lämnas i gäldenärens värd. Egendom som lämnas i hans vård skall
utmärkas och om det är lämpligt förseglas. Om saken utmäts utan alt den finns
tillgänglig, kan det visa sig att egendomen i själva verket redan före
utmätningsbeslutet hade överlåtits till och även traderats till tredje man.
Beredningen påpekar alt denne dä är skyddad. Detsamma gäller, om tredje mannen
i fall då tradition äger rum först efler uimätningsbeslutet var i god tro när
han fick saken i besittning. Skulle någon efter uimätningsbeslutet i god tro
förvärva saken och få den i besittning, är han också skyddad. Det som har sagts
om lös sak torde enligt beredningen ha motsvarande tillämpning beträffande
löpande skuldebrev.

Beredningen framhåller att
beträffande enkla skuldebrev och vissa rättigheter är del av betydelse för en
förvärvares rätt att denuntiation av överlåtelse sker hos den förpliktade.
Enligt 31 8 första stycket skuldebrevslagen är överlåtelse av enkelt
skuldebrev inte gällande mot överlåtarens borgenärer om inte gäldenären har
underrättats om åtgärden antingen av överiåtaren eller av den till vilken
överlåtelsen har skett. Dessutom gäller

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 30 § 474

särskilda regler om gåva. När annan överlåtelse än genom
gåva har skett men utmätning beslutas innan denuntiation av överlåtelsen har
ägt rum, är förvärvaren inle skyddad, om denuntiation av utmätningen sker innan
överlåtelsen har hunnit denuntieras. Om däremot överlåtelsen denuntieras efter
utmätningsbeslutet men innan detta har hunnit denuntieras. är saken mera
tveksam. Enligt beredningens mening bör i ett sådant fall utmätningssökanden
få vika, om förvärvaren var i god tro när denuntiation ägde rum.

Sker överlåtelse av enkelt
skuldebrev efter utmätningsbeslutet, synes enligt beredningen förvärvaren
likaså böra få företräde, om överlåtelsen denuntieras innan utmätningen har
hunnit denuntieras och förvärvaren därvid är i god tro.

Beredningen framhåller att det som
har sagts om överlåtelse har motsvarande tillämpning på pantupplåtelse.

Att utmätning av registrerat
svenskt skepp, svenskt luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant
luftfartyg medför förmånsrätt i och med att beslutet om utmätning meddelas har
bl.a. samband med möjligheten att utmäta sådan egendom utan att den är
tillgänglig, s.k. distansutmätning. I fråga om konkurrens med inteckning i
skepp gäller enligt 283 S första stycket 6 sjölagen alt ansökan om inteckning
skall avslås, om skeppet, andel däri eller villkorlig äganderätt därtill har
blivit föremål för utmätning senast den inskrivningsdag inteckningen söks.
Beredningen påpekar att under arbetet på ny lagstiftning angående skeppshypotek
m.m. har uppmärksammats att inteckning kan komma att beviljas innan inskrivningsmyndigheten
har hunnit underrättas om beslutad utmätning. När exekutiv försäljning skall
ske, uppkommer l.ex. fråga om företrädet mellan inteckningen och utmätningen.
Enligt den generella regeln i 9 8 tredje stycket förmånsrättslagen har
förmånsrätt på grund av utmätning företräde framför förmånsrätt på grund av
inteckning, vilken har sökts samma dag som utmätningen verkställdes eller
senare. 1967 ärs konvention rörande sjöpanlrätt och fartygshypotek medger
emellertid endast ati sjöpanlrätt och viss retentionsrätt ges företräde framför
inskrivet hypotek (art. 5 mom. I). Beträffande
luftfartyg m.m. gäller att ansökan om inteckning enligt 12 S lagen om
inskrivning av rätt till luftfartyg skall avslås, om det upplyses att egendomen
har tagits i mät före den dag inteckning söks eller samma dag. Frågan om
konkurrens mellan utmätning i skepp och felaktigt tillkommen inteckning torde
enligt beredningen f.n. böra lösas med tillämpning av 9 § tredje stycket
förmånsrättslagen, dvs. utmätningen får företräde (se prop. 1973:42 s. 287).

Beredningen vill för sin del
förorda att frågan om förmånsrättens inträde regleras enhetligt beträffande
nämnda specialobjeki liksom för fast egendom. Gemensamt för dem är att de
omfattas av inskrivningssystem som för skepp och fast egendom är i allt
väsentligt lika uppbyggda. På den punkten sägs i andra stycket av 5 kap. 28 8
att utmätning av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade
reservdelar till sådant luftfartyg

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 30 i} 475

eller fast egendom inte medför förmånsrätt förrän ärende
angående anteckning om utmätningen tas upp på inskrivningsdag. Detta innebär
t.ex. att inteckning, som söks efter utmätningsbeslutet men innan detta
antecknas hos inskrivningsmyndigheten, skall vid tillämpning av 9 8 tredje
stycket förmånsrättslagen ge företräde framför utmätningen. Har samma egendom
utmätts två eller fiera gånger successivt, ger utmätning som antecknas tidigare
dag företräde framför utmätning som antecknas senare dag. Omkastningen i förra
fallet är inte i och för sig önskvärd. Såvitt angår utmätningar som sker i
Sverige torde den dock enligl beredningen knappast behöva förekomma, eftersom
del kan förutsättas att anmälan till registret skall ske omedelbart. Föreskrift
härom bör meddelas i administrativ ordning Qfr 38 8 första stycket 4 sjölagen,
41 S första stycket lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg och 19 kap. 21
$ JB).

Om utmätning sker pä olika tider
samma dag, gäller f n. hos oss, påpekar beredningen, att den utmätning som har
skett tidigare på dagen har företräde. Del kunde övervägas alt ge dem lika
rätt, om de antecknas på samma inskrivningsdag. Beredningen har dock inte
funnit anledning alt föreslå sådan ändring. Som andra mening i andra stycket
har därför tagits upp en bestämmelse att om samma dag antecknas mer än en
utmätning, den utmätning har företräde som skedde först.

Om fast egendom har överlåtils
under villkor som alUjämt gäller och utmätning av egendomen sker enlig 23 8 hos
överlätaren eller förvärvaren, kommer utmätningen att omfatta även eventuell
fordran mot medkontrahenten på grund av avtalet. Det torde enligt beredningen
ligga i sakens natur alt förmånsrätt till detta accessorium inle på grund av
första stycket i 28 8 kan uppkomma tidigare än som beträffande huvudobjeklel
följer av andra stycket i paragrafen, nämligen den dag då ärende om anteckning
av utmätningen tas upp på inskrivningsdag.

Beredningen framhåller alt av
bestämmelserna följer alt pantbrev på grund av inteckning som undanlagsvis söks
under tiden mellan uimätningsbeslutet och dagen för inskrivningsmyndighetens
anteckning om utmätningen ger förmånsrätt framför utmätningen, om inle
inteckningen eventuellt undanröjs efter besvär. Att gäldenären inte genom att
söka inteckning och sedan själv åberopa pantbrevet kan skjuta tillbaka utmätningssökanden
torde emellertid enligt beredningen vara självklart. Det skulle innebära ett
förfogande till förmän för honom själv som stär i direkt strid mot 27 8 första
stycket i förslaget. Efler pantsättning lill tredje man torde enligl
beredningen denne vara skyddad mot utmätningssökanden enligl 27 8 andra
stycket, om han var i god tro.

Beredningen påpekar att om
utmätning sker av annat fartyg än här i riket registrerat skepp, förmånsrätt
inträder enligt första stycket i 28 8 i och med utmätningsbeslutet Qfr 2 kap. 7
8 andra stycket). Av 2 kap. 8 8 följer att registrerat skeppsbygge likställs
med registrerat skepp.

Som tredje mening i andra stycket föresläs i överensstämmelse
med 77 8

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 30 § 476

2 mom, andra meningen UL att om här i riket registrerat
skepp eller luftfartyg blir utmätt även i främmande stat innan del har tagits
om hand av kronofogdemyndigheten, den rätt som har vunnits genom den förra
utmätningen, dvs. den utmätning som har skett här i riket, skall gälla som
panträtt.

Även utmätning av egendom som avses
i andra stycket i paragrafen kan. anför beredningen, komma att konkurrera med
överlåtelse av egendomen till tredje man. Beträffande skepp följer av 19 8
sjölagen att om skepp har överlåtits, förvärvet inte är skyddat mot
överlåtarens borgenärer förrän inskrivning har sökts för förvärvet. Något
motsvarande stadgande finns inte i fråga om fast egendom. Enligt beredningen torde
gälla att utmätning går före förvärv av skepp om inte inskrivning av fånget har
sökts innan uimätningsbeslutet meddelas. Vidare gäller f.n. att utmätning av
fast egendom går före överlåtelse, om avtalet ingås efler det att uimätningsbeslutet
meddelades. Detta innebär, påpekar beredningen, bl.a. alt utmätning står sig
mot överlåtelse som sker efter del att utmätnings-beslutet meddelades, även om
skeppsregistret resp. fastighetsboken inte visade att egendomen var utmätt.
Något godtrosförvärv äger inte rum i sådant fall. 1 fråga om luftfartyg och
reservdelar därtill kan däremot tills vidare en förvärvare bli skyddad genom
godtrosförvärv, om han får egendomen i sin besittning.

Beredningen föreslår inle nägon
ändring beträffande konkurrens mellan utmätning och överlåtelse av fast
egendom. Om överlåtelse av fast egendom såsom f n. skyddas mot överlätarens
borgenärer i och med avtalet, är det enligt beredningen konsekvent filt även
utmätning ger företräde framför överlåtelse frän gäldenären redan i och med utmätningsbeslutet.

1 fråga om skepp synes däremot
följdriktigt alt, eftersom överlåtelse enligt 19 8 sjölagen blir skyddad mot
överiåtarens borgenärer först genom ansökan om inskrivning, utmätning får
företräde framför överlåtelse först i och med all ärende om anteckning av
utmätningen tas upp på inskrivningsdag. En sädan lösning ligger ocksä i linje
med vad som i anslutning till första stycket har anförts om förhällandet mellan
utmätning och överlåtelse i fräga om lös egendom i allmänhet. Beredningen anser
sålunda alt utmätning av skepp bör medföra företräde framför överlåtelse frän
gäldenären, om ärende angående anteckning om utmätningen tas upp senast på den
inskrivningsdag då ansökan görs om inskrivning av sädant förvärv. Delta bör
gälla vare sig överlåtelsen av skeppet har sketl före eller efter
utmätningsbeslutet. Inte heller beträffande skepp torde enligt beredningen
behövas en uttrycklig bestämmelse om konkurrensen mellan utmätning och
överlåtelse. Om inskrivning av förvärv till äventyrs hinner sökas innan ärende
angående anteckning om utmätning har tagits upp på inskrivningsdag, ger enligt
beredningen inskrivningen företräde endast om förvärvaren var i god tro när han
sökte inskrivning. Det torde följa av 27 8 första stycket Qfr 20 8 sjölagen). Sedan
utmätningen har antecknats, kan inte en

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 30 § 477

förvärvare som söker inskrivning göra gällande
godtrosförvärv Qfr 20 och 23 88 sjölagen).

Beredningen påpekar att vad som i
förevarande sammanhang har sagts angående ansökan om inskrivning gäller även
anmälan om avregistrering Gfr 22 8 Iredje stycket sjölagen).

Bestämmelsen i 26 8 FfL om
konkurrens mellan utmätning av fastighet och rättighet däri bör enligt
beredningen ersättas av ett stadgande i 5 kap. 28 8, enligt vilket utmätning av
fast egendom medför företräde framför rättighet i egendomen, om ärende angående
anteckning om utmätningen tas upp senast den inskrivningsdag då inskrivning av
rättigheten söks. Om rättigheten har upplåtits efter utmätningen och
upplåtelsen överskrider fastighetsägarens befogenhet enligt 13 kap. 6 8 saml
inskrivning söks tidigare dag än den då ärende angående anteckning om
utmätningen las upp. medför enligt beredningen upplåtelsen inle företräde i
fall den som har förvärvat rättigheten var i ond tro.

Remissyttrandena. Den föreslagna
huvudregeln att utmätning skall medföra förmånsrätt i och med beslutet
kritiseras av hovrätten för Västra Sverige och föreningen mellan ombudsmännen
hos Sveriges lands-hypoieksinstUution. Hovrälten framhåller alt såväl panlsällning
som utmätning av vanlig lös egendom i tredje mans besittning fullbordas genom
denuntiation. Förmånsrättsförhällandel mellan fordran för vilken egendomen har
pantsalts och en utmätningsfordran måsle därför bestämmas enligt
tidsförhållandet mellan denuntiationen av pantsättningen och denuntialionen av
utmätningen. Tidpunkten för utmälningsbeslutet kan omöjligen vara avgörande för
företrädet. Detta framgår enligl hovrätten än tydligare av följande
förhållande. Vid pantsättning hos ell kreditinstitut av ett redan belånat
pantbrev brukar institutet begära uppgift frän primär-panthavaren om någon
tidigare sekundärpantsättning eller utmätningsåtgärd har ägt rum beträffande
pantbrevet. Först sedan upplysning härom har erhållits kan pengarna betalas ut lill
låntagaren. Om redan ett ulmätningsbeslut beträffande pantbrevet skall medföra
förmånsrätt för ulmätningsfordringen, kan enligt hovrätten den som skall ge
lån mol panträtt i andra hand i pantbrevet inle få tillförlitlig upplysning
angående förutsättningarna för belåningen. Ombudsmannaföreningen understryker
all borgenär som innehar ell pantbrev måste utan risk kunna lämna lån mot
säkerhet i pantbrevet fram till dess utmätningen har säkerställts enligt
reglerna i 7 kap. och alt han likaså fram till den lidpunkten mäste kunna
bekräfta meddelanden om andrahandspanlsättning och därvid upplysa om all pantbrevet
inte har ulmätts. Ombudsmannaföreningen anser all med den föreslagna regeln
skulle ett osäkerhetsmoment införas vid all fastighets-belåning, vilket inle
kan accepteras.

1 fråga om förslaget att utmätning
av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, inlecknade reservdelar lill
sådant luftfartyg och fast egendom skall medföra förmånsrätt först när ärende
angående anteckning om utmäl-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 30 § 478

ningen tas upp på inskrivningsdag anför utredningen
angående inskrivning av rätt till luftfartyg m.m. att det enligt utredningens
mening är en lämplig ordning att utmätning konkurrerar med inteckning på
grundval av registeranteckning. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser
emellertid att förslaget inte är invändningsfritt beträffande fast egendom. Med
nuvarande inskrivningssystem torde det enligl länsstyrelsen finnas alltför
stora möjligheter för gäldenären att söka inteckning under tiden frän
utmätningen fram till dess anteckning sker. Den vinst som en enhetlig reglering
ger torde inte uppväga de problem som kan uppkomma genom förslaget, t.ex.
huruvida en borgenär har varit i god tro. Länsstyrelsen anser att den nuvarande
bestämmelsen att utmätning av fast egendom medför förmånsrätt i och med
beslutet bör kvarstå.

Hovrätten för Västra Sverige
påpekar alt samtidigt som utmätning av fast egendom föresläs medföra
förmånsrätt i och med all utmätningen antecknas i fastighelsboken skall, som
följd av att överlåtelse av fast egendom skall skydda förvärvaren mot
överiåtarens borgenärer i och med överlåtelseavtalet, utmätning ge företräde
framför senare överlåtelse av fastigheten redan i och med beslutet om
utmätning. Denna bristande överensstämmelse mellan reglerna om företräde i
rättsförvärv och reglerna om inträdet av förmänsrätt gör enligl hovrätten
systemet svåröverskådligt. Härtill bidrar ytterligare alt frågan om företräde i
rällsförvärv enligt beredningens motiv inle har lösts enhetligt för alla
objekt som omfattas av inskrivningssystem.

Med anledning av beredningens
uttalande att godtrosförvärv inte kan äga rum av utmätt skepp framhåller
utredningen angående inskrivning av rätt till luftfartyg m.m. att denna
uppfattning inte har stöd i förarbetena till 20 8 sjölagen. Utredningen anser
att sådant godtrosförvärv bör vara möjligt.

Föredraganden. 1 6 kap.
departementsförslaget föreslås nya regler om säkerställande av utmätning.
Bestämmelserna innebär bl.a. att åtgärd för säkerställande skall anpassas tili
egendomens beskaffenhet och i viss utsträckning till förhållandena i det
särskUda fallet. Med hänsyn härtill är del. som beredningen har framhållit,
knappast möjligt att anknyta förmånsrättens inträde till något gemensamt moment
i utmätningens säkerställande.

Beredningens förslag all
beträffande utmätning av lös egendom i allmänhet förmånsrätten skall inträda
redan i och med beslutet om utmätning har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av nästan alla remissinstanser. Två instanser har emellertid
kritiserat förslaget och med tanke särskilt på pantbrev ansett att det skulle
kunna leda till otillfredsställande resultat. Dessa instanser synes miena att
om pantbrev pantsätts i andra hand efter det att pantbrevet har utmätts men
innan primärpanthavaren har underrättats om utmätningen, sekundärpanthavaren
skulle, till följd av att utmätningen medför förmånsrätt i och med beslutet, få
stå lUlbaka för

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 30 § 479

utmätningen,
även om primärpanthavaren underrättas om pantsätlningen innan han fär
underrättelse om utmätningen. Med anledning härav villjag framhålla följande.

Departementsförslaget skiljer mellan frågan om
lidpup''en för förmånsrättens inträde vid utmätning samt frågan om företrädet
mellan utmätning av viss egendom och förvärv som avser samma egendom. Den
senare frågan regleras inte i förevarande paragraf och inte heller i övrigt i
lagtexten. Beredningen har emellertid behandlat frågan i motiven till paragrafen.
Beredningens uttalanden, som i fråga om konkurrens mellan utmätning och
överiålelse eller pantsättning innebär en analogisk tillämpning av allmänna
regler om dubbelöverlåtelse resp. dubbelupplåtelse av panträtt med vissa
modifikationer beträffande kravet på god tro, kan jag ansluta mig till. Tillämpade
på del nyss nämnda fallet innebär uttalandena alt sekundärpanthavaren får
företräde framför ulmälningsborgenären under förutsättning all han var i god
tro när primärpanthavaren underrättades om andrahandspantsättningen. Att
ulmälningsborgenären inle sedan, med åberopande av att utmätningen har medfört
förmånsrätt redan i och med utmälningsbeslutet, kan göra gällande alt han har
företräde är självklart.

Jag vill påpeka att det förhållandet att den
förmånsrätt som har inträtt genom utmätningsbeslutet undantagsvis kan gä
förlorad vid konkurrens med överlåtelse eller pantsättning inte är mera
anmärkningsvärt än att t.ex. en panträtt kan få vika för en senare överlåtelse
eller pantsättning till nägon som är i god tro. Inte heller i övrigt torde den
föreslagna huvudregeln om lidpunkten för förmånsrättens inträde leda lill
otillfredsställande resultat. Jag vill understryka alt förslaget i praktiken
inte kommer att medföra så stor skillnad mot vad som gäller f.n., eftersom
utmätning av lös egendom i allmänhet torde komma att säkerställas i nära
anslutning lill utmälningsbeslutet. Jag godtar sålunda beredningens förslag i
första stycket.

Det är tydligt att förmänsrätt i fall som avses i
28 8 inträder i och med betalningen, trots att kronofogdemyndigheten i allmänhet
inle behöver meddela något särskilt beslut huruvida medlen skall anses utmätta.

I likhet med praktiskt laget alla remissinstanser
godtar jag också förslaget att förmänsrätt pä grund av utmätning av här i
riket registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar till sådant
luftfartyg och fast egendom skall inträda först i och med all ärende om
anteckning av utmätningen tas upp på inskrivningsdag. Med hänsyn till att
registermyndigheten resp. inskrivningsmyndigheten kan förutsättas bli omedelbart
underrättad om utmätning behöver man enligt min mening inte befara nägra
större problem beträffande förhållandet mellan utmätning och nya inteckningar.
Med anledning av vad en remissinstans har anfört villjag framhälla att det
enligt min mening är av underordnad betydelse att tidpunkten för förmånsrättens
inträde resp. för avgörande av företrädet mellan utmätning och förvärv av
egendomen inte genomgående är densamma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 31 § 480

.\ven andra och tredje meningarna i andra stycket
samt iredje stycket i beredningens förslag har i sak oförändrade lagils upp i
departementsförslaget,

31
§ Paragrafen innehåller bestämmelser om kronofogdemyndighetens befogenhet att
vidta ätgärder beträffande utmätt egendom för att ta till vara sökandens rätt.
Paragrafen motsvarar 5 kap. 30 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Som har nämnts i det föregående
medför utmätning att gäldenären i princip inte får förfoga över den utmätta
egendomen tUl skada för sökanden. Genom utmätningen torde utmätningsmannen få
befogenhet att vidta vissa rättshandlingar beträffande egendomen för att
sökandens rätt skall tillvaratas. Bestämmelser härom saknas emellerfid och del
synes tveksamt hur långt utmätningsmannens befogenheter sträcker sig.

Lagberedningen. Beredningen har ansett det önskvärt
att frågan om kronofogdemyndighetens befogenhet att ta till vara sökandens rätt
regleras och har i 30 § tagit upp bestämmelser om sådana befogenheter.

Enligt första stycket i förstaget får
kronofogdemyndigheten bevaka gäldenärens rätt mot sekundogäldenär eller annan
tredje man eller söka dödning av skuldebrev eller annan handling. Beredningen
framhåller att med stöd av denna bestämmelse kan kronofogdemyndigheten bl.a.
avbryta preskription av en utmätt fordran eller bevaka fordringen i
sekundogäldenärens konkurs. Kronofogdemyndigheten bör också kunna säga upp en
utmätt fordran till betalning, t.ex. ett banktillgodohavande för vilket viss
uppsägningstid gäller. Om rätt på grund av testamente anses kunna utmätas innan
testamentet har bevakats, torde också kronofogdemyndigheten efter sådan
utmätning kunna bevaka testamentet, såvida den i 14 kap. I § ÄB föreskrivna
tiden inte har gått till ända, och låta delge testamentet med arvingama.
Kronofogdemyndigheten skall däremot inte vid utmätning av arvinges andel i
dödsbo kunna klandra eUer begära Jämkning av testamente som inverkar på
arvslotten Qfr 7 kap. 7 § och 14 kap, 6 § ÄB), Över huvud skall
kronofogdemyndigheten inte med slöd av den föreslagna bestämmelsen kunna väcka
lalan vid domstol rörande ulmätt egendom eller svara i'mål angående denna. Har
löpande skuldebrev eller annat presenlationspapper förstörts eller förkommit,
kan handlingen enligt lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling dödas
på begäran av den som har föriorat handlingen. Om fordringen eller rättigheten
är utmätt, kan gäldenären tänkas vägra att medverka till dödning. Ansökan därom
kan därför behöva göras av kronofogdemyndigheten. Denna får vidare anses
behörig att påkalla efterlysning av motbok rörande banktillgodohavande enligt
12 8 nämnda lag.

1 andra stycket föresläs bestämmelser för det
fallet att andel i dödsbo har blivit utmätt. Kronofogdemyndigheten kan enligt
förslaget i sådant fall begära att boets egendom avträds lill förvaltning av
boutredningsman eller att skiftesman förordnas Qfr 19 kap I 8 och 23 kap. 5 8
ÄB). Beredningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 31 § 481

påpekar att enligt 9 kap. 6 8 tredje stycket i förslaget
bör, när andel i dödsbo har tagits i mäl, skifte avvaktas, om del inte medför
oskäligt dröjsmål.

1 fråga om förvaltning av dödsbo
sedan gäldenärs arvsandel har utmätts uppkommer frågan huruvida gäldenären får
delta i förvaltningen av boet om detta inle har avlrätts lill förvaltning av
boutredningsman. En sådan ordning kan sägas innebära viss risk för sökanden Gfr
27 8). Beredningen har dock inte ansett tillräckliga skäl föreligga all
utestänga gäldenären frän deltagande i förvaltningen. Redan av 27 8 följer att
gäldenären inte utan kronofogdemyndighetens samtycke fär medverka till förfoganden
rörande boet som gör intrång i sökandens rätt, t.ex. ge bort värdefull egendom.
Och som nyss har nämnts kan kronofogdemyndigheten enligt förslaget begära att
boet avträds till förvaltning av boutredningsman. Det har enligl beredningen
inle heller beträffande skifte som förrättas av delägama synts lämpligt alt
kräva alt gäldenären skall representeras av utmätningssökanden eller
kronofogdemyndigheten eller att skifte alltid skall godkännas av sökanden
eller kronofogdemyndigheten. Gäldenären fär emellertid inle utan medgivande av
kronofogdemyndigheten efterge sin rätt vid skiftet, vare sig skifte förrättas
av delägarna eller av skiftesman. Detta torde följa redan av 27 8, men
beredningen har anseti del önskvärt att en särskild föreskrift meddelas därom.
Under bestämmelsen, vilken har tagits upp som andra mening i andra stycket, bör
falla alla dispositioner vid skiftet som är lill skada för utmätningssökanden.

Beredningen påpekar i detta
sammanhang att när skifte har ägt rum, utmätning av gäldenärens andel i
dödsboet får anses ha övergått lill att avse den egendom som gäldenären har
erhållit genom skiftet. Ny utmätning krävs alltså inte. Överstiger värdet av
egendomen sökandens fordran jämte kostnader, bör kronofogdemyndigheten häva
utmätningen beträffande objekt som inte är behövliga för att
utmätningssökanden skall bli tillgodosedd.

De befogenheter som paragrafen
tillerkänner kronofogdemyndigheten hindrar enligt beredningen inte gäldenären
att själv vidta åtgärder för att ta till vara sin rätt, t.ex. att göra ansökan
om dödning av förkommen handling eller om dödsbos avträdande till förvaltning
av boutredningsman. Gäldenären kan däremot inte göra kronofogdemyndighetens
ätgärder om intet.

Remissyttrandena. Beredningens
förslag alt reglera kronofogdemyndighetens befogenhet beträffande ulmätt
egendom för att la lill vara sökandens rätt har genomgående tillstyrkts eller
lämnats utan erinran i remissyttrandena. Flera remissinstanser anser
emellertid all förslaget inte går tillräckligl långt.

Hovrätten för Västra Sverige anser
all kronofogdemyndigheten bör tillerkännas de befogenheter i fråga om
förvaltningen av utmätt egendom som eljest tillkommer gäldenären. Uppräkningen
av befogenheter i paragrafen är inle fullständig och det kan enligl hovrätten
dessutom ifråga-

31 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del I

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 31 § 482

sältas om inte bestämmelsen i andra stycket beträffande
andel i dödsbo snarare borde stå i ÄB. Som exempel på ytterligare befogenheter
som bör tillkomma kronofogdemyndigheten nämner RSV befogenhet att, efter
utmätning av aktier, företr' 'i gäldenären vid ny- eller fondemission. Denna
befogenhet kan dock enligt RSV möjligen följa av den föreslagna bestämmelsen.
När säljares rätt enligt avbetalningskontrakt har utmätts, bör
kronofogdemyndigheten kunna återta egendomen för säljarens räkning, om
förutsättningar härför föreligger enligl lagen om avbetalningsköp.
Kronofogdemyndigheten bör ocksä ha befogenhet och kanske t.o.m. skyldighet att
på gäldenärens vägnar söka inskrivning av äganderätt till faslighet, skepp och
annan inskrivningsbar egendom. Om sädan befogenhet införs, krävs enligl FISV
särskilda överväganden rörande bl.a. stämpelskatlefrägan. Mol bakgrund av det
anförda föreslär RSV att i paragrafen stadgas generell befogenhet för
kronofogdemyndigheten alt vidta åtgärder med avseende på utmätt egendom, när
gäldenären inte kan förmås medverka till att ta till vara sin rätt och detta
påverkar sökandens intressen. I detta sammanhang framhåller RSV att
kronofogdemyndigheten även bör ha befogenhet att tvinga fram bodelning med
anledning av boskillnad eller äktenskapsskillnad för att kunna utmäta egendom
som motsvarar gäldenärens gifiorättsandel. Denna befogenhet bör enligt RSV ses
mot bakgrund av all giftori:ittsandel inle anses vara utmätningsbar.
Kronofogdeföreningen nämner delvis samma befogenheter som RSV och anser att
paragrafen bör kompletteras med dessa befogenheter. Länsstyrelsen i
Norrbottens län och utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skalteprocessen
anser att kronofogdemyndigheten bör ha befogenhet alt framtvinga bodelning. TCO
nämner särskilt alt kronofogdemyndigheten vid utmätning av andel i handelsbolag
eller ekonomisk förening bör kunna inträda i delägarens alla rättigheter enligl
lag eller avlal.

Enligt Svea hovrätt är den
föreslagna bestämmelsen oklar på så sätt att del inte framgår om
kronofogdemyndighetens befogenhet att vidta civilrältsliga
förvaltningsåtgärder är förenad med en motsvarande skyldighet att ta till vara
gäldenärens rätt. Enligt hovrättens mening talar det mesta för att sä bör vara
fallet. Det framstår inte som tilltalande all kronofogdemyndighetens
aktivitet, och därmed gäldenärens skydd mol rättsförluster, skall vara beroende
av den aktuella arbetsbalansen eller myndighetens intresse för
förvaltningsåtgärder av ifrågavarande slag. Mot bakgrund av att den i
bestämmelsen avsedda befogenheten sålunda bör innefatta en skyldighet bör
enligt hovrätten kronofogdemyndighetens förvaltningsuppgifter inte göras
alltför vittgående. Närmare anvisningar bör utfärdas rörande omfattningen av
kronofogdemyndighetens åligganden i delta hänseende. En sädan reglering synes
också vara att förorda av det skälet alt underlag härigenom ges för bedömande
av frågan om skadeståndsansvar vid försummelser på detta område.

Föredraganden. Jag delar beredningens mening att
kronofogdemyn-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 31 § 483

dighetens befogenhet att vidta åtgärder beträffande utmätt
egendom för att la till vara sökandens rätt bör uttryckligen regleras i UB. Det
bör understrykas att fråga inte är om direkt exekutiva åtgärder som efter det
att utmätning har beslutats skall vidtas för att utmätningssökanden skall fä
betalt. Bestämmelser härom finns bl.a. i 6 och 8-12 kap. Vad saken nu gäller är
i stället vilka civilrältsliga åtgärder med avseende på den utmätta egendomen
som kronofogdemyndigheten skall ha befogenhet att företa för att inte
egendomens värde skall gå förlorat för sökanden.

Beredningens förslag innehåller
dels en mera allmän befogenhet för kronofogdemyndigheten att bevaka gäldenärens
rätt mot tredje man, dels särskilda befogenheter att ansöka om dödning av
handling och att, efter utmätning av andel i dödsbo, begära att boets egendom
avträds till förvaltning av boutredningsman eller att skiftesman förordnas.
Den närmare utformningen av förslaget har kritiserats av flera remissinstanser,
vilka har menat att befogenheterna inte går tillräckligt långt. Några instanser
har anseti att paragrafen bör kompletteras med vissa ytterligare befogenheter,
medan andra har förordat en mera generell bestämmelse i saken.

För egen del vill Jag först
framhålla att den av beredningen föreslagna lydelsen torde omfatta de allra
flesta fall, då någon åtgärd behöver vidtas lill skydd för sökandens rätt.
Förutom de åtgärder som beredningen har nämnt i sina motiv torde en del av de
befogenheter som remissinstanserna särskilt har påtalat täckas av de särskilda
reglema i beredningens förslag. Man kan dock inle bortse frän att
kronofogdemyndigheten ibland kan länkas behöva vidta andra åtgärder för att
egendomens värde inte skall gå förlorat, ulan alt fråga är om bevakning av
gäldenärens rätt mot tredje man. Mot beredningens förslag kan också invändas
att befogenheterna enligt paragrafens lydelse i första hand synes syfta till
att ta till vara gäldenärens rätt. Som en remissinstans har framhållit kan det
vidare ifrågasättas huruvida en bestämmelse om befogenhet att begära att
dödsbos egendom avträds till förvaltning av boutredningsman eller att
skiftesman förordnas lämpligen bör stå i UB. Pä grund av det anförda anser Jag
att en allmänt hållen bestämmelse om kronofogdemyndighetens befogenheter är att
föredra. I enlighet härmed föreslär jag alt utmätning skall ge kronofogdemyndigheten
rätt att vidta de åtgärder beträffande den utmätta egendomen som behövs för
att sökandens rätt skall tas till vara. I en andra mening bör tilläggas att
kronofogdemyndigheten härvid har samma befogenheter som annars tillkommer
egendomens ägare.

Bestämmelsen i
departementsförslaget ger kronofogdemyndigheten bl.a. de befogenheter som
beredningen har nämnt i sina motiv men går någol längre. Av åtgärder som
kronofogdemyndigheten kan vidta enligt förslaget utöver de av beredningen
anförda kan nämnas följande. Efter utmätning av aktier kan
kronofogdemyndigheten vid fond- eller nyemission bevaka den rätt som
tillkommer de utmätta aktierna. Har utmätning skett av säljares rätt enligt
avbetalningskontrakt och fullgör inte

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 31 § 484

köparen sin betalningsskyldighet, kan
kronofogdemyndigheten läla återta egendomen enligt bestämmelserna därom. Har
skepp ulmätts utan att gäldenären har sökt inskrivning för sitt förvärv, kan
kronofogdemyndigheten, för all förebygga att skeppet tas i anspråk av
säljarens borgenärer, söka inskrivning för gäldenärens förvärv. Har andel i
dödsbo utmätts, kan kronofogdemyndigheten vid behov delta i skifte av boet. Som
beredningen har framhållit bör däremot inte kronofogdemyndigheten kunna väcka
talan vid domstol angående egendomen eller svara i mål angående denna. En uttrycklig
bestämmelse härom har i departementsförslaget tagits upp som en tredje mening.

Jag vill understryka alt den
föreslagna bestämmelsen inte kan åberopas av kronofogdemyndigheten i fall som
är särskilt reglerade i balken. Som exempel kan nämnas förfarandet efter
utmätning av andel i viss egendom som faller under lagen (1904:48 s. I) om samäganderätt. Efter sådan
utmätning kan enligl 8 kap. 8 S kronofogdemyndigheten pä yrkande av sökanden,
gäldenären eller annan delägare förordna att hela egendomen skall säljas.
Kronofogdemyndigheten kan inte i sädant fall med åberopande av nu förevarande
bestämmelse pä gäldenärens vägnar begära försäljning av hela egendomen.

Nägra remissinstanser har anseti
att kronofogdemyndigheten bör kunna tvinga fram bodelning som förhalas. Den
situation som avses är tydligen den alt giflorällsgemenskapen skall upplösas
till följd av alt del har dömts lill boskillnad eller äktenskapsskillnad mellan
gäldenären och hans make eller att gäldenärens äktenskap har upplösts genom ena
makens död men bodelning ännu inte har ägt rum. Som närmare utvecklas under 5
kap. bör makes gifiorättsandel inte kunna utmätas ens när
giflorältsgemenskapens upphörande har aktualiserats. Till dess att
giflorättsandelarna har brutits ut genom bodelning råder emellertid vardera
maken (vid dödsfall den efterlevande) alltjämt över sitt giftorällsgods (9
kap. 5 8,11 kap. 8 8 och 12 kap. 4 8 GB). Andra maken (resp. avliden makes
arvingar och universella lesta-mentstagare) kan under vissa förutsättningar
begära att giftorättsgods till visst värde sätts under särskild vård och
förvaltning. Giftorätlsgods, över vilket make får fritt råda, får enligt
uttryckliga bestämmelser utmätas för hans skulder utan hinder av boskillnad,
äktenskapsskillnad eller andra makens död (9 kap. 7 8,11 kap. 10 8 och 12 kap.
6 8 GB). En utmätningsborgenär får anses tillräckligt tillgodosedd med denna
möjlighet. Det är enligt min mening dessutom mindre lämpligt att ge
kronofogdemyndigheten befogenhet att tvinga fram bodelning för att få möjlighet
att utmäta ytterligare egendom som kan tillföras gäldenären genom bodelningen.

Det förhållandet att
kronofogdemyndigheten enligt förslaget har befogenhet att vidta vissa
civilrältsliga åtgärder beträffande utmätt egendom för att skydda sökandens rält
utgör inte hinder mot att gäldenären själv vidtar behövliga åtgärder för att ta
till vara sin rätt. Gäldenären får däremot inte göra kronofogdemyndighetens
åtgärder om intet. Av del

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 31 § 485

sagda
följer att kronofogdemyndigheten inte behöver vidta en i och för sig nödvändig
åtgärd, om den i stället ombesörjs av gäldenären. I övrigt bör
kronofogdemyndigheten i princip vara skyldig att vidta sådan åtgärd som krävs
för alt ta till vara sökandens rätt. Del är emellertid tydligt alt man inte kan
fordra att kronofogdemyndigheten skall på samma sätt som en ägare sätta sig in
i och följa förhållanden som rör utmätt egendom. Det bör t.ex. inle krävas att
kronofogdemyndigheten efler utmätning av fordran självmant håller sig underrättad
huruvida sekundogäldenären försätts i konkurs eller, sedan andel i dödsbo har
utmätts, på sådant sätt följer boets utredning och förvaltning all myndigheten,
så snart behov därav föreligger, kan begära att egendomen avträds till
förvaltning av boutredningsman eller kan ingripa i skifte av egendomen.
Kronofogdemyndigheten bör sålunda i viss utsträckning kunna förlita sig pä att
sökanden eller gäldenären fäster myndighetens uppmärksamhet på förhållanden som
kräver åtgärd. Del kan tilläggas att den omständigheten att kronofogdemyndigheten
tilläggs befogenhet att jämte gäldenären vidta åtgärder beträffande egendomen
inte kan väntas leda lill några konkurrensproblem i praktiken.

Åtgärd som kronofogdemyndigheten vidtar enligl
förevarande paragraf kan ibland medföra särskild kostnad. Sädan kostnad bör i
allmänhet utgöra förrättningskostnad enligt bestämmelsema i 17 kap. Del innebär
att kostnaden skall las ut ur köpeskillingen för såld egendom och andra medel
som inflyter i målet, att sökanden i andra hand svarar för kostnaden och att
han pä begäran av kronofogdemyndigheten är skyldig att förskottera kostnaden.
Berörs utmätta aktier av nyemission, bör kronofogdemyndigheten med hänsyn lill
de därmed förenade kostnaderna inte begagna den rätt som de utmätta aktierna
medför att teckna nya aktier, såvida inte gäldenären tillskjuter medel därtill.
Kronofogdemyndigheten bör i stället försöka sälja teckningsrätterna.

Av övriga kostnader som föranleds av ätgärd som
kronofogdemyndigheten kan företa med slöd av förevarande paragraf bör särskilt
uppmärksammas stämpelskall för ansökan om inskrivning av gäldenärs förvärv,
t.ex. av skepp. Sådan kostnad kan uppgå till betydande belopp. Frånsett vissa
undantagsfall är gäldenären skyldig att söka inskrivning för sitt förvärv och
inskrivningen därav gagnar även hans intressen. Det är enligl min mening inte
rimligt all sökanden skall behöva riskera att få svara för stämpelskatten. Det
synes lämpligt att i stället gäldenären får svara direkt mot staten för
stämpelskatten, även när ansökan om inskrivning av hans förvärv görs av
kronofogdemyndigheten. Härav följer att kostnaden inle utgör
förrättningskostnad. Någon särskild bestämmelse härom torde inte behövas i UB.
Eventuella bestämmelser i saken får övervägas i samband med andra följdändringar
till UB.

Som framgär av det föregående kan åtgärd som
kronofogdemyndigheten företar enligt paragrafen föranleda kostnad, som kan
komma alt slutligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 32 § 486

stanna
på sökanden. Kronofogdemyndigheten bör därför höra sökanden innan ätgärd
vidtas, om kostnaden inte är obetydlig och det kan råda någon tvekan huruvida
åtgärden lämpligen bör vidtas. Även gäldenären kan ibland böra höras.

Den i beredningens förslag upptagna bestämmelsen om
all för skifte som innefattar eftergift av gäldenärens rätt fordras
kronofogdemyndighetens samtycke enligt 27 8 utgör endast en erinran om vad som
ändå gäller enligt paragrafen (29 8 i departementsförslaget). Bestämmelsen
passar dessutom mindre väl i förevarande paragraf, med den lydelse av
paragrafen som Jag föreslår. Bestämmelsen saknar därför motsvarighet i
departementsförslaget.

Sammanträffande
av utmätningar

32
8 Denna paragraf innehåller bestämmelser om det fallet att viss egendom blir
utmätt av två (eller eventuellt flera) kronofogdemyndigheter. Paragrafen
motsvarar 5 kap. 31 och 32 88 beredningens förslag.

Gällande räti. Enligt 56 a 8 UL gäller alt om viss
lös egendom tas i mät av mei än en utmätningsman, mälen i fortsättningen skall
handläggas gemensamt av den som de i samråd beslutar eller utmätningsmannen i
gäldenärens hemvist bestämmer.

Lagberedningen. Beredningen framhåller att
bestämmelsema i förslaget om kronofogdemyndighets lokala kompetens (5 kap. 9 8)
kan medföra att viss egendom tas i mät av mer än en kronofogdemyndighet. När
delta undantagsvis händer bör ärendena föras samman till någon av
krono-fogdemy'ndigheterna för den fortsatta handläggningen. Enligt 5 kap. 31 8
skall i sådant fall ärendena i fortsättningen handläggas gemensamt av den som
kronofogdemyndigheterna i samråd beslutar eller som kronofogdemyndigheten i
gäldenärens hemvist bestämmer. Föreskriften är inte som 56 a 8 UL inskränkt
till lös egendom ulan gäller även fast egendom. Det torde enligt beredningen
vara lämpligast all försäljning ombesörjs av kronofogdemyndigheten där
egendomen finns, särskUt när det gäller fast egendom.

Beredningen har övervägt huruvida
kronofogdemyndighet bör i andra fall än vid sammanträffande av utmätningar
kunna överlämna ärende till annan kronofogdemyndighet för fortsatt handläggning
sedan utmätning har skett, l.ex, om den utmätta egendomen finns inom annat
kronofogdedistrikl och inle lämpligen kan flyttas Qfr 70 8 FfL). Genom
överiämnande av ärende till annan kronofogdemyndighet efter del att utmätning
har skett uppkommer emellertid enligl beredningen problem beträffande
fullföljden, om kronofogdemyndighetema hör under olika hovrätter. Förslagets
bestämmelser om besvär över beslut i exekutiva ärenden (19 kap. 27 8, jfr 26 8)
skulle kunna medföra att talan mot utmätningen och mol senare åtgärd, främst
försäljning, kommer att föras vid olika hovrätter. Att åter ge

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 32 § 487

speciella
regler om forumfrågan i högre instans har synts onödigt komplicerat.
Beredningen har därför anseti att man får reda sig utan en regel om
överlämnande i fall som nu avses. Om det behövs, får den kronofogdemyndighet
som har verkställt utmätningen anlita biträde av befattningshavare hos
kronofogdemyndigheten i del distrikt där egendomen finns. En sådan ordning
torde inte behöva medföra några praktiska problem.

Enligt 5 kap. 32 8 beredningens förslag skall
ätgärder för alt säkerställa utmätning i enlighet med bestämmelserna i 7 kap. i
fall dä ärendet skall överlämnas till annan kronofogdemyndighet vidtas i
anslutning lill utmälningsbeslutet, om de inte lämpligen bör anstå.
Beredningen påpekar att beträffande fast egendom regleras flertalet
följdåtgärder i 13 kap. Qfr 7 kap. 13 8). I fråga om utmätning av villkorlig
rätt lill fast egendom innehåller 7 kap. bl.a. föreskrift om att denuntiation
till Iredje man skall äga rum (14 8). Sädan underrättelse bör enligt
beredningen givetvis lämnas i anslutning till utmätningsbeslutet. Beredningen
erinrar om att kronofogdemyndighet som utmäter egendom i annat distrikt skall
kunna påkalla biträde av krono fogdemyndigheten i det distriktet för
genomförande av erforderliga åtgärder.

Kronofogdemyndighet som har utmätt viss egendom bör
enligl beredningen också innan myndigheten enligt 31 8 lämnar ärendet ifrån
sig vidta vissa expeditionella åtgärder, säsom att underrätta vissa
myndigheter. Föreskrift härom kan meddelas i administrativ ordning (jfr 46-48
88 USK).

Föredraganden. Departementsförslaget
överensslämstämmer i sak med beredningens förslag. Del har synts lämpligt att
föra samman bestämmelsema i en paragraf

Bestämmelsema i 32 8 bör anses analogt tillämpliga
när fastighet eller annan egendom som avses i 27 8 dels har utmätts av en
kronofogdemyndighet, dels har blivit föremål för betalningsfastställelse med
utmätningsverkan och målet om försäljning av egendomen har anhängiggjorts hos
annan kronofogdemyndighet.

Hävande
av utmätning och annan rättelse

1 delta avsnitt har tagits upp bestämmelser om
självrältelse av utmätning. I 33 8 behandlas dels det fallet att utmätt
egendom visas tillhöra tredje man, dels situationen att ulmätt egendom inte kan
antas ge överskott. Frågan om rättelse i andra fall regleras i 34 8. 1 35 8
meddelas en gemensam bestämmelse om hörande av sökanden.

Den allmänna frågan om kronofogdemyndighetens
befogenhet att själv rätta beslut eller åtgärder i utsökningsmål har behandlats
i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4). Där har också närmare diskuterats
frågor angående självrätlelse av utmätning som regleras i 33 och 34 88. 1 fråga
om

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 33 § 488

motiven för dessa regler får jag i första hand hänvisa
till vad Jag har anfört i det sammanhanget.

Jag vill erinra om att
kronofogdemyndigheten ulan stöd av särskilda bestämmelser kan med sökandens
medgivande låta utmätning gå äter helt eller delvis. 1 allmänna mål kan
kronofogdemyndigheten själv, i sin egenskap av företrädare för del allmänna som
borgenär, avstå från verkställd utmätning, i den män kronofogdemyndighetens
bemyndigande medger det. Det sagda har särskild betydelse i fall som avses i 34
8, då en särskild, kortare tidsfrist gäller för självrältelse.

33 8 1 paragrafen, som motsvarar 5 kap. 33 8 beredningens
förslag, ges bestämmelser om hävande av utmätning när utmätt egendom visas
tiUhöra iredje man. Paragrafen innehåller också en föreskrift om utmätnings
hävande, när realisation inte kan antas ge överskott.

Gällande rätt. 1 77 8 3 mom. UL
föreskrivs att om utmätningsmannen på grund av anspråk som avses i 69 8 (dvs.
tredje man påstår sig vara ägare till lös egendom som finns i gäldenärens bo)
eller eljest finner att utmätt egendom eller del därav inte hade bort utmätas,
han får föranstalta om rättelse. Sädan rättelse får dock inte vidtas senare än
två veckor från att förrättningen ägde rum. Innan rättelse sker skall
borgenären beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Lagberedningen. 1 första stycket
första meningen av 33 8 anges att utmätning skall hävas om det genom rättegång
eller på annat sätt blir utrett att utmätt egendom tillhörde tredje man.
Beredningen påpekar alt bestämmelsen är tillämplig beträffande såväl lös som
fast egendom. Vad som sägs om rättegång gäller inle endast det fallet att
tredje mannen har efterkommit föreläggande att väcka talan Qfr 5 kap. 19 och 24
88) och vunnit processen utan även andra fall då saken har prövats i rättegång.
Hävande kan ske även när tredje mans rält har styrkts på annat sätt, Lex. med
handlingar som visar äganderätten. Det bör emellertid enligt beredningen
uppmärksammas att tredje man som inte efterkommer föreläggande att väcka talan
förlorar sin rätt mot sökanden, om denne inte själv har väckt talan i saken (5
kap. 19 8 tredje stycket och 24 8). I sådant fall kan beslut om hävande inle
meddelas, även om tredje mans rätt till äventyrs skulle styrkas. Första
meningen i första stycket innehåller en erinran därom. Alt tredje mannen ulan
framgång har anfört besvär över utmätningen hindrar enligt beredningen däremot
inle all denna hävs, om tredje mannens rätt styrks senare.

Beredningen framhåUer att om utmätt
egendom endast tUl viss del tillhör tredje man, bestämmelsen är tiUämplig i den
delen. 1 fråga om tillbehör lill fartyg, fastighet m.m. innehåller
uitmätningsbeslulel inte något särskilt uttalande. Andra ätgärder kan
emelllerlid följa som direkt rör vad som har antagits vara tillbehör. Om sådant
föremål finnes tillhöra tredje man, skall åtgärderna återgå enligt förevarande
bestämmelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 33 § 489

Hävande av utmätning på grund av
all egendomen tillhörde tredje man skall enligt beredningen kunna ske så länge
det är praktisk möjligt. Utmätning bör sålunda kunna hävas av
kronofogdemyndigheten även efter försäljning av egendomen, så länge beslut om
fördelning eller utbetalning inte har meddelats. En sädan liberalitet synes
vara en naturlig följd av alt det inte kan förutsättas att tredje man som
berörs av utmätningen fär kännedom därom genast. Beredningen erinrar om att
enligt förslaget kan tredje man anföra besvär över utmätning utan begränsning
lill viss tid (19 kap. 27 S andra stycket). För besvär över exekutiv försäljning
gäller enligl förslaget en tid av tre veckor från försäljningen (19 kap. 27 8
tredje stycket). Överklagas utmätningen inom samma tid och finns skäl för besvären,
kan även försäljningen undanröjas Qfr 19 kap. 30 8). Som andra mening i första
stycket har tagits upp alt om egendomen har sålts hävandet av utmätningen
endast gäller rätten lill infiutna medel.

Beredningen anför vidare all
utmätningens syfte är alt anskaffa betalning till sökanden för hans fordran.
Utmätning bör därför i princip inte ske, om aktuell egendom inle kan antas
inbringa så mycket alt sökanden ätminstone till någon del får betalt för sin
fordran. Härvid måste beaktas att förrätlningskostnaden skall täckas innan
sökanden fär betalt för sin fordran. Om del först efter verkställd utmätning
visar sig all realisation av egendomen inte kan väntas inbringa så mycket alt
sökanden kan få betalt med någol beaktansvärt belopp, bör enligl beredningen
utmätningen hävas av kronofogdemyndigheten.

1 enlighet härmed föreskrivs i
andra stycket av 5 kap. 33 8 att utmätning skall hävas, om försäljning av
egendomen eller indrivning av utmätt fordran inle kan antas ge ett överskoll -
dvs. sedan kostnaden för försäljningen resp. indrivningen har täckts - som gör
åtgärden försvarlig. Bestämmelsen kan tillämpas t.ex. om uppskattningen av
egendomens värde var för optimistisk eller egendomen visar sig vara belastad
med panträtt som tar värdet i anspråk. Har förfarandet avancerat så långt all
auktion har inletts, bör enligt beredningen hävande inte ske enligt förevarande
bestämmelse som åsyftar alt avbryta förfarandet innan del har gäll så långt som
till auktion. Är auktion pä gång, ingriper i stället föreskrifterna om att
skyddsbelopp m.m. skall iakttas samt att inrop inte får godtas, om del är
sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. De verkar i samma
riktning.

Beredningen påpekar alt i vissa
fall dä borgenär har utövat anslutningsrätt, dvs. har begärt alt den utmätta
egendomen skall säljas för hans fordran, förfarandet inle fär nedläggas därför
att frågan om försäljning för ulmätningssökandens fordran förfaller.
Bestämmelser härom meddelas i 9 kap. 10 8, 11 kap. 5 8, 12 kap. I och 2 88 samt
13 kap. 13 8 beredningens förslag. De gäller även när fråga uppkommer om
utmätnings hävande enligt andra stycket i 5 kap. 33 8. Om den anslutande
borgenären kan väntas fä någon betalning, får utmätningen inle hävas därför att
den

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 4 kap. 33 § 490

ursprungliga utmätningssökanden inte kan väntas fä någon
betalning.

Med anledning av bestämmelserna i
paragrafen erinrar beredningen om all utmätning skall gä åter även i vissa
andra fall, l.ex. om gäldenären före försäljningen frivilligt fullgör sin
betalningsförpliktelse eller exekutionstiteln upphävs Qfr 3 kap. 26 S) eller
om sökanden inte förskotlerar förrättningskostnad inom förelagd lid (jfr 18
kap. 6 S). Ett annat fall äratt auktion har hållits utan att egendomen har
blivit såld och nytt försäljningsförsök inte skall göras Gfr 10 kap. 6 S Qiirde
stycket. 11 kap. 21 8 Qärde stycket. 12 kap. I 8 första stycket och 13 kap. 42
8 Qärde stycket).

1 tredje stycket har tagits upp en
hänvisning lill bestämmelser i 9-13 kap. om villkor för all försäljning skall
få ske. Beredningen framhåller att om dessa villkor inte uppfylls, försäljning
inle kommer till stånd och utmätningen skall då gå åter under förutsättningar
som anges i nämnda kapitel.

Remissyitrandena. Beträffande
förslaget att utmätning skall hävas om det genom rättegång eller på annat sätt
blir utrett att ulmätt egendom tillhörde tredje man framhåller RSV att det kan
ifrågasättas hur bestämmelsen skall tillämpas när flera mål mot gäldenären
sammanträffar. Om t.ex. tredje mannen av misstag väcker talan mot endast en av
två sökande och han vinner den processen, kan bestämmelsen såvitt avser den
andra sökanden innebära både att utmätningen skall och inte skall hävas. Över
huvud anser RSV att det behöver ytterligare klargöras vilken rättsverkan en dom
angående bättre rätt eller ett avgjort besvärsmål bör ha i andra utsökningsmål
än det, i vilket föreläggande har meddelats eller besvär har anförts.

Förslaget att utmätning skall hävas
om försäljning resp. indrivning inle kan antas ge ett överskott som gör
åtgärden försvarlig berörs endast i ell par remissyttranden. RSV har inte någon
invändning mot bestämmelsen, under förutsättning att de kostnader som parterna
skall svara för i enskilda mål kan hållas låga. Lånsstyrelsen i Kronobergs län
förutsätter all bestämmelsen inte är tillämplig när t.ex. faslighet skall anses
utmätt efter domstols beslut om betalningsfastställelse.

Föredraganden. Beredningens förslag
alt kronofogdemyndigheten skall utan särskild tidsbegränsning kunna häva
utmätning pä den grund alt den utmätta egendomen visas tillhöra tredje man har
som jag nämnt förut behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4). Som
framgår av vad som har anförts där biträder jag förslaget. Jag vill erinra om
att bestämmelsen i praktiken innebär att självrätlelse av utmätning av nu
nämnd anledning kan ske till dess alt beslut om fördelning eller utbetalning
har meddelats. Även i övrigt godtar jag beredningens förslag om självrättelse i
fall då egendomen visas tillhöra tredje man.

Med anledning av vad RSV har anfört
om det fallet att viss egendom är utmätt för två borgenärers fordringar bör
påpekas att enligt uttrycklig bestämmelse i paragrafen skall
kronofogdemyndigheten inle häva utmät-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 34 § 491

ning, om tredje mannen efter föreläggande har förlorat sin
rätt mol sökanden. Väcker tredje mannen, trols att föreläggande har meddelats
honom i båda målen, talan endast mot den ena sökanden (och gäldenären),
föriorar han enligl 20 resp. 25 8 i förevarande kapitel sin rätt mot den andra
sökanden. Utmätningen i det målet skall sålunda inte hävas. Detta är en ofrånkomlig
konsekvens av systemet med föreläggande vid äganderättstvister. Inle heller i
övrigt synes nu förevarande bestämmelse om självrältelse behöva vålla särskilda
tillämpningsproblem i fall då viss egendom har utmätts i mer än ett mål.

Jag godtar även förslaget om att
utmätning skall hävas om försäljning resp. indrivning inte kan antas ge ell
överskott som gör åtgärden försvarlig. Jag vill erinra om att Jag under 4 8
har behandlat frågan om utmätning när aktuell egendom inte kan antas ge något
överskott sedan exekutionskostnaderna har täckts.

Med anledning av vad en
remissinstans har anfört vill Jag påpeka alt andra stycket i paragrafen, liksom
övriga bestämmelser om självrältelse, inte är tillämpligt i fall då enligt 27 8
viss egendom skall pä grund av domstols beslut om betalningsfastställelse
anses utmätt. Nägon särskild bestämmelse härom torde inle behövas.

Utmätning skall också hävas bl.a. i
fall då auktion har hållils ulan att leda till resultat och nytt
försäljningsförsök inle skall göras. Föreskrifter härom finns i 9-12 kap.
Enligl min mening behövs det inle i förevarande paragraf någon hänvisning lill
nämnda föreskrifter. Departementsförslaget saknar alltså motsvarighet lill
tredje stycket i beredningens förslag.

34 8 Paragrafen, som motsvarar 5 kap. 34 8 beredningens
förslag, behandlar självrältelse av utmätning i andra fall än som avses i 33 8.

Gällande rätt. Beträffande nu
gällande bestämmelser hänvisas lill redogörelsen under 33 8.

Lagberedningen. 5 kap. 34 8 avser
fall då det av andra skäl än som avses i 33 8 visar sig all utmätning inte hade
bort äga rum. Enligt första stycket i paragrafen får sålunda
kronofogdemyndigheten vidta rättelse, om den av "annat skäl" finner
att utmätt egendom inle hade bort utmätas. Bestämmelsen är, liksom 33 8,
tillämplig inte bara beträffande lös egendom utan ocksä i fråga om fast
egendom. Bestämmelsen medger enligt beredningen liksom 33 8 alt rättelse
begränsas till att avse endast en del av den utmätta egendomen.

Beredningen framhåller att regeln
avser bl.a. fall då hinder rätteligen har förelegat mot verkställighet Qfr 3
kap. 24 8) eller utmätt egendom hade bort ingå i gäldenärens beneficium eller
utmätning har skett i strid mol annan föreskrift som hindrar utmätning eller dä
utmätningsordningen har åsidosatts. Om egendomen över huvud inte hade bort
utmätas, skall rättelse gå ut på att utmätningen hävs. Bestämmelsen medger även
att verkställd utmätning jämkas, t.ex. om kronofogdemyndigheten i efterhand
finneratt

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 4 kap. 35 § 492

egendomen
rätteligen hade bort utmätas med förbehåll för iredje mans rätt Qfr 5 kap. 20
8). För rättelse bör enligl beredningen krävas att den är klart befogad.

I fråga om beredningens överväganden såvitt avser
förlängning av tids-frislen för rättelse i fall som avses i 34 8 kan hänvisas
till avsnitt 3.4. 1 enlighet med dessa överväganden anges i andra stycket av
paragrafen att sådan rättelse som avses i första stycket inte får vidtas senare
än två veckor frän utmätningen annat än om talan har fullföljts mot
utmätningen. Tidsfristen bör enligt beredningen räknas frän utmälningsbeslutet
även om säkerställandet sker senare.

Beträffande utmätning av lön m.m. erinrar
beredningen om att förslaget, liksom i fräga om införsel, innehåller särskilda
bestämmelser om befogenhet för kronofogdemyndigheten att ändra eller häva
beslutet (se 8 kap. 5 8 och 4 kap. 12 8).

Remissyttrandena. Beträffande innehållet i
remissyttrandena hänvisas till redogörelsen i avsnitt 4.4.

Föredraganden. Förutsättningarna för självrättelse
av utmätning i fall som avses i 34 8 har behandlats i den allmänna motiveringen
(se avsnitt 5.4). Som framgår av vad som har anförts där delar jag beredningens
uppfattning all den nuvarande tidsfristen om två veckor från utmätningen bör
bibehållas för sådan självräti:else, medan Jag däremot inle kan godta förslaget
om att fristen skall förlängas när besvär har anförts över utmätningen.
Paragrafen har utformats i enlighet härmed. Paragrafen har också Jämkats
redaktionellt.

35
8 Paragrafen, som motsvarar 5 kap. 35 8 beredningens förslag, innehåller en
föreskrift om sökandens hörande före självrättelse.

GäUande rätt. Enligl 77 8 3 mom. UL skall
borgenären beredas tillfälle att yttra sig innan rättelse vidtas, om det kan
ske. I 4 mom. föreskrivs att angående vidtagen rättelse skall utmätningsmannen
genast underrätta dem vilkas rätt är i fråga samt överexekutor, om klagan har
förts över utmätningen.

Lagberedningen. Eftersom hävande av utmätning
enligl 33 8 eller rättelse enligt 34 8 innebär en ändring tUl sökandens
nackdel, bör enligt beredningen denne regelmässigt höras innan sädan ätgärd
vidtas. Sökanden kan ocksä tänkas bidra med upplysningar eller synpunkter som
påverkar bedömningen. Undantag bör dock kunna ske i vissa fall, t.ex. om det
är uppenbart all fel har begålls och sökandens hörande inte kan avvaktas eller
om sökanden inte kan anträffas. I enlighet härmed föreskrivs i 35 8 att
kronofogdemyndigheten skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, höra
sökanden innan utmätning hävs enligt 33 8 eller annan rättelse sker enligt 34
8. Beredningen påpekar all den föreslagna bestämmelsen är tillämplig även vid
hävande av utmätning på grund av att egen-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 kap. 493

domen
inle kan antas ge överskoll som gör försäljning eller indrivning försvarlig Qfr
33 8 andra stycket).

Beredningen framhåller att kronofogdemyndigheten
bör, när beslut meddelas om hävande eller annan rättelse, genast underrätta
dem vilkas rätt är i fråga, dvs. i första hand sökanden och gäldenären men även
annan som saken kan röra. Föreskrift härom bör meddelas i administrativ
ordning. Det är enligl beredningen tydligt att även den som har begärt hävande
eller rättelse men inte har fåll bifall tiU framställningen bör underrättas.

Beredningen påpekar att enligt förslaget skall
besvärsinlaga tillställas kronofogdemyndigheten (19 kap. 26 8 andra meningen),
som självmant skall pröva fråga om hävande eller annan rättelse om anledning
förekommer därtill (19 kap. 18 8 första stycket och 36 8 första stycket). Det
kan enligt beredningen förutsättas att kronofogdemyndigheten inte förordnar om
hävande eller annan rättelse sedan handlingama har vidarebefordrats till
hovrälten och saken har kommit under hovrättens prövning. Förslaget saknar
föreskrift om att hovrätten skall underrättas. Om del skulle anses önskvärt, kan
emellertid sädan föreskrift meddelas i administrativ ordning.

Remissyttrandena. RSV anser att i paragrafen bör
anges att kronofogdemyndigheten får vidta rättelse ulan alt höra sökanden, om
åtgärden är uppenbart obehövlig.

Föredraganden. Jag godtar beredningens förslag att
sökanden skall höras innan rättelse sker, om inte särskilda skäl föranleder
annat.

Särskild
föreskrift beträffande allmänna mål

36
§ Denna paragraf, som saknar motsvarighet i beredningens förslag, innehåller en
föreskrift om visst undantag frän kapitlets tillämpning i allmänna mål.

Föredraganden. Som framgår av motiveringen till 10
8, vari ges bestämmelser om att utmätning skall ske så snart som möjligt, om
anstånd och om ansökans förfallande, bör dessa bestämmelser inle gälla i allmänna
mäl. En föreskrift härom har tagits upp i 36 8. I övrigt bör kapifiels
bestämmelser vara tillämpliga även i allmänna mäl i den mån de kan tillämpas i
sådana mäl.

5
kap. Undantag från utmätning

Kapitlet stämmer väsentligen överens med 6 kap.
beredningens förslag och nuvarande bestämmelser om undantag frän utmätning.

Gällande rån. Bestämmelser om gäldenärens
beneficium och andra undantag frän utmätning finns f n. i 64-67 88 och 67 e 8
UL. I 64 8 finns vissa allmänna regler om undantag frän utmätning samt
föreskrifter om

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 5 kap. 494

förfarandet
vid utmätningsmannens prövning av vad som bör undantas. Regler om gäldenärens
beneficium finns upptagna i 65 8 1 mom. under sju punkter. Dessa kompletteras
med vissa mera allmänna bestämmelser i 2 och 3 mom. i samma paragraf. 1 66 8
ges bestämmelser om andra undantag från utmätning. Det är här fråga om fall dä
egendom inle får utmätas till följd av sin beskaffenhet eller pä grund av
särskilda föreskrifter om förbud mot utmätning. Härefter meddelas i 67 8 en del
gemensamma bestämmelser angående undantag från utmätning. Slutligen innehåller
67 e 8 ell tidsbegränsat förbud mot utmätning av utbetalda medel som inte fär
utmätas medan de innestår hos annan.

De nuvarande bestämmelserna om undantag från utmätning
tillkom år 1968. Därefter har ett par mindre ändringar skett av 67 8 är 1970
och av 65 Sär 1971.

Lagberedningen. Beredningen, som har utgått från
att de förhåUandevis nya reglerna om undantag från utmätning nu inte skall
genomgående övervägas på nytt, har inte närmare motiverat de föreslagna bestämmelserna
i 6 kap. UB. I huvudsak har beredningen endast lämnat orienterande
upplysningar om bestämmelserna i kapitiel och sambandet med andra bestämmelser
i förslaget.

Ett spörsmål som har uppmärksammals under senare
lid är frågan om möjlighel alt utmäta makes gifiorättsandel (se
justitieombudsmännens ämbetsberättelse år 1971 s. 385). Enligt beredningen är
det uppenbart alt utmätning av makes giftorällsanspräk under inga förhållanden
kan komma i fräga så länge giftorättsgemenskap gäller. Frågan aktualiseras
först när giflorällsgemenskapen skall upphöra i följd av boskillnadsansökan,
äktenskapsskillnad eller makes död. Vid boskillnad utgör dagen för ansökningen
den kritiska lidpunkten (9 kap. 3 § GB) under förutsättning all
boskillnads-ansökningen beviljas. I fräga om äktenskapsskillnad är däremot den
dag då domen har vunnit laga kraft avgörande och, när make har avlidit, tiden
för dödsfallet. Vad saken gäller är alltså huruvida i liden mellan giftorättsgemenskapens
upplösning och bodelningen utmätning kan ske av makes gifiorättsandel som
sådan.

Beredningen erinrar om att när
giflorällsgemenskapen skaU upplösas, vardera maken antas ha andelsrält i den
förmögenhetsmassa som bildas av makarnas giftorättsgods. Till dess andelarna
har brutits ul genom bodelning råder dock vardera maken (vid dödsfall den
efterlevande) alkjämt över sitt giftorättsgods (9 kap. 5 8,11 kap. 8 8 och 12
kap. 4 8 GB). Andra maken (resp. avliden makes arvingar och universella testaments-lagare)
kan under vissa förutsättningar påkalla att giftorätlsgods lill visst värde
sätts under särskild vård och förvaltning. Giftorätlsgods, varöver make fritt
kan råda, fär enligl uttryckliga föreskrifter tas i mät för hans gäld utan
hinder av boskillnad, hemskillnad eller äktenskapets upplösning (9 kap. 7 8,11
kap. 10 § och 12 kap. 6 8 GB).

Någon
föreskrift i lag som lämnar direkt svar på den uppställda frågan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 5 kap. 495

om
andelsrätten får utmätas finns enligl beredningen inte. JO:s uttalanden i nyss
nämnda ärende ledde fram till att enligl JO:s mening helt övervägande skäl
talar för alt utmätning av andelsrält i makars oskiftade bo inte bör få
förekomma samt att utmätning inle heller bör komma i fråga av makes rätt att
vid bodelning fä egendom tilldelad av andra maken. Beredningen tUlägger för
egen del att makes andelsrätt i den aktuella förmögenhetsmassan - dvs. med
tillgångar och skulder - svårligen kan anses över-låtbar säsom en vanlig
förmögenhetsfillgång. Den lämpar sig, även frånsett alla rättsliga
komplikationer, inle för omsättning.

Om andelsrätten som sädan inle kan överlåtas, kan
den inte heller bli föremål för utmätning. Av vad JO har anfört framgår också
att den rält att få utmätning i makes giftorättsgods som enligl anförda
bestämmelser i GB tillkommer borgenär knappast låter sig förena med rätt för
maken alt överlåta sin andelsrätt i förmögenhetsmassan. En sådan överlåtelse
befriar ju inte maken från hans personliga ansvar för befintliga skulder. I GB
förutsätts dessutom alt maken skall kunna ådra sig nya skulder som kan göras
gällande i den egendom han förvaltar. All genom utmätning beröva make hans
förvaltning - utan att som vid konkurs låta ett nytt organ träda i StäUet -
sätter enligt beredningen hela systemet i olag. Sädan utmätning av andelsrält
som här diskuteras skulle slutligen innebära en form av rättig-hetsutmälning
som inte särskilt beaktas i beneficiereglema, och dessa kan endast med
påtagliga svårigheter bringas att fungera analogivis. Alt helt lämna frågan om
beneficium därhän måste anses uteslutet.

Beredningen har särskilt övervägt, huruvida man kan
anse det rättsligt godtagbart all som förmögenhelslillgång överlåta resp.
utmäta enbart ena makens rätt att vid blivande bodelning få del i andra makens
egendom, dvs. att fä ell fillskott frän andra maken. Beredningen anser inte all
det bör godtas. Ell avstående från del i andra makens egendom bör följa
reglerna för bodelning och bör inte bli verksamt mot borgenärerna ulan all
därmed också bodelning i sin helhet har blivit eller skall anses genomförd.
Avlal om gmnderna för blivande bodelning kan visserligen äga rum men torde inle
ha någon självständig verkan mol borgenärerna.

Beredningen framhåller att vad som har anförts om
utmätning av makes andelsrält i giftorältsmassan inte har någon tillämpning pä
utmätning av arvinges andel i dödsbo. Sådan utmätning föranleder inle några
särskilda rättsliga komplikationer. När andelen har sålts, är köparen
andelsägare. Beredningen erinrar om alt den i 5 kap. 30 8 andra stycket har
föreslagit bl.a. alt när andel i dödsbo har utmätts, kronofogdemyndigheten
skall kunna begära att boets egendom avträds till förvaltning av boutredningsman
eller att skiftesman förordnas. Vidare föreslås i 9 kap. 6 8 tredje stycket att
när andel i dödsbo har utmätts, skifte bör avvaktas, om det inle medför
oskäligt dröjsmål. De mera väsentliga, rent praktiska ölägenheter som nu är
förenade med utmätning av arvinges andelsrält torde därmed ha bragts ur
världen. Motsvarande gäller enligt beredningen i fråga om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 -5 kap. I -4 §§ 496

universell testamentstagares andel i dödsbo.

Remissyttrandena. Beredningens
förslag beträffande undanlag från utmätning har över lag godtagils av
remissinstanserna. RSV framhåller alt de nuvarande reglema fungerar väl i
praktiken. Verket har berett landels kronofogdar tillfälle alt anföra
synpunkter på och förslag lill ändringar av bestämmelserna men nägra sädana
synpunkter eller förslag har inte framförts. Även länsstyrelsen i Stockholms
län uttalar att de nuvarande bestämmelserna om undantag från utmätning tjänar
sitt syfte relativt väl i praktiken.

Föredraganden. Som framgår av den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.1) delar jag beredningens uppfattning att
bestämmelser som har införts i samband med de parfiella ändringarna av
utsökningslagstiftningen under senare är inte nu bör tas upp till förnyad
revision utan all särskilda skäl härför föreligger. Enligt min mening finns det
inte tillräcklig anledning att på nytt överväga utformningen av reglerna om
beneficium och andra undantag från utmätning. Som har bestyrkts vid
remissbehandlingen har de nya regler som infördes genom 1968 års reform
fungerat tillfredsställande. Jag godtar sålunda beredningens förslag att de
nuvarande bestämmelserna om undanlag från utmätning i princip bör tas upp i
UB. I enlighet härmed innehåller inle heller departementsförslaget någon
närmare motivering till dessa bestämmelser. Här kan i stället hänvisas till förarbetena
lill motsvarande bestämmelser i gällande rätt, se betänkandet (SOU 1964:57)
Utsökningsrätt 111 (s. 201), prop. 1968:130 (s. 76, 108 och 145), ILU 1968:48
och rskr 1%8:362, betänkandet (SOU 1969:5) Utsökningsrätt IX (s. 190), prop. 19'70:142 (s. 158),
ILU 1970:8 och rskr 1970:451 samt prop. 1971:12 (s. 62 och 88), LU 1971:9 (s.
54) och rskr 1971:125.

Det förQänar påpekas alt
bestämmelserna om gäldenärens beneficium och andra undanlag från utmätning har
betydelse även vid konkurs Gfr 27 8 första stycket och 97 8 KL).

Beredningen har ingående behandlat
frågan huruvida utmätning, när giflorällsgemenskapen mellan makar skall
upphöra, får ske av makes giftorättsandel eller av makes rält att vid blivande
bodelning få del i andra makens egendom. Beredningen har därvid ansett att
sådan utmätning inte bör kunna äga rum. Jag delar denna uppfattning.

Bestämmelsema i förevarande kapitel
bör utan undantag gälla även i allmänna mål.

Undantag med hänsyn tiU gäldenärens behov

1-4 88 Dessa paragrafer motsvarar 6 kap. 1-4 88
beredningens förslag. Lagberedningen. Beredningen påpekar all
bestämmelsema i förevarande avsnitt syftar till all ge gäldenären med familj
skydd för hem och arbetsredskap m.m. Frånsett dödsbo skyddar bestämmelserna
endast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 -5 kap. I -4 §§ 497

fysisk person. Aktiebolag och andra juridiska personer
åtnjuter alltså inte något beneficium enligl nu berörda bestämmelser.

Beträffande bestämmelsen i 6 kap. 1
8 6 om bostadsrätt utgär beredningen frän att vad som sägs där om att hinder
mot utmätning inte föreligger, om gäldenären vid förvärv av bostadsrätten har
åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer, skall tillämpas även om
gäldenären först efter del all avtal om bostadsrätt har slutils i en eller
flera omgångar betalar in belopp på sätt som innebär alt han har åsidosatt tillbörlig
hänsyn mol borgenärerna. Beredningen påpekar i detta sammanhang också att den
som har betalat högre överlåtelseersättning än bostadsrättsföreningens stadgar
medger kan vägras medlemskap i föreningen. Detta gäller emellertid inte
exekutivt förvärv. Att priset vid exekutiv försäljning överstiger vad som
enligt stadgarna får las ut vid frivillig försäQning får inle medföra alt
exekulivköparen vägras inträde i föreningen (II 8 första stycket andra meningen bosladsrättslagen
1971:479).

1 anslutning till vad som föresläs
i 1 8 7 om undanlag frän utmätning av pengar och banktillgodohavande m.m.
påpekar beredningen att vad som har satts in pä checklönekonto ålminsione när
del gäller löntagare i vanliga inkomstlägen som regel skäligen fordras för
underhäll åt gäldenären under tid som anges i punkt 7 Jämförd med 2 8. Det är
därför sällan som det finns nägot att utmäta på kontot. Vidare bör observeras
all på kontot insatt lön enligt 6 kap. 11 § inte fär utmätas förrän nästa dag,
såvida inte lönen med tillämpning av 8 kap. har kunnat utmätas medan den
inneslod hos arbetsgivaren. Om utmätning av tillgodohavande pä checklönekonto
skulle aktualiseras, mäste enligl beredningen fill en början konstateras hur
stort det aktuella tillgodohavandet är sedan banken har fillgodoräknats inlösta
checkar enligt vad som har sagts under 5 kap. 4 8. Från tillgodohavandet skall
därefter avräknas vad som eventuellt inte fär utmätas enligt 6 kap. 11 8 i
förslaget och dessutom skall enligt 6 kap. 1 8 7 och 2 8 prövas huruvida
beloppet behövs för gäldenären och hans famiQ. Vid sist nämnda bedömning skall
emellertid även tas i betraktande andra likvida medel som gäldenären möjligen
har tillgängliga.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i
Stockholms län framhåller all enligl vad länsstyrelsen har erfarit som
överexekutor kan tillämpningen av den under I 8 3 upptagna bestämmelsen om
undantag av arbetsredskap m.m. till skäligt värde, jämförd med den bestämmelse
som har lagils upp i 4 8, välla avsevärda tolkningssvårigheter.

Den under 1 8 6 upptagna
bestämmelsen om undantag för bostadsrätt lill lägenhet som Qänar gäldenären
till stadigvarande bostad kritiseras av advokatsamfundet, som erinrar om att
motsvarande bestämmelse i UL tillkom år 1971 på basis av utredningar, som ägde
rum nägot eller några är dessförinnan. Den situation som dä förelåg på
bostadsmarknaden var enligl samfundet en helt annan än den nuvarande. 1
allmänhet finns numera inte några större svårigheter att skaffa en
hyreslägenhet, och den

32 Riksdagen I980I8I. I saml. Nr 8. Del I

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 5 kap. 1-4 §§ 498

sociala aspekten på ifrågavarande spörsmål mäste i dag
sägas ha mycket mindre tyngd än endast för några få är sedan. Enligl samfundet
förekommer del i praktiken alt gäldenär i konkurs, där samma princip gäller,
åberopar den nuvarande bestärrimelsen till stöd för att behåUa
bostads-rätlslägenhet till ett värde av flera tiotusentals kronor, varefter
gäldenären efter konkursens avslutande säljer bostadsrätten och flyttar in i
hyreslägenhet. Förhållandena på bostadsmarknaden bör enligt samfundets mening
föranleda sädan ändring av bestämmelsens lydelse, att bostadsrätt kan utmätas,
om det inte med hänsyn till gäldenärens behov och bostads-rätlens värde är
oskäligt all den utmäts. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser inte att det
finns bärande skäl att tillerkänna bostadsrättshavare en mera förmånlig
ställning än egnahemsägare och ifrågasätter därför om inte punkt 6 i 1 8 bör
utgå.

Särskild framställning om
utmätningsfrihet för småhus och remissyttranden över framstäUningen. 1
skrivelse den 5 maj 1977 till Justitiedepartemenlet har Sveriges
villaägareförbund anfört följande. De skäl som kan anföras för att hyresrätt
och bostadsrätt skall undantas frän utmätning kan åberopas även för att
fastighet, som tjänar gäldenären till stadigvarande bostad eller krävs för hans
förvärvsverksamhet, skall vara skyddad mol utmätning. Det framstår som
omotiverat att skillnad skall göras mellan bostadsrätt och äganderätt i fråga
om utmätningsskyddet. Det förekommer dessutom alt även småhus upplåts med
bostadsrätt. Fast egendom som har karaktär av egnahem och småhus bör därför
undantas från utmätning. Regler härom bör utformas i enlighet med vad som
gäller för bostadsrätt. Om detta förslag inte godtas, anser förbundet att
förbud bör införas att utmäta småhus för obetydliga fordringsbetopp. Utmätning
för sådana fordringar framstår sorn stötande med hänsyn till det betydande
värde som fast egendom representerar. Ett sådant förbud bör gälla alla slags
fordringar och alltså även fordran som är förenad med panträtt i fasligheten.
Förbudet mol utmätning bör avse även fritidshus.

Över villaägareförbundets
framställning har yttranden avgetts av hovrälten för Västra Sverige, RSV,
konsumentverket, länsstyrelsen i Stockholms län, bankföreningen, sparbanksföreningen.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges fastighetsägareförbund, LO,
TCO, advokatsamfundet och kronofogdeföreningen.

Framställningen om generell
utmätningsfrihet för småhus avstyrks av flertalet remissinstanser.
Konsumentverket föreslär viss ytterligare prövning. Endast LO och
fastighetsägareförbundet tillstyrker framställningen.

Konsumentverket framhåller all
starka sociala skäl kan anföras för utmätningsfrihet för stadigvarande bostad.
Enligt verkets mening är det sociala skyddsbehovel lika stort oberoende av
boende- och upplätelseform. Flera andra remissinstanser framhåller emellertid
att utmätnings-frihet för småhus skulle innebära alt egendom av längt större
värde än vad

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 5 kap. I -4 §§ 499

hyres- eller bostadsrätt representerar skulle undanhållas
borgenärerna. RSV påpekar all värdena på bostadsrätter på flera orter är fullt
Jämförbara med de värden som fastigheter representerar. Detta borde emellertid
enligt verkets mening leda till en undersökning av om man inte bör vidga möjligheterna
att utmäta bostadsrätt.

Från fiera häll påpekas att ett
bifall till framställningen skulle innebära att betalningsviljan hos gäldenärer
skulle försämras. Pätryckningseffekten av en utmätning av fast egendom är
påtaglig. Fast egendom är f n. ett vanligt utmälningsobjekt. Däremot leder
utmätningen sällan till exekutiv försäljning, eftersom betalningsuppgörelse
dessförinnan ofta kommer till stånd. Flera remissinstanser, däribland RSV och
advokatsamfundet, framhåller mol denna bakgrund att del kan ifrågasättas om
det föreligger något behov av ulmätningsfrihet för småhus. Advokatsamfundet
anför att några fall där utmätningsmöjlighet har kommit i konflikt med sociala
hänsyn inle har redovisats. Konsumentverket anser alt en kartläggning bör ske
av i vilken utsträckning gällande ordning har lett lill förhållanden som inle
är godtagbara från konsumentsynpunkt.

Hovrätten för Västra Sverige pekar
på de gränsdragningsproblem som kan uppstå när det gäller att bedöma om en
faslighet har karaktär av utmätningsfritt småhus eller skall vara
utmätningsbar. Hovrätten ställer frågan hur del skall kunna förhindras att
gäldenären använder avsevärda belopp till inredning och utrustning av
fastigheten i förhoppning att det anskaffade höjer faslighetens värde och
samtidigt är oåtkomligt för borgenärerna.

Även när del gäller förslaget om
ulmätningsfrihet för småskulder intar flertalet remissinstanser en negativ
hållning. RSV ifrågasätter del faktiska behovet av ett sådant skydd. Verket
känner inle till något fall där enbart utmätning för en bagatellfordran har
lett till försäljning. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller all i de fall
försäljning ändå sker det torde bero bl.a. på att gäldenärens ekonomiska
situation är så allmänt bekymmersam att det är en tidsfråga innan fastigheten
ändå skulle tas i anspråk för gäldenärens skulder. Sparbanksföreningen påpekar
att det bland sparbankerna inte anses som god banksed all begära utmätning av
fast egendom och föranstalta om exekutiv försäljning därav för all slutreglera
ett mindre obetalt belopp på ett lån, såvida inte länet har grovt vanskötts.

Flera remissinstanser anför att en
beloppsgräns för utmätning skulle leda till missbruk och ge många gäldenärer
den uppfattningen att små skuldbelopp inte behöver betalas. Bankföreningen
framhåller alt olägenheterna framför allt skulle aktualiseras i samband med
mindre restbelopp och mindre räntebelopp. Förslaget kan enligt bankföreningen
minska fastighetsägares möjlighel att få kredit. LO anser att förslaget
troligen skulle leda till att banker och andra kreditinstitut skulle kräva
någon annan form av säkerhet för betalning av ränta och amorteringar för att
bevilja lån till småhus. Delta skulle drabba de faslighetsköpare som inte kan
prestera

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 5 kap. 1 -4 §§ 500

annan säkerhet än fastigheten. Konsumentverket, som
ansluter sig till förslaget, anser att del inte bör gälla pantförskriven
fordran, eftersom delta skulle medföra ökade krav på alternativ säkerhet.

Föredraganden. Jag anser inle att
anledning föreligger att slopa det nuvarande skyddet mot utmätning av
bostadsrätt eller alt, pä sätt en remissinstans har förordat, ändra
förutsättningarna för detta skydd. Det kan erinras om alt som förutsättning för
att bostadsrätt skall kunna undantas från utmätning gäller bl.a. att del inle
är oskäligt med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde. 1
departementsförslaget har emellertid lydelsen av bestämmelsen om bostadsrätt
jämfört med beredningens förslag Jämkats något redaktionellt.

1 särskild framställning till
Justitiedepartementet har Sveriges villaägare-, förbund föreslagit att även
fastighet som har karaktär av småhus skall undantas från utmätning, om
fastigheten Qänar gäldenären till stadigvarande bostad eller krävs för hans
förvärvsverksamhet. Framställningen, som har remissbehandlats, har i allmänhet
avstyrkts av remissinstanserna. För egen del vill Jag först understryka att det
är ett angeläget syfte att skydda gäldenärens och hans familjs bostad från
utmätning. Enligt 1 8 i departementsförslaget skall också, som framgår av det
föregående, hyresrätt till bl.a. lägenhet som tjänar gäldenären till
stadigvarande bostad och, med vissa begränsningar, bostadsrätt till lägenhet
för samma ändamål undantas från utmätning. Mot bakgrund härav kan skäl sägas
tala för att även bostad, som utgörs av fastighet vilken innehas med
äganderätt, åtminstone i viss utsträckning bör undantas frän utmätning, Mol en
sådan ulmätningsfrihet kan emellertid anföras ätskilliga andra skäl. Av dessa
kan här nämnas följande.

Även mindre bostadsfastigheter
representerar i allmänhet förhållandevis stora värden, vilka är betydligt
högre än värdena på bostadsrätter som kan undantas från utmätning. Det framstår
inte som rimligt att så stora värden som det även i fråga om små
bostadsfasligheler ofta rör sig om skall undandras borgenärerna. Under alla
förhållanden måste faslighet kunna tas i anspråk för fordran, som är förenad
med panträtt eller annan särskild förmånsrätt i egendomen Qfr 13 8 i
departementsförslaget). Med hänsyn till att även mindre fasligheter i allmänhet
är pantförskrivna och lill att utmätning av fastighet i de flesta fall sker på
begäran av panthavare framstår del också som mindre motiverat alt i princip
förbjuda utmätning av sådana fastigheter.

Enligt vad som har upplysts under
remissbehandlingen sker exekutiv försäljning av mindre bostadsfasligheler
endast undanlags vis pä begäran av borgenär vars fordran inle är förenad med
särskild förmånsrätt i fastigheten. Möjligheten till utmätning av fastighet,
även en mindre fastighet, har emellertid ofta en indirekt veikan pä sä sätt att
gäldenären betalar sin skuld sedan utmätning har aktualiserats. Om
bostadsfastigheter i viss omfattning skulle undantas från utmätning,
skulle denna verkan gå

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 5 kap. 1 ~4 §§ 501

förlorad
till nackdel för indrivningen säväl i enskilda som i allmänna mäl. Det kan
påpekas att enligt utmätningsordningen skall av utmätningsbar egendom fastighet
i princip las i anspråk sist (se 4 kap. 4 8 i departementsförslaget och
motiven lill den paragrafen; se även 5 8 i samma kapitel). Jag vill också nämna
att införande av ulmätningsfrihet för fastighet borde leda till alt inte heller
pantbrev i fastigheten kan utmätas.

På grund av det anförda är jag inle beredd att föreslå
ulmätningsfrihet för bostadsfasligheler. Än mindre finns det skäl att göra
undanlag för fastighet som används i gäldenärens förvärvsverksamhet.

Villaägareförbundel har i andra hand föreslagit att
fastigheter som har karaktär av småhus, däri inräknat fritidshus, inte skall få
utmätas för obetydliga fordringsbelopp. Även delta förslag har i allmänhet
avstyrkts av remissinstansema. För egen del vill jag framhålla alt frågan om
undantag från utmätning för mindre fordringar har en vidare innebörd. Det finns
knappast anledning att när det gäller utmätning för små fordringar uppställa
undanlag Just för mindre fastigheter som används till bostad eller för
fritidsändamål. En mer eller mindre generell utmätningsfrihet beträffande
småskulder skulle emellertid medföra att sådana fordringar inte blir
sanktionerade, i vart fall inle utan alt det går lill konkurs. En sädan ordning
kan inverka menligt pä viljan att betala mindre skulder. Den kan också tänkas
leda till att gäldenären söks i konkurs, såvida inte motsvarande hinder
uppställs för sådan exekution.

Enligt vad som har upplysts under
remissbehandlingen förekommer det praktiskt tagel inle att fastighet säljs
exekutivt för betalning av mindre belopp. När utmätning någon gång aktualiseras
för mindre fordringsbelopp synes det bero på tredska från gäldenärens sida.
Den nuvarande regleringen torde sålunda inte ha föranlett några beaktansvärda
ölägenheter. Alt sådana olägenheter skuUe förekomma har inte heller påståtts i
villaägareförbundels framställning. Nägot behov av ifrågasatt utmätningsförbud
föreligger alltså inte.

Av anförda skäl är jag inte heller beredd alt
förorda någol förbud mot utmätning för små fordringsbelopp.

Föreningarna djurens vänners riksorganisation har i
skrivelse den 22 februari 1978 till Justiliedeparlemenlet föreslagit att
reglema om undantag från utmätning kompletteras med en bestämmelse om att
sällskapsdjur i gäldenärens bostad inle får utmätas. Med anledning härav vill
jag framhälla att hundar och andra säUskapsdJur omfattas av föreskriften i 65 8
I mom. 4 UL angående föremål med sädant övervägande personligt värde för
gäldenären, alt det måsle anses uppenbart obilligl alt la egendomen i anspråk
(se SOU 1964:57 s. 235). 1 8 4 i departementsförslaget har samma innebörd.
Härav följer att t.ex. en sällskapshund i allmänhet inte skall utmätas. Enligt
min mening finns det inte anledning att därutöver ta upp en särskild
bestämmelse om ulmätningsfrihet för sällskapsdjur.

Även
i övrigt överensstämmer bestämmelserna om gäldenärens bene-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 5 kap. 5-12 §§ 502

ticiiini i depai'tc!ncnisl'örslai:et med beredningens
förslag.

Reglfrna om L'iili.len;irens
beneficium äi' avfattade pä sädant sått att tillämpningen ka;; i viss
utsträckning fortgående anpassas till de iindringar som cn fortsatt
siandardhöjning och utvecklingen i övrigt kan medföra. Detta galler inte minst
bestämmelsen i I S 2 om undantag för möbler, husgeråd och annan utrustning i
ett hem. Egendom som vid de nuvarande bcsiiimmelsernas tillkomst år 1968 ansågs
falla utanför beneficiet på grund av sill exklusiva beskaffenhet kan sålunda
numera ha blivit så vanlig att den bör anses ingå i beneficioi. Som exempel pä
det anförda kan nämnas all cn frysbox numera i allmänhet ulgör en så normal och
behövlig utrustning i ett ordinärt hem. att den bör omfattas av nämnda
beneficiebestäm-melse (jfr N,IA 197? C 239). Frysbox utgör emellertid i
allmänhet tillbehör lill fastighet, om den tillhör fastighetens ;'>gare. och
kan då tas i anspråk genom utmatning av fastigheten Gfr 4 kap. 6 8 andra
stycket).

Undantag på grund av egendomens beskaffenhet eller
särskild föreskrift

5-12 SS Dessa paragrafer nK)tsvarar 6 kap. 5-11 §8
beredningens föislag.

Lagherednin.iieii. Beredningen
framhåller att i detta avsnitt regleras sådana fall då egendom inte får tas i
mät därför att dess beskaffenhet anses böra hindra utmätning ellei' därför att
särskilda föreskrifter har meddelats om undantag från utmiitning. Vad gäller
sist nämnda kategori erinrar beredningen om de taliika utmätningsförbud som har
meddelats i försäkrings- och sociallagstiftningen. Även föreskrift vid gåva
eller i testamente om överlåtelseförbud skall i stor utsträckning respekteras.

Förslaget innehåller inte någon
annan saklig nyhet, påpekar beredningen, ån den bestiimmelse som innefattas i
7 S andra stycket. Enligt 7 8 första stycket, som svarar mot 66 S 3 mom. UL.
får skadestånd, som tillkommer gäldenären med anledning av personskada,
frihetsberövande, falskt åtal, iirekränkning eller annat sådant, inte utmätas
för hans skuld medan skadeståndet innestår hos den som skall utge det. Har
skadeståndet bestämls att utgå såsom livränta, gäller det sagda själva rätten
lill livräntan. Dessa bestämmelser kompletteras i gällande lag av en
föreskrift i 67 e 8 UL. enligt vilken skadestånd, avlöning eller annan förmån,
som inte får utmiitas medan den innestår hos annan, inte heller får utmätas
förrän dagen efter det att den har utbetalats.

1 fråga om skadestånd som har
nämnts nyss har enligt beredningen utmätningsförbudei i 66 S 3 mom. sin
bakgrund i själva syftet med skadeståndet, och detta kan obestridligen vara
ett motiv för alt utmätnings-förbudet sträcks ut till att gälla längre än
t.o.m. utbetalningsdagen. 1 första hand gäller detta, när fråga är om
skadestånd som skall tillgodose ett försöGningsbehov. t.ex. engångsersättning
för nedsatt arbetsförmåga. I sådana läll synes utmätningsfrihet böra godtas sä
länge skadeståndet finns

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 5 kap. 5~I2 §§ 503

avskilt och försörjningsbehovet kvarstår. I fråga om andra
skadestånd som omfattas av 66 8 3 mom. UL synes enligt beredningen också ett
bättre skydd än f.n. vara motiverat. Det gäller t.ex. ersättning för sveda och
värk eller annat ideellt skadestånd. Förutsättning för skydd bör även här vara
att medlen hålls avskilda, men därjämte synes en tidsgräns behövlig.
Beredningen föreslär att skyddet i dessa fall skall, även om medlen allQämt
hålls avskilda, utslockna när två år har förflutit frän det att de betalades
ut. Bestämmelser i enlighet med det anförda har införts som andra stycke i 7 8
i förslaget.

Med skadestånd som har nämnts nu
kan, anför beredningen. Jämföras medel som har anvisats gäldenären för visst
ändamål. Om sådana medel omfattas av 66 S 2 mom. UL, vilken bestämmelse
motsvaras av 6 kap. 6 8 första stycket i förslaget, är de fria från utmätning
sä länge utmätningen strider mol det ändamål till vilket medlen skall användas.
I allmänhet konsumeras sådana medel relativt snart. Föratt utmätningsskydd
skall kunna åtnjutas för medel som har betalats ut till gäldenären förutsätts
att medlen hälls avskilda. En uttrycklig bestämmelse härom föresläs i andra
stycket av 6 S.

Vid bedömning huruvida medel har
hållits avskilda torde enligt beredningen lagen (1944:181) om
redovisningsmedel kunna Qäna till vägledning. Vad som har sagts nyss om alt
medlen skall finnas avskilda utesluter inle att vad som har trätt i stället kan
vara skyddat, t.ex. om medlen har satts in i bank eller obligationer har
inköpts för beloppet. Hur långt en sådan surrogationsprincip gäller är
emellertid tveksamt.

Bestämmelsen i 10 8 första stycket
i förslaget hänvisar beträffande utmätning av avlöning eller därmed jämställd
ersättning eller belopp vilka utgår som pension eller livränta till
föreskriftema i 8 kap. Beredningen framhåller att bestämmelserna i 6 kap. inle
är tillämpliga så länge avlöning eller andra medel som har nämnts nu innestår
hos den som skall utge beloppet. Sedan utbetalning har sketl gäller emellertid
om utmätning av medlen vad som sägs i 6 kap., se 8 kap. 7 och 10 88 i
förslaget.

Beredningen påpekar alt
bestämmelsen i 66 8 6 mom. UL. vari anges alt 16 8 andra stycket lagen om
avbetalningsköp skall iakttas vid utmätning för fordran på grund av
avbelalningsköp, saknar direkt motsvarighet i 6 kap. Bestämmelsen i
avbelalningsköplagen innehåller att för fordran pä grund av avbetalningsköp det
gods köpet avser inte får tas i mät. Denna bestämmelse omfattas enligt
beredningen uppenbart av 10 S andra stycket i 6 kap. och nägon särskild erinran
om bestämmelsen förefaller inte behövlig.

Remissyttrandena. Förslaget att
utmätningsförbudei i fråga om skadestånd som avses i 66 8 3 mom. UL skall
utvidgas till att i viss utsträckning gälla även sedan medlen har betalats ul
har genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remissyttrandena. TCO,
som delar beredningens uppfattning all utmätningsförbudei bör utsträckas att
gälla även efter utbetalningen, vänder sig emellertid mot beredningens
uttalande att lagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 5 kap. 5-12 §§ 504

om
redovisningsmedel kan Qäna lill vägledning vid bedömande huruvida medlen har
håUits avskilda. TCO anser det orealistiskt att tro att den kategori, som är
beroende av skadestånd för sin försöGning, skall känna till reglerna om
redovisningsmedel och kunna tillämpa dem för att komma i åtnjutande av
utmälningsskyddet. Om nägon begränsning av utmätnings-förbudet skall gälla, bör
därför enligt TCO den som betalar ut skadeståndet - i de allra flesta fall
staten eller ett försäkringsbolag - åläggas alt underrätta den som uppbär
skadeståndet om möjligheten att uppnå utmät-ningsfrihel. Helst bör även
föreskrivas att medlen måsle utbetalas via ell särskilt för
betalningsmottagaren upprättat konto som fyller lagens anspråk på avskiQande.

Föredraganden. Beredningen har i 6 kap. 5 5
föreslagit att egendom, som lill följd av sin beskaffenhet eller enligt
föreskrift vid gåva eller i testamente eller pä annan grund som gäller mol
borgenärema inte får överlåtas, inte heller får utmätas, om inte annat följer
av lag eller annan författning. Bestämmelsen stämmer i sak överens med 66 8 I
mom. UL, frånsett att enligt den senare bestämmelsen undantag från
utmätningsförbudei skall följa av lag eller förordning. Av nya regeringsformen
följer att undantag från nämnda utmätningshinder kan ställas upp endast i lag.
Paragrafen har avfattats i enlighet härmed.

Jag delar beredningens mening att del nuvarande
skyddet mol utmätning av skadestånd som avses i 66 8 3 mom. UL bör vidgas att
gälla även efter del att skadeståndet har betalats ul. Jag godtar också beredningens
förslag om de närmare förutsättningama för utmälningsförbud efter utbetalning.
En remissinstans har ansett att skyldighet bör föreskrivas för den som betalar
ut skadeståndet alt underrätta den ersättningsberättigade om
utmätningsförbudet och eventuellt även alt sätta in medlen på ett särskilt
konto. Jag anser emeUertid inte delta vara lämpligt. För att få åsyftad verkan
borde en sådan skyldighet förenas med förpliktelse all vid försummelse betala
pä nytt. En sädan ordning kan dock knappast godtas. Det bör ocksä beaktas att
skadestånd som avses här ofta torde betalas ut av enskild person. Jag vill
vidare erinra om att även beträffande medel som har anvisats för visst ändamål
gäller som förutsättning för ulmätningsfrihet efter det att medlen har betalats
ut att de håUs avskilda.

I 6 kap. 10 8 har beredningen som första stycke
tagit upp en bestämmelse om att beträffande utmätning av avlöning eller därmed
jämställd ersättning eller belopp vilka utgår som pension eller livränta
meddelas föreskrifter i 8 kap. Andra stycket i paragrafen innehåUer en erinran
om att särskilda bestämmelser gäller om förbud mot utmätning i vissa andra
fall. I departementsförslaget har dessa båda föreskrifter tagits upp i två paragrafer,
varvid ordningsföQden meUan föreskriftema har kastats om. Anledningen härtUl
är bl.a. att reglema i 7 kap. om utmätning av förmåner som avses där, särskilt
av belopp som utgår som pension eller livränta, utgör

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 5 kap. 13 § 505

undantag från samtliga utmälningsförbud i förevarande
avsnitt och alltså även frän förbud som finns utanför UB,

Beträffande 12 S i
departementsförslaget kan påpekas att den naturligen inte innebär någon
inskränkning i de utmätningsförbud för tiden efter utbetalning som följer av 6
S andra stycket resp. 7 8 andra stycket.

1 övrigt stämmer förevarande
avsnitt i departementsförslaget i sak överens med beredningens förslag.

Pantsatt egendom m.m.

13 8 Denna paragraf motsvarar 6 kap. 12 8 beredningens
förslag.

Lagberedningen. Del finns enligt
beredningen i regel ingenting som hindrar att ägaren säljer eller på annat sätt
avyttrar sädan egendom som skyddas mot utmätning enligt 6 kap. i förslaget. I
vissa fall gäller dock överlåtelseförbud som skall respekteras, låt vara att
sädant förbud inte hindrar godtrosförvärv, om den överlåtna egendomen är sådan
att godtrosförvärv kan äga rum. Om ägaren har rätt att avyttra egendomen, kan
han också regelmässigt förutsättas ha rätt all pantsätta den. Del är enligl
beredningen uppenbart att den som har mottagit panten mäste få realisera denna
om pantfordringen inte betalas i behörig ordning. En vanlig form för
realisation är att panten utmäts. Bestämmelse att reglerna om undantag frän
utmätning inte hindrar utmätning för pantfordran finns f n. i 67 S I mom. UL.
Bestämmelsen gäller ocksä när borgenär av annan anledning fär hälla inne
egendom lill säkerhet för sin fordran (t.ex. retentionsrätt på grund av
reparation). 112 8 första stycket har tagils upp en motsvarande bestämmelse.

Beredningen påpekar att utmätning
emellanåt föregås av kvarstad för fordran. Vid genomförandet av kvarstadsbeslut
skall beneficieprövning ske. Del kan inträffa att gäldenären, sedan kvarstaden
har ägt rum, avhänder sig annan egendom och att till följd därav hans
ekonomiska situation, när utmätning skall ske, är sädan all den kvarstadsbelagda
egendomen inte skulle kunna utmätas om ny beneficieprövning mäste ske.
Beredningen har ansett att den kvarstadsbelagda egendomen skall vara undantagen
från ny beneficieprövning. Detta bör med hänsyn lill förhållandet mellan
kvarstad och utmätning i övrigt gälla inte bara när utmätning söks för
kvarstadsborgenärens fordran ulan även när annan borgenär begär utmätning när
det är lillätet enligl 17 kap. 9 8 i förslaget. En bestämmelse i ämnet har
tagits upp som andra stycke i 12 8.

Föredraganden. Förevarande paragraf
i departementsförslaget stämmer överens med beredningens förslag. Jag vill
påpeka att Jag har godtagit beredningens förslag om att kvarstadsbelagd egendom
inte skall underkastas ny beneficieprövning vid utmätning ens när utmätning
sker för annan fordran än kvarstadsfordringen, trots att förhållandet mellan
kvarstad och utmätning regleras pä ett delvis annat sätt i departements-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 6 kap. 506

förslaget än i beredningens föislag. Nämnda ändring i
förhällande till beredningens förslag har emellertid föranlett en jämkning av
andra stycket i paragrafen.

Förfarandet vid prövningen

14 och 15 SS Dessa paragrafer motsvarar 6 kap. 13 och 14
88 i beredningens förslag.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller all kronofogdemyndigheten i princip skall tillämpa bestämmelsema i
I- 12 88 ex officio. Det ligger emellertid i sakens natur alt
förrättningsmannen inte kan förutsättas känna till gäldenärens omständigheter.
Gäldenären är därför skyldig all lämna de uppgifter som är tillgängliga för
honom och som behövs för prövningen.

Föredraganden. Bestämmelserna i
departementsförslaget stämmer överens med beredningens förslag. Beträffande 14
8 kan anmärkas att den får ses som en osanktionerad komplettering av reglerna
om gäldenärens upplysningsplikt i 4 kap. 14 8.

6 kap. Säkerställande av utmätning

1 kapitlet ges bestämmelser om de
följdåtgärder som skall vidtas efter beslut om utmätning, dvs. främst åtgärder
som syftar till att säkerställa att gäldenären inte genom överlåtelse eller på
annat sätt förfogar över egendomen till skada för sökanden. Kapitlet motsvarar
7 kap. i beredningens förslag.

Gällande rätt. Enligl UL tillgår
utmätning i allmänhet så att utmätningsmannen inställer sig hos gäldenären
och, om förutsättningarna för utmätning föreligger, förklarar viss egendom
utmätt. Utmätning av fast egendom sker dock regelmässigt på utmätningsmannens
tjänsterum.

Utmätning av lös egendom är
emellertid inle avslutad genom utmäl-ningsförklaringen. Vad som utmäts skall
enligt UL upptecknas och värderas. Dessutom måste utmätningen säkerställas på
lämpligt sätt. Vilka åtgärder som kan ifrågakomma beror bl.a. på egendomens
beskaffenhet. Kan den inte lämpligen omhändertas fär i stället sörjas för att
egenskapen av utmätt gods klargörs pä annat sätt, t.ex. genom att märke fästs
på objektet eller, i fråga om fordran, att sekundogäldenär underrättas.

Nuvarande bestämmelser om hur
utmätning av lös egendom fullbordas är väsentligen följande.

Vad först gäller vanlig lös egendom
sägs i 73 8 I mom. UL att den skall upptecknas och värderas. För värderingen
får vid behov sakkunnig anlitas. Enligt 74 8 I mom. skall pengar omhändertas av
utmätningsmannen. Lösören skall sättas i förvar på stället under
utmätningsmannens

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 6 kap. 507

försegling
eller, om detta i brist pä Qänliga förvaringsrum eller av annan orsak inte
lämpligen kan ske, utmärkas med insegel, skriftligt anslag eller pä annat sätt
så att det klart syns att godset har blivit utmätt. Kan det utmätta inte utan
risk lämnas kvar under gäldenärens tillsyn, skall utmätningsmannen låta godset
vårdas av någon annan eller föras lill annat ställe, om det kan ske. Finns
egendomen i tredje mans besittning, skall utmätningen enligl 74 8 2 mom.
säkerställas genom alt innehavaren förbjuds att utlämna egendomen till förfång
för den till vilken gäldenärens rätt kan komma att övergå till följd av
utmätningen. Detta gäller om tredje mannen kan åberopa en egen rättstitel till
stöd för sitt innehav av egendomen. I annat fall, t.ex. om han tillfälligt
eller mera varaktigt innehar egendomen för gäldenärens räkning, anses
säkerställande böra ske på samma sätt som om gäldenären hade egendomen i sin
omedelbara besittning. Tredje mannen anses dock inte skyldig att upplåta
särskilt förvaringsrum för det utmätta eller att underkasta sig att
utmälningsmärke anbringas på egendomen. Bestämmelsen i 74 8 2 mom. anses
analogiskt tillämplig även på annan egendom än lösöre.

Utmätning av fartyg, luftfartyg eller gods i fartyg
eller luftfartyg säkerställs i princip på samma sätt som utmätning av annat
lösöre. Dess-utom skall tullmyndigheten underrättas (47 b 8 USK). Vid utmätning
av bl.a. registrerat skepp eller luftfartyg skall inskrivningsmyndigheten underrättas
(47 8 USK). Såvitt angår fartyg eller luftfartyg bör utmätningsmannen i
allmänhet låta försegla roder, avlägsna nägon viktig maskindel, ordna
vakthållning e.d. Utmätningsmannen kan ocksä sälta utmätnings-sigill på
lämpliga ställen. När gods i fartyg eller i luftfartyg utmäts, bör förbud
enligl 74 8 2 mdm. meddelas befälhavaren alt utlämna godset. Har konossement
utfärdats, bör delta omhändertas. I 73 8 2 mom. finns ytterligare bestämmelser
om vad utmätningsmannen skall iaktta vid utmätning av egendom som det nu är
fråga om.

Om utmätning av fordran eller rättighet finns
bestämmelser i 75 8. Är fordringen eller rättigheten grundad på löpande
förbindelse eller annan handling vars företeende ulgör villkor för fordringens
utkrävande eller rättighetens utövande, skall enligt 75 8 1 mom. handlingen las
i förvar. Under bestämmelsen faller vanliga löpande skuldebrev ställda till
innehavaren eller till viss man eller order, akfiebrev, emissionsbevis eller
oplionsbevis även om de är ställda till viss man, kuponger till obligationer
eller aktier, växlar, checkar och konossement samt andra presenlationspapper,
såsom depositionsbevis och olika bankböcker. För utmätning förutsätts att
handlingen i fråga finns tillgänglig för utmätningsmannen.

Vid utmätning av annan fordran eller rättighet
skall enligt 75 8 2 mom. utmätningsmannen la i förvar handling som Qänar till
bevis om fordringen eller rättigheten, om sädan handling finns alt tillgå. Det
kan röra sig om ett vanligt enkelt skuldebrev, kontrakt, andelsbevis i
ekonomisk förening, patentbrev e.d. 1 protokollet skall vidare tecknas förbud
för den för-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 6 kap. 508

pliklade att utge något lill annan än utmätningsmannen
eller den till vilken i följd av utmätningen gäldenärens rätt kan komma att
övergå. Förbudet skall delges den förpliktade.

I 91 a 8 finns särskilda
bestämmelser om utmätning av pantbrev i fast egendom eUer skepp. Utmätningen
säkerställs enligt 2 mom. genom all pantbrevet tas i förvar eller, orn annan än
ägaren innehar pantbrevet, genom att förbud meddelas innehavaren att utlämna
del utan tillstånd av utmätningsmannen.

I fräga om utmätning av obelänad
inteckningshandling som avser luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg
gäller att den sker enligt reglerna för utmätning av skuldebrev. Om handlingen
endast delvis är belånad, föreskrivs i 74 8 3 mom. beträffande utmätning av
ägarhypotekel aft förbud skall meddelas innehavaren att utan tillstånd av
utmätningsmannen utlämna inteckningshandlingen. Förbudet skall tecknas på
handlingen. Bestämmelser finns också om utbrytning av ägarhypotekel.

Enligl 76 S gäller all om utmätning
skall ske av gods som redan är utmätt för annan fordran, det inte krävs all
godset på nytt upptecknas, värderas eller "förseglas". Delsamma är
förhällandet beträffande gods som har belagts med kvarstad för fordran.

Beträffande utmätning av lön gäller
enligl 67 c 8 1 mom. att utmätningen inte anses fullbordad förrän den som skall
utbetala lönen fått underrättelse om beslutet och det belopp som skall
innehållas är förfallet till betalning.

Som har nämnts tidigare medför
utmätning all gäldenären inle får förfoga över den utmätta egendomen. Förbudet
är straffsanktionerat i 17 kap. 13 8 BrB. Straffbestämmelsen omfattar även den
som enligt 74 8 2 mom. UL har förbjudils att utge egendom. Sekundogäldenär som
enligl 75 8 2 mom. har förbjudits att prestera till annan än
kronofogdemyndigheten eller den lill vilken rätten har övergått torde däremot
inte drabbas av straff, om han bryter mot förbudet, men han kan bli pliktig all
prestera en gång lill.

Enligl 60 a 8 1 mom. gäller att om
utmätning av lös egendom inle kan verkställas genast utmätningsmannen fär, om
det finnes erforderligt, säkerställa utmätningen genom att ta vård om egendomen
eller meddela sådant förbud som avses i 74 §, 75 8 2 mom. eller 91 a 8 UL för
där avsedda fall. Provisorisk åtgärd som har nämnts nu innebär att gäldenären
därefter inle får förfoga över egendomen till men för borgenären. Är gäldenären
inte närvarande, skall han skyndsamt underrättas om åtgärden. Åtgärden fär inte
upprätthällas längre än som är oundgängligen nödvändigt (60 a 8 2 mom.). Har
utmätning inte följt inom tvä veckor, skall åtgärden hävas.

Utmätning av fast egendom sker som
tidigare har nämnts regelmässigt på utmätningsmannens Qänslerurri. Om åtgärder
för beskrivning och värdering av utmätt fastighet finns bestämmelser i FfL. 1
82 a 8 UL regleras utmätning av fast egendom i fall då denna har överlåtits men
över-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 6 kap. 509

låtelsen beror av villkor. Enligt 83 8 2 mom. UL skall
medkontrahenten underrättas om utmätningen och förbud meddelas honom att
prestera till annan än utmätningsmannen eller överexekutor.

Gäldenären har rätt att sitta kvar
på ulmätt faslighet och får enligt FfL i regel ocksä ombesörja förvaltningen
och tillgodogöra sig avkastningen. FfL anger närmare vilka ätgärder som är
tillåtna i fråga om utnytQande av fastigheten.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller alt syftet med säkerställande av utmätning i första hand är del
självklara att man därigenom vill förhindra eller åtminstone försvåra för
gäldenären att förfoga över egendomen i strid mot utmälningsbeslutet. Del är
företrädesvis rättsliga förfoganden som kommer i fråga men i det särskilda
fallet kan det kanske också befaras att gäldenären gömmer undan utmätt gods,
gör del oåtkomligt genom att föra det utomlands eller förbrukar del.

Utmätning ger enligt 8 S
förmånsrättslagen utmätningssökanden förmånsrätt i egendomen och innebär
därigenom ett förvärv som närmast kan Jämföras med förvärv av panträtt.
Konkurrens kan uppkomma mellan detta ulmätningssökandens förvärv och
överiålelse av egendomen (inkl. upplåtelse av panträtt). Vid konkurrens mellan
tvä eller fiera överlåtelser (tvesala) tillmäts tradition, denuntiation eller
registrering betydelse enligl uttryckliga eller oskrivna regler på olika
rättsområden. Säkerställandet av utmätning bör enligt beredningen i första hand
ske genom åtgärder vilka såvitt möjligt svarar mot kraven pä tradition,
denuntiation eller registrering som förutsättning för företräde vid tvesala.
Dessutom kan även andra åtgärder vara praktiskt påkallade.

Enligt beredningen bör beträffande
lös egendom nya bestämmelser sä långt möjligt klargöra vilka ätgärder för att
säkerställa utmätning som är obligatoriska. Ett praktiskt fall som bör
uppmärksammas är att sådant fordringsbevis som f n. måsle finnas tillgängligt
för att utmätning skall kunna äga rum inle kan anträffas. Det torde även vara
lämpligt alt meddela en del klargörande bestämmelser om hur det skall förfaras
i fråga om avbetalningsgods och egendom som finns i tredje mans besittning.
Liksom f n. bör interimistiska åtgärder kunna vidtas. Bestämmelser om nytQandet
av utmätt egendom och försäkring m.m. har också synts önskvärda. Frågor som
rör nylQandet av utmätt fast egendom behandlas, efter mönster av FfL, i 13 kap.

Beredningen förutsätter att administrativa
bestämmelser utfärdas beträffande en del praktiska tillämpningsfrägor. De bör
bl.a. innefatta föreskrifter om anmälan till vederbörligt register när skepp,
luftfartyg, inlecknade reservdelar eller fast egendom har utmätts.

Remissyttrandena. Sammanförandel i
ett särskilt kapitel av de bestämmelser som syftar till att säkerställa
utmätning har fått ett positivt mottagande. Advokatsamfundet anser att
förslaget innebär stora fördelar från systematisk synpunkt i förhållande till
vad som nu gäller. Enligt länssty-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 6 kap. 1 § 510

relsen i Norrbottens län år förslagels påbyggnad av
gällande bestämmelser och av vad som i praktiken tillämpas välgrundad för
tillgodoseende av nutida krav pä effektivitet och ändamålsenlighet.

Föredraganden. Jag godtar de
allmänna utgångspunkter för nya bestämmelser om säkerställande av utmätning som
beredningen har anfört. Bestämmelserna härom i departementsförslaget följer i
huvudsak beredningens förslag.

Frågan i vad mån s.k.
skrivbordsutmätning får ske av lös egendom har i departementsförslaget
uttryckligen reglerats i 4 kap. 7 8. Departementsförslaget innebär alt sädan
utmätning är tillåten i större utsträckning än enligt beredningens förslag.
Detta har föranlett vissa Jämkningar i 6 kap. Vidare har kravet på försegling
eller märkning av lösöre som efter utmätning lämnas i gäldenärens besittning
mjukats upp nägot. De bestämmelser som beredningen har föreslagit angående
försäkring av utmätt egendom har ansetts mindre ändamålsenliga och har därför
fåll utgå. Denna fråga behandlas närmare under 9 8. Den i 7 kap. 16 8
beredningsförslaget upptagna erinran om särskilda bestämmelser angående
anmälan för anteckning i register har ansetts överflödig.

i förevarande kapitel i
departementsförslaget meddelas först bestämmelser om åtgärder för
säkerstäUande av utmätning som avser lös egendom (1-11 88). Därefter regleras
provisorisk åtgärd i avvaktan pä utmätning av lös egendom (12 8). Sist i
kapitiel ges föreskrifter om säker-slällandeätgärder i fräga om fast egendom.

Det kan tilläggas att 6 kap. avses
att i full utsträckning tillämpas även i allmänna mål.

Åtgärder beträffande lös egendom

1 8 1 paragrafen las upp en bestämmelse om all utmätning
av lös egendom skall säkerställas ulan dröjsmål. Från den regeln anges vissa
undanlag. Paragrafen motsvarar 7 kap. 1 8 första och andra styckena
beredningens förslag.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår i första stycket av 7 kap. I 8 en bestämmelse om alt utmätning av lös
egendom skall omedelbart säkerställas. Därav följer enligt beredningen att
utmätning av sådan egendom inte får beslutas och genomföras ulan att de
åtgärder som lagen föreskriver kan vidtas i direkt anslutning till
utmätningsbeslutet, om inte undantag är medgivet.

Bestämmelserna om säkerställande av
utmätning av lös egendom är, framhåller beredningen, tillämpliga även när
domstol har fastställt att förfallen fordran skall utgå med siirskild
förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller inlecknade
reservdelar till luftfartyg. Enligt 5 kap. 15 8 första stycket
beredningsförslaget skall egendomen då anses utmätt. För att försäljning skall
komma i fräga fömtsätts emellertid enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 6 kap. I § 511

andra stycket i paragrafen att begäran därom görs hos
kronofogdemyndigheten inom två månader från del att avgörandet vunnit laga
kraft. Åtgärder för säkerställande torde därför inle ulan särskilt yrkande böra
vidtas innan försäljning av egendomen har begärts. En föreskrift härom har
tagits in som andra stycke i 7 kap. I 8. Att rätten genast skall underrätta
inskrivningsmyndigheten är emellertid uppenbart.

Beredningen erinrar om att av 5
kap. 28 S första stycket i förslaget följer beträffande utmätning av lös
egendom i allmänhet att förmånsrätt inträder omedelbart i och med att kronofogdemyndigheten
förklarar egendomen vara utmätt och ulan avvaktan av alt myndigheten har
vidtagit alla ätgärder för säkerställande av utmätningen som är önskvärda. Även
om föreskrivna ätgärder har vidtagits kan det inträffa att utmätt egendom kommer
på villovägar. Tredje man kan då göra godtrosförvärv, om de allmänna
förutsättningarna för sådant förvärv föreligger. Vad angår utmätning av fordran
är ocksä klart att sekundogäldenären kan åberopa skuldebrevslagens
bestämmelser, i den mån dessa skyddar honom om han betalar sin skuld eller
vidtar annan åtgärd i god tro. Motsvarande gäller beträffande andra
rättigheter, om iredje man enligt allmänna regler är skyddad när han handlar i
god tro. Enligt beredningen fär kronofogdemyndigheten givetvis, liksom enligt
gällande lag, i del fortsatta förfarandet beakta möjligheten alt nägot kan ha
inträffat efter det att utmätnings-beslutet har meddelats.

Föredraganden. 1 första stycket av
1 8 i departementsförslaget anges som huvudregel att utmätning av lös egendom skall
säkerställas utan dröjsmål enligt vad som sägs i 2-8 88. Bestämmelsen ger.
Jämförd med 4 kap. 7 8, kronofogdemyndigheten generell möjlighet till s.k.
skrivbordsut-mälning. För utmätning av lösöre krävs inle nödvändigtvis att
egendomen finns omedelbart tillgänglig för förrättningsmannen. Som
förutsättning för utmätning av egendom som inte finns tillgänglig vid
förrättning gäller emellertid enligt 4 kap. 7 8 bl.a. att hinder inte kan
antas möta mot säkerställande av utmätningen enligt förevarande kapitel.
Hänvisningen gäller inte bara de faktiska ätgärder som anges i kapitlet ulan
även tidpunkten för säkerställandet.

Kravet att åtgärder enligt 2-8 88
skall vidtas ulan dröjsmål innebär att åtgärderna helst bör ombesörjas i direkt
anslutning till beslutet om utmätning. Säkerställandet kan emellertid anstå
några limmar eller lill följande dag, om saken inle bedöms som särskilt
brådskande. När utmätning skall säkerställas genom alt sekundogäldenär eller
annan iredje man meddelas förbud att prestera lill annan än
kronofogdemyndigheten, bör dock sådant förbud genast expedieras lill tredje
mannen.

Bestämmelsen i första stycket avser
inle förteckning och värdering av egendomen. Sådana åtgärder kan ibland behöva
anstå ytterligare någon tid.

Utmätning av lösöre som lämnas i gäldenärens
besittning skall i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 6 kap. 2 § 512

allmänhet säkerställas genom alt egendomen förseglas eller
märks såsom utmätt. Undantagsvis kan emellertid sådan åtgärd framstå som
obehövlig och bör då kunna underlåtas. En bestämmelse härom har tagits upp i 4
§, Från kravet att utmätning skall säkerstäUas utan dröjsmål görs därför
undantag i den mån annat följer av vad som föreskrivs i del följande. Sädana
föreskrifter finns, förutom i 4 8, även i andra och tredje styckena av I S.

Andra stycket anger att om här i
riket registrerat skepp eller luftfartyg utmäts trots att hinder föreligger mot
alt säkerställa utmätningen, säkerställande skall ske utan dröjsmål sedan
hindret har bortfallit. Alt s.k. distansutmälning av sådan egendom är tillåten
följer av 4 kap. 7 8 andra stycket.

1 iredje stycket sägs. i
huvudsaklig överensstämmelse med 7 kap. 1 8 andra stycket beredningsförslaget,
alt när registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar
till luftfartyg enligt 4 kap, 27 8 skall anses utmätt, åtgärd för
säkerställande inte skall ulan särskilt yrkande vidtas innan försäljning har
begärts.

Tredje stycket i 7 kap. I 8
beredningens förslag, vilket innehåller en erinran om att kronofogdemyndigheten
utöver de obligatoriska åtgärderna skall vidta de åtgärder som behövs i vaGe
särskilt fall, har i departementsförslaget fått en motsvarighet i 10 8.

2 8 Paragrafen reglerar hur utmätning av pengar, löpande
skuldebrev och andra presenlationspapper samt av pantbrev m.m. skall
säkerställas. Paragrafen motsvarar 7 kap. 2 8 beredningens förslag.

Beträffande gällande rätt hänvisas
till vad som har anförts under kapitelrubriken.

Lagberedningen. Första stycket i 7
kap. 2 § upptar som huvudregel alt pengar samt löpande skuldebrev och annat
bevis vars företeende utgör villkor för fordrans utkrävande eller rättighets
utövning skall tas i förvar. Undantag kan följa av tredje stycket och 8 8. Att
pengar och löpande skuldebrev eller annat presenlationspapper som regel måsle
las om hand behöver enligl beredningen inte närmare motiveras.

Det kan, framhåller beredningen, ha
praktiskt värde att sekundogäldenär eller annan förpliktad denuntieras om
utmätningen Qfr t.ex. 20 8 skuldebrevslagen). Tillräcklig anledning att göra
denuntiafion obligatorisk i nu berörda fall har dock inte ansetts föreligga.

1 andra stycket uppmärksammar
beredningen det fallet att pantbrev i skepp eller fast egendom eller skuldebrev
som är inlecknal i luftfartyg eller reservdelar lill luftfartyg utmäts hos den intecknade
egendomens ägare. Bestämmelsen ansluter till vad som nu gäller beträffande
pantbrev i fast egendom och i skepp. Det fallet att pantbrevet innehas av
tredje man går emellertid in under 8 8 i förslaget.

Vad gäller utmätning av skuldebrev som är inlecknal i
luftfartyg eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 6 kap. 2 § 5)3

reservdelar lill luftfartyg har beredningen inle ansett
det behövligt alt behålla nuvarande särbestämmelser om utmätning och utbrytning
av ägarhypotek i belånad inteckning. I förslaget har utmätning som nu är i
fråga jämställts med utmätning av pantbrev. 1 sammanhanget anmärker beredningen
att skuldebrev som ligger till grund för förelagsinteckning inle kan vara
förenat med ägarhypotek och inte kan utmätas hos den förelags-intecknade
egendomens ägare.

Beredningen föreslår i tredje
stycket av 2 8 en bestämmelse som möjliggör utmätning av bl.a.
banktillgodohavande och andra fordringar som grundas på presentationspapper
trols att inle fordringsbevisel anträffas. Bestämmelsen avser alla sådana bevis
som omfattas av första eller andra stycket i paragrafen. En förutsättning för
utmätning är enligt förslaget att det kan antas att handlingen undanhålls eller
har förkommil. Om utmätning i sådant fall beslutas, skall enligt förslaget
förbud meddelas sekundogäldenär eller annan förpliktad att fullgöra sin
förpliktelse till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten
anvisar. Gäller utmätningen pantbrev som inte är belånat, kan sådant förbud
givetvis inle meddelas. Enligl beredningen bör emellertid utmätningen antecknas
hos inskrivningsmyndigheten. Föreskrift härom torde böra meddelas i
administrativ ordning.

Beredningen finner det uppenbart
all om den förpliktade uppsåtligen överträder meddelat förbud, han inte
därigenom blir fri från sin betalningsskyldighet i den mån den alUjämt är
aktuell i ärendet. När förbud t.ex. meddelas bank som har ett flertal kontor,
kan del emellertid la en eller ett par dagar innan alla kontor har blivit
underrättade. Intill dess det har skett kan medel komma att betalas ut av
misstag och utmätningssökanden därigenom lida skada. Enligl beredningens
mening kan någol strikt ansvar inte krävas ul av banken i sådant fall. Om
banken har gjort vad som skäligen kan fordras för all hindra utbetalning men
sådan ändå sker utan all vårdslöshet kan läggas banken till last, bör denna
inle vara skyldig att ånyo betala beloppet i fråga. Del som har sagts om bank
gäller självfallet i förekommande fall även annan sekundogäldenär som har fåll
del av förbud och av jämförlig anledning råkar fullgöra sin förpliktelse till
annan än kronofogdemyndigheten eller den myndigheten anvisar.

Enligt beredningen kan i
administrativ ordning närmare regleras hur förbud skall delges vederbörande.
Att det mäste ske bäde skyndsamt och på ett betryggande sätt är uppenbart. Är
meddelat förbud otydligt, l.ex. i fråga om identifiering av gäldenären eller
hans fordran, blir sekundogäldenären givetvis inte ersättningsskyldig, om han
betalar fordringen i strid mot vad som avsågs med förbudet men nägon vårdslöshet
inle kan läggas honom till last.

Tydligt är, fortsätter beredningen,
att om fordringsbevis i själva verket innehas av tredje man pä grund av
överlåtelse eller pantupplåtelse, utmätningen inle berövar tredje mannen hans
rätt. Denne kan emellertid mötas

33 Riksdagen I980I8I. I saml Nr 8. Del I

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 6 kap. 2 § 5\4

av
upplysningen att förbud har meddelats enligt nu förevarande bestämmelse. Han
får då vända sig till kronofogdemyndigheten och höra hur saken ligger lill.
Tredje mannens innehav av handlingen ulgör naturligtvis ett starkt stöd för
hans rätt. Kronofogdemyndigheten måste häva förbudei, om inte i undantagsfall
iredje mans påstående kan lämnas utan avseende eller föreläggande ges tredje
mannen att väcka talan mot sökanden och gäldenären enligt 5 kap. 19 8
beredningsförslagel. Utmälningsbeslutet utgör inte heller hinder mol att iredje
man därefter gör godtrosförvärv, om eljest förulsätlningar för sädant förvärv
föreligger. Om förvärvaren åberopar handlingen och möts av förbud som har
nämnts nyss, får han på angivet sätt vända sig till kronofogdemyndigheten.

Beträffande tillämpningen kan det möjligen dyka upp
ett eller annat fall dä tvekan kan yppas huruvida iredje mans påstådda fång har
skett på lojalt sätt. 1 övrigt torde bestämmelsens huvudsakliga betydelse vara
all del blir svårare för gäldenären att hindra utmätning genom att hälla undan
fordringsbeviset. Beredningen erinrar om alt gäldenären ådrar sig straffansvar
enligt 17 kap. 13 8 BrB, om han förfogar över den utmätta fordringen eller
rättigheten. Möjlighet bör finnas att döda handling även i fall då det kan
antas alt handlingen undanhålls Gfr 5 kap. 30 8 i förslaget).

Remissyttrandena. 1 fråga om utmätnings av
banktillgodohavande m.m. i fall då fordringsbeviset inte har påträffats
understryker bankinspektionen i likhet med beredningen att nägot strikt ansvar
inte torde kunna krävas ut av en bank som, trols meddelat förbud, av misslag
har kommit alt göra en utbetalning till skada för utmätningssökanden.
Inspektionen framhåller att en bank med rimlig säkerhet måste kunna avgöra hur
långt den skall behöva sträcka sig för all hindra utbetalning i strid mot
förbud frän kronofogdemyndighetens sida. Enligl inspektionens mening måsle en
bank anses ha gjort allt som skäligen kan fordras dels om den så snart som
möjjigt med poslen vidarebefordrar ett meddelande om mottaget förbud till sina
kontor, dels vid dessa tillämpar adekvata rutiner för att göra förbudet
effektivt. 1 fräga om de rikstäckande storbankerna torde det vara tillräckligt
att underrätta de kontor som hör till centralkontor, region eller motsvarande
enhet. Om motboken har utfärdats av kontor inom Storstockholm torde dock
oberoende av sådan indelning samtliga kontor böra underrättas. Det torde vara
orimligt att kräva att en räkningsförande svensk bank underrättar samtliga
andra banker som till följd av betalnings-Qänsten mellan svenska banker och
mellan dessa och banker i de övriga nordiska länderna kan tänkas bli berörda.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstilution
berör frågan om godtrosförvärv av pantbrev som har utmätts trots att det inte
har anträffats. Ombudsmannaföreningen anser del för sin del behövligt att
förutsättningama för godtrosförvärv regleras i lag, lämpligen genom en särskild
bestämmelse i Jordabalken, och att förutsättningarna för sådant förvärv blir
desamma som för godtrosförvärv av panträtt i fall som avses i 6 kap. 7 8 JB.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 6 kap. 2§ 515

Föredraganden. Första och andra styckena
överensstämmer - bortsett från vissa formella ändringar - med vad beredningen
har föreslagit. Såvitt gäller utmätning av skuldebrev som är intecknat i
luftfartyg eller reservdelar därtUI biträder Jag beredningens ståndpunkt att
förfarandet så långt del är möjligt bör närmas till det som redan gäller
beträffande utmätning av pantbrev i fastighet och i skepp. Utbrytning av
ägarhypotek bör sålunda inte ske i fortsättningen. Utredningen angående
inskrivning av rätt till luftfartyg m.m. har numera avlämnat ett betänkande med
förslag till ny lagreglering på detta område. Under del fortsatta
lagstiftningsarbetet får övervägas i vad män bl.a. förevarande paragraf behöver
jämkas för alt bringas i överensstämmelse med nya regler om inskrivning av rätt
till luftfartyg.

Bestämmelsen i Iredje stycket skall ses i samband
med 4 kap. 7 8 första stycket. Den bestämmelsen ger kronofogdemyndigheten
befogenhet att utmäta fordran eller rättighet som grundas på
presentationspapper ulan hinder av all fordringsbeviset eller motsvarande
handling inte är tillgänglig vid förrättning. Motsvarande gäller utmätning av
pantbrev i skepp eller fastighet eller av skuldebrev som är intecknat i
luftfartyg eller reservdelar fill luftfartyg. Förutsättning för sådan utmätning
är emellertid bl.a. att det kan antas att utmätningen kan säkerställas. Kan det
antas att bevis som avses i första eller andra stycket i förevarande paragraf
undanhålls eller att del har förkommil, får säkerställande ske genom att förbud
meddelas sekundogäldenär eller annan förpliktad att fullgöra sin förpliktelse
till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisar.

Som har påpekats av bankinspektionen och postbanken
kan det, särskilt för de rikstäckande storbankerna, vara förenat med
svårigheter att iaktta ett belalningsförbud. Jag delar beredningens uppfattning
att något strikt ansvar inle bör åvila bank som av misstag har kommit att
utbetala belopp lill skada för utmätningssökanden. Ligger däremot vårdslöshet
banken till last, blir den inle fri från betalningsansvar om den efter del alt
förbudet har meddelats betalar ut medel från konto som omfattas av förbudet.
Vad som härvidlag skall räknas som vårdslöshet låter sig inte anges generellt.
Bl.a. måsle hänsyn tas lill alt viss lid i allmänhet måste stå lill bankens förfogande
för alt underrätta berörda kontor. Enligt min mening kan del inle anses
tillräckligt all banken vidarebefordrar underrättelsen till endast vissa
kontor. Utmätning av bankbok som inte anträffas torde inte komma att bli
särskilt vanlig, och en mer vidsträckt underrättelseskyldighet än den bankinspektionen
förordat kan därför inle anses alltför betungande. Av betydelse vid
bedömningen kan bli de ökade möjligheter till direkt konto-kontroll som
användningen av ADB inom bankväsendet ger.

Visar det sig all fordringen i själva verket
tillhörde tredje man, skall utmätningen givelvis hävas. Delta gäller även när
fordringen har förvärvats efter utmätningsbeslutet och förvärvaren därvid var i
god tro.

Utmäts
i fall som avses nu obelånat pantbrev i skepp eller fastighet hos

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 6 kap. 2 § 516

den
intecknade egendomens ägare kan, som beredningen påpekar, någol
betalningsförbud motsvarande det som skall gälla vid utmätning av banktillgodohavande
och liknande fordringar inte meddelas. För att ge publicitet åt utmätningen bör
i stället denna antecknas i fastighelsboken resp. skeppsregistret. Vid
utmätning av skuldebrev som är inlecknal i luftfartyg eller reservdelar
därtill bör pä motsvarande sätt anteckning ske i inskrivningsboken. Behövliga
bestämmelser i ämnet kan meddelas av regeringen.

Efler beslut om utmätning av pantbrev eller annan
inleckningshandling som inte är tillgänglig kan det inträffa all ägaren av den
intecknade egendomen upplåter panträtt lill tredje man. En sädan upplåtelse
stär sig under vissa förutsättningar mot utmätningssökanden. Beträffande
pantbrev i fastighet torde med analogisk tillämpning av 6 kap. 7 8 JB gälla,
att godtrosförvärv inträder om den till vilken panträtten har upplåtils varken
ägde eller bort äga kännedom om utmätningen. Att utmätningen har antecknats i
fastighetsbok utesluter inle god tro hos panlrättsborge-nären Qfr 18 kap. 8 8
JB). Denne bör sålunda, i likhet med vad som gäller vid panträtlsupplålelse i
fall som avses i 6 kap. 7 8 JB, vara skyddad om han förlitar sig på ett
gravationsbevis som normalt inte är äldre än sex månader Qfr prop. 1971:179 s.
36). Någon uttrycklig bestämmelse härom anser jag inte behövlig.

När det gäller pantbrev i skepp ligger frågan om
godtrosförvärv annorlunda till. Enligt 23 8 sjölagen skall införing i skepps-
eller skeppsbyggnadsregistret, efter utgången av den inskrivningsdag dä
ärendet om införingen togs upp, anses känd för var och en vars rätt till skepp
eller skeppsbygge beror av god tro rörande omständighet som införingen avser.
God tro rörande utmätningen är sålunda inte möjlig sedan denna blivit
antecknad.

1 fråga om utmätning av skuldebrev som är inlecknal
i luftfartyg eller reservdelar därtill torde av 13 8 skuldebrevslagen i princip
följa att en pantsättning som innehavaren av inteckningen gör efter utmätning
därav står sig mot utmätningssökanden, om panträttsborgenären var i god tro
beträffande utmätningen. Att utmätningen har antecknats i inskrivningsboken
torde i det fallet inte i och för sig ha någon betydelse för den goda tron.

Det är givelvis inte helt tillfredsställande att
det efter utmätning av pantbrev resp. inteckningshandling som inte är
tillgänglig kommer att gälla olika regler i fråga om möjligheten att göra
godtrosförvärv av panträtt, beroende på om panträtten gäller i faslighet, skepp
eller luftfartyg. De skäl som i andra fall motiverar en skiUnad mellan främst
fasfighet och skepp i detta hänseende har inte samma bärkraft när det gäller
utmätning av pantbrev i fall som avses nu. Utmätning av pantbrev eller
inteckning utan att handlingen påträffas torde emellertid knappast komma att
bli vanlig. Det föreligger därför enligt min mening inte tillräcklig anledning
att införa särskilda regler i saken.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 6kap.3§ 5\1

3 8 Paragrafen upptar bestämmelser om säkerställande av
utmätning av annan fordran eller rättighet än som avses i 2 8 och av byggnad på
annans mark. Paragrafen motsvarar 7 kap. 3 8 beredningens förslag.

Gällande rått. Beträffande
innehållet i 75 S 2 mom. UL hänvisas till redogörelsen under kapilelrubriken.
Någon bestämmelse om säkerställande av utmätning av rättighet som avses i 7
kap. JB eller bostadsrätt finns inte fn. I dessa fall torde den allmänna
bestämmelsen i 75 8 2 mom. UL vara tillämplig i den män den passar.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår i första stycket av 7 kap. 3 8 en allmän bestämmelse om säkerställande
vid utmätning av andra fordringar och rättigheter än som avses i 2 8. Den
omfattar bl.a. utmätning av säljarens rätt enligt avbetalningskonlrakt.
Bestämmelsen innehåller inle någon föreskrift om att tillgänglig handling måste
tas i förvar i hithörande fall. Sädan åtgärd blir enligt 9 8
beredningsförslaget fakultativ, om inte nägon skärpande bestämmelse meddelas i
administrativ ordning. Däremot skall den förpliktade omedelbart denuntieras.
Detta skall enligt förslaget ske genom alt förbud meddelas sekundogäldenär
eller annan förpliktad alt fullgöra sin förpliktelse till annan än
kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisar. Om sekundogäldenär
överträder förbudet, torde han inte kunna drabbas av ansvar för överträdelse av
myndighets bud enligt 17 kap. 13 8 BrB. 1 fräga om skyldighet all prestera på
nytt gäller vad som i anslutning till 2 8 har anförts om motsvarande fall. I
administrativ ordning kan närmare regleras hur förbud skall delges. Vid
utmätning av rättighet som inle kan sägas utgå frän någon person, t.ex.
patenträtt, kan något förbud inte utfärdas.

1 andra stycket behandlar
beredningen frågan om underrättelse vid utmätning av vissa särskilda
rättigheter m.m. Först uppmärksammas utmätning av rättighet som avses i 7 kap.
JB. De rättigheter som nämns där är arrende, hyra, tomträtt och annan
nytGanderätt saml servitut och rätt lill elektrisk kraft, om rättigheten har
upplåtits genom avlal. Utmätning av tomträtt behandlas enligl förslaget som
utmätning av fast egendom och hör alltså inte hit. Av övriga rättigheter är
hyresrätt ofta pä grund av beneficiereglerna i 6 kap. undantagen frän
utmätning. Servitut kan inte lösgöras från den härskande fastigheten och får
därför utmätas endast tillsammans med denna. Beredningen påpekar att även
eljest hinder mot utmätning kan möta, t.ex. därför all rättighet inle kan
överlåtas. När emellertid rättighet som avses i 7 kap. JB har blivit utmätt,
synes enligt beredningen lämpligt att fastighetsägaren underrättas. Motsvarande
bör gälla vid utmätning av byggnad på ofri grund. Nägot anslag pä byggnaden om
att den är utmätt torde däremot som regel inte lämpligen böra sättas upp. Om
byggnaden lätt kan flyttas (l.ex. ell härbre) kan dock anslag vara behövligt
Qfr 1 8 tredje stycket beredningens förslag).

I första meningen i andra stycket
har tagits upp en bestämmelse om sådan underrättelseskyldighet som har nämnts
nu. Kronofogdemyndig-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 6 kap. 4 § 518

heten fär. när underrättelse skall lämnas, i första hand
hålla sig till den som är inskriven som lagfaren ägare i fastighetsboken. Gör
annan anspråk på fastigheten, bör även denne underrättas. Utöver underrättelse
lill fastighetsägaren bör i allmänhet kontrakt eller annan handling som visar
gäldenärens rält till egendomen i fräga tas om hand enligt 9 8.

Enligt 6 kap. I S 6 i förslaget är
bostadsrätt lill lägenhet som Qänar gäldenären till stadigvarande bostad i
vidsträckt omfattning undantagen från utmätning. Om bostadsrätten har lämnats
som pant. får den dock utmätas för panlfordringen. Niir utmätning av
bostadsrätt sker, skall kronofogdemyndigheten f n. enligt 75 8 2 mom. UL la
bostadsrättsbevis eller annan upplålelsehandling i förvar, om sädan påträffas.
Denna åtgärd har dock inle någon relevans i förhållande till tredje man.
Däremot är det enligt beredningen viktigt att bostadsrättsföreningen
underrättas. Härigenom vinns att gäldenären inte efter utmätningen till skada
för sökanden kan förfoga över sin bostadsrätt genom överlåtelse eller pantsättning
till godtroende tredje man. 1 förslaget har ocksä utmätning av bostadsrätt
uppmärksammats och i en andra mening i andra stycket i 3 8 föreslås att
bostadsrättsföreningen skall underrättas.

Remissyttrandena.
Kronofogdeföreningen anmärker all med uttrycket "underrättas" i andra
stycket måste avses krav på delgivning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län
påpekar att vid utmätning av tillgodohavande på checkräkning vissa banker
kräver att gäldenärens checkhäfle skall omhändertas. Huruvida sådan skyldighet
föreligger är enligt länsstyrelsen tveksamt. För egen del anser länsstyrelsen
att omhändertagande bör ske.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag.

Med anledning av
kronofogdeföreningens påpekande vill Jag framhälla att uttrycket
"underrättas" i andra s'ycket innebär krav pä all vederbörande
verkligen har fått del av underrättelsen. Något krav på all detta har skett
genom delgivning enligt delgivningslagen ställs emellertid inte upp. Närmare
bestämmelser om hur underrättelseskyldigheten skall fullgöras torde - liksom
beträffande motsvarande fräga enligt första stycket - få meddelas av
regeringen.

1 likhet med länsstyrelsen i
Norrbollens län anser jag att checkhäfte om möjligt bör omhändertas, när tillgodohavande
på checkräkning utmäts. Tredje man kan annars lätt lida förlust till följd av
utmätningen. Befogenheten att omhänderta checkhäftet följer av 10 8.

4 8 Paragrafen innehåller regler om säkerställande av
utmätning av annan lös egendom än som avses i 2 eller 3 8 och om nytQande av
utmätt sådan egendom. Paragrafen motsvarar 7 kap. 4 8 beredningens förslag.

Gällande rått. Beträffande
innehållet i 74 8 I mom. andra och tredje meningarna UL hänvisas till
redogörelsen under kapitelrubriken. 1

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 6 kap. 4 § 519

allmänhet brukar utmätningsmannen ta hand om smycken och
andra mindre värdesaker, medan skrymmande gods som möbler, maskiner, varulager
m.m. lämnas kvar hos gäldenären. Egendom som får bli kvar i gäldenärens värd utmärks
med s.k. ulmätningsinsegel eller annat utmätningsmärke. Förrättningsmannen
försöker all anbringa utmätningsmärket så att det inte väcker onödig
uppmärksamhet. 1 UL finns inte någon uttrycklig bestämmelse som reglerar i vad
män utmätt lös egendom får brukas av gäldenären. Det torde allmänt antas att
gäldenären får nylQa utmätt egendom som lämnas i hans värd.

Lagberedningen. Första stycket i 4
8 beredningsförslaget ansluter nära lill vad som nu gäller. Bestämmelserna är
tillämpliga på lös egendom i gäldenärens besittning med undantag av pengar,
fordran och rättighet som faller under 2 eller 3 S. Under den senare paragrafen
faller även byggnad på ofri grund. Som första alternativ anges alt den utmätta
egendomen skall tas i förvar. Detta förutsätter att kronofogdemyndigheten tar
hand om egendomen och för den till kronofogdemyndighetens lokaler eller
särskilt förhyrt utrymme. 1 andra hand kan utmätt gods lämnas i gäldenärens
vård. Frågan huruvida detta kan ske får enligt beredningen prövas från fall till
fall med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden och vad slags egendom
som har blivit utmätt. Mindre föremål - såsom smycken, guld-och silverarbelen -
bör i regel tas om hand av kronofogdemyndigheten. Mera skrymmande objekt, såsom
möbler, TV-apparater, maskiner, bilar m.m., kan däremot ofta lämnas kvar hos
gäldenären. Föreligger anledning till misstanke att gäldenären söker
undanskaffa sådant gods, måste kronofogdemyndigheten vidta sådana åtgärder att
gäldenären inte kan omintetgöra utmätningen.

Om utmätt egendom lämnas i
gäldenärens vård, skall den utmärkas som utmätt. Utmärkandet torde böra ske på
samma sMt som nu, dvs. i allmänhet genom alt ett märke med texten
"Utmätt" e.d. klistras på godset. Märket behöver inte anbringas pä
ett iögonenfallande ställe. Ibland kan kronofogdemyndigheten böra vidta åtgärd
för att hindra egendomens användning. Utmätt egendom kan t.ex. placeras i en
låda hos gäldenären som kronofogdemyndigheten låser. 1 fråga om bil kan kronofogdemyndigheten
ta hand om nycklarna. Vid utmätning av fartyg kan rodret säkras med kätting och
hånglas. Bestämmelsen om försegling ger kronofogdemyndigheten möjlighet att
lämpa förfarandet efler omständigheterna. Ordet "förseglas" används
sålunda i förslaget inte enbart i betydelsen att egendomen förses med sigill
som måste brytas för att egendomen skall kunna användas.

Beredningen påpekar att utmätning
inle i och för sig torde innebära hinder mot att den utmätta egendomen nylQas
på normalt sätt, om det inte innebär konsumtion. Ett onormalt utnytQande kan
dock komma i strid mot 5 kap. 27 8 i förslaget. Beredningen har ansett det
önskvärt att kronofogdemyndigheten kan reglera gäldenärens befogenhet i detta
avseende. Som

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 6 kap. 4 § 520

andra stycke i 4 8 har i enlighet med det sagda tagits upp
en föreskrift om alt kronofogdemyndigheten bestämmer i vad män ulmätt egendom
som inte har tagits i förvar eller förseglats får nylQas.

Har sådan egendom förseglats,
faller det av sig självt att förseglingen inle fär brytas Qfr 17 kap. 13 8
BrB). Om utmätt egendom lämnas i gäldenärens vård utan försegling, bör
kronofogdemyndigheten vid behov ange i vad mån egendomen får brukas. Som regel
bör gäldenären få fortsätta att nylQa egendomen på normalt sätt. Att normall
brukande ibland innebär viss förslitning och därför kan medföra någon
värdeminskning bör kunna godtas. Det torde alltså vara klart att gäldenären bör
få använda t.ex. TV-apparat, äkta mattor eller miöbler som
kronofogdemyndigheten har ansett kunna stanna i gäldenärens vård. Likaså bör
gäldenären kunna fä tillgodogöra sig mjölk frän en kreatursbesättning eller
nylQa utmätta hästar. I sådana fall behöver inte någon föreskrift om nytQandet
meddelas annat än om särskild anledning förekommer. Om utmätning har skett för
skatt eller andra krav från det allmänna, kan kronofogdemyndigheten tänkas även
i övrigt vara ganska liberal och t.ex. tillåta gäldenären att använda buss
eller lastbil.

Kronofogdemyndigheten kan
föreskriva särskilda villkor för eller inskränkningar i rätlen att nylQa
egendomen. Kronofogdemyndigheten bör fästa stort avseende vid sökandens
önskemål, om användningen är förenad med risk. I administrativ ordning kan ges
närmare föreskrifter i ämnet. Kronofogdemyndighetens beslut kan ändras när det
finnes påkallat och gäller alltså endast tills vidare.

Remissyttrandena. RSV tar upp
frågan huruvida någon åtgärd för säkerställande alltid behöver vidtas vid
utmätning av sådan egendom som avses i paragrafen. När egendomen läminas kvar i
gäldenärens vård har enligt verkels uppfattning märkning av egendomen såsom
ulmätt i allmänhet inte någon praktisk betydelse. Förrättningsmannen skall
enligt förslaget söka anbringa utmätningsmärket så att del inte väcker onödig
uppmärksamhet. I vissa fall kan pä grund av egendomens art något märke inte
anbringas, t.ex. när del gäller levande inventarier. Märkning torde inte annat
än i undantagsfall förhindra godtrosförvärv, eftersom en gäldenär som har
beslutat sig för alt avyttra utmätt egendom även torde se till att märkningen
avlägsnas.

Svea hovrätt anser i likhet med
beredningen önskvärt att kronofogdemyndigheten kan reglera gäldenärens
befogenhet all nytQa ulmätt egendom som lämnas i hans vård. Enligt vad
beredningen har anfört bör gäldenären som regel få fortsätta alt nylQa
egendomen på normalt sätt. Detta bör enligl hovrättens mening framgå klarare av
lagtexten. Denna bör vidare formuleras så att bestämmelsen ger ullryck för hur
gäldenären skall tolka avsaknad av instruktioner från kronofogdemyndigheten i
berört hänseende.

Utredningen angående inskrivning av rätt till luftfartyg
m.m. under-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 6 kap. 5 § 521

stryker viklen av att utmätt fartyg hälls i drift i den
mån det låter sig göra. Utredningen påpekar också att en del svenska skepp
aldrig anlöper eller på grund av sin storlek inte ens kan anlöpa svensk hamn,
någol som kan resa hinder mot att en utmätning fullföljs genom exekutiv
försäljning.

Föredraganden. Huvudregeln för
säkerställande av utmätning av annan lös egendom än pengar, fordringar,
rättigheter o.d. bör i huvudsaklig överensstämmelse med beredningens förslag
vara all egendomen tas i förvar eller att den lämnas kvar hos gäldenären,
varvid den förseglas eller förses med utmälningsmärke.

När utmätt egendom lämnas kvar i
gäldenärens värd har det som RSV påpekat i allmänhet inte så stor praktisk
betydelse att egendomen utmärks som utmätt. Den gäldenär som vill sabotera
utmätningen genom att t.ex. överlåta egendomen torde nämligen lätt kunna
avlägsna märkningen. Att enbart av denna anledning göra märkningen fakultativ
anser Jag dock inte motiverat. Åtgärden innebär inte något extra besvär för
kronofogdemyndigheten, när utmätningen beslutas i samband med besök hos
gäldenären. En viss avhållande effekt i fråga om olovliga förfoganden torde
märkningen ocksä ha.

Märkning eller försegling kan
emellertid ibland framstå som obehövlig, l.ex. när det gäller slörre maskiner
som endast med svårighet kan rubbas och som gäldenären använder i sin
verksamhet. Kronofogdemyndighetens kännedom om gäldenären kan vidare göra att
del framstår som riskfritt att lämna egendomen i hans besittning ulan märkning
eller försegling. I sådana fall bör märkning eller försegling helt kunna
underlåtas. Detta har i departementsförslaget uttryckts på det sättet att
egendom som lämnas i gäldenärens besittning skall förseglas eller utmärkas som
utmätt, om det inte framstår som obehövligt. Av bestämmelsen, Jämförd med 4
kap. 7 8, följer all hembesök eller motsvarande i anslutning till
utmälningsbeslutet endast behöver göras om det finns behov av det för kontroll
av egendomen eller för värdering.

Andra stycket innehåller en
bestämmelse om nytQande av utmätt lös egendom. 1 likhet med Svea hovrätt anser
Jag all huvudregeln bör vara att gäldenären får fortsätta att nylQa utmätt lös
egendom som inle las i förvar eller förseglas. Delta överensstämmer i huvudsak
med de motiv som ligger bakom motsvarande bestämmelse i beredningens förslag.
Departementsförslaget har avfattats i enlighet härmed.

5 8 Paragrafen tar upp en bestämmelse om överlämnande till
kronofogdemyndigheten av obelånat pantbrev eller annan inleckningshandling som
gäller i utmätt egendom. Den motsvarar 7 kap. 6 8 beredningens förslag.

Gällande rått. Utmäts fartyg,
luftfartyg eller gods i fartyg eller luftfartyg, skall enligt 73 8 2 mom. UL
ägaren eller befälhavaren på anmodan överlämna pantbrev eller annan
inleckningshandling som han innehar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 6 kap. 6 § 522

Handlingen fär därefter inte pantförskrivas utan
överexekutors tillstånd. Beträffande fast egendom finns en motsvarande bestämmelse
i 4 8 andra stycket FfL.

Lagberedningen. Beredningen erinrar
om att motivet för nu gällande bestämmelser främst är att det frän
ordningssynpunkl är av vikt att obelånade inteckningshandlingar kan tas om
hand. Härtill kommer att pantsättning strax före försäljning lätt medför
praktiska olägenheter. Förslaget till 6 8 motsvarar i sak vad som gäller nu.

Reniissytlrandeiw. Flera
remissinstanser förordar att bestämmelsen utvidgas till att omfatta även
obelänad företagsinleckning. Kronofogde-föreningen framhåller sålunda att
gäldenären vid utmätning av företagsintecknad egendom kan efter utmätningen
neutralisera effekten av denna genom att belåna tidigare fastställda
inteckningar. Del framstår som angeliiget att kronofogdemyndigheten får
möjlighel att hindra sådana illojala transaktioner. Samtidigt bör emellertid
enligt föreningen beaktas att belåning av företagsinteckning ofta utgör enda
sättet för en näringsidkare att fä lån och att denna mcjiighet inte bör
onödigt försämras genom ingripande av kronofogdemyndigheten. Myndigheten bör
kunna medge belåning, t.ex. om den intecknade egendomen har ett värde som
avsevärt överstiger företagsinteckningarnas summa och utmätningsskulden avser
ett tämligen ringa belopp. Liknande synpunkter anförs av RSV. läns-.siyrel.scn
I Norrholtens län. inredningen om säkerhelsåtgårder m.m. i skalteprocessen samt
TCO.

Föredrai;anden. Jag godtar
beredningens förslag om omhändertagande av pantbrev som gäller i utmätt skepp
och av intecknat skuldebrev som gäller i utmätt luftfartyg eller i utmätta
reservdelar.

Flera remissinstanser har förordat
att bestämmelsen utvidgas till alt omfatta även obelånad företagsinleckning.
Därvid har påpekats att gäldenären efter utmätning av företagsintecknad
egendom kan neutralisera effekten av utmätningen genom att belåna tidigare
fastställd företagsinteckning. Jag instämmer i att detta förhållande inle är
tillfredsställande. Som Jag har framhållit i anslutning lill 4 kap. 29 8 har
det inte ansetts lämpligt att föreskriva något generellt förbud mot
pantsättning av företagsinteckning efter utmätning av egendom som omfattas av
inteckningen. De skäl som ligger till grund för den nu förevarande bestämmelsen
kan inte åberopas med samma styrka när det gäller företagsinteckning. Frågan
kan emellertid väntas få sin lösning till följd av det arbete som bedrivs inom
utredningen (Ju 1972:12) angående förelagsinteckning.

6 8 Paragrafen uppmärksammar utmätning av egendom som
gäldenären innehar under förbehåll om återtaganderätt. dvs. i regel pä grund av
avbetalningsköp. Den motsvarar? kap. 7 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Vid utmätning av
egendom som sålts med förbehåll om återtaganderätt har i allmänhet ansetts att
föremålet för utmätningen är

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 6 kap. 6 § 523

köparens rält enligt kontraktet. Köparens exemplar av
kontraktet skall omhändertas i enlighet med den allmänna föreskriften i 75 8 2
mom. UL om att handling som Qänar till bevis om rättighet skall tas om hand.
Delade meningar föreligger i frågan huruvida någon utmälningsåtgärd ocksä skall
vidtas med själva godset, och nägon enhetlig praxis har i den delen inte
utbildats. Det är emellertid inte ovanligt alt besittningen av godset fråntas
köparen när hans rätt utmäts.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att ett omhändertagande efler utmätning av egendom som har sålts med
förbehåll om återtaganderätt (äganderättsförbehåll) inte kan anses innebära att
säljarens rätt träds för när. För all utmätningen skall säkerställas effektivt
kan det enligt beredningen vara nödvändigt att kronofogdemyndigheten vidtar
samma åtgärder med godset som om gäldenären hade haft full äganderätt. Ofta nog
ligger det också i säljarens intresse att t.ex. avbetalningsgods las om hand,
bl.a. därför att det efler utmätning kan befaras att köparen åsidosätter sin
vårdnadsplikl. Beredningen föreslår att kronofogdemyndigheten uttryckligen får
befogenhet alt efter omständigheterna ta i förvar egendom som är köpt med
äganderättsförbehåll eller, om egendomen lämnas i gäldenärens vård, utmärka
den som utmätt och eventuellt försegla den. 1 enlighet härmed föreskrivs i 7
kap. 7 8 alt äganderättsförbehåll inte hindrar att egendomen tas i förvar,
utmärks eller förseglas. Bestämmelsen föreslås gälla alla fall då egendom
innehas under äganderättsförbehåll, alltså inle bara avbelalningsköp. Vidare
stadgas alt överlåtaren - dvs. som regel avbetalningssäljare - skall
underrättas om att gäldenärens rält blivit utmätt. Beträffande dennes skydd när
försäljning blir aktuell finns bestämmelser i 10 kap. 9 8 beredningsförslagel.

Beträffande utmätning av
överiåtarens - dvs. i regel avbetalningssäQares - rätt i hithörande fall torde
enligt beredningen särskilda bestämmelser inte behövas. Reglema om utmätning av
rättighet får tillämpas. Den som innehar egendomen skall underrättas om utmätningen
och delges förbud att betala resterande köpeskilling eller utge godset till
annan än kronofogdemyndigheten eller den myndigheten anvisar.

Remissyttrandena.
Kronofogdeföreningen anser del värdefullt alt den praktiska frågan vilka
åtgärder som får vidtas med avbelalningsgods när köparens rätt har utmätts fär
sin lösning genom den föreslagna bestämmelsen. Även Svea hovrätt uttalar sig
positivt om att beredningen i olika sammanhang har uppmärksammat frågan om
utmätning av egendom eller rätt lill egendom som har sålts med ägarförbehåll.
Hovrätten förordar dock att de särskilda regler som har föreslagits beträffande
sådan egendom arbetas samman med bestämmelser om utmätning av pantsatt lös
egendom.

Föredraganden. I anslutning till 9
kap. 9 S i departementsförslaget behandlas närmare frågan om utmätning
beträffande egendom som gäldenären har förvärvat under förbehåll om
återtaganderätt eller likvärdigt för-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 6 kap. 7 § 524

behåll. Som framgår av vad som anförs där anser jag alt sädan
utmätning bör avse själva egendomen med förbehåll för tredje mannens rätt.
Härav torde följa all det egentligen inle behövs någon särskild bestämmelse om
säkerställande i sådant fall. Eftersom frågan har vållat svårigheter i
tillämpningen och kronofogdemyndigheternas praxis inte är enhetlig anser jag
dock att det är värdefullt med en uttrycklig reglering av kronofogdemyndighetens
befogenheter efter sädan utmätning. Det förslag till reglering som beredningen
har lagt fram anser Jag ändamålsenligt. Jag förordar att det tas upp i balken.
Lydelsen bör dock Jämkas något.

7 8 1 paragrafen ges bestämmelser om säkerställande av
utmätning när egendomen är i tredje mans besittning. Den motsvarar 7 kap. 8 8
beredningens förslag.

Gällande rätt. Beträffande innehållet
i 74 8 2 mom. UL hänvisas till redogörelsen under kapitelrubriken. Bestämmelsen
i 74 8 2 mom. torde närmast avse lösöre men tillämpas analogiskt även på annan
lös egendom, t.ex. fordringar och rättigheter som grundas på löpande skuldebrev
eller andra presentationspapper.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår att generella föreskrifter införs i fråga om utmätning av lös egendom
som är i tredje mans besittning. Föreskrifterna skall tillämpas oavsett vilket
slags egendom det är fråga om eller vilken grund Iredje mannen åberopar för
sitt innehav. Tredje man kan sålunda ha gäldenärens egendom i deposition eller
besitta den med nyttjanderätt. Han kan som ombud eller ställföreträdare för
gäldenären förvara handlingar som tillhör gäldenären osv. Bestämmelserna gäller
även om tredje man grundar sill innehav på en rätt som skall respekteras vid
det exekutiva förfarandet, dvs. när han innehar utmätt egendom med pant- eller
retentionsrätt.

Som första mening i första stycket
av 7 kap. 8 8 föreslär beredningen en bestämmelse om all egendom som är i
tredje mans besittning fär tas i förvar, utmärkas och förseglas när sådan
åtgärd föreskrivs i 2-6 88 beredningens förslag. Om kronofogdemyndigheten
anser att sådan egendom inte behöver tas om hand, skall i stället enligl andra
meningen förbud meddelas tredje mannen att utan kronofogdemyndighetens tUlstånd
lämna ut egendomen eller vidta annan ätgärd därmed till skada för utmätningssökanden.
Lämnas egendom kvar hos tredje mannen, får kronofogdemyndigheten vid behov
utmärka egendomen på sedvanligt sätt och försegla den.

Kronofogdemyndigheten skall enligt
beredningen tillse alt åtgärdema inte gör obehörigt intrång i tredje mannens
rätt. Om denne innehar lös sak med nytGanderätt, skall emellertid
nytQanderätten vika för utmätningen, såvida den inte anses sakrätlsligt
skyddad. Med egendom avses även fordringsbevis och annan handling som nämns i
2-6 88 beredningens förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 6 kap. 7 § 525

Beträffande t.ex. pantbrev som är belånat saknas
emellertid regelmässigt anledning all omhänderta handlingen.

Att tredje man innehar egendom med
pant- eller retentionsrätt utgör, framhåller beredningen, inte hinder mot att
egendomen utmäts för ägarens skuld. Även sådan egendom kan enligt förslaget tas
i förvar. Detta inverkar inle på pant- eller retentionsrätten. Del har
emellertid synts beredningen lämpligt att uttryckligen ange att den utmätta
egendomen i sådant fall innehas av kronofogdemyndigheten för pant- eller
relentions-rälishavarens räkning. Bestämmelsen, vilken har upptagits som andra
stycke i paragrafen, skall ses i sammanhang med pant- och reientionsrättshavares
skyldighet att la betalning i förtid enligt 9 kap. 11 8 och reglema i 10 kap. 4
8 om försäQning av egendom som besväras av pant- eller retentionsrätt.

Remissyttrandena. Föreningen mellan
ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstilution anser det
otillfredsställande all pantbrev, som finns hos iredje man, skall kunna tas i
förvar även i fal! då tredje mannen har panträtt till egendomen. Beredningen
har visserligen uttalat att det regelmässigt saknas anledning att omhänderta
belånat pantbrev, men om bestämmelsen får kvarstå finns likväl risk för alt
pantbrev tas om hand trols alt del inte är befogat. Detta kan medföra
olägenheter och besvär för kreditgivarna, särskilt om de har anledning all
själva vidta utsöknings-åtgärder mot egendomens ägare. Det borde vara
tillfyllest att förbud kan meddelas innehavaren alt utan kronofogdemyndighetens
tillstånd lämna ul pantbrevet. Eventuellt kunde ges en kompletterande bestämmelse
att belånat pantbrev får omhändertas om särskilda skäl föreligger. Ombudsmannaföreningen
påpekar vidare att innehavare av pantbrev ofta även innehar del för annan
borgenärs räkning med skyldighet att lämna ut del till denne. Eft förbud att
lämna ut pantbrevet kan rimligen inte avse utlämnande lill sådan borgenär.

Föredraganden. Bestämmelsen i
första stycket första meningen överensstämmer i sak med vad beredningen har
föreslagit. När det gäller frågan huruvida kronofogdemyndigheten bör ha
möjlighet att hos tredje man omhänderta pantbrev även i fall dä denne har
panträtt till egendomen delar jag beredningens uppfattning att del regelmässigt
saknas anledning att omhänderta belånat pantbrev. Innehas pantbrevet av en bank
eller annan kreditinstitution bör omhändertagande inte förekomma. I andra fall
kan del någon gång finnas risk för illojala transaktioner, t.ex. att den
inlecknade egendomens ägare i samförstånd med pantbrevets innehavare pantsätter
detta till godtroende. Huvudregeln att belånat pantbrev eller
inteckningshandling inte skall tas om hand bör lämpligen komma till uttryck i
lagtexten. 1 en andra mening i första stycket sägs därför att första meningen
tillämpas i fråga om pantbrev eller annan inteckningshandling som är belånad
endast om särskilda skäl föreligger. Tredje meningen överensstämmer med andra
meningen i beredningens förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 6 kap. 9 526

Jag vill tillägga att förbud för
tredje man att lämna ut pantbrev i fall som nu avses även gäller utlämnande
till andrahandspanthavare, om inte annat angetts. Är andrahandspanlhavaren en
bank eller annan kreditinstitution bör emellertid tillstånd lill utlämnande
utan vidare meddelas.

Andra stycket i paragrafen överensstämmer med beredningens
förslag.

8 8 Paragrafen innehåller bestämmelser som ger
kronofogdemyndig

heten generell möjlighet att la i förvar även andra handlingar som rör

utmätt egendom än som har nämnts i 2 och 5 SS. Den motsvarar 7 kap. 9 S

beredningens förslag.

Gällande rätt. Om fartyg,
luftfartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg utmäts, skall enligt 73 8 2
mom. UL ägaren eller befälhavaren på anmodan tillhandahålla de handlingar som
visar äganderätten till egendomen eller eljest rör denna. Utmäts fordran eller
rättighet som inte är grundad pä handling vars företeende utgör villkor för
fordringens utkrävande eller rättighetens utövande, skall enligt 75 8 2 mom. UL
utmätningsmannen la i förvar handling, som Qänar lill bevis om fordringen eller
rättigheten, om sädan handling finns att tillgå.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att det även vid utmätning av annan lös egendom än som nämns i 73 8
2 mom. UL kan vara lämpligt att ta hand om handlingar rörande egendomen. Enligt
beredningen torde detta redan nu tillämpas i viss utsträckning. Beredningen
anser alt en sådan befogenhet uttryckligen bör tilläggas kronofogdemyndigheten
med avseende pä all egendom som avses i 2-7 SS beredningsförslaget. I enlighet
härmed har i första meningen av 7 kap. 9 8 föreskrivits alt även andra
handlingar än som har nämnts förut får las i förvar, om de visar gäldenärens
rätt till utmätt egendom eller behövs vid nytQande av egendomen. Exempel på
handlingar som avses med bestämmelsen är skuldebrev som inte är löpande,
köpekontrakt, köpebrev, kvitto, gåvobrev osv. När motorfordon utmäts, blir det
bl.a, aktuellt all ta i förvar besiktningsinstrument eller typintyg samt
skattekvitto. Vid utmätning av fartyg bör kronofogdemyndigheten ta om hand
viktigare skeppshandlingar och andra dokument, säsom nationalitets- och
registreringscertifikat, mätbrev och certeparti. Vid utmätning av luftfartyg
bör motsvarande handlingar tas i förvar.

Om sådan handling som avses här
råkar vara i tredje mans besittning, bör det enligt beredningen lika litet som
i fall som avses i 8 S beredningsförslaget utgöra hinder mot att den las i
förvar. En bestämmelse härom har tagits upp som andra mening i 9 S.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer, bortsett frän smärre redaktionella
justeringar, med beredningens förslag.

9 § Paragrafen innehåller bestämmelser om förteckning och
värdering av

utmätt lös egendom. Den motsvarar 7 kap. 10 8 beredningens förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 6 kap. 9 § 527

Gällande rält. Enligt 73 8 I mom.
UL skall utmätt lös egendom upptecknas och värderas av utmätningsmannen. Om det
anses nödvändigt, får utmätningsmannen tillkalla sakkunniga att biträda vid
värderingen. Utmäts av inteckning besvärade reservdelar till luftfartyg, skall
sakkunniga alltid anlitas vid värderingen. Uppteckningen bör innehålla en
noggrann beskrivning av den utmätta egendomen sä alt vad som har utmätts kan
säkert identifieras med hjälp av beskrivningen. Hur ingående uppteckningen bör
vara vid utmätning av t.ex. varulager är osäkert. Kronofogdemyndigheten torde i
allmänhet anlita sakkunnig vid värdering av smycken, antika föremål, konst,
varulager o.d.

Lagberedningen. I första stycket av
10 8 föreslår beredningen regler vilka i sak motsvarar vad som nu gäller.
Första meningen föreskriver att kronofogdemyndigheten skall förteckna utmätt
lös egendom och uppskatta dess värde. Hur noggrant förtecknandet skall ske kan
inte generellt anges utan fär prövas frän fall till fall efter vad som är
praktiskt motiverat. Beredningen framhåller emellertid att det klart måste
framgå vilken egendom som har blivit utmätt.

Som andra mening i första stycket
har tagils upp en bestämmelse om alt sakkunnig person vid behov får anlitas för
värderingen. Beredningen påpekar att någon föreskrift om att sakkunniga skall
anlitas vid värdering av intecknade reservdelar till luftfartyg inte har tagits
upp i 7 kap. Att så skall ske framgår av 12 kap. 3 8 andra stycket i förslaget.
Även när det gäller andra specialobjeki - såsom fartyg och luftfartyg - måsle
man enligt beredningen utgå från att det inte hos kronofogdemyndigheten finns
representerad sådan särskild sakkunskap som fordras för värdering av egendomen.
Del är av vikt all en såvitt möjligt riklig värdering görs för alt man skall
kunna bestämma hur myckel av gäldenärens egendom som behöver utmätas. Vidare
kan vid blivande försäljning värderingen ligga till grund för
kronofogdemyndighetens prövning, om bud skall avvisas som alltför lågt.

Beredningen påpekar att det från
ordningssynpunkt är lämpligt att man säkert vel ocksä i vad mån handlingar har
tagits i förvar. Som andra stycke i 10 8 har beredningen därför tagit upp
bestämmelse att omhändertagna handlingar skall förtecknas.

Beredningen behandlar härefter
frågan om försäkring av utmätt egendom, varom bestämmelser f.n. saknas. Enligt
vad som har upplysts för beredningen förekommer det att kronofogdemyndigheten
låter försäkra bil som har ulmätts och ställts upp i garage. Enligt
beredningen är det naturligtvis i säväl ulmätningssökandens som gäldenärens
intresse att utmätt egendom är försäkrad. Om gäldenären vid
utmätningstillfället inle har sin egendom försäkrad, bör kronofogdemyndigheten
ha befogenhet att teckna försäkring. Del bör enligt beredningen bli regel att
all egendom som tas i förvar av kronofogdemyndigheten är försäkrad mot brand,
stöld o.d.

1 allmänhet torde det vara tillfyllest att
kronofogdemyndigheten tecknar

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 6 kap. 9 § 528

en flytande försäkring vilken omfattar all egendom som
kronofogdemyndigheten har i förvar. Försäkringskostnaden blir då lämligen
obetydlig. Kostnaden för sådan försäkring får ingå som en del av statsverkets
kostnader för utmälningsförfarandet. Behöver särskild försäkring tecknas för
mera värdefull egendom, bör kostnaden las ut genom speciell ersättning, 1 så
fall kommer kostnaden slutligen att betalas ur köpeskillingen för den utmätta
egendomen. Ledei- utmätningen inte till försäljning, kan kostnaden komma att
slutligt stanna på utmätningssökanden. Kronofogdemyndigheten bör därför höra
denne innan särskild försäkring tecknas. Även gäldenären bör lämpligen höras.

Behov av försäkring kan föreligga
även när utmätt egendom lämnas kvar i gäldenärens vård. Beslut om alt
gäldenären får behålla utmätt egendom i sin besittning och nylQa den kan
förenas med villkor att försäkring tecknas eller vidmakthålls av gäldenären.

1 enlighet med det sagda har som
tredje stycke i 10 8 beredningsförslaget, lagils upp en bestämmelse om att
kronofogdemyndigheten får försäkra utmätt lös egendom. Beträffande utmätt fast
egendom föreslår beredningen en motsvarande bestämmelse i 15 8. Beredningen
anmärker att om försäkringsfall inträffar sedan utmätning har sketl, kommer
denna som regel att omfatta utfallande försäkringsbelopp.

Remissyitrandena. RSV framhåller
att värdering av utmätt lös egendom inte alltid kan ske omedelbart i anslutning
till utmätningsbeslutet Qfr 7 kap. I 8 beredningsförslaget). Del bör därför
anges att värderingen kan få anslå någon kortare tid.

Bestämmelserna i 10 och 15 88 att
kronofogdemyndigheten får försäkra utmätt egendom berörs av en del
remissinstanser. Förslaget tillstyrks av försäkringsinspektionen, länsstyrelsen
i Ålvsborgs län och advokatsamfundet. Några remissinstanser ställer sig dock
kritiska till beredningens uttalande att det bör bli regel att all egendom som
tas om hand av kronofogdemyndigheten är försäkrad. RRV anför sålunda alt
omfattningen av utmätning i lös egendom motiverar att statsverket, liksom i
fråga om staten tillhörig egendom, normalt bör slå självrisk och i
överensstämmelse härmed i förekommande fall utge ersättning till den
skadelidande. Liknande synpunkter anförs av RSV och TCO. Dessa remissinstanser
anser dock att möjlighet bör finnas att teckna försäkring, t.ex. när särskilt
värdefull egendom har omhändertagits. TCO är inte främmande för alt någon form
av flytande försäkring tecknas för hela verksamhetsområdet, såvida inte
försäkringspremierna vida överstiger beräknat skadestånd. Skulle möjlighet till
flytande försäkring inte föreligga, bör i vart fall den enskilde
förrättningsmannen hos kronofogdemyndigheten vara befriad frän ansvaret att
teckna försäkring för myndighetens räkning.

Svea hovrätt framhåller all
bestämmelserna inle ger klart uttryck för om kronofogdemyndigheten skall eller
blott/nr teckna försäkring. Hovrätten har i och för sig inte någon invändning
mot alt utmätt egendom försäkras

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 6 kap. 9 § 529

men anser att någon bestämmelse därom inte behövs om
kostnaden för försäkringen skall bestridas av allmänna medel, 1 den mån
kostnaden skall bestridas av sökanden och/eller las ut ur köpeskillingen för
den utmätta egendomen anser hovrätten bestämmelsen alltför vagt utformad.

Föredraganden. Paragrafen har
utformats i överensstämmelse med första och andra styckena beredningens
förslag. Som RSV påpekar kan värderingen ibland behöva anstå någon kortare tid.
1 departementsförslaget omfattas inte förteckning och värdering av de åtgärder
som enligt 1 8 första stycket skall vidtas ulan dröjsmål efler
utmälningsbeslutet. Normalt bör ändå förteckning och värdering ske i samband
med utmätningen. Åtminstone måste i samband med denna egendomen beskrivas på
sådant sätt att den kan individualiseras och en preliminär värdering göras så
att det går att bedöma om eventuellt mer egendom måste utmätas. En mer
omsorgsfull värdering bör då göras så snart som möjligt. Uppkommer särskild
kostnad för värderingen svarar sökanden i princip gentemot staten för kostnaden
härför (se 17 kap. 2 8).

Beredningen har även tagit upp en
bestämmelse om befogenhet för kronofogdemyndigheten alt försäkra ulmätt lös
egendom. Beträffande utmätt fast egendom har i 15 8 föreslagits en motsvarande
bestämmelse. Enligl vad beredningen uttalar bör del bli regel att all egendom
som las i förvar av kronofogdemyndigheten är försäkrad mot brand, stöld o.d.
Med anledning härav villjag framhålla följande.

Enligl 3 kap. 2 8 skadeståndslagen (1972:207,
omtryckt 1975:404) svarar staten för bl.a. sakskada och ren förmögenhetsskada
som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhei för
vars fullgörande staten svarar. Föreligger inle fel eller försummelse har
staten inte någon skyldighet att ersätta skada som drabbar omhändertagen
egendom genom l.ex. brand eller stöld. Enligt cirkuläret (1954:325) med
föreskrifter rörande försäkring av staten tillhörig egendom, m.m., får slallig
myndighet regelmässigt inle teckna försäkring för all skydda staten eller i
dess Qänst anställd personal mot ansvarighet. Staten stär alltså själv risken
för uppkommande skadeslåndsskyldighel.

Är staten inte skyldig att ersätta
skada som har drabbat utmätt eller eljest omhändertagen egendom kan gäldenären
vara skyddad på grund av försäkring som han själv har tecknat. Fast egendom är
vanligen försäkrad vid utmätningen, eftersom försäkring av befintliga byggnader
brukar krävas från långivarnas sida. Beträffande lös egendom kan erinras om alt
vanlig s.k. hemförsäkring i allmänhet inte gäller sedan egendomen har
omhändertagils och förts frän försäkringsstället.

Beredningens förslag att
kronofogdemyndigheten skall hålla all egendom som tagits i förvar försäkrad -
varom föreskrifter i och för sig inte behöver tas upp i balken - går enligt min
mening alltför långt. Skulle en sådan ordning införas, bör den knappast
begränsas till enbart det

34 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Det 1

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 6 kap. 10 § 530

exekutiva området utan även gälla t.ex. egendom som är
föremål för beslag. Nägot påtagligt behov av alt hålla omhändertagen egendom
försäkrad har inte framkommit. Kostnadsaspekterna mäste också beaktas. Jag är
sålunda inte beredd att nu tillstyrka föreskrifter i angiven riktning.

Del sagda utesluter inte att det i
särskilda fall kan finnas anledning för kronofogdemyndigheten att se till att
försäkring tecknas eller vidmakthålls beträffande utmätt egendom. Detta gäller
särskilt fast egendom, skepp och luftfartyg. När sådan egendom har utmätts är gäldenären
inte alllid benägen att vidmakthålla brand- eller annan skadeförsäkring som har
tagits i bl.a. panthavarnas intresse. Kronofogdemyndigheten har ofta större
möjligheter än panthavarna att kontrollera alt egendomen är tillräckligt
försäkrad. Befogenhet för kronofogdemyndigheten alt teckna eller vidmakthålla
försäkring i särskilda fall följer redan av 4 kap. 31 8 departementsförslaget,
varför någon bestämmelse därom inte behövs i 6 kap. Jag vill emellertid
understryka att det i första hand är en angelägenhet för parterna eller andra
sakägare all se lill att behövlig försäkring finns. Kronofogdemyndigheten bör
ingripa endast om dessa trots påpekande inte medverkar. Kostnad för försäkring
som kronofogdemyndigheten ombesörjer är alt anse som förrättningskostnad. Den
skall alltså tas ut ur köpeskillingen för såld egendom och andra medel som
inflyter. I andra hand svarar sökanden för kostnaden. Han är ocksä på begäran
skyldig alt förskotlera den.

10 8 Paragrafen innehåller en bestämmelse om befogenhet
för kronofogdemyndigheten alt vid behov vidta även andra åtgärder för säkerställande
än som har nämnts i föregående paragrafer. Den motsvarar 7 kap. 1 8 iredje
stycket beredningens förslag.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att åtgärder för säkerställande av utmätning kan vara mer eller
mindre nödvändiga och att bestämmelserna skulle bli alltför deiaQerade om de
uttömmande skulle ange alla önskvärda åtgärder. Kronofogdemyndigheten har
därför i beredningsförslaget fält befogenhet att i viss utsträckning från fall
lill fall bedöma vilka åtgärder som lämpligen bör vidtas. I mån av behov kan
ytteriigare föreskrifter ges i administrativ ordning. Kronofogdemyndigheten får
inte avvika från de uttryckliga föreskrifter som ges i 2-11 88 beredningsförslagel
men kan även i fall som avses där böra vidta ytterligare åtgärder.

Föredraganden. Paragrafen motsvarar
i sak beredningens förslag. Den ger kronofogdemyndigheten befogenhet att t.ex.
omhänderta gäldenärens checkhäfte vid utmätning av tillgodohavande på checkräkning,
jfr 3 8. Med slöd av förevarande paragraf får kronofogdemyndigheten vidare
företa sådana ätgärder för all hindra gäldenären eller annan att förfoga över
eller nylQa utmätt egendom som inle innefattas i förvarslagande, försegling
eller märkning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 6 kap. 12 § 531

11 8 Paragrafen innehåller en bestämmelse om utmätning av
lös

egendom som redan är utmätt eller belagd med kvarstad. Den motsvarar 7

kap. 11 8 beredningens förslag.

GäUande rätt. Beträffande
innehållet i 76 8 I mom. UL hänvisas till redogörelsen under kapitelrubriken.
Att de i paragrafen nämnda åtgärdema fär underlåtas anses inte innebära all
kronofogdemyndigheten utan vidare kan pä Qänsterummet besluta om utmätning av
egendomen. Han måste förvissa sig om all godset finns i behåll och att vidtagen
försegling inte har rubbats. Det anses inte tillräckligt att lita på
gäldenärens uppgifter i dessa avseenden. Vidare bör förbud att utge egendom
upprepas, eftersom förbudei endast gäller del mål vari det har meddelats. Den
förut beslutade utmätningen eller kvarstaden kan Ju falla bort.

Lagberedningen. Enligt 7 kap. 11 8
i beredningens förslag skall vid utmätning av egendom, som redan är utmätt för
annan fordran eller belagd med kvarstad, förfarandet anpassas därefter. Det
innebär inle någon eftergift i sak från kravet pä säkerställande av skedd
utmätning utan endast att dubbelarbete skall undvikas. Vid förnyad utmätning av
lös egendom som har lämnats kvar hos gäldenären kan del finnas anledning
kontrollera att tidigare vidtagna ätgärder för utmätnings säkerställande består
och inle behöver förslärkas. Även i övrigt skall kontrolleras att förut
vidtagna åtgärder täcker den nya situationen.

Föredraganden. Bestämmelsen
överensstämmer i sak med vad beredningen har föreslagit.

Provisorisk åtgärd

12 8 Paragrafen innehåller bestämmelser om provisorisk
åtgärd när

utmätning inte kan verkställas genast. Den motsvarar 7 kap. 12 8 bered

ningens förslag.

Gällande rått. Se redogörelsen under kapitelrubriken.

Lagberedningen. 1 första stycket av
7 kap. 12 8 föreskrivs i överensstämmelse med 60 a 8 I mom. första meningen UL
att om utmätning av viss lös egendom inle genast kan verkställas,
kronofogdemyndigheten vid behov får omedelbart ta egendomen i förvar eller
vidta annan åtgärd som anges i I- 10 SS.

Enligt 5 kap. 27 § första stycket i
förslaget får gäldenären inte utan kronofogdemyndighetens medgivande förfoga
över utmätt egendom lill skada för sökanden, dock med de undantag som framgår
av andra stycket i paragrafen. Tredje stycket innehåller en hänvisning till
bl.a. bestämmelsen i 7 kap. 4 8 andra stycket om nytQande av ulmätt lös
egendom. Beredningen anser att gäldenären också efter provisorisk åtgärd bör
vara förbjuden all vidta ätgärd med egendomen som kan bli lill skada för
sökanden. 1 andra stycket av 7 kap. 12 8 har därför föreskrivits att 5 kap. 27
8 har motsvarande tillämpning när provisorisk åtgärd har vidtagits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 ( kap. 14 § 532

Föreskriften ersätter 60 a 8 1 mom, andra meningen UL.
Beredningen påpekar att den som bryter mot förbudet straffas enligt 17 kap. 13
8 BrB.

Föreskrift om
underrättelseskyldighet motsvarande 60 a 8 1 mom. tredje meningen UL kan enligt
beredningen lämpligen meddelas i administrativ ordning. Förslaget tar därför
inte upp nägon motsvarighet lill nämnda bestämmelse.

Det ligger enligl beredningen i
sakens natur att provisorisk åtgärd inte får äga bestånd längre än som behövs
och att en lidsfrist måsle ges. Denna frist är f.n. två veckor. Om utmätning
inle har föQl inom denna tid, skall åtgärden hävas. Det har uttalats; önskemål
om alt tiden skulle förlängas. Beredningen har emellertid ansett all två veckor
som regel bör vara tillfyllest. Härvid påpekar beredningen att om utmätning
sker, kronofogdemyndigheten enligt förslaget har möjlighet lill självrältelse
(5 kap. 33 och 34 88 samt 19 kap. 18 och 36 88), De bestämmelser i ämnet som nu
finns i 60 a 8 2 mom. UL har i förslaget med en mindre Jämkning tagits upp som
första och andra meningar i iredje stycket av 12 8.

Av 3 kap. 7 och 15 88 beredningens
förslag framgår att tredskodom och lagsökningsutslag varigenom
betalningsskyldighet har ålagts får verkställas genast, om inte annat
förordnas med anledning av talan om återvinning. Sådant förordnande om
inhibition bör kunna begränsas till att visserligen utmätning får ske men att
verkställigheten därefter inte får fortsätta. Del kan inträffa att förordnande
om inhibition meddelas sedan provisorisk åtgärd har vidtagits. Om domstolen
inle gör undanlag för utmätning, måste den provisoriska åtgärden hävas efter
två veckor. Beredningen har anseti det lämpligt att domstol som handlägger
ätervinningsmålet kan förordna all provisorisk åtgärd skall bestå tills vidare.
Undantagsvis kan behov därav förekomma i annat slags mål som rör den fordran
varom är fråga. En generell bestämmelse i ämnet har tagits in som tredje mening
i tredje stycket av 12 8.

Beredningen erinrar slutligen om
att provisorisk åtgärd inte ger förmånsrätt eller skydd mot annan
uimätningssökande.

Föredraganden.
Departementsförslaget följer beredningens förslag som, fränsett sista meningen
i tredje stycket, nära ansluter till vad som nu gäller.

Åtgärder beträffande fast egendom

13
8 1 paragrafen
har tagits upp en erinran om de särskilda bestämmelser som enligl ;2 kap.
gäller beträffande utmätt fast egendom. Den motsvarar 7 kap. 13 8 beredningens
förslag.

14
8 Paragrafen
innehåller en bestämmelse för det fall att utmätning har skett av fast egendom
som överiåtits under villkor som alkjämt gäller. Den motsvarar 7 kap. 14 8
beredningens förslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 7 kap. 533

Gällande rätt. I 82 a 8 UL finns
bestämmelser om utmätning av fast egendom när denna har överlåtils under
villkor som ännu inte är uppfyllt. Föreskriften i I mom. avser fall då
utmätning sker för fordran hos överlåtaren och 2 mom. utmätning för fordran
hos den som har förvärvat egendomen. I 83 S 2 mom. första meningen UL sägs att
i fall som avses i 82 a 8 den andra parten skall underrättas om utmätningen och
förbud meddelas honom att betala eller återbetala köpeskilling eller utge
annat, som på grund av avtalet kan tillkomma gäldenären, till annan än
utmätningsmannen eller överexekutor, om målet är anhängigt där.

Lagberedningen. Beredningen har i 5
kap. 23 8 tagit upp bestämmelser motsvarande 82 a 8 UL. 7 kap. 14 8 motsvarar
83 8 2 mom. första meningen UL.

Föredraganden. Paragrafen, vilken
ansluter till 4 kap. 24 8 departementsförslaget, överensstämmer med vad
beredningen har föreslagit.

7 kap. Utmätning av lön m.m.

Detta kapitel motsvarar 8 kap.
beredningens förslag. Departementsförslaget skiljer sig i såväl sakligt som
formellt hänseende på flera punkter från nuvarande bestämmelser om utmätning av
lön m.m.

Gällande rätt. Bestämmelser om
utmätning av lön finns f.n. i 64 och 67 a-67 e 88 UL. Sädan utmätning sker i
införselliknande former, dvs, genom förordnande all viss del av lönen skall
innehållas av arbetsgivaren och tillställas utmätningsmannen (67 a S I mom.).
Utmätning av lön är i motsats till införsel inte begränsad till endast vissa
typer av fordringar. För löneutmälning gäller emellertid vissa särskilda
förutsättningar. Utmätning av lön fär sålunda inte äga rum, om det med skäl kan
antas att gäldenären har gjort vad han har förmält för att betala skulden (67 b
8 2). Förordnande om utmätning av lön får omfatta endast belopp som uppenbart
överstiger vad som åtgår för gäldenärens och hans familjs försörjning samt till
fullgörande av underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom (67 b 8 3).
Vidare får ulan gäldenärens medgivande utmätning inte under ett och samma
kalenderår tillämpas sammanlagt längre lid än tre månader eller, om fordringens
art ger särskild anledning lill det, sex månader (67 b 8 4). UL innehåller
också bestämmelser lill förebyggande av att gäldenären genom utmätning berövas
avlöningsmedel som är avsedda för hans semester (67 b 8 4 och 6). Vissa
särskilda bestämmelser meddelas i fråga om ackordslön, provision eller annan
ersättning som innestår för längre tid än en månad. Med lön likställs annan
ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning därvid är
Jämförlig med en arbetstagares (67 a 8 2 mom.).

Bestämmelserna om utmätning av lön skall i princip
tillämpas även

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 7 kap. 534

beträffande utmätning av belopp vilka utgår som pension
eller livränta (67 d S I mom.). Med livränta Jämstiills sjukpenning och annan
dagersättning, som utgär på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan
sådan anledning (67 d S 3 mom,). UL:s regler om löneutmälning, som i vissa
avseenden hänvisar till införsellagens regler, kompletteras av närmare
föreskrifter i USK. I fråga om utmätning av sjukpenning och andra liknande
dagersättningar meddelas en del särskilda föreskrifter i förordningen
(1969:21) om införsel och utmätning i sjukpenning m.m.

Lagberedningen. Bestämmelserna i 8
kap. beredningens förslag ersätter 67 a-67d 88 och delvis även 64 och 67 e 88
UL. Beredningen framhåller att reglerna om utmätning av lön m.m. härrör från år
1968 och att de såvitt beredningen har erfarit har fungerat väl. Beredningen
har därför inte funnit anledning att föreslå några sakliga ändringar, frånsett
en mindre jämkning beträffande förmånsrätt på grund av sådan utmätning (6 8). 1
enlighet härmed har beredningen inte lämnat någon närmare motivering lill
bestämmelserna i kapitlet.

Remissyitrandena. Några remissinstanser
framhåller att exekutionsformen löneutmätning inte fungerar sä bra i praktiken
och föreslår all ändringar sker i syfte att göra löneutmätningen mera
effektiv.

Sålunda finner/?5 V det synneriigen
angeläget att föreslå vissa ändringar som enligt verket skulle förbättra
effektiviteten av institutet. Nära fem års erfarenhet av institutet har gett
erfarenheten att det inte fungerar så väl som beredningen har utgått från.
Verket upplyser att under första halvåret 1973 begärdes i hela riket utmätning
av lön i 34.779 enskilda mål, medan sådan utmätning befanns kunna ske i endast
3.771 fall, dvs. i 10,8% av målen. Den avsedda styrningen mot löneutmätning har
sålunda inte kommit till stånd. Enligt kronofogdeföreningen har på grund av de
liberala beneficiereglerna och den snabba värdeminskning som lösören av olika
slag är underkastad antalet sakutmiUningar minskat väsentligt under senare år.
Föreningen anser därför att sådana ändringar bör övervägas beträffande
löneutmälning att institutet blir mera effektivt. Länsstyrelsen i Norrbottens
län framhåller att bestämmelserna om löneutmälning inte har vållat några
lillämpningssvårigheter men att reformen inte har infriat förväntningarna.
Enligt länsstyrelsens mening är, bl.a. på grund av de liberala
beneficiereglerna vid sakulmälning vilka väl tillgodoser gäldenärens
berättigade intressen, tiden nu mogen för en uppmjukning av de restriktiva
reglerna om löneutmätning. Liknande synpunkter anförs av bl.a. RRV.
länsstyrelsen i Stockholms län och Folksam.

En remissinstans, LO, tar upp
frågan om löneutmälning liksom f n. bör stå öppen för alla slags fordringar.
Enligt LO finns anledning att göra undantag för skadeslåndsfordringar som
grundas på brott. De som åläggs skadeslåndsskyldighel av sådan anledning
tillhör med relativt få undantag den sämst ställda gruppen i samhällel. Deras
ekonomiska och sociala situation är redan utan skadestånd;>skyldighet dålig.
Vanligtvis är de också

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 7 kap. 535

redan föremål för införsel för underhåll eller skatter.
Frän de kriminalvårdande organen är omvittnat alt anpassningen till arbets-
och samhällsliv i hög grad motverkas genom löneutmätning för skadestånd eller
risken för sädan utmätning. LO föreslår därför all lön inle utan gäldenärens
medgivande skall få las i anspråk för skadeståndsfordringar grundade på brott.
om det med skäl kan antas all gäldenärens anpassning i arbets- och samhällsliv
därigenom motverkas eller försväras.

Föredraganden. Efter 1968 ärs
reform av löneexekutionen sker utmätning av lön i införselliknande former,
dvs. genom att arbetsgivaren åläggs att innehålla och tillställa
utmätningsmannen viss del av förfallande belopp. Härigenom har skapats
betydligt större möjlighet än tidigare att ta i anspråk arbetstagares lön och
liknande ersättningar genom utmätning. Bestämmelserna om löneutmätning synes i
och för sig vara i stort sett ändamålsenliga. Enligt min mening saknas därför
anledning att nu låta bestämmelserna genomgå någon mera genomgripande översyn.
Någon sådan översyn har inte heller begärts av remissinstanserna. UB:s
reglering av ämnet bör därför i huvudsak grundas på de nuvarande
bestämmelserna.

Införandet av den nya ordningen
beträffande löneutmätning hade samband, förutom med den samtidigt antagna
införsellagen, med de nya reglerna om undantag från sakutmätning Qfr 5 kap,
departementsförslaget). Dessa innebar bl.a. all gäldenärens beneficium vid
sakutmätning vidgades avsevärt, varför det numera i de flesta fall inle
påträffas något att ta i anspråk genom sådan utmätning. Vid reformen förutsattes
att fordringsexekutionen skulle förskjutas frän sakutmätning till
löneutmätning, vilket ansågs medföra stora fördelar (prop. 1968:130 s. 89 och
ILU 1968:48 s. 67). /Jlv remissyttrandena
över beredningens förslag framgår emellertid att förväntningarna i fräga om
löneutmälningen inle har infriats fullt ut. Enligt en undersökning som RSV har
utfört kunde sålunda beträffande enskilda mål som inkom till
kronofogdemyndigheterna under första halvåret 1973 löneutmätning äga rum endast
i 3.771 mäl av de 34.779 i vilka sådan utmätning begärdes, eller i 10,8%.
Förhållandena har emellertid därefter förbättrats något. Av en senare av RSV
utförd undersökning framgår alt i sammanlagt 82.702 enskilda mål som inkom år
1974 och där utmätning av lön o.d. begärdes sådan utmätning beslöts i 9.761
mäl. Det belopp som därvid togs ut genom löneutmätning i mälen uppskattades
till sammanlagt 5,782,800 kr. Tendensen att utmätning av lön numera äger rum i
något slörre omfattning än tidigare synes bestå. Det kan dock hävdas alt
exeku-lionsformen löneutmätning inte är så effektiv som har avsetts och som är
önskvärt.

Det bör erinras om att
löneutmätning innebär vissa fördelar för gäldenärerna. eftersom den lill
skillnad från sakulmälning inte medför risk för värdeförstöring. Också för
borgenärerna medför vidgade möjligheter alt ta i anspråk gäldenärs lön
fördelar, även om sädan utmätning innebär att del i allmänhet dröjer innan full
betalning har skett.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 7 kap. 536

Mot bakgrund av del sagda ans;er jag att möjligheterna
till löneutmälning bör vidgas någol. Några mera genomgripande ändringar bör
dock inte ske. Löntagare/gäldenärer bör även i fortsättningen vara garanterade
en rimlig ekonomisk standard. Det är sålunda enligt min mening uppenbart att
löneutmätning även enligl UB bör tillämpas med återhållsamhet. Beträffande de
närmare villkoren för löneutmätning vill jag framhålla föQande.

De särskilda förutsättningar som f.n. gäller för
löneutmätning avser i första
hand gäldenärens vilja att göra rätt för sig, storleken av det utmätningsfria
beloppet och den lid under vilken utmätning får pågå. I det första hänseendet
gäller all förordnande om utmätning av innestående lön inte får meddelas, om
del med skäl kan antas att gäldenären har gjort vad han har förmått för att
betala skulden. En motsvarande regel finns i beredningens förslag (8 kap. 2 8
första och andra styckena). För egen del anser Jag emellertid, med hänsyn
bl.a. till det generösa beneficiet vid sakutmätning, alt det knappast finns
tillräckliga skäl att vara så restriktiv att löneutmätning skulle få äga rum
bara mot betalningsovilliga gäldenärer. I fall då gäldenären förgäves har
försökt göra rätt för sig torde fö. förhåUandena i-allmänhet vara sådana alt
utrymme för utmätning av lönen saknas. Härtill kommer alt det f.n. anses åvila
gäldenären att i första hand själv väcka frågan om hans betalningsvilja (prop.
1968:130 s. 105). Nämnda hinder mot utmätning aktualiseras därför ytterst
sällan. Ett slopande av förutsättningen skulle alltså i och för sig inle ha så
stor praktisk betydelse. Förutom att utmätning dock skulle kunna ske i vissa
fall då det f.n. inte är möjligt, skulle samtidigt förfarandet förenklas något.
På gmnd av det anförda har i departementsförslaget inte tagits upp någon
motsvarighet till de nuvarande bestämmelserna om betalningsovilja.

Såväl frågan om det utmätningsfria beloppet vid
löneutmälning som spörsmålet om den tid under vilken utmätning får ske är av
stor betydelse när det gäller att garantera att löneutmälningsinstitutet
tillämpas med önskvärd återhållsamhet. Jag behandlar frågorna närmare i det
följande under 4 resp. 5 8, 1 detta sammanhang kan tilläggas att jag i motiven
lill 4 kap, har förordat att det inte, som i princip är fallet f.n., bör krävas
särskild begäran av sökanden för att utmätning av lön o.d. skall komma i fråga
utan alt det bör åvila kronofogdemyndigheten att självmant undersöka om sådan
utmätning kan äga rum (se under 4 kap. 9 8).

Del förQänar understrykas alt en försiktig
utvidgning av möjligheterna till löneutmälning inte torde medföra någon
egentlig ökad belastning för arbetsgivarna. Inte heller för
kronofogdemyndigheterna bör någon effekt av detta slag vara att förvänta.

En remissinstans har anseti att löneutmätning inte
bör få äga rum för skadestånd på grund av brott, om gäldenärens återanpassning
i arbets- och samhällsliv därigenom skulle kunna försvåras. Jag har förståelse
för de motiv som ligger bakom detta förslag. Ett väsentligt led i den nyare
kriminalpolitiken är att motverka sådana negativa effekter av en persons

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 7 kap. 537

lagförande för brott som hindrar hans resocialisering.
Härvidlag har även sädana faktorer som den dömdes möjligheter att fullgöra
honom ålagd skadeståndsskyldighet på grund av brottet sin betydelse. Frågan har
berörts bl.a. av kriminalvärdsberedningen i dess belänkande (SOU 1972:64)
Kriminalvård, där utredningen förordade en avsevärt minskad användning av
sådana föreskrifter i samband med övervakning som avser betalande av skadestånd
Qfr även prop. 1973:1 bil. 4 s. 123). Övervägandena med anledning av delta
belänkande har resulterat i bl.a. nya regler i 26 kap. 15 8 BrB om särskilda
föreskrifter under prövotid. Föreskrift om skadeståndsbetalning får enligl
lagrummets nya lydelse meddelas bara i den mån den inte med hänsyn till den
dömdes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans
anpassning i samhället (se prop. 1973:131 s. 38). Jag vill också påpeka att
frågan om exekutiva åtgärder mot personer som har dömts för brott har behandlats
i Brottsförebyggande rådets rapport 1977:4 Straffades skulder (s. 265).

Vid bedömningen av frågan huruvida
löneutmälning skall få ske för skadestånd på grund av brott måste
utgångspunkten emellertid vara att den som har förpliktats att utge sådant
skadestånd är skyldig all betala skadeståndet oavsett vilken påföljd för
brottet som domstolen väljer eller hur verkställigheten därav fortgår. Som ett
yttersta medel för all förmå den dömde alt göra rätt för sig kommer exekutiva
åtgärder in i bilden. Sådana åtgärder - inkl. löneutmälning - har utan tvivel
en viktig funktion att fylla bl.a. när det gäller möjligheten att driva in
fordran på ersättning för person- eller egendomsskada på grund av brott. Jag
vill tillägga alt i prop. 1977/78:126 har föreslagils att de nuvarande
möjligheterna till ersättning av staten för skador genom brott skall vidgas.
Förslaget utgår emellertid från att den som har orsakat skada i samband med
brott i princip skall förmås alt ersätta skadan innan staten träder in. Mol
denna bakgrund saknas enligt min mening anledning alt i fråga om möjligheten
till löneutmätning försätta skadestånd på grund av brott i sämre ställning än
fordringar i allmänhet.

Som har framhållits i del
föregående sker utmätning av lön på i princip samma sätt som införsel. Med
hänsyn härtill kan det ifrågasättas om inte löneutmätning borde föras samman
med införsel till ell institut. Mol ett sådant sammanförande kan emellertid
anföras flera skäl. Del kan sålunda inte komma i fråga att den typ av
fordringar som f n. kan tas ut genom införsel skall behandlas på samma sätt som
fordringar i aUmänhet när det gäller t.ex. frågan om vilket belopp som bör
förbehållas gäldenären eller under vilken lid verkställigheten bör få pågå.
Fordringar för vilka införsel f n. stär till buds skulle även i flera andra
avseenden allQämt behöva särbehandlas. Så t.ex. bör det liksom nu gälla
särskilda bestämmelser om förutsättningar för uttagande av underhållsbidrag
m.m. och om företrädesordningen. Detta innebär att man inom ramen för ett utvidgat
införsel- eller löneutmätningsinstitut i realiteten skulle få två
exekutionsformer, en för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 7 kap. 1 § 538

vissa privilegierade fordringar och en för fordringar i
allmänhet. Regleringen skulle bli komplicerad och knappast innebära nägra
fördelar Jämfört med nuvarande ordning. Att behålla de båda exekutionsformerna
införsel och löneutmätning medför praktiska fördelar. Bl.a. blir bestämmelserna
mera lättillgängliga. Under remissbehandlingen hai inle heller framställts
önskemål om att löneutmätning och införsel skall föras samman till ett
institut. Med hänsyn till det sagda har jag funnit att man bör avstå från ett
sådant sammanförande.

1 frågor beträffande löneutmiitning
som inte regleras i förevarande kapitel blir allmänna bestämmelser om utmätning
i balken tillämpliga. Bl.a. kan påpekas att i 4 kap. 29 8 i
departementsförslaget finns en bestämmelse som förbjuder gäldenären att förfoga
över utmätt egendom till skada för utmätningssökanden. Den bestämmelsen blir
alltså tillämplig även beträffande utmätning av lön.

Del förQänar understrykas att
utmätning i den särskilda ordning som är föreskriven i förevarande kapitel kan
äga rum såväl i enskilt som i allmänt mål. För de flesta fordringar som skall
drivas in i allmänt mäl står emellertid den effektivare exekutionsformen
införsel till buds. Institutet löneutmätning torde därför endast i mindre
omfattning komma lill användning i allmänna mål. Nägra undantag eller
särbestämmelser för allmänna mål krävs inte.

Det kan slutligen påpekas att
förhållandet mellan utmätning av lön samt arbetsgivares rätt att kvitta med
molfordran hos arbetstagaren regleras i 5 8 lagen (1970:215) om arbetsgivares
kvittningsrätt.

Eftersom åtskilliga av de nuvarande
bestämmelserna om löneutmätning har tagits upp utan ändring i sak i
departementsförslaget, innehåller detta i likhet med beredningens förslag i
motsvarande mån inte någon närmare motivering lill bestämmelserna i kapitiel.
Här kan i stället hänvisas till förarbetena till de nuvarande bestämmelsema, se
betänkandet (SOU 1964:57) Utsökningsrätt III, prop. 1968:130, ILU 48 och rskr
362, prop. 1975/76:91, SkU 32 och rskr 186 samt prop. 1975/76:27. LU II och rskr 214.

Kapitlet inleds med vissa allmänna
bestämmelser, bl.a. om vilka slags förmåner som omfattas av kapitiel (1 och 2
88). Därefter anges de särskilda villkor sorn gäller för löneutmälning (3-6
88). 1 de föQande avsnitten behandlas förfarandet vid löneutmälning (7-11 88),
företrädesordningen (12-15 SS) och arbetsgivares skyldigheter (16- 18 §8). Härefter
regleras s.k. säkerhetsutmälning och utmätning efler att lön har betalats ut
(19 och 20 88). Slutligen innehåller kapitiel en ansvarsbestämmelse (21 8).

Allmänna bestämmelser

1 8 I denna paragraf, som motsvarar 8 kap. I 8 och 10 8
första meningen beredningens förslag, anges tillämpningsområdet för
bestämmelserna i kapitlet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 7 kap. 1 § 539

Gällande rätt. I 67 a 8 I mom. UL
anges som första mening att arbetstagares avlöning, som innestår hos
arbetsgivaren, får las i anspråk genom alt arbetsgivaren åläggs alt innehålla
och tillställa utmätningsmannen viss del (införsel eller utmätning) och som
tredje mening att utmätning inle får ske i vidare mån än som följer av 67 b §
(som innehåller de närmare villkoren för löneutmätning). 1 andra meningen
hänvisas beträffande införsel till särskilda bestämmelser. Enligt 67 a 8 2 mom.
har bestämmelserna i UL om arbetstagares avlöning motsvarande tillämpning i
fråga om annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning
därvid är jämföriig med en arbetstagares. 1 67 d 8 1 mom. föreskrivs alt bestämmelserna
i 67 a-67 c 88 i tillämpliga delar gäller beträffande utmätning av belopp vilka
utgår som pension eller livränta. Vidare skall enligt 67 d 8 3 mom. vid
tillämpningen av 67 a-67 c 88 med livränta jämställas sjukpenning och annan
dagersättning som utgär på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan
sådan anledning. Enligt 64 8 2 mom. UL har bestämmelserna i 67 a-67 e 88 inte
tillämpning, när gäldenären är juridisk person.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att 8 kap. i förslaget gäller utmätning av samma slags tillgångar i
form av avlöning m.m. som kan bli föremål för införsel enligt 4 kap. 2 8 första
stycket 1, 2 eller 4 i förslaget. Däremot avser 8 kap. inle utmätning av sådana
periodiska vederlag som avses i 4 kap. 2 8 första stycket 3. Beredningen
påpekar all dessa enligt förslaget, liksom f n., kan bli föremål för utmätning
i vanlig ordning. Inte heller kan utmätning enligl 8 kap. äga rum av
sjukpenning eller annan dagersättning som avses i 4 kap. 2 8 andra stycket.
Beredningen har inte ansett det behövligt att särskilt ange att utmätning av
dessa tillgångar inte kan äga rum i förevarande ordning. 1 enlighet härmed
anges i 1 8 första och andra styckena i beredningens förslag att i fråga om
utmätning av avlöning eller belopp vilka utgår som pension eller livränta de
särskilda bestämmelser gäller som meddelas i del följande saml att med
avlöning jämställs annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes
ställning är jämförlig med en arbetstagares.

Beredningen påpekar att utmätning
av de tillgångar som avses i kapitlet, frånsett sädan egendom som avses i 8 8,
får ske endast i den ordning som anges där. Beträffande frågor som inte
regleras i kapitlet - vare sig direkt eller genom hänvisning lill 4 kap. -
gäller emellertid balkens allmänna bestämmelser om utmätning i tillämpliga
delar.

1 tredje stycket av 1 8 anges att
bestämmelsema i 8 kap. inte är tillämpliga när gäldenären är dödsbo eller
annan juridisk person.

1 10 8 första meningen beredningens
förslag föreskrivs att bestämmelsema i 2-9 88 - vilka reglerar utmätning av
lön - i tillämpliga delar gäller även beträffande utmätning av belopp vilka
utgår som pension eller livränta. Beredningen understryker alt bestämmelsen
inte gäller utmätning av själva rätten till pension eller livränta, vilken i
allmänhet enligt särskilda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 7 kap. I § 540

bestämmelser i olika lagar inte är utmätningsbar.
Utmätningsförbud som gäller själva rätten till pension eller livränta hindrar
inte utmätning av förfallande belopp, i den mån utrymme finns för sådan
utmätning enligt 2-9 88.

Remissyttrandena. Flera
remissinstanser framhåller att sjukpenning numera har karaktär av lön och
därför bör i förevarande kapitel jämställas med lön m.m. 1 några
remissyttranden sägs att delsamma bör gälla föräldrapenning och
arbetslöshetsunderstöd.

Utredningen om säkerhetsåtgärder
m.m. i skatteprocessen ifrågasätter om del finns tillräcklig anledning att lön,
som betalas ul sedan löntagaren har avlidit, skall vara bättre skyddad än om
den hade betalats ut dessförinnan. Beträffande andra juridiska personer än
dödsbo anser utredningen att del i vissa fall finns ett befogat intresse från
del allmännas sida att la i anspråk ersättning för utfört arbete pä samma sätt
som en arbetstagares lön. Del förekommer enligt utredningen ofta att personer,
som egentligen är att anse som anställda hos en eller ell fåtal arbetsgivare,
bildar aktiebolag för att komma i ett bättre beskattningsläge. Vederlaget
betalas ut direkt till bolaget och kan därför inte f n. tas i anspråk genom
införsel eller utmätning i lön.

Föredraganden. De synpunkter som en
del remissinstanser har fört fram när del gäller möjligheterna all ta i anspråk
olika förmåner har till stor del redan tillgodosetts genom ändringar i UL. Som
har framgått av redogörelsen för gällande rält kan sålunda sjukpenning och
annan dagersättning, som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av
annan sådan anledning, numera tas i anspråk genom utmätning i den särskilda
ordning som är föreskriven för utmätning av lön. 1 nämnda dagersättningar ingår
bl.a. föräldrapenning. Denna ordning bör uppenbarligen behållas. Jag vUl
emeUertid understryka angelägenheten av att det vid bestämmande av del utmätningsfria
beloppet tas hänsyn till de ökade utgifter som sjukdom eller motsvarande
tillstånd ofta för med sig för den som är berättigad till dagersättningen Qfr
LU 1975/76:11 s. 7).

Några remissinstanser har anseti
att även förmåner vid arbetslöshet bör kunna bli föremål för utmätning i den
ordning som föreskrivs i förevarande kapitel. Prövningen av den frågan bör
emellertid lämpligen anstå i avvaktan på resultatet av pågående utredning
angående en allmän arbetslöshetsförsäkring m.m. Här kan hänvisas till vad som
vid 15 kap. 2 8 anförs beträffande samma fråga vid införsel.

I enlighet med det sagda skall
enligt departementsförslaget genom utmätning i den särskilda ordning som
föreskrivs i förevarande kapitel' kunna tas i anspråk dels arbetstagares lön,
vare sig den utgår som tidlön, ackordslön, provision eller annan gottgörelse,
dels annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning är
Jämförlig med en arbetstagares, dels vad som utgår som pension eller livränta,
dels slutligen sjukpenning och annan dagersättning, som utgår på grund av
sjukdom eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 7 kap. 2 § 541

olycksfall
eller av annan sådan anledning. De olika ersättningarna har tagits upp under
olika punkter i I 8 Qfr 15 kap. 2 8).

I detta sammanhang vill jag nämna att numera utgär
under vissa förutsättningar ersättning frän det allmänna lill bl.a.
privatpraktiserande läkare resp. tandläkare för utfört arbete. Bestämmelser
härom finns i 2 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring samt i
läkarvårdstaxan (1974:699) och tandvårdstaxan (1973:638). Ersättningen
-läkarvårdsersältning resp. land-vårdsersättning - utbetalas lill läkaren resp.
tandläkaren av försäkringskassan, i allmänhet månadsvis. Sådan ersättning får
anses falla under vad som i punkt 2 sägs om annan ersättning för arbetsinsats
av gäldenären än lön till arbetstagare.

En remissinstans har ifrågasatt lämpligheten av alt
utmätning enligl bestämmelserna i förevarande kapitel inte kan äga rum mot
Juridisk person. Därvid har beträffande dödsbo nämnts det fallet alt lön
betalas ut först sedan löntagaren har avlidit och i fråga om annan juridisk
person fall då den som egentligen är att anse som anställd bildar aktiebolag
för att undgå skatt. Med anledning härav vill Jag beträffande dödsbofallel framhålla
att förbud mot utmätning i förevarande ordning när gäldenären är dödsbo inte
bör hindra att pågående utmätning fortgår i inkomst som visserligen förfaller
till betalning först efter gäldenärens död men som belöper pä tiden före
dödsfallet. Hämlöver synes inte finnas någol större utrymme för sådan utmätning
när gäldenären är dödsbo. Inle heller i fråga om andra Juridiska personer torde
föreligga någol större behov av alt kunna företa utmätning i den ordning som
föreskrivs i förevarande kapitel. Förmåner av det slag som kan bli föremål för
sådan utmätning torde mera sällan tillkomma juridiska personer. Utmätning i
förevarande ordning passar dessutom mindre väl i fall då gäldenären är juridisk
person. För Juridisk persons skulder kan naturiigtvis vanlig utmätning äga rum.
Därvid kan även innestående fordran på arvode för utfört arbete tas i anspråk.
Vid utmätning hos juridisk person (frånsett dödsbo) är beneficiereglerna inle
tillämpliga (5 kap. 3 8). På grund av del anförda har Jag inte funnit skäl att
frångå beredningens förslag att bestämmelserna i förevarande kapitel inte skall
vara tillämpliga när gäldenären är dödsbo eller annan Juridisk person.
Föreskrift härom har i departementsförslaget tagits upp i andra stycket av

1 8.

Enligl 18 8 i förevarande kapitel i departementsförslaget
skall utmätning i den ordning som anges i kapitlet kunna äga rum, om gäldenären
arbetar i annans förvärvsverksamhet utan lön eller mot uppenbart för låg
ersättning och till följd därav utmätning inte kan äga rum. I tredje stycket av
1 8 har tagits upp en erinran om denna möjlighet.

2 §
Paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i beredningens förslag,

innehåller en föreskrift som gör det möjligt all i följande paragrafer i

allmänhet inte nämna andra förmåner än lön.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 7 kap. 3 § 542

Föredraganden. I
departementsförslaget har bestämmelserna om löneutmätning i formellt hänseende
utformats något annorlunda än i beredningens förslag. Detta beror bl.a. på att
bland de förmåner som kan tas i anspråk enligt bestämmelsema i kapitlet har
tillkommit en ytterligare grupp, sjukpenning och liknande dagersättningar, samt
att hänvisningarna till införselkapitlei har ersatts av direkta bestämmelser i
saken. 1 I 8 har sålunda under särskilda punkter angetts de olika förmåner
beträft"ande vilka bestämmelserna i kapitlet är tillämpliga. Det har
förefallit lämpligt att i de följande paragraferna uttryckligen behöva nämna
endast lön.

Med hänsyn till det sagda anges i
förevarande paragraf att vad som föreskrivs i det följande om utmätning av lön
också gäller vid utmätning av annan förmån som avses i I 8, orn inte annat
anges, samt alt bestämmelse om arbetsgivare därvid gäller den som utger
förmånen. Samtliga bestämmelser angående lön kan emellertid enligt sakens
natur inte bli tillämpliga i fräga om övriga ersättningar. Beträffande
utmätning av belopp som utgår som pension eller livränta samt av sjukpenning
och liknande dagersättningar meddelas vissa särskilda bestämmelser i kapitlet
(5 8 tredje stycket och 8 8 andra stycket).

Villkor för utmätning

3 § Denna paragraf, som delvis motsvarar 8 kap. 3 8 första
stycket beredningens förslag, anger sättet för löneutmälning.

Gällande rått. 1 67 a S I mom.
första meningen UL anges att arbetstagares avlöning som innestår hos
arbetsgivaren fär tas i anspråk genom alt arbetsgivaren åläggs att innehålla
och tillställa utmätningsmannen viss del. 1 67 b 8. som innehåller de villkor
och begränsningar som gäller för utmätning av innestående lön, föreskrivs i
punkt I att förordnande om utmätning får meddelas beträffande avlöning som
förfaller under viss i förordnandet angiven tid eller beträffande viss
avlöningspost.

Lagberedningen. 1 3 8 första
stycket beredningens förslag föreskrivs all när hinder inte möter enligt 2 8 -
som ställer upp hinder mol utmätning bl.a. i fall då del kan antas att
gäldenären har gjort vad han har förmått för att betala skulden - förordnande
om utmätning får meddelas beträffande avlöning som förfaller under viss i
förordnandet angiven lid eller beträffande viss avlöningspost. Bestämmelsen i
första meningen av 67 a 8 I mom. UL behöver enligl beredningen inte någon
uttrycklig motsvarighet i UB.

Föredraganden. Utmätning av lön och
andra förmåner som avses i förevarande kapitel skall ske i annan ordning än
vanlig sakulmälning. Det synes lämpligt att i lagtexten, på samma sätt som i
UL, ange sättet för löneutmätning. 1 enlighet härmed anges i första meningen av
3 8 departementsförslaget all lön som innestår hos arbetsgivaren får utmätas
genom att arbetsgivaren åläggs att innehålla och tillställa
kronofogdemyndigheten viss del. I andra meningen föreskrivs, i överensstämmelse
med bered-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 7 kap. 4 § 543

ningens förslag, all beslut om utmätning får meddelas
beträffande lön som förfaller under viss i beslutet angiven tid eller
beträffande viss lönepost.

4 8 1 paragrafen ges bestämmelser om beneficium vid
utmätning av lön. Paragrafen motsvarar 8 kap. 3 8 andra stycket beredningens
förslag.

Gällande rätt. Enligt 67 b 8 3 UL
fär förordnande om utmätning av innestående lön omfatta endast belopp som
uppenbart överstiger vad som åtgår för gäldenärens och hans famiQs försörjning
samt till fullgörande av underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom. Vid
tillämpning av vad som nu har sagts skall, om förordnandet gäUer ackordslön, provision
eller annan ersättning som innestår för längre tid än en månad, särskild hänsyn
tas tUl detta förhällande. Som tredje mening anges alt regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om beräkningen av
det utmätningsfria beloppet. Beträffande utmätning av sjukpenning och annan
dagersättning som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan
sådan anledning finns en särskild bestämmelse i 67 d 8 3 mom. UL, Där anges alt
sådan ersättning för de fyra första dagarna av en period, för vilka ersättning
utgår, skall förbehållas gäldenären utan avdrag, om inle särskilda skäl
föranleder annat.

Med stöd av bestämmelsen i 67 b 8 3
tredje meningen UL (se även 3 8 4 instruktionen för riksskatteverket) har RSV
senast den 29 november 1977 meddelat föreskrifter om beräknande av det
utmätningsfria beloppet, vilka gäller för år 1978.

Lagberedningen. Andra stycket i 3 8
beredningens förslag överensstämmer, frånsett redaktionella ändringar, med 67
b 8 3 UL i paragrafens lydelse vid tidpunkten för beredningens förslag.

Remissyttrandena. Storleken av det
utmätningsfria beloppet kritiseras av RSV. Verket anför all gällande
bestämmelser är för restriktiva för att institutet löneutmälning skall kunna
anses effektivt. Enligt verket bör lagstiftaren välja en nivä för del
utmätningsfria beloppet som medför alt antalet löneutmätningar ökar. Verket
vill inle för sin del uttala någon mening om denna nivä förrän 1972 ärs
skatteutredning har redovisat vilken nivå som bör väljas för förbehällsbeloppet
vid införsel. Även krono-fogdefäreningen och länsstyrelsen i Norrbottens län
anser att det utmätningsfria beloppet bör sänkas. Kronofogdeföreningen
ifrågasätter om inte nämnda belopp bör kunna bringas i överensstämmelse med
förbehålls-beloppet vid införsel.

Ett par remissinstanser, däribland
RSV, framhåller alt tillämpningen av de hittillsvarande bestämmelserna om del
utmätningsfria beloppet har föranlett en mycket varierande praxis vid
kronofogdemyndigheterna. Dessa remissinstanser anser därför att bestämmelser
bör införas som skapar en enhetlig tillämpning över hela landet.

Föredraganden. Som jag har berört i
det föregående är del framför allt två villkor för löneutmälning som påverkar
institutets användning, näm-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 7 kap. 4 § 544

ligen
storleken av det utmätningsfria beloppet och den tid under vilken utmätning får
ske utan gäldenärens medgivande. 1 4 8 behandlas den första av dessa
förutsättningar. Jag vill erinra om alt bedömningen av denna fråga har nära
samband med hur förbeiiällsbeloppet bestäms vid införsel. Till en början skall
Jag därför uppehålla mig något vid sambandet mellan beneficiereglerna vid de
båda formerna av löneexekution.

1 fråga om införsel, som kan äga rum endast för
vissa, särskilt angelägna fordringar, föreskrivs säväl i gällande rätt som i
departementsförslaget att gäldenären skall förbehållas ett belopp för eget
underhåll och familjens behov samt lill fullgörande av betalningsskyldighet
lill annan, som vid införsel har lika rätt som sökanden eller bättre rätt.
Detta förbehållsbelopp är numera anknutet lill bestämmelsema om existensminimum
vid skatteavdrag, vilka genom lagändring år 1976 har blivit gynnsammare för
gäldenären. Beträffande löneutmälning föreskrivs f n. att sådan utmätning får
omfatta endast belopp som uppenbart överstiger vad som åtgår för gäldenärens
och hans familjs försöGning samt lill fullgörande av underhållsskyldighet som
i övrigt åvilar honom. Innebörden härav är enligt förarbetena att del
utmätningsfria beloppet skall vara avsevärt större än förbehållsbeloppet vid
införsel (prop. 1968:130 s. 107 och ILU 1968:48 s. 68). Beredningens förslag i
fråga om det utmätningsfria beloppet överensstämmer med nu gällande
bestämmelser.

Enligt de av RSV meddelade föreskriftema angående
beräknande av förbehållsbeloppet vid införsel tillämpas s.k. normalbelopp,
vilka omfattar alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad.
Normalbeloppet uppgår per år för ensamslående lill 95 % och för den som är gift
eller eljest sammanbor med annan lill 165 % av basbeloppet för december månad
närmast föregående år. För vaGe bam utgör normalbeloppet 40% av basbeloppet.
I enlighet härmed utgör normalbeloppet år 1978 för ensamstående 934 kr och för
den som är gift eller eQest sammanbor med annan 1.622 kr per månad. För vaGe
hemmavarande bam tillkommer 393 kr per månad. Avvikelser från normalbeloppen
skall ske dels genom avdrag för sidoinkomster m.m., dels genom tillägg för
bostadskostnad och vissa andra särskilda kostnader.

1 fråga om del utmätningsfria beloppet vid
löneutmälning gäller särskilda normalbelopp, men i övrigt tillämpas samma
föreskrifter som har meddelats för beräkning av förbehållsbeloppet vid
införsel. Normal-beloppel per månad för år 1978 utgör 1.080 kr för ensamstående
och 1.800 kr för den som är gift eller eQest sammanbor med annan. Dessa belopp
utgör efler avrundning 110 resp. 183% av basbeloppet för december 1977.
Tillägget för vaGe barn uppgår till 400-440 kr per månad. Som framgår av vad
Jag har anfört under kapitelmbriken torde utmätning av lön numera förekomma i
slörre utsträckning än under de första åren efter tillkomsten av reglema om
löneutmätning.

Som
Jag har framhållit i det föregående bör löneutmälning, som står till

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 7 kap. 5 § 545

buds för alla slags fordringar, även i fortsättningen
tillämpas med återhållsamhet. Det är sålunda enligt min mening angeläget att
löneutmätning inte blir alltför betungande för gäldenären, så att denne t.ex.
förlorar intresset alt arbeta. Jag anser därför inte lämpligt att det utmätningsfria
beloppet sammanfaller med förbehällsbeloppet vid införsel eller alt skillnaden
blir endast obetydlig. Det utmätningsfria beloppet bör bestämmas på sädant sätt
alt löneutmälningsinstitutet klart avgränsas från införselinstitutet. Det
utmätningsfria beloppet bör sålunda vara betydligt större än förbehällsbeloppet
vid införsel.

I enlighet med det sagda anges i
första meningen av förevarande paragraf att lön får tas i anspråk genom
utmätning endast i den mån lönen uppenbart överstiger vad som behövs för
gäldenärens och hans familjs underhåll samt till fullgörande av
underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom. 1 andra meningen föreskrivs att
om utmätningen avser ackordslön, provision eller annan ersättning som innestår
för längre tid än en månad, särskild hänsyn skall tas till detta förhållande.

Som framgår av del tidigare sagda
har regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigats att meddela
närmare föreskrifter om beräknande av det utmätningsfria beloppet vid
löneutmätning, och sådana föreskrifter har ocksä meddelats. Nägot formellt
bemyndigande av detta slag torde emellertid inte behövas, eftersom det rör sig
om sädana föreskrifter om verkställighet av lag som enligl 8 kap. 13 8
regeringsformen kan beslutas av regeringen eller regeringen underordnad
myndighet. Departementsförslaget innehåller därför inte nägon bestämmelse om
bemyndigande att meddela föreskrifter av aktuellt slag. Jag utgär från all
sådana föreskrifter även i fortsättningen skall meddelas av RSV.

1 departementsförslaget har inte
tagits upp motsvarighet till bestämmelsen i 67 d 8 3 mom. UL om
ulmätningsfrihet för sjukpenning och liknande dagersättningar under de första
dagarna av en ersättningsperiod. Angående anledningen härtill får jag hänvisa
till vad som anförs beträffande motsvarande fråga vid införsel under 15 kap. 9
8,

5 § Paragrafen, som motsvarar 8 kap. 4 8 och 10 8 andra
meningen beredningens förslag, innehåller bestämmelser om den längsta tid under
vilken löneutmätning får pågå.

Gällande rätt. Enligt 67 b 8 4 UL
får utan gäldenärens i ulmätningsmålet lämnade medgivande utmätning inle under
ett och samma kalenderår tillämpas sammanlagt längre tid än tre månader eller,
om fordringens art ger särskUd anledning lill det, sex månader. Utmätning får
inte heller under två kalenderår efter varandra ske så att lönen kommer all i
en föQd eller utan slörre uppehåll las i anspråk under längre lid än nu har
sagts. Vidare anges att det om möjligt bör undvikas att avlöningen tas i
anspråk under gäldenärens semester eller i omedelbar anknytning till den. I 67
b 8 4 föreskrivs slutligen att gäldenären får återkalla medgivande som nyss har

35 Riksdagen 1980181. I saml Nr 8. Del 1

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 7 kap. 5 § 546

sagts, när utmätning har tillämpats sex månader eller om
förhållandena har ändrats väsentligt.

Enligt 67 b 8 5 har bestämmelserna
i punkt 4 inle tillämpning vid utmätning av ackordslön, provision eller annan
ersättning som innestår för längre lid än en månad. Meddelas i annat fall
förordnande om utmätning beträffande viss avlöningspost. skall förordnandet vid
tillämpning av punkt 4 anses gälla den tid på vilken den posten belöper.

1 67 d 8 I mom. UL föreskrivs
beträffande utmätning av belopp vilka utgår som pension eller livränta alt vid
tillämpning av 67 b 8 skall iakttas att om beloppen förfaller med längre
mellanrum än en månad utmätning inte får äga rum i vidare mån än om de hade
förfallit månadsvis.

Lagberedningen. Bestämmelserna i 4
8 beredningens förslag överensstämmer, frånsett redaktionella jämkningar, med
67 b 8 4 och 5 UL. 1 10 8 föreslås beträffande utmätning av belopp vilka utgår
som pension eller livränta alt om beloppen förfaller med längre mellanrum än en
månad, vid tillämpning av 4 8 skall iakttas all utmätning inte får ske i vidare
mån än om de hade förfallit månadsvis.

Remissyttrandena. Flera
remissinstanser förordar all den föreslagna längsta tiden för löneutmätning
förlängs. Sålunda framhåller RSV att även om nivån för det utmätningsfria
beloppet sätts lägre än f.n, gäldenären kan förutsättas ha kvar ett belopp som
klart överstiger förbehällsbeloppet vid införsel. Mol bakgrund härav anser
verket att gäldenären bör kunna bära bördan av en löneutmälning under längre
tid än vad beredningen har föreslagit. En viss effektivisering av löneulmälningsinstitutet
kan nås om de nuvarande tidsperioderna förlängs till sex resp. nio månader. För
gäldenären är enligl RSV en sådan förlängning inle enbart till nackdel. Om det
t.ex. är aktuellt att företa löneutr/iätning för en mindre skuld, kan del vara fördelaktigare
för gäldenären alt ell mindre belopp tas ut vaqe månad under ett halvt är än
att skuldbeloppet tas ul under endast tre månader. En förlängning av
löneutmätningsperioderna innebär dessutom generellt sett att gäldenären drabbas
av mindre kostnader för exekutionen. De korta perioder som nu tillämpas medför
att få skulder blir fullbelalda i ell och samma mäl. Borgenären måste därför
återkomma flera gånger med ansökan om utmätning. Med nya mål följer nya
exekutionsavgifier, som tas ul av gäldenären. Även kronofogdeföreningen,
länsstyrelsen i Norrbottens län och Folksam anser att man bör förlänga den tid
under vilken löneutmätning får äga rum.

Bestämmelsen alt löneutmätning inle
får äga rum under två kalenderår efter varandra på så sätt att lönen i en följd
eller ulan större uppehåll las i anspråk under längre tid än tre resp. sex
månader har enligt RSV i nuvarande tillämpning gett upphov till högsl
varierande handläggning hos kronofogdemyndigheterna. TUlämpningen av uttrycket
"ulan slörre uppehåll" har sålunda varierat mellan en månad och sex
månader. Mot bakgrund härav anser RSV att nämnda uttryck bör bytas ut mot en bestämd
tidsperiod, förslagsvis tre månader.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 7 kap. 5 H 547

RSV tar även upp frågan hur
bestämmelserna om att löneutmätning endast fär ske under viss tid per
kalenderår skall tillämpas i samband med besvär. Enligt verkets mening måste
bestämmelserna uppfattas på det sättet att den nuvarande lidsperioden tre
månader får överskridas vid besvär och att sålunda, om överinstansen medger
löneutmälning med högre belopp än som redan har tagits ut enligt del
överklagade beslutet, det överskjutande beloppet om möjligt skall tas ut utan
hinder av tre-månaderstidens utgång. Verket hemställer all frågan löses i
balken. Även Svea hovrätt berör saken och förordar för sin del all en regel
införs -eventuellt i administrativ ordning - om särskild förtur i överklagade
mål om löneutmätning när utmätning har medgetts med lägre belopp än vad
sökanden har yrkat. Enligt hovrätten bör möjligen dessutom tremånaders-gränsen
utsträckas i sådana fall.

Enligt LO saknas anledning att i
fråga om tidsbegränsningen av löneutmätning göra skillnad mellan å ena sidan
lön i allmänhet och å andra sidan ackordslön, provision eller annan ersättning
som innestår för längre tid än en månad. LO föreslår därför att bestämmelserna
om tidsbegränsning fär gälla även sådana ersättningar.

Föredraganden. Maximitiden för
löneutmälning är f n. tre månader per kalenderår eller, om fordringens art ger
särskild anledning till det, sex månader. Beredningen har inte föreslagit nägon
ändring på denna punkt, men flera remissinstanser har ansett all maximitiden
bör förlängas. För egen del vill Jag framhälla att maximitiden bör ses i
samband med övriga begränsningar i fråga om löneutmälning, främst det vid
Jämförelse med införsel förhållandevis stora beneficiet vid sådan utmätning.
Hänsyn bör också tas till att tiden inte hänför sig till vaGe särskild fordran
för vilken utmätning söks utan avser den sammanlagda tid under vilken
gäldenärens lön över huvud får tas i anspråk genom utmätning. Mot bakgrund
härav framstår en längsta tid om tre månader om året för normalfall som väl
kort. Enligt vad Jag har erfarit förekommer del också i ganska stor
utsträckning alt gäldenären medger löneutmälning under längre tid. En
förlängning lill sex månader framstår därför som rimlig. Enligt min mening bör
en sådan förlängning kunna ske utan att gäldenärerna blir oskäligt betungade.
Som har påpekats av RSV bör det tvärtom i vissa fall kunna vara till fördel för
en gäldenär alt en skuld fördelas på sex i stället för på tre månader. Någon
anledning att med en föriängd maximitid göra skillnad mellan olika fordringar
allt efter dessas art finns inte. Jag föreslär därför all den nuvarande
maximitiden om tre månader förlängs lill sex månader och att någon särskild
tid inte skall gälla för vissa fordringar pä grund av deras art.

Enligl beredningens förslag skall,
i överensstämmelse med gällande rätt, utmätning inle få äga rum under två
kalenderår efter varandra på sådant sätt att lönen i en följd eller utan större
uppehåll tas i anspråk under längre tid än som gäller för utmätning under ett
och samma kalenderår. 1 ett remissyttrande har förordats alt uttrycket
"ulan större uppehåll" ersätts

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 7 kap. 5 § 548

av en bestämd tidsangivelse, eftersom motsvarande
bestämmelse i UL har föranleti en varierande praxis hos
kronofogdemyndigheterna. Enligt min mening skulle emellertid en föreskrift om
viss bestämd lid för uppehåll bli alltför stel i tillämpningen. Jag ä,r därför
inte beredd alt tillmötesgå denna begäran. Den föreslagna bestämmelsen får
emellertid anses innebära att det efter avslutad löneutmälning som har pågått
sex månader under ett kalenderår i allmänhet bör förflyta ungefär tre månader
innan sådan utmätning får äga rum pä nytt.

Ett par remissinstanser har tagit
upp en särskild fråga rörande lidsbegränsningen av löneutmätning, nämligen om
liden får överskridas i fall då överinstansen efter besvär finner att utmätning
borde ha verkställts med högre belopp än som har tagits ut under en redan
förfluten period. Därvid har förordats att överskjutande belopp skall få tas ut
utan hinder av tidsbegränsningen. För egen del vill Jag lill en början påpeka
alt för gällande rätts del har frågan numera prövats av högsta domstolen, som
därvid ansåg alt någon sådan förlängning av tiden inte kan äga rum (NJA 1974 s.
253). För införande av möjlighel lill förlängning av tiden i fall som nu avses
kan bl.a. anföras alt rätten att överklaga kronofogdemyndighetens beslut kan
sägas bli i viss mån illusorisk, om inte det högre belopp som enligl
överinstansens prövning borde ha tagils ul också fär drivas in ulan dröjsmål. Å
andra sidan skulle möjlighel till förlängning av liden medföra att utmätning
av lön skulle kunna äga rum under avsevärd tid under ett kalenderår. Även om
högre belopp sammanlagt inle skulle kunna las ul än som hade kunnat ske om
kronofogdemyndigheten hade gjort samma bedömning som överinstansen, är en sådan
utsträckning av liden inte förenlig med den älerhållsamhet som i övrigt präglar
de föreslagna reglerna om löneutmätning.

Frågan kommer också i ett något
annat läge om man. som nyss har föreslagits, förlänger den tid under vilken
löneutmälning får pågå beträffande fordringar i allmänhet från nuvarande tre
lill sex månader per kalenderår. Om besvär anförs i nära anslutning lill
kronofogdemyndighetens beslut, bör överinstansens beslut kunna meddelas på
sådan tid alt större delen av utmätningsperioden återstår. Jag vill erinra om
att enligt departementsförslaget skall besvär över kronofogdemyndighets beslut
anföras direkt hos hovrätten. Del synes lämpligt att överklagade mål om
löneutmätning handläggs särskilt skyndsamt i fall som nu avses. Någon särskild
föreskrift härom torde dock inte behövas (jfr 17 8 hovrätlsinslruktionen
1974:692, omtryckt 1975:510). Det kan också påpekas att med stöd av 18 kap. 16
8 andra stycket i departementsförslaget kan hovrätten interimistiskt förordna
om uttagande av ell högre belopp än kronofogdemyndigheten har funnit skäligt.
Med hänsyn till att föreskrifter numera finns meddelade om beräkningen av det
utmätningsfria beloppet kan fö. den åsyftade situationen sällan väntas
uppkomma. På grund av det anförda anserjag inte att möjlighet bör införas att
vid överklagande överskrida maximitiden om sex månader per kalenderår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 7 kap. 6 § 549

Den föreslagna förlängningen av tid
under vilken löneutmätning längst får pågå utan gäldenärens medgivande påkallar
ändring av beredningens förslag om återkallande av sådant medgivande. Med den
föreslagna maximitiden om sex månader synes lämpligt att gäldenärens medgivande
till att utmätning får tillämpas under längre tid över huvud inle skall vara
bindande för honom viss tid ulan kunna återkallas när helst han så önskar.
Detta torde inte behöva vålla några praktiska problem för kronofogdemyndigheterna.
En återkallelse fär givetvis verkan endast för lid efter del att återkallelsen
har skett.

1 enlighet med det sagda anges i
första stycket första meningen av 5 8 alt utan gäldenärens medgivande i målet
får utmätning inle under ett och samma kalenderår tillämpas sammanlagt längre
tid än sex månader och i andra meningen att utmätning inte heller under två
kalenderår efler varandra får ske så att lönen i en föQd eller utan större
uppehåll las i anspråk under längre tid än sex månader. Enligt tredje meningen
bör del om möjligt undvikas att lönen tas i anspråk under gäldenärens semester
eller i omedelbar anknytning till denna. I Qärde meningen slutligen föreskrivs
att medgivande som anges i det föregående kan återkallas av gäldenären,

Enligl min mening bör liksom
hittills undantag från bestämmelserna om tidsbegränsning göras för ackordslön,
provision eller annan ersättning som innestår för längre lid än en månad. Nämnda
bestämmelser lämpar sig inle särskilt väl för sådana ersättningar. Som exempel
kan nämnas att gäldenären uppbär vanlig lön och därutöver provision som
förfaller ett par gånger om året. Om en sådan provisionsposl tas i anspråk och
lidsbegränsningen är tillämplig, skulle ytterligare utmätning inte få äga rum
under det kalenderåret Qfr andra stycket andra meningen), trots att provisionen
måhända uppgår till ett ganska blygsamt belopp. Genom bestämmelsen i 4

5 andra meningen fär emellertid gäldenären ett skydd för
nu aktuella

ersättningar som i huvudsak motsvarar syftet med tidsbegränsningen.

Även i övrigt överensstämmer andra stycket i departementsförslaget i sak

med 4 8 andra stycket i beredningens förslag.

1 tredje stycket i paragrafen
regleras det fallet alt vad som utgår som pension eller livränta förfaller med
längre mellanrum än en månad. Bestämmelsen överensstämmer med 10 8 andra
meningen beredningens förslag.

6 8 Denna paragraf, som motsvarar 8 kap. 2 8 tredje
stycket bered

ningens förslag, innehåller särskilda bestämmelser beträffande semester

medel.

GäUande rätt. Enligt 67 b 8 6 UL
får ersättning som utgår i stället för semester och innestår hos arbetsgivaren
inte i något fall utmätas utan gäldenärens i ulmätningsmålet lämnade
medgivande. Vad som har sagts nu gäller även semestermedel, som av
arbetsgivaren har inbetalats till och innestår hos särskild kassa.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

Lagberedningen. Bestämmelserna i 2
8 tredje stycket beredningens förslag överensstämmer, frånsett redaktionella
ändringar, med 67 b 8 6 UL.

Föredraganden. Förevarande paragraf
i departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag.

Förfarandet

7 8 Denna paragraf, som motsvarar hänvisning i 8 kap. 5 8
beredningens

förslag till bestämmelse i införselkapitlet, innehåller föreskrift om gälde

närens hörande.

GäUande rätt. Enligl 67 a 8 3 rnom.
UL har bl.a. 9 8 införsellagen motsvarande tillämpning i mål om utmätning av
innestående lön. 1 9 8 införsellagen föreskrivs all innan beslut om införsel
meddelas, utmätningsmannen skall bereda gäldenären tillfälle att yttra sig, om
det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt. Gäldenären behöver dock inte höras när
han byter anställning och beslut skall meddelas om införsel hos den nya
arbetsgivaren.

Lagberedningen. 15 8 beredningens förslag
hänvisas på liknande sätt som i gällande rätt till bl.a. 4 kap. 9 8, som
motsvarar 9 8 införsellagen.

Föredraganden. I
departementsförslaget har hänvisningen till införsel-kapitlet ersatts av
direkta bestämmelser i saken. I förevarande paragraf har sålunda tagits upp
bestämmelser som motsvarar 15 kap. 8 8-

8 8 Paragrafen, som saknar motsvarighet i beredningens
förslag, inne

håller föreskrifter om bestämmande av utmätningsbelopp och utmätnings-

fritt belopp.

Gällande rätt. UL innehåUer inte
uttryckliga bestämmelser om hur utmätningsmannen skall förfara vid tillämpning
av vad som i 67 b 8 UL föreskrivs om i vilken omfattning lön får tas i anspråk
genom utmätning Qfr i fråga om införsel 10 8 första stycket införseUagen).
Sådana bestämmelser har i stället tagits upp i USK (26 8). Beträffande
sjukpenning och annan dagersättning som utgår på grund av sjukdom eller
olycksfall eller av annan sådan anledning finns en särskild bestämmelse i 67 d
8 3 mom. andra meningen UL. Där anges att vid beslut om utmätning i sådan
ersättning det belopp som högst får innehållas och det belopp som skall
förbehållas gäldenären skall bestämmas per dag.

Föredraganden. Det synes lämpligt
att i balken uttryckligen reglera hur kronofogdemyndigheten skall förfara vid
tillämpning av bestämmelsema i 4 8 om i vad mån lön får las i anspråk genom
utmätning. Sådan föreskrift har tagits upp i första stycket av förevarande
paragraf Där anges att kronofogdemyndigheten bestämmer dels hur mycket som
högst får innehållas vid vaGe avlöningslillfälle (ulmätningsbeloppet), dels
det belopp som enligl 4 8 skall förbehållas gäldenären (det utmätningsfria
beloppet). Bestämmelsen ansluter nära till 15 kap. 9 8 första stycket
departemenlsför-

7 kap. 8
§ 550

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 7 kap. 12 § 551

slaget, I förordnande om utmätning av lön bör även anges
bl.a. den tid under vilken utmätningen skall tillämpas, såvida del inte endast
är fråga om utmätning av viss lönepost. Föreskrifter härom kan meddelas i
tillämpningsbestämmelser.

I andra stycket av paragrafen har
tagils upp en bestämmelse angående sjukpenning och liknande dagersättningar,
vilken i sak överensstämmer med 67 d S 3 mom. andra meningen UL.

9-11 88 I dessa paragrafer, som motsvarar hänvisning i 8
kap. 5 8 beredningens förslag lill bestämmelser i införselkapitlei, meddelas
vissa ytterligare föreskrifter om förfarandet i mäl om utmätning av lön.

Gällande rätt. Enligt 67 a 8 3 mom.
UL har vissa bestämmelser i införsellagen, bl.a. 11 - 13 88. motsvarande
tillämpning i mål om utmätning av innestående lön. 1118 föreskrivs alt
utmätningsmannen, om särskilda skäl föreligger, får föreskriva att
arbetsgivaren skall anpassa sättet för lönens utbetalande så att införseln kan
verkställas i därför lämpad ordning. Enligt 12 8 första stycket skall beslut om
införsel ändras, om anledning förekommer till det. Andra stycket i samma
paragraf innehåller en föreskrift att beslut om införsel för underhållsbidrag
eller kommunal bidragsfordran skall hävas, om gäldenären betalar förfallna
bidrag och det är anledning anta att bidragsskyldighelen skall fullgöras för
framtiden. I 13 8 anges att utmätningsmannen skall underrätta arbetsgivaren
angående beslut om införsel eller i fråga som avses i 11 eller 12 8.

Lagberedningen. 1 8 kap. 5 8 i
beredningens förslag föreslås, i saklig överensstämmelse med gällande rätt, att
bl.a. 4 kap. 11-13 88 skall ha motsvarande tillämpning i mål om utmätning av
lön.

Föredraganden. I
departementsförslaget har hänvisningen till införselkapitlet ersatts av
direkta bestämmelser i saken. Föreskrifterna 19-11 88 i förevarande kapitel
motsvarar sålunda 15 kap. 11-13 88. Det fall som avses i 15 kap. 12 8 andra
stycket saknar dock motsvarighet vid löneutmälning, varför någon liknande
bestämmelse inte har tagits upp i 7 kap.

Företrädesordning

12 8 Denna paragraf, som motsvarar 8 kap. 3 8 tredje
stycket beredningens förslag, innehåller bl.a. en bestämmelse om förhållandet
mellan löneutmälning och skatteavdrag.

Gällande rätt. Enligt 67 b 8 7 UL
har skatteavdrag företräde framför utmätning. I samma punkt anges att i fråga
om förhållandel mellan införsel och utmätning gäller bestämmelser i
införsellagen. De bestämmelser som åsyftas återfinns i 17 8 införsellagen.

Lagberedningen. Föreskriften i 3 8
tredje stycket i beredningens förslag överensstämmer med 67 b 8 7 UL.
Hänvisningen till bestämmelser som reglerar förhållandel mellan införsel
och utmätning avser enligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 7 kap. 13 § 552

uttrycklig föreskrift i förslaget 4 kap. 17 8. Beredningen
påpekar att uppbördslagen innehåller bestämmelser som syftar lill att
förekomma att skatteavdrag med gäldenärens medverkan höjs sä alt utmätning inte
kan äga rum (45 8 3 mom. Jfrt med 41 8 I mom.).

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag. Bestämmelser
otn förhållandet mellan införsel och utmätning har i departementsförslaget
tagits upp i 15 kap. 17 8. Hänvisningen i andra meningen av förevarande
paragraf har jämkats i enlighet därmed.

13 8 I denna paragraf har tagils upp en föreskrift om
inträdet av förmånsrätt vid löneutmälning. Paragrafen motsvarar 8 kap. 6 8 i
beredningens förslag.

Gällande rält. I 7 c 8 1 mom. UL
anges att utmätning av innestående avlöning inte anses fullbordad förrän den
som skall betala ut avlöningen har fått underrättelse om beslutet och del
belopp som skall innehållas är förfallet till betalning. Bestämmelsen skall ses
i samband med 77 8 1 mom., där del föreskrivs att då utmätning av lös egendom
är fullbordad så som sägs i 67 c 8 I mom. eller 73-76 88, borgenären njuter
förmånsrätt i del utmätta efler vad som stadgas i förmånsrättslagen. Se även 8
och 9 88 förmånsrättslagen.

Lagberedningen. Enligt 5 kap. 28 8
första stycket i beredningens förslag gäller som huvudregel beträffande
tidpunkten för inträdel av förmånsrätt att utmätning medför förmånsrätt i och
med beslutet. Beredningen framhåller alt i enlighet med denna princip bör i
fråga om utmätning av lön det nuvarande kravet pä underrättelse till den som
skall betala ut lönen m.m. slopas. Detta torde enligt beredningen inte medföra
någon olägenhet. Däremot bör kravet på all lönen har förfallit lill betalning stå
kvar. Om utmätning av innestående lön sker först efter förfallodagen, kommer
den att omedelbart medföra förmånsrätt. 1 enlighet med det sagda föreskrivs i 8
kap. 6 § beredningens förslag att utmätningen vid tillämpning av förmånsrättslagen
skall anses verkställd när del belopp som skall innehållas har förfallit till
betalning.

Beredningen anmärker att införsel
går före utmätning. Om införselbeslul meddelas först efter förfallodagen för
avlöning och utmätningsbeslut därefter meddelas beträffande samma avlöning,
skall givetvis införseln gå före. Har åter utmälningsbeslutet meddelats efter
förfallodagen men före införselbeslulet, går utmätningen före eftersom den är
fullbordad redan innan införselbeslulet har meddelats.

Föredraganden. Enligt 4 kap. 30 8
första stycket departementsförslaget skall förmånsrätt på grund av utmätning i
allmänhet inträda i och med beslutet. 1 enlighet med denna princip bör inte
för inträde av förmånsrätt vid löneutmälning krävas att arbetsgivaren eller
motsvarande utbetalare har underrättats om beslutet. Jag godtar sålunda
beredningens förslag att för-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 7 kap. 16-18 §§ 553

månsrätt på grund av sådan utmätning bör inträda när det
belopp som skall innehållas enligl beslutet om utmätning har förfallit lill
betalning.

Jag ansluter mig lill beredningens
uttalanden om konkurrensen mellan införsel och löneutmälning.

14 8 Paragrafen, som motsvarar 8 kap. 11 8 beredningens
förslag, reg

lerar den konfiikl som uppkommer, när utmätning har skett av belopp

vilka utgår som pension eller livränta och själva rätten till pension eller liv

ränta därefter blir utmätt.

Gällande rätt. Om utmätning för
viss fordran har sketl av belopp vilka utgår som pension eller livränta och
rättigheten som sådan därefter utmäts för annan fordran, skall enligt 67 d 8 2
mom. UL så anses som om den senare utmätningen hade skett även för obetald del
av den förra fordringen.

Lagberedningen. Bestämmelsen i 11 8
beredningens förslag överensstämmer i sak med 67 d 8 2 mom. UL. Beredningen
erinrar om att själva rätten till pension eller livränta i allmänhet inte är
utmätningsbar.

Föredraganden. Förevarande paragraf
i departementsförslaget överensstämmer med 11 8 beredningens förslag.

15 8 Denna paragraf som motsvarar 8 kap. 9 8 beredningens
förslag,

innehåller förbud mol löneutmätning i fall dä gäldenären är försatt i kon

kurs.

GäUande rätt. Enligl 67 c 8 3 mom.
UL får, om gäldenären försätts i konkurs, förordnande om utmätning inte
tillämpas beträffande lön som förfaller under konkursen.

Lagberedningen. Bestämmelsen i 9 8
beredningens förslag överensstämmer med gällande rätt.

Föredraganden. Förevarande paragraf
i departementsförslaget överensstämmer med 9 8 beredningens förslag.

Arbetsgivares skyldigheter

1618 88 Dessa paragrafer innehåller vissa föreskrifter om
vad arbetsgivaren har att iaktta vid utmätning av lön, om verkan av att
arbetsgivaren inte rättar sig efter utmätningsbeslut och om åtgärd i fall då
gäldenär arbetar utan skälig lön. De har delvis sin motsvarighet i 5 8
beredningens förslag.

Gällande rält. Enligt 67 a 8 3 mom.
UL har vissa bestämmelser i införsellagen om arbetsgivares skyldigheter vid
införsel, nämligen 19 och 20 88, motsvarande tillämpning i mål om utmätning av
innestående lön, 1 19 8 införsellagen föreskrivs i första stycket all
införselbeloppet skall innehållas endast i den män avlöningen överskjuter
förbehällsbeloppet och i andra stycket att arbetsgivaren skall tillställa
utmätningsmannen innehållet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 7 kap. 16-18 §§ 554

belopp på tid och sätt som denne bestämmer och alt
utmätningsmannen, om särskild anledning förekommer, får ålägga arbetsgivaren
all omedelbart lillslälla honom innehållet belopp, 1 20 8 anges alt om
arbetsgivaren betalar ul avlöning i uppenbar strid mot beslut om införsel eller
om han underlåter att inom föreskriven tid eller på anfordran tillställa
utmätningsmannen innehållet belopp, utmätningsmannen får omedelbart hos arbetsgivaren
genom utmätning ta ut vad som har skolat innehållas eller har innehållits.

Enligt 22 8 första stycket införsellagen
gäller all om gäldenären arbetar i annans förvärvsverksamhet utan lön eller mot
uppenbart för låg ersättning och lill följd därav fordran som avses i I 8 I
eller 2 -dvs, underhållsbidrag eller kommunal bidragsfordran - inte kan tas ut
genom införsel, utmätningsmannen får ålägga arbetsgivaren att, för tid efler
det att beslut därom har meddelats och till dess annat förordnas, till
utmätningsmannen utge så myckel som hade kunnat tas ut genom införsel om skälig
lön hade utgått för arbetet. Innan beslut meddelas skall såväl gäldenären som
arbetsgivaren få tillfälle att yttra sig, 1 paragrafens andra stycke
föreskrivs att det som sålunda utges skall räknas som genom införsel innehållen
lön samt att om arbetsgivaren underlåter att utge belopp som har bestämls genom
beslutet, 20 S har motsvarande tillämpning.

I fräga om utmätning av lön saknas
motsvarighet till bestämmelserna i 22 8 införsellagen.

Lagberedningen. I 8 kap. 5 8
beredningens förslag föreskrivs att 4 kap. 19 och 20 88, vilka motsvarar 19 och
20 88 införsellagen, skall ha motsvarande tillämpning i mål om utmätning av
avlöning. Däremot skall inte enligt förslaget 4 kap. 21 8, som motsvarar 22 8
införsellagen, få motsvarande tillämpning vid löneutmiitning.

Remissyttrandena m.m. 1 remissyttrandena
görs inte nägon erinran mot beredningens förslag om i vad mån bestämmelserna om
arbetsgivares skyldigheter vid införsel skall få motsvarande tillämpning vid
löneutmätning. I skrivelse till justitiedepartementet den 18 Juni 1975
framhåller emellertid 7?5 V all verket anser det angeläget att
kronofogdemyndigheten i fall som avses i 22 8 införsellagen får befogenhet att
ålägga arbetsgivare utbetalning vid all löneexekution. Som skäl anförs att
löneexekulion kan äga rum när gäldenär är anställd i eget bolag, vilket uppges
vara ganska vanligt.

Föredraganden. 1 departementsförslaget har hänvisningen
till införsel-kapitlet ersatts av direkta bestämmelser om arbetsgivares
skyldigheter vid löneutmälning. Föreskriftema i 16 och 17 88 överensstämmer i
sak med 8 kap. 5 8 beredningens förslag i vad paragrafen hänvisar till 4 kap.
19 och 20 88. Med anledning av att det i 17 8 anges att oredovisat belopp under
där angivna förutsättningar fär utsökas hos arbetsgivaren villjag påpeka att av
4 kap. I 8 andra stycket följer att utmätning får äga rum i sädant fall.
Beträffande frågan om kronofogdemyndigheten vid löneutmätning bör

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 7 kap. 19 § 555

ha befogenhet att ingripa i fall då gäldenär arbetar ulan
skälig lön villjag framhälla följande. Erfarenheten visar att gäldenärer ibland
söker hindra verkställighet genom skentransaktioner eller andra illojala
förfaranden. Bl.a. förekommer att en gäldenär arbetar hos make eller annan ulan
synlig lön eller mot så låg ersättning all löneexekution inte kan äga rum.
Saken har i gällande rält beaktats i fräga om införsel. I fall som har nämnts
nu kan sålunda utmätningsmannen ålägga arbetsgivaren att utge så mycket som
hade kunnat las ut genom införsel, om skälig lön hade utgått för arbetet.
Bestämmelsen gäller dock endast vid införsel för underhållsbidrag och kommunal
bidragsfordran.

Motsvarande missbruk kan
uppenbarligen förekomma vid verkställighet för fordringar, för vilka inle
införsel slår till buds men väl löneutmätning. Det är enligt min mening
angeläget att sådant illojalt förfarande motverkas även vid löneutmätning.
Beträffande införsel föreslår jag i 15 kap. att nämnda befogenhet för
kronofogdemyndigheten vidgas lill att gälla beträffande samtliga införselbara
fordringar, dvs. även skatter och allmänna avgifter samt böter och viten (15
kap. 19 8). På grund härav föreslär Jag att kronofogdemyndigheten skall få
samma befogenhet vid löneutmätning. Bestämmelser härom har tagits upp i 18 § i
departementsförslaget. De har samma innebörd som bestämmelserna i 22 8
införsellagen. Paragrafen filialer sålunda inle ingripanden annat än i
uppenbara fall. Att ersättningen understiger marknadsmässig lön är inte i och
för sig tillräckligt för ingripande. Kronofogdemyndigheten skall också ta
hänsyn till om gäldenären pä grund av sjukdom eller av annan anledning inte kan
göra en fullgod arbetsinsats. Det är tydligt all befogenheten bör handhas med
varsamhet.

Särskilda bestämmelser

19 8 1 paragrafen, som motsvarar 8 kap. 8 8 beredningens
förslag, ges bestämmelser om s. k. säkerhetsutmätning.

Gällande rätt. Samtidigt som lön
utmäts får enligt 67 c 8 2 mom. UL till säkerhet för borgenärens rätt lill
betalning också annan tillgång utmätas. Med vidare åtgärd i den delen får anstå
under högst ett år i avvaktan på alt lön innehålls lill betalning av
fordringen.

Lagberedningen. Föreskriften i 8 8
beredningens förslag överensstämmer, frånsett redaktionella Jämkningar, med 67
c 8 2 mom. UL.

Remissyitrandena. RSV anser att med
vidare åtgärder efler säkerhetsutmätning bör få anstå under den tid
löneutmätningen varar. Verket pekar vidare på den situationen att sakulmälning
har skett först och att tillfäUe till löneutmätning yppas därefter. Med hänsyn
till att löneexekulion är förmånligast för gäldenären bör enligt verket
kronofogdemyndigheten få möjlighet all i sådant fall vilandeförklara
sakutmätningen enligt samma regler som gäller för säkerhetsutmätning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 7 kap. 21 § 556

Föredraganden. Som beredningen har
föreslagit bör s.k. säkerhetsutmätning kunna ske vid sidan om utmätning av
lön. När egendom har tagits i anspråk genoni sådan utmätning, bör tills vidare
anstå med realisation av egendomen. Del synes dock inle lämpligt att egendomen
fär förbli ulmätt under alltför lång tid. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå
det vid remissbehandlingen framförda önskemålet om att med vidare ätgärder bör
få anslå under hela den tid löneutmälningen kan vara. 1 departementsförslaget
har sålunda anständstiden om ett är behållits. Jag anser inte heller att
anledning föreligger att ge kronofogdemyndigheten möjlighet att behandla en
före löneutmälning beslutad sakutmätning pä samma sätt som en
säkerhetsutmälning.

Förevarande paragraf i
departementsförslaget överensstämmer sålunda med beredningens förslag.

20 8 I denna paragraf erinras om vad som gäller om
utmätning, när lön har betalats ut. Paragrafen motsvarar 8 kap. 7 8
beredningens förslag.

Gällande rält. Enligt 67 e 8 UL
gäller att bl.a. lön. som inte får utmätas medan den innestår hos annan, inte
heller får utmätas förrän dagen efter det att den har betalats ut.

Lagberedningen. I 7 8 beredningens
förslag anges alt sedan avlöning har betalats ul gäller om utmätning av medlen
vad som sägs i 6 kap. Hänvisningen åsyftar bl.a. 6 kap. 11 8, som ersätter 67 e
8 UL. Även bene-ficieprövningen i 6 kap. omfattas av hänvisningen.

Föredraganden. Förevarande paragraf
i departementsförslaget överensstämmer med 7 8 beredningens förslag.

Ansvar

21 8 Paragrafen, som motsvarar 8 kap. 12 8 beredningens
förslag, innehåller en bestämmelse om straff för arbetsgivare m.fl.

Gällande rätt. Enligt 67 a 8 3 mom.
UL har bl.a. 21 8 införsellagen motsvarande tillämpning i mål om utmätning av
innestående lön. 1 21 8 införsellagen föreskrivs all arbetsgivare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom föreskriven tid tillställa
utmätningsmannen belopp som har skolat innehållas enligt beslut om införsel
döms till böter. På grund av bestämmelserna i 67 a S 2 mom. och 67 d 8 I och 3
mom. UL torde straffbestämmelsen vara tillämplig även beträffande den som utger
annan förmån än lön, i vilken utmätning enligt 67 a-67 d 88 kan äga rum.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår i 8 kap. 12 8 alt vad som i 4 kap. 28 S föreskrivs om påföljd när
beslut om införsel inte iakttas skall ha motsvarande tillämpning i fråga om
utmätning enligl 8 kap. 4 kap. 28 8 i beredningens förslag överensstämmer i
sak med 21 8 införsellagen Jämförd med 3 8 samma lag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 1 § 557

Föredraganden. 1
departementsförslaget har hänvisningen lill straffbestämmelsen i
införselkapitlei ersatts av en direkt bestämmelse i saken. Bestämmelsen
överensstämmer i sak med beredningens förslag. Den är tillämplig även vid
utmätning av annan förmän som nämns i I 8 än lön. Detta följer av 2 8.

8 kap. Allmänna bestämmelser om exekutiv försäljning m.m.

Med delta kapitel inleds den del av
UB som rör försäljning av utmätt egendom och indrivning av utmätt fordran.
Denna del omfattar 8-12 kap. Bestämmelserna i 8 kap. ersätter, i den mån de
inte saknar motsvarighet i gällande rält, regler på skilda håll i UL saml vissa
föreskrifter i SfL, LfL och FfL. Kapitlet motsvarar 9 kap. i beredningens
förslag.

Föredraganden. I 8 kap. i
departementsförslaget tas upp en del allmänna bestämmelser om försäljning,
vilka i princip är gemensamma för all slags egendom. De kompletteras
beträffande försäljning av olika slag av egendom av reglerna i 9-12 kap.
Kapitlet överensstämmer i huvudsak med beredningens förslag.

I 9 kap. 16 8 har beredningen
föreslagit bestämmelser om insättning i bank av influtna medel. Där anges att
medel som har influtit i utmätningsärende skall utan dröjsmål sättas in i bank
mot ränta samt alt insättning dock inte behöver ske, om det finns anledning
anta all utbetalning kommer att ske inom två veckor frän att medlen har influtit.
Bestämmelserna ersätter liknande föreskrifter i 160 8 I mom. UL. Regler om att
influtna medel skall göras räntebärande kräver emellerfid inte lagform.
Motsvarande bestämmelser har därför inte tagits upp i departementsförslaget.
Föreskrifter i saken kan meddelas av regeringen. Därvid torde krävas
särbestämmelser beträffande allmänna mäl.

Kapitlet inleds med föreskrifter om
vem som har att ombesörja försäljning och om beaktande av förmånsrätt med
vilken sökandens fordran är förenad (I och 2 88). Härefter ges bestämmelser om
lid för försäljning och om hinder mol försäQning (3-7 88). 1 de följande
avsnitten behandlas förfarandet efter det all andel i viss egendom har utmätts
(8 och 9 88) saml tredje mans rätt lill betalning (10-15 88). Därefter regleras
verkställighetens avbrytande (16 8) och handräckning åt den som har köpt
utmätt egendom (17 8). Avslutningsvis meddelas en föreskrift om undantag från
kapitlets tillämpning i allmänna mål (18 8).

Inledande föreskrifter

1 8 Denna paragraf, som motsvarar 9 kap. I 8 i
beredningens förslag, innehåller föreskrift om vem som svarar för försäljning
av utmätt egendom. Den behandlar ocksä exekutiv försäljning under konkurs.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 1 § 558

Gällande rätt. Försäljning av
utmätt lös egendom i allmänhet åvilar f.n. utmätningsmannen. Utmätt registrerat
skepp (inkl. registrerat skeppsbygge), luftfartyg och intecknade reservdelar
till luftfartyg saml fast egendom skall däremot säljas av överexekutor (1 8
SfL, I 8 LfL och I 8 FfL). Detsamma gäller andel i registrerat skepp (inkl.
registrerat skeppsbygge), i luftfartyg eller i intecknade reservdelar till
luftfartyg och villkorlig äganderätt till sådan egendom eller till andel däri
(89 8 2 mom. UL). När del gäller fast egendom åvilar på motsvarande sätt exekutiv
försäljning överexekutor inte bara i fråga om hel fastighet utan även beträffande
andel i fastighet och villkoriig äganderätt till fastighet eller till andel
däri. Detta följer av att FfL generellt gäller fast egendom. Med fast egendom
Jämställs tomträtt (13 kap. 26 8 JB),

Att försäQning av utmätt lös
egendom i allmänhet enligt UL ankommer på utmätningsmannen har inte ansetts
kräva att sådan egendom alllid säljs av Qänstemän vid kronofogdemyndigheten.
Enligt 79 8 USK får sålunda utmätningsmannen uppdra åt auklionsföretag all
sälja egendomen på auktion, och utmätta aktier eller obligationer får säljas
genom fondkommissionär eller genom mäklare, som är antagen av handels- och
sjöfartsnämnd.

Vad som sägs i SfL om utmätt skepp
gäller enligl 2 8 samma lag i tillämpliga delar även när skepp skall säljas
exekutivt under konkurs eller när skepp enligl 10 8 andra stycket sjölagen
skall säljas exekutivt på begäran av ägaren. Motsvarande bestämmelser såvitt
avser konkursfallel finns i 2 8 LfL och 2 8 första stycket FfL beträffande
luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg resp. fast egendom.

Lagberedningen. Beredningen erinrar
om att den föreslår att överexekutor avskaffas. All försäljning av utmätt
egendom skall därför ombesörjas av kronofogdemyndigheten. Föreskrift härom har
tagits upp i första stycket av 9 kap. ,1 8. Det förutsätts enligl beredningen
alt i arbetsordning eller på annat sätt genom administrativa föreskrifter
närmare regleras bl.a. vilka befattningshavare som skall ha hand om försäljning
av sådana objekt som nu säljs av överexekutor.

Utmätt lösöre m.m., som fn. skall
säljas genom kronofogdemyndighetens försorg, har, framhåller beredningen, ofta
sålts med hjälp av auktionsverk. Numera är de tidigare auktionsmonopolen för
städer avskaffade men på sina håll finns kommunala och andra företag som
driver auktionsverksamhel och som bör kunna anlitas. Aktier och obligationer
fär säljas genom fondkommissionär eller auktoriserad mäklare.
Försälj-ningssället är enligt beredningen praktiskt lämpligt och beredningen
utgår från all närmare anvisningar även framdeles ges i
tillämpningsföreskrifter.

Beredningen påpekar att utmätt
egendom inte alltid skall säljas. Beträffande utmätt fordran gäller enligt
förslaget att den i stället skall såvitt möjligt drivas in (10 kap. 10-12 8§).
Ulmätt pantbrev i skepp, skuldebrev som är inlecknal i luftfartyg eUer
reservdelar till luftfartyg och pantbrev i

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. I § 559

fast egendom får enligt förslaget inte säljas utan skall
tillgodogöras på annat sätt (10 kap. 14-17 88). En erinran om dessa
föreskrifter har tagits upp som andra stycke i I 8.

Enligt KL (70 och 71 88) kan
konkursförvaltaren begära alt fartyg, gods i fartyg, luftfartyg, intecknade
reservdelar till luftfartyg, gods i luftfartyg eller fast egendom säljs i
exekutiv ordning. I tredje stycket av 9 kap. I S anges att bestämmelser om
försäQning av utmätt egendom i tillämpliga delar gäller även när egendom skall
säljas exekutivt under konkurs.

Beredningen påpekar att 2 8 SfL
också innehåller att vad som sägs i lagen om utmätt skepp skall i tillämpliga
delar gälla även när skepp enligt 10 8 andra stycket sjölagen skall säQas
exekutivt på begäran av ägaren. Enligt detta lagrum kan ägaren begära att
fartyg, som inte är iständsällligt, skall säljas säsom efter utmätning.
Beredningen har inte ansett behövligt att i 9 kap. I 8 nämna försäljning enligt
10 8 andra stycket sjölagen. Reglerna om försäljning av utmätt egendom skall
naturligtvis ändå gälla i tillämpliga delar. Beredningen erinrar i detta
sammanhang om att det på andra håll finns bestämmelser om att egendom skall
säljas i exekutiv ordning (se t.ex. 12 och 13 88 Jordförvärvslagen 1965:290
samt 7 och 8 88 lagen 1916:156 om vissa inskränkningar i rätten all förvärva
fast egendom m.m.). Även i dessa fall skall enligt beredningen bestämmelserna i
UB i tillämpliga delar gälla vid försäljningen.

Föredraganden. Som framgär av vad
som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.3) föreslär Jag i
likhet med beredningen att länsstyrelsen skall befrias från uppgiften alt sälja
utmätt fast egendom och vissa andra specialobjeki. Enligt förslaget skall i
stället exekutiv försäljning av all slags egendom åvila
kronofogdemyndigheterna. Av bestämmelsen i 1 kap. 3 8 departementsförslaget om
att verkställighet åvilar kronofogdemyndighet torde följa att även försäljning
av utmätt egendom ankommer på kronofogdemyndigheten, om inte annat anges. Med
hänsyn bl.a. lill alt vissa objekt hitintills har sålts av annan myndighet
synes del emellertid vara en fördel att i klarhetens intresse en uttrycklig
bestämmelse meddelas om all exekutiv försäljning åvilar kronofogdemyndigheten.
Det bör härvid ocksä beaktas att exekutiv försäljning i vissa fall skall ske
ulan föregäende ulmätningsförfarande hos kronofogdemyndigheten Qfr 4 kap. 27
8). Dessutom bör klargöras alt kronofogdemyndigheten inte alltid behöver själv
verkställa försäljningen. I enlighet härmed anges i första stycket av
förevarande paragraf att utmätt egendom säljs genom kronofogdemyndighetens
försorg. Lydelsen är någol jämkad i förhällande till beredningens förslag.

Egendom som avses i 10-12 kap. bör
som regel inte få säljas av annan Qänstemän vid kronofogdemyndigheten än
kronofogde. Frågan härom och om även viss annan egendom alllid bör säljas av
kronofogde eller annan särskild Qänstemän får prövas senare. Föreskrifter härom
kan meddelas av regeringen. I samma ordning bör ges föreskrifter som medger
krono-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 2 § 560

fogdemyndigheten
att i viss utsträckning anlita auktionsföretag resp. fondkommissionär eller
auktoriserad mäklare.

Även andra och tredje styckena i paragrafen
överensstämmer i sak med beredningens förslag,

2
8 I denna paragraf, som motsvarar 9 kap. 2 8 i beredningens förslag, regleras
del fallet att sökandens fordran är förenad med annan särskild förmånsrätt i
utmätt egendom än som följer av utmätningen.

Lagberedningen. Som en första mening i paragrafen
föreslår beredningen en föreskrift att, om sökanden visar att hans fordran är
förenad med bättre förmånsrätt än som följer av utmätningen, han kan begära att
försäljningsvillkoren bestäms med hänsyn till förstnämnda förmånsrätt. Regelns
tillämpning förutsätter sålunda att sökanden skall ha styrkt sin förmånsrätt.
Beredningen framhåller att detta kan vid försäljning av vanlig lös egendom ske
under förfarandets gång fram till försäQningen.

I fräga om egendom som avses i 11-13 kap., dvs.
registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar och fast
egendom, föreslås i andra meningen av paragrafen en särskild föreskrift. Vid
försäQning av sådan egendom skall beträffande begäran som avses i första
meningen gälla vad som föreskrivs om utövning av borgenärs anslutningsräit,
såvitt egendomen är sådan alt skyddsbelopp skall bestämmas. Försäljning av andel
i faslighet i fall som avses i 9 8 andra stycket i 9 kap. omfattas inle.
Bestämmelsen gäller inte heller vid särskild försäljning av
faslighetstill-behör. Av bestämmelsen följer, päpekar beredningen, all när
fråga är om försäljning av fastighet, begäran om tillämpning av första meningen
i 2 8 måste framställas senast två veckor före bevakningssammanträdet (se 13
kap. 13 8 tredje stycket). Någon motsvarande tidsfrist finns inle beträffande
registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar. Här
blir i stället tidpunkten för upprättande av sakägarförteckning avgörande. Vad
som sägs i 13 kap. 21 8 andra stycket om meddelanden till sakägare när
anslutningsräit har utövats har motsvarande tillämpning i här avsedda fall.
Även reglema om utlösningsrätt i 11 kap. 5 8 Qärde stycket och 13 kap. 13 8
Qärde stycket blir tillämpliga.

Om åberopad förmånsrätt är tvistig, bestäms
försäljningsvillkoren, framhåller beredningen, inle efter den förmånsrätten.
Skall försäQning -för sökandens fordran såsom oprioriterad eller för annans
fordran - ändå äga rum gäller emellertid att även Ivistig förmånsrätt skall
beaktas Qfr 14 kap. 9 och 17 88).

1 övrigt bör enligt beredningen uppmärksammas att
verkan av dom eller lagsökningsutslag varigenom fordran har fastställts att
utgå med förmånsrätt ur viss egendom är begränsad på flera sätt. Sådan
fastställelse gäller i princip endast mellan borgenären och svaranden i målet.
Avgörandet får inte någon rättskraft mot andra borgenärer med fordran för
vilken egendomen häftar eller mol dem som har rättigheter i egendomen. Har

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 8 kap. 2 § 561

t.ex. fordran fastställts att utgå ur fastighet på grund
av pantbrev, kan vid eflerföQande exekutiv försäljning tredje man, som har
fordran med sämre förmånsrätt i fastigheten, göra gällande att pantbrevet inte
medför någon panträtt i fastigheten. Följden kan bli all om tredje man visar
fog för sin invändning, exekulionsfordringen placeras efter övriga fordringar
och rättigheter som gäller i egendomen. Bestämmelsen i 9 kap. 2 8 innebär
enligt beredningen inte någon ändring i det sagda.

1 materiellt hänseende påpekar
beredningen vidare all förmånsrätt som har nämnts i exekutionstiteln kan ha
upphört senare. Pantbrev kan t.ex. ha återställts. 1 fråga om åtskilliga förmånsrätter,
t.ex. sjöpanlrätt, gäller en kort preskriptionslid. Enligl beredningens förslag
(5 kap. 15 8) skall visserligen egendomen anses omedelbart ulmätt, om domstol
har fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i
bl.a. registrerat skepp. Det kan emellertid ändå inträffa alt sjöpanträlten
preskriberas, t.ex. om kronofogdemyndigheten inte lyckas säkerställa
utmätningen i fid. Vidare nämner beredningen att när fordran har fastställts
att utgå med förmånsrätt ur lös egendom, förmånsrätten kan ha upphört genom all
egendomen har avyttrats lill godtroende förvärvare. Även om egendomen enligl 5
kap. 15 8 i förslaget skall anses utmätt kan den undantagsvis gå förlorad som
exekutionsobjekt på motsvarande sätt.

Remissyttrandena. Enligt länsstyrelsen
i Ålvsborgs län ärde föreslagna bestämmelserna om utmätningssökandes möjlighet
att begära att försäljningsvillkoren bestäms med hänsyn lill annan förmånsrätt
än den som följer av utmätningen välbetänkta. Hittills har delade meningar rått
om hur skyddsbeloppel skall bestämmas vid försäQning av fast egendom, om
sökanden först vid bevakningssammanträdel åberopar bättre förmånsrätt än
utmätningen medför.

RSV har inte något att erinra mot
bestämmelserna såvitt de gäller fast egendom samt skepps- och
luftfartygsegendom. Beträffande vanlig lös egendom kan däremot enligt verkets
uppfattning inte försäljningsvillkoren men väl sökandens rätt lill betalning
påverkas av att han har t.ex. handpanlrält eller företagsinteckning i den
utmätta egendomen. 1 beredningens motiv har inle heller närmare angetts hur
försäljningsvillkoren skulle kunna påverkas i fråga om vanlig lös egendom. Om
denna uppfattning är riklig, bör enligt RSV paragrafens tillämpningsområde
begränsas. Liknande synpunkter anförs av kronofogdeföreningen.

Föredraganden. 1 likhet med
beredningen och remissinstanserna anser jag lämpligt att försäljningsvillkoren
på begäran av sökanden skall kunna bestämmas med hänsyn till bättre
förmänsrätt, med vilken sökandens fordran är förenad, än den som följer av
utmätningen. Sådan möjlighel torde få betydelse främst beträffande faslighet
och annat specialobjekt som säljs med ledning av sakägarförteckning enligt 10-
12 kap. i förslaget. Förmånsrätten kan då påverka bl.a. skyddsbeloppets
bestämmande.

1 fråga om lös egendom i allmänhet synes visserligen den
föreslagna

36 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del I

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 3 § 562

bestämmelsen
inte kunna få så stor praktisk betydelse, vilket sammanhänger med att sådan
egendom säljs enligl en enklare ordning. Jag kan dock inte instämma med de
remissinstanser som har ansett all bestämmelsen över huvud inte skulle kunna
få någon betydelse i fråga om lös egendom i allmänhet. Som exempel på fall då
annan särskild förmånsrätt än som föQer av utmätningen kan inverka pä villkoren
för försäljning av lös egendom i allmänhet kan nämnas att egendom med
tillämpning av 4 kap. 21 8 har ulmätts med förbehåll för tredje mans rätt och
sökanden därefter visar alt hans fordran är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen.
Eftersom sökanden i sådant faU är berättigad alt la i anspråk egendomen oavsett
vem den tillhör, bör egendomen säljas utan förbehåll för tredje mannens rätt.
Ell annat fall är att utmätning har skett av egendom som är föremål för
handpanlrält till förmän för tredje man och utmätningssökanden visar alt han
har handpanträtt med företräde framför tredje mannens Qfr 8 kap. 11 8 och 9
kap. 4 8 andra stycket). Även om man i detta och andra liknande fall måhända
skulle komma till samma resultat utan särskild föreskrift, anser jag lämpligast
att i saken meddelas en generell bestämmelse, som får gälla all slags egendom.
Jag godtar sålunda beredningens förslag. Även vad beredningen har föreslagit
beträffande egendom för vilken skyddsbelopp skall bestämmas - att i fråga om
begäran i sådant fall skall tillämpas vad som föreskrivs om utövande av
borgenärs anslutningsrätt - har tagits upp i departementsförslaget.

1 praktiskt hänseende vill Jag framhålla att det,
för att försäljningsvillkoren skall kunna bestämmas med hänsyn lill annan
förmånsrätt än som följer av utmätningen, inte nödvändigtvis behöver krävas att
sökanden framställer ett formellt yrkande därom. En begäran om sådan tUlämpning
får ofta anses ligga i vad sökanden upplyser om förmånsrätten. Är det oklart
vad sökanden önskar, bör kronofogdemyndigheten höra efler med honom hur han
ställer sig till saken.

Tidsfrist
för försäljning och hinder mot försäljning

Under denna rubrik har tagils upp bestämmelser som
motsvarar 9 kap. 3-7 88 i beredningens förslag. Ordningen mellan paragrafema
har emellertid kastats om. Avdelningen inleds med bestämmelse om tidsfrist för
försäQning i allmänhet och om anstånd, varefter ges regler om hinder mot
försäljning i olika fall. Det bör påpekas att bestämmelsema om hinder mol
försäljning inle är uttömmande. Sådant hinder kan föreligga också i vissa andra
fall, t.ex. när överinstans har förordnat om inhibition.

3
8 Denna paragraf, som motsvarar 9 kap. 5 8 i beredningens förslag,
innehåller bestämmelser om tidsfrist för försäQning av utmätt egendom och om
anstånd med försäljning. Gällande rätt. Utmätt lös egendom i allmänhet bör
enligt 88 c S 2 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 3 § 563

UL säljas inom två månader från utmätningen, om inte
hinder möter eller utmätningsmannen eller, om målet är anhängigt hos
överexekutor, denne på begäran ger anstånd. Enligt 3 mom. i samma paragraf får
anstånd beviljas på begäran av borgenären eller gäldenären. På begäran av gäldenären
får anstånd beviQas endast om borgenären medger det eller särskilda skäl
föreligger. Utan synnerliga skäl får anstånd inle beviQas utöver sex månader
från utmätningen. Beträffande försäljning av registrerat skepp m.m., luftfartyg
m.m. och fast egendom finns särskilda lidsfrister föreskrivna i 3 8 SfL, 3 8
LfL och 11 8 FfL. Enligt dessa paragrafer får anstånd med försäljningen beviQas
på begäran av utmätningssökanden eller ägaren. På begäran av ägaren får anstånd
beviljas endast om sökanden medger det eller särskilda skäl till anstånd
föreligger. Beträffande fastighet föreskrivs därjämte i 11 8 FfL att anstånd
inle utan synnerliga skäl får beviQas ulöver ett år från utmätningen.

Tidsfristerna för försäQning gäller
inte i fråga om uttagande av böter, viten m.m. (punkt 13
övergångsbestämmelserna till lagen 1971:495 om ändring i UL. punkt 5
övergångsbestämmelserna till SfL, punkt 5 övergångsbestämmelserna till LfL och
punkt 9 övergångsbestämmelserna till FfL). Enligt 60 8 3 mom. uppbördslagen Qfr
1 8 i lagen) är bestämmelsema om tidsfrist för försäljning inte heller tillämpliga
vid utmätning för skatter och allmänna avgifter.

Lagberedningen. 9 kap. 5 8 i
beredningens förslag innehåUer i första stycket en allmän föreskrift om att
försäQning av utmätt egendom skall ske utan onödigt dröjsmål. All ta upp någon
motsvarighet till den nuvarande tvåmånadersfristen i 88 c 8 UL synes
beredningen inle behövligt. Däremot innehåller 11-13 kap. i förslaget särskilda
tidsfrister beträffande egendom I som avses där. En erinran härom har tagits
upp som andra mening i första stycket av 9 kap. 5 8.

Andra stycket i paragrafen
innehåller regler om anstånd. Sådant får liksom enligt UL beviljas av
kronofogdemyndigheten på begäran av utmätningssökanden eller gäldenären. På
begäran av gäldenären får anstånd beviljas endast om utmätningssökanden medger
del eller särskilda skäl föreligger till anstånd. Bestämmelserna gäller även
egendom som avses i 11-13 kap. och ersätter motsvarande regler i SfL, LfL och
FfL. I motsats lill 88 c 8 UL innehåller förslaget inte här någon föreskrift om
en yttersta gräns för anstånd som inte får överskridas ulan synnerliga skäl.
Tillräcklig anledning att behålla en sådan regel här synes beredningen inle
föreligga. I 13 kap. 11 8 i förslaget föreskrivs däremot en sådan frist beträffande
fast egendom.

Remissyttrandena. De föreslagna
bestämmelserna i fråga om vanlig lös egendom skulle enligt RSV behöva
kompletteras med närmare föreskrifter om tidsfrister som meddelas av regeringen
eller centralmyndigheten. Sådana föreskrifter skulle enligt RSV innehålla samma
lidsfrister som gäller f.n. RSV föreslår därför all de nuvarande tidsfristerna
för för-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 * kap. 3 § 564

säljning och anstånd behålls i lagtexten. Svea hovrätt
förordar att en tidsgräns sätts för möjligheten all bevilja anstånd på begäran
av sökanden.

RSV ifrågasätter om inte
kronofogdemyndigheten borde få uttrycklig befogenhet att självmant, utan att
faktiskt eller rättsligt hinder föreligger, skjuta upp försäljning, l.ex. om
utsikterna till ell bättre försäljningspris därigenom ökar. F.n. tvingas kronofogdemyndigheten
i sådant fall att uppmana sökanden att begära anstånd, vilket kan tyckas vara
en onödig omgång. RSV erinrar om all frågan bara är aktuell i enskilda mål,
eftersom tidsfristerna inte gäller i allmänna mål.

Uttrycket "särskilda
skäl" i paragrafens andra stycke är enligl Svea hovrätt oklart. Hovrätten
förordar alt innebörden klariäggs i motiven.

Föredraganden. Beredningens förslag
att den nuvarande tidsfristen om två månader för försäljning av lös egendom i
allmänhet skall utgå och ersättas av en regel om att försäljning skall ske ulan
onödigt dröjsmål har godtagits av nästan samtliga remissinstanser. Endast RSV
har kritiserat förslaget och ansett alt tvåmånadersfristen bör gälla även i
fortsättningen och att föreskrift därom lämpligen bör tas upp i UB. Samtidigt
har emellertid RSV ifrågasatt om inte kronofogdemyndigheten bör få befogenhet
att självmant skjuta upp försäljning, t.ex. om möjligheterna att få ett bättre
pris för egendomen därigenom ökar. För egen del vill Jag framhälla följande.

Försäljning av utmätt egendom bör
äga rum utan dröjsmål. Uppskov kan bl.a, medföra värdeförstöring och sökanden
är i allmänhet angelägen om att få betalt för sin fordran s.å snart som
möjligt. En bestämd tidsfrist kan emellertid ibland leda lill mindre tillfredsställande
resultat, bl.a. i det av RSV nämnda fallet alt det finns anledning räkna med en
högre köpeskilling vid ell senare försäljningslillfälle. För
kronofogdemyndighetens arbetsplanering torde det vara en fördel om myndigheten
inle är bunden av fixa tider, bl.a. för att tillgångar som har utmätts vid
olika tidpunkter skall kunna föras samman till försäljning vid samma tillfälle.
En bestämd tidsfrist kan ocksä lätt medföra att hela eller nästan hela fristen
i allmänhet utnyttias. Jag delar därför beredningens uppfattning att den
nuvarande tidsfristen om två månader bör ersättas av en föreskrift att
försäljning skall ske utan onödigt dröjsmål.

Det sagda innebär att. om inle
kronofogdemyndigheten beviljar anstånd eller hinder föreligger mot försäljning,
egendomen i allmänhet bör säljas i ganska nära anslutning till utmätningen. Mer
än en eller ett par månader bör normalt inte få förflyta innan försäljning äger
rum. Bestämmelsen medger å andra sidan att kronofogdemyndigheten skjuter något
på försäljningen, om därigenom t.ex. kan uppnås ett bättre pris eller det blir
möjligt att föra samman försäljningen av viss egendom med försäljning av annan
utmätt egendom. Det fär ankomma på regeringen att vid behov meddela närmare
föreskrifter för tillämpningen av bestämmelsen, så att alltför stora olikheter
i praxis undviks.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 4 § 565

Jag vill erinra om att i 10-12 kap.
i förslaget finns särskilda tidsfrister för försäljning av de specialobjekt som
avses där. Anledningen till att lids-fristema har behållits för dessa fall är
bl.a, att beträffande egendom som avses i 1012 kap. vid uppskov med
försäljningen kan kumuleras räntor på förmånsberättigade fordringar till
betydande belopp.

I enlighet med det sagda anges i
paragrafens första stycke att försäljning av utmätt egendom skall ske utan
onödigt dröjsmål, om inte hinder möter. 1 en andra mening erinras om alt i
10-12 kap. finns särskilda tidsfrister föreskrivna beträffande egendom som
avses där. Bestämmelser om särskilda hinder mot försäljning meddelas i de
närmast följande paragraferna.

Även i fråga om anstånd med
försäljning av utmätt lös egendom i allmänhet godtar Jag beredningens förslag
att den nuvarande maximitiden om sex månader för normala fall skall slopas.
Detta innebär naturligtvis inte att kronofogdemyndigheten bör bevilja anstånd
under avsevärd tid. Förslaget innebär att tiden för anstånd kan anpassas lill
förhällandena i det aktuella fallet. För att hindra att anstånd beviljas under
alltför lång tid och för att främja en enhetlig tillämpning av likartade fall
synes lämpligt att vissa verkställighetsföreskrifter meddelas av regeringen.
Jag vill påpeka att departementsförslaget inte heller beträffande registrerat
skepp eller luftfartyg m.m. innehåller föreskrift om någon längsta tid för
anstånd. Detta överensstämmer med gällande rätt.

Andra stycket i
departementsförslaget överensstämmer även i övrigt med beredningens förslag. En
remissinstans har begärt en närmare förklaring av uttrycket "särskilda
skäl" i andra meningen som förutsättning för att anstånd skall beviljas på
begäran av gäldenären, om sökanden inte medger det. Som exempel på sådana skäl
kan nämnas att det är lämpligare alt säQa egendomen vid en senare tidpunkt,
l.ex. om efterfrågan av aktuell egendom är säsongbetonad, eller all gäldenären
oförskyllt har råkat i tillfälliga belalningssvårigheler och det finns
anledning anta alt han skall skaffa medel lill all betala sin skuld.

Bestämmelserna i förevarande
paragraf bör, i likhet med motsvarande regler i gällande rätt, inte vara
tillämpliga i allmänna mål. Föreskrift härom meddelas 118 8.

4 8 Denna paragraf behandlar hinder mot försäljning i fall
då exekutionstiteln inte har vunnit laga kraft. Den motsvarar 9 kap. 3 8 i
beredningens förslag.

Gällande rått. När utmätning har
skett enligt 39 8 UL pä grund av vanlig dom på betalningsskyldighet som inle
har vunnii laga kraft, får enligl 40 8 1 mom. den utmätta egendomen inte utan
gäldenärens samtycke säljas förrän domen har vunnii laga kraft. I fräga om lös
egendom, som är underkastad förskämning eller snar förstörelse eller som
hastigt faller i värde eller fordrar alltför kostsam vård. kan dock
överexekutor förordna om

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

egendomens försäljning, om borgenären begär del och det
befinns lämpligt.

Tredskodom. varigenom
betalningsskyldighet har ålagts den uteblivne parten, fär enligl 49 8 1 mom. UL
verkställas såsom lagakraftvunnen dom utan hinder av att återvinning har sökts,
om inte domstolen med anledning av återvinningstalan förordnar annat. Delta
innebär att även försäQning av utmätt egendom får äga rum. Som undantag
härifrån föreskrivs emellertid i andra meningen av 49 8 I mom. att utmätt fast
egendom inte får säljas utan ägarens samtycke innan domen har vunnit laga
kraft. Vad som har sagts nu om tredskodom gäller enligt 518 1 mom. UL även i
fråga om verkställighet av utslag i lagsökningsmäl. varigenom
betalningsskyldighet har ålagts någon. Rörande verkställighet av slulbevis i
mäl om betalningsföreläggande gäller enligt 518 3 mom. alt utmätning får äga
rum såsom enligt lagakraftägande dom, om gäldenären inte har sökt återvinning.
Även försäljning får då ske. Visar gäldenären att han har sökt återvinning,
gäller om verkställigheten vad som i 39 och 40 88 föreskrivs om underrätts dom,
såvida inte domstolen i ätervinningsmålet förordnar om inhibition.

1518 2 mom. UL anges alt om domstol
har fastställt att fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom,
försäljning inle ulan ägarens samtycke får äga rum förrän "utslaget"
har vunnit laga kraft. Bestämmelsen är irols uttryckssättet tillämplig inle
endast beträffande lagsökningsutslag ulan också i fråga om dom, däri inräknat
tredskodom.

Enligt 95 8 växellagen får dom i
växelmål, utan hinder av alt domen inte äger laga kraft, verkställas inle bara
genom utmätning utan även genom del utmätta godsets försäljning. Delsamma
gäller enligt 73 8 checklagen beträffande dom i checkmål.

Lagberedningen. 1 3 kap. 7 8 i
beredningens förslag anges olika fall då verkställighet av dom varigenom
betalningsskyldighet har ålagts får äga rum trots att domen inte har vunnit
laga kraft. Första stycket i den paragrafen rör dom i mål angående växel eller
check, andra stycket tredskodom och tredje stycket andra domar varigenom
betalningsskyldighet har ålagts. Utmätning kan dä genast äga rum under vissa
där angivna förutsättningar. Enligl 15 8 i samma kapitel jämställs
lagsökningsulslag med tredskodom och i 16 8 ges bestämmelse om omedelbar
verkställighet av betalningsföreläggande.

Den nuvarande ordningen beträffande
verkställighet av växel- eller checkdom - all utmätt egendom även får säljas
utan hinder av att domen inte äger laga kraft - bör enligl beredningen
bibehållas. Den följer av 3 kap. 7 8, om inte annat sägs. Som har nämnts förut
bör de särskilda bestämmelserna i växel- och checklagama upphävas. I fråga om
tredskodom och lagsökningsutslag bör enligt beredningen också verkställigheten
som regel få fortskrida till förs'aQning, om inte annat förordnas med anledning
av talan om återvinning Qfr 3 kap, 7 8 andra stycket).

Beträffande verkställighet av vanliga betalningsdomar som
avses i 3 kap.

8 kap. 4
§ 566

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8

7
§ tredje stycket i förslaget har beredningen ansett alt försäljning inte bör få
ske utan att domen äger laga kraft eller får verkställas som om den hade vunnit
laga kraft, om inte gäldenären ger sitt samtycke. Rörande verkställighet av
betalningsföreläggande i fall då återvinning har sökts föreslår beredningen i
huvudsaklig överensstämmelse med gällande lag att den utmätta egendomen inte
utan gäldenärens samtycke fär säljas utan att dom i mälet äger laga kraft eller
fär verkställas som om den hade vunnit laga kraft.

De
begränsningar i fräga om verkställigheten som sålunda skall gälla har tagits
upp i första stycket av 9 kap. 3 8.

Beredningen
har ansett lämpligt alt principen enligt 49 8 1 mom. andra meningen och 51 S I
mom. UL - att verkställighet av tredskodom eller lagsökningsutslag som inte har
vunnit laga kraft inte får leda till all utmätt fast egendom säQs ulan att
ägaren har samtyckt därtill - utsträcks lill lös egendom som har betydande
värde. Bestämmelse härom har tagits upp som andra stycke i 9 kap. 3 8.
Bestämmelsen är emellertid inte begränsad till fall då utmätning har skett på
grund av tredskodom eller lagsökningsutslag utan gäller även annan
exekutionstitel, om inte denna har vunnit laga kraft eller får verkställas som
om den hade vunnit laga kraft.

Beredningen
påpekar att den inle har ansett behövligt att i förslaget ta upp någon
motsvarighet till bestämmelsen i 51 S 2 mom. UL att om domstol har fastställt
att fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, försäljning av
egendomen inle får äga rum utan ägarens samtycke förrän exekutionstiteln har
vunnit laga kraft. Del är nämligen enligl beredningen tydligt att vad som föreskrivs
i 9 kap. 3 8 gäller även när fordran har fastställts alt utgå ur viss egendom,
oavsett om egendomen därigenom skall anses omedelbart utmätt och något särskilt
ulmätningsbeslut alltså inte krävs Qfr 5 kap. 15 8).

1
detta sammanhang erinrar beredningen om all kronofogdemyndigheten enligt
förslaget får rätt alt genast utsöka en del fordringar och kostnader (se under
5 kap. 1 8). Del kan ifrågasättas huruvida försäQning av egendom som
kronofogdemyndigheten i sådant fall har utmätt bör få äga rum innan beslutet
har vunnit laga kraft, om egendomen är sådan som avses i andra stycket av 9
kap. 3 8. Beredningen utgår från att kronofogdemyndigheten iakttar
försiktighet vid verkställigheten av hithörande beslut, om försäQning någon
gång skulle bli aktuell innan beslutet har vunnii laga kraft. Efter besvär över
kronofogdemyndighetens beslut kan hovrälten inhibera verkställigheten med slöd
av 19 kap. 40 8 andra stycket. Del har med hänsyn lill det sagda inte ansetts
behövligt att göra andra stycket i 3 8 tillämpligt beträffande nämnda beslut av
kronofogdemyndigheten.

1
tredje stycket av paragrafen föreslås en generell regel om lös egendom som nära
ansluter liU 40 8 1 mom. UL. Förslaget innehåUer att lös egendom, som hastigt
faller i värde eller kräver alltför kostsam vård, bör

8
kap. 4 § 567

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 4 § 568

utan hinder av första eller andra stycket i paragrafen
säljas så snart som möjligt, I bestämmelsen nämns inte särskilt det fallet att
egendomen är underkastad förskämning eller snar förstörelse eftersom den enligt
beredningen då också måste hastigt falla i värde.

Remissyttrandena. Beträffande
bestämmelsen i andra stycket framhåller
Aro/io/ojft/fyo''''"'"?''" att uttrycket "betydande
värde" är alltför vagt. Om kronofogdemyndigheten finner att utmätt egendom
inte kan anses ha betydande värde, uppkommer fråga om klagan över myndighetens
beslut, eventuellt med tidsutdräkt som följd. Eftersom kronofogdemyndigheterna
i piaxis normalt iakttar försiktighet vid exekutiv försäljning anser föreningen
att en sädan undantagsbestämmelse som den i andra stycket knappast är påkallad,
i synnerhet som förslaget innehåller regler som avser att förhindra försäljning
till underpris. Om gäldenären överklagar exekutionstiteln, kan han begära
inhibition. Föreningen föreslår därför att bestämmelsen i anöra stycket fär
utgå såvitt avser lös egendom. Även Svea hovrätt anser del oklart vad som menas
med uttrycket "betydande värde". Hovrätten förordar ett
motivuttalande i saken för att stora skillnader mellan olika kronofogdedistrikl
skall förhindras.

Enligt RSV är uttryckssätten i
andra och tredje styckena motstridiga. Om egendom som har betydande värde
hastigt faller till ett värde som inte är betydande, hindras försäljning inte
längre av bestämmelsen i andra stycket. RSV anser att lydelsen av tredje
stycket bör Jämkas så ?tl den bakomliggande tanken kommer till bättre uttryck.

Föredraganden. Bestämmelserna i
förevarande paragraf om hinder mot försäljning av ulmätt egendom på den grund
att exekutionstiteln ännu inte är slutgiltig har nära samband med reglerna om
exekutionstitlar. Reglerna därom i departementsförslaget (3 kap.)
överensstämmer i nu berörda hänseenden i sak med beredningens förslag. 1
stället för vad beredningen har föreslagit om verkställighet av lagsökningsulslag
och betalningsföreläggande innehåller dock departementsförslaget, i anslutning
till det förslag till ny lagsökningslag som f.n. förbereds i
justitiedepartementet, bestämmelser om utslag eller beslut i lagsökningsmål
varigenom betalningsskyldighet har ålagts (3 kap. 13 8). Motsvarighet till
bestämmelserna i 3 kap. 7 S tredje stycket i beredningens förslag om
verkställighet av vanlig betalningsdoin har i departementsförslaget tagits upp
i 3 kap. 5 8.

Jag godtar beredningens förslag i
första stycket om i vad mån generellt försäljningsförbud bör gälla när
exekutionstiteln inte har vunnit laga kraft. På motsvarande sätt som i
beredningens förslag'talas i departementsförslaget i första meningen om dom
som avses i 3 kap. 5 8. Med bestämmelsen åsyftas alltså inte dom på
betalningsskyldighet som nämns i 3 kap. 6 S. dvs. dom som har meddelats i
växel- eller checkmål, tredskodom eller sädan dom i tvistemål om mindre värden
som avses i 3 kap. 6 8 3. Inte heller avses de specialfall som regleras i 3 kap.
8 och 10 88. Att endast enskilda mål åsyftas föQer av 3 kap. 23 S första
stycket. Andra meningen i

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 5 § 569

första stycket har Jämkats med anledning av förslaget till
ny lagsökningslag Gfr 3 kap. 13 8).

Jag delar beredningens uppfattning
all även i andra fall än som avses i första stycket särskilt värdefulla
tillgångar inte bör utan gäldenärens samtycke få säljas, om exekutionstiteln
inle har vunnit laga kraft och inte heller fär verkställas som lagakraftvunnen
dom. Utmätt lös egendom kan ibland ha större värde än fast egendom och det kan
vara lika angeläget för gäldenären att särskilt värdefull lös egendom inte i
onödan går förlorad för honom. Det synes därför inte lämpligt att inskränka
bestämmelsen i andra stycket till fast egendom. Jag godtar sålunda förslaget
att till sådana tillgångar som avses nu bör, förutom fast egendom, hänföras
lös egendom med betydande värde. Det har inle ansetts lämpligt att ange något
bestämt belopp för att lös egendom skall anses ha ett betydande värde. Frågan
huruvida viss egendom har betydande värde bör också i viss utsträckninf,
bedömas med hänsyn till gäldenärens förhållanden.

Även tredje stycket i
departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag. Anledning att
Jämka lydelsen i enlighet med vad en remissinstans har förordat föreligger
inte.

Bestämmelsen i andra stycket gäller
inle i allmänna mål. Att bestämmelsen inte blir tillämplig följer av att
verkställighet i sådana mål sker enligt vad som gäller om lagakraftägande dom,
även om exekutionstiteln inte har vunnit laga kraft (se 3 kap. 23 8 tredje
stycket). Nägot särskilt undantag i förevarande kapitel krävs alltså inte. Att
första stycket i förevarande paragraf inle heller gäller i allmänna mål
framgår av själva bestämmelsen.

5 8 I paragrafen, som motsvarar 9 kap. 4 8 i beredningens
förslag, regleras hinder mot försäljning på grund av tvist om utmätt egendom.

Gällande rätt. När utmätningsmannen
enligl 69 8 UL har hänvisat tredje man all väcka lalan vid domstol angående
äganderätten lill lös egendom som finns i gäldenärens besittning, får enligt 1
mom. i paragrafen egendomen inte säljas förrän tvisten har blivit prövad eller
liden för talans väckande har gäll ut. Enligt 2 mom. gäller detsamma om
överexekutor efler utmätningen hänvisar tredje man att väcka lalan. Har
överexekutor enligt 5 S FfL förelagt tredje man, som påstår alt utmätt
fastighet lUlhör honom eller att han äger byggnad eller annat som framstår som
tillbehör till fastigheten, att väcka talan vid domstol, fär enligt Qärde
stycket i paragrafen fastigheten, om tvisten är av väsentlig betydelse, inte
säljas förrän tvisten har blivit slutligt avgjord eller liden för väckande av
talan har gått ul. När tvist råder om tillbehör, får enligl 14 8 tredje stycket
FfL inle heller särskild försäQning av tillbehöret ske förrän tvisten har
blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan har gått ut.

I 88 b 8 2 mom. UL föreskrivs all
om fordran eller rättighet har tagits i mät och, när utmätningen skedde, fråga
om fordringens eller rättighetens

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 5 § 570

bestånd var beroende på särskild prövning eller avgjord
genom beslut som inte hade vunnii laga kraft, det utmätta inte får ulan
gäldenärens samtycke säljas förrän tvisten har blivit slutligt avgjord eller
borgenären har ställt pant eller borgen för den skada som kan tillskyndas
gäldenären genom försäljningen.

Lagberedningen. 1 5 kap. har
beredningen under 19, 20, 21 och 24 88 tagit upp bestämmelser som ger
kronofogdemyndigheten befogenhet att förelägga tredje man eller sökanden att
väcka talan, när tvist råder om vem som äger utmätt egendom eller om ulmätt
fordrans eller rättighets bestånd. Det är enligt beredningen som regel
olämpligt att sälja egendomen innan tvisten har blivit slutligt avgjord.

Beredningen föreslår beträffande de
fall som avses i 5 kap. 19, 20 och 24 88 i förslaget alt den utmätta egendomen,
om tvisten är av väsentlig betydelse, inte får utan tredje mannens samtycke
säljas innan tvisten har blivit slutligt avgjord eller, om föreläggandet har
getts tredje mannen, tiden för väckande av talan har gått ut. Orn egendomen
undantagsvis säljs trots alt tvist råder och tredje mannen inte har samtyckt
till försäQningen, bör enligt beredningen denna ske med förbehåll för tredje
mannens rätt. En sådan försäljning måsle naturligtvis bli ogynnsam, om tvisten
inte är av helt underordnad betydelse. Om egendomen säQs utan förbehåll för
tredje mans rätt trots all rättegång pågår, bör inflytande medel avsättas i den
mån det föranleds av tvisten. Förslaget ger också i 5 kap. 25 8 möjlighel att
ge föreläggande beträffande influtna medel, om den utmätta egendomen redan har
sålts eller utmätt fordran har drivits in. Beredningen påpekar att bestämmelsen
i första stycket i 9 kap. 4 8 inle omfattar det fall som behandlas i 5 kap. 21
8.

Om tvisten rör bättre rätt till
hela det objekt som har blivit utmätt, är den enligt beredningen regelmässigt
av sådan väsentlig betydelse att objektet inte utan tredje mannens samtycke bör
säljas innan tvisten har blivit slutligt avgjord. Skulle föreläggande ha getts
i fall dä utmätningssökanden har pant- eller retentionsrätt i egendomen som
gäller mot tredje man, rör emellertid tvisten i realiteten endast frågan vem
som skall uppbära eventuellt överskott vid försäQning resp. betalning pä grund
av ägarhypotek. I sådant fall bör försäljning även utan tredje mannens samtycke
kunna ske utan att man avvaktar tvistens utgång. Beredningen framhåller alt
tvist i övrigt kan bl.a. röra tillbehör till ulmätt egendom -t.ex. utrustning
lill skepp - eller fräga huruvida i fastighet ingår viss äga. andel i
samfällighet e.d. Tvister av underordnad betydelse kan inte rimligen få
fördröja försäQning av det utmätta objektet. Olägenheten av alt försäQning i
sådant fall sker trots tvisten inskränker sig i huvudsak till att priset kan
påverkas ogynnsamt i mindre mån. Tredje man går inte genom försäljningen miste
om sin rätt.

1 3 8 tredje stycket anges vissa
fall då lös egendom får omedelbart säljas utan hinder av vad som sägs i första
eller andra stycket i samma paragraf

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 kap. 5 § 571

Motsvarande undanlag bör enligt beredningen gälla i fall
som avses i första stycket i 4 8. En bestämmelse härom har tagits upp som andra
mening i samma stycke.

Beredningen päpekar alt beträffande
pantbrev som har blivit ulmätt gäller enligt förslaget vissa särbestämmelser.
Pantbrevet får enligt 10 kap.

14
8 andra stycket
inte säQas. Däremot kan den egendom som pantbrevet avser tas i anspråk eller
pantbrevet pantförskrivas till sökanden. 1 10 kap.

15
och 16 88 föreskrivs,
med visst förbehåll, förbud mot sådan åtgärd innan tvist om pantbrevet har
blivit slutligt avgjord. Motsvarande gäller enligt 10 kap. 17 8 i fråga om
skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg.
Erinran om 10 kap. 15-17 88 har tagits upp som tredje mening i första stycket
av 9 kap. 4 8.

Del kan, framhåller beredningen,
självfallet inträffa all rättegång redan pågår om egendom som las i mät eller
att talan väcks ulan att kronofogdemyndigheten har gett något föreläggande. 1
sådant fall bör kronofogdemyndigheten kunna ge det anstånd med försäljning som
finnes påkallat av omständigheterna. En bestämmelse härom har lagils upp som
andra stycke i 4 8. Kronofogdemyndigheten får bedöma huruvida situationen är
Jämförlig med något av de fall som behandlas i första stycket. Bestämmelsen kan
enligt beredningen bli tillämplig även när lalan har väckts efter föreläggande
enligt 5 kap. 21 8.

Beredningen påpekar alt förslaget
inte tar upp någon bestämmelse om att försäljning får ske, om sökanden ställer
säkerhet för skada.

Remissyttrandena. Förslaget om att
som förutsättning för försäljnings-förbud skall gälla att tvisten är av
väsentlig betydelse kritiseras av advokatsamfundet. Samfundet anser att detta
villkor bör slopas så alt försäljningsförbudet blir generellt, möjligen med
undanlag för sådana fall då försäljningen uppenbart är av ringa betydelse.

Lydelsen av bestämmelsen i andra
stycket bör enligt RSV ändras på sådant sätt all det framgår hur
kronofogdemyndigheten som regel skall handla i fall som avses där.

Föredraganden. Jag delar
beredningens uppfattning om i vad män tvist angående utmätt egendom bör utgöra
hinder mol egendomens försäljning. En remissinstans har kritiserat förslaget
att tvisten skall vara av väsentlig betydelse för att hindra försäljning. Som
beredningen har anfört bör emellertid inte tvister som är av underordnad
betydelse för egendomens värde få fördröja försäljning. Beträffande fastighet
gäller sedan några år tillbaka att tvist om fasligheten eller om tillbehör
hindrar försäQning av fastigheten endast om tvisten är av väsentlig betydelse.
Denna ordning torde inte ha föranlett olägenheter. Jag godtar sålunda
beredningens förslag om nämnda förutsättning.

Första stycket första meningen i
beredningens förslag gäller även vid föreläggande som avses i 5 kap. 26 8 i
samma förslag, dvs. vid återvinning i samband med utmätning. Eftersom
departementsförslaget inte innehåller

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 6 ,s 572

bestämmelser om återvinning vid utmätning, har någon motsvarande
hänvisning inte tagits upp i nu förevarande paragraf

I överensstämmelse med beredningens
förslag omfattar inte första stycket i paragrafen det fallet att föreläggande
har meddelats enligt 4 kap, 22 8 i departementsförslaget, dvs, när tvist råder
om utmätt fordrans eller rättighets bestånd. Det är i detta fall inle fråga om
att ta hänsyn till iredje mans rätt utan om att fordran eller rättighet inte
skall slumpas bort till underpris på grund av ovisshet om dess bestånd. Fallet
hänförs i förslaget till andra stycket i paragrafen.

Som tredje mening i första stycket
har beredningen tagit upp en erinran om att i fråga om tvist som rör utmätt
pantbrev eller annan inleckningshandling gäller 10 kap. 15-17 SS- Denna
erinran synes onödig och har inte fått någon motsvarighet i
departementsförslaget Qfr 1 8 andra stycket i föievarande kapitel).

En remissinstans har ansett att i
andra stycket bör anges hur kronofogdemyndigheten som regel skall handla i
fall som avses där. Bestämmelsen omfattar emellertid flera olika situationer.
Del kan dessutom vara fråga om en helt obefogad talan från tredje mans sida.
Det är knappast möjligt alt meddela gemensamma regler för dessa olika fall. och
detta synes inte heller nödvändigt. Har föreläggande meddelats enligl 4 kap. 22
S. bör det praktiskt taget alltid anstå med försäljning tills tvisten har
lösts. I andra fall bör kronofogdemyndigheten förfara med ledning av bestämmelserna
i första stycket. Jag vill påpeka att andra stycket givetvis inte avser det
fallet att utmätningsbeslutet har överklagats till hovrätten.

Jag vill tillägga att
bestämmelserna i förevarande paragraf exklusivt reglerar frågan i vad män tvist
om äganderätten lill utmätt egendom utgör hinder för kronofogdemyndigheten att
sälja egendomen. Har talan om äganderätten till utmätt egendom väckts utan slöd
av föreläggande, kan domstolen inte inhibera exekutiv försäljning av egendomen
Gfr 15 kap. 3 8 RB).

6 8 Paragrafen innehåller regler om vissa hinder mol
försäQning när utmätning har skett hos dödsbo resp. när andel i dödsbo har
utmätts. Den motsvarar 9 kap. 6 8 i beredningens förslag.

Gällande rätt. 1 88 a 8 UL finns en
särskild bestämmelse angående försäljning av utmätt egendom för det fall all
utmätning har skett hos dödsbo. Där anges att om borgenären inte hade panträtt
eller retentionsrätt i egendomen, denna inle får säQas innan en månad har
förflutit efter det att bouppteckning förrättades eller liden därför gick lill
ända eller, om boet står under förvaltning av boutredningsman, innan uppgörelse
har träffals angående borgenärernas fömöjande. Med panträtt avses i paragrafen
även sådan rätt som enligt den numera upphävda 17 kap. 6 8 HB medförde
förmånsrätt i fast egendom och annan s.k. legal panträtt. FörsäQning får dock
ske. om de som företräder dödsboet samtycker därtill eller om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

egendomen är sådan som anges i 40 § I mom, UL, dvs. om den
är underkastad förskämning eller snar förstörelse eller hastigt faller i värde
eller kräver alltför kostsam vård.

Lagberedningen. Förslaget lar i första
och andra styckena av 9 kap. 6 8 upp bestämmelser som ersätter 88 a 8 UL.
Beredningen framhåller att bestämmelsen i första stycket omfattar säväl det
fallet att exekutionstiteln gäller fordran som redan den döde har ådragit sig
som del fallet att exekutionstiteln rör fordran som dödsboet har hunnit ådra
sig. Under det att gällande lag endast gör undanlag för fordran med panträtt -
däri inräknat s.k. legal panträtt - och retentionsrätt gör beredningens förslag
i andra stycket av 6 8 undantag för alla fall då sökanden på annan grund än
utmätningen har särskild förmånsrätt i den utmätta egendomen. Bestämmelserna
är - liksom gällande lag - inte tillämpliga när utmätning har sketl redan före
gäldenärens död.

Beredningen anför vidare att det
inte så sällan förekommer alt andel i dödsbo tas i mäl. Man försöker då att
avvakta skifte, trots att kronofogdemyndigheten enligt lagens bokslav strängt
tagel borde sälja andelen. Beredningen föreslär att som tredje stycke i 6 8 tas
upp en uttrycklig bestämmelse alt skifte bör avvaktas om det inte medför
oskäligt dröjsmål. Med oskäligt dröjsmål åsyftas enligt beredningen alt det
drar ut pä tiden så länge att fördelen med skiftets avvaktande inle uppväger
dröjsmålet. Gäldenären kan tänkas sabotera önskemålet om skifte. 5 kap. 30 8
innehåller emellertid en bestämmelse, enligt vilken kronofogdemyndigheten kan
begära att dödsboets egendom avträds till förvaltning av boutredningsman eller
att skiftesman förordnas. Förslaget ger alltså möjlighet att även komma fram på
den vägen.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.
Bestämmelsen i andra stycket av beredningens förslag har i
departementsförslaget tagits upp som andra mening i första stycket.

Del kan påpekas att efter
lagändring år 1976 bouppteckning under vissa förutsättningar inte behöver
förrättas, om i stället s.k. dödsboanmälan görs. I de fall bouppteckning
ersätts av sådan anmälan torde del i praktiken knappast komma i fråga att
utmätning sker hos dödsboet. Skulle det någon gång inträffa, gäller första
stycket i förevarande paragraf Vad där sägs om det fallet att tiden för
förrättande av bouppteckning gick ut måsle nämligen anses tillämpligt även i
denna situation. Därvid avses liksom i andra fall tid som anges i 20 kap. 1 8 ÄB
Qfr 20 kap. 8 a 8 tredje stycket).

7 8 Denna paragraf, som motsvarar 9 kap. 7 8 i
beredningens förslag, innehåller en erinran om att beträffande fast egendom
finns särskilda hinder mot.försäljning föreskrivna i 12 kap. (se 14 8 tredje
stycket, 20 8 tredje stycket samt 63 och 64 88).

8 kap. 7
§ 573

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 3 § 574

Andel i egendom

Under denna rubrik meddelas
bestämmelser om förfarandet efter det att utmätning har skett av andel i viss
egendom. Paragrafema motsvarar 9 kap. 8 och 9 88 i beredningens förslag.

8 8 Gällande rätt. 1 67-69 88 FfL meddelas bestämmelser
för det fallet att andel i fastighet har ulmätts. Bestämmelserna möjliggör att
hela fastigheten kan säljas efter utmätning av andel däri. 1 67 S FfL
föreskrivs sålunda att om andel i fastighet har blivit utmätt, överexekutor kan
på yrkande av sökanden, andelens ägare eller annan delägare förordna att hela
fasligheten skall säQas. Yrkande som framställs av någon av de därtill
berättigade skall delges de övriga med föreläggande att komma in med yttrande
inom viss tid. Vidare anges i paragrafen att i fråga om hinder mol den begärda
försäQningen 6 och 7 88 lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt har motsvarande
tillämpning. I 6 8 samäganderältslagen anges alt envar delägare i samfällt gods
som anges i 1 8 kan, om inte annat är avtalat mellan honom och övriga delägare,
ansöka hos domstol att godset skall bjudas ut till försäQning på offentlig
auktion för gemensam räkning samt att förordnande om utbjudande dock inte får
meddelas, om annan delägare visar synnerliga skäl för anstånd. 7 8 innehåller
bestämmelser för del fallet att delägare i samfälld fastighet hcir ansökt om
fastighetens försäljning och annan delägare vill alt gemenskapen skall upplösas
genom klyvning.

Med fastighet likställs i FfL
tomträtt. Någon motsvarighet lill möjligheten att efter utmätning av andel i
fastighet säQa hela fastigheten finns i övrigt inte i fråga om lös egendomi.

Lagberedningen. Beredningen har
anseti del motiverat att en motsvarighet till möjligheten att efler utmätning
av andel i fastighet sälja själva egendomen i dess helhet införs beträffande
lös egendom. En sådan möjlighet behövs redan av det skälet att samäganderätt
för samboende makar m.fl. enligt 5 kap. 18 8 i beredningens förslag skall antas
föreligga i fall då man f n. ulan vidare utmäter hela egendomen för ena makens
gäld. 1 övrigt ligger det enligt beredningen i öppen dag att andel t.ex. i en
bil i allmänhet inte är någon förmögenhetstillgång som med fördel kan säQas.
Inte heller är det välkommet för annan andelsägare att fä en ny med-delägare.
Äger t.ex. makar eller syskon gemensamt objektet, blir situationen radikalt
förändrad, om en utomstående träder in som delägare. Är sambruk uteslutet,
återstår att säQa egendomen enligt samäganderättslagens bestämmelser.

Den nya regeln innebär i huvudsak
att man hos kronofogdemyndigheten för samman utmätning av andelsrätt med den
möjlighel att läla sälja hela egendomen som finns i samäganderältslagen. Om en
samägares - t.ex. makes - andel har blivit utmätt samt andra maken är solvent
och önskar att familjen behåller egendomen, torde enligt beredningen förslaget
leda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 * "P- "

till att sistnämnda make ropar in egendomen på auktion
eller fär köpa den under hand. Därvid går halva köpeskillingen åter till honom
själv. Naturligtvis kan det också väntas att solvent rfiake direkt betalar
utmätnings-sökandens fordran.

Första stycket i 9 kap. 8 5 i
beredningens förslag innehåller beträffande säväl lös som fast egendom samma
regler som nu finns i 67 8 FfL beträffande fastighet. Beredningen påpekar alt
reglerna inte är tillämpliga när del är andel i dödsbo som har blivit utmätt.
Utmätning av sädan andelsrält kan alltså inte leda till att hela dödsboet
(inkl. tillgångar och skulder) säQs, lika litet som t.ex. utmätning av andel i
handelsbolag eller av en aktie kan föranleda att handelsbolaget resp.
aktiebolaget säljs.

1 andra stycket ges en
undantagsbestämmelse för del fallet att den egendom i vilken gäldenären har
andel ingår i enkelt bolag eller partrederi. Det är enligl beredningen inte
fullt klart huruvida enskilda objekt som ingår i enkelt bolag eller andel i
sådant objekt kan utmätas för sig eller om den som har fordran mot bolagsman i
stället är hänvisad till att utmäta dennes hela andel i bolagsförmögenheten.
Beträffande utmätning hos partredare har beredningen i betänkandet
Utsökningsrätt XI
(s. 78) förordat att
med utmätning av andel i fartyg skall anses följa även gäldenärens rättigheter
och skyldigheter i partrederiel enligt reglerna för frivillig överiålelse. Om
emellertid partrederiet skulle i mycket hög grad avvika från det normala -
t.ex. ha stora förnyelsefonder eller binda delägarna otillbörligt genom något
extremt villkor - var det möjligt att partrederiet kunde anses falla utanför
den ram som sjölagen anger för partrederi eller att det extrema villkoret kunde
anses ogiltigt mot gäldenärens borgenärer.

För den händelse - med rätt eller
orätt - andel i viss egendom som ingår i enkelt bolag eller partredares andel i
fartyg blir utmätt torde det enligt beredningen som regel inte vara rimligt att
på grund av andelsutmätningen sälja det objekt vari gäldenären har andelsrätt.
Emellanåt kan det dock vara motiverat all göra undantag, t.ex. om enkelt bolags
verksamhet är obetydlig eller den drivs av makar. Travhästar tillhör inte
sällan två eller flera gemensamt. Möjligen kan då ibland enkelt bolag
föreligga. Utmätning av andel i travhäst är inle ovanlig, I fråga om partrederi
kan rörelsen länkas vara på upphällningen och fartyget vara upplagt. Med hänsyn
till det sagda innehåller andra stycket i 8 8 en bestämmelse alt första stycket
inte får utan synnerliga skäl tillämpas i fräga om egendom som ingår i enkelt
bolag eller partrederi.

Beträffande samäganderäll i
gruvrörelse framhåller beredningen alt om gruvbolag är handelsbolag, egendom
som utgör en handelsbolagets tillgäng naturligtvis inle kan utmätas för fordran
mot bolagsman. Skulle gruvbolag kunna vara enkelt bolag, griper andra stycket i
8 8 i förslaget in.

Beredningen erinrar i detta sammanhang
om att samäganderältslagen i 19 S andra stycket innehåller en bestämmelse att
beträffande egendomsgemenskap mellan äkta makar eller delägare i oskiftat
dödsbo eller dem

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 8 H 576

som är samman i bolag eller är redare i samma fartyg eller
deltagare i samma gruvrörelse gäller vad sorn är särskilt föreskrivet därom. Av
andra stycket i 9 kap, 8 S i förslaget föQer alt 6 och 7 88 samäganderältslagen
kan undantagsvis komma att av kronofogdemyndigheten tillämpas beträffande egendom
som ingår i enkelt bolag eller partrederi, trols att den lagen eljest inle är
tillämplig på sådan egendomsgemenskap. 1 fråga om makar anmärker beredningen
att 19 8 andra stycket samäganderältslagen inte utesluter tillämpning av samma
lag, om vardera maken har andel i visst objekt (t.ex. fastighet), vare sig han
innehar andelen som sill giftorätlsgods eller som sin enskilda egendom.

Gemenskap i handelsbolag eller
enkelt bolag kan, framhåller beredningen, även upplösas genom likvidation i
följd av bolagsmans konkurs (se 29 och 52 88 lagen 1895:64 s. I om handelsbolag
och enkla bolag). Del i de värden som ingår i bolaget kan pä det sättet bli
tillgänglig för bolagsmans borgenärer.

Beredningen påpekar att
samäganderätt också kan förekomma beträffande fordran. Om andel i fordran har
blivit utmätt, kan andelen drivas in för sig, åtminstone om fordringen inte är
knuten till löpande skuldebrev e.d. Det är enligt beredningen föga mening med
all efter utmätning av andel i fordran som inte är av löpande beskaffenhet
eller Jämställd med löpande fordran vidta åtgärd för att sälja eller driva in
fordringen i dess helhet. I tredje stycket av 8 8 föresläs därför att
bestämmelserna i första och andra styckena inte skall gälla andel i fordran, om
andelen med fördel kan drivas in för sig. Här åsyftas enligt beredningen inte
den rättsliga möjligheten att driva in andel av fordran för sig utan det
praktiskt ändamålsenliga i att förfara pä sådant sätt, .ven om det rättsligt är
möjligt alt driva in andel av fordran kan tillvägagångssättet vara förenat med
betydande besvär eller andra olägenheter, om inte fordringsandelen betalas
frivilligt. När del inte är praktiskt lämpligt all driva in den utmätta andelen
i viss fordran, bör hela fordringen kunna drivas in eller säQas. Bestämmelse
härom har tagits upp som andra mening i tredje stycket. Det innebär bl.a. att
kronofogdemyndigheten kan med tillämpning av första stycket förordna att hela
fordringen skall drivas in.

Beredningen framhåller att åtgärd
enligt första eller tredje stycket naturligtvis inte innebär att vad som
flyter in eller drivs in för andel som tillkommer annan än gäldenären fär
användas till betalning av ulmätningssökandens fordran mot gäldenären.
Infiutna medel skall fördelas efter de andelstal som gäller för delägarna i
egendomen och endast vad som, efter avdrag för förrättningskostnaderna, belöper
på gäldenärens andel får användas till betalning av utmätningssökandens
fordran.

Försäljning av andel i egendom
inverkar inte på pant- eller retentionsrätt som gäller i egendomen. Inte
heller medför enligt beredningens mening exekutiv försäljning av andel i lös
egendom alt nytGanderätt till egendomen upphör.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 8 § 577

Remissyttrandena. Beredningens
förslag att utmätning av andel i viss lös eller fast egendom skall kunna leda
till försäljning av hela egendomen godtas i princip av samtliga
remissinstanser. Svea hovrätt understryker alt förslaget, som innebär att
omvägen över samäganderältslagen blir onödig, i väsentlig mån torde underlätta
tillämpningen av bestämmelsen om sam-ägandepresumtion vid samboende.
Länsstyrelsen i Jönköpings län finner den föreslagna möjligheten nödvändig med
hänsyn till bestämmelsen om samägandepresumtion.

Några remissinstanser ställer sig
emellertid kritiska till reglernas utformning. Sålunda anser/?5V att vissa
betänkligheter kan anföras mot all de enligt verkets mening föråldrade
bestämmelserna i samäganderättslagen får ganska stor praktisk betydelse utan
att de samtidigt överses. Enligl kronofogdeföreningens mening bör
samäganderättslagen omarbetas så att den harmonierar med balkens regler.

Beträffande den föreslagna
paragrafens tillämpningsområde framhåller RSV att medan samäganderältslagen
gäller fastighet, lös sak, aktie, obligation och skuldebrev, dock inte vid vissa
slags egendomsgemenskap, beredningens förslag innebär att vissa bestämmelser i
samäganderältslagen blir generellt tillämpliga vid utmätning av andel i viss
lös eller fast egendom. Den föreslagna lydelsen, som bl.a. avser att utesluta
andel i dödsbo, är enligt RSV oacceptabel. Del är nödvändigt att precisera
vilken egendom som omfattas. Därvid är det enligt RSV uppenbarligen lämpligast
alt samäganderättslagen och de nu aktuella bestämmelserna får avse samma slags
egendomsgemenskap. Svea hovrätt anser alt det av lagtexten bör framgå att
bestämmelsema inte är tillämpliga efler utmätning av andel i dödsbo.

Förslaget om all indragning inte
utan synnerliga skäl får tillämpas beträffande egendom som ingår i enkelt bolag
är enligt kronofogdeföreningens mening ägnat att minska del praktiska värdet
av reglerna. Med hänsyn till bl.a. bestämmelsen i 10 kap. 4 8 om förbud mot
försäljning till underpris ifrågasätter föreningen om denna inskränkning är
nödvändig. Föreningen anser att de rättsliga problemen angående innebörden av
delägarskap i enkelt bolag kan lösas i den praktiska tillämpningen.

Ett par remissinstanser tar upp
möjligheten till indragning såvitt avser egendom som ingår i parirederi. Svea
hovrätt anser alt det över huvud inte bör gå för sig alt på grund av utmätning
av andel i fartyg som ingår i partrederi sälja hela fartyget. Sjölagens nya
partrederiregler vilar pä uppfattningen att verkställighet mot fartyget (eller
annan rederiegendom) är möjlig endast för den som har exekutionstitel mot envar
av delägarna. Inte heller går del att konstruera en sådan försäQning med
tillämpning av samäganderättslagen. Om utmätningssökanden eller
kronofogdemyndigheten betraktas som inträdd partredare, är det sjölagens regler
om upplösning av partrederi som måste tillämpas och de tillåter inte en så
lättvindig upplösning av rederiet. Däremot kan utmätningssökanden på denna väg
länkas framkalla en utlösning av andelsrätten. Utredningen angående

37 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 8. Del I

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 8 § 578

inskrivning av rält till luftfartyg m.m. finner tveksamt
om utmätning av pariredares fartygsandel bör kunna föranleda försäljning av
hela fartyget. Försäljningen är nämligen svårförenlig med redarnas delade
ansvarighet. Annorlunda förhäller del sig enligt utredningen, om partredarna
inte skulle åtnjuta förmånen av delad ansvarighet på grund av att
partrederiavtalet inte har anmälts för kungörande enligt 40 8 .sjölagen.

Frågan om det bör krävas yrkiande
för alt kronofogdemyndigheten skall kunna förordna om hela egendomens
försäljning tas upp av lånsstyrelsen i Kopparbergs län. Länsstyrelsen
framhåller att eftersom försäljning av andel i lös egendom endast undantagsvis
kan länkas inbringa något nämnvärt belopp del finns skäl anta alt i vart fall
sökanden nästan alltid kommer att begära att hela egendomen säljs. 'Yrkande
härom kan framställas långt efter utmätningen. Över yrkandet skall delägarna
beredas tillfälle att yttra sig, varefter kronofogdemyndigheten skall meddela
beslut. Innan försäljning får ske skall beslutet vinna laga kraft. Det kan
alltså komma att förflyta avsevärd tid från utmätningen till försäljningen. Det
är emellertid ofta angeläget att lös egendom säljs så kort tid som möjligt
efter utmätningen, bl.a. för att inte ränta på fordringsbeloppet skall öka
alltför mycket. För att handläggningsliden skall förkortas ifrågasätter
länsstyrelsen om inte kronofogdemyndigheten bör kunna självmant förordna om
försäQning av hela egendomen. Sädant förordnande bör kunna meddelas redan vid
utmätningstillfällel. FörsäQning av egendomen bör därefter kunna ske inom en
månad om inle delägare gör invändning inom viss tid.

RSV, som utgär från att med termen
sökande i beredningens förslag förslås endast den som begär verkställighet i
enskilt mål, framhåller att en sådan innebörd medför att staten i allmänt mål
inle kan påkalla tillämpning av förevarande bestämmelser. Denna konsekvens kan
inle godtas. RSV upplyser att del redan nu är vanligt att kronofogdemyndighet,
när den överlämnar allmänt mäl om utmätning av fasiighetsandel till
överexekutor. samtidigt begär att hela fastigheten skall säQas. Liknande
synpunkter beträffande paragrafens tillämpning i allmänna mål anförs av
kronofogdeföreningen .

Svea hovrätt ställer sig något
tveksam lill alt yrkande av sökanden om indragning av återstående andelar skall
tillmätas rättslig betydelse pä det sätt som beredningen har föreshigit. Det är
enligl hovrälten visserligen troligt att en försäljning av enbart gäldenärens
andel inbringar proportionellt sett mindre än en försäljning av hela
egendomen. Men om andelsförsäljningen skulle inbringa tillräckligt för att
sökandens fordran skall bli betald, bör enligt hovrätten sökanden inle kunna
framtvinga försäljning av hela egendomen mol samtliga delägares vilja.

Beträffande förutsättningarna i
övrigt för förordnande om hela egendomens försäljning framhåller/?5 V att
anknytningen till samäganderättslagen innebär att begäran om sådan försäljning
kan bemötas med "synner-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 8 § 579

liga skäl för anstånd". RSV anser med hänvisning till
doktrinen att härmed bör i första hand förslås ett särskilt dåligt
konjunkturläge eller eljest speciella förhållanden som gör en försäljning
förlustbringande. Denna innebörd kan nämnda bestämmelse dock inte ha vid
utmätning, eftersom exekutiv försäljning som regel är förlustbringande.
Beredningen tycks dock enligt motiven vara av annan uppfattning. RSV framhåller
för sin del att enligt erfarenheterna från tillämpningen av nuvarande regel
beträffande fastighet har gäldenärens meddelägare kommit i ett kanske alltför
ofördelaktigt läge genom de aktuella reglerna. RSV anser därför all frågan om
meddelägares ställning vid tillämpning av samäganderättslagen bör omprövas.

Även länsstyrelsen I Jämtlands län
anser att utnytQande av möjligheten att efter utmätning av andel i fastighet
sälja hela fastigheten kan i praktiken leda till resultat som för de indragna
andelarnas ägare framstår som uppenbart obilligt, LRF anser det tveksamt om
kronofogdemyndigheten efler utmätning av makes andel i viss egendom bör kunna
mot andra makens bestridande förordna om hela egendomens försäljning. Förbundet,
som framhåller att utmätningen kan röra egendom som ena maken har särskilt
intresse av, ifrågasätter om inte som villkor för försäljning av hela egendomen
bör gälla alt gäldenärens make medger försäljning eller att beaktansvärda skäl
föreligger.

Föredraganden. Beredningens förslag
att det efter utmätning av andel i säväl lös som fast egendom skall finnas
möjlighel att sälja egendomen i dess helhet, har i princip godtagits av
samtliga remissinstanser. Även jag anser alt det finns goda skäl för förslaget.
Försäljning av andel i viss egendom ger i allmänhet förvärvaren en oviss
ställning och medför därför ofta att andelen säQs till underpris. Delta är lill
nackdel för sökanden och även för gäldenären. Enligt departementsförslaget
skall lös egendom som gäldenären och den som varaktigt sammanbor med honom har
i sin gemensamma besittning .presumeras tillhöra dem under samäganderäll (4
kap. 19 §). Detta ökar behovet alt efter utmätning av andel i lös egendom kunna
dra in annan andel i det exekutiva förfarandet.

Om försäljning sker enbart av den
utmätta andelen, kan förvärvaren därefter, såvitt avser egendom som omfattas av
samäganderältslagen. enligt nämnda lag påkalla försäQning av hela egendomen.
Den föreslagna ordningen innebär därför beträffande egendom som faUer under samäganderältslagen
all utmätning av andel i egendom och möjligheten enligt samäganderättslagen alt
få hela egendomen utbjuden till försäljning förs samman i ell förfarande hos
kronofogdemyndigheten. Vad som av köpeskillingen belöper på annan delägares
andel än gäldenärens skall tilldelas den delägaren och får givetvis inle
användas liU betalning av ulmätningssökandens fordran. Jag delar sålunda
uppfattningen att möjlighet alt säQa egendomen i dess helhet i princip bör
finnas även efter utmätning av andel i lös egendom.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 8 § 580

Samäganderättslagen är enligt sin
lydelse tillämplig på fastighet samt lös sak, aktie, obligation och skuldebrev
(I 8 i lagen. Jfr 19 8). Uppräkningen torde dock inle vara uttömmande. Utanför
lagens tillämplighelsområde faller bl.a. vissa rättigheter samt muntliga
fordringar. Enligt beredningens förslag skall däremot nu förevarande paragraf generellt
avse lös eller fast egendom (med de undantag som föQer av andra och tredje
styckena). Detta har kritiserats av en remissinstans. För egen del anser Jag
det tveksamt om förevarande bestämmelse i UB bör få ett vidare tillämpningsområde
än samäganderältslagen. En sådan ordning innebär att efter utmätning av andel i
vissa rättigheter m.m. annan delägares andel kan mot dennes önskan dras in i
det exekutiva förfarandet, trols att den utmätta andelens ägare i annat fall
inte kan framtvinga försäljning av egendomen i dess helhet. Även om en sådan
olikhet kanske snarare skall anses bero pä en ofuUständighet i
samäganderättslagen än på att beredningens förslag i och för sig går för långt,
är det enligt min mening inte tillfredsställande att en gäldenär och hans
borgenärer skall få mera långtgående befogenheter gentemot gäldenärens
meddelägare än gäldenären själv har då utmätning inte är aktuell. Man kan inte
heller bortse frän all det beträffande vissa rättigheter kan vara mindre
lämpligt att egendomsgemenskapen över huvud skall kunna tvångsvis upplösas
genom försäljning av rättigheten i dess helhet.

Del kan också påpekas att enligt
beredningens förslag skall, på grund av hänvisningen till 6 8
samäganderättslagen, del förhållandel att gäldenären och övriga delägare
tidigare har träffat avlal om att gemenskapen inte får upplösas genom hela
egendomens försäljning utgöra hinder även mol att i det exekutiva förfarandet
dra in övriga andelar. Det synes mindre väl förenligt härmed all sådan
möjlighel skulle slå till buds i fall då det redan av lag följer att den
utmätta andelens ägare, frånsett utmätning, inte har rätt att påkalla
försäQning av hela egendomen. En föQd skulle också bli att olika regler skulle
gälla vid utmätning och konkurs. Att utesluta egendom som faller utanför
samäganderättslagen från tillämpningsområdet för förevarande bestämmelse torde
inle medföra några slörre olägenheter i praktiken.

Med hänsyn till del anförda har jag
stannat för uppfattningen alt bestämmelsen bör få samma tillämpningsområde som
samäganderältslagen. Om reglema angående upplösning av samäganderätt vid en
framtida revision av samäganderättslagen vidgas till att avse ytterligare
egendomsslag, bör tillämpningsområdet för förevarande bestämmelse i UB vidgas
på motsvarande sätt.

1 enlighet med det sagda anges i
departementsförslaget att förevarande bestämmelser är tillämpliga när utmätning
har skett av andel i viss egendom som tiUhör två eller flera och
samäganderättslagen är tillämplig. Av lydelsen framgär att bestämmelserna inle
gäller bl.a. efter utmätning av andel i dödsbo.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 « kap. 8 § 581

Samäganderältslagen är inte
tillämplig beträffande egendomsgemenskap mellan bolagsmän i enkelt bolag eller
partredare, även om viss egendom ägs gemensamt av bolagsmännen resp.
partredarna efter bestämda andelar. I stället gäller reglerna i
handelsbolagslagen resp. sjölagen. Eftersom tillämpningsområdet för förevarande
paragraf i departementsförslaget har begränsats till att gälla i fall dä
samäganderättslagen är tillämplig, faller bl.a. samägd egendom som ingår i
enkelt bolag eller partrederi utanför, även om andel i sådan egendom skulle
kunna utmätas särskilt. Jämfört med beredningens förslag innebär
departementsförslaget i förevarande hänseende att inte heller i sådana undantagsfall
som åsyftas i andra stycket av beredningens förslag kan annan delägares andel i
egendom som ingår i enkelt bolag eller i parirederi dras in i det exekutiva
förfarandet. 1 den mån bolagsmans resp. partredares andel i viss egendom som
ingår i enkelt bolag eller partrederi anses kunna utmätas för sig fär andelen
också säljas separat. Utmätning kan emellertid i stället ske av gäldenärens
andel i det enkla bolaget resp. partrederiel, däri inräknat hans andel i
egendom som ingår i bolaget resp. rederiet. Detta kan ofta vara en bättre
lösning. Av det sagda följer att andra stycket i beredningens förslag saknar
motsvarighet i departementsförslaget.

För att kronofogdemyndigheten skall
kunna förordna om försäQning av hela egendomen krävs enligt beredningens
förslag alt sökanden, gäldenären eller annan delägare har framställt yrkande
därom. En remissinstans har, i syfte att handläggningsliden skall minskas,
ifrågasatt om inle kronofogdemyndigheten bör kunna självmant meddela sådant
förordnande. En sädan ordning skulle emellertid kunna medföra att försäQning av
hela egendomen kommer till stånd, trots att ingen av delägarna och inle heller
sökanden önskar det. Detta är enligt min mening inte lämpligt. Det kan också
betvivlas all man skulle vinna så myckel tid. Jag godtar därför beredningens
förslag att förordnande om försäljning av hela egendomen inle skall kunna
meddelas utan föregående begäran därom av någon av nämnda sakägare. Sökanden,
gäldenären och annan delägare bör underrättas när utmätning har skett av andel
i egendom som avses i förevarande paragraf Föreskrift härom kan meddelas av
regeringen.

Med termen "sökanden" i
förevarande paragraf avses, på samma sätt som i andra bestämmelser i UB, även
staten resp. kommun såvitt gäller allmänna mål (se 1 kap. 7 8 första stycket).

Några remissinstanser har
kritiserat de villkor som föreslås gälla vid kronofogdemyndighetens bedömande
huruvida hela egendomen skall säQas. 1 ett par remissyttranden har gjorts
gällande alt förslaget ibland kan leda till obilligt resultat för gäldenärens
meddelägare, särskilt när denne är gäldenärens make. En av dessa
remissinstanser har också ifrågasatt hur 6 8 samäganderältslagen skall
tillämpas av kronofogdemyndigheten. En remissinstans har undrat om sökanden
bör mol delägarnas önskan kunna framtvinga försäljning av hela egendomen i fall
då för-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 8 § 582

säljning
av den utmätta andelen skulle inbringa tillräckligt mycket för att sökanden
skall få betalt för sin fordran. Två remissinstanser har också ansett att
bestämmelserna i samäganderältslagen, lill vilken förslaget hänvisar, är
föråldrade och bör ses över.

För egen del vill jag anföra följande. Enligt
samäganderältslagen är delägare i egendom som avses i lagen i princip
berättigad att få gemenskapen upplöst genom försäQning av egendomen i dess
helhet. Frånsett det fallet att delägama har avtalat annat eller att egendomen
utgörs av fastighet som kan bli föremål för klyvning, kan förordnande om hela
egendomens försäljning hindras endast om delägare visar synnerliga skäl för
anstånd. Om utmätt andel säQs för sig, kan därefter den som förvärvar andelen
ansöka om försäljning av hela egendomen, varvid nyssnämnda bestämmelser i
samäganderältslagen blir tillämpliga. Del är därför inte lämpligt att för indragning
av andel i försäljning efter utmätning av annan andel snävare förutsättningar
gäller än när frågan kommer upp vid direkt tillämpning av samäganderältslagen.
Jag godtar sålunda beredningens förslag att prövningen huruvida hela egendomen
skall säljas skall ske enligt de grunder som enligt samäganderättslagen gäller
när delägare i egendomen har ansökt om försäljning av hela egendomen. Jag är
inte beredd att i nu förevarande sammanhang ta upp frågan om eventuell översyn
av samäganderättslagens bestämmelser.

Anknytningen till 6 och 7 88 samäganderättslagen
innebär att kronofogdemyndigheten efter invändning därom har att pröva bl.a.
huruvida synnerliga skäl föreligger mot indragning av annan andel. Ett sådant
skäl kan vara att tidpunkten för försäljning skulle medföra förlust för
meddel-ägaren. Även andra omständigheter kan emellertid utgöra synnerliga skäl.
Det förhällandet att försäQning i exekutiv ordning ofta medför sämre resultat
än annan försäQning saknar naturligtvis i och för sig betydelse.

Vad som har sagts i det föregående utesluter inte
att kronofogdemyndigheten i viss utsträckning bör kunna ta hänsyn till att
fråga är om försäQning med anledning av utmätning. Har t.ex. försäQning av
hela egendomen begärts av utmätningssökanden, medan gäldenären och övriga
delägare motsätter sig sådan försäQning, och kan försäQning av enbart den
utmätta andelen antas vara tillräcklig för all sökanden skall få betalt för sin
fordran, bör synnerliga skäl anses föreligga för att sökandens begäran inte
skall bifallas. Det är emellertid knappast troligt att sökanden i sådant fall
skall begära att hela egendomen säljs. 1 allmänna mål behöver man över huvud
inle räkna med all sökanden, dvs. staten resp. kommun, skall påkalla försäQning
av hela egendomen utan att detta är sakligt motiverat.

I andra meningen i första stycket anges att när
nägon av berörda sakägare har yrkat försäljning av hela egendomen, de övriga av
dessa sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet.
Föreskrifter om delgivning m.m. kan meddelas av regeringen.

Samäganderättslagen
är enligt sin lydelse tillämplig bl.a. på "skulde-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 8 kap. 9 § 583

brev". Härmed avses löpande skuldebrev och vissa
andra därmed Jämställda skuldebrev. Däremot torde bl.a. vanliga enkla skuldebrev
falla utanför och även muntliga fordringar. Eftersom förevarande paragraf i
departementsförslaget är inskränkt lill att avse egendom beträffande vilken
samäganderältslagen är tillämplig, gäller bestämmelserna inte fordringar som
faller utanför nämnda lag. 1 fråga om fordringar som omfattas av lagen har
bestämmelser tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf Bestämmelserna
överensstämmer i sak med tredje stycket i beredningens förslag.

9 8 GäUande rält. Om överexekutor enligt 67 8 FfL förordnar
om hela fastighetens försäljning, räknas enligt 68 8 första stycket hela
fastigheten som utmätt när beslutet meddelas. Fastigheten får inte säljas innan
beslutet har vunnit laga kraft. Andra och tredje styckena i 68 8 innehållevissa
föreskrifter angående sakägarförteckning och skyddsbelopp resp. anslutningsräit
vid försäQning av fastighet i fall som nu avses. 1 69 8 första stycket anges
att om yrkande enligt 67 8 inte framställs eller om sådant yrkande inte vinner
bifall, överexekutor skall låta utbjuda den utmätta andelen till försäljning i
den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Detsamma
gäller, om yrkande enligt 67 8 bifalls men försäljning av fasligheten inte
kommer till stånd. I andra stycket av 69 8 meddelas en särskild föreskrift om
utfärdande av köpebrev. Enligt 71 8 första stycket skall lalan mot beslut i
fråga som avses bl.a. i 67 8 föras särskilt. Överexekutor skall delge tappande
part beslutet, om beslutet inte har meddelats i hans närvaro.

Lagberedningen. Bestämmelser,
gemensamma för lös och fast egendom, vilka motsvarar 68 8 första stycket FfL,
har tagits upp i första stycket av 9 kap. 9 8 i beredningens förslag. Alt
egendomen räknas som utmätt medför naturligtvis inte, framhåller beredningen,
att utmätningssökanden får förmånsrätt i det hela. Däremot inträder andra
rättsverkningar av utmätningen, säsom alt delägarna inle får förfoga över
egendomen pä sätt som står i strid mot utmätningen. Denna verkan inträder
emellertid regelmässigt redar; genom utmätning av viss delägares andel. I
allmänhet fordras alla delägares medverkan för att förfogande över egendom
skall ha rättslig verkan. Eftersom utmätning av viss andel enligt 5 kap. 27 8
första stycket i beredningens förslag innebär förbud för andelsägaren att förfoga
över sin andel (med undanlag som framgår av andra stycket i paragrafen) eller
delta i förfogande över hela egendomen i strid mot syftet med utmätningen
innebär regelmässigt redan andelsutmätningen att delägarna inte kan förfoga
över det hela i strid mot utmätningssökandens intresse.

Beredningen påpekar all av del
förhållandet att kronofogdemyndighetens beslut skall vinna laga kraft innan
försäljning får äga rum framgår indirekt att särskild lalan skall föras
mot beslutet. Särskild

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 10 § 584

bestämmelse om fullföljdstiden för tredje man har tagits
upp i 19 kap. 27 8 andra stycket tredje meningen i beredningens förslag.
Bestämmelse om hur beslutet bör delges ägare av andel som har dragits in kan
lämpligen meddelas i administrativ ordning.

Andra stycket i 9 8 innehåller en
bestämmelse i fråga om såväl lös som fast egendom vilken motsvarar 69 8 första
stycket FfL, med den avvikelsen att del är kronofogdemyndigheten som skall
ombesörja försäQningen. Därjämte har uppmärksammats att det i fråga om andel i
fordran kan bli aktuellt all driva in andelen i stället för att sälja den.

Beredningen påpekar att i 13 kap.
67 8 meddelas vissa kompletterande bestämmelser för det fallet att andel i
fastighet har utmätts.

Föredraganden. Jag godtar i huvudsak vad beredningen har
föreslagit i

9 kap. 9 S. Enligt min mening bör dock försäljning av hela
egendomen

kunna ske trots att kronofogdemyndighetens beslut inte har vunnit laga

kraft fall då lös egenom hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam

vård Gfr 4 8 tredje stycket i förevarande kapitel). I departementsförslaget

har vidare andra stycket Jämkats någol med hänsyn lill all förordnande

enligt 8 8 i fråga om fordran även kan gä ut pä att hela fordringen skall

drivas in. 1 övrigt överensstämmer departementsförslaget med bered

ningens förslag.

Beträffande innebörden av uttrycket
"försäljning i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt
rättighet" får jag hänvisa till vad som sägs under 9 kap. 3 8.

Tredje mans rätt till betalning

Föredraganden. 1 förevarande
underavdelning i 8 kap. i departementsförslaget anges vad som krävs för att,
när viss borgenär har fält utmätning, annan borgenär skall fä betalning ur den
utmätta egendomen. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med motsvarande
avsnitt i 9 kap. i beredningens förslag. Efter det alt beredningen avgav sitt
förslag har emellertid förmånsrättslagen kompletterats med bestämmelse om
förmånsrätt för registrerat båtbyggnadsförskott (4 8 4). Denna förmånsrätt har
beaktats i departementsförslaget. Även vissa andra ändringar i
förmånsrättslagen har beaktats. Vid utformandet av bestämmelserna har vidare
uppmärksammats att vissa förmånsrätter kan gälla i fordran som drivs in i
stället för att säljas.

10 8 Denna paragraf, som motsvarar 9 kap. 10 8 i
beredningens förslag,

innehåller bestämmelser om rätt för borgenär med sjöpanlrätt eller luft-

panträtt att få betalt för sin fordran ur utmätt egendom, när egendomen

har utmätts för annan borgenärs räkning.

Gällande rätt. När fartyg, som inte
är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, eller gods
i fartyg eller i luftfartyg har sålts

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 11 § 585

exekutivt, har enligt 139 8 1 mom. UL borgenär, som hade
sjö- eller luft-panträtt i egendomen, rätt all få betalning ur köpeskillingen
enligt vad som anges i efterföljande paragrafer. Förutsättning är dock att
borgenären har framställt yrkande därom före auktionen eller, om egendomen har
sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen.

Enligt 91 c 8 UL kan borgenär, vars
fordran är förenad med sjöpanträtt i utmätt egendom och vars rätt till
betalning ur denna är ostridig eller styrks, begära all egendomen säQs för hans
fordran. Om han har framställt sådan begäran, får förfarandet inte läggas ned
därför all frågan om försäQning för ulmätningssökandens fordran förfaller.
Bestämmelsen är tillämplig på annan egendom än sådan som regleras i SfL.

Lagberedningen. Beredningen har i
första stycket av 9 kap. 10 8 tagit upp en bestämmelse som motsvarar 139 8 1
mom. UL. Eftersom beredningen i sitt förslag, i motsats lill UL och LfL,
skiljer mellan registrerat och inle registrerat luftfartyg och inte hänför
annat än försäQning av registrerat luftfartyg under 12 kap. i förslaget, har
emellertid i 9 kap. 10 8 även tagils med luflpanträtt i oregistrerat
luftfartyg. Av 14 kap. 8 8 andra stycket följer, anför beredningen, att för
fordran som inte har anmälts i tid utdelning kan utgå ur överskott som eQest
skulle tiUkomma den sålda egendomens ägare. Denna bestämmelse kan i hithörande
fall bli aktuell om egendomen har sålts på auktion.

Som andra stycke i 10 8 i
beredningens förslag har tagits upp bestämmelser som motsvarar 91 c 8 UL, med
den utvidgningen all bestämmelserna även skall gälla borgenär som har luftpanträtt.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag. Första
stycket har dock omarbetats redaktionellt. Att även skepp eller luftfartyg som
är registrerat utomlands faller utanför paragrafens tillämpningsområde föQer av
1 kap. 8 8 i förslaget.

Före försäQningen eller, om
försäQning sker under hand, före fördelningen bör kronofogdemyndigheten
underrätta känd borgenär som har sjöpanlrätt eller luflpanträtt i egendomen och
upplysa vad denne har att iaktta om han önskar få betalning (se 91 8 3 mom. UL,
jfr 9 kap. 2 8 andra stycket departementsförslaget). Föreskrifter härom kan
meddelas av regeringen,

11 8 Paragrafen innehåller bestämmelser om handpanthavares
och retinents rätt lill betalning. Den motsvarar 9 kap. 11 8 i beredningens
förslag.

Gällande rätt. 1718 1 mom. UL
föreskrivs att om någon har gäldenärs lö.sa egendom som handpant eller med rätt
att kvarhålla den tiU säkerhet för fordran, detta inle hindrar att egendomen
utmäts för annan fordran. Den som innehar egendomen är skyldig att ta betalning
i förtid i den ordning som anges i 6 kap. UL. Han är dock inte pliktig att
avstä från sin pant- eller retentionsrätt utan alt hans fordran blir betald, om
inte för- 38
Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 '/'- '' * 586

säljning skall ske för fordran mied lika eller bättre
rält. Vissa ytterligare föreskrifter om handpanthavares och retinents ställning
vid utmätning för annan fordran finns i 92 och 138 88 UL.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att 9 kap. 11 8 i förslaget i sak ansluter till 71 8 I mom. UL.
Beredningen har ansett del överflödigt alt ta upp någon föreskrift, motsvarande
första meningen 1718 1 mom. UL, Att gäldenärens rätt får utmätas - med
respekterande av panthavarens eller retinenlens rält enligt vad som sägs därom
- synes utan vidare klart. 1 11 S las därför endast upp en regel som motsvarar
andra och tredje meningarna 1718 1 mom. UL. Någon föreskrift om att panthavaren
eller retinenten skall anmäla sin fordran föreslås inte. Enligt beredningen får
kronofogdemyndigheten sätta sig i förbindelse med honom och ta reda på de
villkor under vilka han innehar egendomen. Detta överensstämmer med regleringen
i UL.

1 detta sammanhang fäster
beredningen uppmärksamheten vid generell pantförskrivning och pantförskrivning
lill säkerhet för viss kredit som får utnytQas av gäldenären i mån av behov. En
generell pantförskrivning till säkerhet för gäldenärens alla aktuella eller
framtida skulder lill panthavaren kan enligt beredningen självfallet inte
hindra alt det övervärde som panten representerar får utmätas med beaktande av
dä aktuella skulder. I aktuella skulder bör här även inbegripas villkorlig
fordran, om del inle längre beror på borgenären huruvida eller när den blir
definitiv. När pantförskrivningen endast avser ett speciellt rättsförhållande,
måste motsvarande gälla. Om t.ex. pant har lämnats till en bank för ett garantiåtagande
mot tredje man som är bindande för banken, får säkerheten inte försämras genom
utmätning av panten.

Beredningen berör särskilt frågan
huruvida, när pantförskrivning har skett lill säkerhet för checkräkningskredil,
gäldenärens rätt att utnyuja checkräkningskrediten skall få utgöra hinder mot
all pantens aktuella övervärde angrips genom utmätning. Det kan enligl beredningen
inle gärna få stå gäldenären fritt alt utnytGa krediten efter behag och
samtidigt hindra borgenär all få sådan utmätning. För alt inte en befintlig
tillgång skall genom checkräkningskrediten obehörigen undandras utmätning
måste [ antingen gäldenärens rätt till outnylQad kredit eller också
panten, med \ förbehåll för redan skedd belåning, kunna las i mät. Enligl
beredningens ' mening kan gäldenären inte genom kredilavtal
med kreditgivaren undandra övriga borgenärer lämnad pant som utmälningsobjekt
i den mån krediten inte är utnytQad i utmätningsögonblicket. Något hinder att
genom utmätning av panten tillgodogöra del då befintliga övervärdet kan inte
föreligga.

Remissyttrandena. Svea hovrätt
delar inte beredningens mening att det inte behövs någon bestämmelse om att
handpanträtt eller retentionsrätt i gäldenärens egendom inte hindrar att
egendomen utmäts för annan fordran. Beredningens motiv till paragrafen ger
enligl hovrätten intryck av

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8kap.ll§ 5il

att del är gäldenärens rält till pantsatt egendom och inle
själva egendomen som skall utmätas. Även om del har begränsad praktisk
betydelse hur utmätningsobjeklet betecknas i detta hänseende, förordar
hovrälten att sistnämnda uttryckssätt begagnas så långt möjligt, dvs. att
sakutmätning sker i stället för rältighetsutmätning.

Beredningens uttalanden om
utmätning i fall då gäldenären har gjort en generell pantförskrivning eller
pantförskrivning till säkerhet för viss kredit som får utnyiGas av gäldenären i
mån av behov har föranlett yttranden från några remissinstanser.
Bankinspektionen har inle något all invända mol beredningens uttalanden men
framhåller all det vid utmätning av egendom som har lämnats till bank som pant
för checkräkningskredit kan inträffa samma komplikation som vid utmätning av
tillgodohavande på checkkonto utan kredit. Banken måsle i en sådan situation
anses berättigad att på kontot för checkräkningskrediten debitera inlösta
checkar för eventuell slutlig avräkning mot pantens värde under samma förutsättningar
som banken kan ta i anspråk ell tillgodohavande på checkkonto utan kredit.
Inspektionen hänvisar till beredningens uttalanden under 5 kap, 4 8 i
sistnämnda fråga. Banken behöver alltså i praktiken inle sällan ett visst
rådrum innan den kan uppge i vilken utsträckning pantens värde har blivit
utnylGat av gäldenären.

RSV framhåller att verket delar
beredningens uppfattning att den som har pantsatt viss egendom till säkerhet
för en helt eller delvis outnylQad checkräkningskredil inte bör kunna undandra
egendomen från utmätning genom kredilavialel. Frågan om krediten eller panten
skall utmätas är emellertid så kontroversiell att lagstiftaren bör lämna ell
klart besked. RSV framhåller vidare att säkerhet inte alltid lämnas för
checkräkningskredil och att fråga har kommit upp huruvida en sådan kredit kan
utmätas om den är helt eller delvis outnytQad. Enligl verket är det angelägel
att lagstiftaren tar ställning även till den frågan. Även kronofogdeföreningen
förklarar sig dela den uppfattning som har kommit till ullryck i beredningens
uttalanden. 1 fråga om checkräkningskredit till säkerhet för vilken
pantförskrivning har sketl anser föreningen att utfästelse om kredit inte är
någol lämpligt utmätningsobjekt. Del kan ifrågasättas om sådant löfte har
förmögenhelsvärde och man måsle utgå från att banken i händelse av utmätning
ulnytQar den kvittningsrätt som enligt vanliga länevillkor tillkommer banken.

Föredraganden. Jag godtar
beredningens förslag angående betalning till handpanthavare och retinent vid
utmätning för annan borgenärs fordran. I departementsförslaget har uttryckligen
angetts att den panträtt som åsyftas är handpanträtt. Häri inbegrips även
panträtt i lös egendom som på grund av egendomens beskaffenhet stiftas utan
tradition, l.ex. panträtt i muntlig fordran efter denuntiation Qfr 4 8 2
förmånsrättslagen, som har samma innebörd). Paragrafen har vidare Jämkats något
bl.a. med hänsyn till att den utmätta egendomen kan utgöras av fordran, som
skall drivas in

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 11 § 588

i
stället för att säljas. Villkoren för försäljning av utmätt egendom, i vilken
tredje man har handpanträtt eller retentionsrätt, regleras i 9 kap. 4 8 andra
stycket.

En remissinstans har ansett alt uttrycklig
bestämmelse bör meddelas om att handpanlrält eller retentionsrätt i viss
egendom inle ulgör hinder mot utmätning av egendomen för annan borgenärs
fordran. Del är emellertid utan särskild föreskrift uppenbart att sådan
säkerhetsrätt inte kan hindra utmätning för annan borgenärs fordran, lika litet
som annan förmånsrätt hindrar utmätning. Att utmätning får ske ulan hinder av
att annan borgenär har handpanlrält eller retentionsrätt i egendomen framgår
dessutom indirekt av förevarande paragraf (se även 6 kap. 7 8 andra stycket och
9 kap. 4 8 andra stycket). En bestämmelse av antytt slag -vilken fö. inte
skulle ha sin plats i förevarande kapitel - måste därför anses överflödig.
Utmätning beträffande egendom, som är föremål för panträtt eller retentionsrätt
bör avse själva egendomen och alltså ske såsom sakutmätning.

1 likhet med remissinstanserna godtar Jag
beredningens uttalanden angående utmätning när generell pantförskrivning har
ägt rum eller pantförskrivning har sketl till säkerhet för viss kredit som får
utnylQas av gäldenären vid behov. Jag anser sålunda bl.a. alt i fall då
gäldenären har ställt egendom som pant för checkräkningskredit och denna inle
har utnytQats till fullo utmätning kan ske av panten, med förbehåU för skedd
belåning. Som en remissinstans har framhållit bör i fråga om bankens rätt att
debitera kontot för inlösta checkar tillämpas samma principer som gäller vid
utmätning av checkkonto utan kredit (se härom under 4 kap. 15 8).

En särskild fråga är om utmätning, som ell
alternativ till utmätning av en av gäldenären ställd pant för
checkräkningskredit, kan ske av gäldenärens rätt till outnytQad kredit (se
Walin i Svensk Juristtidning 1977 s. 483. jfr Burling i Festskrift till Knut
Rodhe s. 31). Frågan torde ha särskild betydelse i fall då pant för
checkräkningskredil har ställts av tredje man eller då säkerheten utgörs av
borgen. Rätt till outnytQad kredit kan inte anses som en fordran i vanlig
mening, dvs. som en förmögenhelslillgång. Delta sammanhänger med all begagnande
av rätten till krediten är förenad med ålerbelalningsskyldighel. Utmätning av
gäldenärens rätt till outnytQad kredit skulle innebära att
kronofogdemyndigheten sätter gäldenären i skuld. Redan härav följer enligt min
mening alt sådan rättighet inte kan utmätas. Rätten all utnytQa beviQad kredit
torde fö. i allmänhet inte kunna överlåtas, i vart fall inte utan bankens
medgivande Gfr 5 kap. 5 8). Jag vill påpeka att om den som har beviQats
krediten har låtit överföra beloppet till ell annat konto i banken,
tillgodohavandet på detta konto naturligtvis kan utmätas. Det är emellertid då
inte fråga om utmätning av outnytQad kredit.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 13 § 589

12 8 I paragrafen ges bestämmelser om rätt för den som har
lämnat

förskott lill bålbyggnad att få betalt för sin fordran ur ulmätt egendom.

Paragrafen saknar motsvarighet i beredningens förslag.

Gällande rätt. Den som har beställt
båt och har lämnat eller utfäst sig att lämna tillverkaren förskott av pengar
eller byggnadsämnen kan enligt lagen (1975:605) om registrering av
båtbyggnadsförskott låta ta in därom upprättat skriftligt avtal i protokollet
hos Stockholms tingsrätt. Därefter har han enligt föreskrift i samma lag
förmånsrätt i byggnadsämnena och vad som för hans räkning har tillverkats med
förskottet. Förmånsrätten har i förmånsrättslagen tagils upp i 4 8 4. I UL
finns inte någon bestämmelse om rätt för sådan borgenär att få betalt när
egendom i vilken förmånsrätten gäller har utmätts för annan borgenärs fordran
Qfr 139 8 UL). Det torde innebära att borgenären för att få betalning ur
egendomen själv måste söka utmätning.

Föredraganden. Anledning torde
saknas till alt förmånsberättigad fordran på grund av båtbyggnadsförskott inte
skall kunna göras gällande när egendom i vilken förmånsrätten gäller har
utmätts för annan fordran. 1 annat fall måste borgenär med sådan förmånsrätt
för all bevaka sin rätt själv söka utmätning i egendomen. En sådan ordning
synes onödig. Om borgenär som avses nu medges rätt all få betalning när
egendomen har utmätts för annan fordran, kan delta också bidra till att förhindra
att borgenären tar initiativ lill en eQest onödig konkurs. Det kan erinras om
alt enligt departementsförslaget skall envar av övriga särskilda förmånsrätter
kunnagöras gällande när egendom i vilken förmånsrätten gäller har utmätts för
annan fordran.-

Jag föreslär på grund av det sagda
att även förmånsrätt på grund av registrerat båtbyggnadsförskott skall kunna
beaktas i mål om utmätning för annan fordran. För att fordringen skall beaktas
bör krävas att den anmäls. I fråga om de närmare förutsättningarna för sådan
anmälan bör gälla detsamma som i 10 8 föreskrivs beträffande sjöpanlrätt och
luftpanträtt.

Före försäljningen resp., om
försäljning sker under hand, före fördelningen bör kronofogdemyndigheten
underrätta känd borgenär som har förmånsrätt i egendomen för fordran på grund
av båtbyggnadsförskott och upplysa vad han har att iaktta om han vill ha
betalning Qfr 9 kap. 2 8 andra stycket). Föreskrifter härom kan meddelas av
regeringen.

13 8 I paragrafen meddelas bestämmelser om rält för
förelagsinteck-

ningshavare och annan borgenär som har förmånsrätt enligt 5 8 förmåns

rättslagen att få betalning ur utmätt egendom. Paragrafen motsvarar 9 kap.

12 S i beredningens förslag.

Gällande rått. Om utmätt egendom
svarar för företagsinleckning, har enligt 139 8 2 mom. UL inteckningshavaren
rätt att få betalning ur köpeskillingen, om han har framställt yrkande därom
inom tid som i I

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 13 § 590

mom. anges beträffande sjöpanlrätt och luftpanträtl, dvs.
före auktionen eller, om egendomen har sålts under hand, före
köpeskillingsfördelningen. Vad som har sagts nu gäller dock inte i den mån
sädan betalning måste anses obehövlig för alt trygga inleckningshavarens och
efterföljande inteckningshavares rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn tas även
till sådan egendom som gäldenären på annat sätt än genom förelagsinteckningen
har ställt som säkerhet för inleckningshavarens fordran.

Förmånsrätten på grund av
företagsinteckning regleras i 5 8 första stycket 2 förmånsrättslagen.
Förmånsrätt i lös egendom, som hör lill näringsverksamhet vari
förelagsinteckning kan meddelas, följer enligl 5 8 första stycket I även med
fordran hos hyresgäst eller arrendator på grund av hyres- eller arrendeavtal
angående lägenhet eller Jord som var avsedd för verksamheten, dock inle för
slörre belopp än som svarar mot tre månaders hyra eller ett års arrendeavgift.
Sådan förmånsrätt nämns emellertid inte i UL och kan alltså inte utan vidare
göras gällande när utmätning har sketl för annan fordran.

Lagberedningen. Beredningen anser
alt hyresvärd eller Jordägare som har förmånsrätt enligt 5 8 första stycket 1
förmånsrättslagen bör jämställas med förelagsinieckningshavare. 1 enlighet
härmed föreskrivs i första stycket i 9 kap. 12 8 att den som enligl 5 8
förmånsrättslagen har förmånsrätt och anmäler sin fordran enligt vad som anges
i 10 8 har rätt att få betalning, om det inte är obehövligt för alt trygga
honom eller dem som har sämre förmånsrätt i egendomen enligl förstnämnda
lagrum. Vidare föreslås i andra stycket att vid prövningen hänsyn skall las
även lill säkerhet som borgenären på annan grund har i gäldenären tillhörig
egendom.

Remissyttrandena. Beredningens
förslag att borgenär med förmånsrätt enligl 5 8 första stycket 1
förmånsrättslagen skall vid utmätning för annan borgenärs fordran ha rätt lill
betalning enligt samma förutsättningar som gäller för innehavare av
företagsinteckning har inte föranlett erinran i något remissyttrande.
Kronofogdeföreningen tillstyrker förslaget och framhåller att bestämmelsen
minskar risken för att fordringsägare med sädan förmånsrätt skall behöva tvinga
fram konkurs för att hindra alt hans rätt äventyras genom betalning till
borgenär med sämre förmånsrätt. Svea hovrätt ullalar sig på liknande sätt. Även
konkurslagskommittén tillstyrker uttryckligen förslaget.

Beträffande den rätt lill betalning
som tillkommer innehavare av företagsinleckning uppger kronojogdeföreningen att
del anses tveksamt om gäldenären eller inteckningshavare som har yrkat
betalning skall tilldelas överskott som uppkommer sedan utmätningssökanden har
erhållit betalning före inteckningshavaren. Om det avses att inteckningshavaren
skall få överskottet, bör enligt föreningen lydelsen av nu förevarande
paragraf Jämkas.

Bankföreningen påpekar att utmätt fordran kan ingå i företagsintecknad

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 14 § 591

egendom. Vid försäljning är inleckningshavarens rält till
betalning säkerställd genom att han enligt 10 kap. 2 och 8 88 i beredningens
förslag skall underrättas särskilt. Någon motsvarande underrättelseskyldighet
har däremot inle föreskrivits vid indrivning. Föreningen anser att underrättelse
även vid indrivning av fordran bör lämnas till vaGe sakägare, vars rätt beror
av åtgärden. Föreningen förutsätter vidare att i administrativ ordning
föreskrivs skyldighet för kronofogdemyndigheten att anskaffa gravationsbevis
vid utmätning av egendom som kan vara föremål för företagsinteckning.

Föredraganden. I likhet med
beredningen och samtliga remissinstanser anserjag alt även hyresvärds och
jordägares fordran som avses i 5 8 första , stycket I förmånsrättslagen bör
kunna beaktas när egendom som omfattas av förmånsrätten har utmätts för annan
fordran.

En remissinstans har tagit upp det
fallet all överskott uppkommer sedan utmätningssökanden har fått betalt före förelagsinieckningshavare,
vilken har yrkat betalning i målet. Fråga uppkommer dä om överskollel skall
tillkomma gäldenären eller inteckningshavaren. Enligt min mening saknas
anledning alt ge gäldenären företräde lill sådant överskott framför inteckningshavare
som har anmält sin fordran. Överskottet bör alltså tilldelas
inteckningshavaren. Vidare bör, liksom f n., möjlighet finnas alt även i annat
fall dela upp influtet belopp mellan inteckningshavare och sökanden. Vad som
har sagts nu bör gälla även i fräga om borgenär med förmänsrätt enligt 5 8
första stycket I förmånsrättslagen. För att tveksamhet i nu angivna hänseenden
inte skall råda bör lagtexten Jämkas.

Paragrafen har vidare jämkats med
tanke på att utmätt egendom som belastas av nu ifrågavarande förmånsrätter kan
utgöras av fordran, som drivs in i stället för att säQas Qfr 4 8 första stycket
6 och 7 lagen om förelagsinteckning och 5 8 andra stycket förmånsrättslagen). I
övrigt överensstämmer departementsförslaget i sak med beredningens förslag.

Kronofogdemyndigheten bör vara
skyldig att anskaffa gravationsbevis före försäljning av egendom vilken hör
till näringsverksamhet som kan omfattas av företagsinteckning (se 91 8 5 mom.
UL). Före försäljningen eller, om försäljning sker under hand eller utmätt
fordran drivs in, före fördelningen bör kronofogdemyndigheten underrätta känd
borgenär som har förmånsrätt i egendomen enligt 5 8 förmånsrättslagen (se 91 §
4 mom. UL, Jfr 9 kap. 2 8 andra stycket i departementsförslaget). Bestämmelser
i nämnda avseenden kan meddelas av regeringen.

14 8 Denna paragraf, som motsvarar 9 kap. 13 8 i
beredningens förslag, innehåller bestämmelser om uttagande av konkurskoslnader
och fordran med allmän förmånsrätt ur egendom som säQs exekutivt under konkurs.

Gällande rält. Finns i konkursbo
egendom i vilken särskUd förmånsrätt gäller, skall enligt 81 8 första stycket
KL, såvitt det inverkar på de borgenärers rätt som inle har sådan förmånsrätt
i den egendomen, av egen-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 14 § 592

domens avkastning och köpeskilling betalas kostnaden för
egendomens vård och försäljning saml det arvode lill rättens ombudsman och förvaltare,
som enligt 82 och 83 88 skall utgå för egendomen. Då särskild förmånsrätt
gäller i boel tillhörig egendom, får enligl andra stycket i paragrafen inte
till förfång för någon, som har sådan förmånsrätt eller förmånsrätt som skall
beaktas framför den särskilda, av egendomens avkastning och köpeskilling
betalas annan konkurskosinad än som anges i första stycket. Om den särskilda
förmånsrätten grundar sig på företagsinteckning, får dock även övriga
konkurskostnader bestridas av egendomen, i den mån boet eljest inte lämnar
tillgång därtill. Av KL följer att nämnda kostnader utgår med bästa rätt ur
egendomen. 1 fråga om exekutiv försäljning av registrerat skepp (inkl.
registrerat skeppsbygge), luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg
samt fast egendom finns i 10 och 11 88 SfL, 10 och 11 88 LfL och 25 och 26 88
FfL bestämmelser om hur kostnaderna skall tas ut. 1 övrigt saknas uttryckliga
bestämmelser därom.

Förhållandet mellan särskilda och
allmänna förmånsrätter regleras i 15 8 förmånsrättslagen. Som huvudregel anges
där att särskild förmänsrätt har företräde framför allmän förmånsrätt. Fordran
med allmän förmånsrätt enligt 10 8 - dvs. vissa fordringar som står
konkurskostnaderna nära - las dock ut, om det behövs, före fordringar med
särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 8 - dvs. vissa hyres- och
arrendefordringar samt fordran som har förmånsrätt på grund av
företagsinteckning eller utmätning - i anran lös egendom än tomträtt.

Beträffande registrerat skepp
(inkl. registrerat skeppsbygge) samt luftfartyg och inlecknade reservdelar
lill luftfartyg finns i 10 8 SfL och 10 § LfL bestämmelser hur fordran med
allmän förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen får tas ul före fordran med
förmånsrätt på grund av utmätning. 1 fråga om viss annan lös egendom finns
bestämmelser i 139 8 3 mom. UL. Där anges att om fartyg, som inte är infört i
skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, eller gods i fartyg
eller i luftfartyg skall säljas utmätningsvis under konkurs, borgenär som för
sin fordran har förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen har rätt att få
betalning ur köpeskillingen, om han har yrkat det före auktionen eller, om egendomen
har sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen. 1 övrigt innehåUer inte
UL någon bestämmelse som ålägger utmätningsmannen att beakta fordran med allmän
förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen i samband med försäljning av utmätt
egendom eller fördelning av influtna medel.

Förhållandet mellan utmätning och
konkurs regleras närmare i KL. Enligt 24 8 första stycket första meningen KL
gäller som huvudregel att om utmätning har skett innan beslut om konkurs har
meddelats, verkställigheten skall fortgå utan hinder av konkursen. 1 andra
meningen sägs emellertid att om utmätningssökanden inte hade panträtt och den
förmånsrätt som han har vunnit genom utmätningen skall gå äter (se 38 8 KL),
belopp, som enligl UL skulle ha utgetts till utmätningssökanden eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 14 § 593

annan borgenär som inte hade panträtt, i stället skall
redovisas lill förvaltaren. Enligl 195 8 KL likställs i fråga om lös egendom
retentionsrätt med panträtt. Sävitt avser fast egendom likställs med panträtt annan
särskild förmänsrätt som gäller i egendomen och som inte grundas på utmätning.
Motsättningsvis framgår av 24 8 första stycket KL all om utmätningssökanden
hade panträtt eller om den förmånsrätt som han har vunnit genom utmätningen
inte skall återgå, utbetalning skall ske till borgenären i den mån annat inle
följer av SfL, LfL eller FfL eller bestämmelserna i 139 8 UL. Detta innebär
att återvinningsfristen i samma omfattning blir utslagsgivande för borgenärens
rätt oavsett vad slags egendom som har blivit utmätt och oberoende av när
försäljning eller redovisning sker.

Enligt 24 8 andra stycket KL kan
under vissa förutsättningar verkställigheten i ulmätningsmålet skjutas upp, om
förvaltaren eller borgenä' begär det. Enligt tredje stycket i paragrafen skall,
under förutsättning att utmätningssökanden inte hade panträtt i egendomen och
att den förmånsrätt som han har vunnit genom utmätningen skall gå äter enligl
38 8 KL, även utmätningen gå åter, om förvaltaren begär del innan egendomen har
sålts.

Lagberedningen. Första stycket i
paragrafen rör konkursbos kostnader. Beredningens förslag innebär att när
egendom skall säQas exekutivt under konkurs, betalning skall utgä för
kostnaderna, om de anmäls enligl vad som anges i 10 8. Av 14 8 framgår dock att
speciella bestämmelser allQämt skall gälla i fråga om registrerat skepp,
registrerat luftfartyg, inlecknade reservdelar och fast egendom. Genom dessa
bestämmelser görs dock inte någol avsteg från principen. Beredningen påpekar
att hur mycket som får las ut ur egendomen bestäms i 81 8 KL. Därav följer alt
det inte alltid när egendomen säQs kan vara fullt klart hur stort beloppet är.
Anmälan får då ske reservationsvis med ett preliminärt uppskattat belopp.

I andra stycket föreslår
beredningen, som utgår från förmånsrättslagens lydelse år 1973, bestämmelse
angående fordringar med allmän förmånsrätt enligt 10-12 88 förmånsrättslagen.
Beredningen framhåller alt den reglering som gäller beträffande behandlingen av
fordringar med allmän förmånsrätt enligl 10- 12 88 förmånsrättslagen så lill
vida är inkonsekvent att den gör skillnad mellan olika slags egendom. Detta har
blivit särskilt framträdande sedan särskilda förmånsrätter i fast egendom -
inkl. förmånsrätt på grund av utmätning - genom lagändring är 1971 har förklarats
skola gå före fordringar med allmän förmånsrätt. Dessförinnan kunde fordringar
med allmän förmånsrätt alltid göras gällande med bättre rätt än fordran med
förmånsrätt på grund av utmätning, när fast egendom, luftfartyg, intecknade
reservdelar till luftfartyg, fartyg, gods i fartyg eller gods i luftfartyg
skulle säljas exekutivt under konkurs. Genom lagen 1971:1043 har fast egendom
uteslutits ur den gruppen. Beträffande annan lös egendom än som har nämnts nu
gäller den förut berörda enklare regle-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 14 § 594

ringen alt utmätning som inte är föremål för återvinning
leder lill att allmän förmånsrätt inte kan göras gällande i egendomen eller i
vad som inflyter, vare sig egendomen har sålts före konkursen eller säQs under
konkursen eller utmätningen gällde egendom som över huvud inle behöver säQas
(t.ex. pengar, banktillgodohavande eller annan fordran som kan drivas in).

Beredningen har övervägt huruvida
den sist berörda enklare regleringen borde utsträckas att gälla även för egendom
som avses i 139 8 3 mom. UL. Under den bestämmelsen inbegrips emellertid även
objekt som kan ha betydande värde, t.ex. oregistrerat skepp eller skeppsbygge
Gfr 62 8 4 mom. UL), och som därför lämpligen bör jämställas med registrerat
skepp i förevarande hänseende. Beredningen har därför inle för sin del ansett
sig böra lägga fram förslag i den riktningen. Å andra sidan har beredningen
inte anseti tillräcklig anledning föreligga att utsträcka principen i 139 8 3
mom. UL lill all lös egendom. En sådan åtgärd skulle enligt beredningen medföra
alltför godtyckliga resultat vid de vanliga utmätningarna av lös egendom som
inte faller under nämnda specialbeslämmelse. Beredningen erinrar om att enligt
10 kap. 10-13 88 i förslaget utmätt fordran helst bör drivas in och sålunda
inle säQas annat än som en sista utväg. Indrivning kan ta avsevärd tid och
utmätningsborgenärens rätt bör inte vara beroende av att indrivning tillämpas i
stället för att fordringen säQs. Beredningen föreslär dock att nämnda regel
utsträcks till alt gälla även oregislrerat luftfartyg, i analogi med vad som
enligl 139 8 3 mom. UL gäller oregistrerat skepp. Detta sammanhänger med alt 12
kap. i beredningens förslag inle skall gälla oregislrerat luftfartyg.

Frånsett nämnda tillägg för
oregislrerat luftfartyg överensstämmer andra stycket av 9 kap. 13 8 i
beredningens förslag med UL.

Remissyttrandena. Förslaget i vad
mån borgenärer med allmän förmånsrätt skall ha rätt till betalning ur egendom
som säljs exekutivt under konkurs berörs endast av kronofogdeföreningen.
Föreningen delar uppfattningen alt sådan förmånsrätt inte bör kunna göras
gällande i fråga om lös egendom i allmänhet. Denna enkla reglering har enligt
föreningen visat sig praktisk, varför del är tillfredsställande att någon
ändring däri inle föreslås.

Föredraganden. Enligt 70 och 71 88
KL kan konkursförvaltaren begära att fartyg - såväl registrerat skepp som annat
fartyg - luftfartyg, inlecknade reservdelar till luftfartyg, gods i fartyg
eller i luftfartyg saml fast egendom säljs i den ordning som gäller för utmätt
sådan egendom. Exekutiv försäljning av egendom som ingår i konkursbo kan även
ske till följd av utmätning Qfr 23 och 24 88 KL).

Jag godtar beredningens förslag
angående uttagande av konkurskosinad ur egendom som säljs exekutivt under
konkurs. I departementsförslaget har emellertid lydelsen av första stycket i
paragrafen jämkats redaktionellt.

Beträffande frågan i vad mån fordran med allmän
förmånsrätt bör kunna

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 14 § 595

tas ut ur egendom som säljs exekutivt under konkurs vill
jag framhälla följande. Efter det att beredningen avgav sitt förslag har saken
kommit i ett annat läge till följd av att förhållandet mellan särskilda och
allmänna förmånsrätter har ändrats. Löne- och pensionsfordringar som avses i 12
och 13 88 förmånsrättslagen (tidigare 11 och 12 88) har numera inte i nägot
fall företräde framför fordran med särskild förmånsrätt. Endast fordran med
allmän förmänsrätt enligl 10 8 förmånsrättslagen kan tas ut före fordran med
särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 8, dvs. före fordran med förmånsrätt på
grund av företagsinteckning m.m. eller utmätning.

Till fordringar som är förenade med
allmän förmånsrätt enligt 10 8 hör borgenärs kostnad för gäldenärens
försättande i konkurs och för beslut att dödsbos egendom skall avträdas till
förvaltning av boutredningsman samt begravnings- och bouppteckningskostnad, när
gäldenären har avlidit före konkursbeslutet. Dit hänförs vidare arvode och
kostnadsersättning till god man enligt ackordslagen (1970:847), tillsynsman
enligt samma lag elJer.KL eller förordnad boutredningsman, om fordringen
belöper på tid inorh sex månader innan konkursansökningen gjordes eller
därefter. Allmän förmånsrätt enligt 10 8 följer slutligen med kostnad för
särskild åtgärd som under nämnda lid har vidtagits med gode mannens eller
tillsynsmannens godkännande eller av boutredningsmannen och uppenbart har varit
till borgenärernas bästa. Som villkor för att nämnda kostnader skall vara
förenade med förmånsrätt gäller att beloppet är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Jag vill erinra om att i samband
med de berörda ändringarna i förmånsrättslagen övervägdes om inte även
fordringar med allmän förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen borde
genomgående slå tillbaka för de särskilda förmånsrätterna (prop. 1975/76:12 s.
33 och LU 1975/76:5). Föredragande statsrådet ansåg emellertid alt sådana
fordringar allQämt borde ha företräde framför fordran som är förenad med
företagsinleckning och fordran hos hyresgäst eller arrendator samt fordran för vilken
utmätning har skett. Detta godtogs av riksdagen. Jag är inle beredd att nu
föreslå ändring på denna punkt. De fordringar som omfattas av 10 8
förmånsrättslagen står konkurskostnaderna nära och förQänar att såvitt möjligt
tillgodoses. De torde dessutom som regel uppgå till mindre belopp.

Den nuvarande ordningen om i vad
mån borgenär som har allmän förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen har rätt
lill betalning ur egendom som säQs exekutivt under konkurs torde ha visst
samband med vad som gäller angående konkursförvaltares möjlighel alt begära
exekutiv försäQning av lös egendom som inte är utmätt (71 8 KL).
Gränsdragningen såvitt gäller nu förevarande fråga synes dock någol godtycklig.
Härtill kommer att nuvarande reglering i vissa fall leder till inkonsekvenser.
När konkursförvaltare säljer egendom som hör till näringsverksamhet, har han
att tillämpa 15 8 förmånsrättslagen. Del innebär att fordran med allmän
förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen vid behov får företräde framför

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 15 § 596

fordran som är förenad med förelagsinteckning eller annan
förmånsrätt enligt 5 S samma lag. Har egendomen i stället utmätts för
opriorilerad fordran och kan utmätningen inte återvinnas, skall enligt 24 8 KL
verkställigheten fortgå, eventuellt efter uppskov. Frånsett det fallet att
egendomen är sådan som anges i 139 8 3 rnom. UL kan därvid inte borgenär med
allmän förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen få sin fordran beaktad. DeUa
gäller även om förelagsinieckningshavare har yrkat och är berättigad till
betalning i målet. Nämnda olikhet synes knappast sakligt motiverad.
Beredningens förslag medför liknande konsekvenser.

Vad som har sagts nu talar för att
möjligheten att få fordran med allmän förmånsrätt beaktad vid exekutiv
försäljning under konkurs utsträcks till alt gälla beträffande lös egendom i
allmänhet. Mot en sådan utvidgning har beredningen åberopat att den skulle
medföra alltför godtyckliga resultat. Försäljningen av utmätt egendom kan ofta
dra ut på liden, l.ex. om anstånd beviQas, och i allmänna mål gäller inte någon
särskild tidsfrist för försäljning. Beredningen har särskilt erinrat om det
fallet att utmätningen avser fordran som skall drivas in och alt indrivningen
kräver lång tid. Som framgår av del föregående gäller emellertid frågan numera
endast fordringar med allmän förmånsrätt enligt 10 S förmånsrättslagen. På
grund av dessa fordringars beskaffenhet och begränsade belopp bör enligt min
mening de av beredningen anförda betänkligheterna fä vika. Med hänsyn härtill
och med beaktande av del tidigare anförda anserjag att fordran med allmän
förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen över lag bör beaktas vid exekutiv
försäljning av lös egendom under konkurs, under förutsättning att fordringen
anmäls enligt vad beredningen har föreslagit. Däremot skall förmånsrätten
naturligtvis inle kunna göras gällande i fast egendom, varmed Jämställs
tomträtt Qfr 15 8 förmånsrättslagen).

Andra stycket i paragrafen har
utformats i enlighet med del sagda. Därvid har även beaktats att egendomen kan
utgöras av utmätt fordran, som drivs in i stället för att säljas. Att
bestämmelsen inte omfattar fast egendom eller tomträtt framgår av 12 kap.. Jfr
15 8 första stycket i förevarande kapitel.

Av 15 8 förmånsrättslagen följer
att fordran med allmän förmånsrätt enligt 10 8 har företräde framför fordran
med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 8 endast om det behövs. Del kan
erinras om att förevarande bestämmelse avser både det fallet att egendomen är
ulmätt och det fallet att konkurs förvaltaren beträffande vissa egendomsslag
har begärt exekutiv försäljning enligt 71 8 KL.

15 8 Paragrafen innehåller hänvisningar till bestämmelser
på annat håll i balken om rätt för tredje man att få betalning ur utmätt
egendom. Den motsvarar 9 kap. 14 och 15 88 i beredningens förslag.

Gällande rätt. 1 SfL, LfL och FfL
finns bestämmelser om i vad mån tredje man har rätt all få betalning när
registrerat skepp (inkl. registrerat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 * IP- ' 97

skeppsbygge), luftfartyg och inlecknade reservdelar till
luftfartyg samt fast egendom säljs exekutivt. För all fordran skall beaktas
skall den i princip ha anmälts senast vid auktionen resp.
bevakningssammanträdel. Se 6 och 9-12 88 SfL, 6 och 9-12 88 LfL och 23-27 88
FfL.

Beträffande fördelning som sker
efter exekutiv försäljning av fast egendom föreskrivs i 143 8 1 mom. tredje
meningen UL alt om fordran eller kostnad som, om den hade blivit anmäld i tid,
borde ha tagits upp i förteckningen har anmälts senare, betalning får utgå av
vad som återstår sedan fördelning har skett enligt sakägarförteckningen.
Bestämmelsen är på grund av hänvisningar i 23 8 första stycket SfL och 24 8
första stycket LfL tillämplig även vid fördelning efter försäljning av egendom
som avses i dessa lagar.

Lagberedningen. 1 9 kap. 14 8
föreslår beredningen endast en hänvisning till bestämmelserna i 11-13 kap. i
förslaget om rätt lill betalning när registrerat skepp, registrerat luftfartyg,
intecknade reservdelar lill luftfartyg eller fast egendom har utmätts.

Beredningen framhåller att 10, 12
och 13 881 förslaget innehåller bestämmelser om alt borgenärer för all komma i
åtnjutande av utdelning med den förmånsrätt som tillkommer dem skall anmäla
sina fordringar inom viss tid. Beträffande egendom som avses i 11-13 kap.
förutsätts att anmälan sker innan sakägarförteckning skall upprättas. Att
anmälan har gjorts för sent skall emellertid inle utgöra hinder för borgenär
all ur eventuellt överskott få utdelning före gäldenären. Beredningen föreslår
i 14 kap. 8 8 andra stycket en generell bestämmelse i saken. 9 kap. 15 8
innehåller en erinran därom.

Föredraganden. Även i
departementsförslaget har tagits upp hänvisningar till 10-12 kap. resp. till
13 kap. 6 8 andra stycket. Bestämmelserna har förts samman till en paragraf

Avbrytande av verkställigheten

16 8 1 denna paragraf meddelas bestämmelse om
verkställighetens avbrytande när influtna medel förslär till betalning av
sökandens fordran. Paragrafen motsvarar 9 kap. 17 8 i beredningens förslag.

GäUande rätt. Om sökandens fordran
och den kostnad för vilken sökanden svarar betalas innan utmätt egendom har
sålts, förfaller enligt 88 d 8 I mom. UL frågan om egendomens försäljning,
såvida annat inte följer av 91 c 8 UL eller av 5 8 SfL. Sistnämnda paragrafer
innehåller bestämmelser om s.k. anslutningsräit för vissa borgenärer. Härvid
gäller all om borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanlrätt, har begärt att
egendomen skall säljas för hans fordran, förfarandet inle får läggas ner därför
att frågan om försäQning för utmätningssökandens fordran förfaller. 1 93 8 1
mom. tredje meningen UL föreskrivs beträffande försäljning av utmätt lös
egendom i allmänhet att försäljningen skall upphöra då så

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 8 kap. 16 § 598

mycket av det utmätta godset har blivit sålt. alt
ulmätningsfordringen samt kostnad som skall utgå ur egendomen kan helt
gottgöras av det sålda.

Lagberedningen. 1 9 kap. 17 8 i
beredningens förslag föreskrivs i första stycket generellt att verkställigheten
skall avbrytas, om influtna medel förslår att täcka sökandens fordran och fordringar
med lika eller bättre rätt till betalning ur medlen samt kostnad som skall tas
ut i ärendet. Beredningen påpekar all regeln omfattar även verkställighet som
sker i form av att utmätt fordran drivs in.

Beträffande innebörden av
huvudregeln framhåller beredningen att man i tillämpningen måste skilja mellan
det fallet all gäldenären betalar sin skuld utan alt den utmätta egendomen har
tagils i anspråk samt andra fall. 1 förstnämnda fall är del tillfyllest att
ulmätningssökandens fordran och förrättningskostnadema blir täckta. Någon annan
intressent som har lika eller bättre rält till de influtna medlen kan inte
förekomma. Om däremot t.ex. en aktiepost har tagils i mät trots att den var
pantsatt och aktierna har sålts, måsle köpeskillingen i första hand användas
till betalning av panthavarens fordran.

Beredningen erinrar här om alt
medel som gäldenären i anhängigt ärende betalar in till kronofogdemyndigheten
skall anses omedelbart utmätta i ärendet, om betalningen inte har skett med
villkor som strider häremot. Bestämmelse härom finns i 5 kap. 29 8 i
beredningens förslag.

Från den angivna huvudregeln gäller
en rad undantag. En erinran härom har tagils in i andra stycket av 9 kap. 17 8.
Det första undantaget föQer av den bestämmelse som 10 8 andra stycket i 9 kap.
innehåller till skydd för sjöpanträllshavare såvitt angår annat fartyg än
registrerat skepp eller gods i fartyg saml lill skydd för luftpanlrällshavare
såvitt angår oregistrerat luftfartyg eller gods i luftfartyg. Motsvarande
skyddsbestämmelser beträffande registrerat skepp finns i 11 kap. 5 8, som
enligl 12 kap. 1 och 2 88 skall gälla även i fråga om registrerat luftfartyg.
Dessa lagrum ger anslutningsräit även för andra borgenärer än sjö- och
luftpanlrällshavare. Anslutningsrätten för andra än sjö- och
luftpanlrällshavare kan emellertid inte hindra att utmätningssökanden lägger
ner förfarandet. I fräga om fast egendom anges i 13 kap. 13 8 vissa fall då
borgenär med förmånsrätt kan tvinga fram alt förfarandet fortsätter.

Remissyttrandena. Svea hovrätt, som
utgår från att bestämmelsen om avbrytande av verkställigheten är avsedd alt ha
en generell innebörd, anser att detta inle framgår tillräckligt tydligt av
lagtexten. Hovrätten påpekar all verkställigheten skall avbrytas även i vissa
andra fall än när medel har influtit till kronofogdemyndigheten, t.ex. om
gäldenären eller annan betalar fordringen direkt till sökanden och i det fall
som berörs i 10 kap. 6 8 Qärde stycket.

Med hänsyn lill att enligt
huvudregeln i första stycket hänsyn skall tas även till fordringar med lika
eller bättre rält än sökandens fordran ifrågasätter RSV om bestämmelsen om
undantag i andra stycket har någon funktion att fylla.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 8 kap. 17 § 599

Föredraganden. Som en remissinstans
har framhållit skall utmälningsförfarandet inställas även i andra fall än dä
influtna medel förslår alt läcka sökandens fordran samt fordringar med lika
eller bättre rätt och kostnad i målet. Det är emellertid likväl lämpligt alt en
bestämmelse meddelas för detta fall. Jag godtar sålunda beredningens förslag. I
den mån andra fall av verkställighetens avbrytande har ansetts kräva uttrycklig
reglering meddelas bestämmelser därom på annat håll i UB (se t.ex. 3 kap. 22 §
och 15 kap. 12 8 andra stycket).

Med anledning av att en remissinstans
har ifrågasatt om inte bestämmelsen i andra stycket är onödig vill Jag påpeka
att huvudregeln i första stycket omfattar även det fallet att gäldenären till
kronofogdemyndigheten betalar utmätningssökandens fordran Jämte uppkomna
kostnader innan den utmätta egendomen har sålts. Annan borgenär än utmätningssökanden
har då inte rätt till betalning ur medlen. De bestämmelser i 9 och 11-13 kap.
till vilka beredningens förslag hänvisar kan därför bli tillämpliga. Det synes
lämpligt att i förevarande paragraf erinra om dessa bestämmelser.

Handräckning efter försäljning

17 8 Denna paragraf, som motsvarar 9 kap. 18 8 i
beredningens förslag, innehåller bestämmelse om handräckning för att den som
har förvärvat egendom exekutivt skall komma i besittning av egendomen.

Gällande rält. När fast egendom
eller tillbehör har sålts enligl FfL, har enligt 72 S samma lag köparen rätt
att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att komma i besittning av vad
han har förvärvat. När fråga är om skyldighet för förre ägaren all avflytta,
har därvid 193 8 UL (om tidsfrist för avhysning och om anstånd) motsvarande
tillämpning. Någon liknande bestämmelse finns inte i fråga om lös egendom.

Lagberedningen. Enligl beredningens
förslag skall den befogenhet att förordna om handräckning som f.n. åvilar
överexekutor i stället ankomma på kronofogdemyndigheten. Beredningen föreslår i
17 kap. 17 8 att handräckning skall kunna ges bl.a. i fall då någon olovligen
hindrar utövningen av rätt lill lös eller fast egendom, om saken är uppenbar.
Handräckningen går ut på återställande av besittning eller annan rättelse. Del
kan, anför beredningen, därför synas praktiskt överflödigt att meddela någon
särskild bestämmelse för fall då egendom har sålts exekutivt. Beredningen har
emellertid ändå funnit lämpligt att en generell bestämmelse meddelas om
köparens rält att komma i besittning av exekutivt såld egendom. Därvid torde
inte behöva uppställas något särskilt krav pä alt saken är uppenbar. Att
köparen inte kan förhjälpas att få egendomen i sin besittning, om denna har
råkat på villovägar och godtrosförvärv har ägt rum, torde enligt beredningen
utan vidare vara tydligt.

1 enlighet med det anförda föreslår
beredningen i 9 kap. 18 8 att när ulmätt egendom har sålts, köparen skall ha
rätt alt vid behov få hand-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.J980/81:8 8 kap. 18 § 600

räckning enligt 17 kap. 17 8 för all komma i besittning av
vad han har förvärvat.

Vad angår förberedande av avhysning
skall, anför beredningen, iakttas vad som i 16 kap. 6 8 sägs om verkställighet
av avhysningsdom Qfr 17 kap. 19 8). Handräckning bör ges utan kostnad för
köparen (se 18 kap. 4 8). Däremot bör kostnaden kunna tas ul av gäldenären
eller annan som har underlåtit alt lämna ul eller avträda egendomen (se härom
18 kap. 14 8).

Föredraganden. Departementsförslaget
utgår från att befogenheten att i allmänhet förordna om handräckning för
avhysning, återställande av besittning m.m. inte skall åvila
kronofogdemyndigheten utan i stället skall ankomma på domstol. När det gäller
möjlighet för den som exekutivt har förvärvat egendom att komma i besittning av
egendomen bör emellertid, på samma sätt som f n. gäller beträffande exekutivt
såld fast egendom eller tillbehör, befogenheten alt meddela handräckning
ankomma på kronofogdemyndighet.

I enlighet härmed anges i
departementsförslaget all när utmätt egendom har sålts, köparen har rätt all
vid behov få handräckning av kronofogdemyndigheten för att komma i besittning
av vad han har förvärvat. I en andra mening föreskrivs att därvid gäller i
tillämpliga delar vad som sägs i 16 kap. 2-9, II och 12 88, dvs. angående verkställighet av annan
förpliktelse än betalningsskyldighet.

Handräckning enligl förevarande
paragraf skall ses som en åtgärd i det i övrigt redan handlagda utsökningsmålet
och det är alltså den kronofogdemyndighet som har verkställt försäQningen som
har att lämna handräckning, även om den sålda egendomen undantagsvis finns i
annat distrikt. Begäran om handräckning kan framställas formlöst.

På grund av bestämmelsen i I 8
tredje stycket i förevarande kapitel är handräckningsbestämmelsen tillämplig
även när egendom har sålts exekutivt under konkurs på begäran av
konkursförvaltaren. Bestämmelsen medger givelvis inle att handräckning
meddelas mot t.ex. en arrendator eller hyresgäst som har rätt att sitta kvar på
exekutivt såld fastighet Qf '2 kap. 46 §). Angående kostnad för handräckningen
se 17 kap. 3 8 första stycket och 7 8 andra stycket.

Särskild föreskrift beträffande allmänna mål

18 8 Denna paragraf, som saknar motsvarighet i
beredningens förslag,

innehåller föreskrift om undantag från kapitlets tillämpning i allmänna mål.

Föredraganden. 1 3 8 i kapitlet meddelas bestämmelser om tidsfrist för

försäQning av utmätt egendom och om anstånd med försäQning. Som har

framhållits i motiven till den paragrafen bör den inte vara tiUämplig i

allmänna mål. 1 övrigt finns det inle skäl att göra undantag för tillämp

ningen av kapitlets bestämmelser i allmänna mäl. Alt bestämmelsema i 4 8

första och andra styckena inte är tillämpliga i allmänna mål följer av para

grafen jämförd med 3 kap. 23 8, Härom får jag hänvisa till vad som

närmare har anförts i anslutning till 4 8: Norstedts
tryckeri, Stockholm tsso

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

9
kap. 601

s. 2 Kontrollera mot PDF

9 kap. Försäljning av lös egendom i allmänhet och
indrivning av utmätt fordran m.m.

Förevarande kapitel innehåller
bestämmelser om realisation av utmätt lös egendom i allmänhet. Där regleras
inte bara försäljning utan även indrivning av utmätt fordran och åtgärder
efter utmätning av pantbrev eller intecknat skuldebrev. Kapitlet, som motsvarar
10 kap. i beredningens förslag, ersätter närmast 5 kap. UL. Flera bestämmelser
i kapitlet saknar motsvarighet i gällande lag.

Lagberedningen. Den lösa egendom
som omfattas av 10 kap. kan, påpekar beredningen, vara av vitt skilda slag.
Hit hör vanligt lösöre, byggnad på ofri grund saml aktier, obligationer, andra
värdepapper, fordringar och andra rättigheter som kan bli föremål för
utmätning. Bland rättigheter kan nämnas andelsrält lill lösöre m. m.,
patenträtt och mönsterrält. Beredningen framhåller att även rätt enligt
ömsesidigt förpliktande avtal kan bli föremål för utmätning, om inte
gäldenärens egen förpliktelse är av sådan personlig art att utmätning inte
kommer i fråga eller eljest särskilt hinder mö-ler. Utmätning av gäldenärens
rätt enligt ömsesidigt förpliktande avtal kan ha avsett all rätt enligt
avtalet, t. ex. den rätt som beställare av fartyg har mot varvet och till det
beställda objektet. Det är emellertid inte uteslutet alt visst anspråk enligl
ömsesidigt förpliktande avlal kan ha utmätts för sig, t. ex. krav på viss till
betalning förfallen delpost.

Det är enligt beredningen uppenbart
att de realisationsåtgärder som anges i 10 kap. begränsas av utmätningsbeslutet
och måste anpassas till delta, 1 fråga om utmätning av andelsrätt framgär
emellertid av 9 kap. 8 och 9 SS att uimätningsbeslutet kan ha följts av beslut
att egendomen i dess helhet skall säljas. Beträffande utmätning av pantbrev
eller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till
luftfartyg framgår vidare av 14- 17 88 i 10 kap. att den egendom i vilken
inteckning gäller kan komma att tas i anspråk med anledning av att
inteckningshandlingen har utmätts.

Remissyttrandena. Enligt Svea
hovrätt är det oklart vad som skall gälla om försäljning av andel i och villkorlig
rätt lill fartyg eller luftfartyg. Hovrätten anser att detta bör klarläggas.

Föredraganden. I förevarande
kapitel i departementsförslaget ges regler om exekutiv försäljning av lös
egendom i allmänhet, till skillnad från försäljning av de specialobjekt som
behandlas i 10- 12 kap. Kapitlet innehåller också regler om indrivning av
utmätt fordran och om åtgärder efter utmätning av pantbrev eller intecknat
skuldebrev. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med beredningens förslag,
men en del olikheter föreligger bl.a. i fråga om underhandsförsäljning och
försäljning

1 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del 2

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. I § 602

av egendom som gäldenären har fiirvärvat under förbehåll
om återtaganderätt.

En remissinstans har ansett att det
är oklart vad som skall gälla om exekutiv försäljning av andel i och villkorlig
äganderätt lill fartyg eller luftfartyg. Med anledning härav villjag framhålla
följande. Enligt 10 kap. 1 8 andra stycket och 11 kap. I 8 tredje stycket
gäller bestämmelserna i nämnda kapitel inte försäljning av andel i eller
villkorlig rätt till registrerat skepp resp. registrerat luftfartyg eller
inlecknade reservdelar lill luftfartyg. Härav följer att försäljning av sådan
andel eller villkorlig rätt faller under 9 kap. Qfr 9 kap. I 8 tredje stycket).
Enligt 8 kap. 8 8 kan utmätning av andel i egendom beträffande vilken
samäganderättslagen är tillämplig under vissa förutsättningar leda till att
hela egendomen säljs. Om kronofogdemyndigheten efter utmätning av andel i registrerat
skepp (inkl. registrerat skeppsbygge), i registrerat luftfartyg eller i
inlecknade reservdelar förordnar att hela egendomen skall säljas, blir reglerna
i 10 resp. II
kap. tillämpliga. 1
annat fall tillämpas 8 kap. 9 8 andra stycket samt 9 kap. Efter utmätning av
villkorlig rätt finns del i allmänhet anledning all avvakta huruvida villkoret
uppfylls. Därefter kommer utmätningen att avse själva egendomen resp. den rätt
till ersättning m.m. som gäldenären kan ha mot sin motpart. Exekutiv försäljning
av andel i eller villkorlig rätt till fartyg eller luftfartyg m.m. inverkar
inte på sjöpanlrätt eller luflpanträtt eller annan rättighet som gäller i
egendomen. Den frågan behandlas närmare under 3 8 i förevarande kapitel. 1
övrigt synes exekutiv försäljning av andel i eller villkoriig rätt till egendom
som har nämnts nu inle behöva föranleda några särskilda problem, som det finns
anledning att uppmärksamma här.

Kapitlet inleds med vissa allmänna
bestämmelser om exekutiv försäljning (I 8). Härefter regleras försäljning på
auktion (2-7 88). Där ges bestämmelser bl.a. om kungörande av auktion, prövning
huruvida bjuden köpeskilling är godtagbar, försäljning av egendom som häftar
för handpanträtt eller retentionsrätt, försäljning på kredit, nytt
försäljningsförsök efler tidigare misslyckat försök och förverkande av
handpenning. Därefter regleras försäQning under hand (8 8). FörsäQning av
egendom som gäldenären har köpt under förbehåll om återtaganderätt
uppmärksammas särskilt (9 8). 1 ell följande avsnitt behandlas indrivning av
ulmätt fordran (10-12 88). Slutligen innehåller kapitlet föreskrifter om
förfarandet efter utmätning av pantbrev eller intecknat skuldebrev (13- 15 88).

Samtliga bestämmelser i kapitlet
avses vara tillämpliga även i allmänna mål. Några kompletterande föreskrifter
för sådana mål har inle ansetts påkallade.

Allmänna bestämmelser om försäljning

1 8 1 denna paragraf, som motsvarar 10 kap. 1 8 i
beredningens förslag, meddelas bestämmelser bl.a. om de försäQningsformer som
står lill buds och om vem som håller auktion.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. I § 603

Gällande ro'//.Enligt 89 8 1 mom. UL skall
försäQning av utmätt lös egendom ske på offentlig auktion utom i fall som avses
i 96 a 8. Sistnämnda paragraf innehåller bestämmelser om underhandsförsäQning.
Bestämmelserna i 89-96 a 88 UL gäller inte försäljning av registrerat skepp
(inkl. registrerat skeppsbygge), luftfartyg eller intecknade reservdelar till
luftfartyg (jfr 89 8 2 mom.). Beträffande försäQning av sådan egendom finns
bestämmelser i SfL och LfL.

Del förhållandet all exekutiv försäljning av lös
egendom (frånsett specialobjeklen) enligt UL åvilar utmätningsmannen har inte
ansetts innebära att själva försäljningen alltid behöver verkställas av
kronofogde eller annan Qänstemän vid kronofogdemyndigheten. 1 79 8 USK
föreskrivs sålunda all utmätningsmannen får uppdra åt auktionsföretag att säQa
utmätt lös egendom på auktion saml att utmätta aktier eller obligationer får
säljas genom fondkommissionär eller genom mäklare, som är antagen av handels-
och sjöfartsnämnd. Enligt 80 8 USK skall auklionsföretag, fondkommissionär
eller mäklare som får i uppdrag att säQa egendom åläggas alt föQa
föreskrifterna i 5 kap. UL och de föreskrifter om lägsta antagbara pris och om
försäQningen i övrigt som utmäiningsmahnen meddelar.

Lagberedningen. Beredningen understryker att en
genomgående synpunkt är att utmätt egendom skall tillgodogöras på ett sätt som
ger sä gott ekonomiskt resultat som möjligt. Förslaget ger för vissa fall
möjlighel att välja mellan olika former för tillgodogörandet, men försäljning
av del utmätta objektet är liksom f n. huvudregel. När egendomen skall säljas,
bör enligt beredningen kronofogdemyndigheten lägga sig vinn om att försäljning
sker på det sätt som med hänsyn till egendomens beskaffenhet och övriga
omständigheter är mest ändamålsenligt. Kronofogdemyndigheten bör alltså lika
väl som en konkursförvaltare eftersträva ett gott resultat av försäljningen och
i vaGe särskilt fall överväga hur man lämpligast bör förfara.

Liksom f.n. skall enligl förslaget huvudregeln vara
all försäljning sker på auktion. 1 10 kap. 8 8 i förslaget finns emellertid
motsvarighet lill den möjlighet att säQa under hand som har förts in i 96 a 8
UL. 1 enlighet härmed anges i 10 kap. 1 8 första stycket i beredningens förslag
att utmätt lös egendom säljs på offentlig auktion enligt vad som sägs i del
följande, om inte annat bestäms med stöd av 8 8.

Den nuvarande möjligheten för utmätningsmannen all
anlita auklionsföretag, fondkommissionär eller auktoriserad mäklare för
försäljning torde enligt beredningen böra behåUas. Andra stycket i 1 8
innehåller en generell bestämmelse, som ger kronofogdemyndigheten möjlighel att
låta auktion på egendom som avses i 10 kap. hållas av den som kronofogdemyndigheten
anlitar. Beredningen framhåller att närmare anvisningar därom kan ges i
administrativa bestämmelser. Några komplikationer torde i allmänhet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. I § 604

inte vara förenade med sådana uppdrag.
Kronofogdemyndigheten får ge direktiv om det minimipris som skall gäUa för
försäQningen. Vidare måste myndigheten iaktta att försäQning inhiberas, om
sökandens fordran och kostnaden betalas samt förfarandet därför skall avbrytas.
Även andra hinder mot försäljning kan möta i sista stund.

1 tredje stycket av paragrafen
erinras om alt särskilda bestämmelser skall gälla beträffande försäQning av
sådan lös egendom som avses i 11 och 12 kap., dvs. registrerat skepp,
registrerat luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg.

Remissyttrandena. RSV, instämmer i
beredningens uttalanden att vid exekutiv försäQning bör eftersträvas ett så
gott ekonomiskt resultat som möjligt och all kronofogdemyndigheten bör i vaqe
särskilt fall överväga hur man lämpligast bör förfara. Verket anser emellertid
att beredningen så lill vida inte har dragit slutsatserna av uttalandena som
auktionsförsäljning och underhandsförsäQning inte har jämställts.
Hittillsvarande erfarenheter visar att det villkor som gäller för
underhandsförsäQning är för strängt och att sådan försäljning därför inle har
kunnat ske i fall då del har varit ekonomiskt motiverat. RSV föreslår alt
auktionsförsäljning och underhandsförsäQning jämställs i balken. Detta
påkallar ändring, förutom av 8 8, även av 1 8- Även de närmare föreskrifterna
för underhandsförsäQning i USK bör enligt RSV ses över. Liknande synpunkter
anförs av Svea hovrätt och kronofogdeföreningen.

Föredraganden. 1 likhet med vad som
gäller fn. bör försäljning av ulmätt lös egendom ske på auktion eller
underhand. Som beredningen har framhållit bör kronofogdemyndigheten söka uppnå
ett så bra ekonomiskt resultat som möjligt. Jag delar den av några
remissinstanser uttryckta uppfattningen att förutsättningarna för
underhandsförsäQning bör jämkas, så att sådan försäQning kan äga rum i slörre
utsträckning än f n. Den frågan behandlas närmare under 8 8. Som framgår av vad
som anförs där är det emellertid inte möjligt att helt jämställa
auktionsförsäQning och underhandsförsäljning i den meningen att
underhandsförsäljning skulle kunna bli en vanlig försäljningsform i fråga om
flertalet slag av egendom. För försäljning under hand bör alkjämt gälla
särskilda villkor och försäQning på auktion bör därför även i fortsättningen
vara huvudregel. Jag har likväl anseti lämpligt att något Jämka lydelsen av
första stycket i förevarande paragraf i syfte att mera sidoställa de båda
försäljningssätten. 1 departementsförslaget anges sålunda alt utmätt lös
egendom säljs på offentlig auktion eller under hand samt all särskilda villkor
för försäQning under hand gäller enligt 8 8.

Andra stycket i
departementsförslaget har Jämkats något i förhållande till beredningens
förslag. Tredje stycket i paragrafen överensstämmer med beredningens förslag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 2 § 605

Försäljning
på auktion

2
8 Paragrafen, som motsvarar 10 kap. 2 8 i beredningens förslag, innehåller
bestämmelser om kungörande av auktion och om underrättelser till sakägare.

Gällande rätt. 1 fråga om försäQning på auktion av
lös egendom i allmänhet föreskrivs i 90 8 1 mom. UL att lid och ställe för auktionen
skall kungöras i den eller de ortstidningar som utmätningsmannen bestämmer och
på sätt som i övrigt finnes lämpligt. Är för viss ort förordnat att auktion
skall kungöras på särskilt sätt, skall del också lända lill efterrättelse.
Enligt 2 mom. gäller att om egendom som skall säQas är av sådan beskaffenhet
att den inle utan alt förstöras eller väsentligt försämras kan förvaras under
den tid som fordras för auktionens kungörande i nyss nämnd ordning,
utmätningsmannen kan låta kungöra försäljningen på annat sätt som finnt s
lämpligt.

I 9i 8 UL meddelas närmare bestämmelser r:n
kungörande av auktion och om kallelser. Enligt I mom. skall kungörelse av
auktion på lösören ske minst älta dagar innan auktionen hälls, om inle i fall
som sägs i 90 8 2 mom. kortare tid för kungörandet finnes nödig. Auktion på
fordran eller rättighet skall kungöras minst 14 dagar i förväg. Beträffande
sådan auktion skall också, om det kan ske, särskilda underrättelser om
auktionen inom samma tid avsändas med poslen till borgenären och gäldenären.
Vid försäljning av fartyg, som inle är infört i skeppsregistret eller i motsvarande
utländska register, eller av gods i fartyg eller i luftfartyg skall enligt 91 8
3 mom. kungörelse ske minst tre veckor före auktionen och inom samma lid även
införas i Post- och Inrikes Tidningar. Minst tre veckor före auktionen skall
också, såvitt det kan ske, underrättelse om försäQningen sändas i
rekommenderade brev till borgenären och ägaren av egendomen saml lill den som,
enligt vad som har blivit känt, har sjö- eller luflpanträtt i denna. Vinns
senare kunskap om sådan panträtt, skall underrättelse genast avsändas. Enligt
4 mom. skall auktionsförrättaren, när egendom som skall säQas svarar för
företagsinleckning, om möjligt underrätta inteckningshavaren om auktionen
genom särskilt kallelsebrev, som skall sändas med posten minst två veckor före
auktionen. Upplyses senare all företagsinteckning gäller i egendomen, skall
underrättelse genast sändas.

Lagberedningen. Beredningen påpekar att SfL, LfL
och FfL innehåUer endast helt kortfattade bestämmelser om kungörande av auktion
m.m. och att bestämmelserna är avsedda all kompletteras med administrativa föreskrifter.
1 6 8 SfL och 6 8 LfL sägs sålunda endast att auktion skall kungöras i god lid
resp. minst sex veckor i förväg och på lämpligt sätt, att kungörelsen skall
innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpeskillingen och att
innehavare av fordran som bör iakttas vid auktionen i kungörelsen skall
uppmanas att anmäla sin rätt till Överexekutor senast

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 9 kap. 2 § 606

vid auktionen. Vidare ges i 7 8 SfL och 7 S LfL
föreskrifter om underrättelser till olika sakägare. 1 20 j FfL sägs att
auktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt och att kungörelsen skall
innehålla uppgift om bevakningssammanträde och sammanträde för fördelning av
köpeskillingen. HäGämle meddelas en speciell föreskrift för det fallet att
särskild försäljning av tillbehör skall äga rum. 1218 samma lag ges
bestämmelser om särskilda underrättelser till sakägare. Beredningen nämner
också att i 8 8 SfL, 8 8 LfL och 22 8 FfL föreskrivs att om auktion inle har
utlysts pä rätt sätt, förrättningen skall inställas och ny tid sältas ut, om
bristen är . väsentlig och inte kan avhjälpas på annat sätt.

I 10 kap. 2 8 i beredningens
förslag tas som första mening i första stycket upp en bestämmelse om kungörande
av auktion, utformad efter mönster av bestämmelserna i SfL, LfL och FfL. Det
sägs endast att auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt.
Bestämmelsen skall enligt beredningen inte utesluta att tidsfristen blir kort
när det som skall säljas eljest kan förlora sitt värde. Tiden skall alltså
anpassas efter objektets beskaffenhet. Närmare föreskrifter bör meddelas i
administrativ ordning.

Kungörande i Post- och Inrikes
Tidningar av försäljning av annat fartyg än registrerat skepp och av gods i
fartyg eller i luftfartyg kan enligt beredningen möjligen vara lämpligt även i
fortsättningen. Vid utfärdande av administrativa föreskrifter kan närmare
övervägas i vad män det är motiverat.

Beredningen framhåller alt när
fråga är om försäljning som avses i förevarande kapitel - dvs. av lös egendom
i allmänhet - i regel inte krävs att kronofogdemyndigheten håller nägot
sammanträde för köpeskillingsfördelning. Om del redan vid kungörandet av
auktion kan förutses att fördelningssammanträde behövs, skall dock kungörelsen
om auktionen innehålla även uppgift om sammanträdel. Bestämmelse härom har
tagits upp som andra mening i första stycket av 2 8.

10 kap. 2 8 i beredningens förslag
innehåller vidare föreskrift om att sökanden, gäldenären och annan känd
sakägare vars rätt beror av försäljningen skall underrättas särskih.
Föreskriften har tagits upp i andra stycket. Underrättelse skall lämnas i god
tid. Enligt beredningen är det lämpligast att underrättelserna utgår samtidigt
som auktionen kungörs. Blir sakägare känd först senare, bör underrättelsen
lämnas genast. Närmare anvisningar kan meddelas i administrativ ordning.
Beredningen påpekar att bestämmelsen inte är begränsad till sakägare som avses
i 91 8 3 och 4 mom. ULQfr 11 kap. 7 8, 12 kap. I och 2 88 samt 13 kap. 21 8 i
förslaget).

Beträffande de fall som avses i
paragrafen innehåller förslaget, anför beredningen, inte någon särskild
bestämmelse om att auktion skall ställas in om den inte har kungjorts i behörig
ordning och bristen är väsentlig. Även i detta hänseende kan föreskrift ges i
administrativ ordning. Läget är

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 2 § 607

bl.a. på grund av konventioner delvis ett annat
beträffande de olika objekt som avses i 11-13 kap.

Förslaget innehåller inte någon
föreskrift om var auktion får hållas. Beredningen anser det självfallet att
auktion för försäljning av egendom som finns hos gäldenären får hållas på
platsen, om det inte medför särskild olägenhet eller eljest är lämpligare att
egendomen förs till annan plats. Finns egendomen på annans mark till vilken
gäldenären har nytQanderätt, torde regelmässigt av nylGanderätten följa att
även exekutiv auktion (liksom frivillig auktion) på egendomen kan hållas på
platsen, om del inte medför särskild olägenhet för markens ägare. Om åter
tredje man har egendomen i sin besittning, torde han enligl beredningen inte
utan särskild anledning vara skyldig finna sig i att auktion hålls där
egendomen finns. Det kan emellertid förutsättas alt egendomen regelmässigt kan
fraktas lill annan plats för auktion. Om detta inle lämpligen kan ske, torde
tredje mannen få anses skyldig låta spekulanter besiktiga egendomen (t.ex. en
byggnad som skall monteras ner och föras bort eller en stor maskin). För detta
ändamål torde enligt beredningen tvång kunna användas vid behov. Auktionen kan
hållas på lämplig plats i närheten. Någon föreskrift om befogenhet för
kronofogdemyndigheten att ta i anspråk annans fastighet för auktion har inte
ansetts böra meddelas.

Remissyiirandena. Den allmänt
hållna bestämmelsen i första stycket om kungörande av auktion kritiseras av
Svea hovräu såvitt avser egendom som kan vara behäftad med okänd sjö- eller
luftpanträtt. Okända innehavare av sådan panträtt har enligt hovrätten behov av
ett fastställt kungörelseförfarande för att kunna få kännedom om utmätningen.
Enligt de nya reglerna i sjölagen upphör alltid sjöpanträtt i fartyg som säljs
exekutivt. Det är därför verkligt betydelsefullt all sjöpanlhavare har tillgång
till en fast angiven möjlighet att bevaka sin rätt. Enligt hovrättens mening
bör i balken fastställas ett kallelseförfarande som säkrar sjöpant-havarnas
möjlighet alt bevaka sin rätt, om sjöpanträtterna skall utplånas genom
försäljningen. Denna fråga kan enligt hovrättens mening inte lämpligen lämnas
åt tillämpningsföreskrifter som meddelas senare.

Beredningens uttalanden om valet av
plats för auktion berörs av krono-fogdeföreningen. som anser att beredningen
har lämnat god vägledning i frågan. Detta är enligt föreningen särskilt
värdefullt eftersom praxis har varit oenhetlig.

Föredraganden. Jag godtar
beredningens förslag i fräga om tid och sätt för kungörande av auktion på lös
egendom i allmänhet. 1 UB bör alltså endast meddelas en allmänt hållen
bestämmelse om att kungörandet skall ske i god lid och på lämpligt sätt. medan
närmare föreskrifter i ämnet bör meddelas av regeringen; Detta överensstämmer
med vad som redan f.n. gäller beträffande registrerat skepp och fast egendom.

I fråga om egendom som kan vara
föremål för sjöpanträtt eller luftpanträtt bör i verkställighetsföreskrifterna
anges att kungörande skall ske även

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 3 § 608

i Post- och Inrikes Tidningar. Denna ordning måste anses
tillräckligt betryggande för okända borgenärer med sjöpanlrätt eller
luflpanträtt.

Även i övrigt överensstämmer
paragrafen i departementsförslaget med beredningens förslag.

3 8 Denna paragraf innehåller föreskrift om vad som vid
auklionstill-fällel skall föregå egendomens utropande. Paragrafen motsvarar 10
kap. 3 8 i beredningens förslag.

Gällande rätt. UL innehåller inle
någon allmän föreskrift om hur auktionsförrättaren skall gå till viiga innan
själva auktionen börjar. 1 94 8 UL finns däremot en särskild bestämmelse
rörande försäljning av egendom vilken hör till sådan näringsverksamhet som kan
omfattas av företagsinleckning. Där anges att auktionsförrättaren vid
försäljningen skall läsa upp gravationsbevis, anmana sakägare att anmäla sina
fordringar och lämna underrättelse om förut anmälda fordringar. I 82 a 8 USK
ges vissa föreskrifter för det fallet alt försäljningen avser andel i
registrerat skepp, i registrerat skeppsbygge, i luftfartyg eller i intecknade
reservdelar lill luftfartyg eller villkorlig äganderätt till sådan egendom
eller lill andel däri.

Lagberedningen. 1 10 kap. 3 8
föreslår beredningen en föreskrift, enligl vilken det, i den mån anledning
f

Beredningen erinrar om att i 9 8
SfL och 9 8 LfL även föreskrivs att innehavare av fordran som bör iakttas vid
auktionen skall uppmanas att anmäla den Qfr 23 8 FfL). Beredningen har inle
ansett det behövligt att meddela någon särskild föreskrift därom i 10 kap. 3 8.
När egendom innehas med pant- eller retentionsrätt, behöver pant- eller
retentionsrätts-havaren inte göra särskild anmälan för att komma i åtnjutande
av sin rält Qfr 9 kap. II 8
i beredningens förslag). 1 andra fall krävs att borgenärer anmäler sig innan
egendomen säljs eller, om försäljning sker under hand, senast när fördelning
skall äga rum (9 kap. 10, 12 och 13 88 i beredningens förslag). Med hänsyn till
de olika förfaringssätt som kan komma i fråga när egendom skall säljas enligl
10 kap. har det inte synts beredningen lämpligt alt generellt föreskriva att
auktionsförrättaren (t.ex. auktionsföretag) skall anmoda eventuellt närvarande
sak,3gare att anmäla sina fordringar. Enligl beredningen kan det emellertid
lämpligen i administrativ ordning föreskrivas att kronofogdemyndighet som
själv håller auktion skall i fall då det kan finnas anledning därtill uppmana
närvarande fordringsägare att tillkännage sina anspråk.

Som nyss har nämnts föreslår
beredningen att auktionsförrättaren skall ange villkoren för försäljningen i
den mån det finns anledning till det. Här åsyftar beredningen bl.a. fall då
utmätning har skett enligl 5 kap. 20 8 med förbehåll för tredje mans rält och
tvistefrågan inte har klarats ut före

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap 3 § 609

försäljningen. 1 sådana fall skall anges att försäQningen
sker med förbehåll för sådan rätt. 1 fråga om gods som har sålts genom
avbelalningsköp bör anges vilken rätt gäldenären har till godset. SäQs
bostadsrätt, kan auktionsförrättaren behöva upplysa om de förpliktelser som
gäller mot bostadsrättsföreningen. Om patenträtt säljs, bör anges all del inle
inverkar på licenser som gäldenären har upplåtit och som skall respekteras. I
fall då den utmätta egendomen innehas som handpant eller med retentionsrätt
skall enligt beredningen anges vad som följer av 9 kap. 11 8, om det är av
betydelse för försäljningen; se även 10 kap. 4 8 andra stycket. 1 fråga om en
del objekt kan det också vara påkallat all ange vilka tillbehör som följer med
försäQningen. Beredningen framhåller att det över huvud är angeläget att alla
upplysningar lämnas som är av betydelse för spekulanter.

Remissyttrandena. Enligl Svea
hovrätt lämnar förslaget oklart huruvida rättigheter som gäller i fartyg skall
bestå efter försäQning av andel i fartyget. Enligt 9 kap. 9 8 skall sädan
försäQning ske i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av ulmätt
rättighet, men några bestämmelser härom har inte tagits upp i förslaget.
Sjöpanlrätt och panträtt på grund av inteckning skall enligt hovrätten
sannolikt fortfara att gälla i fartyget efter exekutiv försäljning av andel
däri. Hovrätten anser att detta bör meddelas före försäljningen och att
bestämmelse härom bör tas upp i UB. Hovrätten hänvisar till den bestämmelse i
saken som före 1973 års ändringar fanns upptagen i 92 8 2 mom. UL.

Föredraganden. 1 likhet med
beredningen anser jag att förevarande kapitel bör innehålla en bestämmelse om
vilka åtgärder auktionsförrättaren skall vidta vid auklionslillfället innan
själva auktionen böGar. Som beredningen har föreslagit bör auktionsförrättaren.
i den mån anledning föreligger därtill, lämna en kortfattad redogörelse för vad
som har förekommit i målet och ange villkoren för försäljningen. I motsats
lill de specialobjekt som regleras av bestämmelserna i 10-12 kap. torde egendom
som omfattas av förevarande kapitel inle så ofta vara föremål för särskild
förmånsrätt som tillkommer tredje man. När anledning finns alt Iredje man kan
göra anspråk på betalning ur utmätt egendom och borgenären enligt
bestämmelserna i 8 kap. har att anmäla sin fordran innan egendomen säljs, är
det enligt min mening lämpligt att auktionsförrättaren - vare sig auktionen
hålls av Qänstemän vid kronofogdemyndigheten eller av annan som
kronofogdemyndigheten anlitar - uppmanar sådan borgenär att anmäla sin fordran.
1 annat fall kan det lätt inträffa att tredje mannen försummar all göra sådan
anmälan. 1 departementsförslaget har paragrafen därför kompletterats med en
föreskrift om att sådan uppmaning skall lämnas när anledning föreligger
därtill.

En remissinstans har ansett att det
inle klart framgår av beredningens förslag om sjöpanlrätt och panträtt på grund
av inteckning i fartyg skall bestå efter exekutiv försäljning av andel i
fartyget. Med anledning härav vill Jag framhålla följande. När försäljning
skall ske av andel i egendom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 4 § 610

som avses i 8 kap. 8 8 i departementsförslaget, skall
enligt 8 kap. 9 8 andra stycket försäljningen ske i den ordning som gäller för
exekutiv försäQning av utmätt rättighet. Det innebär bl.a. att försäljningen
sker ulan ledning av sakägarförteckning, även om egendomen i dess helhet skulle
ha sålts med tillämpning av bestämmelsema i 10-12 kap., saml att fordran eller
rättighet som gäller i hela egendomen inle berörs av försäljningen. Exekutiv
försäljning av andel i fartyg inverkar alltså inte på sjöpanlrätt, panträtt på
grund av inteckning eller annan rättighet som gäller i fartyget i dess helhet,
F,n. hänvisas till vad som gäller för exekutiv försäljning av rättighet bl.a.
när det gäller försäQning av andel i registrerat skepp (inkl. registrerat
skeppsbygge), i luftfartyg och i intecknade reservdelar till luftfartyg (se 89
8 2 mom. UL) och av andel i faslighet (se 69 8 första stycket FfL). Jag har
därför anseti att nämnda sätt att beskriva ordningen för försäljning av andel
kan godtas. Det kan påpekas att utan uttrycklig bestämmelse i
departementsförslaget skall även andel i annan egendom än som avses i 8 kap, 8
och 9 88 och villkorlig rätt till egendom säljas i den ordning som har angetts
nu Gfr 89 8 2 mom. UL). Angående villkorlig rält till fastighet se 12 kap. 64
S.

Före 1973 ärs ändringar i UL angavs
i 92 8 2 mom. att vid försäljning av lott i fartyg eller luftfartyg
utmätningsmannen skulle tillkännage att försäljningen inle medför rubbning i
panträtt som gäller i hela fartyget eller luftfartyget samt före utropet
meddela underrättelse om de fordringar för vilka fartyget eller luftfartyget
veterligen utgör pant. Motsvarande föreskrifter finns numera i 82 a S USK och
avser försäljning av andel i registrerat skepp, i registrerat skeppsbygge, i
luftfartyg eller i intecknade reservdelar till luftfartyg samt villkorlig
äganderätt till egendomen eller till andel däri. Även efter ikraftträdandet av
UB bör auktionsförrättaren lämna motsvarande upplysningar. Föreskrift härom
kan liksom f.n, meddelas av regeringen. Därvid får övervägas om inte
föreskrifter i ämnet kan göras mera generella och få gälla andel i och
villkorlig rätt lill egendom över lag. Däremot saknas anledning att ta upp
sådana bestämmelser i UB.

4 8 Paragrafen, som motsvarar 10 kap. 4 8 i beredningens
förslag, innehåller bestämmelser om avvisande av för lågt bud och om
försäljning av egendom i vilken tredje man har handpanlrält eller
retentionsrätt.

Gällande räii. Om sättet för
auktion på utmätt lös egendom i allmänhet föreskrivs i 93 8 I mom. första och
andra meningarna UL alt egendomen skall säQas i uppslag samt att de yppersta
varorna skall sparas så länge att mesta folket är samlat. 2 mom i paragrafen innehåller
en bestämmelse, enligt vilken inrop inte fär godtas, om det är sannolikt att
avsevärt högre köpeskilling än den bjudna kan uppnås.

I 92 § UL föreskrivs att om någon
innehar utmätt lös egendom som handpant eller med rält alt kvarhålla den till
säkerhet för fordran och han inte enligt 71 S är pliktig alt avstå från sin
pant- eller retentionsrätt utan all

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 5 § 611

hans fordran blir betald, egendomen får säQas endast om
köpeskillingen förslår till betalning av fordringen.

Lagberedningen. Beredningens
förslag innehåller inle några bestämmelser som motsvarar 93 8 1 mom. första
och andra meningama UL. Det torde enligt beredningen numera anses självfallet
att auktionen skall ske med uppslag och således inte enligl metoden för Dutch
auction, dvs. med upp- och avslag.

1 första stycket av 10 kap. 4 8 har
beredningen tagit upp en bestämmelse om avvisande av för lågt bud. Bestämmelsen
motsvarar 93 8 2 mom. UL.

Beredningen har i 9 kap. 11 8
föreslagit bestämmelser om rätt till betalning för tredje man, som innehar
utmätt egendom som handpant eller med retentionsrätt. Andra stycket i 10 kap. 4
8 ansluter till nämnda bestämmelse och anger alt om tredje mannen inte enligt 9
kap. 11 8 är pliktig att avstå från sin pant- eller retentionsrätt utan att
hans fordran blir betald, egendomen får säljas endast om köpeskillingen förslår
till betalning av fordringen. Denna föreskrift motsvarar 92 8 UL.

Bestämmelsen i 93 8 2 mom. UL om
avvisande av för lågt bud torde enligt beredningen inte hindra att visst bud
får godtas om alla sakägare, alltså även gäldenären, samtycker därtill.
Motsvarande gäller bestämmelsen i 92 8 UL. 1 tredje stycket av 10 kap. 4 8
anges uttryckligen all inrop skall godtas utan hinder av första och andra
styckena, om samtliga berörda sakägare medger det. (Jfr 14 och 19 88 SfL, 15
och 20 88 LfL samt 32 och 40 SS FfL.) Beredningen framhåller att det inte torde
vara behövligt att särskilt ange att sökanden kan medge att inrop godtas fastän
förrättningskostnaderna inle har blivit täckta.

Föredraganden. Jag delar
uppfattningen att i UB bör las upp bestämmelser om avvisande av för lågt bud
och om att egendom som är föremål för handpanlrält eller retentionsrätt får
säljas endast om panthavarens eller retinenlens fordran blir täckt. Vidare bör
uttryckligen föreskrivas att inrop skall godtas utan hinder av nämnda
bestämmelser, om samtliga berörda sakägare medger det. Jag godtar sålunda
beredningens förslag.

Det bör påpekas alt uttrycket
handpanlrält inbegriper även panträtt i lös egendom som på grund av egendomens
beskaffenhet stiftas utan tradition, l.ex. panträtt i muntlig fordran efter
denuntiation Qfr under 8 kap. 11 8).

5 8 I paragrafen, som motsvarar 10 kap. 5 8 i beredningens
förslag, meddelas bestämmelser om betalning av köpeskillingen för inropad
egendom.

GäUande rätt. Beträffande betalning
av köpeskillingen för lös egendom i allmänhet som har sålts exekutivt på
auktion anges i 96 8 I mom. UL som huvudregel att egendomen skall betalas
genast efter inropet. Utmätningsmannen kan dock lämna anstånd med betalningen
av köpeskillingen utom till viss del, vilken skall erläggas som handpenning. I
1 mom. föreskrivs vidare att egendomen skall hållas inne till dess full
betalning sker.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 5 § 612

Sker inte betalning genast efter inropet och lämnas inle
heller anstånd, skall enligl 96 8 2 mom. egendomen gå under nytt utrop. Enligt
3 mom. första meningen är köpet ogiltigt, om anstånd har lämnats och full betalning
inte erläggs inom fastställd lid. 3 mom. innehåller vidare i andra-femte
meningarna bestämmelser om ny försäljning av egendomen när köpet har blivit
ogiltigt och om tillgodogörande av handpenning.

1 87 och 88 §8 USK finns vissa
närmare föreskrifter om anstånd med betalning av köpeskillingen för lös
egendom. Enligl dessa gäller bl.a. att anstånd bör lämnas endast om
köpeskillingen överstiger 1,000 kr. och att anstånd för längre lid än en månad
bör lämnas endast om sökanden och gäldenären medger det eller om annat särskilt
skäl föranleder det.

Lagberedningen. Bestämmelserna i 10
kap. 5 S i beredningens förslag ersätter utan saklig ändring 96 8 I och 2 mom.
och 3 mom. första meningen UL. Beträffande andra-femte punkterna i 96 8 3 mom,
hänvisar beredningen till 10 kap, 6 och 7 88.

1 detta sammanhang framhåller beredningen
att check liksom f n. bör kunna godtas som betalningsmedel, om täckning finns
för checkbeloppel. När egendom säQs på auktion, kan vid behov göras ett kortare
avbrott för kontroll att det finns täckning och begäran att checken skyddas,
såvida avbrottet inte medför beaktansvärd olägenhet Gfr 11 kap. 20 8 och 13
kap. 41 8). Vare sig försäljningen sker i allmänt eller enskilt mäl bör enligt
beredningen såld lös egendom inle lämnas ul förrän efter del att checken har
blivit skyddad eller infriad. Annars riskeras att utmätningssökanden och
gäldenären liksom andra eventuellt betalningsberättigade lider förlust. Vid
försäljning som avses i 11-13 kap. får tillses alt inte inrop godtas eller
köpeskillingsfördelning avslutas förrän check på handpenning resp. resterande
köpeskilling har blivit skyddad.

Check kan, påpekar beredningen,
även komma i fråga vid betalning från gäldenären. I enskilda mål måsle tillses
att statsverket inle lider förlust genom alt redovisning till sökanden äger rum
av belopp, som har influtit genom check vilken senare befinns sakna täckning.
Kronofogdemyndigheten bör, när check lämnas som betalning av gäldenären,
begära att checken skyddas, om checken inte har hunnit infrias och skyddande
behövs för att redovisning skall kunna ske.

Remissyttrandena. Erfarenheterna av
de nuvarande bestämmelsema om exekutiv försäljning på kredit är enligt RSV goda
och det finns f n. inle någon anledning att ändra dem. RSV har sålunda inte
någon erinran mot förslaget. Verket föreslår emellertid att tillämpningsområdet
för kreditförsäljning vidgas genom ändring av de begränsningar beträffande
egendomens värde och tiden för anstånd som föreskrivs i USK.
Kronofogde-föreningen förmodar att behovet att kunna lämna kredit kommer alt
minska i avsevärd grad, om möjlighetema till underhandsförsäljning vidgas
enligt vad föreningen förordar.

Föredraganden. Departementsförslaget överensstämmer
med bered-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 6§ 613

ningens förslag. Vid utarbetande av
verkställighetsföreskrifter får övervägas om de närmare förutsättningar för
försäljning på kredit som f n. gäller enligt USK bör Jämkas.

6 8 Paragrafen behandlar frågan om nytt försäljningsförsök
när tidigare försök inle har lett till resultat. Den motsvarar 10 kap. 6 8 i
beredningens förslag.

Gällande rätt. I 93 8 3 mom. UL
föreskrivs att om inrop inle godtas och egendomen inte säljs vid nytt utrop, ny
auktion skall sättas ut eller egendomen säljas under hand. För det fall alt köp
blir ogiltigt till följd av att full betalning, efter det att anstånd har
lämnats och handpenning betalats, inte erläggs inom fastställd tid gäller
enligl 96 8 3 mom. andra meningen all utmätningsmannen skall ombesöGa ny
försäljning av egendomen.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår i första stycket av 10 kap, 6 8 en generell regel som innebär alt, om
del inte sker inrop som godtas och fullföljs, nytt försäljningsförsök skall
göras, om inte sökanden avstår därifrån. Beträffande sambandet mellan denna
bestämmelse och 5 § påpekar beredningen att nytt utrop enligt 5 8 andra
stycket inte är sådant nytt försäljningsförsök som avses i 6 8 första stycket.
Nytt utrop vid en och samma auktion skall enligt 5 8 andra stycket utan vidare
ske, om köpeskilling eller handpenning inle betalas genast. Någon särskild
kostnad ådras inle därigenom sökanden. 1 det fall som avses i 6 8 första
stycket bör enligl beredningen kronofogdemyndigheten höra sig för hos sökanden,
huruvida nytt försäljningsförsök bör göras.

Beredningen påpekar att
bestämmelsen i 6 S första stycket nära ansluter till reglerna för motsvarande
situationer 1218 SfL, 22 8 LfL och 42 8 FfL, I fall då annan än
utmätningssökanden har utövat anslutningsräit (se 9 kap. 10 8) skall
förfarandet fortgå även om utmätningssökanden avstår därifrån. Den som vill
genomdriva försäljning fär i sä fall själv svara för nya kostnader som
eventuellt inte kan tas ut ur egendomen.

Som andra stycke i 6 8 i
beredningens förslag har tagits upp föreskrift all kronofogdemyndigheten får
avvisa begäran om nytt försäQningsförsök, om två auktioner har hållits utan att
egendomen har sålts och det saknas anledning anta att den kan säljas inom
rimlig tid. Bestämmelsen har sin förebild i 21 8 andra stycket SfL och 42 8
andra stycket FfL.

1 tredje stycket av 6 8 regleras
förfarandet när ny auktion skall hållas. Enligt beredningens förslag har i
sådant fall 2-5 88 motsvarande tillämpning. Vidare föreskrivs att anmälan av
fordran som har skett för en auktion gäller även för senare försäljningsförsök.
Bestämmelserna ansluter lill liknande regler 1218 SfL. 22 8 LfL och 42 S FfL.
De blir enligt beredningen i första hand tillämpliga, när nytt
försäljningsförsök skall göras enligt första stycket men gäller även när
auktion har upphävts av högre instans och därefter ny auktion skall hållas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 9 kap. 6§ 614

1 Qärde stycket första meningen har
beredningen tagit upp en föreskrift alt utmätningen skall hävas, om nytt
försäljningsförsök inte skall göras. Beredningen framhåller att om särskilda
medel har flutit in under förfarandet, t.ex. avkastning av egendomen,
utmätningen dock inte skall hävas i den delen. Detsamma gäller medel som senare
flyter in med anledning av redan vidtagna åtgärder. Handpenning skall tas i
anspråk i den utsträckning som anges i 7 8. En undaniagsföreskrifl för sådana
fall har tagits in som andra mening i Qärde stycket. Bestämmelsema ansluter
lill motsvarande regler 1218 SfL, 22 8 LfL och 42 S FfL,

Beredningen understryker att
utmätningen inte skall hävas om saken skall drivas vidare enligt 9 kap, 10 8.
Även om utmätningssökanden för sin del inte har ansett önskvärt att nytt
försäljningsförsök görs står han kvar som berättigad till utdelning, om
köpeskillingen förslår därtill. 1 annat fall skulle han, för att få betalt ur
eventuellt överskott som annars skulle tillfalla gäldenären, nödgas begära ny
utmätning i överskottet.

Remissyttrandena. Bestämmelsen i
andra stycket av 6 8 i beredningens förslag kritiseras av RSV. som framhåller
att kronofogdemyndigheten nägon gäng synes kunna tvingas göra nytt
försäljningsförsök efter tvä misslyckade auktioner, trots alt det saknas
anledning anta att egendomen kan säljas inom rimlig tid. En sådan innebörd av
bestämmelsen är enligl RSV inte godtagbar i fråga om vanlig lös egendom. 1
stället bör gälla att om två auktioner har hållits och anledning saknas anta
att egendomen kan säljas inom rimlig tid, nytt försäljningsförsök inte skall
göras. Om sökanden i enskilt mäl anser att kronofogdemyndigheten har felbedömt
möjligheten till försäljning, kan han överklaga myndighetens beslut att avbryta
förfarandet. Kronofogdeföreningen anser att två auktioner ovillkorligen bör
befria kronofogdemyndigheten från skyldighet att försöka sälja egendomen på en
tredje auktion.

Föredraganden. Bestämmelsen i
första stycket av beredningens förslag om när nytt försäQningsförsök skall äga
rum avses uppenbarligen omfatta även det fallet att. sedan anstånd har lämnats
med betalningen frånsett handpenning, inropet blir ogiltigt enligt 5 8 tredje
stycket på grund av alt återstående del av köpeskillingen inte betalas inom föreskriven
lid. I sak godtar jag, i likhet med remissinstanserna, förslaget. Av den
föreslagna lydelsen synes emellertid inte otvetydigt framgå alt även nyssnämnda
fall omfattas av bestämmelsen. 1 departementsförslaget har därför första
stycket jämkats någol. Där anges alt om det inte sker inrop som godtas och
fullföQs genom att köpeskillingen eller handpenning betalas genast, nytt
försäljningsförsök skall göras, om inte sökanden avstår därifrån. I en andra
mening tilläggs alt detsamma gäller, om inrop har blivit ogUtigt enligt 5 8
tredje stycket.

Beredningens förslag i paragrafens
andra stycke att kronofogdemyndigheten får avvisa begäran om nytt
försäljningsförsök, om två auktioner har hållits ulan att egendomen har blivit
såld och anledning saknas anta alt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 7 § 615

den kan säljas inom rimlig tid, har kritiserats av två
remissinstanser. För egen del vill jag framhålla följande i saken. När försök
att sälja viss egendom har gjorts vid två auktionslillfällen utan att leda till
något resultat, torde del ofta inte finnas fog för antagande att nytt
försäljningsförsök skall ge resultat. Ibland kan det emellertid finnas stöd
för sådant anlagande, l.ex. om de misslyckade försöken har berott på
tillfälliga omständigheter eller om efterfrågan på sådan egendom som är i
fråga är säsong-betonad. Man kan ocksä tänka sig att det efler två misslyckade
auktionsförsök framstår som genomförbart att säQa egendomen under hand.
Undantagsvis kan det också länkas att inrop två gånger har blivit ogiltigt
enligt 5 8 tredje stycket. I sådant fall torde möjligheten att uppnå resultat
vid ett tredje försök ofta vara större än när det misslyckade resultatet har
berott på att något godtagbart bud över huvud inte har avgells vid auktionen.
När det undantagsvis efter två misslyckade auktioner finns skäl anta alt
egendomen kan säljas inom rimlig tid, bör enligt min mening
kronofogdemyndigheten vara skyldig att pröva den möjligheten, om inte sökanden
avstår därifrån Qfr 10 kap. 21 S andra stycket och 12 kap. 42 8 andra stycket i
departementsförslaget). Jag godtar alltså beredningens ståndpunkt.

I beredningens förslag anges att
kronofogdemyndigheten under angivna förutsättningar får avvisa begäran om nytt
försäljningsförsök. Denna lydelse synes mindre lämplig med hänsyn till att det
enligt första stycket i paragrafen inte krävs någon särskild begäran från
sökanden för att nytt försäljningsförsök skall göras. 1 departementsförslaget
anges i stället att om två auktioner har hållils utan alt egendomen har blivit
såld och anledning saknas anta att den kan säljas inom rimlig tid, nytt
försäljningsförsök inte skall göras,

I övrigt överensstämmer paragrafen
i departementsförslaget med beredningens förslag,

7 8 Paragrafen, som motsvarar 10 kap. 7 8 i beredningens
förslag, innehåller bestämmelser om ianspråktagande av handpenning når inrop
har blivit ogiltigt.

Gällande rätt. För det fallet att
anstånd enligt 96 8 I mom. UL har lämnats med betalning för exekutivt såld
egendom och betalningen uteblir innehåller 3 mom. tredje-femte meningarna i
samma paragraf bestämmelser hur del skall förfaras med den handpenning som
enligt I mom. har skolat lämnas. Därom gäller att kostnaderna för den första
försäQningen samt för vård och förvaltning av egendomen under tiden mellan
försälj-ningama skall betalas ur handpenningen. Om köpeskillingen vid den nya
försäQningen understiger det bud som har antagits vid den första försäljningen,
skall återstoden av handpenningen användas för att så långt den förslår läcka
skillnaden. Vad som inte behöver tas i anspråk härtill skall betalas tillbaka.
I UL nämns inte särskilt det fallet att någon ny försäQning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 8 § 616

inte äger rum. 1 sådant fall torde handpenningen fä
användas till täckande av de kostnader som har uppstått intill dess förfarandet
avbryts. Överskott skall återställas.

Lagberedningen. Första stycket i 10
kap. 7 8 i beredningens förslag motsvarar de nuvarande bestämmelsema i 96 8 3
mom. tredje-femte meningarna UL. Efter mönster av 22 8 SfL, 23 8 LfL och 43 8
FfL har tillfogats en bestämmelse enligt vilken hela handpenningen skall vara
förverkad, om ny auktion hålls och egendomen inte blir såld.

Likaledes efter mönster av nämnda
lagrum i SfL, LfL och FfL har som andra stycke i paragrafen tagits upp
bestämmelser enligt vilka, om ny auktion inte hålls, handpenningen skall
användas till betalning av förrättningskostnader som har blivit onyttiga.
Därmed Jämställs i förslaget kostnadsersättning enligt 18 kap. 15 8. Vad som
inte behöver tas i anspråk skall återlämnas.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag, dock alt vad
som sägs i andra stycket i beredningens förslag om ersättning för s.k.
processkostnad saknar motsvarighet i departementsförslaget.

Försäljning under hand

8 8 I paragrafen, som motsvarar 10 kap. 8 8 i beredningens
förslag, regleras försäljning under hand.

Gällande rätt. Annan lös egendom än
registrerat skepp (inkl. registrerat skeppsbygge), luftfartyg eller ititecknade
reservdelar lill luftfartyg får enligt 96 a S I mom. UL säljas under hand i
stället för på auktion, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan
uppnås därigenom. En ytteriigare förutsättning är dock att del kan antas alt
egendomen inte är föremål för okänd sjö- eller luflpanträtt. Innan försäQning
sker. skall gäldenären, sökanden och envar annan, vars rätt är beroende av
försäQningen och som är känd för utmätningsmannen, om möjligt få tillfälle alt
yttra sig.

Beträffande tillvägagångssättet vid
underhandsförsäljning föreskrivs i 96 a S 2 mom. att utmätningsmannen innan
sådan försäljning sker skall infordra anbud genom kungörelse, som förs in i den
eller de ortstidningar som utmatningsmannen bestämmer, eller på annat lämpligt
sätt. Avges inte anbud som utmätningsmannen anser sig böra godta, skall auktion
sättas ut. Enligt 3 mom. i samma paragraf har i övrigt 918 2 och 5 mom. samt 92
och 96 SS motsvarande tillämpning i fråga om underhandsförsäljning. (1918 2
mom. ges föreskrifter om utbrytande av utmätt ägarhypotek som utgörs av andel i
inteckning i luftfartyg eller reservdelar och om friskrivande från personligt
betalningsansvar när hel sådan inteckningshandling har blivit utmätt och skall
säljas. 91 8 5 mom. innehåller föreskrift om anskaffande av gravationsbevis
beträffande företagsintecknad egendom. 1 92 S regleras försäljning av lös
egendom som någon innehar

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 8§ 617

som handpant eller med retentionsrätt. 1 96 8 slutligen
meddelas bestämmelser om betalning av lös egendom som säljs på auktion och om
ianspråktagande av handpenning m.m.)

Lagberedningen. Första och andra
styckena i 10 kap. 8 8 i beredningens förslag motsvarar 96 a § I och 2 mom. UL.
Bestämmelse om hur anbud skall fordras in bör enligt beredningen meddelas i
administrativ ordning.

1 fråga om hänvisningen i 96 a 8 3
mom. till 918 2 och 5 mom. framhåller beredningen all enligt förslaget den
ordning som har genomförts beträffande pantbrev i fast egendom och som numera
gäller även beträffande pantbrev i skepp skall tillämpas även i fråga om
skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar därtill (10 kap. 17
8) samt alt bestämmelse om anskaffande av gravationsbevis beträffande
företagsintecknad egendom bör meddelas i administrativ ordning.

Som tredje stycke i 10 kap. 8 § i
beredningens förslag har tagits upp föreskrift att 4 och 5 88 skall tillämpas i
fråga om försäljningsvillkoren vid underhandsförsäljning. Bestämmelsen
motsvarar hänvisningen i 96 a 8 3 mom. UL till 92 S och delvis hänvisningen
lill 96 8 UL. Beredningen framhåller att det inle för de enkla fall av
underhandsförsäljning som omfattas av 10 kap. 8 8 har ansetts motiverat att i
lagen la in någon bestämmelse, motsvarande föreskriften i 58 8 sista stycket
FfL om alt överexekutor bestämmer de köpevillkor som inte har fixerats i lagen.
Självfallet skall kronofogdemyndigheten vid tillämpning av
underhandsförsäljning i hithörande fall iaktta de regler till iredje mans
skydd som föreskrivs i 9 kap.

1 övrigt finns enligl beredningen föga utrymme för
variation i köpevill

koren, frånsett att kronofogdemyndigheten i vaGe särskilt fall måsle

bestämma vad försäljningen avser för objekt.

Den hänvisning till 96 8 UL som 96
a 8 3 mom. innehåller har, anför beredningen, i övrigt sin motsvarighet i
fiärde stycket första meningen i 8 8. Andra meningen bör jämföras med 58 8
femte stycket andra meningen FfL. Del är enligl beredningen tveksamt om detta
tillägg, jämfört med 96 a § 3 mom. UL, innebär någon ändring i sak.

Remissyttrandena. Elena
remissinstanser förordar Jämkningar i fråga om förutsättningarna för
underhandsförsäljning och förfarandet vid sådan försäljning.

Svea hovrätt anser tiden mogen att
utöka möjlighetema till underhands-försäljning och föreslår att ordet
"avsevärt" i första meningen av paragrafens första stycke får utgå.
Samma Jämkning föreslås av TCO, som framhåller alt det ofta är svårt att avgöra
huruvida en underhandsförsäljning kan ge bättre ekonomiskt resultat än
auktionsförsäQning. Enligl kronofogdeföreningen kan underhandsförsäljning ofta
vara en förmånlig försäljningsform i fråga om ovanliga objekt. Snabb
realisation är i allmänhet lill fördel för såväl borgenären som gäldenären.
Gällande förutsättningar för underhandsförsäljning har medfört att sådan
försäljning tillämpas i mycket begränsad utsträckning. Föreningen anser sålunda
att

2 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 8 § 61S

de föreslagna villkoren för underhandsförsäljning är
alltför stränga. Enligt föreningen bör underhandsförsäljning medges, om man
därigenom sannolikt kan erhåUa godtagbar köpeskilling och undvika onödig
tidsutdräkt. Som har nämnts under I 8 anser även RSV all de föreslagna
villkoren för underhandsförsäljning är alltför stränga.

1 fråga om förslaget att kända
sakägare om möjligt skall få tillfälle alt yttra sig om underhandsförsäljning
förordar RSV att skyldigheten att bereda sakägare sådant tillfälle inskränks
till fall när anledning förekommer därtill. Samma Jämkning föreslås av
länsstyrelsen i Gävleborgs lån. som framhåller att sakägarna i allmänhet torde
sakna intresse för försäljningssätlet.

Beträffande tillvägagångssättel vid
underhandsförsäljning ifrågasätter Svea hovrätt om anbud alltid skall behöva
fordras in. Därigenom försenas ärendet, vilket kan innebära alt en god
försäQningsmöJlighet försitts. Enligl RSV bör bestämmelsen om anbudsförfarande
utformas så, att anbud inle behöver fordras in när spekulanter, som är villiga
alt betala godtagbart pris, ändå är kända. RSV förordar också att bestämmelsen
om att auktion skall sällas ut, om godtagbart anbud inte lämnas, får utgå.
Kronofogdeföreningen anser att kronofogdemyndigheten bör ha möjlighet att mera
formlöst än f.n. sälja utmätt lös egendom med anlitande av de
försäljningsorganisationer som står till buds. Enligl föreningen bör regeln om
anbud innehålla att anbud skall fordras in om anledning förekommer därtill.

I fråga om hänvisningarna i
paragrafens tredje och Qärde stycken till tidigare paragrafer i kapitlet
framhåller Ä5 V att om underhandsförsäljning jämställs med auktionsförsäQning
enligt verkets förslag, del bör hänvisas även lill 6 8 i tillämpliga delar.

Ett par remissinstanser berör
frågan om underhandsförsäljning av egendom som kan bli föremål för sjö- eller
luflpanträtt. Svea hovrätt framhåller att eftersom underhandsförsäljning inte
kungörs, förslaget skyddar endast okända panthavare vilkas panträtt gäller i
egendom som kan antas vara föremål för okänd sjö- eller luftpanträtt. Att
avgöra l.ex. om en nöjesbåt kan vara föremål för okänd sjöpanlrätt är
emellertid så gott som omöjligt, även om sannolikheten kan te sig obetydlig. Då
del gäller alt säkra möjliga rättighetshavare, vilkas rätt upphör efter
försäljning, skulle man tvingas tillgripa auktion. Om inte ett fast
kungörelseförfarande kan generellt upprätthållas till förmån för
sjöpanlhavarna, bör bestämmelsen i 249 8 sjölagen om upphörande av sjöpanlrätt
efter exekutiv försäljning jämkas. Hovrätten anser alt auktionsförsäljning i
och för sig inle är någol önskvärt för en sjöpanlhavare och ibland kan vara
direkt i strid med hans intresse, l.ex. om bättre pris troligen skulle uppnås
vid underhandsförsäQning. Enligl utredningen angående inskrivning av rätt till
lujlfartyg m.m. bör det inte förbises att alla fartyg, t.o.m. fartyg under
byggnad, kan bli föremål för sjöpanlrätt från och med sjösättningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 8 § 619

Föredraganden. Före 1967 års
ändringar i UL skulle försäljning av utmätt egendom alltid ske på auktion.
Införandet av möjlighel att sälja utmätt lös egendom under hand var såväl
principiellt som praktiskt sett en viktig nyhet. Sådan försäQning har dock inte
kommit till användning i åsyftad omfattning. På begäran av
Justitiedepartemenlel har undersökts i vilken utsträckning utmätt lös egendom
såldes under hand åren 1973 och 1974. Av undersökningen framgår att
underhandsförsäljning dessa år förekom i endast 140 resp. 134 fall i hela
landet. 1 18 kronofogdedistrikt, däribland Stockholms distrikt, ägde över huvud
inte någon underhandsförsäljning rum. Den egendom som oftast såldes under hand
utgjordes av maskiner, fordon av olika typer och varulager.

Enligt beredningens förslag skall
som förutsättning för underhandsförsäljning gälla all del är sannolikt att
avsevärt högre köpeskilling kan uppnås genom sådan försäljning än genom
försäljning på auktion. Förslaget, som överensstämmer med gällande rätt, har
kritiserats av några remissinstanser, vilka har ansett att förutsättningama bör
mjukas upp. För egen del ser Jag på saken på föQande sätt.

Som beredningen har anfört bör
utmätt egendom tillgodogöras på sätt som ger så bra ekonomiskt resultat som
möjligt. Genom försäljning under hand torde ofta kunna uppnås högre
köpeskilling än genom försäljning på auktion. Köpeskillingens storlek är
emellertid inte ensam avgörande för valet av försäljningsform. Hänsyn måste
också tas bl.a. till kostnaderna för de olika försäljningssälten och det arbete
som kronofogdemyndigheten måste lägga ned på försäljningen. Frågan i vad mån
utmätt egendom bör säljas under hand har sålunda samband méd
tillvägagångssättet vid sådan försäljning. Beträffande det närmare förfarandet
vid underhandsförsäljning vill Jag nämna följande.

Utmärkande för auktionsförsäljning
är all det ankommer på dem som är intresserade av att köpa utbjuden egendom att
i konkurrens med varandra genom bud ange det pris som de är villiga all betala.
På motsvarande sätt skall vid underhandsförsäljning enligt 96 a 8 UL anbud
infordras från spekulanter. Att initiativet till angivandet av ett pris skall
tas av den som är intresserad av att köpa egendomen verkar i förening med
konkurrensen med andra spekulanter prishöjande. Även enligt beredningens
förslag skall underhandsförsäljning föregås av anbudsförfarande. Några remissinstanser
har däremot ansett alt anbud inte alltid skall behöva fordras in.

En ordning ulan anbudsförfarande
skulle tydligen innebära att kronofogdemyndigheten själv fastställde
köpeskillingen och därefter sålde lill den som var beredd att betala detta
pris. Köpeskillingen skulle då troligen i allmänhet överensstämma med det värde
på egendomen som har åsatts i samband med utmätningen. Genom en sådan ordning,
som torde kräva att köpeskillingen godkänns åtminstone av gäldenären, skulle
man emellertid förlora den prishöjande effekten av konkurrensen mellan olika
spekulanter, som själva har all ange det pris som de är villiga att betala.
Det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 9 kap. 8 § 620

kunde
möjligen övervägas att för särskUda fall medge undantag från anbudsförfarande,
om tillräckliga garantier föreligger för att tillräckligt högt pris likväl
uppnås. Man skuUe emellertid sannolikt inte vinna mycket med en sådan ordning.
Anbudsförfarandet behöver nämligen inle göras mera omfattande än vad saken
kräver. Jag anser alltså att underhandsförsäljning alllid bör föregås av ett
anbudsförfarande. Jag återkommer i det följande närmare till förfarandet vid
infordrande av anbud.

Frågan i vad mån utmätt lös egendom bör säQas under
hand i stället för på auktion måste ses mol bakgrund av det sagda.
Underhandsförsäljning är som regel mera omständlig än auktionsförsäQning. Den
kräver alltså större arbetsinsats av kronofogdemyndigheten och därmed större
kostnader för staten. Den föranleder i allmänhet också större utgifter för
kungörande. Ofta torde också underhandsförsäQning la längre lid i anspråk än
försäQning på auktion. Härav föQer att del inte kan komma i fråga att tillämpa
underhandsförsäQning beträffande flertalet slag av lös egendom, även om man kan
räkna med ungefär lika stor köpeskilling som vid försäQning på auktion.
UnderhandsförsäQning torde lämpa sig bäst beträffande egendom, som intresserar
endast en viss kategori eller eQest ett begränsat antal personer och som har
ett förhållandevis högt värde, l.ex. maskiner eller fordon av speciella slag. I
sådana fall torde auktion som regel inte vara så ändamålsenlig, medan
försäljning under hand ofta bör kunna leda lill ett betydligt bättre resultat.
Ibland torde det vara lämpligt med underhandsförsäQning efter ett misslyckat
försök att sälja viss egendom på auktion.

Som framgår av det tidigare sagda har
underhandsförsäljning hitintills inle kommit lill användning i någon större
utsträckning. Det synes emellertid uppenbart alt sådan försäljning skulle
utgöra en lämplig försäQ-ningsform i avsevärt fler fall än den ringa omfattning
i vilken den hitintills har tillämpats. Förutsättningama för underhandsförsäljning
bör därför Jämkas. Det är dock inle möjligt att helt likställa
auktionsförsäljning och underhandsförsäljning i den meiningen att även
underhandsförsäljning skulle bli en ordinär försäljningsform i fråga om mera
vanlig lös egendom. Försäljning på auktion måsle alkjämt vara huvudregel, medan
försäQning under hand bör komma till användning under vissa fömtsättningar. Som
framgår av I 8 i förevarande kapitel i departementsförslaget och motiven
därtill har Jag emellertid anseti lämpligt att nämnda paragraf utformas så, alt
de båda försäQningssätlen mera sidoställs än i beredningens förslag.

Beredningens förslag innehåller, som har nämnts i
del föregående, som villkor för underhandsförsäQning att del är sannolikt att
avsevärt högre köpeskilling kan uppnås genom sådan försäQning än vid
försäljning på auktion. Det torde emellertid ofta vara svårt för
kronofogdemyndigheten att med någorlunda säkerhet konstalera att avsevärt högre
pris sannolikt kan erhållas vid försäQning under hand. För att
underhandsförsäQning skall komma till användning i fall då sådan försäljning är
mera ändamåls-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 9 kap. 8 § 621

enlig
än auktionsförsäQning bör därför ordet "avsevärt" utgå. Det synes
tillräckligt att kronofogdemyndigheten bedömer som sannolikt att man vid underhandsförsäQning
kan erhålla högre köpeskilling.

Som jag har framhållit i det föregående är det inte
endast köpeskillingens storlek som bör vara avgörande för försäQningsformen.
Även andra faktorer måsle beaktas, särskilt kostnaden för underhandsförsäljning,
det arbete som sådan försäQning kräver och eventuell tidsutdräkt. Vid sidan om
kravet på högre köpeskilling bör därför som villkor för underhandsförsäQning
ställas upp att sådan försäQning även i övrigt är ändamålsenlig.

1 beredningens förslag anges att ulmätt egendom
under angivna förutsättningar "får" säljas under hand. Del är
emellertid tydligt all befogenheten att sälja ulmätt egendom under hand inle
får begagnas av kronofogdemyndigheten efler fritt skön. Det åligger givetvis
myndigheten att efter objektiva grunder pröva vilken försäQningsform som är den
lämpligaste i det enskilda fallet. För att en inte avsedd tillämpning skall
förhindras används på motsvarande stäUe i departementsförslaget ordet
"bör".

Enligl beredningens förslag skall, i huvudsaklig
överensstämmelse med gällande rätt, sökanden, gäldenären och annan känd
sakägare vars rätt beror av försäQningen om möjligt få tillfälle att yttra sig
i frågan om egendomen skall säljas under hand. Ett par remissinstanser har
an.sett att sakägarna inte skall behöva höras annat än när anledning förekommer
därtill. För egen del villjag framhålla att sakägarna har ett befogat intresse
av att försäQningen leder till ett så gott ekonomiskt resultat som möjligt. De
torde däremot i allmänhet inte i och för sig ha något intresse av det sätt på
vilket försäljningen sker. Som regel torde de inte heller kunna bidra med några
avgörande synpunkter vid valet av den ena eller den andra formen. Omgången med
att bereda sakägama tillfälle att yttra sig fördröjer också försäQningen och
någon gång kan kanske ett fördelaktigt tillfälle tiil underhandsförsäljning
därigenom försittas. Jag delar därför de kritiska remissinstansernas mening alt
sakägarna inte skall behöva höras i alla mål. En möjlighet skulle vara att kräva
att sakägarna eller i vart fall gäldenären, i stället godkänner köpeskUlingen,
En sådan ordning synes dock inte lämplig.

Jag föreslår därför alt sakägarna skall höras när
anledning föreligger därtill. Sådan anledning kan vara att det framstår som
tveksamt vilken försäljningsform som är den lämpligaste och sakägama kan väntas
bidra med underlag för bedömningen. När sakägama bör höras, kan detta ske i
vUkel skede av målet som helst. Hörandet bör dock inte föregås av
kostnadskrävande åtgärder, som kan bli utan mening om försäQning befinns böra
ske på auktion. Den föreslagna bestämmelsen hindrar naturligtvis inte att
kronofogdemyndigheten samråder med gäldenären i frågan vilka som kan länkas
vara intresserade av alt förvärva egendomen och

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 8 § 622

bästa sättet alt nä dessa. 1 detta sammanhang villjag
erinra om alt kända borgenärer, som på grund av särskild förmånsrätt har rätt
lill betalning ur egendom som skall säljas under hand, bör genom underrättelse
beredas tillfälle att anmäla sina anspråk före fördelningen Qfr 8 kap. 10, 12
och 13 88). Föreskrift härom kan meddelas av regeringen.

Som har berörts i det föregående
skall enligt departementsförslaget underhandsförsäljning alltid föregås av alt
anbud fordras in. Delta bör i allmänhet ske genom kungörelse i tidning.
Annonseringens omfattning får bero av omständigheterna i del särskilda fallet.
Om spekulanter slår att finna inom en viss yrkeskategori eller annan grupp,
l.ex. beträffande en specialmaskin, kan det vara lämpligt att annonsering
endast sker i facktidning. Om tänkbara spekulanter är få och kända, kan
kronofogdemyndigheten avstå från annonsering och vända sig direkt till de
tänkbara intressenterna och bereda dem tillfälle att avge anbud. Även om
egendomen i och för sig kan intressera en större krets eller allmänheten, bör
anbudsförfarandet kunna begränsas till att avse en mindre krets. I fråga om
t.ex. antikviteter eller smycken bör sålunda kronofogdemyndigheten kunna vända
sig till ett mindre antal handlare i branschen och anmoda dem alt inkomma med
anbud, om ett sådant förfarande i det särskilda fallet kan anses lämpligt. När
fråga är om egendom som brukar säljas till viss uppköpare, bör
kronofogdemyndigheten kunna säQa till denne till dagspris. Över huvud bör
anbudsförfarandel inle göras mera omständligt än vad saken påkallar.

Kronofogdemyndigheten är
naturiigtvis inle tvingad alt anta något av avgivna anbud. Även om det högsta
anbudet i och för sig är godtagbart, bör bestämmelsen om anbudsförfarande inte
hindra kronofogdemyndigheten att anordna auktion mellan dem som har avgett de
högsta anbuden för att därigenom uppnå ännu högre pris, om det någon gång
skulle vara lämpligt. Kronofogdemyndigheten bör vid behov kunna anlita mäklare
eller annan lämplig person för att infordra anbud och i övrigt förbereda
underhandsförsäljning, t.ex. beträffande byggnad på annans mark. Det måste dock
beaktas att sådant anlitande kan medföra betydande kostnad. Närmare
föreskrifter om infordrande av anbud m.m. kan meddelas av regeringen.

Bestämmelse om att anbud skall
fordras in innan egendom säljs under hand har. i överensstämmelse med
beredningens förslag, tagits upp i andra stycket av 9 kap. 8 S i
departementsförslaget. 1 samma stycke har tagits upp bestämmelse om
försäQningsvillkoren, dvs. all 4 och 5 88 i kapitlet skall tillämpas.

Om det vid försök till
underhandsförsäljning inte lämnas något anbud som godtas, bör i princip auktion
sättas ut. Har auktion redan hållits i målet, bör dock inle ytterligare auktion
sällas ut utan att det finns anledning anta att egendomen kan säljas inom
rimlig tid Qfr 6 8 andra stycket). Om nytt försäljningsförsök sålunda inte
skall göras, skall utmät-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 8 § 623

ningen hävas frånsett medel som har flutit in eller senare
flyter in med anledning av redan vidtagna åtgärder. Bestämmelser om det nu
sagda har tagils upp som tredje stycke i departementsförslaget.

Om anbud godtas av
kronofogdemyndigheten men inle fullföljs genom betalning av köpeskillingen
eller av handpenning, bör nytt försök göras att säQa egendomen under hand. Det
synes inte lämpligt att ålägga kronofogdemyndigheten att kräva köpets
fullföljande, trots att anbudsgivaren är bunden av sitt anbud. Någon särskild
bestämmelse om det nu sagda torde inte behövas.

Fjärde stycket i departementsförslaget
motsvarar med en redaktionell Jämkning samma stycke i beredningens förslag om
ianspråktagande av handpenning.

Enligt beredningens förslag skall,
i överensstämmelse med vad som gäller f n., möjligheten till
underhandsförsäljning inte avse egendom som kan antas vara föremål för okänd
sjö- eller luftpanträtt. Del föreslagna skyddet för sjöpanlhavare och
luflpanthavare har kritiserats av en remissinstans, som bl.a. har menat att
det är så gott som omöjligt all avgöra om t.ex. en fritidsbål är föremål för
okänd sjöpanlrätt. Samma remissinstans har emellertid samtidigt ansett att
auktionsförsäljning inte är något i och för sig önskvärt för en sjöpanlhavare.
För egen del vill jag framhålla att kronofogdemyndigheten genom gäldenärens
uppgifter och annan utredning i målet som regel torde kunna få klarlagt
huruvida egendom som är aktuell för underhandsförsäljning häftar för
sjöpanlrätt eller luflpanträtt. Om det framgår all egendomen häftar för sädan
panträtt, torde regelmässigt också kunna utredas vem fordringen tillkommer.
Känd borgenär bör genom underrättelse få tillfälle att anmäla sitt anspråk före
fördelningen. Det skulle i och för sig vara möjligt att föreskriva att kungörande
skall ske när egendom som är av beskaffenhet att kunna vara föremål för
sjöpanträtt eller luflpanträtt har sålts under hand. Risken för alt någon okänd
borgenär med sådan panträtt inte skall bli beaktad är emellertid enligl min
mening så liten att man bör kunna bortse därifrån. Man torde sålunda inte
behöva räkna med någon risk för räitsföriuster. Att försäljning någon gång
måste ske på auktion på grund av all egendomen kan antas häfta för okänd sjö-
eller luflpanträtt innebär inte någon större olägenhet.

Departementsförslaget angående
underhandsförsäQning kan väntas medföra att sådan försäljning kommer till
användning i ökad utsträckning. Trots att underhandsförsäljning som regel
kräver större arbetsinsats av kronofogdemyndigheten än försäljning på auktion,
kan förslaget inle antas medföra någon större ökning av kronofogdemyndigheternas
arbetsbörda. Som framgår av vad som har sagts i det föregående kan man nämligen
utgå från alt försäQning på auktion även i fortsättningen blir det vanligaste
försäQningssättet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 9 § 624

Försäljning av egendom som innehas under förbehåll om
återtaganderätt

9 8 Paragrafen innehåller föreskrifter angående
försäljning av egendom som gäldenären har förvärvat under förbehåll om
återtaganderätt för tredje man. Den motsvarar 10 kap. 9 8 i beredningens
förslag.

Gällande rätt. 1 UL finns inle
några särskilda bestämmelser om hur utmätningsmannen skall förfara vid
utmätning eller försäQning av säljares eller köpares rätt till egendom som har
sålts under förbehåll om återtaganderätt, äganderättsförbehåll eller liknande
förbehåll. Beträffande utmätning hos säljaren har sagts all man bör utmäta
själva saken med förbehåll för köparens rält. Sådan utmätning måste emellertid
på någol sätt inkludera även säljarens obligationsrällsliga anspråk mol
köparen. Enligt en annan åsikt skall man utmäta säljarens rält enligl
kontraktet och inte göra någon sakutmätning. 'Vid utmätning hos köparen brukar
utmätningsmannen förklara alt köparens rätt enligt kontraktet utmäts. Om
utmätningssökanden betalar säljarens resterande fordran, kan därefter själva
egendomen säljas. Enligt 16 8 andra stycket lagen om avbelalningsköp får
avbetalningsgods dock inte utmätas för fordran på grund av köpet. Motsvarande
förbud föreskrivs i 23 8 konsumentkreditlagen och i 19 8 i den i prop.
1977/78:142 föreslagna lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.

Lagberedningen. Enligl beredningens
mening bör vid utmätning hos den som har sålt avbelalningsgods utmätningen avse
säljarens rätt enligl avbetalningskonlraktet och inle själva saken. Därmed blir
utan vidare klart att utmätningen omfattar även säljarens rent
obligationsrättsliga anspråk mot köparen enligt kontraktet. Utmätning av
säljarens rätt bör alltså enligt beredningen behandlas som rättighetsutmätning.
Detsamma gäller utmätning av köparens rält. Vare sig utmätning sker för fordran
mot säQaren eller för fordran mot köparen måste, framhåller beredningen,
medkontrahentens rätt respekteras så långt den är sakrätlsligt skyddad. 1 regel
torde köparen inte vara berättigad att överlåta sin rätt att begagna egendomen
utan all säljaren har samtyckt därtill.

När utmätning har sketl hos köparen
och samtycke till överlåtelse krävs av säljaren, får enligt första stycket i
beredningens förslag försäljning av köparens rätt inte utan säljarens samtycke
äga rum ulan alt resterande betalningsskyldighet till säljaren fullgörs.
Storleken av säljarens fordran i betalningsögonblickel måste därför fixeras.
Beredningen har valt att anknyta till regeln i 6 8 tredje stycket lagen om
avbetalningsköp. som avser det fallet att köparen vill fullgöra sin
betalningsskyldighet i förtid. Säljarens fordran skall då beräknas enligt en
avräkningsmetod som anges i 4 S samma lag, med viss i förstnämnda lagrum
angiven mindre avvikelse.

Den fordran på grund av
avbetalningskontraktet som kvarstår måsle, framhåller beredningen, bli läckt
vid försäljning av godset. Försäljningen skall alltså ske under villkor att
köpeskillingen förslår att i första hand

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 9 ! 625

täcka säljarens fordran, beräknad på nyss nämnt sätt. Vid
försäljning på sådant villkor blir avbetalningssäljaren helt utlöst och något
ytterligare förbehåll för säQarens rätt behöver inte göras. Detta gäller enligl
beredningen även om utmätningssökanden före försäljningen har övertagit
avbetalningssäljarens fordran.

Om säljarens samtycke till full
överlåtelse av köparens rätt inte behövs, kan denna enligl beredningens förslag
säljas utan särskilt förbehåll. Det innebär att den som förvärvar köparens rätt
skall svara för köparens förpliktelser enligt avbetalningsköpet. Möjligen kunde
enligt beredningen ifrågasättas, om inte gäldenären samtidigt borde befrias
frän skyldighet att svara för sina förpliktelser mot avbelalningssäljaren.
Beredningen har emellertid inte funnit det praktiskt motiverat att göra ett
sådant avsteg från allmänna principer. Även om köparens rätt fär överlåtas kan
kronofogdemyndigheten, om det är lämpligt, förfara på det tidigare nämnda
sättet, dvs. sälja själva godset under villkor att köpeskillingen förslår att i
första hand täcka säljarens fordran.

För de fall då säQarens samtycke
behövs och även har inhämtats har beredningen ansett det lämpligt att ge en
regel, som bestämmer hur det skall gå med gäldenärens förpliktelser mot
avbetalningssäljaren. I andra stycket av paragrafen sägs därom att när
säljarens samtycke har inhämtats, den som förvärvar gäldenärens rätt ensam
skall svara för dennes skyldigheter enligt avtalet. Gäldenären blir därigenom
befriad från sina avtalsenliga förpliktelser. Beredningen påpekar att
avbetalningssäljaren i regel inte har mycket att vänta från en
avbetalningsköpare, som har blivit utsatt för utmätning. Om
avbetalningssäljaren inte ger ett reservationslöst samtycke till egendomens
försäljning, måste villkoren godtas eller också försäljning ske med förbehåll
som sägs i första stycket i paragrafen.

De bestämmelser som sålunda har
getts för fall då lagen om avbetalningsköp är tillämplig skall enligt tredje
stycket i paragrafen ha motsvarande tillämpning, om egendom har förvärvats
under äganderättsförbehåll utan all nämnda lag är tillämplig på avtalet.
Objektet är, anför beredningen, t.ex. inle att hänföra till lösöre eller
köpeskillingen skall inte betalas ""i särskilda poster". Att
köpeskillingen enligl avtalet skall betalas i endast en post svarar enligl
beredningen i själva verket nära mot den situationen att vid avbelalningsköp
alla poster utom den sista har betalats.

Beredningen framhåller alt det i
regel inte torde möta nägon svårighet att tillämpa 6 8 tredje stycket och 4 8
lagen om avbetalningsköp pä hithörande avtal. Man kan emellertid länka sig
t.ex. att engångsbetalning skall ske med ell stort belopp, som skall betalas
först efter lång tid. I sådant fall passar nämnda regler i lagen om
avbetalningsköp inte så väl (se t.ex. 6 8 tredje stycket andra meningen andra
ledet). Möjlighel till Jämkning har därför tagits upp i förslaget. Beträffande
tillämpningen anmärker beredningen att om ett engångsbelopp skall betalas
någon gång framdeles utan skyldighet för köparen att betala ränta, priset bör
reduceras med tillämp-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 9 § 626

ning av 2 kap. 17 8 i förslaget. Är åter ränta utfäst på
ett inte förfallet engångsbelopp, bör detta inle reduceras på grund av förtida
betalning annat än om räntesatsen är lägre än fem procent. Beredningen understryker
alt jämkningen inle fär gå längre än som behövs för att resultatet skall i sak
så nära som möjligt överensstämma med den uppgörelse som bestämmelserna i lagen
om avbetalningsköp åsyftar i fråga om ordinära avbetalningsköp. Eftersom här
antydda, från det normala avvikande situationer måste bli mycket sällsynta
anser bereuningen att jämkningsbefogenheten för kronofogdemyndigheten inle
behöver möta betänkligheter.

Remissyttrandena. Beredningens
förslag har i huvudsak mottagits positivt av remissinstanserna. Länsstyrelsen i
Norrbottens län understryker att fall av utmätning som rör köpares rätt enligt
avbetalningskontrakt är mycket vanliga och alt tillvägagångssättet vid
försäljningen har erbjudit flera problem. Länsstyrelsen uttalar sin
tillfredsställelse över att förfarandet nu blir reglerat i lag. Liknande
synpunkter anförs av kronojogdeföreningen .

Några remissinstanser kritiserar
utformningen av bestämmelserna, särskilt vad gäller objektet för utmätning.
Kreditköpkommiiién. i vars yttrande köpmannaförbundet instämmer, anför att
beredningens ståndpunkt att utmätningen skall avse köparens rätt till
egendomen är logisk, om man anser att säljaren fortfarande är ägare till den
egendom som han har sålt pä avbetalning. Kommittén anser emellertid att en sådan
syn på ägarförbehållets innebörd inte är särskilt träffande. Ägarförbehållets
enda funktion är att utgöra en säkerhetsrätt, som möjliggör för säljaren att
under vissa förutsättningar återta egendlomen. I det lagförslag som har
utarbetats inom kommittén understryks också det nuvarande ägarförbehållets
karaktär av säkerhetsrätt. Enligt kommittén talar övervägande skäl för att man
redan enligt gällande rätt skall betrakta köparen som ägare till del föremal
som han har köpt på avbetalning. Så görs också i flera författningar. Det är
därtor rimligt att man i UB talar om utmätning av egendom, som har köpts under
ägarförbehåll, i stället för utmätning av köparens rätt till sådan egendom.
Enligt kommitténs uppfattning bör reglerna samtidigt kunna förenklas. Kommittén
framhåller att det är svårt att finna någon egentlig anledning till alt en
utmätningssökande skulle ha intresse av att lösa säljarens fordran mot
gäldenären ulan att samtidigt överta säljarens rätt enligl kontraktet. Skulle
så emellertid ske, upphör ägarförbehållet att gälla och vanliga regler om
utmätning träder i kraft. Del finns kanske inle någon anledning att i
paragrafen erinra om detta självklara förhållande. Desto viktigare förefaller
det kommittén vara att erinra om att en försäljning, som äger rum sedan
utmätningssökanden har övertagit säQarens fordran, endast får ske under villkor
att köpeskillingen täcker denna fordran. Detta framgår enligt kommittén inte
alls av den föreslagna lydelsen. Om å andra sidan säljarens fordran måsle
läckas av köpeskil-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 9 § 627

lingen, finns det ingen anledning all tvinga
utmätningssökanden alt överta säljarens fordran utan denna kan betalas med vad
som erhålls vid den exekutiva auktionen.

Hovrätten för Västra Sverige
understryker att anledningen lill att en avbelalningssäQare förbehåller sig
äganderätten lill del sålda godset är att godset skall Qäna som säkerhet för
den obetalda köpeskillingsfordringen. Den förbehållna äganderätten fungerar
också i verkligheten som en säkerhelsrält, en tyst panträtt. Hovrätten påpekar
vidare att en avbetalnings-säljare i regel inte har myckel all vänta från en
köpare som har blivit utsatt för utmätning. Man kan därför utgå från alt det.
när utmätning sker av köparens rätt lill avbetalningsgodsel, ligger i säljarens
intresse alt komma från avtalet utan förlust. Detta kan ske antingen genom att
utmätningssökanden betalar säljarens fordran eller genom all säljarens rätt i
utmäl-ningsärendel behandlas som en säkerhelsrält i godset. I det senare fallet
säljs godset under villkor alt köpeskillingen förslår alt läcka i första hand
säljarens fordran. Hovrätten ifrågasätter om inte utmätningen bör ske som
sakulmälning enligt del senare alternativet. Härigenom skulle man få en enklare
reglering än den som beredningen har föreslagit. Även Svea hovrätt anser att
säQarens rätt bör behandlas som en panträttsligt skyddad fordran saml att
själva egendomen och inte köparens rätt bör utmätas. Likaså bör själva
egendomen säQas, dock endast om köpeskillingen förslår lill betalning av
köparens återstående skuld eller om säljaren godtar att inroparen ensam svarar
för köparens skyldigheter enligt avbetalningskontraktet.

Det fallet att gäldenären får
vidareöverlåta egendom som han har köpt under äganderättsförbehåll diskuteras närmare
av kreditköpkommittén. Enligt kommittén framgår del kanske inte alldeles klart
av motiven alt beredningens uttalanden om försäljning av köparens rätt. när
säljarens samtycke till överiålelse inte behövs, endast kan avse det fallet att
köparen vid överlåtelse är skyldig att göra förbehåll om den ursprunglige
säQarens rält. Många gånger föreligger inte en sådan skyldighet. Det förekommer
således att köparen får sälja vidare egendom som han har köpt med
ägarförbehåll, t,ex. varor som har köpts från en grossist och som skall
vidaresäQas i en butik. Ägarförbehållet har då tillkommit för att säljaren
skall kunna häva avtalet och återta varorna vid bristande betalning.
Ägarförbehållet är i sådant fall giltigt parterna emellan, men del är tveksamt
om det gäller mot köparens borgenärer. Om ägarförbehållet är ogiltigt, finns
del självfallet ingen anledning att vid en exekutiv försäljning göra förbehåll
om att köparen skall överta gäldenärens skyldigheter enligt kontraktet. Delta
måsle också vara det vanligast förekommande fallet.

Föredraganden. Enligt gällande rätt
är avbetalningsgods eller annan egendom som har sålts under förbehåll om rätt
för säljaren alt återta egendomen, om köparen inle fullgör sina förpliktelser
- ofta benämnt äganderättsförbehåll - svåråtkomlig för köparens borgenärer. Om
inte säQaren

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 9 § 628

samtycker lill alt överlåtelse sker. torde en
uimätningssökande knappast kunna komma åt det övervärde som kan finnas i
egendomen utan att själv behöva betala säljarens fordran. Han riskerar
emellertid i sådant fall att inte få ersättning för kostnaden. Viss oklarhet
råder också om hur utmätningsmannen skall gå till väga vid utmätning och
exekutiv försäljning av egendomen. Det är därför angelägel att bestämmelser
meddelas som' reglerar förfarandet och möjliggör för borgenärerna att, med
beaktande av säljarens rält, ta i anspråk det värde som tillkommer köparen.

Sedan beredningen lade fram sitt
förslag har en ny konsumentkreditlag (1977:98Dantagits pågrundval av kreditköpkommitténs
betänkande (SOU 1975:63) Konsumentkreditlag m.m. Vidare har regeringen på
grundval av betänkandet (SOU 1977:24) Näringsidkares avbetalningsköp m.m. i
prop. 1977/78:142 föreslagit en ny lag om avbetalningsköp mellan näringsidkare
m.fl., vilken skall ersätta den nuvarande avbelalningsköplagen. Såväl konsumentkreditlagen
som den föreslagna avbelalningsköplagen utgår från att en säljare kan
förbehålla sig rätt att återta den sålda egendomen under vissa förutsättningar.

Beredningens förslag, som utgår
från att utmätningen skall avse köparens rält enligl kontraktet och inle själva
egendomen, innebär att försäljning som regel skall ske av själva egendomen
under villkor all köpeskillingen förslär att i första hand täcka säljarens
fordran, beräknad enligt vad lagen om avbetalningsköp föreskriver vid förtida
betalning. Om gäldenären enligl avtalet är berättigad att överlåta sin rätt
eller dm säljaren i målet samtycker till överlåtelse, föreslås
kronofogdemyndigheten i stället kunna sälja gäldenärens rätt enligl kontraktet
med förbehåll för säljarens rätt. Vad nu har sagts skall enligt förslaget i
princip gälla även i fall då köpet faller utanför lagen om avbelalningsköp.
Beredningens förslag har i huvudsak mottagits positivt av remissinstanserna. 1
några remissyttranden har emellertid bestämmelsernas utformning kritiserats,
särskilt beträffande objektet för utmätning. För egen del vill Jag anföra
föQande.

Den rätt som en säljare vid
kreditförsäljning förbehåller sig genom förbehåll om återtaganderätt innebär en
säkerhelsrält, vars syfte är att säljaren skall kunna återta den sålda
egendomen och göra sig betald ur denna i fall köparen inte fullgör sina
skyldigheter enligt avtalet. Ett åler-tagandeförbehåll, som i princip gäller
även mot köparens borgenärer, företer därför likheter med panträtt, trots alt
den som har sålt egendom med återlagandeförbehåll inte har egendomen i sin
besittning. Vid utmätning hos köparen bör därför återlagandeförbehåll i princip
behandlas på samma sätt som panträtt. Vad nu har sagts om återlagandeförbehåll
gäller även om förbehållet har uttryckts som äganderättsförbehåll eller på
annat sätt. Vad som i fortsättningen sägs om återlagandeförbehåll avser även
sådana förbehåll. Vad som sägs tar i första hand sikte på köp som faller under konsumentkreditlagen
eller den föreslagna lagen om avbelalningsköp mellan näringsidkare m.fl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 9 § 629

Som en remissinstans har påpekat är
återtagandeförbehäll ofta inte giltigt mot köparens borgenärer, när köparen
enligt avtalet är berättigad att överlåta den köpta egendomen vidare.
Återtagandeförbehåll kan även i andra fall sakna sakrältslig giltighet. När det
i förevarande paragraf talas om återtagandeförbehåll avses givetvis endast
sådana förbehåll som skall respekteras av köparens borgenärer. Frågan i vilken
utsträckning återtagandeförbehåll bör frånkännas giltighet mol tredje man kan
inle behandlas närmare i detta sammanhang.

När utmätning skall ske hos
säQaren, bör utmätningen omfatta såväl säQarens fordran mot köparen som den
därtill knutna säkerhelsrätlen i den sålda egendomen. Föremålet för utmätning
är alltså en fordran, förenad med säkerhetsrätt. Att objektet benämns säljarens
rätt på grund av kredilköpsavtalet synes godtagbart, förutsatt att man har
klart för sig vad utmätningen i realiteten avser. Är säljarens fordran
förfallen till betalning, bör kronofogdemyndjgheten om möjligt driva in den
hos köparen (se 10- 12 SS i förevarande kapitel). Kan indrivning inte ske, får
säljarens rält enligt kontraktet säljas. Utmätning hos säljaren torde inte
föranleda några speciella problem och kräver inle någon särskild reglering i
UB.

När det gäller utmätning hos
köparen behövs däremot, som framgår av del tidigare sagda, bestämmelser som gör
del möjligt för borgenärerna att ta i anspråk det övervärde som egendomen
representerar utöver köparens skuld till säljaren. Mot bakgrund av
ätertagandeförbehållels reella innebörd anser Jag i likhet med de kritiska
remissinstanserna alt utmätningen bör avse själva egendomen, givetvis med förbehåll
för säljarens rätt. Utmätningen bör alltså ske som sakutmätning och inle som
rättighetsutmätning. Del nu sagda överensstämmer med vad som gäller vid
utmätning av egendom som är pantsatt till tredje man.

Jag vill påpeka att del
förhållandet att en köpare enligt avtalet inte får överlåta egendomen inte bör
hindra utmätning därav Qfr 5 kap. 5 8). Utmätning, som skall ske med förbehåll
för säljarens rält, kränker inte dennes rätt. Exekutiv försäljning skall enligl
förslaget ske antingen under villkor att säljaren får betalt för sin fordran
eller med säljarens samtycke. Inte heller försäljningen kan därför anses strida
mot principen i 5 kap. 5 8.

Bestämmelsema om försäljning efter
utmätning hos köparen bör utformas med hänsyn till att egendomens värde skall
kunna tillgodogöras av borgenärerna på det mest ändamålsenliga sättet utan
skada för säljaren eller köparen. Försäljningen torde i allmänhet ge bäst
resultat, om egendomen säljs utan att säljarens rält skall bestå. Säljarens
rätt kan inte anses trädas för när genom att han tvingas ta betalning i målet,
eftersom köparen alltid har rätt att betala i förtid (12 8 första stycket
konsumentkreditlagen och 4 8 första stycket i den föreslagna lagen om avbetalningsköp
mellan näringsidkare m.fl.). Jag delar därför beredningens uppfattning att
egendomen skall kunna säljas utan förbehåll för säljarens rätt men under
villkor att köpeskillingen förslär lill betalning av säljarens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 9 § 630

fordran. Del innebär att i första hand säQaren får betalt
ur köpeskillingen för sin fordran och alt återstoden - frånsett kostnader i
målet - går lill utmätningssökanden så långt det behövs samt att den som köper
egendomen exekutivt förvärvar den utan belastning för någon skuld. Del sagda
överensstämmer med vad som f.n. gäller beträffande pantsalt egendom och med
departementsförslagets bestämmelser i samma ämne (se 92 8 UL och 9 kap. 4 8
andra stycket i departementsförslaget). Säljarens fordran bör bestämmas med
tillämpning av 13 8 konsumentkreditlagen resp, 5 § i förslaget till lag om
avbelalningsköp mellan näringsidkare m,n.

Enligl beredningens förslag skall
köparens rätt till avbetalningsgods också kunna säljas med förbehåll för
säljarens rätt, under förutsättning att köparen enligt avtalet är berättigad
att överlåta sin rätt eller säljaren i målet lämnar sill samtycke till sådan
försäQning. För egen del villjag först nämna att i fråga om handpanlsatt
egendom gällde tidigare att egendomen kunde säQas med förbehåll för panträtten.
Denna möjlighel upphävdes emellertid genom 1973 års ändringar i UL och numera
skall egendom som är föremål för handpanlrält eller retentionsrätt alltid säQas
utan bibehållande av pant- eller retentionsrätten men under villkor att
köpeskillingen förslår till betalning av panthavarens eller retinenlens
fordran. Departementsförslaget har samma innebörd.

Mot bakgrund av del sagda kan det
ifrågasättas om utmätt egendom som innehas under återtagarideförbehåll över
huvud bör kunna säljas med förbehåll för säljarens rätt. En väsentlig skillnad
föreligger emellertid mellan de nu nämnda fallen så till vida att om
handpanlsatt egendom skulle säljas med förbehåll för panträtten, förvärvaren
inte skulle fä egendomen i sin besittning, vilket skulle inverka menligt på
resultatet av försäQningen, När fråga är om egendom som är föremål för
återtaganderätt får däremot förvärvaren överta även köparens besittning till
egendomen. Försäljning av sådan egendom utan att säljarens fordran samtidigt
skall behöva betalas torde ibland kunna vara lill fördel för sakägarna. Den som
förvärvar egendomen behöver dä inte betala mer än skillnaden mellan själva
egendomens värde och skulden lill säljaren. Härigenom torde möjligheten att få
egendomen såld till ett godtagbart pris ibland kunna öka. t.ex. i fråga om mera
värdefull egendom.

Det synes emellertid inte lämpligt
att köparens betalningsskyldighet till säljaren kvarstår efter exekutiv
försäljning. För att gäldenären skall bli fri från sin betalningsskyldighet mol
säljaren bör krävas att säljarens samtycke lill försäljningen inhämtas. Jag
godtar därför beredningens förslag alt kronofogdemyndigheten med säljarens
samtycke skall kunna säQa egendomen med förbehåll för säljarens rätt, varefter
den som förvärvar egendomen har att ensam svara för köparens skyldigheter
enligt avtalet. Däremot bör sädan försäljning inte kunna äga rum enbart på
grund av att köparen enligt kontraktet är berättigad att överlåta sin rätt. 1
sådant

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 9§ 631

fall skulle nämligen köparen inle lämpligen kunna befrias
frän sin betalningsskyldighet.

FörsäQning med förbehåll för
säljarens rätt torde ibland kunna orsaka svårigheter vid auktionsförsäljning,
eftersom en säljare kan vilja lämna samtycke till överiålelse först sedan viss
bestämd person har angetts som förvärvare. Förfarandet torde därför passa
bättre vid försäljning under hand.

Vad som har sagts i del föregäende
bör gälla även om varken konsumentkreditlagen eller den föreslagna lagen om
avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. är tillämplig på avtalet. Säljarens
fordran bör i så fall bestämmas enligt 5 8 sistnämnda lag, med möjlighet för
kronofogdemyndigheten att jämka säljarens fordran efter vad som är skäligt.

Utöver de ändringar i sak i
förhållande till beredningens förslag som framgår av del tidigare sagda har
paragrafens lydelse i departementsförslaget jämkats även redaktionellt. Bl.a.
används i departementsförslaget uttrycket förbehåll om återtaganderätt i
stället för termen äganderättsförbehåll. 1 enlighet härmed anges i första
stycket av departementsförslaget att om utmätning har sketl av egendom som
gäldenären har förvärvat av tredje man under förbehåll om återtaganderätt,
egendomen får säljas endast om köpeskillingen förslår lill betalning av tredje
mannens fordran, såvida inte tredje mannen i målet samtycker till all egendomen
säljs med förbehåll för hans rätt. Andra stycket innehåller som första mening
att tredje mannens fordran bestäms enligt 13 8 konsumentkreditlagen eller, om
konsumentkreditlagen inte är tillämplig på avtalet, enligt 5 8 i den föreslagna
lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. 1 en andra mening anges att
om inte heller lagen om avbelalningsköp mellan näringsidkare m.fl. är
tillämplig på avtalet, tillämpas likväl 5 S samma lag, varvid jämkning får ske
efter vad som är skäligt. I tredje stycket slutligen föreskrivs, med tanke på
det fallet att egendomen med tredje mannens samtycke säljs med förbehåll för
hans rätt, att efter sådan försäljning den som förvärvar egendomen ensam svarar
för gäldenärens skyldigheter enligt avtalet.

Beträffande tillämpningen av
paragrafen bör understrykas att försäljning under villkor att köpeskillingen i
första hand förslår till betalning av säljarens fordran, dvs. utan förbehåll
för dennes rätt, avses vara del normala försäljningssätlet. Denna
försäljningsform får tillämpas även om säljaren skulle samtycka lill att
egendomen säljs med förbehåll för hans rätt.

De föregående paragraferna i
kapitlet är tillämpliga även vid försäljning av egendom som gäldenären innehar
under återtagandeförbehåll. Det innebär bl.a. alt även om köpeskillingen
förslår till betalning av säljarens återstående fordran, inrop resp. anbud inte
utan berörda sakägares medgivande får godtas, om det är sannolikt att avsevärt
högre köpeskilling kan uppnäs Gfr 4 8 första och tredje styckena och 8 S andra
stycket).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 10 § 632

Indrivning av utmätt fordran

10 8 Denna paragraf som motsvarar 10 kap. 10 och 13 88
i beredningens förslag, reglerar frågan hur utmätt fordran skall realiseras.

Gällande rält. Beträffande fordran
som har utmätts föreskrivs i 88 b 8 1 mom. UL att utmätningsmannen skall anmoda
den från vilken fordringen skall utgå att betala till honom. Sådan anmodan
skall dock inte ske, om hinder möter för det utmättas försäljning eller särskilda
skäl eQest föreligger. Sker betalning, skall utmätningsmannen göra anteckning
därom på handling som enligt 75 8 UL har tagits i förvar och skyndsamt
underrätta gäldenären. Beträffande influtet belopp har föreskrifterna om
köpeskUling för uimätningsvis såld lös egendom motsvarande tillämpning. Efterkommer
inle sekundogäldenären uppmaning all betala, återstår för utmätningsmannen
endast att sälja fordringen.

Lagberedningen. Beredningen har
ansett det angeläget alt den linje på vilken man slog in genom 88 b S UL
fullföljs. 1 10 kap. 10 8 föreslås därför som allmän regel att när fordran har
utmätts kronofogdemyndigheten i stället för att sälja fordringen skall söka
driva in den hos sekundogäldenären. Närmare bestämmelser om hur det skall gå
till finns i 11-13 88, varjämte kompletterande föreskrifter enligt beredningen
bör meddelas i administrativ ordning, t.ex. om anteckningar på skuldebrev. 1
fråga om inflytande belopp blir 14 kap. tillämpligt.

Beredningens förslag innehåller
inle någon bestämmelse om indrivning av rätfighet, som inle kan betecknas som
fordran. Beredningen framhåUer att indrivning av rättighet som sådan knappast
kan bli aktuell. Däremot kan det. om l.ex. utmätt patenträtt medför
fordringsanspråk, vara lämpligt att en sålunda aktualiserad fordran som härrör
från den utmätta rättigheten drivs in av kronofogdemyndigheten. Sådana fall
omfattas av bestämmelserna i 10-13 88 och någon särskild föreskrift som
understryker nämnda möjlighet har inte synts behövlig.

Indrivning av fordran i den ordning
som förutsätts i 10-12 88 i beredningens förslag kan dra ul på tiden. Även om
det är föga önskvärt alt då tillgripa försäljning, har del inte synts
beredningen lämpligt att helt avslå från en sådan realisationsmöjlighet. 113 8
föreslås därför att om fordran inte kan drivas in inom rimlig tid, den får
säljas om del finnes lämpligt och hinder eljest inte möter.

Del förutsätts enligt beredningen
inte att allvarligt försök har gjorts att driva in fordringen, utan
förhållandel kan t.ex. vara att förfallodagen är avlägsen och överenskommelse
om betalning i förtid inte har uppnåtts. Även av andra skäl kan man ibland från
böGan se att indrivning kommer att ta lid. t.ex. om kronofogdemyndigheten har
utmätt en fordran på grund av ett byggnadskontrakl och uppgörelse inte kan
väntas förrän om ett eller annat år. 1 sådana fall kan del vara tveksamt, om
kronofogdemyndigheten skall vänta så länge eller sälja fordringen i befintligt
skick. Enligt bered-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. m 633

ningens mening bör man iaktta största återhållsamhet med
försäljning, när fordringen är oklar av sådan anledning som har nämnts nu. Det
är i och för sig konsekvent att om gäldenären själv måste vänta på betalning,
även utmiitningssökanden kan få vänta. Saken kan emellertid komma att förhalas,
t.ex. därför alt gäldenären inte är intresserad av att medverka till eller
kanske direkt försvararen uppgörelse. Det måste därför enligt beredningen
finnas utrymme att handla efter omständigheterna i syfte alt få mesta möjliga
valuta för fordringen.

Remissyttrandena. Beredningens
förslag att ulmätt fordran i första hand skall drivas in i stället för alt
säljas har inle föranlett erinran från någon remissinstans. Svea hovrätt
framhåller alt det inte torde råda nägot tvivel om att försäljning av en fordran
i allmänhet ger sämre ekonomiskt utbyte än att driva in fordringen.

Föredraganden. Det är enligt min
mening uppenbart att försäljning av utmätt fordran som regel ger sämre resultat
än indrivning hos den betalningsskyldige. Jag godtar därför förslaget att
utmätt fordran om möjligt skall drivas in i stället för att säljas. Det synes
lämpligt att en bestämmelse härom får inleda den avdelning i förevarande
kapitel som handlar om indrivning av utmätt fordran. I departementsförslaget
har emellertid även en bestämmelse om alt utmätt fordran i andra hand får
säljas tagits upp i förevarande paragraf Samtidigt har bestämmelserna jämkats
redaktionellt.

I 10 8 anges sålunda att utmätt
fordran skall av kronofogdemyndigheten drivas in hos sekundogäldenären samt att
fordringen dock får säljas, om indrivning inle kan ske inom rimlig tid. Det är
tydligt att hinder mot försäljning som föreskrivs i 8 kap. gälleräven i detta
fall.

I detta sammanhang vill Jag
framhålla att banktillgodohavande bör utmätas såsom en fordran.

11 8 I paragrafen, som motsvarar 10 kap. 11 8 i
beredningens förslag, behandlas förfarandet vid indrivning hos
sekundogäldenären.

GäUande rätt. Här kan hänvisas till
redogörelsen för gällande rätt under 10 8.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att den åtgärd som ligger närmast lill hands när utmätt fordran
skall drivas in naturligtvis är att kronofogdemyndigheten anmodar
sekundogäldenären att betala sin skuld till myndigheten, om den är förfallen
till betalning. Bestämmelse härom har tagits upp i första stycket av 10 kap. 11
§. Enligt förslaget skall betalningsanmodan ske utan dröjsmål. Beredningen har
inte funnit anledning göra undantag för fall då hinder mot försäljning skulle
ha mött. Om betalning flyter in efter skedd anmodan, omfattas medlen givetvis
av den redan skedda utmätningen.

Är fordringen förfallen till
betalning, torde enligl beredningen solvent sekundogäldenär
regelmässigt hörsamma kronofogdemyndighetens

3 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del 2

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. Il § 634

anmodan och betala skulden till myndigheten. Det torde
också vara klart att om uppsägningslid gäller, en anmodan frän
kronofogdemyndigheten till sekundogäldenären att betala har samma verkan som om
gäldenären själv hade sagt upp fordringen Qfr 5 kap, 30 8 i beredningens
förslag). Det kan emellertid enligt beredningen vara olägligt att behöva
avvakta uppsägningstidens utgång. Detsamma gäller naturligtvis, om en fordran
förfaller viss bestämd dag som ligger mer eller mindre längt fram i tiden. Om
kronofogdemyndigheten i sådana fall inte rimligen kan avvakta förfallodagen,
är myndigheten f n. nödsakad alt säQa fordringen.

Att sälja en fordran är emellertid,
framhåller beredningen, ett realisa-tionssält som kan ge mycket dåligt
resultat, till skada såväl för utmätningssökanden, om han inte själv ropar in
fordringen, som för gäldenären. Beredningen har därför övervägt att låta
kronofogdemyndigheten bestämma att sekundogäldenären skall betala i förtid, om
del kan ske utan kännbar olägenhet för honom. Del kan ibland förhålla sig på
det sättet alt sekundogäldenären - t.ex. en bank - inte har något emot att
tillmötesgå kronofogdemyndigheten men inte anser sig kunna betala före
förfallodagen av den anledningen att det innebär ett åsidosättande av de
avtalsvillkor som gäller mellan gäldenären och sekundogäldenären.

Beredningen framhåller att de Fall
av utmätning som rör fordran bunden för lång tid naturligtvis är sällsynta. Den
antydda regeln kunde antas få viss användning beträffande fordringar som
förfaller efter viss uppsägningstid och då avsevärt underlätta att
utmiälningsärendel avslutas inom rimlig tid. Del kan emellertid enligl
beredningen resas invändningar mot au låta kronofogdemyndigheten ensidigt
bestämma om förfallotiden. Även om man kan utgå från att kronofogdemyndigheten
skulle handha befogenheten med försiktighet, har beredningen ansett sig böra
ta hänsyn därtill. Beredningen föreslår i stället endast en bestämmelse om att
kronofogdemyndigheten får med sekundogäldenären avtala om förtida betalning
och den nedsättning av fordringens belopp som kan föranledas därav. Denna
bestämmelse har tagits upp som andra stycke i 11 8.

1 fråga om behövlig rabattering av
fordran med låg ränta är det enligt beredningen inle alltid givet alt
tillämpning av 2 kap. 17 8 i beredningens förslag ger sekundogäldenären
tillräcklig kompensation. Om del allmänna ränteläget ligger högt, är
tillämpning av sistnämnda lagrum inte tillfyllest. Från gäldenärens synpunkt
torde inte någol vara alt erinra mol att kronofogdemyndigheten vid indrivning
medger en reduktion till belopp som motsvarar dagsvärdet, eftersom en
försäljning inle kan väntas ge bättre resultat. Kronofogdemyndigheten bör
därför kunna avtala om en sådan reduktion.

Remissyttrandena. Det ligger enligt
RSV i sakens natur att anmodan alt betala skall göras så snabbt som det
någonsin är möjligt. Orden ""utan dröjsmål"' i paragrafens
första stycke bör därför utgå. RSV framhåller att liknande uttryckssätt i UL
har utmönstrats under det hittillsvarande reformarbetet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 12 § 635

Beträffande bestämmelsen i andra
stycket anser advokatsamfundet, som i och för sig inte har någol att erinra mot
förslaget, att anvisningar bör meddelas för diskontering av fordran till
nuvärde vid betalningstillfällel, så alt inle gäldenärens intresse träds för
när.

Länsstyrelsen i Norrbollens län lar
upp frågan hur det skall förfaras om sekundogäldenären försätts i konkurs.
Länsstyrelsen undrar om kronofogdemyndigheten i sådant fall bör i enskilt mål
bevaka den utmätta fordringen i konkursen.

Föredraganden. Som beredningen har
föreslagit bör vid indrivning av utmätt fordran kronofogdemyndigheten anmoda
sekundogäldenären att betala förfallen skuld till myndigheten. Det är enligt
min mening lämpligt att det i bestämmelsen härom, på liknande sätt som
beträffande exekutiv försäljning (8 kap. 3 8). anges att sådan anmodan skall
ske ulan dröjsmål. Jag godtar vidare förslaget all kronofogdemyndigheten skall
kunna träffa avtal med sekundogäldenären om betalning av fordran som inte är
förfallen och om nedsättning av fordringsbeloppel med anledning av förtida
betalning. Jag kan också ansluta mig till beredningens överväganden beträffande
principerna för sådan nedsättning. 1 den mån närmare anvisningar kan anses
behövliga i fråga om diskontering av fordran i fall som nu avses får sådana
anvisningar meddelas av RSV.

En remissinstans har ställt frågan
om kronofogdemyndigheten i enskilt mål bör bevaka utmätt fordran i
sekundogäldenärens konkurs. Med anledning härav villjag framhålla att enligt 4
kap. 31 S i departementsförslaget har kronofogdemyndigheten befogenhet att
vidta de åtgärder beträffande utmätt egendom som behövs föratt sökandens rätt
skall tas till vara. Bestämmelsen innefattar bl.a. befogenhet att bevaka utmätt
fordran i sekundogäldenärens konkurs. Har myndigheten fått kännedom om att
sekundogäldenären har försatts i konkurs, får det anses åligga myndigheten att
bevaka fordringen i konkursen, såvida inte utmätningsgäldenären själv har gjort
sådan bevakning.

12 8 Denna paragraf innehåller bestämmelser om det fallet
att sekundogäldenären inte betalar frivilligt. Den motsvarar 10 kap. 12 8 i
beredningens förslag.

Gällande rätt. Enligl nuvarande
ordning har utmätningsmannen inte någon befogenhet att vidta exekutiva åtgärder
hos sekundogäldenären, när fordran har blivit utmätt Qfr däremot 20 8
införsellagen och 67 a 8 3 mom. UL).

Lagberedningen. Beredningen har
ansett det lämpligt att kronofogdemyndighetens befogenheter efter utmätning av
fordran vidgas. 1 första stycket av 10 kap. 12 8 föreslås att om
sekundogäldenären inte betalar frivilligt, kronofogdemyndigheten skall utsöka
den utmätta fordringen i fall då exekutionstitel finns. Sistnämnda
förutsättning gör att den omedelbara betydelsen av bestämmelsen är ganska
begränsad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 12 § 636

Beredningen har övervägt, om
kronofogdemyndigheten även bör åläggas alt söka utverka exekutionstitel, något
som ibland kan vara Jämförelsevis enkelt t,ex, genom lagsökning eller
betalningsföreläggande, men har inte anseti det lämpligt att myndigheten lar en
så parlsbetonad befattning med saken. Mot rent exekutiva åtgärder från
kronofogdemyndighetens sida kan enligt beredningen inte någon principiell
erinran göras, men däremot är del vanskligt all låta kronofogdemyndigheten
träda in i gäldenärens ställe som part i en process. Även om denna särskilt i
fråga om betalningsföreläggande kan lill en början synas myckel enkel, kan
saken emellanåt kompliceras och kronofogdemyndigheten skulle då antagligen
nödgas lägga ned saken, om inte gäldenären - eller utmätningssökanden - vill
eller kan fullfölja den. Beredningen har därför stannat för att överiåta åt
utmätningssökanden alt väcka talan, om han vill driva saken vidare.

Enligt 5 kap. 21 § första stycket i
beredningens förslag har kronofogdemyndigheten möjlighet all, om fordran eller
rättighet har blivit utmätt och tvist råder om fordringens eller rättighetens
bestånd, förelägga sökanden att väcka lalan mol sekundogäldenären eller den
från vilken rättigheten skall utgå. När det gäller att driva in utmätt fordran
kan del, anför beredningen, inträffa att sekundogäldenären inte gör någon
invändning mol den utmätta fordringens existens men ändå underlåter att
betala. Även för sådant fall krävs en exekutionstitel. Som andra stycke i 12 8
har därför tagits upp föreskrift, enligl vilken 5 kap. 21 8 första stycket får
tillämpas även när sekundogäldenären underlåter att betala utmätt fordran trots
att tvist inte råder. Enligt beredningen bör föreläggande vid påföljd att
utmätningen hävs inte meddelas, om det skulle vara betungande för sökanden och
fordringen ulan större olägenhet kan säljas.

Remissyttrandena. Frågan om del bör
åvila kronofogdemyndigheten all utverka exekutionstitel beträffande utmätt
fordran diskuteras närmare av RSV. I fråga om enskilda mål är RSV inle
främmande för att sådan skyldighet skulle kunna föreligga i enkla fall. RSV har
emellertid tills vidare stannat för uppfattningen att kronofogdemyndigheten bör
kunna utverka exekutionstitel endast i allmänna mål. Myndigheten bör i sådana
mål kunna väcka talan mot sekundogäldenären, vilket bör ske genom lagsökning
eller betalningsföreläggande. Om sekundogäldenären bestrider lalan och målet
hänskjuts till rättegång, får myndigheten vid behov uppdra åt advokat all föra
statens lalan. Ein vansklig fråga är enligl RSV om talan bör väckas eller den
utmätta fordringen säljas. Kronofogdemyndigheten får härvid beakta å ena sidan
arbetet och kostnaderna med en process och å andra sidan ölägenheterna med en
.försäljning. På motsvarande sätt, anför RSV vidare, uppkommer i enskilda mål
fråga huruvida föreläggande all väcka lalan skall meddelas utmätningssökanden
eller om försäljning skall ske. Det är i dessa fall enklast alt låta sökanden
själv bestämma om han vill väcka talan. Dessutom är del knappast lämpligt att
utmätningen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 12 § 637

skall kunna hävas om ett föreläggande inte iakttas, RSV
anser därför att kronofogdemyndigheten i dessa fall bör bereda
utmätningssökanden tillfälle att inom viss tid väcka talan mol
sekundogäldenären. Om sökanden inle väcker lalan, bör fordringen säljas.

Även utredningen om
säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen och kronofogdeföreningen anser att
kronofogdemyndigheten bör kunna utverka exekutionstitel mot sekundogäldenären i
allmänt mål. Som skäl anför nämnda utredning att möjligheten att ta ut det
allmännas fordringar inle bör göras beroende av utmälningsgäldenärens intresse
av att själv driva in sin fordran hos en sekundogäldenär. Enligt länsstyrelsen
i Stockholms län är det oklart om bestämmelsen 112 8 andra stycket innebär att
kronofogdemyndigheten i egenskap av representant för staten skall kunna utverka
exekutionstitel i allmänt mål.

Svea hovräu. som menar att den
föreslagna möjligheten all meddela föreliggande har goda skäl för sig, anser
att uppmärksamhet bör ägnas ål frågan hur partsställningen skall vara beskaffad
och hur käranden har att formulera sin talan. Enligt hovrättens mening kan
sekundogäldenären inte rimligen åläggas att betala till sökanden, utan betalning
bör ske till kronofogdemyndigheten (eller möjligen till utmätningsgäldenären).
Vidare bör kanske konstateras att dom i process mellan sökanden och
sekundogäldenären inte behöver anses bindande för och emot gäldenären. Skulle
emellertid denne väcka talan om betalning för samma fordran, kan sekundogäldenären
naturligtvis stödja sig på den tidigare domens bevisverkan, om han vann den
processen, eller framställa betalningsinvändning, i den mån han har ålagts
betalningsskyldighet genom den första domen och har betalat. Skulle däremot
betalning yrkas direkt till sökanden eller utmätningsgäldenären vara bunden av
dom mellan sökanden och sekundogäldenären, bör enligt hovrätten sökandens rätt
begränsas till storleken av utmätningsfordringen. Advokatsamfundet ifrågasätter
om inle bestämmelsen om föreläggande måste kompletteras med förbud för
sökanden att med sekundogäldenären träffa förlikning som kan lända
utmätningsgäldenären till förfång.

Föredraganden. Jag godtar förslaget
att kronofogdemyndigheten skall utsöka utmätt fordran, om sekundogäldenären
inte betalar frivilligt och exekutionstitel finns. Enligt 4 kap. I 8 andra
stycket i departementsförslaget får då utmätning ske.

Beredningen har avvisat möjligheten
att ge kronofogdemyndigheten befogenhet att själv väcka lalan i saken i fall då
sekundogäldenären inle betalar frivilligt. Delta har kritiserats av några
remissinstanser, som har ansett all kronofogdemyndigheten bör kunna utverka
exekutionstitel i allmänna mål. För egen del anserjag att det inte skulle vara
lämpligt om kronofogdemyndigheten i egenskap av exekutiv myndighet skulle ha
att föra talan vid domstol. Detta gäller såväl enskilda som allmänna mål. Bl.a.
måste beaktas att processen kan bli långvarig och kostsam, även om förd-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 12 § 638

ringen lill synes är obestridd. Jag vill erinra om att i 4
kap. 31 8 i departementsförslaget, som reglerar kronofogdemyndighetens
befogenheter beträffande utmätt egendom, har tagits upp en uttrycklig
bestämmelse om att kronofogdemyndigheten inte får väcka talan vid domstol eller
svara i mål angående egendomen. Jag delar beredningens uppfattning att det i
stället bör ankomma på sökanden att vid behov väcka talan angående utmätt
fordran. Detta överensstämmer med vad departementsförslaget innehåller för det
närliggande fallet att tvist råder om utmätt fordrans beständ (4 kap. 22 S
första stycket). Med sökanden åsyftas i förevarande paragraf, liksom på andra
håll i balken, även staten resp. kommun såvitt avser allmänna mäl Qfr I kap. 7
8 första stycket). Till frågan vem som bör företräda staten återkommer jag i
det följande.

En remissinstans har kritiserat
beredningens förslag att kronofogdemyndigheten skall kunna förelägga sökanden
alt väcka talan mot sekundogäldenären vid äventyr alt utmätningen hävs. Nämnda
remissinstans har förordat att sökanden i stället skall beredas tillfälle att
väcka talan och att fordringen bör säQas om lalan inte väcks. Med anledning
härav villjag till en början framhålla att beredningens förslag innebär att
kronofogdemyndigheten skall diskretionärt pröva huruvida föreläggande bör
meddelas. Jag vill också erinra om beredningens uttalande att föreläggande inte
bör meddelas om det skulle vara betungande för sökanden och fordringen utan
större olägenhet kan säljas.. Det är vidare enligt min mening lämpligt att
samma ordning får gälla för nu förevarande situation som i fall dä fordringens
existens är tvistig Qfr 4 kap. 22 8 första stycket). 1 detta sammanhang kan
påpekas att sökanden torde vara berättigad att även utan stöd av föreläggande
väcka lalan mot sekundogäldenären om dennes betalningsskyldighet. Har i
enlighet härmed lalan redan väckts, saknas anledning för kronofogdemyndigheten
att meddela föreläggande. Jag godtar sålunda beredningens förslag rörande
föreläggande för sökanden.

Jag vill understryka att förslaget
ger kronofogdemyndigheten möjlighet att. när sekundogäldenären inte betalar
frivilligt trots att tvist inte råderom fordringens existens, välja mellan alt
meddela sökanden föreläggande och att sälja fordringen. Vilken åtgärd som bör
vidtas får bli beroende på omständigheterna i det särskilda fallet.

Som har påpekats i det föregående
gäller bestämmelsen om föreläggande även i allmänna mål. En särskild fråga är
vem som bör företräda staten resp. kommun i rättegång angående fordran som har
utmätts i allmänt mål. Det synes lämpligt att befogenheten liksom i andra
liknande fall, bl.a. när tvist råder om utmätt fordrans bestånd, tillkommer RSV
(se 2 kap. 30 8 andra stycket i departementsförslaget). Verket kan därvid
förordna kronofogde som ombud i målet, om det är lämpligt.

1 ett par remissyttranden har
tagits upp vissa processuella frågor rörande talan som sökanden med stöd av
föreläggande enligt förevarande paragraf väcker mot sekundogäldenären. Med
anledning härav får jag hänvisa till

opaginerad Kontrollera mot PDF

prop. 1980/81:8 9 kap. 13 och 14 §§ 639

vad som har anförts under 4 kap. 21 och 22 88 samt
därutöver framhälla följande. Föremål för lalan enligt 4 kap. 22 8 första
stycket är fordringens existens. Del är emellertid tydligt att föreläggande
enligt nu förevarande bestämmelse bör, om syftet skall uppnås, gå ut på alt
sökanden skall yrka åläggande för sekundogäldenären att utge fordringsbeloppet.
Bestämmelsens lydelse har därför jämkats något i departementsförslaget.
Huruvida sökanden yrkar åläggande för sekundogäldenären att betala till
kronofogdemyndigheten eller till utmätningsgäldenären är av underordnad
betydelse. Fordringsbeloppet skall givetvis under alla förhållanden utges till
kronofogdemyndigheten. Dom i mål mellan sökanden och sekundogäldenären kan
inte anses bindande för eller emot utmätningsgäldenären.

Åtgärder efter utmätning av pantbrev m.m.

13 och 14 88 Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om
de åtgärder som utmätning av pantbrev kan leda till. De motsvarar 10 kap. 14-
16 §8 i beredningens förslag.

Gällande rätt. 1 91 a och 91 b 88
UL finns bestämmelser om utmätning av pantbrev i fast egendom eller i skepp.
Reglerna är tillämpliga även beträffande pantbrev i skeppsbygge (62 8 4 mom.
UL). 91 a 8 1 och 2 mom. innehåller bestämmelserom i vad mån pantbrev får
utmätas och om säkerställande av utmätningen. 1 3 mom. ges föreskrifterom de
tvä alternativa åtgärder till vilka utmätningen kan leda. Den ena innebär att
den intecknade egendom i vilken pantbrevet gäller tas i anspråk. Så skall ske.
om borgenären yrkar det inom en månad från utmätningsbeslutet. När utmätningsmannen
har meddelat beslut om att egendomen tas i anspråk, skall denna anses utmätt.
Den andra åtgärden innebär att pantbrevet pantförskrivs till utmätningssökanden.
Sådan pantförskrivning skall ske. om sökanden inte inom nyssnämnda tid har
yrkat att den intecknade egendomen tas i anspråk eller om yrkande därom
återkallas. 4 mom. första meningen och 5 mom. i 91 a S innehåller bestämmelser
om lösandet av tvist huruvida något finns att utmäta av pantbrev. I 4 mom.
andra meningen föreskrivs att innan tvisten har blivit avförd genom dom som har
vunnit laga kraft, beslut om egendomens tagande i anspråk får meddelas eller
pantförskrivning av pantbrevet ske endast om rätten förklarar alt hinder inte
möter däremot.

Enligt 91 b 8 UL sker
pantförskrivning av utmätt pantbrev genom att utmätningsmannen utfärdar bevis
till borgenären att pantbrevet utgör pant för dennes fordran och överlämnar
pantbrevet till honom eller, om annan än den intecknade egendomens ägare
innehar detta, underrättar innehavaren om panlförskrivningen. 1 underrättelsen
skall anges att innehavaren inte får lämna ut handlingen lill skada för
borgenären. Slutligen föreskrivs i paragrafen att andel i pantbrev som
tillkommer delägare i den intecknade egendomen inte får pantförskrivas för sig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 "Z?- '- "''' '4 >i
640

Lagberedningen. I första stycket av
10 kap. 14 8 i beredningens förslag föreskrivs i saklig överensstämmelse med 91
a 8 UL att när pantbrev i skepp eller fast egendom har blivit utmätt, den
intecknade egendomen får tas i anspråk enligt 15 S eller pantbrevet
pantförskrivas till sökanden enligt 16 8. Som andra stycke har tagils upp en
uttrycklig bestämmelse om att pantbrev inte får säQas. Beredningen påpekar att
bestämmelsen i sak överensstämmer med gällande lag.

15 8 i beredningens förslag
innehåller en bestämmelse att om sökanden vill att den intecknade egendomen
skall tas i anspråk, yrkande därom skall framställas inom en månad från
utmätningen. Beredningen påpekar alt med ""utmätningen""
avses beslutet a.tl pantbrevet har utmätts. Framställs inte yrkande eller
återkallas framställt yrkande eller vinner det inte bifall, skall
pantförskrivning ske enligt 16 S. Någon uttrycklig bestämmelse därom har inte
ansetts behövlig, eftersom något tredje alternativ inle finns. Beredningen
understryker att utmätning av pantbrev innebär att även tillägg till
pantbrevets belopp enligt 264 8 sjölagen resp. 6 kap. 3 S JB - eventuellt enbart
tillägg - får tas i anspråk, trols att ägarhypotekel inte omfattar sådant
tillägg.

En motsvarighet till andra meningen
i 91 a 8 4 mom. UL - om hinder mot att den intecknade egendomen tas i anspråk
eller att pantbrevet pantförskrivs innan tvisten har blivit slutligt avgjord -
har såvitt avser beslut om egendomens ianspråktagande tagits upp som andra
stycke i 15 S. I tredje stycket av 15 8 meddelas bestämmelse om att när
kronofogdemyndigheten har meddelat beslut om att den inlecknade egendomen tas
i anspråk, den skall anses utmätt. Beredningen påpekar att om egendomen skall
säljas för annan fordran, utmätningen av pantbrevet i och för sig ger rätt till
betalning med förmånsrätt.

Pantförskrivning av utmätt pantbrev
skall, anför beredningen, ske när det inle längre kommer i fråga alt ta i
anspråk den egendom i vilken pantbrevet gäller. Första stycket i 10 kap. 16 8
i beredningens förslag, som ger närmare regler om hur pantförskrivningen går
till. överensstämmer helt med 91 b 8 UL. I andra stycket sägs att bestämmelsen
i 15 8 andra stycket har motsvarande tillämpning beträffande pantförskrivning
av pantbrevet.

RenUssyiirandeiia. Enligt RSV bör
bestämmelserna om åtgärder efter utmätning av pantbrev ses över med beaktande
av de synpunkter som RSV har anfört om möjligheten till sådan utmätning efter
det att den intecknade egendomen har blivit utmätt och om behovet av alt kunna
meddela föreläggande när tvist råder om i vad mån utmätt pantbrev utgör
säkerhet för fordran (se under 4 kap. 3. 22 och 29 85 i departementsförslaget).
Vid översynen bör enligt RSV iakttas skillnaden mellan enskilda och allmänna
mål. I allmänna mål kommer av naturliga skäl aldrig pantförskrivning i fråga.
1 stället förenas vid behov utmätning av pantbrev i faslighet med omedelbar
utmätning av fastigheten. De särskilda förhållandena beträffande allmänna mål
bör enligt RSV framgå omedelbart av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 9 kap. 13 och 14 §§ 641

lagtexten. Även hovrätten för Övre Norrland anser att
bestämmelserna bör ses över.

Möjligheten att pantförskriva
utmätt pantbrev lill utmätningssökanden kritiseras av hovrätten för Västra
Sverige, som framhåller att genom sådan åtgärd avslutas förfarandet. Sedan kan
sökanden behålla fordringen med panträtt i fastigheten hur länge han vill. Här
finns alltså ett singulärt fall. då ett utmätningsförfarande inte leder till
realiserande av ett objekt utan lill att sökanden får en säkerhet för sin
fordran. Nägon anledning att behålla denna ordning föreligger inte enligt
hovrätten. I stället för de alternativa möjligheterna pantförskrivning av
pantbrevet eller direkt ianspråktagande av fastigheten bör enligt hovrälten
införas ett enhetligt förfarande. Detta kan lagtekniskt genomföras pä olika
sätt. En möjlighet är att utmätning av pantbrev får medföra att sökanden skall
anses ha erhållit panträtt i fastigheten, varefter han har möjlighet att i
vanlig ordning inleda exekutivt förfarande. En annan möjlighet är att
fastigheten skall anses utmätt i och med att pantbrevet utmäts och att sökanden
inträder i fastighetsägarens rätt till utdelning pä pantbrevet. Men
förfarandet bör inte automatiskt fortgå efter utmätningen, utan det bör fordras
en särskild begäran om försäljning och utmätningen bör förfalla om inte sådan
begäran framställs inom viss tid. Även Föreningen mellan ombudsmännen hos
Sveriges landshypoteksinstilution anser att reglerna om pantförskrivning av
utmätt pantbrev bör utgå. Föreningen framhåller att sökandens fordran alltid är
förfallen till betalning. Om sökanden inte vill begära försäljning av
fastigheten ulan nöjer sig med att del utmätta pantbrevet pantsätts till
honom, måste detta grundas på en överenskommelse mellan borgenären och
gäldenären angående nya betalningsvillkor m.m. Del är naturligt att gäldenären
själv gör panlförskrivningen. Något skäl varför kronofogdemyndigheten skulle
göra pantförskrivningen föreligger inte enligt föreningen.

Den föreslagna bestämmelsen i 14 §
andra stycket om alt pantbrev inte får säljas kritiseras av RSV. som framhåller
att statsmakterna vid 1971 års reform angående fastighetsexekutionen fann att
en särskild bestämmelse härom var obehövlig. Enligt RSV har sedan dess inte
inträffat något som föranleder annan bedömning.

Föredraganden. I 4 kap. 3 8 andra
stycket i departementsförslaget meddelas en bestämmelse om utmätning av
pantbrev i skepp eller fastighet. Bestämmelsen innebär att pantbrev som är
helt eller delvis obelånat kan las i anspråk genom utmätning hos den inlecknade
egendomens ägare, varvid utmätningen omfattar även tillägg till pantbrevets
belopp. Det förhållandet all den inlecknade egendomen är utmätt skall inte
inverka på möjligheten att få utmätning av pantbrev i egendomen. 4 kap. 22 8
andra stycket i departementsförslaget ger kronofogdemyndigheten möjlighet att i
fall då tvist föreligger i vad mån utmätt pantbrev utgör säkerhet för fordran
hänvisa tvisten till prövning av domstol. Bestämmelserna i 9 kap.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 13 och 14 §§ 642

13 och 14 §8 i departementsförslaget om åtgärder efter
utmätning av pantbrev skall ses mot bakgrund av nämnda föreskrifter.

Två remissinstanser har kritiserat
beredningens förslag att kronofogdemyndigheten skall kunna pantförskriva
utmätt pantbrev till sökanden. För egen del vill Jag till en början framhålla
att de av beredningen föreslagna bestämmelserna om åtgärder efter utmätning av
pantbrev i sak överensstämmer med de regler i ämnet som antogs år 1971 i .
samband med den nya lagstiftningen om fastighetsexekution och som år 1973
vidgades till att gälla även i fråga om skepp. Det kan inte komma i fråga att nu
införa en nyordning på området, om inte de nuvarande reglema har visat sig
medföra olägenheter. Några sådana olägenheter har dock inle påvisats.

I övrigt villjag nämna att om
sökanden nöjer sig med den säkerhet som innehav av pantbrevet innebär, del
framstår som onödigt att den intecknade egendomen skall tas i anspråk. Att
utmätningen inte leder till annat än pantförskrivning torde också kunna vara
lill fördel för såväl egendomens ägare som andra borgenärer med förmånsrätt i
egendomen. Att utmätt pantbrev pantförskrivs till sökanden av
kronofogdemyndigheten och målet avslutas med denna åtgärd skiljer sig från det
ordinära förfarandet i mäl om utmätning, som Ju syftar till att ge sökanden
betalning för hans fordran. Anledning att enbart av principiella skäl avstå
frän nämnda möjlighet torde dock inte föreligga. Departementsförslaget innebär
sålunda att utmätning av pantbrev skall leda antingen till att den intecknade
egendomen tas i anspråk eller till att pantbrevet pantförskrivs till sökanden.

Även i övrigt godtar jag i sak vad
beredningen har föreslagit angående åtgärder efter utmätning av pantbrev.

RSV har ansett att pantförskrivning
av utmätt pantbrev inte kan komma i fräga i allmänna mål. De nuvarande
bestämmelserna i 91 a och 91 b 88 UL om åtgärder efter utmätning av pantbrev är
emellertid i sin helhet tillämpliga även i sådana mål och Jag anser inte att
skäl föreligger att i UB göra undantag för vad som sägs om pantförskrivning.
Enligt min mening . kan det i allmänt mål någon gång vara lämpligt att kronofogdemyndigheten,
i stället för att ta i anspråk aktuell fastighet och låta anstå med
försäljningen, tills vidare nöjer sig med pantförskrivning av utmätt pantbrev,
om säkerheten är tillräcklig. Inte heller i övrigt finns det anledning att ta
upp särskilda bestämmelser för allmänna mål. När del som förutsättning för att
den inlecknade egendomen skall tas i anspråk anges alt sökanden yrkar det inom
viss lid. är det i allmänna mål tillräckligl att frågan inom denna tid väcks
vid kronofogdemyndigheten. Detta bör givetvis antecknas i akten.

1 formellt hänseende kan mot
beredningens förslag anmärkas att det inte framgår med tillräcklig tydlighet
under vilka förutsättningar pantbrevet skall pantförskrivas till sökanden. Jag
delar vidare den av en remissinstans

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 kap. 15 § 643

anförda meningen att uttrycklig bestämmelse inle behövs om
att pantbrev inle får säljas. Att försäljning inte kan komma i fråga följer
redan av att pantbrev som sådant inle medför någon betalningsrätt och framgår
dessutom indirekt av vad nu förevarande bestämmelser föreskriver om de åtgärder
som står till buds. På grund härav har bestämmelsernas lydelse Jämkats
redaktionellt i departementsförslaget.

1 enlighet med det sagda anges i 13
8 första stycket att 'lär pantbrev i skepp eller fastighet har blivit utmätt,
den intecknade egendomen skall tas i anspråk, om sökanden yrkar det inom en
månad frän utmätningen. Andra och iredje styckena i 13 8 innehåller
bestämmelser om hinder mot ianspråktagande av den intecknade egendomen när
tvist råder om i vad mån pantbrevet utgör säkerhet för fordran och om
utmätningsverkan av beslut om sådant ianspråktagande. De överensstämmer med 15
8 andra och tredje styckena i beredningens förslag. 1 första stycket av 14 8 i
departementsförslaget föreskrivs att om sökanden inte inom tid som anges i 13 8
första stycket har yrkat att den intecknade egendomen skall tas i anspråk,
pantbrevet skall pantförskrivas till honom. Andra och tredje styckena i 14 8
överensstämmer med 16 8 i beredningens förslag.

Bestämmelserna om åtgärder efler
utmätning av pantbrev är tillämpliga även på pantbrev i skeppsbygge (se I kap.
9 8).

15 8 Paragrafen, som motsvarar 10 kap. 17 8 i beredningens
förslag, behandlar de åtgärder som står till buds efter utmätning av skuldebrev
som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg.

Gällande rätt. Skuldebrev som är
inlecknal i luftfartyg och inle är belånat kan utmätas hos luftfartygets ägare
och säljas. Även om handlingen är belånad men inte till fulla beloppet kan
utmätning ske, nämligen av ägarhypotekel. För detta fall föreskrivs i 91 8 2
mom. UL att om gäldenären tillkommande rält till andel i inteckning i hans
luftfartyg eller därtill hörande reservdelar har utmätts, utmätningsmannen
skall låta anskaffa särskild inteckningshandling på del gäldenären tillkommande
beloppet, om inte laga hinder möter. Närmare bestämmelser om utbrytning av
utmätt ägarhypotek meddelas i 30 8 lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till
luftfartyg. 1918 2 mom. UL ges också vissa föreskrifter om kungörande av
auktion samt om friskrivande från personligt betalningsansvar för utmätningsgäldenären,
när hel inteckningshandling har tagits i mäl. Handlingen får inte ulan
gäldenärens samtycke säljas med bibehållet betalningsansvar för honom.

Lagberedningen. Anskaffandet av
särskild inteckningshandling för utbrytande av ägarhypotek är en relativt
omständlig procedur och beredningen kan inte se nägot praktiskt vägande skäl
för att behälla denna ordning beträffande inteckning i luftfartyg och reservdelar.
Att inteckning i sådan egendom tills vidare allQämt meddelas för en fordran
utgör enligt beredningen inte något hinder mot att övergå till det system som
nu gäller

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 9 kap. 15 § 644

beträffande pantbrev som är endast ofullständigt belånat.
När åter luftfartygets ägare innehar helt obelånad inleckningshandling, är
utmälningsförfarandet enligt gällande lag enkelt. Såväl i fråga om ett till
särskild inleckningshandling utbrutet ägarhypotek som beträffande inteckningshandling
som ägaren själv innehar är del emellertid enligt beredningen tydligt att
försäljning av handlingen är en olämplig realisationsform. som kan medföra mer
eller mindre betydande förlust för gäldenären. Beredningen anser för sin del
att det system som enligt 91 a 8 UL gäller för pantbrev i skepp och fast
egendom bör tillämpas även beträffande skuldebrev som är inlecknal i
luftfartyg och därtill hörande reservdelar. Bestämmelse härom föreslås i 10
kap. 17 8 första stycket.

Beredningen framhåller att
bestämmelsen innebär att inteckningshandlingen inte fär säljas. I övrigt
medför beredningens förslag att utmätningssökanden får möjlighet att välja
mellan att redan i det aktuella ärendet låta la den intecknade egendomen i
anspråk eller att nöja sig med all inteckningshandlingen tills vidare
pantförskrivs till honom, med rätt för honom alt framdeles vidta åtgärder för
exekution i den intecknade egendomen. En sådan omreglering synes beredningen
inle behöva medföra några komplikationer. Förslaget föranleder alt 30 8 i 1955
års inskrivningslag bör ändras.

Enligt beredningens förslag skall
svaranden i ärendet på motsvarande sätt som enligt 918 2 mom. UL befrias från
personligt betalningsansvar för inleckningshandling som pantförskrivs enligt 10
kap. 17 8- Vad som pantförskrivs blir alltså, framhåller beredningen, endast
det sakrätlsliga ansvar som pä grund av inteckningen vilar på den intecknade
egendomen. Rörde utmätningen ägarens andel i fråga om belånad
inteckningshandling, skall inte heller då något personligt betalningsansvar
föQa med pantförskrivning. Beredningens förslag innehåller sålunda i andra
stycket av 17 8 att pantförskrivning av inleckningshandlingen inle omfattar
personligt betalningsansvar som enligt handlingen åvilar svaranden. Vidare
anges att om inteckningshandlingen är obelånad, kronofogdemyndigheten skall
anteckna på handlingen att ansvarigheten har upphört.

Föredraganden. 1 betänkandet (SOU
1976:70) Rätt till luftfartyg m.m. har föreslagits alt den nuvarande ordningen
med inteckning i luftfartyg för fordran ersätts av bestämmelser om inteckning
och pantbrev, vilka bygger på JB:s och sjölagens nya regler. Förslaget övervägs
f n. i justitiedepartementet. I detta läge är det, som har nämnts under 4 kap.
3 8. lämpligast att departementsförslaget får bygga på nu gällande bestämmelser
i saken.

Jag godtar i sak vad beredningen
har föreslagit om åtgärder efter utmätning av skuldebrev som är intecknat i
luftfartyg eller reservdelar. En remissinstans har förordat att en uttrycklig
föreskrift meddelas om att utmätt inteckningshandling inte får säQas. Redan av
hänvisningen fill 13 och 14 88, som reglerar de båda åtgärder som slår till
buds efter utmätning av pantbrev, följer emellertid att försäljning av utmätt
inteckningshandling

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 10 kap. 645

inte får ske. En föreskrift om försäljningsförbud i
förevarande paragraf kan dessutom skapa oklarhet i fråga om pantbrev.

Den av beredningen föreslagna
föreskriften om all kronofogdemyndigheten vid pantförskrivning av obelånad
inteckningshandling skall anteckna på handlingen att det personliga
betalningsansvaret har upphört saknar motsvarighet i departementsförslaget. En
sådan föreskrift bör i stället las upp i tillämpningsföreskrifter till UB.

10 kap. Försäljning av registrerat skepp

Förevarande kapitel motsvarar 11
kap. i beredningens förslag, vilket i huvudsak överensstämmer med nuvarande
bestämmelser i ämnet.

GäUande rätt. Bestämmelser om
exekutiv försäljning av registrerat skepp finns i lagen (1973:1130) om exekutiv
försäljning av registrerat skepp m.m. (SfL). Lagen gälleräven registrerat
skeppsbygge. Den kompletteras av närmare föreskrifter i förordningen (1975:943)
om exekution i registrerat skepp m.m. Lagen, som trädde i kraft den 1 januari
1976, hade samband med ändringar som samtidigt skedde i sjölagen. Den nya
lagstiftningen ansluter till tvä den 27 maj 1967 i Bryssel undertecknade
konventioner om sjöpanlrätt och fartygshypotek samt om inskrivning av rätt
till fartyg under byggnad.

I SfL används, liksom i sjölagen,
termen skepp som beteckning för fartyg av den storlek som fordras för
registrering i skeppsregistret, dvs. en största längd av minst tolv meter och
en största bredd av minst fyra meter. Mindre fartyg benämns båt.

SfL innehåller endast regler om
exekutiv försäljning. Övriga bestämmelser om exekution i skepp. dvs. om
utmätning, köpeskillingsfördelning, kostnader och klagan m.m., finns i UL.
Exekutiv försäljning av registrerat skepp (inkl. registrerat skeppsbygge)
åvilar överexekutor.

Lagberedningen. 11 kap. i
beredningens förslag innebär endast mindre avvikelser frän SfL, frånsett att
överexekutor som försäljningsmyndighet ersätts av kronofogdemyndigheten.
Förslaget utgår emellertid från lydelsen av SfL enligt remiss lill lagrådet den
26 april 1972.

Föredraganden. Som framgår av vad Jag
har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1) bör de är 1973 antagna
bestämmelserna om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. i allt
väsentligt utan ändring tas upp i UB. I likhet med beredningens förslag
innehåller därför inle departementsförslaget någon närmare motivering till
kapitlet. Här kan i stället hänvisas till förarbetena till Sfl., se betänkandet
(SOU 1971:45) Utsökningsrätt XI, prop.
1973:167, LU 1973:44, rskr 1973:385.

Som har behandlats närmare i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.2) bör exekutiv försäljning av registrerat
skepp m.m, i fortsättningen ankomma pä kronofogdemyndighet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 10 kap. 3 § 646

Inledande bestämmelser

1 och 2 88 Dessa paragrafer motsvarar 11 kap. I 5 och 10 S
tredje stycket i beredningens förslag.

GäUande rått. 1 I 8 första stycket
SfL anges att utmätt skepp, som är infört i skeppsregistret, säljs av
överexekutor samt att försäljningen skall ske på offentlig auktion. Enligt
andra stycket likställs i SfL skeppsbygge, som är infört i
skeppsbyggnadsregistret, med registrerat skepp, I paragrafens tredje stycke
föreskrivs att bestämmelserna i SfL är tillämpliga även pä egendom som utom
riket är införd i register som motsvarar skepps- eller skeppsbyggnadsregistret,
om inte annat följer av vad som är särskilt föreskrivet.

Vad som i SfL sägs om utmätt skepp
gäller enligt 2 8 i tillämpliga delar även när skepp skall säljas exekutivt
under konkurs eller när skepp enligl 10 S andra stycket sjölagen skall säljas
exekutivt på begäran av ägaren.

Föredraganden. Att exekutiv
försäljning av registrerat skepp i fortsättningen skall ankomma på
kronofogdemyndighet följer av 8 kap. I 8 första stycket i departementsförslaget
(se även I kap. 3 8) och någon särskild föreskrift om behörig
försäljningsinyndighet behövs alltså inte i förevarande kapitel. Av I kap, 8
och 9 §§ framgär att registrerat skeppsbygge jämställs med registrerat skepp
och att bestämmelserna om registrerat skepp (inkl. registrerat skeppsbygge) är
tillämpliga även på egendom som utom riket är införd i register som motsvarar
skeppsregistret (resp. skeppsbyggnadsregistret). Motsvarighet till I S Sfl.
behövs därför endast såvitt avser bestämmelsen om alt försäljning av utmätt
registrerat skepp skall ske på offentlig auktion. Föreskrift härom har lagils
upp som första stycke i 1 8 i departementsförslaget.

På grund av den generella regeln i
8 kap, I S tredje stycket i departementsförslaget om alt bestämmelserna i
balken om försäljning av utmätt egendom i tillämpliga delar gäller även när
egendom skall säljas exekutivt under konkurs behövs inte nägon motsvarighet
lill bestämmelsen härom i 2 5 SfL. Betriiffande det fallet att skepp skall
säljas exekutivt enligl 10 8 andra stycket sjölagen får jag hänvisa till vad
som sägs under 8 kap. I 8.

Som 2 8 i departementsförslaget har
i stället tagits upp en uttrycklig bestämmelse om att kapitlet inte giiller
försäljning av andel i eller villkorlig rätt till skepp.

Tidsfrist för försäQning

3 8 Paragrafen motsvarar 1 I kap, 3 8 i beredningens
förslag.

Gällande rätt. Enligt 3 8 första
stycket SfL bör utmätt skepp säljas inom fyra månader från utmätningen, om inte
hinder möter eller anstånd beviQas enligt andra stycket. I paragrafens andra
stycke föreskrivs att anstånd med försäljningen fär beviljas på begäran av
utmätningssökanden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 10 kap. 4 och 5 §§ 647

eller ägaren samt att anstånd på begäran av ägaren får
beviljas endast om sökanden medger det eller särskilda skäl till anstånd
föreligger.

Bestämmelserna i 3 8 Sll. gäller
inte i fråga om uttagande av böter, viten m.m. (punkt 5 övergångsbestämmelserna
till SfL). Enligt 60 8 3 mom. uppbördslagen är bestämmelserna i 3 $ SfL inte
heller tillämp liga vid utmätning för skatter och allmänna-avgifter som avses
i uppbördslagen.

Föredraganden. Förevarande paragraf
i departementsförslaget motsvarar första stycket av 3 8 SfL, I förslaget har
emellertid tillagts en bestämmelse om utgängspunkt för tidsfristens beräknande
i fall då fordran har fastställts till betalning ur skepp och då skepp skall säljas
exekutivt under konkurs.

Andra stycket i 3 8 SfL angående
anstånd med exekutiv försäljning saknar motsvarighet i 10 kap. i
departementsförslaget. Nämnda stycke ersätts av 8 kap. 3 8. till vilken
förevarande 3 8 hänvisar.

Förevarande paragraf bör. i likhet
med motsvarande bestämmelse i SfL. inle vara tillämplig i allmänna mål.
Föreskrift härom meddelas i 24 8.

Utlösnings- och anslutningsrätt

4 och 5 88 Dessa paragrafer motsvarar 11 kap. 4 och 5 §8 i
beredningens

förslag.

GäUande rätt. I 4 8 SfL meddelas
bestämmelser om rätt för borgenär m.fi. att utlösa sökanden och i 5 8
bestämmelser om s.k. anslutningsräit. I

5 8 första stycket anges att om skeppet hör till
konkursbo, förvaltaren kan,

om arvode eller annan kostnad för skeppets förvaltning under konkursen

skall utgå ur skeppet, begära att skeppet säljs för den fordringen. Enligt

andra stycket kan borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanlrätt, pant

rätt på grund av inteckning, retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10 8

förmånsrättslagen, begära att skepp som hör till konkursbo säljs för hans

fordran, om hans rätt till betalning ur skeppet är ostridig eller styrks. Om

borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanlrätt. har framställt sädan be

gäran, får förfarandet inte läggas ned därför att frågan om försäljning för

konkursboets räkning förfaller. Borgenär vars fordran är förenad med

sjöpanlrätt har enligt tredje stycket i paragrafen samma befogenhet som

enligt andra stycket i fråga om utmätt skepp som inte hör till konkursbo.

Begagnar han sig av denna befogenhet, får förfarandet inle läggas ned

därför att frågan om försäQning för utmätningssökandens fordran förfaller.

1 Qärde stycket föreskrivs att bestämmelserna i 4 8 har motsvarande

tillämpning i fråga om rätt alt utlösa konkursbo eller borgenär som har be

gärt att skeppet säljs för fordran som anges i det föregående.

Föredraganden. Orden
"sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar" i 4 8 andra
stycket SfL har i departementsförslaget bytts ut mot "exekulionsfordringen
och uppkomna förrättningskostnader". Med "uppkomna
förrättningskostnader'" avses all sådan kostnad som har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 10 kap. 9-13 §§ 648

föranletts av redan vidtagna åtgärder, vare sig sökanden
har förskotterat kostnaden eller inle. Om sökanden har förskotterat kostnad,
skall kronofogdemyndigheten av medel som betalas av den utlösande tillgodoföra
sökanden ersättning för hans utlägg. 1 övrigt överensstämmer bestämmelserna om
utlösningsrätt i 4 S i departementsförslaget med 4 8 SfL.

Beträffande anslutningsrätt anges i
första stycket i departementsförslaget alt borgenär vars fordrain är förenad
med sjöpanlrätt i skeppet kan begära att detta säQs för hans fordran, om hans
rätt lill betalning är oslridig eller styrks. Hör skeppet lill konkursbo, har
även borgenär vars fordran är förenad med panträtt pä grund av inteckning,
retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10 5 förmånsrättslagen sådan
befogenhet. I andra stycket föreskrivs att om arvode eller annan kostnad för
skeppels förvaltning under konkurs skall utgä ur skeppet, förvaltaren kan
begära att det säljs för den fordringen. Om borgenär vars fordran är förenad
med sjöpanträtt i skeppet har begärt aitt det säljs för hans fordran, får
enligt paragrafens tredje stycke förfarandet inte läggas ned därför att frågan
om försäljning för annan borgenärs eller konkursboets räkning förfaller. Enligt
Qärde stycket tillämpas bestämmelserna i 4 8 i fråga om rätt att utlösa
borgenär eller konkursbo som har anslutit sig enligt första eller andra
stycket.

En remissinstans har ansett alt
konkursförvaltare har intresse av att skepp säljs exekutivt under konkurs även
då det kan finnas sjöpanlrätt. Med anledning härav villjag först erinra om alt
konkursförvaltare enligt 71 8 femte stycket KL har generell befogenhet att
begära att registrerat skepp som finns här i riket skall säljas exekutivt. På
grund av reglerna om skyddsbelopp kan emellertid ett skepp ibland förbli osålt.
Genom utövande av anslutningsrätt kan emellertid borgenärer som nämns i 5 S i
förevarande kapitel få skyddsbeloppet sänkt, varigenom försäljning underlättas.
Beträffande fordran som är förenad med sjöpanlrätt bör det enligl min mening
vara tillräckligt all borgenären själv kan utöva anslutningsrätt för sin
fordran.

Åtgärder före auktion

68 88 Dessa paragrafer motsvarar II kap. 6-8 88 i beredningens förslag.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer med 6-8 88 SIT.

Förhandling och sakägarförteckning

9-13 88 Paragraferna motsvarar 11 kap. 9- 13 88 i
beredningens förslag.

Föredraganden. Bestämmelsen i 11 8 första stycket andra
meningen SfL

att kostnaden för förfarandet tas upp närmast före
exekutionsfordringen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 10 kap. 24 § 649

och betstämmelsen i andra stycket att ränta och annan
biförpliktelse tas upp före fordringens kapitalbelopp, om inte borgenären yrkar
annat, har fått byta plats i departementsförslaget. Anledningen är att det
skall framgå tydligare att den senare bestämmelsen är tillämplig inte bara
beträffande exekulionsfordringen utan även beträffande andra fordringar som tas
upp i sakägarförteckningen.

Bestämmelserna i 12 8 Qärde stycket
SfL om beräknande av fordran som inte är förfallen och som löper utan ränta
eller med låg ränta har med hänsyn till 2 kap. 28 8 i departementsförslaget
fått utgå i förevarande kapitel. Redan av första stycket i 12 S framgår att
beräknandet av fordringen skall ske per dagen för fördelningssammanträde.

1 övrigt överensstämmer 9-13 88 i
departementsförslaget med motsvarande paragrafer i SfL. Anledning saknas all
som en remissinstans har förordat i 13 8 byta ut ordet "skyddad".
Delta ord ansluter till termen skyddsbelopp och används redan f n. (se 13 8
SfL. 13 8 LfL och 29 8 FfL).

Villkor för försäljning

14-17 88 Dessa paragrafer motsvarar II kap. 14-17 88 i beredningens
förslag.

Föredraganden. Vad 16 8 tredje
stycket SfL innehåller om att staten m.fl. inle behöver ställa säkerhet i fall
som avses där saknar motsvarighet i departementsförslaget med hänsyn lill
innehållet i 2 kap. 27 8 i förslaget, I övrigt överensstämmer 14-17 88 i
departementsförslaget med 14-17 88 SfL.

Auktionen

18-23 88 Paragraferna motsvarar II kap. 18-23 SS i beredningens förslag.

Förcdrci.wandeii. 23 8 SfL, som i
fråga om fördelning av köpeskilling och andra tillgängliga medel samt klagan
över överexekutors beslut hänvisar lill UL. ersätts av bestämmelser i 13 och 18
kap. i departementsförslaget. se även 14 kap. Paragrafen saknar därför
motsvarighet i förevarande kapitel. Hänvisningen i 24 S andra stycket SfL till
218 8 3 mom. UL har i departementsförslaget ersatts av hänvisning till 18 kap.
16 8 andra stycket. Paragrafen har i förslaget betecknats 23 S. I övrigt
överensstämmer paragraferna i departementsförslaget med SfL.

Särskild föreskrift beträffande allmänna mål

24 8 Denna paragraf som saknar motsvarighet i beredningens
förslag, innehåller föreskrift om undantag från kapitlets tillämpning i
allmänna mål.

4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 8. Det 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 II kap. 650

Föredraganden. 1 3 S i kapitlet
meddelas bestämmelse om tidsfrist för försäljning av utmätt skepp. Som har
framhållits i motiven till den paragrafen bör den inte vara tillämplig i
allmänna mål. Föreskrift härom har tagits upp i 24 8.

11 kap. Försäljning av regi.streirat luftfartyg m.m.

Detta kapitel motsvarar 12 kap. i
beredningens förslag, vilket i sak i allt väsentligt överensstämmer med
gällande rätt.

GäUande rält. Bestämmelser orn
exekutiv försäljning av luftfartyg finns i lagen (1971:500) om exekutiv
försäljning av luftfartyg m.m. (LfL). Lagen gäller även intecknade reservdelar
lill luftfartyg. Den kompletteras av närmare föreskrifter i kungörelsen
(1971:1102) om exekution i luftfartyg m. m. Lagen ansluter lill en den 19Juni
1948 j Geneve ingången konvention rörande internationellt erkännande av rält
till luftfartyg.

Lfl innehåller endast regler om
exekutiv försäljning. Andra bestämmelser om exekution i luftfartyg, dvs. om
utmätning, köpeskillingsfördelning, kostnader och klagan m.m., finns i UL.
Exekutiv försäljning av luftfartyg och inlecknade reservdelar åvilar
överexekutor.

Lagberedningen. 12 kap. i
beredningens förslag innebär i sak endast mindre avvikelser från LfL, frånsett
att överexekutor som försäQnings-myndighet ersätts av kronofogdemyndigheten.

Kapitlet gäller endast luftfartyg
som är registrerat och intecknade reservdelar till luftfartyg, medan Lfl. är
tillämplig även vid exekutiv försäljning av oregislrerat luftfartyg. Skillnaden
torde enligt beredningen inle ha nägon större praktisk betydelse. Beredningen
påpekar att varken LfL, eller beredningens förslag gäller luftfartyg under
byggnad.

Beredningen framhåller alt vid
utarbetande av SfL användes LfL som förebild. Dessa båda lagar är så nära
överensstämmande att det inte gärna kan komma i fråga att i 12 kap. UEI upprepa
de bestämmelser som nu finns i LfL och har sin motsvarighet i 11 kap. i
förslaget. Beredningen häri stället vall att hänvisa lill sistnämnda kapitel
och därefter ange de avvikelser som niåstc iakttas.

Remissyttrandena. RSV upplyser att
erfarenheterna av LfL är myckel begränsade. Exekutiv försäljning av luftfartyg
har sedan ikraftträdandet av Lfl den I januari 1972 förekommit endast i något
enstaka fall. Den i förslaget använda tekniken med hänvisningar i kapitlet lill
11 kap. berörs av advokatsamfundet, som anser detta vara en naturlig konsekvens
av den likartade behandlingen av skepp och luftfartyg.

Föredraganden. Som framgår av vad
som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1) bör de nuvarande
bestämmelserna om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. tas upp i UB i allt
väsentligt ulan ändring i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 II kap. 2 § 651

sak. I likhet med beredningens förslag innehåller därför
inte departementsförslaget någon närmare motivering till kapitlet. Här kan i
stället hänvisas tiU förarbetena till LfL, se betänkandet (SOU 1968:64)
Utsökningsrätt Vill s. 77 och 261, prop. 1971:20 s. 360, 565 och 580, LU
1971:11, rskr 1971:126.

Jag godtar förslaget att
förevarande kapitel skall avse endast luftfartyg som är registrerade. Som har
behandlats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2) bör exekutiv
försäljning av registrerat luftfartyg m.m. i fortsättningen ankomma på
kronofogdemyndighet.

1 lagtekniskt hänseende anser Jag i
likhet med beredningen all det är lämpligt att i förevarande kapitel hänvisa
till bestämmelserna om exekutiv försäljning av registrerat skepp, vaGämte
avvikande bestämmelser meddelas i den mån del krävs.

Här kan erinras om att i
betänkandet (SOU 1976:70) Rätt till luftfartyg m. m. har föreslagits nya
bestämmelser om inskrivning av rätt till luftfartyg m. m. Förslaget övervägs f
n. i justitiedepartementet. Om förslaget genomförs, kommer skiQaktigheterna
mellan reglema för exekutiv försälj-' ning av skepp och av luftfartyg att bli
ännu färre än f n.

1 6 Paragrafen, som motsvarar 12 kap. 1 8 i beredningens
förslag, inne

håller bl.a. en generell hänvisning till 10 kap.

Föredraganden. Första stycket av
paragrafen innehåller en allmän hänvisning till 10 kap., vars bestämmelser om
exekutiv försäljning av registrerat skepp skall tillämpas beträffande exekutiv
försäljning av registrerat luftfartyg och inlecknade reservdelar, om inte annat
föreskrivs i kapitlet. Det innebär bl.a. all den reglering av frågan om
anslutningsrätt som 10 kap. innehåller och regeln i 10 kap. 19 8 om avvisande
av för lågt bud skall gälla även i fråga om luftfartyg och reservdelar.

Bestämmelsen i 2 8 LfL om att vad
som i lagen sägs om utmätt luftfartyg eller utmätta inlecknade reservdelar till
luftfartyg i tillämpliga delar gäller även när sådan egendom skall säljas
exekutivt under konkurs ersätts av föreskriften i 8 kap. I 8 tredje stycket i
departementsförslaget. Bestämmelserna i 24 8 LfL angående fördelning av
köpeskilling m.m. och om klagan ersätts av 13 och 18 kap., jfr även 14 kap.

Andra stycket i 11 kap. 1 8
angående vissa främmande luftfartyg eller reservdelar ersätter I 8 andra
stycket LfL. Som tredje stycke i I 8 har tagits upp en uttrycklig bestämmelse
att kapitlet inte avser försäljning av andel i eller villkorlig rätt till
luftfartyg eller reservdelar.

2 § Denna paragraf innehåller vissa särbestämmelser om
luftpanträtt

samt om kungörande av och underrättelse om auktion. Den motsvarar 12

kap. 2 8 i beredningens förslag.

Föredraganden. 1 10 kap. i
departementsförslaget finns under 5, 7 och 10 88 bestämmelser som rör
sjöpanlrätt. Beträffande luftfartyg skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 II kap.
3 § 652

nämnda
bestämmelser i stället avse luftpanträtl. Föreskrift härom har tagits upp som
första stycke 12 8-

I andra stycket föreslås vissa föreskrifter som nu
finns i 6 och 7 88 LfL och som ansluter till 1948 års konvention rörande
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg. Som Qärde mening i nämnda
stycke föreslås en uttrycklig föreskrift om att den bestämmelse som 10 kap. 8 8
innehåUer om verkan av bristfälligt kungörande m.m. skall tillämpas även i fråga
om nämnda särskilda föreskrifter rörande försäljning av luftfartyg m.m.

Jag vill erinra om att i 10 kap. 10 8 tredje
stycket har tagits upp bestämmelse alt med fordran som är förenad med panträtt
på grund av inteckning avses även fordran för vilken skepp har tagits i anspråk
enligt 9 kap. 13 8, dvs. efter utmätning av pantbrev, samt rätt till betalning
på grund av ägarhypotek. Enligt 9 kap. 15 8 i departementsförslaget skaU bl.a.
13 8 i samma kapitel ha motsvarande tillämpning när skuldebrev som är intecknat
i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg har utmätts hos den intecknade
egendomens ägare. Tredje stycket i 10 kap. 10 8 kan därför tillämpas även vid
försäljning av luftfartyg eller reservdelar.

3
8 1 denna paragraf, som motsvarar 12 kap. 3 8 i beredningens förslag, meddelas
vissa särbestämmelser om panträtt på grund av inteckning och om försäljning av
reservdelar.

Föredraganden. Medan sjölagen numera innehåller
samma system med pantbrev som JB, bygger lagen (1955:227) om inskrivning av
rätt till luftfartyg på den äldre ordningen, enligt vilken skuldebrev
intecknas och blir bärare av inteckningsrällen. 1 fråga om skuldebrev som har
intecknals i luftfartyg eller reservdelar utgår i stället för tillägg på
pantbrev ränta på skuldebrevets belopp enligl 19 a 8 i 1955 års
inskrivningslag, dock högst för tre år före den dag utmätning sker eller
konkursansökan görs. Med hänsyn lill dessa skiljakiigheler föreskrivs i 3 8
första stycket i departementsförslaget att vad som sägs om pantbrev och
tillägg i 10 kap. 12 och 15 88 i stället skall gälla intecknat skuldebrev och
ränta som anges i 19 a 8 i 1955 års inskrivningslag.

1 10 kap. 12 8 finns som andra stycke en
bestämmelse att om i skepp gäller pantbrev som inte innehas av ägaren och någon
fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet inte har blivit anmäld,
pantbrevels belopp och ett lill tio procent av detta belopp beräknat tillägg
skall tas upp. Enligt första stycket andra meningen i fbrevarande paragraf
skall såvitt angår skuldebrev som är inlecknal i luftfartyg m.m. i stället tas
upp ett års ränta. Detta torde i sak överensstämma med 12 8 andra stycket
första meningen LfL.

Som andra stycke i 3 8 i departementsförslaget har
tagits upp en föreskrift som motsvarar 13 8 andra stycket LfL. Bestämmelsen innesluter
det krav på obligatorisk sakkunnigvärdering av reservdelar som f.n. anges i 73

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 12 kap. 653

8
1 mom. andra meningen UL och som grundas på konvenlionsbestämmelse. Vidare har
som tredje stycke i paragrafen tagils upp bestämmelser som motsvarar 24 8
första stycket andra och tredje meningarna LfL.

4 8
Paragrafen, som motsvarar 12 kap. 4 8 i beredningens förslag, inne

håller bestämmelser om gemensam försäljning av flera luftfartyg och av

luftfartyg jämte reservdelar.

Föredraganden. 1 paragrafen har tagits upp
bestämmelser som med vissa redaktionella jämkningar motsvarar 14 8 LfL,

5 8
1 denna paragraf ges bestämmelser om avräkning på köpeskUlingen.

Den motsvarar 12 kap. 5 8 i beredningens förslag.

Föredraganden. Första stycket i denna paragraf
ersätter 16 8 första stycket Iredje meningen LfL.

I lo kap. 16 S sisla stycket i
departementsförslaget regleras det personliga betalningsansvaret när
överenskommelse har träffats om avräkning på köpeskillingen. 1 stället för
denna föreskrift bör vid försäljning av luftfartyg eller reservdelar
bestämmelserna i 33 8 i 1955 års inskrivningslag gälla. Bestämmelse härom
föreslås i 5 8 andra stycket.

12
kap. Försäljning av fast egendom

Detta kapitel motsvarar 13 kap. i beredningens
förslag, vilket i huvudsak överensstämmer med nu gällande regler.

GäUande rält. Bestämmelser om exekutiv försäljning
av fast egendom finns i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast
egendom (FfL). Lagen är tillämplig även på tomträtt. Den kompletteras av
närmare föreskrifter i kungörelsen (1971:1097) om exekution i fast egendom. De
nya bestämmelsema trädde i kraft den I januari 1972. De hade samband med
tillkomsten av JB, som trädde i kraft samtidigt.

FfL innehåller endast bestämmelser om exekutiv
försäljning. Övriga regler om exekution i fast egendom, dvs. om utmätning,
köpeskillingsfördelning, kostnader och klagan m.m., finns i UL. Exekutiv
försäljning av fast egendom (inkl. tomträtt) åvilar överexekutor.

Lagberedningen. 13 kap. i beredningens förslag
innebär endast mindre avvikelser från FfL, frånsett att överexekutor som
försäQningsmyndighet ersätts av kronofogdemyndigheten,

Remissyitrandena. Lånsstyrelsen i Stockholms län
framhåller att de nya reglerna om exekutiv försäljning av fastighet efter vissa
initialsvårigheter har visat sig vara mera lättfattliga än tidigare regler. De
har också bidragit till alt skapa större klarhet på detta komplicerade
rättsområde. Hittills vunna erfarenheter av FfL visar enligt RSV alt de nya
reglerna om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 12 kap. 654

fastighetsexekution är mera lättillgängliga och.
överskådliga än tii.lii!;ire bestiimmelser Vid lagens tillkomst riktades viss
kritik mot reglerna om förs.Tljnii)).' ;iv fastighetsiillbehör, om försäQiiings
inverkan på särskilda rättigheter och om försäljning av gemensamt intecknade
fastigheter. Dessa bestämmelser ansågs svårtillgängliga. RSV framhåller att
reglema om tillbehörsförsäljning och försäljning av gemensamt intecknade
fastigheter tillämpas ytterst sällan och därför inte föranleder några större
problem. Reglerna om gemensamma inteckningarär dessutom av övergängsnatur.
Bestäninielserna om exekutiv försäljnings inverkan pä rättigheter har större
betydelse. RSV återkommer till sistnämnda fråga vid 33 8. I övrigt hai RSV inte
något att erinra mot förslaget till. 13 kap.

Mot bestämmelserna i stort är
länsstyrelsen i Jämtlands lån kritisk och framhåller att tillämpningen av pfL
under den tid lagen har varit i kraft har i hugsia grad besannat länsstyrelsens
tidigare farhågor att förfarand' t skiilk- vara komplicerat och krävande. Som
exempel på svårigheter nämner liinsstyrelsen bestämmelserna i 6 kap. II 8 aiuh:i stycket JB om avstyckat
områdes ansvar för inteckningar i.stamfasiighelen. Länsstyrelsen liainhrilloi
.ill hiinsyii mäste tas till eventuella avstyckningar som har läsiställN ;iml;i
fram till aiiktionsdagen. Det hade enligt länsstyrelsen varit önskviiri om en
n/igot mera ingående översyn av reglerna om fastighets-auktion liaile skett
iiiiian de förs in i UB.

i;il par remissinstanser tar upp
frågan hur sämjelotl skall behaiulhis vjd exekutiv lorsiiljning.
Jordhniksknsseförbundei diskuterar det fallet ntt sämjelotten är inlecknad fiir
sig eller gemensamt med annan (hel) fastighet. Fi')rhiiiulet fiarnhäller att
utmätt,sämjelotl skall enligl reglerna för försäljning av andel i fastighet
säljas som utmätt rättighet, såvida yrkande (>m indragning av övriga
siimjelotter inte framställs eller bifalls. En sådan ordning kan lått medföra
försäljning till underpris och verka avskräckande på spekulanter.. Därför
undviks detta försäljningssätl i praktiken. För en långivare återstår då att
begära indragning av övriga sämjelotler. Ägarna till dessii ställer sig
emellertid oftast helt oförstående till ett sådant ingrepp. Ägarna till de
olika sänQelotterna har som regel inget som helst samröre ined varandra. En
lösning är att borgenären (banken) anmodar de ägare av sämjelotter som har
inleckningslån i banken att legalisera sina sämjelotter. Fortfarande kvarstår
dock en hel del belånade sämjelotler som inte har legaliserats. En annan utväg
är att förmå ägare till övriga sämjelotter alt begära legalisering. Detta ses
dock oftast som ett omotiverat ingrepp frän bankens sida. När en sämjelotl är
gemensamt inlecknad med en hel faslig-hel. kan det enligt förbundet bli
omöjligt att genomföra försäQning, då man inte samtidigt kan sälja sämjelolten
som rättighet och fastigheten enligl vanliga regler för exekutiv försäQning.
Förbundet anser att den enklaste lösningen skulle vara att sämjelotl betraktas
som fastighet vid exekutiv försäljning. Om panträtt har upplåtils efter den I
januari 1972, skulle dock sämjelotlen behandlas som andel ii fastighet.
Härigenom skulle man ändå i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 12 kap. 655

stort uppnå syftet att framtvinga legalisering av
sämjelotterna. En annan lösning skulle vara att kronofogdemyndigheten fick rält
att begära legalisering när sämjelotl har utmätts.

Föreningen mellan ombudsmännen hos
Sveriges landshypoteksinstilution framhåller alt i brist på särskilda regler
om exekution i sämjelotl risk finns att bestämmelserna om försäljning av ideell
andel i fastighet kommer att tillämpas. Detta kan enligt föreningen leda till
helt orimliga följder för ägare av återstående delar av fastigheten. Föreningen
anser del angeläget att i UB anges alt sämjelotl skall behandlas som
självständig fastighet.

Frågan om behörig
kronofogdemyndighet i fråga om försäljning av fast egendoin berörs i ett par
remissyttranden. Länsstyrelsen i Kronobergs län är kritisk mot att förslaget
ger kronofogdemyndighet möjlighet att säQa fastighet som är belägen i annat
distrikt. Enligt länsstyrelsen bör, pä motsvarande sätt som redan f.n. gäller
beträffande överexekutors behörighet, försäljningen ombesörjas av
kronofogdemyndigheten i den ort där fastigheten är belägen. Länsstyrelsen i
Ålvsborgs län anser alt beredningens förslag i denna fråga är olyckligt.
Länsstyrelsen nämner det fallet att viss faslighet dels har blivit föremål för
betalningsfastställelse, varefter försäQ-ningsärendet har anhängiggjorts hos
kronofogdemyndigheten i det distrikt där fastigheten är belägen, dels har
utmätts av annan kronofogdemyndighet, i vars distrikt gäldenären är bosatt. I
sådant fall kan enligt länsstyrelsen förorsakas onödigt dubbelarbete och i
olyckliga fall uppkomma rättsförluster.

Föredraganden. Beredningens förslag
att de nuvarande bestämmelserna om exekutiv försäQning av fast egendom skall i
allt väsentligt ulan ändring tas upp i UB har godtagits av praktiskt taget alla
remissinstanser. Endast i ett remissyttrande har framförts uppfattningen att en
något mera ingående översyn av reglerna bör ske. För egen del vill Jag först
erinra om att de nuvarande reglerna om exekutiv försäljning av fast egendom
tillkom år 1971 och nu har tillämpats i sex år. Erfarenheterna av den nya
lagstiftningen torde i huvudsak vara goda. vilket bl.a. bestyrks av vad som
har anförts av RSV och av länsstyrelsen i Stockholms län. som handlägger en
mycket stor del av försäljningarna i landet. Den nya ordningen innebär bl.a.
att försäljningsmyndigheten för sin tillämpning har inle bara utförliga och
systematiskt uppställda lagregler ulan även verkställighetsföreskrifler som har
meddelats av regeringen samt vissa närmare föreskrifter och anvisningar
meddelade av RSV.

Det kan emellertid inte bestridas
att lagstiftningen om fastighelsförsäljning ställer stora krav på den
tillämpande myndigheten och att en försäljning ibland kan ställa myndigheten
inför besväriiga frågor. Detta har sin grund främst i att vid exekution i
fastighet som regel finns flera sakägare, vilkas intressen skall beaktas och
avvägas mol varandra. Bestämmelserna har också nära samband med andra
lagregler, i första hand JB som trädde i kraft samtidigt med den nya
lagstiftningen om fastighetsexekution.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 12 kap. 656

Mot bakgrund av det sagda finns det
enligt min mening inte anledning att nu göra bestämmelserna om exekutiv
försäljning av fast egendom till föremål för allmän översyn. Jag godtar sålunda
beredningens förslag all FfL:s bestämmelser bör i huvudsak utan ändring tas upp
i UB. Detta hindrar naturiigtvis inle att ändring bör övervägas beträffande
vissa bestämmelser, i den mån särskilda skäl föreligger därtill. I
remissyttrandena har förordats ändringar i vissa avseenden. Frågan om sådana
ändringar behandlas i anslutning till de olika berörda paragraferna.

Till följd av det sagda innehåller
departementsförslaget. i likhet med beredningens förslag, inle någon närmare
motivering till bestämmelserna i kapitlet. Här kan i stället hänvisas till
förarbetena till FfL, se belänkandet (SOU 1968:64) Utsökningsrätt Vill,
prop.1971:20, LU 1971:11, rskr 1971:126. Efter lagens antagande har ett flertal
paragrafer i lagen ändrats. Här kan särskilt nämnas de ändringar som skedde
genom lagar 1971:1044 och 1971:1213. Beträffande förarbetena härtill se prop.
1971:178, LU 1971:26, rskr 1971:353 saml prop. 1971:179, LU 1971:27, rskr
1971:354.

Som har behandlats närmare i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.2) bör exekutiv försäljning av fast egendom i
fortsättningen ankomma på kronofogdemyndighet.

Förevarande kapitel gäller fast
egendom. Med fast egendom avses enligt I kap. II 8 första stycket i departementsförslaget fastighet,
visst område av fastighet, samfälld mark samt andel i och villkorlig rätt lill
sådan egendom. Flertalet bestämmelser i kapitlet är emellertid fullt ut
tillämpliga endast i fråga om hel fastighet. Att vad som i kapitiel sägs om
fast egendom i tillämpliga delar gäller även tomträtt framgår av I kap. 11 8
andra stycket.

Ett par remissinstanser har tagit
upp frågan om exekutiv försäljning av sämjelotl och förordat att sämjelotl i
exekutivt hänseende skall behandlas som fastighet. Med anledning härav vill jag
framhålla följande. Enligt 1 kap. I 8 andra stycket JB är sämjedelning som har
sketl efler JB:s ikraftträdande utan verkan. Detsamma gäller, på grund av
tidigare bestämmelser vilka fortfarande är tillämpliga beträffande äldre
sämjedelningar, bl.a. sämjedelning som har skett efter den 30 juni 1962 Qfr 15
8 lagen om införande av nya Jordabalken). När sämjedelning saknar verkan, kan
det inte komma i fråga att i exekutivt hänseende behandla sämjelotl som
fastighet även om sämjelollsinnehavarens andel i fastigheten är intecknad för
sig, lika litet som en ideell andel i faslighet i andra fall skall behandlas
som hel fastighet.

1 fall då sämjedelning inte är utan
verkan ligger däremot saken till på annat sätt. Parterna är då bundna av
sämjedelningen i förhållande till varandra och även den som förvärvar endera
parlens rätt är bunden därav. Detta torde gälla även den som exekutivt förvärvar
sämjelottsägares del i regislerfaslighel. Äldre sämjelotler torde ofta vara
separat intecknade. Ofta torde inle heller finnas någol närmare samröre mellan
ägarna lill olika

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 12 kap. 657

sämjelotter. Del bör vidare beaktas att samäganderättslagen
inte är tillämplig på fastighet som är sämjedelad. Härav följer ocksä att vad
som föreskrivs i 8 kap. 8 och 9 SS i departementsförslaget om att egendom kan
säljas exekutivt i sin helhet när utmätning har sketl av andel i egendomen inle
är tillämpligt i fråga om sämjedelad fastighet. Sämjedelning kan visserligen
genom s.k. legalisering erkännas som fastighetsbildning (se lagen 1971:1037 om
äganderättsutredning och legalisering). Vad som har sagts i det föregäende
utgör dock skäl för att sämjelotl i exekutivt hänseende bör i princip behandlas
som faslighet. Vid försäljning av sämjelotl som är gemensamt intecknad med
annan fastighet torde det vara ogörligt att tillämpa en annan ordning.

Jag förordar sålunda att sämjelotl
som grundas på en giltig sämjedelning bör vid tillämpning av UB i princip
behandlas som fastighet. Detta torde dock inte kunna ske genomgående, t.ex. i
fall då sämjelotl är särskilt intecknad samtidigt som den sämjedelade
fastigheten i dess helhet är intecknad och hela fastigheten skall säljas. Del
sagda kan inte anses oförenligt med de regler som förslaget innehåller om
exekution i fast egendom. Uttryckliga bestämmelser i saken torde inte vara
behövliga,

Departementsförslaget saknar
motsvarighet till bestämmelserna i 70-72 88 FfL. Härom villjag närmare anföra
följande.

I 70 8 FfL föreskrivs att i fråga
om överexekutors behörighet i ärende som avses i lagen 10 kap. 10 8 RB har
motsvarande tillämpning samt att om överexekutor finner att han inte får ta upp
ärendet, del skall överlämnas till behörig överexekutor. Beredningens förslag
utgår från alt försäljningen skall ankomma på den kronofogdemyndighet som har
utmätt egendomen, även om fastigheten är belägen i annat distrikt. En sådan
ordning, som överensstämmer med vad som redan f n. gäller i fråga om utmätt lös
egendom i allmänhet, kan inte väntas medföra några särskilda olägenheter. Vid
behov bör den kronofogdemyndighet som har alt ombesörja försäljningen kunna
anlita biträde av kronofogdemyndigheten i det distrikt där fastigheten finns.
t.ex. beträffande beskrivning och värdering. Med anledning av vad en av de
kritiska remissinstanserna har anfört bör påpekas att om viss fastighet utmäts
av mer än en kronofogdemyndighet, målen enligt 4 kap. 32 8 skall föras samman
till en kronofogdemyndighet. Som jag bar framhållit i motiven till nämnda
paragraf bör bestämmelsen anses analogt tillämplig i fall dä fastighet m.m.
dels har utmätts av en kronofogdemyndighet, dels har blivit föremål för
betalningsfastställelse med utmätningsverkan varvid målet om försäljning har
anhängiggjorts vid annan kronofogdemyndighet. Jag godtar sålunda beredningens
förslag om behörig försäljningsmyndighet. Härav följer att någon särskild
forumregel beträffande försäljning inte behövs. Andra meningen i 70 8 FfL har
fått viss motsvarighet i 2 kap. 4 8 i departementsförslaget.

1718 första stycket FfL anges att
talan mot beslut i fråga som avses i 49 eller 67 8 - dvs. rörande indragning av
gemensamt intecknad fastighet eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 12 kap. I och 2 §S .658

förordnande om försäljning av fastighet i dess helhet när
andel däri har utmätts - skall föras särskilt samt att överexekutor skall delge
tappande part beslutet, om detta inte har meddelats i hans närvaro. Enligt
departementsförslaget får försäljning efter indragning av gemensamt intecknad
faslighet eller efter utvidgning av andelsutmätning inte ske förrän beslutet
har vunnit laga kraft (12 kap. 49 8 tredje stycket och 8 kap. 9 8 första
stycket). Beslänimelserna härom förutsätter all talan skall föras särskilt och
att tredje mannen skall iaktta viss besvärstid. Uttrycklig föreskrift om att
talan skall föras särskilt torde inte behövas, bl.a. med hänsyn till att
indragningsbeslutet Jämställs med utmätning. Besvärstiden i nu aktuella fall
regleras i 18 kap. 9 8 andra stycket tredje meningen. Kronofogdemyndighetens
beslut bör delges ägare till indragen fastighet eller andel. Föreskrift härom
kan meddelas av regeringen.

Andra stycket 1718 FfL innehåller
bestämmelse att om överexekutor har tagit upp iirende enligt samma lag, talan
inte får föras om att överexekutor inte var behörig enligt 70 8. Denna
föreskrift får viss motsvarighet i 18 kap. 2 8 första stycket i
departementsförslaget. Tredje stycket 1718 FfL, som beträffande talan mol
överexekutors beslut i (iviigt geneielll hiinvisar till UL, kräver inle någon
direkt motsvarighet i departc-iiientsförslnget.

72 8 ITL slutligen innehåller
bestämmelser om handräckning cfiei exekutiv försiiljning av last egendom.
Paragrafen ersätts av den generella regeln om handräckning i 8 kap. 17 8 i
deparleinentsförslagel.

Inledande bestämmelser

I och 2 88 Dessa paragrafer motsvarar 13 kap. I och 2 SS i
beredningens förslag.

Föredraganden. All exekutiv
försäljning av fast egendom i fortsättningen skall ankomma på kronofogdemyndighet
följer av 8 kap. 1 8 första stycket i departementsförslaget (se även I kap. 3
8) och någon särskild föreskrift om behörig försäljningsmyndighel, motsvarande
I 8 första meningen FfL, behövs alltså inte i förevarande kapitel.

Föreskriften i 2 8 första stycket
FfL om att vad som i Ffl sägs om utmätt fast egendom i tillämpliga delar gäller
även när fast egendom skall säljas exekutivt under konkurs ersätts av den
generella regeln i 8 kap. I 8 tredje stycket i departementsförslaget. På
motsvarande sätt ersätts föreskriften i 2 8 tredje stycket FfL - alt de
bestämmelser som meddelas om pantbrev i tillämpliga delar gäller även
vilandebevis - av I kap. 12 8 i departementsförslaget.

I övrigt överensstämmer förevarande
paragrafer i departementsförslaget med I och 2 88 FH..

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 12 kap. II § 659

Förberedande åtgärder

35 88 Dessa paragrafer motsvarar 13 kap. 3-5 88 i
beredningens förslag.

Föredraganden. Som tredje stycke 13
8, som innehåller bestämmelser om beskrivning och värdering av utmätt
fastighet, har tagits upp en uttrycklig föreskrift att sakkunnig person vid
behov får anlitas för beskrivning och värdering. 5 8 FfL, vari ges
bestämmelser om det fallet att tredje man gör gällande bättre rätt till ulmätt
fastighet eller lill vad som framstår som tillbehör, ersätts av bestämmelser i
4 kap. 25 8, 8 kap. 5 8 och 2 kap. 24 8 i departementsförslaget. 1 följd härav
har bestämmelserna i 4 8 FfL delats upp på två paragrafer, 4 och 5 88- 1 övrigt
överensstämmer departementsförslaget med gällande regler.

Beträffande tillämpningen av
bestämmelserna i 4 och 5 88 angående fastighetsägarens skyldighet att
tillhandahålla vissa handlingar m.m. och alt överlämna pantbrev kan nämnas att
tvång får användas vid behov Qfr 2 kap. 17 8).

Förvaltning av utmätt fastighet

610 88 Dessa paragrafer motsvarar 13 kap. 6-10 88 i
beredningens förslag.

Föredraganden. Med hänsyn till att
kronofogdemyndigheten föreslås överta överexekutors uppgifter beträffande
exekutiv försäljning av fast egendom har bestämmelserna i 7 8 FfL om
omhändertagande av tillbehör till fastighet kunnat förenklas. I övrigt
överensstämmer paragrafema i departementsförslaget med FfL.

Tidsfrist för försäljning

11 § Paragrafen motsvarar 13 kap. 11 8 i beredningens
förslag.

Gällande rätt. Enligl 11 8 första
stycket FfL bör utmätt fastighet säljas inom fyra månader från utmätningen, om
inte hinder möter eller anstånd beviljas enligt andra-Qärde styckena. 1
paragrafens andra stycke föreskrivs att anstånd med försäQningen får beviljas
på begäran av sökanden eller fastighetens ägare samt att anstånd på begäran av
fastighetens ägare får beviljas endast om sökanden medger del eller särskilda
skäl till anstånd föreligger. Anstånd får enligt tredje stycket inte ulan
synneriiga skäl beviljas utöver ett år från utmätningen. 1 Qärde stycket
slutligen anges att i fall som avses i 77 a 8 UL eller 70 8 KL tid som avses i
första och tredje styckena skall räknas från den dag då försäljningen begärdes.

Bestämmelserna i 11 8 gäller inle i
fråga om uttagande av böter, viten m.m. (punkt 9 övergångsbestämmelserna till
FfL). Enligt 60 8 3 mom. uppbördslagen är bestämmelserna i 11 8 FfL inte heller
tillämpliga vid utmätning för skatter och allmänna avgifter som avses i
uppbördslagen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 12 kap. 12 och 13 §'§ 660

Föredraganden. Andra stycket i 11 8
FfL ersätts av 8 kap. 3 8 andra stycket i departementsförslaget. Bestämmelsen i
tredje stycket i 11 8 FfL har tagils upp som andra mening i 11 8 i förslaget.
Motsvarighet till Qärde stycket i 11 S FfL har i förslaget infogats i första
meningen av paragrafen.

Paragrafen bör. i likhet med
motsvarande bestämmelser i gällande lag. inte vara tillämplig i allmänna rnål.
Föreskrift härom meddelas i 69 8-

Utlösnings- och anslutningsrätt

12 och 13 88 Förevarande paragrafer motsvarar 13 kap. 12
och 13 8S i beredningens förslag.

Gällande rätt. 112 8 FfL meddelas
bestämmelser om rätt för borgenär m.fl. att utlösa sökanden och i 13 8 om s.k.
anslulningsrätt. 1 13 8 första stycket anges att om fasligheten hör lill
konkursbo, borgenär som i konkursen har bevakat fordran med panträtt eller
bättre förmånsrätt i fastigheten kan begära att fastigheten säQs för hans
fordran, om hans rätt till betalning ur fastigheten är oslridig eller styrks.
Enligt andra stycket skall borgenär som vill ansluta sig enligt första stycket
anmäla detta hos överexekutor senast två veckor före bevakningssammanträdel. 1
tredje stycket föreskrivs att bestämmelserna i 12 8 har motsvarande tillämpning
i fråga om rält all utlösa den som har anslutit sig enligt första stycket.

Lagberedningen. Beredningen påpekar
alt enligt 5 8 SfL krävs för anslutningsräit i fall som avses där inte alt
fordran har blivit bevakad i konkursen. 1 överensstämmelse härmed torde kravet
på bevakning kunna slopas som förutsättning för anslutningsräit när fastighet
som ingår i konkursbo skall säljas exekutivt. 13 8113 kap. i beredningens
förslag innehåller därför inle något krav på bevakning. Kvar står emellertid
att fordringen - liksom förmånsrätten - skall vara ostridig eller styrkt.

Beträffande skepp och luftfartyg
har beredningen i 11 kap. 5 8 andra stycket och 12 kap. I och 2 88 Jämförda med
förstnämnda lagrum uppmärksammat sjö- och luftpanträttshavares behov av att när
egendomen hör till konkursbo kunna driva fram försäljning, när initiativ först
har tagits från annat håll. Ett motsvarande behov föreligger enligt
beredningen, när nägon har fordran som enligt lag är förenad med förmånsrätt i
fast egendom (resp. tomträtt) och förmånsrätten förfaller, om utmätning eller
konkurs inle inträffar inom viss tid ( se 6 och 7 88 förmånsrättslagen samt
under 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till samma lag). Med hänsyn härtill
föreslås att i 13 8 första stycket i 13 kap. görs ett tillägg. Det innehåller
att om borgenär, vars fordran enligt lag är förenad med särskild förmånsrätt i
fastighet som ingår i konkursbo, har framställt begäran om att fastigheten säQs
för hans fordran, förfarandet inte får läggas ned därför att frågan om
försäljning för konkursboels eller annan borgenärs räkning förfaller.

Beredningen har i 11 kap. 5 8 tredje stycket uppmärksammat
en liknande

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 12 kap. 12 och 13 §§ 661

fråga vid utmätning av skepp som inte hör till konkursbo.
Motsvarande gäller enligt 12 kap. I och 2 88 vid utmätning av luftfartyg m.m.
Även efter utmätning föresläs sålunda sjö- resp. luftpanträttshavare kunna
driva förfarandet vidare. En motsvarande bestämmelse beträffande borgenär med
legal förmånsrätt i fast egendom har tagits upp som andra stycke i 13 8 i 13
kap.

Beredningen erinrar här om att, när
skepp som hör till konkursbo skall säljas exekutivt, förvaltaren kan enligl 5 8
SfL liksom enligt 11 kap. 5 8 i beredningens förslag begära ati skeppet säljs
för betalning av arvode eller annan kostnad för skeppets förvaltning under konkursen.
Motsvarande föresläs enligt 12 kap. I 8 gälla beträffande registrerat
luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg. 1 fråga om fast egendom
torde enligt beredningen konkursboet regelmässigt kunna få ul motsvarande
kostnader ur egendomens avkastning. Det praktiska behovet av möjlighet att få
egendomen såld för sådan fordran synes därför ringa. Beredningen har vidare
ansett det vanskligt att beträffande fast egendom möjliggöra en sänkning av
skyddsbeloppel i det närmaste till noll genom att låta konkursboet få nämnda
rätt. I fråga om skepp och luftfartyg gör sig enligt beredningen sistnämnda
synpunkt inte gällande med samma styrka. Konkursboets kc.stnader kan också
beträffande sådan egendom bli relativt betydande. Beredningen föreslår sålunda
inte någon ändring i vad som nu gäller beträffande fast egendom.

Remissyitrandena. Förslaget alt
slopa konkursbevakning som förutsättning för att borgenär skall få utöva
anslulningsrätt när fastigheten ingår i konkursbo har inle föranlett någon
kritik i remissyttrandena. Advokatsamfundet, konkurslagskommittén och
stadshypotekskassan tillstyrker uttryckligen förslaget.

Advokalstim.fi/ ndet ifrågasätter om inte konkursförvaltaren i fråga om fastighet,
liksom beträffande skepp och luftfartyg, bör kunna utöva anslutningsrätt för
arvode eller annan kostnad för egendomens förvaltning under konkursen.
Samfundet medger dock alt förhållandena mellan de olika egendomsslagen inte är
direkt jämförbara i de hänseenden beredningen har påpekat. Enligt samfundet kan
sädan anslulningsrätt i undantagsfall vara av värde för förvaltaren även
beträffande fast egendom.

Länsstyrelsen i Ålvsborgs län. som
biträder förslaget om anslulningsrätt vid försäljning av ulmätt fastighet som
inle hör till konkursbo, framhåller att bestämmelsen dock kan befaras medföra
att borgenär, för alt slippa stå risken för kostnader, avvaktar att annan
borgenär begär utmätning och försäljning av fasligheten. Vidare anser
länsstyrelsen att del inte klart framgår av bestämmelsen om det för utövande av
anslutningsrätt krävs att borgenären har exekutionstitel.

Föredraganden. Enligt 12 8 i
departementsförslaget, som reglerar utlösningsrätten, skall den utlösande
betala exekulionsfordringen och uppkomna förrättningskostnader. Med
"uppkomna förrättningskoslna-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 12 kap. 14-17 §§ 662

der'" avses i förevarande sammanhang kostnader för
vilka sökanden svarar, vare sig han har förskotterat dem eller inte. I övrigt
överensstämmer 12 8 i departementsförslaget med 12 8 Ffi..

Jag godtar vad beredningen har
föreslagit i fräga om anslutningsrätt. På skiil beredningen har anfört anserjag
inle att anledning föreligger att ge konkursbo rätt att utöva anslutningsrätt
för arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under konkurs.

I enlighet med det sagda anges i
första stycket av deparleinentsförslagel att borgenär, vars fordran är förenad
med förmånsrätt i fastigheten enligt 6 8 I eller 7 8 1 eller 2
förmånsrättslagen, kan begära att fastigheten säljs för hans fordran, om hans
rätt till beialning är oslridig eller styrks. Hör fastigheten till konkursbo,
har även borgenär, vars fordran är förenad med panträtt i fastigheten, sådan
befogenhet. I andra stycket föreskrivs alt om borgenär vill ansluta sig enligl
första stycket, han skall anmäla det hos kronofogdemyndigheten senast två
veckor före bevakningssammanträdet, (m borgenär, vars fordran är förenad med
förmånsrätt i fastigheten enligt 6 § I eller 7 § I eller 2 förmånsrättslagen,
har begärt att fastigheten säljs för hans fordran, får enligt tredje stycket i
paragrafen förfarandet inte läggas ned därför all fiågan om försäljning för
annan borgenärs eller konkursboels räkning förfaller, I Qärde stycket
slutligen anges alt bestämmelserna i 12 S tillämpas i fråga om rätt att utlösa
den som har anslutit sig enligt första stycket.

Med anledning av vad en
remissinstans har anfört vill Jag framhålla att (let inte i något läll krävs
alt den som utövar anslulningsrätt har exekutionstitel för sin fordran. Som
framgår av paragrafen krävs endast att fordringen och fijrmånsrätten är
ostridiga eller styrks.

Försäljning av fastighetstiUbehör

14-17 88 Dessa paragrafer motsvarar 13 kap. 14-17 88 i
beredningens förslag.

Föredraganden. I 14 S tredje
stycket FfL anges att om tvist om tillbehör som avses i 5 S andra stycket
råder, särskild försäljning av tillbehöret inte får ske förrän tvisten har
blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan har gått ut. I
departementsfiirslaget har bestämmelsen Jämkats med hänsyn till reglerna i 8
kap. 5 8 och innebär inle som i FfL något ovillkorligt förbuil mot
försäljning. 1 departementsförslaget anges sålunda att i fråga om tvist om
tillbehör gäller 8 kap. 5 8. Det kan emellertid enligl sakens natur inle gärna
komma i fråga all sälja tillbehöret för sig i sådant läll.

1 övrigt överensstämmer
departementsförslaget med FfL. Bestämmelsen i 15 8 första stycket andra
meningen FfL om all överexekutor träder i kronofogdemyndighetens ställe har
dock inle krävt någon motsvarighet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 12 kap. 24-31 §§ 663

Åtgärder före försäljning på auktion

18-22 88 Paragraferna motsvarar 13 kap. 18-22 88 i
beredningens förslag.

Föredraganden. I 20 8 i
departementsförslaget har som andra stycke tagits upp en föreskrift om att innehavare
av fordran eller rättighet som bör iakttas vid auktionen skall i kungörelsen
uppmanas att anmäla sin rätt till kronofogdemyndigheten senast vid
bevakningssammanträdet. Bestämmelse härom finns f.n. i 20 8 andra stycket
kungörelsen om exekution i fast egendom. I fräga om skepp och luftfartyg finns
däremot motsvarande föreskrift i SfL (6 8) och LfL, (6 8) och föreskrifter som
ersätter dessa har tagits upp i 10 och II kap. i departementsförslaget. Även om förhållandena
inte är helt lika beträffande fastighet saknas enligt min mening anledning alt
reglera frågan i annan ordning i fräga om sådan egendom.

I övrigt överensstämmer
paragraferna i departementsförslaget med 18-22 88 FfL.

Beträffande bestämmelsen i 18 8
andra stycket, att fastighetens ägare och innehavare av nytGanderätt till
fastigheten är skyldiga att låta fastigheten visas på lämplig tid. vill Jag
nämna att tvång får användas vid behov Gfr 2 kap. 17 8).

Bevakningssammanträde

23 8 Paragrafen motsvarar 13
kap. 23 8 i beredningens förslag. Föredraganden. Departementsförslaget
överensstämmer med 23 8 FfL.

Sakägarförteckning

24-31 88 Dessa paragrafer motsvarar 13 kap. 24-31 SS i
beredningens förslag.

Lagberedningen. 13 kap. 24-31 88 i
beredningens förslag överensstämmer, frånsett vissa redaktionella Jämkningar,
med 24-27 och 29-31 88 FfL med undantag för andra meningen i 26 8 första
stycket.

Remissyttrandena. Utformningen av
bestämmelserna om vad som skall tas upp i sakägarförteckningen i fräga om
panträtt kritiseras av hovrätten för Västra Sverige. Hovrätten framhåller att
enligt äldre bestämmelser kapitalbeloppet av vaGe fordringsinteckning skulle
tas upp i borgenärsförteckningen, vartill kunde komma ränta. Om det styrktes
att inteckningen helt eller delvis tillkom fastighetsägaren, skulle den i
motsvarande mån tas upp som ägarhypotek. På grund av panträllskonslruktionen i
JB har det i FfL inte kunnat anges att pantbrev skall las upp i sakägarförteckningen.
1 stället hänförs den aktuella bestämmelsen i 25 8 FfL till fordran som är
förenad med panträtt. Denna bestämmelse har emellertid måst kompletteras med
särskilda bestämmelser dels för del fallet att fordringen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 I2kap.24-3n§ 664

överstiger pantbrevets belopp jämte tillägg (27 8 första
stycket första meningen), dels för det fallet att fordringen understiger
pantbrevets belopp (2 8 och 27 8 första stycket andra meningen), dels ock för
del fallet att fast egendom har tagits i anspråk efler utmätning av pantbrev (2
8). Tillsammans leder dessa bestämmelser till all intecknat belopp alllid skall
tas upp i sakägarförteckningen. Hovrätten anser att detta har uttryckts på ett
ganska invecklat sätt och att det dessutom föreligger en dubblering i
förhållande till 6 kap. 3 och 9 88 J B. Enligl hovrätten bör man ta fasta på
alt det är inteckningen som är grundläggande för reglerna i 6 kap. JB. 1 13
kap. 25 8 UB kan anges alt vaGe intecknat belopp skall tas upp i sakägarförteckningen.
Av 6 kap. 3 och 9 88 JB framgår i vad mån beloppet skall tillkomma
fastighetsägaren eller borgenär samt i vad mån tillägg skall utgå. 1 UB behövs
endast en hänvisning till dessa bestämmelser. Vidare kan 13 kap. 2 8 UB utgå.

Föredraganden. En remissinstans har
kritiserat utformningen av bestämmelserna om vad som skall tas upp i
sakägarförteckningen i fråga om panträtt och ansett alt bestämmelserna bör
utformas med utgångspunkt från att det är inteckningen som är grundläggande
för reglerna om panträtt. För egen del vill jag understryka att bestämmelserna
i förevarande kapitel om panträtt på grund av inteckning i fastighet ansluter
till JB:s regler om panträtt. De ifrågasatta Jämkningarna av lagtexten, som
inte åsyftar någon saklig ändring, skulle dessutom göra bestämmelserna om
exekutiv försäljning mera svåröverskådliga. Jag är sålunda inte beredd att
föreslå ändringar i ifrågavarande hänseende.

Föreskriften i 26 8 första stycket
andra meningen FfL angående företrädet mellan inskriven rättighet och fordran
med förmånsrätt på grund av utmätning har ersatts av 4 kap. 30 8 tredje stycket
i departementsförslaget. Bestämmelsen i 26 8 första stycket tredje meningen FfL
om all kostnaden för förfarandet skall tas upp närmast före
exekutionsfordringen och bestämmelsen i andra stycket i samma paragraf om alt
ränta och annan biförpliktelse skall tas upp före fordringens kapitalbelopp,
om inte borgenären yrkar annat, har bytt plats i departementsförslaget.
Anledningen är alt det tydligare skall framgå att den senare bestämmelsen är
tillämplig inle bara beträffande exekulionsfordringen utan även beträffande
andra fordringar som skall tas upp i sakägarförteckningen,

28 8 FfL, som innehåller regler om
beräknande av fordran som inte är förfallen och som löper ulan ränta eller med
låg ränta, ersätts av den mera generella bestämmelsen i 2 kap. 28 8 i förslaget
och har därför fått utgå i förevarande kapitel. Av den anledningen har 27 8 FfL
delats upp så. att sisla stycket i paragrafen har tagits upp som 28 8 i
förslaget. Det kan påpekas att redan av 27 8 följer att beräkningen av fordran
skall ske per tillträdesdagen.

1 övrigt överensstämmer 24-31 88 i
departementsförslaget med motsvarande avsnitt i FfL.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 12 kap. 32 -37 §§ 665

VUlkor för försäljning på auktion

32-37 88 Förevarande paragrafer motsvarar 13 kap. 32-37 88
i beredningens förslag.

Gällande rätt. I 33 8 FfL finns
bestämmelser om exekutiv försäljnings inverkan på rättigheter. I första stycket
av paragrafen anges att tomträtt som har inskrivits är skyddad vid
försäljningen utan särskilt förbehåll samt all annan nytQanderätt, servitut och
rätt till elektrisk kraft är skyddade ulan särskilt förbehåll, om rättigheten
har bättre rätt än exekutionsfordringen, I andra fall än som avses i första
stycket skall enligt andra stycket nytQanderätt, servitut och rätt till
elektrisk kraft särskilt förbehållas, om det saknas anledning anta att de
belastar fastigheten lill beaktansvärd skada för innehavare av fordran med
bättre rätt. Härvid skall rätt lill betalning pä grund av ägarhypotek inte
anses som fordran. Tredje stycket i paragrafen innehåller en särskild bestämmelse
om lalerält. Rättighet som inte enligt 33 8 första stycket är skyddad utan
särskilt förbehåll och inte heller har förbehållits enligt andra stycket i
paragrafen kan skyddas genom förbehåll vid auktionen enligt 39 8. Fjärde
stycket i 33 8 innehåller en erinran härom.

Lagberedningen. 32-37 88 i 13 kap.
i beredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande
avsnitt i FfL.

Remissyitrandena. Reglerna om
exekutiv försäljnings inverkan på rättigheter förutsätter enligt RSV att
auktionsförrättaren gör en ganska ingående prövning vid upprättande av
sakägarförteckningen. 1 tillämpningen torde man begagna sig av schabloner,
vilket lyder på att reglerna är för komplicerade. Det är enligt RSV tveksamt om
resultatet av schablonerna alltid sammanfaller med lagstiftarens intentioner.
RSV anser därför att det finns anledning all se över reglema om exekutiv
försäljnings inverkan på rättigheter. Bestämmelserna i 33 8 andra stycket om
s.k. oskadlighetsprövning kritiseras även av länsstyrelsen i Stockholms län,
som anser att prövningen förutsätter ell ingående övervägande av ekonomisk
natur. Länsstyrelsen ifrågasätter om kronofogdemyndigheten besitter de
nödvändiga förutsättningarna härför. Detsamma gäller f.n. överexekutor. Enligl
länsstyrelsens mening bör meddelas mera lättillgängliga regler, gärna
schematiska. Den exekutiva myndigheten torde ändå i praktiken tvingas anlägga
ett schablonartal belraklelsesäll vid sin bedömning.

Föredraganden. Två remissinstanser
har kritiserat de föreslagna reglerna om exekutiv försäljnings inverkan på
rättigheter, särskilt bestämmelsen om s.k. oskadlighetsprövning. och ansett
att enklare regler bör meddelas. Med anledning härav vill jag framhålla
följande. Genom FfL förstärktes rättighetshavares ställning vid exekutiv
försäljning av fastighet. Förbättringen innebar bl.a. all andra rättigheter -
med vilket uttryck här avses nytQanderätt, servitut och rätt lill elektrisk
kraft - än de som är

5 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 i2 kap. 32 -37 §§ 666

skyddade på grund av vad som gäller om företrädesordningen
skall särskilt förbehållas, såvida det saknas anledning anta alt de belastar
fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt.
Denna prövning torde någon gång kunna ställa försäQningsmyndigheten inför
besvärliga avväganden. Om rättigheter inle skall behöva uppoffras i onödan,
synes emellertid svårligen kunna undvikas att del i viss utsträckning läggs i
försäljningsmyndighetens hand alt bedöma huruvida rättigheter bör förbehållas.
Del bör emellertid uppmärksammas att bestämmelsen medger att rättighet
förbehålls endast under förutsättning att del saknas anledning anta att den
belastar fastigheten till beaktansvärd skada för fordran med bättre rätt. Så
snart det finns skäl till sådant antagande skall förbehåll alltså inle ske
enligt bestämmelsen.

Beträffande den praktiska
tillämpningen bör framhållas att del i allmänhet inte kan krävas att
kronofogdemyndigheten gör någon mera ingående utredning angående en rättighet.
.Som regel torde prövningen kunna ske på grundval av tillgängliga handlingar
samt upplysningar från fastighetens ägare och rättighetshavaren Gfr 4 8). Vid
bevakningssammanträdet bör sakägarna få tillfälle att yttra sig i saken.
Motsätter sig inte någon sakägare att rättighet förbehålls, bör prövningen
kunna ske mera summariskt. Bestämmelsens tillämpning torde underlättas av att
försäQningen enligt departementsförslaget skall ankomma på kronofogdemyndigheten,
som redan f n. brukar ombesöGa beskrivning av fastigheten.

Med anledning av de kritiska
remissynpunkterna har inom justitiedepartementet år 1976 - då ytterligare ett
par års erfarenheter av den nya lagstiftningen om fastighetsexekution hade
vunnits -under hand inhämtats vissa upplysningar från ett antal överexekutorer,
bl.a. överexekutor i Stockholms län, angående tillämpningen av FfL:s
bestämmelser om skyddande av rättigheter. Erfarenhelema var genomgående
positiva och bestämmelsen i 33 8 andra stycket FfL ansågs inte vålla
svårigheter annat än undantagsvis.

På grund av del anförda har jag
inte funnit skäl att föranstalta om närmare utredning av frågan om rättigheters
ställning vid exekutiv försäQning av fastighet. Jag godtar sålunda
beredningens förslag i saken.

I 33 8 tredje stycket andra meningen
FfL föreskrivs att innehavare av rättighet som inte har förbehållils enligt
andra stycket inte får föra talan mol överexekutors beslut i frågan. 1
departementsförslaget har bestämmelsen Jämkats något med hänsyn lill att
förslaget ger sökande och svarande rält att klaga även över all beslut gör
intrång i tredje mans rätt (18 kap. I 8 andra stycket). 1 departementsförslaget
anges sålunda mera generellt att talan inte får föras mot beslut varigenom
rättighet inte har förbehåll ils.

Med hänsyn lill den generella
regeln i 2 kap. 27 8 i departementsförslaget saknar bestämmelsen i 35 8 tredje
stycket FfL om befrielse för

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 12 kap. 38-44 §§ 667

staten m.fi, all ställa säkerhet för handpenning
motsvarighet i förevarande kapitel.

I övrigt överensstämmer paragrafema
i förevarande underavdelning i departementsförslaget med FfL.

Auktion

38-44 88 Paragraferna motsvarar 13 kap. 38-44 88 i
beredningens förslag.

Gällande rätt. 1 38 8 första
stycket FfL föreskrivs alt i den mån del är påkallat med hänsyn till värdet av
fastighetens tillbehör eller av annan orsak det vid auktionen skall anges
vilken egendom som skall följa fastigheten och i vad mån egendom som framstår
som tillbehör inte skall följa den. I samma stycke föreskrivs vidare alt vad
sålunda har angetts är avgörande för vad försäljningen omfattar i den delen och
att i övrigt i försäljningen ingår vad som enligt lag utgör tillbehör lill
fastigheten. Råder tvist om tillbehör, skall del anmälas. Enligt andra stycket
skall redogörelse lämnas bl.a. för sakägarförteckningen.

39 8 innehåller bestämmelser om
behandlingen av rättigheter som inte skyddas enligt 33 8. 1 40 8 första stycket
anges all innan inrop godtas överexekutor skall pröva om del i 32 8 angivna
villkoret för försäljning är uppfyllt samt att även om detta är förhällandet
inropet inte får godtas, om det är sannolikt all avsevärt högre köpeskilling
kan uppnås. 1 paragrafens andra stycke föreskrivs att inrop skall godtas utan
hinder av första stycket, om samtliga berörda sakägare medger det. saml att
sökanden kan medge att inrop godtas fastän kostnaden för förfarandet inte har
blivit täckt. Enligl tredje stycket får inrop inte godtas mot sökandens bestridande,
om exekutionsfordringen inte täcks.

1 41-44 88 ges bestämmelser bl.a.
om skyldighet alt lämna handpenning, om nytt försäljningsförsök när auktion
inle har lett till resultat, om ianspråktagande av handpenning och om
utfärdande av köpebrev.

Lagberedningen. 38-44 88 i 13 kap.
i beredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med 38-44 88 FfL. 43 8
i förslaget ansluter dock till 43 8 FfL i paragrafens lydelse vid tiden för
beredningens förslag.

Remissyttrandena. Bestämmelsema i
38 8 i förslaget om behandlingen av tillbehör vid auktion kritiseras av
hovrätten för Västra Sverige, som anser att den prövning som anförtros
auktionsförrättaren är av synnerligen grannlaga natur. Konsekvenserna av en
felbedömning kan bli mycket kännbara. Av misslag anges t.ex. alt ett fritidshus
på annans mark eller en maskin på en industrifastighet tillhör
fastighetsägaren. Man kan enligt hovrätten inle bortse från risken för misstag.
Auktionsförrättaren kan få felaktiga eller ofullständiga upplysningar och i
vissa fall kan det vara myckel tveksamt hur bestämmelserna i 2 kap. JB skall
tillämpas. Intressenter har visserligen möjlighet att vinna rättelse genom att
överklaga

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 12 kap. 38-44 H 668

auktionen, men det är inte säkert att den som berörs av
auktionsförrät-tarens förklaring får kännedom om auktionen i tid. Om han får
kännedom om den. är det inle säkert att han observerar förklaringen och förmår
bedöma betydelsen därav. Man måste därför räkna med möjligheten av
rättsförluster. Hovrälten erinrar om all vid frivillig försäljning av fastighet
köparen får på egen risk ta ståndpunkt till frågan vad köpeobjektel enligl lag
omfattar. Det kan enligt hovrätten starkt ifrågasättas om någon annan princip
behövs vid exekutiv auktion. Hovrätten föreslår därför att bestämmelserna får
utgå.

Förslaget i 13 kap. 40 S första
stycket att inrop inte får godtas, om det är sannolikt att avsevärt högre
köpeskilling kan uppnås, kritiseras av stads-hypoickskassan. som anser att
motsvarande bestämmelse i FfL har medfört vissa nackdelar bl.a. för den som ger
kredit mot säkerhet i faslighet. Den osäkerhet som alltid råder om var gränsen
för del lägsta godtagbara värdet går försvårar nämligen de ställningstaganden
som kreditgivare och andra behöver göra före och under auktionen.
Stadshypotekskassan anser önskvärt att någon lägsta gräns för godtagbart bud
föreskrivs, helst generellt i UB men eQest fördel enskilda fallet i
auktionskungörelsen. Härigenom skulle kunna lagfästas den praxis som tillämpas
vid flera länsstyrelser, nämligen att särskilda varderingsmän anlitas för
ifrågavarande värdering.

Bestämmelsen i tredje stycket av 40
8 om att inrop inte får godtas mot sökandens bestridande, om
exekutionsfordringen inte täcks, bör enligl Svea hovrätt förtydligas så att det
framgår att i fall då det finns flera sökande med olika förmånsrätt,
befogenheten att bestrida att inrop godtas endast tillkommer den bäst
prioriterade.

Länssiyrelsen i Stockholms län
uppger att det under senare lid har förekommit fall då fastighetsägaren själv
har ropat in fastigheten vid flera auktioner i samma ärende och lämnat
handpenning i form av pantbrev i fastigheten, vilka har tillhandahållits honom
av någon närstående. Han har sedan brustit i sin betalningsskyldighet och ny
auktion har satts ut. Inroparen har inle haft för avsikt att fullfölja inropet.
Enligt länsstyrelsen synes bud inte böra antas, om det är uppenbart att
inroparen inte ämnar fullföQa köpet.

Föredraganden. Enligt 13 kap. 38 8
i beredningens förslag skall vid auktionen, i den mån det är påkallat med
hänsyn till värdet av fastighetens tillbehör eller av annan orsak, anges vilken
egendom som skall följa fastigheten och i vad män egendom som framstår som
tillbehör inle skall följa den. Vad sålunda har angetts är avgörande för vad
försäljningen omfattar i den delen. En remissinstans har framhållit risken för
felbedömningar och ansett att försäQningen bör omfatta vad som enligt lag hör
lill fastigheten och att köparen bör på egen risk ta ställning lill frågan.

För egen del villjag först
framhålla att med hänsyn särskilt lill den vida innebörd som begreppet
tillbehör lill fastighet numera har det är angeläget

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 12 kap. 38 -44 §§ 669

att det, när tveksamhet kan råda, före försäljningen
klargörs vad som hör till resp. inte hör till fastigheten. Ovisshet om vad
försäQningen omfattar kan i avsevärd mån påverka spekulanternas budgivning.
Även i övrigt har sakägarna intresse av alt tveksamma frågor tas upp och blir
klarlagda. Risken för felbedömningar som inle rättas till före försäljningen
torde inte vara särskilt stor. Den som är missnöjd med kronofogdemyndighetens
bedömning har möjlighet all under förfarandet lägga fram sina invändningar.
Efter försäljning kan han överklaga denna.

Jag vill vidare påpeka att
förslaget överensstämmer med bestämmelser som infördes i UL år 1967 och senare
logs upp i FfL. Dessa bestämmelser torde inte ha vållat olägenheter. Som
framgår av förarbetena till de nuvarande bestämmelserna i saken bestäms genom
tillkännagivande enligt paragrafen vad försäljningen omfattar säljare och
köpare emellan, medan det inte binder tredje man som gör gällande alt visst
föremål tillhör honom. Tredje mannens rätt kan emellertid gä förlorad enligt
bestämmelserna i 15 kap.

Jag vill också påpeka att
huvudregeln enligt förslaget, liksom enligt gällande rätt. är att försäljningen
omfattar vad som enligl lag ulgör tillbehör till fasligheten (38 8 första
stycket iredje meningen). På grund av det anförda godtar jag vad beredningen
har föreslagit.

En remissinstans har vänt sig mot
bestämmelsen i 40 8 första stycket om att inrop inle får godtas, om det är
sannolikt all avsevärt högre köpeskilling kan uppnås, och har förordat att en
lägsta gräns för godtagbart bud föreskrivs. En sådan ordning skulle emellertid
enligt min mening inle vara lämplig. Den skulle kunna inverka negativt på
budgivningen och kanske ibland leda till att en fastighet över huvud inte blir
såld. Huruvida ett inrop som täcker skyddsbeloppel bör kunna godtas bör liksom
f.n. prövas i målet med hänsyn till förhällandena i det särskilda fallet utan
någon på förhand bestämd begränsning.

Bestämmelsen i 13 kap. 40 8 tredje
stycket i beredningens förslag alt inrop inle får godtas mot sökandens
bestridande, om exekutionsfordringen inte täcks, innebär, i fall dä det finns
flera sökande med olika förmånsrätt, att med "exekutionsfordringen"
avses den av sökandenas fordringar som har bästa förmånsrätt, såvida inte
anslutning eller utlösning har ägt rum Qfr NJA 1973 s. 754). Befogenheten att
på angiven grund bestrida godtagande av inrop tillkommer alltså endast den av
sökandena som har den bäst prioriterade fordringen. Det är enligt min mening
inte behövligt att. som en remissinstans har förordat, meddela uttrycklig
bestämmelse härom. Liknande frågor uppkommer vid tillämpning av andra
bestämmelser i kapitlet som nämner sökanden eller exekutionsfordringen (se t.ex.
26 8 andra stycket och 29 8 första stycket 1). Några lillämpningssvårigheter
kan inte väntas uppkomma.

1 ell remissyttrande har tagits upp
frågan huruvida auktionsförrättaren kan avvisa ett bud, om det är uppenbart att
inroparen, trots att han är

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 12 kap. 45 -48 §§ 670

beredd att lämna handpenning eller ställa säkerhet för
beloppet, inte avser att fullfölja köpet genom att betala återstoden av
köpeskillingen. För egen del vill Jag framhålla att kravet på handpenning eller
säkerhet för motsvarande belopp regelmässigt utgör tillräckligt korrektiv mol
illojala förfaranden. Betalar inte inroparen återstoden av köpeskillingen inom
föreskriven lid, är inropet ogiltigt (41 8 tredje stycket). Blir fastigheten
inte såld vid ny auktion, är hela handpenningen förverkad och även om
fastigheten blir såld eller ny auktion inte hålls riskerar inroparen att helt
eller delvis förlora handpenningen (43 8). Det bör också uppmärksammas att om
den förste inroparen ropar in fastigheten på nytt vid senare auktion, han inle
får som handpenning räkna sig lill godo den handpenning som han betalade förra
gången utan måste lämna ny sådan för det senare inropet. Inroparens anspråk på
att eventuellt återfå del av kontant handpenning kan dessutom utmätas. Motsvarande
gäller pant som han har ställt sor.i säkerhet för handpenning, t.ex. pantbrev i
fastigheten som ställs som säkerhet av fastighetsägaren i fall då han själv
ropar in fasligheten. Utmätning i fall som nu avses torde underlättas av alt
försäljningen enligt departementsförslaget skall ombesörjas av
kronofogdemyndigheten.

På grund av det sagda anserjag inte
att del föreligger tillräckligt behov av att auktionsförrättaren skall kunna
avvisa inrop från den som är beredd all lämna handpenning eller ställa säkerhet.
En sådan befogenhet skulle också vara vansklig alt utöva och skulle kunna få
till föQd att den som har försummat sin betalningsskyldighet förlorar hela
handpenningen på grund av misstanke om obstruktionssyfte. Jag kan alltså inte
tillstyrka en sådan befogenhet.

1 detta sammanhang vill jag
framhålla att del kan förekomma att fastighetsägaren eller annan söker
sabotera auktionen genom all delta i budgivningen och stanna fördel högsta,
budet trots alt han saknar möjlighet alt lämna handpenning eller ställa
säkerhet. Enligl 41 8 första stycket tredje meningen i departementsförslaget
skall fastigheten ropas ut på nytt. om handpenning inte lämnas (resp. säkerhet
inle ställs). Det är emellertid tydligt alt auktionsförrättaren inle är skyldig
att beakta bud från den som har visat att han inte förmår fullfölja budet genom
att lämna handpenning eller ställa säkerhet. Bud av sådan inropare bör lämnas
utan avseende.

Även i övrigt överensstämmer
paragraferna i förevarande underavdelning i departementsförslaget rned FfL.

Vissa rättsföljder av auktion

4548 88 Dessa paragrafer motsvarar 13 kap, 45-48 88 i
beredningens förslag.

Gällande rätt. I 45 8 FfL regleras
frågan om fastighets betalningsansvar efter exekutiv försäQning och om köparens
personliga betalningsskyldighet. 1 fråga om panträtt föreskrivs i det förra
hänseendet i andra stycket att

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 12 kap. 45 -48 H!) 671

borgenär som har pantbrev inte kan efler fastighetens
försäQning göra gällande panträtt i fastigheten mol köparen för större fordran
än som har avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från
tillträdesdagen samt framtida ersättning för indrivningskostnad och annan
kostnad som föranleds av fordringsförhåUandet, I 46 8 meddelas bestämmelser
bl,a. om i sakägarförteckningen upptagen arrende- eller hyresrätt som inte är
skyddad eller har förbehållits enligt 33 och 39 88. I 46 8 andra stycket anges
härom att om köparen vill att sådan rättighet skall upphöra, det äligger honom
att inom en månad från tillträdesdagen säga upp avtalet samt all avtalet i
annat fall gäller mot honom. Beträffande den tidpunkt vid vilken arrende- eller
hyresavtal skall upphöra med anledning av uppsägning hänvisas till vad som är
föreskrivet i fråga om uppsägning efter frivillig överlåtelse.

Lagberedningen. 1 fråga om 45 8
andra stycket FfL framhåller beredningen alt orden ""annan
kostnad" enligt förarbetena avses inbegripa även skadestånd t.ex. på grund
av förtida betalning. I beredningens förslag har bestämmelsen förtydligats. Där
anges att panträtt kan göras gällande bl.a. för framlida skadestånd och kostnad
som föranleds av fordringsförhållandet. I övrigt överensstämmer 45-48 88 i 13
kap. i beredningens förslag i sak med 45-48 88 FfL.

Remissyiirandena. Uttrycket
""framtida skadestånd" i 45 8 andra stycket kritiseras av
sUulshypoiekskassan, som anser att "skadestånd för förtida betalning"
eller möjligen ""eventuellt skadestånd" är mera adekvata
uttryck.

I anslutning till bestämmelserna i
46 8 om uppsägning av arrende- eller hyresavtal framhåller Hyresgästernas
riksjörbund att det inte är ovanligt alt den som har ropat in en fastighet
säger upp hyresgäst, vars hyresrätt inte har förbehållits, till omedelbar
avflyttning. Därefter gör köparen gällande alt skyldighet att avfiytta i vart
fall inträder vid den tidpunkt till vilken avtalet tidigast har kunnat sågas
upp. Enligt förbundet kan ett sädant förfarande inte accepteras.

Föredraganden. 1 den ursprungliga
lydelsen av 45 8 andra stycket FfL angavs att panträtt efter fastighetens
försäljning kunde göras gällande, förutom för fordran som hade avräknats Jämte
ränta frän tillträdesdagen, för framlida skadestånd och ersättning som avsågs i
6 kap. 3 8 JB. Bestämmelsen ändrades genom lag 1971:1213 i samband med
ändringar i bl.a. 6 kap. 3 8 JB och erhöll därvid sin nuvarande lydelse (prop.
1971:179. LU 1971:27. rskr 1971:354). I samband med ändringen, som tillkom på
förslag av lagutskottet, angavs att någon ändring i sak inte åsyftades och att
orden ""annan kostnad'" omfattade även skadestånd (LU s, 26),

Jag delar beredningens mening att
den nuvarande lydelsen är otillfredsställande och bör Jämkas. En remissinstans
har förordat annan lydelse än den som beredningen har föreslagit. Jag godtar
emellertid beredningens förslag, av vilket klart framgår att fråga inte är om
skadeständ med anled-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 12 kap. 62 -68 §§ 672

ning av den redan verkställda försäljningen utan om ett
eventuellt framtida skadeständ.

Med anledning av vad en
remissinstans har anfört beträffande uppsägning enligl 46 8 andra stycket av
arrende- eller hyresrätt som inte är skyddad eller har förbehållits vid
auktionen vill jag påpeka att i fråga om sättet för sädan uppsägning gäller
delsamma som vid uppsägning av sådan rättighet i andra fall.

Frånsett nyssnämnda jämkning av 45
8 andra stycket överensstämmer departementsförslaget med FfL. Hänvisningen i 48
8 andra stycket FfL lill 218 8 3 mom. UL har i departementsförslaget ersatts av
hänvisning lill 18 kap. 16 8 andra stycket.

Gemen.samt intecknade fastigheter

49-55 SS Paragraferna motsvarar 13 kap. 49-55 88 i
beredningens förslag.

Föredraganden. 1 49 8 andra stycket
FfL, som reglerar förfarandet vid indragning av gemensamt inlecknad fastighet,
föreskrivs i andra meningen att yrkande om indragning skall delges fastighetens
ägare med föreläggande för honom att komma in med yttrande inorh tid som överexekutor
bestämmer. Vad som sägs om delgivning m.m. har utgått i departementsförslaget
och motsva.rande föreskrifter bör i stället las upp i tiUämpningsbestämmelser.
Nämnda mening i departementsförslaget innehåller därför endast all
faslighetens ägare skall beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet Qfr 8
kap. 8 8 första stycket andra meningen). Tredje meningen i samma stycke har
jämkats redaktionellt.

I övrigt överensstämmer förevarande
paragrafer i departementsförslaget med FfL.

Fortsatt inteckningsansvar

56 8 Paragrafen motsvarar 13 kap. 56 8 i beredningens
förslag.

Föredraganden. Paragrafen i
departementsförslaget överensstämmer med 56 8 FfL.

Försäljning under hand

57-61 8§ Dessa paragrafer motsvarar 13 kap. 57-61 88 i
beredningens förslag. Föredraganden. Departementsförslaget överensstämmer med
FfL.

Försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av
andel i fastighet m.m.

62-68 88 Förevarande paragrafer motsvarar 62-68 88 i beredningens
förslag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 673

Föredraganden. Bestämmelsen i 62 8
FfL om i vad mån lagen är tUlämplig på annan fast egendom än hel fastighet har
i departementsförslaget jämkats redaktionellt med hänsyn till föreskriften i 1
kap. 11 8 första stycket i förslaget om innebörden av termen fast egendom.
Reglerna i 67 8, 68 8 första stycket och 69 8 första stycket FfL om förfarandet
efler utmätning av andel i fastighet ersätts av bestämmelser i 8 kap. 8 8
första stycket och 9 S. 68 § andra och tredje styckena och 69 8 andra stycket
FfL motsvaras av 12 kap. 67 och 68 88 i departementsförslaget.

I övrigt överensstämmer 62-68 88 i
departementsförslaget med motsvarande avsnitt i FfL.

Särskild föreskrift beträffande allmänna mål

69 8 Denna paragraf, som saknar motsvarighet i
beredningens förslag, innehåller föreskrift om undanlag från kapitlets
tillämpning i allmänna mål. Föredraganden. 1 11 8 i kapitiel meddelas
bestämmelser om tidsfrist för försäljning av ulmätt faslighet. Som har
framhållits i motiven lill den paragrafen bör den inte vara tillämplig i
allmänna mål. Föreskrift härom har tagits upp i 69 8.

13 kap. Redovisning av influtna medel

Detta kapitel, som motsvarar 14
kap. i beredningens förslag, upptar bestämmelser om det sista ledet i utmälningsförfarandet,
nämligen redovisning inkl. fördelning och utbetalning av de medel som har
influtit efter utmätning. Kapitlet ersätter 6 kap. UL.

Lagberedningen. UL:s regler om
redovisning och fördelning av medel som har influtit till föQd av utmätning har
nyligen blivit föremål för ganska genomgripande ändringar och beredningens
förslag innebär inte några slörre sakliga nyheter.

Beredningen framhåller att
fördelningsbeslut avser all i fråga om tillgängliga medel reglera verkningama
av den rätlsändring som har skett genom del exekutiva ingripandet men däremot i
princip inle alt slita tvister om vem som var rält ägare till såld egendom
eller andel däri. Fördelning avser inle heller att slutligt avgöra huruvida
äganderättsförbehåll var gällande eller vem som var rält innehavare av viss
fordran. Fördelnings-beslut kan enligt beiedningen inte bli bindande annat än i
frågor som i överensstämmelse med kronofogdemyndighetens kompetens skall anses
prövade genom beslutet.

Beräkning av borgenärs fordran och
fördelningen borgenärerna emellan kan, påpekar beredningen, givetvis överklagas
av gäldenären och borgenär

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 674

vars rätt är beroende därav. Den som har fält för mycket
blir äterbetalningsskyldig. om han har lyft beloppet. Med borgenärs fordran
bör likställas ägarhypotek.

Remissyttrandena. Beredningens
uttalande att beräkning av borgenärs fordran och fördelningen borgenärerna
emellan kan överklagas av gäldenären och borgenär vars rätt är beroende därav
kritiseras av Svea hovrätt. som påpekar att delta inte står i överensstämmelse
med vad som anses gälla i konkurs. Inom doktrinen råder enighet om att
konkursgäldenär fär angripa endast att viss borgenär har föreslagits få mer än
han har att fordra, meoan han däremot inte lär klaga över fördelningen
borgenärerna emellan. Oavsett hur utdelningen sker minskas gäldenärens skuld
efter konkursen med samma belopp, och detta anses tillräckligt. Hovrätten anser
inle att det finns sakliga skäl för en annan ordning vid utmätning.

Föredraganden. 1 fråga om medel som
har influtit på grund av utmätning kan finnas flera intressenter av olika slag,
vilkas anspråk skall beaktas. Förutom utmätningssökanden kan panthavare eller
retinent, föietagsinleckningshavare och annan borgenär med särskild förmånsrätt
ha rätt till utdelning. Under konkurs kan tillkomma vissa anspråk från
konkursboels sida och fordran med allmän förmånsrätt enligt 10 8
förmånsrättslagen. När andel i viss egendom har utmätts och tredje man
tillhörig andel har dragits in i det exekutiva förfarandet och hela egendomen
sålts, tillkommer del av köpeskillingen den vars andel har dragits in i
förfarandet. Om egendom, som har förvärvats under förbehåll om återtaganderätt,
har utmätts och sålts, kan medel behöva redovisas till säljaren. Uppkommer
överskott, skall det tillfalla gäldenären. Även andra situationer kan
förekomma.

Förevarande kapitel reglerar
förfarandet när influtna medel skall tilldelas en eller flera sakägare. Det
synes någol oklart vad som i UL förstås med termen redovisning. I departementsförslaget
används termen som en sammanfattande beteckning på de åtgärder som behöver
vidtas för att utmätningssökanden och andra borgenärer (resp. gäldenären) samt
andra eventuella intressenter skall få lyfta de belopp som tillkommer dem. Om mer
än en sakägare har anspråk på betalning i målet, talas i departementsförslaget
om fördelning. Sådan fördelning inbegrips i det mera generella begreppet
redovisning.

Kronofogdemyndigheten skall vid
fördelning av medel i princip endast pröva företrädesordningen mellan olika
fordringar. Om t.ex. A och B har anmält olika anspråk och A har tillerkänts
betalning framför B. har företrädel mellan dem prövats. B har i princip inle
möjlighet att senare få frågan om A:s och B:s ställning prövad i rättegång.

Men om A har anmält viss fordran
och C anmäler alt fordringen är hans, skall kronofogdemyndigheten inle avgöra
delta mellanhavande. En sådan tvist skall slitas i vanlig rättegång, vare sig C
har inställt sig vid fördelningssammanträde eller inte. Frågan om bättre rätt
slår alltså öppen för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 675

C:s del. Om kronofogdemyndigheten trots C;s invändning
låter A få den omstridda fordringens belopp, torde den prejudiciella bedömning
som därigenom har skett inle bli bindande. En särskild fråga är huruvida C i
ett sådant läge skall vara hänvisad enbart till att vända sig mol gäldenären,
om denne allQämt är betalningsskyldig mot honom, eller om C kan själv utkräva
beloppet av den som med orätt har lyft detta. Den senare utvägen bör enligt min
mening stå till buds utan stöd av uttrycklig bestämmelse. Annars skulle C vara
helt utan rält, om gäldenären inte är betalningsskyldig, och vara alltför illa
ställd även i andra fall, eftersom krav mot gäldenären som regel är värdelöst.

Enligt 153 SUL har gäldenären rält
alt inom en månad från det att fördelning har vunnit laga kraft väcka lalan
vid domstol om återvinning i fall då betalning har utan hans medgivande
tillerkänts borgenär ur egendom som inte var utmätt för dennes fordran och
fordringen inte heller var fastställd genom dom eller utslag. Bestämmelsen
saknar motsvarighet i departementsförslaget. Detta utgår från att gäldenären är
bunden av fördelning - och utbetalning i enlighet därmed - om han inle
överklagar fördelningsbeslutet.

Det bör i detta sammanhang
uppmärksammas att skedd utmätning kan ha kränkt tredje mans rätt. Det
förefaller som om man i UL inle har räknat med att tredje man. om det har gått
så långt att utbetalning har skett till borgenär, skulle kunna genom besvär
vinna ändring på grund av bättre rätt till den utmätta egendomen.
Departementsförslaget utgår däremot från att tredje man är behörig att anföra
besvär över såväl utbetalning som formlig fördelning, om han inle efler
föreläggande eller eljest har förlorat sin rätt. Såvitt angår medel som skall
tillkomma gäldenären som överskott eller på grund av ägarhypotek är det klart
att tredje mannen måste kunna göra anspråk på medlen. Det har då inte synts
rimligt att avskära honom från den lättillgängliga vägen att få rättelse genom
besvär. Vidare måste tredje mannen - om hans rätt anses styrkt - ha samma
befogenhet alt angripa beräkningen av borgenärs fordran som eljest tillkommer
ägaren. Departementsförslaget skiljer inte mellan dessa fall ulan ger över lag
tredje man behörighet att anföra besvär över utbetalning resp. fördelning när
det är av betydelse för honom Qfr 18 kap. 1 8 departementsförslaget).

Tredje man. vars rätt har kränkts
genom utmätning, föreslås också under vissa förutsättningar kunna framställa
anspråk direkt mol gäldenären resp. borgenär som har fått betalning. Den
frågan regleras i 14 kap. i departementsförslaget.

Med anledning av vad en
remissinstans har anfört om befogenhet för gäldenären att överklaga fördelning
mellan borgenärer villjag framhålla att det enligt min mening är lämpligt att
gäldenären kan föra talan mot ett fördelningsbeslut, även om frågan omedelbart
gäller endast företrädet mellan olika borgenärer. Beslutet inverkar Ju i vart
fall på hur gäldenärens kvarstående skulder fördelar sig. Att sädan befogenhet
tillkommer gälde-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 13 kap. I § 676

nären följer av 18 kap. 1 8 andra stycket i
departementsförslaget. Där anges att talan mot kronofogdemyndighets beslut får
föras av den som beslutet angår, om det har gått honom emot, saml att sökande
eller svarande får klaga även över att beslut gör intrång i tredje mans rätt.

Bestämmelserna i förevarande
kapitel överensstämmer i huvudsak med beredningens förslag. Vissa föreskrifter
i beredningens förslag saknar dock direkt motsvarighet i departementsförslaget.
Detta gäller bl.a. 14 kap. I 8. som endast innehåller all influtna medel skall
redovisas enligl vad som sägs i kapitlet saml att kronofogdemyndigheten
fördelar medlen, när två eller fiera sakägare finns. Bestämmelserna om
fördelningssammanträde i 12 8 och 20 8 andra stycket i beredningens förslag har
med hänsyn till den generella regeln om sådant sammanträde i 4 8 i
departementsförslaget ansetts onödiga. 1 kapitiel har tagits upp en uttrycklig
bestämmelse angående den avräkningsordnmg som skall tillämpas mellan en
fordrans kapitalbelopp och biförpliktelser. På samma sätt som i andra kapitel
har vidare tagits upp en paragraf som reglerar tillämpligheten i allmänna mäl.
Kapitelrubriken har jämkats något.

Förevarande kapitel gäller även när
egendom har sålts exekutivt på begäran av konkursförvaltare. Bestämmelserna
skall däremot i princip inle tillämpas i allmänna mål. Den frågan behandlas
närmare under 21 8.

Kapitlet inleds med vissa allmänna
bestämmelser om redovisning (1-3 88). Därefter ges föreskrifter om fördelning
(4-9 88) samt särskilda bestämmelser beträffande registrerat skepp, registrerat
luftfartyg m.m. och fast egendom (10-12 88). Härefter meddelas bestämmelser om
avräkning (13 8). I ett följande avsnitt regleras frågan om utbetalning (14-20
88). Slutligen ges vissa särskilda föreskrifter beträffande kapitlets
tillämpning i allmänna mål (21 8).

Allmänna bestämmelser om redovisning

1 8 I paragrafen ges bestämmelser om när redovisning skall
äga rum. Bestämmelserna motsvarar 14 kap. 2 8 och delvis 3 8 i beredningens
förslag.

Gällande rätt. 1 137 8 1 mom.
första meningen UL föreskrivs att. när utmätt lös egendom har sålts eller
pengar eljest har influtit, utmätningsmannen skall snarast och sist inom två
veckor därefter tillhandahålla borgenären betalning för hans fordran så långt
medlen förslår. Är beloppet ringa och kan antas att ytterligare medel skall
inflyta, får dock enligt andra meningen redovisningen anslå under högst tre
månader utöver angiven tid. Bestämmelserna är tillämpliga även när flera
borgenärer har gjort anspråk på beialning, om redovisning får ske utan att
fördelningssammanträde hålls. Sålunda gäller bl.a. enligt 138 8 att när
egendom som är föremål för handpanlrält eller retentionsrätt har sålts,
panthavaren eller retinenten skall få betalning efter vad som sägs i 137 8,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. I § 677

I 143 8 I mom. UL föreskrivs att
när fastighet har sålts på auktion, sammanträde för fördelning av den kontanta
köpeskillingen, behållen avkastning och andra influtna medel skall hållas pä
den dag som har kungjorts tidigare. Bestämmelsen, som pä grund av hänvisning i
SfL och LfL är tillämplig även efter exekutiv försäljning av registrerat skepp,
luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg, förutsätter samtidig
fördelning av medlen. Detta hindrar dock inte all särskild fördelning kan
komma i fråga när medel har infiutit först efler del all fördelningssammanträde
har hållits. 1 2 mom. av 143 8 UL anges att om utmätt faslighet har sålts under
hand. den kontanta köpeskillingen och andra tillgängliga medel skall fördelas i
första hand enligt köpevillkoren och i övrigt enligl de grunder som gäller för
upprättande av sakägarförteckning. Även den bestämmelsen förutsätter att medlen
fördelas tillsammans.

Lagberedningen. Som första stycke i
14 kap. 2 8 föreslår beredningen en allmänt hållen föreskrift alt redovisning
skall ske så snart som möjligt. Någon bestämd tidsfrist har beredningen inte
ansett behövlig. Föreskriften blir enligt beredningen vägledande även när kronofogdemyndigheten
skall enligt 11 kap. 6 8. 12 kap. I 8 eller 13 kap. 20 8 beredningsförslaget
sätta ut tid för fördelningssammanträde. Sådant sammanträde bör dock såvitt
angår fast egendom inle sättas ut att hållas innan auktionen kan beräknas ha
vunnit laga kraft. Om kronofogdemyndigheten har uppdragit ät auktionsförelag,
fondkommissionär, mäklare eller annan att sälja lös egendom, bör
kronofogdemyndigheten bestämma viss tid inom vilken vederbörande skall redovisa
till myndigheten.

I ett andra stycke av 2 8 i 14 kap.
anges först att medel, som har influtit innan utmätt egendom har sålts när det
skall ske, inte behöver redovisas förrän försäljning har ägt rum eller
förfarandet har avbrutits. Det kan enligt beredningen här vara fråga om t.ex.
avkastning eller medel som har influtit genom särskild försäljning av
tillbehör. I mera komplicerade fall - t.ex. vid utmätning av fast egendom - kan
någon separat fördelning av successivt influtna medel inle ske eftersom
sakägarförteckning för auktion regelmässigt skall läggas lill grund för
fördelningen, såvida inte försäljning har skett under hand.

Vidare innehåller
beredningsförslaget som andra mening i andra stycket av 2 S att om beloppet av
influtna medel i annat fall är ringa och det kan antas att ytterligare medel
skall inflyta, detta får avvaktas. Bestämmelsen är, liksom paragrafen i övrigt,
tillämplig i fråga om såväl lös som fast egendom. Inte heller här har
beredningen funnit behövligt att bibehålla den nuvarande fristen för
redovisning. Enligt beredningen bör i administrativ ordning meddelas vissa
anvisningar om tidsfrister enligt vad som synes praktiskt lämpligt. Det är
tydligt att större belopp som skulle kunna betalas ut omedelbart inte får
hållas inne. Vid bedömning av vad som kan anses vara ringa belopp får viss
hänsyn las lill vem som är borgenär. För en enskild person kan ett måttligt
belopp ha viss betydelse, medan det för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. I § 678

ett storföretag kan vara utan intresse om samma belopp
redovisas,omedelbart eller först någol senare.

Första stycket av 14 kap. 3 § i
beredningens förslag innehåller bestämmelser om all behållen avkastning av
utmätt egendom, ersättning som har influtit med anledning av misslyckat försök
alt sälja egendomen och tillskotl som någon vid försäljning av utmätt egendom
har betalt för att bevara sin rält skall fördelas tillsammans med
köpeskillingen när egendomen har sålts. I allmänhet är del inte möjligt all
göra någon separat fördelning av sådana accessoriska belopp, men även om sä
skulle kunna ske synes det enligt beredningen bättre att avvakta fördelning av
den köpeskilling som kommer att inflyta för den utmätta egendomen. Beredningsförslaget
gör emellertid undantag för det fäll att annat föreskrivs. Undantag kan sägas
följa bl.a. av 10 kap. 7 8.11 kap. 22 8 saml 13 kap. 16 och 43 88, vilka
föreskriver särskild användning av vissa medel.

I andra stycket av 3 8 i
beredningens förslag anges att medel som har influtit genom särskild
försäljning av tillbehör lill faslighet skall fördelas samtidigt med
köpeskillingen för fastigheten.

Remissyttrandena.
Jordbrukskasseförbundet kritiserar beredningens förslag att slopa den nuvarande
tidsfristen om två veckor för redovisning. Förbundet anser inte att det finns
något sakligt skäl för ändringen och förordar att nuvarande regler behålls,
Kronofogdeföreningen delar däremot beredningens uppfattning alt bestämd
tidsfrist för redovisning inle behöver anges i lagen.

Föredraganden. Beredningens förslag
att den nuvarande tidsfristen om två veckor för redovisning av influtna medel
skall slopas har, med ell undantag, godtagits av remissinstansema. Även Jag
anser det lämpligt att fristen får utgå och ersättas med en bestämmelse om att
redovisning skall ske så snart som möjligt.

Utöver vad som erhålls vid
realisation av ulmätt egendom kan ibland inflyta även andra medel. Det kan
l.ex. vara fråga om belopp som gäldenären frivilligt betalar in eller
avkastning av utmätt egendom. När sådana medel inflyter innan utmätt egendom
har sålts, bör det i allmänhet kunna anslå med redovisningen tills försäljning
har ägt rum och även köpeskillingen kan redovisas. Avkastning eller andra
medel som inflyter före försäljningen uppgår oftast till mindre belopp och
gemensam redovisning med köpeskillingen torde som regel vara till fördel för
såväl borgenären som kronofogdemyndigheten. Även i andra fall bör det kunna
anstå med redovisningen, om influtet belopp är ringa och ytteriigare medel kan
antas inflyta i målet. Jag åsyftar bl.a. det fallet att två eller flera objekt
har utmätts och endast något har hunnit säljas. Även utmätning av lön eller
liknande förmån avses. Vid löneutmätning bör redovisning som regel ske en gång
i månaden.

1 fråga om registrerat skepp,
registrerat luftfartyg m.m. och fastighet bör, liksom i gällande rätt, gemensam
fördelning av köpeskilling, av-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 l- ''"P- - 79

kastning och andra liknande medel vara obligatorisk.
Föreskrifter härom har i departementsförslaget tagits upp i 10 och 11 88.
Beträftände annan egendom behövs däremot enligl min mening, ulöver de
bestämmelser som jag har förordat i del föregående, inte någon motsvarande
föreskrift.

1 enlighet med det anförda har i
departementsförslaget som första stycke i I 8 tagits upp bestämmelse om att
medel som har influtit till kronofogdemyndigheten i mål om utmätning skall
redovisas så snart som möjligt. Som undantag härifrån föreskrivs i andra
stycket att när medel har influtit innan utmalt egendom har sålts, redovisning
inte behöver ske förrän försäljning har ägt rum samt att om influtet belopp i annat
fall är ringa och det kan antas att ytterligare medel kommer att inflyta i
målet, detta får avvaktas. Vid bedömande av vad som kan anses som ringa belopp
bör viss hänsyn kunna tas lill vem beloppet skall tillkomma.

Bestämmelserna i 10 och 11 88 om gemensam
fördelning efter försäljning av fast egendom m.m, innebär för där avsedda fall
en skärpning av vad som föreskrivs i andra stycket av förevarande paragraf.

2 8 Paragrafen innehåller bestämmelser angående
redovisning av ränta pä influtna medel. Den motsvarar 14 kap. 5 8 beredningens
förslag.

Gällande rätt. 160 8 I mom. UL
innehåller föreskrift om insättning av influtna medel i bank mol ränta. Räntan
ingår i de medel som redovisas och fördelas, trots att uttrycklig bestämmelse
härom saknas. I 160 8 2 mom. sägs att räntan på belopp som innestår för
borgenärs räkning tillkommer borgenären.

Lagberedningen. Om influtna medel
som har satts in i bank inte är reserverade för viss borgenärs räkning, bör
enligt beredningen den ränta som upplöper till dess fördelning skall ske
behandlas på samma sätt som det insatta beloppet. Detta gäller l.ex. ränta på
handpenning för fast egendom. En sädan regel överensstämmer med sättet för
beräkning av anmälda fordringar. Dessa räknas fram t.o.m. den dag då
fördelnings-sammanträde skall äga rum och tas upp med de belopp till vilka de
då beräknas uppgå. Om fördelningssammanträde inte skall hållas, beräknas
fordringen i stället per den dag då myndighetens beslut om fördelning meddelas.
I enlighet härmed har beredningen som första stycke i paragrafen tagit upp en
bestämmelse om att vad som i kapitiel sägs om influtna medel också gäller ränta
som har upplupit på sådana medel t.o.m. den i 8 8 angivna fördelningsdagen.

I fråga om ränta pä medel som
innestår efter den i 8 S angivna dagen är. framhåller beredningen, läget ett
annat. I många fall kan utbetalning inte ske förrän viss tid efter fördelning.
Borgenär som får vänta på betalning bör ha rätt till den ränta som faktiskt har
upplupit på hans fordran frän fördelningsdagen t.o.m. utbetalningsdagen. Vem
som är rält borgenär kan ibland tills vidare vara ovisst, men om t.ex.
avsättning har sketl av belopp som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 13 kap. 3 § 680

avser tvistig fordran skall ränta som upplöper efter
fördelningsdagen tillkomma den borgenär som slutligen visar sig ha rält till
beloppet.

Beredningen påpekar att på grund av
beslut om inhibition hinder kan möta att verkställa fördelning på avsedd dag.
Även dä skall enligt beredningen ränta som upplöper efter den först utsatta
fördelningsdagen tillkomma de enskilda borgenärerna i förhållande lill vad
envar skulle ha tillagts av influtna medel, om fördelning hade verkställts
nämnda dag.

Del nu sagda bör, framhåller
beredningen, även tillämpas på fordringar som har bevakats reservationsvis,
t.ex. lönekrav och arvode åt konkursförvaltning. Sädana fordringar blir ofta
bestämda först någon tid efler fördelningsdagen. Borgenären bör då erhålla den
bankränta som har upplöpt på insatt belopp, i den mån detta motsvarade hans
fordran per fördelningsdagen. Har lönekrav, konkurskostnad e.d. reservationsvis
bevakats med högre belopp än som slutligen visar sig skola utgå. skall
överskottet och upplupen ränta därå gå till borgenärer som genom reservationsbevakningen
har blivit nödlidande och i förekommande fall gäldenären.

Beträffande här ifrågavarande ränta
på belopp som innestår efter fördelningsdagen föreskrivs i andra stycket av 5
8 i beredningens förslag alt räntan tillkommer den som finnes berättigad till
beloppet.

De nu angivna principerna bör
enligt beredningen tillämpas även om nägon formlig fördelning inle behövs, dvs.
när endast en borgenär finns. 1 den situationen bör ränta på borgenärens
fordran i vanlig ordning beräknas t.o.m. den dag då kronofogdemyndigheten
beslutar om utbetalning, varvid myndigheten för betalningen fär använda dels
till myndigheten influtna belopp dels bankränta som därefter har upplupit. Om
dröjsmål beror av borgenären, t.ex. därför att denne inte företer skuldebrev
som han innehar, upphör dock riinleberäkningen på hans fordran. När belopp
undantagsvis avsätts på grund av tvist om bättre rätt till medlen, bör beslut
om avsättning räknas lika som betalning. Beredningen har inte ansett behövligt
att meddela någon särskild bestämmelse för dessa fall ulan anser utan vidare
klart att reglerna i 5 8 skall tillämpas.

Föredraganden. Förevarande paragraf
i departementsförslaget överensstiimmer med beredningens förslag. Det kan
erinras om att någon uttrycklig föreskrift om insättning i bank av influtna
medel inte har tagits upp i departementsförslaget. Bestämmelser i denna sak kan
meddelas av regeringen.

3 8 Paragrafen innehåller föreskrift om ianspråktagande av
säkerhet för handpenning m.m. Den motsvarar 14 kap. 4 8 beredningsförslagel.

Gällande räti. Har säkerhet för
handpenning ställts hos överexekutor och betalas inte ogulden del av
köpeskillingen senast på bestämd dag, skall överexekutor enligt 143 a S I mom.
första meningen UL göra bruk av säkerheten, om det behövs för betalning av vad
den försumlige köparen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 4 § 681

har all svara för, 1 2 mom, samma paragraf föreskrivs att
bestämmelserna i 1 mom. har motsvarande tillämpning när sakägare har lämnat
säkerhet för belopp som skall fördelas samtidigt med köpeskilling.

Lagberedningen. 14 kap, 4 8 första
stycket beredningsförslaget överensstämmer i sak med 143 a 8 I mom, första
meningen UL, frånsett att överexekutor har ersatts av kronofogdemyndigheten.
Andra stycket beredningsförslagel innehåller alt motsvarande gäller när annan
sakägare än köparen har ställt säkerhet för belopp som skall fördelas. Del är,
framhåller beredningen, självfallet att när fråga om försäljning av fastighet
förfaller sedan rättighetshavare har ställt säkerhet, denna skall återlämnas,
liksom att kontant tillskott som rättighetshavare har lämnat skall betalas
tillbaka om fastigheten inte säljs.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag. Paragrafens
lydelse har emellertid Jämkats något.

Beträffande säkerhet för
handpenning vill Jag framhålla att av bestämmelsen följer att säkerheten skall
tas i anspråk bara om del visar sig att det behövs för att köparens
betalningsansvar skall fullgöras. Säkerheten skall sålunda inte automatiskt tas
i anspråk genast utan först om och i den mån det under förfarandets fortsatta
gång visar sig behövligt. Om sättet för ianspråktagande av säkerhet finns
föreskrifter i 2 kap. 26 8 i departementsförslaget.

Fördelning

4 8 I denna paragraf ges bestämmelser i vilka fall
fördelningssamman-iräde skall hållas och om kallelse lill sammanträdet. Den
motsvarar 14 kap. 6 8 beredningens förslag.

Gäl/ande rätt. När utmätt lös
egendom har sålts under hand skall enligt 141 8 I mom. UL
fördelningssammanträde sättas ut om det inle är uppenbart obehövligt,
Gäldenären, sökanden och envar annan rättsägare som är känd för
utmätningsmannen skall kallas till sammanträdet minst två veckor i förväg. När
särskilda skäl föranleder det, skall lid och plats för sammanträdet kungöras i
den eller de ortstidningar som utmätningsmannen bestämmer eller på annat
lämpligt sätt. Har lös egendom sålts på auktion skall enligl 141 8 2 mom.
fördelningssammanträde sättas ut. om annan än sökanden har gjort anspråk på
betalning enligt 139 8 eller, när det finns flera sökande, någon av dem har
påstått bättre förmånsrätt än utmätningen medför. Till sammanträdet skall
gäldenären, sökanden och envar annan känd rättsägare kallas. 11418 3 mom. anges
alt fördelningssammanträde enligt I eller 2 mom. skall hållas inom två veckor
efter utgången av tid som föreskrivs i 137 8. dvs. som regel senast fyra veckor
efter det att försäljning har skett.

När fastighet har sålts på auktion,
skall enligt 143 8 1 mom. UL fördelningssammanträde hällas på den dag som har
kungjorts tidigare. Enligt 20

6 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del 2

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 13 kap. 4 § 682

8 FfL skall auktionskungörelsen innehålla uppgift om
fördelningssammanträde. När faslighet har sålts under hand. skall
fördelningssammanträde äga rum så snart som möjligt (143 8 4 mom. UL).
Sammanträdet skall kungöras på lämpligt sätt minst två veckor i förväg. Har det
exekutiva förfarandet avbrutits utan att fastigheten har sålts, behöver någol
nytt kungörande inle ske, om bevakningssammanträde har hållits och
fördelningssammanträdet äger rum på förut kungjord lid (4 mom. tredje
meningen). Har däremot bevakningssammanträde inle hållits eller kan
fördelningssammanlräde inle äga rum på utsatt tid, måsle särskilt sammanträde
sältas ut och kungöras, Bestämmelsema i 143 8 UL har enligt 23 S SfL och 24 8
LfL motsvarande tillämpning i fråga om fördelning efter exekutiv försäQning av
registrerat skepp, luftfartyg och inlecknade reservdelar till luftfartyg.

Lagberedningen. Beredningen anser
att de nuvarande bestämmelserna om fördelningssammanträde kan förenklas
betydligt. 1 första stycket av 14 kap, 6 8 har beredningen tagit upp föreskrift
att sammanträde för fördelning av influtna medel skall hållas när det är
föreskrivet eller i annat fall är oklart hur medlen skall fördelas. Att
fördelningssammanträde skall vara obligatoriskt efter försäljning av
registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller inlecknade reservdelar saml när
fast egendom har sålts på auktion följer av 11 kap, 6 8, 12 kap. I 8 och 13
kap. 20 8 i beredningens förslag.

I övrigt torde
fördelningssammanträde i allmänhet böra hållas i de fall då sådant sammanträde
nu är obligatoriskt. Detta gäller bl.a. när fast egendom har sålts under hand
samt då förfarandet har avbrutits före försäljning av registrerat skepp,
registrerat luftfartyg, inlecknade reservdelar eller fast egendom och medel
finns tillgängliga. Även dä kan emellertid förhållandena ibland vara så enkla
och klara att särskilt fördelnings-sammanträde är överflödigt. För tördelning
av medel som har flutit in vid försäljning av vanlig lös egendom kan det ibland
behövas sammanträde, om flera borgenärer konkurrerar. Enligl beredningens
förslag ankommer det på kronofogdemyndigheten alt. när fördelningssammanträde
inte är obligatoriskt, bedöma om det är oklart hur medlen skall fördelas.

Andra stycket i paragrafen innehåller
bestämmelser om kungörande av sammanträde som inle har blivit utsatt i samband
med kungörande av auktion. Bestämmelserna avser närmast fall då det inle är
obligatoriskt att hålla fördelningssammanträde. De blir emellertid enligl
beredningen också tillämpliga när hinder har mött att vid utsatt sammanträde
verkställa fördelning efter försäQning av registrerat skepp, registrerat
luftfartyg, inlecknade reservdelar eller fast egendom och då alltså nytt
sammanträde måste sättas ut.

Sammanträde skall enligt andra
stycket första meningen kungöras, om det med hänsyn till okända sakägare eller
eljest är behövligt. I lagtexten ges inga deiaQerade föreskrifter om hur
kungörandet skall ske. Där sägs endast att sammanträde skall kungöras i god tid
och på lämpligt sätt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 4 683

Bestämmelsen bör enligl beredningen kompletteras i
administrativ ordning. Som andra mening i andra stycket har tagits upp
föreskrift att sökanden, gäldenären och andra kända sakägare skall kallas lill
sammanträdet. Även vad som bör iakttas i fråga om sådana kallelser får
regleras närmare i administrativ författning. Beredningen anser alt när
fördelning äger rum utan att sammanträde hålls, det som regel är lämpligt att
delgivning av fördelningsbeslutet sker med sakägare.

Remissyttrandena. Svea hovrätt
anser del tveksamt om fördelnings-sammanträde bör hållas endast när del är
föreskrivet eller i aiinat fall är oklart hur medlen skall fördelas. Enligt
hovrättens mening bör sammanträde alltid hållas när det finns flera
intressenter. Så länge intressenterna inle har hörts kan det ju te sig helt
klart hur fördelningen skall ske. Det väsentliga bör dock vara att kallelser
utfärdas. Om ingen visar intresse att komma är därmed utrönt alt fördelningen
var lika klar som den tedde sig från början.

Beredningens uttalande att när
fördelning äger rum utan att sammanträde hålls det som regel är lämpligt alt
delgivning av fördelningsbeslutet sker med sakägare tas upp av RSV. Verket
ifrågasätter nödvändigheten av all delge borgenär fördelningsbeslulel, eftersom
det i sådana fall inte kan råda någon tvekan om hur medlen skall fördelas. F.n.
brukar sädana fördelningar ske informellt ulan att rättsförlust för någon part
har kunnat påvisas. Delgivning innebär ett betydande merarbete för
kronofogdemyndigheten. Nuvarande ordning bör därför enligt verkets uppfattning
behållas.

Föredraganden. Jag delar
beredningens uppfattning att de nuvarande bestämmelserna om när
fördelningssammanträde skall hållas kan förenklas betydligt. Beredningens förslag,
som innebäratt sådant sammanträde skall hållas när det är särskilt föreskrivet
eller när det i annat fall år oklart hur medlen skall fördelas, har i allmänhet
lämnats utan erinran av remissinstanserna. En remissinstans har emellertid
ansett att fördelningssammanträde alllid bör sättas ut när det finns flera
intressenter, eftersom det innan dessa har hörts kan felaktigt te sig klart hur
fördelningen skall ske. Huruvida tveksamhet kan råda hur influtna medel skall
fördelas torde dock kunna bedömas på handlingarna i målet. Enligt min mening
bör man därt'ör inte belasta förfarandet med obligatoriskt sammanträde vid
varje fördelning. Jag godtar sålunda vad beredningen har föreslagit i saken.
Även i övrigt överensstämmer departementsförslaget i sak med beredningens
förslag.

Vad som sägs om alt
fördelningssammanträde skall äga rum när det är oklart hur medlen skall
fördelas gäller även i fall då medel blir tillgängliga efler det alt fördelning
har ägt rum eller då borgenär, för vilken utdelning har beräknats, inte inom
föreskriven tid företer fordringsbevis m.m. och medlen får lyftas av den som är
berättigad i andra hand Qfr 18 8 i departementsförslaget).

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 6 § 684

Beredningen har förordat att
fördelningsbeslut som har meddelats utan att sammanträde hålls som regel skall
delges sakägarna. Jag delar emellertid RSV:s uppfattning att en sådan ordning
är onödig och dessutom kan bli alltför betungande för kronofogdemyndigheten, I
allmänhet torde del över huvud inte vara behövligt all särskilt underrätta
sakägarna om beslutet. En sakägare synes som regel tillräckligt tillgodosedd
genom den utbetalning lill honom som följer på beslutet. Sakägare kan
naturligtvis på begäran få upplysning om fördelningen. Jag vill påpeka att
liden för att anföra besvär över fördelningsbeslul föreslås skola räknas från
dagen för beslutet (18 kap. 9 8 Qärde stycket). Utbetalning bör därför ske i
omedelbart samband med fördelningsbeslulel.

5 S Paragrafen innehåller föreskrift om upplysningar som
skall lämnas

vid fördelningssammanlräde. Den motsvarar 14 kap. 7 8 första stycket

beredningens förslag.

Gällande rått. Enligt 144 8 UL
skall förrättningsmannen vid fördelningssammanträde redogöra för den tillgång
som skall fördelas och för de fordringar för vilka anspråk på betalning ur
köpeskillingen har blivit anmälda eller utdelning ändå skali beräknas.

Lagberedningen. 1 14 kap. 7 8
första stycket i beredningens förslag har lagils upp motsvarighet till 144 8
UL. Beredningen framhåller alt bl.a. pant-eller retentionsrätt och ägarhypotek
skall beaktas utan all det krävs någon anmälan.

Föredraganden. Förevarande paragraf
i departementsförslaget överensstämmer med första stycket av 14 kap. 7 8 i
beredningens förslag.

Som andra stycke i paragrafen har
beredningen föreslagit en bestämmelse att vad som i kapitlet sägs om fordran
har motsvarande tillämpning beträffande kostnad som fär tas ut ur influtna
medel. Enligt min mening, finns emellertid inte något behov att här särskilt
nämna kostnader, Departementsförslaget saknar motsvarighet till vad beredningen
har föreslagit om ersättning för parts egna kostnader. Förrättningskostnader
skall enligt 17 kap. 6 8 tas ut i målet utan särskild begäran. Därav föQer att
sådan kostnad också skall utan vidare beaktas vid fördelningen.

6 8 Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av
fordringar och

om utdelning för fordran som inle har anmälts i lid. Den motsvarar 14 kap.

8 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Vid fördelning efter
exekutiv försäljning av registrerat skepp, luftfartyg och intecknade
reservdelar gäller att fordran skall tas upp med det belopp till vilket den
beräknas uppgå den dag då fördelningssammanträde skall äga rum (12 8 första
stycket SfL och 12 8 första stycket Lfl.). Beträffande fastighet beräknas fordrans
värde per tillträdesdagen, vilken vid försäQning på auktion normall
sammanfaller med dagen för fördelningssammanlräde (27 8 första stycket, 36 8
första stycket och 46 8

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 13 kap. 6 § 685

första
stycket FfL). Någon uttrycklig bestämmelse om per vilken dag fordran skall
beräknas vid fördelning i annat fall finns inte.

Om fordran inle har anmälts inom föreskriven tid,
kan borgenären enligt 143 8 I mom. tredje meningen UL få utdelning ur
eventuellt överskott. Bestämmelsen gäller i första hand efter exekutiv
försäljning av fastighet men skall enligt hänvisning i SfL och LfL fillämpas
även efter försäljning av registrerat skepp, luftfartyg och intecknade
reservdelar.

Lagberedningen. För fördelning av influtna medel
bör enligt beredningen så långt möjligt fastställas de belopp för vilka
borgenärema är bert itigade till utdelning. För ränteberäkning är därvid
angeläget att kunna hålla sig till en bestämd och för samtliga fordringar
gemensam slutdag. Som första mening i första stycket av 8 8 föreslår
beredningen en bestämmelse alt fordringar som skall beaktas vid fördelning tas
upp med de belopp till vilka de uppgår på fördelningsdagen. Beträffande ränta
innebär detta itt sädan skall beräknas t.o.m. fördelningsdagen.

Beredningen påpekar att del inte alltid är möjligt
att på fördelningsdagen ange fordringens storlek. Vid försäljning av egendom
som tillhör konkursbo är l.ex. arvode till rätlens ombudsman och förvaltaren,
som enligl 81 8 första stycket KL skall utgå ur egendomen, ännu inte bestämt.
För fordringen får då avsättas ett reservationsvis beräknat belopp. Beredningen
förutsätter vidare att borgenär som har fordran i utiändskl mynt och behöver
skydda sig mot kursändring får reservationsvis bevaka högre belopp än som
följer av kursen vid tiden för bevakningen. Beloppet får i sä fall senare
fixeras per fördelningsdagen.

Vid auktion på registrerat skepp, registrerat
luftfartyg, intecknade reservdelar eller fast egendom skall viss dag för
fördelningssammanträde bestämmas redan i auktionskungörelsen. Enligt
beredningens förslag skall i andra fall fördelningssammanträde kungöras
särskilt, om det med hänsyn till okända sakägare eller eljest är behövligt. 1
samtliga fall bör enligt beredningen den dag till vilken sammanträde är utsatt
räknas som fördelningsdag. Det kan inträffa att fördelningen på grund av
inhibitionsbeslul eller av annat skäl inte kan äga rum på den bestämda dagen
ulan sker först senare. Även i sådana fall bör fordringarna beräknas per den
ursprungliga fördelningsdagen. Beredningen framhåller att när
sakägarförteckning förutsätts, någon annan ordning knappast är tänkbar, om
systemet med skyddsbelopp skall gå i lås. 1 fall då något särskilt sammanträde
inle hålls, bör fordringarnas storiek beräknas per den dag då kronofogdemyndighetens
beslut om fördelning meddelas.

1 enlighet med det sagda föreslås i första stycket
andra meningen av 8 8 att som fördelningsdag räknas den dag till vilken
sammanträde är utsatt, även om hinder då möter att verkställa fördelningen. 1
en tredje mening tillfogas att när sammanträde inte hålls, den dag då
kronofogdemyndighetens beslut meddelas räknas som fördelningsdag.

Enligt
bestämmelser i 9 och 11-13 kap. i beredningens förslag skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 /.? kap. 7 . 686

fordran för alt beaktas i allmänhet anmälas inom viss tid.
Beredningen föreslär som andra stycke i 14 kap. 8 8 en generell regel om
utdelning för fordran som inte har anmälts i tid. Där föreskrivs att om
borgenär begär betalning för fordran som inte har anmälts i tid. utdelning skall
utgå av överskott om sådant uppkommer. Om fiera borgenärer gör anspråk på
utdelning ur överskott, bestäms deras inbördes rätt av förmånsrättslagen. I
vilken tidsföljd anmälningar har iQorts saknar alltså betydelse. Beredningen
anmärker att om gäldenären fillkommande överskott har blivit utmätt, den som
har vunnii sådan utmätning enligt förslaget får stå tillbaka för efteranmäld
fordran som har bättre förmånsrätt.

De principer som anges i paragrafen
bör enligt beredningen tillämpas även om endast en borgenär finns.

Föredraganden. Beredningens förslag
om beräknande av fordringar som skall beaktas vid fördelning innebär att samma
princip skall tillämpas oavsett den utmätta egendomens beskaffenhet. Jag anser
alt den föreslagna ordningen är ändamålsenlig. 1 2 kap. 28 8 i
departementsförslaget finns bestämmelser om beräknande av värdet av fordran,
som inte är förfallen och som löper utan ränta eller med låg ränta.

Jag godtar också förslaget all
borgenär, som inle har anmält sin fordran i tid, över lag skall vara berättigad
lill utdelning av överskott, om sådant uppkommer. Denna bestämmelse liksom
bestämmelserna om, beräkning av fordran överensstämmer med vad som nu gäller
beträffande registrerat skepp, luftfartyg, intecknade reservdelar till
luftfartyg och fast egendom. Del är tydligt att bestämmelsen i andra stycket
skall tillämpas äyen på konkurskostnader som nämns i 8 kap. 14 8 första
stycket.

Jag vill påpeka att
förrättningskostnad skall beaktas av kronofogdemyndigheten självmant. Sker
fördelning innan kostnaden är känd, får kronofogdemyndigheten reservera ett
belopp till täckning av förrättningskostnaden,

7 5 Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet när
fordran är ivistig eller beroende av villkor. Den motsvarar 14 kap. 9 S
beredningens förslag.

Gällande rätt. I 151 8 I mom. UL
sägs att om fordrans eller intecknings giltighet är beroende på särskild
prövning eller avgjord genom beslut som inte har vunnit laga kraft, vad som
enligt förmånsrättslagen kan belöpa på fordringen eller på inteckningen skall
avsättas tills frågan om borgenärens rält har blivit slutligt avgjord. Samma
förfaringssätt skall tillämpas, när inteckning är sökt men ännu inte beviljad.
Är fordran i annat fall tvistig skall enligt 2 mom., om annat inte följer av 3
mom., borgenären föreläggas att väcka talan inom en månad efter del att
föreläggandet har delgetts honom. Talan skall riktas mot den eller de sakägare
som i andra hand är berättigade till medlen. I 2 mom. föreskrivs även att
medlen skall avsättas i avvaktan på alt nyssnämnda lid går till ända eller, om
talan väcks, tvisten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 7 § 687

blir slutligt avgjord. Vidare sägs att borgenären förlorar
sin rätt lill medlen, om han inte efterkommer föreläggandet och talan i saken
inte har väckts av motparten.

Enligt 151 S 3 mom. kan
överexekutor i vissa fall själv avgöra tvisten. Förutsättning härför är att
ärendet handläggs av överexekutor och att medlens fördelning inte ulan
betydande olägenhet för parterna kan avslutas ulan att tvisten har avgjorts. 1
så fall skall överexekutor själv la upp tvisten, om del finnes ändamålsenligt.
3 mom. innehåller också föreskrifter om förfarandet vid överexekutors
prövning. Enligl 4 mom. i samma paragraf skall, om fordran är beroende av
villkor, avsättning ske till dess villkoret har uppfyllts eller förfallit.

Lagberedningen. Beredningen lar som
första stycke i 14 kap. 9 8 upp en allmän bestämmelse som anger när medel skall
avsättas. Där föreskrivs alt om fordran eller därmed förenad förmånsrätt är
beroende av villkor eller tvistig eller om förmånsrätt för fordran är beroende
av att sökt inteckning beviljas, vad som belöper pä fordringen skall avsättas i
avvaktan pä att villkoret uppfylls eller förfaller eller att tvisten eller
frågan om inteckning blir slutligt avgjord. Beredningen har ansett att det bör
anges uttryckligen alt villkoret eller tvisten kan hänföra sig lill enbart
fordringens förmånsrätt, om fordringen som sådan är ostridig. Vid
farlygsexekution kan det l.ex. förekomma alt anmäld fordran godtas i och för
sig, medan däremot yrkad sjöpanträtt bestrids. För att tvist eller fråga om
inteckning skall anses slutligt avgjord förutsätts att avgörande i saken har
vunnit laga kraft och alltså inte längre kan angripas med ordinärt rättsmedel.

I andra stycket ges regler om föreläggande
för borgenär att väcka talan angående tvistig fordran eller förmånsrätt.
Bestämmelserna överensstämmer i sak med 151 8 2 mom. UL utom såtillvida all
någon forumbestämmelse inle har tagits upp. Forumfrågan regleras i stället i
19 kap. 21 8. Beredningen erinrar om att borgenär, som har laga förfall för
underlåtenhet att efterkomma föreläggande att väcka talan, enligl förslaget
kan få ny lid utsatt.

Beredningen framhåller att fordran
eller förmänsrätt får anses tvistig, om tillgängligt bevismaterial inte är
tillfyllest för att fordringens existens, belopp eller plats i
förmånsrätlsordningen skall anses styrkt pä sådant sätt som måsle förutsättas
för utbetalning. Att olika meningar kan råda om innebörden av viss rättsregel
kan i allmänhet inte anses göra saken Ivistig i den mening som åsyftas här. Har
l.ex. borgenärerna olika åsikter angående den ordning i vilken deras fordringar
skall betalas, får förrättningsmannen inle undandra sig att pröva frågan.

Något tveksamt är enligt
beredningen hur man bör förfara, om det är ostridigl att fordran föreligger men
ovisst vem som är rätt innehavare av fordringen. Beloppet kan inle betalas ul
förrän frågan har blivit avgjord. En möjlighet är att kronofogdemyndigheten
låter deponera den utdelning som belöper på fordringen enligt lagen (1927:56)
om gälds betalning genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 7 § 688

penningars nedsättande i allmänt förvar. En sådan omväg är
emellertid onödigt omständlig. Enligt beredningens mening bör i stället
myndigheten behålla beloppet tills frågan har avgjorts. Medlen skall under
tiden göras räntebärande. Räntan tillfaller den som visar sig vara innehavare
av fordringen. Något föreläggande för sakägare att väcka talan skall inte ges
i nu berörda fall.

I tredje stycket ges regler om befogenhet
för kronofogdemyndigheten att själv ta upp och pröva tvist i samband med
medelsfördelning. Bestämmelsema blir enligt beredningens förslag tillämpliga
inte endast i de mål som nu handläggs av överexekutor. dvs. efter försäljning
av fast egendom, registrerat skepp samt luftfartyg och inlecknade reservdelar,
ulan bestämmelserna har vidgats till att avse alla mål. Förutsättningarna för
att kronofogdemyndighet skall kunna ta upp och avgöra tvisten är desamma som
enligt 1518 3 mom. UL. Bestämmelser om förfarandet vid kronofogdemyndighetens
prövning av tvist har i beredningens förslag tagits upp i 19 kap. 19 och 20 88.

Remissyitrandena. Förslaget att
kronofogdemyndigheten själv skall kunna pröva tvist i samband med fördelning
möter kritik från några remissinstanser. Advokaisamfundel anser att tvister som
avses med bestämmelsen undantagslöst bör prövas av domstol. Svea hovrätt
ställer sig tveksam lill den Judiciella funktion som har tillagts kronofogdemyndigheten
och anser att möjligheten till domstolsprövning bör vara tillräcklig. Enligt
kammarrätten i Stockholm är det här fräga om en rättskipningsuppgift av många
gånger komplicerad och ömtålig natur, som kronofogdemyndigheterna kanske inle
utan vidare är lämpade att anförtros inom den närmast överblickbara liden. Med
hänsyn härtill hade del varit av värde med mer ingående motivuttalanden om i
vilka situationer den föreslagna befogenheten skulle utövas. Länsstyrelsen i
Ålvsborgs län anser att befogenheten är praktisk men att bestämmelsen är
alldeles för vagt utformad. Då inte heller förarbetena ger någon vägledning
under vilka förutsättningar som kronofogdemyndigheten skall pröva tvister av
ifrågavarande slag. bör bestämmelsen antingen omarbetas pä sådant sätt att
delta klart framgår eller också utgå.

Föredraganden. Första stycket i 7 8
i departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag, frånsett att
departementsförslaget innehåller ett uttryckligt undantag från skyldigheten att
avsätta medel när tvisten skall prövas av kronofogdemyndigheten enligt tredje
stycket. I sådant fall finns det inte något behov av att avsätta medlen. Detta
överensstämmer ocksä med vad som gäller nu för motsvarande fäll.

Andra stycket i
departementsförslaget, vari ges bestämmelser om föreläggande alt väcka talan
vid domstol om tvistig fordran eller förmänsrätt. överensstämmer i sak med
beredningens förslag. Påpekas bör alt om endast förmånsrätten beträffande viss
fordran är tvistig. tvisten kan vara begränsad lill en del av det belopp för
vilket utdelning har beräknats till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 7 § 689

borgenären. Det kan sålunda tänkas att en borgenär
åberopar t.ex. förutom förmånsrätt på grund av utmätning även sjöpanträtt. Om
sjöpanträtten är tvistig. skall borgenären givelvis under alla förhållanden ha
vad som tillkommer honom på grund av utmätningen. Tvisten gäller endast vad som
dämtöver tillkommer honom, om han visas ha sjöpanträtt. På motsvarande sätt kan
en tvist vara begränsad till en del av ett yrkat fordringsbelopp eller lill
åberopad förmånsrätt såvitt avser en del av fordringen. Även sådana fall
omfattas av andra stycket i departementsförslaget.

Beredningen har vidare föreslagit
alt kronofogdemyndigheten i vissa fall skall själv kunna pröva
fördelningstvisl. Som förutsättning skall gälla att fördelningen inle utan
betydande olägenhet för parterna kan avslutas utan att tvisten har blivit
avgjord samt att sådan prövning är ändamålsenlig. Förslaget har mött kritik
från några håll. Bl.a. har framhållits att tvister av detta slag bör undantagslöst
prövas av domstol. Med anledning härav får Jag framhälla följande.

F.n. gäller alt överexekutor under
motsvarande förutsättningar kan själv pröva fördelningstvist. Denna befogenhet,
som infördes i samband med 1973 ärs lagstiftning angående fartygsexekution,
ansågs kunna få särskild betydelse vid exekutiv försäljning av skepp, där
anspråk ofta framställs av utländska borgenärer (prop. 1973:167 s. 97),
Bestämmelsen gäller dock alla fall då fördelningsfrågan handläggs av
överexekutor. Bestämmelsen trädde i kraft den I Januari 1976, Befogenheten har
alltså gällt så kort tid att någon egentlig erfarenhet därav inte har vunnits.

Det är uppenbarligen angeläget att
tvist vid fördelning kan avgöras snabbt och enkelt, särskilt i fall då tvisten
rör flera borgenärer. För att avsteg skall göras frän principen att tvister som
uppkommer i utsökningsmål skall hänskjutas till domstol måsle emellertid
fordras bl.a. att prövningen tillgodoser rimliga anspråk på rättssäkerhet och
att prövningen inte heller i övrigt medför olägenheter. Dessa krav bör kunna
uppfyllas beträffande tvist vid fördelning även om tvisten prövas av kronofogdemyndighet.
Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2) anserjag att
kronofogdarna i princip måste anses tillräckligt kvalificerade att handlägga de
uppgifter som fn. ankommer på överexekutor. Jag godtar sålunda förslaget att
kronofogdemyndigheten skall få befogenhet att själv avgöra fördelningstvist.
Det är då naturligt att bestämmelsen härom, som beredningen har föreslagit,
blir tillämplig oavsett den utmätta egendomens beskaffenhet.

Några remissinstanser har ansett
att de förutsättningar under vilka befogenheten skall fä tillämpas bör
preciseras. Med anledning härav vill jag framhålla alt en fördelningstvist bör
prövas av kronofogdemyndigheten endast om betydande olägenheter eljest skulle
uppkomma för borgenärerna. Som exempel kan nämnas alt en slörre del av
tillgängliga medel i annat fall skulle behöva avsättas i väntan på
domstolsprövning och att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 13 kap. 8 § 690

saken berör flera borgenärer. Dessa förutsättningar torde
endast undantagsvis vara uppfyllda beträffande fördelning efter exekutiv
försäljning av vanlig lös egendom. Enligt min mening bör vad nu har sagts, i
enlighet med vad som föreskrivs fn. i UL, kunna uttryckas på det sättet, att
kronofogdemyndigheten får pröva tvist, om fördelningen inte utan betydande
olägenhet för partema kan avslutas utan att tvisten har blivit avgjord och alt
prövning av kronofogdemyndigheten är ändamålsenlig. Av lydelsen framgår att
bestämmelsen inte bör tillämpas annat än undantagsvis. Den åsyftar i första
hand fall då försäljningen har avsett skepp. Kronofogdemyndigheten bör fästa
stort avseende vid sakägarnas egen mening i saken.

I allmänna mål företräds staten
resp. vederbörande kommun i dess egenskap av borgenär av kronofogdemyndigheten.
Det är enligl min mening därför inle lämpligt att kronofogdemyndigheten själv
prövar fördelningstvisl i sädant mål, om statens resp. kommunens fordran berörs
av tvisten. Bestämmelsen bör sålunda inte vara tillämplig i sådana fall.
Föreskrift härom har tagits upp i 21 8 i departementsförslaget.

När föreläggande meddelas i allmänt
mål och staten resp. kommun är part i tvisten, bör staten resp. kommunen
företrädas av RSV Qfr under 4 kap. 20 8). Föreskrift härom meddelas i 2 kap, 30
§ andra stycket.

Bestämmelser om behörig domstol när
föreläggande meddelas att väcka talan och om förfarandet i tvist som prövas av
kronofogdemyndigheten har tagits upp i 2 kap. 22-24 88 i departementsförslaget.

8 8 Paragrafen innehåller bestämmelse om s.k.
sekundärfördelning. Den motsvarar 14 kap. 10 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. När utdelning för
fordran beräknas utan all fordringsbeviset har företetts eller medel avsätts
enligl 151 8 UL, skall enligt 152 8 bestämmas hur beloppet skall fördelas om
det sedermera visar sig att beloppet helt eller delvis skall tillkomma annan
borgenär än den för vars fordran det har blivit beräknat eller avsatt.

Lagberedningen. Ändamålet med
sekundärfördelning är enligt beredningen att man inte skall behöva hålla nytt
fördelningssammanträde i fall då belopp slutligen visar sig tillkomma annan
borgenär än som först har antagits. Fördelningslängden mäste därför avfattas på
sådant sätt alt det blir fulll tydligt vem som i andrsi hand är berättigad till
avsatt belopp. Det behöver, framhåller beredningen, inte vara närmast
efterföljande borgenär. Denne berörs nämligen inte om andra tillgängliga medel
täcker hans fordran. Beloppet skall tilllfalla borgenär som har blivit
nödlidande och i sista hand tillkomma gäldenären eller hans konkursbo.
Gäldenären kan fö. också ha rätt till betalning med förmånsrätt som följer med
ägarhypotek.

Beredningen föreslår i 14 kap. 10 8
en bestämmelse om sekundärfördelning av medel som har avsatts enligt 9 8.1
paragrafen sägs att beträffande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 9 § 691

sådana medel skall anges hur det skall förfaras med dem om
fordringen helt eller delvis bortfaller. 1 motsats till vad som f.n. gäller
behöver enligt beredningens förslag nägon sekundärfördelning inte göras när
utdelning har beräknats för viss borgenär utan alt fordringsbevis har
företetts. Beredningen erinrar om alt sekundärfördelning vid behov bör ske när
fordran har bevakats reservationsvis.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämme- med beredningens förslag.

1 likhet med beredningens förslag
innehåller departementsförslaget inte någon föreskrift om sekundärfördelning i
fall då utdelning beräknas för fordran utan att fordringsbeviset har företetts.
För rätt att lyfta medel är det inte tillräckligt att fordringsbevis företes en
gäng i målet. Det är uteslutet att på förhand genom sekundärfördelning reglera
alla tänkbara fall. Som regel kan det ändå bedömas vem medlen skall tillkomma,
om borgenär inte inom den tid som står till buds inger de handlingar som krävs
Qfr 18 S i departementsförslaget). Det finns dock inte något som hindrar att
kronofogdemyndigheten vid behov gör sekundärfördelning även i annat fall än som
avses i 8 8.

9 8 Paragrafen innehåller en föreskrift om det fallet att
alla berörda sakägare är ense om hur fördelningen skall ske. Den motsvarar 14
kap. 11 8 i beredningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 145 SUL
gäller att om alla borgenärer vilkas rätt är beroende av fördelningen och
gäldenären blir ense om hur fördelningen skall ske. förrättningsmannen skall
göra upp fördelningslängd i överensstämmelse därmed.

Lagberedningen. Enligl 14 kap, II 8 i beredningens förslag skall, om
alla berörda sakägare blir ense. fördelningen ske i enlighet därmed. Beredningen
framhåller att även gäldenären regelmässigt är sakägare. Det är inte
tillräckligt att de sakägare som är närvarande är överens. Beredningen påpekar
att medgivande inte krävs från borgenär vars fordran oavsett överenskommelsen
inte kan fä del i tillgängliga medel. Överenskommelse ingås muntligen vid
fördelningssammanträde, men medgivanden kan också lämnas skriftligen till
kronofogdemyndigheten.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag.

Särskilda bestämmelser beträffande registrerat skepp,
registrerat luftfartyg m.m. och fast egendom

1 10-12 SS i departementsförslaget
har förts samman de särskilda bestämmelser som är behövliga beträffande
fördelning av köpeskilling m.m. efter försäljning av de specialobjeki som
behandlas i 10-12 kap. När

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 13 kap. 10 § 692

registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade
reservdelar eller fastighet har sålts, skall sålunda tillämpas dels de
gemensamma bestämmelser som har tagils upp i 1-9 88, dels de kompletterande föreskrifter
som ges i 10- 12 88.

10 8 1 paragrafen anges hur fördelning skall ske efter
försäljning på auktion av egendom som avses i 10- 12 kap. Paragrafen motsvarar
14 kap. 13 8 och delvis 3 S i beredningens förslag.

Gällande rätt. Beträffande
fördelning efter det att fastighet har sålts på

auktion föreskrivs i 143 8 I mom. UL att sammanträde för fördelning av

den kontanta köpeskillingen, behållen avkastning och andra influtna medel

skall hållas på den dag som har kungjorts tidigare samt all fördelningen

skall ske i enlighet med sakägarförteckningen. om del inle framgår att

fordran understiger vad som har tagits upp i förteckningen. Vidare anges

att om fordran eller kostnad, som borde ha tagits upp i förteckningen om

den hade anmälts i tid, har anmälts senare, betalning får utgå av åter

stoden. Bestämmelserna är pä grund av hånvisning i 23 8 SfL och 24 8 Lfl- '

tillämpliga även efler försäljning av registrerat skepp samt luftfartyg och

intecknade reservdelar.

Lagberedningen. Som har nämnts
under 1 8 i departementsförslaget föreslår beredningen i 14 kap. 3 :5 en
generell bestämmelse om att behållen avkastning av utmätt egendom skall
fördelas tillsammans med köpeskillingen, när egendomen har sålts, och att
detsamma gäller ersättning söm har influtit med anledning av misslyckat försök
att sälja egendomen och tillskott som nägon vid försäljning har betalat för att
bevara sin rätt: 1 samma paragraf föreslås att medel som har influtit genom
särskild försäljning av tillbehör till fastighet skall fördelas samtidigt med
köpeskil- ' lingen för fastigheten.

Första meningen i 14 kap. 13 8
första stycket i beredningsförslaget innehåller att när skepp, luftfartyg,
mtecknade reservdelar eller fastighet har sålts på auktion enligt vad som sågs
i II. 12 eller 13 kap., fördelningen
skall ske i enlighet med sakägarförteckningen. om det inte framgår att fordran
understiger vad som anges i förteckningen. Beredningen päpekar att bestämmelsen
inte omfattar oregistrerat luftfartyg. 1 en andra mening erinras om den
särskilda regel som enligt 12 kap. 3 8 tredje stycket skall gälla beträffande
köpeskillingen för intecknade reservdelar lill luftfartyg.

I 14 kap. 8 8 andra stycket har
beredningen tagit upp en bestämmelse att om borgenär begär betalning för
fordran som inte har anmälts i tid, utdelning skall utgå av överskott, om
sådant uppkommer. Som andra stycke i 13 8 föreslår beredningen en bestämmelse
om att 8 S andra stycket gäller i fråga om fordran som inle har tagits upp i
sakägarförteckningen. Beredningen understryker att regeln hänför sig till
sakiigarförteckningen och blir tillämplig även i fäll dä fordran har anmälts i
tid men av någon anledning inle har blivit upptagen i förteckningen eller har
lagils upp med för lågt belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 12 § 693

Föredraganden. Som har behandlats
närmare under I S i departementsförslaget anserjag att beträffande registrerat
skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar och fastighet bör
meddelas bestämmelser om att köpeskilling samt avkastning och andra liknande
medel alllid skall fördelas gemensamt. 1 första stycket av 10 8 i
departementsförslaget har tagils upp bestämmelser härom sävitt avser fördelning
efler försäljning pä auktion.

I övrigt överensstämmer 10 8 i
departementsförslaget med 13 8 i beredningens förslag. Påpekas bör alt tredje
stycket, där det hänvisas till 6 8 andra stycket, är tillämpligt även i fall då
fordran av någon anledning har tagits upp i sakägarförteckningen med för lågt
belopp. På motsvarande sätt gäller föreskriften i 6 S andra stycket även då
fordran inte har anmälts i tid beträffande hela fordringsbeloppet,

11 8 1 paragrafen regleras fördelning efter
underhandsförsäljning av

fastighet. Den motsvarar 14 kap. 14 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 143 8 2 mom.
UL gäller att om utmätt fastighet har salts under hand, den kontanta
köpeskillingen och andra tillgängliga medel skall fördelas i första hand enligt
köpevillkoren och i övrigt enligt de grunder som gäller för upprättande av
sakägarförteckning. Bestämmelsen utgår frän att köpeskillingen och andra
influtna medel skall fördelas tillsammans. Registrerat skepp, luftfartyg eller
inlecknade reservdelar får inte säljas exekutivt under hand.

Lagberedningen. 14 kap. 14 8 i
beredningens förslag överensstämmer med 143 8 2 mom. UL. Beredningen erinrar om
all inte heller dess förslag medger underhandsförsäljning av registrerat skepp,
luftfartyg eller intecknade reservdelar (frånsett oregistrerat luftfartyg).
Vidare påpekas att någon sakägarförteckning inte upprättas när fastighet skall
säQas under hand.

Föredraganden. 1 enlighet med vad
Jag har anfört tidigare har som första mening i förevarande paragraf i
departementsförslaget tagits upp föreskrift om gemensam fördelning av
köpeskilling och andra medel, när fastighet har sålts under hand. Andra
meningen i paragrafen överensstämmer i sak med beredningens förslag.

12 8 Paragrafen reglerar fördelning i fall då förfarandet
har avbrutits

innan fastighet m.m. har hunnit säljas. Den motsvarar 14 kap. 15 8 bered

ningens förslag.

Gällande rätt. I 143 8 3 mom. UL sägs
att om förfarandet avbryts innan utmätt fastighet har sålts, tillgängliga medel
skall fördelas enligt I mom., dvs. enligt vad som gäller när fastighet har
sålts på auktion, om bevakningssammanträde har hållits och fördelning äger rum
på den dag som har kungjorts tidigare, och i annat fall enligt de grunder som
gäller för upprättande av sakägarförteckning. Vid fördelning av andra medel än
behållen köpeskilling för särskilt sålda tillbehör har dock annan borgenär
än

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 13 § 694

sökanden rält att få betalning endast för ränta och
kostnader, om hans fordran är förenad med panträtt på grund av inteckning. På
grund av hänvisning i 23 8 SfL och 24 8 LtT gäller bestämmelserna även när
förfarandet avbryts efter utmätning av registrerat skepp, luftfartyg eller
intecknade reservdelar.

Lagberedningen. 14 kap. 15 8 i
beredningens förslag reglerar fördelning efler avbrott i förtärandet
beträffande all egendom som avses i 13 8 i förslaget. Första stycket första
meningen innebär bl.a. den skillnaden i förhållande lill vad som föreskrivs f
n. att del inte anges att för tillämpning av sakägarförteckningen skall
förutsättas att fördelningen äger rum på den dag som har kungjorts tidigare.
Det är enligt beredningen tveksamt om jämkningen innebär någon ändring i sak.
Enligl förslaget skall fördelningen i alla fall. i överensstämmelse med
grunderna för 8 och 13 88 beredningsförslagel, ske per den först utsatta
fördelningsdagen, även om frågan då måsle skjutas upp.

Andra meningen i första stycket,
som motsvarar andra meningen i 143 8 3 mom, UL, gör inte någol förbehåll
beträffande fördelningen av behållen köpeskilling för särskilt sålda tillbehör
lill fastighet. Denna speciella fräga regleras i stället i andra stycket av
paragrafen. Inte heller detta torde enligt beredningen innebära någon ändring i
sak.

Remissyttrandena. Enligt
länsstyrelsen i Stockholms län råder viss osäkerhet om hur man skall förfara i
det inle ovanliga fallet att fastighet har stått under förvaltning av syssloman
och avkastningsmedel finns tillgängliga då utmätningen går åter på grund av
betalning. Enligt en sedan gammalt tillämpad praxis inom länsstyrelsen
redovisas i sådant fall behållningen lill gäldenären. Denne brukar även få
använda behållningen till betalning av ulmälningsskulden. Någon fördelning av
medlen förekommer således inte.

Föredraganden. Jag godtar
beredningens förslag. Förevarande paragraf i departementsförslaget
överensstämmer sålunda i sak med 15 8 i beredningens förslag.

En remissinstans har särskilt nämnt
det fallet att avkastningsmedel finns tillgängliga, när förfarandet avbryts på
grund av alt utmätningssökanden får betalt och utmätningen till föQd därav
hävs. Med anledning härav villjag framhålla att förevarande paragraf i
departementsförslaget är generellt tillämplig när förfarandet har avbrutits,
vare sig avbrottet har skett på grund av att försök att sälja fastigheten har
misslyckats eller av annan anledning. Även i nyssnämnda fall skall sålunda
influtna medel fördelas.

Avräkning

13 8 Denna paragraf innehåller bestämmelser om hur
utdelning skall avräknas mellan kapiialfordran och biförpliktelser. Paragrafen
saknar motsvarighet i beredningens förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
198iO/81:8 13 kap. 13 § 695

Gällande räti. I gällande rätt
finns inte några bestämmelser om hur utdelade medel skall avräknas efter
utmätning av egendom i allmänhet. Frågan om avräkning anses också i viss
utsträckning oklar. När enskild borgenär har tvr; eller flera fristående
fordringar som får göras gällande, anses borgenären i princip ha rätt att
avgöra pä vilken fordran han vill avräkna utdelning. I fall da borgenårs
fordringsanspråk omfattar förutom fordrans kapitalbelopp även ränta och
rättegångskostnader avräknas i tillämpningen medlen i allmänhet först på
räntan, därefter på kapitalbeloppet och sist pfi rättegångskostnaderna inkl.
ränta på dessa. I fråga om exekutiv försäljning av registrerat skepp och
fastighet gäller enligt 11 8 andra stycket SfL och 26 8 andra stycket FtT att
ränta och annan biförpliktelse skall tas upp i sakägarförteckningen före
fordringens kapitalbelopp, om inte borgenären yrkar annat.

Vid utmätning för skatter avräknas
influtna medel i allmänhet i första hand på den äldsta skatteskulden.
Beträffande böter gäller enligt 6 8 4 mom, andra stycket förordningen (1917:915)
ang, indrivning och redovisning av böter att influtet belopp skall avräkn;is i
första hand på det äldsta bötesstraffet. Motsvarande gäller viten m.m.

Remissyiirandena. Några
remissinstanser anser alt frågan om avräkning bör regleras i UB. Frågan har
enligt RSV stor praktisk betydelse, sårskilt i de enskilda målen. Vad gäller
de allmänna målen anser RSV att frågan inte bör tas upp nu utan i stället få
sin lösning i samband med att automatisk databehandling kan komma att införas
inom exekutionsväsendet. Verket har inte haft möjlighet att överväga hur
bestämmelserna bör vara utformade i detalj. I viss mån synes dock böra gälla
en annan krediteringsordning än den som f n. tillämpas av de flesta kronofogdemyndigheter.
Mycket talar för att rättegångskostnader bör krediteras omedelbart efter
exekutionskostnader. Detta skulle överensstämma med önskemål som ofta förs fram
från borgenärshåll. RSV erinrar härvid om att ersättning för rättegångskostnad
i tvistemål numera skall innefatta även ränta. Sådan utgår visserligen inte pä
kostnadsersättning i mål om lagsökning och betalningsföreläggande, men med
hänsyn till att det i sådana mål regelmässigt rör sig om små belopp torde man i
detta sammanhang kunna bortse därifrån.

Kronofogdeföreningen framhåller att
praxis i fråga om avräkning i enskilda mål är oenhetlig, beroende på att
krediteringsordningen regleras endast schematiskt genom 9 kap. 5 8 HB.
Svårighetema har ökat genom att ränta numera skall utgå på ersättning för
rättegångskostnader. Det är nödvändigt med en regel som skapar fasta normer
för krediieringen i utsökningsmål. Föreningen ifrågasätter om inte även nämnda
bestämmelse i HB bör modifieras. Även TCO förordar att bestämmelser om
krediteringsordningen i enskilda mål tas in i UB. Möjlighet bör dock finnas
för kronofogdemyndigheten att i särskilda fall avvika från viss bestämd
krediteringsordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 13 § 696

Föredraganden. Frågan hur medel som
tilldelas borgenär i utmätningsmål bör avräknas mellan olika fordringsanspråk
som tillkommer borgenären är inte reglerad i gällande lag, frånsett
avräkningsordningen mellan flera bötesstraff eller viten samt mellan fordrans
kapitalbelopp och biförpliktelser vid utmätning av registrerat skepp och
fastighet. Inte heller beredningens förslag innehåller någon reglering av
frågan i vidare män än att motsvarighet har tagits upp till nuvarande
bestämmelser i saken beträffande registrerat skepp och faslighet och att
detsamma föreslås gälla beträffande registrerat luftfartyg och intecknade
reservdelar. Detta har kritiserats av bl.a. RSV och kronofogdeföreningen som
har ansett att frågan bör regleras i UB. För egen del villjag anföra följande.

Som RSV har framhållit bör inte
frågan om avräkning i allmänna mål tas upp till behandling nu. Avräkningen
mellan det allmännas fordringar innebär särskilda problem, som bl.a. har
samband med frågan om ett eventuellt införande av automatisk databehandling
inom exekutionsväsendet.

Beträffande enskilda fordringar kan
frågan om avräkning uppkomma i två principiellt olika fall. Det ena avser den
situationen att en borgenär har två eller flera fristående fordringar som har
åberopats i målet. I det andra fallet skall avräkning ske mellan en
kapiialfordran och biförpliktelser till denna, l.ex. ränta på kapitalbeloppet
och rättegångskostnader. Frågan om avräkning mellan fristående fordringar torde
i praktiken inte uppkomma ofta. Sådan avräkning har nära samband med avräkning
vid utdelning i konkurs. Den frågan kan inte prövas i delta sammanhang.
Avräkning vid exekution mellan frislående fordringar bör också ses i samband
med hur avräkning skall ske vid frivillig betalning. Sistnämnda fråga, som f.n.
regleras endast delvis i 9 kap. 5 8 HB, kan inte heller las upp till prövning
nu. Jag är sålunda inte beredd att föreslå bestämmelser om avräkning mellan
fristående fordringar. När frågan någon gång kommer upp. bör enligt min mening
avräkning ske enligl vad som anses gälla f n. Borgenären bör alltså i princip
ha rätt att välja vilken fordran tilldelade medel skall avräknas på i första
hand Gfr 9 8 Qärde stycket andra meningen förmånsrättslagen).

Avräkning mellan en fordran och
biförpliktelser till fordringen är däremot ett praktiskt problem, som
kronofogdemyndigheterna ofta ställs inför. Av remissyttrandena framgår att viss
oklarhet råder hur avräkningen bör ske. Tillämpningen är inte heller enhetlig.
Även om frågan har visst samband med avräkning vid konkurs och vid frivillig
betalning, anserjag lämpligt att bestämmelser i saken tas upp i UB. Detta
ligger också i Unje med att saken redan f.n. är regler.ad när det gäller
exekution i registrerat skepp och fastighet.

F.n. gäller vid exekution i
registrerat skepp och fastighet all borgenären i första hand har rätt att
bestämma ordningen mellan fordrans kapitalbelopp och biförpliktelser.
Detsamma bör uppenbarligen gälla vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 13 § 697

utdelning efter utmätning i andra fall. Till slöd för en
sädan princip kan

anföras
bl.a. att den avräkningsordning som en borgenär kan anse mest

förenlig
med sina intressen kan han i allmänhet uppnå genom att begränsa

sitt
yrkande i mälet och att han inle bör tvingas till en sådan omväg: För

att
borgenärens begäran om avräkning skall beaktas, bör yrkande därom -

framställas
före fördelningen eller, när utbetalning sker utan fördelning,

före
utbetalningen.

När borgenären inte yrkar all
medlen skall avräknas på visst sätt. bör ränta och andra biförpliktelser
avräknas före kapitalbeloppet. En sådan ordning tillgodoser närmast borgenärens
intressen, varför denne som regel inte har anledning att framställa något
yrkande om avräkning. Att biförpliktelser avräknas först framstår också i och
för sig som naluriigt, samtidigt som det överensstämmer med vad som redan f.n.
gäller vid exekution i registrerat skepp och fastighet.

Det är enligt min inening inte
behövligt alt reglera den ordning i vilken olika biförpliktelser inbördes skall
avräknas. Rättegångskostnad synes i tillämpningen böra avräknas före ränta på
fordringens kapitalbelopp. Eventuell ränta på rättegängskoslnad bör givetvis
avräknas före själva rättegångskostnaden.

Beträffande förrättningskostnader
vill Jag nämna att sådan kostnad enligt departementsförslaget skall tas ul ur
influtna medel, varvid den tas ut före sökandens fordran. Om sökanden har
avkrävts förskott på förrättningskostnad, skall han naturligtvis få tillbaka
vad han har erlagt utöver vad som tillkommer honom för hans fordringsanspråk.
Detta innebär dock inle att förrätlningskostnaden skall beaktas vid avräkning.

1 enlighet med det sagda anges i 13
8 i departementsförslaget alt medel som tillkommer borgenär skall avräknas på
ränta och annan biförpliktelse före fordrans kapitalbelopp, om inle borgenären
yrkar annat. I en andra mening föreskrivs att sådant yrkande skall framställas
före fördelningen eller, om fördelning inte äger rum, före utbetalningen. I
paragrafens andra stycke erinras om de bestämmelser i 10, II och 12 kap. som reglerar den
ordning i vilken fordrans kapitalbelopp och biförpliktelser skall las upp i
sakägarförteckning, när utmätningen avser egendom som säljs med ledning av
sådan förteckning Gfr 10 S andra stycket i förevarande kapitel).

Avräkningsregeln tar sikte på det
ordinära fallet alt borgenärens olika fordringsanspråk är förenade med samma
förmånsrätt, vare sig fråga är om förmånsrätt på grund av utmätning eller om
annan särskild förmånsrätt. När en borgenär har särskild förmänsrätt på annan
grund än utmätningen, kan det någon gång inträffa att denna förmånsrätt inte
täcker biförpliktel-serna i dess helhet Qfr 2 8 andra stycket
förmånsrättslagen). Om borgenären i sädant fall konkurrerar med annan borgenär
om influtna medel, måste tilldelat belopp i första hand avräknas på
fordringsanspråk med den bättre förmånsrätten i den mån det är av betydelse för
andra borgenärer.' Förmånsrätten kan Ju inte fä användas flera gånger på
bekostnad av andra

7 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 8. Del 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 13 kap. 13 § 698

borgenärer.
Någon uttrycklig reservation för sådant fall torde inte behövas.

Departementsförslaget utgår från all
kronofogdemyndigheten alltid skall göra en avräkning, även om det inle är
nödvändigt med hänsyn till verkan på intecknings giltighet, anteckning på
presentationspapper e.d. Avräkningen ingår som ett led i fördelningen eller
utbetalningen. Det innebär att den som berörs av avräkningen kan överklaga
denna i samma ordning som klagan över beslut om fördelning mellan fiera
borgenärer eller om utbetalning. Förs inte klagan över avräkningen inom
föreskriven tid, vinner den laga kraft. Den kan inte bli föremål för omprövning
vid domstol. Den skall vidare ligga till grund för ny verkställighet
beträffande belopp som inte har kunnat las ul.

Utbetalning

Lagberedningen. I 14 kap. 16-22 88 i beredningens
förslag har tagits upp bestämmelser om utbetalning av influtna medel. Därvid
har följts principen att om något särskilt villkor inte anges utbetalning
förutsätts få ske, såvida inte hinder följer av annan lag (t,ex.
skuldebrevslagen eller KL). Någon uttrycklig bestämmelse härom har beredningen
inte ansett behövlig.

Remissyitrandena. RSV anser all principen all
utbetalning får ske, om inte något särskilt villkor anges i balken eller hinder
föQer av annan lag, bör komma till direkt uttryck i lagtexten. Av bestämmelsen
bör tydligt framgå att det som regel åligger kronofogdemyndigheten all
verkställa utbetalning och all den berättigade endast undanlagsvis behöver vara
verksam för att få lyfta honom tillkommande belopp.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa anmärker
all del inte klart framgår av beredningens förslag när utbetalning av medel
skall ske efter auktion. F.n. betalas medlen i regel ul först viss tid efter
fördelningssammanträdet, ibland mer än en vecka därefter. Från
kredilgivnings-synpunkt är det med hänsyn till de stora belopp som det kan bli
fråga om angeläget att utbetalning sker helst samma dag som fördelningssammanträdet
äger rum. Om administrativa skäl anses utgöra hinder mot en sådan ordning, bör
enligt stadshypotekskassan reglerna om ränteberäkning ändras så att kronofogdemyndigheten
skall göra medlen räntebärande fram till utbetalningsdagen.

Föredraganden. 1 förevarande avsnitt i
departementsförslaget behandlas slutskedet i utmälningsförfarandet, nämligen
utbetalningen av influtna medel. I samband därmed föreslås också en bestämmelse
för det fallet att beslut som ligger till grund för utbetalning ändras, l.ex.
efter besvär över fördelning. Bestämmelsema är tillämpliga oavsett vad slags
egendom som utmätningen har avsett.

Bestämmelsema
uppställer villkor för utbetalning i olika fall. Gäller inte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 14 § 699

något
särskilt villkor för utbetalning, får medlen naturligtvis betalas ut. Någon
uttrycklig föreskrift härom är enligf min mening inte behövlig. När utbetalning
sålunda får ske, skall, som RSV har framhållit, borgenären normalt inte behöva
vara verksam för att få lyfta honom fillkommande belopp. Om säkerhet krävs som
villkor för utbetalning, t.ex. när beslut om fördelning som har meddelats vid
fördelningssammanträde inte har vunnit laga kraft, bör det emellertid bero på
borgenären själv om förtida utbetalning skall ske. När det i andra fall som
villkor för utbetalning krävs att löpande skuldebrev, pantbrev eller annan
säkerhet inges, bör kronofogdemyndigheten självmant infordra sådan handling
eller säkerhet. Inte heller i dessa hänseenden finns anledning att ta upp
bestämmelser i balken. Vid behov kan föreskrifter i saken meddelas av
regeringen.

En remissinstans har framhållit angelägenheten av
att utbetalning efter försäljning på auktion sker helst samma dag som
fördelningssammanträde äger rum och att, om utbetalningen dröjer, medlen görs
räntebärande fram till utbetalningsdagen. Enligt departementsförslaget fär
emellertid utbetalning i princip inte ske innan fördelning som har sketl vid fördelningssammanträde
har vunnit laga kraft, såvida inte borgenären ställer säkerhet. 1 övrigt gäller
alt redovisning skall ske så snart som möjligt (18 första stycket), om inle
annat särskilt hinder mot utbetalning föreligger. Departementsförslaget utgår
från att kronofogdemyndigheten skall göra influtna medel räntebärande, om inte
utbetalning skall ske inom kortare lid. Någon uttrycklig bestämmelse härom har
dock inte tagits upp i departementsförslaget ulan saken har ansetts böra
regleras i tillämpningsföreskrifter. Enligt 2 8 i förevarande kapitel
tillkommer ränta på belopp som innestår efter fördelningsdagen den som är
berättigad till beloppet.

14
8 I paragrafen anges de fall då utbetalning inte får ske utan alt borge-

nären
ställer säkerhet för återbäring. Paragrafen motsvarar 14 kap. 16 8 beredningens
förslag.

Gällande rätt. UL innehåller i 137 och 155157 88
bestämmelser om villkoren för utbetalning av medel som har influtit efler
utmätning, när medlen inte skall avsättas. I 137 8 2 mom. föreskrivs att innan
dom eller utslag, på grund varav utmätning har skett, har vunnit laga kraft,
betalning inte får lyftas av borgenären annat än mot pant eller borgen. BestämT
melsen torde inte omfatta tredskodom eller lagsökningsutslag. Enligl 155 8 1
mom. får borgenär lyfta utdelning innan utmätningsmannens fördelningsförslag
eller överexekutors beslut om fördelning har vunnit laga kraft, om han ställer
pant eller borgen. Överexekutor kan dock medge all lyftning får ske utan
säkerhet.

När fast egendom har sålts, får enligl 156 8
utdelning ur köpeskiUingen inte lyftas ulan köparens medgivande innan
försäljningen har vunnii laga kraft annat än mot pant eller borgen. När
tillbehör till fastighet har sålts för sig, har bestämmelsen motsvarande
tUlämpning beträffande utdelning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 13 kap. 14 § 700

ur
köpeskillingen för tillbehöret. 156 8 UL är enligt 23 8 SfL och 24 8 LfL .
tillämplig även efler försäljning av registrerat skepp, luftfartyg och intecknade
reservdelar. När utmätning har skett hos dödsbo gäller enligt 157 8 UL att
innan en månad har förflutit från det att bouppteckning förrättades eller liden
därför gick ut eller, om boet står under förvaltning av boutredningsman, innan
uppgörelse har träffats om borgenäremas förnöjande, betalning inte får ske till
borgenär som inte hade panträtt eller retentionsrätt i den utmätta egendomen,
om inte dödsboet samtycker till utbetalning.

Beträffande utbetalning av vad som har influtit
efter utmätning på gmnd av växel- eller checkdom som inte har vunnit laga kraft
finns särskilda regler i 95 8 växellagen och 73 8 checklagen. Där föreskrivs
att den vinnande inle innan domen äger laga kraft får lyfta vad som har
tilldömts honom annat än om han ställer ptmt eller borgen för återbäring om
domen ändras.

Lagberedningen. Beredningsförslagel ger i 14 kap.
16 8 bestämmelser som avser både fall då fördelning mellan flera borgenärer
inte behövs och fall då sådan fördelning skall äga rum. Därvid sägs att medel i
vissa uppräknade fall inte får betalas ut utan att säkerhet stäUs. Beträffande
de krav som gäller för säkerheten finns bestämmelser i 2 kap. 14 8
beredningsförslaget. Säkerheten bör enligt beredningen avse belopp som skaU
lyftas jämte ränta vid eventuell återbetalning och kostnad för indrivning av
det belopp som kan komma att återkrävas.

Under punkt I tas de falt upp då utmätning har
skett på gmnd av dom som avses i 3 kap. 7 8 första eller tredje stycket - dvs.
växel- eller checkdom och vanlig betalningsdom - om domen inte äger laga kraft
eUer får verkställas som om den hade vunnit laga kraft, samt då utmätning har
skett på grund av betalningsföreläggande, om gäldenären har sökt återvinning.
Förslaget förutsätter att 95 8 växellagen och 73 8 checklagen upphävs.
Beredningen framhåller alt förslaget i fråga om betalningsföreläggande torde
överensstämma med gällande rätt.

Beredningen påpekar alt punkt.I inte har så stor
självständig betydelse i de fall som avses i 3 kap. 7 8 tredje stycket. Efter
utmätning för dom som avses där får nämligen egendomen i allmänhet inte säQas
innan domen har vunnii laga kraft. Om emellertid försäQning undanlagsvis har
skett, griper punkt 1 in, liksom om utmätningen har gällt pengar eller fordran
som har drivits in i stället för att säljas.

Beredningen framhåUer att bestämmelsen inte
omfattar de fall då utmätning av lös egendom har skett på gmnd av tredskodom
eller lagsökningsutslag. 1 sådana fall kan både utmätning och försäQning ha
ägt rum, trots att domen eller utslaget inte har vunnit laga kraft. Om
återvinning har sökts, kan emellertid rätten förordna om inhibition. Det gäller
även utbetalning av influtna medel. Denna möjlighet till inhibition har ansetts
tillfyllest och beredningens
förslag innehåller därför inte någon bestäm-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 13 kap. 1.4 § 701

melse
som hindrar utbetalning av influtna medel för det fallet all återvinning har
sökts.

Under punkt 2 har uppmärksammats den situationen alt
utmätning har skett hos dödsbo i fall som avses i 9 kap. 6 8 första stycket
beredningsförslaget och alt den tid som anges där ännu inte har gått till
ända. Det angivna lagrummet i förslaget ställer upp förbud mol försäljning av
den utmätta egendomen, såvida inte dödsboet har gett sitt samtycke. Enligl 9
kap. 6 8 andra stycket får försäljning ske även utan dödsboets samtycke, om
sökanden har särskild förmånsrätt i egendomen eller om det föreligger s,\danl
skäl fill försäljning som nämns i 9 kap. 3 8 tredje stycket, dvs. om egendomen
hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård. Beredningen påpekar
att det första fallet inte omfattas av punkt 2 i 14 kap. 16 8. Hade sökanden
särskild förmånsrätt i egendomen, får alltså utbetalning ske utan säkerhet.
Sådan krävs däremot om försäQning har ägt rum pä grunc av 9 kap. 6 8 andra
stycket jämfört med 3 8 tredje stycket.

Under punkt 3 har beredningen tagit upp vissa fall
då kronofogdemyndigheten har tagit ut belopp som den själv har bestämt. Enligt
16 kap. 4 8 Endra stycket i förslaget kan kronofogdemyndigheten, när den skall
verkställa exekutionstitel om utgivande av viss vara, fastställa visst värde
som svaranden skall betala om han inte utger varan och utsöka beloppet. Vidare
kan kronofogdemyndigheten enligt 18 kap. 15-19 88 i förslaget ålägga sakägare
att betala annan sakägares processkostnad. Sådan kostnad får enligt 18 kap. 21
8 genast utsökas.

Under /;m/iA7
4 regleras först det fallet att rätlen lill medlen är beroende, av
besvär som har anförts över utmätning eller utmätt egendoms försäljning.
Beredningen har ansett att influtna medel i princip inte bör fä betalas ut till
borgenär annat än mot säkerhet innan besvär över utmätningen eller utmätt
egendoms försäljning har prövats slutligt. 1 detta sammanhang erinrar
beredningen om att besvär enligt förslaget skall tillställas
kronofogdemyndigheten och att denna skall ta viss befattning med ärendet innan
handlingarna sänds vidare lill hovrätten. Man kan därför . inte förlita sig
enbart pä hovrättens inhibitionsmöjlighet.

Under punkt 4 behandlas vidare det fallet att talan
har väckts i behörig ordning enligt 5 kap. 19, 20. 24, 25 eller 26 8. Sådana
fall då föreläggande inte har getts men talan om bättre rätt ändå är anhängig
omfattas av punkt 6 i paragrafen. Beredningen framhåller att det givetvis kan
förekomma att frågan om rätt lill medlen är tvistig men föreläggande ännu inte
har getts och talan inte heller har väckts. I sådant fall får
kronofogdemyndigheten, om fördelningsbeslut inte redan har meddelats, pröva
huruvida föreläggande bör ges enligt 5 kap. 25 8-

Under punkt 5 har lagils upp del fallet att
fördelning som har skett vid fördelningssammanträde ännu inte har vunnii laga
kraft. När fördelningssammanträde inle är obligatoriskt och inle ändå har
ansetts erforderligt, får kronofogdemyndigheten enligt förslaget omedelbart
utanordna de

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 14 § 702

medel som myndigheten har tillagt vederbörande borgenärer,
om inte hinder möter enligl någon av de övriga punkterna i paragrafen.
Förslaget utgår frän att det då inte föreligger någon tvekan och beredningen
har ansett del vara av praktisk vikt att utbetalningen inte fördröjs. Har
däremot fördelningssammanträde hållits, skall i princip laga kraft avvaktas
innan medlen betalas ul, om inle borgenären ställer säkerhet.

Enligt beredningen kan det även av
andra anledningar råda tvist om rätt lill betalning, t.ex. därför att tvä
intressenter anser sig vara innehavare av en och samma fordran. En sådan tvist
är inte något karaktäristiskt för utmätning och bör i princip behandlas på
samma sätt som om gäldenären själv skulle betala fordringen och med fog är
tveksam om vem som ärrätt borgenär. En bestämmelse om sådaha och andra tvistiga
fall har ansetts böra ges. Enligt punkt 6 får alltså utbetalning inte ske annat
än mot säkerhet, om i annat fall än som har sagts förut tvist råder om vem som
är betalningsberättigad.

Föredraganden. Beredningens,
förslag om i vilka fall medel som inte har avsatts inte skall få betalas ut
utan att säkerhet ställs har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även
Jag godtar i princip förslaget. Vissa jämkningar har dock gjorts till följd av
alt andra bestämmelser i departementsförslaget avviker från motsvarande
bestämmelser i beredningens förslag.

Vad gäller punkt 1 får medel enligt
departementsförslaget inle betalas ut utan säkerhet, om utmätning har sketl på
grund av dom som avses i 3 kap. 5 8 eller 6 8 1, om inte domen äger laga kraft.
Jag vill påpeka att bestämmelsen inte gäller tredskodom mot utebliven part
eller tingsrätts dom enligt småmålslagen, om hovrätten-har vägrat part
prövningstillstånd Qfr 3 kap. 6 8 2 och 3). Beträffande tingsrätts dom enligt
småmålslagen kan anmärkas att innan hovrätten har tagit ställning till frågan
om prövningstillstånd, liksom när prövningslilfslånd har beviljats,
verkställigheten sker enligt vad som gäller för vanliga beialningsdömar. Har
hovrätten avslagit begäran om prövningstillstånd får utbetalning i princip ske
utan säkerhet, men högsta domstolen har enligt 3 kap, 6 8 3 möjlighet att
förordna om inhibition.

Vidare möter enligt punkt I
departementsförslaget hinder mot utbetalning ulan säkerhet när utmätning har
skett på grund av utslag eller beslut i lagsökningsmål, om utmätningsgäldenären
har sökt återvinning eUer anfört besvär. Regleringen bygger här på det förslag
till lagsökningslag som har lagts fram i departementspromemorian (Ds Ju 1977:5)
Summarisk process.

Den av beredningen i 16 kap. 4 8
föreslagna möjligheten för kronofogdemyndigheten all i visst fall fastställa
en varas värde och utsöka beloppet saknar motsvarighet i departementsförslaget.
Delsamma gäUer beredningens förslag om ersättning för s.k. processkostnader.
TUI följd härav har motsvarighet till punkt 3 i beredningens förslag inte
tagits upp i departementsförslaget.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 13 kap. 15 § 703

Bestämmelser rörande säkerhets beskaffenhet m. m.
meddelas i 2 kap. 25-27 88 i departementsförslaget.

15
8 Denna paragraf reglerar utbetalning mot säkerhet av medel som har avsatts.
Den motsvarar 14 kap. 17 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 158 8 UL gäller att belopp
som har avsatts enligt 151 8 får, om borgenärens anspråk har godkänts av
domstol, lyftas av honom mot pant eller borgen utan hinder av att avgörandet
inte har vunnit laga kraft. Överexekutor kan tillåta borgenären att även i
annat fall lyfta beloppet mot pant eller borgen utan hinder av att frågan om
rätten därtill inte har blivit slutligt avgjord. Om borgenären i sådant fall
inte vill lyfta beloppet, kan motsvarande tillstånd ges annan som medlen skall
tillfalla i andra hand.

Lagberedningen. Bestämmelsema i 14 kap. 17 § i
beredningsförslaget svarar mot regeln i 9 8 första stycket om avsättning av
medel som belöper på villkorlig eller tvistig fordran m.m. Beredningen föreslår
att medel som har avsatts enligt 9 8 skall få betalas ul mot säkerhet i tre
angivna fall. Säkerheten bör avse lyflat belopp jämte ränta vid eventuell
återbetalning och kostnad för indrivning.

Under punkt I anges alt vinnande borgenär får lyfta
avsatta medel mot säkerhet när tvist som har föranleti att medlen avsatts har
prövats av domstol. Del är, framhåller beredningen, tillfyllest att första
instans har godkänt hans anspråk. Skulle domen redan ha ändrats av högre rätt
när borgenären vill lyfta, kan den inte vidare åberopas.

Under punkt 2 ges kronofogdemyndigheten befogenhet
att låta borgenär för vilken medel har avsatts lyfta dem mot säkerhet, om
myndigheten finner skäl att medge utbetalning. Myndigheten bör enligt
beredningen i första rummet pröva huruvida säkerheten är betryggande. Den har
emellertid befogenhet att efler omsländighetema skönsmässigt avvisa begäran om
att medlen skall lyftas, t.ex. om det är antagligt att tvist avgörs inom kort
eller om det kan antas vålla väsentliga praktiska svårigheter att använda
erbjuden säkerhet för återfående av beloppet, i fall något sädant skulle bli
aktuellt.

Slutligen beaktar förslaget under punkt 3 det
fallet att den som medlen skall tUlfalla i andra hand vill lyfta avsatt belopp.
Delta kan enligt förslaget - mot säkerhet - medges av kronofogdemyndigheten, om
den för vilken medlen i första hand har avsatts inte vill lyfta.

Förec/raganJe/i. Förevarande paragraf i
departementsförslaget överensstämmer i sak med 14 kap. 17 8 i beredningens
förslag. Bestämmelserna har dock jämkats redaktionellt.

Det ankommer inte på kronofogdemyndigheten att ta
initiativ till utbetalning i fall som avses i paragrafen. Den som vill lyfta
får alltså göra särskild framställning därom.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 16 § 704

16 8 1 paragrafen ges bestämmelser om utbetalning av medel
som inte berörs av besvär över fördelning. Den motsvarar 14 kap. 18 8 första
stycket beredningsförslaget.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller alt gällande lag saknar föreskrift som anger under vilka förutsättningar
köpeskillingsfördelning, vilken har överklagats endast i viss del, får
tillämpas i övrigt. Beredningen erinrar om bestämmelsen i 19 kap. 31 8 i
förslaget, som innehåller att om talan mot fördelning bifalls, det gäller till
förmän även för den som inte själv har fört sådan talan. Detta innebär enligl
beredningen att fördelningen genom besvären kommer under prövning i
motsvarande omfattning.

I första stycket av 14 kap. 18 8
har beredningen tagit upp en föreskrift om att besvär över verkställd fördelning
inte hindrar att belopp som inte berörs av besvären betalas. Betalning kan
t.ex. utgå till panthavare, om besvären endast rör belopp sorn skulle tillkomma
utmätningssökanden eller annan som har sämre rätt än panthavaren. Ett annat
fall som beredningen nämner är alt besvären rör ett av flera belopp som har
beräknats utgå med förmånsrätt efter varandra, t.ex. om A, B, C, D och E har
bevakat fordringar med förmånsrätt efter varandra men A:s anspråk bestrids av
E. som ensam har blivit nödlidande. Tillgängliga medel täcker m.a.o. enligt
fördelningsbeslutet inte bara A:s utan även B:s. C:s och D:s fordringar. B. C
och D skulle sålunda inte komma i sämre ställning, om A:s anspråk bortfaller.
De belopp som har tilldelats B, C och D kan då betalas ut till dem utan hinder
av E:s besvär.

I andra stycket av paragrafen
uppiriärksammar beredningen del fallet alt kronofogdemyndigheten skall pröva
tvist och fördelningen har skjutits upp. Beredningen erinrar om att
kronofogdemyndigheten kan under vissa förutsättningar verkställa partiell
fördelning och sålunda låta det uppskov med fördelning som tvisten föranleder
gälla endast den del som berörs av tvisten. Enligt beredningen kan det
emellertid vara olägligt att dela upp fördelningen på antytt sätt. Förslaget
bereder därför i andra stycket av 18 8 möjlighet till utbetalning i förskott,
om kronofogdemyndigheten finner att tvisten endast kan ha begränsad verkan.

Föredraganden. Beredningens förslag
rörande utbetalning av medel som inte berörs av besvär över fördelningen har inte
mött någon erinran från remissinstanserna. Även jag ansluter mig till
förslaget.

Beredningen har också föreslagit en
bestämmelse om utbetalning i förskott av medel som inte berörs av uppkommen
tvist, när fördelningen har skjutits upp till följd av att tvisten skall prövas
av kronofogdemyndigheten. Som beredningen har framhållit kan
kronofogdemyndigheten företa en partiell fördelning av medel som inte berörs av
tvisten. Nämnda möjlighet är enligt min mening tillräcklig i fall som nu avses.
Andra stycket beredningsförslaget saknar därför motsvarighet i
departementsförslaget.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 18 § 705

17 8 Paragrafen anger vissa ytterligare villkor för
utbetalning. Den

motsvarar 14 kap. 19 8 beredningsförslaget.

Gällande rätt. 1 161 8 I mom. UL
sägs att när betalning skall lyftas i utsökningsmål, skall iakttas vad som i
allmänhet gäller om skyldighet för borgenär att förete eller återställa
fordringsbevis eller säkerhet som har lämnats för fordran. Beträffande fast
egendom innehåller 161 8 2 mom. en bestämmelse att om betalning har utfallit på
fordran för vilken pantbrev i egendomen har överlämnats som pant, borgenären
skall förete pantbrevet även när han inte är skyldig all återställa panten, om
undantag inle medges. Delsamma gäller i frågaom skuldebrev som är intecknat i
annan egendom, när skyldighet att förete eller återställa skuldebrevet inle
följer av I mom. Vad som i 161 8 2 mom. UL sägs om pantbrev i fast egendom
gäller på grund av hänvisning i 23 8 SfL också pantbrev i registrerat skepp.

I 161 8 3 mom. UL finns en
bestämmelse att när den som har förvärvat fast egendom åberopar överenskommelse
med borgenär om avräkning pä köpeskillingen, I och 2 mom. har motsvarande
tillämpning vid överexekutors prövning av överenskommelsen. På grund av hänvisning
i 23 8 SfL och 24 8 LfL är bestämmelsen tillämplig även i fråga om registrerat
skepp och luftfartyg m.m.

Lagberedningen. Första och andra
styckena i 14 kap. 19 8 i beredningens förslag överensstämmer i sak med 161 8
I och 2 mom. UL. Tredje stycket motsvarar 161 8 3 mom. men har fält en generell
avfattning. Där sägs att när köpare av såld egendom åberopar att den som enligt
sakägarförteckning är berättigad till betalning har medgett honom avräkning på
köpeskillingen, första och andra styckena skall ha motsvarande tillämpning vid
kronofogdemyndighetens prövning av överenskommelsen. Av lydelsen framgår att
stadgandet kan bli tillämpligt endast när sakägarförteckning har upprättals
och bara i den mån avräkning får äga rum.

Remissyttrandena. Svea hovrätt
ifrågasätter om inte i första stycket borde nämnas även skyldighet att kvittera
fordringsbevis.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag. Frågan vilka
anteckningar som skall göras på fordringsbevis och andra handlingar bör liksom
f.n. regleras i verkställighelsför-ordning Qfr 99 8 USK, 20 och 21 88
förordningen om exekution i registrerat skepp m.m., 19 och 20 88 kungörelsen om
exekution i luftfartyg m.m. och 40 och 41 88 kungörelsen om exekution i fast
egendom).

18 8 Paragrafen lar upp bestämmelser för det fallet alt
den för vilken

utdelning har beräknats inle företer fordringsbevis m.m. Den motsvarar

14 kap. 20 8 beredningsförslagel.

Gällande rått. Enligt 159 8 UL
gäller att om utdelning är beräknad utan att fordringsbeviset har föreletts och
fordringsägaren inte anmäler sig inom ett år efter det all fördelningen har
vunnit laga kraft, medlen får lyftas mot

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 13 kap. 19 § 706

pant
eller borgen av annan som de kan tUlfalla i andra hand.

Lagberedningen. I 14 kap. 20 8 i beredningens
förslag meddelas en bestämmelse som tar sikte på de krav som i 19 8 ställs upp
på företeende av handlingar. Beredningsförslaget innehåller i första stycket en
bestämmelse all om borgenär för vilken utdelning har beräknats inte inom ett år
från det att fördelningen har vunnit laga kraft företer fordringsbevis eller i
övrigt fullgör vad som enligt 19 8 krävs föratt han skall få lyfta medlen,
dessa får mot säkerhet betalas ut till den som i andra hand är berättigad till
dem, om inte särskilda skäl föranleder annat.

1 fall då handlingar behöver företes för all medel
skall få lyftas är det enligl beredningen tydligt att bestämmelsen även
omfattar det fallet att borgenär över huvud inte har gett sig till känna men
utdelning ändå har beräknats för honom. Säkerheten bör även avse ränta och
kostnad för indrivning av återkräv. Särskilt skäl till undantag från
utbetalning kan enligt beredningen vara t.ex. att skuldebrev eller annan
handling har förkommit och dödningsprocedur har inletts. Även eQest bör
utbetalning till andrahandsborgenären inte medges, om borgenären visar att han
anstränger sig för att få fram behövliga handlingar. Att utbetalning inte bör
ske, om rättegång pågår angående bättre rätt till beloppet är tydligt.

1 det fall som avses i första stycket av paragrafen
kan man, framhåller beredningen, knappast förutsätta att någon
sekundärfördelning har sketl. Med hänsyn härtill föreslås i andra stycket av
paragrafen att om del är oklart vem medlen skall'tillkomma i andra hand,
fördelningssammanträde skall hållas.

Föredraganden. Vad beredningen har föreslagit om
utbetalning till andrahandsberälligad borgenär, när den som är berättigad i
första hand inte företer fordringsbevis m.m. inom ett år, kan jag godta.
Däremot behövs, som har nämnts tidigare, enligl min mening inte någon särskild
bestämmelse om fördelningssammanträde i fall då det är oklart vem medlen skall
tillkomma i andra hand. Den generella regeln i 4 8 i departementsförslaget om
sådant sammanträde är tUlämplig även i detta fall.

19
8 Denna paragraf innehåller generellt undantag från kravet på säkerhet när alla
berörda sakägare medger det. Den motsvarar 14 kap. 21 8 första stycket i
beredningens förslag.

GäUande rätt. Om alla borgenärer, vilkas rält är
beroende av fördelningen, samt gäldenären blir ense om hur fördelningen bör
ske, gäller enligt 145 8 UL inte bara att fördelningen skall äga rum i enlighet
därmed utan även att utdelning skall verkställas genast, om inte hinder möter
enligt 156 eller 157 8. Vidare ger 155 8 2 mom. viss möjlighet för borgenärer
som är närvarande vid fördelningssammanträde att, om gäldenären inte bestrider
det, tillåta lyftning av medel utan att säkerhet ställs, trots att fördelningen
inte har vunnit laga kraft.

Enligt
155 8 1 mom. kan överexekutor medge undantag från kravet på

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 20 § 707

säkerhet, när borgenär vill lyfta medel innan
utmätningsmannens fördelningsförslag eller överexekutors fördelningsbeslut har
vunnit laga kraft.

Lagberedningen. Beredningen föreslår
i 14 kap. 21 8 att om alla berörda sakägare - alltså även frånvarande sakägare
- medger att belopp får betalas ut utan säkerhet när sådan annars krävs, det
skall ske. Till sakägare räknas enligt beredningen inte bara borgenärer ulan
även bl.a. gäldenären och köpare av såld utmätt egendom. Del förutsätts
emellertid att de berörs av utbetalningen för att deras medverkan skall krävas.

Som andra stycke i 14 kap. 21 8 har
beredningen tagit upp en bestämmelse enligt vilken kronofogdemyndigheten i
andra fall kan efterge krav på säkerhet, om det är uppenbart att den är
obehövlig. Bestämmelsen avser alla i det föregående nämnda fall då säkerhet är
föreskriven.

Remissyttrandena. Lånsstyrelsen i
Stockholms län framhåller att befogenheten för kronofogdemyndigheten att helt
efterge kravet på ställande av säkerhet innebär en besvärlig uppgift för
myndigheten. Enligl Svea hovrätt år det inte lämpligt alt till
kronofogdemyndighetens bedömande lämna frågan om befriande från säkerhet när
sådan annars krävs, helst som motiven inte ger någon ledning för bedömandet.

Föredraganden. Jag godtar yad
beredningen har föreslagit om befogenhet för alla berörda sakägare alt avslå
från föreskriven säkerhet.

Beträffande den föreslagna
bestämmelsen om möjlighet för kronofogdemyndigheten att medge undantag från
kravet pä säkerhet vill Jag erinra om att departementsförslaget i 2 kap. 25-27
88 innehåller vissa generella bestämmelserom säkerhet. Bl.a. är staten, kommun,
landstingskommun och kommunalförbund generellt befriade från skyldighet alt
ställa säkerhet när sådan annars är föreskriven. För bank och annan jämförbar
penninginrättning gäller att som säkerhet får godtas utfästelse att infria den
förpliktelse som avses. Vid sidan av dessa bestämmelser samt den i förevarande
paragraf i departementsförslaget upptagna bestämmelsen om befrielse från
säkerhet när alla berörda sakägare medger det torde utrymmet för undantag från
krav på säkerhet för utbetalning vara mycket begränsat. Enligl min mening
föreligger därför inle tillräckliga skäl att ta upp en särskild bestämmelse om
diskretionär befogenhet för kronofogdemyndigheten att efterge eljest gällande
krav på säkerhet för utbetalning. Bestämmelsen saknar alltså motsvarighet i
departementsförslaget.

20 8 1 paragrafen ges kronofogdemyndigheten befogenhet att
utsöka utbetalda medel som skall betalas tillbaka. Paragrafen motsvarar 14 kap.
22 8 beredningens förslag.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att besvär över beslut om fördelning eller utbetalning enligt 19
kap. 27 8 Qärde stycket beredningsförslaget skall anföras inom tre veckor från
att beslutet meddelades. Bestämmelsen gäller även tredje man som anser att den
utmätta egendomen tillhörde honom. Om överinstansen ändrar beslut om för-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 13 kap. 20 § 708

delning
eller utbetalning, kan den som har uppburit medel bli återbetalningsskyldig.
Det synes beredningen onödigt omständligt att kräva särskild exekutionstitel
för att belopp som skall återbetalas skall kunna utsökas. Kronofogdemyndigheten
bör i fall som nu har nämnts kunna på begäran utsöka vad som skall betalas
tillbaka.

Återbetalning av medel som har betalats ut kan,
fortsätter beredningen, komma i fråga även i andra fall än när beslut om
fördelning eller utbetalning ändras. Om utbetalning har skett i fall som avses
i 14 kap. 16 eller 17 8, kan del senare visa sig alt beloppet skall lUlkomma
annan sakägare. Sakägare kan också ha fått lyfta medel, när någon som i första
hand hade rätt till dem har underlåtit att förete fordringsbeyis eller i övrigt
fullgöra vad som krävs för alt få lyfta miedlen. Om denne senare fullgör vad
som förutsätts för betalning till honom, blir återbetalning aktuell. Även i
fall som nu har nämnts bör enligt beredningen kronofogdemyndigheten kunna
utsöka beloppet utan att särskild exekutionstitel krävs för ändamålet.

På grund av det anförda föreslår beredningen som
första mening i 22 8 att om beslut om fördelning eller utbetalning ändras,
kronofogdemyndigheten skall på begäran utsöka vad som skall betalas tiUbaka. I
andra meningen anges att motsvarande gäller om medel som någon har fått lyfta
enligl 16 eller 17 8 skall tillkomma annan sakägare eller om borgenär har fått
lyfta medel enligt 20 8 och den som har bättre rätt till medlen anmäler sig och
fullgör vad som krävs för betalning till honom. Beredningen påpekar all av 19
kap. 41 8 andra stycket beredningsförslaget följer att när hovrälten har ändrat
kronofogdemyndighetens beslut om fördelning eller . utbetalning, vad som skall
betalas tillbaka får utsökas först sedan hovrättens beslut har vunnii laga
kraft, såvida inle hovrätten har förordnat annat.

Beredningens förslag innehåller i 3 kap. 26 8
bestämmelser om återgång av verkställighet för det fallet att exekutionstiteln
upphävs. Vad som där sägs är enligt beredningen tillämpligt även när
redovisning och utbetalning har skett enligt 14 kap.

Föredraganden. Departementsförslaget överensstämmer
med beredningens förslag.

Som framgår av paragrafens lydelse avser den flera
olika situationer. 1

vissa fall förutsätts för återbetalningsskyldighet att saken har prövats av -

domstol.
För alt bestämmelsen skall bli tillämplig krävs därvid i princip all domstolens
avgörande har vunnit laga kraft. I fall då frågan är beroende av hovrättens
prövning av besvär över kronofogdemyndighetens beslut följer av 18 kap. 17 8
andra stycket i departementsförslaget att utbetalt belopp får utsökas först
sedan hovrättens ändringsbeslut har vunnit laga kraft, såvida inte hovrätten
har förordnat om omedelbar återbetalning. Motsvarande gäller när
exekutionstiteln har upphävts (3 kap. 22 8). Någon särskild föreskrift om det
nu sagda kan inte anses behövlig i förevarande paragraf.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 13 kap. 21 § 709

I fall då den som har fått lyfta
medel är återbetalningsskyldig och utsökning skall ske finns i allmänhet säkerhet
som har ställts för eventuell återbetalning. Bestämmelser om hur ställd
säkerhet skall las i anspråk av kronofogdemyndigheten finns i 2 kap. 26 8.

Särskilda föreskrifter beträffande allmänna mål

21 8 1 denna paragraf ges föreskrifter beträffande kapitlets
tillämpning i allmänna mål. Den saknar motsvarighet i beredningens förslag.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår inle några uttryckliga undantag från kapitlets tillämpning i allmänna
mäl. Beredningens förslag utgår emellertid från att regeringen skall kunna
meddela föreskrifter som avviker från balken (I kap. 8 8 i beredningens
förslag). Sådana avvikande bestämmelser har förutsatts skola meddelas bl.a.
beträffande redovisning.

Remissyitrandena. RSV framhåller
att det i andra författningar, främst medelsförvaltningskungörelsen (1964:886),
finns bestämmelser som reglerar redovisningen i allmänna mål, 1 sådana mål
finns sålunda inte något utrymme för tillämpning av 2 8 beredningsförslaget om
tidpunkten för redovisning, Bestämmelsema i 5 8 om ränta som har upplupit på
influtna medel kan endast bli tillämpliga i sådant allmänt mäl där fördelning
skall ske med enskild borgenär. Detsamma gäller bestämmelserna i 3 och 6-15 88.
Enligl RSV kan inte heller bestämmelsema att säkerhet måsle ställas för
utbetalning i 16, 17, 20 och 21 88, liksom ej heller övriga bestämmelser om
utbetalning i 18, 19 och 22 88, bli tUlämpliga i allmänna mål. RSV förordar att
kapitlet ses över så alt beslämm.elsemas begränsade tillämplighet i sådana mål
framgår klart. Även länsstyrelsen i Stockholms län framhåller som önskvärt all
bestämmelsemas tillämplighet i allmänna mål förtydligas, Kronofogdeföreningen
fömtsätter att åtskilliga från kapitlet avvikande bestämmelser måsle finnas i
fr.äga om allmänna mål.

Föredraganden. Frågan om redovising
lill staten resp. kommun i allmänna mål är f.n. reglerad i särskilda
författningar, bl.a. i medelsförvaltningskungörelsen. Regleringen av denna
fråga bör även i fortsättningen hållas utanför utsökningslagstiftningen. Härav
följer alt förevarande kapitel om redovisning i princip inte bör vara
tillämpligt i allmänna mål.

Efter utmätning i allmänt mål kan
emellertid ibland finnas enskild borgenär som har anspråk på betalning ur
influtna medel, t.ex. då utmätningen har avsett handpanlsatt egendom eller
egendom som häftar för företagsinteckning eller annan inteckning. Ett annat
fall är att den utmätta egendomen har utmätts även för enskild borgenärs
fordran. Beträffande enskild borgenär bör kapitlets bestämmelser givelvis
tilllämpas, även om utmätningen har sketl på grund av statens resp. kommuns
fordran som drivs in som allmänt mål. Att enskild borgenär kan konkurrera med
staten

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 14 kap. 710

resp,
kommun medför också att vissa bestämmelser i kapitlet i sådant fall bör bli
tillämpliga på målet i dess helhet.

Mol bakgrund härav vill jag framhålla följande
beträffande de enskilda bestämmelserna i 13 kap. Vad som sägs i I 8 om
lidsfrist för redovisning bör inte gälla i allmänt mål såvitt avser staten
resp. kommun. Bestämmelsema i 2 och 3 88 om ränta och om ianspråktagande av
säkerhet för handpenning m.m. bör däremot g:älla även i allmänna mål.
Beträffande 2 8 kan nämnas all om enskild borgenär inte har gjort anspråk på
betalning i allmänt mål, del i princip inle torde förekomma någon ränta.

Bestämmelserna om fördelning i 4-9 88 bör i allmänt
mål tillämpas, förutom då det är särskilt föreskrivet att
fördelningssammanlräde skall äga rum. endast då fördelning skall ske med
enskild borgenär. Som har nämnts under 7 8 bör emellertid befogenheten för
kronofogdemyndigheten alt själv pröva tvist inte få utnytQas i allmänt mål, om
statens eller kommunens fordran berörs av tvisten. De särskilda reglerna
beträffande fast egendom m.m. i 10-12 88 bör alltid gälla efter utmätning av
sådan egendom. .Avräkningsregeln i 13 8 skall, som har nämnts i motiven till
paragrafen, inle tillämpas i allmänna mål såvitt avser staten resp. kommun.

Av bestämmelserna om utbetalning bör 14 8 inte
gälla i allmänna mål beträffande staten resp. kommun. 15-19 88 bör däremot
gälla även i fråga om staten resp, kommun i allmänt mål i den mån de kan
tillämpas. Av 2 kap. 27 8 i departementsförslaget föQer emellertid att staten
och kommun är befriade från att ställa säkerhet. Den avslutande föreskriften i
avsnittet om utbetalning, vilken handlar om utsökning av medel som skall
betalas tillbaka, synes inte böra gälla i allmänna mål beträffande staten eller
kommun Qfr 3 kap. 23 8 jfrd med 22 8).

I enlighet med det sagda anges i 13 kap. 21 8 i
departementsförslaget att bestämmelserna i 1, 13, 14 och 20 88 inte gäller i
allmänt mål såvitt avser' staten eller kommun som sökande saml att inte heller
4-9 88 gäller i sådant mål annat än om fördelning skall ske med enskild
borgenär eller det är särskilt föreskrivet att fördelningssammanlräde skall
hållas. Slutligen föreskrivs att bestämmelsen i 7 § tredje stycket inle fär
tUlämpas, om statens eller kommunens fordran berörs av tvisten.

14
kap. Verkan av exekutiv forsiäljning m.m.

Delta kapitel, som motsvarar 15 kap. i beredningens
förslag, reglerar exekutiv försäljnings verkan mot tredje man som gör anspråk
på äganderätt till den sålda egendomen samt köparens rätt i sådana fall. Även
Iredje mans rätt efter indrivning av utmätt fordran uppmärksammas.

Gällande rätt. F.n. saknas i fråga om egendom i
allmänhet uttryckliga bestämmelser om vilken rält somi efter exekutiv
försäQning tillkommer

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 14 kap. Ill

köparen
resp. iredje man som var rätt ägare lill den sålda egendomen. Som princip torde
gälla alt exekutiv försäljning inte ger bättre rätt för köparen än frivillig
försäljning. Rättsläget är någol osäkert i fråga om lösöre. Beträffande sådan
egendom blir köparen i vart fall skyddad med tillämpning av vad som gäller om
godtrosförvärv. 1 fråga om registrerat skepp m.m. och fast egendom finns numera
särskilda bestämmelser (213 a UL), som innebär att förvärvaren i princip är
skyddad när försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskillingen eriagts (se
närmare under 3 8).

Lagberedningen. Beredningen erinrar om att den i 5
kap. har tagit upp bestämmelser som beträffande egendom av alla slag
tillerkänner kronofogdemyndigheten befogenhet att ge föreläggande för tredje
man som påstår bättre rätt att väcka talan vid domstol. När föreläggande inle
iakttas, är saken klar. Vad som behöver diskuteras här är enligl beredningen
huruvida försäljning som kronofogdemyndigheten gör ovetande om eller utan
beaktande av tredje mans rätt skall slå sig mot tredje mannen.

Det skulle enligl beredningen från enbart
exekutionsrättslig synpunkt innebära en vinning, om exekutiv försäljning över
hela linjen kunde medföra ovillkorligt skydd för köparen, frånsett fall då
köparen har förfarit svikligl. Beredningen har emellertid funnit det vansklig!
att gå så långt, i allt fall om staten inte ersätter tredje man eventuell
förlust. Då det är tveksamt om statsmakterna vill ta på sig ett sådant ansvar
för alla exekutiva försäQningar, har beredningen ansett sig böra upprätta sitt
förslag från den utgångspunkten att staten i princip inte inträder som garant.

Beredningen framhåller all lösa saker i allmänhet
inte är föremål för nägon registrering och all i den mån registrering sker,
l.ex. av bilar, denna inle är lika kvalificerad som förhållandet är beträffande
fast egendom och skepp. Del kungörande som sker när lös sak säQs på auktion ger
regelmässigt inte heller samma upplysning om vad försäQningen gäller som
kungörandet när fast egendom eller skepp skall säQas. Om misstag äger rum och
egendom som kan vara föremål för vanligt godtrosförvärv säljs till köpare som är
i god tro, bör emellertid förvärvet vara skyddat. Del torde enligl beredningen
saknas bärande skäl till alt rätte ägaren skall vara bättre ställd, om lös sak
säljs exekutivt till någon godtroende köpare än om den avyttras frivilligt till
godtroende.

1 fråga om lösa saker, anför beredningen, skulle
det med hänsyn till köparens möjlighet att göra exstinktivt godtrosförvärv
kanske inte i praktiken betyda så mycket, om lagakraftvunnen försäljning
förklaras i och för sig beröva tredje man hans rätt eller om köparen skall
anses skyddad endast om han är i god tro. Beträffande löpande skuldebrev och
därmed Jämföriiga fordringar och rättigheter som kan vara föremål för
godtrosförvärv ligger saken ungefär lika till. Det kan dock vara förenat med
vissa särskilda vanskligheler att beträffande sådan egendom ge lagakraftvunnen
försäQning i och för sig prekluderande verkan mot tredje man.

Vad
gäller andra fordringar och rättigheter förefaller det beredningen

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 14 kap. 712

äventyrligt
alt låta exekutiv försäljning beröva iredje mannen hans rätt. Särskilt
beträffande detta område påpekar beredningen att det kan finnas en rad olika
slags upplåtelser som inkräktar på den rätt som en köpare har trott sig
förvärva. Om l.ex. patenträtt utmäts, kan tänkas att palenthavaren har
upplåtit licenser. Del synes här inte görligt att låta exekutiv försäljning
prekludera tredje mans rätt, vare sig denne gör anspråk på äganderätt lill
patenträtten eller på någon mera begränsad rätt till denna. Enligt beredningen
kan det nu behandlade problemet också ha internationell räckvidd, särskilt i
fråga om immateriella rättigheter.

Beredningen har på dessa skäl stannat för att som
huvudregel föreslå att exekutiv försäljning ger köparen samma rätt som friviUig
försäQning. Därvid åsyftas försäljning som har vunnit laga kraft.

Beträffande registrerat skepp och fast egendom
framhåller beredningen all de nuvarande bestämmelserna om att förvärvaren i
princip är skyddad mol tredje man bygger på det registreringssystem som gäller
för sådan egendom. Utmätning skall liksom konkursbeslut antecknas i registren.
När försäljning blir aktuell skall den kungöras, frånsett möjligheten att fast
egendom säQs under hand i enklare fall. Det synes med hänsyn härtill föreligga
betryggande garantier för alt egendom av nämnda slag inte skall säQas när den
tillhör tredje man. Beredningen föreslår därför inte någon ändring av vad som
gäller nii.

Remissyttrandena. RSV anser det beklagligt att
beredningen ulan mera ingående undersökningar har avvisat möjligheten att
förbättra exekutivköparens rättsskydd. Att en sådan förbättring i viss mån
skulle verka pris-stimulerande på exekutiva försäljningar synes uppenbart.
Verket är för sin del av uppfattningen att ett eventuellt ekonomiskt ansvar för
staten gentemot tredje man för dennes föriust inle skulle behöva bli
betungande. Som beredningen har uttalat är deit här endast fråga om
försäljningar som kronofogdemyndigheten gör ovetande om eller utan beaktande av
tredje mans rält. Verket utgår från att det är tvekan beträffande vissa
fordringar och rättigheter som har föranlett beredningens ståndpunkt. Det synes
emellertid otillfredsställande att införandet av en generell regel som
pre-kluderar iredje mans rätt skall hindras av hänsyn till de problem som kan
uppkomma vid exekution i detta slag av egendom. RSV anhåller därför att frågan
övervägs ytterligare och att en preklusionsregel tas upp i UB. Även
domareförbundet anser att frågan om tredje mans rätt vid exekution i vanlig lös
egendom bör Övervägas ytterligare.

Föredraganden. Det ligger i sakens natur att tvist
ibland uppkommer om äganderätten till utmätt egendom. Om den som anser alt
egendomen rätteligen tillhör honom och inte gäldenären ger sig till känna innan
egendomen har hunnit säQas, blir tvisten som regel löst innan kronofogdemyndigheten
skrider till försäQning, eventuellt genom all tvisten hänvisas till domstol.
Det kan emellertid förekomma att tredje man framställer sitt anspråk
beträffande utmätt egendom först sedan egendomen har sålts. Det

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 14 kap. 713

kan ocksä möjligen inträffa någon gång att tredje man sorn
är rätt ägare till utmätt egendom inle kan förebringa ens så mycket skäl för
sitt anspråk all föreläggande meddelas honom alt väcka talan vid domstol.

I fall då tvist om äganderätten
undanlagsvis inte har klarats ut före exekutiv försäljning av egendomen
uppkommer fråga vilken rätt lill egendomen som efter försäljningen tillkommer
tredje mannen resp. den som har förvärvat egendomen vid den exekutiva
försäljningen. Beredningen har som huvudregel föreslagit att exekutiv
försäljning inte skall ge köparen bättre rätt lill egendomen än frivillig
försäljning. I fråga om registrerat skepp och fast egendom föreslås dock, i
enlighet med vad som gäller sedan några år tillbaka, ell starkare skydd för
köparen. Beredningens förslag har godtagils av nästan alla remissinstanser. 1
två remissyttranden har emellertid ifrågasatts om det inte bör föreskrivas ett
mera långtgående skydd för köparen. För egen del villjag anföra följande.

Exekutiv försäljning ombesörjs av
en myndighet och utgör led i ett ivångsingripande från myndigheten. Del kan
från den utgångspunkten synas naturligt all den som köper egendom vid exekutiv
försäljning inte skall behöva riskera att i efterhand tvingas avslå egendomen
till annan. En köpare torde också som regel utan vidare utgå från alt
myndigheten har förfarit rikligt, även materiellt sett, och att det inte efler
försäQningen skall visa sig att egendomen i själva verket tillhörde någon
utomstående, vars egendom rätteligen inte hade kunnat utmätas och säljas. En
ordning som innebär all exekulivköpare över lag, frånsett svikligl förfarande,
är skyddad mol anspråk från tredje mans sida kan möjligen också i vissa fall
medföra att försäljningen ger bättre resultat. Från nu angivna synpunkter kan
sålunda anföras skäl för alt tredje mans anspråk i princip skall få vika för
köparens rätt.

Å andra sidan måste tillbörlig
hänsyn tas även lill tredje mannens intressen. Lös egendom i allmänhet är inte
föremål för registrering, i vart fall inte någon som motsvarar den
kvalificerade registrering som äger rum i fråga om skepp och fastighet. Risken
för misslag är därför också något större i fråga om lös egendom i allmänhet.
Detta gäller närmast fordringar och rättigheter som inte grundas på presentationspapper.
I fråga om sädan egendom synes det vanskligt alt över lag låta Iredje mannen få
stå tillbaka för exekutivköparen. När del gäller lösöre, löpande skuldebrev
m.m. bör en godtroende köpare under alla förhållanden bli skyddad enligt vad som
gäller om godtrosförvärv, låt vara att han i fräga om lösöre blir skyldig alt
mot lösen avslå egendomen. Om köparen inte var i god tro, synes del knappast
motiverat all tillerkänna honom företräde framför tredje man som var rätt
ägare.

En ordning som innebär all köparen
i princip är skyddad mol tredje mans anspråk beträffande egendom av alla slag
torde dessutom förutsätta att tredje man som förlorar sin rätt får ersättning
av staten. Jag är emeller-

8 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del 2

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 14 kap. 714

tid inte beredd att föreslå ett sådant generellt
ersättningsansvar för staten.

På grund av det anförda godtar jag
beredningens förslag att exekutiv försäljning som regel inte skall ge köparen
bättre rätt än frivillig försäQning. Härigenom uppnås också principiell
överensstämmelse med vad som gäller i fall då konkursförvaltare själv säljer
egendom som ingår i konkursboet. I fråga om registrerat skepp och fast egendom
bör emellertid köparen, i överensstämmelse med vad som gäller redan f.n., ha
ett mera långtgående skydd mol anspråk från tredje man.

Som har nämnts i del föregående
utgår departementsförslaget från att staten i allmänhet inte skall vara skyldig
all utge ersättning lill tredje man, vars egendom av misstag har tagit.s i
anspråk genom utmätning och sålts. Detta utesluter naturligtvis inte att staten
i visst fall kan vara ersältningsskyldig på skadeståndsrättslig grund. Enligl
3 kap. 2 8 skadeståndslagen (1972:207, omtryckt 1975:404) skall sålunda staten
ersätta bl.a. sakskada och ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller
försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten
svarar. Sådan ersättningsskyldighet föreligger enligl 3 8 i samma kapitel
endast om de krav har blivit åsidosatta som rned hänsyn till verksamhetens art
och ändamål skäligen kan ställas på dess utövning. Det bör påpekas alt när
tredje man tillhörig egendom har utmätts och sålts, detta i allmänhet inle
torde bero på fel eller försummelse från förrättningsmannens sida ulan utgöra ett
på presumtion eller annat förhållande grundat misstag, som inte kan läggas
någon Qänstemän till last.

Jag vill påpeka alt bestämmelserna
i förevarande kapitel är tillämpliga även när egendom säljs exekutivt under
konkurs eller på grund av föreskrift i annan lag som hänvisar till balken Qfr
8 kap. I 8 tredje stycket). 1 konkursfallet torde det närmast vara
bestämmelserna i 3 8 om försäljning av registrerat skepp och fast egendom och
ersättningsregeln i 5 8 som kan bli aktuella.

Förevarande kapitel i departementsförslaget
överensstämmer i allt väsentligt med 15 kap. i beredningens förslag.
Huvudregeln beträffande exekutiv försäljnings verkan har tagits upp i I 8 i
kapitiel. 1 2 8 behandlas försäQningens verkan när utmätningen konkurrerar med
frivillig överlåtelse av egendomen och då föreläggande har meddelats att väcka
talan vid domstol. Därefter las i 3 8 upp bestämmelser om registrerat skepp och
fast egendom, vilka ulgör undantag från huvudregeln i I 8- Vidare regleras
gäldenärens och borgenärs förpliktelser mot köparen i fall då dennes förvärv
inte står sig mol tredje man (4 8) saml tredje mans rätt mot gäldenären och
borgenär, när tredje mannen har förlorat sin egendom (5 8). Slutligen meddelas
bestämmelser om ersättningsskyldighet i visst fall för staten (6 8).

Bestämmelserna i förevarande
kapitel skall givelvis gälla även i allmänna mål.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 14 kap. 1 § 715

1 § Denna paragraf som motsvarar 15 kap. I 8 i
beredningens förslag, innehåller huvudregeln om exekutiv försäljnings verkan.

Lagberedningen. Som har nämnts
under kapitelrubriken föreslår beredningen att exekutiv försäljning i princip
inte skall ge köparen bättre rätt än frivillig försäljning. 1 enlighet härmed
anges i 1 8 i 15 kap. att exekutiv försäQning som har vunnit laga kraft ger
köparen samma rätt till den sålda egendomen som frivillig försäljning, om inte
annat föQer av vad som sägs i det följande i kapitiel. Beredningen påpekar alt
bestämmelsen åsyftar försäljningens verkan i sakrätlsligt hänseende och inte
betalningsvillkor o.d.

Beredningen framhåller att
innebörden av exekutiv försäljning i första hand bestäms av vad som enligl
kronofogdemyndighetens beslut säljs. När kronofogdemyndigheten vid försäljning
av viss egendom gör förbehåll för särskild rätt därtill, skall köparen
naturligtvis respektera denna rätt. Å andra sidan gäller alt om rättighet måsle
förbehållas vid exekutiv försäljning för att den skall bestå, egendomen
belastas av rättigheten endast om sådant förbehåll har skett. Tvistiga frågor
bör enligl beredningen i allmänhet klaras ul innan försäQning sker, men
undantag kan vara påkallade. Fastighet kan l.ex. ibland böra säQas med
upplysning om all vissa frågor är oklara, såsom beträffande fastighetens
gränser eller i fråga om tillbehör. Även när sådan upplysning inte är alt
betrakta som formligt köpe villkor är den av betydelse för köparens rätt.

Beredningens förslag utgår från att
verkställd försäljning skall ha vunnii laga kraft för att den skall få åsyftad
verkan. Det är inte avsett att denna ståndpunkt skall hindra att såld egendom,
om det är lämpligt, omedelbart överlämnas till köparen när denne har betalt
köpeskillingen, trots all försäQningen inte har vunnii laga kraft.

Beredningen framhåller all tredje
man kan överklaga verkställd försäljning och få den undanröjd. Försäljningen
kan också möjligen bli undanröjd efter anlitande av extraordinära rättsmedel.
När lagakraftvunnen försäljning inte medför att Iredje man förlorar sin rält
till såld egendom, kan han även vända sig direkt mot köparen och vindicera egendomen
resp, i fråga om särskild rätt till egendomen kräva att denna rätt respekteras.

Beträffande tredje mans rält mol
köparen när denne inte är skyddad nämner beredningen den situationen alt tredje
mannen har hunnit gardera sig vid köpeskillingsfördelningen och därvid har fått
ut hela eller en del av köpeskillingen. Han bör givetvis inte både behålla vad
han då har mottagit och få egendomen åter från köparen. Beredningen utgår från
att tredje mannen måsle, mot återfående av egendomen, utge lill köparen vad han
har lyft av köpeskillingen jämte upplupen ränta. Om åter tredje mannen endast
har vänt sig direkt mot köparen och vunnii tillbaka egendomen från denne, har
köparen rätt alt få gottgörelse för erlagd köpeskilling av gäldenären eller
borgenär som är ersättningsskyldig enligt 4 8115 kap.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 14 kap. I § 716

Beredningen anmärker att det vid försäljning av
lösöre, löpande skuldebrev o.d. som kan vara föremål för exstinktivt
godtrosförvärv eventuellt kan inträffa alt köparen har efter försäQningen
kommit i ond tro innan han får egendomen i sin besittning. Han kan då överklaga
försäljningen, om han med hänsyn till vunna upplysningar inle vill slå fast vid
köpet. Har även köpeskillingsfördelning hunnit äga rum, måste också den helt
eller delvis gå åter för alt syftet skall uppnås. Undanröjande av fördelningen
kan givetvis vålla komplikationer, om medlen redan har betalts ut. Det är
emellertid ytterligt osannolikt att situationen skall inträffa. Beredningen har
därför inte anseti det påkallat att göra något undanlag från de allmänna
reglerna om godtrosförvärv. Annars kunde det i och för sig vara tänkbart att -
med avvikelse från vad som anses gälla vid godtrosförvärv av hithörande
egendom - hänföra kravet på god tro till försäQningsögonblicket i stället för
besittningstagandel.

1 fråga om annan lös egendom än nyss har nämnts
blir, anför beredningen, köpare av egendomen inte skyddad, frånsett fall då
utmätningen har företräde framför överiålelse från gäldenären eller då iredje
mannen har förlorat sin rält efter föreläggande Gfr 2 8). Om köparen får
kännedom om alt egendomen i själva verket inte tillhörde gäldenären, är han
inte skyldig att stå fast vid köpet men torde vara hänvisad att anlita ordinärt
eller extraordinärt rättsmedel för all få försäQningen hävd. Köparen kan ha
intresse därav för att han skall återfå erlagd köpeskilling, om det finns någon
praktisk möjlighet därtUI. Även här kan tänkas uppkomma sådana komplikationer
som nyss har nämnts i fall då köpeskillingsfördelning har hunnit äga rum. Om
man i likhet mied beredningen inle är beredd att låta lagakraftvunnen exekutiv
försäljning ge köparen ovillkorlig rätt lill det sålda, kan emellertid inte
undvikas att man teoretiskt får räkna med sådana komplikationer.

Beredningen påpekar att bestämmelserna om verkan av
försäljning är tillämpliga inte bara vid försäljning på auktion ulan även vid
underhandsförsäQning. när sådan får äga rum.

Föredraganden. Frågan vilken rätt till exekutivt
såld egendom som bör tillkomma köparen resp. tredje man som var rätt ägare lill
egendomen har behandlats närmare under kapitelrubriken. Som framgår av vad som,
anförs där delar jag beredningens mening alt exekutiv försäljning som regel bör
ge köparen samma rätt i förhållande lill tredje man som frivillig försäQning.
Beredningen har föreslagit en bestämmelse härom i 1 8 i 15 kap. Av bestämmelsen
framgår att exekutiv försäljning i allmänhet inte ger köparen ett ovillkorligt
skydd. Genom en sådan regel undanröjs också den ovisshet som f n. råder i
frågan. Jag godtar sålunda beredningens förslag.

Bestämmelsen förutsätter att försäljningen har
vunnit laga kraft. Jag vill påpeka att för klagan över exekutiv försäQning
föreslås generellt gälla en tid av tre veckor, räknad från försäQningen (18
kap. 9 8 tredje stycket).

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 14 kap.2 § 111

2 8 1 denna paragraf, som motsvarar 15 kap. 2 8 i
beredningens förslag, anges vissa undanlag från huvudregeln i I 8 om köpares
rätt lill exekutivt såld egendom.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att beträffande överlåtelse av olika slag av egendom gäller enligt
uttryckliga bestämmelser eller oskrivna regler all besittningstagande,
denuntiation eller annan åtgärd skall ha vidtagits för att överiålelsen skall
gälla mol överiåtarens borgenärer. Utmätning som sker innan sådan åtgärd har
vidtagits har företräde framför överiålelsen. Enligl 5 kap. 27 8 i beredningens
förslag får gäldenären i a.lmänhet inte förfoga över ulmätt egendom till skada
för utmätningssökanden. Utmätningen har alltså i princip företräde framför överlåtelse
som sker i strid med nämnda förfogandeförbud. Vad nu har sagts gäller i princip
även pantupplåtelse. De problem som kan uppkomma beträffande konkurrens mellan
utmätning och överlåtelse (resp. pantsättning) har beredningen behanolat
närmare under 5 kap. 28 8.

Beredningen erinrar vidare om att 5
kap. 19 och 24 88 i förslaget ger möjlighel att vid tvist om äganderätten till
utmätt egendom förelägga tredje nan att väcka talan i saken vid domstol vid
påföljd att han förlorar sin rätt mot sökanden, om han inte iakttar
föreläggandet.

Gemensamt för samtliga nu nämnda
fall är enligt beredningen att när utmätning ger sökanden företräde framför
överiålelse eller pantutfästelse till tredje man eller tredje man efler
föreläggande har förlorat sin rätt mot sökanden, utmätt egendom får säljas men
att tredje nnan inte har förioral sin rätt i förhållande till
utmätningsgäldenären. Denna rält har emellertid övergått i rätt till överskott
efter skedd försäljning resp. ett mer eller mindre omfattande ersättningsanspråk.

Angående förhållandet mellan
utmätning och panträtt på grund av inteckning ges, anför beredningen vidare,
bestämmelser i 9 8 förmånsrättslagen och 5 kap. 28 8 andra stycket i
förslaget. Utmätning kan även ge företräde framför annan upplåtelse av rättighet
än pantutfiistelse. Enligt 5 kap. 28 8 iredje stycket i beredningens förslag
medför utmätning av fast egendom företräde framför rättighet i egendomen, om
ärende angående anteckning om utmätningen tas upp senast på den inskrivningsdag
då inskrivning söks av rättigheten. 1 fråga om dessa rättigheter gäller, anför
beredningen, att försäljningsvillkoren reglerar huruvida de skall bestå efter
försäQningen eller falla bort.

Mot bakgrund av det sagda föreslår
beredningen i 15 kap. 2 8 vissa undanlag från huvudregeln i 1 8, vilka enligt
beredningen kan lyckas vara självklara men som ändå har synts böra anges
uttryckligen, om principen i I 8 blir lagfäst. 1 första stycket av paragrafen
anges sålunda att den som förvärvar egendom vid exekutiv försäljning skall vara
skyddad när utmätning enligt lag - skriven eller oskriven - ger företräde
framför överlåtelse av egendomen eller upplåtelse av särskild rätt till denna.
Under "särskild rätt" inkluderas enligt beredningen i första hand
panträtt men

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 14 kap. 2 § 718

däri ingår även annan begränsad sakräti. Bl.a. hör
nytQanderätt till fast egendom hit. även om delta f n. inte synes ha någon
praktisk betydelse. 1 den mån nytGanderätt till lös egendom över huvud kan bli
bindande mot upplålarens borgenärer faller upplåtelse därav in under
bestämmelsen.

I andra stycket av 2 8
uppmärksammas det fallet alt tredje man efler föreläggande enligl 5 kap. 19
eller 24 8 i förslaget har förlorat sin rätt mol. sökanden. Bestämmelsen
innebär att tredje man därmed även har förlorat sin talan mot den som vid
efterföljande exekutiv försäQning förvärvar egendomen. Vad som har sagts nu
gäller däremot, framhåller beredningen, inte när föreläggande har meddelats
enligl 5 kap. 25 8 beträffande influtna medel, trots alt tvisten även i sådant
fall, åtminstone prejudiciellt, avser frågan vem egendomen tillhörde.

Beredningen påpekar att i fråga om
registrerat skepp och fast egendom kompletteras 2 8 av bestämmelserna i 3 8 i
förslaget. När försäQning av sådan egendom har vunnit laga kraft och
köpeskillingen har erlagts, blir köparen skyddad under där angivna
förutsättningar, även om 2 8 inte är tillämplig. Beträffande sambandet mellan 2
och 3 88 framhåller beredningen att om förutsättning för förvärvares skydd
finns redan enligt 2 8. kronofogdemyndigheten kan utan vidare säQa egendomen.
Klagan över utmätningen och försäljningen som grundas på påstådd bättre rätt
till egendomen kan inle leda till något resultat. Om däremot 2 8 inte är
tillämplig, kan tredje man eventuellt efler klagan över utmätningen och
försäljningen fä dem undanröjda. Men om försäljningen vinner laga kraft, går
tredje mannens rätt till egendomen förlorad under förulsätlningar som anges i 3
8. frånsett att försäljningen eventuellt kan angripas med extraordinärt rättsmedel.

Remissyitrandena. Utredningen
angående inskrivning av rätt till tuft-.fariyg m.m. tar upp det fallet att
utmätning har sketl för fordran, som är förenad med panträtt eller
retentionsrätt i den utmätta egendomen. Utredningen framhåller att exekutivköparens
rätt i sådant.fall liksom borgenärens enligt sakens natur gäller mol var och
en. Konkurrerande äganderättsanspråk kan inte avse mer än eventuell rätt till
utdelning ur köpeskillingen. Enligt utredningen är väl det nu sagda självklart
men tillräckligt viktigt för att komma till klart uttryck i lagtexten.

Föredraganden. Beredningen har i 15
kap. 2 8 föreslagit bestämmelser om köparens rätt till exekutivt såld egendom
dels för det fallet att utmätningen har företräde framför överlåtelse av den
utmätta egendomen eller upplåtelse av särskild rätt till egendomen.dels för det
fallet,att tredje man efter föreläggande har föriorat sin rätt mot sökanden.
Bestämmelsema innebär att i dessa fall även den som förvärvar egendomen vid
exekutiv försäljning är skyddad mot Iredje mannens anspråk. Förslaget har i sak
godtagits av samtliga remissinstanser.

För egen del vill jag framhålla att
del förhållandel att utmätning har företräde framför tredje mans anspråk
innebär all den utmätta egendomen

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 14 kap. 3 § 719

får tas i anspråk för utmätningssökandens fordran. En
nödvändig konsekvens härav är alt även den som köper egendomen vid exekutiv
försäljning blir skyddad mot tredje mannens anspråk. Även om denna konsekvens
får anses självklar, är det enligt min mening lämpligt all en uttrycklig
föreskrift i saken las upp i UB, särskilt mot bakgrund av den i I S upptagna
huvudregeln om verkan av exekutiv försäQning. Däremot anser jag inte all i
paragrafen behöver regleras förhållandet till upplåtelse av särskild rätt till
egendom, som säljs exekutivt. Konkurrens mellan förvärv vid exekutiv
försäljning och upplåtelse av särskild rält till egendomen regleras nämligen
inte i övrigt i förevarande kapitel.

1 övrigt överensstämmer 2 8 i
departementsförslaget i sak med beredningens förslag. Eftersom bestämmelsen om
företräde mellan utmätning och överiålelse har avseende inle endast på
situationer som regleras i lag utan även på fall som saknar uttrycklig
lagreglering, har uttrycket "enligt lag" fatt utgå i departementsförslaget.

En remissinstans har tagit upp det
fallet att utmätning har skett för fordran, som är förenad med panträtt eller
retentionsrätt i den utmätta egendomen, och förordat att uttrycklig bestämmelse
meddelas om att exekutivköparen i sådant fall är skyddad mot tredje man som var
rätt ägare lill egendomen. Med anledning härav villjag påpeka att när bestämmelserna
i förevarande kapitel reglerar företrädet mellan den som förvärvar utmätt
egendom vid exekutiv försäljning och tredje man som var rält ägare till
egendomen, avses fall då egendomen på grund av tredje mannens äganderätt
rätteligen inte hade kunnat las i anspråk för ulmätningssökandens fordran. I
det nu berörda fallet tillhörde egendomen visserligen tredje man vid tiden för
utmätningen. Borgenären har emellertid på grund av sin säkerhetsrätt varit
berättigad all ta i anspråk egendomen oavsett vem som var ägare, låt vara att
utmätningsgäldenären inte har varit behörig att representera egendomen. Härav
följer också att den som har förvärvat egendomen vid exekutiv försäljning är
skyddad mot anspråk från tredje mannen. Någon uttrycklig bestämmelse härom
behövs inle enligt min mening. 1 den mån egendomen har gett överskott skall
detta naturligtvis tillkomma tredje mannen och inte utmätningsgäldenären.

3 § Denna paragraf innehåller särskilda bestämmelser
beträffande registrerat skepp och fast egendom. Den motsvarar 15 kap. 3 8 i
beredningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 201 8 4 mom.
UL gäller att sedan utmätt fast egendom eller ulmätt skepp, andel däri eller
villkorlig äganderätt till sådant skepp eller andel däri har sålts, utmätningen
inte får överklagas annat än i samband med klagan över försäljningen. Del
innebär att klagan över utmätningen är avskuren sedan försäQningen har vunnit
laga kraft.

Bestämmelsen i 201 8 4 mom. UL
kompletteras av reglerna i 213 a 8. Där anges i I mom. första meningen att
när exekutiv försäljning av fast

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 14 kap. 3 § 720

egendom
har vunnit laga kraft och köpeskillingen har erlagts. den som åberopar annat
förvärv av egendomen från gäldenären eller någon hans företrädare har förlorat
sin rätt mot köparen. Enligt andra meningen i 1 mom. har även den som åberopar
att gäldenärens eller någon hans företrädares åtkomst var ogiltig eller av
annat skäl inle gällde mol rätte ägaren förlorat sin rätt mot köparen, om
lagfart var beviljad för gäldenären vid den exekutiva försäljningen. 1 2 mom.
föreskrivs beträffande registrerat skepp, andel däri eller villkorlig
äganderätt till sådant skepp eller till andel däri att om exekutiv försäljning
av sådan egendom har vunnit laga kraft och köpeskillingen har eriagts, köparens
förvärv skall gälla, även om gäldenären inte var rätt ägare, såvida gäldenärens
åtkomst var inskriven vid försäljningen.

Lagberedningen. I 3 8 i 15 kap. har beredningen
tagit upp bestämmelser som överensstämmer med 213 a 8 I och 2 mom. UL.
Bestämmelserna ansluter emellertid till paragrafens lydelse enligt remiss till
lagrådet den 26 april 1972. Beredningen påpekar att bestämmelserna är begränsade
till försäljning av registrerat skepp och fast egendom. Av 2 kap. 9 och 10 88 i
beredningens förslag framgår emellertid att bl.a. även andel i skepp eller
fastighet och villkorlig äganderätt till sådan egendom inbegrips.

Beredningen erinrar om att i förarbetena till de
nuvarande bestämmelsema har förutsatts att dessa inte skulle kunna med
framgång åberopas av köpare som har förfarit svikligl, t.ex. om han som
utmätningssökande har anvisat egendomen till utmätning trots att han kände till
att gäldenären inte var ägare. Beträffande registrerat skepp tillägger
beredningen att redan bestämmelsen i 19 8 sjölagen och 15 kap. 2 § i
beredningens förslag ger praktiskt sett exekulivköparen det skydd som avses med
första stycket av 3 8.

1 fråga om lalan mot bakomliggande utmätning
erinrar beredningen om att enligl beredningens förslag även försäljningen skall
handhas av kronofogdemyndigheten. Om verkan av lagakraftvunnen försäljning
från sistnämnda utgångspunkt regleras så som sker i beredningens förslag,
synes del inle finnas tillräcklig anledning att avskära tredje man från
möjligheten att överklaga själva utmätningen sedan försäljningen har vunnit
laga kraft. Någon motsvarighet till 201 8 4 mom. UL tas därför inte upp i beredningens
förslag. 1 sak innebär ändringen enligt beredningen inte stor skillnad. Vad
frågan gäller är endast huruvida rätt ägare som har försuttit tid att överklaga
skedd försäQning skall få lyfta influtna medel som allQämt finns tillgängliga
eller om dessa skall gå till utmätningssökanden eller annan borgenär resp. till
den som i ärendet har antagits vara ägare.

1 anslutning till 3 8 nämner beredningen det fallet
alt egendom, vilken framstår som tillbehör lill fastighet, har sålts för sig.
Om sådan försäQning har avsett objekt som kan vara föremål för godtrosförvärv
och försäQningen har vunnit laga kraft, kan enligt beredningen tredje man inte
göra gällande någon rätt till egendomen, frånsett möjligheten att använda
extra-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 14 kap. 4 § 721

ordinära rättsmedel mot godtroende köpare. Däremot är han
oförhindrad all hos kronofogdemyndigheten göra gällande sin rätt lill influtna
medel. Denna möjlighet upphör emellertid när medlen har disponerats på bindande
sätt.

Om även själva fastigheten har
sålts och för tillbehör influtna medel har tagits i beräkning vid bestämmande
av villkoren för försäljningen, torde sålunda enligl beredningen denna
disposition inle kunna angripas annat än genom klagan över försäljningen av
fasligheten, eventueUt med hjälp av extraordinärt rättsmedel. Medlens
användning har, anför beredningen, genom 13 kap. 16 8 fixerats fill vissa
fordringar och denna bindning kan inte hävas utan att fastighelsförsäljningen
undanröjs Qfr 6 kap. 12 8 första stycket andra meningen JB). Skulle försäljning
av själva fastigheten inställas och sker fördelning av de influtna
tillbehörsmedlen, blir fördelade medel också oåtkomliga för iredje man, sedan
fördelningsbeslutet har vunnit laga kraft Qfr 6 kap. 13 8 JB), med det
förbehåll som följer av 15 kap. 5 8 i beredningens förslag.

Föredraganden. Som Jag har
framhållit i det föregående bör beträffande exekutiv försäQning av registrerat
skepp och fast egendom gälla ett mera långtgående skydd för köparen än vid
försäQning av annan egendom. Jag godtar sålunda i princip vad beredningen har
föreslagit i 15 kap. 3 8. 1 departementsförslaget har emellertid bestämmelserna
avfattats i överensstämmelse med den nu gällande lydelsen av 213 a 8 UL,

I första stycket av 3 8 behandlas
registrerat skepp och i andra stycket fast egendom. Alt bestämmelsen i första
stycket, som uttryckligen nämner endast registrerat skepp, är tillämplig även
beträffande andel i registrerat skepp och villkorlig äganderätt lill sådant
skepp eller lill andel däri följer av I kap. 10 8 i departementsförslaget.
Enligt 1 kap, 9 8 jämställs skeppsbygge med skepp.

Jag delar beredningens mening att i
UB inte bör tas upp motsvarighet lill vad som f n. gäller enligt 201 8 4 mom.
UL om att utmätning av skepp m.m. och fast egendom inle får överklagas sedan
exekutiv försäljning av egendomen har vunnii laga kraft.

4 8 I paragrafen regleras gäldenärens och borgenärs
ersättningsskyldighet mot köparen, när dennes förvärv inle står sig mot tredje
man. Paragrafen motsvarar 15 kap. 4 8 i beredningens förslag.

GäUande rätt. Några uttryckliga
regler om ersättningsansvar för utmätningsgäldenären när tredje man tillhörig
egendom har tagils i anspråk finns inte i UL. Sådant ansvar har emellertid
ansetts åvila gäldenären, om den som vid exekutiv försäljning har förvärvat
utmätt egendom tvingas avstå egendomen till tredje man. Hur långt ansvaret
sträcker sig torde dock vara ovisst. Bestämmelserna om hemulsansvar i 59 §
lagen (1905:38 s. I) om köp och
byte av lös egendom och i 4 kap. 21 8 JB torde inle vara fullt ul analogiskt
tillämpliga på exekutiv försäljning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 14 kap. 4 § 722

Utmätningssökande, som har fått
betalning i följd av exekutiv försäljning av egendom som sedermera frångår
köparen, torde inte vara skyldig att utge ersättning till köparen annat än på
brottslig grund och möjligen även om han i annat fall inte var i god tro.

Lagberedningen. Beträffande
gäldenärens ansvar mot köpare som nödgas avstå exekutivt förvärvad egendom till
tredje man anser beredningen att det ligger närmast till hands alt inte ulan
vidare ålägga gäldenären annan förpliktelse än att ersätta köparen dennes
skada i den mån gäldenären åvilande skulder har blivit betalda och han har fått
uppbära överskott. Dessutom bör gäldenären kunna åläggas all ersätta även annan
skada som han har vållat köparen, om han har förfarit vårdslöst. De
förpliktelser som nu har nämnts föreslås alltså åvila gäldenären även om han
inte själv som säljare har gjort något åtagande. Bestämmelser härom har tagits
upp i första stycket av 15 kap. 4 8,

Den ersättning som i första hand
bör tillkomma köparen med anledning av alt egendomen frångår honom motsvarar,
anför beredningen, den köpeskilling som han har eriagt. Gäldenärens strikta
ansvar är maximerat på samma sätt. Av köpeskillingen kan emellertid en del ha
betalts ul till panthavare eller annan förmånsberättigad borgenär, som var
berättigad till betalning ur egendomen oavsett vem som var ägare. I den mån
sådan borgenär har fått betalt ur köpeskillingen bör inte gäldenären - lika
litet som borgenären - vara skyldig ersätta köparen för dennes skada med
anledning av försäljningen.

Vad som har förekommit vid
försäljningen och därav föranledd likvid har enligt beredningen betydelse även
för den inbördes uppgörelse som mäste äga rum mellan köparen och tredje mannen.
Om köpeskilling som köparen har eriagt har använts lill betalning av sådan
borgenärs fordran som har nämnts nyss, bör köparen inte vara skyldig alt
avträda egendomen lill tredje mannen utan att han gottgörs för alt
köpeskillingen har använts lill tredje mannens nytta. Eljest skulle denne kunna
göra en obehörig vinst på köparens bekostnad. Beredningen utgår från att detta
gäller utan särskild bestämmelse. Att i förevarande sammanhang uttryckligen
reglera rättsverkningarna av klander för de speciella fall som här är i fråga
har inte synts lämpligt.

Beträffande ränta på det belopp för
vilket gäldenären skall svara utgår beredningen från alt reglerna i 2 kap. 18 8
om skyldighet att utge ränta på uppburna medel som skall betalas tillbaka blir
tillämpliga, direkt eller analogiskt.

Beredningen utgår från att
kronofogdemyndigheten, frånsett vad som direkt följer av lag, inte kan ådra
gäldenären personligen några inomobliga-loriska förpliktelser genom försäljning
som myndigheten verkställer. Däremot kan gäldenären i samband med exekutiv
försäljning tänkas frivilligt åla sig visst ansvar. Ett sådant åtagande
regleras inte i förslaget.

1 fråga om borgenärs ansvar är det enligl beredningens
mening rimligt all

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 14 kap. 4 § 723

borgenär som har fått betalning åläggs alt i motsvarande
mån solidariskt med gäldenären gottgöra köparen skada som denne har lidit, om
borgenären inle var i god tro när han mottog betalning. Bestämmelse härom har
tagits upp i andra stycket av 4 8. Den är avsedd att gälla även beträffande annan
borgenär än utmätningssökanden, t.ex. förelagsinieckningshavare. Med alt
borgenären inte var i god tro avses enligl beredningen alt borgenären insåg
eller hade bort inse att han på gmnd av tredje mans rätt lill egendomen inte
hade rätt lill betalning ur denna. Om borgenären t.ex. har gjort godtrosförvärv
av panträtt, skall han givelvis vara skyddad. Beredningen framhåller att
bestämmelsen över huvud inle grundar någol ersättningsanspråk mol borgenär,
vilken hade panträtt som gällde mol rätte ägaren. Panthavaren kan då inte vara
i ond tro beträffande sin rätt lill betalning.

Eftersom försäljningen handhas av
kronofogdemyndigheten torde enligt beredningen någon undersökningsplikt inte
åvila borgenär i fråga om gäldenärens rätt till egendomen. Skadeståndsansvar
kan därför praktiskt sett knappast komma i fråga annat än om borgenären ändå
kände till omständigheter som tydde på att egendomen inte tillhörde gäldenären.
Vad angår den tidpunkt då borgenär måste ha varit i god tro för alt bli skyddad
mol ersättningsanspråk anser beredningen att borgenär, som före försäQningen
eller köpeskillingsfördelning kommer i ond tro, inte har anspråk på all skyddas
mol återkräv med anledning av betalning som därefter sker till honom. Det
naturliga synes vara alt kräva god tro hos borgenären när han får betalning.
Med betalning bör likställas att medel har avsatts för borgenärens räkning.

Beredningen framhåller att den
föreslagna möjligheten för köparen att, om han går miste om den förvärvade
egendomen, vända sig mot borgenär som inte var i god tro är avsedd att omfatta
även det fallet att både borgenären och köparen var i ond tro. Del torde i
allmänhet även då ligga närmare till hands att borgenären får bära den förlust
som det kan medföra för honom alt ersätta köparen än alt motsvarande förlust
skall drabba köparen. Undantag kan emellertid enligt beredningen tänkas då
jämkning på grund av köparens medvållande bör ske enligt allmänna regler.

Även i fråga om borgenärs
ersättningsskyldighet bör enligt beredningen ränta beräknas enligl reglerna i 2
kap. 18 8-

Om begränsad sakralt som köparen
inte har behövt räkna med finnes belasta den sålda egendomen, bör enligt
beredningen åtminstone bestämmelsen om ersättningsskyldighet för culpös
gäldenär när exekutivt såld egendom frångår köparen tillämpas analogiskt.

Remissyttrandena. Svea hovrätt
ifrågasätter om inle en regel om ansvar för rättsliga fel bör ha en vidare
räckvidd än brist i gäldenärens äganderätt och gälla även
rådighetsinskränkningar och andra begränsningar i gäldenärens rält som drabbar
köparen. Om emeUertid de föreslagna bestämmelsema uppfattas som endast
avseende äganderätt som

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 14 kap. 4 § 724

frångår köparen, kan man enligt hovrätten fråga sig om
gäldenärens ansvar bör gälla alltid. När egendomen frångår köparen måste enligt
hovrätten situationen ha varit sådan att köparen inte har gjort något
godtrosförvärv. vilket kan ha berott på ond tro eller, vid lösöre, att
egendomen inle har traderats. Har gäldenären gjort en dubbeldisposition, är del
tydligt att han bör svara mol köparen. I andra fall verkar frågan mer tveksam.
Läget kan i vart fall inte helt likställas med situationen vid frivillig
försäljning, Hovrälten tar också upp frågan vad som över huvud skall gälla om
fel i sålt gods och om ansvaret för sådant fel. Motiven klargör visserligen all
gäldenären inte personligen ådrar sig inomobligatoriska förpliktelser, men man
kan då enligt hovrätten fräga sig om kronofogdemyndigheten ådrar sig sådana
eller om köparen inte har vanliga köp-rättsliga rättigheter.

Beträffande bestämmelsen i andra
stycket förutsätter jordbrukskasseförbundei alt begreppet god tro när det
gäller Juridiska personer ges samma innebörd som i JB. Bank bör alltså inle
förutsättas vara i ond tro pä grund av kunskap hos Qänstemän som inte
handlägger själva indrivningsärendet.

Föredraganden. Beredningen har i 15
kap. 4 8 föreslagit regler om den situationen att den som har förvärvat egendom
vid exekutiv försäQning har fått avstå egendomen till tredje man som var rätt
ägare. Bestämmelserna innebär att gäldenären och borgenär är skyldiga att under
vissa förutsättningar ersätta den skada som köparen härigenom har lidit. En
remissinstans har ifrågasatt om inte även ansvaret för rådighetsinskränkningar
och andra begränsningar i gäldenärens rätt som drabbar köparen bör regleras.
Med anledning härav vill jag framhålla all i förevarande kapitel regleras över
huvud inte annan rättsverkan av exekutiv försäljning än sådan försäQnings
verkan mot tredje man som gör anspråk på äganderätten till egendomen och
köparens rätt i sådana fall. Bestämmelserna härom har sin grund i att det
emellanåt förekommer att tredje man efler exekutiv försäQning gör anspråk på
den sålda egendomen. De har också nära samband med reglema i 4 kap. i
departementsförslaget om förhållandet till tredje man och om lösandet av tvist
om äganderätten som kan uppkomma under handläggningen av ett utsökningsmål (4
kap. 17-26 88). Frågan om andra rättsliga fel eller om rådighetsfel i exekutivt
såld egendom torde vara av mera teoretiskt än praktiskt intresse. Del skulle
dessutom knappast vara möjligt att generellt reglera denna fråga i UB
beträffande all slags egendom. Jag anser sålunda att i paragrafen inte bör tas
upp bestämmelser angående andra fel i exekutivt såld egendom än sådant som
utgörs av att egendomen inle tillhörde gäldenären.

Beredningens förslag om i vad mån
den som har förvärvat egendom exekutivt men nödgats avslå egendomen lill tredje
man skall vara berättigad till ersättning för sin föriusl går ul på alt
gäldenären skall vara ersältningsskyldig i den mån någon hans skuld har blivit
betald till föQd av

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 14 kap. 4 § 725

försäljningen eller han själv har fått betalning ur
köpeskillingen samt att ondtroende borgenär skall vara ersältningsskyldig i den
mån han har fått betalning. Har gäldenären handlat vårdslöst, skall hans
ersättningsskyldighet dock inte vara begränsad på sätt har sagts nu. Förslaget
har godtagils av praktiskt taget alla remissinstanser. En remissinstans har
dock ifrågasatt om gäldenärens ersättningsansvar bör gälla i alla fall då
egendomen frångår köparen. Med anledning härav villjag nämna följande.

Huvudregeln i I 8 om företrädet
mellan exekutivköparen och tredje man som var rätt ägare kan sägas innebära att
exekulivköparen i princip får vika för tredje mannen. Vikliga undanlag härifrån
gäller emellertid, i första hand när köparen har gjort godtrosförvärv till
lösöre m.m. och i fall som avses i 2 och 3 88. När tredje man tillhörig egendom
har tagits i anspråk genoni utmätning och exekutiv försäljning, har gäldenären
gjort en oberättigad vinst. Denna beslår i alt honom åvilande skuld har blivit
betald och all han eventuellt har fått uppbära överskott av köpeskillingen.
Även om gäldenären inte har förtigit omständigheter som kronofogdemyndigheten
inte kände till eller på annat sätt medverkat till att egendom som tillhörde
tredje man har tagits i anspråk, är det enligt min mening rimligt att
gäldenären skall vara skyldig alt ersätta köparens skada i den mån den
motsvarar sädan vinst. Detta gäller även om köparen undanlagsvis har måst
avslå egendomen till tredje man på grund av ond tro. Jag godtar därför
beredningens förslag om gäldenärens ersättningsansvar. Bestämmelsema har
emellertid i departementsförslaget förtydligats så alt del framgår klart all de
reglerar endast fall då köparen tvingas avstå egendomen på grund av att den
tillhörde tredje man. Även ett par andra Jämkningar har gjorts i förtydligande
syfte.

Även andra stycket i paragrafen,
som reglerar borgenärs ersättningsskyldighet, överensstämmer i sak med
beredningens förslag. Som en remissinstans har antytt bör god tro hos borgenär
som är bank eller annan juridisk person inte vara utesluten enbart därför att
annan Qänstemän hos borgenären än den eller de som har haft befattning med
indrivningen av borgenärens fordran kände till eller borde ha känt till att den
utmätta egendomen inte tillhörde gäldenären, om del vid ett bedömande av
omsländighetema inle framstår som rimligt att lägga detta borgenären till last
Gfr prop. 1971:179 s. 36).

En remissinstans har tagit upp
frågan vad som över huvud skall gälla angående fel i exekutivt såld egendom och
om ansvaret för sädana fel. De problem som kan uppkomma när exekutivt såld
egendom påstås vara behäftad med fel av olika slag kan emellertid inte
behandlas närmare inom ramen för förevarande lagstiftningsärende. Jag vill
endast nämna föQande. Som beredningen har framhållit ådrar inte
kronofogdemyndigheten gäldenären nägra köprältsliga förpliktelser genom
exekutiv försäljning. Exekutiv försäljning får anses avse egendomen i
befintligt skick. Detta gäller också vid underhandsförsäljning, även om det
inte har angetts

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 14 kap. 5 § 726

uttryckligen. Köparen bör därför inte kunna åberopa
faktiska fel i egendomen annat än under särskilda förutsättningar, t.ex. om
egendomen inte motsvarar den beteckning under vilken den har bjudits ut (se
beträffande frivillig försäljning av lös egendom på auktion 48 8 köplagen; Jfr
83 8 första stycket 8 USK), Beträffande rättsliga fel som består i alt den
sålda egendomen visar sig vara belaslad med en rättighet som köparen inle har
behövt räkna med anser Jag i likhet med beredningen att ersättningsskyldighet
i vart fall bör åvila gäldenären. om han har förfarit vårdslöst.

Om köparen vill häva köpet, måste
beaktas att exekutiv försäljning sker genom beslut av kronofogdemyndigheten.
För köpets hävande måsle därför krävas att försäljningen undanröjs efter klagan
över denna i ordinär eller extraordinär väg. Jag vill påpeka att enligl 18 kap.
21 8 tredje stycket i departementsförslaget användande av särskilda rättsmedel
inte utan synneriiga skäl fär föranleda att exekutiv försäQning hävs.

Den närmare bedömningen av de
problem som kan uppkomma när någon som har förvärvat egendom genom exekutiv försäljning
undantagsvis gör gällande att egendomen är behäftad med fel torde kunna överlämnas
åt rättstillämpningen,

5 § Paragrafen, som motsvarar 15 kap. 5 8 i beredningens
förslag, innehåller bestämmelser om tredje mans rätt mol gäldenären och borgenär
i fall dä tredje mannens äganderätt går föriorad genom exekutiv försäljning
eller genom indrivning av utmätt fordran.

Gällande rätt. När exekutiv
försäljning medför att tredje man förlorar sin egendom, kan gäldenären vara
ersättningsskyldig mol tredje mannen på inomobligatorisk grund. Även i andra
fall torde gäldenären kunna bli skyldig utge ersättning. Under vilka
förutsättningar sådan ersättningsskyldighet föreligger är emellertid ovisst.
Det är också oklart om ersättningsskyldigheten är begränsad till vad som har
kommit gäldenären till godo eller om gäldenären är ersältningsskyldig för hela
den skada som tredje mannen har lidit.

Utmätningssökanden eller annan
borgenär som har fått betalning torde inte vara äterbetalningsskyldig mot
tredje man som har förlorat sin egendom annat än på skadeslåndsräit.slig
grund.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att när själva utmätningen ger företräde framför överlåtelse av
egendomen, det enligt 15 kap. 2 8 första stycket skall gälla till förmån även
för den som har förvärvat egendomen vid den exekutiva försäljningen. Om
föreläggande har meddelats enligl 5 kap. 19 eller 24 8 och Iredje mannen inle
har efterkommit föreläggandet, har han förlorat sin rätt mot sökanden, såvida
inte denne själv har väckt lalan mol tredje mannen inom föreskriven tid. Säljs
egendomen därefter exekutivt, skall enligt 2 8 andra stycket i 15 kap. nämnda
påföQd gälla till förmån även för den som därvid förvärvar egendomen. Däremot
medför, päpekar beredningen, inte reglerna i 2 8 att tredje mannen har förlorat
sin

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 14 kap. 5 § 727

rätt i förhållande även till gäldenären. Han kan
visseriigen inte kräva att egendomen utges till honom in natura men är
oförhindrad all göra gällande ersättningsanspråk på inom- eller utomobligatorisk
grund. Om t.ex. Iredje mannen/ägaren har hyrt ut lös egendom till gäldenären
och denna egendom har tagils i mät för fordran mot den senare, är tredje
mannen i princip oförhindrad all göra gällande de påföljder som i allmänhet
inträder i fall då medkontrahenten inle kan återlämna hyrd egendom. Har tredje
mannen genom att inte efterkomma föreläggande visat försummelse att ta till
vara sina egna intressen, kan dock gäldenärens skadeståndsförpliklelse komma
alt påverkas därav och eventuellt falla bort.

Beredningen har inte ansett
anledning föreligga att reglera vilka rättsföljder som kan inträda, om
gäldenären lill föQd av exekutiv försäQning inte kan fullgöra sina
förpliktelser enligt avlal som rör den utmätta egendomen. Denna fråga lämnas
därför helt åt sidan i förslaget. Däremot synes det lämpligt alt reglera vilka
förpliktelser som oavsett avtal kan uppkomma för gäldenären, om tredje mans
egendom las i mäl för den förres skulder och säljs. Enligt beredningens mening
kan gäldenärens förpliktelse mot tredje man i detta fall bestämmas på samma
sätt som i 4 8 första stycket har angetts för del fallet att egendom som
tillhörde tredje man har sålts och köparen har förioral egendomen.

Tillämpade på den situation som
avses i 5 8 innebär reglerna i 4 8, anför beredningen, att tredje mannen får
rätt lill skadestånd av gäldenären i den mån fordran mot denne har blivit
betald genom försäljningen eller gäldenären själv har fått del av
köpeskillingen. Har gäldenären förfarit vårdslöst, får tredje mannen även i
övrigt rält lill ersättning för sin förlust, dvs. utan nämnda begränsning. Om
betalning har utgått för fordran som annan än gäldenären var personligen
betalningsskyldig för, bör första stycket i 4 8 kunna tillämpas analogiskt mot
den sålunda personligen betalningsskyldige som har befriats från sitt
betalningsansvar.

Genom den exekutiva försäQningen
kan betalning ha utgått till borgenär som under alla omständigheter var
berättigad att få betalning ur egendomen, oavsett om gäldenären eller tredje
man var rält ägare. Genom sådan betalning har enligt beredningen tredje mannen
regelmässigt inle lidit någon skada. Del kan inträffa att genom försäljningen
betalning, t.ex. på grund av panträtt, har tillfallit någon som inte hade
personlig fordran mot utmätningsgäldenären. Om panträtten var giltig även mot
rätte ägaren/tredje mannen, har denne regelmässigt inle heller i sådant fall
lidit någon skada av att panthavaren har fått betalt vid försäljningen. Del
måste alltid för att ersättning skall utgå konstateras alt tredje mannen har
lidit någon skada genom skedd betalning.

Del bör enligl beredningen
uppmärksammas att tredje man kan bli lidande inle bara genom att honom
tillhörig egendom säljs utan även genom alt en honom tillhörig fordran, som med
orätt har blivit ulmätt, drivs in och används till betalning av
ulmätningssökandens fordran. Över-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 14 kap. 5 § 728

skott
kan även i sådana fall ha överlämnats till utmätningsgäldenären. Tredje mans
rätt i den nu berörda situationen bör enligt beredningen regleras på samma sätt
som om honom tillhörig egendom har sålts.

Frågan om tredje mans rätt mot utmätningssökanden
eller annan borgenär som har fått betalning bör enligt beredningen regleras på
samma sätt som i 4 8 andra stycket har föreslagits beträffande köparens rätt.

1 enlighet med del anförda föreskrivs i 5 8 i
beredningens förslag alt när exekutiv försäQning av egendom eller indrivning av
utmätt fordran medför att tredje mans rätt till egendomen går föriorad, vad som
i 4 8 sägs om köpares rätt till skadestånd av gäldenären och borgenär skall ha
motsvarande tillämpning i fråga om skada som tredje mannen har lidit. Beredningen
framhåller all 5 8 inte är tillämplig mol utmätningssökanden eller annan
borgenär i fall som avses i 2 8- Beträffande det fall som nämns i 2 8 andra
stycket påpekar beredningen att när tredje man efter föreläggande har förlorat
sin rätt genom underlåtenhet att efterkomma föreläggandet, han har förlorat sin
rätt mot sökanden och försäQningen åsamkar inte honom någon ny förlust i den delen.

Remissyttrandena. Svea hovrätt framhåller att
gäldenärens ansvar mot tredje man torde kunna gälla endast i fråga om sådan
tredje mans rätt som är upplåten av gäldenären eller eQest har gällt mot honom.
Det förefaller tveksamt vad som skall begäras av den som råkar ut för
utmätning. Hovrätten nämner det fallet alt utmätning sker av gäldenärens
faslighet, i vilken finns en bostadsrätt som inle är sakrältsligt skyddad.
Hovrätten undrar om gäldenären ådrar sig skadeståndsansvar för att han inte vid
utmätningen har sett till alt bostadsrätten blev iakttagen och förbehållen.

Föredraganden. I 15 kap. 5 8 i beredningens förslag
regleras tredje mans rätt mot gäldenären och mot utmätningssökanden och andra
borgenärer, när tredje mannen har förlorat sin egendom genom exekutiv försäljning
eller genom indrivning av utmätt fordran. Vad beredningen har föreslagit härom
har inle föranleti erinran från någon remissinstans. En remissinstans, som
synes ha utgått från att den föreslagna bestämmelsen avser begränsade rättigheter
som går förlorade för tredje man, har emellertid tagit upp vissa frågor som
har samband därmed. Med anledning härav vill jag understryka att förevarande
paragraf i departementsförslaget, liksom motsvarande bestämmelse i
beredningens förslag, endast reglerar tredje mans förlust av äganderätten lill
såld egendom resp. indriven fordran. Jag godtar beredningens förslag härom. I
departementsförslaget har emeUertid paragrafens lydelse Jämkats i ett par
hänseenden.

I anslutning till vad nyssnämnda remissinstans har
anfört om det fallet att bostadsrätt går förlorad villjag påpeka att enligt 38
8 bostadsrällslagen (1971:479) gäller att bostadsrätt upphör, om det hus i
vilket bostadsrättshavarens lägenhet finns säljs exekutivt.
Bostadsrättsföreningen är därvid skyldig all utge skälig ersättning till
bostadsrättshavaren för bostadsrätten. Om föreningen inom viss lid träder i
likvidation eller försätts i konkurs.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 14 kap. 6 § 729

skall dock ersättningen bestämmas enligt särskilda
grunder. Vidare gäller enligt paragrafen att om bostadsrätten upphör på grund
av exekutiv försäljning av huset och lägenheten har tilllrätls, skriftligt
hyresavtal skall anses ingånget. Jag vill också erinra om att i 7 kap. 19 och
20 88 JB finns bestämmelser om rält till ersättning för rättighetshavare som
avses där av tidigare fastighetsägare, när rättigheten upphör med anledning av
fastighetens exekutiva försäljning Qfr 12 kap. 47 8 Qärde stycket i
departementsförslaget),

6 8 Denna paragraf innehåller bestämmelser om Iredje mans
rätt lill ersättning av staten i vissa fall. Den motsvarar 15 kap. 6 8 i
beredningens förslag.

Gällande rält. I 213 a 8 3 mom. UL
föreskrivs att treclje man, vars rätt till fast egendom har gått föriorad
enligt I mom. andra mieningen i samma paragraf är berättigad till ersättning av
staten enligt samma bestämmelser som gäller när sådan ersättning skall utgå med
anledning av alt ägarens rätt har gått förlorad genom frivillig försäljning.
Vidare anges att del sagda har motsvarande tillämpning när tredje man enligt 2
mom. har förlorat sin rält lill skepp som är registrerat här i riket.

Lagberedningen. Första stycket i 15
kap. 6 8 i beredningens förslag överensstämmer med 213 a 8 3 mom. UL i
paragrafens lydelse enligt remiss till lagrådet den 26 april 1972. Beredningen
påpekar att bestämmelsen inte gäller luftfartyg eller intecknade reservdelar
till luftfartyg.

1 andra stycket i beredningens
förslag anges att staten inträder i Iredje mannens rält enligt 5 8 Gfr 18 kap.
7 8 JB och 353 8 sjölagen). Beredningen har inle anseti behövligt att ange all
statens regressrätt förutsätter all tredje mannen har fått ersättning av
staten.

Remissyttrandena. Slatens ansvar
för skada som har tillfogats tredje man till följd av exekutiv försäljning är
enligt advokat samfundet alltför begränsat. Samfundet förordar bestämmelser
som innebär generell rätt för tredje man - med undantag för del fall alt iredje
mannen inle har efterkommit föreläggande - att få all skada ersatt av staten,
oavsett om gäldenären, borgenär eller kronofogdemyndigheten kan lastas för
skadan. Staten bör därefter inträda i Iredje mannens rätt gentemot den som har
vållat skadan. Vidare anmärker samfundet att uppdelningen av 6 8 på två stycken
är missvisande, om statens regressrätt avses vara begränsad till de fall som
berörs i 6 8 första stycket.

Föredraganden. Enligl beredningens
förslag skall statens ansvar för skada som tredje man lider genom exekutiv
försäljning vara begränsat till vissa fall som rör registrerat skepp och fast
egendom. En remissinstans har ansett att staten bör generellt svara för skada
som åsamkas tredje man när dennes rätt går förlorad genom exekutiv försäQning.
Som Jag har anfört under kapitelrubriken är jag emellertid inte beredd alt
föreslå ett generellt ersättningsansvar för staten. Jag godtar sålunda alt
staten skall inträda

9 Riksdagen 1980181. 1 saml Nr 8. Del 2

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 15 kap. 730

endast i de fall som avses med den av beredningen
föreslagna regeln. Lydelsen har emellertid i departementsförslaget Jämkats tUl
överensstämmelse med den nu gällande lydelsen av 213 a 8 3 mom. UL.

Alt första meningen i första
stycket av paragrafen är tUlämplig även i fråga om andel i här i riket
registrerat skepp och villkorlig äganderätt till sådant skepp eller till andel
däri föQer av 1 kap. 10 8 i departementsförslaget. Enligt I kap. 9 8 Jämställs
registrerat skeppsbygge med registrerat skepp.

De regler om statlig
ersättningsskyldighet till vilka hänvisas finns i 18 kap. 4-7 88 JBochi 349 och
351-353 88 sjölagen.

Andra stycket i paragrafen har i
departementsförslaget Jämkats i förtydligande syfte.

15 kap. Införsel

Detta kapitel motsvarar 4 kap.
beredningens förslag. Del överensstämmer i huvudsak med nuvarande bestämmelser
om införsel men innehåller också vissa föreskrifter som saknar motsvarighet i
gällande rätt.

Gällande rätt. Bestämmelser om
införsel i lön finns i införsellagen (1968:621). Med lön Jämställs vissa andra
ersättningar och förmåner. Lagen kompletteras av närmare föreskrifter i USK och
förordningen (1969:21) om införsel och utmätning i sjukpenning m.m. 1969 års
förordning innehåller även. på grund av bemyndigande i 28 8 första stycket
införsellagen, vissa föreskrifter beträffande förfarandet vid införsel i sjukpenning
m.m. som avviker från införsellagens bestämmelser.

Efler antagandet av införsellagen
har fiera paragrafer i lagen ändrats, varav de flesta efter det att beredningen
avgav sitt förslag till UB.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller all införsel i avlöning är en mycket anlitad exekutionsform vars
betydelse snarare ökar än minskar. Införsel skall hållas isär från utmätning av
avlöning som regleras i 8 kap.

Föreskrifterna i 4 kap.
beredningens förslag ersätter bestämmelsema i införsellagen. Beredningen anser
sig inte ha anledning att ta upp till fömyad diskussion i vilken omfattning
införsel bör få äga rum eller all över huvud ta upp 1968 års lagstiftning till
revision. Vissa smärre Jämkningar har emellertid varit behövliga. I enlighet
härmed har beredningen i sina motiv, utöver redogörelse för Jämkningama, endast
gett orienterande upplysningar och angett sambandet med andra bestämmelser i
förslaget samt redogjort för vad som har tillkommit under senare tid.

Remissyttrandena. Bestämmelserna om
införsel i beredningens förslag lämnas i allmänhet utan erinran i
remissyttrandena. Några remissinstanser föreslår emellertid vissa ändringar i
syfte bl.a. alt införselinstilutet skall göras mera effektivt (se vidare under
de särskilda paragraferna).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 15 kap. 731

Föredraganden. Som Jag har
framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 5,1) bör införsellagens
bestämmelser i allt väsentligt utan ändring las upp i UB, Med anledning av att
vissa ändringar har förordats i remissyttrandena har Jag emellertid övervägt i
vad mån skäl föreligger lill sådana ändringar. Frågan härom behandlas i
anslutning till de olika berörda paragraferna. 1 övrigt har Jag i allmänhet
inte ansett det påkallat alt lämna någon närmare motivering lill bestämmelsema
i kapitlet. Här kan i stället hänvisas lill förarbetena till införsellagen, se
betänkandet (SOU 1964:57) Utsökningsrätt 111, prop. 1968:130, ILU 1968:48 och
rskr 1968:362. I fråga om senare ändringar i lagen fär också hänvisas lill
förarbetena.

1 departementsförslaget har
beaktats de ändringar som har ägt rum i införsellagen efler del alt beredningen
avgav sitt förslag. Som beredningen har föreslagit bör en del mindre jämkningar
göras i samband med att bestämmelsema i införsellagen tas upp i UB. Härutöver
innehåller departementsförslaget vissa mindre ändringar av främst redaktionell
natur. Bl.a. har till följd av all utmätning av lön behandlas i ett tidigare
kapitel i balken vissa bestämmelser i 15 kap. kunnat ersättas av hänvisningar
till motsvarande bestämmelser i kapitiel om löneutmätning. Här kan också
nämnas att ordet avlöning genomgående har bytts ut mot den kortare termen lön.
Vidare saknar departementsförslaget motsvarighet lill 7 8 (se under rubriken
till 5 och 6 88) och 27 8 beredningens förslag.

I 25-27 88 införsellagen meddelas
bestämmelser om talan mot utmätningsmannens beslut angående införsel, om
inhibition av införsel som äger rum på grund av skriftlig förbindelse angående
underhållsbidrag m.m. samt om kostnad i införselmål. Förevarande kapitel i
departementsförslaget saknar, i likhet med 4 kap. beredningens förslag,
motsvarighet till nämnda bestämmelser. Dessa frågor regleras i stället i 3, 17
och 18 kap. departementsförslaget (3 kap. 18 8 andra stycket, 17 kap. I 8, 2 8
första stycket och 7 8 samt 18 kap. I 8 och 9 8 första stycket).

Enligt 28 8 första stycket
införsellagen får regeringen beträffande införsel i sjukpenning eller annan
dagersättning som avses i 2 8 andra stycket föreskriva de avvikelser från
införsellagens bestämmelser om förfarandet som föranleds av målens
beskaffenhet. 1 förordningen om införsel och utmätning i sjukpenning m.m. har
meddelats en del särskilda bestämmelser om införsel i sjukpenning och liknande
dagersättningar. Flertalet av dessa bestämmelser ulgör
verkslällighelsföreskrifter lill införsellagen. Bestämmelserna i 2 8
förordningen får däremot anses vara sådana avvikande bestämmelser som åsyftas i
28 8 första stycket införsellagen. Beredningens förslag innehåller i 4 kap. 27
8 motsvarighet till bemyndigandet i 28 8 första stycket införsellagen.
Bestämmelser som avviker från UB:s regler måste emellertid meddelas i lag. På
grund härav saknar departementsförslaget motsvarighet lill 27 8 beredningens
förslag. Behövliga bestämmelser angående införsel i sjukpenning m.m. som
avviker från reglema om införsel i andra förmåner har i departementsförslaget

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. I § 732

tagits upp i de aktuella paragrafema (5 och 9 88).

Här kan nämnas att förhållandet
mellan införsel och arbetsgivares rätt att kvitta med molfordran hos
arbetslagaren regleras i 5 8 lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt.

Införsel kan äga rum såväl i
enskilt som i allmänt mål. Vissa bestämmelser i kapitlet är emellertid
tillämpliga endast i enskilt mål (resp. i allmänt mål). Detta framgår
omedelbart av de aktuella bestämmelserna och förevarande kapitel innehåller
därför inle, i motsats till flera andra kapitel, nägon avslutande föreskrift om
all vissa bestämmelser inte gäller i allmänna mål.

Allmänna bestämmelser

1 8 Paragrafen, som motsvarar 4 kap. I 8 beredningens
förslag, anger de fordringar för vilka införsel kan ske.

Gällande rätt. Enligt I 8
införsellagen får införsel äga rum för föQande grupper av fordringar, nämligen I. underhållsbidrag enligt GB eller
FB, 2. bidrag som tillkommer kommun för omhändertaget barn enligt 72 8 andra
stycket barnavårdslagen eller till hjälptagares försöGning enligt 40 8 lagen om
socialhjälp, 3. skaller och allmänna avgifter i fall som särskilt föreskrivs
saml 4. böter och viten.

Lagberedningen. Beredningens
förslag överensstämmer med gällande rätt.

Med underhållsbidrag enligt GB
eller FB åsyftas enligl beredningen i första hand underhållsbidrag som någon
utger för alt fullgöra lagstadgad underhållsskyldighet l.ex. lill barn,
föräldrar eller den med vilken han är eller har varit gift. Utfästelse att
lämna understöd åt en person, mot vilken vederbörande inte är underhållsskyldig
enligl vad som stadgas i GB eller FB, kan däremot inte åberopas som gmndval för
införsel. Beredningen framhåller att underhållsbidrag i vissa fall skall utgå
med annat belopp än som anges i exekutionsurkunden. Enligl lagen (1966:680) om
ändring av vissa underhållsbidrag skall omräkning ske till följd av ändring i
penningvärdet. Denna lag torde inte kunna åberopas, när främmande rätt är
tillämplig på frågan om skyldighet att utge underhållsbidrag. Däremot torde
eventuell lag i främmande stat om automatisk förhöjning av underhållsbidrag
böra tillämpas här i riket vid indrivning av underhåll som har fastställts
enligl samma stals lag.

Begränsningen lill underhållsbidrag
enligt GB eller FB är enligl beredningen inte avsedd att utesluta införsel för
underhåll enligt utländsk lag i motsvarande fall, när giltig exekutionstitel
finns.

Beredningen anför vidare att
införsel för underhållsbidrag kan sökas av den underhållsberättigade eller den
som får företräda honom. Vidare kan barnavårdsnämnd som har utgett
bidragsförskott använda införsel för sin regressfordran. Motsvarande torde
gälla vårdnadshavare som har förskol-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. I § 733

terat underhåll. Däremot kan en vanlig överlåtelse av
förfallna underhållsbidrag inte grunda rält till införsel.

Om ansökningsförfarandet finns fn.
särskilda föreskrifter i 9-15 88 USK. I beredningsförslagel ges vissa allmänna
bestämmelser därom i 19 kap. Beredningen påpekar all punkt 2 i 1 8, som nämner
vissa bidrag som tillkommer kommun, inle omfattar nyss berörda fall alt
barnavårdsnämnd återkräver utgivet bidragsförskott av den underhållsskyldige.

Beredningen framhåller att med
skatter och allmänna avgifter enligl I 8 3 avses i första hand endast svenska
skatter och avgifter. Beträffande u'ländsk skatt och allmän avgift ges
bestämmelser i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan
allmän avgift. Denna lag ger regeringen fullmakt alt förordna alt sådan skatt eller
avgift skall uppbäras och drivas in i samma ordning som svensk skatt eller
allmän avgift.

Föreskriften i punkt 4 om böter och
viten omfattar enligt beredningen böter av alla slag (dagsböter, penningböter
och normerade böter), oavsett vilken myndighet som har ålagt dem. Endast här i
riket ålagda böter eller viten åsyftas, om inle annat är föreskrivet Qfr 2 och
4 88 lagen 1963:193 om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang.
verkställighet av straff m.m.). Vad angår vite påpekar beredningen alt införsel
inte kan komma i fråga för uttagande av vite som har bestämls genom avtal och
alltså närmast har karaktär av skadeständ.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i
Jönköpings län ställer sig tveksam till all böter och viten allQämt skall fä
las ut genom införsel.

Frågan om införsel bör få användas
för uttagande av skadestånd på grund av brott tas upp av Svenska
försäkringsbolags riksförbund, som erinrar om att förbundet redan i sitt
remissyttrande över förslag till nu gällande bestämmelser ifrågasatte om inte
allvarliga försök borde göras att lösa frågan om införsel för sådant
skadestånd. Förbundet finner del angelägel alt saken övervägs på nytt.

Med anledning av beredningens
påpekande alt underhållsbidrag i vissa fall på grund av lagen om ändring av vissa
underhållsbidrag skall utgå med annat belopp än som anges i exekutionstiteln
hemställer/?5V att den tveksamhet som f n. råder om nämnda lags tillämplighet
på interimistiska beslut undanröjs genom ell klarläggande uttalande i det nu
aktuella lagstiftningsärendet.

Enligt RSV råder i
rättstillämpningen viss oklarhet om införsel får äga rum hos dödsbodelägare för
den del av den avlidnes skatteskuld som belöper på delägarens lott i boet. RSV,
som anser införsel möjlig i denna situation, hemställer att detta kommer till
uttryck i lagtext eller motiv.

Föredraganden. 1 samband med
tillkomsten av 1968 års införsellag övervägdes närmare vilka fordringar som
borde kunna tas ut genom införsel. Att införsel ansågs böra stå till buds för
böter och viten motiverades närmast av kriminalpoliliska skäl. Därefter har
inte förekommit något som ger anledning att, som en remissinstans har fört på
tal, nu ute-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. I § 734

sluta böter och viten ur den privilegierade grupp av
fordringar som kan tas ut genom införsel.

Även frågan huruvida
införselinstitutet borde öppnas för skadeståndsfordringar, särskilt skadestånd
på grund av brott, diskuterades ingående vid tillkomsten av nuvarande
införsellag. Förhållandena har inte därefter ändrats så, alt anledning finns
att nu ompröva den ståndpunkt som intogs då. Jag vill erinra om att skadestånd,
liksom fordringar i allmänhet, kan drivas in genom den särskilda form av
utmätning som utgörs av utmätning av lön m.m. och som sker i införselliknande
former. Departementsförslaget innehåller vissa jämkningar av de nuvarande
reglerna om löneutmälning i syfte att sådan utmätning skall bli mera effektiv
än f.n. Löneutmälning regleras i 7 kap. departementsförslaget. Här kan också
påpekas all i prop. 1977/78:126 har föreslagits alt den nuvarande möjligheten
till ersättning från staten för skada på grund av brott skall vidgas. Det bör
också nämnas att enligl 17 8 i förevarande kapitel ges fordran för vilken
löneutmätning skall ske ett visst skydd mot införsel för böter och viten. Jag
är sålunda inte beredd att föreslå möjlighet till införsel även för skadestånd
på grund av brott.

Beträffande skatter och allmänna
avgifter innebär beredningens förslag alt införsel får ske i fall som
föreskrivs i lag eller annan författning. Frågan vilka skatter och allmänna
avgifter som får tas ul genom införsel bör emellertid regleras i lag. 1
departementsförslaget har punkt 3 i I 8 Jämkats i enlighet härmed.

1 detta sammanhang kan påpekas att
disciplinbot för krigsmän inte är alt anse som böter (I kap. 3 8 BrB). Enligt 5
8 tredje stycket lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän gäller
emellertid om verkställigheten av disciplinbot som inte kan tas ut genom
löneavdrag, frånsett vissa undantag, vad som är föreskrivet om bötesstraff På
grund härav blir vad som i förevarande kapitel sägs om böter tillämpligt även
på disciplinbot.

Med anledning av vad beredningen
har anfört om vem som kan söka införsel för underhållsbidrag vill Jag påpeka
att administrationen av bidragsförskott numera ankommer på försäkringskassorna,
varför regressfordran på grund av utgett bidragsförskott drivs in av
försäkringskassan.

1 detta sammanhang vill Jag nämna
att i betänkandet (SOU 1977:37) Underhåll till barn och frånskilda har
föreslagils åtskilliga ändringar i fråga om den famiQerältsliga
underhållsskyldigheten. Även frågan om återkräv för utgivna bidragsförskott
berörs. Förslaget övervägs f.n. i justitiedepartementet.

1 ett remissyttrande har begärts
ett klariäggande uttalande i frågan huruvida lagen om ändring av vissa
underhållsbidrag är tillämplig beträffande underhållsbidrag som utgår enligl
inlerimisliskl beslut. Med anledning härav villjag nämna att frågan har
prövats av högsta domstolen i ett nyligen avgjort mål (Ö 563/76). Högsta
domstolen ansåg därvid alt nämnda lag inte är tillämplig på underhållsbidrag
som har fastställts genom interimistiskt beslut.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. 2 § 735

En remissinstans har tagit upp
frågan huruvida införsel för avliden persons skatt får äga rum hos dödsbodelägare
för vad som belöper på hans lott i boet. Den situation som avses är tydligen
den alt boet har skiftals och att delägare är belalningsskyldig för skatten Qfr
bl.a. 75 8 2 mom. kommunalskatlelagen 1928:370). Med anledning härav villjag
framhålla alt införsellagen utgår från att skatt eller allmän avgift, som
faller under 1 8 3 införsellagen, också kan drivas in genom införsel när
skatten eller avgiften på grund av särskild föreskrift får tas ut hos annan än
den egentligen skall-eller avgiftsskyldige (prop. 1968:130 s. 120). Del sagda
har bekräftats i ett av högsta domstolen meddelat avgörande (NJA 1975 s. 353).
Departementsförslaget har samma innebörd som införsellagen. Frågan huruvida
verkställighet för uttagande av skatt eller allmän avgift kan ske hos annan än
den egentligen skatt- eller avgiftsskyldige på grundval av exekutionstitel som
avser den sist nämnde har berörts under rubriken lill 4 kap.

2 8 Denna paragraf, som motsvarar 4 kap. 2 8 beredningens
förslag, innehåller bestämmelser om de förmåner i vilka införsel kan äga rum.

Gällande rätt. Enligt 2 8 första
stycket införsellagen får genom införsel tas i anspråk I. arbetstagares avlöning, vare sig den utgår i form av
tidlön, ackordsersälining, provision eller annan gottgörelse, 2. annan
ersättning för arbetsinsats av gäldenären. om dennes ställning därvid är
jämförlig med en arbetstagares, 3. periodiskt utgående vederlag för utnylGande
av patent, mönsterrält eller växlförädlarrätt eller av rält till litterärt
eller konstnärligt verk eller annat sådant eller för överlåtelse av rörelse
saml 4. vad som utgår såsom pension eller livränta. Med livränta skall enligt
andra stycket i paragrafen vid tillämpning av lagen Jämställas sjukpenning och
annan dagersättning, som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av
annan sådan anledning. Tredje stycket i paragrafen innehåller en erinran om
bestämmelserna i 22 § för fall då skälig lön inte utgår för gäldenärens
arbete.

Lagberedningen. Beredningens
förslag överensstämmer, frånsett vissa redaktionella Jämkningar, med 2 8
införsellagen i paragrafens lydelse vid tiden för förslaget.

Remissyttrandena. Ett par
remissinstanser, bl.a. RSV, anser att även arbetslöshetsunderstöd bör kunna tas
i anspråk genom införsel.

Föredraganden. Genom lag 1976:175
har 2 8 införsellagen ändrats. Ändringen innebar att sjukpenning och annan
dagersättning, som utgår på gmnd av sjukdom eller olycksfall eller av annan
sådan anledning, numera kan las i anspråk genom införsel inte endast för
underhållsbidrag och kommunala bidragsfordringar utan även för skatter och
allmänna avgifter samt böter och viten. 1 nämnda dagersättningar ingår bl.a.
föräldrapenning. Ändringen av 2 8 införsellagen har beaktats i departementsförslaget.
Jag vill erinra om att vid 1976 års lagändring underströks angelägenheten av
all kronofogdemyndigheten vid bestämmande av förbehålls-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 15 kap. 2 § 736

beloppet
lar hänsyn till de ökade utgifter som sjukdom eller motsvarande tillstånd ofta
för med sig för den som är berättigad till sjukpenning m.m. (prop. 1975/76:27
s. 23, se även LU 1975/76:11 s. 7). I fråga om föräldrapenning och sjukpenning
vid vård av barn underströks särskilt att hänsyn till de merutgifter som
bamsbörden eller motsvarande förhållande föranleder givetvis skall tas vid
bestämmande av förbehållsbeloppet saml att utrymme för införsel för skaller,
böter o.d. i nämnda ersättningar därför ofta torde saknas (prop. s: 24).

Frågan vem som är arbetstagare i paragrafens mening
bör prövas enligl allmänna civilrättsliga grundsatser. 1 detta sammanhang kan
påpekas att innebörden av arbetstagarbegreppet diskuterades närmare i
förarbetena till lagen om medbestämmande i arbetslivet (prop. 1975/76:105, bil.
1 s. 307 och 323). Den närmare avgränsningen gentemot fall där något arbetstagarförhållande
inte föreligger torde dock inte ha så stor praktisk betydelse med hänsyn till
att enligt punkt 2 i första stycket av paragrafen införsel kan äga rum även när
en gäldenärs ställning är Jämförlig med en arbetstagares.

Några remissinstanser har ansett alt även förmåner
vid arbetslöshet bör kunna bli föremål för införsel. Sådana förmåner utgörs
numera i första hand av ersättning enligt lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd. Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
enligl arbetsmarknadskungörelsen (1966:368, omtryckt 1977:141) kan också
särskilt nämnas. Vissa förmåner vid arbetslöshet är numera av sådan storlek och
karaktär i övrigt alt det kan övervägas om de inte bör kunna bli föremål för
införsel. Frågan om allmän arbetslöshetsförsäkring och andra frågor som har
samband därmed utreds emellertid f.n. av 1974 års utredning (A 1974:08) om en
allmän arbetslöshetsförsäkring. Efler samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet
har Jag funnit lämpligast att låta prövningen av frågan huruvida vissa
ersättningar vid arbetslöshet bör kunna las i anspråk genom införsel anstå i
avvaktan på utredningens arbete.

I detta sammanhang villjag nämna att ersättning
från det allmänna som utgår enligt den allmänna läkarvårds- resp.
tandvårdsförsäkringen till bl.a. privatpraktiserande läkare resp. tandläkare
för utfört arbete får anses falla under vad som i punkt 2 sägs om annan
ersättning för arbetsinsats av gäldenären än lön tUl arbetstagare. Jag får i
övrigt hänvisa till vad som har anförts under 7 kap. 1 8 beträffande
motsvarande fråga vid utmätning.

Som införselbara förmåner har beredningen under
första stycket 3, i överensstämmelse med gäUande rätt, tagit upp periodiskt
vederlag- för UtnytQande av patent, mönsterrält eller växlförädlarrätt eller av
rält till litterärt eller konstnärligt verk eller annan sådan rättighet eller
för överlåtelse av rörelse. Mönsterrätt och växtförädlarrätt var inte upptagna
i paragrafens ursprungliga lydelse utan har tillagts i samband med till-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 15 kap. 3 § 737

komsten av mönsterskyddslagen (1970:485) resp.
växtförädlarrättslagen (1971:392). Del torde emellertid knappast vara
nödvändigt att i lagtexten särskilt ange samtliga dessa rättigheter. Det synes
också olämpligt att behöva ändra lagtexten så snart det tillskapas en
immateriell rättighet som anses böra kunna las i anspråk genom införsel, I
enlighet härmed anges under punkt 3 i departementsförslaget periodiskt vederlag
för utnytQande av patent, rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller
annan sådan rättighet eller för överlåtelse av rörelse. Av lydelsen framgår att
bestämmelsen även omfattar immateriella rättigheter som kan jämställas med
patent eller med rätt till litterärt eller konstnärligt verk. Härunder faller
bl.a. mönsterrält och växlförädlarrätt.

Sjukpenning och annan dagersättning
som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan sådan anledning
har i beredningens förslag, i likhet med gällande lag, inte tagits upp som en
särskild grupp i paragrafen ulan har enligl en föreskrift i andra stycket
Jämställts med livränta, som nämns under punkt 4 i första stycket. De aktuella
dagersättningarna kan emellertid knappast numera sägas stå livränta nära. Ersättningarna
skall dessutom, i enlighet med 1976 års ändring av 2 8 införsellagen, kunna las
i anspråk för samtliga införselbara fordringar. Med hänsyn härtill har
ersätt-ningama tagits upp som en självständig grupp under en ny femte punkt i
första stycket.

1 övrigt överensstämmer paragrafen
i departementsförslaget med beredningens förslag. Andra stycket har emellertid
Jämkats redaktionellt.

3 8 Paragrafen innehåller förbud mot införsel i fall då
gäldenären är juridisk person. Den motsvarar 4 kap. 4 8 beredningens förslag.

Gällande rått. I 4 8 införsellagen
föreskrivs att lagen inte är tillämplig när gäldenären är dödsbo eller annan
Juridisk person. För att utmätningsmannen snabbi skall bli informerad om
gäldenärs dödsfall åligger del enligt 94 8 andra stycket USK arbetsgivaren att
anmäla detta för utmätningsmannen inom en vecka från det att arbetsgivaren
fick kännedom om förhåUandet.

Lagberedningen. Beredningens
förslag överensstämmer i sak med gällande rätt.

Remissyttrandena. Utredningen om
säkerhetsåtgärder m.m. i skalteprocessen ifrågasätter om del finns tillräcklig
anledning att lön, som betalas ut sedan löntagaren har avlidit, skall vara
bättre skyddad än om den hade betalats ul dessförinnan. Beträffande
andrajuridiska personer än dödsbo anser utredningen att det i vissa fall finns
ett befogal intresse från del aUmännas sida alt ta i anspråk ersättning för
utfört arbete på samma sätt som en arbetstagares lön. Det förekommer enligt
utredningen ofta att personer, som egentligen är att anse som anställda hos en
eller ett fåtal arbetsgivare, bUdar aktiebolag för alt komma i ett bättre
beskaltningsläge. Vederlaget betalas ut direkt lill bolaget och kan därför inle
f n. las i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. 4 § 738

anspråk genom införsel eller utmätning i lön.

Föredraganden. Med anledning av vad
som har anförts i det nyss återgivna remissyttrandet vill Jag beträffande
dödsbofallel påpeka alt det vid tillkomsten av införsellagen ansågs att
förbudet mol införsel när gäldenären är Juridisk person inte skulle hindra all
pågående införsel fortgår i inkomst som visseriigen förfaller till betalning
först efler gäldenärens död men som belöper på tiden före dödsfallet (prop.
1968:130 s. 123). Departementsförslaget har samma innebörd. Härutöver s>nes
inle finnas något större utrymme för införsel när gäldenären är dödsbo. Inte
heller i fråga om andra juridiska personer torde föreligga något större behov
av att kunna företa införsel. Förmåner av det slag som kan bli föremål för
införsel torde mera sällan tillkomma Juridiska personer. Införselförfarandet
passar dessutom mindre väl i fall då gäldenären är Juridisk person. För
juridisk persons skulder kan naturligtvis vanlig utmätning äga rum. Därvid kan
även innestående fordran på arvode för utfört arbete tas i anspråk. Vid utmätning
hosjuridisk person (frånsett dödsbo) är beneficiereglerna inte tillämpliga (5
kap, 3 8). På grund av det anförda har Jag inte funnit skäl att frångå
beredningens förslag.

4 8 Paragrafen, som motsvarar 4 kap. 3 8 beredningens
förslag, innehåller en föreskrift som gör del möjligt att i följande
paragrafer i allmänhet inte nämna andra förmåner än lön.

Gällande rätt. 1 3 8 införsellagen
anges att vad som i del följande i lagen föreskrivs om införsel i avlöning har
motsvarande tillämpning vid införsel i annan förmån samt att bestämmelser om
arbetsgivare därvid gäller annan som utger förmån, i vilken införsel kan
beviQas.

Lagberedningen. Beredningens
förslag överensstämmer, frånsett redaktionella jämkningar, med 3 8
införsellagen.

Föredraganden. Förevarande 4 8 i
departementsförslaget överensstämmer, frånsett en mindre Jämkning, med 3 8
beredningens förslag.

Särskilda förutsättningar för införsel

Föredraganden. I 5-7 88
införsellagen finns bestämmelser om vissa förutsättningar för att införsel
skall få äga rum. I 5 och 6 88, som reglerar införsel för underhållsbidrag
resp. kommunal bidragsfordran, ges föreskrifter dels angående
exekutionstitlar, bl,a. huruvida dom eller beslut skall ha vunnii laga kraft,
dels angående andra, särskilda fömtsättningar för alt införsel skall få äga rum
fÖr nämnda slag av fordringar. 1 7 8, som behandlar skaller och allmänna
avgifter samt böter och viten, föreskrivs alt införsel för sådana fordringar
får äga mm så snart förutsättningar för indrivning föreligger samt att beträffande
böter eller viten som har ålagts genom hovrätts dom införsel dock inle, innan
domen har vunnii laga kraft, fär ske i annat fall än då domen avser
disciplinbot.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. 5 § 739

I 4 kap. 5 och 6 88 beredningens
förslag, vilka svarar mot 5 och 6 S§ införsellagen, saknas motsvarighet lill
vad sist nämnda paragrafer innehåller om exekutionstitlar. Föreskrifter därom
har i stället tagits upp i kapitiel om exekutionstitlar (3 kap.). På
motsvarande sätt har i departementsförslaget bestämmelser om exekutionstitlar
tagits upp i 3 kap.

1 4 kap. 7 8 beredningens förslag,
som svarar mot 7 8 införsellagen, anges alt införsel för skatter och allmänna
avgifter får äga rum så snart förutsättningar för indrivning föreligger enligt
vad som föreskrivs därom samt att i fråga om böter och viten 3 kap. 10 8
gäller, om inte annat föQer av särskilda bestämmelser. Frågan vid vilken
tidpunkt införsel får äga rum för skatter och allmänna avgifter samt för böter
och viten bör emellertid, liksom motsvarande frågor beträffande övriga
införselbara fordringar, i UB behandlas enbart i kapitlet angående
exekutionstitlar. 1 3 kap. 23 8 departementsförslaget har tagils upp
bestämmelser i saken. Där anges i andra stycket alt dom eller beslut varigenom
har ålagts böter, vite eller sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar
betalningsskyldighet inte får verkställas förrän domen eller beslutet har
vunnii laga kraft samt att annan exekutionstitel i allmänt mål fär verkställas
innan den har vunnit laga kraft, om det är särskilt medgivet. Del sist sagda
syftar bl.a. på bestämmelser i uppbördslagen. På grund härav saknar 4 kap. 7 8
beredningens förslag motsvarighet i departementsförslaget.

5 8 I denna paragraf anges särskilda förulsätlningar för
införsel för underhållsbidrag. Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 8 i beredningens
förslag. Fjärde stycket saknar dock motsvarighet i beredningens förslag.

Gällande rätt. 1 5 8 första stycket
införsellagen anges som första mening alt införsel för underhållsbidrag får äga
rum, om bidraget är fastställt genom skriftlig, av två personer bevittnad
förbindelse eller genom lagakraftvunnen dom eller beslut som får verkställas
lika med sådan dom. Enligl andra meningen förutsätts vidare att antingen
bidragsbelopp, som får tas ut enligt andra stycket, utestår obetalt eller att
gäldenären vid två eller flera tillfällen under de två senaste åren före
införselbeslutet har underlåtit att betala i rätt tid och det är anledning anta
att detta skall upprepas. 1 andra stycket föreskrivs att genom införsel får tas
ut endast bidragsbelopp som har förfallit till betalning tidigast två år före
början av den kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske. Enligt
tredje stycket får genom införsel inte tas ut annat bidragsbelopp än sådant som
är förfallet när verkställighet skall ske eller som förfaller näst därefter.
Mot bestämmelsen i tredje stycket korresponderar en föreskrift i 102 8 USK om
att medel som har flutit in till kronofogdemyndighet i införselmål inte fär
tillhandahållas den underhållsberättigade förrän det bidrag som medlen avser är
förfallet.

1 2 8 andra stycket förordningen om
införsel och utmätning i sjukpenning m.m. föreskrivs beträffande införsel i
sjukpenning alt vid tillämpning av 5

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. 5 § 740

8 andra och tredje styckena införsellagen innehållandel
anses ske vaGe dag för vilken sjukpenning utgår. Bestämmelsen har enligt 6 8 i
förordningen motsvarande tillämpning i fråga om annan dagersättning som avses i
2 8 andra stycket införsellagen.

Lagberedningen. Beredningens
förslag överensstämmer med 5 8 införsellagen i paragrafens lydelse vid tiden
för beredningens förslag. Eftersom regler om exekutionstitlar för all slags
verkställighet har lagils upp i 3 kap. i förslaget har emellertid bestämmelsen
i 5 8 första stycket första meningen införsellagen om exekutionstitlar utgått i
förslaget. Beredningen erinrar om att införsel enligt förslaget kan ske även
på grund av dom som inte har vunnit laga kraft (3 kap. 7 8. Jfr även 4 kap. 24
8).

Remissyttrandena Enligl länsstyrelsen i Stockholms län bör den föreslagna ändringen
att införsel för underhållsbidrag kan äga rum på grund av dom som inte har
vunnii laga kraft komma till tydligare uttryck, t.ex. genom uttalande i
propositionen. RSV. som gör gällande att tiden för underhållsskyldighet f n.
böGar löpa först den dag då domen på underhållsbidrag vinner laga kraft, anser
att förslaget att införsel skall kunna ske på grund av dom som inte är
lagakraftvunnen innebär alt tingsrätts dom får rättskraft från domsdagen. RSV
har i princip inte någol att erinra mot förslaget härom men anser att den nya
ordningen bör komma till tydligare ullryck.

Föredraganden. Enligl 5 8 i 3 kap,,
vilket är gemensamt för all verkställighet, får dom på betalningsskyldighet
verkställas genast, om inte gäldenären nedsätter fordringsbeloppet eller
ställer säkerhet enligl de närmare bestämmelser som anges i paragrafen. Härav
följer alt införsel för underhållsbidrag kan äga rum på gmnd av dom som inte
har vunnit laga kraft. Jag anser inte att detta kräver någol ytterligare
förtydligande. Med anledning av vad RSV har anfört vill jag påpeka att
möjligheten all få införsel på grund av dom som inle har vunnit laga kraft inle
- lika lite som motsvarande möjlighet till utmätning - inverkar på underhållsskyldighetens
omfattning. Tiden för underhållsskyldighet börjar fö. vanligtvis löpa vid annan
tidpunkt än då domen angående underhållsskyldighet vinner laga kraft.

Genom lag 1976:624 har 5 S
införsellagen ändrats. Ändringen innebar all vad andra stycket tidigare
innehöll om bidrag som avsågs i 7 kap. 10 8 FB, dvs. underhållsbidrag i samband
med förlossning, utgick. Ändringen har beaktats i departementsförslaget. 1
övrigt överensstämmer första-tredje styckena i förevarande paragraf med
beredningens förslag.

1 likhet med vad som f.n. gäller
enligt 2 8 andra stycket förordningen om införsel och utmätning i sjukpenning
m.m. bör, när införsel äger rum i sjukpenning eller annan dagersättning som
avses i 2 8 första stycket 5 i förevarande kapitel, vid tillämpning av 5 8
andra och iredje styckena innehållandet anses ske vaGe dag för vilken
ersättning utgår. Som har framhållits under kapitelmbriken bör bestämmelse
härom meddelas i balken. Sådan föreskrift har tagits upp som, Qärde stycke 15
8.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. 7 § 141

6 8 Paragrafen innehåller särskilda förutsättningar för
införsel för

kommunala bidragsfordringar. Den motsvarar 4 kap. 6 8 beredningens

förslag,

Gällande rält. I 6 S första stycket
första nieningen införsellagen anges att införsel för kornmuns fordran på
bidrag får äga rum, om beloppet har fastställts genom förbindelse eller
lagakraftvunnet beslut enligt vad därom är föreskrivet, Enligt andra meningen
får införsel inte avse annat bidrag än sådant som belöper på liden efter fastställelsen
eller, när denna har skett på ansökan, efter det att ansökningen gjordes,
Bestämmelserna i 5 8 första stycket andra meningen samt andra och tredje
styckena har enligt andra stycket i 6 8 motsvarande tillämpning vid införsel
för kommunal bidrags-fordran.

Lagberedningen. Bestämmelsen om
exekutionstitlar för kommuns fordringar i 6 8 första stycket första meningen
införsellagen saknar motsvarighet i 4 kap. beredningens förslag. Beredningen
framhåller all regler om skriftlig förbindelse angående bidrag som tillkommer
kommun för barns värd enligt barnavårdslagen finns i 3 kap. 21 8 första stycket
beredningsförslaget. 1 fråga om införsel för bidrag som har beslämls genom
beslut, dvs. av länsstyrelse (72 8 andra stycket barnavårdslagen och 40 8 jagen
om socialhjälp), skall 3 kap. 22 8 tillämpas. Detta innebär, påpekar
beredningen, den nyheten att införsel kan ske även om beslutet inte har vunnit
laga kraft, 1 övrigt överensstämmer 6 8 beredningens förslag med 6 8
införsellagen.

Föredraganden. Paragrafen i
departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag. Att skriftlig
förbindelse angående bidrag som tillkommer kommun för barns vård enligt
barnavårdslagen får föranleda införsel framgår av 3 kap. I och 18 88
departementsförslaget. Villkoren för verkställighet av lätisstyrelses beslut
regleras i 3 kap. 19 8.

Förfarandet

7 8 Paragrafen, som motsvarar 4 kap. 8 8 beredningens
förslag, reglerar

frågan om behörig kronofogdemyndighet i införselmål.

GäUande rätt. Enligl 8 8
införseljagen tas fråga om införsel upp av utmätningsmannen i den ort där
gäldenären är bosatt. Är denne inte bosatt här i landet, tas frågan upp i den
ort där arbetsgivaren finns. I anslutning tjll dessa bestämmelser finns 1318
USK föreskrifter om överlämnande av införselmål från en kronofogdemyndighet
till annan, när ändring sker i de omständigheter som har betingat behörigheten.

Lagberedningen. I 4 kap. 8 8
beredningens förslag anges att införsel söks hos kronofogdemyndigheten där
gäldenären har sitt hemvist samt alt om gäldenären inle har hemvist här i riket
ansökningen tas upp där arbetsgivaren finns. Enligt den generella bestämmelsen
i 2 kap. 4 8 beredningens förslag förstås med svarandens hemvist i fråga om
fysisk person den ort där han är bosatt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. 9 § 742

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag. Paragrafen har
dock jämkats något i redaktionellt hänseende Qfr 4 kap. 8 8). Föreskrift om vad
som avses med svarandens hemvist har i departementsförslaget tagits upp i 2 kap.
3 8.,

Förevarande paragraf är tillämplig
även i allmänna mål, trots att någon egentlig ansökan inle äger rum i sådana
mål Qfr 1 kap. 7 8 första stycket andra meningen, se även 2 kap. 30 8 tredje
stycket).

8 8 Paragrafen innehåller beslämmelser om gäldenärens
hörande. Den

motsvarar 4 kap. 9 8 beredningens förslag.

GäUande rått. 1 9 8 första meningen
införsellagen föreskrivs att innan beslut om införsel meddelas utmätningsmannen
skall bereda gäldenären tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd
tidsutdräkt. Enligt andra meningen behöver gäldenären dock inte höras när han
byter anställning och beslut skall meddelas om införsel hos den nya
arbetsgivaren.

Lagberedningen. Beredningens
förslag överensstämmer med gällande rätt. Beträffande allmänna mål erinrar
beredningen om att gäldenären under indrivningsförfarandel kan genom kravbrev
ha fått besked all införsel kommer att äga rum, om skulden inte betalas.
Gäldenären behöver då enligt 39 8 andra stycket USK inte underrättas på nytt
annat än om del har förflutit lång tid sedan kravet framställdes eller hans
hörande är önskvärt av annat skäl.

Beredningen har övervägt huruvida
kronofogdemyndigheten borde få befogenhet alt kalla gäldenären till förhör i
mål angående införsel Gfr angående utmätning 5 kap. 13 8). Något praktiskt
behov därav har dock beredningen inte ansett föreligga.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag. Med anledning
av vad beredningen har anfört om gäldenärens underrättande i allmänt mål
villjag erinra om vad jag har framhållit i anslutning till 4 kap. 12 8. Vad som
sägs där har tillämpning även på införselmål.

Jag vill tillägga att enligt den
generella bestämmelsen i 2 kap, 10 8 departementsförslaget
kronofogdemyndigheten har möjlighet att även i införselmål hålla förhör med
svaranden. En anledning alt hålla förhör i sådana mål kan vara alt
tillföriitlig utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden inte kan vinnas
på annat sätt och sådan utredning är nödvändig för målets prövning.

9 8 Paragrafen innehåller regler om införselbelopp och
förbehällsbelopp.

Första stycket motsvarar 4 kap. 10 8 första stycket beredningens förslag.

Andra och tredje styckena saknar motsvarighet i beredningens förslag.

Gällande rätt. 1 10 8 första
stycket införsellagen anges alt utmätningsmannen bestämmer dels hur mycket som
högsl får inmehållas vid vaGe avlöningstillfälle (införselbeloppel), dels ett
belopp som skall förbehållas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. 9 § 743

gäldenären för eget underhåll och famiQens behov samt till
fullgörande av betalningsskyldighet lill annan, vilken vid införsel har lika
rätt som sökanden eller bättre rätt än denne (förbehållsbeloppet). Enligt andra
stycket, vilket har tillagts genom lag 1976:90, bestäms förbehållsbeloppet med
ledning av bestämmelserna om existensminimum i 50 8 2 mom. kommunalskattelagen
och anvisningarna till nämnda paragraf Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter angående beräkningen av
förbehållsbeloppet. Tredje stycket i paragrafen innehåller en föreskrift för
det fall att införsel för underhållsbidrag eller kommunal bidragsfordran skall
ske för engångsbelopp.

Med stöd av bestämmelsen i 10 8
andra stycket införsellagen (se även 3 8 4 instruktionen för riksskatteverket)
har RSV senast den 29 november 1977 meddelat föreskrifter om beräknande av
förbehällsbeloppet, vilka gäller för år 1978.

Enligl 2 8 första stycket första
meningen förordningen om införsel och utmätning i sjukpenning m. m. skall vid
beslut om införsel i sjukpenning införselbeloppet och förbehällsbeloppet
bestämmas per dag. 1 andra meningen i samma stycke anges att sjukpenning enligt
lagen om allmän försäkring för de fyra första dagama av en sjukperiod, för
vilka sjukpenning utgår, skall förbehållas gäldenären utan avdrag, om inle
särskilda skäl föranleder annat. Enligt 6 8 har vad som i förordningen sägs om
sjukpenning motsvarande tillämpning i fråga om annan dagersättning som avses i
2 8 andra stycket införsellagen.

Lagberedningen. Beredningens
förslag till 4 kap. 10 8 överensstämmer med 10 8 införsellagen i paragrafens
lydelse före 1976 års ändring.

Remissyttrandena. Hovrätten för
Västra Sverige framhåller all vid bestämmande av förbehällsbeloppet bör även
sammanlevandes - och inte bara familjens - behov beaktas. Enligt hovrätten bör
därför lagtexten Jämkas.

Föredraganden. Första stycket i 9 8
överensstämmer med 10 8 första stycket beredningens förslag. Med anledning av
vad en remissinstans har anfört om att vid förbehållsbeloppets bestämmande
hänsyn bör tas inte endast lill familjens utan även till annan sammanlevandes
behov vill Jag påpeka att i förarbetena till 10 8 införsellagen framhölls att
om man och kvinna varaktigt sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden de
bör kunna anses som en familj, oavsett om de har barn tillsammans eller inte
(SOU 1964:57 s. 137, se även prop. 1968:130 s. 130). Departementsförslaget har
samma innebörd. Jfr även 5 kap. 2 8 och 7 kap. 4 8.

Genom 1976 års tillägg till 10 8
införsellagen har införts bestämmelser som innebär att bestämmande av
förbehållsbeloppet vid införsel samordnas med reglema om existensminimum vid
beskattning. En motsvarande bestämmelse har tagits upp i andra stycket av 9 8
i departementsförslaget. Av skäl som Jag har berört vid behandlingen av samma
fråga under 7 kap. 4 8 har någol uttryckligt bemyndigande för regeringen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. 10 § 744

eller
annan myndighet att meddela närmare föreskrifter i saken inte tagits med. Jag
utgår från att sådana föreskrifter även i fortsättningen skall meddelas av RSV.

I likhet med vad som f n. gäller enligl 2 8 första
stycket förordningen om införsel och utmätning i sjukpenning m.m. bör vid
beslut om införsel i sjukpenning eller annan liknande dagersättning
införselbeloppel och förbehällsbeloppet bestämmas per dag. Föreskrift härom
bör meddelas i UB och har tagits upp i tredje stycket av 9 8.

Som har nämnts i det föregående innehåUer 2 8
första stycket förordningen om införsel och utmätning i sjukpenning m.m. en
ytterligare föreskrift som avviker från införsellagens bestämmelser. Enligt
den föreskriften skall sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring för de
fyra första dagama av en sjukperiod, för vilka sjukpenning utgår, förbehållas
gäldenären utan avdrag, om inte särskilda skäl föranleder annat. Vid tillkomsten
av föreskriften utgick sjukpenningen med förhållandevis låga belopp. I de
flesta fall torde sjukpenningen inte ha överstigit förbehålls-beloppet och i
fall då utrymme fanns för införsel torde endast mindre belopp ha kunnat tas ut.
Numera utgår sjukpenningen med betydligt högre belopp och den företer även i
övrigt likheter med lön. Det bör också nämnas att motsvarande föreskrift i den
tidigare kungörelsen (1963:517) med vissa bestämmelser om införsel i
sjukpenning m.m. - som innebar att antalet införselfria dagar ursprungligen
uppgick till tre - hade samband med att sjukpenning inte utgick för de tre
första dagama av vaGe sjukperiod. Denna karenstid avskaffades emellertid år
1967. Jag vill i sammanhanget erinra om att den införselfria tiden närmast
torde ha föranlelts av en önskan att inte onödigtvis belasta berörda
myndigheter.

Vid övervägande av frågan huruvida sjukpenningen
under böGan av en sjukperiod allQämt som regel bör vara införselfri och i så
fall hur länge Gfr LU 1975/76:11 s. 6) bör även beaktas att
kronofogdemyndigheten som regel inte får kännedom om att en gäldenär uppbär
sjukpenning förrän viss tid har förflutit av sjukperioden. Jag har därför
ansett att övervägande skäl talar för att inte i nu förevarande hänseende
föreslå någon särreglering beträffande sjukpenning. Det kan inte antas att
försäkringskassorna eller kronofogdemyndighetema kommer alt oskäligt betungas,
om den aktuella föreskriften slopas.

Andra stycket i 10 8 beredningens förslag har i
departementsförslaget tagits upp i nästföljande paragraf

10
8 Paragrafen, som motsvarar 4 kap. 10 8 andra stycket i beredningens förslag,
innehåller en regel om uppdelning av sökandens fordran fördel fall att införsel
för underhållsbidrag eller kommunal bidragsfordran skall ske för ett engångsbelopp.

Gällande rätt. I 10 8 tredje stycket införseUagen
föreskrivs alt om i fall som avses i I 8 1 eller 2 - dvs. vid införsel för
underhållsbidrag eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. 11-13 §§ 745

kommunal bidragsfordran - fråga är om införsel för engångsbelopp,
utmätningsmannen skall, när del behövs, fördela beloppet på skilda poster
efter vad som är skäligt med hänsyn till den lid för vilken beloppet är avsett
och övriga omständigheter. De särskilda postema anses vid tillämpning av
införseln förfallna efter vad som sålunda har bestämts.

Lagberedningen. 4 kap. 10 8 andra
stycket beredningens förslag överensstämmer, frånsett redaktionella jämkningar,
med 10 8 tredje stycket införsellagen.

Föredraganden. Förevarande paragraf
i departementsförslaget överensstämmer med 10 8 andra stycket beredningens
förslag.

11 13 88 Dessa paragrafer innehåller vissa ytterligare
föreskrifter om förfarandet i införselmål, nämligen om skyldighet för
arbetsgivaren att i vissa fall ändra sättet för utbetalande av lönen, om ändring
och hävande av införsel samt om vissa underrättelser. De motsvarar 4 kap. 11-13
88 beredningens förslag.

Gällande rätt. 1118 införsellagen
anges att om särskilda skäl föreligger, utmätningsmannen får föreskriva att
arbetsgivaren skall anpassa sättet för avlöningens utbetalande så att införseln
kan verkställas i därför lämpad ordning. Enligt 12 § första stycket
skal).beslut om införsel ändras, om anledning förekommer till det. Beslut om
införsel för bidrag som avses i I 8 1 eller 2 - dvs. underhållsbidrag eller
kommunal bidragsfordran - skall enligt andra stycket i samma paragraf hävas, om
gäldenären betalar förfallna bidrag och det är anledning anta att
bidragsskyldigheten skaU fullgöras för framtiden. I 13 8 föreskrivs att
utmätningsmannen skall underrätta arbetsgivaren angående beslut om införsel
eller i fråga som avses i 11 eller 12 8.

I USK meddelas föreskrifter om
underrättelser i andra fall än som avses i 13 8 införsellagen och om sättet för
meddelande av undertättelse.

Lagberedningen. 4 kap. 11-13 88 i
beredningens förslag överensstämmer, frånsett redaktionella jämkningar, med
motsvarande paragrafer i införsellagen. 1 anslutning lill 12 8 framhåller
beredningen att fastän beslut om införsel kan ändras eller hävas av
kronofogdemyndigheten part även har möjlighet att överklaga
kronofogdemyndighetens beslut genom besvär till hovrätten. Besvären, som skall
tillställas kronofogdemyndigheten, kan enligt förslaget leda till att
kronofogdemyndigheten själv ändrar sitt beslut.

Föredraganden. Departementsförslaget
överensstämmer med beredningens förslag.

Företrädesordning

Föredraganden. Detta avsnitt, som
omfattar 14-18 88, kan sägas innehålla en särskild förmånsrältsordning för
införsel. Den allmänna

10 Riksdagen 1980181. 1 saml Nr 8. Del 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 /5 kap. 16 § 746

förmånsrättslagen är inte tillämplig, när olika fordringar
konkurrerar vid införsel.

14 § Paragrafen, som motsvarar 4 kap. 14 8
beredningens förslag,

reglerar företrädet mellan införsel berättigad fordran och skatteavdrag.

Gällande rätt. Enligt 14 8
införsellagen har införsel för underhållsbidrag företräde framför skatteavdrag,
medan skatteavdraget har företräde vid annan införsel.

Lagberedningen. Beredningens
förslag överensstämmer med gällande rätt.

Föredraganden. Departementsförslaget
överensstämmer med beredningens förslag.

15 8 Denna paragraf innehåller bestämmelser om
företrädet mellan olika

införselbara fordringar. Den motsvarar 4 kap. 15 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Är fråga om införsel
för olika slags fordringar, har de enligt 15 8 första stycket införsellagen
gruppvis företräde i den ordning i vilken de har tagits upp i 1 8,1 fråga om
samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade föreskrivs i andra
stycket att innehållet belopp skall fördelas efter de löpande bidragens storlek
samt att om mera har innehållits än som svarar mol de löpande bidragen bidrag
som har stått ute längre har företräde vid fördelningen av det överskjutande
beloppet. Enligt tredje stycket i paragrafen skall delbetalning, som inflyter
på viss under-hållsberättigads fordran, i första hand avräknas på del belopp
som har stått ute längst och alltjämt kan tas ut genom införsel. Fjärde stycket
slufiigen innehåUer bestämmelse att av fordringar som avses i I 8 2-4 har inom
vaGe gmpp vad som har stått ute längst företräde.

Lagberedningen. Beredningens
förslag överensstämmer i sak med 15 8 införsellagen i paragrafens lydelse vid
liden för beredningens förslag.

Föredraganden. I
departementsförslaget har beaktats den ändring som har skett av 15 8
införsellagen efter del att beredningen avgav sitt förslag.

1 övrigt överensstämmer
departementsförslaget med beredningens förslag.

16 8 Paragrafen, som motsvarar 4 kap. 16 8 beredningens
förslag, inne

håller bestämmelse om jämkning av underhållsbidrag.

Gällande rätt. Om underhållsbidrag
som avses i 5 kap. 5 8 GB överstiger vad som skäligen bör tillkomma familjen,
får enligt 16 8 första stycket första meningen införsellagen underhållsbidraget
vid tillämpning av 15 8 jämkas med hänsyn tiU annan fordran för vilken införsel
samtidigt äger rum. Enligl andra meningen får, om det är påkaUat av särskUda
skäl, jämkning ske även av annat underhållsbidrag, om detta uppenbart överstiger
vad som skäligen fordras för den underhållsberättigades försörjning. I andra
stycket av paragrafen föreskrivs att första stycket har motsvarande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 15 kap. 18 § 747

tillämpning,
om skatteavdrag eller utmätning inte kan äga rum till följd av införsel för
underhållsbidrag som avses där.

Lagberedningen. Beredningens förslag
överensstämmer, frånsett redaktionellajämkningar, med gällande rätt.
Beredningen framhåller att vad som sägs i paragrafen om underhållsbidrag som
avses i 5 kap. 5 8 GB även gäller underhållsbidrag som här i riket eller utomlands
har fastställts enligt främmande lags bestämmelser i den mån de svarar mot
nämnda lagmm i GB.

Föredraganden. Departementsförslaget överensstämmer
med beredningens förslag.

I betänkandet (SOU 1977:37) Underhåll till barn och
frånskilda härföre-slagits ändringar beträffande den familjerätlsliga
underhåUsskyldigheten som även berör 5 kap. 5 8 GB. Om förslaget genomförs bör
före varande paragraf jämkas.

17 8
Denna paragraf, som motsvarar 4 kap. 17 8 beredningens förslag,

reglerar konkurrensen mellan införsel och utmätning.

Gällande rätt. 1 17 8 första stycket första
meningen införsellagen anges alt införsel går före utmätning. Enligl andra
meningen skall dock införsel för fordran som avses il 8 4 - dvs. böter och
viten - ändras eller hävas, om utmätning därigenom kan äga rum för annan
fordran. Har införsel för viss fordran beviljats i pension, livränta eller
vederlagsfordran som avses i 2 8 3 och blir därefter rättigheten som sådan
utmätt för annan fordran, har enligl 17 8 andra stycket införselfordringen företräde
till betalning ur vad som inflyter lill följd avjjtmätningen. I fråga om
fordran som avses i 1 8 1 eller 2 - dvs. underhållsbidrag eller kommunal
bidragsfordran - gäller vad som har sagts nu bidragsbelopp som har förfallit
när utmätningen är fullbordad eller förfaller näst därefter. I paragrafens
Iredje stycke föreskrivs att belopp som har innehålQis enligl införseUagen inle
får utmätas för annan gäldenärens skuld.

Lagberedningen. Beredningens förslag
överensstämmer, frånsett redaktionella Jämkningar, med gäUande rätt. Andra
stycket andra meningen i 4 kap. 17 8 innebär dock ändring så tiU vida all
lidpunkten för utmätningsbeslutets meddelande och inte för utmätningens
fullbordande skall vara avgörande för i vilken utsträckning införselfordringen
skall ha företräde.

Föredraganden. Förevarande paragraf i
departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag. Den jämkning som
andra stycket andra meningen innebär i förhållande till gällande rält torde
inte annat än undantagsvis leda till annat resultat än den nuvarande bestämmelsen
i saken.

18 8
1 paragrafen, som motsvarar 4 kap. 18 8 beredningens förslag, ges

en bestämmelse om införsel under konkurs.

Gällande
rätt. Enligl 18 8 införsellagen får införsel äga rum utan hinder

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 15 kap. 19 § 748

av
gäldenärens konkurs, i den mån inte avlöning eller annat som införseln gäller
skall ingå i konkursboet enligt 27 8 KL.

Lagberedningen. Beredningens förslag överensstämmer
med gällande rält.

Föredraganden. Departementsförslaget överensstämmer
med beredningens förslag.

Arbetsgivares
skyldigheter

19
8 1 denna paragraf, som motsvarar 4 kap. 1921 88 beredningens förslag,
hänvisas till bestämmelser i 7 kap. angående arbetsgivares skyldigheter.

Gällande rätt. 1 19 8 första stycket införsellagen
föreskn'vs att införselbeloppet skall innehållas endast i den mån avlöningen
överskjuter förbehällsbeloppet. I andra stycket anges att arbetsgivaren skall
tillställa utmätningsmannen innehållet belopp på tid och sätt som denne
bestämmer samt att utmätningsmannen, om särskild anledning förekommer, får
ålägga arbetsgivaren att omedelbart tillställa honom innehållet belopp. Betalar
arbetsgivaren ut avlöning i uppenbar strid mot beslut om införsel eller
underlåter han att inom föreskriven tid eller på anfordran tillställa utmätningsmannen
innehållet belopp, fär enligt 20 8 utmätningsmannen omedelbart hos
arbetsgivaren genom utmätning ta ut vad som har skolat innehållas eller har
innehåUits. 1 21 8 ingår en straffbestämmelse för fall då arbetsgivare underiåter
all redovisa belopp som har skolat innehållas.

I 22 8 första stycket införsellagen föreskrivs att
om gäldenären arbetar i annans förvärvsverksamhet utan lön eller mot uppenbart
för låg ersättning och lill följd därav fordran som avses i 1 8 1 eller 2 -
dvs. underhållsbidrag eller kommunal bidragsfordran - inte kan tas ut genom
införsel, utmätningsmannen får ålägga arbetsgivaren att, för tid efter del att
beslut därom har meddelats och till dess annat förordnas, till utmätningsmannen
utge så mycket som hade kunnat tas ut genom införsel om skälig lön hade utgått
för arbetet. Innan beslut meddeliis skall såväl gäldenären som arbetsgivaren
få tillfälle att yttra sig. Enligt andra stycket i 22 8 skall det som sålunda
utges räknas som genom införsel innehållen lön. Underlåter arbetsgivaren att
utge belopp som har bestämts genom beslutet, har 20 8 motsvarande tillämpning.

Lagberedningen. Bestämmelserna i 4 kap. 19-21 88
beredningens förslag överensstämmer, frånsett redaktionella jämkningar, med 19,
20 och 22 88 införsellagen. Motsvarighet till straffbestämmelsen i 21 8
införsellagen har tagits upp som 28 8 i 4 kap.

Remissyttrandena. Några remissinstanser anser att
kronofogdemyndighetens befogenhet enligt 21 8 beredningens förslag bör vidgas
till att avse även andra införselbara fordringar än underhållsbidrag och
kommunala bidragsfordringar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 15 kap. 21 § 749

Föredraganden. 1 departementsförslaget har
arbetsgivares skyldigheter vid införsel reglerats genom hänvisning till
motsvarande bestämmelser vid löneutmätning i 7 kap. 16-18 88. 1 sak
överensstämmer departementsförslaget med beredningens förslag.
Kronofogdemyndighetens befogenhet alt ingripa mol gäldenär som arbetar utan
skälig lön har emellertid utsträckts tUl att avse även skatter och allmänna
avgifter samt böter och viten. Det är uppenbart angelägel att illojala
förfaranden från gäldenärer kan motverkas även i sådana fall. Jag vill erinra
om att enligt departementsförslaget skall motsvarande befogenhet stå till buds
även vid löneut-nätning. Del förQänar måhända påpekas att när ingripande i
införselmål med tillämpning av förevarande paragraf jämförd med 7 kap. 18 8
sker mot gäldenär som arbetar utan skälig lön, åtgärden givetvis skall
likställas med införsel och inte med löneutmätning Gfr 7 kap. 18 8 andra
stycket).

En straffbestämmelse motsvarande 21 8 införsellagen
har tagits upp i 25 S i departementsförslaget.

Verkan
av införsel

20 §
Paragrafen, som motsvarar 4 kap. 22 6 beredningens förslag, inne

håller förbud för gäldenären alt förfoga över sin rätt i strid mot införseln.

Gällande rätt. När införsel har beviQats, får
enligt 23 8 införsellagen gäldenären inte förfoga över sin rätt genom
överlåtelse eller på annat sätt så att verkställigheten hindras eller
försvåras, om inte utmätningsmannen medger det av särskilda skäl.

Lagberedningen. Beredningens förslag överensstämmer
med 23 8 införsellagen. I förslaget har dock tillagts uttrycklig föreskrift om
att sökanden skall höras innan kronofogdemyndigheten medger undantag från
förfogandeförbudet.

Föredraganden. Förevarande paragraf i
departementsförslaget överensstämmer med 4 kap. 22 8 i beredningens förslag.

21 §
Denna paragraf reglerar gäldenärens betalningsansvar i fall då

belopp som har innehållils av arbetsgivaren inte kan las ut av denne. Para

grafen motsvarar 4 kap. 23 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. 1 24 8 införsellagen anges att om
medel har innehåUits för fordran, gäldenären inte vidare är betalningsskyldig
för den del av fordringen som motsvaras av innehållet belopp, även om det inte
kan tas ut hos arbetsgivaren.

Lagberedningen. Beredningens förslag överensstämmer
med 24 8 införsellagen i paragrafens lydelse vid liden för beredningens
förslag.

Föredraganden. 24 8 införseUagen har ändrats genom
lag 1975:1265. Ändringen innebar att bestämmelsen, som tidigare inte var
tUlämplig beträffande underhållsbidrag, har vidgats till att gälla samtliga
införselbara fordringar. 1 departementsförslaget har nämnda ändring beaktats. I
övrigt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. 22 § 750

överensstämmer förevarande paragraf i
departementsförslaget med 4 kap. 23 8 beredningens förslag. Lydelsen har dock
jämkats någol.

Redovisning och fördelning

22 8 Denna paragraf, vilken motsvarar 4 kap. 24 8
beredningsförslaget, innehåller bestämmelser om lid för redovisning.

Gällande rätt. Införsellagen saknar
bestämmelser om redovisning lill borgenären. En del sådana föreskrifter
meddelas däremot i USK. Bl.a. föreskrivs i 102 8 USK att medel som har influtit
till kronofogdemyndighet i enskilt införselmål skall skyndsamt tillhandahållas
den underhållsberättigade, dock inte förrän det bidrag som medlen avser är
förfallet.

Lagberedningen. Beredningen har
ansett det lämpligt alt i 4 kap. ta upp motsvarighet till bestämmelsen i 137 8
UL om tid för redovisning i mål or.i utmätning. I 24 8 första stycket anges
sålunda att medel som har influtit genom införsel skall redovisas ulan
dröjsmål.

Som framgår av den tidigare
redogörelsen kan enligt beredningsförslaget införsel för underhållsbidrag äga
rum på grund av dom som inle har vunnit laga kraft. I så fall bör enligt
beredningen medlen inte få betalas ut ulan alt säkerhet ställs, med undantag
för sådana fall då verkställighet fär äga rum som om domen hade vunnit laga
kraft Qfr 3 kap. 11 8). Om domen ändras så att underhållsskyldigheten helt
eller delvis upphävs, skall meddelad införsel i motsvarande mån gå åter. Det
följer av 3 kap. 26 8 i förslaget och beredningen hänvisar lill vad som sägs
där. Införsel kan enligl 4 kap. I 8 2 även äga rum på grund av länsstyrelses beslut
om fastställande av bidrag som avses i 72 8 andra stycket barnavårdslagen eller
40 8 socialhjälpslagen. Enligt 3 kap. 22 8 skall i fråga om länsstyrelsens
beslut tillämpas vad som gäller om dom.

1 enlighet med det sagda har som
andra stycke i 24 8 i 4 kap. tagits upp en bestämmelse att om införsel för
fordran som avses i I 8 I eller 2 har ägt rum på grund av dom eller beslut som
inte äger laga kraft eller får verkställas som dom vilken har vunnii laga
kraft medlen inte får betalas ut utan att säkerhet ställs. Vid införsel för
fordran som. har nämnts nu kan det inte i praktiken - frånsett förbindelse -
väntas förekomma annan exekutionstitel än dom som avses i 3 kap. 7 8 tredje
stycket eller därmed jämställda beslut Qfr 3 kap. 3 och 22 88). Beredningen har
därför inte ansett det behövligt all begränsa nämnda regel på sätt som i 14
kap. 16 8 1 har skett beträffande utbetalning efter utmätning.

Enligt I 8 3 kan införsel även äga
rum för skatter och allmänna avgifter. Beredningen framhåller att angående redovisning
av indrivna skatter och restitution av vad som har influtit för myckel, l.ex.
om debitering ändras, finns bestämmelser bl.a. i uppbördslagen. Sådana fall
omfattas alltså inte av andra stycket i förevarande 24 8 i förslaget. Andra
stycket gäller inte heller införsel för böter och viten enligt 1 8 4.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. 23 § 751

Remissyttrandena. Enligl RSV, som
framhåller att paragrafen avser endast enskilda mål, finns inte anledning att
ändra vad som f.n. gäller enligl 102 8 USK om redovisning i sådana mål. Verket
föreslår att motsvarighet till den bestämmelsen tas upp i första stycket av 24
8.

Föredraganden. Jag delar RSV:s
mening att redovisning i enskilda införselmål liksom f n. bör ske skyndsamt,
dock inte förrän det bidrag som avses med medlen är förfallet till betalning.
Att redovisning sker skyndsamt är naturligtvis särskilt angeläget i fråga om
underhållsbidrag, eftersom den underhållsberättigade ofta är beroende av
bidraget för sin försörjning. Första stycket i paragrafen har avfattats i
enlighet med del sagda. Frågan om redovisning av medel som har influtit genom
införsel för skatter och allmänna avgifter eller böter och viten får liksom f
n. regleras i andra författningar.

Beredningens förslag i andra
stycket alt influtna medel inle får betalas ul utan att säkerhet ställs, när
exekutionstiteln inle har vunnit laga kraft eller fär verkställas som
lagakraftvunnen dom, avser inte bara införsel för underhållsbidrag ulan även
införsel för kommuns fordran på bidrag som avses i 1 8 2. Kommun är emellertid
befriad från att ställa säkerhet (2 kap. 27 S departementsförslaget). Det
skulle därför vara missvisande om fordran som avses 118 2 nämndes i
bestämmelsen. På grund härav har bestämmelsen i departementsförslaget
begränsats lill alt gälla införsel för underhållsbidrag. 1 övrigt
överensstämmer andra stycket med beredningens förslag.

23 8 Paragrafen, som motsvarar 4 kap. 25 8 beredningens
förslag, behandlar frågan om tvist angående fördelning av influtna medel.

Gällande rätt. Införsellagen innehåller
inle någon reglering av frågan hur det skall förfaras när tvist har uppkommit
om fördelning av influtna medel. Vad utmätningsmannen har bestämt om
fördelningen går emellertid genast i verkställighet, om inte överexekutor eller
högre instans med anledning av besvär förordnar om inhibition.

Lagberedningen. Befedningen
framhåller att del i praktiken knappast har varit nägra beaktansvärda problem
förenade med tvist om fördelning. Beredningen utgår från all
kronofogdemyndigheten självmant får falla beslut i saken och anser att detta
beslut som regel bör tillämpas omedelbart. I fråga om underhåll är det
angeläget att sökanden snarast får medlen, och man bör inte låta
fördelningstvister stoppa upp förfarandet. Vid konkurrens mellan flera
underhållsberättigade finns enligl beredningen ofta möjlighel alt, om
kronofogdemyndighetens fördelningsbeslul skulle ändras efter besvär, åstadkomma
rättelse vid fortsatt införsel. Om staten eller kommun har sökt införsel, är
del ingen särskild risk förenad med att utbetala medel till dem. Staten och
kommun kan förutsättas komma att betala tillbaka vad de eventuellt har fått för
mycket. När särskilda omständigheter föranleder del, bör kronofogdemyndigheten
höra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 /5 kap. 24 § 752

partema innan beslut om fördelningen meddelas.

I undantagsfall kan del enligt
beredningen vara olämpligt att genast tillämpa kronofogdemyndighetens beslut
när tvist har uppkommit. Kronofogdemyndigheten eller högre myndighet bör
därför kunna förordna att kronofogdemyndighetens beslut tills vidare inte skall
tillämpas. Beredningen anmärker att om fördelningsbeslul med anledning av
införsel inle överklagas, någon ålerbelalningsskyldighel inle kommer i fråga.
Men beslutet har inte någon rättskraft annat än i fråga om de medel som direkt
berörs därav. Genom kronofogdemyndighetens beslut har inte heller partema
emellan avgjorts vem sorn är rätt innehavare av fordran för vilken utdelning
har beräknats.

Med anledning av del anförda
innehåller förslaget en bestämmelse i 25 8 att tvist om fördelningen av
influtna medel inle hindrar att utbetalning sker i enlighet med
kronofogdemyndighetens beslut, om inte särskilda skäl föreligger. Syftet med
uttagande av underhåU bör sålunda i allmänhet tillgodoses genom att influtna
medel betalas ul till den underhållsberättigade ulan dröjsmål.
Kronofogdemyndigheten får då enligt beredningen ta ståndpunkt i uppkommen
tvist och omedelbart handla i enlighet därmed. 1 andra fall kan det, om saken
verkligen ä,r tveksam, finnas anledning att avvakta alt kronofogdemyndighetens
beslut vinner laga kraft.

Beredningen framhåller all
kronofogdemyndigheten inle torde vara skyldig att meddela formligt
fördelningsbeslut vaGe gång utbetalning skall ske samtidigt till två eller
flera eller om en sökande skall ha företräde framför annan. Den utbetalning som
sker utan fördelningsbeslut får då den verkan att medlen, såvida beslutet om
utbetalning vinner laga kraft, inle får återkrävas. Det kan enligt beredningen
med ett sådant förfaringssätt vara lättare för kronofogdemyndigheten all om
någon sökande har blivit missgynnad rätta till felet när det blir aktuellt att
disponera senare influtna medel.

Föredraganden. Förevarande paragraf
i departementsförslaget överensstämmer med 4 kap. 25 8 beredningens förslag.
Som beredningen har anfört bör normalt ett beslut om fördelning av influtna
medel tillämpas omedelbart. Om särskilda skäl föreligger bör dock utbetalning
kunna anslå i avvaktan på att beslutet vinner laga kraft Gfr även 13 kap. 14 8
5). Jag vill erinra att om besvär anförs över kronofogdemyndighetens beslut,
hovrätten enligt 18 kap. 16 8 andra stycket kan förordna om inhibition av
vidare verkställighet av beslutet.

24 § I paragrafen ges en föreskrift om det fallet att
beslut om fördelning eller utbetalning ändras efter överklagande. Den motsvarar
4 kap. 26 8 i beredningens förslag.

Gällande rätt. Utmätningsmannen
torde inte f.n. ha befogenhet att genom utmätning utsöka vad någon i
införselmål har fält uppbära för mycket annat än om det beslut genom vilket
fördelningen har ändrats

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 IS kap. 24 § 753

ålägger återbetalningsskyldighet eller om annan
exekutionstitel som går ut pä återbetalning har vunnits.

Lagberedningen. Om
fördelningsbeslut ändras efler överklagande och medlen redan har betalats ut,
kan det enligt beredningen finnas möjlighet all åstadkomma rättelse vid
fördelning av senare influtna medel, I andra fall bör enligl beredningen
återbetalning äga rum.

Beredningen erinrar om att i 3 kap.
26 8 i förslaget meddelas befogenhet för kronofogdemyndigheten att utsöka vad
borgenären skall betala tiUbaka i fall då exekutionstitel upphävs.
Bestämmelserna är tillämpliga även när införsel har ägt rum. Vad som i
paragrafen sägs om upphävande av exekutionstitel gäller även om dom t.ex.
beträffande underhållsbidrag ändras så att underhållsbidragets belopp sätts
ned.

Medel som har infiutit genom
införsel skall, anför beredningen, i många fall fördelas mellan två eller fiera
sökande. Kronofogdemyndighetens fördelningsbeslut skall enligt 25 8 i förslaget
som regel tillämpas omedelbart. Överklagande av fördelningsbeslut i
införselärenden torde fn. knappast förekomma och man har enligt beredningen
dessutom anledning anta att överinstansen liksom vid meddelande av beslut om
upphävande av underhållsskyldighet beaktar svårigheten för den som har uppburit
införselmedel för sådant ändamål att betala tillbaka vad han har uppburit.
Rättelse bör helst ske genom kvittning i samband med fördelning av .senare
inflytande belopp. Denna form av rättelse kan dock inte tillämpas beträffande
underhåll för någon längre tid tillbaka eftersom underhållsbe-rätligad
därigenom skulle kunna ställas utan ertorderligl underhåll. 1 den mån
återbetalning skall äga rum bör enligt beredningen principen vara att vad som
har betalats ut för mycket skall kunna återkrävas och vid behov utmätas.

Enligl 19 kap, 27 8 första stycket
beredningens förslag är lalan mot beslut om införsel inte begränsad till viss
lid. Däremot gäller enligt Qärde stycket i samma paragraf att. besvär över
beslut om fördelning av influtna medel måste anföras inom tre veckor. Besvär
över införsel som har kommit in innan beslut om fördelning av influtna medel
har vunnit laga kraft kan enligl 19 kap. 30 8 i förslaget föranleda att det
senare beslutet hävs. När det sker, bör enligt beredningen
kronofogdemyndigheten på begäran utsöka vad som skall betalas tillbaka.

Beredningen framhåller alt vad som
har sagts nu om beslut om fördelning mellan flera sökande har motsvarande
tillämpning beträffande beslut om utbetalning av influtna medel, när
fördelningsbeslut inte har meddelats. Även beslut om utbetalning vinner enligt
19 kap. 27 8 Qärde stycket laga kraft efter tre veckor.

1 4 kap. 26 8 har beredningen tagit
upp en bestämmelse med tanke på nämnda fall. Paragrafen innehåller all om
beslut om fördelning eller utbetalning av influtna medel ändras,
kronofogdemyndigheten på begäran skali utsöka vad som skall betalas tillbaka.
Av 19 kap. 41 S andra stycket i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 15 kap. 25 § 754

förslaget följer alt när hovrätten har ändrat kronofogdemyndighetens
beslut om fördelning eller utbetalning, vad som skall betalas tillbaka får
utsökas först sedan hovrättens beslut har vunnit laga kraft, såvida inle
hovrätten har förordnat annat.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag på förevarande
punkt. Det kan erinras om att i 13 kap, 20 8 har tagits upp en liknande
bestämmelse beträffande medel som har flutit in i mäl om utmätning.

Ansvar

25 8 Denna paragraf som motsvarar 4 kap. 28 8 beredningens
förslag, innehåller en bestämmelse om straffansvar för arbetsgivare eller motsvarande.

GäUande rätt. 1218 införsellagen
anges att arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underiåter alt inom
föreskriven tid tillställa utmätningsmannen belopp som har skolat innehållas
enligt beslut om införsel döms till böter. På grund av bestämmelsema i 3 8
torde straffbestämmelsen vara tillämplig även på den som utger annan förmån än
lön. i vilken införsel kan beviljas.

Lagberedningen. Beredningens
förslag överensstämmer med gällande rätt. I förslaget har emellertid som andra
stycke i paragrafen tagits upp en uttrycklig bestämmelse om att vid införsel i
annan förmån än avlöning första stycket har motsvarande tillämpning beträffande
den som utger förmånen.

Remissyttrandena. Utredningen om
säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen anser att i straffsatsen bör ingå även
fängelse högst ett år. Därvid hänvisas till 81 8 uppbördslagen, som enligt
utredningen i stort sett rör samma förhållanden.

Föredraganden. Förevarande paragraf
i departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.
Uttrycklig motsvarighet till andra stycket i beredningens förslag har dock inte
tagits upp Qfr 7 kap. 21 8). Av 4 8 i kapitiel följer emellertid att
straffbestämmelsen är tillämplig även på annan än arbetsgivare som utger förmån
i vilken införsel kan meddelas.

Skäl att skärpa straffsatsen
föreligger inte enligt min mening. Jag har därvid bl.a. beaktat att vad som
skall innehållas enligt införselbeslut som regel inte uppgår till så stora belopp
samt att något behov av straffskärpning inle har gjort sig gällande i
tillämpningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 /6 p. 755

16
kap. Annan verkställighet

Kapitlet innehåller bestämmelser om annan
verkställighet än utmätning och införsel. Det motsvarar 16 kap. samt de delar
av 17 kap. beredningens förslag som rör genomförandet av beslut om
handräckning. Som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.4) utgår
departementsförslaget från att domstol och inte, såsom beredningen har
föreslagit, kronofogdemyndigheten skall överta överexekutors nuvarande
befogenhet enligt UL att besluta om handräckning.

Gällande rätt. Verkställighet av förpliktelse som
inte avser betalningsskyldighet brukar efter förpliktelsens art indelas i
följande grupper: 1) uttagande av viss lös egendom (exhibition), 2)
verkställighet av leveransskyldighet, dvs. av förpliktelse all utge vara av
viss art och myckenhet, 3) avhysning av den som besitter fastighet eller del
av fastighet, t. ex. hyresgäst, arrendator eller tidigare ägare, 4)
verkställighet av annan förpliktelse lill positiv prestation än de nu nämnda,
t. ex. rivning av byggnad eller borttagande av stängsel, saml 5)
verkställighet av förpliktelse till negativ prestation, såsom förbud att driva
viss verksamhet e. d.

En grupp för sig utgör överexekutors eller domstols
beslut om säkerhetsåtgärd. Säkerhetsåtgärderna beslår av kvarstad,
skingringsförbud, reseförbud och föreläggande eller annat förordnande som avses
i 15 kap. 3 8RB.

Beträffande frågan hur de olika verkställighetsformema
gestaltar sig i praktiken kan följande nämnas. När fråga är om uttagande av
viss lös egendom, brukar utmätningsmannen inställa sig hos svaranden, ofta
åtföljd av sökanden eller ombud för denne. Påträffas egendomen, överlämnas den
omedelbart till sökanden, om denne är representerad vid förrättningen. Det
anses i princip åligga sökanden att ta hand om egendomen så snart svaranden har
skilts från besittningen därav. Föremål som lätt kan transporteras brukar dock
utmätningsmannen ta med sig. Sökanden får sedan hämta egendomen på
kronofogdemyndighetens kontor. Någon skyldighet att kalla parterna till
förrättningen anses inle föreligga. Svaranden brukar emellertid regelmässigt
underrättas om tid och plats för alt han skall få tUlfälle att närvara, och sökanden
kallas i mån av behov. Anträffas inte egendomen hos svaranden, kan sökanden
vända sig till överexekutor med begäran alt överexekutor förelägger vite enligt
38 8 2 mom. UL. Visar svaranden att han inle innehar egendomen, får vitesföreläggande
inte användas. Egendomen kan t.ex. ha överlåfits lill tredje man. Även om
överlåtelsen inte gäller mot sökanden får verkställighet som regel inte äga rum
utan att exekutionstitel mot tredje mannen har anskaffats.

De vanligaste fallen av exhibition är återtagande
av egendom som sålts med förbehåll om återtaganderätt. 1 allmänhet sker
emellertid återtagandet handräckningsvis utan föregående exekutionstitel. Vare
sig återtagandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 756

sker
i form av handräckning eller efter föregående dom skall därvid vissa
bestämmelser i lagen (1915:219) om avbetalningsköp tillämpas. 1 prop.
1977/78:142 har föreslagits att nämnda lag skall ersättas av en lag om
avbelalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Bestämmelser om handräckning för
återtagande av van som sålts med förbehåll om återtaganderätt finns också i
den nyligen antagna konsumentkreditlagen (1977:981).

När verkstäUighet av leveransskyldighet har sökts,
kan överexekutor med stöd av 38 8 1 mom, UL uppdra åt utmätningsmannen att hos
svaranden söka la ut den vara som skall levereras. Överexekutor kan också
förordna alt varan skall anskaffas på svarandens bekostnad, t.ex. genom
upphandling på offentlig auktion. Som regel torde vitesföreläggande enligt 38
8 2 mom. vara den lämpligaste metoden. När skyldighet att utge viss vara skall
anses ha karaktären av betalningsskyldighet, kan kronofogdemyndigheten utmäta
föreskriven kvantitet av varan eller, om svaranden inte innehar sådan vara,
enligt 61 8 UL utmäta dess värde.

Avhysning från fast egendom eller "ur
hus" får enligt 193 8 UL inte verkställas utan att underrättelse om att
verkställighet blivit sökt meddelats den som ansökningen avser sist fyra dagar
före verkställighetens genomförande. Utmätningsmannen har dessutom möjlighet
att medge särskilt anstånd med avhysningen under högst en vecka. Föreligger
synnerliga skäl, får utmätningsmannen utsträcka anståndet tiU sammanlagt högst
fyra veckor, under förutsättning att skälig ersättning erläggs för hela
anståndstiden och alt otillböriigl intrång inte vållas i sökandens eller annans
rätt.

1 fråga om det praktiska tillvägagångssättet i
övrigt vid avhysning har inte meddelats några bestämmelser i UL. Gången brukar
i fråga om förhyrd bostadslägenhet vara aitt utmätningsmannen jämte vittne och
behövligt handräckningsmanskap inställer sig i den lägenhet varifrån svaranden
skall avhysas samt avlägsnar dennes lillhörigheler och eventuellt honom själv
och hans famiQemedlemmar. Avhysning brukar verkställas även mot den som
härleder sin rätt från svaranden (subkonduklor), om denne inte gör gällande en
självständig rätt till lägenheten som sökanden är skyldig att respektera eller
invändning därom kan lämnas utan avseende. Är saken tvistig, kari avhysning
sålunda inte äga rum utan att saken har blivit vederbörligen prövad.
Tillhörighetema placeras på plats som sökanden anvisar, om inte någon annan
lokal står till buds. På åtskilliga håll transporteras svarandens
tiUhörigheter till kommunalt magasin. Det är i princip svarandens sak att ta
hand om egendomen. Ofta befinner sig svaranden i sådana omständigheter att de
sociala myndighetema måste bistå honom. Efter det att lägenheten har utrymts
låses dörrarna och nycklarna överlämnas till sökanden. Avhysning från annat än
bostadslägenhet är ofta mer komplicerad.

När fråga är om förpliktelse till annan positiv
prestation ån som har nämnts i det föregående, skiQer man mellan förpliktelse
fill prestation som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 757

kan utföras även av annan än svaranden saml förpliktelse
som är av personlig art. 1 förra fallet kan utmätningsmannen enligl 37 8 1 mom.
4 UL utan särskilt bemyndigande verkställa dom i saken, förutsatt att denna
innehåller föreskrift att vad som har ålagts svaranden fär utföras genom
motpartens försorg, om svaranden "tredskas". Utmätningsmannen ger i
sådana fall först ett föreläggande för svaranden att utföra vad som har ålagts
denne. Om svaranden inte fullgör detta, får utmätningsmannen lämna sökanden
tillfälle att utföra arbetet och vid behov undanröja hinder däremot. Eventuellt
kan arbetet på begäran av sökanden och på dennes bekostnad utföras helt genom
utmätningsmannens egna åtgärder. Innehåller domen inte föreskrift om alt
arbetet får utföras genom den vinnandes försorg, ankommer del på överexekutor
att enligl 38 8 förordna om verkställigheten. 1 allmänhet förordnar
överexekutor att arbetet får utföras av sökanden. Överexekutor kan också
förelägga vite.

Om den förpliktelse som skall
verkställas är av personlig art, dvs. arbetel kan inle utföras av annan än
svaranden, torde vitesföreläggande enligt 38 8 2 mom. vara den enda
verkställighetsform som står till buds. Hinder kan föreligga även mot
vitesföreläggande, om förpliktelsen är av konstnärlig eller liknande art.

1 fråga om verkställighet av
förpliktelse UU negativ prestation är man hänvisad enbart till all tillämpa 38
8 UL, dvs. att överexekutor skall förordna om verkställigheten. I allmänhet
blir det aktuellt att överexekutor vid vite tillhåller svaranden att avhålla
sig från verksamhet som det genom domen har ålagts honom att underlåta eller
att ställa sig till efterrättelse annat i domen meddelat förbud. Överexekutor
kan även föreskriva fysiska ingripanden som behövs för att återställa ett
rubbat förhåUande eller förebygga nya överträdelser. Hur långt överexekutor
kan gå i det hänseendet är något ovisst. Det ankommer på utmätningsmannen att
på begäran verkställa överexekutors förordnande.

Vid verkställighet av beslut om
kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd gäller föQande vare sig beslutet har
meddelats av rätten eller överexekutor. Verkställigheten sker efler
framställning av sökanden genom utmätningsmannens försorg. I fråga om
verkstäUighet av beslut om kvarstad skall enligt 183 8 UL med egendomen
förfaras på samma sätt som när sådan egendom utmäts. Om kvarstaden inte sker
till säkerhet för fordran behövs dock inte någon värdering av egendomen.
Underrättelse tUl gäldenären anses inle erforderlig. Om beslutet om kvarstad
inte avser viss egendom ankommer del på utmätningsmannen att avgöra vilken
egendom som skall kvarstadsbeläggas. Sker kvarstaden till säkerhet för fordran
får egendom som är ulmälningsfri inte tas i anspråk. I övrigt gäller att egendomen
efler omsländighetema kan las om hand eller kvarlämnas hos svaranden under
försegling eller märkning. Finns egendomen hos tredje man, meddelas denne
förbud alt utge egendomen. Har kvarstad lagts på arrendeavgift, hyra eller
annan avkastning av fast egendom förordnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 758

syssloman att uppbära medlen. Verkställigheten sker
därutöver genom att den betalningsskyldige delges förbud att utge något lill
annan än sysslomannen.

Skingringsförbud verkställs genom
delgivning av förbudet. Delgivning kan ske med svaranden och annan person,
t.ex. en sekundogäldenär när skingringsförbudet avser fordran. 1 fråga om bl.a.
behörig utmätningsman hänvisas i 185 8 UL till 56 8. Beträffande åtgärd enligt
187 a 8 UL eller reseförbud gäller att delgivning av förbud eller föreläggande
är den verkställighetsform som kan ifrågakomma. Om reseförbud överträds, kan
rätten resp. överexekutor förordna att svaranden skall återhämtas och hållas i
häkte under den tid förbudet gäller.

Lagberedningen. De
verkställighelsformer som kan bli aktuella i fråga om domar och andra
avgöranden som inle rör betalningsskyldighet är, framhåller beredningen, mycket
skiftande. Det låter sig därför knappast göra att i detaQ reglera förfarandet i
lag. Detta måsle inom ganska vida gränser anpassas efter vad som i det
särskilda fallet är ändamålsenligt. Kronofogdemyndigheten får enligl förslaget
större valfrihet när det gäller att bestämma sättet för verkställigheten än som
nu tillkommer kronofogdemyndigheten resp. överexekutor. Det är därför av
särskild betydelse att parterna får göra sina synpunkter gällande om det är
fråga om mera komplicerade ärenden liksom när verkställigheten kan dra
avsevärda kostnader.

Beredningen erinrar om att
bestämmelsema i 3 kap. 26 8 om återgång av verkställighet, när exekutionstiteln
upphävs, är tillämpliga även när sådan verkställighet har ägt rum som avses i
16 kap. Beträffande införsel och utmätning innehåUer beredningens förslag i 4
kap. 26 S och 14 kap. 22 8 bestämmelser, som anger hur kronofogdemyndigheten
skall förfara om dess beslut om fördelning eller utbetalning av influtna medel
ändras, och för vissa andra situationer då betalning skall sökas åter.
Beredningen påpekar att kronofogdemyndighetens beslut i ärende om
verkställighet som avser annan förpliktelse än betalningsskyldighet kan ändras
av högre instans. Beredningen förutsätter att den högre instansen i så fall föreskriver
i vad mån verkställighet skall återgå. Hovrätts beslut härom skall enligt 19
kap. 41 8 beredningsförslaget omedelbart tända till efterrättelse. Någon regel,
som anger hur myndigheten skall förfara om den högre instansen inte har gett
någon föreskrift i nämnda hänseende, har med hänsyn bl.a. lill ärendenas
skiftande beskaffenhet inte ansetts böra meddelas.

Beredningen tar vidare upp frågan
mol vem verkställighet som avses i 16 kap. beredningsförslagel får äga rum.
Enligt vad beredningen framhåller anses verkställighet som regel endast kunna
ske mot den som exekutionstiteln utpekar. Som undantag från denna huvudregel
nämner beredningen vissa fall av universalsuccession. Verkställighet torde
sålunda få ske mol svarandens dödsbo, förutsatt alt förpliktelsen inte har
upphört genom dödsfallet ulan övergått på dödsboet. Ett annat fall är att
svaranden råkar i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 759

konkurs. Enligl vad beredningen påpekar har också antagits
att en ulgivningsdom kan verkställas hos den som besitter egendomen för
svarandens räkning ulan att kunna åberopa egen rättsiitel. Skentransaktioner
torde enligt beredningen inte heller hindra verkställighet hos den som har fåll
egendomen i besittning. Vidare förekommer i praxis att förordnande om avhysning
verkställs även mol den lill vilken nytQanderätlshavaren i sin lur har upplåtit
nytQanderätt till egendomen.

Enligl beredningens uppfattning
torde den nuvarande ordningen i huvudsak ha fungerat tillfredsställande, men
den kan ibland tänkas leda till onödig omgång. Beredningen har därför ingående
övervägt att finna en ny reglering som ger ökade möjligheter lill
verkställighet även mot annan än den som direkt anges i exekutionstiteln,
närmast i anknytning lill vad som gäller om den materiella rättskraften hos olika
avgöranden och reglema om handräckning i 17 kap. av beredningens förslag.
Beredningen har emellertid avstått från en sådan lösning, bl.a. därför att
frågan vad som omfattas av doms rättskraft hör till de mera omstridda ämnena
inom processrätten och man därt"ör inte har någon säker utgångspunkt att
lita till. Enligt beredningen saknar likväl frågan om rättskraften mot tredje
man inte enligt förslaget betydelse för möjligheten att genomföra
verkställighet. Om l.ex. i det särskilda fallet iredje man som innehar en sak
uppenbart är bunden av ett avgörande om äganderätten till saken och eventuell
invändning från hans sida som rör något annat förhåUande inte heller förtjänar
avseende, bör verkställigheten fortgå. Någon särskUd verkställighetsansökan mot
tredje mannen bör enligt beredningen inte krävas, men denne skall naturligtvis
få tillfälle att yttra sig. Han kan också överklaga verkställighets-beslutet,
om han anser sin rätt kränkt.

I fråga om avhysning har
beredningen ansett att hithörande spörsmål om tredje mans ställning har så stor
praktisk betydelse, alt en uttrycklig reglering därav är önskvärd. Bestämmelser
härom har tagits upp under 7 8 i beredningens förslag.

Remissyttrandena. Förslaget att i
ett särskilt kapitel föra samman bestämmelser om andra verkställighelsformer än
utmätning och införsel har i allmänhet inte föranlett någon erinran. RSV och
länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller i likhet med beredningen att det
knappast kan ges några deiaQerade bestämmelser för alla de verkslällighetsproblem
som uppkommer i praktiken. RSV påpekar också att framtida erfarenheter kan
länkas framtvinga kompletterande eller ändrade bestämmelser.

Vad gäUer förfarandet vid avhysning
anför Svea hovrätt alt förslaget innebär en förbättring i förhållande liU gäUande
lag, där förfarandet till stor del är oregleral. Hovrätten anser emeUertid, med
tanke på att avhysning är en för den enskilde så ingripande verkställighet, att
man bör gå ännu längre än beredningen och utforma ett särskilt kapitel om
avhysning med mer detaljerade regler än som nu föreslås. Hovrätten anser att
det finns goda skäl att tillsätta en särskild utredning med uppgift att utforma
nya

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 760

regler
på detta område. Därvid skulle särskilt beaktas behovet av samordning med
sociala myndigheter och andra kommunala organ. Enligt hovrättens mening
förefaller avhysningsinstitutel varken i sin nuvarande eller föreslagna form
helt förenligt med de värderingar som präglar modem socialpolitik.

Föredraganden. Gällande rätt saknar i stort sett
bestämmelser angående verkställighet av dom eller annan exekutionstitel som
inte avser fuU-görande av betalningsförpliktelse. Endast i fråga om avhysning
finns vissa regler. Dessa tar närmast sikte på sådana frågor som underrättelse
och anstånd men reglerar inle närmare hur avhysning skall gå till. För att råda
bot på bl.a. denna brist förordar beredningen en något utförligare reglering av
de frågor som rör verkstäUighet av annat än betalningsdomar o.d. (16 kap.).
Förslaget har fått ell i huvudsak gynnsamt mottagande. De föreslagna
bestämmelserna om verkställighet av avhysning har dock gett anledning till
erinringar från några håll.

1 17 kap. beredningens förslag ges regler om
handräckning. Dessa reglerar dels fömtsättningarna för beviQande av
säkerhetsåtgärd eller annan handräckning, dels verkställandet av kvarstad och
rättsverkningarna av kvarstad, dels när säkerhetsåtgärd skal! återgå eller
hävas. Förslaget i denna del bygger som tidigare nämnts på att handräckning
skall beviQas av kronofogdemyndighet i stället för som nu av överexekutor.

Som Jag har anfört i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.2.4) har jag ansett alt det inte finns organisatoriska
fömtsättningar för att flytta handräckningsmålen till kronofogdemyndighet i
samband med att överexekutor avskaffas. Även av andra skäl har en sådan
överflyttning bedömts som mindre lämplig. I stället förordas att
handräckningsmälen flyttas till domstol. Mål om avhysning och återställande av
besittning m.m. avses föras samman med mål om lagsökning och
betalningsföreläggande tUl en ny enhetlig summarisk process, benämnd
lagsökning. Frågor om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder avses däremot bli
reglerade i RB. Avsikten är därvid att säkerhetsåtgärd enligt RB skall kunna
beviQas även om talan inte har väckts i huvudsaken eller om talan över huvud
laget inte är avsedd att väckas vid domstol.

Till föQd av att handräckning inte skall beslutas
av kronofogdemyndigheten kan vissa delar av bl.a. 17 kap. beredningsförslaget
utgå ur UB. Kvar att reglera i balken blir i första hand genomförandet av
beslut som har nämnts nyss. Genomförandet är därvid att betrakta som en form av
verkställighet i den betydelse detta begrepp har tagits i departementsförslaget,
dvs. verkstäUighetsåtgärdcma företas på grundval av en exekutionstitel. Mot
den bakgrunden är det naturligt att föra samman bestämmelsema i 16 kap. och
återstående del av 17 kap. beredningsförslaget till ett enda kapitel, som får
avse all annan verkställighet än sådan som avser

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 761

uppfyllande av en betalningsförpliktelse. Förevarande 16
kap. i departementsförslaget har utformats i enlighet härmed.

Bland de verkställighetsformer som
avses i departementsförslaget intar avhysning en särställning. År 1973 inkom
till kronofogdemyndigheterna något mer än 10.000 ansökningar om avhysning.
Knappt en tredjedel av dessa ledde dock fram till verkställighet. Ansökningarna
avser både fall då överexekutor har förordnat om avhysning och då beslutet
meddelats av domstol. Enbart överexekutor beviljade det året avhysning i drygt
7.640 fall. Sammanlagda antalet slutligt handlagda avhysningsmål hos överexekutor
(dvs. inkl, återkallade ansökningar o.d.) var då nära 12,500. För år 1976 var
motsvarande siffror ca 9,300 och 18,200.

Del är emellertid inte bara med
hänsyn till frekvensen som avhysnings-målen särskilt måste uppmärksammas,
Avhysning är en för den enskilde mycket ingripande åtgärd, där behovet av
skyddsregler är påtagligt. Reglerna om verkställighet av avhysning måsle vara
utformade på ett sätt som möjliggör för de sociala myndigheterna att ge
svaranden den hjälp han behöver. Samtidigt måste sökandens intressen beaktas.
Jag vill erinra om att särskilt bostadshyresgästerna under senare år har fått
sin ställning starkt förbättrad i olika hänseenden. Har saken ändå gått så
långt som till förordnande om avhysning, har sökanden i allmänhet starka skäl
för sin begäran om verkställighet. Denna bör då behandlas ulan alltför stor
tidsutdräkt. Det måsle vidare finnas bestämmelser som underiättar för kronofogdemyndigheten
alt pä ett smidigt sätt bemästra de olika praktiska svårigheter som ibland
uppkommer vid verkställigheten. Som exempel kan nämnas frågan hur det skall
förfaras med avhysl egendom som svaranden inte kan eller vill ta hand om själv.
Ett annat exempel är frågan hur verkställigheten skall genomföras när den
berör tredje man.

De bestämmelser om avhysning som
beredningen har föreslagit innebär i och för sig viss förbättring i förhållande
lill nuläget. Enligl min mening bör man emellertid gå vidare på den väg
beredningen har slagit in på. Beredningens förslag bygger väsentligen på den
nuvarande regleringen i 193 8 UL, som går tillbaka ända till 1925 års ändringar
i UL. De nuvarande bestämmelserna om underrättelse och anstånd är enligt min mening
föråldrade och bör ersättas med en mer tidsenlig reglering. Beredningens
förslag tillgodoser inle helt detta önskemål.

Svea hovrätt har i sitt
remissyttrande ifrågasatt om inte ett särskilt kapitel om avhysning borde
utformas, med mer detaljerade regler än vad beredningen har föreslagit. Enligl
min mening behöver man inte gå så långt. Avhysningsinstitutel bör emellertid
ges en mer framträdande plats än vad det har fått i beredningens förslag.
Vidare bör den nuvarande underrättelsefristen förlängas och anståndsmöjligheten
utvidgas så all sociala myndigheter får bättre möjligheter att ingripa när det
finns behov av det. Jag återkommer till dessa frågor i speciaimotiveringen till
2-4 88.

Svenska kommunförbundet har på begäran av
justitiedepartementet

11 Riksdagen 1980181. I samt. Nr 8. Del 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 762

gjort
en undersökning av hur olika kommuner löser de praktiska frågor som har samband
med avhysningar. Undersökningen har berört tio kommuner med varierande
folkmängd och stmktur (Malmö, Borås, Luleå, Nacka, Östersund, Trollhättan,
Borlänge, Kristinehamn, Gislaved och Partilie) och avser förhållandena år 1976.
Av undersökningen framgår bl.a. att del hos flera av de tillfrågade kommunerna
praktiseras olika former av samarbete mellan de allmännyttiga bostadsföretagen
och kommunen. Det förekom sålunda i en region att flera kommuner inom regionen
träffat överenskommelse med de allmännyttiga bostadsföretagen där om att
socialförvallningama rutinmässigt skulle få en kopia av aktuella uppsägningar
av hyresgäster. En annan samarbetsform som praktiserades var att
bostadsföretaget sände en kopia av avhysningsdom till socialmyndigheten så
snart domen förelåg. Kommunen hade då förhållandevis lång tid på sig all utreda
frågan och vidta åtgärder. Att underrättelse lämnades först sedan
verkställighet sökts anså.gs av flera kommuner som otillfredsställande,
eftersom man då bara hade drygt en vecka på sig för utredning och eventuella
åtgärder. En av de större kommunerna med stor erfarenhet av avhysningar ansåg
dock att systemet med att vänta tills kronofogdemyndigheten hörde av sig lill
kommunen var bra och att det inte fanns någon anledning att se kritiskt på den
korta tid som då stod till buds. Samtliga tillfrågade kommuner uppgav att del
vanligaste sättet att lösa problemen i samband med avhysning var att bevjQa
socialhjälp till hyresskulden eller att hjälpa lill att ordna en
avbetalningsplan för denna.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till de uttalanden
som beredningen har gjort beträffande frågan mot vem verkställighet får äga
rum. Den av beredningen förordade tillämpningen torde åtminstone i ett fall
innebära en utvidgning i förhållande till vad som f n. får anses gälla, Enligl
beredningen bör sålunda verkställighet av en ulgivningsdom kunna ske hos tredje
man, om denne uppenbart är bunden av ett avgörande om äganderätten till saken
och eventuell invändning från hans sida som rör något annat förhållande inle
förQänar avseende, Eli exempel på en situation då en tredje man är
rättskraftigt bunden av ell avgörande om äganderätten till viss egendom är att
den förlorande parten efler domen har överlåtit egendomen lill tredje mannen
utan att denne kan åberopa godtrosförvärv. Är omständigheterna sådana all
tredje mannen inte kan ha framgång i process mellan honom och
exekulionssökanden angående bättre rätt till egendomen talar onekligen
praktiska skäl för all verkställighet skall få äga rum mot tredje mannen utan
särskild exekutionstitel mol honom. Stor försiktighet är emellertid tillrådlig
om tredje mannen bestrider att verkställighet får ske. Om kronofogdemyndigheten
inte bedömer saken som alldeles klar bör myndigheten avslå från verkställighet.

Bestämmelsema om avhysning har tagils upp i första
avsnittet av 16 kap. departementsförslaget (1-9 88). Härefter föQer vissa
bestämmelser som gäller verkställighet av förpliktelse i annat fall som inte
innefattar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 1 kap. 1 § 763

betalningsskyldighet
(10-12 88). Bestämmelsema avser bl.a. verkställighet av dom på utgivande av lös
egendom eller annan förpliktelse till positiv eller negativ prestation. De
gäller även verkställighet av utslag enligl den nya lagsökningslagen i fall
motsvarande 191 8 UL samt verkställighet av beslut om säkerhetsåtgärd.
Beträffande verkställighet av beslut om kvarstad har därutöver tagits upp
vissa särbestämmelser i ett särskilt avsnitt (13-16 88). I detta regleras
utöver själva verkställigheten även kvar-stadens rättsverkningar.

Kapitlet är av naturiiga skäl inle tillämpligt i
allmänna mål, frånsett att kvarstad kan avse anspråk på böter m.m. Någon
uttrycklig föreskrift härom har inte ansetts behövlig.

Någon motsvarighet till 16 kap. 8 8
beredningsförslaget, vilken innehåller en erinran om det hinder mot avhysning
som föreligger enligl lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid
arbetskonflikter, har inte ansetts behövlig i departementsförslaget.

Avhysning

1
6 I paragrafen anges dels vad som är att förstå med avhysning, dels vilken
kronofogdemyndighet som är behörig att uppta ansökan om avhysning. Den
motsvarar 16 kap. 2 8 beredningens förslag (delvis).

Gällande rätt. Termen "avhysning"
förekommer inte i UL. I 192 och 193 88 används ordet "vräkning", men
lagen anger inte vad som är att förslå därmed. Det får antas att vräkningen
avser ett förfarande som går ut på att skilja svaranden från besittningen av
fast egendom, hus eller lägenhet i hus, vare sig det är fråga om
bostadslägenhet eller annan lokal, och att det är utan betydelse vilken
rättsgrund svaranden åberopar för sin besittning. Vräkning avser ocksä det
fallet att svaranden över huvud laget inte har någon rättsgrund för sin
besittning.

1 UL finns inle några bestämmelser om
utmätningsmannens lokala kompelens vid verkställighet av beslut om avhysning.
Som huvudregel torde gälla att verkställighet söks hos den kronofogdemyndighet
inom vars distrikt avhysningen skall äga rum. Bestämmelsen i 56 8 1 mom. UL att
vid utmätning gäldenärens hemvist är generellt kompetensgmndande faktum torde
kunna tillämpas analogiskt i vissa fall.

Lagberedningen. Beredningen föreslår alt svarandens
hernvist blir generellt kompetensgmndande även beträffande all sådan
verkställighet som avses i 16 kap. Ansökan om verkställighet skall emellertid
också kunna göras hos kronofogdemyndigheten i den ort där egendom som avses med
verkslällighetsåtgärden finns. I vissa fall kan behov föreligga att anlita
annan kronofogdemyndighet. Ansökan skall därför också kunna göras hos
kronofogdemyndighet där verkställigheten eQest med fördel kan äga rum.
Beredningen påpekar alt i administrativ ordning kan ges föreskrift om befogenhet
för kronofogdemyndighet att överlämna ett ärende till annan kronofogdemyndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 1 § 764

Föredraganden. Med det ökade hänsynstagande till
svaranden vid avhysning som departementsförslaget innebär är det angelägel att
klart ange i vilka fall dessa för svaranden förmånliga regler skall få
tUlämpas. Enligt min mening kan svaranden inte göra anspråk på att
verkställigheten skall genomföras enligt bestämmelserna i förevarande avsnitt
annat än när han för sin besittning kan åberopa en giltig rättsgrund. Har
svaranden egenmäktigt tagit l.ex. en rivnimgslägenhel i besittning, bör han
kunna avlägsnas därifrån utan den särskilda omgång som avhysningsreglema
föreskriver. I ett sådant fall följer verkställigheten i stället bestämmelserna
i 10-12 88, om inle brott har begåtts och besiltningsförhållandel kan återställas
med polismyndighetens hjäilp. En annan sak är att det även i sådana fall kan
finnas anledning för kronofogdemyndigheten alt gå försiktigt fram.

Den rättsgrund svaranden urspmngligen har haft för
sin besittning kan vara antingen äganderätt eller nytQanderätt. Vissa
nylQanderälter regleras utförligt i JB, nämligen arrende, hyra och tomträtt. JB
räknar därutöver-med vissa andra nytQanderätter, vilka följer de allmänna
bestämmelsema i 7 kap. Utanför JB:s reglering faller en del upplåtelser som är
alt anse som nyujanderäiier. Viktigast bland dessa är bostadsrätt.

I den mån nu nämnda nytGanderälter är förenade med
besittning och del när nytQanderätten upphört kan bli aktuellt att avlägsna den
tidigare nytQanderätlshavaren med tillhörigheter från egendomen i fråga, skall
vid verkställigheten tillämpas bestämmelsema i förevarande avsnitt. Lagtekniskt
har detta beaktats på så sätt att förevarande 1 8 inleds med en beskrivning av
vad som i departeinenlsförslagels mening är att anse som avhysning. Med
avhysning avses sålunda verkställighet av förpliktelse för tidigare ägare eller
nylQanderättshavare att flytta från fast egendom, bostadslägenhet eller annat
utrymme i byggnad. Denna definition har sin motsvarighet 115 8 förslaget till
ny lagsökningslag.

Med tidigare ägare avses även t.ex. den som har
besuttit fast egendom såsom förment ägare men som förlorat mål angående bättre
rätt tUl egendomen. Del är också tydligt att den som i egenskap av
famiQemedlem eller anställd hos tidigare ägare eller nylGanderättshavare rent
faktiskt besuttit egendomen eller lägenheten är i förevarande hänseende att
Jämställa med ägaren resp. nylGanderättshavaren själv. Beträffande sublokation
föreslås en särskild bestämmelse i 8 8.

Paragrafen anger vidare vilken kronofogdemyndighet
som får verkställa förordnande om avhysning. Liksom när det gäller utmätning
och införsel bör kronofogdemyndigheten i det distrikt där svaranden har sill
hemvist vara behörig (beträffande begreppet hemvist se 2 kap. 3 8 andra stycket
departementsförslaget). Behörig bör självfallet också vara kronofogdemyndigheten
i den ort där avhysningen skall äga rum.

När ansökan har gjorts i svarandens hemvist i fall
då avhysningen skaU äga mm på annan ort bör kronofogdemyndigheten i svarandens
hemvist ha viss möjlighel att överlämna målet till den andra
kronofogdemyndigheten. Bestämmelser i detta hänseende kan meddelas av
regeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 2-4 §§ 765

24
88 1 dessa paragrafer ges bestämmelser om bl.a. den lid inom vilken avhysning
normall bör genomföras (2 8), underrättelse till svaranden (3 8) och anstånd
vid avhysning (4 8). Bestämmelsema i 2 8 saknar motsvarighet i beredningens
förslag medan 3 och 4 88 närmast motsvarar 16 kap. 6 8 beredningsförslaget.

Gällande rält. Enligl 193 8 1 mom. UL gäller att
förordnande om avhysning enligl 192 8 inte får verkställas om inle
underrättelse om att verkställighet är sökt har sist fyra dagar före
avhysningen blivit genom utmätningsmannen meddelad den som ansökningen avser.
Underrättelsen kan ske n unlligen eller skriftligen. Om utmätningsmannen inte
själv lämnar underrättelsen skall underrättelseskyldigheten anses fullgjord,
när skriftligt utfärdad underrättelse bevisligen har kommit den som ansökningen
avser till banda eller, om denne har sökts men inte anträffats i sitt hemvist,
meddelats hans make eller husfolk eller, om inle heller de har anträffats, i
slutet kuvert avlämnats i hans hemvist eller blivit fäst på hans husdörr. Har
svaranden inte stadigt hemvist i riket och inte heller känt ombud i orten, är
underrättelse inte nödvändig.

Enligt 193 8 2 mom. UL får utmätningsmannen medge
särskilt anstånd med avhysningen under högsl en vecka, om förhåUandena föranleder
del. Finns synnerliga skäl, får anståndet utsträckas att gaUa högsl fyra
veckor, om skälig gotlgörelse erläggs för hela den fid som anstånd sålunda
medges utöver den i I mom. angivna liden och otillbörligt intrång inte i övrigt
vållas i sökandens eller annans rätt. I 3 mom. av 193 8 UL föreskrivs att
bestämmelserna i 1 och 2 mom. skall gäUa även när eQest enligt UL avhysning
skall äga rum från fast egendom eller ur hus.

I praxis anses sökanden kunna ge anstånd med
avhysning, även om en sådan befogenhet kan tänkas medföra vissa olägenheter för
kronofogdemyndigheten.

Lagberedningen. Bestämmelser som i huvudsak
motsvarar 193 8 UL har i beredningens förslag tagils upp som första och andra
stycke av 16 kap. 6 8. Beredningen påpekar alt enligt beredningens förslag i 16
kap. 3 8 svaranden före all sådan verkställighet som avses i kapitiel skall
beredas tillfälle att yttra sig. Med hänsyn till denna bestämmelse kunde
ifrågasättas om del finns behov av alt särskilt underrätta svaranden före
avhysning på det sätt som nu föreskrivs i 193 8 UL. Det har dock inte synts
beredningen rådligt att avstå från föreskrift om en bestämd tidsfrist. I likhet
med vad som nu gäller bör emeUertid finnas utrymme att vid behov i vissa fall
göra undanlag från underrättelseskyldigheten.

Beredningen erinrar om alt det tidigare fanns
bestämmelse om undantag från underrättelseskyldigheten även vid utmätning, om
svaranden inte hade stadigt hemvist i riket och inte heller känt ombud i orten.
Vid 1963 ärs ändringar i UL ändrades bestämmelsen så att undantag från underrättelseskyldigheten
nu endast gäller om gäldenären saknar känt hemvist och det inte är veleriigt
var han uppehåller sig eller ombud för honom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 2-4 §S 766

finns. Motsvarande bör enligt beredningen gälla även i
fråga om underrättelse vid avhysning.

1 fråga om själva
underrättelseförfarandet vid avhysning torde enligl beredningen den nuvarande
möjligheten alt lämna underrättelsen muntligt böra behållas. Om svaranden skall
underrättas skriftligen, är det som regel naturligt alt bestämmelsema i
delgivningslagen tillämpas.

Enligt 15 8 första stycket
delgivningslagen får delgivning ske genom kungörelse, om den sökte, inte har
känt hemvist - inom eller utom riket -och det inle kan klarläggas var hän
uppehåller sig. Kungörelsedelgivning fär enligt andra stycket i paragrafen även
användas, när den sökte visserligen har känt hemvist inom riket men inte har
kunnat anträffas där och handlingen inle heller har kunnat lämnas till annan
som enligt 12 8 är behörig alt motta delgivningen saml det inte kan klargöras
var den sökte uppehåller sig, allt under förutsättning all det finns anledning
anta all den sökte har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Under
samma förutsättning kan handlingen i stället lämnas i slutet kuvert i den
söktes hemvist eller, om detta inle kan ske, fästas på dörren lill hans bostad
(s.k. spik-ning).

Enligt beredningens mening skulle
del i hithörande ärenden vara för restriktivt, om möjligheten lill delgivning
genom att lämna handlingen i slutet kuvert i den söktes hemvist eller
verkställa s.k. spikning skulle göras beroende av att det finns anledning anta
att den sökte har avvikit eller håller sig undan. 1 den delen bör sålunda
delgivningslagens bestämmelser inte tillämpas pä underrättelseförfarandet vid
avhysning Qfr prop. 1970:13 s. 29. 229 och 232). Beredningen anser alt frägan
bör lösas på det sättet all delgivningslagen görs tillämplig vid skriftlig
underrättelse, med den avvikelse som enligt det nyss anförda är påkallad
belräft"ande möjligheten alt lämna handlingen i kuvert i den söktes
hemvist eller verkställa s.k. spikning. 1 administrativ ordning bör i enlighet
med anförda synpunkter närmare bestämmas på vilket sätt underrättelseplikten
skall fullgöras.

1 första stycket av 16 kap. 6 8
anges - i överensstämmelse med 5 kap. 12 8 andra stycket beredningsförslaget -
att underrättelse inte behövs om svaranden saknar känt hemvist och det inle har
kunnat klarläggas var han uppehåller sig. Om känt ombud finns, skall
naturligtvis ombudet underrättas. Beredningen påpekar att om tiden för
genomförandet av avhysning kan förutses när svaranden skall höras enligl 3 8 i
16 kap., kan kronofogdemyndigheten ta in uppgift därom i den anmodan till
svaranden som skall ges. Detta bör dock inte ske annat än om saken synes
alldeles klar.

Vidare framhåller beredningen alt
det, utöver den formella underrättelsen, ofta är önskvärt att
kronofogdemyndigheten tar personlig kontakt med svaranden inför en förestående
avhysning. Upplysning måsle vinnas om hans famiQeförhållanden och hans
möjlighet att få ny bostad m.m. Svaranden kan vidare behöva anvisningar t.ex.
om vart han skall vända sig för att få hjälp från det allmänna. Hithörande
frågor bör så långt möjligt klarläggas innan förrättningen äger mm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 2-4 §§ 767

De regler om anstånd som nu finns i
193 8 UL har. efter överiäggning med representanter för hyresvärds- och
hyresgästorganisationer, i sak oförändrade tagits upp i andra stycket av 16
kap. 6 8. men till dessa regler har som ett tredje stycke fogats en
tilläggsbestämmelse för del fallet att ansökan om verkställighet görs relativt
lång lid efler det att exekutionstiteln meddelades. Det kan då vara motiverat
alt kronofogdemyndigheten får medge ett extra anstånd under förutsättning att
svaranden, eventuellt med hjälp av socialmyndighet, gör rätt för sig.
Beredningen föreslår att kronofogdemyndigheten vid behov får medge ytterligare
anstånd i fall då mer än tre månader förfiutit från alt exekutionstiteln vann
laga kraft till dess ansökan om verkställighet gjordes. Anständstiden har
beslämls till högst fyra veckor utöver vad som kan medges enligt andra stycket
i paragrafen. Beredningen har däremot inte anseti det ändamålsenligt att, när
ansökan om verkställighet görs inom sagda lid men sökanden medger anstånd i
verkställighetsärendet, ge någon särskild regel om ytterligare anstånd.

Remissyttrandena. Enligt
länsstyrelsen i Gävleborgs län är fyradagars-fristen i första stycket av 16
kap. 6 8 beredningens förslag för snävt tilltagen. Fristen bör enligt
länsstyrelsen förlängas lill en vecka.

Beträffande den i första stycket
andra meningen upptagna bestämmelsen om undantag från underrättelseskyldighet
framhåller kronofogdeföreningen att den ändring som förslaget innebär i
förhållande till gällande rätt i förening med av beredningen förordat krav på
bevislig delgivning kommer att medföra en förhalning av verkställigheten i fall
då svaranden vistas på känd utrikes ort. Erfarenheten har visat att delgivning
i t.ex, de nordiska ländema tar cirka tre månader. Med hänsyn till att
avhysnings-målen är av brådskande karaktär anser föreningen att den föreslagna
lydelsen bör godtas endast om avsteg görs beträffande krav på delgivning. Om
svaranden vistas på känd utrikes ort bör sålunda vara tillfyllest att
underrättelse tillställs honom i lösbrev. Bestämmelse härom bör meddelas i
administrativ ordning.

Även länsstyrelsen i Stockholms län
förordar undantag från delgivningslagens bestämmelser. Länsstyrelsen anför
också att det dubbla underrältelsesyslemel enligt 3 och 6 88 givetvis är ägnat
att fördröja verkställigheten. Samtidigt påpekas emellertid den av beredningen
anvisade möjligheten att i vissa fall lämna underrättelse enligt 6 8 i samband
med alt svaranden bereds tillfälle att yttra sig enligt 3 8.

Enligl kronofogdeföreningen kan
tvekan råda om utgångspunkten för beräkning av anstånd som
kronofogdemyndigheten - i överensstämmelse med gällande lag - får medge enligl
andra stycket. Möjligen bör bestämmelserna tolkas så att anstånd skall räknas
från den dag då svaranden har delgivits underrättelse om avhysningen. En sådan
tolkning har i distrikt med ett stort antal pågående avhysningsmål inle varit
möjlig att tillämpa i praktiken. Sedan ansökan har kommit in kan på grund av
svårigheter att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 2-4 §§ 768

delge svaranden underrättelse och arbetsbelastning hos
verkställande personal förrättning komma all sättas ut till omkring en månad
därefter. Föreligger på förrältningsdagen anledning att meddela anstånd utsätts
förrättningen att äga rum efter ytterligare en vecka. Den ursprungligen utsatta
förrältningsdagen har således i dessa fall utgjort utgångspunkten för
anslåndstidens beräkning. Föreningen efterlyser en klarare formulering av
bestämmelsen så att det klan: framgår hur anständstiden skall beräknas.

Kronofogdeföreningen framhåller
vidare att det i praktiken har visat sig att anstånd på en vecka efler utsatt
förrältningsdag inle alltid är tillräckligl för att socialmyndighet skall hinna
ge svaranden den hjälp han är i behov av. Med hänsyn till det stora antalet
fall då regeln tillämpas och till de praktiska svårigheterna vid många
myndigheter att planera och förbereda avhysningsmålen föreslår föreningen att
bestämmelsen ges den innebörden alt myndigheten får medge särskilt anstånd med
avhysningen under högst två veckor efler utsatt förrältningsdag.

Även RSV förordar att del nuvarande
anståndet på en vecka utsträcks till åtminstone två veckor. Även om sökanden
många gånger lämnar anstånd förekommer inte sällan situationer där denne
påfordrar verkställighet innan socialmyndigheten har hunnit vidta åtgärder för
alt bistå svaranden. Verket anmärker i detta sammanhang att kommuns beslut om
ekonomiskt bistånd till svaranden är förenat med tidsutdräkt. Som regel fattas
beslut om l.ex, betalning av svarandens hyresskuld vid sammanträde som hålls
en gång i månaden. Verket utgår för sin del från att anständstiden skall räknas
från den dag verkställighet tidigast får ske,

RSV tar också upp den nuvarande
regeln om visst längre anstånd under villkor bl.a. att skälig gottgörelse
utgår. Enligt verkets mening är bestämmelsen oklar till sin innebörd. Det
torde sålunda ofta vara tveksamt vad som i det särskilda fallet skall läggas i
begreppet skälig gottgörelse. Enligt vad verket har sig bekant har regeln
tillämpats i så få fall att den knappast kan betecknas som praktiskt användbar.
RSV anser att del skulle stå i bättre överensstämmelse med nutida sociala
synsätt om kronofogdemyndigheten fick bevilja ett par veckors anstånd i
ömmande fall ulan villkor om ekonomisk gottgörelse från svarandens sida. Får
myndigheten en sådan möjlighet genom utökning av den nuvarande anståndstiden på
en vecka har verket emellertid inte någol all erinra mol att nuvarande bestämmelser
om anstånd förbundet med gotlgörelse får kvarstå i enlighet med beredningens
förslag.

Den i 16 kap. 6 8 tredje stycket
beredningsförslaget upptagna bestämmelsen om möjlighet för
kronofogdemyndigheten att medge ytterligare anstånd i fall då mer än tre
mån.ader har förflutit från del att exekutionstiteln vann laga kraft när
ansökan görs har i allmänhet inte föranlett någon erinran. Till dem som
uttryckligen tillstyrker förslaget hör länsstyrelsen i Ålvsborgs lån och
Hyresgästernas riksförbund. Hovrätten för Västra Sverige är dock kritisk mol
bestämmelsen, Hovrälten framhåller att innan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 2-4 §§ 769

lagakraftvunnen exekutionstitel på avhysning föreligger
har i allmänhet avsevärd lid förflutit sedan skyldighet att avflytta inträdde,
'ytterligare tid förflyter innan kronofogdemyndigheten tar upp ansökan om
verkställighet till behandling, varefter svaranden skall beredas tillfälle att
yttra sig över framställningen. Verkställighet kan sedan ske tidigast på Qärde
dagen efter underrättelse och myndigheten kan dessutom ge anstånd under
ytteriigare fyra veckor. En misskötsam hyresgäst torde inte kunna göra
berättigat anspråk på ytterligare anstånd. Den föreslagna bestämmelsen skulle
kunna leda till att en hyresvärd alllid ser till att avhysningen genomförs före
ire-månaderstidens utgång. En sådan inställning kan befaras snarare försvåra än
förbättra svarandens situation. Även kronofogdeföreningen och TCO finner
bestämmelsen mindre ändamålsenlig och förordar att den utgår.

RSV påpekar, i likhet med
länsstyrelsen i Stockholms län, att den tidpunkt då exekutionstiteln vunnit
laga kraft inle bör tas som utgångspunkt för beräkning av tremånaderstiden. De
flesta exekutionstitlar rörande avhysning utgörs av lagsökningsutslag och
tredskodomar, vilka mera sällan vinner laga kraft. Tremånaderstiden bör i
stället räknas från exekutionstitelns datum.

Föredraganden. Som jag har anfört
under kapitelrubriken framstår nuvarande regler om underrättelse och anstånd
vid avhysning som föråldrade. Bestämmelserna har också kritiserats av fiera
remissinstanser. Bl.a. har framhållits att anståndstiden en vecka många gånger
är för kort för att social myndighet skall hinna vidta åtgärder för att bistå
svaranden. Det har också påtalats all bestämmelsen om utsträckt anstånd under
villkor av skälig gottgörelse inle har kommit all tillämpas i avsedd omfattning.
Svårigheter har vidare ansetts möta att tillämpa anståndsreglema efter deras
ordalydelse, i synnerhet när del gäller kronofogdedistrikt med många
avhysningsmål samtidigt.

Vidare har lagutskottet i sill
belänkande 1975:22 med anledning av en motion om översyn av bestämmelserna om
vräkning av hyresgäster tagit upp några problem som hänger samman med
verkställighet av avhysning och som bör beaktas vid utarbetandet av balkens
bestämmelser på området. Bl.a. berörs frågan huruvida ett avhysningsbeslui bör
få verkställas innan de sociala myndigheterna haft tillfälle att fullgöra sina
uppgifter. 1 flertalet.remissyttranden över motionen vitsordades all det redan
förekom ett långtgående samarbete mellan exekutiva och sociala myndigheter
inför en föreslående avhysning. Sålunda förekom praktiskt taget aldrig att ett
beslut om avhysning av t.ex. en barnfamiQ verkställdes förrän vederbörande
socialvårdsmyndighel fåll underrättelse om den förestående förrättningen.

Enligt utskottet bör det vidare
göras möjligt för den exekutiva myndigheten att medge anstånd med
avhysningsförrättningar under längre tid än f.n. Sådant längre anstånd krävs
enligt utskottet ofta för att de sociala myndigheterna skall få rådrum
att planera och genomföra sådana

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 2-4 §§ 770

stödjande och rådgivande åtgärder som kan vara påkallade
för att hindra att mänskliga tragedier och social utslagning uppslår till följd
av beslut om avhysning.

Del är givelvis angelägel att
socialmyndigheten i fall då det kan bli aktuellt för myndigheten alt ingripa så
tidigt som möjligt får kännedom om en förestående avhysning. Den mest effektiva
hjälpen är emellertid den som kan lämnas pä ett ännu tidigare stadium, nämligen
innan verkställighet ännu har begärts. Boende- och
bostadsfinansieringsutredningen har varit inne på dessa frågor i sitt
belänkande (SOU 1975:51) BostadsförsöG-ning och bostadsbidrag. På grundval av
utredningens förslag har i remiss till lagrådet den 23 februari 1978 angående
hyresförhandlingslag mm. föreslagits att underrättelseskyldigheten enligt 12
kap. 44 8 JB utvidgas till att omfatta skyldighet för hyresvärd att viss tid
före avhysning underrätta socialnämnden om uppsägning pä grund av dröjsmål med
hyresbelalning.

På verkställighelssladiet finns
redan nu ett samarbete mellan kronofogdemyndighet och sociala myndigheter som
fungerar smidigt. Någon uttrycklig lagbestämmelse som ålägger
kronofogdemyndigheten underrättelseskyldighet eller i övrigt reglerar detta
samarbete är knappast behövlig. Det kan erinras om att de flesta ansökningar
inte leder fram lill verkställighet därför att svaranden antingen flyttar
frivilligt eller, eventuellt efler ingripande av socialmyndighet, träffar
uppgörelse med sökanden. Del är därför i allmänhet bäst att
kronofogdemyndigheten genom kontakt med parterna skaffar sig en bild av
situationen i det aktuella fallet innan de sociala myndigheterna kopplas in.

De ön.skemål om bättre möjligheter
för de sociala myndigheterna att gripa in bör emellertid beaktas vid
utformningen av bestämmelserna i UB om underrättelse och anstånd vid avhysning.
Jag vill lill en början erinra om att gällande lag - liksom beredningsförslaget
- utgår från att avhysning skall genomföras skyndsamt, dock tidigast fyra dagar
efter det att svaranden har underrättats. Någon bestämmelse om när
underrättelsen skall lämnas eller när avhysningen senast skall vara genomförd
finns inte. I praktiken genomförs avhysningar vanligen mol slutet av den första
anståndsveckan, dvs. omkring tio dagar efter underrättelsen. Att tala om att
kronofogdemyndigheten i sådana fall medger "anstånd" med avhysningen
är knappast träffande. Snarare anger den särskilda anstånds veckan den tid inom
vilken avhysningen normall skall vara genomförd.

Enligt vad som har kommit fram vid
remissbehandlingen förekommer i distrikt med ett stort antal pågående
avhysningsmål att utsatt förrättningsdag tas till utgångspunkt för beräkning
av anstånd. En sådan tillämpning är knappast förenlig med 193 8 UL. Det är
emellertid tydligt att anståndsbeslämmelserna med en korrekt tillämpning kan
bli illusoriska när del på gmnd av arbetsbelastning eller av annat skäl inte
går att sätta ut förrättning senast elva dagar efter underrättelse. Även när
förrättning sätts ut t.ex. en vecka efter underrättelsen är det anstånd som
kronofogde-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 2-4 §§ 111

myndigheten
kan medge utan särskilda villkor till stor del konsumerat, om del vid
förrättningen framkommer behov av ytterligare anstånd. 1 allmänhet torde frågan
ändå kunna lösas genom att sökanden ger anstånd. Del är emellertid inte
tillfredsställande att kronofogdemyndigheten inte själv skall kunna vid behov
medge visst ytterligare anstånd utan krav på gottgörelse från svarandens sida.

För att komma lill rätta med nuvarande olägenheter
är Jet enligt min mening inte tillräckligt alt justera underrältelsefrislen och
utsträcka anståndstiderna. Bestämmelsema bör i stället konstrueras på ett annat
sätt än f n. Det bör sålunda uttryckligen anges såväl när förrättning tidigast
får äga rum som när den normalt bör vara genomförd. Först om den tid som
normalt står till buds visar sig otillräcklig bör det bli aktuellt alt tillämpa
särskilda reglerom anstånd med avhysning.

Vad först angår den tid då avhysning tidigast får
äga rum anserjag att den nuvarande fyradagarsfristen är för snävt tilltagen.
Denna frist bör förlängas till en vecka för alt ge svaranden tillräckligt
rådmm att ta kontakt med kronofogdemyndigheten och vid behov även med sociala myndigheter
eller sökanden. För de fall då svaranden är bosatt utomlands kan han emellertid
behöva längre rådrum att ordna sina angelägenheter. I sådana fall bör
underrättelseskyldigheten vidare få fullgöras genom att underrättelsen sänds i
lösbrev till svaranden under hans utländska adress. Något krav på att svaranden
bevisligen skall ha fått del av underrättelsen bör alltså inte ställas upp i
dessa fall. Fristen bör lämpligen räknas från det att underrättelsen avlämnades
för postbefordran. Med hänsyn till dessa förhållanden förordas att
underrättelsefristen i sådana fall skall utgöra två veckor.

Vad därefter gäller den tid inom vilken avhysningen
normall bör vara genomförd torde denna lämpligen böra bestämmas till fyra
veckor från det alt utmätningsmannen mottog exekutionstitel och andra
handlingar som behövs för verkställigheten. I allmänhet torde avhysningen kunna
genomföras två till tre veckor efler det alt behövliga handlingar kommit in
till kronofogdemyndigheten. Det kan påpekas att enligt inhämtade uppgifter
verkställs i de flesta kronofogdedistrikt avhysning inom 15 dagar från del att
ansökningen gjordes. Längre tid behövs emellertid i vissa fall. Sätts tiden
till fyra veckor får kronofogdemyndigheten större möjlighet att redan vid
utsättande av förrättning ta hänsyn lill svarandens behov av rådrum, någol som
kan vara till fördel även för arbetsplaneringen.

Fyraveckorsfrislen bör emellertid inte göras
absolut. Tiden måsle fä överskridas, om det är nödvändigt med hänsyn till
arbetsläget hos myndigheten. Detsamma bör gälla t.ex. om behövligt
förvaringsutrymme för avhyst egendom inte kan uppbringas inom fyraveckorsliden.
Några särskUda vUlkor för rätlen att överskrida tiden torde inte böra ställas
upp, men ett överskridande bör vara undanlag. Det bör understrykas att det
sagda inte tar sikte på situationer då svarandens förhållanden gör det nöd-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 2-4 §§ 772

vändigt att tiden överskrids. 1 sådana fall får
kronofogdemyndigheten i stället ge anstånd med förrättningen.

Med den sålunda föreslagna
regleringen torde behovet av formligt anstånd med avhysning minska. Det kommer
dock allQämt all finnas fall då sådant behov föreligger. För dessa fall bör
kronofogdemyndigheten ha möjlighet att, ulan krav på att sökanden får
gotlgörelse, medge anstånd under något längre tid än f n. Del synes lämpligt
att tiden för sädant anstånd utsträcks lill högst två veckor. Denna lid skall
räknas från utgången av den nyss nämnda fyraveckorsfrislen.

Enligl vad RSV framhåller i sitt
remissyttrande har bestämmelsen i 193 8 2 mom. andra meningen UL om utsträckt
anstånd till högsl fyra veckor under villkor av skälig gotlgörelse inle kommit
att tillämpas i någon nämnvärd omfattning. Uppgifter som har inhämtats från
landets kronofogdemyndigheter ger vid handen all antalet fall då bestämmelsen
har tillämpats kan uppskattas till 12 för år 1972 och 25 för år 1973. Det kan
med hänsyn härtill övervägas att ta bort nämnda anståndsmöjlighet som, om
bestämmelsema i övrigt utformas på sätt här har föreslagils, torde komma att
förlora än mer av sin betydelse. Några olägenheter av alt anståndsmöjligheien
finns kvar följer dock knappast. Jag förordar därför att den tas upp även i
departementsförslaget. Eftersom möjligheten alt ge anstånd ulan krav på
gottgörelse för anståndstiden föreslås bli utökad från en till två veckor bör
emellertid motsvarande inskränkning göras beträffande anstånd enligt andra
meningen. Liksom hittills bör således den sammanlagda anståndstiden få uppgå
lill högst fyra veckor.

Jag anser inte att det finns
tillräckliga skäl för en bestämmelse om extra anstånd i fall då
exekutionstiteln är av äldre datum. Jag skall återkomma till den frågan i
anslutning till 5 8.

De nu angivna riktlinjerna för
lagstiftningen på området har lagtekniskt kommit till uttryck på följande
siitl. Som första stycke i 2 § har tagits upp en allmänt hållen bestämmelse att
avhysning skall genomföras så att skälig hänsyn tas till såväl sökandens
intresse som svarandens situation. Avsikten är att understryka att vid
avhysningens genomförande båda parters önskemål och behov måste beaktas.

I andra stycket av 2 8 ges en
bestämmelse om när avhysningen normalt skall vara genomförd. Där sägs all
avhysning om möjligt skall ske inom fyra veckor från det att behövliga
handlingar kom in till kronofogdemyndigheten. Av 3 8 följer att avhysningen
tidigast får genomföras en vecka efter det att svaranden har underrättats
eller, om han är bosatt utomlands, två veckor.

Bestämmelser om underrättelse om
förestående avhysning har lagils upp i3 §. Underrättelsen kan liksom enligl
gällande rätt ske muntligen eller skriftligen. I underrättelsen skall svaranden
beredas tillfäUe att inom viss kortare lid yttra sig över ansökningen. I
princip krävs att svaranden, när underrättelsen sker skriftligen, bevisligen har
fått del av denna. För del fall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 2-4 §§ 773

alt svaranden har hemvist utomlands görs emellertid i
andra stycket undantag från detta krav. Underrättelseskyldigheten får då
fullgöras genom alt underrättelsen sänds i brev under hans utländska adress.
Tredje stycket innehåller undantag från underrättelseskyldigheten när svaranden
saknar känt hemvist - inom eller utom landet - och det inte har kunnat
klarläggas var han uppehåller sig.

Beredningen har ingående diskuterat
frågan i vad mån delgivningslagen bör tillämpas vid underrättelse om avhysning.
Jag kan i huvudsak ansluta mig till vad beredningen har anfört härom. När det
gäller underrättelse av den som är bosatt utomlands förordar Jag emellertid,
som jag nyss framhållit, all underrättelseskyldigheten bör få fullgöras på ett
enklare sätt. På ytterligare en punkt villjag förorda en annan tillämpning än
beredningen, nämligen såvitt avser möjligheten att lämna underrättelse i slutet
kuvert i svarandens hemvist eller fästa den på dörren till hans bostad. Enligt
15 8 delgivningslagen krävs föratt sådant förfarande skall få användas, förutom
att surrogatdelgivning enligt 12 8 inte är möjlig, att del finns anledning anta
att den sökte har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Enligt beredningen
skulle det vara för restriktivt all upprätthålla sist nämnda krav vid
avhysning. För egen del menar Jag att den ingripande verkställighetsåtgärd som
avhysning utgör motiverar alt nämnda bestämmelser i 15 8 delgivningslagen
följs.

I 16 kap. 3 8 beredningsförslaget
finns en bestämmelse om förhör i bl.a. avhysningsmål. Departementsförslaget
upptar i 2 kap. 10 8 en för all verkställighet gemensam bestämmelse om förhör.

1 4 § finns bestämmelser om anstånd
som beviljas av kronofogdemyndigheten. Enligt första meningen i första stycket
får kronofogdemyndigheten medge anstånd med avhysning under högst två veckor
från utgången av den tid som anges i 2 8 andra stycket, dvs. när fyra veckor
har förfiutit frän del all handlingarna kom in. Som villkor för att anstånd
skall få beviQas föreskrivs endast att det behövs av hänsyn till svaranden.
Anledning till anstånd kan vara att de sociala myndigheterna behöver denna
ytterligare tid på sig för all lösa svarandens bostadsfråga eller att svaranden
inom anständstiden får tillträda en ny bostad som han själv ordnat eller all
han då på annat sätt blir i tillfälle att själv ta hand om den egendom som
skall avhysas. Andra omständigheter kan vara sjukdom e.d. Kronofogdemyndigheten
bör kunna göra en tämligen fri bedömning av behovet, men någon slentrianmässig
anslåndsgivning bör inte förekomma.

Andra meningen i första stycket
innehåller en bestämmelse om extra anstånd under villkor av skälig ersättning.
Denna överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller. Den förlängning som kan
komma i fråga är dock endast två veckor i stället för nuvarande tre. Del krävs
allQämt synnerliga skäl för att det extra anståndet skall få medges. Däremot
har den ytterligare förutsättning som nu gäller, nämligen att i övrigt
otillböriigt intrång i sökandens eller annans rätt inte vållas, fått utgå i
departements-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 5 § 774

förslaget. Av 2 8 första stycket framgår alt skälig hänsyn
skall tas till sökandens intresse. Frågan i vad mån sökanden kommer alt lida
förfång genom ett utsträckt anstånd får vägas in i bedömningen av om synnerliga
skäl skall anses föreligga. Vid den bedömningen får också beaktas den
eventuella förpliktelse sökanden har i förhållande till en tredje man.

I andra stycket av 4 8 har tagits
upp en bestämmelse om att anstånd i vissa fall skall räknas från den dag då
förrättning tidigast hade kunnat äga rum i stället för frän utgången av den tid
som anges i 2 8 andra stycket. Här åsyftas fall då svaranden har fått del av
underrättelsen senare än en vecka före utgången av nämnda tid. Funnes inle en
sådan bestämmelse skulle kronofogdemyndighetens möjlighet att medge anstånd
vara beskuren i dessa fall.

5 8 Paragrafen innehåller en bestämmelse om att ansökan om
avhysning kan förklaras förfallen när anstånd har lämnats av sökanden under
längre tid. Den saknar motsvarighet såväl i gällande rätt som i beredningens
förslag.

Lagberedningen. Beredningen erinrar
om alt det i motion (1972:18) till 1972 års riksdag begärdes all den tid inom
vilken verkställighet av avhysning får ske skulle begränsas till förslagsvis
sex månader från del alt exekutionstiteln meddelades. Därvid anfördes att det
kunde inträffa att en hyresgäst bodde kvar i åratal efter beslut om avhysning
utan att ha någon hyresrätt och under ständigt hot om att bli avhyst. Motionen
har av riksdagen överiämnats till beredningen för övervägande (LU 1972:22, rskr
1972:277).

Enligt vad beredningen framhåller
är del inte endast vid avhysning som det kan förekomma att verkställighet
påkallas först efler lång tid. De sociala olägenheterna av att frågan om
verkställighets genomförande hålls svävande är emellertid särskilt framträdande
när del gäller bostaden. Om en hyresgäst som enligt dom har förverkat sin
hyresrätt inte lyckas ordna sin situation genom uppgörelse med hyresvärden
eller genom att anskaffa ny bostad, blir han tills vidare beroende av
hyresvärdens välviQa. Motsvarande kan uppkomma i fråga om avhysning från
bostadsrältslägenhet eller arrende m.m.

Beredningen påpekar att det i
sådana fall som här har berörts inle sällan görs gällande att hyresförhållandet
skall fortsätta enligl överenskommelse mellan parterna. En sådan invändning
skall prövas enligt 3 kap. 24 8 andra stycket beredningsförslagel. Undanlagsvis
kan det ha förflutit så lång tid efter domens meddelande att redan de yttre
förhållandena utgör stöd för invändningen, t.ex. om svaranden har fåll sitta
kvar i lägenheten och betalt sin hyra under något år efter domen. Om sökanden i
sådant fall inte kan visa att det har förelegat någon alldeles särskild
omständighet som har föranlett att verkställighet inte påkallats, kan enligt
beredningen förmodas att ett nytt hyresförhållande på obestämd tid
har uppkommit, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 5 § 775

sökanden får då hänvisas att väcka talan vid domstol om
han vill driva saken vidare.

Även om endast kortare tid har
förflutit efter domens meddelande kan del enligt beredningen tänkas att
hyresgästens invändning om att ett nytt hyresförhållande uppstått har skäl för
sig. Den omständigheten att hyresvärden har visat tillmötesgående och inte
gått så bryskt till väga eller att han mottagit hyra i avvaktan på domens
verkställande är emellertid inte tillräcklig för alt invändningen skall anses
beaktansvärd. Beredningen anser att man in dubio får anta att hyresvärden någon
tid har hållit fast vid sin ståndpunkt i avhysningsmålet. Det måste alltså, när
inte längre tid har förflutit, finnas något positivt som stöder ett påstående
att värden ändrat ståndpunkt. Å andra sidan förutsätter 3 kap. 24 8 andra
stycket i förslaget inte att svaranden skall till fullo styrka en invändning av
hithörande slag för all den skall beaktas. Verkställighet får inte äga rum
annat än om invändningen kan lämnas utan avseende.

Beredningen framhåller att det för
en hyresgäst naturligtvis kan vara irriterande, om han inte vet huruvida
hyresvärden ämnar fullfölja saken genom all begära verkställighet. Han kan
naturligtvis begära besked hos värden, men det drar han sig ofta för på grund
av farhågan att hyresvärden då går lill aktion.

Det sagda gäller enligt beredningen
i tillämpliga delar även i fall då verkställighet har sökts relativt snart men
sökanden lämnat anstånd med avhysningens genomförande.

Beredningen har likväl inle för sin
del ansett det lämpligt att föreslå någon fix tid inom vilken verkställighet av
dom på avhysning skall genomföras. En föreskrift härom skulle tvinga
hyresvärden all under alla omständigheter söka genomföra avhysning inom
frislen och kan därför befaras snarare försvåra än förbättra hyresgästens
situation. Den hyresgäst som är angelägen om att få osäkerheten ur världen har
enligt vad beredningen påpekar möjlighet att begära hjälp av hyresgästförening
som kan råda honom till vad som bör göras i det uppkomna läget. De fall då
svaranden sitter kvar efter sex månader från domens meddelande utan att
uppgörelse har skett eller nytt hyresavtal skall anses ha uppkommit är också
antagligen ganska få. Beredningen har likväl, efter överläggning med representanter
för hyresvärds- och hyresgästorganisationer, ansett skäl föreligga att i de
situationer som här avses skall kunna ges längre anstånd med verkställigheten
än eljest. Bestämmelser härom har tagits upp som tredje stycke i 6 8 i 16 kap.

Remissyttrandena. Några
remissinstanser anser att möjligheten att få verkställighet av dom på avhysning
bör begränsas till viss tid från del exekutionstiteln meddelades. TUI dem hör
Svea hovrätt, länsstyrelsen i Jämtlands län och kronofogdeföreningen. Hovrätten
beaktar därvid främst att sökanden, sedan han har utverkat exekutionstitel, kan
hålla hyresgästen under konstant press och att gäldenärens fortsatta
hyresbetal-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 5 § 776

ning på ett onyanserat sätt, som synes strida mot
intentionerna i hyreslagen, blir avgörande för rätten att bo kvar.
Kronofogdeföreningen anför liknande skäl och åberopar däGämle arbetstekniska
hänsyn för sitt ställningstagande. Föreningen förordar, i likhet med
länsstyrelsen, att gränsen sätts vid sex månader från exekutionstitelns datum.

Till dem som i likhet med beredningen
är negativa till en fix tidsgräns inom vilken avhysningen måste ske hör
hovrätten för Västra Sverige. RSV, Hyresgästernas riksförbund och
fastighetsägareförbundet. RSV anser alt en bestämmelse om en sådan gräns skulle
kunna bli alltför drastisk och otänjbar samt leda tili; oacceptabla föQder i
vissa fall, t.ex. om sökanden av hänsyn till svaranden har dröjt med alt söka
verkställighet eller efter ansökan lämnat anstånd. Hyresgästernas riksförbund
håller visserligen med om att det ofta kan uppfattas som en besvärande
olägenhet all frågan om verkställighet av ett avhysningsbeslui hålls svävande
under en längre tid. Å andra sidan bör emellertid, som beredningen har påpekat,
ulsiktema att ell nytt hyresavtal skall anses ha uppstått öka ju längre tiden går
utan att avhysning påkallas. Em föreskrift att avhysning måsle begäras inom
exempelvis sex månader skulle därför möjligen kunna få en för hyresgästen
negativ effekt.

Fastighetsägareförbundet menar att
en bestämmelse av ifrågasatt slag sannolikt skulle vara mera till skada än till
gagn för hyresgästen. Enligt förbundet tar hyresvärdama all rimlig hänsyn i
verkställighetsärenden. 1 regel lämnas anstånd, när detta är befogat, och
landets fastighetsägareföreningar har i hithörande fall ett nära och förtroendefullt
samarbete med kronofogdama. En ansvarskännande hyresvärd torde inte år efter år
lämna anstånd i ett verkslällighelsärende och låta hyresgästen sväva i ovisshet
om sina planer. I sådana fall är det vanligt att man kommer överens om all
hyrestiden och uppsägningstiden skall förkortas i väntan på att hyresgästen
får annan bostad.

RSV förordar emellertid regler om
att ansökan kan förklaras förfallen när anstånd lämnats, i likhet med vad
beredningen föreslår beträffande utmätning i 5 kap, 10 8 andra och tredje
styckena, Lagtekniskt skulle delta kunna beaktas genom en hänvisning i 16 kap.
6 8 lill nämnda bestämmelser i 5 kap. Regler av liknande innehåll förordas
också av hovrätten för Västra Sverige, länsstyrelserna i Stockholms och
Gävleborgs län och TCO. Även Svea hovrätt och kronofogdeföreningen anser all
skäl kan anföras för en sådan begränsning.

Den av beredningen berörda frågan
huruvida nytt hyresförhållande skall anses ha uppkommit i fall då hyresgästen
fått sitta kvar i lägenheten efter domen tas upp av bl.a. RSV. Verket bemöter
beredningens uttalande alt nytt hyresavtal kan anses föreligga om svaranden har
fått sitta kvar i lägenheten och betalt sin hyra under någol år efler domen.
RSV anser för sin del att ett nytt hyresförhållande måste anses ha uppkommit
redan om svaranden vid den tidpunkt då verkställighet påkallas har erlagt den
hyres-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 5 § 111

skuld som han förpliktats utge saml därutöver betalat full
hyra några . månader. Om sökanden har låtit svaranden sitta kvar så lång tid
kan sökanden inle anses lida någon rättsförlust om han senare tvingas inleda
ett nytt rättsligt förfarande för all få svaranden avhyst. Vidare påpekar RSV
att företrädare finns för den uppfattningen att spörsmålet huruvida nytt
hyresförhållande har uppkommit inte kan prövas av kronofogdemyndigheten annat
än efler invändning från svaranden. Enligt verkels mening måsle myndigheten
anses kunna ex officio pröva denna fråga.

Föredraganden. Som framgär av
redogörelsen för beredningens förslag har en motion rörande frågan om
preskription av vräkningsulslag till 1972 års riksdag överiämnats till
beredningen för övervägande. Saken har vidare tagits upp i lagutskottets förut
nämnda betänkande 1975:22. Med anledning av vad kronofogdeföreningen anförde i
yttrande över motionen ansåg utskottet del behövligt att bestämmelser om
preskription av vräkningsulslag las upp i balken.

Frågan om preskription av
vräkningsulslag rör två olika situationer. Den ena föreligger när sökanden
begär verkställighet av sin exekutionstitel först efter läng tid. Del är i
första hand den situationen som beredningen har haft i länkarna och som den
föreslagna bestämmelsen om extra anstånd (16 kap. 6 8 tredje stycket
beredningsförslagel) avser all träffa. Vanligare är emellertid all sökanden
först begär verkställighet men sedan lämnar anstånd med verkställigheten, som
regel för korta perioder i taget. Den situationen är inte bara besvärande för
den vräkningsholade ulan förorsakar också åtskilligt merarbete för
kronofogdemyndigheten, som gång på gång får sätta ut och ställa in förrättning.

När verkställighet söks först lång
tid efler exekutionstitelns dag är, som beredningen framhåller, omsländighetema
ofta sådana att ett nytt hyresförhållande får anses ha uppkommit. Om sökanden
inle bryr sig om all söka verkställighet beror detta antagligen på att han
räknar med att situationen skall reda upp sig. De sociala myndigheterna kan ha
trätt emellan eller svarandens ekonomi stabiliserats på annat sätt. Hur lång
tid som skall förflyta innan ett nytt hyresförhållande skall anses ha uppkommit
beror naturligtvis på omständigheterna i det enskilda fallet. Beredningen har
som en riktpunkt uttalat att om svaranden har fått sitta kvar och betalat hyra
under något år utgör redan dessa omständigheter stöd för invändning om nytt
hyresförhållande. För egen del menar jag att om hyran betalas månadsvis, vilket
numera är det vanliga, får en avsevärt kortare lid anses tillräcklig i det
hänseendet. Har sökanden dröjt med att begära verkställighet sä länge som sex
månader och mottagit hyra för den liden bör detta normalt innebära att
svaranden har godtagits som hyresgäst igen. För att kronofogdemyndigheten skall
kunna pröva frågan huruvida ett nytt hyresförhållande har uppkommit måsle
förutsättas att svaranden gör påstående härom.

12 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 5 § 11%

Med den angivna utgångspunkten torde behovet av en
bestämd preskriptionstid inte vara särskilt påtagligt i nu aktuella fall. En
bestämd frist inom vilken verkställighet måste sökas har också obestridliga
nackdelar, främst därför alt den försvårar tillfälliga uppgörelser som skulle
kunna vara till fördel för svaranden. Skulle en sådan frist las in i
utsökningslagstiftningen bör den vidare göras; generell så att den täcker även
annan avhysning än från bostadslägenhet. Där är emellertid förhållandena mycket
växlande och del finns risk för att tillämpningen skulle bli alltför stelbent.
Jag är därför inte beredd att föreslå någon bestämd frist inom vilken verkställighet
av avhysning under alla omständigheter måsle sökas.

Vad jag sagt nu kan i viss utsträckning anföras
även mot den av beredningen i 16 kap. 6 8 tredje stycket föreslagna
bestämmelsen om extra anstånd när exekutionstiteln är av äldre datum. Med hänsyn
härtill och lill den i departementsförslaget vidgade generella
anståndsmöjligheien anser jag, som tidigare nämnts, inte alt del finns
tillräckliga skäl alt i balken ta upp någon motsvarighet lill beredningens
förslag på den punkten.

1 den andra situationen, dvs. då verkställighet har
sökts men sökanden därefter lämnar anstånd, är situationen delvis en annan. Den
press sökanden kan utöva på svaranden är här mer omedelbar och hårdare. Som Jag
nyss har antytt uppkommer åtskilligt merarbete för kronofogdemyndigheten om
anstånd lämnas vid upprepade tillfällen för en kort tid i taget. Myndigheten
kommer då också i praktiken att fungera som indrivare av den löpande hyran,
vilket inte är meningen. Dessa olägenheter torde emellertid kunna minskas genom
att myndigheten ges befogenhet att efter diskretionär prövning förklara ansökan
förfallen när anstånd har lämnats under viss tid. Myndigheten kan därigenom
komma till rätta med sökande som missbrukar anståndsmöjligheten och ulnytQar
kronofogdemyndigheten för indrivning av hyran. Svarandens ställning torde med
en sådan bestämmelse inle komma alt försämras.

1 enlighet härmed sägs i förevarande paragraf alt
om sökanden lämnar anstånd med avhysningen och anståndet fortfar över sex
månader, kan ansökningen förklaras förfallen. Ansökningen förfaller alltså inle
automatiskt vid sexmånaderstidens utgång. Enligt förslaget fär kronofogdemyndigheten
från fall till fall pröva om ansökningen skall förklaras förfallen. Normalt bör
detta ske, men sökanden kan undantagsvis ha haft fog för att medge anstånd som
striicker sig över sex månader.

Det bör påpekas att kronofogdemyndighetens beslut
enligt 5 8 att ansökan om avhysning är förfallen inte i och för sig inverkar på
hyresförhållandet eller på exekutionstitelns giltighet. Sökanden kan sålunda
återkomma med ny ansökan om avhysning, gmndad på samma exekutionstitel. När så
lång tid har förfllutit som anges i bestämmelsen utan att avflyttning har ägt
rum, torde emellertid som har nämnts tidigare nytt hyresförhållande ofta ha
uppkommit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 6 § 779

6 8 Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för
kronofogdemyndigheten att vidta vissa praktiska åtgärder som föranleds av
avhysningen. Den motsvarar delvis 16 kap. 5 8 beredningens förslag.

Gällande räti. 1 UL finns inte
några bestämmelser om vad som åligger utmätningsmannen resp. sökanden vid
avhysning. På åtskilliga håll torde kronofogdemyndigheten kräva att sökanden
själv ombesörjer alt behövlig flytlningshjälp finns till hands, ibland också
att sökanden tillhandahåller lämpligt utrymme för placering av egendomen. 1 199
8 UL finns vissa bestämmelser om kostnaderna vid bl.a. avhysning. Kostnad som
inte kan tas ut av svaranden skall betalas av sökanden, som också är skyldig
alt förskotlera kostnaden om det begärs av utmätningsmannen.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att frågan hur långt kronofogdemyndighetens befogenhet sträcker sig
när det gäller att anlita utomstående för verkställighetsåtgärder, som inte
kan utföras av kronofogdemyndighetens egen personal, hänger samman med frågan
vilka åtgärder som innefattas i själva verkställigheten. Vid uttagande av lös
egendom är sålunda kronofogdemyndighetens primära uppgift att skilja svaranden
från besittningen av det han innehar samt överlämna egendomen lill sökanden.
Kronofogdemyndigheten har inte någon skyldighet att vårda godset för sökandens
räkning. 1 princip ankommer det på sökanden att själv omhänderta sin egendom
så snart svaranden har skilts från besittningen. På liknande sätt ankommer det
vid avhysning i princip pä svaranden att .själv la vara på sin egendom.
Förrättningen gäller i allmänhet avhysning av hyresgäst och går då ut på att
avlägsna svarandens tillhörigheter - och eventuellt honom själv m.fl. - från
den förhyrda lägenheten och fastigheten. Förrättningsmannen anses inte skyldig
att därefter ta vård om egendomen för svarandens räkning. Det är dennes sak
alt sörja för sina lillhörigheler så alt de inte kommer bort eller skadas.

Beredningen påpekar att frågan hur
del skall förfaras med egendomen efler avhysningen många gånger är praktiskt
svårlöst. Den som har avhysts från en lägenhet har kanske ingenstans att la
vägen eller saknar medel till borttransport av sitt bohag m.m. All hans
tillhörigheter blir Slående t.ex. på trottoar utanför fastigheten är inle
lämpligt. Enligl 2 8 allmänna ordningsstadgan (1956:617) får över huvud allmän
plats som avses där inte utan tillstånd begagnas för upplag eller avstjälpning.
Och sökanden torde knappast vara skyldig alt ställa utrymme till förfogande.

Enligt beredningen får det i
princip åvila de sociala myndighetema att, under de förutsättningar som eQest
gäller för socialhjälp, ekonomiskt bistå svaranden med borttransport och
eventuell förvaring av egendomen,-i den mån han inle kan ordna den saken själv.
Detta torde i allt fall gälla vid avhysning från bostadslägenhet. Enligt vad
beredningen har inhämtat förekommer del också på sina håll att kommunal
myndighet medverkar, bl.a. med behövlig förvaring i magasin under viss tid. Så
är t.ex. fallet i Stockholm där emellertid sökanden brukar få förskotlera
kostnaden för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 6 § 780

transport
till kommunens förvaringslokal och för viss kortare tids förvaring där.
Kostnaderna för fortsatt förvaring debiteras ägaren. Om denne inte har avhämtai
sina lillhörigheler när viss frist har gått ut, säQs dessa. Behållen
köpeskUling används i första hand till all betala de kostnader som debiterats
ägaren. Förfarandet har utvecklat sig utan stöd av författningsbestämmelser och
det har satts i fråga humvida försäQning i angiven ordning är lagligen
tillålen. Beredningen erinrar i sammanhanget om att i 12 kap. 27 a 8 JB finns
bestämmelse angående egendom som hyresgäst har lämnat kvar i lägenheten efler
alt själv ha flyttat därifrån.

Beredningen framhåller alt det allmänna inte kan
anses skyldigt att biträda en insolvent svarande i ,illa fall av avhysning.
Sådan skyldighet kan l.ex. knappast länkas föreligga när svaranden är juridisk
person eller näringsidkare och han skall avhysas med inventarier och lager från
en fabriksfastighei. I fall då det allmänna inle ingriper och hjälper svaranden
torde på sina håll förekomma att kronofogdemyndigheten vägrar alt genomföra
avhysning om inte sökanden förskoiterar kostnaden för transport till
förvaringslokal och viss tids förvaring. Ett sådant krav bygger på tankegången
att egendomen ini:e kan placeras på gatan och att transport till annan plats
därför är ett nödvändigt led i verkställigheten.

Beredningen betonar vikten av alt skilja mellan
kronofogdemyndighetens befogenhet att vidta nödvändiga eller önskvärda
åtgärder, på ena, samt skyldigheten för sökanden att förskottera kostnaden, på
andra sidan. 1 första stycket av 16 kap. 5 8 av beredningens förslag fastslås
kronofogdemyndighetens befogenhet att vid olika former av verkställighet,
inkl. avhysning, i mån av behov anskaffa transportmedel, hyra utrymmen för
förvaring och vidta andra åtgärder som föranleds av verkställigheten.
Bestämmelsen avser att ge kronofogdemyndighet de praktiska hjälpmedel som
behövs för all verkställigheten skall kunna ske på ell sätt som vid nutida
förhållanden kan anses godtagbart inte bara från rent exekutiva ulan även från
vidare synpunkter. Även försäkring skall kunna tecknas, om det anses behövligt.

Beredningen framhåller att en del av nu nämnda
åtgärder inte är nödvändiga för alt själva verkställigheten skall kunna
genomföras ulan väsentligen avser att skydda svaranden rnot föriust vid
avhysning. Det gäller förhyrandet av och transport till förvaringslokal samt
försäkring. Enligt beredningens mening är det inte rimligt alt sökanden skall
vara skyldig att svara för kostnaden för alla åtgärder som här kan vara i och
för sig välmotiverade. Han har ju inle någon förpliktelse attsöGa för
svarandens tillhörigheter. Om sökanden åläggs att anvisa utrymme för lagring
inom den egna fastigheten, uppnår han inte vad avhysningen skall leda lill,
nämligen alt avlägsna svarandens tUlhörigheter därifrån. Att sökandens
förpliktelse beträffande kostnadema begränsas får emellertid inle hindra alt
andra av sociala skäl behövliga åtgärder vidtas genom kronofogdemyndighetens
försorg. 1 den mån kommunen inte är skyldig att ingripa bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 6 § 781

kronofogdemyndigheten få vidta sådana åtgärder på slatens
bekostnad, med rält för statsverket att söka åter kostnaden av svaranden.
Oftast saknar svaranden tillgångar som kan användas till betalning av
kostnaden. Denna får i så fall stanna på statsverket i den mån åtgärdema har
gått ulöver vad sökanden varit skyldig att svara för.

Enligt beredningen kan i fråga om
avhysning från förhyrd lägenhet verkställigheten från sökandens synpunkt
betraktas som avslutad när den förhyrda lägenheten och därtiU hörande
biutrymmen har blivit tömda och befintlig egendom avlägsnad från fastigheten.
Eftersom män av andra skäl inte kan nöja sig med att ställa egendomen på gatan
kan man göra gällande att det, om sökanden inte frivilligt erbjuder utrymme för
uppställning inom fastigheten, är en praktiskt sett ofrånkomlig åtgärd för
verkställighetens genomförande all egendomen förs lill annan plats som står
till buds, eventuellt till ny lägenhet som kommunen har erbjudit svaranden
eller denne själv förhyrt. Oavsett om denna transport av nämnda skäl är ofrånkomlig
eller inte anser beredningen inte tillräckligt motiverat att sökanden skall
svara för kostnaden och på det sättet i praktiken nödgas slutligt bekosta inle
bara själva utrymningen ur lägenheten utan även svarandens flyttning lill annan
lägenhet resp. transporten till särskild förvaringsplats. Sökanden har ju i allmänhet
inte någon utsikt att återfå sitt utlägg av svaranden (och än mindre av
kommunen).

En rimlig ordning synes enligt
beredningen vara att kronofogdemyndigheten på förhand lar kontakt med
vederbörande sociala myndighet och påkallar dess ingripande. Om det anses
praktiskt behövligt, kan det övervägas att genom författningsändring ge
kronofogdemyndigheten uttrycklig befogenhet alt göra framställning om
socialhjälp på svarandens vägnar. Socialhjälp bör under vanliga förutsättningar
kunna utgå för transportkostnaden och eventuellt behövlig särskild förvaring
av svarandens egendom. Ofta får kommunen ordna en ny bostad. Om detta redan
skett, kan egendomen föras direkt till den nya lägenheten. I andra fall får
egendomen, om kommunen har ordnat med förvaringslokal för hithörande ändamål,
föras till den lokalen. Om annan lokal behöver hyras, kan även kostnaden därför
tänkas böra utgå i form av socialhjälp. Vare sig egendomen förs lill ny
bostadslägenhet eller tUl förvaringslokal bör kronofogdemyndigheten lämpligen
förskottera kostnaden för åtgärden. Detta gäller inte bara fall då socialhjälp
kan påräknas ulan även när sådan hjälp av den ena eller andra anledningen är
utesluten. Däremot bör det enligl beredningen inte åligga sökanden att
förskottsvis eller i annan ordning svara för mer än kostnaden för själva
utrymningen av den förhyrda lägenheten.

Beredningen, som påpekar att det
nyss anförda främst haft avseende på avhysning från bostadslägenhet, behandlar
härefter avhysning från industrilokal e.d. eller från arrenderad faslighet.
Sådan avhysning är, framhåller beredningeni mindre vanlig men erbjuder liknande
och i före-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 6 ii 782

kommande fall ibland svårare problem, t.ex. om
djurbesättning ingår i ilen egendom som skall avlägsnas. Någon gång kan även
här socialhjälp vara påkallad, t.ex. om avhyst arrendator måste få hjälp till
ny bostad. Au sådan avhysning som här nämnts kan vara väsentligt mera
komplicerad än avhysning från bostadslägenhet synes inte utgöra något skäl att,
utöver kostnaden för själva utrymningen av lokalen eller fastigheten, belasta
sökanden med transport- eller förvaringskostnader. Man kan här tänka sig alt
kronofogdemyndigheten, om inte nägot bättre alternativ slår lill buds. sluter
deposiiionsavtal med sökanden om att maskiner m.m. får stanna i dennes förvar
mot lämplig ersättning.

När svarandens egendom l~örs lill
särskild förvaringslokal eller deponeras hos sökanden, får. depositarien (dvs.
lokalens innehavare) retentionsrätt för depositionsavgiften Qfr 12 kap. 8 8
HB). Beredningen ämnar föreslå att i 12 kap. HB införs bestämmelse som, i fall
då 12 kap. 27 a 8 andra stycket JB inte griper in, ger retinenten befogenhet
att om depositionsavgiften inte betalas sälja egendomen i samma ordning som
gäller när hantverkare har retentionsrätt (se numera Utsökningsrätt XIII s. 48
och 172). Retentionsrätten medför förmånsrätt enligt 4 8 2 förmånsrättslagen.
Reglerna om beneficium hindrar enligl 6 kap. 12 8 i förslaget inte att egendomen
utmäts för retinenlens fordran.

Frågan i vad mån sökanden skall
vara skyldig alt vidkännas kostnader som nu avses regleras i 18 kap.
beredningsförslaget. Enligl 18 kap. 5 8 är sökanden inte skyldig att svara för
kostnad för transport från fastigheten eller för hyra av förvaringslokal eller
för annan åtgärd som väsentligen avser att skydda svaranden mot förlust.

Beredningen framhåller att sättet
för genomförande av åtgärder som avses i 16 kap. 5 8 är av vikt inte bara från
kostnadssynpunkt. Innan kronofogdemyndigheten fattar beslut i frågan bör därför
parterna höras när det kan vara av betydelse för dem. En bestämmelse härom har
tagits upp i andra stycket av paragrafen.

Remissyttrandena. Svea hovrätt
påpekar i fråga om första stycket att det inle klart framgår huruvida den
befogenhet som tillerkänns kronofogdemyndighet samtidigt innebär en
motsvarande skyldighet att la till vara svarandens intressen.

Flera remissinstanser erinrar cm de
svårlösta praktiska problem som ofta är förknippade med avhysning. RSV anför
sålunda att det endast i större distrikt torde förekomma att svarandens
lillhörigheler kan transporteras till kommunalt magasin. När del gäller mindre
distrikt torde man i nuläget inte kunna påräkna kommunens medverkan i annan
omfattning än att socialmyndigheten i vissa fall anskaffar ny lägenhet eller
eljest något tillfälligt förvaringsrum för svarandens egendom. Rutinema inom
distrikten för alt genomföra avhysning har också gestaltat sig olika. De
flesta kronofogdemyndigheter lär fordra att sökanden själv ombesörjer att
manskap och transportmedel anskaffas för utflyttning av svarandens till-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 6 § 183

hörigheter
samt transport av dessa till förvaringsutrymme som sökanden får tillhandahålla.
Sökanden får i regel förskottera samtliga kostnader. Kan tillhörighetema inte
placeras någonslans, blir det omöjligt för kronofogdemyndigheten alt
verkställa avhysningen. Även i de slörre distrikten där kommunen bistår med att
tillhandahålla förvaringsrum lär sökanden få förskotlera kostnaden för
avhysning och transport samt, t.ex. i Stockholm, kostnaden för viss tids
magasinshyra. RSV ansluter sig till beredningens mening att sökanden inte bör
anses skyldig att bekosta annat än själva utrymningen av lägenheten eller
fastigheten. En ovillkorlig fömtsättning för all beredningens syften skall
kunna realiseras är att kom-munema genom lagstiftning åläggs alt i samtliga
förekommande fall omhänderta och förvara egendomen samt att kommunerna svarar
för transport- och förvaringskostnaderna i den mån dessa inte kan tas ut av svaranden.
Detta bör givetvis i första hand gälla det stora flertalet fall av avhysning
frän bostadslägenhet där kommunen har plikt all handla enligt
socialhjälpsnormerna men bör tillämpas ocksä i flertalet övriga fall av
avhysning.

Även TCO. kronofogdeföreningen och länsstyrelsen i
Jämtlands län är inne på att kommunerna lagstiftningsvägen bör åläggas alt ta
hand om avhyst egendom. Länsstyrelsen anser dock att sådan skyldighet inte
torde kunna åläggas kommun när det gäller t.ex. avhysning från industrifastighet.
Länsstyrelsen i Ålvsborgs län förordar att kostnaderna förde åtgärder som
kronofogdemyndigheten vidtar under vissa förhållanden skall kunna stanna på
statsverket. Föreningen instämmer helt i beredningens intention att föreslå
ändring i 12 kap. HB så all depositarien får rätt att för ogulden
deposilionsavgift säQa omhändertagen egendom. TCO menar att denna fråga bör
regleras efter förebild av bestämmelsema i 12 kap. 27 a 8 andra stycket JB.

Vad gäller omfattningen av kronofogdemyndighetens
åliggande i samband med avhysning ställer sig flera remissinstanser tveksamma
tUl den föreslagna bestämmelsen i första stycket och de uttalanden beredningen
har gjort i anslutning till denna. RSV anser att det bör kunna åligga
kronofogdemyndigheten att i samarbete med kommunerna anskaffa
handräckningsmanskap och transportmedel, men myndigheterna bör inte belastas
med någon annan form av "speditionsverksamhet" beträffande göromål
som efter avhysningsförrättning kan anses nödvändiga för att ta till vara svarandens
intressen och som föQaktligen faller utom ramen för den exekutiva verksamheten.
Verket understryker att kronofogdemyndigheten inte får göras ansvarig för
transport och förvaring efler verkställd avhysning. Kronofogdeföreningen har i
stort sett samma uppfattning. Föreningen ställer sig i likhet med
länsstyrelsen i Ålvsborgs lån avvisande till beredningens tanke att
kronofogdemyndigheten skulle ges befogenhet alt göra framställning om
socialhjälp på svarandens vägnar.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län ifrågasätter om inte kronofogde-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 6 § 784

myndighetens
åtgärder för alt skydda svaranden mol förlust vid avhysning bör inskränka sig
till att underrätta vederbörande sociala myndighet och kommunala
bostadsförmedling om förestående avhysning. TCO anser att kronofogdemyndigheten
inte bör belastas med att hyra utrymmen för förvaring och vidta andra åtgärder
som föranleds av verkställigheten eller att teckna försäkring. Endast
anskaffande av transportmedel och rapportering till socialmyndigheterna bör
ankomma på kronofogdemyndigheten. Advokatsamfundet godtar beredningens förslag
och anser alt det i förening med koslnadsbeslämmelserna i 18 kap, 5 8 innebär
en tUlfredsställande lösning av problem som i praktiken har vållat stora praktiska
svårigheter.

Föredraganden. I förevarande paragraf ges
kronofogdemyndigheten befogenhet att vidta sådana för verkställigheten
behövliga åtgärder som det i princip ankommer på svaranden att betala.
Paragrafen bör ses i samband med kostnadsbestämmelserna i 17 kap. Där anges
bl.a. i vad mån sökanden skall vara skyldig att fiirskottera sådana kostnader.
Paragrafen ger ocksä en, lät vara i/idirekt, beskrivning av hur
verkställigheten i praktiken kan gå lill.

Som har påpekats tidigare föranleder många vräkningsulslag
inte några åtgärder från kronofogdemyndighetens sida. Ofta flyttar svaranden
självmant. Kommunen har också ytterst ett ansvar för att svarandens bostadsfråga
löses, om han inle kan ordna saken själv. Särskilt om kommunen kopplas in på
ett tidigt stadium brukar saken kunna ordnas under hand på ett
tillfredsställande sätt. Många vräkningsdrabbade är fö. redan föremål för
kommunens omsorg.

Det finns emellertid fall då verkställighet av
olika skäl måste ske innan svarandens bostadsfråga har fått någon definitiv
lösning. Så kan vara fallet om svaranden inte vill medverka eller han inle viU
godta en erbjuden ersättningslägenhet. Hänsynen till andra hyresgäster kan
också motivera en snabb
verkställighet, t. ex. om nytQanderätten har förverkats på gmnd av störande
levnadssätt e. d. Vidare finns den kategori av avhysningar som inte avser
bostad och där kommunen i allmänhet inle har någon skyldighet att hjälpa till.
1 alla dessa fall uppkommer frågan vad som skall ske med svarandens
tillhörigheter när han inte kan eller vill ta hand om dem själv.

Frågan har behandlats av beredningen i anslutning
till 16 kap. 5 8. Jag kan på de flesta punkter ansluta mig till vad beredningen
anfört härom. Det är tydligt alt det av flera skäl inte kan godtas att avhyst
egendom ställs upp på gårdsplan, gata, gångbana eller annan liknande plats på
eller utanför fastigheten. Egendomen måste i stället tas om hand på lämpligt
sätt. Det kan emellertid inte anses rimligt att sökanden skall behöva ställa
förvaringsutrymme till förfogande för att avhysningen skall kunna genomföras.

Flera remissinstanser har framhållit alt en
förutsättning för att beredningens syften skall kunna realiseras är att
kommunerna åläggs skyldighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 6 § 785

att omhänderta och förvara avhysl egendom. 1 första hand
skulle delta gälla avhysning från bostadslägenhet. Bl.a. RSV förordar dock att
samma ordning får gälla även flertalet övriga fall av avhysning.

Kommunförbundels tidigare berörda
undersökning (se under kapitelrubriken) omfattade bl.a. frågor huruvida
kommunerna hade särskilda lägenheter för tillfällig hjälp åt vräkningsdrabbade
och i vad mån det fanns kommunala magasin att tillgå för förvaring av avhyst
egendom. Det framkom att en del kommuner hade egna fastigheter där enskilda
personer eller familjer kunde placeras när ingen annan ville upplåta bostad. 1
en kommun hade det allmännyttiga bostadsföretaget åtagit sig att svara för att
kommunens vräkningsdrabbade hade någonstans all bo. En del kommuner hade
tillgång till "holellhem". dvs, bostäder med viss service och
tillsyn. Tillfälliga lösningar i form av inhysning på hotell eller pensionat
förekom också. Fyra av de tio tillfrågade kommunerna kunde magasinera bohag i
egna lokaler. Ingen av dem hade dock särskilda lokaler för ändamålet utan
använde sig av t.ex. kallar- och vindsutrymmen i skolor och ålderdomshem. 1
övrigt använde sig kommunerna av flytt-firmors eller bostadsföretags magasin. 1
sådana fall kunde det inträffa att svaranden krävdes på magasinshyra, som han i
sin tur sökte socialhjälp för.

När avhysning sker från
bostadslägenhet får det anses ingå i kommunens allmänna skyldigheter enligl
lagen (1956:2) om socialhjälp alt vid behov biträda med magasinering av egendom
som svaranden inte kan ta hand om själv. Kommunförbundets undersökning visar
att kommunerna också i hög grad känner sitt ansvar i dessa fall. Tanken att
kommu-nema skulle ta ansvar för egendomen även när avhysning sker från annat än
bostad är emellertid knappast realistisk. En sådan uppgift torde endast
undantagsvis falla inom ramen för kommunernas verksamhet.

Enligt min mening kan
verkställigheten inte anses avslutad förrän egendomen har omhändertagits på
lämpligt sätt. Ansvaret för all sä sker måste ytterst vila på
kronofogdemyndigheten. Det bör alltså ankomma på myndigheten att ombesörja att
det finns handräckningsmanskap och transportmedel lill förfogande när
förrättningen skall äga rum samt att det då också är klart vart egendomen skall
föras. 1 sist nämnda hänseende måste kronofogdemyndigheten försöka få ell så
nära samarbete med kommunen som möjligt. I första hand bör egendomen föras till
ny bostad eller lokal som står lill buds. Skulle denna bli tillgänglig först
någon lid efler del alt verkställighet har påkallats, bör kronofogdemyndigheten
i första hand ge anstånd med verkställigheten enligt 4 S departementsförslaget.
Endast om anständstiden inle räcker lill och sökanden inte är villig att ge
ytterligare anstånd, bör alternativet med magasinering av egendomen väQas.
Egendomen bör också magasineras om det kan antas alt någon ny bostad eller
lokal inte blir aktuell.

Det förekommer emellanåt att svaranden inte har något
intresse av att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 6 § 786

behålla egendomen. Bedöms egendomen sakna värde bör den
med svarandens medgivande kunna transporteras direkt liU avsQälpningspIats.
Lämnas inte sädant medgivande eller bedöms egendomen ha ell värde som kan läcka
förvaringskostnaderna, bör den magasineras. I fall då kommunen inte ålar sig
magasineringen får kronofogdemyndigheten söka finna någon annan för den
uppgiften. 1 enlighet med vad beredningen förordat ämnar Jag senare föreslå
bestämmelser som ger depositarie befogenhet att efter viss tid sälja egendomen
till täcNuing av depositionsavgiften. Eventuellt underskott skall i första
hand svaranden stå för. I andra hand får staten träda till.

Principen alt verkställigheten inle
skall anses avslutad förrän egendomen har omhändertagits på lämpligt sätt bör
slå igenom inle bara när det gäller kronofogdemyndighetens ansvar för transport
och magasinering utan även i fräga om sökandens ansvar i koslnadshänseende. 1
motsats till beredningen anserjag att sökanden i förhållande till statsverket
bör svara även för kostnad för transport till ny lägenhet eller lill magasin
eller annat lämpligt förvaringsutrymme. Däremot bör sökanden inle vara skyldig
all svara för magasinshyra eller annan avgift för förvaring av egendomen (se
vidare under 17 kap. 3 8).

Det kan länkas att svaranden har
skaffat ny bostad på annan ort än den där verkställigheten äger rum. Den
avhysta egendomen bör då företrädesvis transporteras direkt till den nya
orten. Del synes rimligt att sökanden får ansvara för transportkostnaden om
transporten äger rum inom en normall stor kommun. 1 andra fall bör sökandens
ansvar begränsas (se under 17 kap. 3 8)

Några remissinstanser har ställt
sig kritiska till att kronofogdemyndigheten belastas med göromål som anses
nödvändiga för att ta till vara svarandens intressen men som faller utom ramen
för den exekutiva verksamheten. Departementsförslaget utgår emellertid som jag
tidigare anfört från att sökanden inte skall behöva vara verksam l.ex. genom
att tillhandahålla transportmedel eller förvaringsutrymme. Det är i stället
kronofogdemyndigheten som har det yttersta ansvaret för att de praktiska
förutsättningarna för avhysningens genomförande föreligger. Det finns
emellertid inle någonting som hindrar att sökanden ombesöGer något eller några
av de praktiska momenten om han hellre vill det och kronofogdemyndigheten
anser det lämpligt. Sökanden kan sålunda ha intresse av att själv tillhandahåUa
transportmedel, eftersom han löper stor risk att slutligt få stå för kostnaden.

Som beredningen framhåller
uppkommer ibland särskilda svårigheter vid avhysning av näringsidkare. Inte
minst komplicerad kan verkställigheten vara när i egendom ingår en
djurbesättning. Även här måste emellertid utgångspunkten vara alt sökanden har
rätt att fä verkställigheten genomförd ulan all behöva anvisa någon plats dit
egendomen kan föras. 1 viss utsträckning kan möjligheten att magasinera
egendomen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 7 § ISl

komma
lill användning. Man kan också tänka sig alt levande djur deponeras hos en
lantbrukare i trakten, om det finns utsikter att svaranden senare kan la hand
om dem. Finns inte någon annan utväg måsle emellertid kronofogdemyndigheten ha
rätt att sälja egendomen eller, om den saknar försäQningsvärde, skaffa undan
den. Bestämmelser härom har tagits upp i 7 8. Bestämmelsema föreslås gälla
endast när avhysning skall ske från annat än bostad.

Departementsförslaget innebär att ökade
förpliktelser läggs på kronofogdemyndigheten när det gäller att organisera
genomförandet av avhysningsförrättning. Myndigheten får emellertid inte något
ökat ansvar för den egendom som omfattas av avhysningen. Enligl 3 kap. 2 8
skadeståndslagen svarar staten för bl.a. sakskada och ren förmögenhelsskada
som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för
vars fullgörande staten svarar. I vad mån det därutöver finns ett längre gående
ansvar för skada på egendom som har omhändertagils vid exekutiv förrättning är
något ovisst Qfr prop. 1972:5 s. 267 och 358 samt Justitieombudsmännens
ämbetsberättelse år 1973 s. 350). Statsverkets ansvar för egendomen torde som
regel upphöra när avhysningsförrätt-ningen är avslutad. Del kan dock inte
uteslutas att ansvaret någon gång skulle kunna utsträckas till magasinerad
egendom, nämligen om vårdslöshet med avseende på valet av förvaringsutrymme
eller förvaringsmetod kan läggas kronofogdemyndigheten till last.

I beredningens förslag ingår en uttrycklig
bestämmelse om att kronofogdemyndigheten får teckna försäkring. Denna
bestämmelse har utgått i departementsförslaget. Det finns enligt min mening
inte tillräckliga skäl för kronofogdemyndigheten alt ta något ansvar för alt
egendom som är föremål för avhysning är försäkrad mot skada.

7
8 Paragrafen ger kronofogdemyndigheten befogenhet alt vid avhysning från annat
än bostad säQa eller förstöra egendom, om inte svaranden kan la hand om den
eller lämpligt förvaringsutrymme kan anskaffas. Någon motsvarighet finns inte i
beredningens förslag.

Föredraganden. Frågan hur det skall förfaras med
den avhysta egendomen är ofta särskilt svårlöst vid avhysning från annat än
bostad. I sådana fall torde endast undanlagsvis inträffa att svaranden kan få
hjälp med en ersättningslokal genom socialmyndighets försorg. Magasinering av
t.ex. maskiner som har använts i industriell verksamhet är inte så lätt att
ordna. 1 vissa kommunala magasin, såsom i Stockholm, mottas inle egendom som
har nämnts nu. Som har framhållits tidigare är problemen särskilt framträdande
i fall då en djurbesättning ingår i den avhysta egendomen. Att deponera ett
slörre antal levande djur hos annan är som regel mycket kostsamt, om det över
huvud tagel är möjligt.

Det torde få godtas att de särskilda svårigheter
som kan föreligga i nu avsedda fall kan medföra en viss fördröjning av
verkställigheten. Denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 7 § 788

måste
emellertid förr eller senare få ha sin gång. Slår inte någon annan lösning till
buds bör egendomen därför få säQas eller, om den saknar försäljningsvärde,
förstöras. Redan nu torde ett sådant förfarande tillämpas någon enstaka gång.
även om uttryckligt lagstöd saknas Gfr Svensk Jurisllidning 1975 s. 69, se även
justitieombudsmännens ämbetsberättelse 1969 s. 325).

I första stycket första meningen av 7 8 sägs alt om
avhysning skall ske från annat än bostad och svaranden inte kan omhänderta
egendomen eller lämpligt förvaringsutrymme anskaffas, får kronofogdemyndigheten
förordna att egendomen skall säljas. Förordnande bör meddelas så snart del slår
klart att de angivna förutsättningarna föreligger och senast när lid för
anstånd som kronofogdemyndigheten har beviljat enligt 4 8 gått lill ända.
Beslutet om försäQning fär överklagas, men försäljningen äger rum utan hinder
härav såvida inle överinstansen förordnar om inhibition, se 2 kap. 19 8 och 18
kap. 17 8. Kan egendomen antas sakna försäljningsvärde, får
kronofogdemyndigheten enligl andra meningen i första stycket i stället förordna
att egendomen skall förstöras.

Enligl andra stycket skall svaranden underrättas
innan beslut enligt första stycket meddelas. Han skall givetvis också få
tillfälle att framföra sina synpunkter i frågan.

Försäljningen skall enligt tredje stycket i
paragrafen äga rum i den ordning som gäller för utmätt lös egendom i allmänhet.
Bestämmelserna i 8 och 9 kap. i balken skall sålunda tillämpas i den mån del
låter sig göra. Undantag har emellertid föreskrivits från tiUämpning av
bestämmelsen i 9 kap. 4 8 första stycket, enligt vilken inrop vid auktion inte
får godtas om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.
Försäljning som nu avses skall alltså inte hindras av att vid auktionen avges
bud som understiger vad som kan anses som varans marknadsvärde.

I övrigt innebär förevarande iredje stycke föQande.
FörsäQningen skall ske genom kronofogdemyndighetens försorg (8 kap. I 8 första
stycket) och i allmänhet på offentlig auktion (9 kap. I 8 första stycket).
Auktion kan hållas av kronofogdemyndigheten, men myndigheten får också anlita
annan (9 kap. 1 8 andra stycket). Egendomen får också säQas under hand under
vissa förutsättningar (9 kap. 8 8 första stycket). FörsäQningen skall ske utan
onödigt dröjsmål, men anstånd får beviQas (8 kap. 3 8). Tredje mans rätt i
egendomen skall beaktas (8 kap. 10-13 88), Säljs egendomen på aukfion, skall
denna kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Svaranden och annan känd
sakägare skall underrättas särskUt (9 kap, 2 8) men någon anledning att
underrätta sökanden torde inle föreligga. Inropad egendom skall betalas genast,
men anstånd kan ges om handpenning lämnas (9 kap. 5 8 första stycket). Nytt
utrop kan komma alt äga rum och inrop bli ogiltigt under vissa förutsättningar
(9 kap. 5 8 andra och tredje styckena). När inrop har blivit ogiltigt skall
handpenningen tas i anspråk för vissa ändamål (9 kap. 7 8 första stycket).
Egendom som innehas under förbehåll om åter-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 8 § 789

laganderätt får säljas endast om köpeskillingen förslår
till betalning av tredje mannens fordran eller denne samtycker lill försäQning
med förbehåll för hans återtaganderätt (9 kap. 9 8).

Egendom som tillhör annan än
svaranden får inte säljas enligl förevarande paragraf Agaren skall givetvis
underrättas och beredas tillfälle att hämta ut egendomen. Motsvarande bör gälla
annan delägare när fråga är om samägd egendom. Det kan tänkas att svaranden
såsom handpant innehar egendom som han i fortsättningen inte kan la hand om,
t.ex. en ridhäst. Egendomen kan i sådant fall inte återlämnas till ägaren ulan
alt panträtten går förlorad. Denne bör förmås att lämna annan säkerhet i
stället.

När egendom har sålts enligt
förevarande paragraf bör av influtna medel tas ut kostnaden för försäljningen.
Enligl 17 kap. 3 8 andra stycket svarar sökanden inle gentemot statsverket för
vissa där angivna förrättningskostnader. Sådan kostnad bör utgå före övriga
förrättningskostnader. En bestämmelse härom finns i 17 kap. 8 8 tredje stycket.
Uppkommer överskott skall det givetvis redovisas till svaranden.

8 8 Paragrafen innehåller bestämmelser rörande
verkställighet av avhysning i förhållande till inneboende eller annan tredje
man. Den motsvarar 16 kap. 7 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Förordnande om
avhysning av nytQanderättshavare verkställs enligl praxis även mot den till
vilken nylGanderättshavaren i sin tur har upplåtit nytGanderätt till egendomen
(subkonduklor), såvida inte denne kan åberopa en självständig rätt.
Subkonduklorn är dock regelmässigt beroende av att andrahandsupplåtaren
(sublokator) har en rättsligt sanktionerad rätt mot fastighetsägaren. SärskUd
vräkningsansökan mol subkonduklorn krävs inte.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller alt frågan i vad mån exekutionstitel kan verkställas även mot
tredje man har stor praktisk betydelse beträffande avhysning. Beredningen
föreslår i 16 kap. 7 8 första stycket en bestämmelse i ämnet som nära ansluter
till rådande praxis beträffande avhysning. Bestämmelsen innebär alt avhysning
får genomföras även mot tredje man som hindrar sökanden i utövningen av hans
rätt - dvs. att komma i besittning av lägenheten eller fastigheten - men endast
under förutsättning alt del är uppenbart att tredje mannen saknar fog för att
motsätta sig verkställighetens genomförande.

Till dem som enligt regeln kan
avhysas hör enligt beredningen i första rummet svarandens familj och anställda.
De måste givetvis lämna lägenheten, om de inte kan åberopa någon särskild
rättsgmnd som ger dem rätt att sitta kvar. Delsamma gäller inackorderade
personer och andra som av en hyresgäst hyr möblerat rum. Dessa fall är
regelmässigt klara. I andra situationer kan verkställighetsfrågan vara mer
oviss.

Enligl beredningen är det inte ovanligt att hyresgäst av
någon anledning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 8 § 790

lämnar lägenheten och att någon samboende stannar kvar och
svarar för hyran. Den kvarboende gör i sådana situationer ofta gällande all han
har fått en självständig rätt mot hyresvärden, och detta kan också ibland vara
riktigt. En vräkningsdom mol den ursprungliga hyresgästen kan då sakna laga
verkan mol den som har fått bo kvar i lägenheten. Beredningsförslagel skiQer
här - i likhet med rådande praxis - mellan fall då subkonduklorn inle kan visa
något fog för sin ståndpunkt och då han lyckas göra delta. Enligl förslaget får
den kvarboendes invändning om självständig rätt lämnas därhän, om det är
uppenbart att invändningen saknar fog. I motsatt fall skall verkställigheten
inställas såvitt angår subkonduklorn. Beredningen framhåller alt det tillkommer
kronofogdemyndigheten alt söka rättsligt pröva befogenheten av framställd
invändning. De faktiska förhällandena kan emellertid vara så ovissa att någon
sådan prövning inte lämpligen kan genomföras i verkställighetsärendet. Och även
den rättsliga prövningen kan undantagsvis vara alltför vansklig för att
verkställighet skall kunna beviljas. När invändningen för den skull inte kan
lämnas utan avseende, blir följden att tredje man får sitta kvar tills vidare.

De spörsmål som har nämnts liär kan
enligl beredningen undanlagsvis uppkomma också när det har blivit dömt om
bättre rätt lill fast egendom och den förlorande parten har upplåtit
nyiQanderätt till egendomen.

Beredningen påpekar alt invändning
som tredje man framställer skall enligl angivna gmnder prövas i det redan
anhängiga verkställighetsärendet. Det behövs alltså inte att särskild ansökan
görs om avhysning av tredje mannen. Däremot skall han enligl andra stycket i 16
kap. 7 8 höras i ärendet när anledning föreligger. Sökanden bör lämpligen själv
innan han gör ansökan om verkställighet ta reda på hur besiltningsförhållandena
gestaltar sig och upplysa därom. Härigenom kan han bidra lill alt ärendet inle
drar ut på tiden. Det kanske ändå inle förrän när verkställighet skall
genomföras blir känt att tredje main sitter i lägenheten eller på fastigheten.
När denne bör höras och sökanden bör beredas tillfälle att i sin lur uttala sig
med anledning av invändning som tredje mannen eventuellt framställer mol
ansökningen, kan det inte undgås att visst uppskov ibland vållas.

Enligt vad beredningen framhåller
avser bestämmelsema om underrättelse i 16 kap. 6 8 beredningsförslaget alt ge
svaranden i verkställighetsärendet tillfälle alt förbereda sig och eventuellt
flytta frivUligt. En tredje man som bor i lägenheten eller på fastigheten i fråga
eller använder den för annat ändamål har också intresse av att bli förberedd på
genomförandel av avhysning. Man kan dock inte begära att
förberedelseförfarandet i 6 8 beredningens förslag skall i alla delar iakttas
även för hans del. Han har, när hinder mot verkställighet inle föreligger,
ingen annan rätt än den han kan härleda från den egentliga hyresgästen eller
arrendatorn och det är i första hand denne som bör hålla honom underrättad om
vad som väntas ske. Beredningens förslag i 7 8 andra stycket inkluderar likväl
skyldighet för kronofogdemyndigheten att i god tid förbereda även tredje mannen
när

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 kap. 8 § 791

anledning föreligger. I föreskriften ligger alt tredje
mannen inte bör avhysas alltför brådstörtat ulan alt kronofogdemyndigheten
efter omständigheterna får bedöma i vad mån anstånd är påkallat.
Kronofogdemyndigheten får dock av naturliga skäl inle ge tredje mannen längre
respit än myndigheten enligl 6 8 hade kunnat göra om tredje mannen själv varit
svarande i ärendet.

Remissyttrandena.
Kronofogdeföreningen anser i likhet med beredningen att iredje mans stäUning
vid avhysning har så stor praktisk betydelse att en specialreglering härom är
erforderlig. Den föreslagna paragrafen får enligt föreningen anses ägnad att
väsentligt underlätta kronofogdemyndighetens arbete. Fastighetsägareförbundet
anför att såvitt förbundet har sig bekant brukar visserligen inte några
speciella svårigheter vara förknippade med avhysning av inneboende som härleder
sin rätt från nytQanderätlshavaren. Enligl förbundet händer del dock alt en
inneboende grundlöst gör gällande alt han har en självständig rätt lill lägenheten
på grund av att han under en längre tid har betalat hyra i eget namn eller att
hyresvärden visat passivitet genom att inte säga lill hyresgästen alt iaktta
rättelse inom två månader från erhållen vetskap om att lägenheten har
överlåtits. Förbundet anser därför den föreslagna regeln tillfredsställande.
Enligt förbundets mening har emellertid beredningen gjort en alltför snäv begränsning
då det föreslås att del skall vara "uppenbart" att Iredje man saknar
fog för att motsätta sig verkställighetens genomförande. Detta kan leda lill
all kronofogdemyndigheten känner sig tvingad all ta hänsyn även till argument
som har föga bärkraft. Del har ofta visat sig att inneboende i sin strävan att
hålla sig kvar i lägenheten kommer med allehanda invändningar lill slöd för en
självständig hyresrätt. Med beredningens formulering kan kronofogdemyndigheten
inte ulan vidare avvisa invändningarna. Sökanden får då i stället väcka talan
vid fastighetsdomstolen med därav föQande tidsutdräkt och onödiga kostnader.
Avhysningen bör få genomföras gentemot den inneboende om denne inte förmår visa
"sannolika skäl" att kvarsitta i lägenheten. Härigenom skulle åtskilliga
obefogade invändningar kunna sållas bort.

Beträffande den i andra stycket
upptagna bestämmelsen om skyldighet för kronofogdemyndigheten alt höra och i
god tid förbereda även tredje mannen anser fastighetsägareförbundet att del
inle är befogal all föreskriva en sådan skyldighet. Det måsle anses vara
nytQanderättshavarens sak att underrätta den inneboende om föreslående
avhysning. Bestämmelsen kommer sannolikt endast att försena
verkställighetsärendet utan att motsvarande säkerhet uppnås. Om den inneboende
anser sig ha en självständig rätt till lägenheten, vilket är mera ovanligt, bör
han framföra detta lill nylGanderättshavaren, som i sin lur har möjlighet att
enligt 3 kap. 24 8 beredningens förslag göra gällande att hinder föreligger mol
verkställighet.

Föredraganden. Frågan om andrahandshyresgäsls ställning
vid för-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 9 § 792

hyrning
av bostadslägenhet ses f n. över av hyresrätlsulredningen (Ju 1975:06).
Bestämmelser om verkställighet mot tredje man av förordnande om avhysning kan
delvis komma att påverkas av resultatet av utredningens arbete. Jag anser
emellertid att bestämmelser i ämnet bör med utgångspunkt från vad som nu gäller
tas upp i balken. Eventuella justeringar får göras sedan
hyresrättsutredningens kommande förslag har övervägts i departementet.

Första meningen i första stycket
departementsförslaget motsvarar, med vissa redaktionella justeringar, 16 kap. 7
8 första stycket i beredningens förslag. Som en andra mening i första stycket
har tagits upp en föreskrift motsvarande 16 kap. 7 8 andra stycket i
beredningens förslag. Departementsförslaget innebär att kronofogdemyndigheten
inte behöver göra mer än all underrätta tredje mannen och detta endast när det
är möjligt, dvs. när tredje mannens existens och vistelseort är kända i så god
tid att han kan beräknas få del av underrättelsen innan förrättningen skall äga
rum. Att Iredje mannen inte har underrättals utgör således inle i och för sig
hinder mot verkställighet eller anledning till uppskov. Vidare behöver
underrättelse lämnas endast när anledning föreligger. Det är sålunda tydligt
att särskild underrättelse enligt förevarande paragraf normalt inte skall
behöva lämnas till svarandens famiQemedlemmar eller anstäUda. Om emellertid
svaranden har lämnat sin famiQ, som ensam bor kvar i den lägenhet varifrån
avhysning skall ske, kan särskild underrättelse till de kvarboende behövas.

Ofta torde det först i samband med förrättningen
visa sig all även en tredje man kommer att beröras av avhysningen. Beredningen
utgår för sin del från att tredje mannen inte bör avhysas alltför brådstörtat
och att kronofogdemyndigheten får bedöma i vad mån anstånd är påkallat: Även
jag anser att kronofogdemyndigheten bör ha möjlighet att meddela anstånd av
hänsyn till tredje mannen. Befogenheten härtiU bör emellertid uttryckligen
anges i lagtexten. Bestämmelser om sådant anstånd har tagits upp i andra
stycket av paragrafen.

Tredje mannen har möjlighet alt överklaga
kronofogdemyndighetens beslut i den mån det rör hans räti (18 kap. 1 8). Klagan
medför emellertid inle att verkställigheten inställs, såvida inle överinstansen
förordnar om inhibition. Någon särskild erinran i paragrafen om iredje mannens
fullföljdsrätt är enligt min mening inte behövlig.

9
8 Enligt förevarande paragraf får kronofogdemyndigheten under vissa
förutsättningar, i stället för att iaktta del vanliga avhysningsförfarandet,
förelägga svaranden att själv fullgöra sin förpliktelse att flytta. Paragrafen
har viss motsvarighet i 16 kap. 4 8 första stycket beredningens förslag.

Gällande rält. Enligl 38 8 2 mom. UL kan
överexekutor, om någon skall tUlhållas att fullgöra leveransavtal eUer alt
eljest göra eller underlåta något, förelägga den tredskande vite. om det finnes
lämpligt, samt utdöma vitet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 9 § 793

En förutsättning för att vitesföreläggande skall få komma
till användning är att tvångsmedel eller äventyr inte är utsatt i domen eller
föreskrivet i lag. Bestämmelsen är enligt sin ordalydelse tillämplig vid
verkställighet av bl.a. domstols dom avseende förpliktelse lill positiv
prestation, således även avhysning. Den gäller ocksä vid verkställighet av
överexekutors utslag i utsökningsmål (NJA 1965 s. 321),

Lagberedningen. Beredningen
föreslår i 16 kap. 4 8 bestämmelser om hur kronofogdemyndigheten skall söGa för
verkställighet som avses i kapitlet. 1 första stycket av nämnda paragraf
föreslås sålunda en bestämmelse om att verkställigheten sker genom att
kronofogdemyndigheten förelägger svaranden att fullgöra vad som åligger honom
eller att myndigheten själv vidtar behövlig åtgärd. När det finnes lämpligt
kan del överlämnas åt svaranden att efter myndighetens anvisning utföra
behövlig åtgärd (se vidare vad som sägs i anslutning till 12 8 i förevarande
kapitel i departementsförslaget).

Föredraganden. 1 vissa situationer
kan vitesföreläggande vara en lämpligare verkställighetsåtgärd än det
sedvanliga avhysningsförfarandet, t.ex. om svaranden har möjlighet att själv
ombesöGa flyttningen. Vitesföreläggande är, om del är effektivt, att föredra inle
minst från arbetssynpunkt. Sökanden behöver heller inte förskotlera några
flyttningskostnader som han riskerar att slutligt få svara för. Föreläggande
som verkställigheisform bör därför finnas kvar vid avhysning.

Som villkor för att föreläggande
skall få användas anges i departementsförslaget att det skall befinnas
lämpligare än det sedvanliga avhysningsförfarandet. I lämplighetskravet ligger
att det skall finnas goda utsikter lill att ett föreläggande kommer att ge
resultat. Om föreläggande används riskerar man emellertid att förfarandet drar
ul på tiden. Ulan sökandens medgivande bör därför inte föreläggande användas.

.Används vitesföreläggande som
verkställighetsform, saknas utrymme för tillämpning av vissa av bestämmelsema i
förevarande avsnitt. Detta gäller bestämmelserna i 4 8 om anstånd och i 6 och 7
88 om vissa åtgärder som får vidtas när verkställigheten sker på vanligt sätt.
Vidare bör inte den tidsfrist om fyra veckor för genomförande av avhysningen
som anges i 2 8 andra stycket gälla när avhysningen skall verkställas genom
vitesföreläggande. Övriga bestämmelser i 1-8 88 bör emellertid tillämpas. Om
sökanden lämnar anstånd sedan kronofogdemyndigheten har förelagt vite, bör
myndigheten upphäva föreläggandet. Hinder möter emellertid inle mot att
kronofogdemyndigheten sedan anståndet har gått ut meddelar nytt föreläggande
eller verkställer avhysningen på vanligt sätt. Åven när inneboende eller annan
tredje man berörs av avhysningen (8 8) skall föreläggandet riktas till
svaranden i målet.

I enlighet härmed klargörs i en
andra mening i 9 8 att föreskriftema i 2 8 första stycket. 3, 5 och 8 88
gälleräven vid verkställighet enligl första meningen.

13 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 8. Del 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 10 § 794

Beträffande vite såsom tvångsmedel
i nu avsett fall finns bestämmelser i 2 kap. 15 och 16 88.

Verkställighet i annat fall

Under denna rubrik har tagits upp
bestämmelser som rör verkställighet i annat fall än som har nämnts förut i
balken, dvs. verkställighet som inle skall ske genom utmätning eller införsel
och som inte heller skall följa de särskilda reglerna om avhysning.
Bestämmelserna ingår i 10-12 88.

Bland de exekutionstitlar som kan
komma i fråga i detta avsnitt intar beslut om kvarstad en särställning så lill
vida som verkställigheten lill viss del skall följa bestämmelserna angående
utmätning. Verkställighet av kvarstadsbeslut får också speciella
rättsverkningar. Del har därför synts lämpligt all under särskild rubrik ta upp
vissa bestämmelser som endast rör verkställighet av beslut om kvarstad. Dessa
föreskrifter ingår i 13-16

10 8 Paragrafen anger vilken kronofogdemyndighet som är
behörig alt ta upp ansökan om sådan verkställighet som avses med de följande
bestämmelsema. Den motsvarar i huvudsak 16 kap. 2 8 och 17 kap. 2 8 beredningsförslaget.

Gällande rätt. Enligt 183 8 1 mom.
andra meningen UL gäller all bestämmelsema i 56 8 om utmätningsmans lokala
kompelens vid utmätning har motsvarande tillämpning med avseende på
verkställighet av kvarstad. Delsamma gäller enligl 185 8 2 mom. första meningen
vid verkställighet av skingringsförbud. I övrigt saknas bestämmelser om behörig
utmätningsman vid verkställighet som inte avser betalningsförpliktelse.
Behörighet torde emellertid tUlkomma utmätningsmannen i del distrikt där
verkställigheten med hänsyn till befintlig egendom eller av annan anledning
skall äga rum. Också utmätningsmannen i svarandens hemvist torde vara behörig
Qfr 72 8 USK).

Lagberedningen. I 16 kap. 2 8
beredningsförslagel regleras kronofogdemyndighetens lokala kompelens vid
verkställighet enligt kapitlet. Där föreslås att svarandens hemvist blir
generellt kompetensgmndande. Ansökan om verkställighet skall emellertid också
kunna göras hos kronofogdemyndigheten i den ort där egendom som avses med
verkställighetsåtgärden finns.

1 vissa fall kan enligl beredningen
behov föreligga att anlita annan kronofogdemyndighet än den som är behörig
enligt det nyss anförda, t.ex. när ingripande skall ske mot fartyg, luftfartyg
eller markfordon som väntas till en viss ort. Ansökan bör då kunna göras på den
orten och kronofogdemyndigheten förbli behörig även om objektet förs till
annan plats än där man har vänlat det. Beredningen föreslår därför att ansökan
alltid kan få göras där verkställigheten med fördel kan äga rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 11 § 795

Enligt 17 kap. 2 8
beredningsförslaget har bl.a. 16 kap. 2 8 motsvarande tillämpning beträffande
handräckning. Eftersom handräckning kan gå ut på ätgärder av ganska skilda slag
har det inte synts beredningen lämpligt att binda kronofogdemyndighetens lokala
kompetens vid alltför strikta regler. När handräckning, såsom ofta är fallet
vid kvarstad för fordran, inle riktar sig mot någon på förhand bestämd egendom
eller när handräckningen endast går ut pä att förbud eller annat föreläggande
skall meddelas bör ansökan lämpligen kunna göras hos kronofogdemyndigheten i
svarandens hemvist.

Föredraganden. Förevarande avsnitt
upptar bestämmelser om verkställighet av förpliktelse som inte innefattar
betalningsskyldighet - frånsett avhysning-och om verkställighet av beslut om
kvarstad och annan säkerhetsåtgärd i den mån undanlag inle föreskrivs.
Bestämmelserna gäller bl.a. förpliktelse att utge lös egendom, utföra visst
arbete, avslå från viss verksamhet eller tåla visst inträng. Bestämmelserna kan
bli tillämpliga även då svaranden skall skiljas från besittningen av fast
egendom, bostadslägenhet eller annat utrymme i byggnad, nämligen om han inte
kan åberopa någon rättsgrund för sin besittning.

Verkställighet av dom eller annan
exekutionstitel pä sakförverkande sker enligt bestämmelserna i förevarande
avsnitt när sådan verkstäUighet undantagsvis blir aktuell. Detta är faltet om
egendomen inte har tagits i beslag eller vid beslag kvarlämnats i innehavarens
besittning. Beträffande förfarandet med sådan egendom finns bestämmelser i
lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.
Verkställighet sker på begäran av polismyndighet. Egendomen lämnas till den
polismyndighet som begärt verkställighet.

Förevarande paragraf innehåller en
bestämmelse om forum vid verkställighet som nu avses. Bestämmelsen
överensstämmer - med ändringar föranledda av departementsförslagets disposition
av lagtexten i kapitlet - i sak med beredningens förslag.

11 8 ,1 paragrafen föreskrivs skyldighet för
kronofogdemyndigheten att låta svaranden få del av och yttra sig över ansökan
om verkställighet innan åtgärden genomförs. Paragrafen motsvarar i huvudsak 16
kap. 3 8 och 17 kap. 2 8 beredningsförslaget.

Gällande rätt. Beträffande annan
verkställighet än utmätning och införsel finns inle f.n. någon allmän
föreskrift om skyldighet för utmätningsmannen att underrätta svaranden före
verkställigheten. Sådan skyldighet föreskrivs dock i vissa speciella fall.
Enligt 193 8 UL skall sålunda som har nämnts tidigare svaranden underrättas
före avhysning. Svaranden brukar inte undertätlas före verkställighet av beslut
om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att svarandens intresse av att i förväg bli underrättad inte är
mindre vid verkställighet enligt 16 kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. II § 796

beredningsförslaget
än vid utmätning. Ell meddelande om all verkställighet är aktuell kan också
medverka till att uppfyUelse sker frivilligt. Därtill kommer att verkställigheten
stundom kan vara komplicerad. Ibland kan det vara nödvändigt att höra svaranden
av den anledningen att han bör få tillfälle att välja mellan altemativa
prestationer. Svaranden bör också få möjlighet att på ett tidigt stadium
åberopa de hinder mol verkställighet som kan föreligga Qfr 3 kap. 24 § i
förslaget).

Med hänsyn härtill föreslår beredningen i första
stycket av 16 kap. 3 8 alt svaranden skall beredas tillfälle att yttra sig
innan verkställigheten genomförs. Anmodan lill svaranden all yttra sig bör
lämpligen ges skriftligen. Del kan enligt beredningen vara lämpligt att
kronofogdemyndigheten dessutom per telefon ta,r kontakt med honom för att
orientera om saken. Givetvis skall anges inom vilken lid yttrande bör inkomma.
1 allmänhet måsle liden sältas kort så att inte verkstäUigheten förhalas. Om
svaranden befinner sig utomlands eller verkställigheten bedöms bli komplicerad,
kan han behöva visst rådmm.

Angående underrättelsens befordran lill svaranden
torde enligt beredningen som regel delgivningslagen böra tillämpas. Föreskrift
härom kan meddelas i administrativ ordning. Eftersom verkställighetsfrågor
ibland kan vara både enkla och brådskande, synes viss lättnad i det förfarande
som nämnda lag föreskriver kunna vara motiverad.

Regeln att svaranden skall få tillfälle alt yttra
sig innan verkstäUighet enligt 16 kap. genomförs kan enligt vad beredningen
anför inte göras ovillkorlig. Kronofogdemyndigheten måsle ha möjlighet att
ingripa omedelbart när fara är att egendom sticks undan eller saken eljest inle
tål dröjsmål, t.ex. om verkställigheten avser luftfartyg. Om saken är
brådskande, får kronofogdemyndigheten därför enligl andra stycket av 16 kap. 3
8 genast vidta åtgärd som finnes behövlig. Åtgärden kan t.ex. bestå i omhändertagande
av egendomen eller, om den finns hos tredje man, i meddelande av förbud för
denne att utlämna egendomen. Svaranden skaU därefter i vanlig ordning få
tillfälle att yttra sig. Senast när yttrande har inkommit eller förelagd tid
gått ut bör åtgärdens befogenhet prövas. En andra mening i andra stycket
innehåller att kronofogdemyndigheten så snart som möjligt skall pröva om
åtgärden skall bestå.

Beredningen föreslår i 17 kap. 2 8 en bestämmelse
enligt vilken 16 kap. 3 8 skall ha motsvarande tillämpning vid handräckning.

Remissyttrandena. Enligt RSV bör undantag från
undeirättelseskyldig-heten medges inte endast i fall då saken är brådskande
utan även då svaranden kan antas vilja försvåra verkställigheten. Verket
förordar därför en lydelse som nära ansluter lill den föreslagna bestämmelsen i
5 kap. 12 8 andra stycket. Kronofogdeföreningen förordar för sin del att
undanlag görs även för fall då svaranden söker skaffa sig otillbörligt uppskov
genom att hålla sig undan.

RSV
framhåller i detta sammanhang också att den tendens till skärpning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. II § 797

av formerna för befordran av underrättelse som kan läsas
ut på sina håll i förslaget knappast kan godtas med hänsyn lill kravet på
snabbhet och effektivitet inom exekutionsverksamhelen och till alt denna bör
ske med rimliga personalinsatser. Enligl verkets mening bör inle ställas högre
krav på formen för befordran än att underrättelsen sänds med Qänstebrev, som i
händelse av obeställbarhet återställs till kronofogdemyndigheten.

Föredraganden. Paragrafen innehåller
regler om skyldighet för kronofogdemyndigheten att kommunicera ansökan om
verkställighet med svaranden, innan ätgärd för verkställighet vidtas mot denne.
Bestämnelserna överensstämmer i huvudsak med beredningens förslag. Det kan
påpekas att enligt den generella bestämmelsen i 2 kap. 10 8 i departementsförslaget
kan förhör med svaranden hållas även i mål om verkställighet som avses i
förevarande kapitel.

I fråga om innebörden av
kommunikationskravet i första stycket första meningen får Jag hänvisa till vad
som har anförts beträffande motsvarande regel i 3 8 första stycket, i den mån
vad som sägs där har aktualitet vid annan verkställighet än avhysning.

Alt verkställigheten i brådskande
fall inle behöver föregås av underrättelse innebär inte i och för sig nägot
undantag frän underrättelseskyldigheten. Sedan den brådskande åtgärden har
vidtagits skall, som beredningen framhåller, svaranden i vanlig ordning
beredas tillfälle all yttra sig och det befogade i åtgärden prövas. Om åtgärden
vidtas i svarandens närvaro är del i allmänhet tillräckligt all svarandens
synpunkter inhämtas vid del tillfället.

1 departementsförslaget har som ett
andra stycke tagils upp en hänvisning lill andra och tredje styckena i 3 8.
Hänvisningen till andra stycket i nämnda paragraf innebär att
underrättelseskyldigheten i fall då svaranden är bosatt utomlands får fullgöras
genom all underrättelsen sänds i brev till svaranden under hans utländska
adress. Nägot krav pä bevisligt delfående upprätthålls alltså inte i detta fall.
Hänvisningen till tredje stycket i 3 8 innebär att underrättelse inte behövs om
svaranden saknar känt hemvist och del inte har kunnat klarläggas var han
uppehåller sig.

RSV och kronofogdeföreningen har i
sina remissyttranden föreslagit att undantag från underrättelseskyldigheten
görs när svaranden kan antas vilja försvåra verkstäUigheten resp. när han
försöker skaffa sig otillbörligt uppskov genom all hålla sig undan. Jag tror
emellertid inle att del vid sådan verkställighet som avses i förevarande avsnitt
skall behöva uppkomma några särskilda svårigheter att nå svaranden med underrättelse.
Möjligheten att i brådskande fall genast vidta behövlig åtgärd torde vara
tillräcklig för att motverka att svaranden förhalar verkställigheten genom att
hålla sig undan.

Undantag bör emellertid göras för
verkställighet av kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd. Sådan åtgärd är ofta
mycket brådskande och sökanden kan inte anses tillräckligt tillgodosedd genom
möjligheten till interimistisk

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 12 § 798

åtgärd. På grund härav är förevairande paragraf inle
tillämplig vid verkställighet av beslut om säkerhetsåtgärd. Om del någon gång
skulle finnas anledning att underrätta svaranden innan beslut om
säkerhetsåtgärd verkställs, är kronofogdemyndigheten oförhindrad att lämna
sådan underrättelse.

12 8 Paragrafen anger sättet för verkställighet i fall som
avses nu. Den motsvarar delvis 16 kap. 4 och 5 88 samt 17 kap. 18 8
beredningsförslagel. Paragrafen gäller inte vid verkställighet av beslut om
kvarstad.

Gällande rätt. UL innehåller inte
någon bestämmelse om hur verkställighet av annat än betalningsskyldighet skall
genomföras, frånsett vad som i 38 8 UL sägs om möjlighet för överexekutor att
förelägga vite. Beträffande del praktiska tillvägagångssättet vid olika
verkställighetsformer hänvisas till vad som sägs under kapilelrubriken.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår i första stycket av 16 kap. 4 8 bestämmelser som anger de sätt För
verkställighetens genomförande som i allmänhet står lill buds. I första
meningen sägs att verkställigheten sker genom alt kronofogdemyndigheten
förelägger svaranden all fullgöra vad som åligger honom eller genom att
myndigheten själv vidtar behövlig åtgärd. Enligt andra meningen kan. när det
finnes lämpligt, överlämnas åt sökanden att efter myndighetens anvisning utföra
behövlig åtgärd.

Föreläggande enligt första
mieningen kan förenas med vite. Enligt förslaget skall vite i detta fall inte
dömas ut av kronofogdemyndigheten utan av allmän underrätt. Föreläggande kan
även ske vid annat äventyr än vite. Kronofogdemyndigheten kan sålunda ange all
myndigheten kan komma att tvångsvis vidta behövlig åtgärd eller överlämna ål
sökanden alt vidta åtgärden.

Enligl förslaget är
kronofogdemyndigheten oförhindrad att vid behov vidta annan åtgärd för
verkställighet än exekutionstiteln anger. Innehåller denna vitesföreläggande,
är vitet antagligen redan försuttet när verkställighet söks.
Kronofogdemyndigheten kan då förelägga nytt vite eller med stöd av tredje
stycket i paragrafen välja annan verkställighetsform. Myndigheten bör däremot
inle själv förelägga vite sä länge exekutionstitelns vitesföreläggande inte är
försuttet.

Kronofogdemyndigheten skall, anför
beredningen vidare, förfara på det sätt som synes bäst för att syftet skall
uppnås. Vitesföreläggande bör inte användas annat än när del kan väntas ge
resultat. Kan med skäl antas alt svaranden inte efterkommer ett
vitesföreläggande, får enligt beredningen andra möjligheter övervägas.
Vitesföreläggande fär inle heller användas i fall då del kan antas vara
omöjligt .för svaranden att fullgöra prestationen. Om egendom som skall utges
finns hos tredje man, är det ibland uteslutet för svaranden att skaffa fram den
Qfr NJA 1928 s. 1). Ingripande kan då under vissa förutsättningar ske hos innehavaren.
Vitesföreläggande bör inte heller användas om svaranden inte har ekonomisk
möjlighet att fullgöra den ålagda prestationen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 76 kap. 12 § 799

Om tvångsmedel eller äventyr finns föreskrivet i
lag, får överexekutor enligl 38 8 2 mom. UL inte ge föreläggande vid vite.
Motsvarande gäUer utan särskild föreskrift i fråga om kronofogdemyndighetens
befogenhet enligl förslaget. 1 samband med utarbetandet av
övergångsbestämmelser bör övervägas att avskaffa sådana lagbestämmelser där de undantagsvis
förekommer.

Beredningen framhåller att användning av
vitesföreläggande i hithörande fall ibland kan innebära ett band på den
personliga friheten som inle bör förekomma. Visserligen behöver det inte vara
olämpligt att ålägga t.ex. en hantverkare att - i stället för att ägna sig ål
andra uppdrag - avsluta ett åtaget arbete. Däremot bör man enligl beredningens
mening inle ålägga någon att utföra en konstnärlig prestation, t.ex. en
författare att skriva en roman eller en musiker att utföra en komposition. I
avtal Om sådana prestationer bör motparten tänka sig för och vid behov i
avtalet sätta ut på lämpligt sätt bestämd skadeslåndspåföljd till den verkan
det kan ha. I fråga om arbete som endast går ul på avslutande åtgärder sedan
huvudparten av ett åtagande är utfört behöver man dock knappast iaktta samma
försiktighet. Svårbedömda gränsfall kan förekomma. När vitesföreläggande inte
kan användas, får man i brist på annan verkställigheisform avslå från
verkställighet.

Vad angår föreläggande för juridiska personer torde
man inte enligl beredningen ha särskild anledning att tveka inför föreläggande
vid vite för vederbörande att fullgöra vad den juridiska personen har åtagit
sig. Föreläggande kan riktas antingen mol den juridiska personen som sådan
eller mot företrädare eller mot bådadera.

All föreläggande som verkslällighetsåtgärd nämns
först bland de olika möjligheterna som slår lill buds innebär inle att
föreläggande alltid skall tillgripas i första hand. Enligt beredningen bör
emellertid beaktas att sökanden kan få vidkännas förrättningskostnaden.
Föreläggande är. om det ger resultat, den för sökanden billigaste
verkställighelsformen.

Som alternativ lill föreläggande innehåller första
stygket av 16 kap. 4 8 i beredningsförslaget alt kronofogdemyndigheten själv
vidtar behövlig åtgärd. Avser verkställighet t.ex. uttagande av viss lös
egendom är det enligl beredningen ofta onödigt att först ge föreläggande. I
enkla faU bör kronofogdemyndigheten direkt kunna vidta de åtgärder som fordras,
liksom när saken är brådskande.

Vidare sägs i en andra mening av första stycket att
kronofogdemyndigheten när det finnes lämpligt kan överlämna ål sökanden att
efter myndighetens anvisning utföra behövlig åtgärd. Arbetet utförs i princip
på svarandens bekostnad. Om saken inte är särskilt brådskande eUer kostnaden är
betydande, bör svaranden höras rörande de alternativ som finns all väQa på.
Verkställigheten skall om möjligt ge sökanden hans rätt men får inte medföra
slörre kostnader eller obehag för svaranden än som föQer av dess ändamålsenliga
genomförande. Om kronofogdemyndigheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 12 § 800

har gjort ett väl övervägt val men delta av någon
oförutsedd anledning slår illa ut, kan kronofogdemyndigheten givelvis inte
lastas därför.

Bestämmelserna kan enligt
beredningen kombineras så att föreläggande förenas med äventyr att
kronofogdemyndigheten själv vidtar behövlig åtgärd eller överiämnar åt sökanden
att göra detta efter myndighetens anvisning. Innan föreläggande .ges bör
kronofogdemyndigheten givelvis söka göra klart för sig att hinder inte möter
att vid behov genomföra aktuell åtgärd på nämnt sätt.

I andra stycket av 16 kap. 4 8
föreslår beredningen en bestämmelse för del fallet att verkställigheten avser
utgivande av viss vara. Kronofogdemyndigheten får ta ul den kvantitet av varan
som har föreskrivits, om den finns tillgänglig hos svaranden. 1 annat fall
torde det enligt beredningen vara lämpligast alt kronofogdemyndigheten först
ger svaranden föreläggande att utge varan. Efterkommes inte föreläggandet, har
kronofogdemyndigheten enligt andra stycket befogenhet att på begäran av
sökanden fastställa varans värde och genast utsöka beloppet. Härigenom undviks
uppskov och extra kostnader för anskaffande av en ny exekutionstitel.

Beredningen påpekar att
exekutionstiteln kan innehålla förordnande om sättet för verkställighet, ehuru
det i allmänhet inte är lämpligt att föreskrift därom meddelas. En sådan
föreskrift anses f n. vara bindande för de exekutiva myndighetema. Efter del
att dom har meddelats kan det emellertid ha inträffat omständigheter som gör
alt verkställighet inte kan ske på det sätt som domstolen fömtsatt. Del kan
också visa sig alt annat sätt för verkställighetens genomförande skulle medföra
mindre kostnader och besvär för partema. Enligt beredningen bör därför
kronofogdemyndigheten ha möjlighet att låta verkställighet ske på det sätt som
bedöms lämpligast. I enlighet härmed har i tredje stycket av paragrafen tagits
upp en bestämmelse om all föreskrift i exekutionstiteln som avser verkställigheten
inte hindrar att denna genomförs på annat sätt om det behövs. Naturligtvis får
kronofogdemyndigheten inte ändra en föreskrift som har materiell innebörd.

Föreskrift som
kronofogdemyndigheten meddelar om verkställighetens genomförande kan överklagas
särskilt. Beredningen förutsätter att kronofogdemyndigheten självmant kan
ändra egen föreskrift om verkstäUigheten som finnes inte vara ändamålsenlig.

Remissyitrandena. Advokatsamfundet
anser alt bestämmelsen i andra meningen av första stycket att kronofogdemyndigheten
"när det finnes lämpligt" kan överlämna åt sökanden att efter
myndighetens anvisning utföra behövlig åtgärd är alltför allmänt hållen.
Bestämmelsen borde ges en formulering som bättre återspeglar de uttalanden
angående tillämpningen som beredningen har gjort i betänkandet, vilka
uttalanden samfundet oreserverat instämmer i.

Svea hovrätt år kritisk mol bestämmelsen i tredje stycket
och föreslår

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 16 kap. 12 § 801

att den utgår. Även länssnrelsen i Ålvsborgs län år kritisk
och frågar sig om inle bestämmelsen antingen leder till alt det blir ännu en
process om verkställigheten eller att svaranden inte får nägon möjlighet att
göra invändningar mol en verkställigheisform, som inle har föreskrivits i
domen. Kronofogdeföreningen uttrycker däremot en positiv inställning till
förslaget i denna del. Föreningen delar beredningens bedömning att det i
allmänhet inte är lämpligt att exekutionstiteln innehåller sådana förordnanden
om verkställighet som kan vålla praktiska svårigheter vid genomförandet. Del
framstår därför som värdefullt med en regel enligt vilken kronofogdemyndigheten
inle behöver vara bunden av sådana föreskrifter.

Föredraganden. 1 förevarande
paragraf har som första stycke tagits upp bestämmelser motsvarande 16 kap. 4 8
första stycket beredningsförslaget. Därvid har i första meningen gjorts ett
tillägg så att det tydligare framgår att bestämmelsen även tar sikte på negativ
prestation. Bestämmelser om vite och om tvångsmedel i övrigt har lagils upp i 2
kap. 15- 17 88-

Bestämmelsen om befogenhet för
kronofogdemyndigheten att överlämna åt sökanden att utföra behövlig åtgärd har
i departementsförslaget fått ett delvis annat innehåll än i
beredningsförslaget. Bl.a. har Jag inte anseti det lämpligt all svaranden kan
få vidkännas kostnader för en verkställighets-åtgärd som sökanden själv
ombesöGer. Följden skulle kunna bli att svaranden belastades med högre
kostnader än om åtgärden hade ulförts genom kronofogdemyndighetens försorg. En
sökande som själv ombesöGer verkställighetsåtgärd bör alltså själv svara för
kostnaden. En förutsättning för att kronofogdemyndigheten skall kunna överlämna
åt sökanden alt själv ulföra behövlig åtgärd bör därför vara att sökanden gör
framställning därom.

1 beredningsförslaget har som andra
stycke i 16 kap. 4 8 tagils upp en bestämmelse om rält för
kronofogdemyndigheten all vid bristande fullgörelse av leveransavtal och efter
resultatlöst föreläggande att utge varan i stället fastställa varans värde och
utsöka beloppet hos svaranden. Något påtagligt behov av en sådan bestämmelse
torde dock inte finnas. Vidare bör i allmänhet tvist om påföljden för
underlåten naiurauppfyllelse slitas av domstol. 1 departementsförslaget har
bestämmelsen därför fått utgå.

I departementsförslaget har som
andra stycke i paragrafen i stället tagits upp en bestämmelse alt 6 8 skall
tillämpas vid genomförande av verkställigheten. Enligt den paragrafen har
kronofogdemyndigheten befogenhet aft anskaffa transportmedel, hyra utrymme för
förvaring och vidta andra liknande åtgärder som föranleds av verkställigheten.
Vidare sägs att parterna skall underrättas innan sådan åtgärd vidtas, om det
kan ha betydelse för dem. Jag får här hänvisa till vad som har anförts i
anslutning tiU6 8.

Tredje stycket i 12 8 motsvarar 16
kap. 4 8 tredje stycket beredningsförslaget. Med anledning av vad ett par
remissinstanser har anmärkt vill jag framhålla att vad domstolen har
föreskrivit skall gälla i första hand.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 13 § 802

Kronofogdemyndigheten
bör dock få frångå föreskriften om del finns behov av det, t.ex. om uppfyllelse
i enlighet med föreskriften på grund av ändrade förhållanden har blivit omöjlig
eller åtminstone klart oförmånlig för parterna. Som beredningen framhåller bör
domstol eller annan myndighet som ålägger en förpliktelse inte lämpligen ge
föreskrift som rör själva verkställigheten.

Särskilda
bestämmelser om kvarst.ad

Som har nämnts tidigare skall det ankomma på
domstol alt förordna om kvarstad och annan säkerhetsåtgärd. I
departementsförslaget fömtsätts all de nuvarande bestämmelserna härom i RB
kompletteras för det fallet att talan ännu inle har väckts i saken. Frågan
härom bör tas upp i samband med annan följdlagstiftning till UEi.

Departementsförslaget utgår från alt
säkerhetsåtgärdema kvarstad och skingringsförbud, i enlighet med vad
beredningen har föreslagit, skall föras samman till ett institut, benämnt
kvarstad. Detta gäller såväl i fall då fordringsanspråk skall säkerställas som
i fall då åtgärd skall beviQas till säkerhet för bättre rätt till viss egendom.
Jag utgår från att för beviQande av kvarstad skall i princip gälla samma
förutsättningar som f n.

1 delta avsnitt föreslås en del särskilda
bestämmelser om verkställighet av beslut om kvarstad för fordran (13-15 88).
Även kvarstad till säkerhet för bättre rätt uppmärksammas (16 8).

Beträffande rättsverkningarna av kvarstad kan del
vara någol tveksamt om bestämmelser därom bör tas upp i UB eller i samband med
reglerna i RB om förordnande om kvarstad. Enligl min mening är det emellertid
lämpligast alt även den frågan regleras i UB. Ell skäl for denna ordning är att
rättsverkningarna i de flesta falil inträder först sedan domstolens beslut har
verkställts av kronofogdemyndigheten. Ett annat skäl är all bestämmelser om
rättsverkningarna bör hänvisa till motsvarande föreskrifter vid utmätning eller
i vart fall bygga på dessa föreskrifter. Förevarande underavdelning i
departementsförslaget innehåUer alltså även bestämmelser om rättsverkningarna
av kvarstad.

13
8 Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighet av beslut om kvarstad
för fordran. Den motsvarair 17 kap. 5 8 andra och tredje styckena och del av 6
8 andra stycket beredningens förslag.

Gällande rätt. Vid verkställighet av kvarstad för
fordran skall enligt 183 8 1 mom. UL förfaras med egendomen som när lös egendom
utmäts. Det innebär att de följdåtgärder som anges i 73-76 88 UL skall vidtas.
Vad som är föreskrivet i 60 a 8 om interimistisk åtgärd i mål om utmätning har
motsvarande tillämpning beträffande verkstäUighet av kvarstad. Enligt 183 8 2
mom. fär kvarstad för fordran inte läggas på egendom som inte får tas i mät.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 /6 kap. 13 § 803

När skingringsförbud till säkerhet för fordran
meddelas beträffande lös egendom, förblir denna under innehavarens vård och
nylQande (185 8 1 mom.). Egendomen skall värderas på samma sätt som vid
utmätning. Beslut om skingringsförbud skall delges svaranden. Beträffande fast
egendom som har belagts med skingringsförbud gäller enligt 181 8 att överexekutor
kan förordna syssloman att omhänderta och förvalta egendomen, om synnerlig fara
föreligger att den försämras i större mån genom vanvärd eller på annat sätt.
Även andra regler om utmätning än som nyss har nämnts torde i viss utsträckning
ha motsvarande tillämpning vid verkställighet av beslut om kvarstad eller
skingringsförbud.

UL:s bestämmelser om verkställighet av beslut om
kvarstad eller skingringsförbud är tillämpliga inle endast beträffande
överexekutors beslut ulan, med vissa förbehåll, även när domstol har beviQat
sådan åtgärd (se 15 kap, 7 8 tredje stycket och 26 kap. 8 8 tredje stycket RB).

Lagberedningen. Vid genomförande av beslut om
kvarstad för fordran är det enligt beredningen naturligt att i princip samma
regler som för utmätning skall tillämpas. Hänsyn måsle emellertid tas bl.a.
till att kvarstad som sådan inle leder lill försäljning av egendomen eller till
betalning av sökandens fordringsanspråk. 1 andra stycket av 17 kap, 5 8
föreslås att ett antal bestämmelser i 5 kap. i förslaget skall ha motsvarande
tillämpning på kvarstad för fordran. De bestämmelser lill vilka hänvisas är
3-7, II, 13, 14 och 16-18 88, 20 8 första stycket samt 22
och 23 88. DäGämte hänvisas till 6 kap.

Hänvisningarna innebär alt vid kvarstad för fordran
skall tillämpas vad som vid utmätning gäller om upplysningsplikt för gäldenären
och tredje man, om utmätningsordningen och samtidig utmätning, om gäldenärens
frånvaro och om förutsättningama för att egendom skall få tas i anspråk hos
gäldenären. Tillämpning av jämkningsregeln i 5 kap. 11 § andra stycket kan
enligt beredningen knappast bli aktuell annat än om även utmätning föQer men
har i tydlighetens intresse fått omfattas av skedd hänvisning. Även
bestämmelsema om beneficium och andra undanlag från utmätning skall tillämpas.

Beredningen framhåller alt del enligl gällande lag
är i viss mån tveksamt i vilken utsträckning överlåtelse av egendom som inle är
sakrätlsligt skyddad mot överlåtarens borgenärer hindrar att egendomen beläggs
med kvarstad fÖr fordran som riktar sig mot överiåtaren. 1 andra stycket av 17
kap. 5 8 beredningsförslaget hänvisas bl.a. liU 16-18 88 i 5 kap. Därmed avses
alt i nämnda hänseende likställa kvarstad med utmätning. Kvarstad för fordran
hos överlåtaren skall alUså kunna läggas på den överlåtna egendomen, om denna
inte har blivit sakrätlsligt skyddad mol överlåtarens borgenärer. Kvarstaden
skall hindra att den ofullgångna överlåtelsen fullbordas och får sakrättslig
verkan mot överiåtarens borgenärer.

Även i fråga om kvarstad skall enligt
beredningsförslaget i princip gälla all lösa saker liksom löpande skuldebrev
o.d. måste finnas tillgängliga för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 13 § 804

alt
kvarstad skall kunna läggas pä egendomen. Här i riket registrerat skepp eller
luftfartyg kan däremot bli föremål för kvarstad även om det inte är tUlgängligt
Gfr 7 kap. 5 8).

Beredningen erinrar om att det i några
författningar finns bestämmelser som beträffande viss egendom innehåller förbud
mot eller inskränker möjligheten att få kvarstad eller skingringsförbud, så
t.ex. i 2 kap. 14 8 lagen (1937:81) om intemationella rättsförhållanden rörande
dödsbo, lagen (1939:6) om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa
luftfartyg och 345 8 sjölagen.

I 17 kap. 6 8 andra stycket beredningsförslaget
hänvisas beträffande säkerställande av kvarstad för fordran och verkan av sädan
kvarstad bl.a, till 7 kap. och 13 kap. 3-10 §8. Beredningen framhåller att
ärende angående kvarstad ofta är särskilt brådskande så att vaGe uppskov måste
undvikas. Vid behov kan provisorisk åtgärd vidtas, l.ex, om det är tveksamt
huruvida visst objekt tillhör gäldenären (7 kap. 12 8 i förslaget).

Beträffande hänvisningen till 13 kap. 3-10 88
framhåller beredningen att det i fråga om genomförande av kvarstad på fast
egendom regelmässigt inte behövs annan åtgärd än att beslutet delges svaranden
och att inskrivningsmyndigheten underrättas. Enligt förslaget får
kronofogdemyndigheten befogenhet att vid behov låta ta vård om fastigheten
eller tillbehör och pantbrev och att uppbära civil avkastning. Beträffande
svarandens rätt att nylQa kvarstadsbelagd fastighet kommer också att gälla
samma regler som vid utmätning. Vad som i 7 kap. beredningsförslagel föreskrivs
om säkerställande av utmätning av villkorlig rätt till fast egendom och därmed
förenade anspråk blir även tillämpligt.

Beredningen erinrar om att enligl 8 kap. i
förslaget utmätning fär under vissa villkor och i begränsad utsträckning
beslutas beträffande lön och vissa andra förmåner medan de ännu innestår hos
arbetsgivaren eller annan som skaU betala ul förmånen, även om beloppet inte
ännu får lyftas. Det är enligt beredningen inte lämpligt all dessa bestämmelser
får motsvarande tillämpning på kvarstad. Lön och liknande förmåner bör sålunda
inte få beläggas med kvarstad innan beloppet har betalats ut och kan utmätas.
Beredningen föreslår en bestämmelse härom som tredje stycke i 17 kap. 5 §.
Bestämmelsen innebär att medlen inle får beläggas med kvarstad förrän tidigast
dagen efler utbetalningen och att bestämmelsema i 6 kap. om undantag från
utmätning skall tUlämpas.

Föredraganden. I departementsförslaget har
bestämmelser om själva verkställandet av beslut om kvarstad för fordran förts
samman i förevarande paragraf. Hit får anses höra även regler om
säkerställande av kvarstaden och vad som har samband därmed.

Departementsförslaget utgår från att domstol som
förordnar om kvarstad för fordran inte skall behöva ange om kvarstaden skall
läggas på lös eller på fast egendom Qfr 15 kap. I 8 och 26 kap. 1 8 RB, se även
179-181 88 UL). Domstolen bör visserligen undantagsvis, när särskilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 13 § 805

skäl föreligger, kunna ange den egendom som kvarstaden
skall avse. I allmänhet bör emellertid i domstolens beslut föreskrivas endast
att egendom till så stort värde att visst angivet fordringsbelopp kan antas bli
täckt skall beläggas med kvarstad. Det skall därefter ankomma på kronofogdemyndigheten
all vid verkställighet av beslutet bestämma vilken egendom som skall las i
anspråk. Därvid bör kronofogdemyndigheten också ha att avgöra om lös eller fast
egendom bör bli föremål för åtgärden.

Jag godtar beredningens mening att
verkställighet av beslut om kvarstad för fordran bör ske efter i princip samma
bestämmelser som gäller för utmätning. 1 första stycket av 16 kap. 13 8 i
departementsförslaget anges att vissa bestämmelser angående
utmälningsförfarandet har motsvarande tillämpning vid verkställighet av beslut
om kvarstad för fordran. Hänvisningarna till 4 kap. överensstämmer i sak
väsentligen med beredningens förslag.

Beredningen har inte hänvisat till
bestämmelserna om självrältelse av utmätning, vilket hänger samman med alt del
enligl 17 kap. 14 8 beredningsförslaget skulle åligga kronofogdemyndigheten så
länge lalan inte hade väckts i saken att häva kvarstad bl.a. om del på gmnd av
upplysta omständigheter visade sig att åtgärden inte hade bort äga rum.
Eftersom befogenhet alt häva själva kvarstadsbeslutel enligt
departementsförslaget skall tillkomma domstolen, bör kronofogdemyndigheten
under samma förutsättningar som vid utmätning kunna själv rätta sin verkställighetsåtgärd.
Departementsförslaget innehåller i enlighet härmed en hänvisning även till
33-35 fS i 4 kap.

Det har också synts lämpligt att
hänvisa lill reglema i 4 kap. 7 och 9 88 om viss förutsäfning för utmätning och
om kronofogdemyndighetens efterforskningsplikl. Ä andra sidan hänvisas i
departementsförslaget inte till bestämmelserna om samtidig utmätning och om
jämkning i 4 kap. 11 8, vilket har samband med att kvarstad enligt
departementsförslaget bl.a. inte ulgör hinder mot att egendomen beläggs med
kvarstad för annan fordran saml alt det ankommer på domstolen att besluta för
vilket belopp kvarstad skall äga rum.

1 första stycket av 16 kap. 13 8
hänvisas vidare till 5 kap., som innehåller bestämmelser om undanlag från
utmätning, och till 6 kap. som rör säkerställande av utmätning. Även lill 12
kap. 3-5 88, vari anges vissa åtgärder som kronofogdemyndigheten skall vidta
efter utmätning av fast egendom, hänvisas i förevarande bestämmelse.

Hänvisningen lill 4 kap. 7 8 och
till bestämmelsema i 6 kap. om säkerställande av utmätning innebär bl.a. att
lösöre som beläggs med kvarstad inte behöver vara tillgängligt för
förrättningsmannen vid verkställighetsbeslutet och att beslutet inle alltid
behöver föQas av att någon åtgärd vidtas beträffande själva egendomen Qfr 6
kap. 4 8). Kvarstadsinstitutet innesluter sålunda en viss motsvarighet till det
nuvarande skingringsförbudet. Det ankommer enligt förslaget på
kronofogdemyndigheten att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 /6 kap. 14 § 806

vid verkställighet av domstolens kvarstadsbeslut avgöra
huruvida den egendom som beläggs med kvarstad bör tas i förvar, förseglas eller
utmärkas som utmätt eller om sådan åtgärd kan underlåtas. 1 princip bör
domstolen inte ge föreskrift härom. Departementsförslaget utgår emellertid
från all domstolen undantagsvis bör kunna meddela sådan föreskrift. Andra
stycket i paragrafen, som innehåller en särskild föreskrift rörande lön och
liknande förmåner, överensstämmer med 17 kap. 5 8 tredje stycket
beredningsförslaget.

14 8 1 paragrafen regleras rättsverkningarna av kvarstad
för fordran. Paragrafen motsvarar 17 kap. 6 och 7 88 beredningsförslaget.

Gällande rätt. 1 17 kap. 13 8 BrB
föreskrivs straffansvar för bl.a. den som bryter mot förbud att sälja eller
skingra gods eller att utge annans gods eller som rubbar gods som har blivit
satt i kvarstad. Gällande lag saknar däremot uttryckliga bestämmelser om de
civilrättsliga verkningarna av kvarstad. Det torde emellertid vara klart all
kvarstad innebär förbud för gäldenären att överiåta egendomen eller, genom
faktiska eller rättsliga åtgärder, förfoga över den på annat sätt till skada
för sökanden. Kvarstaden innebär däGämte förbud att rubba egendomen.
Beträffande skingringsförbud anges i lagen att åtgärden består i förbud all
säQa eller skingra egendomen. Om kvarstad eller skingringsförbud går åter,
torde emellertid skedd överlåtelse kunna åberopas av förvärvaren. Del är beträffande
inteckningsbar egendom ovisst om kvarstad eller skingringsförbud utgör hinder
mot att inteckna egendomen eller vilken rätt en eventuell ny inteckning ger.
Beträffande registrerat skepp gäller dock enligt 283 8 sjölagen att ansökan om
inteckning inte får beviljas efter kvarstad eller skingringsförbud.

Har kvarstad lagts på lös egendom
som är underkastad förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande i
värde eller kräver alltför kostsam vård, kan överexekutor enligt 183 8 3 mom.
UL, om part yrkar det och synnerliga skäl är därtill, efter motpartens hörande
förordna om egendomens försäljning i den ordning som föreskrivs om utmätt lös
egendom. Detsamma gäller i frå.ga om lös egendom som har ställts under
skingringsförbud (185 8 2 mom. andra meningen). FörsäQning får dock inte medges
utan att sökanden har ställt pant eller borgen för den skada som kan
tillskyndas motparten (194 8).

Lagberedningen. 1 17 kap. 6 8
första stycket föreslås en grundläggande bestämmelse om den
rådighelsinskränkning som följer av kvarstad för fordran. Beredningen erinrar
om alt i 5 kap. 27 8 första stycket har föreslagils att utmätning skall innebära
förbud för gäldenären att lill skada för sökanden förfoga över egendomen genom
överlåtelse eller på annat sätt, om inle kronofogdemyndigheten efter hörande av
sökanden medger det av särskilda skäl. Efter utmätning anses överiålelse av
egendomen kunna ske utan skada för utmätningssök.änden, eftersom
sökanden har vunnii

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 14 § SOI

förmånsrätt som frånsett godtrosförvärv skall gälla ulan
hinder av överlåtelsen. De åtgärder som har vidtagits för utmätningens säkerställande
skall dock bestå och därav följer bl.a. i allmänhet att lös sak inte får lämnas
ut lill förvärvaren.

Nämnda bestämmelse torde enligt
beredningen inte utan vidare kunna göras tUlämplig på kvarstad för fordran.
Denna åsyftar enligt förslaget att bevara egendomen som en gäldenärens
tillgång. 1 princip skall den kvarstadsbelagda egendomen allQämt vara
tillgänglig även för övriga borgenärer, även om beredningens förslag gör vissa
begränsningar i denna regel. Det är svårt att förena en sådan ordning med rätt
för gäldenären alt överlåta egendomen, med endast den reservationen att
överlåtelse inte får vara lill skada för just kvarsladsborgenären. Ett sådant
förbehåll skulle innebära att denne kunde i sinom lid få utmätning av egendomen
men att övriga överlåtarens borgenärer inte skulle kunna komma åt egendomen
genom vare sig utmätning eller konkurs. Att på så sätt skapa ett slags
ofullgången panträtt som i den aktuella situationen gynnar kvarsladsborgenären
framför överlåtarens övriga borgenärer synes inte lämpligt.

Beredningen anser därför all
kvarstad för fordran bör innebära förbud för gäldenären alt överlåta egendomen
utan annan reservation än att kronofogdemyndigheten kan medge undantag.
Möjligheten att medge undantag kan begagnas t.ex. om det befinns att mer
egendom har belagts med kvarstad än som är nödvändigt eller om viss egendom
lämpligen bör säljas och bytas ut mot annan egendom som i stället får ingå
under kvarstaden. Vidare kan gäldenären, om han vill, tillgodose
kvarsladsborgenären genom all pantförskriva egendomen till honom. 1 så fall
saknar kvarsladsborgenären och kronofogdemyndigheten anledning all motsätta
sig att överlåtelse sker. 1 övrigt synes den reglering som ges i 5 kap. 27 8
första stycket lämpligen böra gälla även vid kvarstad för fordran.

1 enlighet med det sagda föreslår
beredningen att när beslut om kvarstad för fordran har meddelats, svaranden
inle får överlåta egendomen eller tUl skada för sökanden förfoga över den pä
annat sätt, om inte kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger del
av särskUda skäl.

Inskränkningarna i gäldenärens
rådighet inträder enligt förslaget i och med alt beslut meddelas om kvarstad på
viss egendom. Del förutsätts alltså inte att kvarstaden har hunnit
säkerställas. Gäldenären bör enligt beredningen genast underrättas om beslutet
och erinras om den närmare innebörden därav. Om han därefter bryter mot
förbudei, kan han straffas enligt 17 kap. 13 8 första stycket BrB för
överträdelse av myndighets bud.

Beträffande verkan i övrigt av
kvarstad för fordran och kvarstadens säkerställande föreslås i andra stycket av
17 kap. 6 8 all 5 kap. 27 8 andra stycket och 30 8 samt 7 kap. och 13 kap. 3-10
88 skall ha motsvarande tillämpning. Beredningen erinrar om att förbudei i
första stycket av 5 kap. 27 S mot förfogande över utmätt egendom enligt andra
stycket i samma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 14 § 808

paragraf
inte innebär hinder mot pantsättning av pantbrev eller annan
inleckningshandling som gäller i egendomen. Om inleckningshandling som gäller i
utmätt egendom har tagits om hand av kronofogdemyndigheten enligt 7 kap. 6 8
eller 13 kap. 5 8 i förslaget, får den emellertid inte pantsättas utan
kronofogdemyndighetens tillstånd. Motsvarande skall enhgt förslaget gälla vid
kvarstad.

Beredningen berör också frågan om ny inteckning
skall kunna meddelas i kvarstadsbelagd egendom som är inteckningsbar.
Beträffande fast egendom och luftfartyg förordar beredningen att
inskrivningsmyndigheten skall underrättas om kvarstaden och att denna skall
utgöra hinder mol ny inteckning i egendomen. I fråga om egendom som kan vara
föremål för företagsinleckning anser beredningen att kvarstaden inte bör hindra
att sådan inteckning beviQas i rörelsen men att ny företagsinteckning inte bör
gälla i den kvarstadsbelagda egendomen. Förslag till lagändringar i enlighet
med det nu sagda har av beredningen senare lagts fram i betänkandet
Utsökningsrätt XIII.

1 fråga om kvarstad på fordran framhåller
beredningen alt man får räkna med alt sekundogäldenären inte självmant erlägger
förfallen betalning till kronofogdemyndigheten. Även om svaranden vill medverka
genom all uppmana sekundogäldenären att betala är det inte säkert att denne
rättar sig därefter. Kronofogdemyndigheten bör då enligl beredningen lämpligen
kunna vidta åtgärder för att söka driva in vad som är förfallet till betalning.
Bestämmelse härom föreslås i 17 kap. 7 8 första stycket. Kronofogdemyndigheten
skall i första hand anmoda sekundogäldenären alt betala sin skuld lill
myndigheten. Betalar sekundogäldenären inte frivilligt och finns exekutionstitel,
bör kronofogdemyndigheten utsöka fordringen. 1 likhet med vad som föreslås gäUa
vid utmätning skall kronofogdemyndigheten däremot inle själv väcka lalan mol
sekundogäldenären angående fordringen.

Beredningen framhåller att även om kvarstad normalt
inle skall leda lill att egendomen säljs, del regelmässigt är i båda parternas
intresse att försäQning sker om värdet av egendomen kan befaras minska. I
andra stycket av 17 kap. 7 8 anges att om lös egendom som har belagts med
kvarstad hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård, den får på
begäran av part säQas i den ordning som gäller för utmätt egendom, om inle
särskilda skäl föranleder annat.

Det är enligt beredningen utan särskild föreskrift
tydligt att om försäljning begärs av kvarsladsborgenären, svaranden skall
höras innan försäQning äger mm. Han fär dä också tillfälle all betala sin
eventuella skuld eller ställa säkerhet, om han hellre vill förfoga över
egendomen på annat sätt. Likaså bör sökanden höras, om svaranden begär att
egendomen skall säljas. Befogenheten att säQa kvarstadsbelagd egendom bör
utövas med försiktighet. Om särskilda skäl talar mot försäQning, bör sådan inte
äga rum. Sökanden behöver inte ställa särskild säkerhet för alt försäQning
skall fä ske. Det är enligt beredningen tillräckligt med den säkerhet som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 14 § 809

skall ställas för att kvarstad skall kunna beviQas. När
försäljning har skett, omfattar kvarstaden vad som efter avdrag för kostnader
har infiutit genom försäljningen.

Remissyttrandena. Beredningens
förslag all kvarstad för fordran skall medföra förbud för svaranden alt
överlåta egendomen diskuteras närmare av utredningen angående inskrivning av
rätt till luftfartyg m.m. Utredningen framhåller att förslaget, liksom
gällande rätt, utgår från alt kvarstad för fordran syftar lill alt bevara
egendomen som utmätningsbar hos gäldenären till förmån för dennes samtliga
borgenärer, Enligl utredningen är det dock inte självklart att kvarstaden bör
ha en sådan generell verkan. Det förtjänar övervägas att ge kvarstaden verkan
endast till förmån för kvarsladsborgenären och alltså tillåta alt egendomen,
även med sakrättslig verkan, överlåts till annan. Kvarsladsborgenären skulle då
vara bevarad vid sin rätt alt fullfölja sin aktion med utmätning och exekutiv
försäljning av egendomen i den män överlåtelsen inte har medfört godtrosförvärv
med exstinkiion av kvarstaden. I så fall är det konsekvent alt kvarstaden
liksom utmätning får konkurrera på grundval av registeranteckning. Alt
kvarstaden inte i och för sig medför förmånsrätt behöver inle hindra en sådan
ordning som har nämnts nu. Borgenären vinner slutligen förmånsrätt genom
utmätningen i den mån han inte hade förmånsrätt för sin fordran ändå.

Angående förslaget att kvarstad på
inteckningsbar egendom inte skall i och för sig hindra pantsättning av pantbrev
eller annan inteckningshandling som gäller i egendomen ifrågasätter
advokatsamfundet. i likhet med vad samfundet har gjort beträffande motsvarande
fråga vid utmätning, om inte kvarstaden bör medföra förbud mot sådan
pantsättning.

Länsstyrelsen I Stockholms län
ifrågasätter om inte förslaget att kronofogdemyndigheten under vissa
förutsättningar skall vara skyldig all driva in kvarstadsbelagd fordran går för
långt, även om åtgärden skall beslå endast i en anmodan att betala.

Föredraganden. Enligt 4 kap. 29 8
första stycket departementsförslaget är överlåtelse av utmätt egendom i princip
tillåten, under förutsättning dock att överiåtelsen inte är till skada för
utmätningssökanden. När det gäller kvarstad för fordran har beredningen
föreslagit ett generellt överlåtelseförbud, dock att kronofogdemyndigheten
skall kunna medge undantag. För egen del villjag framhålla att mot beredningens
förslag kan visserligen invändas att kvarstad medför ell längre gående
förfogandeförbud än utmätning, trots att utmätning är mera ingripande så till
vida att den även skall leda lill försäljning och redovisning. Från den
synpunkten kan det, som en remissinstans har varit inne på, vara tilltalande
att söka finna en lösning som medger överlåtelse men samtidigt bibehåller
kvar-siadssökanden vid hans rätt att fullfölja sin aktion med utmätning.

Enligt min mening talar emellertid
övervägande skäl för den lösning som beredningen har valt. Delta har sin grund
i att kvarstaden inte ulan

14 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 14 § 810

vidare
medför förmånsrätt. Jag delar sålunda beredningens uppfattning att kvarstad för
fordran i princip bör syfta till att bevara egendomen till förmån för samtliga
borgenärer. Även enligt departementsförslaget medför alltså kvarstad generellt
förbud mot överlåtelse. Kvarstaden skall vidare medföra förbud mot att
svaranden till skada för sökanden förfogar över egendomen på annat sätt. Kronofogdemyndigheten
kan dock medge undantag, om det föreligger särskilda skäl. Bestämmelser i
enlighet med det sagda har tagits upp i första stycket av 16 kap. 14 8 i
departementsförslaget.

Förfogandeförbudet inträder i och med att
kronofogdemyndigheten har lagt kvarstad pä viss egendom. När domstolen
undanlagsvis har angett viss egendom i sitt kvarstadsbeslut, inträder verkan i
och med domstolens beslut.

Enligl 4 kap. 29 8 andra stycket
departementsförslaget utgör det förfogandeförbud som föQer av utmätning inte
hinder mot pantsättning av pantbrev eller annan inleckningshandling som gäller
i den utmätta egendomen. De skäl som kan åberopas för att tillåta pantsättning
av redan uttaget pantbrev eller annan inleckningshandling som gäller i utmätt
egendom har sin giltighet även vid kvarstad för fordran. Jag kan här hänvisa
till vad som har anförts i anslutning tUl 4 kap. 29 8. Särskilt bör erinras om
att inleckningshandling kan, i den mån den inte utgör säkerhet för fordran, vid
behov beläggas med kvarstad. På grund härav anges i andra stycket av 16 kap. 14
8 i departementsförslaget att vad som föreskrivs om utmätning i 4 kap. 29 8
andra stycket också gäller vid kvarstad för fordran.

Att obelånat pantbrev som gäller i kvarstadsbelagt
skepp eller faslighet eller obelånad inteckningshandling som gäller i
kvarstadsbelagt luftfartyg kan las om hand av kronofogdemyndigheten och
därefter inle får pantförskrivas föQer av 13 8 i departementsförslaget, som
hänvisar till 6 kap. Qfr 6 kap. 5 8) och 12 kap. 5 8.

1 andra stycket av 14 8 i departementsförslaget
anges vidare att även bestämmelsema i 4 kap. 31 8 (om kronofogdemyndighetens
befogenheter i fråga om ulmätt egendom) och 12 kap. 6-10 88 (om ägares
befogenheter beträffande utmätt fastighet, sysslomannaskap m.m.) gäUer i fråga
om kvarstad för fordran. Det synes lämpligt att befogenheten att förordna
syssloman m.m. beträffande kvarstadsbelagd fastighet tillkommer kronofogdemyndigheten,
trots att sådana frågor har nära samband med själva kvarstadsbeslutel.

Jag ansluter mig i princip till beredningens
uttalanden rörande förhåUandet mellan kvarstad för fordran i inteckningsbar
egendom och ansökan om ny inteckning i egendomen. När del gäller luftfartyg har
förslag om inleckningsförbud efter kvarstad eller skingringsförbud lagts fram i
betänkandet (SOU 1976:70) Rätt lill luftfartyg m.m. I övrigt avser Jag att ta
upp frågan i samband med övriga följdändringar tUl UB.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 16 kap. 15 § 811

1 tredje stycket av 14 8 i
departementsförslaget har tagits upp en bestämmelse om att lös egendom som har
belagts med kvarstad för fordran får säQas under vissa förutsättningar.
Bestämmelsen överensstämmer med 17 kap. 7 8 andra stycket i beredningens
förslag.

Departementsförslaget saknar
motsvarighet till den av beredningen i 17 kap. 7 8 första stycket föreslagna
bestämmelsen om att kronofogdemyndigheten pä begäran av part skall söka driva
in kvarstadsbelagd fordran som är förfallen lill betalning. Om det någon gång
skulle finnas behov av alt söka driva in en kvarstadsbelagd fordran, torde
kronofogdemyndigheten ha befogenhet därtill med stöd av den generella
bestämmelsen i 4 kap. 31 8, vilken enligt andra stycket i förevarande paragraf
är tillämplig även vid kvarstad.

15 8 1 denna paragraf regleras förhållandet mellan å ena
sidan kvarstad för fordran och ä andra sidan utmätning eller kvarstad för annan
fordran. Den motsvarar 17 kap. 8 och 9 88 beredningsförslagel.

Gällande rält. Enligt 72 8 2 mom.
UL utgör kvarstad inte hinder mot utmätning av egendomen. Om annan egendom finns
att tillgå, bör dock denna företrädesvis utmätas, om det är lämpligt och kan
ske utan förfång för utmätningssökanden. Motsvarande gäller när
skingringsförbud har meddelats. Kvarstad eller skingringsförbud för fordran
medför inte förmånsrätt.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att frånvaron av förmånsrätt vid kvarstad kan medföra
otillfredsställande resultat. Det lär ha inträffat att den som har blivit
bestulen på pengar har fått kvarstad på ett tillgängligt belopp, som
emellertid senare utmäts för annan fordran, t.ex. skatt. När målsäganden senare
har fåll dom på sitt ersättningskrav, har gäldenären saknat utmätningsbar
egendom.

Från kvarstadsborgenärens synpunkt
kan del enligt beredningen förefalla naturligt att kvarstad ger förmånsrätt.
Han ser gärna att den möjlighet till betalning som kvarstad avser att skydda
blir garderad mot övriga borgenärer. Eftersom i regel exekutionstitel inte
föreligger skulle då förmånsrättens bestånd bli beroende av alt fordringen
senare fastställs.

Mot bakgrund av förutsättningama
för kvarstad måste man emellertid enligl beredningen fråga sig vilka sakliga
skäl som kan anföras till slöd för att sökanden skall genom kvarstaden vinna
förmånsrätt och därmed fä en mera gynnad ställning än andra borgenärer.
Farhågan att gäldenären av en eller annan anledning underlåter att betala sin
skuld kan knappast i och för sig åberopas som grund för att kvarstadssökandens
fordran skall gå före andra fordringar. Detsamma kan visserligen med visst fog
sägas om utmätning, men denna aktualiserar på ett annat sätt försäljning och
måste nödvändigtvis i något skede precisera vilka som skall få betalt ur den
utmätta egendomen. Om förutsättningarna för kvarstad sålunda inle kan motivera
förmånsrätt, kan man enligl beredningen knappast finna annat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 /6 kap. 15 § 812

motiv att ge ett sådant företräde åt kvarstadssökandens
fordran än att sökanden har varit på sin vakt och lagt ned arbete och kostnader
på att få kvarstad till stånd samt att vidtagna åtgärder framstår som meningslösa
om kvarstaden får vika för utmätning för annans fordran eller vid konkurs. Del
kan även anföras alt om förmånsrätt medges på gmnd av kvarstad, inträdet av
förmånsrätt skulle bli mindre avhängigt än nu av processuella omständigheter,
såsom att den ena borgenären snabbt har fått exekutionstitel genom
betalningsföreläggande medan den andre får vänta på dom i en mer eller mindre
utdragen rättegång.

Att av sådan anledning eventuellt
vidga förutsättningarna för eller syftet med kvarstad som säkerhetsåtgärd till
all den skulle generellt trygga sökanden även mot alt egendomen tas i anspråk
av andra oprioriterade borgenärer finner beredningen inle välbetänkt.
Beredningen framhåller i det sammanhanget alt kvarstad i motsats lill utmätning
inte förutsätter att fordringen är förfallen till betalning. Att ge förmånsrätt
för kvarstads-fordran enbart på grund av borgenärens förmåga att hålla sig
framme i så god tid som möjligt skulle ganska väsentligt vidga
säkerhetsåtgärdens funktion och kanske i en del läll ge upphov till en inle
önskvärd kapplöpning om kvarstad från de borgenärers sida som inte har någon
exekutionstitel.

En tänkbar utväg vore enligl
beredningen att låta utmätning för annan fordran medföra förmånsrätt först i
och med att kvarstaden hävs. Om då kvarstadsfordringen har hunnit bli
utmätningsgill, skulle beslut om utmätning för fordringen kunna meddelas och de
båda fordringama fä rätt i egendomen i proportion till fordringarnas storlek.
Ett sådant system skulle vara i huvudsak förenligt med kvarstadens begränsade
syfte såvitt angår borgenärernas inbördes förhållanden, nämligen all
kvarsladsborgenären skall skyddas mot att bli sämre ställd än andra borgenärer.
Enligt beredningens mening skulle emellertid den skisserade ordningen bli
alltför komplicerad.

Beredningen har i stället övervägt
huruvida man skulle kunna låta kvarstaden medföra förmånsrätt i samma stund
som egendomen utmäts för annan fordran. När ändå egendomen kan förutsättas bli
såld, kan det synas motiverat att av köpeskillingen reservera medel även för
kvarstadsfordringen. Även ell sådant syslem är enligt beredningen förenat med
vissa komplikationer men låter sig ändå lättare förena med förmånsrättsordningen
och andra exekutiva regler. För att systemet skall få något praktiskt värde bör
det emellertid kombineras med en regel om att utmätning inle får äga rum för
fordringar som har uppkommit först efter det att kvarstaden beviljades. En
sådan regel drar i sin lur även med sig viss begränsning av möjligheten att få
kvarstad för annan fordran på samma egendom. Beredningen föreslår att en
ordning i enlighet med det nu sagda införs.

Om kvarstad äger rum för fordran som är förenad med
särskild förmåns-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 15 § 813

rätt i egendomen medför förmånsrätten, anför beredningen,
att kvarsladsborgenären inte kan bli lidande av konkurrens från borgenär som
inte har särskild förmånsrätt i egendomen. Däremot kan det tänkas en konfliktsituation
om kvarstad blir aktuell för fordran som är förenad med lika eller bättre
särskild förmänsrätt. 1 den situationen bör förmånsrättsordningen tillämpas
mellan borgenärerna inbördes, om endera fordringen eller båda .sedermera leder
till utmätning. I enlighet härmed bör ocksä kvarstad fä äga rum för den
konkurrerande förmånsberättigade fordringen. Om den borgenär som först har
vunnit kvarstad inle har särskild förmånsrätt i egendomen, bör den kvarstaden
givetvis inte heller hindra att kvarstad på egendomen senare beviljas för
fordran som är förenad med sådan förmånsrätt.

Som tidigare har nämnts anser beredningen
all kvarstad inte i och för sig skall medföra förmånsrätt. Kvarstad som har
meddelats för fordran utan iärskild förmånsrätt i egendomen bör enligt
beredningen inte heller i övrigt utan vidare ge borgenären någol företräde
framför annan opriorilerad fordran för vilken gäldenären svarar. Beredningen
anser emellertid £ll denna princip inte bör drivas så långt att ny kvarstad för
opriorilerad fordran skall kunna beviljas även om denna har uppkommit efter det
att den första kvarstaden beviQades. En gräns bör sålunda dras efter tidpunkten
för kvarstadsbeslutel. Av 17 kap. 6 8 beredningsförslaget följer alt gäldenären
inte har rätt att avhända sig den kvarstadsbelagda egendomen. Han bör då inte
heller kunna uppnå samma resultat genom att ådra sig ny skuld, för vilken
kvarstad därefter beviQas i samma egendom lill skada för den förra borgenären.
Del sagda gäller ny fordran som inle är förenad med särskild förmånsrätt. Om
nytillkommen fordran är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen, bör
kvarstad kunna beviljas för den nya fordringen. Kvarstad för denna
förmånsberättigade fordran är som regel inte till skada för den förra
kvarsladsborgenären.

Beredningen framhåller att
tidpunkten för en fordrans uppkomst ibland kan vara föremål för tvekan. Risken för
hithörande intressekollisioner torde dock enligt beredningens mening inte vara
så stor att den svårigheten bör tillmätas utslagsgivande betydelse. Beredningen
föreslår därför i första stycket av 17 kap. 8 8 förbud mot all egendom som har
belagts med kvarstad därefter beläggs med kvarstad för annan fordran än sådan
som har uppkommit innan kvarstaden beviljades, om del skadar den som har vunnit
kvarstaden.

Fordran utan särskild förmånsrätt i
egendomen som har tillkommit före kvarstaden skall alltså vara likställd med
kvarstadsfordringen, medan den som begär kvarstad för nytillkommen fordran utan
sådan förmånsrätt skall avvisas. Det bör emellertid enligl beredningen även i
förhåUandet mellan de likställda borgenärerna inbördes undvikas att den
säkerhet som en borgenär redan har vunnit genom kvarstad onödigtvis försämras
genom alt annan borgenär får kvarstad på samma egendom. Om annan egendom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 15 § 814

finns alt tillgå, bör denna sålunda tas i anspråk i första
hand. Föreskrift härom har tagits upp i första stycket av 8 8- Att så sker kan
med hänsyn till vad som föreslås i fall då egendomen utmäts för annan fordran
vara av värde för den som först har vunnit kvarstad, även om egendomen kan
synas förslå för båda fordringama.

Som andra stycke i 8 8 har tagits
upp principen att kvarstad inte skall utgöra hinder mot att samma egendom blir
föremål för kvarstad för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen.

Bestämmelserna i 8 8 bör enligt
beredningen ha motsvarande tillämpning, när borgenär söker utmätning. En
bestämmelse härom har tagits upp i första stycket av 9 8. Detta innebär att
kvarstadsborgenär, vars fordran är oprioriterad, skall vara skyddad mot
utmätning för fordran som har uppkommit efter det all kvarstaden beviQades, om
inle ulmätningsfordringen är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen. Om
kvarsladsborgenären men inte utmätnings sökanden har särskild förmånsrätt i
egendomen, är utmätningen inte till skada för kvarsladsborgenären. 1 sådant
fall kan utmätning äga rum iiven om ulmätningsfordringen inle har uppkommit
innan kvarstaden beviQades. Vidare skall när båda fordringama är oprioriterade
iakttas att om annan egendom finns att tUlgå, den bör tas i anspråk i första
hand. De angivna reglerna ulgör inte i något fall hinder mot alt egendomen tas
i anspråk genom utmätning för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen.

Som andra stycke i 17 kap. 9 8
föreslår beredningen att om den med kvarstad belagda egendomen utmäts för
fordran som har uppkommit innan kvarstaden beviljades och inle är förenad med
särskild förmånsrätt i samma egendom, denna skall anses samtidigt utmätt för
kvarstadsborgenärens fordran. Är utmätningsfordringen förenad med särskild
förmånsrätt, saknas enligt beredningen tillräckliga skäl att ge
kvarsladsborgenären den förmån som utmätningsverkan medför. Om även
kvarstadsfordringen är förenad med särskild förmånsrätt, blir han ändå skyddad
i fall utmätningen leder till att egendomen säQs eller realiseras på annat
sätt, 1 annat fall får kvarsladsborgenären hålla sig till eventuellt överskott.
Bestämmelsen i andra stycket omfattar även del fallet alt kvarsladsborgenären
har särskild förmånsrätt för sin fordran.

När egendomen skall anses utmätt
även för kvarstadsborgenärs oprioriterade fordran, skall fordringama
konkurrera på lika fot på samma sätt som när utmätning sker samtidigt för
oprioriterade utmätningssökandes fordringar. Utmätning kan i den angivna
situationen länkas leda till att gäldenären söks i konkurs, KL:s; regler om
återvinning av utmätning blir dä tillämpliga även mot kvarsladsborgenären och
ålervinningsfrislen räknas även för hans del från det ögonblick då utmätning
ägde rum för ulmätningssökandens fordran.

Beredningen påpekar att kvarstaden
kan gä åter till följd av att kvarsladsborgenären inte väcker talan inom
föreskriven tid. Därmed förfaller även här aktueU utmätningsverkan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 15 § 815

Nämnda utmätningsverkan bör enligt
beredningen bestå även om den egentliga utmätningen går åter därför att
utmätningssökanden återkallar sin ansökan eller gäldenären betalar
utmätningssökandens fordran. Sådana dispositioner bör sålunda inte inverka på
kvarstadsborgenärens rätt. Det torde emellertid föQa av sakens beskaffenhet att
hinder bör anses möta mol exekutiv försäljning av egendomen i detta skede. Om
utmätnings-beslutet befinns ogrundat och därför upphävs, bör däremot den utmätningsverkan
som beslutet har medfört för kvarsladsborgenären förfalla.

Det bör enligt beredningen undvikas
att kvarstad och utmätning samtidigt beviljas i en och samma egendom. Om det
av någon anledning skulle ske, får enligt förslaget utmätningen företräde.

Remissyitrandena. Vad beredningen
har föreslagit om förhållandel mellan meddelad kvarstad för fordran och ny kvarstad
eller utmätning för annan fordran har fått ett något blandat mottagande vid
remissbehandlingen. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län talar mycket för del
berättigade i den föreslagna förstärkningen av kvarstad, även om tillämpningen
av bestämmelserna torde vålla åtskilliga svårigheter. Kronofogdeföreningen
anser alt den lösning som beredningen har föreslagit är praktisk men att den
erbjuder vissa problem. Enligt föreningen råder stor osäkerhet i frågan när
skattefordran skall anses ha uppkommit, varför frågan bör bli föremål för
särskild utredning. Även utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i
skatteprocessen påpekar att förslaget aktualiserar frågan om fordrans uppkomst.
Mycket talar enligt utredningen för att lagstiftning krävs härom såvitt avser
det allmännas anspråk på skatter, tullar och avgifter.

RSV tror att de
konkurrenssituationer som regleras i förslaget kan bli ganska vanliga framdeles
som följd av att kvarstadsinstitutet enligt förslaget blir mera attraktivt än
f.n. Konkurrensfrågorna är komplicerade och det är svårt alt se om de
föreslagna reglerna är lämpliga för alla de situationer som avses. RSV har
emellertid inte nägon avgörande invändning mot bestämmelserna men vill
framhålla alt tillämpningsproblem kan uppkomma. Som exempel nämner RSV att
kvarstad för en mindre, oprioriterad fordran har lagts på gäldenärens enda men
ganska värdefulla utmätningsbara tillgång och all det sålunda finns ett stort
övervärde. Enligt RSV är det oklart om förslaget medger att egendomen beläggs
med ny kvarstad eller utmäts för annan, likaledes oprioriterad fordran, som har
uppkommit efter kvarstadsbeslutel. 1 ett sådant läge blir storieken på övervärdet
avgörande för frågan om ny kvarstad eller utmätning är till skada för
kvarsladsborgenären. Kronofogdemyndigheten torde som regel böra vara försiktig
i bedömningen av övervärdet och i tveksamma fall avslå från ny kvarstad eller
utmätning. Å andra sidan kan underlåtenhet att belägga egendomen med ny
kvarstad eller utmäta den innebära att det blir nödvändigt att begära
gäldenären i konkurs för att övervärdet skall bli åtkomligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 /6 kap. 15 § 816

RSV påpekar vidare att avgörande
rättsverkningar enligt de föreslagna bestämmelserna är knutna tili tidpunkten
för fordrans uppkomst. Problemet när en fordran uppkommer torde främst vara
aktuellt beträffande skattefordringar, särskilt inkomstskatter. Frågan när
olika skalte-och avgiftsfordringar skall anses uppkomna kan enligt RSV lösas
endast genom särskild lagstiftning.

Svea hovrätt, som påpekar att
frågor om lidpunkten för fordrans uppkomst kommer att prövas i utsökningsmål i
större utsträckning än som nu är fallet, anser alt kronofogdemyndigheten inte
bör erhålla Judiciella uppgifter i den omfattning som beredningen har
föreslagit. Del kan vidare enligt hovrätten befaras att de föreslagna reglerna
leder till en kraftig ökning av antalet ansökningar orn kvarstad, Ålminsione
borgenärer som kan ställa säkerhet kommer sannolikt att regelmässigt ansöka om
kvarstad för alt försäkra sig om den, visserligen begränsade, förmånsrätt som
har föreslagits. Man kan vidare befara att antalet konkurser ökar, en utveckling
som del inte förefaller finnas skäl all främja, Bestämmelsema kan också medföra
vissa tillämpningssvårigheter. Hovrätten anser alt tillräckliga skäl inle
föreligger att inlöra förmånsrätt för kvarstad. Om överexekutor skulle
behållas eller uppgifterna föras över till endast vissa kronofogdemyndigheter,
minskar dock hovrättens betänkligheter.

De föreslagna bestämmelserna om
skydd för kvarstadsborgenär avstyrks i några remissyttranden. All vidga
kvarstadsinstitutets funktion på sätt som beredningen har föreslagit skulle
enligt hovrätten för Västra Sverige sannolikt ge upphov till en kapplöpning om
kvarstad mellan de borgenärer som inte har exekutionstitel. Risk föreligger
också att borgenärer söker gäldenären i konkurs för att undanröja det hinder
som en beviQad kvarstad ulgör. Dessa konsekvenser är inle önskvärda. De konsekvenser
i fråga om inträdd utmiitningsverkan, som enligt beredningens motivutlalanden
skulle inträda om den egentliga utmätningen går åter, förefaller också
hovrätten anmärkningsvärda. Vidare skulle reglema säkerligen erbjuda problem i
tillämpningen. Hovrätten nämner del fallet att kvarstad för en oprioriterad
fordran har erhållits i gäldenärens enda utmätningsbara tillgång, i vilken ett
större övervärde finns, och att utmätning därefter söks för en likaledes
opriorilerad fordran, som har uppkommit efter det alt kvarstaden beviQades.
Utmätningsborgenären skall då tydligen avvisas. Det skulle tvinga denne att
söka gäldenären i konkurs. Om övervärdet bedöms vara så stort alt utmätningen
inte påverkar kvarstadsborgenärens rätt, synes emellertid det riktiga vara att
utmätning beviQas i egendomen. Då uppkommer frågan om egendomen skall anses
utmätt även för kvarstadsfordringen. Enligt förslaget skall så inte vara
fallet, men hovrälten iinser inte alt något sakligt skäl kan åberopas mot alt
kvarstaden medför utmätningsverkan.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser
det i första hand anmärkningsvärt att kvarstadsborgenär, vars fordran är
oprioriterad, skall vara skyddad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 15 § 817

mot utmätning för oprioriterad fordran som har uppkommit
efter kvarstaden. Detta är enligt länsstyrelsen inte förenligt med principen att
en tidigare utmätning inle hindrar en senare. Det skulle innebära att utmätningssökanden
inte skulle kunna erhålla utmätning även om egendomens värde väsentligt
överstiger kvarstadsfordringen. Länsstyrelsen anser inte heller beredningens
motivering i övrigt helt övertygande. Det kan visserligen vara riktigt att del
är obilligt all en borgenär, som har varit på sin vakt och lagt ned arbete och
kostnader för att få till stånd kvarstad, skall få vika för utmätning för
annans fordran. Huvudfrågan måste emellertid enligt länsstyrelsen vara
reglernas mera generella verkningar. Länsstyrelsen påpekar att beredningen
själv nämner risken för en inte önskvärd kapplöpning om kvarstad mellan de
borgenärer som inle har exekutionstitel. Länsstyrelsen har svårt att se att
förslaget skulle vara till större gagn för borgenärer i allmänhet. Om kvarstad
skall få sådan betydelse som har föreslagits, synes åtgärden böra beslutas av
domstol. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Ålvsborgs län.

Föredraganden. Kvarstad (eller
skingringsförbud) till säkerhet för fordran medför inte förmånsrätt enligt
gällande rätt. Beredningen har övervägt huruvida kvarstad i och för sig bör
förenas med förmånsrätt men har avvisat en sådan lösning. Detta har inte mött
erinran från någon remissinstans.

För egen del vill Jag först
understryka att kvarstad för fordran enligl departementsförslaget liksom f n.
är en säkerhetsåtgärd som avser att om möjligt säkerställa att egendom senare
finns tillgänglig för utmätning. En ordning enligt vilken kvarstad i och för
sig medför förmånsrätt skulle väsentligt ändra kvarstadens funktion och syfte.
Härigenom skulle kvarstaden inte bara rikta sig lill gäldenären för alt hindra
denne från att förfoga över egendomen utan även skydda kvarsladsborgenären mol
gäldenärens övriga borgenärer. Detta skulle möjligen kunna i viss omfattning
leda till en kapplöpning mellan borgenärema om att först erhålla kvarstad,
något som inle är önskvärt. Nämnda ordning skulle ocksä påkalla ändring av
fömtsättningarna för kvarslads beviljande. Även en del andra problem skulle
uppkomma. Av del sagda framgår att inte heller Jag är beredd att förorda att
kvarstad skall i och för sig medföra förmånsrätt.

Kvarstad bör sålunda enligt min
mening i princip syfta endast till att hindra gäldenären från att förfoga över
den kvarstadsbelagda egendomen. Detta hindrar dock inle alt det bör tillses att
obilliga verkningar för kvarsladsborgenären i förhållande till andra
borgenärer undviks. För detta ändamål har beredningen föreslagit att om kvarstadsbelagd
egendom utmäts för annan fordran som har uppkommit före kvarstaden och inle är
förenad med särskild förmånsrätt, egendomen skall anses samtidigt utmätt för
kvarstadsborgenärens fordran, dvs, även kvarsladsborgenären får i och med
utmätningen förmånsrätt för sin fordran. DäGämte föreslås att kvarstaden skall
i viss utsträckning hindra utmätning eller kvarstad för annan fordran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 15 § 818

Med anledning av vad som sålunda
har föreslagits om förmånsrätt vid utmätning för annan fordran vUl Jag
framhålla att del förhållandet att viss egendom har belagts med kvarstad ofta
kan vara till fördel för en annan borgenär som söker utmätning. Hade kvarstaden
inte ägt rum. är det mycket möjligt all egendomen inte skulle ha funnits i
behåll vid tiden för utmätningen. Del framstår då som obilligt mot
kvarsladsborgenären, om han måste vika helt för utmätningssökanden. Ett sådant
resultat är särskilt otillfredsställande om kvarsladsborgenären har anvisat
egendomen vid kvarstadsbeslutets verkställande eller om kvarstadsfordringen
utgörs av ett målsägandeanspråk och kvarstad har lagts på ell penningbelopp
eller ett banktillgodohavande som härrör frän brottet. En ordning som innebär
all kvarstad inte medför något skydd mot andra borgenärer kan också missbrukas
av gäldenären. Det kan sålunda inträffa att efter kvarstaden utmätning söks på
grund av en exekutionstitel, som har meddelats efter det att talan har medgetts
av gäldenären trots att någon verklig skuld inte existerade.

För att sådana obilliga verkningar
skall undvikas synes det lämpligt alt, om den kvarstadsbelagda egendomen utmäts
för annan fordran, kvarstaden får medföra förmånsrätt i och med utmätningen
och att kvarsladsborgenären och ulmälningsborgenären sålunda får dela på egendomens
värde i förhållande till fordringarnas storlek. Enligt min mening behöver man
inte befara alt en sådan ordning skall medföra att kvarstad begärs i nämnvärt
större omfattning än f n. eller att borgenärer får slörre anledning att söka
gäldenärer i konkurs.

Nyssnämnda syfte kan uppnås genom
att egendomen skall anses utmätt även för kvarstadsborgenärens fordran i och
med att utmätning äger rum för annan fordran. En sådan ordning bör dock inte
gälla i fall då ulmätningssökandens fordran är förenad med särskild
förmånsrätt i egendomen. I sådant fall får Ju kvarsladsborgenären under alla
förhållanden hålla sig till överskottet. Strängt laget finns det inte heller
anledning att låta regleringen avse fall då kvarstadsborgenärens fordran är
förenad med särskild förmånsrätt i egendomen. 1 enkelhetens intresse förordar
Jag dock att undantag inte görs för det fallet.

Beredningen har emellertid gått
längre och föreslagit att kvarstad även skall utgöra hinder mot att egendomen
utmäts för fordran, som har uppkommit efter det att kvarstaden ägde rum. Om
kvarstadsborgenärens fordran eller utmätningssökandens fordran är förenad med
särskild förmånsrätt i egendomen, föreslås utmätning dock få ske eftersom utmätningen
då inte är till skada för kvarsladsborgenären. Som en följd härav föreslås att
kvarstad skall på motsvarande sätt utgöra hinder mot att egendomen beläggs med
ny kvarstad för annan fordran. Förslaget har kritiserats av flera
remissinstanser.

För egen del vill jag medge att
utmälningsförbud i enlighet med vad beredningen har föreslagit kan vara av
värde för all syftet med nyss-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 15 § 819

nämnda ordning med förmånsrätt skall till fullo uppnås. Å
andra sidan kan del inte anses nödvändigt att föreskriva att kvarstadsbelagd
egendom inle skall få utmätas för fordran som har uppkommit efter kvarstaden,
trots att gäldenären inte själv får förfoga över egendomen till skada för
kvarsladsborgenären. Risken för all utmätning söks för skenfordringar bör
enligt min mening inte överdrivas. En regel av del slag som beredningen har
föreslagit skulle ocksä vålla stora svårigheter i tillämpningen. Jag tänker
närmast på att tidpunkten för fordrans uppkomst tilläggs avgörande betydelse.
Det torde ofta vara svårt alt avgöra när en fordran har uppkommit. 1 fråga om
skatter och andra allmänna avgifter synes det nästan ogörligt att utan närmare
utredning och reglering fastställa vad som i olika fall skall anses vara
avgörande för anspråkets uppkomst. I praktiken torde det också vara Just i
fråga om det allmännas fordringar som frågan oftast skulle bli aktuell.

På grund av det sagda är Jag inle
beredd att föreslå att kvarstad skall medföra hinder mot utmätning eller
kvarstad för annan fordran. Kvarstad bör emellertid så till vida innebära skydd
mol utmätning eller kvarstad för annan fordran att annan egendom som finns att
tillgå bör tas i anspråk i första hand.

1 enlighet med det anförda
föreskrivs i första stycket av 15 8 i departementsförslaget att kvarstad för
fordran inte hindrar att egendomen utmäts eller beläggs med kvarstad för annan
fordran saml att, om annan egendom finns att tillgå, denna skall tas i anspråk
i första hand, om inte den fordran för vilken utmätning eller kvarstad sökes är
förenad med särskild förmånsrätt i den kvarstadsbelagda egendomen. I
paragrafens andra stycke föreskrivs att om egendom som har belagts med
kvarstad för fordran utmäts för annan fordran som inle är förenad med särskild
förmånsrätt i egendomen, denna skall anses samtidigt utmätt för
kvarstadsborgenärens fordran.

Beträffande bestämmelsen i andra
stycket vill Jag påpeka att om egendomen har belagts med kvarstad för två eller
flera fordringar, dessa får lika rätt dvs. i förhällande till fordringamas
storlek, om inle någon av dem är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen.
Kvarstadsborgenär får också samma rält som utmätningssökanden. Beståndet av
förmånsrätten för kvarstadsborgenärens fordran är, liksom själva kvarstaden,
beroende av att han inom föreskriven tid väcker talan angående sin fordran om
det inle redan har sketl och all han får bifall lill sin talan. Beträffande
förmånsrättens bestånd i fall då den egentliga utmätningen går åter eller
upphävs ansluter jag mig till de uttalanden som beredningen har gjort.

Avslutningsvis villjag nämna
följande. 1 belänkandet (SOU 1975:104) Belalningssäkringslag för skatte- och
avgiftsprocessen har föreslagits alt möjlighet skall införas att säkerställa
betalningen av skatt, tull eller avgift av viss beskaffenhet lill del allmänna
innan utmätning får äga rum. Beslut

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 16 kap. 16 § 820

om
säkerställande, s.k. betalningssäkring, skall kunna meddelas om särskild risk
föreligger att gäldenären inte kommer att betala fordringen. Betalningssäkring
skall verkställas av kronofogdemyndigheten, i princip enligt vad som gäller om
utmätning. Åtgärden föreslås medföra förmånsrätt. Förslaget bör ses mot
bakgrund av att utmätning för skatter och andra allmänna avgifter i allmänhet
inte kan äga rum förrän relativt lång lid efler del all de förhållanden har
inträffat som utgör gmnd för det allmännas anspråk.

Förslaget övervägs f n. i budgetdepartementet. Om
förslaget genomförs, bör det beaktas i förevarande paragraf Bl.a. bör tillses
att kvarsladsborgenären inte kommer i sämre ställning än om utmätning hade ägt
rum för det allmännas fordran.

16
8 Denna paragraf, som motsvarar 17 kap. 10 8 andra stycket i beredningens
förslag, innehåller bestämmelser om verkställighet av beslut om kvarstad till
säkerhet för bättre rält och om rättsverkningarna av sådan kvarstad.

Gällande rätt. Beträffande verkställighet av
kvarstad eller skingringsförbud som har meddelats till säkerhet för bättre
rätt gäller enligt 183 och 185 88 UL i huvudsak samma regler som för kvarstad
eller skingringsförbud för fordran. Här kan därför hänvisas till redogörelsen
under 13 8 i detta kapitel. Bestämmelsen om att kvarstad inte får läggas på
egendom som inte kan utmätas gäller dock inle kvarstad till säkerhet för bättre
rätt och vid sådan kvarstad skall värdering av egendomen inte äga rum (183 8 1
och 2 mom. och 185 8 1 mom.). Även i fråga om rättsverkningama av kvarstad
eller skingringsförbud lill säkerhet för bättre rätt torde i princip detsamma
gälla som rörande kvarstad eller skingringsförbud för fordran. 1 denna sak kan
därför hänvisas till redogörelsen under 14 8.

Lagberedningen. Enligt beredningen bör
genomförandet av kvarstad till säkerhet för bättre rätt och verkningama av
sådan kvarstad regleras på i princip samma sätt som har föreslagils beträffande
kvarstad för fordran. 1 enlighet härmed föreslås i andra stycket av 17 kap. 10
8 att bestämmelserna i 6 och 7 88 om kvarstad för fordran i tillämpliga delar
skall gälla även när kvarstad har beviQats till säkerhet för bättre rält.
Beredningen framhåller att i tiUämpningen självfallet måste beaktas att kvarstad
till säkerhet för bättre rätt har ett annait syfte än kvarstad för fordran.
Härav föQer bl.a. alt någon värdering av egendomen inte behöver ske vid
kvarstad till säkerhet för bättre rätt.

De problem som kan uppkomma vid kvarstad för
anspråk på bättre rätt är enligt beredningen inte heller i andra avseenden helt
desamma som vid kvarstad för fordran. Detta gäller bl.a. i fråga om överlåtelse
av egendomen. Beredningen har dock inte ansett del lämpligt att differentiera
förfogandeförbudei på den punkten. Beträffande pantsättning av pantbrev eller
annan inteckningshandling fra.mhåller beredningen alt kvarstad till

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

säkerhet för bättre rält kan medföra att iredje man kommer
i ond tro. När inteckningshandling har omhändertagits av kronofogdemyndigheten,
följer av 5 kap. 27 8 andra stycket samt 7 kap. 6 8 och 13 kap. 5 8 i förslaget
alt panlsällning inte kan äga rum.

Remissyttrandena. Advokatsamfundet anser att svaranden i
mäl om kvarstad lill säkerhet för bättre rätt. på motsvarande sätt som vid
kvarstad för fordran, bör vara skyldig alt underlätta förrättningen genom att
lämna upplysningar om den egendom som avses och att bekräfta uppgifterna på
heder och samvete. Samfundet föreslår all 17 kap. 10 8 kompletteras med
föreskrifter härom.

Föredraganden. Jag delar
beredningens mening all genomförandet av kvarstad till säkerhet för bättre rätt
och rättsverkningarna av sådan kvarstad bör regleras på liknande sätt som i
fräga om kvarstad för fordran. Det synes emellertid i tydlighetens intresse lämpligt
all något mera preciserat än vad beredningen har gjort ange de bestämmelser
som skall tillämpas. Vid verkställighet av beslut om kvarstad till säkerhet
för bättre rätt finns det sålunda inle utrymme för tillämpning av de
bestämmelser i 4 kap. som avser själva verkställandet av utmätning.

1 detta sammanhang vill Jag nämna
all det enligt min mening inte finns anledning alt införa skyldighet för
svaranden vid verkställighet av kvarstad till säkerhet för bättre rätt att
lämna upplysningar under straffansvar, vilket har förordats av en
remissinstans. Sådan skyldighet har inle heller tagits upp i fråga om annan
verkställighet som avses i förevarande kapitel.

1 enlighet med vad nu har sagts
anges i första stycket av 16 8 i departementsförslaget att beträffande
verkställighet av beslut om kvarstad lill säkerhet för bättre rätt 6 kap. (om
säkerställande) och 12 kap. 5 8 (om omhändertagande av pantbrev och
pantsättningsförbud) har motsvarande tillämpning. Det ligger emellertid i
sakens natur att egendom som har belagts med kvarstad till säkerhet för bättre
rätt inte skall värderas Qfr 6 kap. 9 8). Vidare föreskrivs i paragrafens andra
stycke alt i fråga om verkan av kvarstaden tillämpas vad som sägs i 14 8 i
förevarande kapitel beträffande kvarstad för fordran.

I fråga om pantsättning av pantbrev i skepp eller
fastighet eller av skuldebrev som är intecknat i luftfartyg, när den inlecknade
egendomen har belagts med kvarstad lill säkerhet för bättre rätt, vill Jag
framhålla följande. Visas sökanden vara rätt ägare till egendomen, är han även
berättigad att erhålla obelånade inteckningshandlingar. En panlsällning skulle
därför kunna vara till skada för sökanden. Även om en pantsättning inte kan
åberopas av den som var i ond tro beträffande sökandens äganderättsanspråk, är
det enligt min mening lämpligast att föreskriva förbud mot pantsättning. Ett
sådant förbud bör emellertid förenas med befogenhet för kronofogdemyndigheten
att medge undantag, när särskilda skäl föreligger. Bestämmelser i enlighet med
det nu sagda har tagits upp i andra och tredje meningarna i andra stycket
av 16 8. Beträffande skuldebrev som är

16 kap. 16 § 821

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 17 kap. 822

intecknat i luftfartyg åsyftar pantsältningsförbudel
givelvis endast det fallet att inteckningshandlingen tillkommer luftfartygets
ägare Qfr 4 kap. 3 § andra stycket).

Om pantsättning sker i strid mot
förfogandeförbudet, är i fråga om fast egendom pantborgenären skyddad, om han
var i god tro. Den omständigheten att kvarstaden har antecknats i fastighetsboken
är inte i och för sig tillräcklig för alt rubba den goda tron. Motsvarande
torde gälla i fråga om luftfartyg. Annorlunda förhåller det sig om panträtt har
upplåtits i skepp i strid mot förbudet. Sedan kvarstaden har antecknats skall
den enligt 23 S sjölagen anses känd För var och en vars rätt till skepp (eller
skeppsbygge) beror av god tro rörande omständighet som införingen avser.

17 kap. Kostnader

Detta kapitel, som motsvarar 18
kap, i beredningens förslag, tar upp bestämmelser om kostnader i mäl hos
kronofogdemyndigheten. Bestämmelserna motsvarar i gällande rätt närmast 9 kap.
UL.

Gällande rätt. 1 9 kap. UL ges
bestämmelser om kostnader i utsökningsmål frånsett mål om införsel. Kapitlet
reglerar dock endast kostnadsfrågan såvitt angår förfärandet hos
utmätningsmannen och överexekutor. Beträffande förfarandet i hovrätt och högsta
domstolen gäller enligl 21 8 Rp att RB:s regler om kostnader i besvärsmål skall
tillämpas. I fråga om införsel finns en särskild bestämmelse i 27 S
införsellagen, enligt vilken införsel sker ulan avgift.

De kostnader som kan uppkomma i
exekutiva mål är av två slag. Handläggningen drar direkta kostnader hos
utmätningsmannen eller överexekutor. Ersättning lill staten för dessa
förrättningskostnader utgår enligl exekutionsavgiftskungörelsen (1971:1027) i
form av avgifter: utsökningsavgift, försäljningsavgift och tilläggsavgift. Av
exekulionsavgifierna utgår utsöknings- och försäljningsavgifiema enligt taxa.
Tilläggsavgift utgår när särskild kostnad uppkommer för åtgärd i målet. Den
motsvarar kostnaden för åtgärden. Exekutionsavgifter i mål om utmätning skall
tas ut ur utmätt egendom. Vid annan verkställighet får kostnaden tas ut endast
under viss förutsättning. Sökanden svarar mot staten för kostnad som avses nu.
Han är skyldig att pä begäran förskottera kostnaden.

Del andra slaget av kostnader är
sådana som parterna har för anlitande av advokat och för inställelser, föriusl
av arbetsförtjänst m.m. UL ger inte utmätningsmannen befogenhet alt tillerkänna
part ersättning för sådan s.k. processkostnad. Däremot har överexekutor enligt
197 8 UL befogenhet att i utsökningsmål bestämma efter vad som finnes skäligt
om och till vilket belopp förlorande part bör ersätta motpart hans kostnad i
målet. Bestäm-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 17 kap. 823

melsen torde förutsätta alt det är fråga om mål med typisk
partsställning, t.ex. mål om handräckning eller besvärsmål. Däremot torde
överexekutor knappast ha befogenhet alt i fråga om försäljning av utmätt
egendom eller köpeskillingsfördelning tillerkänna sökanden eller annan sakägare
ersättning för kostnader i samband med själva försäQningen eller fördelningen.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller till en böGan alt den inle har funnit anledning all föreslå någon
ändring av kostnadsreglema beträffande införsel. Nuvarande ordning att det vid
införsel över huvud inte las ut någon kostnadsersättning bör enligl beredningen
lämpligen beslå.

Beträffande andra mål om
verkställighet och mål om handräckning skiljer beredningen mellan
förrättningskostnader och parts processkostnader. 1 fråga om
förrättningskostnader anser beredningen alt några större-ändringar i nuvarande
regler inte är påkallade.

Beredningen utgår från att avgifter
liksom f n. kommer att tas ut för del allmännas medverkan i utsökningsmål.
Enligt beredningens mening är de nuvarande avgiftema betungande i många fall
för såväl sökande som svarande. Avgifterna kan visserligen sägas medföra den
fördelen alt den som har fordran eller annat anspråk avstår från att söka
verkställighet i en del fall då resultat inte kan väntas, men avgifterna torde
även i andra fall verka avhållande på borgenärer m.fl. som inte vill riskera
att själva få stå för kostnaden. Beredningen anser för sin del önskvärt all
avgiftema sänks avsevärt och all staten i huvudsak svarar för kostnaderna för
hithörande rättsvård på samma sätt som för domstolsväsendet.

När del gäller parts processkostnad
hos kronofogdemyndigheten krävs enligl beredningen över lag nya överväganden.
Det kan, framhåller beredningen, från rättsskyddssynpunkl sägas all den som
har vunnit bifall till sin talan i rättegång eller som eljest innehar en
exekutionstitel bör få ersättning för alla kostnader som är påkallade för att
han skall komma till sin rätt. Å andra sidan bör även en svarande kunna få
ersättning för sin processkostnad i ärendet, när verkställighet eller
handräckning vägras. Motsvarande gäller sakägare som oförskyllt har blivit
inblandad i utsökningsmål på ett eller annat sätt. Den ersättning till
sökanden som enligt beredningen bör utgå i första hand gäller upprättandet av
ansökningen om verkställighet och kostnader som har samband därmed.

Enligt beredningen bör
verkställighet av betalningsskyldighet i allmänhet kunna handhas av
kronofogdemyndigheten på egen hand utan egentlig processföring från parternas
sida. De åtgärder som krävs från sökandens sida kan därför fömtsättas vara
relativt enkla. Man torde vid sådant förhållande kunna hålla kostnadema nere
genom restriktiva regler ulan att träda sökandens rätt för när. För det
ändamålet synes enligt beredningen lämpligt att låta regeringen eller
centralmyndigheten för rättshjälp utfärda taxa för normala fall. Även på annat
sätt kan rätten tili ersättning för processkostnad begränsas. Beredningen har
sålunda funnit del rimligt att som fömtsättning för att sökanden skall få
ersättning för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 17 kap. 824

processkostnad i allmänhet bör gälla att han viss tid före
verkställighetsansökan har uppmanat svaranden alt fullgöra vad som har ålagts
honom. Regeln har dock inte gjorts undanlagslös. Det kan även i andra fall vara
motiverat all ersättning för processkostnad döms ut.

1 fråga om annan verkställighet än
sådan som gäller betalningsskyldig-hel torde, enligl vad beredningen vidare
anför, frägan om ersättning för processkostnad delvis ligga annorlunda lill.
Svarandens förmåga att prestera vad som har ålagts honom är inle lika ofta
beroende av hans ekonomiska situation. Om svaranden t.ex. har ålagts att utge
viss egendom, bör han regelmässigt utan vidare kunna överlämna den till sökanden.
Och om svaranden har ålagts att avflytta från fastighet eller viss lägenhet,
kan det rimligen begäras att han självmant ger sig därifrån, åtminstone sedan
domen har vunnii laga kraft, såvida han har någonstans all ta vägen. Det kunde
av dessa skäl synas obehövligt att ställa upp nägot särskilt villkor för att
sökanden skall få ersättning för sin processkostnad. Beredningen vill dock i
enkelhetens intresse förorda alt enhetliga regler ges.

Vad härefter angår handräckning som
går ut på säkerhetsåtgärd anser beredningen att kronofogdemyndigheten som regel
inte bör ålägga svaranden i målet all utge kostnadsersättning. Däremot bör
domstol, som skall pröva själva saken, kunna tillerkänna sökanden ersättning
för hans kostnader hos kronofogdemyndigheten. Beträffande handräckning för avhysning,
återstäUande av besinning e.d. bör däremot kronofogdemyndigheten som regel
ålägga svaranden att ersätta sökanden hans kostnader när denne vinner bifall
lill sin lalan i målet.

Om kronofogdemyndigheten får
befogenhet att tillerkänna sökanden ersättning för processkostnad, bör enligl
beredningen en liknande befogenhet finnas till förmån för svaranden när
sökandens talan finnes ogmndad. 1 särskilda fall bör part även kunna åläggas
att betala processkostnad oavsett målels utgång, om hans processföring
föranleder därtill.

Beredningen berör också del fallet
all tredje man för talan i mål om verkställighet. Saken torde då som regel
komma att hänvisas till domstol, om den inte är klar. Det blir då inte aktuellt
att tillerkänna tredje mannen kostnadsersättning i utsökningsmålet. Ibland kan
emellertid saken bli klarlagd hos kronofogdemyndigheten. Om sökanden i sådant
fall har bestritt tredje mannens rätt och denne har nödgats anskaffa utredning
för att styrka den, kan det finnas särskild anledning att ge tredje mannen
ersättning för hans processkostnad. Tredje man kan också ha intressen att
bevaka efter utmätning av egendom vari han har pant- eller retentionsrätt.

Remissyitrandena. Några
remissinstanser anser att regleringen av kostnadsfrågorna har blivit alltför
omfattande. Svea hovrätt påpekar att kapitlet, som f.n. motsvaras av ett par
bestämmelser i UL, har blivit mer omfattande än motsvarande kapitel i RB, trots
alt kostnadsregler endast ges för förfarandet i första instans. Hovrälten
förordar att möjlighetema

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 17 kap. 825

att begränsa och förenkla reglerna undersöks. Även
hovrätten för Västra Sverige pekar på skillnaden i omfång mellan nu gällande
bestämmelser i UL och den föreslagna regleringen. Länsstyrelsen i Malmöhus län
anser att bestämmelsema är alltför detaljerade och även invecklade. Lånsstyrelsen
i Stockholms lån framhåller alt bestämmelserna med hänsyn till det digra och
ofta rätt invecklade innehållet måsle komma alt förorsaka kronofogdemyndigheterna
avsevärda svårigheter.

Flera remissinstanser tar upp
beredningens uttalande att avgifterna i utsökningsmål i många fall är
betungande och all de bör sänkas avsevärt. Svea hovräu förordar all möjligheten
av en radikal sänkning av avgifterna undersöks. Länsstyrelsen i Norrbottens län
instämmer i beredningens uppfattning angående avgifterna och anser att
statsmakterna bör ge avkall på principen att avgifterna om möjligt skall täcka
statsverkets kostnader för förfarandet.

RSV instämmer i princip i beredningens
uttalande att avgifterna bör sänkas, så att staten i huvudsak svarar för
kostnaderna för exekutionsväsendet på samma sätt som för domstolsväsendet. Mol
detta önskemål lalar emellertid att inom statsförvaltningen i allt slörre
utsträckning har införts avgifter som syftar lill alt täcka statens kostnader
för dess verksamhet. Vidare bör beaktas att avgiftema inom exekutionsväsendet
genom differentiering har kunnat användas för alt i nägon mån rikta borgenärernas
intresse mot verkställighetsformer som är praktiska för kronofogdemyndigheten.
RSV anser del för sin del inle möjligt all nu la slutlig ställning till
avgiftsfrågan. Denna bör göras till föremål för särskild prövning vid tiden för
balkens ikraftträdande.

En mera kritisk uppfattning
redovisas av RRV, som pekar på risken att exekutionsväsendets resurser las i
anspråk ulan alt behov därav kan anses föreligga. Verket framhåller också att
verkställighet i enskilda mål i stor utsträckning avser fordringar eller andra
anspråk som uppkommer i affärslivet eller som har samband med
förmögenhetstransaktioner mellan enskilda. Kostnaderna i sådana mål avser
tillvaratagandel av enskildas ekonomiska intressen och bör enligt verkets
mening liksom hittills täckas genom avgifter enligt självkostnadsprincipen. Av
sociala skäl kan del dock vara befogat att avgift inte utgår i vissa fall.
Länsstyrelsen i Ålvsborgs län framhåller faran av en ökning av antalet mål om
avgiftema sätts alltför lågt.

Beträffande förslaget att
ersättning skall kunna utgå för parts eget arbete eller kostnader hos
kronofogdemyndigheten är meningarna delade hos remissinstanserna. Till dem som
tillstyrker förslaget härom eller förklarar sig inte ha någon erinran mol att
möjlighet till sådan ersättning införs hör hovrätten för Övre Norrland, länsstyrelsen
i Kopparbergs län. advokatsamfundet ochjordbrukskasseförbundet.

Tveksamma till förslaget i denna
del är bl.a. Svea hovrätt och RSV. Svea hovrätt anser sig sakna underlag för
att bedöma behovet av den

15 Riksdagen I980I8I. I saml. Nr 8. Del 2

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 17 kap. 826

föreslagna reformen. Enligl hovrätten är det emellertid
tydligt att de nya kostnadsreglerna till en del är en konsekvens av - och i
betydande mån bidrar till - den av hovrätten kritiserade ansvällningen av
förfarandet hos kronofogdemyndigheten. Om exekulionsavgifierna sänks kraftigt,
skulle man enligl hovrätten kanske kunna avslå från att införa rält till
ersättning för processkostnader på det sätt som beredningen föreslår. RSV
förordar att behovet av ersättning för processkostnader undersöks närmare innan
ställning tas lill de föreslagna bestämmelserna.

Hovrätten för Västra Sverige anser
att kronofogdemyndighetens verksamhet skulle bli enklare och en del
överklaganden kunna undvikas, om ersättning för processkostnader skulle utgå
endast i fall då verklig tvist råder mellan parlema hos kronofogdemyndigheten
eller då ansökan görs om handräckning som avses i 17 kap. 17 8 i förslaget.
Utdömande av processkostnader bör enligt hovrätten vara undantag.
Kronofogdeföreningen betvivlar starkt behovet av en arbetskrävande omgång med
utdömande av processkostnader, särskilt med hänsyn till rätlshjälpslagen.
Föreningen ställer sig direkt avvisande till förslaget i denna del.

De föreslagna bestämmelsema i
kapitiel torde enligt RSV ha avsetts gälla endast enskilda mål. Enligl RSV:s
uppfattning bör de olika paragrafema direkt utvisa huruvida de är tillämpliga
på enskUda resp. allmänna mål. Kapitiel bör sålunda ses över i delta hänseende.
Anledning synes därvid inle föreligga alt göra någon ändring av betydelse
beträffande vad som nu gäller i fråga om förrättnings- och processkostnad i
aUmänna mål. 1 samband med översynen bör även bestämmelserna i
exekutionsavgiftskungörelsen beaktas. Verket är inle främmande för all
motsvarighet till , någon eller några av de bestämmelser som nu finns i nämnda
kungörelse i stället las upp i UB. Vidare anser verket, i likhet med
domareförbundet, att det bör övervägas om möjligen behov föreligger av en
undantagsbestämmelse beträffande rättegångskostnader i hovrätt eller högsta
domstolen såvitt avser allmänna mål.

Föredraganden. Enligl nuvarande
ordning utgår i utsökningsmål frånsett mål om införsel ersättning till staten
för dess kostnader för förfarandet. Beträffande sådana kostnader-i
beredningens förslag benämnda förrättningskostnader - har beredningen inte
föreslagit några större nyheter i förhållande till vad som gäller nu. Inle
heller jag anser all det finns något behov av mera genomgripande ändringar av
de nuvarande bestämmelsema på området. Dessa reformerades år 1971 i samband med
den nya lagstiftningen om exekution i fast egendom och i ett par avseenden även
år 1973 i samband med ändringarna rörande fartygsexekulion.

Beredningens förslag rörande
förräftningskostnader utgår från alt ersättning för statens kostnader skall
liksom f.n. las ut genom avgifter, i aUmänhet efter taxa. Beredningen har
emellertid ansett att de nuvarande avgifterna är alltför betungande för parlema
och förordat att de sänks avsevärt. Detta har tillstyrkts i ett par
remissyttranden men vissa andra remissinstanser har avstyrkt förslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 n kap. 827

För egen del villjag först
framhålla att även jag anser att ersättning för slatens kostnader för
förfarandet hos kronofogdemyndigheten bör tas ut genom särskilda avgifter i
målet. Enligt exekutionsavgiftskungörelsen utgår exekulionsavgift i form av
utsökningsavgift, försäljningsavgift och tilläggsavgift. Det synes i första
hand vara utsökningsavgiften som beredningen har åsyftat, när den har förordat
en sänkning av avgiftema. Om utsökningsavgiften är alltför låg, kommer
emellertid kronofogdemyndigheternas kapacitet alt i viss utsträckning las i
anspråk i onödan. Man måste nämligen då räkna med att verkställighet ofta söks,
trots alt möjligheten till positivt resultat är mycket liten eller utesluten.
Detta gäller särskilt mäl om utmätning, där del kan befaras att borgenären ofta
skulle komma igen med ny ansökan, när tidigare ansökan inle har lett till
resultat. Exeku-tionsavgiflema bör, på motsvarande sätt som f.n., regleras i en
förordning vid sidan av UB. 1 samband med att andra verkställighetsföreskrifler
lill UB meddelas kommer också frågan om exekutionsavgifternas storlek att tas
upp till prövning. Jag vill emellertid redan nu nämna att Jag inle är beredd
att förorda någon sänkning av de nuvarande avgiftema.

Koslnadskapitlet i beredningens
förslag innehåller också bestämmelser som medger kronofogdemyndigheten alt över
lag ålägga svaranden att ersätta sökanden för dennes eget arbete och kostnader
i målet. Även svaranden och tredje man föreslås kunna tillerkännas ersättning i
vissa fall. Förslaget har fåll ett blandat mottagande av remissinstanserna.
Till de remissinstanser som har avstyrkt förslaget eller ställt sig tveksamma
hör kronofogdeföreningen och RSV.

För egen del vill Jag först
framhålla att beredningens förslag om ersättning för s.k. processkostnader hos
kronofogdemyndigheten torde ha sitt största berättigande i mäl om handräckning
som avses i 17 kap. 17 8 i beredningens förslag, dvs. handräckning för
avhysning, återställande av rubbad besittning o.d. Enligt departementsförslaget
skall emellertid ansökan om handräckning inte prövas av kronofogdemyndigheten.
Departementsförslaget utgår sålunda från alt det skall ankomma på domstol att
förordna om handräckning, medan kronofogdemyndigheten endast skall ha att vid
behov verkställa domstolens beslut. Härigenom har frågan om införande av
möjlighet lill ersättning för parts eget arbete och kostnader i mål hos
kronofogdemyndigheten kommit i ell annat läge.

Frågan om möjlighet bör införas
lill ersättning för s.k. processkostnader hos kronofogdemyndigheten skall
alltså ses mot bakgrund av alt endast verkställighet regleras i UB.
Verkställighet förutsätter all förpliktelsen har prövats av domstol eller i
annan ordning. Härav följer alt den som söker verkställighet i allmänhet inte
behöver anlita biträde eller vidta annan kostnadskrävande åtgärd för alt bevaka
sin rält. Ansökan om verkställighet får enligt departementsförslaget ske
muntligen eller skriftligen och behöver som regel endast innehålla begäran om
önskad verkställighetsåtgärd. Inte heller svaranden behöver i allmänhet företa
särskilda åtgärder för att ta till vara sin rätt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 17 kap. 828

1 likhet med beredningen anser Jag
visserligen att det i och för sig är rimligt att den som söker verkställighet
får ersättning för kostnader som krävs för att han skall komma till sin rätt.
Som framgår av det föregående föreligger det emellertid i allmänhet inte något
egentligt behov av kostnadsersättning i utsökningsmål. Vidare bör beaktas att i
fråga om utmätning gäldenärens ursprungliga skuld som regel har ökat med rättegångskostnader.
Härtill kommer förrättningskostnader i utsökningsmålet, vilka också skall las
ul av gäldenären. Motsvarande gäller i princip beträffande verkställighet av
annan förpliktelse än betalningsskyldighet. Det är därför enligl min mening
angeläget alt verkställigheten inle utan starka skäl belastas med ytteriigare
kostnader.

1 fråga om mål om utmätning bör
erinras om alt gäldenären i en mycket stor del av målen saknar utmätningsbar
egendom eller i vart fall inle har egendom som räcker till full betalning av
borgenärens fordran. 1 sådana fall skulle åläggande av skyldighet för
gäldenären att utge kostnadsersättning i praktiken bli utan betydelse.

Med hänsyn lill det nu sagda synes
det inle böra komma i fråga alt kostnadsersättning generellt skall kunna utgå
till den som söker verkställighet. Vad som enligt min mening kan övervägas är
om ersättning bör kunna utgå under vissa särskilda förhållanden. Jag åsyftar
t.ex. fall då svaranden gör invändning mot sökt verkställighet och sökanden
måsle förebringa utredning för att bemöta invändningen eller då tvist uppkommer
beträffande annan fråga. De viktigaste typerna av tvister i utsökningsmål skall
emellertid hänskjutas lill domstol och i sådant hänskjutet mål blir RB:s
kostnadsregler tillämpliga. 1 detta sammanhang villjag också påpeka att
panthavare ofta har i samband med panträttsupplåtelsen betingat sig ersättning
för indrivningskoslnader.

Vid övervägande av skälen för och
emot en ordning med möjlighet för kronofogdemyndigheten att under särskilda
fömtsättningar tillerkänna sökanden ersättning av svaranden för eget arbete och
kostnader har Jag stannat för att inte föreslå några sådana bestämmelser. I så
fall bör inte heller svaranden eller tredje man kunna tillerkännas ersättning.

Departementsförslaget innehåller
alltså inte några bestämmelser om ersättning för s.k. processkostnad hos
kronofogdemyndigheten. Även vissa andra bestämmelser i beredningens förslag
saknar motsvarighet i departementsförslaget. Delta gäller bl.a. de föreskrifter
som beredningen har tagit upp om solidariskt ansvar för kostnader. Beredningen
har föreslagit att när två eller fiera är skyldiga att svara för förrättnings-
eller processkostnad, de skall svara solidariskt, om inle särskilda skäl föranleder
annat (18 kap. 22 8). Vidare har föreslagits att den som träder i sökandens,
svarandens eller tredje mans ställe medan målet är anhängigt hos
kronofogdemyndigheten skall kunna åläggas att svara för redan uppkommen
förrättnings- eller processkostnad solidariskt med företrädaren, om inte
särskilda skäl föranleder annat (23 8). Enligt min mening

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 17 kap. 829

saknas emellertid anledning att uttryckligen reglera dessa
fall. Detta gäller särskilt successionsfallei, som torde förekomma endast
undantagsvis. Det förhållandet att departementsförslaget inte innehåller
bestämmelser om processkostnad i utsökningsmål minskar ytterligare behovet av
föreskrifter i ämnet. När frågan någon gång uppkommer bör principen vara
solidariskt kostnadsansvar. Vid tillämpningen bör bestämmelsema i 18 kap. 9 och
10 88 RB Qäna till ledning. Det nu sagda torde i sak inle nämnvärt avvika från
vad beredningen har föreslagit.

Eftersom det enligl
departementsförslaget inle skall ankomma på kronofogdemyndighet alt förordna om
handräckning, saknas ocksä motsvarighet lill bestämmelsen i 18 kap. 14 8 i
beredningens förslag om förtäll-ningskostnad för handräckning. Som andra stycke
i I 8 har beredningen tagit upp en bestämmelse om att vad som föreskrivs i
kapitlet om kostnaderna vid handräckning inle utgör hinder för domstolen att i
mål om huvudsaken pröva vem som skall slutligt svara för kostnadema. Med hänsyn
till att kronofogdemyndigheten inte skall beviQa handräckning och lill att
departementsförslaget inte innehåller bestämmelser om s.k. processkostnad tas
någon motsvarande föreskrift inte upp i departementsförslaget. Liknande frågor
kan emellertid uppkomma beträffande förrättningskostnad vid verkställighet av
beslut om handräckning. Del är utan vidare tydligt att om sökanden eller
svaranden har åsamkats förrättningskostnad för verkställighet av
säkerhetsåtgärd, han kan yrka ersättning för kostnaden i den rättegång där
anspråket prövas. Motsvarande gäller förrättningskostnad för verkställighet av
annat handräckningsbeslut, om svaranden väcker talan i saken vid domstol.

Bestämmelsen i 18 kap. 28 8 i
beredningens förslag om all kronofogdemyndigheten i fördelningstvisl som
prövas av myndigheten skall räknas som domstol vid tillämpning av
rättshjälpslagen (1972:429) har inte heller fått någon motsvarighet i
departementsförslaget. Angående anledningen härtill får jag hänvisa lill vad
som anförs i anslutning till 12 8 i departementsförslaget.

1 övrigt överensstämmer förevarande
kapitel i departementsförslaget i huvudsak med beredningens förslag.
Bestämmelsema gäUer endast kostnaderna hos kronofogdemyndigheten. De blir dock
tillämpliga även i den mån fråga om kostnader hos kronofogdemyndigheten efter
besvär prövas av högre instans. Däremot blir bestämmelsema inte tillämpliga i
fråga om kostnader som uppkommer först i hovrälten eller i högsta domstolen. 1
fråga om sådana kostnader gäller RB;s regler (se 21 8 Rp). Någon särskild
erinran härom torde inte behövas.

En särskild fråga är i vilken
utsträckning UB:s bestämmelser om kostnader i utsökningsmål skall tillämpas i
allmänna mål. F.n. gäller enligt exekutionsavgiftskungörelsen att
utsökningsavgift inte utgår i sådana mål men väl andra exekutionsavgifier samt
att staten är befriad från att förskottera avgifter och att betala avgift som
inte har kunnat las ul av mol-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 17 kap. I § 830

parten. På motsvarande sätt bör även i fortsättningen
vissa undantag gälla beträffande allmänna mål. Frågan i vad mån ersättning för
förrättningskostnader skall utgå i allmänna mål bör liksom f.n, regleras av
regeringen. 1 departementsförslaget har däremot lagils upp en föreskrift om att
staten resp. kommun som sökande i allmänt mål inte svarar för förrättningskostnader
i målet (13 8).

Enligt expeditionskungörelsen
(1964:618, omtryckt 1976:383) utgår expeditionsavgift till staten för vissa
expeditioner som överexekutor resp. utmätningsmannen utfärdar i utsökningsmål.
Sådana avgifter berörs inle av kostnadsreglema i departementsförslaget.
Föreskrifterna om expeditionsavgift i utsökningsmål bör emellertid ses över i
samband med ikraftträdandet av UB.

Departementsförslaget inleds med en
allmän föreskrift om förrättningskostnader. Därefter ges bestämmelser om
sökandens ansvar för förråt.-ningskostnad (2-5 88). I ett följande avsnitt
regleras frägan om uttagande av förrättningskostnad (6-11 88). Härefter
meddelas vissa föreskrifter beträffande kostnader i tvist vid fö.delning som
prövas av kronofogdemyndigheten (12 S). Sist i kapitlet meddelas en föreskrift
beträffande kapitlets tillämpning i allmänna mål (13 8),

Inledande bestämmelse

1 8 I paragrafen meddelas en allmän bestämmelse om
ersättning till staten för kostnader för förfarandet hos kronofogdemyndigheten,
s.k. förrättningskostnader. Paragrafen motsvarar närmast 18 kap. I 8 tredje
stycket och 2 8 beredningsförslaget.

Gällande rätt. 1 9 kap. UL talas
utan närmare precisering om "kostnaden" för utmätning och det
fortsatta förfarandet, för åtgärd i målet o.d. (198 8) resp. om
"kostnaden" för annan verkställighet (199 8). Av exekutionsavgiftskungörelsen
framgår att sådana kostnader skall ersättas genom uttagande av
exekutionsavgift. Sådan avgift utgår i form av utsökningsavgift,
försäljningsavgift och tilläggsavgift. Enligl 27 8 första stycket införsellagen
sker införsel ulan avgift. Detsamma gäller åtgärd som avses i 22 8
införsellagen, dvs, ingripande mot arbetsgivaren när gäldenär arbetar ulan lön
eller mot uppenbart för låg ersättning. 1 exekutionsavgiftskungörelsen
föreskrivs fiera andra undaintag från uttagande av exekutionsavgift.

Lagberedningen. Första stycket i 18
kap. 2 8 beredningsförslaget innehåller en bestämmelse om att för
förrättningskostnader utgår ersättning till staten. Beredningen framhåller alt
förslaget förutsätter ell avgiftssystem av den typ som nu gäller enligt
exekutionsavgiftskungörelsen. I beredningens förslag används inte termen
avgift. I stället talas om ersättning enligt taxa som regeringen utfärdar och
om särskild ersättning för kostnad som inte skall anses täckt genom ersättning
enligt taxan.

Enligt beredningen kan det tänkas att särskild kostnad har
blivit större

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 17 kap. 2 § 831

än som strängt taget var behövligt. 1 första stycket av
paragrafen tillfogas därför att särskild ersättning kan Jämkas av
kronofogdemyndigheten, om anledning föreligger. Del är inle avsett att
ersättningen skall Jämkas av hänsyn till sökandens eller svarandens
betalningsförmåga ulan endast alt den skall nedsättas till belopp som finnes
rimligt med hänsyn till den åtgärd som har vidtagits.

1 1 8 tredje stycket föreslår
beredningen en uttrycklig bestämmelse om all kostnadsersättning inte utgår vid
införsel.

Beredningen påpekar alt befrielse
från utsökningsavgift enligl exekutionsavgiftskungörelsen gäller bl.a. i
allmänna mål och i mål om vad enskild har att utge på grund av
underhållsskyldighet. Det innebär att utsökningsavgift inte tas ut vare sig av
sökanden eller av svaranden. När befrielse från skyldighet att betala förrättningskostnad
är medgiven vissa sökande, skall emellertid avgiften tas ut av svaranden. I
tydlighetens intresse bör enligt beredningen uttryckligen anges att regeringen
kan bestämma alt förrättningskostnad inle utgår i vissa slags mål. En sådan
bestämmelse har lagils upp som andra stycke i 18 kap. 2 8-

Föredraganden. Som Jag har
framhållit under kapitelrubriken utgår departementsförslaget, i likhet med
beredningens förslag, från att ersättning för statens kostnader för den
exekutiva verksamheten skall liksom f.n. tas ut i form av exekutionsavgifier.
Del bör ankomma på regeringen att meddela föreskrifter rörande sådana avgifter.
1 förevarande paragraf bör, som bakgrund till de följande bestämmelsema om
sökandens ansvar för förrättningskostnad och om uttagande av ersättning för
sådan kostnad, endast meddelas en allmän bestämmelse om att ersättning las ul
för förrättningskostnad.

Jag delar beredningens mening att
införsel liksom f.n. bör ske utan avgift. Bestämmelse härom bör tas upp i UB.
De föreskrifter rörande exekutionsavgifter som regeringen förutsätts meddela
torde komma all innehålla vissa andra undantag från att avgifter skall tas ut.

Med utgångspunkt från det sagda
innehåller förevarande paragraf en bestämmelse all ersättning för statens
kostnader för förfarandet hos kronofogdemyndigheten tas ut enligt vad
regeringen föreskriver, vaGämte termen förrättningskostnader tas upp som
beteckning för sådana kostnader. DäGämte anges i en andra mening att
kostnadsersättning inle tas ut vid införsel.

Jag har inte någon erinran mol
förslaget alt kronofogdemyndigheten medges rätt att Jämka ersättning för sådan
kostnad som nu utgår i form av tilläggsavgift. Bestämmelse härom kan lämpligen
meddelas av regeringen.

Sökandens ansvar för förrättningskostnader

2 § Paragrafen tar upp bestämmelser om sökandens ansvar
gentemot staten för förrättningskostnadema. Den motsvarar 18 kap. 3 8 beredningsförslaget.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 17 kap. 2 § 832

Gällande rätt. UL:s kostnadsregler bygger på
principen att sökanden är skyldig att svara för förtältningskostnadema, om de
inte får eller kan tas ul hos svaranden. Beträffande mål om utmätning
föreskrivs i 198 8 1 mom. andra meningen UL alt om kostnad inte kan tas ut ur
köpeskillingen för den utmätta egendomen, behållen avkastning eller andra
tillgängliga medel, den skall betalas av sökanden eller, om den avser åtgärd
som annan har begärt, av denne och att kostnaden får utmätas omedelbart. Tredje
meningen i 198 8 1 mom. innehåller en specialbestämmelse för del fall att fråga
är om försäQning aiv fastighet som besväras av gemensam inteckning och annan
fastighet har dragits in i förfarandet men försäljning inte kommer till stånd.
Den som har inlett förfarandet skall då svara för hela kostnaden, om han har
sämre rätt än den som har begärt indragningen.

Beträffande annan verkställighet än utmätning
gäller enligl 199 8 2 mom. UL att kostnad, som inle har kunnat tas ul av
svaranden när det får ske eller, i fråga om kostnad för försäQning av egendom
som är belagd med kvarstad eller skingringsförbud, ur köpeskillingen, skall
betalas av sökanden och att den fär omedelbart utmätas hos honom.

Enligt exekutionsavgiftskungörelsen är sökanden i
vissa fall befriad från skyldighet all betala exekutionsavgift som inte kan tas
ul i målet av motparten. Sådan befrielse tillkommer enligt 6 8 andra stycket
staten samt den som har sökt verkställighet enligl lagen (1965:723) om
erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående
underhåU till barn eller enligt lagen (1976:108) om erkännande och
verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet. Vidare är
enligt 6 8 tredje stycket kommun eller annan sådan menighet och den som har
begärt förrättning för att utfå vad som har tilldömts honom på lalan om enskilt
anspråk på grund av brott befriade från skyldighet alt betala utsökningsavgift
eller försäljningsavgift, däremot inte tilläggsavgift. Den som har åtnjutil
subventionerad rättshjälp i angelägenhet som har lett fram till verkställbart
avgörande åtnjuter enligl 6 a 8 befrielse i fråga om alla exekutionsavgifier.

Lagberedningen. Beredningen föreslår i första
stycket av 18 kap. 3 8 en generell bestämmelse om att sökanden svarar mot
staten för förrättningskostnadema, om inte annat föQer av 4, 5 eller 26 8. I 4
8 föreskrivs undantcig för visst fall i mål om införsel eller löneutmälning och
för handräckning efter exekutiv försäljning. 5 8 innehåller en begränsning av
kostnadsansvaret vid avhysning. 26 8 ger kronofogdemyndigheten befogenhet att
under viss fömtsättning befria sökanden från kostnadsansvar.

13 8 andra stycket första meningen sägs att i fråga
om kostnad för åtgärd som har begärts av annan än sökanden i målet den som har
begärt åtgärden skall anses som sökande till denna. Beredningen påpekar att
bestämmelsen enligl ordalagen gäller även andra mål än utmätning men

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 17 kap. 3 § 833

knappast torde ha praktisk betydelse utöver ulmälningsmäl.
Någon ändring av vad som gäller nu är inte åsyftad i övrigt.

Som andra mening i andra stycket
tar beredningen upp en bestämmelse motsvarande 198 8 I mom. tredje meningen UL,
Någon anledning att begränsa stadgandet till fall då försäljning inte kommer
till stånd föreligger inte enligt beredningen. Förslaget innebär att det skall
åvila den som har tagit initiativ till ulmätningsmålet att svara även för
kostnad för indragen faslighet som han i och för sig inle har intresse av, om
han har sämre förmånsrätt än den som har begärt indragningen.

Föredraganden. Beträffande ansvaret
mot staten för förrättningskostnader bör, såsom beredningen har föreslagit,
som huvudregel gälla att sökanden svarar för kostnaderna. Från denna princip
bör emellertid föreskrivas vissa undantag i huvudsaklig överensstämmelse med
beredningens förslag. Jag återkommer lill dessa undantag under 3 och 4 88.

Ulöver de undantag från
kostnadsansvar som las upp i UB bör liksom f n, sökanden i vissa andra fall
vara befriad frän skyldighet att svara för förrättningskostnadema eller vissa
av dem. Föreskrifter härom bör meddelas av regeringen.

1 enlighet med det anförda anges i
första stycket av 2 8 i departementsförslaget att sökanden ansvarar mol staten
för förrättningskostnaderna i målet, om inte annat följer av 3 eller 4 8, samt
att ytterligare undantag kan föreskrivas av regeringen. Påpekas bör att 13 8 i
departementsförslaget tar upp en särskild föreskrift beträffande allmänna mål,
som innebär all staten resp. kommun som sökande i sådant mål inte svarar för
förrättningskostnader i målet.

Paragrafens andra stycke överensstämmer med beredningens
förslag.

3 8 Paragrafen innehåller undantag från huvudregeln i 2 8
att sökanden svarar gentemot staten för förrättningskostnaderna. Den motsvarar
18 kap. 4 och 5 88 i beredningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 20 8
införsellagen kan utmätningsmannen omedelbart verkställa utmätning hos
arbetsgivare som inte har ställt sig beslut om införsel till efterrättelse.
Kostnaden för utmätningen skall enligt 27 8 andra stycket bestridas av allmänna
medel, om den inte har kunnat tas ul ur köpeskillingen för den utmätta egendomen.
Bestämmelsen i 20 8 införsellagen är enligl 67 a 8 UL tillämplig även vid
utmätning i lön. Någon uttrycklig föreskrift om kostnadsfrågan motsvarande 27 8
andra stycket införsellagen finns däremot inte.

Lagberedningen. Bestämmelsen i 20 8
införsellagen ersätts i beredningens förslag av 4 kap. 20 8, som enligl 8 kap.
5 8 skall tillämpas även vid utmätning i lön. Beredningen föreslår i 18 kap. 4
8 en bestämmelse om att sökanden inte skall vara skyldig att svara för
förrättningskostnadema i mål om verkställighet som avses i 4 kap. 20 8 eller i
8 kap. 5 8 Jämförd med nyssnämnda paragraf Enligt beredningen är det ovisst om
detta utgör någon utvidgning i förhållande lill gällande rält.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 17 kap. 3 § 834

9 kap. 18 8 beredningsförslaget
innehåller en bestämmelse om handräckning efter exekutiv försäljning. Den
syftar lill alt köparen skall komma i besittning av vad kronofogdemyndigheten
har sålt till honom. Beredningen anser alt köparen inte rimligen bör belastas
med kostnad för ändamålet, eftersom åtgärden ingår i fullbordandet av
försäQningen. 1 enlighet härmed sägs i 18 kap. 4 8 att sökanden inte är skyldig
att svara för förrättningskostnadema i sådant mål.

Under 16 kap. 5 8 har beredningen
behandlat frågan i vilken utsträckning sökanden skall vara skyldig att svara
för kostnad i anledning av avhysning. 1 enlighet med vad som sägs där har i 18
kap. 5 8 tagits upp en föreskrift som avser att avgränsa sökandens skyldighet i
den delen till vad som behövs för all svaranden skall anses avhyst frän
fastigheten. Sökanden skall sålunda inte vara skyldig alt svara för kostnad för
transport från fastigheten eller för hyra av förvaringslokal eller för annan
åtgärd som väsentligen avser att skydda svaranden mot föriusl. Däri inbegrips
enligt beredningen bl.a. försäkring av svaranden tillhörig egendom under
transport från faistigheten eller under förvaring i förhyrd lokal.

Remissyttrandena. RSV anser det
välmotiverat med den i 18 kap. 5 8 föreslagna begränsningen av sökandens
skyldighet att svara för kostnader vid avhysning. Enligt verkets mening måsle
emellertid bestämmelsen kompletteras med en regel om vem som skall svara för de
kostnader som avses i paragrafen. Verket anser för sin del att kommun, som
enligt verkels mening bör åläggas alt tillhandahålla utrymmen för förvaring av
avhysl egendom, även bör svara för transport- och förvaringskostnaderna i den
mån de inle kan tas ut av svaranden. Fastighetsägareförbundet finner det
naluriigt alt det allmänna svarar för de kostnader som nämns i paragrafen.
Dessa uppgår ofta till betydande belopp, särskilt då fråga är om avhysning av
rörelseidkare. Enligt förbundet får med nuvarande ordning sökanden regelmässigt
inte någon ersättning av hyresgästen, eftersom denne brukar sakna
utmätningsbara tillgångar.

Föredraganden. Jag godtar
beredningens förslag att sökanden inte skall ansvara för förrättningskostnadema
för utmätning hos arbetsgivare, som inte har rättal sig efter beslut om
löneutmälning eller införsel, eller för handräckning efter exekutiv
försäljning. Bestämmelse härom har i departementsförslaget tagils upp i första
stycket av 3 8.

I andra stycket av 3 8 regleras
sökandens kostnadsansvar vid avhysning. Den frågan har behandlats närmare under
16 kap. 6 8 i departementsförslaget. Som framgår av vad som anförs där
anserjag all sökanden bör svara mot staten, förutom för kostnad för utrymningen
av aktuell lägenhet e.d., även för kostnad för borttransport av den avhysta
egendomen till ny lägenhet eller magasin eller lill annat lämpligt
förvaringsutrymme. Däremot bör sökanden inte slå något ansvar för kostnader för
egendomens fortsatta förvaring eller för annan åtgärd som väsentligen avser
att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 17 kap. 4 § 835

skydda
svaranden mol förlust. Första meningen i andra stycket har utformats i enlighet
härmed.

Principen att sökanden skall svara mol staten för
kostnaden för transport av avhyst egendom till ny lägenhet eller annat lämpligt
förvaringsutrymme bör dock inle gälla undantagslöst. Skall egendomen l.ex.
transporteras till ny lägenhet, som svaranden har fått på annan ort, bör
sökanden inte svara för hela kostnaden. Normalt får det anses åligga sökanden
att ansvara för kostnad för transport till ny bostad inom en normalt stor
kommun, även om kostnaden för transport till kommunall magasin skulle ha blivit
mindre. Transportkostnad som går därutöver får i princip anses som kostnad för
sådan åtgärd som väsentligen avser all skydda svaranden mot föriusl.

1 övrigt bör till sådana åtgärder som väsentligen
avser att skydda svaranden mot förlust hänföras t.ex. utfodring och skötsel av
en avhyst djurbesättning eller nödvändigt underhåll av maskiner och fordon. Det
kan länkas att särskilda åtgärder måsle vidtas med avhyst egendom för alt den
skall kunna tåla en längre tids förvaring. Inte heller kostnaden för sådana
åtgärder skall belasta sökanden. Med anledning av vad beredningen har anfört om
kostnad för försäkring av svarandens egendom under transport eller förvaring
vill jag erinra om att departementsförslaget utgår från att det ankommer på
partema att i mån av behov själva teckna försäkring.

1 16 kap. 7 8 departementsförslaget föreslås
kronofogdemyndigheten få befogenhet alt i samband med avhysning från annat än
bostad sälja avhyst egendom, om svaranden inte kan omhänderta den och det inle
heller går att anskaffa lämpligt förvaringsutrymme. Kostnad för sådan
försäQning bör inle belasta sökanden. En bestämmelse härom har tagits upp som
andra mening i andra stycket av 17 kap. 3 8.

Förrättningskostnader som sökanden inle svarar för
och som inte kan las ul av svaranden får det allmänna slå för. 1 vissa fall vid
avhysning kan ersättning tänkas utgå i form av socialhjälp. När
förrättningskostnader för avhysning tas ut i målet av svaranden och hela
kostnaden inte blir täckt, bör staten ha företräde för sådan kostnad som avses
i andra stycket i 3 8. Bestämmelse härom har tagits upp i 8 8 tredje stycket.

4
8 Paragrafen, som motsvarar 18 kap. 26 8 i beredningens förslag, ger
kronofogdemyndigheten befogenhet att befria sökanden från ansvar för
förrättningskostnad.

Gällande rätt. Enligl rätlshjälpslagen kan fysisk
person och dödsbo under vissa förutsättningar beviQas allmän rättshjälp i
rättslig angelägenhet. Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnadema i den
angelägenhet som rättshjälpen avser (9 8 första stycket). Den rättssökande
skall dock i allmänhet erlägga koslnadsbidrag. Som kostnad för rättshjälpen
anses bl.a. avgift som utgår enligt exekutionsavgiftskungörelsen (9 8 andra
stycket 5). Detta gäller dock endast om allmän rättshjälp har beviljats i

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 17 kap. 4 § 836

verkställighetsärendet. Rättshjälp som har beviljats för
angelägenhet som kan leda fram till dom eller annan exekutionstitel omfattar
nämligen inte efterföljande verkställighet (frånsett verkställighet av
säkerhetsåtgärd). 1 fall då allmän rättshjälp har beviljats av
rättshjälpsnämnden i angelägenhet som har lett till verkställbart avgörande av
saken gäller emellertid enligt 6 a 8 exekutionsavgiftskungörelsen att om
kostnaderna för rättshjälpen har överstigit maximibeloppet för kostnadsbidraget,
den som har åtnjutit rättshjälpen är vid verkställighet av avgörandet befriad
från skyldighet att förskottera avgifter enligt kungörelsen och att betala
sådana avgifter, om de inle kan tas ut i målet av motparten.

Lagberedningen. Enligt beredningens
mening bör sökandens ekonomiska svårigheter beaktas enligl något generösare
grunder än som gäller f n. Det är här fråga om rältssökande som har fått bifall
lill sin talan i själva saken. Exekutionsavgifterna är enligl beredningen
ganska kännbara för den som har begränsade tillgångar. Beredningen anser att
kronofogdemyndigheten bör få möjlighet att befria sökanden från skyldighet alt
svara för förrättningskostnad, om verkställighet begärs av någon som enligt 6-8
88 rätlshjälpslagen kan få allmän rättshjälp. I övrigt bör krävas att
skyldigheten att betala avgiftema skulle bli betungande för sökanden. En
bestämmelse av denna innebörd har tagits upp i 18 kap. 26 8.

Beredningen framhåller att antalet
ärenden i vilka sökanden befrias från betalningsskyldighet under alla
omständigheter blir begränsat. Kostnaden skall dessutom i princip alltid tas ul
av svaranden. Den föreslagna möjligheten kan därför enligl beredningen inte
inverka myckel på statens intäkter för exekutionsavgifier.

Remissyttrandena. Förslaget att
kronofogdemyndigheten skall kunna befria sökanden från att svara för
förrättningskostnad har lämnats utan erinran av remissinstanserna. DON anser
emellertid att hänvisningen till rätlshjälpslagen är olämplig. Nämnden
framhåller all praxis vid tillämpningen av berörda bestämmelser i
rättshjälpslagen kan utvecklas i olika riktningar mellan rättshjälpsorganen och
kronofogdemyndigheterna. Därtill kommer enligt DON att den föreslagna ordningen
inte kan inverka mycket på de intäkter som statsverket får genom
exekutionsavgifter. Enligl DON:s mening bör i stället kronofogdemyndigheternas
tillämpning av bestämmelsen regleras gencm föreskrifter meddelade av RSV,
Hovrätten för Övre Norrland och RSV anser av liknande skäl att hänvisningen
till rätlshjälpslagen bör utgå. Hovrätten ifrågasätter om inle kronofogdemyndighet
i stället kunde ges en allmän diskretionär rätt all efterge eller jämka
sökandens skyldighet att svara för förrättningskostnad, om skäl föreligger med
hänsyn lill sökandens villkor eller övriga förhållanden.

Föredraganden. I likhet med
beredningen anser Jag det lämpligt att kronofogdemyndigheten skall kunna befria
en sökande från ansvar för förrättningskostnader i målet, om
betalningsskyldigheten skulle vara betungande. Enligt min mening bör
emellertid en bestämmelse härom inte

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 17 kap. 5 § 837

anknytas till rättshjälpslagens regler om
tillämpningsområdet för allmän rättshjälp.

1 enlighet härmed anges i 4 8 i
departementsförslaget att kronofogdemyndigheten får helt eller delvis befria
sökanden från att ansvara för förrättningskostnadema, om skyldigheten skulle
vara betungande. Tillämpningen bör vara restriktiv. Som framgår av lydelsen kan
befrielse från kostnadsansvaret begränsas till viss del av kostnadema i målet.
Jag vill understryka vad beredningen har framhållit om att den föreslagna
befogenheten inle kan antas inverka nämnvärt på statens inkomster genom
exekutionsavgifter.

När befrielse från kostnadsansvaret
har meddelats, följer av 5 8 i departementsförslaget att sökanden inle heller
är skyldig att förskotlera kostnaden. Befrielsen inverkar däremot inte på
svarandens skyldighet att betala kostnaden.

5 8 I paragrafen ges bestämmelser om skyldighet för
sökanden att förskotlera förrättningskostnad och om verkan av att förskott inte
lämnas. Den motsvarar 18 kap, 6 8 och 2 kap. 16 8 första stycket (delvis) beredningens
förslag.

Gällande rätt. Enligl 198 8 3 mom.
UL är den som begär utmätning eller annan åtgärd i sådant mål skyldig all
förskottera kostnaden för åtgärden, om utmätningsmannen eller överexekutor
påkallar del. 1 fråga om annan verkställighet gäller enligt 199 8 3 mom. första
meningen UL att sökanden är skyldig att förskotlera kostnaden, om
utmätningsmannen begär del. Betalas inte förskott inom förelagd tid, får enligt
198 8 4 mom, och 199 8 3 mom. andra meningen verkställigheten inställas. Enligt
förstnämnda lagrum gäller dessutom att om försäljning av utmätt egendom
inställs därför att förskott inte betalas, utmätningsmannen eller överexekutor
kan besluta att utmätningen skall gå åter.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår i första stycket av 18 kap. 6 8 en generell bestämmelse alt
förrättningskostnad för vUken sökanden svarar skall förskolleras av honom, om
kronofogdemyndigheten begär det. Enligt beredningen kan i administrativ ordning
ges närmare instmktioner för kronofogdemyndigheten om när förskott skall
begäras.

Paragrafens andra stycke reglerar
verkan av att förskott inte betalas inom förelagd tid. Där anges att
verkställigheten (eller handräckningen) får inställas i sådant fall samt att
kronofogdemyndigheten även kan häva redan vidtagen åtgärd.

Beträffande det i 18 kap. 3 8 andra
stycket andra meningen i beredningsförslaget behandlade fallet att gemensamt
intecknad faslighet har dragits in i förfarandet på begäran av annan än
sökanden anmärker beredningen alt om sökanden är skyldig att förskotlera
försäljningskostnad m.m. även för den indragna fastigheten men underlåter all
göra detta, hela förfarandet får inställas i fall kronofogdemyndigheten inle anser
sig kunna avslå från

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 17 kap. 6 § 838

förskott. Om kronofogdemyndigheten kräver förskott, kan
sökanden sålunda inte nöja sig med alt förskotlera kostnaden för försäljning av
den fastighet som han vill ha såld, i förhoppning alt indragningen av den andra
fastigheten skall gå om intet.

Remissyiirandena. Bankföreningen
utgår från att tillämpningsföreskrifter rörande förskoltering av
förrättningskostnader kommer att innehålla att bank inte skall vara skyldig alt
lämna förskott. Även jordbrukskasseförbundet anser att förskott inle behöver
krävas av bank, eftersom någon tvekan om betalningsförmågan inte torde råda.

Lydelsen av paragrafens andra
stycke kritiseras av kronofogdeföreningen, som anser att bestämmelsen bör
innehålla att ansökningen skall avvisas om förskott inle betalas inom förelagd
tid saml all kronofogdemyndigheten i sådant fall skall häva redan vidtagen
åtgärd.

Föredraganden. Första stycket i 5 8
i departementsförslaget överensstämmer med första stycket i 18 kap. 6 8 i beredningens
förslag. I samma stycke har emellertid tillagts en föreskrift om att staten,
kommun, landstingskommun och kommunalförbund inte är skyldiga att förskottera
förrättningskostnad Qfr 2 kap. 16 8 första stycket i beredningens förslag). 1
allmänna mål är staten resp. konmun som sökande enligt 13 8 generellt befriad
frän alt betala förrättningskostnad. Vid meddelande av verkställighetsföreskrifler
får övervägas om kronofogdemyndigheten bör avslå från att avkräva bl.a. bank
förskott på förrättningskostnad.

En remissinstans har kritiserat
beredningens förslag om verkan av att begärt förskott inle betalas och ansett
att i sådant fall verkställigheten alltid skall inställas och vidtagen åtgärd
hävas. Med anledning härav vill jag påpeka all begäran om förskott kan avse en
begränsad åtgärd i målet, som kan underlåtas utan att inverka på förfarandet i
övrigt, t.ex. förordnande av syssloman. Verkan av försummelse alt erlägga
begärt förskott bör därför bli beroende av omsländighetema i del särskilda
fallet. Jag godtar sålunda vad beredningen har föreslagit.

Uttagande av förrättningskostnader

Förevarande avsnitt i
departementsförslaget innehåUer bestämmelser om uttagande av
förrättningskostnader hos svaranden. TiU avsnittet har också förts bestämmelse
motsvartmde 18 kap. 7 8 beredningsförslaget om uttagande av förrättningskostnad
hos sökanden.

6 8 1 denna paragraf som motsvarar 18 kap. 8 8
beredningsförslagel, meddelas en allmän föreskrift att förrättningskostnad
skall tas ut utan särskild begäran.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller all förrättningskostnadema kan antas vara kända för
kronofogdemyndigheten. De bör ulan särskilt yrkande tas ut som normala
omkostnader. Härigenom tillgodoses också

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 17 kap. 6 § 839

bäst
det allmännas intresse av att få betalt för dessa kostnader. 1 18 kap. 8 8
föreslås därför en föreskrift att kronofogdemyndigheten skall självmant la ut
förrättningskostnad hos svaranden enligt vad som sägs i föQande paragrafer.
Beredningen påpekar att delta gäller även förrättningskostnad för
säkerhetsåtgärd i fall som avses i 11 och 12 88. Givelvis skall kronofogdemyndigheten
iaktta vad som kan vara föreskrivet i exekutionstiteln.

Beredningen påpekar alt någon formlig förmånsrätt
för förrättningskostnad inle gäller annat än om den skulle omfattas av
pantförskrivning. Av andra regler i förslaget följer alt förrättningskostnad i
mål om utmätning som regel inte får inkräkta på fordringar med bättre rätt än
exekulionsfordringen ulan skall utgå näst före denna. Fordran med förmånsrätt i
lös egendom som inte är förenad med besittning kan dock få vika för
förrättningskostnader, om egendomen säljs utan att nämnda fordran blir täckt.

I delta sammanhang anmärker beredningen att
uttagandet av förrättningskostnad enligt förslaget inte förutsätter att
kronofogdemyndigheten genom särskilt beslut har ålagt svaranden att svara för
kostnaden. Myndigheten skall i allmänhet i stället t.ex. i samband med
utmätning direkt ta ut kostnaderna i målet. När målet väl är avslutat
föreligger enligt förslaget inte någon exekutionstitel som kan ge sökanden
möjlighel att begära utmätning för förrättningskostnader som inte har kunnat
las ul av svaranden. Delta gäller även mål om verkställighet av annan
förpliktelse än betalningsskyldighet. Beträffande sådana mål förutsätts för att
målet skall få avslutas att även försök har gjorts att ta ut förrättningskostnadema.

Enligl beredningens förslag föreligger inle något
hinder att sökanden vid domstol väcker talan om skyldighet för svaranden att på
grund av det materiella rättsförhållandet mellan parterna ersätta
förrättningskostnad som inte har kunnat tas ut i verkställighetsmålet.

Föredraganden. Jag delar beredningens mening att
kronofogdemyndigheten bör utan särskild begäran ta ut förrättningskostnaden av
svaranden, när denne är skyldig att betala kostnaden. Mälet bör sålunda inte
avslutas förrän försök har gjorts alt ta ut förrättningskostnaderna. Detta
gäller vare sig målet avser utmätning eller annan verkställighet. 6 8 i
departementsförslaget överensstämmer alltså med 18 kap. 8 8 i beredningens
förslag. I departementsförslaget har emellertid bestämmelsen vidgats till att
avse även uttagande av förrättningskostnader hos sökanden. Där anges sålunda
att kronofogdemyndigheten skall ta ut förrättningskostnader utan särskild
begäran.

1 likhet med beredningens förslag utgår
departementsförslaget från alt sökanden, i fall då förrätlningskostnaden inte
har kunnat tas ut av svaranden på grund av dennes betalningsoförmåga, kan vända
sig till domstol och skaffa sig en exekutionstitel mot svaranden på dennes
betalningsskyldighet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 17 kap. 7 § 840

7 8 Paragrafen innehåller bestämmelser om uttagande hos
svaranden av förrättningskostnader i mål om utmätning och kostnad för
handräckning efter exekutiv försäQning. Den motsvarar i det för- hänseendet 18
kap. 9 8 i beredningens förslag.

Gällande rätt. Enligl 198 8 I mom.
första meningen UL skall kostnaden för utmätning och del fortsatta förfarandet
utgå ur köpeskillingen för den utmätta egendomen, behållen avkastning eller
andra tillgängliga medel.

Lagberedningen. 1 18 kap. 9 :5
första meningen i beredningens förslag föreskrivs i saklig överensstämmelse med
198 8 I mom. första meningen UL att förrättningskostnad för utmätning och
senare ätgärd i ulmätningsärende tas ut ur köpeskillingen för såld egendom,
behållen avkastning eller andra tillgängliga medel. I förslaget anges vidare i
en andra mening att förrätlningskostnaden vid behov fär genast utsökas hos
svaranden. Beredningen påpekar att om sökanden har förskotterat kostnad och
denna tas ut ur köpeskillingen för såld egendom eller andra medel,
kronofogdemyndigheten givetvis skall redovisa motsvarande belopp lill
sökanden.

Beredningen framhåller att
förslaget inte ger sökande, som har tvingats betala kostnad för misslyckal
utmätningsförsök, rätt att fä kostnaden uttagen hos gäldenären som
förrättningskostnad i ett senare mål.

Vidare erinrar beredningen om att
departementschefen i samband med 1971 års ändringar i UL uttalade sig om
förrättningskostnadema i del fallet att utmätning av samma egendom har sketl
för flera oprioriterade borgenärers räkning (prop. 1971:20 s. 329). Om
utmätningarna hade sketl samtidigt, borde sökandenas sammanlagda
förrättningskostnader först tas ut ur köpeskillingen för den utmätta egendomen
och andra tillgängliga medel. Vad som återstod fick fördelas mellan sökandena.
Beredningen framhåller att uttalandel är tillämpligt även på beredningens
förslag. Om egendomen däremot hade utmätts successivt, borde enligl
departementschefen sökandena, i mån av tillgång på medel, få täckning för sina
kostnader liksom för sina fordringar i den ordning som utmätningarna hade
skett. Beredningen, som ansluter sig lill ullalandet, påpekar all detta torde
innebära alt den som först har fått utmätning skall fä betalt såväl för
kostnaderna som för sin fordran innan den som därnäst har fått utmätning får
betalning för sina kostnader och sin fordran osv. Beredningen erinrar om all
departementschefen har tillagt att kostnader som fick anses vara gemensamma,
t.ex. kostnad för försäQning och vård av egendomen, fick tas ut först.

Tillräckliga skäl att reglera
hithörande konkurrensspörsmål i lagtexten föreligger inte enligt beredningen.

Remissyttrandena. RSV lar upp
frågan hur kostnaderna skall tas ut ur utmätt egendom i fall då utmätning av
samma egendom har skett samtidigt för flera borgenärers oprioriterade
fordringar. Enligt verkets mening har effekterna av den av departementschefen i
prop. 1971:20 förordade metoden inte beaktats tillräckligt Metoden innebär att
borgenär med mindre fordran gynnas framför borgenär med slörre fordran
därigenom alt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 17 kap. 8 § 841

alla
borgenärer har större utsikter att, oavsett fordringens storlek, få sina
utsökningsavgifler betalda. Så blir emellertid inte fallet om köpeskUlingen
fördelas proportionellt i förhåUande till fordringsbeloppen inkl. vars och ens
exekuiionskostnader. Denna metod innebär att sökande med mindre fordran får i
större utsträckning själv betala utsökningsavgiften. I de mål i vilka utsökningsavgift
inte skall tas ul, t.ex. allmänna mål och mål om uttagande av underhållsbidrag,
ger sistnämnda metod otvivelaktigt en mer rättvis utdelning. RSV anser för sin
del riktigast att fördelningen sker enligt denna metod men medger att den av
departementschefen förordade metoden kan vara något mera praktisk i enstaka
fall.

Föredraganden. Första stycket av 7 8 i
departementsförslaget överensstämmer med 18 kap. 9 8 i beredningens förslag.
Bestämmelsen om att förrättningskostnader i utmätningsmål vid behov får utsökas
hos gäldenären torde inle behöva tillämpas ofta, eftersom kostnadema i
allmänhet kan beräknas när utmätning sker för sökandens fordran. Om t.ex.
kostnaden blir slörre än som har antagits eller om gäldenären betalar sin skuld
till sökanden men däremot inle uppkommen förrättningskostnad, kan emellertid
utmätning behöva ske enbart för uttagande av förrätlningskostnaden.

Beträffande det fallet att viss egendom samtidigt
har utmätts för två eller flera borgenärers opriorilerade fordringar torde
f.n., i enlighet med vad som förordades i samband med 1971 års lagstiftning,
gälla att sökandenas sammanlagda kostnader skall tas ut först oberoende av
fordringamas storlek. Detta har kritiserats av RSV, som har menat att man
uppnår ett mera rättvist resultat om medlen fördelas proportionellt efter vaqe
sökandes fordran inkl. förrättningskostnad. För egen del anserjag emellertid
riktigast att alla förrättningskostnader tas ut först, oberoende av
fordringamas storlek. Så bör under alla förhållanden ske beträffande
försäljningsavgift eller annan förrättningskostnad som är gemensam för
sökandena. Det framstår enligt min mening som naturligt att även övriga
omkostnader las ut först, innan återstoden fördelas mellan borgenäremas
fordringar. Jag godtar sålunda beredningens mening.

När utmätt egendom har sålts, har köparen enligt 8
kap. 17 8 i departementsförslaget rätt att vid behov få handräckning av
kronofogdemyndigheten för att komma i besittning av vad han har förvärvat.
Handräckningen ges utan kostnad för köparen (3 8 första stycket ovan).
Kostnaden skall emellertid tas ut av gäldenären eller annan som har underlåtit
att lämna ut eller avträda egendomen. Andra meningen i förevarande paragraf
innehåller i enlighet härmed en bestämmelse om att förrättningskostnad för
handräckning enligt 8 kap. 17 8 fär genast utsökas hos svaranden.

8
§ Paragrafen innehåller bestämmelser om uttagande hos svaranden av
förrättningskostnader för annan verkstäUighet. Första stycket motsvarar 18 kap.
10 8 i beredningsförslaget. Andra och tredje styckena i paragrafen saknar
motsvarighet i beredningens förslag. 16 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 8. Del
2

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8

Gällande rätt. Beträffande beslut som skall
verkställas på annat sätt än genom utmätning gäller enligl 199 8 1 mom. första
meningen UL all kostnaden för verkställigheten får utmätas hos svaranden endast
om beslutet innehåller föreskrift orn att verkställigheten skall ske på den förlorande
partens bekostnad. Bestämmelsen gäller även utslag av överexekutor i
handräckningsmål.

Lagberedningen. Enligt beredningen måste det även
beträffande annan verkställighet än utmätning vara det naturliga alt en
vinnande part är berättigad till verkställighet på den förlorande partens
bekostnad. Det synes inte heller motiverat att en kärande skall behöva
framställa yrkande därom i rättegången för att regeln skall komma i tillämpning
på verkställighelssladiet. Däremot kan det enligl beredningen möjligen tänkas
att domstolen i något undantagsfall kan finna att verkställighet inte bör ske på
svarandens bekostnad, t.ex. om ett hus skall rivas eller bortföras och det
materiella rättsläget inte innebär att svaranden skall betala detta. Någon
ändring i denna del bör inte inträda därför att svaranden har bestritt begäran
om rivning eller bortförande. Dessa frågor bör vid behov redas ut i rättegången
och i domslutet bör i förekommande fall anges att svaranden inte skall betala
viss kostnad.

1 enlighet med det sagda innehåller beredningens
förslag i 18 kap. 10 8 att förrättningskostnad för verkställigheten får genast
utsökas hos svaranden, om inte annat följer av exekutionstiteln. Beredningen
framhåller att om exekutionstitelns innebörd i något fall skulle vara oklar,
kronofogdemyndigheten får söka tolka vad som skall anses vara avsett. Att
hänvisa frågan lill särskild rättegång anser beredningen inte vara motiverat.

Beredningen påpekar all av förslaget följer alt
domstol inle har anledning att ge föreskrift om verkställighet på svarandens
bekostnad.

Föredraganden. Första stycket i förevarande paragraf
i departementsförslaget överensstämmer i sak med 18 kap. 10 8 i beredningens
förslag.

Eftersom departementsförslaget utgår från all det
skall ankomma på domstol att förordna om handräckning (frånsett det fall som
avses i 8 kap. 17 8), ulgör genomförande av handräckningsbeslut verkställighet
i UB:s mening. På gmnd härav har i första stycket undantag föreskrivits beträffande
verkställighet av kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd. Då det på detta stadium
inte är klarlagt om sökanden har någol anspråk, bör nämligen
förrätlningskostnaden för åtgärden inle las ut av svaranden. 1 stället bör
sökanden kunna begära ersättning för kostnaden av svaranden som en
rättegångskostnad i del mål vari anspråket prövas. Någon särskild föreskrift om
denna möjlighel har, som Jag har anfört under kapilelrubriken, inte ansetts
behövlig. Jag vill understryka all bestämmelsen i första stycket av förevarande
paragraf däremot är tillämplig på verkställighet av annat handräckningsbeslul,
l.ex. angående avhysning eller förpliktelse att återställa visst föremål.

17 kap. 8 § 842

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 17 kap. 9 § 843

Som andra stycke i 8 8 i
departementsförslaget har tagits upp en bestämmelse som avser det fallet att
egendom som berörs av avhysning inte kan tas om hand för förvaring och därför
säQs med stöd av 16 kap. 7 8. Av köpeskillingen för egendomen bör dä tas ut
kostnaden för försäljningen. Betalar inle svaranden övriga
förrättningskostnader i målet, finns ingenting som hindrar
kronofogdemyndigheten att utmäta svarandens fordran på behållningen efter
avdrag för försäljningskostnaden.

Enligt 3 8 andra stycket svarar
sökanden inte mot staten för alla förrättningskostnader i samband med
avhysning. Under 3 S har Jag framhållit att staten bör ha företräde framför
sökanden, om endast en del av kostnaderna i sådant mäl kan tas ut av
svaranden. I enlighet härmed anges i tredje stycket av 8 8 att när
förrättningskostnader för avhysning tas ul hos svaranden, kostnad som avses i 3
8 andra stycket har företräde framför annan förrättningskostnad.

9 8 Paragrafen innehåller bestämmelser att
förrättningskostnad för säkerhetsåtgärd i vissa fall får tas ut i ett senare
mål om verkställighet. Den motsvarar 18 kap. 11 och 12 88 i beredningens
förslag,

GäUande rätt. Enligt 198 8 5 mom.
UL gäller i fråga om egendom som var belagd med kvarstad när den utmättes alt
även kostnad för kvarstaden räknas som kostnad för utmätningen.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår i 18 kap. 11 8 en bestämmelse som generellt anger att
förrättningskostnad för säkerhetsåtgärd, vilken allQämt beslår när
verkställighet äger rum för fordran eller annat anspråk som sökanden har
åberopat för säkerhetsåtgärden, räknas som förrättningskostnad för
verkställigheten.

Beträffande kvarstad för fordran
framhåller beredningen önskvärdheten av att kvarstadsborgenärens ställning
förbättras såvitt gäller kostnaderna för kvarstaden. Om annan borgenär får
utmätning av egendomen, bör sålunda kvarstadsborgenärens kostnad kunna utgå ur
denna. Kvarstaden ' kan, enligt vad beredningen påpekar, ibland ha räddat
egendomen åt borgenärerna. Även i andra fall synes del beredningen rimligt att
kvarsladsborgenären gottgörs för sina utgifter.

Bestämmelse i enlighet med det
anförda har beredningen tagit upp i 18 kap. 12 8. Enligt denna paragraf skall
förrättningskostnad för kvarstaden räknas som förrättningskostnad i
utmätningsmålet, trots att utmätningen äger rum för annan fordran. Härav följer
att kostnaden skall tas ut hos svaranden och beloppet redovisas lill
kvarstadssökanden, om denne har förskotterat kostnaden.

Beredningen påpekar i detta
sammanhang att utmätning kan enligl 17 kap. 9 8 i förslaget föranleda att
utmätning anses ha ägt mm även för kvarstadssökandens fordran.
Kvarstadssökanden och utmätningssökanden skall då behandlas som två utmätningssökande.
Har kvarstadssökanden förskotterat kvarstadskostnaden, skall
kronofogdemyndigheten förfara på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 . 17 kap. 10 § 844

samma sätt som när en av flera uimätningssökande har
förskotterat kostnad och utmätning sker samitidigi för deras fordringar.

Föredraganden. Jag godtar
beredningens förslag att den som har fått kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd
skall kunna la ul förrätlningskostnaden för verkställighet av åtgärden av
svaranden i samband med verkställighet av dom eller annan exekutionstitel
varigenom anspråket har fastställts. Vidare bör i enlighet med beredningens
förslag förrättnings-kostnaden för kvarstad för fordran få tas ut i senare
utmätningsmål, även om utmätningen äger rum för annan fordran än
kvarstadssökandens.

De bestämmelser i ämnet som
beredningen har föreslagit i 18 kap. II och 12 88 har i departementsförslaget förts samman lill en paragraf
Samtidigt har lydelsen Jämkats någol bl.a. med hänsyn till att även
genomförande av kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd utgör verkställighet i
departementsförslagets mening.

Som Jag har framhållit i det
föregående kan den som har sökt verkställighet av säkerhetsåtgärd yrka
ersättning för förrätlningskostnaden i mål angående huvudsaken. Denna möjlighel
står till buds vid sidan av vad som sägs i förevarande paragraf.

10 8 Denna paragraf, som motsvarar 18 kap. 13 8 i
beredningens förslag, innehåller föreskrifter om uttagande av vissa kostnader i
mål om kvarstad.

Gällande rätt. Enligt 183 8 3 mom.
och 185 8 2 mom. andra meningen UL kan överexekutor under vissa förutsättningar
förordna att lös egendom som är föremål för kvarstad eller skingringsförbud
skall säljas. I 199 8 1 mom. andra meningen föreskrivs att kostnad för sådan
försäljning skall utgå ur behållningen.

Enligl 15 kap. 7 8 andra stycket RB
kan domstol, som har meddelat skingringsförbud på fast egendoin, under vissa
villkor förordna god man att förvalla egendomen. För sådamt fall föreskrivs i
samma stycke att den part som har begärt åtgärden är skyldig att till bestridande
av nödig kostnad för egendomens förvaltning erlägga förskoll med belopp som
bestäms av domstolen. Motsvarande befogenhet all förordna syssloman alt
förvalta fast egendom som är föremål för skingringsförbud tillkommer enligt 181
8 UL överexekutor. Även i detta fall torde sökanden vara skyldig alt på begäran
förskotlera kostnaden Qfr 199 8 3 mom. UL). Någon bestämmelse om alt gode
mannen resp. sysslomannen får ta ut arvode och omkostnader ur avkastningen
finns inte. 1 vad mån sådan befogenhet ändå föreligger synes oklart.

Lagberedningen. Beredningen erinrar
om att kvarstad och skingringsförbud enligt beredningens förslag ersätts av
ett gemensamt institut, benämnt kvarstad. Förslaget innehåUer i 17 kap. 7 S
andra stycket och 10 8 andra stycket bestämmelser om försäQning av
kvarstadsbelagd lös egendom i visst fall. 1 saklig överensstämmelse med 199 8 1
mom. andra meningen UL innehåller 18 kap. 13 8 första stycket en bestämmelse
all om

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 17 kap. II § 845

lös egendom som har belagts med kvarstad säljs enligt
nyssnämnda lagrum i 17 kap., förrätlningskostnaden för försäljningen skall las
ul ur behållningen. Enligt beredningen är del inte påkallat att, om det är en
fordran som har belagts med kvarstad och betalning för fordringen har influtit,
medge alt kostnad för indrivningen får tas ur ur influtna medel. Frågan har så
ringa praktisk betydelse att någon bestämmelse inte kan anses behövlig.

1 fråga om kvarstad på fast egendom
följer av 17 kap. 6 8 andra stycket beredningsförslaget att förordnande enligl
13 kap. 8 eller 9 8 kan meddelas rörande omhändertagande av avkastning eller
vård om själva fastigheten. Däremot kan sådan kvarstad inte leda till alt
egendomen säljs. Beträffande kostnaden för nämnda mer eller mindre omfattande
förvaltning föreslås i andra stycket av 18 kap. 13 8 en bestämmelse enligt
vilken kostnaden fär tas ut ur den behållna avkastningen. Beredningen påpekar
alt om förvaltningskostnaden medför att svaranden åsamkas en onödig utgift,
denna omfattas av skadeslåndsskyldighel som åvilar sökanden bl.a. om hans talan
mot svaranden inte vinner bifall.

Föredraganden. Även
departementsförslaget ger kronofogdemyndigheten befogenhet alt under vissa
förutsättningar sälja lös egendom som är föremål för kvarstad (16 kap. 14 8
Iredje stycket och 16 8 andra stycket). Vidare föreslås att
kronofogdemyndigheten i fråga om kvarstadsbelagd fastighet vid behov skall
kunna förordna om sysslomannaskap som avses i 12 kap. 8 och 9 88 (16 kap. 14 8
andra stycket och 16 8 andra stycket).

1 likhet med beredningen anserjag
att kostnaden för försäljning av kvarstadsbelagd lös egendom och kostnaden för
sysslomannaskap beträffande kvarstadsbelagd fast egendom bör tas ut ur
köpeskillingen resp. ur behållen avkastning. Jag godtar sålunda vad beredningen
har föreslagit.

11 § Paragrafen innehåller bestämmelse om uttagande av
förrättningskostnad hos sökanden. Den motsvarar 18 kap. 7 8 i beredningens
förslag.

GäUande rätt. Enligt 198 8 I mom.
andra meningen UL gäller att förrättningskostnad i mål om utmätning, som inle
kan tas ut ur köpeskillingen för den utmätta egendomen, behållen avkastning
eller andra tillgängliga medel, skall betalas av utmätningssökanden eller, om
den avser åtgärd som annan har begärt, av denne och får omedelbart utmätas. I
fråga om annan verkställighet än utmätning gäller enligt 199 8 2 mom. att
kostnad som inte har kunnat las ut enligt 1 mom., dvs. hos den förlorande
parten eller ur behållningen när egendom under kvarstad eller skingringsförbud
har sålts, skall betalas av sökanden och fär omedelbart utmätas hos honom.

Lagberedningen. I saklig
överensstämmelse med gällande lag innehåller 18 kap. 7 8 beredningsförslagel en
bestämmelse att om sökanden inle har förskotterat förrättningskostnad för
vilken han svarar och kostnaden inte

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 17 kap. 12 § 846

får eller har kunnat tas ut i målet hos svaranden, den får
genast utsökas hos sökanden. Beredningen påpekar att bestämmelsen självfallet
är tillämplig även om förskott har lämnats för viss åtgärd men annan åtgärd i
målet har vidtagits ulan att kostnaden för den åtgärden har förskotterats.

Föredraganden. II 8 i departementsförslaget
överensstämmer, frånsett ett par mindre redaktionella jämkningar, med
beredningens förslag.

Kostnader i tvist vid fördelning

12 § Paragrafen innehåller bestämmelser om kostnader vid
sådan tvist vid fördelning av medel som krcmofogdemyndigheten själv prövar. Den
motsvarar 18 kap. 24 och 25 88 beredningsförslaget.

Gällande rätt. Vid överexekutors
prövning av fördelningstvist enligl 151 8 3 mom. UL gäller i fråga om
kostnadema den aUmänna bestämmelsen i 197 8 UL. Enligl denna paragraf
bestämmer överexekutor efter vad som är skäligt om och till vad belopp den
förlorande parlen skall ersätta motparten för hans kostnad i målet.

Lagberedningen. Enligt 14 kap, 9 8
tredje stycket beredningsförslaget skall kronofogdemyndigheten under vissa
förutsättningar kunna själv pröva tvist rörande fordran vid fördelning av medel
som har infiutit i mål om utmätning. Enligt beredningen bör i sådan tvist
reglerna i 18 kap. RB tiUämpas i fråga om rättegångskostnaderna. En regel härom
har tagits in i 18 kap. 24 8 i beredningens förslag.

När kronofogdemyndigheten prövar
tvist som nu har sagts kan myndigheten alltefter partsställningen och utgången
av mälet komma att ålägga sökanden, svaranden eller tredje man skyldighet att
ersätta processkostnad. Det är enligt beredningen mest konsekvent alt
verkställigheten av sådan betalningsskyldighet får följa reglerna för dom som
avses i 3 kap. 7 8 tredje stycket i förslaget. Tvist sorn här är i fråga rör
inte så myckel själva fördelningsreglerna som befogenheten av de
fordringsanspråk som har framställts. Koslnadsersältningama kan också komma alt
uppgå till förhållandevis höga belopp. 1 enlighet härmed föreslår beredningen
i 18 kap. 25 8 alt beslut, varigenom kronofogdemyndigheten har ålagt
ersättningsskyldighet enligt 24 8, verkställs lika med dom som avses i 3 kap.
7 8 tredje stycket.

Remissyttrandena. RSV föreslår att
tillämpligheten av 18 kap. RB begränsas så att ränta inte utgår på rättegångskostnad
i tvist som avses i 14 kap. 9 8 tredje stycket i förslaget. Verket framhåller
att sådan ersättning kommer att uppgå till måttligt belopp och att den ränta
som skulle bli aktuell är blygsam.

Föredraganden. Bestämmelserna i
förevarande paragraf i departementsförslaget överensstämmer i sak med 18 kap.
24 och 25 88 beredningsförslaget. Det har emellertid synts lämpligt att föra
samman bestämmelsema till en paragraf.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 7 kap. 13 § 847

En remissinstans har ansett att
ränta inle bör utgå på rättegångskostnad i tvist som nu avses. Enligt min
mening är det dock inte tillräckligt motiverat att göra undantag från RB:s
regler beträffande ränta på kostnaderna. Tvist vid fördelning skall i
allmänhet prövas av domstol och i fall som avses i 13 kap, 7 8 tredje stycket i
departementsförslaget träder kronofogdemyndigheten i domstolens ställe. Man
torde dessutom kunna utgå från att kronofogdemyndigheterna inte kommer alt
själva pröva fördelningstvisl i någon större omfattning,

1 fråga om fördelningstvisl som
kronofogdemyndigheten själv prövar har beredningen också föreslagit att
myndigheten vid tillämpning av rätlshjälpslagen skall räknas som allmän
domstol (18 kap. 28 8). Förslaget innebär att kronofogdemyndigheten i sådan
tvist bl.a. skall kunna fastställa ersättning till biträde ät part som
åtnjuter rättshjälp. Föregen del vill jag framhålla att eftersom
kronofogdemyndigheten vid prövning av fördelningstvisl träder i domstols
ställe, det kan sägas vara följdriktigt att myndigheten även skall ha domstols
befogenheter i fråga om rättshjälp. Man kan emellertid utgå från all
fördelningstvist endast undantagsvis kommer att prövas av kronofogdemyndighet.
All fråga om rättshjälp uppkommer i sådan tvist blir naturligtvis ännu mera
sällsynt. Härav följer att något egentligt behov av den föreslagna befogenheten
för kronofogdemyndighet inte föreligger. Härtill kommer alt förslaget inle är
väl förenligt med den fördelning av befogenheter som gäller enligl rättshjälpslagen.

I detta sammanhang vill jag nämna
att i belänkandet (SOU 1977:49) Översyn av rättshjälpssystemei har föreslagits
en ny rällshjälpslag. Belänkandet innehåller bl.a. nya regler om i vilken
ordning ersättning tUl offentligt biträde fastställs. Bl.a. föreslås alt
överexekutor skall kunna fastställa sådan ersättning. En sådan befogenhet blir
tillämplig bl.a. i fall då överexekutor enligt 151 8 3 mom. UL själv prövar
fördelningstvisl. Förslaget övervägs f.n, i justitiedepartemenlet.

Med hänsyn till det anförda har i
departementsförslaget inte tagits upp någon bestämmelse som ger
kronofogdemyndigheten domstols befogenheter vid tillämpning av
rättshjälpslagen. Frågan om eventuellt vidgade befogenheter för
kronofogdemyndigheten på detta område får las upp i anslutning till det pågående
arbetet med reformering av rättshjälps-systemet.

Särskild föreskrift beträffande allmänna mål

13 8 Paragrafen, som saknar motsvarighet i beredningens
förslag, lar upp en bestämmelse om kapitlets tillämpning i allmänna mål.

Föredraganden. Liksom fn. bör
staten i egenskap av sökande i allmänna mål vara befriad från alt betala
förrättningskostnad när den inte kan tas ut av motparten samt att erlägga
förskott Qfr 6 8 andra stycket

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 1 l

exekutionsavgiftskungörelsen). Motsvarande befrielse bör
gälla när kommun är sökande i allmänt mäl. 1 enlighet härmed anges i 13 8 i
departementsförslaget att bestämmelserna i 2-5 88 om sökandens ansvar för
förrättningskostnader inte gäller i allmänt mål.

Jag vill påpeka att bestämmelsen
inle inverkar på annan sakägares ansvar för förrättningskostnad. Den som har
begärt indragning av gemensamt intecknad fastighet svarar alltså i fall som
avses i 2 8 andra stycket andra meningen inte för kostnad som föranleds av
indragningen, även om indragningen sker vid försäljning i allmänt mäl.

18 kap. Besvär

Förevarande kapitel innehåller
bestämmelser om talan mot kronofogde-myndighels beslut och om klagan i övrigt i
utsökningsmål. Kapitlet motsvarar 19 kap. 22-45 88 i beredningens förslag. 1
gällande rätt motsvaras bestämmelserna av 10 och II kap. UL samt av vissa föreskrifter i införsellagen,
SfL, LfL och FfL,,

Gällande rätt. Talan mot
utmätningsmans beslut eller åtgärd i utsökningsmål skall enligt 200 8 UL och
25 8 införsellagen föras hos överexekutor. Den som är missnöjd med
överexekutors beslut kan anföra besvär i hovrälten (211 SUL). Talan mot
hovrättens beslut fullföljs genom besvär lill högsta domstolen. 10 och II kap. UL innehåller åtskilliga
bestämmelser rörande klagan över utmätningsmannens och överexekutors beslut och
beträffande förfarandet hos överexekutor i överklagade mäl. 1 fråga om
fullföljd av lalan i utsökningsmål lill hovrätten och högsta domstolen och
rättegången i sådana fullföljda mål har enligt 21 8 Rp bestämmelsema i RB
motsvarande tillämpning, i den mån inle särskilda föreskrifter är meddelade. I
UL meddelas vissa sådana särskilda föreskrifter.

Lagberedningen. Som tidigare har
nämnts föresF beredningen att överexekutor avskaffas som överinstans och alt
lalan mot kronofogdemyndighetens beslut skall föras direkt i hovrätten. Mot
hovrättens beslut skall besvär kunna anföras i högsta domstolen. Vid
övervägande av den nyreglering som påkallas av överexekutors avskaffande har
beredningen beaktat bestämmelserna i RB om fullföljd av talan till hovrätt mot
underrätts beslut och i förvallningsprocesslagen om fullföljd av talan till
kammarrätt. Även förvaltningslagens regler har uppmärksammats.

Mot bakgrund härav föreslår
beredningen i 19 kap. ett flertal bestämmelser rörande klagan över kronofogdemyndighets
beslut, bl.a. om talerätl, förbud mot talan eller mot särskild talan,
besvärstid, besvärsinlaga m.m. I fråga om förfarandet i hovrätten i överklagat
utsökningsmål samt om talans fullföljd till högsta domstolen och rättegången
där utgår

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 jskap. 849

förslaget från att RB:s bestämmelser pä grund av 21 8 Rp
är tillämpliga. Beredningen föreslår emellertid en del avvikande eller
kompletterande föreskrifter.

Remissyttrandena. Trots att RB:s
tillämplighet vid fullföQd av talan i utsökningsmål till hovrätten föQer av 21
§ Rp anser Svea hovrätt att en bestämmelse härom bör föras in i UB. Enligt
domareförbundet är det med hänsyn lill de många olika typer av fullföljda
utsökningsmål som kan förekomma i hovrätten inle alldeles självklart om RB,
förvaltningslagen eller förvallningsprocesslagen skall tUlämpas analogiskt i
oreglerade frågor beträffande förfarandet i hovrätten. Förbundet anser att
saken bör övervägas under det fortsatta arbetet på UB. Enligt DON råder f n. i
vissa avseenden osäkerhet om vilka regier som gäller vid handläggningen av
utsökningsmål i hovrätten. DON anser att i blivande proposition bör närmare
behandlas vilka processuella bestämmelser som skall gälla i hovrätten.
Hovrätten för Västra Sverige anser för sin del all bestämmelsema om klagan i
beredningens förslag i stor utsträckning kan ersättas av hänvisningar tiU RB.
Detta gäller särskilt 19 kap. 32-44 88.

Föredraganden. 1 förevarande
kapitel i departementsförslaget har samlats bestämmelserna om klagan i utsökningsmål.
Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.5) innebär även
departementsförslaget att överexekutor avskaffas och att klagan över
kronofogdemyndighets beslut skall anföras direkt i hovrätten. Detta har
påkallat en i flera avseenden ny reglering beträffande talan mot
kronofogdemyndighets beslut. Den nuvarande regleringen i ämnet är dessutom
ålderdomlig, även om den på senare lid har reformerats på vissa punkter.

Beträffande talan mot
kronofogdemyndighetens beslut innehåUer departementsförslaget ett fiertal
bestämmelser, vilka i princip avser att vara uttömmande. Vid bestämmelsernas
utformande har i första hand beaktats RB:s föreskrifter om fullföljd av talan,
men även förvaltningslagens och förvallningsprocesslagens regler har
uppmärksammats. Klagan i utsökningsmål föranleder emellertid särskilda problem,
som inte har sin direkta motsvarighet på andra områden.

När det gäller förfarandet i
hovrälten i överklagade utsökningsmål samt lalan mol hovrättens beslut och
förfarandet i högsta domstolen utgår departementsförslaget, liksom beredningens
förslag, frän all RB:s bestämmelser härom i princip skall ha motsvarande
tillämpning. Detta föQer av 21 8 Rp och i likhet med beredningen har jag anseti
att någon bestämmelse i saken inte behövs i UB, Från RB:s regler behövs
emellertid en del avvikande eller kompletterande bestämmelser. Sådana särskilda
föreskrifter har också tagits upp i departementsförslaget. Av del nu sagda
följer att förvallningsprocesslagen eller förvaltningslagen inte skaU tillämpas
beträffande förfarandet i hovrätten, vilket har ifrågasatts i ett
remissyttrande.

18 kap. i departementsförslaget överensstämmer i huvudsak
med vad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 I8 kap. 850

beredningen har föreslagit i ämnet. Några bestämmelser i
beredningens förslag saknar dock motsvarighet i departementsförslaget. Härom
villjag nämna följande. Beredningen har föreslagit all kronofogdemyndighetens
beslut rörande gäldenärens beneficium vid sakulmälning eller kvarstad för
fordran och om vad som skall undantas vid löneutmätning eller införsel inte
skall få överklagas av sökanden (19 kap. 24 8). Enligt beredningen kan
anvisningar för en enhetlig bedömning meddelas i administrativ ordning och inom
vaGe särskild kronofogdemyndighet bör kvalificerad Qänstemän verka för en
enhetlig tillämpning och vid behov vidta självrättelse. Förslaget har
kritiserats av flerai remissinstanser, varvid bl.a. har framhållits alt saken
kan gälla vikliga :Frågor som inte bör undandras hovrättens prövning. För egen
del vill Jag framhålla att Jag i likhet med beredningen visserligen anser det
angelägel att begränsa måltillströmningen till hovrätten. Frågor rörande
beneficium kan emellertid ibland vara av stor praktisk eller principiell
betydelse. Det kan därför vara av värde alt sådana frågor kan prövas av högre
instans. Jag vill särskilt peka på att vad som vid sakutmätning och kvarstad
för fordran skall anses ingå i beneficiet inte är någonting en gång för alla
bestämt utan i viss mån följer den allmänna ekonomiska och sociala utvecklingen
i samhället. Samtidigt är frågan vad som skall undantas i viss utsträckning
beroende på omsländighetema i del enskilda fallet. Det är inte heller önskvärt
alt omprövning i högre instans skall kunna ske endast på begäran av den ena
parten. En enhetlig tillämpning kan vidare inte helt uppnås genom centralt
meddelade anvisningar. Då dessutom inskränkningen i sökandens klagomöjlighet
knappast torde ha någon större betydelse för hovrätternas arbetsbelastning, har
jag stannat för att inte föreslå någon bestämmelse om fullföljdsförbud i fråga
om beslut rörande beneficium.

Enligt beredningens förslag skall
kronofogdemyndigheten vid behov anmoda klaganden att avhjälpa brister i ingiven
besvärsinlaga (19 kap. 33 8). Myndigheten skall också bereda motparten tUlfälle
att inkomma med förklaring, om skäl föreligger och det inte föranleder oskäligt
dröjsmål (34 8). Föreskrifter föreslås även om vad sådan förklaring skall
innehålla (35 8). Nämnda bestämmelser har samband bl.a. med att enligt
beredningens förslag kronofogdemyndigheten skall kunna vidta självrättelse med
anledning av anförda besvär och att besvärshandlingama inte skall vidarebefordras
till hovrätten, om klaganden blir tillgodosedd genom själv-räUelse (36 och 37
88).

Även departementsförslaget utgår
från att självrättelse skaU kunna vidtas med anledning av vad som anförs i
samband med besvär över aktuellt beslut. Däremot skaU enligt
departementsförslaget kronofogdemyndigheten alltid sända besvärshandlingama
tiU hovrätten, även om klaganden kan anses ha blivit tUlgodosedd genom
självrättelse. En ordning, enligt vilken det skall ankomma i första hand på
kronofogdemyndigheten att avhjälpa brister i besvärsinlaga och att bereda
motparten

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 18 kap. I § 851

tillfälle att yttra sig, kan vidare föranleda praktiska
olägenheter, t.ex. om hovrätten anser att sådan åtgärd inte borde ha vidtagits.
På grund härav saknar departementsförslaget motsvarighet lill nämnda
bestämmelser i beredningens förslag. Även bestämmelsen i 19 kap. 36 8 andra
stycket i beredningens förslag om alt kronofogdemyndigheten kan. när skäl föreligger,
förordna att överklagat ärende skall vila tills vidare i avvaktan på hovrättens
beslut saknar motsvarighet i departementsförslaget. Jag vill påpeka att
förslaget ger hovrätten befogenhet att inhibera verkställigheten.

Bestämmelserna i kapitlet bör över
lag gälla även i allmänna mål. Vissa föreskrifter torde dock i praktiken
knappast kunna få någon tillämpning i sådana mål.

1 18 kap. i departementsförslaget
meddelas först allmänna bestämmelser om talan mot kronofogdemyndighets beslut
(1-7 88) och härefter närmare bestämmelser om lalan i hovrätten (8-13 88).
Därefter ges vissa bestämmelser om förfarandet i hovrätten i överklagade
utsökningsmål (14-17 88) och beträffande klagan lill högsta domstolen (18-20
88). 1 ett avslutande avsnitt behandlas frågan om särskilda rättsmedel i utsökningsmål
(21 8).

Allmänna bestämmelser om talan mot kronofogdemyndighets
beslut

1 8 Paragrafen tar upp bestämmelser om hos vilken
myndighet talan skall föras mol kronofogdemyndighets beslut och om vem som får
föra talan. Paragrafen motsvarar 19 kap. 22 8 och del av 26 8 första stycket i
beredningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 200 8 UL
skall klagan över utmätningsmans förfarande i mål som avses i UL ske hos överexekutor.
Talan mot utmätningsmans beslut enligt införsellagen föres enligt 25 8
införsellagen också hos överexekutor. Mot överexekutors beslut förs enligt 211
8 UL lalan i hovrälten.

Någon uttrycklig bestämmelse om vem
som är berättigad alt föra talan finns inte. Som princip torde gälla vad som
anges i 33 8 andra stycket förvallningsprocesslagen och 11 8 förvaltningslagen,
nämligen alt talan får föras av den som beslutet angår, om del har gått honom
emot.

Lagberedningen. Som har nämnts
tidigare föreslår beredningen alt talan mot kronofogdemyndighets beslut skall
föras i hovrätten. Bestämmelse härom har tagits upp i 19 kap. 26 8 första
meningen.

Vad gäller talerälten föreslår
beredningen en uttrycklig regel därom i enlighet med vad som anges i 33 8 förvallningsprocesslagen
och 11 8 förvaltningslagen, även om bestämmelsen inte i och för sig ger mycket
ledning. Berättigad att överklaga kronofogdemyndighetens beslut är enligt
beredningen givelvis envar som har fört lalan i saken om beslutet har gått honom
emot, vare sig han är sökande, svarande eller tredje man. Tale-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 18 kap. 1 § 852

berättigad bör vara bl.a. annan sökande vilken har blivit
tillbakasatt genom kronofogdemyndighetens beslut, t.ex, den som påstår all hans
fordran hade bort föranleda utmätning före eller samtidigt med utmätning för
fordran som har tillgodosetts genom överklagad utmätning. Taleberättigad är
även vaGe innehavare av sakrätlsligt skyddat anspråk som kan bli lidande av
meddelat beslut.

Enligt beredningens mening bör man
även erkänna talerätt för den som enligt gängse terminologi endast har ett
obligalionsrättsligt anspråk som rör utmätt objekt, t.ex. den som har
nylQanderäii till en med orätt utmätt lös sak och genom utmätning därav
riskerar att hans nytGanderätt går förlorad. Hyresvärd eller jordägare som har
förmånsrätt enligt 5 8 första stycket I förmånsrättslagen och
företagsinteckningshavare bör också anses behöriga att överklaga utmätning av
objekt som omfattas av deras förmånsrätt. Självfallet är enligt beredningen ati
förelagsinieckningshavare som har yrkat att få betalning ur såld egendom kan
föra talan mot beslut varigenom hans yrkande har ogillats. Däremot kan talerätt
inte anses tillkomma borgenär enbart därför all han anser att gäldenärens
ekonomi försvagas genom utmätning eller försäljning till eventuellt underpris.
Detta gäller även om fordringen är förenad med allmän förmånsrätt.

Spekulanter vid exekutiv auktion,
vilka inte är sakägare, bör enligt beredningen knappast vara behöriga att
överklaga auktionen enbart därför att de genom någon brist i kungörandet har
gått miste om möjlighet alt bjuda på egendomen. De blir inte genom en sådan
brist i förfarandet sämre ställda än om gäldenären själv hade sålt egendomen.
Beredningen anser alt en behövlig begränsning möjligen kan vinnas genom en
jämförelse med den situationen att gäldenären själv hade företagit en viss
åtgärd som kronofogdemyndigheten i det aktuella fallet har tvångsvis förelagit
i gäldenärens ställe. Det bör i allmänhet tillkomma gäldenären och dem som har
någon rätt knuten till egendomen att själva bestämma huruvida ell begånget fel
bör få passera eller inte.

Make bör enligl beredningen anses
behörig att överklaga en enligt hans mening oriktig utmätning av andra makens
giftorätlsgods, om sistnämnda make enligl GB inle fär sälja egendomen utan
andra makens samtycke. Andra gränsfall är mera svårbedömda. Man får enligt
beredningen beakta dels syftet med den speciella bestämmelse som klaganden har
åberopat, dels arten av den skada som klaganden säger sig ha lidit.

Beredningen har ansett det önskvärt
att i ett hänseende genom en särskild bestämmelse klargöra behörigheten alt
klaga i fall då iredje mans rält är i fråga. Part har hittills inte ansetts
behörig att i utsökningsmål föra talan mol beslut som inte anses angå hans egen
rätt. 'Vrkande av uimätningsgäldenär om upphävande av utmätning pä den gmnden
att den utmätta egendomen tillhör tredje man har sålunda inte tagits upp till
prövning. Även om tredje man underrättas om utmätningen, framstår nämnda
ordning enligt beredningen som alltför formalistisk. Gäldenären

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 18 kap. 1 § 853

bör kunna överklaga utmätningen på angiven grund. Detta
kan fö. ligga i hans eget intresse, eftersom han i vissa fall kan bli
skadeståndsskyldig om han inle tillvaratar tredje mannens rätt. Även i andra
fall finns behov av att part kan föra talan mot beslut som visseriigen inte
omedelbart rör hans egen rält men som förnärmar tredje mans rätt. Sökanden kan
t.ex. ha ekonomiskt intresse av all inle tredje mans egendom utmäts.

På gmnd härav föreslår beredningen
all sökande och svarande får klaga över att beslut gör intrång i Iredje mans
rätt. Några prakfiska olägenheter av att de laleberättigades krets vidgas på
detta sätt behöver enligt beredningen inte befaras. Bestämmelsen gäller
fullföljd av lalan till högre instans. Principen bör dock tillämpas även i
fråga om begäran om rättelse hos kronofogdemyndigheten o.d. Med beslut
jämställs åtgärd som företas utan särskilt beslut eller som föQer på beslut.

Remissyttrandena. Bestämmelsen att
sökande eller svarande får klaga även över beslut som gör intrång i tredje mans
rätt hälsas med tillfredsställelse av domareförbundet. Länsstyrelsen i
Stockholms län anser bestämmelsen riktig och rättvis. Länsstyrelsen i Ålvsborgs
län uttalar sig också positivt om den. Även Svea hovrätt anser att parterna bör
kunna överklaga beslut som gör intrång i tredje mans rält men framhåller alt
detta då bör ske på gmnd av beslutets betydelse för den överklagandes egen
rättsställning. Enligt hovrättens mening förefaller det egendomligt att
talerätl, enligt vad beredningen har anfört, skulle tUlkomma borgenär som har
ekonomiskt intresse av alt inle tredje mans egendom utmäts, medan talerätl inte
skulle tillkomma borgenär enbart därför att han anser alt hans gäldenärs
ekonomi försvagas genom utmätning eller försäQning till eventuellt underpris.

Föredraganden. 1 1 8 i
departementsförslaget har förts samman bestämmelser om var talan skall föras
mot kronofogdemyndighets beslut och om vem som får föra talan.

Som har framhållits i det
föregående utgär departementsförslaget från att överexekutor skall avskaffas
och all talan mol kronofogdemyndighets beslut skall föras direkt i hovrätten. I
första stycket av paragrafen anges all mot kronofogdemyndighets beslut får
talan föras i hovrätten.

Andra stycket i paragrafen tar upp
bestämmelser om vem som fär föra talan mot kronofogdemyndighetens beslut. Den
av beredningen föreslagna bestämmelsen att talan får föras av den som beslutet
angår, om det har gått honom emot, ger uttryck för en princip som får antas
överensstämma med gällande rätt på området. Motsvarande bestämmelse finns i den
förvaltningsrättsliga lagstiftningen. Även om bestämmelsen i och för sig inte
ger någon närmare ledning framgår bl.a. att talerätten inte är begränsad lill
partema i målet. Enligt min mening är det en fördel att en sådan bestämmelse
las upp även i UB. Det fr överlämnas åt rättstillämpningen all bestämma de
närmare gränsema för talerälten. Jag ansluter mig till de uttalanden angående
bestämmelsens innebörd som beredningen har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 /* kap. 2 § 854

gjort. Dessa torde kunna vara till god ledning vid
tillämpningen.

Beträffande förslaget alt sökande
eller svarande även får klaga över beslut som gör intrång i tredje mans rätt
vill jag först nämna alt denna fråga har behandlats av riksdagen år 1972, i
första hand beträffande utmätning. 1 sitt betänkande (LU 1972:4) framhöll
lagutskottet att skäl talade för att part borde få överklaga utmätning även om
hans rätt inte var omedelbart berörd. Eftersom lagberedningen kunde förväntas
föreslå bestämmelser som reglerade frägan ansågs dock något initiativ från riksdagens
sida inte erforderligt.

Beredningens förslag i frågan har
mottagits positivt av remissinstanserna. Även jag anser att parternas taleräll
bör vidgas till att avse beslut som rör tredje mans rätt. Det kan framhållas
all praktiskt taget vaGe beslut som fallas i ett utsökningsmål berör parterna
på ett eller annat sätt, även om beslutet närmast har avseende på tredje man. 1
praktiken torde en bestämmelse enligt vad beredningen har föreslagit få sin
största betydelse när tredje mans äganderätt berörs, främst vid utmätning.

1 enlighet härmed sägs i andra
stycket av 1 8 att talan får föras av den som beslutet angår, om det har gått
honom emot, samt att sökande eller svarande fär klaga även över alt beslut gör
intrång i tredje mans rätt.

2 8 Paragrafen innehåller bl.a. visst förbud mol klagan
rörande kronofogdemyndighets lokala behörighet. Den motsvarar 19 kap. 23 8 i
beredningens förslag.

GäUande rätt. Enligt 208 a 8 1 mom.
UL får klagan i fråga om utmätningsmans behörighet inte föranleda upphävande
av redan vidtagen åtgärd, om den som åtgärden rör skäligen har kunnat la till
vara sin rätt hos utmätningsmannen eller hos överexekutor saml åtgärden i
övrigt finnes ha varit ändamålsenlig och höra lill utmätningsmannens
åligganden. När åtgärd av obehörig utmätningsman undanröjs, kan enligt 2 mom.
överexekutor bestämma vilken utmätningsman som skall företa målet till ny behandling.
Finnes åtgärden böra beslå trots alt målet hade bort handläggas av annan
utmätningsman, får överexekutor flytta över den fortsatta handläggningen till
denne, om skäl är därtill.

Enligt 218 a 8 gäller att vad som
föreskrivs i 208 a 8 med avseende på klagan i fråga om utmätningsmans
behörighet har motsvarande tillämpning beträffande klagan över alt mål har
tagits upp av överexekutor. 1718 andra stycket FfL anges att om överexekutor
har tagit upp ärende enligt samma lag, talan inte får föras om att överexekutor
inte var behörig enligl reglema om lokal kompetens. Enligl 211 8 3 mom. UL
gäller vidare att klagan inte får föras över beslut varigenom överexekutor har
funnit utmätningsman behörig.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår som första stycke i 19 kap. 23 8 en föreskrift att klagan inte får
föras över att kronofogdemyndighet har tagit upp ärende som hör till sådan
myndighets åligganden. Beredningen

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 18 kap. 2 § 855

påpekar att kronofogdemyndigheten kan i viss utsträckning
själv genom kvalificerad befattningshavare förordna om överflyttning av ett
ärende, om praktiska skäl talar därför. I övrigt utgår förslaget från att det
som regel är av relativt underordnad betydelse vilken kronofogdemyndighet som
handlägger ett ärende som hör till kronofogdemyndighets Gänsleålig-ganden.
Kronofogdemyndigheten kan vid behov påkalla biträde av annan
kronofogdemyndighet.

Beredningen framhåller att
förslaget inte avser att hindra klagan över alt kronofogdemyndighet har tagit
upp ärende i fall dä enligt klagandens mening svensk exekutiv myndighet inte är
behörig enligt tillämpliga inler-nationellrättsliga regler. Beredningen har
inte gått in på den internationell-rättsliga kompetensregleringen. Förslaget
rör alltså endast kompetenskonflikter av det slag som regleras i balken.

Har kronofogdemyndigheten ansett
sig vara obehörig alt la upp ett ärende, synes enligt beredningen
ändamålsenligt att hovrätten efter besvär kan bestämma vilken
kronofogdemyndighet som skall ta upp ärendet och hänvisa det lill den
myndigheten Qfr 10 kap. 20 8 RB). Föreskrift härom har tagits upp som andra
stycke i 19 kap. 23 8. Det är enligt beredningen ulan särskild föreskrift
tydligt alt hovrätten inte får gå utöver de forumbestämmelser som meddelas i
balken, när den bestämmer vilken kronofogdemyndighet som skall handlägga
ärendet.

När ett ärende hänvisas till
behörig kronofogdemyndighet bör enligt beredningen ansökningen i ärendet anses
inkommen den dag då det kom in till den kronofogdemyndighet som har meddelat
det överklagade beslutet.

Remissyitrandena. Svea hovrätt
anser all bestämmelsen om förbud mot klagan är oklar och kan ge intrycket att
talan aldrig får föras mot att avvisning inte har skett. Vad som avses är
endast kronofogdemyndighetens ställningstagande lill sin egen behörighet,
däremot inte det fallet alt myndigheten har tagit upp ärende trols all sökanden
inte är processbehörig.

Enligt RSV bör uttrycklig
bestämmelse tas upp om att ansökan anses gjord när den kom in lill den
kronofogdemyndighet som har meddelat det överklagade beslutet.

Föredraganden. Jag godtar i sak vad
beredningen har föreslagit. För att det skall framgå tydligare att förbudet mot
klagan gäller endast del fallet att kronofogdemyndigheten har ansett sig
behörig enligt reglerna om den lokala kompetensen har bestämmelsen om sådant
förbud Jämkats i departementsförslaget. Av bestämmelsen följer att hovrätten
inle heller skall i ett överklagat utsökningsmål självmant pröva frågan om
kronofogdemyndigheten har varit lokalt behörig.

Även lydelsen av andra stycket i
paragrafen har Jämkats något i departementsförslaget. I fall som avses där bör,
som beredningen har anfört, ansökan anses gjord när ansökan ägde rum hos den
första krono-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 18 kap. 3 och 4 §§ 856

fogdemyndighelen.
Denna princip har kommit till uttryck i 2 kap. 4 8 i departementsförslaget för
det faill som avses där. Någon uttrycklig bestämmelse i saken behövs enligt
min mening inle i förevarande paragraf.

3
och 4 88 I paragrafema anges fall då talan resp. särskild lalan inte får föras
mot kronofogdemyndighets beslut. De motsvarar 19 kap. 25 8 och 27 8 tredje
stycket andra meningen i beredningens förslag.

Gällande rätt. UL utgår från att i princip vaGe
beslut eller åtgärd av utmätningsmannen får överklagais särskilt. Undantag
torde emellertid gälla i fråga om beslut eller åtgärd som inte har någon
självständig betydelse utan är av förberedande karaktär.

Enligt 212 8 UL får beträffande särskilt beslut,
varigenom överexekutor har utlåtit sig angående omständighet som angår målels
behandling, besvär inle anföras annat än i sammanhang med huvudsaken. Part fär
dock föra talan mot beslut som rör inlerimisliskl förordnande om handräckning
och beslut om inhibition. Klagan får också föras över att mål uppehålls onödigt
av överexekutor. Enligt 213 8 2 mom. andra meningen får besvär över
sakägarförteckning som inle avser upphävande av auktion inte anföras annat än i
sammanhang med klagan över överexekutors utslag angående fördelning av medel.

Lagberedningen. I första stycket av 19 kap. 25 8
föreslår beredningen till en böGan en bestämmelse alt särskild lalan inte får
föras mot beslut varigenom begäran om hävande av utmätning eller annan rättelse
enligt 5 kap. 33 eller 34 8 har lämnats utan bifall. Den frihet som dessa
lagrum ger kronofogdemyndigheten att häva utmätning eller vidta annan rättelse
i ulmätningsärende har inte synts lämpligen böra kombineras med befogenhet för
intressent att klaga över beslut varigenom kronofogdemyndigheten har avslagit
begäran om sådan åtgärd. Vederbörande sakägare bör alltså inom föreskriven tid
anföra besviir över det ursprungliga beslutet, om han vill få saken prövad i
hovrätten. Beredningen påpekar att tredje man som regel kan föra talan mol
utmätning utan begränsning till viss tid.

Beredningen har inte ansett anledning föreligga att
förbjuda särskild talan mol beslut varigenom begäran om ändring enligt 4 kap.
12 8 första stycket eller 8 kap. 5 8 av beslut om införsel resp. utmätning i
lön m.m. har ogillats. Klagan över beslut om införsel eller löneutmätning är
inte inskränkt till viss tid. I fråga om provisorisk åtgärd enligt 7 kap. 12 8
kan det enligl beredningen vara tveksamt om lalan bör få föras särskilt. Beredningen
har dock inte ansett det praktiskt behövligt all här uppställa förbud mot
särskild lalan. Detsamma gäller beslut om interimistisk åtgärd enligt 16 kap. 3
8 andra stycket vid annan verkställighet.

Enligt beredningens förslag skall särskild talan
inte fä föras med anledning av förelägganden som avses i 19 kap. 8 och 9 88,
dvs. i fråga om inställelse till förhör, oavsett om någon påföljd har satts ut
i föreläggandet eller inte. Beredningen påpekar alt om kronofogdemyndigheten i
fall då

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 18 kap. 3 och 4 §§ 857

vite
har satts ul dömer ut delta, lalan givetvis får föras mot att vitet har
tillämpats. Därvid skall även lagligheten av föreläggandet prövas. Motsvarande
gäller om kronofogdemyndigheten vid föreläggande för sökanden har som påföljd
satt ut att hans ansökan avvisas.

I fråga om föreläggande som avses i 19 kap. 13 8 beredningsförslaget,
dvs, föreläggande som rör själva förpliktelsen, är enligt beredningen läget ett
annat, Enligl andra stycket i nämnda paragraf tillkommer del inle
kronofogdemyndigheten att döma ut vite, om föreläggande enligt första stycket i
paragrafen inte efterkommes. Frågan om föreläggandets berättigande blir
sålunda inte föremål för senare prövning av kronofogdemyndigheten och särskild
talan mot själva föreläggandet bör därför kunna föras i hovrätten. Även andra
skäl gör det enligl beredningen påkallat att den mot vUken föreläggandel riktas
kan omedelbart överklaga detta, t.ex. om part har förelagts att vid högt vite
vidta viss kostsam åtgärd. Han är inte tUlgodosedd med att klaga först sedan
vite har dömts ul, om han anser föreläggandet oberäftigat.

Åtskilliga beslut av kronofogdemyndigheten
innefattar endast förberedelse till senare åtgärd, t.ex. värdering av utmätt
egendom eller utfärdande av kungörelse om auktion. Enligt beredningen är det
som regel inte lämpligt att tillåta särskild talan mot sådana förberedande
beslut. I allmänhet bör det vara tillfyllest att talan kan föras mol de beslut
eller åtgärder som skall föQa. Om en förberedande åtgärd har varit ofullständig
eller felaktig, kan det t.ex. medföra att auktion, köpeskillingsfördelning eller
annan förrättning hävs efter besvär över den förrättningen. Beredningen
föreslår därför all särskild talan som regel inle skall få föras mot beslut som
endast innefattar förberedelse till senare åtgärd.

Det kan emellertid förekomma att förberedande beslut
rör tredje mans rätt, t.ex. omhändertagande av egendom i tredje mans
besittning. Denne bör då vara oförhindrad att överklaga åtgärden, om han anser
den oriktig. Samma befogenhet bör tillkomma sökanden eller svaranden. Särskild
lalan skaU alltså enligl förslaget få föras, om beslutet rör tredje man. Om
beslutet inkluderar även frågor som inte rör tredje man, är det inte avsett att
talan i den delen skall få föras särskUt.

Beträffande innebörden av förbudet mot särskild
klagan över beslut som enbart rör förberedande åtgärd framhåUer beredningen att
till sådana beslut inte skall räknas beslut varigenom anstånd med försäljning
medges eUer vägras. Om anstånd beviQas t.ex. sedan auktion har salts ul, måste
det givetvis också medföra att denna inhiberas och därmed bl.a. att redan
beslutade förberedande åtgärder för auktionen inställs. Vidare påpekar
beredningen att om kronofogdemyndigheten överlämnar utmätt egendom till
aukfionsfbretag för försäQning, part inte lär särskilt överklaga beslutet av
den anledningen att en sådan försäQningsform synes honom olämplig. Klagan får
däremot föras över försäQningen när denna har ägt rum. Dessutom står det part
fritt att hos kronofogdemyndigheten begära att

17
Riksdagen 1980/81. I saml Nr8. Del2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 ' l"P- " " §

myndigheten återkallar försäQningsuppdraget.
Kronofogdemyndigheten är oförhindrad alt göra detta, om den efler förnyat
övervägande finner alt försäQningssättet inle är lämpligt. Förslaget avser inte
att hindra part att föra talan över att exekutivt ärende onödigt uppehålls,
t.ex. genom onödigt omständliga åtgärder för värdering.

1 andra och tredje styckena av 25 8
beredningsförslaget görs efter mönster av 49 kap. 8 8 RB vissa avsteg från
första stycket i paragrafen. I andra stycket sägs att den som är missnöjd med
beslut varigenom föreläggande har meddelats enligt 8 eller 9 8 kan begära
prövning av föreläggandet i samband med lalan mot beslut varigenom det har
tillämpats. Beredningen framhåller att vare sig vite har förelagts enligt 19
kap. 8 eller 9 8, då särskild talan mol beslutet inte är tillåten, eller enligt
19 kap. 13 8, då lalan mot beslutet skall föras särskilt, vitet får jämkas när
fråga uppkommer om utdömandet. 1 iredje stycket föreskrivs att part, trots att
han inte själv har fullföljt talan, får till bemötande av motparts ändringsyrkande
påkalla prövning av beslut mot vilket särskild talan inte fär föras.

Föredraganden.
Departementsförslaget utgår, liksom beredningens förslag och gällande rätt,
från principen att vaGe beslut eller åtgärd under det exekutiva förfarandet kan
överklagas särskilt. Denna princip är betingad av de särskilda förhållandena i
utsökningsmål. I sådana mål meddelas ofta flera särskilda beslut eller vidtas
flera särskilda åtgärder, som var för sig är av omedelbar betydelse för part
eller tredje man. I 3 och 4 88 i departementsförslaget meddelas de undanlag
från nämnda huvudregel som har ansetts böra uppställas. Även 2 8 kan sägas
utgöra undantag från huvudregeln.

I likhet med beredningen anser jag
att beslut varigenom begäran om självrättelse av utmätning enligl 4 kap. 33
eller 34 8 har lämnats ulan bifall inte bör kunna överklagas för sig.
Gäldenären resp. tredje man är tillräckligt tillgodosedd genom möjligheten att
föra talan mol själva utmälningsbeslutet. Med denna ståndpunkt har beslut att
lämna begäran om självrätlelse utan bifall förlorat s:in betydelse när
utmätningen överklagas. På grund härav bör föreskrivas ell generellt förbud mot
att föra lalan mol beslut varigenom begäran om självrätlelse av utmätning har
lämnats utan bifall. En sådan bestämmelse har tagits upp i 3 8 i
departementsförslaget. Den avser även motsvarande självrätlelse beträffande
kvarstad för fordran.

1 4 8 i departementsförslaget har
som första stycke tagils upp en bestämmelse som rör talan mol beslut varigenom
föreläggande har meddelats enligl 2 kap. 10 eller 11 8, dvs. angående
inställelse lill förhör. Mot sådant beslut får talan föras endast i samband med
talan mol beslut varigenom föreläggandel har tillämpats. Bestämmelsen motsvarar
19 kap. 25 8 första stycket andra ledet och andra stycket i beredningens
förslag.

Andra stycket i 4 8 i
departementsförslaget rör beslut som endast innefattar förberedelse lill
senare beslut och inle rör iredje man. 1 huvudsaklig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8

överensstämmelse med vad beredningen har föreslagit anges
i departementsförslaget att talan mot sådant beslut får föras endast i samband
med talan mot det senare beslutet.

Som andra mening i andra stycket i
4 8 har tagits upp en föreskrift om att klagan över sakägarförteckning får
föras endast i samband med lalan mol auktion eller, om klagan inle avser
upphävande av auktion, endast i samband med talan mot beslut om fördelning av
influtna medel. Bestämmelsen motsvarar 19 kap. 27 8 tredje stycket andra
meningen i beredningens förslag.

Departementsförslaget saknar
motsvarighet till bestämmelsen i 19 kap. 25 8 tredje stycket i beredningens
förslag, all part, som inte själv har fullföljt lalan, får till bemötande av
motparts ändringsyrkande påkalla prövning av beslut mot vilket särskild lalan
inte får föras. Något behov av en sådan bestämmelse för överklagade
utsökningsmål torde inle föreligga.

5 8 1 denna paragraf, som motsvarar 19 kap. 29 8 i
beredningens förslag,

ges en bestämmelse för det fall att klagan avser fråga om Jäv.

Lagberedningen. Enligt beredningens
förslag får talan föras mot beslut varigenom Jäv har ogillats. Av 19 kap. 7 8
framgår alt Jävig förrättningsman får vidta åtgärd som inle kan skjutas upp
ulan olägenhet. Huruvida denna bestämmelse har varit tillämplig i ell visst
fall kan bli föremål för delade meningar. Vidare kan förekomma att jäv
förbises.

Med tanke på sådana fall föreslår
beredningen i 19 kap, 29 8 alt klagan över alt förrättningsman har handlagt
ärende trots alt han var jävig inte får föranleda hävande av åtgärd som han har
vidtagit, om klaganden får anses tUlgodosedd genom utförandet av talan i
hovrätten. Undanröjande av kronofogdemyndighetens beslut skall alltså inte ske
annat än om del finnes praktiskt motiverat. Om part lämpligen kan ulföra sin
talan i hovrätten, bör han enligt beredningen få nöja sig därmed.

Föredraganden. 1 likhet med
remissinstansema biträder Jag i sak vad beredningen har föreslagit. Enligl min
mening kan den föreslagna lydelsen godtas med någon mindre Jämkning. Med
uttrycket att klaganden får anses tillgodosedd genom talans utförande i
hovrälten avses att klagandens sakliga invändningar mol kronofogdemyndighetens
beslut har prövats av hovrätten och att klaganden skäligen bör fä nöja sig
därmed.

6 § Paragrafen reglerar frågan i vad mån besvär över visst
beslut kan

leda till all även annat beslut i målet hävs. Paragrafen motsvarar 19 kap.

30 8 i beredningens förslag.

Lagberedningen. Enligl beredningens förslag fortgår
verkstäUighet ulan hinder av klagan, om inte annat är särskilt föreskrivet
eller förordnas. Det kan därför inträffa alt kronofogdemyndigheten har vidtagit
ytterligare åtgärd i ärendet, när talan mot visst beslut prövas av hovrätten.
Det är enligt beredningen inte nödvändigt att den som har klagat över l.ex.

18 kap. 6 § 859

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 18 kap. 8 § 860

utmätning
skall behöva särskilt klaga över senare åtgärd som har hunnit vidtas innan
saken prövas av högre instans. 1 19 kap. 30 8 föreslås därför att vid bifall
till besvär över viss åtgärd även senare åtgärd i ärendet, som inte har vunnii
laga kraft mol klaganden när besvärsinlagan kom in, får hävas när det kan ske.

Beredningen framhåUer att del inte är obligatoriskt
att varje senare åtgärd som har berört klagandens rätt undanröjs. 1 första hand
är avgörande om klaganden önskar att senare åtgärd skall hävas. Dessutom måste
prövas humvida det med hänsyn fill annans rält är möjligt att häva vidtagen
åtgärd. Om tredje man t.ex. skulle bli skyldig att återlämna egendom som han
har köpt, måste som regel också eriagd köpeskilling återställas lill honom.
Behövliga medel måsle då finnas tillgängliga för ändamålet.

Föredraganden. Förevarande paragraf i
departementsförslaget överensstämmer i sak med 19 kap. 30 8 i beredningens
förslag. Lydelsen har emellertid Jämkats något. Med beslut som nämns i
bestämmelsen jämställs enligt 2 kap. 21 8 sådan åtgärd som inverkar på parts
eller tredje mans rätt.

7 8
Paragrafen, som motsvarar 19 kap. 31 8 i beredningens förslag,

reglerar verkan av bifall till lalan mol fördelningsbeslul.

Gällande rätt. I 154 8 UL föreskrivs alt bifall
lill lalan mot utmätningsmans fördelningsförslag eller överexekutors beslut i
fördelningsfrågan gäller till förmån även för den som inle själv har väckt
sådan lalan.

Lagberedningen. I 19 kap. 31 8 i beredningens
förslag anges, i saklig Överensstämmelse med 154 8 UL, all om lalan mot
fördelning bifalls, det gäller till förmån även för den som inte själv har fört
talan.

Föredraganden. 7 8 i depairtementsförslaget
överensstämmer med beredningens förslag i 19 kap. 31 8. Bestämmelsen innebär
att klaganden inte erhåller mera än vad han 5;kulle ha fått om fördelningen
hade varit riklig från början.

Närmare
bestämmelser om talan i hovrätten

8 8
1 denna paragraf ges bestämmelser om rättsmedlet vid talan mot

kronofogdemyndighets beslut (besvär) och om till vilken myndighet

besvärsinlagan skall ges in. Paragrafen motsvarar 19 kap. 26 8 i bered

ningens förslag (delvis).

GäUande rätt. Den som vill klaga över
utmätningsmannens förfarande i mål som avses i UL skall enligt 200 8 UL göra
det skriftligen hos överexekutor. Rättsmedlet benämns i UL endast klagan.
Klagoskriften skall ges in direkt till överexekutor. Mot överexekutors beslut
förs enligt 2118 talan i hovrätten genom besvär. Besvärsinlagan skall ges in till
överexekutor (213, 214 och 216 88).

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 18 kap. 8 § 861

Lagberedningen. Enligl förslaget
skall rättsmedlet för klagan över kronofogdemyndighetens beslut vara besvär.
Rättsmedlet vad har sålunda inte tagits upp i förslaget. Någon anledning att
genom krav på vadeanmälan förkorta den tid inom vilken fullföljd står öppen
för att på så sätt ge möjlighet till snabbare verkställighet finns knappast
enligt beredningen, eftersom kronofogdemyndighetens beslut enligt förslaget i
allmänhet länder till efterrättelse omedelbart. Dessutom är det angeläget att
full-föQdsreglema är så enhetliga som möjligt.

Beredningen anser att rättsmedlet
bör vara besvär även när saken gäller

kronofogdemyndighetens avgörande i fördelningstvist som myndigheten

själv prövar. Sådant avgörande blir som regel kombinerat med beslut om

köpeskillingsfördelning och rättsmedlet bör vara detsamma i båda hän

seendena. Förfarandet i hovrätten blir med den intagna ståndpunkten ett

annat än i vademål, men beredningen förutsätter alt hovrätten, när muntlig

förhandling är påkallad, också begagnar sig av den möjlighet därtill som

enligt RB föreligger i besvärsmål. ;

Beredningen framhåller att
bestämmelsen avser att inbegripa även sådana fall som att utmätt egendom på
kronofogdemyndighetens uppdrag har sålts av företag för auktionsverksamhel,
fondkommissionär eller mäklare. Enligl 19 kap. 16 8 skall vad som i kapitiel
sägs om beslut i tillämpliga delar gälla även åtgärd som företas utan särskilt
beslut eller följer på beslut och som är av betydelse för part eller tredje
man. Däri inbegrips enligt beredningen även försäljning efter kronofogdemyndighetens
uppdrag.

I 26 8 föreslår beredningen också
en bestämmelse om att besvärsinlagan skall fillställas kronofogdemyndigheten.
Förslaget sammanhänger med att kronofogdemyndigheten skall granska ärendet,
komplettera det och pröva huruvida anledning finns till självrättelse. Genom
anförda besvär tillförs ärendet inte sällan nytt material för bedömningen av
ärendet.

Beredningen påpekar i delta sammanhang
alt en besvärsinlaga givetvis inte skall avvisas därför att den är ställd till
kronofogdemyndigheten i stället för till hovrätten. En till
kronofogdemyndigheten ställd inlaga kan emellertid åsyfta att myndigheten skall
själv rätta sitt beslut. Föreligger tvekan huruvida sakägaren har velat besvära
sig i hovrätten, bör kronofogdemyndigheten höra efter vad som åsyftas.

Föredraganden. 1 likhet med
beredningen anserjag att talan mot kronofogdemyndighets beslut bör genomgående
föras genom besvär. Bestämmelse om att rättsmedlet är besvär har tagits upp i
första meningen av 8 8.

Befogenheten för
kronofogdemyndigheten att vidta självrältelse, när anledning föreligger
därtill, fyller en viktig funktion. Även enligt departementsförslaget skall
kronofogdemyndigheten kunna vidta sådan rättelse med anledning av anförda
besvär. Bl.a. med hänsyn härtill bör, som beredningen har föreslagit,
besvärsinlagan ges in till kronofogdemyndigheten.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 18 kap. 9 § 862

Föreskrift härom meddelas i andra meningen av 8 8 i
departementsförslaget.

9 8 I paragrafen anges de frister inom vilka besvär i
olika fall skall anföras. Paragrafen motsvarar 19 kap. 27 8 i beredningens
förslag.

Gällande rätt. Klagan över beslut
om utmätning av lön o.d. är enligt 201 8 3 mom. UL inle inskränkt tiill viss
tid. Detsamma gäller enligt 25 8 införsellagen klagan över beslut enligt den
lagen. Klagan över annan utmätning än löneutmälning skall enligt 201 8 1 mom.
UL anföras av gäldenären eller borgenären inom tre veckor från den dag då
klaganden erhöU del av beslutet. Delsamma gäller beslut om att fastighet eller
registrerat skepp tas i anspråk enligt 91 a 8 UL. För tredje man gäller i dessa
fall inte någon bestämd besvärstid.

Enligt 201 S 2 mom. får borgenären
föra talan mot beslut om rättelse av utmätning enligt 77 8 3 mom. inom tre
veckor från den dag då han erhöll del av protokoll eller underrättelse om
åtgärden. Klagan över utmätningsmannens förslag till fördelning av
köpeskilling skall enligl 203 8 ske inom tre veckor från den dag då förslaget
avgavs. 1 övrigt gäller inte någon bestämd lid för klagan över
utmätningsmannens beslut.

Den som vill klaga över auktion som
överexekutor har hållit eUer försäljning som överexekutor har verkställt i
annan ordning skall enligt 213 8 2 mom. UL göra detta inom tre veckor från
försäQningsdagen. Talan mot överexekutors utslag i fråga om fördelning av medel
som avses i 143 8, dvs. alla de fall då överexekutor som första instans
fördelar medel enligt UL, skall enligt 213 8 3 mom. föras inom tre veckor från
den dag då utslaget meddelades. För andra fall då överexekutor har meddelat
beslut som första instans gäller enligt 214 8 en besvärstid av tre veckor från
det att klaganden fick del av beslutet.

Lagberedningen. Beredningen
föreslår i första stycket av 19 kap. 27 8 en bestämmelse alt besvär över beslut
om införsel eller om utmätning av lön o.d. skall få anföras utan inskränkning
till viss tid. Till sädan utmätning är även alt hänföra s.k. säkerhetsutmälning
enligt 8 kap. 8 8. Beredningen erinrar om att beslut om införsel enligt 4 kap.
12 8 första stycket i förslaget skaU ändras om anledning föreligger.
Motsvarande gäller enligt 8 kap. 5 8 utmätning i lön. Besvär och begäran om
ändring kan i realiteten ha samma syfte.

Under bestämmelsen i första stycket
inbegriper beredningen alla beslut om själva införseln resp. rörande själva
utmätningen (även ändringsbeslut), medan fördelningsbeslut skall falla utanför
och hänföras under Qärde stycket i paragrafen. Likaså skall, efter s.k.
säkerhetsutmätning, beslut om försäljning av det utmätta falla utanför regelns
tillämpningsområde och hänföras under tredje stycket i paragrafen.

I andra stycket föreslår
beredningen i fråga om annan utmätning än utmätning av lön o.d. att sökande
eller svarande får anföra besvär inom

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 18 kap. 9 § 863

tre veckor frän del att beslutet har delgetts klaganden.
Att förkorta den nuvarande besvärstiden i utsökningsärenden har inle synts
beredni.ngen tillrådligt. Besvär hindrar inte att verkställigheten fortgår, om
inle beslut om inhibition meddelas. Enligt beredningen torde det utan särskild
föreskrift vara tydligt att beslut enligl 10 kap. 15 8 att intecknad egendom
las i anspråk, vilket innebär att den intecknade egendomen anses utmätt, skall
räknas som beslut om utmätning.

Som andra mening i andra stycket av
19 kap. 27 S föreslår beredningen alt tredje man får anföra besvär över sådan
utmätning som avses i första meningen utan inskränkning til! viss tid.
Beredningen understryker att detta inte innebär att efter utmätningen vidtagna
åtgärder generellt kan undanröjas. Skedd försäljning skall i princip stå sig.
om den inte överklagas inom den tid som föreskrivs för klagan över
försäljning. Verkställd köpeskillingsfördelning behåller också i princip sin
verkan, om den inte överklagas inom den tid som föreskrivs för klagan över
sädan fördelning. Om tredje man på grund av bättre rätt till utmätt egendom
anför besvär över själva utmätningen inom tid för överklagande av
försäljningen, bör besvären anses innefatta klagan även över försäljningen Qfr
30 8 i beredningens förslag). Motsvarande gäller om besvär har anförts över
utmätningen innan beslut om fördelning eller utbetalning av influtna medel har
vunnit laga kraft.

Beredningen har särskilt övervägt
humvida besvärstiden för klagan över utmätning borde begränsas för gäldenärens
make och den som sammanbor med gäldenären i äktenskapsliknande förhällande.
Beredningen har emellertid inte ansett del lämpligt att komplicera
regelsystemet med särbestämmelser för make eller annan samboende.

Enligl 9 kap. 8 8
beredningsförslaget kan kronofogdemyndigheten, efter utmätning av andel i viss
lös eller fast egendom, förordna att hela egendomen skall säljas. Försäljning
får enligt 9 kap, 9 8 första stycket inte äga rum förrän beslutet har vunnii
laga kraft. Ett liknande fall behandlas i 13 kap. 49 8, som rör indragning av
gemensamt intecknad fastighet. När beslut om sädan indragning har meddelats,
fär försäQning inte äga rum förrän beslutet har vunnii laga kraft. Den som vill
klaga skall föra särskild talan mot beslutet. Det är här inte fråga om
utmätningsbeslut i egentlig mening, men i båda nämnda fall anges all beslutet
medför utmälningsverkan. Då viss besvärstid här måste gälla även för tredje
man, har i tydlighetens intresse som tredje mening i andra stycket av 19 kap.
27 8 beredningsförslaget tagits upp föreskrift enligl vilken han har all
anföra besvär inom tre veckor från det att beslutet har delgetts honom.

I paragrafens tredje stycke första
meningen föreslår beredningen en bestämmelse om alt besvär över exekutiv
försäQning skall anföras inom tre veckor från försäljningen. Denna besvärstid
föreslås gälla såväl för sökanden och svaranden som för iredje man. Det
fömtsätts inte att beslut om försäljningen har delgetts klaganden. Att
besvärstiden löper från

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 18 kap. 9 § 864

försäljningen
innebär att den räknas från dagen för försäQningen och alltså inte från visst
klockslag på dagen.

Beträffande försäljning av lös egendom i allmänhet
påpekar beredningen att enligt gällande lag den som har förvärvat egendomen
torde kunna åberopa godtrosförvärv, om egendomen är sådan som i andra fall fömtsätts
för sådant förvärv. Förslaget innebär att försäQning av sådan egendom kan
överklagas och undanröjas mot att köpeskiUingen återbetalas, även om
förvärvaren var i god tro. För all denna ordning skall kunna godtas måste
fömtsättas att besvärstiden löper från försäQningen även om tredje man var
okunnig om utmätningsärendet. Över huvud är det enligt beredningen angeläget
att enhetlig besvärstid gäller för klagan över skedd försäljning.

Den föreslagna besvärstiden beträffande exekutiv
försäljning gäller även i det fallet att kronofogdemyndigheten har låtit
försäQa utmätt lös egendom genom auklionsföretag, fondkommissionär eller
mäklare.

Beredningen tar upp frågan i vad mån den sakägare
som vill ha rättelse i skedd försäQning kan inskränka sin talan tUl en begäran
om rättelse på viss punkt eller om han måsle yrka alt försäQningen i sin helhet
undanröjs. Beredningen anser del lämligen självklart att om klaganden är
missnöjd endast på viss punkt, t.ex. alt en honom tillkommande nytQanderätt
inte har blivit skyddad, rättelse kan ske med köparens godkännande. Är
klaganden missnöjd med priset, kan rättelse tänkas ske genom att köparen medger
tillägg som klaganden godtar. Om rättelse inle rör köparens rätt eller, när
denne medger rättelse, inle enbart rör honom ulan även annan sakägare, bör
rättelse kunna ske mellan berörda sakägare inbördes utan att försäljningen rivs
upp.

Ett vanskligare problem i detta sammanhang, som
enligt beredningen kan tänkas få successivt ökande betydelse, är om den som
anser att utmätt egendom har sålts för billigt kan begära att egendomen bjuds
ut på nytt på oförändrade villkor, med det förbehåUet att den överklagade
försäQningen skall gälla om högre pris inte uppnås. Om köparen godtar att så
får ske, är enligl beredningen inte något att invända från rättslig synpunkt.
Och man synes lämpligen böra medge att tillvägagångssättel praktiseras även
utan köparens samtycke, om hovrätten i det särskilda fallet finner att köparen
endast har obetydlig olägenhet av att frågan håUs svävande en kort tid, l.ex. i
fall då en värdefull antikvitet eller frimärkssamling har sålts till pris som
klaganden anser otillåtligl lågt.

Saken kan bli komplicerad i fråga om fast egendom,
skepp och luftfartyg. Åtminstone i fråga om fast egendom bör dock enligt
beredningen ett visst anstånd med köpets fullbordan kunna tolereras. Om
uppskovet med tUlträde av egendomen inte överskrider den tid som i 13 kap. 48 8
andra stycket anges för där åsyftade fall, anser beredningen det praktiskt
välgmndat att hovrätten kan föreskriva alt ny auktion skall äga mm på förut
angivna villkor - med korrigering av sakägarförteckningen i fråga om

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 18 kap. 9 § 865

fordringars
beräkning per ny dag för fördelningssammanlräde - och med förbehåll att det
skall förbli vid den första auktionen om den nya inte ger bättre ekonomiskt
resultat.

Beredningen berör också det fallet alt utmätt fast
egendom har sålts under hand och gäldenären, som inte har godkänt försäQningen,
klagar över att priset har salts för lågt. Frånsett tidsfaktorn är det då inte
förenat med några större betänkligheter om hovrälten föreskriver att ett nytt
försök skall göras att sälja egendomen under hand till bättre pris med
förbehåll att, om bättre pris inte uppnås, den överklagade försäQningen skall
stå fast.

I fiärde stycket av 19 kap. 27 8
beredningsförslaget föreslås att besvär över beslut om fördelning av influtna
medel skall anföras inom tre veckor från beslutet. Tiden skall alltså räknas
från beslutets dag. Motsvarande föreslås beträffande klagan över beslut om
utbetalning av influtna medel. Bestämmelsen gäller även besvär över beslut om
fördelning eller utbetalning av medel som har influtit vid införsel eller
efter utmätning av lön o.d. Likaså gäller besvärstiden mot iredje rnan i fråga
om medel som har flutit in efter annan utmätning.

Femte stycket i 27 8 innehåller att i andra fall än
som har nämnts förut besvär skall anföras inom tre veckor från det att beslutet
har delgetts klaganden. Bestämmelsen innebär bl.a. att även klagan över att
ärende onödigt uppehålls genom visst beslut skall föras inom nämnda tid. Den
som är missnöjd med att ett ärende har blivit liggande kan emellertid enligt
beredningen påkalla alt det tas upp tUl behandling och klaga över ett
eventuellt avslag på denna begäran. Femte stycket omfattar även det fallet att
borgenär vill klaga över beslut om hävande eller annan rättelse av utmätning
som har meddelats enligt 5 kap. 33 eUer 34 6 i förslaget.

När beslut har meddelats utan att partema är
närvarande, bör enligt beredningen beslutet delges dem på lämpligt sätt, om det
är av betydelse för det fortsatta förfarandet. Härmed vinns bl.a. att
klagotiden böGarlöpai fall då besvärstiden räknas från delfåendet. Beslut om
utmätning av annan egendom än lön o.d. bör t.ex. delges gäldenären. Vidare bör,
när kronofogdemyndigheten efter utmätning av andel i viss egendom meddelar
beslut om alt hela egendomen skall säljas eller kronofogdemyndigheten meddelar
beslut om indragning av gemensamt intecknad fastighet, beslutet delges den
indragna egendomens ägare. Detta är nödvändigt för att försäQning skall kunna
ske. Som ytterlig£U"e exempel nämner beredningen beslut om avvisande av
besvärstalan som inte har anförts i rätt tid.

Enligt beredningen är del tydligt att delgivning
inte kan göras obligatorisk i fråga om alla beslut beträffande vilka
besvärstiden skall räknas från delgivning. Beslut bör delges endast i fall då
det är motiverat av praktiska skäl. Beredningen erinrar om att verkställighet
som regel fortgår utan hinder av att beslut inte har vunnit laga kraft.
Föreskrifter som anger de fall då delgivning skall ske kan enligt beredningen
lämpligen meddelas i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 JS kap. 9 § 866

administrativ ordning. Det bör åvila kronofogdemyndigheten
att självmant ombesöGa att delgivning sker.

Remissyttrandena. Beredningens
förslag om besvärslider har godtagits av remissinstanserna. Beträffande
bestämmelsen om besvär över beslut om fördelning eller utbetalning av medel
anser emellertid RSV och kronofogdeföreningen att det inle klart framgår att
utbetalning, som inte föregås av formligt beslut därom, skall följa samma
regler som beslut om fördelning eller beslut orn utbetalning.

Svea hovrätt anmärker att det
varken av lagtext eller motiv framgår huruvida i fall då talan inte är
inskränkt till viss tid inte ens de frister som är föreskrivna för
extraordinära rättsmedel avses skola gälla. Enligt hovrätten synes sådana frister
böra tillämpas även i utsökningsmål.

Länsstyrelserna i Malmöhus och
Ålvsborgs län tar upp frågan huruvida den som anser att utmätt egendom har
sålts lill för lågt pris kan begära att egendomen bjuds ut pä nytt under
förbehåll att den överklagade försäljningen gäller om högre pris inte uppnås.
Nämnda länsstyrelser tar bestämt avstånd från att en sådan möjlighet skall
finnas. Del framhålls all det inte kan begäras av en inropare att h.än längre
eller kortare tid skall behöva sväva i ovisshet om hans inrop kommer alt slå
sig.

Enligl länsstyrelsen i Ålvsborgs
län år del tillfredsställande alt kronofogdemyndigheten enligt vad beredningen
har uttalat skall självmant ombesörja alt delgivning sker av beslut.
Länsstyrelsen anser emellertid att även sådana beslut som får verkställas ulan
hinder av att de inte har vunnii laga kraft bör delges svaranden av
kronofogdemyndigheten. Lånsstyrelsen i Stockholms län anser det lämpligt att
skyldighet för kronofogdemyndigheten att ombesörja delgivning av beslut skrivs
in i lagtexten.

Föredraganden. Beredningens förslag
rörande tidsfrist för klagan över kronofogdemyndighets beslut innebär alt talan
i allmänhet skall föras inom tre veckor, räknat i fråga om exekutiv försäQning
och fördelning eller utbetalning av medel från själva beslutet och i andra fall
frän delgivning av beslutet. I några fall skall emellertid talan inte vara
begränsad till viss lid. Förslaget har inte mött någon erinran under
remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till förslaget.

Med anledning av vad två
remissinstanser har anfört om det fallet att medel betalas ut utan att formligt
beslut först meddelas vill jag framhålla att med beslut jämställs enligt 2 kap.
21 8 i departementsförslaget även ätgärder av kronofogdemyndigheten som
inverkar på parts eller tredje mans rätt. För talan mot utbetalning gäller
alltså enligt Qärde stycket i 9 8 en tid av tre veckor från utbetalningen. I
detta sammanhang vill Jag påpeka att bestämmelsen i Qärde stycket är tillämplig
även på klagan över beslut om avräkning som kronofogdemyndigheten kan ha
meddelat (se 13 kap. 13 8).

En remissinstans har ifrågasatt om
de föreskrifter som medger att talan i vissa fall tär föras utan begränsning
till viss tid skall medföra all frister som

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 18 kap. 9 § 867

gäller
för särskilda rättsmedel inte skall tillämpas i fall då sådant rättsmedel
begagnas. Med anledning härav vill jag understryka alt bestämmelserna i
förevarande paragraf i departementsförslaget gäller ordinär talan mol
kronofogdemyndighetens beslut, dvs. besvär. 1 fråga om användande av särskilda
rättsmedel i utsökningsmål har enligt 2! 8 RB:s regler om sådana rättsmedel i
rättegång motsvarande tillämpning. Det innebär alt även tidsfrister som är
föreskrivna i RB skall tillämpas. Vad nu har sagts synes emellertid i praktiken
sakna betydelse i fall då besvär enligt förevarande paragraf får anföras utan
tidsbegränsning.

En särskild fråga är om hovrätten på yrkande av den
som anser att utmätt egendom har sålts till för lågt belopp kan förordna att
egendomen skall bjudas ut på nytt, med förbehåll att den överklagade
försäljningen skall gälla om högre pris inle uppnås. Enligt beredningen bör ett
sådant förfarande kunna användas med köparens samtycke och även i vissa andra
fall. Delta har kritiserats av två remissinstanser. För egen del vill jag först
framhålla att den av beredningen förordade möjligheten för hovrätten torde
syfta bl,a. lill att förebygga att hovrättens ändringsbeslut leder till att, om
högre pris inle kan uppnås, egendomen måste säljas lill lägre pris än om
försäljningen inle hade överklagats eller att egendomen rent av blir osåld.
Befogenheten är alltså till fördel för gäldenären och för utmätningsborgenären,
om denne inle ändå får fullt betalt för sin fordran, Å andra sidan kan en sådan
ordning vara lill nackdel för köparen. Denne tvingas alt under viss lid vara i
ovisshet huruvida han får behålla egendomen. Det kan erinras om att
kronofogdemyndigheten själv, när den med hänsyn till sannolikheten av alt
avsevärt högre köpeskilling än den bjudna kan uppnås har att bedöma om ett
inrop skall godtas, inte kan hålla frågan öppen tills nytt försäljningsförsök
har gjorts.

Vid övervägande av det sagda anser jag all man inte
bör avvisa den förordade möjligheten. Den bör emellertid tillämpas med stor försiktighet.
Har köparen samtyckt tUl att frågan om beståndet av hans köp fär stå öppen
tills nytt försäijningsförsök har gjorts, bör hovrätten kunna förordna på
antytt sätt, om anledning därtill i övrigt föreligger. 1 andra fall synes
möjligheten böra begagnas endast om det klart framgår att köparen ulan
beaktansvärd olägenhet kan avvakta nytt försäQningsförsök. Frågan om beståndet
av den överklagade försäljningen bör kunna hållas öppen endast under kort tid.
Några uttryckliga bestämmelser rörande den nu berörda befogenheten kan inte
anses behövliga.

Beredningen har förordat alt delgivning av
kronofogdemyndighets beslut skall ombesöGas av myndigheten självmant samt att
beslut, beträffande vUka besvärstiden räknas från delgivning, bör delges endast
i fall då del är praktiskt motiverat. Detta har i allmänhet godtagits under
remissbehandlingen. En remissinstans har emellertid ansett alt
kronofogdemyndigheten bör mera generellt delge sina beslut. För egen del vill
jag framhålla att en ordning som innebär obligatorisk delgivning av samtiiga
beslut, beträf- .,

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 18 kap. 10 § 868

fande vilka klagotiden räknas frän delgivning, inte skulle
tillgodose nägot praktiskt syfte. En sådan ordning skulle inte heller vara
praktiskt genomförbar. Jag godtar sålunda beredningens mening. Frågan om
delgivning bör inte, som en remissinstans har ansett, regleras i UB, I
tillämpningsförordning bör anges fall då delgivning skall vara obligatorisk.

10 8 I paragrafen regleras verkan av att besvär inte har
anförts i rätt tid. Den motsvarar 19 kap. 28 8 beredningsförslagel.

Gällande rätt. Beträffande klagan
över utmätningsmans förfarande gäller enligt 204 8 I mom. UL att om bestämd
klagotid försitts och laga förfall inte visas inom klagotiden, klagan inle
skall las upp till prövning såvitt den åsyftar att vinna ändring i
utmätningsmannens åtgärd. Om klagoskriften har kommit in till utmätningsmannen
före klagotidens utgång, skall dock den omständigheten att den kommer in tiU
överexekutor först därefter inle föranleda att den inte tas upp till prövning.
Om laga förfall visas före klagotidens utgång, skall överexekutor sätta ut ny
lid för klaganden att fullföQa målet.

Enligl 217 8 1 mom. UL skall besvär
över överexekutors beslut som inte har fullföQts på föreskrivet sätt eller inom
rätt lid avvisas av överexekutor. Har besvärsinlagan kommit in till hovrätten
före besvärstidens utgång, skall dock den omständigheten att den har kommit in
till överexekutor först därefter inte föranleda att den avvisas. Om laga
förfall visas före besvärstidens utgång torde överexekutor kunna sätta ut ny
lid för anförande av besvär Qfr 32 kap. 7 :5 RB).

Lagberedningen. 1 19 kap. 28 8
första stycket föreslår beredningen en bestämmelse om att besvärstalan som inte
har fullföljts inom rätt lid skall avvisas av kronofogdemyndigheten. Vidare
föreslås alt om besvärsinlaga har kommit in till hovrätten före besvärslidens
utgång, den omständigheten alt inlagan har kommit in till
kronofogdemyndigheten först därefter inte skall föranleda att den avvisas.

Beredningen påpekar att
kronofogdemyndigheten skall självmant pröva huruvida besvären har anförts i
rätt lid. Enligt beredningsförslagel räknas besvärsliden i vissa fall från del
att beslutet delgavs klaganden. Delgivning skall ha sketl i enlighet med
delgivningslagens bestämmelser, i den mån inte avvikande föreskrifter har
meddelats (I 8 nämnda lag). Den ombesöGs av kronofogdemyndigheten som
emellertid på begäran kan medge part eller annan sakägare att själv få
ombesörja delgivning, om det kan ske utan olägenhet (2 8 delgivningslagen).
Kronofogdemyndigheten skall i så fall förelägga honom att inom viss tid inge
bevis om delgivningen till kronofogdemyndigheten. På grund härav, anför
beredningen, torde i akten hos kronofogdemyndigheten finnas bevis eller uppgift
om delgivning som har skett i ärendet. Kronofogdemyndigheten torde därför
genast kunna konstatera huruvida besvären har anförts i rätt tid.

Som andra stycke i 19 kap. 28 8 föreslås en bestämmelse
att krono-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 18 kap. 12 § 869

fogdemyndigheten skall sälta ut ny lid, om laga förfall
visas före utgången av besvärstiden.

Föredraganden. Vad beredningen har
föreslagit i 19 kap. 28 8 innebär att de principer som redan nu gäller när
klagan i utsökningsmål inte anförs inom föreskriven tid anpassas till den nya
instansordningen. Förevarande paragraf i departementsförslaget överensstämmer,
frånsett ett par redaktionellajämkningar, med beredningens förslag.

11 8 I denna paragraf, som motsvarar 19 kap. 32 8 i
beredningens

förslag, regleras vad besvärsinlagan skall innehålla.

Gällande rätt. 1 UL finns inle
någon föreskrift om vad en inlaga, som avser klagan över utmätningsmannens
förfarande, skall innehålla. Inte heller beträffande innehållet i
besvärsinlaga, som innefattar klagan över överexekutors beslut, meddelas någon
föreskrift i UL. 1 fråga om sådan besvärsinlaga torde emellertid gälla vad som
föreskrivs i RB om besvär (se 52 kap. 3 8).

Lagberedningen. 1 19 kap. 32 8 har
beredningen tagit upp bestämmelser om innehållet i besvärsinlaga. Bestämmelserna
överensstämmer med vad som krävs enligt 52 kap. 3 8 RB.

Föredraganden. 18 kap. 11 8 i
departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag. 1 paragrafens
första stycke föreskrivs att klaganden skall i besvärsinlagan ange det
överklagade beslutet, den ändring som yrkas däri och gmndema för besvärstalan.
Enligt andra stycket gäller all klaganden skall i inlagan lämna uppgift om de
bevis som han vill åberopa och vad han vill styrka med vaGe särskilt bevis samt
att skriftligt bevis som inte har getts in tidigare skall fogas vid inlagan i
huvudskrift eUer bestyrkt avskrift. Slutligen anges i paragrafens iredje
stycke alt besvärsinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av klaganden
eller hans ombud.

12 8 Paragrafen, som motsvarar 19 kap. 36 8 första stycket
i bered

ningens förslag, innehåUer föreskrift om prövning av fråga om självrätlelse

m.m. med anledning av besvär.

Lagberedningen. Enligt 19 kap. 18 8
i beredningens förslag skall kronofogdemyndigheten självmant pröva fråga om
ändring eller rättelse av beslut, när sådan åtgärd är tillåten och anledning
föreligger. Även fråga om verkställighets avbrytande eller hävande skall prövas
självmant av kronofogdemyndigheten, om inte annat är föreskrivet. 1 36 8
föreslår beredningen att vad som sålunda sägs i 18 8 skall gälla även när
anförda besvär ger anledning till sådan åtgärd. Det innebär all ärendet efter
del att besvär har anförts kan återupplivas hos kronofogdemyndigheten. Beredningen
påpekar att om kronofogdemyndigheten vidtar åtgärd som avses här, klagan
regelmässigt kan föras över beslutet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 18 kap. 13 § 870

Föredraganden. Frågan om
självrättelse har behandlats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4).
Som framgår av vad som anförs där delar Jag beredningens mening all
kronofogdemyndigheten bör kunna vidta självrältelse med anledning av vad som
framkommer i samband med besvär. Frågan om självrältelse bör då liksom i andra
fall prövas självmant av kronofogdemyndigheten. Detsamma gäller avbrytande
eller hävande av verkställighet i annat fall. 12 8 i departementsförslaget
överensstämmer sålunda med beredningens förslag i första stycket av 19 kap. 36
8.

13 8 Paragrafen innehåller föreskrifter om insändande till
hovrätten av besvärsinlagan m.m. och om yttrande av kronofogdemyndigheten. Den
motsvarar 19 kap. 37 8 första stycket beredningens förslag.

Gällande rätt. Som har nämnts,
tidigare skall den som vill anföra klagan över utmätningsmans förfarande ge in
klagoskriften direkt till överexekutor. Beträffande besvär över överexekutors
beslut föreskrivs 1217 8 2 mom. UL att om besvärstalan inle avvisas på grund av
alt den inte är fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, överexekutor
skall ulan dröjsmål lill hovrälten sända in besvärsinlagan med därvid fogade
handlingar. Även överexekutors protokoll och utslag samt, i huvudskrifl eller
styrkt avskrift såvitt angår den fullföljda frågan, utmätningsmannens protokoll
och andra hos överexekutor förvarade handlingar i målet skall sändas in till
hovrätten.

Lagberedningen. Beredningen
framhåller att klaganden eventuellt kan bli fulll tillfredsställd genom beslut
som kronofogdemyndigheten meddelar i anledning av anförda besvär. 1 andra fall
kan han avslå från fullföljd trots att beslutet i någon del har gäll honom
emot. Slutligen kan han av svarandens förklaring bli övertygad om all han bör
återkalla sina besvär. Om han inte återkallar besvären, skall akten sändas lill
hovrätten. I enlighet härmed föreslår beredningen i 19 kap. 37 8 första stycket
första meningen att besvärsinlagan och andra handlingar i ärendet skall sändas
lill hovrätten så snart som möjligt, om inte klaganden blir tillgodosedd genom
tillämpning av 36 8 första stycket eller återkallar sin talan,

Enligl andra meningen skall
kronofogdemyndigheten vid insändandet till hovrätten bifoga eget yttrande. Den
befattningshavare hos kronofogdemyndigheten som handlägger besvärsärendet kan
enligt beredningen förutsättas ha införskaffat yttrande från befattningshavare
som fömt har handlagt ärendet och kan då vid behov göra eget tillägg.

Som ett andra stycke i 37 8
föreslår beredningen, för det faU att anförda besvär inte fullföljs och akten
alltså inte skall sändas vidare, en bestämmelse om att kronofogdemyndigheten
då skall pröva fråga om kostnadema enligt vad som sägs i 18 kap.
beredningsförslaget.

Remissyttrandena. Enligt Svea
hovrätt bör del inte åvila kronofogdemyndigheten att alllid bifoga eget
yttrande vid besvär till hovrätten. Till hovrätten kan överlåtas all i vaGe
enskilt fall avgöra när yttrande bör

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 18 kap. 13 871

inhämtas. Den fördröjning som bestämmelsen skulle medföra
kan då undvikas i det övervägande antalet ärenden. Enligt hovrätten för Västra
Sverige bör skyldigheten för kronofogdemyndigheten att bifoga eget yttrande
inskränkas lill fall då del överklagade beslutet inle anger de skäl på vilka
det gmndas. Även länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att yttrande inte
sällan måste anses onödigt, såsom när saken är uppenbar eller besvären måsle
anses gagnlösa eller då det överklagade beslutet är utförligt motiverat. Detta
gäller dock inte allmänna mål, där kronofogdemyndigheten i vart fall bör avge
yttrande som företrädare för det allmännas intressen.

Föredraganden. .Som framgär av den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.4) har Jag inte ansett del lämpligt att besvär
över kronofogdemyndighets beslut i vissa fall över huvud inte skulle
underställas hovrättens prövning. Departementsförslaget utgår sålunda från att
anförda besvär alllid skall komma under hovrättens prövning, även om klaganden
kan anses ha blivit tillgodosedd genom självrätlelse eller om han har
återkallat sin talan.

13 8 i departementsförslaget har
utformats med utgångspunkt från del nu sagda. I paragrafen anges sålunda att
kronofogdemyndigheten, om besvärsialan inte avvisas, skall så snart som möjligt
sända besvärsinlagan och övriga handlingar i mälet till hovrätten. Av
bestämmelsens lydelse Jämförd med närmast föregående paragraf följer all
kronofogdemyndigheten kan dröja någol med insändandet, om det behövs med
hänsyn till ifrågasatt självrätlelse. Innan sådan rättelse sker skall
kronofogdemyndigheten som regel bereda motparten tillfälle all yttra sig,
vilket medför viss fördröjning. Har klaganden yrkat inhibition bör
kronofogdemyndigheten inle dröja med att sända handlingarna till hovrätten,
såvida inte förhållandena är sådana att någon ytterligare verkstäUighetsålgärd
inle är aktuell fn.

Som Jag har framhållit i den
allmänna motiveringen bör kronofogdemyndigheten inte vidta självrältelse sedan
handlingarna har vidarebefordrats till hovrätten och saken alltså har kommit
under hovrättens prövning.

Hovrätten torde som regel i
överklagade utsökningsmål ha behov av yttrande frän kronofogdemyndigheten.
Ibland kan emellertid, som några remissinstanser har framhållit, sådant yttrande
vara onödigt, t.ex. om det överklagade beslutet är utförligt motiverat eller
skälen för beslutet på annat sätt framgår av akten i målet eller om
besvärstalan är uppenbart ogmndad. I enlighet härmed anges i andra meningen av
13 8 att kronofogdemyndigheten, när den sänder handlingarna i målet till
hovrätten, skall bifoga eget yttrande, om det inte kan anses obehövligt.

Jag vill understryka att yttrandet
inte bör vara mera omfattande än vad saken kräver. Det bör innehålla de
upplysningar om sakförhållandena som hovrälten behöver vid sin prövning, om
inle uppgiftema framgår av handlingama i akten. Om inte skälen för det
överklagade beslutet framgår av

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 18 kap. 15 § 872

handlingarna, bör även de redovisas i yttrandet. Ibland
kan också anledning finnas för kronofogdemyndigheten att närmare utveckla sin
ståndpunkt'i en tveksam fråga. Har yttrande inte bifogats handlingarna i målet,
är hovrätten naturligtvis oförhindrad att begära yttrande om anledning därtill
skulle föreligga.

Har kronofogdemyndigheten vidtagit
självrältelse med anledning av anförda besvär, skall myndigheten givetvis
underrätta hovrälten om detta. Föreskrift härom kan meddelas av regeringen.

Med anledning av vad en
remissinstans har anfört om yttrande av kronofogdemyndigheten i allmänna mål
vill Jag framhålla att enligt departementsförslaget kronofogdemyndigheten inle
företräder staten resp. kommun i överklagade sådana mål. Enligt 2 kap. 30 8
företräds borgenären i allmänna mål av riksskatteverket, när målet har
överklagats till hovrätten eller högsta domstolen.

Vissa bestämmelser om förfarandet i hovrätten

Beträffande förfarandet i hovrälten
i överklagade utsökningsmål har i princip RB:s bestämmelser om besvärsmål
motsvarande tillämpning. Detta föQer av 21 8 Rp. Vissa avvikande eller
kompletterande föreskrifter meddelas emellertid i 14- 17 88 i förevarande
kapitel. Av bestämmelserna i 52 kap. RB torde det sålunda endast bli aktuellt
att tillämpa 7 8 första stycket samt 8-12 88.

14 § Paragrafen, som motsvarar 19 kap. 38 8 i beredningens
förslag,

innehåller en bestämmelse om avvisande av besvärstalan.

Gällande rätt. 1 fråga om andra
hinder mol upptagande av besvär över överexekutors beslut än som avses i 217 8
UL torde på grund av 21 8 Rp bestämmelsen i 52 kap. 5 8 RB ha motsvarande
tillämpning. Där anges att om mot besvärstalans upptagande föreligger annat
hinder än som sägs i 2 8, dvs. att besvärstalan inle har fullföljts på
föreskrivet sätt eller inom rätt tid, talan får omedelbart avvisas av
hovrätten.

Föredraganden. I 14 8 i
departementsförslaget har lagils upp en bestämmelse om befogenhet för
hovrälten att avvisa besvärstalan, när det föreligger annat hinder mot talans
upptagande än att besvären har anförts för sent. Bestämmelsen överensstämmer
med 19 kap. 38 8 i beredningens förslag.

15 8 Paragrafen tar upp bestämmelser om komplettering av
bristfällig

besvärsinlaga. Den motsvarar 19 kap. 39 8 beredningsförslagel.

Lagberedningen. Första stycket i 19
kap. 39 8 i beredningens förslag tar upp en bestämmelse om föreläggande att
avhjälpa brist i besvärsinlagan. I andra stycket regleras i överensstämmelse
med 52 kap. 6 8 andra stycket RB det fallet att klaganden inte efterkommer
föreläggandet. Förslaget bör

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 18 kap. 16 § 873

enligt beredningen ses mot bakgrund av att
kronofogdemyndigheten enligt 19 kap. 33-35 88 bl.a. skall vid behov anmoda
klaganden alt avhjälpa brister i besvärsinlagan och höra motparten innan
handlingarna sänds till hovrälten. Denna bör emellertid göra en överprövning
och tillse att vidtagna ätgärder är tillfyllest.

Föredraganden.
Departementsförslaget ger inte kronofogdemyndigheten befogenhet att begära
komplettering av en bristfällig besvärsinlaga. Till följd härav är det i och
för sig inte nödvändigt att ta upp bestämmelser i UB om hovrättens befogenhet i
sådant hänseende. 1 stället skulle 52 kap. 6 8 RB få motsvarande tillämpning. 1
departementsförslaget har likväl tagits upp bestämmelser i saken. Detta
sammanhänger med att det enligt min mening finns anledning alt i fråga om
eventuell avvisning av en besvärsinlaga som inte till fullo uppfyller
föreskrifterna i 11 8 vara mera liberal än vad lydelsen av 52 kap. 6 8 RB
utvisar. Den omständigheten att inlagan inte innehåller bestämt yrkande bör
sålunda inte föranleda avvisning, om yrkandet ändå kan anses framgå av
sammanhanget. På motsvarande sätt bör man betrakta brist som består i att
grunderna för besvärstalan inte är tydligt angivna.

I första stycket av 15 8 i
departementsförslaget föreskrivs att om besvärsinlagan inle uppfyller föreskrifterna
i 11 8 eller om den eljest är ofullständig, hovrätten skall förelägga klaganden
all avhjälpa brislen. I andra stycket anges, i enlighet med del nyss sagda,
endast att besvärstalan skall avvisas, om klaganden inte efterkommer
föreläggandet och bristen är så väsentlig att inlagan är oQänlig som grund för
prövning i sak.

16 8 Paragrafen tar upp förbud mot ändring av överklagat
beslut ulan alt motparten har fått tillfälle att yttra sig. Vidare behandlas
inhibition m.m. Paragrafen motsvarar 19 kap. 40 8 beredningsförslagel.

Gällande rätt. Enligt 208 8 UL
gäller att när klagan över utmätningsmans åtgärd har anförts, överexekutor kan
tills vidare i avbidan på det slutliga utslaget inställa vidare fortgång av
åtgärden eller meddela den rättelse däri som omständigheterna föranleder till,
om skäl finns och saken inte tål uppskov.

Beträffande besvär över
överexekutors utslag föreskrivs i 218 8 1 mom. UL all hovrätten, om skäl är
därtill, får innan ändringssökandet slutligen prövas förordna all utslaget inle
får verkställas eller att, om verkställighet redan har följt, ytterligare
åtgärd inle fär vidtas. Kar besvär anförts över försäljning som överexekutor
har verkställt, kan hovrälten enligl 218 8 3 mom. förordna att fortsatt
verkställighet tills vidare inte fär äga rum innan slutiigl utslag meddelas.

Lagberedningen. 1 19 kap. 40 8
första stycket beredningsförslaget sägs all hovrälten inle utan att antingen
kronofogdemyndigheten eller hovrälten har givit motparten tillfälle alt inkomma
med förklaring färgöra ändring i kronofogdemyndighetens beslut såvitt rör
motpartens rätt.

18 Riksdagen 1980/81. I saml Nr 8. Del 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 18 kap. 16 § 874

Man kan, framhåller beredningen, även frånsett
interimistiska ingripanden vara tveksam om denna princip kan upprätthållas
fullt ut i exekutiva ärenden. Särskilt gäller delta klagan över auktion på fast
egendom, då del kan finnas många intressenter som berörs av ett eventuellt
undanröjande av försäljningen. Ett sådant beslut kan på ett eller annat sätt
angå inte bara sökanden, gäldenären och köpare av egendomen utan även andra
fordringsägare än sökanden, vilka helt eller delvis skulle få beialning genom
försäljningen. Även rättighetshavare, vilkas rättigheter har bevarats vid
försäQningen men som kan komma att offras vid eventuell ny auktion, kan
beröras.

Hithörande fall är dock så sällsynta att
beredningen inte har ansett tillräckliga skäl föreligga att göra avsteg från
principen. Beredningen utgår härvid från all frågan vilkas rätt som berörs av
auktions undanröjande får bedömas från praktiska utgångspunkter. Om t.ex.
hovrälten vill bestämma att ny auktion skall ske på oförändrade villkor
frånsett viss punkt som har föranlett undanröjande, finns enligt beredningen
inle anledning att innan beslut meddelas först höra rättighetshavare som är
skyddade. Såvitt angår rättighetshavare bör hovrätten över lag vid prövning av
frågan om behovet av kommunikation bedöma huruvida auktions undanröjande medför
en risk för vederbörande som man inte kan bortse från.

1 andra stycket av paragrafen föreslås en
bestämmelse alt hovrälten kan omedelbart förordna att åtgärd för verkställighet
tills vidare inle skall äga rum eller att sådan åtgärd skall genomföras och
bestå lill dess annat förordnas. I sistnämnda hänseende åsyftas sådana situationer
då kronofogdemyndigheten inte har ansett sig kunna bifalla begäran om verkställighet,
t.ex. därför att erbjuden säkerhet inte har ansetts tillfyllest.

Beredningen har emellertid anseti att man inle bör
stanna härvid. Man kan inte bortse från att saken ibland kan vara så brådskande
att hävande av kronofogdemyndighetens åtgärd bör ske omedelbart. Beredningen
föreslår därför alt som en andra mening i andra stycket av 40 8 förs in en
bestämmelse att hovrätten får omedelbart förordna alt vidtagen åtgärd skall
hävas, om synnerliga skiil föreligger. Del är enligt beredningen uppenbart all
denna befogenhet måste handhas med försiktighet eftersom all möjlighet att på
nytt genomföra åtgärden ibland kan vara utesluten.

Föredraganden. I likhet med beredningen anserjag
att hovrälten inte bör kunna ändra ett överklagat beslut såvitt angår en
motparts rätt utan alt denne har fått tillfälle alt yttra sig i målet. Det
torde visseriigen någon gång kunna vara tveksamt hur en sådan bestämmelse skall
tillämpas när det finns ett flertal intressenter som i större eller mindre mån
berörs av en eventuell ändring. Detta gäller närmast vid klagan över exekutiv
fastig-hetsförsäQning. En närmare reglering av den frågan synes dock knappast
möjlig. 1 likhet med beredningen anser Jag att saken bör bedömas från praktiska
utgångspunkter. De uttalanden som beredningen har gjort angående tillämpningen
kan därvid Qäna till ledning.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 18 kap. 17 § 875

Första stycket i 16 8 i
departementsförslaget överensstämmer sålunda med beredningens förslag. Lydelsen
har emellertid jämkats något med hänsyn till att det enligt
departementsförslaget skall ankomma endast på hovrätten att bereda motpart
tillfälle alt inkomma med förklaring.

Även andra stycket i 16 S överensstämmer med
beredningsförslaget.

17 8 Paragrafen innehåller bestämmelser om från vilken
lidpunkt hovrätts beslut i utsökningsmål skall tillämpas. Den motsvarar 19 kap.
41 8 beredningens förslag.

Gällande rätt. Beträffande beslut
av överexekutor föreskrivs i 53 8 UL att annat beslut än som nämns i 51 och 52
SS (rörande betalningsskyldighet resp. böter eller vite) skall gå i
verkställighet även om det överklagas, såvida inle annat har förordnals eller
är särskilt stadgal. I 210 8 2 mom. UL sägs att utslag varigenom överexekutor
föreskriver ändring med avseende på utmätningsmans åtgärd skall lända till
efterrättelse omedelbart, om inle annorlunda förordnas. I mål om utmätning
skall dock redan verkställd åtgärd inte gå åter innan utslaget har vunnit laga
kraft annat än om överexekutor har förordnal därom. Enligt 218 8 2 mom.
gälleratt vad som sägs i 53 och 210 88 har motsvarande tillämpning i fråga om
verkställighet av hovrätts utslag eller beslut.

Lagberedningen. Enligt 19 kap. 17 8
i beredningens förslag skall kronofogdemyndighetens beslut i princip lända
lill efterrättelse omedelbart. Visst undantag skall emellertid gälla. Denna
princip bör enligt beredningens mening gälla även hovrättens beslut. 1 första
stycket av 19 kap. 41 8 föreslår beredningen därför en bestämmelse om att
hovrättens beslut skall lända lill efterrättelse lika som kronofogdemyndighets
beslut. Undantag följer av andra stycket i paragrafen.

Hovrätts beslut kan numera endast
sällan komma att dras under högsta domstolens prövning. Beredningen anser likväl
att en bestämmelse motsvarande 210 8 2 mom. Jämförd med 218 8 2 mom. UL bör
tas in i UB. Den bör enligl beredningen gälla även införsel. 1 andra stycket av
19 kap. 41 8 sägs därför att redan vidtagen åtgärd i ärende om införsel eller
utmätning inte skall gå åter innan hovrättens beslut har vunnit laga kraft
annat än om hovrätten särskilt har förordnat härom.

Föredraganden. Bestämmelse om att
kronofogdemyndighetens egna beslut i princip länder till efterrättelse
omedelbart har i departementsförslaget tagits upp i 2 kap. 19 8. Där anges
också visst undantag från regeln.

I överensstämmelse med vad
beredningen har föreslagit hänvisas i första stycket av förevarande paragraf i
departementsförslaget beträffande tillämpligheten av hovrättens beslut till vad
som gäller om kronofogdemyndighetens egna beslut. Även det undanlag som anges
i andra stycket av departementsförslaget överensstämmer med beredningens
förslag. Beträffande andra stycket villjag påpeka att en liknande bestämmelse
föresläs i 3 kap. 22 8 för del fallet att exekutionstitel upphävs.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 18 kap. 19 § 876

Fullföljd av talan till högsta domstolen

Som har nämnts i det föregående
utgår departementsförslaget från all lalan mot hovrättens beslut i
utsökningsmål skall kunna föras i högsta domstolen. Beträffande fullföljd av
talan mot hovrättens beslut och i fråga om förfarandet i högsta domstolen bör i
princip RB:s bestämmelser tillämpas Qfr 21 8 Rp). Vissa avvikelser följer
emellertid av bestämmelserna i förevarande avsnitt. Dessa ersätter 54 kap. 1
-8 88 RB. Övriga bestämmelser i 54 kap. liksom hela 56 kap. REI skall däremot
gälla i fråga om fullföljd till högsta domstolen och förfarandet där.

18 8 1 paragrafen meddelas en bestämmelse om var talan mol
hovrättens

beslut skall föras och om rättsmedlet för sådan talan. Paragrafen

motsvarar 19 kap. 42 8 beredningens förslag.

Gällande rått. 1 219 8 I mom. UL
föreskrivs att talan mot hovrätts utslag eller beslut i utsökningsmål skall
fullföljas genom besvär lill högsta domstolen.

Lagberedningen. I 19 kap. 42 8
första stycket föreslår beredningen en uttrycklig bestämmelse alt talan mot
hovrätts beslut förs genom besvär lill högsta domstolen. Beredningen påpekar
all en särskild föreskrift härom strängt laget inle är behövlig. Andra stycket innehåller
att beträffande sådan lalan skall i stället för 54 kap. 1 -8 88 RB iakttas
vissa särskilda bestämmelser som anges i de närmast föQande paragraferna.

Föredragatiden. Som beredningen har
påpekat är det egentligen inte behövligt att i UB ange att talan mol hovrättens
beslut i utsökningsmål skall fullföljas i högsta domstolen och att sådan lalan
skall föras genom besvär. Detta föQer nämligen redan av 21 8 Rp. I likhet med
beredningen anserjag emellertid lämpligt att en sädan bestämmelse tas upp i UB.
Förevarande paragraf i departementsförslaget överensstämmer även i övrigt med
vad beredningen har föreslagit. Bestämmelserna har dock jämkats något
redaktionellt.

19 § Paragrafen reglerar frågan i vad mån särskild talan
får föras mot

hovrättens beslut i utsökningsmål. Den motsvarar 19 kap. 43 8 bered

ningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 219 8 3 mom.
UL får särskild talan föras mot beslut varigenom hovrätten, innan
ändringssökandet har slutligen prövats, har förordnat all överexekutors utslag
inte får verkställas eller att, om verkställighet redan har följt, ytterligare
åtgärd inle får vidtas. Delsamma gäller interimistiskt förordnande om
handräckning. Har hovrätten i annat fall genom särskilt beslut utlåtit sig över
omständighet som angår målets behandling, får talan mol del beslutet inle föras
annat än i sammanhang med huvudsaken.

Lagberedningen. Beredningen anser att den nuvarande
regleringen av

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 18 kap. 19 § 877

fullföljd från hovrätt lill högsta domstolen i stort sett
bör behällas. Visserligen har frågan om fullföljd till högsta domstolen fått
väsentligt minskad betydelse genom 1971 ärs fullföljdsreform. Beredningen
framhåller emellertid att frågor av prejudiciellt intresse kan komma upp även
i utsökningsmål och att det saknas anledning att behandla sådana mål på annat
sätt än vanliga mål.

1 19 kap. 43 8 uppmärksammar
beredningen först de fall som regleras i 19 kap. 25 8 första stycket. 1
sistnämnda bestämmelse föreslås all särskild talan inte får föras mot vissa
beslut av kronofogdemyndighet som inle är slutliga. Motsvarande bör enligl
beredningen gälla när hovrätten under handläggningen har meddelat beslut i där
uppkommen eller dit fullföljd fråga som avses i nämnda lagrum.

1 ett andra stycke av 43 8 anges i
vilka fall särskild talan får föras mot beslut som hovrätten har meddelat under
rättegången. Del föreslås all särskild talan får föras mot beslut varigenom
hovrätten, innan ändrings-yrkandet prövas slutligt, har utlåtit sig i fråga som
avses i 40 8 andra stycket, dvs. beträffande inhibition m.m., eller angående
föreläggande som avses 113 8 eller har dömt ut vite eller ålagt ansvar för
förseelse i rättegången. Beredningen anmärker alt bestämmelsen kanske ger
möjlighel till särskild talan i något vidare omfattning än gällande rätt.

Som tredje stycke i 43 8 föreslår
beredningen att om hovrälten i annat fall har utiåtit sig över omständighet som
gäller målets behandling och beslutet inte rör tredje man, lalan mot beslutet
inle får föras annat än i samband med huvudsaken. Beträffande sådant beslut
föreslås som andra mening i samma stycke att 25 8 tredje stycket skall ha
motsvarande tillämpning. Undanlaget beträffande tredje man avser endast att
lalan får föras särskilt såvitt rör honom. Även denna bestämmelse innebär
enligt beredningen möjligen att lalan fär föras särskilt i någol vidare
omfattning än enligt gällande lag.

Remissyttrandena. Svea hovrätt
anser att det inte finns tillräckliga skäl att vitesförelägganden i
utsökningsmål skall kunna överklagas särskilt i den omfattning som beredningen
föreslår. Så vittgående möjligheter till särskilda överklaganden kan fördröja
handläggningen av själva saken.

Föredraganden. Beredningens förslag
rörande talan mot beslut av hovrätten som inle rör huvudsaken innebär att som
huvudregel skall gälla att sådant beslut får överklagas endast i samband med
talan i huvudsaken. Från denna huvudregel föresläs emellertid en del undantag.
Särskild talan skall sålunda föras över beslut som rör tredje man. Detsamma
gäller beslut i fråga om inhibition o.d. och beslut rörande föreläggande som
avser själva saken. Undantag från huvudregeln föreslås också för det fallet att
hovrälten genom särskilt beslut har dömt ul vite eller ålagt ansvar för
förseelse i rättegången.

Den föreslagna regleringen innebär
att samma principer skall tillämpas som gäller för talan mot hovrättens beslut
i mål som direkt faller under RB,

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 18 kap. 20 § 878

men att de särskilda förhållanden som råder i
utsökningsmål har beaktats vid reglemas utformning. Förslaget har, frånsett en
säiskild punkt, genomgående godtagits av remissinstansema. Även jag ansluter
mig i princip lill vad beredningen har föreslagit.

När del gäller den närmare
utformningen av lagtexten vill Jag framhålla följande. 1 första stycket av 19
kap. 43 8 har beredningen tagit upp en bestämmelse om att särskild talan inte
fär föras mol beslut av hovrätten som inle är slutligt och som gäller fråga som
avses i 25 8 första stycket, dvs. självrättelse av utmätning, föreläggande att
inställa sig till förhör eller förberedande beslut som inle rör tredje man.
Enligt departementsförslaget gäller förbud mot talan, och inte endast mol
särskild lalan, beträffande kronofogdemyndighetens beslut varigenom begäran om
självrätlelse har lämnats ulan bifall (3 8). I den mån bestämmelsen i första
stycket av 19 kap. 43 8 i beredningens förslag har någon självständig betydelse
vid sidan av huvudregeln i tredje stycket torde man inte behöva räkna med att
där nämnd fråga skall prövas av hovrätten genom beslut som inte är slutligt. På
grund härav saknar departementsförslaget motsvarighet till första stycket i
beredningens förslag.

Enligt min mening behövs inte
heller någon bestämmelse om all part, som inle själv har fullföljt talan, får
till bemötande av motparts ändringsyrkande påkalla prövning av beslut mot
vilket särskild talan inte får föras Qfr andra meningen i 19 kap. 43 § tredje
stycket i beredningens förslag).

En remissinstans har kritiserat
beredningens förslag alt särskild talan skall föras mot hovrättens beslut under
rättegången angående föreläggande som avser själva saken. Med anledning härav
vill Jag erinra om vad som har anförts i det föregående (under 3 och 4 88) som
skäl för alt talan bör föras särskilt när sådant föreläggande meddelas av
kronofogdemyndigheten. Vad som sägs där har också fillämpning på beslut av
hovrälten i sådan fråga, om sådant beslut någon gång skulle meddelas under
rättegången i hovrätten. Härav föQer att Jag biträder beredningens mening.

1 enlighet med det sagda anges i
första stycket av 19 8 i departementsförslaget att talan skall föras särskilt,
om hovrätten innan ändringsyrkandet prövas slutligt har utlåtit sig i fråga
som avses i 16 8 andra stycket eller angående föreläggande som avses i 2 kap.
15 8 eller har dömt ut vite eller ålagt ansvar för förseelse i rättegången. 1
paragrafens andra stycke föreskrivs att när hovrätten i annat fall har utlåtit
sig över omständighet som gäller målets behandling och beslutet inte rör
tredje man, talan mot beslutet inle får föras annat än i samband med lalan i
huvudsaken.

20 § Paragrafen innehåller förbud mot klagan över vissa
beslut av hovrätten. Den motsvarar 19 kap, 44 S beredningsförslagel.

Gällande rätt. Enligt 6 8 3 mom. UL
får talan mot beslut, varigenom utmätningsman har avvisat framstäUl jäv,
fullföljas hos överexekutor. Över överexekutors beslut får klagan inte föras.
Har hovrätt meddelat

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 18 kap. 21 § 879

beslut varigenom utsökningsmål har visals åter till
överexekutor eller utmätningsman, får enligt 219 8 2 mom. talan inte föras mot
beslutet. Om hovrättens prövning innefattar avgörande av fråga som inverkar på
målels utgång, fär dock part fullfölja lalan mot beslutet. Enligt 219 8 4 mom.
får klagan inte föras över utslag, varigenom hovrätten har undanröjt förordnande
om inhibition som överexekutor har meddelat.

Lagberedningen. Som första mening i
första stycket av 19 kap. 44 8 föreslås att talan inte får föras mol beslut,
varigenom hovrätten har funnit kronofogdemyndigheten behörig i ärende som hör
till kronofogdemyndighets åligganden eller hänvisat ärende till
kronofogdemyndighet som hovrälten har funnit behörig. Beredningen framhåller
att med bestämmelsen inte åsyftas frågan om svensk myndighet över huvud enligt
internationellrättsliga regler är behörig att pröva saken. Som andra mening i
samma stycke föreslås att lalan inle får föras mot beslut varigenom hovrätten
har visat ärende äter till kronofogdemyndigheten. Innefattar hovrättens
prövning avgörande av fråga som inverkar på målets utgång, får dock enligt en
tredje mening i stycket lalan föras mot beslutet.

Andra stycket tar upp ett generellt
förbud mol klagan över hovrätts beslut i fräga om Jäv mot förrättningsman.
Beredningen påpekar all om framställt Jäv mot ledamot av hovrätten har
ogillats, part enligt 19 kap. 43 8 tredje stycket beredningsförslaget får
anföra besvär mot beslutet endast i samband med huvudsaken.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer, frånsett några redaktionella Jämkningar,
med beredningens förslag.

Särskilda rättsmedel

21 8 Paragrafen innehåller bestämmelser om särskilda
rättsmedel i utsökningsmål. Den motsvarar 19 kap. 45 8 beredningsförslagel.

Gällande rält. Av 21 8 Rp anses
följa alt de särskilda rättsmedel som anges i 58 och 59 kap. RB (resning,
återställande av försutten lid och besvär över dom villa) är tillämpliga även i
utsökningsmål. Delta torde gälla även beträffande försäljning av utmätt lös
egendom som auktionsföretag, fondkommissionär eller mäklare ombesöGer på
uppdrag av utmätningsmannen. 1 rättspraxis (NJA 1967 s. 303) har ansetts att
återställande av försutten tid inle kan äga rum när tredje man inte har
iakttagit tid att väcka talan vid domstol, vilket har förelagts honom enligl 69
8 UL.

Lagberedningen. Som första stycke i
19 kap. 45 8 föreslås som allmän princip att bestämmelserna om särskilda
rättsmedel i 58 och 59 kap. RB får tillämpas även på kronofogdemyndighets
beslut. Såvitt angår återställande av försullen tid, som enligt 58 kap. 11 8 RB
endast avser tid för fullföljd av talan och liknande, korresponderar bestämmelsen
mol 19 kap. 28 8 andra stycket om att kronofogdemyndigheten skall sälla ul ny
tid för besvär över myndighetens beslut, om laga förfall visas före utgången av
besvärsliden.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 18 kap. 21 § 880

Beträffande hovrättens och högsta domstolens beslut i
utsökningsmål är 58 och 59 kap. RB direkt tUlämpliga.

Beträffande tillämpningen erinrar
beredningen om all hänsyn i hithörande fall måste las till de exekutiva
förrättningarnas särskilda karaktär. I fråga om utlysande av auktion framhåUer
beredningen att om kallelser lill kända sakägare inle har sänts när det borde
ha skett, det kan tänkas grunda laga förfall och föranleda återställande av
försutten tid. Sakägarna bör kunna lita på att kallelse lill auktion sänds när
detta är föreskrivet. Visserligen kan del vara praktiskt olägligt om i så fall
auktionen skulle behöva undanröjas, men denna olägenhet kan ålminsione i viss
utsträckning förebyggas genom tillämpning av de villkor som enligl tredje
stycket i paragrafen skall gälla för bifall lill yrkande om auktionens
undanröjande. Alt avsänd individuell kallelse inte har nått vederbörande
sakägare på grund av all denne har uppgeit ofullständig adress bör inte medföra
att laga förfall anses föreligga, om föreskrivet kungörande i tidningarna har
skett. 1 andra fall då kallelse inte har nått vederbörande kan särskilda
omständigheter föranleda att laga förfall anses föreligga.

Vad angår okända sakägare kan de
enligl beredningen, om kungörande har skett i föreskrivna tidningar, som regel
inte framställa någon anmärkning mol att de inte har fått särskild
underrättelse som skulle ha sänts lill dem om de hade varit kända. Det kan
visserligen vara förklariigt att de inle har observerat kungörelsen, men
avsikten med kungörandet är bl.a. just alt bringa auktionen till okända
sakägares kännedom. Enligt beredningen gäller det över lag alt bedöma,
huruvida det kungörande som har skett i laga ordning får skäligen anses
tillfyllest för att vederbörande sakägare som uteblir skall ha förlorat sin
talan.

Andra stycket i 19 kap. 45 8
beredningsförslagel reglerar frågan om återställande av försutten tid när
föreläggande att väcka lalan har meddelats någon enligt 5 kap. 19, 24 eller 25
8 eller enligl 14 kap. 9 8 andra stycket i förslaget. Beredningen anser alt det
måsle finnas möjlighet för Iredje man all få försutten frist för väckande av
lalan återställd, om laga förfall förelåg.

Bestämmelsen bör enligt beredningen
jämföras med 19 kap. 6 8 andra stycket. Där sägs alt om den som enligt meddelat
föreläggande skall väcka talan inom viss tid visar laga förfall före utgången
av den tiden, kronofogdemyndigheten skall sätta ut ny tid. Beredningen påpekar
att sistnämnda bestämmelse kan åberopas även av sökanden, om föreläggande har
getts honom enligt 5 kap. 20 8 andra stycket, 21 8 eller 26 8 eller enligt 10
kap. 12 8 andra stycket.

Bestämmelsen i 19 kap. 45 8 andra
stycket ger däremot inte sökanden möjlighet att få försutten tid för väckande
av talan återställd med hjälp av 58 kap. RB, när föreläggande har riktats mot
honom. Anledningen härtill är att enligt tidigare nämnda lagrum utmätningen
hävs, om inte sökanden har väckt talan i saken inom den aktuella tiden. Det är
enligt beredningen inle lämpligt att, sedan utmätning har hävts av sådan
anledning, återuppliva

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 18 kap. 21 § 881

utmätningen genom återställande av försutten lid. Man
måsle också i så fall ta ståndpunkt till verkningarna av vad som kan ha skett
under mellantiden. Sökanden synes här få anses tillräckligt tillgodosedd med
möjligheten att få ny utmätning, även om det kan inträffa att det objekt som
den förra utmätningen gällde har under tiden sålts eller belastats med panträtt
e.d. Beträffande denna risk framhåller beredningen att del över huvud är föga
antagligt att sökanden, som Ju är den som främst agerar i ärendet, skall på
grund av laga förfall underiåla all väcka talan i tid.

Den grupp av exekutiva åtgärder som
försäQningarna representerar intar enligt beredningen en särskild ställning på
det sättet att en skedd försäljning inte utan vidare kan undanröjas med verkan
att rättslägel före försäQningen blir återställt. Den som har förvärvat
egendomen är inle skyldig att åleriämna den ulan all själv återfå sin
prestation. Om influtna medel redan har fördelals, kan det emellertid vara
mycket svårt, kanske ekonomiskt ogenomförbart, att få åter vad som har betalts
ul. Dessa svårigheter växer naturligtvis Ju längre tid som har förflutit från
försäljningen. Extraordinära rättsmedel kan komma att anlitas relativt lång
lid efter det att försäQning har ägt rum. Vidare kan, framhåller beredningen,
den sålda egendomen ha undergått betydande förändringar efter försäQningen.
Köparen kan ha helt förbrukat eller förslilil den eller värdet kan utan
konsumtion eller slitage ha sjunkit lill en obetydlighet. Han kan å andra sidan
ha gjort den köpta egendomen mycket värdefullare, t.ex. genom alt bebygga en på
exekutiv auktion inköpt tomt.

Sambandet mellan exekutiv
försäljning och åtföljande köpeskillingsfördelning är enligt beredningen av
särskild betydelse, om exekutiv försäljning undanröjs efter anlitande av
extraordinärt rättsmedel. Den som med sådant rättsmedel vill angripa exekutiv
försäljning bör göra klart för sig i vad mån även köpeskillingsfördelningen bör
bringas ur världen. Beredningen påpekar att återställande av försutten tid för
klagan över exekutiv försäQning inte i och för sig innebär även ett
återställande av försutten tid för klagan över köpeskillingsfördelning. Om den
förra tiden återställs, kan dock i samband därmed möjligheten alt klaga över köpeskillingsfördelningen
återställas i den mån skäl därtill föreligger. Del är emellertid klart att
undanröjande av försäQning i allmänhet inle kan genomföras ulan att medel som
har betalts ut i enlighet med köpeskillingsfördelningen betalas tillbaka till
större eller mindre del. Denna fråga måsle beaktas innan beslut om undanröjande
av försäQningen meddelas.

Särskilt i fråga om fast egendom,
skepp eller luftfartyg kan det enligl beredningen finnas ell flertal
intressenter som är inblandade. Man bör inte annat än på myckel vägande skäl
rygga den rättsliga disposition som en lagakraftvunnen försäljning med
åtföQande likvid utgör. Bl.a. börden som förvärvar egendomen kunna lita på sitt
lagakraftvunna förvärv.

Beredningen föreslår därför i
tredje stycket av 19 kap. 45 8 alt användning av särskilda rättsmedel inte får
utan synnerliga skäl föranleda alt exekutiv försäljning hävs. Avsikten är
att det skall ske en samlad

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 18 kap. 21 § 882

värdering av de skäl som kan göra del motiverat att
undanröja förrättningen, med hänsyn tagen även till de olägenheter som i det
aktuella fallet skulle föQa därav. I det förra hiinseendet bör enligt
beredningen beaktas såväl de omständigheter som har gjort att klaganden inte
med anlitande av ordinärt rättsmedel har kunnat komma till sin rätt som de
materiella omständigheter han åberopar till slöd för sin lalan om undanröjande
av försäljningen. Del kan l.ex. ha. förekommit en brist i kungörandet av
auktion på fast egendom som inte kan betecknas som alltför grov men ändå i det
aktuella fallet måsle antas ha lett lill stor ekonomisk förlust för klaganden.
Skälen för att häva en exekutiv försäQning behöver inle heller vara lika starka
när följderna därav är mycket begränsade som när ett flertal svårreglerade
konsekvenser uppkommer.

Den föreslagna regeln är avsedd att
tillämpas även när del inte är fråga om att helt undanröja försäljning utan
klaganden har begränsat sin lalan. Den som efter laga förfall vill föra talan
mot exekutiv försäljning kan t.ex. inskränka sig till att begära nytt utrop för
att bättre pris skall uppnås men förklara sig godta den redan skedda
försäljningen, om bättre pris inte uppnås. Beredningen utgår som har nämnts
förut från alt beslut kan, med tillbörligt beaktande av köparens intresse all
snabbt fä besked, meddelas i enlighet med ett sådant yrkande. Även på annat
sätt kan talan mot exekutiv försäljning avgränsas. Ju mer begränsad den
åsyftade ändringen är desto mindre krav behöver enligt beredningen ställas på
de omständigheter som skall kunna föranleda ändring.

Föredraganden. I likhet med
tieredningen anserjag att RB:s regler om särskilda rättsmedel bör i princip
tillämpas på kronofogdemyndighetens beslut i utsökningsmål. Även när det gäller
de närmare bestämmelsema beträffande tillämpningen av särskilda rättsmedel i
utsökningsmål kan jag biträda vad beredningen har föreslagit.

Användning av särskilda rättsmedel
i utsökningsmål måste, som beredningen har framhållit, ske med beaktande av de
exekutiva åtgärdernas särskilda beskaffenhet. I synnerhet måste uppmärksammas
att ett undanröjande av en lagakraftvunnen exekutiv försäQning kan komma att
medföra åtskilliga komplikationer även för andra än parterna i utsökningsmålet.
Jag ansluter mig lill de uttalanden som beredningen har gjort rörande
tillämpningen av bestämmelserna.

7 Hemställan

1 enlighet med vad som har anförts
i det föregående föreligger förslag till utsökningsbalk.

Jag hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över
lagförslaget.

8 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

s. 883 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Tilläggsremissen: Motivering 883

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1979-06-28

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och
statsråden Sven Romanus, Mundebo, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund,
Lindahl, De Geer, Gabriel Romanus

Föredragande:
statsrådet Sven Romanus

Lagrådsremiss
med forslag till ändring i tidigare remitterat förslag till utsökningsbalk

1
Allmänna synpunkter

Den 16 mars 1978 beslöt regeringen att inhämta
lagrådets yttrande över ett inom Justiiiedeparlementet upprättat förslag lill
utsökningsbalk (UB). Det remitterade förslaget innehåller inte
övergångsbestämmelser lill UB eller följdändringar i annan lagstiftning.
Förslag härom avses bli framlagda i en senare lagrådsremiss. Den nya
utsökningslagstiftningen beräknas kunna träda i kraft tidigast under år 1981.

UB skall ersätta i första hand utsökningslagen
(1877:31 s. 1) UL men även vissa andra lagar som ansluter till UL, bl.a.
införsellagen (1968:621), lagen (1971:494) om exekutiv försäQning av fast
egendom (FfL), lagen (1971:500) om exekutiv försäQning av luftfartyg m.m. (LfL)
och lagen (1973:1130) om exekutiv försäQning av registrerat skepp m.m. (SfL).

Efter det alt UB remitterades till lagrådet har nya
lagregier tillkommit, vilka har betydelse även för UB. I samband med lagar
(1978:853 och 854) om ändring i föräldrabalken (FB) och giftermålsbalken (GB)
har sålunda UL och införsellagen ändrats i ett par hänseenden genom lagar
1978:856 och 860. Genom lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter har införts en säkerhetsåtgärd på det offenfiigrättsliga
området - betalningssäkring - vilken medför förmånsrätt. För att betalningssäkring
skall beaktas när ianspråktagen egendom utmäts för annan fordran har UL, FfL,
LfL och SfL samtidigt ändrats genom lagar 1978:887 och 889-891.
Betalningssäkring bör också beaktas i UB i ett par andra avseenden. En ny
bötesverkställighetslag har införts genom lag 1979:189. I

s. 884 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Tilläggsremissen: Motivering 884

samband
härmed har genom lag 1979:194 skett flera ändringar i införsellagen i syfte
alt stärka böters ställning vid indrivning. Genom lag 1979:240 har
rättshjälpslagen (1972:429) ändrats. 1 anslutning därtill gjordes också eft par
ändringar i UL:s regler om besvär i utsökningsmål.

I en denna dag beslutad proposition har föreslagits
en ny sekretesslag. 1 denna har tagits upp en särskild regel om sekretess hos
kronofogdemyndighet, vilken har betydelse för en bestämmelse i UB om
förordnande om tystnadsplikt.

1 fråga om exekutionstitlar utgår UB när det gäller
summarisk process från det förslag till ny lagsökningslag som har lagts fram i
departementspromemorian (Ds Ju 1977:5) Summarisk process. Nämnda förslag till
lagsökningslag innehåller bestämmelser inle bara om summarisk betalningsprocess
utan även om förordnande om avhysning och återställande av besittning m.m.
Avsikten var alt förslag till en ny sådan lagsökningslag skulle remitteras till
lagrådet senare under år 1978 (remissprolokoUel s. 217 och 245).

Efter det att förslaget till UB remitterades till
lagrådet har det emellertid bedömts som lämpligare att frågan om en ny
lagsökningslag får anstå tills vidare i avvaktan på rättegångsutredningens (Ju
1977:06) pågående arbete. Någon ny lagstiftning om sumniarisk betalningsprocess
är därför inte aktueU f.n. Däremot har regeringen tidigare i dag beslutat att
förslag till en handräckningslag, som avser andra förpliktelser än
betalningsskyldighet, skall remitteras lill lagrådet utan avvaktan på övrig
föQdlagstiftning till UB. På grund av del sagda bör UB:s regler om
exekutionstitlar ändras på så sätt att balken i fråga om summarisk
betalningsprocess utgår från den nuvarande lagsökningslagen (1946:808) och i
fråga om annan summarisk process från den föreslagna handriickningslagen.

Det remitterade förslaget till UB granskas f n. av
lagrådet. Granskningen beräknas vara avslutad under hösten 1979. Det synes
lämpligt att nu ta upp frågan om de ändringar i UB som föranleds av den nya
lagstiftning som jag har nämnt i det föregående.

Innan Jag går in på de enskilda bestämmelsema i
förslaget villjag ta upp en lagteknisk fråga som rör betalningssäkring.
Betalningssäkringslagen innehåller bestämmelser inle bani angående beslutande
om betalningssäkring vilket ankommer på länsskatterätlen (från den 1 juli
1979 länsrätten) och vad som har samband därmed utan också om verkställighet
av beslut om betalningssäkring, däri inräknat rättsverkan därav m.m. (9-15 88,
se även 18 8). Verkställigheten ankommer på kronofogdemyndigheten och sker i
princip enligl vad som gäller om utmätning. En del avvikande bestämmelser
meddelas dock. Beträffande kvarstad och andra liknande säkerhetsåtgärder som
efter UB:s ikraftträdande förutsätts skola beslutas av allmän domstol även när
lalan i saken inte har väckts har behövliga bestämmelser om verkställighet
tagits upp i UB (16 kap. 10-16 88 i det remitterade förslaget). Mot bakgrund
härav kan det göras

s. 885 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 Tilläggsremissen: Motivering 885

gällande
att även verkställighet av betalningssäkring bör regleras i UB. Mot en sådan
ordning lalar emellertid flera skäl.

Betalningssäkringslagen antogs av riksdagen i
slutet av 1978 och trädde i kraft den I Januari 1979. I lagstiftningsärendet
ifrågasattes inte från något håll att frågan om verkställighet av
betalningssäkring skulle regleras för sig i utsökningslagstiftningen, och det
torde inte heller ha avsetts att bestämmelserna härom senare skulle föras över
till UB. Att bestämmelserna får stå kvar i betalningssäkringslagen strider inte
mot systematiken i UB. UB är visserligen tillämplig även på indrivning av
skatter, böter m.m. allmänna mål - men det är förutsatt att åtskilliga
bestämmelser rörande sådana mål liksom f n. skall finnas i särskilda lagar vid
sidan av UB, t.ex. angående måls anhängiggörande, exekutionstitlar och
redovisning Gfr 2 kap. 30 8, 3 kap. 23 8 och 13 kap. 21 8 i del remitterade
förslaget). Även i övrigt skall UB kompletteras med bestämmelser av exekutiv
natur i andra lagar. Som exempel kan nämnas de bestämmelser om handräckning och
verkställighet för återtagande av såld egendom som meddelas i konsumentkredifiagen
(1977:981) och lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.
Från praktisk synpunkt är också vissa fördelar förenade med att ha samtliga
bestämmelser rörande betalningssäkring samlade på ett ställe.

Bestämmelserna om verkställighet av
betalningssäkring bör sålunda inte las upp i UB utan få stå kvar i
belalningssäkringslagen. En annan sak är alt bestämmelserna bör Jämkas med
anledning av att UL ersätts av UB. Den frågan får tas upp i samband med övrig
följdlagstiftning till UB. Jag vill särskilt påpeka att om, i enlighet med vad
jag har förordat i remissen beträffande UB (s. 346), lagen (1921:244) om
utmätningsed upphävs, del är naturligt att man då också upphäver bestämmelserna
om belalnings-säkringsed i 15 § betalningssäkringslagen.

På grund av del anförda har inom
justitiedepartementet utarbetats förslag till ändring i UB. Förslaget bör fogas
lill protokollet i detta ärende som bilaga.'

2
Motivering til! de särskilda bestämmelserna

2 kap.

I 2 kap. 14 § i del remitterade förslaget har
tagits upp en bestämmelse som ger kronofogdemyndigheten möjlighet att i ett
visst avseende förordna om tystnadsplikt. Enligt paragrafen kan sålunda
kronofogdemyndigheten förordna att vad som vid förhör har förekommit angående
enskilds personliga förhållanden eller näringsidkares affärs- eller
driftförhållanden inte får röjas obehörigen. Sådant förbud avses rikta sig till
var och en som var närvarande vid förhöret eller annars får ta del av vad som
har förekommit vid detta, även Qänstemän vid kronofogdemyndigheten. ' Bilagan
här intagen som bilaga 3.

s. 886 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Tilläggsremissen: Motivering 886

I propositionen med förslag till ny sekretesslag
har beträffande exekutionsväsendet tagits upp en särskild bestämmelse om
sekretess i mål eller ärende angående exekutiv verksamhet (9 kap. 19 8). Enligt
bestämmelsen gäller sekretessen för uppgift om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller dock inte uppgift om förpliktelse som avses med den sökta
verkställigheten och inte heller beslut i målet eller ärendet. Som jag har
framhållit i nämnda proposition bör bestämmelsen medföra att 2 kap. 14 8 UB
jämkas. Lydelsen av sistnämnda bestämmelse bör sålunda anpassas till 9 kap. 19
8 nya sekretesslagen.

1 enlighet härmed föreslås att kronofogdemyndigheten
skall kunna förordna att uppgift som vid förhör har förebringats om enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden inte får röjas obehörigen, om röjande
av uppgiften kan antas medföra att den enskilde eller någon honom närstående
lider avsevärd skada eller betydande men. Termerna "skada" och
"men" har i bestämmelsen samma innebörd som i sekretesslagen. Den
förra termen avser alhså ekonomisk skada, medan den senare i första hand
åsyftar integritetskränkningar. Med uttrycket enskUd förstås, liksom i
sekretesslagen, både fysiska och juridiska personer. Förbud enligt bestämmelsen
gäller även Qänstemän vid kronofogdemyndigheten. För dessa gäller emellertid
tystnadsplikt redan enligt 9 kap. 19 8 sekretesslagen.

3
kap.

Som Jag har nämnt i del föregående bör UB:s
bestämmelser om exekutionstitlar beträffande summarisk process utgå från den
nuvarande lagsökningslagen resp. det förslag till handräckningslag som i dag
har remitterats till lagrådet. 3 kap. UB, som i det tidigare remitterade
förslaget utgår från en ny lagsökningslag, bör ändras i enlighet härmed.
Ändringarna berör 1, 13 och 14 88- Rubriken före 13 8 bör också jämkas.

1 / § första stycket bör under punkt 3 såsom
exekutionstitlar las upp utslag och beslut i lagsökningsmål, bevis i mål om betalningsföreläggande
alt utmätning får äga rum samt utslag och beslut i handräckningsmäl.

I 13 § första stycket föreslås som första mening
att utslag eller beslut i lagsökningsmål varigenom betalningsskyldighet har
ålagts får verkställas genast, om inte annat förordnas med anledning av talan
om återvinning eller besvär. I andra meningen anges att utslag eller beslut i
lagsökningsmål i annat fall, dvs. i fråga om avhysning eller kvarstad,
verkställs såsom lagakraftägande dom, om inte annat förordnas med anledning av
talan om återvinning eller besvär. Den föreslagna regleringen överensstämmer i
huvudsak med vad som nu gäller (se 49 8 I mom. och 518 1 mom. UL samt 16 8
lagsökningslagen jfrd med 53 8 UL och 17 kap. 14 8 andra stycket andra meningen
rättegångsbalken). Beträffande beslut t.ex. efter åter-

s. 887 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Tilläggsremissen: Motivering 887

kallelse
varigenom betalningsskyldighet har ålagts torde förslaget dock skilja sig
någol från vad som gäller f n. Det kan påpekas att 16 8 lagsökningslagen, som
innehåller bestämmelser angående handräckning i lagsökningsmål, föreslås bli
ändrad i samband med förslaget lill handräck- ningslag.

Enligt andra stycket i förslaget lill ny lydelse av
13 8 får bevis i mål om betalningsforeläggande att utmätning får äga rum - s.k.
slutbevis verkställas såsom lagakraftägande dom, om inle gäldenären har sökt
återvinning. Har återvinning sökts, skall gälla vad som sägs i 5 8 om verkställighet
av underrätts dom, dvs. verkställighet får i princip ske men gäldenären kan
avväGa verkställigheten genom att nedsätta beloppet eller ställa säkerhet.
Domstolen skall dock kunna förordna om inhibition. Förslaget överensstämmer i
huvudsak med vad som nu gäller enligl 518 3 mom. UL. Påstår gäldenären att han
har sökt återvinning, måste kronofogdemyndigheten vid behov ta reda på hur del
förhåller sig härmed,

I 14 § har tagits upp bestämmelser om
verkställighet av utslag eller beslut enligt den föreslagna handräckningslagen.
Beträffande denna lag kan nämnas föQande. Lagen, som behandlar en summarisk och
skriftlig process för fall då saken är uppenbar, är tillämplig på förpliktelser
som inte avser betalningsskyldighet. Sökt handräckning kan med visst undanlag
beviQas interimistiskt. Rättens avgörande av saken sker genom utslag.
Handräckningsmål kan också avslutas genom beslut, t.ex. om ansökan avvisas
eller om målet avskrivs på grund av återkallelse. I handräckningsmål kan part
åläggas att ersätta motpartens kostnader i målet. Rättsmedlet mot utslag är
för båda parter återvinning. Är en part missnöjd med utslag endast beträffande
beslut om kostnadsersättning, skall lalan dock föras genom besvär. Talan mot
särskilt beslut i handräckningsmål förs genom besvär. Handräckningslagens
bestämmelser skall också tillämpas i fråga om handräckning som enligt särskild
föreskrift i annan lag skall tas upp av tingsrätt. Mol utslag i sädant mål
skall dock lalan föras genom besvär.

Utslag eller beslut enligt handräckningslagen bör
få verkställas såsom lagakraftägande dom, med möjlighel för domstolen i
återvinningsmålet resp. besvärsmälet att förordna om inhibition. I fråga om
skyldighet att betala kostnadsersättning bör dock gälla att utslaget eller
beslutet får verkställas genast. Även i delta fall bör emellertid, om
återvinning har sökts eller besvär anförts, domstolen kunna förordna om
inhibition. De bestämmelser som föreslås i enlighet härmed överensstämmer i
huvudsak med vad som nu gäller om överexekutors utslag och beslut (518 4 mom.
och 53 8 UL). En viss olikhet föreligger dock i fråga om ålagd
betalningsskyldighet. Det kan anmärkas att bestämmelsema i 14 8 blir
tillämpliga även i fråga om handräckning som får beslutas av tingsrätt med stöd
av särskild föreskrift i annan lag.

s. 888 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Tilläggsretnissen: Motivering 888

4 kap.

I 4 kap. 2 § i del remitterade förslaget föreskrivs
vissa begränsningar i möjligheten att få utmätning fcr underhållsbidrag och
vissa kommunala bidragsfordringar. 1 första stycket har tagits upp bestämmelser
om det fallet alt utmätning söks för bidrag, som har förfallit till betalning
tidigare än tre år innan ansökan om utmätning gjordes, och gäldenären gör
gäUande att bidraget är betalt. Om invändningen inte med hänsyn till omständigheterna
kan lämnas utan avseende, får enligt förslaget utmätning inte äga rum.
Bestämmelsen har motsvarighet i 54 a 8 2 mom. UL i paragrafens tidigare
lydelse. Denna bestämmelse har emellertid upphävts genom lag 1978:856 i samband
med alt det i GB och FB har införts en treårig preskriptionstid för
underhåUsbidrag. På grund härav bör även bestämmelserna i 4 kap. 2 8 första
stycket UB utgå.

Jag vill påpeka att den treåriga preskriptionstiden
inte avser bidrag enligt barnavård slagen (1960:97) eller lagen (1956:2) om
socialhjälp. Beträffande sådana bidrag torde den allmänna tioåriga
preskriptionstiden vara tillämplig. Det kan emellertid inte komma i fråga att
ta upp en bestämmelse om hinder mot utmätning enbart för dessa bidrag. Man
torde dessutom kunna utgå från att kommunerna inte söker utmätning för bidrag
som redan är betalda. Skulle tvist huruvida äldre bidrag har betalts någon gång
komma upp, får frågan prövas i utsökningsmålet Gfr 3 kap. 21 8 UB).

I andra stycket av 4 kap. 2 8 i det remitterade
förslaget anges alt utmätning för underhållsbidrag lill make inte får ske på
gmnd av förbindelse som avses i 3 kap. 18 8, om makarna inte under den tid som
bidraget avser levde och alUjämt lever åtskilda. Bestämmelsen motsvarar, med
någon mindre ändring, 54 a 8 1 mom, andra meningen UL i paragrafens tidigare
lydelse. Denna bestämmelse har emellertid jämkats i samband med de tidigare
nämnda ändringarna i GB och FB. 1 den nya lydelsen av 54 a 8 1 mom. UL
föreskrivs att utmätning på grund av skriftlig förbindelse får beträffande
underhållsbidrag som skall utges lill gäldenärens make för makens egen del
eller för makarnas barn ske endast om makarna under den tid bidraget avser inle
varaktigt bodde tillsammans och alUjämt inle gör del. Bestämmelsen i 4 kap. 2 8
andra stycket i det remitterade förslaget har ändrats på motsvarande sätt.

5 kap.

Enligt 5 kap. 13 § andra stycke! i det remitterade
förslaget hindrar inte bestämmelserna i I -9 88 i samma kapitel om undantag
från utmätning alt utmätning sker av egendom som har belagts med kvarstad för
fordran. Bestämmelsen har sin grund i att beneficieprövning skall ske även vid
verkställighet av kvarstadsbeslut (16 kap. 13 8).

Efler
tillkomsten av betalningssäkringslagen bör också säkerhets-

s. 889 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Tilläggsremissen: Motivering 889

åtgärden
betalningssäkring beaktas i paragrafen. Vid verkställighet av sådan åtgärd
skall beneficieprövning äga rum enligt samma regler som gäller vid utmätning
Gfr 10 8 betalningssäkringslagen). Det synes därför lämpligt att även egendom
som har tagits i anspråk genom betalningssäkring undantas från ny
beneficieprövning. I enlighet härmed föreslås att nyssnämnda bestämmelse vidgas
till att gälla också detta fall.

Skåp.

1 8 kap. 4 § första stycket i det remitterade
förslaget ges bestämmelser om hinder mot exekutiv försäljning i vissa fall när
exekutionstiteln inte har vunnii laga kraft. Andra meningen anknyter till det
förslag till ny lagsökningslag som tidigare var aktuellt. I bestämmelsen bör i
stäUet, i överensstämmelse med vad som nu gäller enligt 51 8 3 mom. tredje
meningen jämförd med 40 8 UL, tas upp del fallet att utmätning har skett på
grund av slutbevis i mål om betalningsforeläggande och gäldenären har sökt
återvinning.

Det kan påpekas att något motsvarande generellt
försäljningsförbud inle foreslås gälla när utmätning har skett på grund av
utslag eller beslut i lagsöknings- eller handräckningsmål varigenom
betalningsskyldighet har ålagts. I sådana fall bör del anses tillräckligt med
den möjlighet att förordna om inhibition som har tagils upp i 3 kap. 13 8
första stycket och 14 8. I dessa fall möter emellertid enligl andra stycket i 8
kap. 4 8 hinder mol försäQning av lös egendom som har betydande värde och av
fast egendom innan utslaget eller beslutet har vunnit laga kraft, om inle
gäldenären har samtyckt lill försäQning.

I samband med tillkomsten av
betalningssäkringslagen har i utsökningslagstiftningen förts in bestämmelser
som under vissa villkor ger borgenär för vars fordran betalningssäkring har ägt
rum, dvs. staten, rätt till betalning ur egendomen när den utmäts för annan
fordran (SFS 1978:887 och 889-891). Beträffande lös egendom i allmänhet
föreskrivs sålunda i 139 8 3 mom. UL att om utmätt lös egendom är föremål för
betalningssäkring, borgenär för vars fordran betalningssäkringen har ägt rum
har rätt till betalning ur köpeskUlingen, i den mån fordringen är eller blir
fastställd och förutsättningar för indrivning inträder. Därjämte hänvisas i
fråga om rätt till betalning ur registrerat skepp, luftfartyg eller intecknade
reservdelar till särskilda bestämmelser i SfL (se 10 8 första stycket) och LfL
(se 10 8 första stycket). Beträffande fast egendom se 25 8 FfL.

På motsvarande sätt bör i UB meddelas bestämmelser
som ger borgenär, vars fordran på grund av betalningssäkring är förenad med
förmånsrätt i viss egendom, rätt alt få betalning ur egendomen, när den har
ulmätts för annan fordran. I fråga om lös egendom i allmänhet föreslås att en
bestämmelse härom tas upp i 8 kap., närmast efler 13 8 i del remitterade
förslaget. I den föreslagna bestämmelsen, 14 §, anges att fordringen skall anmälas

19 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 8. Del 2

s. 890 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Tilläggsremissen: Motivering 890

enligt
vad som i princip gäller för andra fall då tredje man har rätt till betalning.
Till följd av förslaget bör de hittillsvarande 14-18 88 betecknas 15-19

10
kap.

10 kap. 7 § i det remitterade förslaget innehåller
föreskrifter angående underrättelser till sakägarna om exekutiv försäQning av
registrerat skepp. 1 motsvarande paragraf i SfL (7 8) nämns bland sakägarna
numera även borgenär som har förmånsrätt på grund av betalningssäkring. 7 8 i
det remitterade förslaget bör kompletteras på motsvarande sätt.

I 10 § i det remitterade förslaget regleras vilka
fordringar som skall tas upp i sakägarförteckningen. 1 motsvarande bestämmelse
i SfL (10 8 första stycket) nämns numera även fordran som är förenad med
förmånsrätt i skeppet på grund av betalningssäkring. Motsvarande tillägg bör
göras i första stycket av det remitterade förslaget.

I 10 8 andra stycket andra meningen i det
remitterade förslaget anges, beträffande del fallet alt skepp som skall säQas
exekutivt hör till konkursbo, att om skeppet är utmätt, även fordran som skall
utgå med förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen (1970:979) skall las upp i
sakägarförteckningen. Bestämmelsen har sin grund i all fordran med sådan
allmän förmånsrätt skall enligt 15 8 förmånsrättslagen vid behov las ut före
fordran med förmånsrätt på grund av utmätning. Efter tillkomsten av
lagstiftningen om betalningssäkring gäller samma företrädesordning mellan
fordran med allmän förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen och fordran med
förmånsrätt på grund av betalningssäkring. På grund härav bör bestämmelsen i 10
8 andra stycket andra meningen i del remitterade förslaget vidgas till att avse
även det fallet att skeppet är ianspråktaget genom betalningssäkring.

På grund av att 11 kap. i del remhterade förslaget,
som behandlar exekutiv försäQning av registrerait luftfartyg och intecknade
reservdelar till luftfartyg, hänvisar till bestämmelserna i 10 kap. blir de
föreslagna ändringarna i 10 kap. tillämpliga även beträffande sådan egendom
Gfr 7 och 10 88 LfL).

12
kap.

I 12 kap. 25 J i det remitterade förslaget anges
vilka fordringar och rättigheter som skall tas upp i sakägarförteckningen vid
exekutiv försäQning av fastighet. Uppräkningen har, i likhet med vad som har
skett i 25 8 FfL, kompletterats med fordran som är förenad med förmånsrätt i
fastigheten på grund av betalningssäkring.

s. 891 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Tilläggsremissen: Motivering 891

13
kap.

I 13 kap. 7 § i det remitterade förslaget meddelas
bestämmelser om förfarandet då en fordran som skall beaktas vid fördelning är
oklar. 1 paragrafens första stycke anges att om fordran eller därmed förenad
förmånsrätt är beroende av villkor eller tvistig eller om förmånsrätt är
beroende av att sökt inteckning beviQas, kronofogdemyndigheten skall avsätta
vad som belöper på fordringen i avvaktan på alt villkoret uppfylls eller
förfaller eller alt tvisten eller frågan om inteckning blir slutligt avgjord.
Enligt andra stycket skall tvist angående fordran eller förmånsrätt genom
föreläggande hänskjutas till domstol, om tvisten inte redan är föremål för
prövning. Föreläggandet skall gå ut på att den borgenär vars fordran eller
förmånsrätt är Ivistig skall väcka talan mot den som medlen skall tillkomma om
anspråket bortfaller. Enligl tredje stycket i paragrafen kan kronofogdemyndigheten
under vissa förutsättningar själv pröva tvist i stället för att hänskjula den
till domstol. Bestämmelserna ersätter 151 8 UL.

De nu angivna reglerna lämpar sig inte för det
fallet alt medel belöper på fordran som är förenad med förmånsrätt på grund av
betalningssäkring. I sådant fall bör medlen avsättas i avvaktan på alt
fordringen fastställs enligl vad som gäller därom och förutsättningar för
indrivning inträder eller att beslutet om betalningssäkring hävs. Någol
föreläggande bör inte ges. En särskild bestämmelse om avsättning i enlighet med
vad nu har sagts har tagits upp som ett Qärde stycke i 13 kap. 7 8.
Bestämmelsen överensstämmer i sak med vad som föreskrivs i 151 8 5 mom. UL i
paragrafens lydelse enligt lag 1978:887.

I 14 § i det remitterade förslaget föreskrivs
hinder i vissa fall mot alt medel som har influtit i mål om utmätning betalas
ut ulan att säkerhet ställs. Punkt I, som avser fall då exekutionstiteln inle
har vunnit laga kraft, nämner bl.a. utslag eller beslut i lagsökningsmål, dvs.
enligt del förslag lill ny lagsökningslag som tidigare var aktuellt. 1
bestämmelsen bör i stället tas upp del fallet att utmätning har skett på grund
av slulbevis i mål om betalningsföreläggande och gäldenären har sökt
återvinning. Detta torde överensstämma med vad som nu gäller (518 3 mom. och
137 8 2 mom. UL). Del kan påpekas att bestämmelsen inte föreslås gälla i fråga
om utmätning på grund av utslag eller beslut i lagsöknings- eller handräckningsmål
Gfr vad som har anförts vid 8 kap. 4 8).

15 § i del remitterade förslaget innehåller
bestämmelser om lyftning av avsatta medel. Bestämmelserna innebär alt medlen, i
vissa fall efter särskild prövning av kronofogdemyndigheten, får mot säkerhet
betalas ut till den borgenär som medlen skall tillkomma i första hand eller i
andra hand. Dessa bestämmelser bör inte tillämpas i fråga om avsatta medel som
belöper på fordran som är förenad med förmånsrätt på grund av betalningssäkring.
Sådana medel bör innestå i avvaktan på att nämnda fordran fastställs och
förutsättningar för indrivning inträder. Avsättningen skall då

s. 892 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Tilläggsremissen: Motivering 892

upphöra
och medlen betalas ut till staten/borgenären. Skulle beslutet om
betalningssäkring hävas dessförinnan, skall avsättningen också hävas och medlen
betalas ut till den som i andra hand var berättigad till dem.

I enlighet härmed föreslås att 15 8 begränsas till
att avse medel som har avsatts enligt 7 8 första stycket.

12/ i del remitterade förslaget, som innehåller
särskilda bestämmelser beträffande allmänna mål, anges i andra meningen att 4-9
88 inte gäller i sådana mål annat än under vissa förutsättningar. Från denna
hänvisning har i förslaget undantagits den nya bestämmelsen i 7 8 Qärde stycket
angående fordran som är förenad med förmånsrätt på grund av betalningssäkring.

15
kap.

I samband med införandet av den nya
bötesverkställighetslagen har 1 8 införsellagen, som under olika punkter anger
vilka fordringar som kan föranleda införsel, ändrats på så sätt all skatter och
allmänna avgifter samt böter och viten förts samman under en punkt (SFS
1979:194). 15kap./#i det remitterade förslaget, som motsvarar 1 8
införsellagen, har ändrats på motsvarande sätt.

I 15 S införsellagen regleras konkurrensen mellan
olika införselbara fordringar. I Qärde stycket angavs tidigare alt av
fordringar som avses i 1 8 2-4 dvs. kommunala bidragsfordringar, skatter och
allmänna avgifter samt böter och viten har inom vaqe grupp vad som har stått
ute längst företräde. Genom lag 1979:194 har bestämmelsen begränsats till att
gälla fordringar som avses i 1 8 2, dvs. kommunala bidragsfordringar. Frågan
om avräkning mellan del allmännas fordringar i övrigt har ansetts inte behöva
regleras i lag. Motsvarande ändring har gjorts i 15 kap. 15 § i del remitterade
förslaget, som motsvarar 15 8 införsellagen.

116 8 första stycket införsellagen ges bestämmelser
om jämkning vid införsel av otillbörligt högt underhåUsbidrag, när införsel samtidigt
äger rum för annan fordran. Första meningen gällde tidigare det fallet att
underhållsbidrag som avses i 5 kap. 5 8 GB överstiger vad som skäligen bör
tillkomma famiQen. Genom lag 1978:860 har bestämmelsen, i samband med de
samtidigt gjorda ändringama i GB och FB rörande underhållsbidrag, ändrats till
att avse den situationen att gäldenären bor varaktigt tiUsammans med sin make
och underhållsbidrag tUl maken eller till makarnas barn överstiger vad som
skäligen bör tillkomma den underhållsberättigade.

16 8 införseUagen motsvaras i det remitterade
förslaget av 15 kap. 16 §. Första stycket i denna paragraf har ändrats på samma
sätt som 16 8 första stycket införsellagen.

Genom lag 1978:860 har införts en ny paragraf i
införsellagen, 15 a 8. Bestämmelsen har samband med den samtidigt införda
rätten för förälder, som skall betala underhållsbidrag till bam, att vid
fullgörande av sin

s. 893 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Tilläggsremissen: Motivering 893

bidragsskyldighet
tillgodoräkna sig avdrag enligt de närmare bestämmelser som anges i 7 kap. 4 8
FB, när föräldem har haft bamet hos sig under viss tid. I 15 a 8 införsellagen
anges sålunda att om gäldenären har rätt till avdrag på underhållsbidrag enligt
7 kap. 4 8 FB, belopp som på gmnd härav tillgodoräknas honom inle fär las i
anspråk genom införsel för fordran som tillkommer annan än den
underhållsberättigade eller någon som har inträtt i dennes rätt.

En mötsvarande bestämmelse bör tas upp i 15 kap.
UB. Den har förts in som ett Iredje stycke i 16 8 i del remitterade förslaget.

I 15 kap. 17 § första stycket i det remitterade
förslaget anges att införsel går före utmätning samt, i andra meningen, alt
införsel för fordran som avses i 1 8 4 dvs. böter och viten dock skall
jämkas eller hävas, om utmätning därigenom kan äga rum för annan fordran.
Bestämmelserna överensstämmer med 17 8 första stycket införsellagen i
paragrafens tidigare lydelse. Genom lag 1979:194 har emellertid andra meningen
ändrats. Enligt den nya lydelsen skall införsel för fordran som avses i I 8 3
dvs. skatter och allmänna avgifter samt böter och viten ändras eller hävas,
om utmätning därigenom kan äga rum för sådan fordran för vilken utmätning av
innestående lön enligt 67 b 8 4 UL får utan gäldenärens medgivande ske
sammanlagt sex månader under ell kalenderår. Enligt sistnämnda lagrum gäller
sexmånaderstiden när fordringens art ger särskild anledning tiU del.
Bestämmelsen åsyftar i första hand ersättning för person-eller egendomsskada på
grund av brott samt skadeståndsrättslig ersättning för förlust av underhåU
(prop. 1968:130 s. 106, jfr prop. 1978/79:40 s. 45).

En bestämmelse om att införsel för skatter, böter
m.m. skall stå tillbaka för vissa fordringar som tas ul genom löneutmälning
torde sannolikt få ganska liten praktisk betydelse. Det torde inte förekomma
ofta att löneutmälning äger mm för skadestånd på grund av brott eller annan
därmed jämstäUd fordran samtidigt som införsel skall ske för skatter, böter
e.d. Det kan erinras om att den som har lidit skada lill följd av brott numera
kan i viss utsträckning få ersättning av staten enligt broltsskadelagen
(1978:413).

I de fall då den ifrågavarande konkurrensregeln
verkligen behöver tillämpas torde emellertid en del praktiska problem kunna
uppslå. Fordringar som konkurrerar vid löneutmätning har nämligen inbördes
lika rätt Gfr 4 kap. 30 8 första stycket och 7 kap. 13 8 i del remitterade
förslaget), vilket också gäller i fråga om skadestånd på grund av brott och
andra fordringar som avses i 17 8 första stycket andra meningen införsellagen
i paragrafens nya lydelse. Det synes därför tveksamt vilken företrädesordning
som skall gälla mellan införselfordringen och en fordran, t.ex. på grund av
köp, för vilken löneutmätning skall äga rum samtidigt med att sådan utmätning
sker för t.ex. skadestånd på grund av brott. Att ge även köpe förd ringen
företräde framför införselfordringen är inte sakligt motiverat och inte heller
konsekvent. Sådan fordran går Ju annars, när den

s. 894 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Tilläggsremissen: Motivering 894

ensam
skall föranleda löneutmätning, efter införsel. Mol alt köpefordringen skall gå
efter införselfordringen kan riktas liknande kritik. Bl.a. kan invändas att det
inle är motiverat all köpefordringen skall gå efter skadeståndsfordringen
endast därför alt införsel samtidigt har sökts för skatt, böter e.d. Det
förhållandet att olika förbehållsbelopp gäller vid införsel och löneutmätning
medför också vissa problem vid tillämpningen.

Till vad nu har sagts kommer all det rent
principiellt synes riktigast att, när böter och viten nu har jämställts med
skatter, införsel över lag får gå före löneutmälning.

På grund av det anförda föreslås alt bestämmelsen i
17 8 första stycket andra meningen i det remitterade förslaget utgår utan att
ersättas av någon annan liknande föreskrift.

Det kan nämnas alt genom lag 1979:194 även 7 och 22
88 införsellagen har ändrats. I 7 8 regleras frågan i vad mån införsel för
skaller och allmänna avgifter samt böter och viten får ske före laga kraft.
Lagrummet saknar emellertid direkt motsvarighet i det remitterade förslaget.
Där gäller i stället de generella bestämmelserna om exekutionstitlar i 3 kap.
Dessa överensstämmer i sak med vad som gäller efter införande av den nya
lagstiftningen om bötesverkslällighet (se 3 kap. 23 8). Ändringen av 22 8
införsellagen innebär att möjligheten att genom ett införselliknande förfarande
ingripa när en gäldenär arbetar ulan lön eller mot alltför låg ersättning har
vidgats till all gälla, utöver underhållsbidrag och kommunala
bidragsfordringar, även skatter och allmänna avgifter samt böter och viten. Det
remitterade förslaget lill UB har emellertid redan denna innebörd (15 kap. 19 8
Jfrd med 7 kap. 18 8).

16
kap.

Enligl 16 kap. 15 § första stycket i det
remitterade förslaget hindrar inle kvarstad för fordran att den kvarstadsbelagda
egendomen utmäts eller beläggs med kvarstad för annan fordran. Finns annan
egendom att tillgå, skall dock denna tas i anspråk i första hand, om inte den
fordran för vilken utmätning eller kvarstad söks är förenad med särskild
förmånsrätt i den kvarstadsbelagda egendomen. I paragrafens andra stycke anges
att om egendom som har belagts med kvarstad för fordran utmäts för annan
fordran, vilken inte är förenad rned särskild förmånsrätt i egendomen, denna
skall anses samtidigt utmätt för kvarstadsborgenärens fordran. Sistnämnda
bestämmelse innebär att fordringarna får lika rätt i egendomen, dvs. i
förhållande lill fordringarnais storlek. Det kan erinras om att enligt det
remitterade förslaget kvarstad inte i och för sig medför förmånsrätt.

Efter tillkomsten av betalningssäkringslagen bör i
fråga om rättsverkan av kvarstad även säkerhetsåtgärden betalningssäkring
beaktas. Betalningssäkring ger enligt 8 8 förmånsrättslagen förmånsrätt i den
ianspråktagna egendomen.

s. 895 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Tilläggsremissen: Motivering 895

1 lagrådsremissen beträffande UB framhöll Jag att
om förslaget angående betalningssäkring, som då övervägdes i
budgetdepartementel, genomfördes, det borde beaktas i UB. Det borde därvid
bl.a. tillses att en kvarstadsborgenär inte kom i sämre ställning än om
utmätning hade ägt rum för del allmännas fordran. Frågan huruvida kvarstad bör
medföra förmånsrätt berördes också i propositionen angående betalningssäkring.
I några remissyttranden över utredningsförslaget hävdades sålunda att om betalningssäkring
förenades med förmånsrätt, samma rättsverkan borde tilläggas kvarstad (prop,
1978/79:28 s, 79 f och 103 f). Chefen för budget-departementet framhöll (prop.
s. 116) att det kunde övervägas om inle även kvarstad (och skingringsförbud)
borde utrustas med förmånsrätt. Frågan om eventuell förstärkning av kvarslads
(och skingringsförbuds) rättsverkan borde emellertid inte tas upp i ärendet
angående betalningssäkring ulan i samband med den pågående reformeringen av
utsökningslagstiftningen (se även skatteutskottets betänkande 1978/79:13 s. 38
och 41).

I anslutning till 16 kap. 15 8 i det remitterade
förslaget har frågan om eventuell förmånsrätt på grund av kvarstad behandlats
närmare (remissprolokoUel s. 746 ff). På skäl som anges där ansåg Jag att
kvarstad inte i och för sig borde medföra förmånsrätt. Frågan är om det finns
anledning att frångå den bedömningen i och med att det numera finns en
säkerhetsåtgärd på del offentligrätlsliga området betalningssäkring som
medför förmänsrätt.

1 fråga om skatter och allmänna avgifter dröjer det
i allmänhet lång tid från det att den omständighet har inträffat som grundar
skyldighet att betala skatten eller avgiften till dess att denna är debiterad
och förfallen till betalning och, om betalning inte sker, ytterligare ganska
lång tid till dess att en exekutionstitel föreligger som kan föranleda
utmätning. Det allmänna har till följd härav en sämre ställning som borgenär än
enskilda borgenärer. Det är därför motiverat att inte bara säkerställande kan
ske utan också förmånsrätt inträder innan utmätning kan äga rum.

Vidare gäller vissa särskilda begränsningar i
möjligheten att få till stånd beslut om betalningssäkring. Om en aktuell
fordran på skatt m.m. är att hänföra till viss tidsperiod, får sålunda
betalningssäkring beslutas endast om perioden har gått till ända eller
fordringen dessförinnan har förfallit till betalning (4 8 andra meningen
betalningssäkringslagen). En ytterligare förutsättning för att beslut om
betalningssäkring skall meddelas är utöver att påtaglig risk föreligger att
gäldenären inte kommer alt betala fordringen att denna eller, om flera
fordringar föreligger mot samma gäldenär, dessa tillhopa uppgår till betydande
belopp (4 8 första meningen). Motsvarande begränsningar gäller inle i fråga om
kvarstad.

När frågan om eventuell förmånsrätt på grund av
kvarstad bedöms mot bakgrund av att betalningssäkring medför förmånsrätt, bör
man också beakta att en bestämmelse om att kvarstad i och för sig medför
förmånsrätt

s. 896 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Tilläggsremissen: Motivering 896

skulle
fä betydelse inte endast för förhållandel mellan kvarstadsborgenärens fordran
och det allmännas fordringar på skatter och allmänna avgifter utan även för
företrädesordningen mellan kvarstadsborgenärens fordran och andra enskilda borgenärers
fordringar. Beträffande denna fråga villjag hänvisa lill vad som har anförts i
motiven till 16 kap. 15 8 UB. En generell regel om förmånsrätt på gmnd av
kvarstad skulle dessutom omfatta också böter, värdeförverkande m.m. Gfr 26 kap.
rättegångsbalken).

På grund av del anförda anser jag alt det inte
finns tillräckliga skäl att frångå ståndpunkten i del remitterade förslaget att
kvarstad inte bör i och för sig medföra förmånsrätt. Andra stycket i 16 kap. 15
8 i det remitterade förslaget bör emellertid kompletteras på sådant sätt att en
kvarstadsborgenär inte behöver helt stå tillbaka när egendomen tas i anspråk
genom betalningssäkring. Del allmännas fordringar bör uppenbarligen inte ges en
bättre ställning vid betalningssäkring än vid utmätning. 1 enlighet härmed
föreslås som en andra mening i andra stycket att vad som sägs i första meningen
också gäller, om den kvarstadsbelagda egendomen tas i anspråk genom
betalningssäkring för fordran som inte är förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen. Egendomen skall alltså även då anses utmätt. Det är utan särskild
bestämmelse tydligt att denna utmätningsverkan inte skall på delta stadium leda
till exekutiv försäQning och redovisning Qfr vad som för en liknande situation
sägs i remissprotokollet s. 750).

Det kan påpekas att någon särskild bestämmelse om i
vad mån kvarstadsbelagd egendom får tas i anspråk genom betalningssäkring inte
torde behövas. Enligt 10 8 belalningssäkringslagen gäller nämligen i fråga om
verkställigheten av beslut om betalningssäkring, med vissa undantag, vad som är
föreskrivet om utmätning för fordringen. Denna hänvisning får anses omfatta
även bestämmelserna i första stycket av 16 kap. 15 8 UB.

17 kap.

1 17 kap. 3 § första stycket och 7 § andra stycket
i det remitterade förslaget meddelas vissa koslnadsbeslämmelser som rör
handräckning som avses i 8 kap. 17 8. På grund av den ändrade
paragrafnumreringen i 8 kap. bör hänvisningen avse 8 kap. 18 8.

18 kap.

I samband med ändringar i rättshjälpslagen har 212
och 219 §8 UL ändrats på sådant sätt att särskild talan får föras mot beslut
varigenom överexekutor eller hovrätten under målets handläggning har utlåtit
sig i fråga som gäller allmän rättshjälp (SFS 1979:246). 18 kap. 19 § i del
remitterade förslaget, som reglerar frågan i vad mån särskild talan fär föras
mot beslut som hovrätten meddelar innan ändringsyrkandet prövas slufiigt, har
kompletterats på motsvarande sätt

s. 897 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Tilläggsremissen: Motivering 897

3 HemstäUan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
förslaget tiU utsökningsbalk i de delar som jag har tagit upp här.

4 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 898 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilagal 898

Bilaga I Lagberedningens förslag

Förslag till Utsökningsbalk

Härigenom förordnas, att i Sveriges rikes lag skall efter
rättegångsbalken införas en ny balk, benämnd utsökningsbalk, av följande
lydelse.

IKAP. Exekutionsväsendet

1 8 Denna balk är tillämplig i fråga om verkställighet som
gäller betal

ningsskyldighet eller annan förpliktelse samt beträffande handräckning

som rör lös eller fast egendom eller eljest anges i balken.

2 8 Verkställighet och handräckning
åvilar kronofogdemyndighet.

Om indelning i kronofogdedistrikl förordnar Konungen.

3 S Hos kronofogdemyndigheten handläggs ärendena av
kronofogde och

andra hos myndigheten anställda tjänstemän enligt bestämmelser som

Konungen meddelar.

Konungen äger meddela föreskrifter
om överlämnande av ärende från en kronofogdemyndighet till annan och om
kronofogdemyndighetens handläggning i övrigt av ärenden som avses i denna balk.

4
8 Mot
förrättningsman gäller samma jäv som i 4 kap. rättegångsbalken föreskrivs i
fråga om domare. HeiU skall dock
ej anses jävig därför att han på tjänstens vägnar har tagit befattning med
saken eller att gärning förövats mot honom i eller för hans tjänst.

5
8 Vissa frågor
som uppkommer i ärenden om verkställighet får hänskjutas till rättegång enligt
vad som anges i denna balk.

6
8 Talan i
exekutiva ärenden fullföljs från kronofogdemyndigheten till hovrätt.

Högsta domstolen är överrält i
exekutiva ärenden som fullföljs från hovrätt.

7 8 Konungen bestämmer i vilken omfattning ätgärd eller
beslut som

endast avser ärendes beredning får vidtagas eller meddelas av en ledamot

i hovrätten eller av tjänsteman vid denna samt, när ärende fullföljts till

högsta domstolen, av tjänsteman vid denna.

Detsamma gäller förordnande att
åtgärd för verkställighet eller handräckning ej skall äga rum tills vidare.

8 8 Beträffande ärenden som rör böter, viten, förverkande
av egendom

eller jinnan särskild rättsverkan av brott och ärenden som gäller skatter

s. 899 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilagal 899

eller allmänna avgifter äger Konungen meddela bestämmelser
som avviker från denna balk.

9 8 Finns andra särskilda bestämmelser om verkställighet
eller handräckning, skall de tillämpas.

2 KAP.

Vissa gemensamma bestämmelser

Inledande föreskrift

1 8 För tillämpningen av denna balk gäller föQande
gemensamma

bestämmelser.

Parter

2
8 Den som begär
verkställighet eller handräckning hos kronofogdemyndigheten kallas sökande.

3
8 Sökandens
motpart hos kronofogdemyndigheten kallas svarande eller, i ärende som rör
fordran mot honom, gäldenär.

När viss egendom svarar för
fordran, skall vad som sägs om gäldenär i tillämpliga delar galla ägaren även
om han ej är personligen betalningsskyldig.

4
8 Med
svarandens hemvist förstås den ort där han är bosatt samt, beträffande dödsbo,
den ort där den döde senast var bosatt och, beträffande annan juridisk person,
den ort som enligt 10 kap. rättegångsbalken grundar domstols behörighet i
tvistemål i allmänhet.

5
6 Den som ej är
sökande eller svarande kallas tredje man.

Tredje man mot vUken gäldenär själv
har fordran kallas sekundogäldenär.

6 8 Beträffande parts behörighet samt ställföreträdare
eller ombud för

och biträde åt part har II och
12 kap. rättegångsbalken motsvarande

tillämpning, om ej annat föreskrivs.

Kronofogdemyndigheten får vid behov
anlita tolk. Kostnaden betalas av allmänna medel.

Skepp, luftfartyg och fast egendom

7 8 Bestämmelser om registrerat skepp, registrerat
luftfartyg och

intecknade reservdelar till luftfartyg är tillämpliga även på dylik egendom

vilken är införd i register utom riket som motsvarar skepps- eller luftfar-

tygsregislret eller är inlecknad utom riket, om ej annat följer av särskilda

föreskrifter.

De bestämmelser som i 5 kap. 28 8
andra stycket meddelas om skepp, luftfartyg och reservdelar samt i 7 kap, 5
Somskeppochluftfartygärdockej tiUämpliga på egendom som avses i första stycket
ovan.

s. 900 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilagal 900

8
8 Med skepp
likställs skepF'Sbygge. Härvid skall vad som sägs om skeppsregistret i stället
avse skeppsbyggnadsregistret.

9
8 Bestämmelser
om registrerat skepp, registrerat luftfartyg och inlecknade reservdelar till
luftfartyg gäller i tillämpliga delar även andel i och villkorlig rätt till
sådan egendom, om ej annat föreskrivs.

10 8 Med fast egendom avses fastighet, visst område av
fastighet, sam

fälld mark saml andel i och villkorlig rätt till sådan egendom.

Vad som i denna balk sägs om fast
egendom gäller i tillämpliga delar även tomträtt.

Pant- och retentionsrätt

118 Med panträtt i fartyg avse:;, såvitt angår skepp,
sådan panträtt som behandlas i 261293 88' sjölagen (1891:35 s. 1) och,
beträffande andra fartyg, handpanträtt.

12 8 Med panträtt i fast egendom avses sådan panträtt som
behandlas i

6 kap. jordabalken.

Bestämmelser som meddelas om
pantbrev i fast egendom gäller i tilllämpliga delar även vilandebevis.

13 8 Med retentionsrätt avses rätt att kvarhålla annan
tillhörig lös egen

dom till säkerhet för fordran.

Ställande av säkerhet m.m.

14 8 När säkerhet föreskrivs, sk.all den bestå av pant
eller borgen. Borgen

skall ställas såsom för egen skuld och, om den ställs av mer än en person,

vara solidarisk. Är säkerheten ej godkänd av den till vars förmån säker

heten skall gälla, skall den prövas av kronofogdemyndigheten.

Om bank skall ställa säkerhet, får
godtagas utfästelse av banken att infria den förpliktelse som säkerheten skall
avse. Med bank likställs annan penninginrättning som Konungen bestämmer.

Säkerheten skall lagas i förvar av kronofogdemyndigheten.

15
8 När säkerhet
skall tagas i anspråk av kronofogdemyndigheten, får pant tillgodogöras i den
ordning som gäller för utmätt egendom. Borgen får genast utsökas.

16
§ Staten,
kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet eller
förskottera förrättningskostnad, när det annars är föreskrivet.

Vite får ej föreläggas staten.

Beräkning av fordran som ej är förfallen och ränta

17 § Fordran, som ej är förfallen till betalning och icke
löper med ränta

före förfallodagen, beräknas till del belopp som efter fem procent årlig

' Hänvisningen avser det förslag
till lag om ändring i sjölagen som remitterats till lagrådet den 26 april 1972.

s. 901 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilagal 901

ränta utgör fordringens värde. Motsvarande gäller, om
utfäst ränta är lägre än fem procent.

18 8 När medel som sökanden eller annan sakägare fått
lyfta skall återbäras, utgår sex procent årlig ränta.

Detta gäller dock ej i den mån det
beror pä den som är berättigad till medlen att de ej har återburits.

3 KAP. Exekutionstitlar

Inledande bestämmelser

1
8
Verkställighet enligt denna balk får äga rum på grund av handling som nedan
anges som exekutionstitel.

2
8
Exekutionstitlar är med de begränsningar som anges i del följande

1.
domstols dom
och beslut,

2.
förlikning som
är stadfäst av domstol,

3.
lagsökningsutslag
och betalningsforeläggande,

4.
skiljedom,

5.
förbindelse
angående underhållsbidrag,

6.
förvaltningsmyndighets
beslut som enligt särskild bestämmelse eller vad som eljest gäller får
verkställas,

7.
annan handling
som enligt särskild bestämmelse får användas för verkställighet.

Vad som sägs om verkställighet av
domstols dom eller beslut gäller i tillämpliga delar även förvaltningsdomstols
avgöranden. Härvid räknas länsrätt eller skatterätt som underrätt och
kammarrätt som hovrätt.

3 8 Vad som i det följande sägs om dom gäller, om ej annat
föreskrivs, i

tillämpliga delar även domstols avgörande som betecknats utslag eller

beslut.

Med betalningsföreläggande avses
domstols bevis enligt lagsökningslagen (1946:808) att utmätning får äga rum.

4 8 I vad män verkställighet på grund av utländska
exekutionstitlar får äga

rum här i riket framgår av särskilda bestämmelser.

Dom

5 8 Dom får verkställas ulan särskilda villkor, när den
har vunnii laga

kraft.

Har lalan fullföljts endast mot
viss del av dom, får domen i övrigt, när det kan ske, verkställas utan
särskilda villkor, om ej annat förordnas med anledning av nämnda lalan.

s. 902 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bitagal 902

6 8 Dom som ej har vunnit laga kraft får verkställas i
fall och under villkor

som anges i 711 88.

Om hinder mot alt ulmätt egendom i
sådant fall säljs eller influtna medel betalas ul finns bestämmelser i 9 kap. 3
8 saml 4 kap. 24 8 och 14 kap. 168.

7 8 Dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts i mål
angående växel

eller check får verkställas genast.

Tredskodom får verkställas genast i
fråga om betalningsskyldighet som har ålagts den uteblivna parten, om ej annat
förordnas med anledningav lalan om återvinning.

Annan dom varigenom
betalningsskyldighet har ålagts får verkställas genast, om gäldenären ej

nedsätter pengar som svarar mol
fordringen jämte förrättningskostnader eller som pant ställer motsvarande
tillgodohavande hos bank jämte ränta eller

i fråga om underrätts dom ställer
annan säkerhet för fordringen jämte förrättningskostnader och ränta.

Fullgör gäldenären vad som sägs i
iredje stycket först sedan åtgärd vidtagits för verkställighet av domen, skall
åtgärden återgå, om det kan ske.

8
8 Dom varigenom
någon förpliktats all utge viss lös egendom får verkställas genast, om säkerhet
j.tälls för återbäring av egendomen jämte avkastning.

9
8 När högre
rätt förklarat talan mot dom förfallen, får domen, utan hinder av ansökan om
målets återupptagande, verkställas genast, om ej annat förordnas med
anledningav ansökningen.

10
§ Dom varigenom
dömts lill böter, vite, förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan
av brott får ej på grund av 79 88 verkställas förrän den har vunnit laga
kraft.

11
8 Är i lag
föreskrivet att dom får verkställas ulan hinder av alt den ej äger laga kraft,
sker verkställigheten enligt vad som gäller om dom som vunnit laga kraft, om ej
annat följer av samma lag.

Dom som enligt särskilt förordnande
får verkställas utan hinder av att den ej äger laga kraft verkställs också
enligl vad som gäller om dom som vunnii laga kraft, om ej rätten föreskrivit
särskilt villkor.

12
8 Ansökan om
resning eller återställande av försutten tid, beslut varigenom sädan ansökan
har beviljats eller besvär över domvilla ulgör ej hinder mot verkställighet, om
ej annat förordnas med anledning av ansökningen eller besvären.

13
8 Är dom så
otydlig eller ofullständig att därav ej framgår hur del har dömts i saken,
skall sökanden hänvisas att anföra besvär över domvilla.

Om dom synes innehålla uppenbar
oriktighet lill följd av skrivfel, räknefel eller annat sädant förbiseende,
skall part föreläggas att söka rättelse i domen.

s. 903 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 903

Föriikning

14 8 Förlikning som är stadfäst av domstol verkställs lika
som dom vilken

har vunnit laga kraft, om ej annat förordnas med anledning av fullföQd

talan.

Lag.sökningsutslag och betalnings föreläggande

15 8 ' frå,-?a om verkställighet av utslag i
lagsökningsmäl varigenom

betalningsskyldighet har ålagts gäller vad som i 7 6 sägs om tredskodom.

It 8 Betalningsföreläggande verkställs lika som dom vilken
har vunnit laga kraft, om gäldenären ej sökt återvinning.

När återvinning har sökts, gäller
vad som i 7 8 iredje och fjärde styckena sägs om underrätts dom, om del ej i
målet förordnas att verkställighet icke får äga rum.

Skiljedom

17 8 Skiljedom som grundas på skiljeavtal får verkställas
i vad därigenom

dömts mellan parterna, om

1. skiljeavtalet ej innehåller
förbehåll om rätt för part att klandra domen

och

2.
omständighet ej
föreligger som gör domen ogill även om talan icke förs mol domen saml

3.
det ej heller
görs sannolikt att domen kan hävas enligt 21 8 lagen (1929:145) om skiljemän.

I fråga om ersättning till
skiljeman får skiljedomen verkställas, om tiden för parts talan mot domen i
denna del har gått till ända utan att sådan talan blivit väckt och det ej
föreligger omständighet som avses i första stycket under 2.

18
8 Beträffande
skiljedom som, utan att skiljeavtal föreligger, har med stöd av bestämmelse i
lag eller annan författning meddelats enligt lagen (1929:145) om skiljemän har
17 8 motsvarande tillämpning.

19
8 Annan
skiljedom som enligt lag eller annan författning skall lända till efterrättelse
får verkställas, om det ej föreligger omständighet som gör domen ogill även om
talan icke förs mot domen.

20
8 Har talan mot
skiljedom väckts vid domstol när det får ske, kan rätten förordna att
verkställighet ej får äga rum tills vidare.

Förbindelse angående underhållsbidrag

21 8 Skriftlig förbindelse angående underhållsbidrag
enligt giftermåls

balken eller föräldrabalken eller angående bidrag som tillkommer kommun

för barns vård enligt barnavårdslagen (1960:97) får, om den har bevittnats

av två personer, verkställas i den mån ej annat följer av särskilda

föreskrifter.

Har talan om förbindelsen väckts
vid domstol, kan rätten förordna att verkställighet ej får äga rum tUls vidare.

s. 904 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 904

Annan exekutionstitel

22 § När beslut av förvaltningsmyndighet får verkstäUas,
tillämpas vad

som gäller om dom, om ej annat är föreskrivet. Om saken ej blivit slutligt

prövad, anses beslutet lika som underrätts dom.

Har talan mol beslutet väckts vid
domstol när det får ske, kan rätten förordna att verkställighet ej får äga rum
tUls vidare,

23 § När verkstäUighet får äga rum på grund av annan
handling, tillämpas

vad som särskilt föreskrivs i tillämplig lag eller annan författning.

Invändningar mot verkställighet

24 8 Visar svarandenatt han har fullgjort
betalningsskyldighet eller annan

förpliktelse för vilken verkställighet söks, får verkställighet ej äga rum.

Kvitlningsförklaring gäller som betalning, om motfordringen är ostridi

eller eljest klar och i övrigt aUmänna förutsättningar för kvittning

föreligger.

Gör svaranden gäUande att annat
särskilt förhållande som rör parternas meUanhavande utgör hinder mot
verkställighet och kan invändningen ej lämnas utan avseende, får verkställighet
ej heller äga rum.

Åtgärd som redan vidtagits i ärendet skall återgå, om det
kan ske.

Kronofogdemyndighetens beslut med
anledning av in vändning som avses i första eller andra stycket hindrar ej att
saken prövas i rättegång.

25 8 Om särskilda villkor med hänsyn till
förfallotiden för underhållsbi

drag m.m. finns bestämmelser i 4 kap. 5 och 6 8§ saml 5 kap. 2 8.

Upphävande av exekutionstitel

26 8 Upphävs exekutionstitel, skall sökt
verkställighet omedelbart

inställas.

Har åtgärd för verkstäUighet
vidtagits i ärendet, skall den, om ej annat förordnats, såvitt möjligt återgå
utan avvaktan att det avgörande varigenom exekutionstiteln upphävts har vunnit
laga kraft. I ärende om införsel eller utmätning skall dock vidtagen åtgärd ej
utan särskilt förordnande hävas innan avgörandet äger laga kraft.
Kronofogdemyndigheten skall på begäran utsöka vad borgenären i sådant ärende
skall betala tillbaka och i annat ärende, om hindere j möter, återställa
besittningeller annat förhåUande som rubbats.

Den som har fått verkställighet är
även skyldig att ersätta skada som svaranden lidit genom verkställigheten.

s. 905 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 905

4 KAP. Införsel

Allmänna bestämmelser

1 8 Införsel får äga rum för

1. underhållsbidrag enligl giftermålsbalken eller föräldrabalken,

2.
bidrag som
tillkommer kommun för barns vård enligt 72 8 andra stycket barnavårdslagen
(1960:97) eller till hjälptagares försörjning enligt 40 8 lagen (1956:2) om
socialhjälp,

3.
skatter och
allmänna avgifter i fall som föreskrivs i lag eller annan författning,

4.
böter och
viten.

2 8 Genom införsel får tagas i anspråk

1.
arbetstagares
avlöning, vare sig den utgår som tidlön, ackordslön, provision eller annan
gottgörelse,

2.
annan
ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning är jämförlig med
en arbetstagares,

3.
periodiskt
vederlag för utnyttjande av patent, mönsterrätt eller växlförädlarrätt eller av
rätt lill litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant eller för
överlåtelse av rörelse,

4.
vad som utgår
såsom pension eller livränta.

Med livränta skall, såvitt angår
införsel för fordran som avses i 1 8 1 eller 2, Jämställas sjukpenning och
annan dagersättning som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av
annan sådan anledning.

För vissa fall när gäldenären ej
har skälig lön finns särskilda bestämmelser i 21 8.

3
8 Vad som
föreskrivs om införsel i avlöning har motsvarande tillämpning vid införsel i
annan förmån. Bestämmelser om arbetsgivare gäller därvid den som utger
förmånen.

4
8 Införsel äger
ej rum när gäldenären är dödsbo eller annan juridisk person.

Särskilda förutsättningar för införsel

5 8 Införsel för underhållsbidrag förutsätter att
bidragsbelopp som får

uttagas enligt andra stycket utestår obetalt eller alt gäldenären vid två eller

flera tillfällen under de två senaste åren före införselbeslutet har underlåtit

att betala i rätt tid och det är anledning antaga att detta skall upprepas.

Genom införsel får endast uttagas
bidragsbelopp som har förfallit till betalning tidigast två år före början av
den kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske. Vid tillämpning
härav anses bidrag som avses i 7 kap. 10 8 föräldrabalken ej ha förfallit till
betalning innan det blivit bestämt tiil beloppet.

Genom införsel får ej uttagas annat
bidragsbelopp än sådant som är förfallet när verkställighet skall ske eller som
förfaller näst därefter.

20 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 8. Del 2

s. 906 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 906

6 8 Införsel för kommuns fordran på bidrag får ej avse
annat bidrag än

sådant som belöper pä lid efter all beloppet har fastställts eller, när

fastställelsen sketl på ansökan, efter att ansökningen gjordes.

Bestämmelserna i 5 8 har motsvarande tillämpning.

7 8 Införsel för skaller och allmänna avgifter får äga rum
sä snart för

utsättningar för indrivning föreligger enligl vad som föreskrivs därom.

I fråga om böter och viten gäller 3
kap. 10 8, om ej annat följer av särskilda bestämmelser.

Förfarandet

8
8 Införsel söks
hos kronofogdemyndigheten där gäldenären har sitt hemvist. Har gäldenären ej
hemvist här i riket, upplages ansökningen där arbetsgivaren finns.

9
8 Innan beslut
om införsel meddelas skall gäldenären beredas tillfälle alt yttra sig. om det
kan ske ulan avsevärd tidsutdräkt. Gäldenären behöver dock ej höras när han
byter anställning och beslut skall meddelas om införsel hos den nya
arbetsgivaren.

10 8 Kronofogdemyndigheten bestämmer dels hur mycket som
högst får

innehållas vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet), dels ett belopp

som skall förbehållas gäldenären för eget underhäll och familjens behov

samt lill fullgörande av betalningsskyldighet till annan som vid införsel har

lika rätt som sökanden eller bättre rätt än denne (förbehällsbeloppet).

Vid införsel för engångsbelopp i
fall som avses i I 8 I eller 2 skall kronofogdemyndigheten vid behov fördela
beloppet på skilda poster efler vad som är skäligt med hänsyn till den lid för
vilken beloppet är avsett och övriga omständigheter. De särskilda posterna
anses vid tillämpning av införseln förfallna enligl vad som sålunda har
bestämls.

11
8 Om särskilda
skäl föreligger, får kronofogdemyndigheten ålägga arbetsgivaren att anpassa
sättet för avlöningens utbetalande så att införsel kan verkställas i därför
lämpad ordning.

12
8 Beslut om
införsel skall ändras, om anledning föreligger.

Införsel för bidrag som avses i I 8
1 eller 2 skall hävas, om gäldenären betalar förfallna bidrag och det är
anledning antaga att bidragsskyldighelen skall fullgöras för framtiden.

13 8 Kronofogdemyndigheten skall underrätta arbetsgivaren
angående

beslut om införsel och i fråga som avses i 11 eller 12 8-

Företrädesordning

14
8 Införsel för
underhållsbidrag har företräde framför skatteavdrag. Vid annan införsel har
skatteavdraget företräde.

15
8 Är fråga om
införsel för fordringar som är upptagna under skilda nummer i I 8, har de
inbördes företräde efter nummerordningen.

Vid samtidig införsel för två eller
flera underhållsberättigade fördelas innehållet belopp efter de löpande
bidragens storlek. Bidrag som avses i 7

s. 907 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga I 907

kap. 10 8 föräldrabalken räknas härvid som löpande på sex
månader. Om mera innehållits än som svarar mot de löpande bidragen, har bidrag
som stått ute längre företräde vid fördelningen av del överskjutande beloppet.

Delbetalning som inflyter på viss
underhällsberätligads fordran avräknas i första hand på det belopp som stått
ute längst och alltjämt kan utlagas genom införsel.

,\v fordringar som avses i I 8 24
har under varje nummer vad som stått ute längst företräde.

16 8 Om underhållsbidrag som avses i 5 kap. 5 S
giftermålsbalken över

stiger vad som skäligen bör tillkomma familjen, får bidraget vid tillämp

ning av 15 8 jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken införsel äger

rum samtidigt. Föreligger särskilda skäl, får sädan jämkning ske även av

annat underhällsbidrag, om detta uppenbart överstiger vad som skäligen

behövs för den underhållsberättigades försörjning.

Första stycket har motsvarande
tillämpning, om skatteavdrag eller utmätning ej kan äga rum till följd av
införsel för underhållsbidrag som avses där.

17 § Införsel gär före utmätning. Införsel för fordran som
avses 118 4

skall dock jämkas eller hävas, om utmätning därigenom kan äga rum för

annan fordran.

Har införsel för viss fordran
beviljats i vederlag som avses i 2 8 första stycket 3 eller i pension eller
livränta och blir därefter rättigheten som sådan utmätt för annan fordran, har
införselfordringen företräde lill betalning ur vad som inflyter till följd av
utmätningen. 1 fråga om fordran som avses i 1 8 1 eller 2 gäller det nu sagda
bidragsbelopp som har förfallit till betalning när beslut om utmätning meddelas
eller förfaller näst därefter.

Belopp som har innehållits genom
införsel får ej utmätas för annan fordran hos gäldenären.

18 8 Införsel får äga rum utan hinder av att gäldenären är
i konkurs, i den

mån avlöning eller annat som införseln gäller ej skall ingå i konkursboet

enligl 27 8 konkurslagen (1921:225).

Arbetsgivares skyldigheter

19 8 Införselbeloppet skall innehållas endast i den mån
avlöningen

överskjuter förbehållsbeloppet.

Arbetsgivaren skall tillställa
kronofogdemyndigheten innehållet belopp på lid och sätt som myndigheten
bestämmer. Om särskild anledning föreligger, får arbetsgivaren åläggas alt
omedelbart tillställa myndigheten innehållet belopp,

20
§ Betalar
arbetsgivaren avlöning i uppenbar strid mot beslut om införsel eller underlåter
han att inom föreskriven lid eller pä anfordran tillställa
kronofogdemyndigheten innehållet belopp, fär genast hos arbetsgivaren utsökas
vad denne skolat innehålla eller har innehållit.

21
8 Arbetar
gäldenären i annans förvärvsverksamhet utan lön eller mol uppenbart för läg
ersättning och kan till följd därav fordran som avses i

s. 908 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 1 908

1 8 1 eller 2 ej uttagas genom införsel, får
kronofogdemyndigheten ålägga arbetsgivaren att, för lid efter att beslut därom
meddelats och till dess annat förordnas, till myndigheten utge så mycket som
kunnat uttagas genom införsel om skälig lön utgått för arbetet. Innan beslut
meddelas skall gäldenären och arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig.

Åtgärd som avses i första stycket räknas
lika som införsel. Underlåter arbetsgivaren alt utge belopp som har bestämts
genom beslutet, har 20 8 motsvarande tillämpning.

Verkan av införsel

22
8 När införsel
har beviljats, får gäldenären ej förfoga över sin rätt genom överlåtelse eller
på annat sätt så att verkställigheten hindras eller försvåras, om ej
kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det av särskilda skäl.

23
8 Har medel
innehållits för fordran som avses i I 8 2, 3 eller 4, är gäldenären ej längre
betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av innehållet belopp,
även om det icke kan tagas ut hos arbetsgivaren.

Redovisning och fördelning

24 8 Medel som har influtit
genom införsel skall redovisas utan dröjsmål.

Har införsel för fordran som avses i I 8 1 eller 2 ägt rum på grund av dom

eller beslut som ej äger laga kraft eller får verkställas
som dom vilken vunnit laga kraft, får medlen icke utbetalas utan att säkerhet
ställs.

25
8 Tvist om
fördelningen av influtna medel hindrar ej att utbetalning sker i enlighet med
kronofogdemyndighetens beslut, om ej särskilda skäl föreligger.

26
§ Ändras beslut
om fördelning eUer utbetalning av influtna medel, skall kronofogdemyndigheten
på begäran utsöka vad som skall betalas tUlbaka.

Införsel i sjukpenning m.m.

27 § Beträffande införsel i sjukpenning eller annan
dagersättning som

avses i 2 8 andra stycket kan Konungen föreskriva de avvikelser i fråga om

förfarandet som föranleds av ärendenas beskaffenhet.

Påföljd

28 8 Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet
underlåter att

inom föreskriven lid tillställa kronofogdemyndigheten belopp som skolat

innehållas enligt beslut om införsel, döms till böter.

Vid införsel i annan förmån än
avlöning har första stycket motsvarande tillämpning beträffande den som utger
förmånen.

s. 909 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga I 909

5 KAP. Utmätning

Inledande bestämmelser

1 § Utmätning får äga rum i fall då verkställighet av
betalningsskyldighet

är medgiven enligt 3 kap., om ej annat föQer av 2 8 nedan.

I fall då kronofogdemyndigheten
enligt särskild föreskrift i denna balk får utsöka fordran eller kostnad får
också utmätning ske.

2 8 Utmätning på grund av förbindelse som avses i 3 kap.
21 8 får ej ske

för bidrag som har förfallit till betalning tidigare än tre år innan ansökan

gjordes, om gäldenären gör gällande alt bidraget är betalt och invänd

ningen ej kan med hänsyn till omständigheterna lämnas utan avseende.

Härvid anses bidrag som avses i 7 kap. 10 8 föräldrabalken ej ha förfallit

till betalning innan del blivit bestämt till beloppet.

Utmätning för underhållsbidrag till
make får ej heller ske på grund av sådan förbindelse, om makarna icke under den
tid som bidraget avser levde och alltjämt lever åtskilda på grund av söndring
eller efter hemskillnad.

3 8 Genom utmätning får tagas i anspråk egendom som ej är
undantagen

enligt 6 kap. eller särskild föreskrift.

I den mån pantbrev i skepp eller
fast egendom ej utgör säkerhet för fordran får det utmätas hos den intecknade
egendomens ägare. Motsvarande gäller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg
eller reservdelar till luftfartyg.

För utmätning av avlöning m.m. gäller enligt 8 kap.
särskilda villkor.

Upplysningsplikt

4 8 Gäldenären är skyldig att noggrant uppge sina
tillgångar.

Tredje man är skyldig att lämna
upplysningar om fordran som gäldenären har eller kan förmodas ha hos honom
eller om annat mellanhavande med gäldenären.

Utmäln i ngs ord n ingen

5 8 Av utmätningsbar egendom bör i första hand tagas i
anspråk sådan

tillgång som kan användas till fordringens betalning med minsta kostnad,

förlust eller annan olägenhet för gäldenären.

Borgenär vars fordran är förenad
med särskild förmånsrätt har dock rält att i första hand få utmätning av
egendom vari förmånsrätten gäller. Han äger ej få utmätning av annan tillgång,
om det är till skada för annan sökande. Delta hindrar ej alt, när det behövs,
annan tUlgång får utmätas för fordringen, om det sker på villkor att betalning
skall i första hand utgå ur den egendom vari borgenären har förmånsrätt.

6 8 Registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade
reservdelar till

luftfartyg eller fast egendom får ej utan särskild begäran av sökanden

s. 910 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 1 910

utmätas för annan fordran än sådan som är förenad med
särskild förmånsrätt i egendomen.

7 8 Tillgångar som hör samman bör såvitt möjligt ej
skiljas.

Vad som är tillbehör till fartyg,
luftfartyg eller fast egendom får ej utmätas särskilt för sig.

Omfattar inteckning i luftfartyg
även reservdelar, får ej någon av de på viss plats förvarade reservdelarna
utmätas särskilt för sig utan inleckningshavarens samtycke.

8 8 Beträffande utmätning av egendom som är belagd med
kvarstad för

fordran finns bestämmelser i 17 k;ip. 9 8.

Förfarandet

9 8 Utmätning söks hos kronofogdemyndigheten där
gäldenären har sitt

hemvist.

Utmätning av egendom som finns pä
annan ort får även sökas där egendomen finns eller, i fråga orn fartyg eller
luftfartyg, där det väntas. Utmätning av fartyg får även sökas pä fartygels
hemort. Utmätning av fordran får också sökas där sekundogäldenären finns, även
om fordringen skall anses finnas på annan ort.

Kronofogdemyndighet som ej är
behörig enligl första eller andra stycket kan utan hinder därav i brådskande
fall vidtaga åtgärd som avses i 7 kap. 12 8 innan ärendet överlämnas tiU
kronofogdemyndighet som är behörig.

10 8 Utmätningsförrältning skall hållas utan dröjsmål och
om möjligt

inom fyra veckor från all behövliga handlingar har inkommit.

Lämnar sökanden anstånd med
utmätning och fortfar anståndet över sex månader från dagen för ansökningen,
kan denna förklaras förfallen.

Om sökanden två eller flera gånger
ger anstånd sedan förrättning blivit utsatt, kan ansökningen också förklaras
förfallen.

11 8 Har två eller flera sökt utmätning hos samma
gäldenär. skall

utmätning för fordringarna ske samtidigt, om ej någon av sökandena

därigenom uppehålls oskäligt.

Vad som i 4 kap. 16 8 första
stycket sägs om jämkning av underhållsbidrag vid införsel har motsvarande
tillämpning vid utmätning.

12 8 Innan utmätning sker skall gäldenären underrättas om
ärendet så

tidigt att han kan beräknas få rådrum att bevaka sin rätt.

Föreligger risk att gäldenären
skaffar undan eller förstör egendom eller är saken eljest brådskande, behöver
gäldenären ej underrättas. Underrättelse behövs ej heller, om gäldenären
saknar känt hemvist och det ej kunnat klarläggas var han uppehåller sig.

13 8 Om skälig anledning föreligger, kan gäldenären
åläggas alt inställa sig

till förhör.

Kronofogdemyndigheten kan även
ålägga gäldenären att inge förteckning över sina tillgångar. Vid behov kan
myndigheten förordna lämplig person att biträda gäldenären vid upprättande av
förteckningen.

Gäldenären är skyldig att på heder och samvete skriftligen
bekräfta de

s. 911 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 911

uppgifter om sina tillgångar som han lämnat vid förhör
eller i förteckning.

14 8 Gäldenärens frånvaro hindrar ej att utmätning sker,
om del icke

behövs alt gäldenären får tillfälle att yttra sig vid förrättningen.

.Ä,r gäldenären ej närvarande men
anträffas hans make, nägon anställd eller annan som har hand om egendomen,
skall denne anmodas alt närvara.

Fordran som fastställts tiU betalning ur viss egendom

15 8 Har domstol fastställt att förfallen fordran skall
utgå med särskild

förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reserv

delar till luftfartyg eller fast egendom, skall egendomen anses utmätt.

Denna verkan förfaller, om ej
begäran om försäljning görs hos kronofogdemyndigheten inom två månader frän
att avgörandet vunnii laga kraft.

Förhållandet till tredje man

16
§ Egendom får
utmätas hos gäldenären, om denne enligt vad som sägs nedan får antagas vara
ägare eller egendomen eljest på grund av vad som blivit upplyst kan antagas
tillhöra honom.

17
8 Gäldenären
antages vara ägare till lös egendom som är i hans besittning, om det ej framgår
att den tillhör tredje man och egendomen ej utgörs av registrerat skepp eller
registrerat luftfartyg.

Registrerat skepp eller registrerat
luftfartyg antages tillhöra gäldenären, om denne är inskriven som ägare och det
ej framgår att egendomen tillhör tredje man.

Överlåtelse av skepp på vilken 19
8' sjölagen (1891:35 s. 1) är tillämplig utgör, även om förvärvaren fått
skeppet i sin besittning, ej hinder mot att det utmäts hos överlåtaren innan
förvärvaren sökt inskrivning av sitt förvärv eller skeppet anmälts för
avregistrering.

18
8 Om gäldenären
och hans make eller annan som sammanbor med honom har lös egendom i sin
gemensamma besittning, antages de vara samägare, såvida det ej görs sannolikt
att egendomen tillhör endera och det ej heller framgår att den tillhör någon
annan.

19
8 Sker
utmätning av lös egendom enligl 1618 88 oaktat Iredje man har gjort gällande
bättre rätt, skall kronofogdemyndigheten, om skäl föreligger, förelägga tredje
mannen alt väcka talan i saken mot sökanden och gäldenären inom en månad från
att föreläggandel har delgivits honom. Delsamma gäller, om tredje man gör
gäUande bättre rätt först sedan utmätning har sketl.

Första stycket har motsvarande
tillämpning, om tredje man gör gällande att han äger utrustning eller annat som
framstår såsom tillbehör tiU utmätt egendom.

Väcker tredje man ej talan i
enlighet med föreläggande enligt första eller andra stycket, har han förlorat
sin rätt mot sökanden, om ej denne har väckt

Hänvisningen avser SjöLförslaget i laerådsremissen.

s. 912 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilagal 912

talan i saken mot tredje mannen inom den nämnda tiden.

20 8 Om del finns anledning antaga att gäldenären är ägare
till annan lös

egendom än registrerat skepp eller registrerat luftfartyg utan alt sådant fall

som avses i 1618 88 föreligger, får egendomen utmätas med förbehåll för

tredje mans rätt.

Kronofogdemyndigheten skall, om det
finnes ändamålsenligt, förelägga sökanden alt väcka lalan i saken mot iredje
mannen inom en månad från att föreläggandet delgivits honom. Väcker sökanden ej
talan i enlighet med föreläggandet, skall utmätningen hävas, om icke tredje
mannen har väckt talan i saken mot sökanden inom den nämnda tiden.

21 8 Har fordran eller annan riitlighei blivit utmätt och
råder tvist om

fordringens eller rättighetens bestånd, har 20 8 andra stycket motsvarande

tillämpning.

Delta gäller även när tvisten i
fall som avses i 3 8 andra stycket rör i vad mån pantbrev eller annan
inteckningshandling utgör säkerhet för fordran.

22
8 Gäldenären
antages vara ägare lill fast egendom på vilken han har lagfart, om det ej
framgår att den tillhör tredje man.

23
8 När
överlåtelse av fast egendom beror av villkor som ännu ej är uppfyUt, utgör
överlåtelsen ej hinder mot utmätning av egendomen för fordran hos överlåtaren.
Utmätningen omfattar i sådant fall även överiåtarens rätt mol den som har
förvärvat egendomen. Uppfylls villkoret, gäller utmätningen därefter endast
överiåtarens rätt mol förvärvaren.

Utmätning av fast egendom får även
äga rum för fordran hos den som förvärvat egendomen, faslän hans förvärv beror
av villkor. Återgår hans förvärv, omfattar utmätningen därefter endast den rätt
som han i sådant fall har mol den som överlät egendomen.

24
8 Sker
utmätning av fast egendom och gör tredje man gällande bättre rätt till
egendomen eller vad sorn framstår som tillbehör, har 19 8 motsvarande
tUlämpning.

25
8 Sedan utmätt
egendom har sålts eller utmätt fordran indrivits har 19 och 24 88 motsvarande
tillämpning beträffande rätten till influtna medel, om ej tredje mannen efter
meddelat föreläggande förlorat sin rätt mot sökanden.

Om tredje mans rätt i övrigt sedan
utmätt egendom har sålts finns bestämmelseri 15 kap.

Återvinning

26 8 Har gäldenären bortgivit egendom eller har hans
ekonomiska ställ

ning försämrats genom annan rättshandling som kan vara föremål för

återvinning vid konkurs och saknar han utmätningsbara tillgångar som

förslår till betalning av sökandens fordran, har 2834 och 3638 88'

' Hänvisningen avser det förslag
till lag om ändring i konkurslagen som framlagts i Utsökningsrätt X. Betr. alternativ text !;e s. 273.

s. 913 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 913

konkurslagen (1921:225) motsvarande tillämpning. Härvid
skall dagen för ansökan om utmätning räknas som frisldag.

Finner kronofogdemyndigheten alt
rätt till återvinning föreligger, får egendom som är föremål för återvinning
eller fordran som följer av rätt till återvinning utmätas för sökandens
fordran.

Bestrider tredje man att rält till
återvinning föreligger och kan invändningen ej lämnas utan avseende, har 20 8
andra stycket motsvarande tillämpning.

Uppkommer efler återvinning
överskott i ulmätningsärendet, skall det redovisas lill iredje mannen.

Verkan av utmätning eller betalning

27 8 När beslut om utmätning har meddelats, får gäldenären
ej till skada

för sökanden förfoga över egendomen genom överlåtelse eller på annat

sätt, om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det

av särskilda skäl.

Första stycket utgör ej hinder mot
pantsättning av pantbrev eller annan inteckningshandling som gäller i
egendomen. Om förbud mol pantsättning av sådan handling när den tagits om hand
av kronofogdemyndigheten finns bestämmelser i 7 kap. 6 S och 13 kap. 5 8.

Om nyttjandet av ulmätt egendom
m.m. finns bestämmelser i 7 kap. 4 8 andra stycket och 13 kap. 610 88.

28 8 Utmätning medför förmånsrätt i och med beslutet, om
ej annat följer

av andra stycket eller 8 kap. 6 8.

Utmätning av här i riket
registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar lill sådant
luftfartyg eller fast egendom medför ej förmånsrätt förrän ärende angående
anteckning om utmätningen upptages på inskrivningsdag. Antecknas samma dag mer
än en utmätning, skall den utmätning som skedde först ha företräde. Om här i
riket registrerat skepp eller luftfartyg som har utmätts här blir utmätt i
främmande stat innan del tagits om hand av kronofogdemyndigheten, skall den
rätt som vunnit s genom den förra utmätningen gälla som panträtt.

Utmätning av fast egendom medför
företräde framför rättighet i egendomen, om ärende angående anteckning om
utmätningen upplages senast på den inskrivningsdag då inskrivning av
rättigheten söks.

29
8 Medel som
gäldenären i anhängigt ärende inbetalar till kronofogdemyndigheten anses
omedelbart utmätta i ärendet, om betalningen ej har sketl med villkor som
strider häremot.

30
§ Utmätning
medför befogenhet för kronofogdemyndigheten att bevaka gäldenärens rätt mot sekundogäldenär
eller annan tredje man eller söka dödning av skuldebrev eller annan handling.

När andel i dödsbo har utmätts, kan
myndigheten begära att boets egendom avträds till förvaltning av
boutredningsman eller att skiftesman förordnas. För skifte som innefattar
eftergift av gäldenärens rätt fordras myndighetens samtycke enligt 27 8.

s. 914 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilagal 914

Sammanträffande av utmätningar

31
8 Om viss
egendom utmäts av mer än en kronofogdemyndighet, skall ärendena i
fortsättningen handläggas gemensamt av den som de i samråd beslutar eller
kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemvist bestämmer.

32
8 Innan
kronofogdemyndigh

Hävande av utmätning och annan rättelse

33 8 Om del genom rättegång eller på annat sätt blir
utrett att ulmätt

egendom tillhörde tredje man, skall utmätningen hävas, såvida ej Iredje

mannen efler meddelat föreläggiinde har förlorat sin rält mot sökanden.

Har egendomen sålts, gäller hävandet av utmätningen endast rätten lill

influtna medel.

Utmätning skall också hävas, om
försäljning av egendomen eller indrivning av utmätt fordran ej kan antagas ge
ett överskott som gör åtgärden försvarlig.

Om villkor för att försäljning
skall få ske finns bestämmelser i 913 kap.

34 8 Finner kronofogdemyndigheten av annat skäl alt utmätt
egendom ej

bort utmätas, skall rättelse ske.

Sådan rättelse får dock ej vidtagas
senare än två veckor från utmätningen annat än om talan har fullföljts mot
denna.

35 8 Kronofogdemyndigheten skall, om ej särskilda skäl
föranleder

annat, höra sökanden innan utmätning hävs enligt 33 8 eller annan rättelse

sker enligt 34 8.

6 KAP.

Undantag från utmätning

Undantag med hänsyn tiU gäldenärens behov

1 8 Frän utmätning undantages

1.
kläder och
andra föremål som tjänar uteslutande till gäldenärens personliga bruk, lill
skäligt värde,

2.
möbler,
husgeråd och annan utrustning, i den mån egendomen är nödvändig för ett hem och
dess skötsel,

3.
arbetsredskap
och annan utrustning som behövs för gäldenärens förvärvsverksamhet eller
yrkesutbildning samt djur, foder och sådant som i övrigt behövs för hans
försörjning, allt till skäligt värde,

4.
föremål med
sådant övervägande personligt värde för gäldenären att det måste anses
uppenbart obilligt att taga egendomen i anspråk.

s. 915 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 915

5.
hyresrätt till
lägenhet som tjänar gäldenären till stadigvarande bostad eller behövs för hans
förvärvsverksamhet, även om hyresrätten får överlåtas,

6.
bostadsrätt
till lägenhet som tjänar gäldenären lill stadigvarande bostad, om gäldenären ej
vid förvärv av bostadsrätten åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer
och det ej med hänsy n tiU gäldenärens behov och bostadsrättens värde är
oskäligt att bostadsrätten undantages från utmätning,

7.
pengar,
banktillgodohavande, annan fordran och förnödenheter, i den mån annat ej är
föreskrivet och tillgängen skäligen fordras för underhåll ål gäldenären till
dess inkomst som täcker behovet är alt vänta, dock icke ulan synnerliga skäl
för längre tid än en månad.

2 § När gäldenären har familj, bestäms vad som får
undantagas enligt 1 8

med skälig hänsyn även lill vad familjen brukar eller behöver.

Om gäldenären eller någon som
tillhör hans familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom, skall del beaktas.

Undantag enligt 1 8 7 bestäms med
skälig hänsyn även till gäldenärens underhållsbörda.

3 § Vid utmätning hos dödsbo har I och 2 88 motsvarande
tillämpning i

fråga om dödsboet tillhörig egendom som den dödes efterlevande familj

brukar eller behöver. 1 stället för I 8 7 gäller dock 18 kap. 5 8 andra stycket

ärvdabalken.

I övrigt är I och 2 88 ej tillämpliga vid utmätning hos
juridisk person.

4 § Om egendom som avses i 1 8 13 har sådant värde att
den ej kan

undantagas enligl vad som sägs där, får utmätning ske med förbehåll att

gäldenären efter egendomens försäljning skall av den behållna köpeskil

lingen utfå visst skäligt belopp för att kunna anskaffa vad han behöver i

den sålda egendomens ställe.

Undantag på grund av egendomens beskaffenhet eller
särskild föreskrift

5
§ Egendom, som
till följd av sin beskaffenhet eller enligl föreskrift vid gåva eller i
testamente eller på annan grund som gäller mot borgenärerna ej får överlåtas,
får ej heller utmätas, om ej annat följer av lag eller annan författning.

6
§ Medel, som för
särskilt angivet ändamål har anvisats gäldenären av staten, kommun eller annan
menighet eller av samfund, stiftelse eller inrättning med allmännyttigt syfte
eller har insamlats bland aUmänheten, får ej utmätas, om det strider mot det
angivna ändamålet.

Sedan medlen har betalats ut gäller
förbudet mol utmätning så länge de hålls avskilda.

7 § Skadestånd, som tillkommer gäldenären med anledning av
person

skada, frihetsberövande, falskt åtal, ärekränkning eller annat sådant, får ej

utmätas medan skadeståndet innestår hos den som skall utge det. Har

skadeståndet bestämts att utgå såsom livränta, gäller det sagda rätten till

livräntan.

s. 916 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilagal 916

Sedan skadeståndet har betalats ut
får vad som hålls avskilt ej utmätas, om skadeståndet skulle tUlgodose
försörjningsbehov som aUtjämt kvarstår eller, i annat fall, mindre än två år
förflutit från att medlen betalades ut.

8
8 Rätt till
pension eller till annan livränta än som avses i 7 8 får ej utmätas i den mån
rättigheten behövs för gäldenärens försörjning och fullgörande av
underhållsskyldighet som åvilar honom. Detta gäller dock ej, om gäldenären vid
förvärv av rättigheten har åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer.

9
§ När rätt till
litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant ej får utmätas, får ej
heller rätt till vederlag för utnyttjande av rättigheten utmätas innan denna
har utnyttjats så som förutsätts för att vederlag skall utgå och vederlaget kan
beräknas.

10 8 Beträffande utmätning av aivlöning eller därmed
jämställd ersättning

eller belopp vilka utgår som pension elier livränta meddelas föreskrifter i

8 kap.

Om förbud mot utmätning i vissa
andra fall gäller särskilda bestämmelser.

118 Medel som ej får utmätas medan de innestår hos annan
får ej heller sedan de utbetalats utmätas förrän nästa dag.

Pantsatt egendom m.m.

12 8 Bestämmelserna i 19 §8 hindrar ej, att utmätning
äger rum för

fordran som ar förenad med pant- eller retentionsrätt i egendomen.

Nämnda bestämmelser hindrar ej
heller utmätning av egendom som har belagts med kvarstad för fordran, i den mån
utmätning är tillåten enligt 17 kap. 9 8.

Förfarandet vid prövningen

13
8 Gäldenären
skall lämna de uppgifter som är tillgängliga för honom och som behövs för
kronofogdemyndighetens prövning av vad som bör undantagas från utmätning.
Myndigheten skall förfara efter vad som är känt eller kan utrönas utan omgång.

14
8 Anvisar
gäldenären viss egendom till utmätning, hindrar bestämmelserna i I11 88 ej
alt egendomen utmäts, om den kan överlåtas och utmätning ej uppenbart strider
rnot vad som är påkallat av hänsyn till gäldenärens eller hans familjs behov.

s. 917 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 1 917

7 KAP.

Säkerställande av utmätning

Åtgärder beträffande lös egendom

1 8 Utmätning av lös egendom skall omedelbart säkerställas
genom

åtgärder som föreskrivs nedan.

1 fall som avses i 5 kap. 15 8
skall dock åtgärd för säkerställande av utmätningen ej utan särskilt yrkande
vidtagas innan försäljning begärts.

Utöver vad som sägs nedan skall
kronofogdemyndigheten vidtaga de åtgärder som behövs i varje särskilt fall.

2 8 Pengar samt löpande skuldebrev och annat bevis vars
företeende

utgör villkor för fordrans utkrävande eller rättighets utövning skall lagas i

förvar.

Detsamma gäller, om pantbrev i
skepp eller fast egendom eller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller
reservdelar till luftfartyg utmäts hos den intecknade egendomens ägare.

Anträffas ej bevis som nämns i
första eller andra stycket, utgör det icke hinder mot utmätning, om det kan
antagas att beviset undanhålls eller förkommit. 1 sådant fall skall
sekundogäldenär eller annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin
förpliktelse tiU annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten
anvisar.

3 8 Utmäts annan fordran eller rättighet än som avses i 2
8, skall

sekundogäldenär eller annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin

förpliktelse till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndig

heten anvisar.

Vid utmätning av rättighet som
avses i 7 kap. jordabalken eller av byggnad på ofri grund skall fastighetens
ägare underrättas. Om utmätning av bostadsrätt underrättas
bostadsrättsföreningen.

4 8 Annan lös egendom än som avses i 2 och 3 88 skall
lagas i förvar eller

utmärkas som ulmätt och, om det är lämpligt, förseglas.

Kronofogdemyndigheten bestämmer i
vad mån egendom som ej tages i förvar eller förseglas får nyttjas.

5
8 Bestämmelsen
i 4 8 första stycket hindrar ej utmätning av här i riket registrerat skepp
eller luftfartyg som ej är tillgängligt.

6
8 Pantbrev
eller inteckningshandling, som gäller i utmätt skepp eller luftfartyg eller i
utmätta reservdelar till luftfartyg och ej har belånats, skall på anmodan
överlämnas lill kronofogdemyndigheten och får därefter ej pantförskrivas ulan
myndighetens tillstånd.

7
8
Äganderättsförbehåll hindrar ej att egendomen tages i förvar, utmärks eller
förseglas, om förvärvarens rätt utmäts.

Överlålaren skall underrättas om utmätningen.

8 § Även egendom som är i iredje mans besittning får tagas
i förvar,

utmärkas och förseglas, när sådan åtgärd föreskrivs i 26 88. Tages

s. 918 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 918

egendomen ej i förvar, skaU förbud meddelas innehavaren
att utan kronofogdemyndighetens tUlstånd utge egendomen eller vidtaga annan
åtgärd därmed tiU skada för sökanden.

Om tredje man har pant- eller
retentionsrätt till egendom som tages i förvar, innehar kronofogdemyndigheten
egendomen för hans räkning.

9 § Även andra handlingar än som nämnts ovan får tagas i
förvar, om de

visar gäldenärens rätt tUl utmätt egendom eller behövs vid nyttjande av

egendomen. 8 § har motsvarande tiUämpning.

10 § Kronofogdemyndigheten skall förteckna utmätt
lös egendom och

uppskatta dess värde. Vid behov får sakkunnig person anlitas för

värderingen.

Även handlingar som tages i förvar skall förtecknas.
Myndigheten får försäkra utmätt lös egendom.

11 8 Utmäts egendom som redan är utmätt för annan
fordran eller belagd

med kvarstad, anpassas förfarandet därefter.

Provisorisk åtgärd

12 § Kan utmätning av viss lös egendom ej
verkställas genast, får kro

nofogdemyndigheten likväl vid behov taga egendomen i förvar eller vid

taga annan åtgärd som anges i 110 §8.

När sådan åtgärd vidtagits, har 5 kap. 27 8 motsvarande
tillämpning.

Åtgärden får ej upprätthållas
längre än som är nödvändigt. Har utmätning ej följt inom två veckor, skall
åtgärden hävas. Är tvist om sökandens fordran anhängig vid domstol, kan dock
denna förordna att åtgärden skall bestå tills vidare,

Å Igärder beträffande fast egendom

13
§ Om åtgärder
beträffande utmätt fast egendom och om dess nyttjande finns föreskrifter i 13
kap. 310 8S.

14
§ I fall som
avses i 5 kap. 23 8 skall iredje mannen underrättas och förbud meddelas honom
att till annan än kronofogdemyndigheten eller den myndigheten anvisar betala
eller återbetala köpeskilling eller utge annat som på grund av avtalet kan
tUlkomma gäldenären.

15
8 Kronofogdemyndigheten
får försäkra utmätt fast egendom.

Anmälan till register

16 § Angående anmälan för anteckning i register
finns särskUda be

stämmelser.

s. 919 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 919

8 KAP.

Utmätning av avlöning m. m.

Inledande bestämtnelser

1 8 I fräga om utmätning av avlöning eller belopp vilka
utgår som pension

eller livränta gäller de särskilda bestämmelser som meddelas nedan.

Med avlöning jämställs annan
ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning är jämförlig med
en arbetstagares.

Bestämmelserna i delta kapitel är
ej tillämpliga när gäldenären är dödsbo eller annan juridisk person.

A vlöning

2 8 Avlöning som innestår hos arbetsgivaren får ej utan
gäldenärens

medgivande i ärendet tagas i anspråk, om det med skäl kan antagas alt

gäldenären gjort vad han förmått föratt betala skulden.

Första stycket gäller dock ej i
fråga om ackordslön, provision eller annan ersättning som innestår för längre
tid än en månad.

Ersättning som utgår i stället för
semester och innestår hos arbetsgivaren fär ej i något fall utmätas utan
gäldenärens medgivande i ärendet.' Detta gäller även semestermedel som av
arbetsgivaren har betalats till särskild kassa och innestår hos denna.

3 8 När hinder ej möter enligt 2 8, får förordnande om
utmätning med

delas beträffande avlöning som förfaller under viss i förordnandet angiven

tid eller beträffande viss avlöningspost.

Förordnandet får endast omfatta
belopp som uppenbart överstiger vad som åtgår för gäldenärens och hans familjs
försörjning samt till fullgörande av underhållsskyldighet som i övrigt åvilar
honom. Om förordnandet avser ersättning som nämns i 2 8 andra stycket, skall
särskild hänsyn tagas till detta förhållande.

Skatteavdrag har företräde framför
utmätning. Om förhållandet mellan införsel och utmätning finns bestämmelser i 4
kap. 17 8.

4 8 Utan gäldenärens medgivande i ärendet får utmätning ej
under ett och

samma kalenderår tillämpas sammanlagt längre tid än tre månader eller,

om fordringens art ger särskild anledning till det, sex månader. Utmätning

får ej heller under två kalenderår efler varandra ske så att avlöningen

kommer att i en följd eller utan större uppehåll tagas i anspråk under längre

tid än som nyss sagts. Del bör om möjligt undvikas, att avlöningen tages

i anspråk under gäldenärens semester eller i omedelbar anknytning till

denna. Gäldenären kan återkalla sitt medgivande när utmätning har till-

lämpats sex månader eller förhållandena ändrats väsentligt.

Bestämmelserna i första stycket är
ej tillämpliga i fall som avses i 2 8 andra stycket. Meddelas i annat fall
förordnande om utmätning beträffande viss avlöningspost, skall det vid
tillämpning av första stycket anses gälla den lid på vilken den posten belöper.

5 8 1 ärende om utmätning av avlöning har bestämmelserna
om införsel i

s. 920 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga I 920

4 kap. 9, 11 13, 19, 20 och 22 88 motsvarande
tillämpning.

6
8 Utmätningen
skall vid tillämpning av förmånsrättslagen (1970:979) anses verkställd när det
belopp som skall innehållas har förfallit till betalning.

7
8 Sedan
avlöning har betalats ut gäller om utmätning av medlen vad som sägs i 6 kap.

8
8 Samtidigt som
avlöning utmäts i den ordning som sägs här ovan får även annan tillgång utmätas
till säkerhet för sökandens fordran. Med vidare åtgärd i den delen får anstå
under högst ett år i avvaktan att avlöning innehålls till betalning av
fordringen.

9
8 Försätts
gäldenären i konkurs, får förordnande om utmätning ej tilllämpas beträffande
avlöning som förfaller under konkursen.

Pension eller Uvränta

10 8 Bestämmelserna i 29 88 gäller i tillämpliga delar
även beträffande

utmätning av belopp vilka utgår som pension eller livränta. Om beloppen

förfaller med längre mellanrum än en månad, skall vid tillämpning av 4 8

iakttagas att utmätning ej får ske i vidare mån än om de förfalfit

månadsvis.

118 Har enligt 10 8 förordnande om utmätning för viss
fordran meddelats beträffande belopp vilka utgår som pension eller livränta och
blir därefter rättigheten som sådan utmätt för annan fordran, skall den senare
utmätningen anses ha skett även för obetald del av den förra fordringen.

Påföljd

12 8 Vad som i 4 kap. 28 8 föreskrivs om påföljd när
beslut om införsel ej iakttages har motsvarande tillämpning i fråga om
utmätning enligt detta kapitel.

9 KAP.

Vissa gemensamma bestämme Iser om exekutiv försäljning
m.m.

Allmänna föreskrifter

1 § Utmätt egendom säljs genom kronofogdemyndighetens
försorg enligt vad som sägs nedan och i 1013 kap.

I 10 kap. finns föreskrifter om
indrivning av utmätt fordran och åtgärder beträffande ulmätt pantbrev eller
annan inteckningshandling.

Bestämmelser om försäljning av
utmätt egendom gäller i tillämpliga delar även när egendom skall säljas
exekutivt under konkurs.

s. 921 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 921

2
8 Visar
sökanden att hans fordran är förenad med bättre förmånsrätt än som följer av
utmätningen, kan han begära att försäljningsvillkoren bestäms med hänsyn till
förstnämnda förmånsrätt. Såvitt angår egendom för vilken enligt 11 13 kap.
skyddsbelopp skall bestämmas gäller om sådan begäran vad som
föreskrivsomutövningav borgenärs anslutningsrätt.

3
§ När utmätning
har skett på grund av dom som avses i 3 kap. 7 § tredje stycket, får egendomen
ej säljas utan gäldenärens samtycke, om domen ej äger laga kraft eller får
verkställas som om den vunnit laga kraft. Motsvarande gäller, om utmätning har
skett på grund av betalningsföreläggande och gäldenären sökt återvinning.

Lös egendom som har betydande värde
eller fast egendom får ej heller i annat fall säljas utan gäldenärens samtycke,
om ej exekutionstiteln äger laga kraft eller får verkställas som om den vunnii
laga kraft.

Lös egendom som hastigt faller i
värde eller kräver alltför kostsam vård bör utan hinder av första eller andra
stycket säljas så snart som möjligt.

4 § Har tredje man eller sökanden enligt 5 kap. 19,20,24
eller 26 8 förelagts

att väcka talan och är tvisten av väsentiig betydelse, får den utmätta

egendomen ej utan tredje mannens samtycke säljas innan tvisten blivit

slutligt avgjord eller, om föreläggandet givits tredje mannen, tiden för

väckande av talan utgått. Egendom som avses i 3 8 tredje stycket ovan får

dock säljas utan tredje mannens samtycke. Rör tvisten utmätt pantbrev eller

annan inteckningshandling, gäller 10 kap. 1517 88-

Pågår i annat fall rättegång om
utmätt egendom, får kronofogdemyndigheten ge del anstånd som är påkallat av
omständigheterna.

5 8 1 övrigt gäller att försäljning av utmätt egendom
skall ske utan onödigt

dröjsmål. I II
13 kap. finns
särskilda lidsfrister beträffande sådan

egendom som avses där.

Kronofogdemyndigheten får bevilja
anstånd på begäran av utmätningssökanden eller gäldenären. På begäran av
gäldenären fär dock anstånd beviljas endast om utmätningssökanden medger del
eller särskilda skäl föreligger.

6 § När utmätning skett hos dödsbo, får egendomen ej utan
dödsboets

samtycke säljas innan en månad förflutit från alt bouppteckning förrät

tades eller tiden därför gick ut eller, om boet förvaltas av boutrednings

man, innan uppgörelse sketl med borgenärerna.

Försäljning fär dock ske, om
sökanden har särskild förmånsrätt i egendomen på annan grund än utmätningen
eller om det föreligger sådant skäl till försäljning som nämns i 3 8 tredje
stycket.

När andel i dödsbo har utmätts, bör
skifte avvaktas, om det ej medför oskäligt dröjsmål.

7 8 1 fråga om fast egendom anges särskilda hinder mot
försäljning i 13

kap.

Andel i egendom

8 8 Om andel i viss lös eller fast egendom har utmätts,
kan kronofogde

myndigheten på yrkande av sökanden, gäldenären eller annan delägare

21 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 8. Del 2

s. 922 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 922

förordna att hela egendomen skall säljas. Yrkande som
någon av nämnda sakägare framställer skall delges de övriga med föreläggande
att inkomma med yttrande inom viss tid. I fråga om hinder mol försäljningen har
6 och

7 §8 lagen (1904:48 s. I) om samjiganderätt motsvarande tillämpning.

Första stycket får ej utan synnerliga skäl tillämpas i fråga om egendom

som ingår
i enkelt bolag eller parirederi.

Bestämmelserna i första och andra
styckena gäller ej andel i fordran, om andelen med fördel kan indrivas för sig.
1 annat fall har bestämmelserna motsvarande tillämpning i fråga om såväl
indrivning som försäljning av fordringen.

9 8 Bifalles yrkande om försäljning som avses i 8 8, anses
hela egendo

men utmätt. Försäljning får ej äga rum innan beslutet har vunnit laga kraft.

Framställs ej yrkande som avses i 8
8 eller vinner sådant yrkande ej bifall, skall den utmätta andelen bjudas ul
lill försäljning i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt
rättighet eller, i fråga om andel i fordran, drivas in när det kan ske. Detsamma
gäller, om yrkande som avses i

8 8 har
bifallils men försäljning av hela egendomen ej kommer till stånd.

Tredje mans rätt till betalning

10 8 Den som har sjöpanlrätt i annat fartyg än registrerat
skepp eller i

gods i fartyg eller har luftpanträtl i luftfartyg som ej är registrerat eller i

gods i luftfartyg skall för att få betalning anmäla sin fordran innan egen

domen säljs eller, om försäljning sker under hand, senast när fördelning

skall äga rum.

Om sådan borgenärs rält lill
betalning ur egendomen är ostridig eller styrks, kan han även begära att denna
säljs för fordringen. Har sådan begäran framställts, får förfarandet ej
nedläggas därför alt frågan om försäljning för utmätningssökandens fordran
förfaller.

11
8 Borgenär som
innehar utmätt egendom med pant-eller retentionsrätt är skyldig alt taga
betalning i förtid i den ordning som anges i 14 kap. men är icke pliktig alt
avstå från sin rätt ulan att hans fordran blir betald, om ej försäljning sker
för fordran med lika eller bättre rätt.

12
8 Den som har förmånsrätt
enligt 5 8 förmånsrättslagen (1970:979) och anmäler sin fordran enligt vad som
anges i 10 8 ovan har rätt att få betalning, om det ej är obehövligt för att
trygga honom eller dem som har sämre förmånsrätt i egendomen enligt förstnämnda
lagrum.

Vid prövningen skall hänsyn tagas
även till säkerhet som borgenären på annan grund har i gäldenären tillhörig
egendom.

13 8 För konkursbos kostnader, vilka enligt 81 8
konkurslagen (1921:225)

får uttagas ur egendom som säljs exekutivt under konkurs, utgår betalning,

om de anmäls enligt vad som anges i 10 8 ovan.

Skall fartyg eller luftfartyg som
ej är infört i skepps- eller luftfartygs-registret eller gods i fartyg eller i
luftfartyg säljas exekutivt under konkurs, äger även borgenär som för sin
fordran har förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 8 förmånsrättslagen (1970:979)
rätt att erhåUa betalning, om fordringen anmäls i nämnd ordning.

s. 923 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 923

14
8 Om rätt lill
betalning när registrerat skepp, registrerat luftfartyg, inlecknade reservdelar
till luftfartyg eller fast egendom utmätts finns särskilda bestämmelser i 11
13 kap.

15
8 Angående rätt
till betalning ur överskott när fordran eller kostnad ej anmälts i tid finns
bestämmelse i 14 kap. 8 8 andra stycket.

Insättning av influtna medel

16 8 Medel som influtit i ulmätningsärende skall utan
dröjsmål insättas i

bank mol ränta. Finns anledning antaga alt utbetalning kommer att ske

inom två veckor från alt medlen influtit, behöver dock insättning i bank ej

ske.

Avbrytande av verkställigheten

17 8 Verkställigheten skall avbrytas, om influtna medel
förslår att täcka

sökandens fordran och fordringar med lika eller bättre rätt till betalning ur

medlen samt kostnad som skall ullagas i ärendet.

Undantag från första stycket kan
följa av 10 8 andra stycket ovan, 11 kap. 5 8, 12 kap. 1 och 2 88 samt 13 kap.
13 8.

Handräckning efter försäljning

18 8 När utmätt egendom sålts, har köparen rätt att vid
behov få hand

räckning enligl 17 kap. 17 8 för att komma i besittning av vad han

förvärvat.

10 KAP.

Försäljning av lös egendom i allmänhet och indrivning av
utmätt fordran m.m.

Försäljning

1 8 Utmätt lös egendom säljs pä offentlig auktion enligl
vad som sägs

nedan, om ej annat bestäms med stöd av 8 8-

Auktion hålls av
kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anlitar.

Delta kapitel gäller ej sädan lös egendom som avses i 11
och 12 kap.

2 8 Auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt
sätt. Kan det

förutses att sammanträde behöver hållas för fördelning av köpeskillingen,

skall kungörelsen innehålla uppgift om sammanträdet.

Sökanden, gäldenären och annan känd
sakägare vars rätt beror av försäljningen skall i god tid underrättas
särskilt.

s. 924 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga I 924

3
§ I den mån
anledning föreUgger skall kronofogdemyndigheten vid auktionen lämna en
kortfattad redogörelse för vad som förekommit i ärendet och ange villkoren för
försäljningen.

4
8 Inrop får ej
godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.

Innehar Iredje man egendomen med
pant- eller retentionsrätt och är han ej enligt 9 kap. 11 8 pliktig att avstå
från pant- eller retentionsrätten utan all hans fordran blir betald, får
egendomen säljas endast om köpeskillingen förslår lill betalning av
fordringen.

Utan hinder av första och andra
styckena skall inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger del.

5 8 Köpeskillingen för inropad egendom skall betalas
genast. Kronofog

demyndigheten kan dock ge anstånd med undantag för handpenning som

myndigheten bestämmer. Egendomen skall hållas inne till dess full

betalning sker.

Om köpeskillingen eller
handpenningen ej betalas genast efter inropet, skaU egendomen ropas ut på nytt.

Har anstånd givits, blir inropet
ogiltigt, om full betalning ej sker inom föreskriven tid.

6 8 Sker ej inrop som godtages och fullföljs, skall nytt
försäljningsförsök

göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Har två auktioner hållits utan alt
egendomen blivit såld och saknas anledning antaga att den kan säljas inom
rimlig tid, får kronofogdemyndigheten avvisa begäran om nytt
försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, har 25
88 motsvarande tillämpning. Anmälan av fordran som skett för en auktion gäller
även för senare försäljningsförsök.

Skall nytt försäljningsförsök ej
göras, skall utmätningen hävas. Detta gäller dock ej medel som influtit eller
inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

7 § När ny auktion hålls sedan inrop har blivit ogiltigt
enligt 5 8 tredje

stycket, skall handpenningen tagas i anspråk för bestridande av förrätt

ningskostnadema för den förra auktionen samt för vård och förvaltning av

egendomen under tiden mellan försäljningarna. Om köpeskillingen vid den

nya auktionen understiger det bud som antagits vid den förra, skall åter

stoden av handpenningen användas för att så långt den förslår täcka

skillnaden. Vad som ej behöver tagas i anspråk härtill skall återlämnas.

Blir egendomen ej såld vid den nya auktionen, är hela handpenningen

förverkad.

Hålls ej ny auktion, skall
handpenningen användas till betalning av förrättningskostnader som blivit
onyttiga och ersättning enligt 18 kap. 15 8. Vad som ej behöver tagas i anspråk
återlämnas.

8 8 Utmätt egendom, som ej kan antagas vara föremål för
okänd sjö-eller

luftpanträtl, får säljas under hand, om det är sannolikt alt avsevärt högre

köpeskilling kan uppnås. Sökanden, gäldenären och annan känd sakägare

vars rätt beror av försäljningen skall om möjligt beredas tillfälle all yttra

sig i frägan.

s. 925 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 925

Innan egendom säljs under hand
skall anbud infordras. Lämnas ej anbud som godtages, skall auktion utsättas.

I fråga om försäljningsvillkoren tillämpas 4 och 5 88.

FuUföljs ej köpet, har 7 8
motsvarande tUlämpning. Vad som i 7 8 första stycket sägs om auktion gäller
även försäljning under hand.

Egendom som innehas under äganderättsförbehåU

9 8 Har utmätning skett av gäldenärs rätt till egendom som
han förvärvat

av Iredje man under äganderättsförbehåll och är lagen (1915:219) om

avbelalningsköp tillämplig på avtalet, får försäljning ej äga rum utan att

betalningsskyldighet som åvilar gäldenären fullgörs enligt 6 8 tredje

stycket nämnda lag, om ej gäldenären enligt avtalet är berättigad alt

överlåta sin rätt utan tredje mannens samtycke eller denne samtycker.

Har iredje mannens samtycke
inhämtats, skall den som förvärvar gäldenärens rält ensam svara för dennes skyldigheter
enligt avtalet.

Första och andra styckena har
motsvarande tillämpning i fråga om egendom som har förvärvats under
äganderättsförbehåll utan att lagen om avbetalningsköp är tillämplig. Om
gäldenärens betalningsskyldighet i avtalet bestämts på ett från avbetalningsköp
avvikande sätt, får vid försäljning tiUämpningen av 6 8 tredje stycket nämnda
lag jämkas till vad som finnes skäligt.

Indrivning av utmätt fordran

10
8 Har fordran
utmätts, skall kronofogdemyndigheten söka driva in fordringen hos sekundogäldenären
i stället för att sälja den.

11
8
Kronofogdemyndigheten skall utan dröjsmål anmoda sekundogäldenären att till
myndigheten betala sin skuld, om den är förfallen till betalning.

Myndigheten får med
sekundogäldenären avtala om förtida betalning och den nedsättning av
fordringens belopp som kan föranledas därav.

12 8 Betalar sekundogäldenären ej frivilligt, skall
kronofogdemyndighe

ten utsöka fordringen, om exekutionstitel finns.

Vad som i 5 kap. 21 8 första
stycket föreskrivs om föreläggande för sökanden att väcka talan när tvist råder
om fordrans bestånd får tillämpas även när sekundogäldenären underlåter alt
betala ulmätt fordran ehuru tvist ej råder.

13 8 Fordran som ej kan indrivas inom rimlig tid får
säljas, om det finnes

lämpligt och ej eljest hinder möter.

Åtgärder efter utmätning av pantbrev m.m.

14 8 När pantbrev i skepp eller fast egendom blivit
utmätt, får antingen

den intecknade egendomen tagas i anspråk enligt 15 8 eller pantbrevet

pantförskrivas lill sökanden enligt 16 8.

Pantbrev får ej säljas.

s. 926 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 926

15 8 Om sökanden vill alt den intecknade egendomen skall
tagas i

anspråk, skall yrkande därom framställas inom en månad från

utmätningen.

Har föreläggande givits enligt 5
kap. 21 8 andra stycket, får beslut att egendomen tages i anspråk ej meddelas
innan tvisten blivit slutligt avgjord, om ej rätten finner att hinder icke
möter.

När kronofogdemyndigheten meddelat
beslut om att den intecknade egendomen tages i anspråk, anses den utmätt.

16 8 Pantförskrivning av pantbrevet sker genom att
kronofogdemyndig

heten till sökanden utfärdar bevis att det utgör pant för dennes fordran och

överlämnar pantbrevet eller, om annan än den inlecknade egendomens

ägare innehar detta, underrättar innehavaren om pantförskrivningen. I

underrättelsen skall anges att innehavaren ej fär utlämna handlingen till

skada för sökanden. Andel i pantbrev som tillkommer delägare i intecknad

egendom får ej pantförskrivas för sig.

Bestämmelsen i 15 8 andra stycket
har motsvarande tillämpning beträffande pantförskrivning av pantbrevet.

17 8 Bestämmelserna i 1416 88 har motsvarande tillämpning
efter

utmätning av skuldebrev som är inlecknal i luftfartyg eller reservdelar till

luftfartyg.

Pantförskrivning av
inleckningshandlingen omfattar ej personligt betalningsansvar som enligt
handlingen åvilar svaranden. Är inteckningshandlingen obelånad, skall
kronofogdemyndigheten anteckna på handlingen att ansvarigheten upphört.

11 KAP.

Försäljning av registrerat skepp

Inledande bestämmelser

1 8 Utmätt skepp som är infört i skeppsregistret säljs på
offentlig auktion

enligt vad som sägs nedan.

Bestämmelserna i detta kapitel
gäller ej försäljning av andel i eller villkorlig rätt till skepp.

2 8 1 fall då skepp skall säljas exekutivt under konkurs
eller enligt 10 8

andra stycket' sjölagen (1891:35 s. 1) på begäran av ägaren räknas det som

utmätt, när begäran om försäljning inkommit till kronofogdemyndigheten

och skeppet tagits ur drift.

Tidsfrist för försäljning

3 8 Utmätt skepp bör säljas inom fyra månader från alt beslut
om

utmätning meddelades eller, i fall som avses i 5 kap. 15 8 eller 2 8 ovan,

' Hänvisningen avser SjöLförslaget i lagrädsremissen.

s. 927 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 927

begäran om försäljning inkom till kronofogdemyndigheten,
om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt 9 kap. 5 8.

Utlösnings- och anslutningsräit

4 8 Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av
skeppets för

säljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall,
innan skeppet har sålts, till kronofogdemyndigheten betala
exekulionsfordringen och uppkomna förrättningskostnader.

5 8 Hör skeppet till konkursbo, kan förvaltaren, om arvode
eller annan

kostnad för skeppets förvaltning under konkursen skall utgå ur skeppet,

begära att skeppet säljs för den fordringen.

Borgenär, vars fordran är förenad
med sjöpanlrätt eller panträtt pä grund av inteckning, retentionsrätt eller
förmånsrätt enligl 10, 11 eller 12 S förmånsrättslagen (1970:979), kan begära
alt skepp som hör lill konkursbo säljs för hans fordran, om hans rätt lill
betalning ur skeppet är oslridig eller styrks. Om borgenär vars fordran är
förenad med sjöpanträtt har framställt sådan begäran, får förfarandet ej
nedläggas därför att frågan om försäljning för konkursboets eller annan
borgenärs räkning förfaller.

Borgenär, vars fordran är förenad
med sjöpanträtt i utmätt skepp som ej hör lill konkursbo, har samma befogenhet
som enligl andra stycket. Begagnar han sig därav, får förfarandet ej nedläggas
därför att frågan om försäljning för exekulionsfordringen förfaller.

Bestämmelserna i 4 8 har
motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa konkursbo eller borgenär som
begärt att skeppet säljs för fordran som anges ovan.'

Åtgärder före auktion

6 8 Auktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt.
Kungörelsen

skall innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Innehavare av fordran som bör
iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas alt anmäla sin rätt lill
kronofogdemyndigheten senast vid auktionen.

7
8 Minst trettio
dagar före auktionen skall underrättelser om försäljningen sändas till
sökanden och ägaren samt lill kända borgenärer som har sjöpanlrätt, panträtt på
grund av inteckning eller retentionsrätt. Blir sådan borgenär känd senare,
skall underrättelse genast sändas till honom. Har registermyndigheten uppgift
om adress, skall den användas. Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt
sändas med flygpost.

8
6 Har auktionen
ej blivit utlyst så som angivits i 6 och 7 88, skall den inställas och ny tid
utsättas, om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt.

Förhandling och sakägarförteckning

9 8 Vid början av auktionen skall kronofogdemyndigheten
lämna en

kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna

' Ang. alternativ text se s. 370.

s. 928 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 928

åtgärder. Innehavare av fordran som bör iakttagas vid
auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran anmälts hos
kronofogdemyndigheten före auktionen, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas
tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för
försäljningen.

När förhandlingen har avslutats, upprättas
sakägarförteckning.

10 8 1 sakägarförteckningen upptages, förutom
exekutionsfordringen,

fordran för vilken skeppet svarar på grund av sjöpanlrätt, panträtt på

grund av inteckning eller retentionsrätt samt förrättningskostnader.

Om skeppet hör lill konkursbo,
upptages även arvode och annan kostnad för skeppels förvaltning under
konkursen. Är skeppet därjämte utmätt, upptages fordran som skall utgå med
förmånsrätt enligl 10, 11 eller 12 8 förmånsrättslagen (1970:979).

Med fordran som är förenad med
panträtt på grund av inteckning avses även fordran för vilken skepp tagits i
anspråk enligt 10 kap. 15 8 samt rätt till betalning pä grund av ägarhypotek.

11 8 Fordringarna upptages efler det företräde som gäller
enligt lag.

Ränta och annan biförpliktelse upptages före fordringens kapitalbelopp, om

ej borgenären yrkar annat.

Förrättningskostnaderna upptages närmast före
exekulionsfordringen.

Fordran upplages i förteckningen
även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är panträtt för fordran
beroende av ait sökt inteckning beviljas, upplages fordringen med det företräde
som tillkommer den om inteckningen beviljas.

När försäljning begärts av
förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt, om ej
annat följer av 5 S.

12 8 Fordran upplages med del belopp lill vilket den
beräknas uppgå den

dag då fördelningssammanträde skall äga rum. Beträffande fordran med

sjöpanträtt skall iakttagas vad som föreskrivs i 249 8 andra stycket andra

punkten' sjölagen (1891:35 s. I). Panträtt
på grund av inteckning får ej

åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 264 8' sjölagen.

Understiger fordringen pantbrevets belopp, upplages återstoden som

ägarhypotek.

Om i skeppet gäller pantbrev .som
ej innehaves av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet
ej blivit anmäld, upptages pantbrevets belopp och ett lill tio procent av delta
belopp beräknat tillägg.

Ägarhypotek upptages utan tillägg enligt 264 8' sjölagen.

13 8 I övrigt anges i sakägarförteckningen

1.
sammanlagda
beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen och
förrättningskostnaderna (skyddsbeloppet) samt vilka fordringar som är skyddade,

2.
del lägsta bud
som måsle avges för all skeppet enligl 14 8 skall få säljas,

3.
betalningsvillkoren.

' Hänvisningen avser SjöLförslaget i lagrådsremissen.

s. 929 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 1 929

ViUkor för försäljning

14
8 Vid försäljningen
skall skyddsbeloppel läckas av köpeskillingen för skeppet och andra medel som
finns alt tillgå.

15
8
Köpeskillingen skall betalas kontant. Efter medgivande av borgenär vars fordran
enligt sakägarförteckningen är förenad med panträtt på grund av inteckning får
dock vad som faller inom köpeskillingen och pantbrevels belopp innestå i
avräkning på köpeskillingen, om del ej är fråga om sådan fordran som avses i 11
8 tredje stycket.

1 sakägarförteckningen skall anmärkas, om fordran ej får
innestå.

16 8 Den som ropar in skeppet är skyldig all efter
inropet lämna hand

penning som motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än

de förrättningskostnader som skall utgå ur skeppet.

Handpenningen skall betalas
kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får
godtagas även fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning i
skeppet, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande.

Staten, kommun, landstingskommun
och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 22
8 ersättningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta
köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligl 6 8
kungjorts för köpeskillingens fördelning.

När köpeskillingen till fullo betalats,
får köparen komma i besittning av skeppet.

Köparen blir personligen
belalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse har avräknats på
köpeskillingen och den förra ägaren blir fri från ansvar härför.

17 8 På begäran av de sakägare vilkas rält beror
därav kan försäljningen,

såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående

kontanta köpeskillingen samt köparens rätt alt komma i besittning av

skeppet, ske på andra villkor än som anges i detta kapitel. Skyddsbeloppet får

höjas även om borgenär som ej själv begärt försäljning motsätter sig det.

Auktionen

18
8 Innan skeppet
ropas ut skall redogörelse lämnas för innehåUet i sakägarförteckningen.
Upplysning skall lämnas om att skeppet ropas ut med förbehåll att inrop skall
prövas enligt 19 8.

19
§ Innan inrop
godtages skall kronofogdemyndigheten pröva, om det i 14 8 angivna villkoret för
försäljning är uppfyllt. Även om delta är förhåUandet får inropet ej godtagas,
om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.

Utan hinder av första stycket skall
inrop godtagas, om samfiiga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge att
inrop godtages fastän förrättningskostnaderna ej blivit läckta.

Inrop får icke mot sökandens
bestridande godtagas, om exekutionsfordringen ej täcks.

s. 930 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 930

20 § Sedan inrop godtagits skall inroparen omedelbart
lämna föreskriven

handpenning. Kronofogdemyndigheten kan dock på begäran göra ett kort

uppehåll i handläggningen för aitt bereda inroparen tillfälle att anskaffa

handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olä

genhet. Lämnas ej handpenning, skall skeppet ropas ut på nytt.

Fullgör ej inroparen sin
betalningsskyldighet enligl 16 8 fjärde stycket, är inropet ogiltigt.

21 8 Sker ej inrop som godtages och fullföljs genom att
handpenning

lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär det inom

en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligl 20 8 andra stycket,

skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avslår därifrån.

Har två auktioner hållils utan alt
skeppet blivit sålt och saknas anledning antaga att skeppet kan säljas inom
rimlig lid, får kronofogdemyndigheten avvisa begäran om nytt
försäijningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, har
620 88 motsvarande tillämpning. Anmälan som skett för en auktion gäller även
för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej
göras, skall utmätningen hävas. Delta gäller dock ej medel som influtit eller
inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

22 8 När ny auktion hålls sedan inrop blivit ogiltigt
enligt 20 8 andra

stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för all

sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte

sex procent årlig ränta därå från utsatt dag för köpeskillingens fördelning

tiU och med den nya dagen för sådan fördelning och för att även förrätt

ningskostnad och ersättning enligt 18 kap. 15 8 med anledning av den nya

auktionen skall läckas. Detta gäller även om ändrade förhållanden inträtt.

Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas när den nya inro

paren fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir skeppet ej sålt vid den nya

auktionen, är hela handpenningen förverkad.

Hålls ej ny auktion, skall
handpenningen användas till betalning av förrättningskostnader som blivit onyttiga
och ersättning enligt 18 kap. 15 8. Vad som ej behöver tagas i anspråk
återlämnas.

23 8 Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet
enligt 16 8 fjärde

stycket även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen
överklagas får köparen komma i besittning av skeppet, om ej annat har förord
näts enligt 19 kap. 40 8 andra stycket innan han bhvit berättigad därtill. Får
han på grund av sådant förordnande ej komma i besittning av skeppet och är
hindret ej hävt inom tre månader från utsatt dag för köpeskillingens
fördelning, får han frånträda köpet och återfå vad han betalat jämte upplupen
ränta; om han gör anmälan därom hos kronofogdemyndigheten medan hindret
alltjämt består.

s. 931 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 931

12 KAP.

Försäljning av registrerat luftfartyg m. m.

1 8 Beträffande exekutiv försäljning av registrerat
luftfartyg och inteck

nade reservdelar till luftfartyg har bestämmelserna i 11 kap, motsvarande

tillämpning, om ej annat föreskrivs nedan.

1 fråga om vissa främmande
luftfartyg eller inlecknade reservdelar till sådana luftfartyg skall även
tillämpas lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års
konvention rörande internationellt erkännande av rätt tiU luftfartyg.

Bestämmelserna i detta kapitel
gäller ej försäljning av andel i eller villkorlig rätt till luftfartyg eller
reservdelar.

2 § Vad som i 11 kap. 5, 7 och 10 88 sägs om sjöpanlrätt
skall i stället gälla

luftpanträtl.

Kungörandet av auktion enligt 11
kap. 6 § skall ske minst sex veckor i förväg. Underrättelser enligl II kap. 7 5 skall sändas i
rekommenderade brev minst en månad före auktionen. Innehåller inskrivningsboken
uppgift om adress, skall den användas. Bestämmelsen i 11 kap. 8 8 är tillämplig
även beträffande dessa föreskrifter.

3 8 Vad som i II kap. 12 och 15 SS sägs om pantbrev och tillägg skall i

stället gälla intecknat skuldebrev och ränta som anges i 19 a 8 lagen

(1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg. 1 fall som avses i 11 kap.

12 8 andra stycket upplages, i stället för tio procents tillägg, ett års ränta
en

ligt det inlecknade skuldebrevet.

Om reservdelar skall säljas på
begäran av borgenär som icke har inteckning för sin fordran, får skyddsbelopp
enligt 11 kap. 13 8 1 ej i något fall bestämmas högre än lill två tredjedelar
av det värde som i ärendet har åsatts reservdelarna av sakkunniga som
kronofogdemyndigheten anlitat.

1 fall som avses i andra stycket
får ej heller den som har inteckning i reservdelarna, sedan de sålts, till
skada för borgenär som icke har inteckning göra sin rätt gällande till högre
belopp än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen minskad med
förrättningskostnadema. Därvid skall i fall som avses i 11 kap. 22 8
handpenning för reservdelarna läggas till köpeskillingen, i den mån den ej
skall tillkomma inroparen.

4 § Vid försäljning av flera luftfartyg skall varje
luftfartyg utropas för sig.

Luftfartyg som är i samma ägares hand och svarar för samma fordringar

skall dock utropas gemensamt, om ägaren eller borgenär ej begär särskild

försäljning av visst eller vissa luftfartyg. Särskild sakägarförteckning skall

upprättas för egendom som utropas för sig. Beträffande fordran för vilken

flera luftfartyg svarar skall i förteckningen anmärkas, att mindre belopp än

som anges i förteckningen kan komma alt falla på egendomen lill följd av

alt köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång lill betalning av

fordringen eller del därav.

Första stycket har motsvarande
tillämpning vid försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar.
Luftfartyg och reservdelar får dock ej utropas gemensamt, om fordran bevakats
av borgenär som ej har inteckning i reservdelarna.

s. 932 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilagal 932

Reservdelar som ej utropas
gemensamt med luftfartyg kan på begäran av ägaren eller borgenär utropas i
skilda poster, med förbehåll att försäljning av sådan post sker endast om
försäljningen med hänsyn även till de bud som avges för andra poster kan godtas
enligt 11 kap. 19 §.

5 8 Omfattar inteckning flera luftfartyg eller luftfartyg
och reservdelar, får fordringen innestå enligl II kap. 15 8 endast om all den inlecknade egendomen
blivit utmätt och säljs vid gemensamt utrop.

I stället för 11 kap. 16 8 sjätte
stycket gäller 33 8 lagen (1955:227) om inskrivning av rält lill luftfartyg.

13 KAP.

Försäljning av fast egendom

Inledande bestämmelser

1
8 Utmätt fast
egendom säljs pä offentlig auktion enligt vad som sägs nedan, om ej annat
följer av 15 eller 57 8.

2
8 Vad som i
detta kapitel sägs om fordran som är förenad med panträtt gäller även fordran
för vilken fast egendom lagils i anspråk enligl 10 kap. 15 8 samt rätt till
betalning på grund av ägarhypotek, om ej annat följer av särskilda bestämmelser
nedan.

Förberedande åtgärder

3 8 Utmätt fastighet skall beskrivas och värderas så snart
det är lämpligt

med hänsyn lill det fortsatta förfarandet. Tillbehör skall anges i beskriv

ningen och värderas för sig i den mån det är påkallat med hänsyn till deras

värde eller av annan orsak.

Om fastighet som är intecknad
gemensamt med annan fastighet skall säljas och särskilt taxeringsvärde saknas
för någon av fastigheterna, skall var och en av dem värderas.

Vid behov får sakkunnig personi anlitas för beskrivning
och värdering.

4
8 Fastighetens
ägare skall pä anmodan tillhandahålla de handlingar som visar hans äganderätt
eller tjänar lill upplysning om rättigheter som besvärar fastigheten eller om
tillbehör lill denna och uppge vilka som har fordran eller rättighet som bör
iakttagas vid egendomens försäljning. Kronofogdemyndigheten skall även på annat
sätt söka införskaffa utredning i dessa hänseenden samt om den belastning som
rättighet utgör och det vederlag som utgår.

5
8 Pantbrev som
gäller i fastigheten och ej är belånat skall på anmodan överlämnas till
kronofogdemyndigheten och får därefter ej pantförskrivas utan myndighetens
tillstånd.

s. 933 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 1 933

FörvaUning av utmätt fastighet

6 8 Ägare till utmätt faslighet får ej minska dess värde
genom att överlåta

tillbehör eller genom att annai än lill husbehov avverka skog, bedriva grus-

eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra

fastigheten. Om ej annat följer av 8 eller 9 8, får han i övrigt tillgodogöra

sig vanlig avkastning till dess fastigheten sålts och skall tillträdas av

köparen. Sådan rält föreligger dock ej i fråga om växande gröda eller

annan avkastning som förklarats ingå i försäljningen.

Ägaren får ej upplåta rättighet som
går ulöver vad som är medgivet enligt första stycket. Kronofogdemyndigheten kan
förbjuda honom att upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning.

På begäran av ägaren kan kronofogdemyndigheten
medge undantag från första eller andra stycket i den mån det kan ske ulan
intrång i utmätningssökandens rätt och i övrigt är lämpligt.

7
8 På begäran av
borgenär kan kronofogdemyndigheten vid behov taga vård om tillbehör till
fastigheten.

8
8
Arrendeavgift, hyra eller annan avkastning som förfaller lill betalning under
förfarandets gång skall, om borgenär begär det och skäl föreligger, uppbäras av
kronofogdemyndigheten eller syssloman som myndigheten förordnar.
Kronofogdemyndigheten skall i sådant fall utan dröjsmål meddela den
betalningsskyldige förbud att betala till annan än myndigheten eller
sysslomannen.

9
8 Kan del
befaras att ägaren vanvårdar fastigheten eller förfogar över den i strid mot 6
S eller att egendomen på annat sätt försämras i större mån, kan
kronofogdemyndigheten på begäran av borgenär förordna syssloman att
omhändertaga och förvalta fastigheten.

10 8 Arrendeavgift, hyra och annan avkastning som
syssloman uppbär

skall redovisas till kronofogdemyndigheten vid tidpunkt som myndigheten

bestämmer.

Tidsfrist för försäljning

11 8 Utmätt fastighet bör säljas inom fyra månader från
att beslut om

utmätning meddelades eller, i fall som avses i 5 kap. 15 8 eller 9 kap. I S

tredje stycket, begäran om försäljning inkom till kronofogdemyndigheten,

om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt 9 kap. 5 8. Anstånd får ej

utan synnerliga skäl medges utöver ett år från nämnda tidpunkt.

Utlösnings- och anslutningsrätt

12 8 Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av
fastighetens

försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall,
innan fastigheten har sålts, till kronofogdemyndigheten betala
exekulionsfordringen och uppkomna förrättningskostnader.

13 8 Hör fastigheten till konkursbo, kan borgenär som har
fordran med

panträtt eller bättre förmånsrätt i fastigheten begära att denna säljs för

s. 934 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga I 934

hans fordran, om hans rätt till betalning ur fastigheten
är ostridig eller styrks. Om borgenär vars fordran enligt lag är förenad med
särskild förmånsrätt i fastigheten har framställt sådan begäran, fär
förfarandet ej nedläggas därför alt frågan om försäljning för konkursboets
eller annan borgenärs räkning förfaller.

Borgenär, vars fordran enligl lag
är förenad med särskild förmånsrätt i utmätt fastighet som ej hör till
konkursbo, har samma befogenhet som enligl första stycket. Begagnar han sig
därav, får förfarandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning för
exekulionsfordringen förfaller.

.Vill borgenär ansluta sig enligt
första eller andra stycket, skall han anmäla det hos kronofogdemyndigheten
senast två veckor före bevakningssammanträdet .

Bestämmelserna i 12 8 har
motsvarande tillämpning i fråga orn rätt an ufiösa den som har anslutit sig
enligt första eller andra stycket.'

Försäljning a v fastighetstillbehör

14 8 Är det sannolikt att tillbehör kan med fördel säljas
för sig ulan

samtidig försäljning av fasligheten i övrigt, skall kronofogdemyndigheten

utsätta sammanträde för prövning av frågan. Till sammanträdet skall

myndigheten kalla sökanden, fastighetens ägare och envar för myndig

heten känd innehavare av panträtt i fastigheten eller av annan rättighet

som kan påverkas av försäljningen.

Blir vid sammanträdet närvarande
sakägare ense om att tillbehör bör säljas för sig, förordnar
kronofogdemyndigheten i enlighet därmed, om ej särskilda skäl föranleder annat.
Uppnäs ej enighet om särskild försäljning, får myndigheten förordna därom
'ndast om synnerliga skäl föreligger.

Råder tvist om tillbehör, har 9 1 p. 4 8 motsvarande
tillämpning.

15 8 Särskild försäljning av tillbehör sker enligl
bestämmelserna om

försäljning av utmätt lösöre.

Tillbehör som säljs för sig upphör
att höra lill fastigheten, även om det ej skils från denna.

16 8 Vad som influtit genom särskild försäljning av
tillbehör tillkommer

dem som har fordringar med rätt i fastigheten med det företräde mellan

dem som gäller enligt lag. Den som har fordran med panträtt i fasligheten

kan avstå från betalning utan att det minskar hans rätt i fastigheten i övrigt.

Innehavare av fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning får

dock ej avstå från betalning ur tillbehörsmedel under annan förutsättning

än all samtycke till avståendet lämnats av säväl ägare till övriga av

inteckningen besvärade fastigheter som innehavare av panträtt vilken

gäller i en eller flera av fastigheterna med lika rält som eller sämre rätt än

inteckningen.

Avstående som inverkar på villkoren
vid fastighetens försäljning på auktion skall ske senast vid bevakningssammanträdet
och kan därefter ej återkallas.

17 8 Om medel som har
influtit genom särskild försäljning av tillbehör

' Ang. alternativ text se s. 376.

s. 935 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga I 935

förslår att förnöja sökanden saml dem som har bättre rätt
och ej avstått från betalning, skall förfarandet avbrytas, såvida ej egendomen
är avträdd till konkurs och förvaltaren begär alt förfarandet skall fortgå.

Åtgärder före försäljning på auktion

18 8 Tid och plats för auktion på fastighet bestäms av
kronofogde

myndigheten.

Fastighetens iigare och innehavare
av nyttjanderätt lill fastigheten är skyldiga :iit lata fastigheten visas på
lämplig tid.

19
8 För
fiirhandling om försäljningen skall bevakningssammanträde hållas antingen samma
dag som auktionen eller lämplig dag före denna.

20
8 Auktionen
skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall innehålla
uppp.ifl om bevakningssammanträde och sammanträde för fiirdelning av
köpeskillingen.

Har kronofogdemyndigheten förordnat
om särskild försäljning av till-behiir. får kungörelsen ej utfärdas förrän
försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskillingen betalats eller frågan om
sådan försäljning förfallit.

21 8 Sökanden, ägaren samt kända innehavare av fordringar
och rälfig

heler som bör iakttagas vid auktionen skall i god tid särskilt underrättas om

denna.

Har anslutning enligt 13 8 ägt rum,
skall underrättelse därom ske enligt första stycket.

22 8 Har auktionen och sammanträdena ej blivit utlysta sä
som angivits i

20 och 21 S8, skall de inställas och nya lider utsättas, om bristen är

väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt.

Bevakningssammanträde

23 S Vid bevakningssammanträdel skall
kronofogdemyndigheten lämna

en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna

åtgärder. Innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid

auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran eller rättighet

anmälts hos kronofogdemyndigheten före sammanträdet, skall det

meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas
tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för
försäljningen.

Om tillbehör har sålts för sig,
behandlas särskilt hur den behållna köpeskillingen för tillbehöret skall
användas, i den mån det inverkar på villkoren för fastighetens försäljning.

Sakägarförteckning

24 8 När förhandlingen vid bevakningssammanträdel har
avslutats,

upprättas sakägarförteckning.

s. 936 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga I 936

25 8 I sakägarförteckningen upptages förutom
exekutionsfordringen

1.
fordran som
skall utgå med förmånsrätt enligt 6 8 I eller 7 S I eller 2 förmånsrättslagen
(1970:979) och som förfaller lill betalning senast den tillträdesdag som anges
i 36 8.

2.
fordran som är
förenad med panträtt i fastigheten.

3.
nyttjanderätt,
servitut eller rält lill elektrisk kraft som besvärar fasligheten, om
rättigheten är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är
tillgänglig, dock ej sådan rättighet som skall bestå oavsett fastighetens
försäljning,

4.
förrättningskostnaderna.

Om fastigheten hör lill konkursbo,
upptages även arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under
konkursen.

26 8 Fordringar och rättigheter upptages efter det
företräde som gäller

enligt lag. Ränta och annan biförpliktelse upptages före fordringens

kapitalbelopp, om ej borgeniiren yrkar annat.

Förrättningskostnadema upplages närmast före
exekutionsfordringen.

Fordran eller riitlighei upplages i
förteckningen även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är pantriitt
för fordran beroende av att sökt inteckning beviljas eller är inskrivning av
rättighet sökt men ännu ej beviljad, upptages fordringen eller rättigheten med
det företräde som tillkommer den om inteckningen eller inskrivningen beviljas.

När försäljning begärts av
förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt, om ej
anslutning skett enligl 13 S.

27 S Fordran upptages med del belopp till vilket den
beräknas uppgå på

tillträdesdagen, dock med den begränsning som kan följa av att panträtt ej

får åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3 8

jordabalken. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptages åter

stoden som ägarhypotek.

Om i fastigheten gäller pantbrev
som ej innehaves av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet ulgör
säkerhet ej blivit anmäld, upptages pantbrevets belopp och ett till tio procent
av detta belopp beräknat tillägg.

Ägarhypotek upplages utan tillägg enligt 6 kap. 3 8
jordabalken.

28
8 Rättighet
upptages utan att nägot belopp anges.

29
8 I övrigt
anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar
med bättre rält än exekulionsfordringen och förrättningskostnadema
(skyddsbeloppet) samt vilka fordringar som är skyddade,

2.
i vad mån
behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för betalning av fordringar
som upptagils i förteckningen,

3.
det lägsta bud
som måste avges för att fastigheten enligt 32 8 skall få säljas.

4.
vilka
rättigheter som enligl ;I3 8 första stycket är skyddade utan förbehåll eller
enligt 33 8 andra stycket skall förbehållas vid försäljningen,

5.
betalningsvillkoren
och tillträdesdag.

Av fordran som gäller endast i
andel i fasligheten skall vid tillämpning av första stycket 1 medräknas så
myckel som med hänsyn till andelens storlek och fordringens liige läcks, niir
övriga fordringar med bättre riitt än

s. 937 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 937

exekutionsfordringen samt förrättningskostnaderna är fullt
täckta.

Köpeskilling för tillbehör får ej
tagas i anspråk för betalning av fordran inom skyddsbeloppet i vidare mån än
som har angivits i sakägarförteckningen.

30 8 1 sakägarförteckningen skall i förekommande fall
erinras om

1.
verkan av underlåten
uppsägning av arrende- eller hyresavtal i fall som avses i 46 8 andra stycket
samt rätt till förlängt avtal eller skadestånd som enligt lag tillkommer
arrendator eller hyresgäst om han blir uppsagd med anledning av fastighetens
försäljning,

2.
rätt att bo
kvar såsom hyresgäst som enligt lag tillkommer bostadsrättshavare,

3.
rätt att bo
kvar på fastigheten som kronofogdemyndigheten enligt 36 8 iredje stycket har
medgivit ägaren.

31 8 Om försäljningen enligl 37 8 skall ske på avvikande
villkor, upprättas

sakägarförteckningen i enlighet därmed.

Villkor för försäljning på auktion

32
8 Vid
försäljningen skall skyddsbeloppet läckas av köpeskillingen för fastigheten,
behållen köpeskilling för tillbehör i den mån den enligt sakägarförteckningen
skall användas till betalning av fordringar inom skyddsbeloppet, behållen
avkastning och andra medel som finns att tillgå.

33
8 Tomträtt som
inskrivits är vid försäljningen skyddad utan särskilt förbehåll. Annan
nyttjanderätt samt servitut och rätt till elektrisk kraft är skyddade ulan
särskilt förbehåll, om rättigheten har bättre rätt än exekutionsfordringen.

1 andra fall än som avses i första
stycket skall nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft särskilt
förbehållas, om det saknas anledning antaga att de belastar fastigheten till
beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Härvid skall rätt
till betalning på grund av ägarhypotek ej anses som fordran.

Talan mot beslut varigenom
rättighet förbehållils enligt andra stycket får föras endast av den som
bestritt att förbehållet görs. Innehavare av rättighet som ej sålunda
förbehållils får icke föra talan mot beslut i denna fråga.

Rättighet som ej enligt första
stycket är skyddad ulan särskilt förbehåll och icke heller förbehållits enligt
andra stycket kan skyddas genom förbehåll vid auktionen enligt 39 8.

34 8 I avräkning på köpeskillingen för fastigheten skall
innestå kapital

beloppet av sådan fordran inom skyddsbeloppet som är förenad med

panträtt och icke enligl sakägarförteckningen skall betalas med köpeskil

ling för tillbehör. Detta gäller dock ej, om

1. fordringen är förfallen till
betalning senast på tillträdesdagen och borgenären yrkat kontant betalning,

2.
fordringen är
sädan som avses i 26 8 tredje stycket eller

3.
fordringen är
förenad med panträtt endast i andel i fastigheten,

22 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del 2

s. 938 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 938

För ägarhypotek skall, även om det
faller inom skyddsbeloppel, kontant betalning alltid erläggas.

I den mån avräkning ej skall ske
enligt första stycket skall köpeskillingen för fastigheten betalas kontant, om
ej inroparen visar att han avtalat annat med den som enligt
sakägarförteckningen är betalningsberättigad. Om det enligt förteckningen är
ovisst vem ett belopp tillkommer, får det ej avräknas.

35 8 Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter
inropet lämna

handpenning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än

som enligl 34 8 skall betalas kontant eller mindre än de förrättningskost

nader som skall utgå ur fastigheten.

Handpenningen skall betalas
kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får
godtagas även fordran som är förenad med panträtt i fastigheten, om den täcks
av köpeskillingen och kan anses betryggande.

Staten, kommun, landstingskommun och
kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i faU som avses i 43 S
ersätlningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta
köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 20 S
kungjorts för köpeskillingens fördelning.

36 8 Som tillträdesdag räknas den dag då enligt kungörelse
fördelnings

sammanträdet skall äga rum. Kronofogdemyndigheten kan dock medge

inroparen alt laga vård om fastigheten eller del därav före tillträdesdagen.

Kronofogdemyndigheten får förordna
att ogulden avkastning av fasligheten, som enligl 8 eller 9 8 skolat betalas
till myndigheten eller syssloman och som har förfallit under tiden till och med
den dag köparen tillträtt fastigheten, skall tillkomma denne. Om sådan
avkastning i annat fall betalas till köparen, skall denne redovisa därför lill
myndigheten.

Har förra ägaren ej annan bostad,
kan kronofogdemyndigheten tillåta honom att bo kvar på fastigheten högst tre
månader efter tillträdesdagen.

37 8 På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan
försäljningen,

såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående

kontanta köpeskillingen samt tiden för tillträde, ske på andra villkor än

som anges i detta kapitel. Skyddsbeloppet får höjas även om borgenär som

ej själv begärt försäljning motsätter sig del.

Begäran som avses i första stycket
skall framställas senast vid bevakningssammanträdet.

Auktion på fastighet

38 8 Vid auktionen skall, i den mån del är påkallat med
hänsyn till värdet

av fastighetens tillbehör eller av annan orsak, anges vilken egendom som

skall följa fastigheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör

ej skall följa den. Vad sålunda angivits är avgörande för vad försäljningen

omfattar i den delen. I övrigt ingår i försäljningen vad som enligt lag utgör

tillbehör lill fasligheten. Råder tvist om tillbehör, skall del anmälas.

Redogörelse skall lämnas för
innehållet i sakägarförteckningen. Upplysning skall lämnas om att fastigheten
ropas ut med förbehåll att inrop skall prövas enligt 40 8.

s. 939 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 939

39 8 Om sakägarförteckningen upptager rättighet som ej
enligl 33 8 första

stycket iir skyddad utan särskilt förbehåll och ej heller har förbehållits

enligt 33 8 andra stycket, skall fastigheten först utropas utan förbehåll om

rättighetens beständ och därefter med sådant förbehåll. Uppnås vid del

senare utropet bud som täcker fordringar med bättre rält än rättigheten

eller som. utan att täcka dem. är lika högt som eller högre än budet vid det

föregående utropet, har budet vid det senare utropet företräde. Alt ägar

hypotek icke täcks utgör ej hinder mot all bud med förbehåll för rättig

heten godtages.

Upptager sakägarförteckningen två
eller flera sådana rättigheter som avses i första stycket, skall fasligheten
först utropas utan förbehåll för någon av rättigheterna och därefter med
förbehåll först endast för den rättighet som har bästa rätt och efter hand för
ökat antal rättigheter enligt deras inbördes ordning. Bud som skyddar flera
rättigheter än annat bud har företräde framför detta, om det ej leder till
sämre täckning av fordran som har bättre rätt än någon av rättigheterna.

När bud med förbehåll för rättighet
ej täcker fordringar med bättre rätt. kan rättighetshavaren skydda sin
rättighet genom att betala skillnaden mellan det budet och bud ulan förbehåll
för rättigheten eller så stor del av skillnaden som behövs för att läcka
fordringar med bättre rätt.

Om rättighetshavare i fall som
avses i andra stycket är villig att betala enligl vad som sagts i tredje
stycket men det sålunda erbjudna beloppet, till följd av att flera tillskott
behövs, ej ensamt eller i förening med annat tillskotl som bjuds är
tillräckligt för att hans rättighet skall skyddas, skall fastigheten utropas
med förbehåll för rättigheten och den eller de rättigheter som är skyddade
genom tidigare hud och annat tillskott som bjuds.

Om borgenär vars fordran ej blivit
täckt genom visst bud godtager budet, skall fordringen vid tillämpning av
första fjärde styckena anses täckt.

Om rättighetshavare i stället för
att betala ställer säkerhet, skall del gälla.

40 § Innan inrop godtages skall kronofogdemyndigheten
pröva, om det i

32 8 angivna villkoret för försäljning är uppfyllt. Även om detta är för

hållandet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre

köpeskilling kan uppnås.

Utan hinder av första stycket skall
inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge att
inrop godtages fastän förrättningskostnaderna ej blivit täckta.

Inrop får icke mot sökandens
bestridande godtagas, om exekutionsfordringen ej läcks.

41 8 Sedan inrop godtagits skall inroparen omedelbart
lämna föreskriven

handpenning. Kronofogdemyndigheten kan dock på begäran göra ett kort

uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa

handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olä

genhet. Lämnas ej handpenning, skall fastigheten ropas ut på nytt.

I fall som avses i 39 5 skall
handpenning lämnas för varje inrop, även om fastigheten skall ropas ul på nytt.
Om inropet ej skall bestå, återlämnas handpenningen.

s. 940 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 1 940

Fullgör ej inroparen sin
betalningsskyldighet enligt 35 8 fjärde stycket, är inropet ogiltigt.

42 8 Sker ej inrop som godtages och fullföljs genom att
handpenning

lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär det inom

en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 41 8 tredje stycket,

skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Har två auktioner hållils utan att
fastigheten blivit såld och saknas anledning antaga alt fastigheten kan säljas
inom rimlig lid, får kronofogdemyndigheten avvisa begäran om nytt
försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, har
1841 88 motsvarande tillämpning. Anmälan av fordran eller rättighet som skett
för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej
göras, skall utmätningen hävas. Detta gäller dock ej medel som influtit eller
inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

43 8 När ny auktion hålls sedan inrop blivit ogiltigt
enligt 41 8 iredje

stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att

sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte

sex procent årlig ränta därå från tillträdesdagen lill och med den nya

tillträdesdagen och för att även förrättningskostnad och ersättning enligt

18 kap. i5 8 med anledning av den nya auktionen skall täckas. Detta gäller

även om fastigheten säljs med förbehåll för rättighet som ej förbehållits

vid den förra auktionen eller ändrade förhållanden inträtt. Vad som ej

behöver tagas i anspråk skall återlämnas när den nya inroparen fullgjort

sin betalningsskyldighet. Blir fastigheten ej såld vid den nya auktionen, är

hela handpenningen förverkad.

Hålls ej ny auktion, skall
handpenningen användas till betalning av förrättningskostnader som blivit
onyttiga och ersättning enligt 18 kap. 15 8. Vad som ej behöver tagas i anspråk
återlämnas.

44 8 Sedan auktion som lett lill försäljning av
fastigheten har vunnit laga

kraft och köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligl 35 8 fjärde

stycket, utfärdar kronofogdemyndigheten köpebrev.

Visar inroparen att han bjudit för
annans räkning, skall köpebrev utfärdas lill denne.

Vissa rättsföljder av auktion

45 8 Sedan fastigheten har sålts svarar den ej för fordran
som avses i 25 8

första stycket I.

Borgenär som har pantbrev kan ej
efter fastighetens försäljning mol köparen göra gällande panträtt i fastigheten
för slörre fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå
från tillträdesdagen saml framtida skadestånd och kostnad som föranleds av
fordrings-förhållandet.

Köparen blir personligen
betalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse har avräknats pä den
kontanta köpeskillingen och den förra ägaren blir fri från ansvar härför. I
fall som avses i 44 8 andra stycket blir även den som gjort inropet
betalningsskyldig.

s. 941 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 941

46 8 Köpare som fullgjort sin betalningsskyldighet enligt
35 8 fjärde

stycket får tillträda fastigheten på den dag som bestämls för köpeskil

lingens fördelning. Han svarar därefter för ägares skyldigheter i den mån

de skall fullgöras efler tillträdesdagen.

Vill köparen att i
sakägarförteckningen upptagen arrende- eller hyresrätt, som ej är skyddad
enligl 33 8 första stycket eller förbehållits enligt 33 8 andra stycket eller
vid auktionen, skall upphöra, åligger det honom att inom en månad från
tillträdesdagen säga upp avtalet. 1 annat fall gäller avtalet mot honom.
Beträffande den tidpunkt vid vilken arrende- eller hyresavtal skall upphöra med
anledning av uppsägning gäller vad som är föreskrivet i fråga om uppsägning
efler frivUlig överiålelse av fastighet.

Om rätt i vissa fall för arrendator
eller hyresgäst att begära förlängning av avtalet eller att få ersättning vid
uppsägning finns särskUda bestämmelser.

47 8 I fråga om rättighet som ej skall upphöra omedelbart
efter fastig

hetens försäljning gäller följande bestämmelser.

På arrendeavgift, hyra eller annat
vederlag för rättigheten som förfaller till betalning mer än sex månader eller,
i fråga om arrende, mer än ett år efler tillträdesdagen får rättighetshavaren
ej avräkna fordran hos den förra ägaren. 1 fråga om sådant belopp gäller ej
heller betalning som rättighetshavaren erlagt till den förra ägaren eller
annan uppgörelse med denne.

Fordran som rättighetshavare
förvärvat eller förskottsbetalning eller uppgörelse som skett efter att
fastigheten utmätts får ej åberopas mol köparen, om rättighetshavaren ägde
eller bort äga kännedom om utmätningen.

Angående rättighetshavares rätt
lill ersättning av tidigare ägare om rättigheten upphör med anledning av
fastighetens försäljning finns bestämmelser i 7 kap. 19 och 20 88 jordabalken.

Underlåter köpare att fullgöra
tidigare ägares skyldigheter mot rättighetshavare enligt 46 8 första stycket,
har 7 kap. 20 § första och tredje styckena jordabalken motsvarande tillämpning.

48 8 Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet
enligl 35 8 fjärde

stycket även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen
överklagas får köparen tillträda fastigheten på den bestämda dagen, om ej
dessförinnan annat har förordnats enligt 19 kap. 40 8 andra stycket. Får han på
grund av sådant förordnande ej tUlträda fastigheten och är hindret ej hävt inom
tre månader från den bestämda tillträdesdagen, får han frånträda köpet och
återfå vad han betalat jämte upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos
kronofogdemyndigheten medan hindret alltjämt består.

Gemensamt intecknade fastigheter

49 8 När någon av flera gemensamt intecknade fastigheter
skall säljas på

auktion, har den som har fordran med panträtt på grund av den gemen

samma inteckningen rätt alt indraga annan av de intecknade fastigheterna

i försäljningen, om den svarar för det intecknade beloppet eller del av

detta före den fastighet som skall säljas. Skall denna säljas för pant

rättshavarens fordran eller för fordran som har lika eller bättre rätt, får

s. 942 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga I 942

han även indraga fastighet som svarar för inteckningen
först efler den fastighet som skall säljas.

Yrkande om indragning skall framställas
hos kronofogdemyndigheten senast vid bevakningssammanträdel. Del skall delges
fastighetens ägare med föreläggande för honom alt inkomma med yttrande inom tid
som myndigheten bestämmer. Bevakningssammanträde och auktion skall inställas,
om det behövs för alt yrkandet skall hinna prövas. Härvid har 22 8 motsvarande
tillämpning.

Bifalles yrkandet, anses den
indragna fasligheten utmätt när beslutet meddelas. Den fär ej säljas innan
beslutet vunnit laga kraft.

50
8 Om en av
flera gemensamt inlecknade fastigheter skall säljas på auktion, skall fordran
med panträtt på grund av den gemensamma inteckningen upptagas i
sakägarförteckningen med det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande
till de andra fastigheterna. Beloppet skall betalas kontant, om ej annat
avtalas mellan köparen och den som enligt sakägarförteckningen är
betalningsberättigad.

51
8 Om samtliga
fastigheter som besväras av gemensam inteckning skall säljas på auktion och
förhållande som anges i 52 8 andra stycket ej föreligger, upprättas gemensam
sakägarförteckning för fastigheterna. Rättighet i någon av fastigheterna skall
härvid anses upplåten i dem alla. Vid auktionen utropas fastigheterna
gemensamt.

52
8 Skall flera
av gemensamt inlecknade fastigheter men ej alla säljas på auktion, gäller 5355
88.

När samtliga fasligheter som
besväras av gemensam inteckning skall säljas, gäller likaledes 5355 §8, om

1.
fastigheterna
har olika ägare,

2.
någon av
fastigheterna med stod av 49 8 indragits i försäljningen,

3.
nägon av
fastigheterna endast i andra hand svarar för gemensam inteckning,

4.
någon av
fastigheterna besväras av särskild inteckning,

5.
någon
faslighets ansvar för gemensam inteckning ej avser inteckningens hela belopp,

6.
det yrkas av
innehavare av sådan rättighet i någon av fastigheterna som ej skall beslå
oavsett om fastigheten säljs eller

7. det i annat fall yrkas av ägare eller borgenär vars
rätt kan bero därav.

Yrkande som avses i andra stycket 6 eller 7 skall framställas senast vid

bevakningssammanträdet.

53 8 Särskild sakägarförteckning skall upprättas för varje
faslighet som

skall säljas. Förteckningen upprättas som om försäljningen begärts på

grund av den bästa gemensamma inteckningen, om ej exekulionsford

ringen har bättre rält. Fordran med panträtt på grund av gemensam

inteckning upptages för varje fastighet med det belopp för vilket fastig

heten svarar i förhållande till de andra fastigheterna. Kan ansvaret komma

att vid försäljningen vidgas härutöver, skall det anmärkas. Beträffande

fastighet som svarar endast i andra hand anges om sådant ansvar kan

ifrågakomma.

När faslighet har indragils i försäljningen enligt 49 8,
skall vid beräkning

s. 943 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 BUaga I 943

av tillägg enligt 6 kap. 3 S jordabalken anses som om
fastigheten blivit utmätt samtidigt med den ursprungligen utmätta fastigheten.

54 8 Vid auktionen skall fastigheterna utropas var för
sig. Därefter skall

de utropas gemensamt, om de har samma ägare. Efterföljande gemensamt

utrop skall även eljest äga rum, om full betalning ej uppnåtts för fordran

för vilken samtliga fastigheter svarar eller fastigheternas ägare är ense om

att de skall utropas gemensamt.

Uppnås vid gemensamt utrop högre
bud än summan av buden vid de särskilda utropen, skall budet vid det gemensamma
utropet ha företräde. Den köpeskilling sorn bjudits vid det gemensamma utropet
skall fördelas på fastigheterna efter de värden som åsatts dem i ärendet.
Fastighets andel i den gemensamma köpeskillingen utgör dock minst vad som
bjudits för den fastigheten vid särskilt utrop. Har nägon av fastigheterna
utropats med tillbehör som ej ingick i det värde efter vilket dess andel i
köpeskillingen skall beräknas eller utropats ulan tillbehör som omfattades av
nämnda värde, skall den fastighetens värde vid tillämpningen av det sagda
jämkas efter vad som påkallas av nämnda förhållande. Uppgår i fråga om någon av
fastigheterna dess andel i köpeskillingen och andra tillgängliga medel ej till
skyddsbeloppet och skall därför frägan om den fastighetens försäljning
förfalla, skall de övriga fastigheterna utropas gemensamt.

Uppnås ej bud som förslår lill
betalning av någon del av exekulionsfordringen, får ej någon av fastigheterna
säljas.

Har fastighet indragils i
försäljningen med slöd av 49 8, skall den ursprungligen utmätta fastigheten
utropas först. Om därvid ej uppnås bud som förslår till betalning av någon del
av exekulionsfordringen, får fastigheten ej säljas. Blir den ej såld, skall ej
heller den indragna fastigheten säljas.

Faslighet som endast i andra hand
svarar för fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning får ej säljas
för den fordringen innan del visat sig att betalning ej kan utgä ur den
fastighet som svarar i första hand. I andra hand ansvarig fastighet får ej
heller säljas, om dess ägare eller annan sakägare betalar den brist för vilken
fastigheten skall svara eller ställer säkerhet för beloppet. Gemensamt utrop av
fastigheterna behöver ej ske annat än om särskilda skäl föreligger.

55 8 Om rättighet har förbehållils vid särskilt utrop,
skall förbehållet gälla

även vid efterföljande gemensamt utrop. Har rättigheten ej förbehållils vid

det särskilda utropet, tillämpas 39 8 även vid det gemensamma utropet.

Vid tillämpning av 40 8 skall
prövningen huruvida avsevärt högre köpeskilling kan uppnås avse den sammanlagda
köpeskillingen för samtliga fastigheter som inropats vid auktionen.

Handpenning skall lämnas efter
varje inrop, även om inropad fastighet skall utropas på nytt. Om inropet ej
skall bestå, återlämnas handpenningen.

Fordran som på grund av gemensam
inteckning är förenad med panträtt i såld fastighet betalas kontant, om ej
köparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad
avtalar annat.

s. 944 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 1 944

Fortsatt inteckningsansvar

56 8 Sådant förordnande av kronofogdemyndigheten om
fortsalt inteck

ningsansvar som avses i 6 kap. 12 8 jordabalken får meddelas på begäran

av köparen.

Har fastighet sålts i fall som
avses i 6 kap. 12 8 andra stycket andra eller tredje punkten jordabalken, får
förordnande om fortsatt inleckningsan-svar meddelas beträffande gemensam
inteckning som besvärar fastigheten endast om fastigheten i förhållande till de
andra gemensamt intecknade fastigheterna svarar för hela inteckningen och den
fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckningen har blivit täckt.
Om medel som influtit genom särskild försäljning av tillbehör utfaller på
pantbrevels belopp, får förordnande ej meddelas beträffande motsvarande del av
inteckningen.

Begäran om förordnande enligt denna
paragraf skall framställas senast vid sammanträdel för köpeskillingens
fördelning. Därvid skall pantbrevet inges, om det ej förut är tillgängligt för
kronofogdemyndigheten.

Försäljning under hand av fastighet

57 8 Utmätt faslighet får säljas under hand, om
försäljning i sådan ord

ning finnes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion och det är lill

förlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten.

Innan fastigheten utbjuds till
försäljning under hand skall ägaren och sökanden beredas tillfälle att yttra
sig.

58 8 Vid försäljning under hand skall köparen åläggas alt
svara för alla

fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade med

förmånsrätt i fastigheten och förrättningskostnaderna, i den mån ej bor

genär kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår från

förmånsrätt i fastigheten eller sökanden medger alt försäljning får ske utan

att förrättningskostnadema blir läckta. Rätt på grund av ägarhypotek

anses icke som fordran.

Fordran som är förfallen till
betalning skall betalas kontant, om ej köparen visar att han avtalat annat med
borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om ej
sökanden avstått från täckning av förrältningskostnadferna, skall vad som
behövs för sådan täckning betalas kontant.

Före försäljningen upplåten
rättighet som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. Härvid har 47 8
motsvarande tillämpning.

Köparen skall lämna handpenning
enligt vad som i 35 8 föreskrivs i fråga om inrop på auktion. Återstoden av den
kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efler alt köpehandling
upprättals. Försummas del, är köpet ogiltigt.

Blir köpet ogiltigt, har
bestämmelserna i 43 8 om handpenning motsvarande tillämpning. Vad som i 43 8
första stycket sägs om auktion gäller även försäljning under hand.

1 övrigt bestämmer kronofogdemyndigheten köpevillkoren.

59 8 Försäljningen sker genom upprättande av köpehandling
som

underskrivs av kronofogdemyndigheten och köparen.

Försäljningsvillkoren skall godkännas av ägaren.
Har försäljningen

s. 945 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 1 945

föregåtts av auktion utan alt därvid godtagbart inrop
skett, behövs dock ej godkännande, om försäljningen sker på gynnsammare
villkor.

Om ägaren ej godkänt
försäljningsvillkoren, skall han genast underrättas om skedd försäljning.

60 8 Har köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt
58 8 fjärde

stycket och försäljningen vunnit laga kraft, utfärdar kronofogdemyndig

heten köpebrev.

Överklagas försäljningen, har 48 8 motsvarande
tillämpning.

61 § Säljs ej egendomen under hand. skall den utbjudas
till försäljning på

auktion, om ej sökanden avstår därifrån.

Försäljning av villkorlig rätt tiU fastighet eller av
andel i fastighet m. m.

62
8
Bestämmelserna i 361 88 gäller i tillämpliga delar även när utmätning skett
medan gäldenärens rätt är villkorlig eller när utmätning av fast egendom icke
avsett hel faslighet. om ej annat följer av 6368 88.

63
§ Har i fall då
överlåtelse av fastighet är beroende av villkor fastigheten blivit utniält för
fordran hos överlåtaren, får försäljning icke ske förrän det visar sig om
villkoret uppfylls.

Om del av fastighet genom
överlåtelse kommit i särskild ägares hand och fasligheten blivit utmätt för
fordran hos överlåtaren innan fastighetsbildning som enligt lag utgör villkor
för överlåtelsens giltighet kommit till stånd, har första stycket motsvarande
tillämpning. Skulle det medföra betydande tidsutdräkt att avvakta huruvida
fastighetsbildningen kommer till stånd, får dock fastigheten säljas med
förbehåll för den rätt som tillkommer förvärvaren. Försäljningen omfattar då
även gäldenärens rätt mol förvärvaren. Köparen svarar för gäldenärens
skyldigheter mol förvärvaren.

64 § Har i fall då förvärv av fastighet eller del av
fastighet är beroende av

villkor egendomen blivit utmätt för fordran hos förvärvaren, skall kro

nofogdemyndigheten utbjuda gäldenärens rätt till egendomen till försälj

ning i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet.

Kommer försäljning lill stånd, svarar köparen för gäldenärens skyldig

heter mot sin fångesman. Ansökan om inteckning, som gjorts samma dag

som utmätningen eller senare, förfaller genom försäljningen, om ej kro

nofogdemyndigheten på begäran av köparen förordnar annat.

Kan utan betydande tidsutdräkt
avvaktas om det för förvärvet gällande villkoret uppfylls, kan anstånd med
försäljningen medges tills det visar sig om så blir fallet. Uppfylls villkoret,
sker försäljning i den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning
av fast egendom.

När försäljning som skett enligt
första stycket har vunnit laga kraft och köparen fullgjort sin
betalningsskyldighet, utfärdar kronofogdemyndigheten köpehandling.

65 8 Bestämmelserna i 63 och 64 88 gäller ej. om den
fordran för vilken

utmätning skett var förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten.

s. 946 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 946

66
8 Om villkoret
uppfylls i fall som avses i 63 S eller förvärvet går äter i fall som avses i 64
8 andra stycket, skall kronofogdemyndigheten driva in eller bjuda ul till
försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av utmätningen.
Härvid tillämpas den ordning som enligt 9 och 10 kap. gäller i fråga om utmätt
fordran eller rättighet.

67
8 Har endast
andel i fastighet blivit utmätt men skall enligl 9 kap. 8 8 hela fastigheten
säljas på auktion, skall av sakägarförteckningen framgå vilka fordringar och
rättigheter som belastar varje särskild andel. Skyddsbeloppet skall bestämmas
så att fordringar, som gäller i den först utmätta andelen enbart eller i nämnda
andel jämte annan andel och som har bättre rätt än exekutionsfordringen, samt
förrättningskostnadema blir fullt täckta.

Är någon av delägarna i konkurs,
fär borgenär utöva anslulningsrätt enligt 13 8 även om han har förmånsrätt
endast i andel av fastigheten.

68 8 När andel i fastighet sålts enligt 9 kap. 9 8 andra
stycket och för

säljningen har vunnit laga kraft samt köparen fullgjort sin betalnings

skyldighet, utfärdar kronofogdemyndigheten köpebrev.

14 KAP.

Redovisning och fördelning av influtna medel

Tid för redovisning m. m.

1 8 Medel som har utmätts eller efter utmätning influtit
till kronofogde

myndigheten skall redovisas enligt vad som sägs nedan.

När två eller flera sakägare finns,
fördelar kronofogdemyndigheten medlen.

2 8 Redovisning skall ske så snart som möjligt.

Medel, som har influtit innan
utmätt egendom sålts när det skall ske, behöver dock ej redovisas förrän
försäljning ägt rum eller förfarandet har avbrutits. Om det influtna beloppet i
annat fall är ringa och det kan antagas att ytterligare medel skall infiyla,
får det avvaktas.

3 8 Om annat ej föreskrivs, skall behållen avkastning av
utmätt egendom

fördelas tillsammans med köpeskillingen, när egendomen har sålts.

Detsamma gäller ersättning som har influtit med anledning av misslyckat

försök att sälja egendomen och tillskott som någon vid försäljning av

utmätt egendom har betalat för all bevara sin rält.

Medel som har influtit genom
särskild försäljning av tillbehör till fastighet skall fördelas samtidigt med
köpeskillingen för fastigheten.

4 8 När vid auktion eller försäljning under hand säkerhet
för handpenning

har ställts av köparen och köpeskillingen ej betalas senast pä bestämd dag.

s. 947 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 1 947

skall kronofogdemyndigheten taga säkerheten i anspråk, om
det behövs för betalning av vad nämnda köpare har att svara för.

Motsvarande gäller när annan sakägare
har ställt säkerhet för belopp som skall fördelas.

5 8 Vad som i detta kapitel sägs om influtna medel gäller
även ränta som

upplupit på sådana medel till och med den i 8 8 angivna fördelningsdagen.

Ränta på belopp som därefter
innestår tillkommer den som finnes berättigad till beloppet.

Fördelning

6 8 För fördelning av influtna medel hålls
fördelningssammanträde, när

del är föreskrivet eller i annat fall är oklart hur medlen skall fördelas.

Sammanträde som ej blivit utsatt i
samband med kungörande av auktion skall, om del med hänsyn till okända sakägare
eller eljest är behövligt, särskilt kungöras i god tid och på lämpligt sätt.
Sökanden, gäldenären och andra kända sakägare skall kallas till sammanträdet.

7 8 Vid sammanträdet skall kronofogdemyndigheten redogöra
för vad

som skall fördelas och för de fordringar som har anmälts eller skall beaktas

ulan anmälan.

Vad som i detta kapitel sägs om
fordran har motsvarande tillämpning beträffande kostnad som får uttagas ur
influtna medel.

8 8 De fordringar som skall beaktas upptages med de belopp
lill vilka de

uppgår på fördelningsdagen. Som fördelningsdag räknas härvid den dag till

vilken sammanträde är utsatt, även om hinder då möter alt verkställa

fördelningen. När sammanträde ej hålls, räknas den dag då kronofogde

myndighetens beslut meddelas som fördelningsdag.

Begär borgenär betalning för
fordran som ej har anmälts i tid, skall utdelning utgå av överskott, om sådant
uppkommer.

9 8 Är fordran eller därmed förenad förmånsrätt beroende
av villkor eller

tvistig eller är förmånsrätt för fordran beroende av att sökt inteckning

beviljas, skall vad som belöper på fordringen avsättas i avvaktan att

villkoret uppfyUs eller förfaller eller att tvisten eller frågan om inteckning

blir slutligt avgjord.

Borgenär vars fordran eller
förmånsrätt är ivistig skall, om tvisten ej redan är föremål för prövning,
föreläggas att inom en månad från att föreläggandet har delgivits honom väcka
talan mot sakägare som medlen skall tillkomma om borgenärens anspråk
bortfaller. Väcker borgenären ej talan i enlighet med föreläggandet, har han
förlorat sin rätt lill medlen, om ej motparten har väckt talan i saken inom den
nämnda tiden.

Kan fördelningen av tillgängliga
medel ej utan betydande olägenhet för parterna avslutas utan att tvisten blivit
avgjord, skall kronofogdemyndigheten, om det finnes ändamålsenligt, själv
pröva tvisten enligl vad som

sägs i 19 kap, 19 och 20 88.

A.

10 8 När medel avsätts enligt 9 8 första stycket, skall
anges hur det skall

förfaras med dem om fordringen helt eller delvis bortfaller.

s. 948 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 948

11
8 Om alla
berörda sakägare är ense, skall fördelningen ske i enlighet därmed.

12
8 Blir medel
tillgängliga efter att fördelning ägt rum, skall sammanträde utsättas, om det
är oklart vem som har rätt till medlen.

Särskilda bestämmelser beträffande skepp, luftfartyg m. m.
och fast egendom

13 8 När skepp, luftfartyg, intecknade reservdelar till
luftfartyg eller

fastighet har sålts på auktion enligl vad som sägs i II, 12 eller 13 kap., skall

fördelningen ske i enlighet med sakägarförteckningen, om det ej framgår

att fordran understiger vad som anges i förteckningen. Angående

begränsning av inteckningshavares rält vid försäljning av intecknade

reservdelar till luftfartyg finns föreskrift i 12 kap. 3 8 iredje stycket.

I fråga om fordran som ej har
upptagits i förteckningen gäller 8 8 andra stycket.

14
8 Har utmätt
faslighet sålts under hand, skall köpeskillingen och andra tillgängliga medel
fördelas i första hand enligl köpevillkoren och i övrigt enligt de grunder som
gäller för upprättande av sakägarförteckning.

15
8 Om
förfarandet har avbrutits utan att utmätt egendom som avses i 13 8 blivit såld,
skall influtna medel fördelas enligt vad som sägs där, om sakägarförteckning
upprättats, och i annat fall enligt de grunder som gäller för upprättande av
sådan förteckning. Annan borgenär än sökanden har dock ej rätt all ur medlen få
betalning för annat än ränta och kostnader, om hans fordran är förenad med
panträtt på grund av inteckning.

När tillbehör till fastighet har
sålts särskilt för sig, skall borgenär, som icke avstått från betalning, få
utdelning med tillämpning av 13 kap. 16 8 även om fastigheten ej säljs.

Utbetalning av medel

16 8 Medel får ej utbetalas ulan alt säkerhet ställs, om

1. utmätning sketl på grund av dom som
avses i 3 kap. 7 8 första eller tredje stycket, om ej domen äger laga kraft
eller får verkställas som om den vunnit laga kraft, eller på grund av
betalningsföreläggande, om gäldenären har sökt återvinning,

2.
utmätning sketl
hos dödsbo för fordran som ej var förenad med särskild förmånsrätt i egendomen
och den tid som anges i 9 kap. 6 8 första stycket ej har gått till ända,

3.
utmätning skett
för belopp som kronofogdemyndigheten har faslslälll enligt 16 kap, 4 8 andra
stycket eller ålagt enligt 18 kap. 1519 88 och beslutet ej har vunnii laga
kraft,

4.
rätten lill
medlen är beroende av besvär som anförts över utmätning eller utmätt egendoms
försäljning eller av talan som avses i 5 kap. 19, 20, 24,25eUer26 8,

5.
fördelning som
skett vid fördelningssammanlräde ej har vunnii laga kraft,

6.
i annat fall
tvist råder om vem som är betalningsberättigad.

s. 949 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 949

17 8 Medel som har avsatts enligt 9 8 får mol
säkerhet utbetalas till

1.
vinnande
borgenär, när tvist som föranleti att medlen avsatts har prövats av domstol,

2.
den för vilken
medlen har avsatts, om kronofogdemyndigheten finner skäl att medge utbetalning,

3.
den som medlen
skall tillkomma i andra hand, om den för vilken medlen har avsatts ej vill
lyfta dem och kronofogdemyndigheten finner skäl att medge utbetalning.

18 8 Besvär över verkställd fördelning hindrar icke
att belopp som ej

berörs av besvären betalas.

Om tvist enligt 9 8 tredje stycket
skall prövas av kronofogdemyndigheten och fördelningen uppskjuts, får belopp
som ej berörs av tvisten betalas i förskott.

19 8 När medel skall utbetalas, skall iakttagas vad
som i allmänhet gäller

om skyldighet för borgenär alt förete eller återställa fordringsbevis eller

säkerhet som lämnats för fordran.

Pantbrev i skepp eller fast
egendom, vilket utgör säkerhet för fordran på vilken betalning utfallit, skall
företes även om borgenären icke är skyldig att återstäUa pantbrevet, om ej
kronofogdemyndigheten finner skäl att medge undantag. Detsamma gäller
skuldebrev som är intecknat i annan egendom, när skyldighet att förete eller
återställa skuldebrevet ej följer redan av första stycket.

När köpare av såld egendom åberopar
alt den som enligt sakägarförteckning är berättigad till betalning har
medgivit honom avräkning på köpeskillingen, har första och andra styckena motsvarande
tillämpning vid kronofogdemyndighetens prövning av överenskommelsen.

20 8 Om borgenär för vilken utdelning har beräknats
ej inom ett år från alt

fördelningen vunnit laga kraft företer fordringsbevis eller i övrigt fullgör

vad som enligt 19 8 krävs för att han skall få lyfta medlen, får dessa mol

säkerhet betalas ut lill den som i andra hand är berättigad lill dem, om ej

särskilda skäl föranleder till annat.

Är det oklart vem medlen skall
tillkomma i andra hand, skall fördelningssammanträde hållas.

21 8 Om alla berörda sakägare medger alt belopp får
utbetalas utan

säkerhet när sådan annars krävs, skall del ske.

Kronofogdemyndigheten kan i andra
fall avstå från att kräva säkerhet för utbetalning, om det är uppenbart att den
är obehövlig.

22 8 Ändras beslut om fördelning eller utbetalning,
skall kronofogdemyn

digheten på begäran utsöka vad som skall betalas tillbaka. Motsvarande

gäller, om medel som någon fått lyfta enligt 16eUer 17 SskalltUlkommaannan

sakägare eller om borgenär fått lyfta medel enligl 20 8 och den som har bättre

rätt tiU medlen anmäler sig och fullgör vad som krävs för betalning lill honom.

s. 950 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 1 950

15 KAP.

Verkan av exekutiv försäljning m.m.

1
8 Exekutiv
försäljning som har vunnit laga kraft ger köparen samma rätt lill den sålda
egendomen som frivillig försäljning, om ej annat följer av vad som sägs nedan.

2
8 När utmätning
enligl lag ger företräde framför överlåtelse av egendomen eller upplåtelse av
särskild rätt till denna, gäller del även till förmån för den som vid exekutiv
försäljning förvärvar egendomen.

Detsamma är förhållandet, om tredje
man efter föreläggande enligl 5 kap. 19 eller 24 8 har förlorat sin rätt mot
sökanden.

3 8 När försäljning av registrerat skepp eller fast
egendom har vunnit laga

kraft och köpeskillingen erlagts, har den som på annat sätt förvärvat

egendomen från gäldenären eller någon hans företrädare förlorat sin rätt

mot köparen.

Även den som åberopar att
gäldenärens eller någon företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej
gällde mol rätta ägaren har förlorat sin rätt mot köparen, om gäldenärens
åtkomst var inskriven eller, i fråga om fast egendom, lagfart var beviljad för
honom när försäljningen ägde rum.

4 8 Om exekutivt såld egendom frångår köparen, är
gäldenären skyldig att

i den mån fordran mot honom blivit betald genom försäljningen eller han

själv fåll del av köpeskillingen ersätta köparen skada som denne lidit. Har

gäldenären förfarit vårdslöst i ärendet, är han skyldig att ersätta även

annan skada som han vållat köparen.

Borgenär är, i den mån han fått
betalning, skyldig att solidariskt med gäldenären ersätta köparen skada som
denne lidit, om borgenären ej var i god tro när han mottog betalningen.

5
8 När exekutiv
försäljning av egendom eller indrivning av utmätt fordran medför att tredje
mans rätt till egendomen går förlorad, skall vad som i 4 8 sägs om köpares rätt
lill skadestånd av gäldenären och borgenär ha motsvarande tillämpning i fråga
om skada som tredje mannen lidit,

6
8 Tredje man
vars rätt gått förlorad enligl 3 8 andra stycket har rätt till ersättning av
staten enligl de bestämmelser som gäller när sådan ersättning skall utgå med
anledning av att ägarens rätt gått förlorad genom frivillig försäljning.

Staten inträder i tredje mannens rätt enligt 5 8.

16 KAP.

Annan verkställighet

1 8 Verkställighet som avser annan förpliktelse än
betalningsskyldighet meddelas enligl vad som sägs nedan.

s. 951 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 951

2
8
Verkställighet söks hos kronofogdemyndigheten där svaranden har sitt hemvist
eller egendom som är i fråga finns eller där verkställigheten eljest med fördel
kan äga rum.

3
8 Innan
verkställigheten genomförs skall svaranden beredas tillfälle att yttra sig. Om
skälig anledning föreligger, kan svaranden åläggas att inställa sig till
förhör.

Om saken är brådskande, får
kronofogdemyndigheten genast vidtaga behövlig åtgärd. Så snart som möjligt
skall prövas om åtgärden skall bestå.

4 8 Verkställigheten sker genom all kronofogdemyndigheten
förelägger

svaranden att fullgöra vad som åligger honom eller alt myndigheten själv

vidtager behövlig åtgärd. När det finnes lämpligt, kan överlämnas åt

sökanden att efter myndighetens anvisning utföra behövlig åtgärd.

Om verkställigheten avser utgivande
av viss vara och svaranden ej efterkommer föreläggande att utge varan, får
kronofogdemyndigheten på begäran av sökanden fastställa varans värde och genast
utsöka beloppet.

Föreskrift i exekutionstiteln som
avser verkställigheten hindrar ej alt denna genomförs på annat sätt, om det
behövs.

5 8 Kronofogdemyndigheten får vid behov anskaffa
transportmedel, hyra

utrymmen för förvaring och vidtaga andra åtgärder som föranleds av

verkställigheten samt teckna försäkring.

Innan sådana åtgärder vidtages bör
parterna höras, om del kan ha betydelse för dem.

6 8 Avhysning får verkställas tidigast fjärde dagen efter
att kronofogde

myndigheten underrättat svaranden. Underrättelse behövs ej, om sva

randen saknar känt hemvist och del ej kunnat klarläggas var han uppe

håller sig.

Om anledning föreligger, får
kronofogdemyndigheten medge särskilt anstånd med avhysningen under högst en
vecka. Föreligger synnerliga skäl, får tiden för sådant anstånd utsträckas till
högst fyra veckor, om skälig ersättning betalas för hela den anståndstid som
medgivits av myndigheten och i övrigt ej vållas otillbörligt intrång i
sökandens eller annans rätt.

I fall dä mer än tre månader
förflutit från att exekutionstiteln vann laga kraft till dess ansökan om
verkställighet gjordes får kronofogdemyndigheten vid behov ge anstånd
ytterligare högsl fyra veckor, om skälig ersättning betalas även för den tiden.

7 8 Avhysning får genomföras även mol tredje man som
hindrar sökan

den i utövningen av hans rält, om det är uppenbart all tredje mannen

saknar fog för alt motsätta sig verkställighetens genomförande.

Kronofogdemyndigheten skall höra
och i god lid förbereda tredje mannen när anledning föreligger.

8
8 Om hinder mot
avhysning finns särskilda bestämmelser i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning
vid arbetskonflikter.

9
8 Handräckning
som rätten beviljat enligl 15 eller 26 kap. rättegångsbalken genomförs enligt
17 kap. i denna balk.

s. 952 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 1 952

17 KAP. Handräckning

Allmänna bestämmelser

1
8 Handräckning
får meddelas i fall som anges i detta kapitel eller när det särskilt
föreskrivs.

2
8 De
bestämmelser som i 16 kap. 2 och 3 88 meddelas i fråga om verkställighet av
annan förpliktelse än betalningsskyldighet har motsvarande tillämpning
beträffande handräckning.

3
8 Handräckning
får ej beviljas ulan att sökanden ställt säkerhet för skada som kan tillfogas
svaranden.

Säkerhet behöver dock ej ställas,
när handräckning söks enligt 17 eller 21 8 eller om sökanden i annat fall ej
förmår ställa säkerhet och har visat synnerliga skäl för sin rätt.

4 8 Är lalan väckt vid domstol, får ansökan om
handräckning som rör

målet ej upplagas av kronofogdemyndighet utan särskilda skäl.

Om handräckning enligt 15 eller 26
kap. rättegångsbalken beviljas av rätten, skall kronofogdemyndigheten på
begäran genomföra den. Härvid gäller vad som sägs nedan, om rätten ej har
meddelat särskild föreskrift.

Kvarstad för fordran

5 8 Kvarstad för fordran får beviljas, om sökanden visar
sannolika skäl

för sin rält och det skäligen kan befaras att svaranden undandrager sig att

betala sin skuld. Kvarstaden skall läggas på så mycket av svarandens

egendom att fordringen kan antagas bli täckt.

Vad somi5kap. 37,11,13,14och 1618
88,20 8 första stycket, 22 och 23 8§ samt 6 kap. föreskrivs om utmätning har
motsvarande tillämpning när fråga är om kvarstad för fordran.

Kvarstad för fordran får ej läggas
på avlöning eller annan förmån som avses i 8 kap. innan den har betalats ut och
kan utmätas.

6 8 När beslut om kvarstad för !'ordran har meddelats, får
svaranden ej

överlåta egendomen eller till skada för sökanden förfoga över den på annat

sätt, om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det

av särskUda skäl.

I fråga om verkan av kvarstaden i
övrigt och dess säkerställande har 5 kap. 27 § andra stycket och 30 § samt 7
kap. och 13 kap. 310 8§ motsvarande tillämpning.

7 8 Har kvarstad lagts på fordran, skall
kronofogdemyndigheten på

begäran av part söka hos sekundogäldenären driva in vad som är förfallet

lill betalning.

Om lös egendom, som har belagts med
kvarstad, hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård, får den på
begäran av part säljas i den ordning som gäller för ulmätt egendom, om ej
särskilda skäl föranleder annat.

s. 953 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilagal 953

8 8 Egendom som är belagd med kvarstad får ej till skada
för borgenären

beläggas med ny kvarstad för annan fordran än sådan som uppkommit innan

k vars taden beviljades. Därjämte skall iakttagas, att om annan egendom finns

alt tillgå, denna bör tagas i anspråk i första hand.

Första stycket ulgör ej hinder mol
kvarstad för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen.

9 8 Vad som i 8 8 sägs om hinder mol ny kvarstad har
motsvarande

tillämpning när utmätning söks för annan fordran.

Om med kvarstad belagd egendom
utmäts för fordran som uppkommit innan kvarstaden beviljades och ej är förenad
med särskild förmånsrätt i samma egendom, skall denna anses utmätt samtidigt
för kvarstadsborgenärens fordran.

Kvarstad tiU säkerhet för bättre räti

10 8 Kvarstad till säkerhet för bättre rätt till egendom
får beviljas, om

sökanden visar sannolika skäl för sin rätt och del skäligen kan befaras att

svaranden skaffar undan, väsentligt försämrar eller på annat sätt förfogar

över egendomen till skada för sökanden.

Bestämmelserna i 6 och 7 88 gäller
i tillämpliga delar även när kvarstad beviljats till säkerhet för bättre rält
till egendom.

Annan säkerhetsåtgärd

11
8 Om någon i
annat fall än som avses i 5 eller 10 8 visar sannolika skäl för anspråk som han
gör gällande och del skäligen kan befaras att svaranden genom att utöva viss
verksamhet eller företaga eller underlåta viss handling hindrar eller försvårar
utövningen av sökandens rält eller väsentligt förringar dess värde, får
kronofogdemyndigheten förordna om lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens
rätt.

12
8 Åtgärd enligt
11 8 kan innebära förbud för svaranden all utöva viss verksamhet eller annat
föreläggande att beakta sökandens anspråk, förordnande av syssloman eller
meddelande av föreskrift som är ägnad all på annat säti förebygga intrång i
sökandens rält.

Återgång eller hävande av säkerhetsåtgärd

13 8 Kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd som beviljats av
kronofogde

myndigheten återgår, om ej talan har inom en månad frän beslutet väckts

vid domstol eller, i fall talan skall prövas i annan ordning, enligt vad som

gäller därom.

Talan som ej skall prövas av
domstol eller annan myndighet anses väckt när prövning har påkallats hos
motparten eller förfarandet inletts i annan ordning.

14 8 Säkerhetsåtgärd skall genast hävas, om svaranden
ställer säkerhet

som tillgodoser ändamålet med åtgärden eller om det pä grund av upplysta

omständigheter finnes att åtgärden ej bort äga rum eller eljest skäl till

åtgärden ej längre föreligger.

23 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del 2

s. 954 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 BUaga I 954

15
8 Återkallas
eller förfaller talan som har väckts i saken, skall säkerhetsåtgärden också
hävas,

16
8 Är rättegång
anhängig vid domstol, skall fråga om hävande av säkerhetsåtgärd som
kronofogdemyndigheten har beviljat prövas av rätten.

I annat fall prövas frågan av kronofogdemyndigheten.

Återställande av besittning, avhysning m. m.

17
8 Har någon egenmäktigt
rubbat annans besittning eller vidtagit annan olovlig åtgärd beträffande lös
eller fast egendom eller hindrar någon på annat sätt olovligen utövningen av
rätt till viss egendom, får kronofogdemyndigheten bevUja handräckning för
återstäUande av besittning eller annan rättelse, om saken är uppenbar.

18
8 Vad som i 16
kap. 4 och 5 88 sägs om verkställighet gäller i tillämpliga delar även när
handräckning som avses i 17 8 ovan skall genomföras.

19
8 När
handräckning enligt 17 8 gäller avhysning, skaU vid dess genomförande
iakttagas vad som s.ägs i 16 kap. 6 8.

Om avhysningens genomförande rör
annan än svaranden, har 16 kap. 7 8 motsvarande tillämpning.

20 8 Om handräckning har beviljats enligt 17 8, är
svaranden oförhindrad

att väcka talan vid domstol.

Handräckning när exekutionstitel finns

21 8 Om skäl föreligger, får handräckning beviljas även om
sökanden har

exekutionstitel som ger rätt till verkställighet.

Säkerhetsåtgärd som beviljats i
sådant fall skall hävas, om sökanden underlåter alt begära verkställighet inom
skälig lid.

18 KAP.

Kostnader vid verkställighet eller handräckning

Inledande bestämmelser

1 8 I fråga om kostnaderna vid annan verkställighet än
införsel och vid handräckning gäller vad som sägs nedan.

Vad där föreskrivs om kostnaderna
vid handräckning ulgör ej hinder för rätlen att i mål om huvudsaken pröva vem
som skaU slutligt svara för kostnaderna.

Vid införsel utgår ej kostnadsersättning.

s. 955 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 955

Förrättningskostnader

2 8 För förrättningskostnader utgår ersättning till staten
enligt taxa som

Konungen utfärdar och särskild ersättning för kostnad som ej skall anses

täckt genom ersättning enligl taxan. Särskild ersättning kan jämkas av

kronofogdemyndigheten, om anledning föreligger.

1 ärenden som Konungen bestämmer utgår
ej ersättning för förrättningskostnad.

3 8 Sökanden svarar mot staten för förrättningskostnadema,
om ej annat

följer av 4, 5 eller 26 8.

1 fråga om kostnad för åtgärd som
begärts av annan än sökanden i ärendet skall den som begärt åtgärden anses som
sökande till denna. När enligt 13 kap. 49 8 fastighet har dragils in i
försäljning av gemensamt inlecknad fastighet, skall dock sökanden i ärendet
svara även för kostnad som föranleds av indragningen, om han har sämre rätt än
den som begärt indragning,

4
8 Sökanden är
ej skyldig att svara för förrättningskostnaderna i ärende om verkställighet som
avses i 4 kap. 20 8 eller 8 kap. 5 8 jämförd med 4 kap. 20 8 eller om
handräckning i fall som avses i 9 kap. 18 8.

5
8 Vid avhysning
är sökanden ej skyldig att svara för kostnad för transport från fastigheten
eller för hyra av förvaringslokal eller för annan åtgärd som väsentligen avser
att skydda svaranden mot förlust.

6
8
Förrättningskostnad för vilken sökanden svarar skall förskotteras av honom, om
kronofogdemyndigheten begär del.

Betalas ej förskott inom förelagd
lid, får verkställigheten eller handräckningen inställas.
Kronofogdemyndigheten kan i sådant fall även häva redan vidtagen åtgärd.

7 8 Om sökanden ej har förskotterat förrättningskostnad
för vilken han

svarar och kostnaden ej får eller kunnat i ärendet uttagas hos svaranden, får

den genast utsökas hos sökanden.

Uttagande av förrättningskostnad hos svaranden

8
8
Kronofogdemyndigheten skall självmant uttaga förrättningskostnad hos svaranden
enligt vad som anges nedan.

9
8
Förrättningskostnad för utmätning och senare åtgärd i sädant ärende uttages ur
köpeskillingen för såld egendom, behållen avkastning eller andra tillgängliga
medel. Den får vid behov genast utsökas hos svaranden.

10
8
Förrättningskostnad för annan verkställighet får genast utsökas hos svaranden,
om ej annat följer av exekutionstiteln.

11
8
Förrättningskostnad för säkerhetsåtgärd, vilken alltjämt beslår när
verkställighet äger rum för fordran eller annat anspråk som sökanden åberopat
för säkerhetsåtgärden, räknas som förrättningskostnad för verkställigheten.

s. 956 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilagal 956

12
8 Om egendom
som är belagd med kvarstad för fordran blir utmätt för annan fordran, skall
förrättningskostnad för kvarstaden räknas som förrättningskostnad i ärendet om
utmätning.

13
8 Om lös
egendom som belagts med kvarstad säljs enligt 17 kap. 7 8 andra stycket eller
10 8 andra stycket, uttages förrättningskostnad för försäljningen ur
behållningen.

Har med anledning av kvarstad på
fast egendom förordnats om åtgärd som avses i 13 kap. 8 eller 9 8. uttages
kostnad för åtgärden ur behållen avkastning,

14 8 Förrättningskostnad för handräckning enligt 17 kap.
17 8 får genast

utsökas hos svaranden, om ej särskilda skäl föranleder annat.

Andra kostnader

15 § Om den som söker verkställighet har i god tid och
minst två veckor

förut uppmanat svaranden att fullgöra vad som åligger honom eller eljest

särskilda skäl föreligger, kan kronofogdemyndigheten ålägga svaranden att

utge skälig ersättning lUl sökanden för arbete och kostnader som hänför sig

till ansökningens upprättande och bevakning av sökandens rätt i ärendet.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, centralmyndigheten för

rättshjälpen äger fastställa taxa som skall tillämpas vid bestämmande av

sådan ersättning.

Har försök till verkställighet
föregått ansökningen, kan kronofogdemyndigheten även ålägga svaranden alt tUl
sökanden utge ersättning för förrättningskostnad som hänför sig till det
ärendet.

16
8 Om sökanden i
fall som .inges i 16 kap. 4 8 första stycket efter anvisning av
kronofogdemyndigheten själv utför åtgärd som ingår i verkställigheten, kan
myndigheten ålägga svaranden att utge ersättning till sökanden för åtgärden,
såvida förrättningskostnad i ärendet enligt 10 8 ovan får utsökas hos
svaranden.

17
8 Ogillas eller
avvisas ansökan om verkställighet, kan kronofogdemyndigheten ålägga sökanden
alt utge skälig ersättning till svaranden för arbete och kostnader som vållats
denne.

18
§ Den som i
ärende om verkställighet vållat part eller tredje man kostnad genom påstående
eller invändning som uppenbart saknade fog kan av kronofogdemyndigheten åläggas
att ersätta kostnaden, oavsett hur ärendet avgörs i övrigt.

19
8
Bestämmelserna i 17 och 18 88 har motsvarande tUlämpning vid handräckning.

I fråga om handräckning enligl 17
kap. 17 8 gäller även 15 och 16 88 ovan i tillämpliga delar.

20 § Den som vill få ersättning enligt 1519 §8 skall
framställa yrkande

därom i ärendet och uppge vari kostnaden består. Den mot vilken yrkandet

riktas skall beredas tillfälle att yttra sig, om del ej är uppenbart
obehövligt.

Framställs yrkandet utan giltig anledning först efter
att utmätning.

s. 957 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 1 957

annan verkställighet eller handräckning ägt rum, får del
avvisas även om ärendet ännu ej har avslutats.

21 8 Ersättning som enligt 1519 88 har ålagts part eller
tredje man får

genast utsökas.

Ersättning som enligt 15 8
tillkommer sökanden i ärende om utmätning uttages i ärendet utan särskild
begäran och utgår därvid med samma rätt som exekutionsfordringen i övrigt.

Solidariskt ansvar

22
8 När två eller
flera är skyldiga att svara för kostnad som avses i 221 88, skall de svara
solidariskt, om ej särskilda skäl föranleder annat.

23
8 Den som medan
ärende är anhängigt hos kronofogdemyndigheten träder i sökandens, svarandens
eller tredje mans ställe kan åläggas alt solidariskt med företrädaren svara för
redan uppkommen kostnad som avses i 221 88, om ej särskilda skäl föranleder
annat.

Tvist vid fördelning av medel

24
8 I fråga om
kostnader i tvist som avses i 14 kap. 9 8 tredje stycket tillämpas 18 kap.
rättegångsbalken.

25
§ Beslut,
varigenom kronofogdemyndigheten ålagt ersättningsskyldighet enligt 24 8,
verkstäUs lika med dom som avses i 3 kap. 7 8 tredje stycket.

Särskilda bestämmelser

26
8
Kronofogdemyndigheten får befria sökanden från att svara för förrättningskostnad,
om skyldigheten skulle vara betungande. Härvid har 68 88 rätlshjälpslagen
(1972:429) motsvarande tillämpning.

27
8 Om part
åtnjuter allmän rättshjälp i ärende hos kronofogdemyndigheten, skall
myndigheten vid tillämpning av 1519 88 ovan och 31 8 tredje stycket
rättshjälpslagen (1972:429) fastställa vilket belopp som part skall betala till
statsverket. Om saken är brådskande, får myndigheten, utan hinder av 22 §
tredje stycket andra punkten rättshjälpslagen, även bestämma biträdesersättning.

28
8 1 tvist som
avses i 14 kap. 9 8 tredje stycket skall kronofogdemyndigheten vid tillämpning
av rättshjälpslagen (1972:429) räknas som allmän domstol.

s. 958 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga I 958

19 KAP.

Gemensamma bestämmelser om förfarandet

Parts ansökan m. m.

1 8 Ansökan om verkställighet eller handräckning görs
skriftligen eller

muntligen. Skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av

sökanden eller hans ombud. Muntlig ansökan skall upptecknas av kro

nofogdemyndigheten och, om myndigheten begär det, bestyrkas av

sökanden.

Exekutionstitel och andra
handlingar som sökanden vill åberopa skall inges i huvudskrift eller styrkt
avskrift. Om endast avskrift inges, får myndigheten infordra huvudskriflen när
det behövs,

2
8 Har ansökan
gjorts hos kronofogdemyndighet som ej är behörig enligt 4 kap. 8 8, 5 kap. 9 8,
16 kap. 2 8 eller 17 kap. 2 8, skall ärendet genast överlämnas till
kronofogdemyndighet som enligl vad handlingarna visar är behörig. Ansökan anses
gjord när den inkom till den förra myndigheten.

3
8 Är ansökan så
ofullständig all den ej kan läggas till grund för prövning i sak, skall
kronofogdemyndigheten förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen vid
påföljd alt ansökningen annars ej upplages till prövning.

4
8 Bevis eller
fullmakt som visar att den som uppger sig vara ställföreträdare eller ombud är
behörig skall företes, om kronofogdemyndigheten finner det behövligt.

Visar ombud eller biträde
oskicklighet eller oförstånd eller är han eljest olämplig, får
kronofogdemyndigheten avvisa honom som ombud eller biträde i ärendet.

5 8 Beträffande inkommande handlingar har 33 kap. 3 8
rättegångsbalken

motsvarande tUlämpning.

Anmälan eller annan åtgärd som
skall ske innan utmätt egendom säljs, sammanträde avslutas eller beslut
meddelas kommer dock ej i betraktande, om den ej hunnit bli känd dessförinnan.

6 8 Underlåter part eller tredje man alt fullgöra något
som åligger honom

i ärende hos kronofogdemyndigheten och finns anledning antaga att han

har laga förfall, skall underlåtenheten ej leda till påföljd eller eljest
läggas

honom till last i ärendet. Auktion eller bevakuingssammanträde behöver

dock ej uppskjutas eller inställas annat än om synnerliga skäl föreligger.

Om den som enligt meddelat
föreläggande skall väcka talan inom viss tid visar laga förfall före utgången
av den tiden, skall kronofogdemyndigheten utsätta ny tid.

1 frågan när laga förfall skall
anses föreligga tillämpas 32 kap. 8 8 rättegångsbalken.

7 8 Framställs enligt I kap. 4 8 jäv mot förrättningsman,
skall beslut i

frågan meddelas genast. Motsvarande gäller, om han själv finner sig vara

jävig.

s. 959 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilagal 959

Utan hinder av jäv får
förrättningsmannen vidtaga åtgärd som ej kan uppskjutas utan olägenhet.

Förhör

8 8 När förhör med svaranden skall äga rum i ärende om
utmätning,

verkställighet enligt 16 kap. eller handräckning, kallar kronofogdemyn

digheten parterna.

Part får föreläggas att inställa
sig personligen vid vite, högst ettusen kronor.

Sökanden kan även föreläggas att
inställa sig vid påföljd att hans ansökan annars avvisas.

9 § 1 ärende som anges i 8 8 får, om det behövs, även
tredje man, som är

sakägare eller enligt denna balk är skyldig lämna upplysningar, åläggas att

inställa sig till förhör. Därvid har första och andra styckena i 8 8
motsvarande

tillämpning.

10 8 Kronofogdemyndigheten får utdöma vite som har
förelagts enligt 8

eller 9 8- Har ändamålet med vite förfallit, får vitet ej utdömas.

Uteblir svaranden och har vite förelagts honom, får han
hämtas.

118 Part eller annan som inställt sig till förhör får
tillerkännas ersättning av allmänna medel för resa och uppehälle, om
kronofogdemyndigheten finner att han skäligen bör ersättas för inställelsen.
Myndigheten får bevilja förskott på ersättningen.

Den som ej är part kan även tillerkännas ersättning för
tidsspillan.

12 8 Kronofogdemyndigheten kan förordna alt vad som
förekommit vid

förhör ej får yppas obehörigen. Den som uppsåtligen bryter häremot döms tUl

böter, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Tvångsmedel

13 8 Om kronofogdemyndigheten enligt 5 kap, 4 8 eller 13 8
andra eller

iredje stycket, 16 kap. 4 Seller 17 kap. 5, 12 eller 18 8 förelägger svaranden

eller tredje man all fullgöra något, får föreskrivas det vite i pengar som
finnes

behövligt. Om synnerliga skäl föreligger, får som vite sättas fängelse, högst

tre månader.

Fråga om utdömande av vite som har
utsatts enligt första stycket skall på talan av allmän åklagare eller sökanden
prövas av den allmänna underrätt där kronofogdemyndigheten finns. Har ändamålet
med vite förfaUit, får vitet ej utdömas.

Om föreläggande ej iakttages, kan
kronofogdemyndigheten ge nytt föreläggande utan hinder av att det förra ej har
vunnit laga kraft.

14 8 Kronofogdemyndigheten får i övrigt använda tvång för
genomfö

rande av förrättning enligt denna balk i den mån del med hänsyn till

förrättningens ändamål och omständigheterna i övrigt framstår som

befogat.

Myndigheten får dock ej bereda sig tillträde till bostad i
innehavarens

s. 960 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 960

frånvaro annat än om denne underrättats om tiden för
förrättningen och håller sig undan eller om eljest särskilda skäl föreligger.

Kronofogdemyndighetens beslut

15 8 Beslut meddelas skriftligen eller muntligen. Muntligt
beslut skall

upptecknas.

Beslut skall i den mån det behövs ange de skäl på vilka
det grundas.

När beslut får överklagas och lalan
är inskränkt lill viss tid, skall beslutet innehålla vad den som vill fullfölja
talan skall iakttaga. Den som vill klaga i annat fall får hos
kronofogdemyndigheten begära underrättelse om vad han skall iakttaga.

16
8 Vad som i
delta kapitel sägs om beslut gäller i tillämpliga delar även åtgärd som
företages utan särskilt beslut eller följer på beslut och som är av betydelse
för part eller iredje man.

17
8
Kronofogdemyndighetens beslut länder till efterrättelse omedelbart.
Verkställighet eller handräckning fortgår även om klagan förs, såvida ej annat
är särskilt föreskrivet eller förordnas.

Vite får dock ej utsökas innan
beslut varigenom kronofogdemyndigheten utdömt vitet har vunnit laga kraft.

18 8 Kronofogdemyndigheten skall självmant pröva fråga om
ändring

eller rättelse av beslut när sådan åtgärd är tillåten och anledning föreligger.

Även fråga om verkställighets eller handräcknings avbrytande eller

hävande prövas självmant av kronofogdemyndigheten, om ej annat är

föreskrivet.

Beslut som till följd av skrivfel,
räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriklighet får
rättas av kronofogdemyndigheten även sedan ärendet avslutats. Om del ej är
obehövligt, skall part och annan sakägare beredas tillfälle att yttra sig innan
rättelse sker.

Prövning av tvist

19 8 I tvist som enligl 14 kap. 9 8 iredje stycket skall
prövas av krono

fogdemyndigheten anses talan väckt när part framställde sitt yrkande.

Om väckt lalan ej uppfyller de krav
som ställs på stämningsansökan i tvistemål, skall myndigheten anmoda parten alt
avhjälpa bristen.

20 8 Kronofogdemyndigheten skall utsätta muntlig
förhandling i tvisten.

Härvid gäller i tillämpliga delar vad som i 8 8 första och andra styckena, 9 8

såvitt angår tredje man som är sakägare, 10 8 första stycket samt 11 och 12 88

sägs om förhör. Uteblir part från förhandling, utgör det ej hinder för

handläggning och avgörande av tvisten.

Om bevisning i tvisten gäller vad
som i rättegångsbalken föreskrivs för tvistemål.

Tvisten avgörs i samband med
fördelning av de medel som tvisten rör. Avgörandet upptages i beslutet om
medelsfördelningen. Om synnerliga skäl föreligger, får dock tvisten avgöras för
sig.

21 8 Har enligt 5 kap. 19, 20, 25 eller 26 8 eller 14 kap.
9 8 andra stycket

föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol, är den allmänna

s. 961 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilagal 961

underrätt behörig där kronofogdemyndigheten finns, om ej
annat följer av andra stycket.

Om föreläggande har meddelats
enligt 5 kap. 19. 20, 24, 25 eller 26 8 i fall då tvisten rör egendom som avses
i 10 kap. 10 eller 12 8 rättegångsbalken, gäller om domstols behörighet vad som
sägs där.

Har föreläggande meddelats enligt 5
kap. 21 8 första stycket eller 10 kap 12 8 andra stycket, gäller om domstols
behörighet! vad som i allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 5 kap.
21 8 andra stycket skall tvisten upptagas, när fråga är huruvida något finns
att utmäta på grund av pantbrev i fast egendom, vid den domstol som anges i 10
kap. 10 8 rättegångsbalken och eljest vid den allmänna underrätt där
kronofogdemyndigheten finns,

1 föreläggande skall anges domstol vid vilken lalan skall
väckas.

Klagan över kronofogdemyndighets beslut

22
8 Talan mot
kronofogdemyndighets beslut får föras av den som beslutet angår, om det gått
honom emot. Sökande eller svarande får även klaga över att beslut gör intrång i
tredje mans rätt.

23
8 Klagan får ej
föras över att kronofogdemyndighet har upptagit ärende som hör till sådan
myndighets åligganden.

Om kronofogdemyndighet har förklarat
sig obehörig, kan hovrätten efter besvär bestämma vilken kronofogdemyndighet
som skall upptaga ärendet och hänvisa det till den myndigheten.

24 8 Beslut om vad som enligt 4 kap. 10 8, 6 kap. I4 88,
8 kap. 3 eller

10 8 eller 17 kap, 5 8 skall undantagas från införsel, utmäiningeller kvarstad

för fordran får ej överklagas av sökanden.

Om förbud mol klagan i viss fråga
som rör försäljning av fastighet finns bestämmelse i 13 kap. 33 8 tredje
stycket.

25 S Särskild talan får ej föras mot

beslut varigenom begäran om hävande
av utmäiningeller annan rättelse enligl 5 kap. 33 eller 34 8 har lämnats ulan
bifall,

beslut varigenom föreläggande har meddelats enligt 8 eller
9 8 ovan eller

beslut som endast innefattar
förberedelse till senare åtgärd och ej rör tredje man.

Den som är missnöjd med beslut
varigenom föreläggande har meddelats enligt 8 eller 9 8 kan begära prövning av
föreläggandet i samband med talan mot beslut varigenom det har tillämpats.

Till bemötande av motparts
ändringsyrkande får part, ehuru han ej själv har fullföljt talan, påkalla
prövning av beslut mot vilket särskild talan ej får föras.

26
8 Klagan förs
genom besvär till hovrätten. Besvärsinlagan skall tillställas
kronofogdemyndigheten.

27
S Besvär över
beslut om införsel eller om utmätning som avses i 8 kap. får anföras utan
inskränkning till viss lid.

I fråga om annan utmätning får
sökande eller svarande anföra besvär inom tre veckor från att beslutet har
delgivits honom. Tredje man får anföra besvär över sådan utmätning ulan
inskränkning till viss tid. För

s. 962 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 1 962

besvär över beslut som avses i 9 kap. 9 8 första stycket
eller 13 kap. 49 8 tredje stycket gäller dock nyssnämnda lid.

Besvär över exekutiv försäljning
skall anföras inom tre veckor från försäljningen. Klagan över
sakägarförteckning som ej avser upphävande av auktion får dock ej föras annat
än genom besvär över köpeskillingsfördelning.

Besvär över beslut om fördelning
eller utbetalning av medel skall anföras inom tre veckor från beslutet.

Besvär över kronofogdemyndighets
beslut i andra fall skall anföras inom tre veckor från alt beslutet har
delgivits klaganden.

28 8 Besvärsialan som ej har fullföljts inom rätt tid
skall avvisas av

kronofogdemyndigheten, om ej annat följer av andra stycket. Har besvärsin

laga inkommit till hovrälten före besvärstidens utgång, skall den omständig

heten att inlagan inkommit till kronofogdemyndigheten först därefter ej

föranleda att den avvisas.

Om laga förfall visas före
utg.lngen av besvärstiden, skall kronofogdemyndigheten utsätta ny tid.

29
8 Klagan över
att förrätlningsman handlagt ärende oaktat han var jävig får ej föranleda
hävande av åtgärd som han har vidtagit, om klaganden får anses tillgodosedd
genom utförandet av talan i hovrätten.

30
8 Vid bifall
till besvär över viss åtgärd fär även senare åtgärd i ärendet, som ej vunnit
laga kraft mol klaganden när besvärsinlagan inkom, hävas när det kan ske.

31
8 Bifalles
talan mot fördelning, gäller det till förmän även för den som ej själv har fört
lalan.

Besvärsinlaga och förklaring m. m.

32 8 I besvärsinlaga skall klaganden uppge

1.
del beslut mol
vilket talan förs.

2.
grunderna för
besvärstalan,

3.
den ändring i
beslutet som yrkas.

Klaganden skall i inlagan uppge de
bevis som han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis.
Skriftligt bevis som ej har ingetts tidigare skall i huvudskrifl eller styrkt
avskrift fogas vid inlagan.

Besvärsinlagan skall vara
egenhändigt undertecknad av klaganden eller hans ombud.

33
8
Kronofogdemyndigheten skall anmoda klaganden att skyndsamt avhjälpa brister i
besvärsinlagan, om del behövs.

34
8
Kronofogdemyndigheten skall bereda motpart tillfälle att inkomma med
förklaring, om skäl föreligger och del ej föranleder oskäligt dröjsmål.

35
8 Förklaring
skall innehålla yttrande rörande de grunder som klaganden har anfört för sin
besvärstalan och ange de omständigheter som förklaranden vill anföra.

Vad som i 32 8 andra och tredje
styckena sägs om besvärsinlaga har motsvarande tillämpning på förklaring.

s. 963 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 1 963

36 8 Vad som i 18 8 sägs om kronofogdemyndighetens
prövning av fråga

om ändring eller rättelse av beslut eller om verkställighets eller hand

räcknings avbrytande eller hävande gäller även när anförda besvär ger

anledning därtill.

När skäl föreligger, kan
myndigheten förordna alt ärendet skall vila tills vidare i avvaktan på
hovrättens beslut.

37 8 Besvärsinlagan och andra handlingar i ärendet skall,
om ej klaganden

blir tillgodosedd genom tillämpning av 36 8 första stycket eller återkallar

sin talan, sändas lill hovrätten så snart som möjligt. Därvid skall krono

fogdemyndigheten bifoga eget yttrande.

Om klaganden har blivit
tillgodosedd eller återkallat sin lalan innan ärendet överlämnats till
hovrätten, prövar kronofogdemyndigheten frågan om kostnaderna enligt vad som
sägs i 18 kap.

Vissa bestämmelser om förfarandet i hovrätten

38
8 Föreligger
mot besvärstalans upptagande annat hinder än som avses i 28 8, får den
omedelbart avvisas av hovrätten.

39
8 Uppfyller
besvärsinlagan ej föreskrifterna i 32 8 eller är den eljest ofullständig, skall
hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen.

Efterkommer klaganden ej
föreläggandel och består bristen i alt inlagan ej innehåller bestämt yrkande
eller att grunderna för klagandens lalan ej är tydligt angivna eller är bristen
eljest så väsentlig att inlagan är otjänlig för prövning i sak, skall hans
talan avvisas.

40 8 Hovrätten får ej utan att kronofogdemyndigheten eller
hovrälten har

givit motpart tillfälle alt inkomma med förklaring göra ändring i del

överklagade beslutet såvitt rör dennes rätt.

Hovrätten kan dock omedelbart
förordna, alt åtgärd för verkställighet eller handräckning ej skall äga rum
tills vidare eller att sådan åtgärd skall genomföras och bestå lill dess annat
förordnas. Om synnerliga skäl föreligger, får hovrätten också omedelbart förordna
att vidtagen åtgärd skall hävas,

41 § Hovrättens beslut länder till efterrättelse lika som
kronofogdemyn

dighets beslut.

I ärende om införsel eller
utmätning skall dock vidtagen åtgärd ej ulan särskilt förordnande återgå innan
hovrättens beslut vunnit laga kraft.

Fullföljd tiU högsta domstolen

42
8 Talan mot
hovrätts beslut förs genom besvär till högsta domstolen. Beträffande sådan
talan skall i stället för 54 kap. I8 88 rättegångsbalken iakttagas följande.

43
§ Har hovrätten
i där uppkommen eller dit fullföljd fråga som avses i 25 8 första stycket
meddelat beslut som ej är slutligt, har 25 8 motsvarande tillämpning.

Om hovrätten innan ändringsyrkandet
prövas slutligt har utlåtit sig i fråga som avses i 40 8 andra stycket eller
angående föreläggande som

s. 964 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 1 964

avses
i 13 8 eller har utdömt vite eller ålagt ansvar för förseelse i rättegången,
skall talan mot beslutet föras särskilt.

Har hovrätten i annat fall utiåtit sig över
omständighet som gäller målets behandling och rör beslutet ej tiedje man, får
talan mot beslutet ej föras annat än i samband med huvudsaken. Beträffande
sådant beslut har 25 8 tredje stycket motsvarande tillämpning.

44 §
Mot beslut, varigenom hovrälten har funnit kronofogdemyndigheten

behörig i ärende som hör till kronofogdemyndighets åligganden eller

hänvisat ärende till kronofogdemyndighet som hovrätten funnit behörig,

får talan ej föras. Detsamma gäller beslut varigenom hovrälten har åter

förvisat ärende till kronofogdemyndigheten. Om hovrättens prövning

innefattar avgörande av fråga som inverkar på målets utgång, får dock

talan föras mol beslutet.

Över hovrätts beslut i fråga om jäv mot
förrätlningsman får klagan ej föras.

Särskilda
rättsmedel

45 §
Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rätte

gångsbalken får tillämpas även på kronofogdemyndighetens beslut i

ärenden som avses i denna balk.

Vad som i 58 kap. 11 och 12 §8 rättegångsbalken
sägs om återställande av försutten tid skall även gälla när föreläggande har
meddelats enligl 5 kap. 19, 24 eller 25 § eller 14 kap. 9 8 andra stycket ovan.

Användning av särskilda rättsmedel får ej utan
synnerliga skäl föranleda att exekutiv försäljning hävs.

s. 965 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 965

Bilaga 2 Förslag remitterat den 16 mars 1978

Förslag till Utsökningsbalk

Härigenom föreskrivs att i Sveriges rikes lag skall
efler rättegångsbalken införas en ny balk, benämnd utsökningsbalk, av följande
lydelse.

1
kap. Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

1 §
Denna balk är tillämplig i fråga om verkställighet av dom eller annan

exekutionstitel, som innefattar betalningsskyldighet eller annan förplik

telse, samt beträffande verkställighet av beslut om kvarstad eller annan

liknande säkerhetsåtgärd.

Verkställighet rörande betalningsskyldighet sker
genom utmätning eller införsel. Verkställighet som avser annan förpliktelse
eller säkerhetsåtgärd äger rum enligt vad som sägs i 16 kap.

2 §
Har i annan lag meddelats bestämmelse som avviker från denna balk,

gäller den bestämmelsen.

Exekutiv
myndighet

3 §
Verkställighet åvilar kronofogdemyndighet.

Mål om verkställighet (utsökningsmål) handläggs hos
kronofogdemyndigheten av kronofogde eller annan tiänsteman
{förrättningsmannen).

4
8 Mol förrätlningsman gäller
samma Jäv som i 4 kap. rättegångsbalken föreskrivs i fråga om domare.
Förrätlningsman skall dock ej anses Jävig därför att han tidigare har tagit
befattning med saken i tjänsten eller därför att gäming har förövats mot honom
i eller för hans tiänst.

5
8 Känner förrättningsman till
omständighet som kan antagas utgöra Jäv mot honom, skall han självmant ge del
till känna.

Har fråga om jäv mot förrättningsman uppkommit och
har ej annan trätt i hans ställe, skall kronofogdemyndigheten snarast besluta i
jävsfrågan.

Utan hinder av jäv fär förrätlningsman vidtaga
åtgärd som ej kan uppskjutas utan olägenhet.

s. 966 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 966

Vissa föreskrifter om mål och parter m.m.

6 8 Utsökningsmål handläggs som enskilt mål eller
allmänt mål.

Med allmänt mål avses mål om
uttagande av böter, vite eller sådan särskild rättsverkan av brott som
innefattar betalningsskyldighet eller av skatt, tull eller staten tillkommande
avgift som får utsökas utan föregående dom eller, enligt vad regeringen närmare
föreskriver, av andra liknande medel som tillkommer staten eller kommun. Annat
mål är enskilt mål.

7 8 Den som begär verkställighet hos
kronofogdemyndigheten kallas

sökande. I allmänt mål anses staten eller kommun som sökande.

Sökandens motpart hos
kronofogdemyndigheten benämns svarande eller, i mål som rör
betalningsskyldighet, gäldenär. När viss egendom svarar för fordran, skall vad
som sägs om gäldenär i tillämpliga delar gälla ägaren, även om han ej är
personligen betalningsskyldig.

Den som ej är sökande eller
svarande kallas tredje man. Tredje man hos vilken gäldenär själv har fordran
kallas sekundogäldenär.

Tillämpning av bestämmelser som rör fartyg, luftfartyg och
fast egendom

8 8 Vad som sägs i denna balk om registrerat skepp,
registrerat luftfartyg

och intecknade reservdelar till luftfartyg gäller även egendom som utom

riket är införd i register som motsvarar skepps- eller luflfartygsregislret

eller, beträtTande reservdelar, som är intecknad utom riket, om ej annat

följer av vad som är särskilt föreskrivet.

Bestämmelserna i 4 kap. 7 8 andra
stycket och 30 8 andra stycket är dock ej tillämpliga på utländsk egendom som
avses i första stycket.

9 8 Med fartyg Jämställs fartyg under byggnad. I
fråga om skeppsbygge

skall härvid vad som sägs om skeppsregistret i stället avse skepps

byggnadsregistret.

10 8 Vad som sägs om registrerat skepp, registrerat
luftfartyg och inteck

nade reservdelar till luftfartyg gäller i tillämpliga delar även andel i och
vill

korlig rält till sådan egendom, om ej annat föreskrivs.

11 8 Med fast egendom avses fastighet, visst område av
fastighet,

samfälld mark samt andel i och villkorlig rätt till sådan egendom.

Vad som sägs om fast egendom gäller i tillämpliga
delaräven tomträtt.

12 § Vad som sägs om pantbrev i fastighet gäller i
tillämpliga delar även

vilandebevis.

s. 967 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 967

2
kap. Förfarandet hos kronofogdemyndigheten

Ansökan
m.m.

1 8
Ansökan om verkställighet fär göras muntligen eller skriftligen.

Ansökningshandling skall vara egenhändigt
undertecknad av sökanden eller hans ombud.

2 8
Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.

Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på
grund varav verkställighet söks. Avser ansökningen anspråk som grundas på
löpande skuldebrev eller annan handling, vars föreleende utgör villkor för
rält att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, skall
även den handlingen inges.

Handling som avses i andra stycket andra meningen
skall inges i huvudskrifl. Exekutionstitel samt annan handling som
kronofogdemyndigheten finner böra företes av sökanden eller som denne vill
åberopa skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyndigheten anser det
tillräckligt, i bestyrkt avskrift.

3 8
Om behörig kronofogdemyndighet finns bestämmelser i 4 kap. 8 §, 15

kap. 7 8 samt 16 kap. 1 och 10 88.

Vid tillämpning av bestämmelse som avses i första
stycket skall med svarandens hemvist förstås den ort där han är bosatt saml,
beträffande dödsbo, den ort där den döde senast var bosatt och, beträffande
annan juridisk person, den ort som enligt 10 kap. rättegångsbalken grundar
domstols behörighet i tvistemål i allmänhet.

4
8 Har ansökan gjorts hos
kronofogdemyndighet som ej är behörig, skall handlingarna i målet genast
överlämnas till den kronofogdemyndighet som enligt vad handlingarna visar är
behörig. Ansökan anses gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra
myndigheten eller, i fråga om muntlig ansökan, när sådan ansökan gjordes där.

5
8 Är ansökan så bristfällig att
den ej kan läggas till gmnd för prövning i sak och efterkommer sökanden ej
föreläggande att avhjälpa bristen, skall ansökningen avvisas.

6
8 Beträffande parts behörighet
samt ställföreträdare eller ombud för och biträde åt part tillämpas 11 och 12
kap. rättegångsbalken, i den mån ej annat föreskrivs i denna paragraf.

Ombud behöver ej styrka sin behörighet genom
fullmakt annat än om kronofogdemyndigheten finner det behövligt.

Visar ombud eller biträde oskicklighet eller
oförstånd eller är han eljest olämplig, får kronofogdemyndigheten avvisa honom
som ombud eller biträde i målet.

s. 968 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 B//«g« 2 968

7 8 1 fråga om handling som kommer in lill
kronofogdemyndigheten

tillämpas 33 kap. 3 8 rättegångsbalken.

Rör handlingen anmälan eller annan
åtgärd som skall ske innan utmätt egendom säljs, sammanträde avslutas eller
beslut meddelas, beaktas åtgärden dock endast om den dessförinnan har blivit
känd för förrättningsmannen.

8 § Kronofogdemyndigheten fär vid behov anlita tolk. Tolk
som ej full

gör uppdraget i tjänsten har rätt tUl ersättning av aUmänna medel.

I fråga om översättning av ansökan
eller annan handling som ej är avfattad på svenska språket tillämpas 33 kap. 9
8 rättegångsbalken.

9 8 Underlåter part eller tredje man att fullgöra något
som åligger honom

i utsökningsmål och finns anledlning antaga att han har laga förfall, skall

underlåtenheten ej leda till påföljd eller eljest läggas honom till last i
målet.

Auktion eller bevakningssammanlräde skall dock ej inställas annat än om

synneriiga skäl föreligger.

Om den som enligl föreläggande
skall väcka talan inom viss lid visar laga förfall före utgången av den tiden,
skall kronofogdemyndigheten sälta ut ny tid,

1 fråga om vad som skaU räknas som
laga förfall tillämpas 32 kap. 8 8 rättegångsbalken.

Förhör

10 8 Kronofogdemyndigheten får hålla förhör med
svaranden, om det

behövs. .

Till sådant förhör skall vid behov även sökanden kallas.

Part får föreläggas att inställa
sig personligen vid vite av högst ettusen kronor. Sökanden kan även föreläggas
att inställa sig vid påföljd av att hans ansökan annars avvisas.

11 8 Förhör får vid behov hållas även med tredje
man, som är sakägare

eller som enligl denna balk är skyldig lämna upplysningar.

Tredje mannen får föreläggas att
inställa sig personligen vid vite av högst ettusen kronor.

12 8 Fråga om utdömande av vite som har förelagts
enligt 10 eller 11 S

prövas självmant av kronofogdemyndigheten. Har ändamålet med vite för

fallit, får vitet ej dömas ut.

Uteblir svaranden från förhör och
har vite förelagts honom, får han hämtas.

s. 969 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 969

13
8 Tredje man
som har inställt sig till förhör kan tillerkännas skälig ersättning av allmänna
medel för inställelsen.

14
8
Kronofogdemyndigheten kan förordna att vad som vid förhör har förekommit
angående enskilds personliga förhållanden eller näringsidkares affärs- eller
driftförhållanden ej får röjas obehörigen.

Tvångsmedel

15 8 När kronofogdemyndigheten enligl 4 kap. 14
eller 15 8 eller 16 kap.

9 eller 12 8 eller 13 8 Jämförd med 4 kap. 14 och 15 88 förelägger svaranden

eller tredje man all fullgöra eller underiåla något, får föreskrivas vite till

belopp som finnes behövligt.

Fråga om utdömande av vite som har
förelagts enligl första stycket prövas, på talan av allmän åklagare eller
sökanden, av tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns. Har
ändamålet med vite förfallit, får vitet ej dömas ut.

Om föreläggande vid vite ej iakttas,
kan kronofogdemyndigheten ge nytt vitesföreläggande utan hinder av att det
förra ej har vunnit laga kraft.

16 8 Efterkommer ej gäldenären eller tredje man
föreläggande enligl 4

kap. 14 eller 15 8 eller 16 kap. 13 8 jämförd med nämnda lagrum, får han

häktas, om synnerliga skäl föreligger. Fråga om häktning prövas, efter

framställning av kronofogdemyndigheten, av tingsrätten i den ort där

kronofogdemyndigheten finns.

När framställning om häktning har
gjorts, skall förhandling äga rum inför rätten. Till förhandlingen skall
kronofogdemyndigheten och, om hinder ej möter, den som avses med yrkandet
kallas. Denne får hämtas, om skäl föreligger därtill. Har han kallats till
förhandlingen eller kan det antagas att han har avvikit eller eljest håller sig
undan, ulgör hans utevaro ej hinder för prövning av yrkandet.

Rätten skall med högst två veckors
mellanrum hälla förhandling för att pröva om den som är insatt i häkte
fortfarande skall vara häktad. Föreligger ej längre skäl för häktning, skall
rätten omedelbart förordna att den häktade skall friges.

17 8 Vid förrättning får hus, rum eller
förvaringsställe genomsökas, om

del behövs för att verkställighet skall kunna ske.

Behöver förrättningsmannen ha
tillträde till utrymme som är tillslutet, får han låta öppna lås eller bereda
sig tillträde på annat sätt. Han får dock ej bereda sig tillträde till bostad i
innehavarens frånvaro annat än om underrättelse om tiden för förrättningen har
sänts lill innehavaren med posten eller lämnats på annat lämpligt sätt och del kan
antagas att denne håller sig undan eller om eljest särskilda skäl föreligger.

24 Riksdagen 1980181. 1 samt. Nr 8. Det 2

s. 970 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 970

För att genomföra förrättning får
förrättningsmannen i övrigt använda tvång i den mån det kan anses befogat med
hänsyn till omständigheterna. Våld mot person får dock brukas endast om
förrättningsmannen möter motstånd och i den mån del med hänsyn till
förrättningens ändamål kan anses försvarligt.

Beslut

18 8 Beslut skall, i den mån del behövs, ange de skäl på
vilka det

grundas.

Beslut som får överklagas skall
innehålla upplysning om vad den som vill föra talan mot beslutet skall
iakttaga. Sådan upplysning fär dock utelämnas när den sr uppenbart obehövlig.

19 8 Kronofogdemyndighetens beslut länder till
efterrättelse omedelbart.

Vite får dock ej utsökas innan del beslut, varigenom kronofogdemyn

digheten har dömt ut vitet, har vunnit laga kraft.

Verkställigheten fortgår även om
lalan förs mot kronofogdemyndighetens beslut, såvida ej annat är särskUt föreskrivet
eller förordnas.

20 8 Kronofogdemyndigheten skall självmant pröva
fråga om ändring

eller rättelse av beslut, när sådan åtgärd är tillåten enligt bestämmelse i

balken eller ulan stöd av särskild bestämmelse och anledning föreligger

därtill. Även fråga om avbrytande eller hävande av verkställighet i annat

fall prövas självmant av kronofogdemyndigheten, om ej annat är före

skrivet.

Beslut, som till följd av skrivfel,
räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriklighet, fär
rättas av kronofogdemyndigheten. Om det ej är obehövligt, skall part och annan
sakägare beredas tillfälle att yttra sig innan rättelse sker.

21 8 Vad som i balken sägs om beslut gäller i
tillämpliga delar även sådan

åtgärd av kronofogdemyndigheten som inverkar på parts eller tredje mans

rätt.

Prövning av tvist

22 8 1 tvist vid fördelning av medel som enligt 13 kap. 7
8 tredje stycket prövas av kronofogdemyndigheten anses talan väckt när
borgenären anmälde sitt anspråk.

Om lalan ej uppfyller vad som
gäller för stämningsansökan i tvistemål, skall kronofogdemyndigheten anmoda
borgenären att avhjälpa bristen.

s. 971 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 971

23 8 Kronofogdemyndigheten skall sätta ut muntlig
förhandling i tvisten

och kalla parterna till förhandlingen. 1 fråga om sådan förhandling gäller

bestämmelserna om förhör i, 10 8 tredje stycket första meningen, 12 8

första stycket och 14 S. Parts utevaro från förhandlingen utgör ej hinder

för prövning av tvisten.

Om bevisning gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken
för tvistemål. Tvisten avgörs i samband med fördelning av de medel som tvisten
rör. Avgörandet las upp i beslutet om fördelningen.

24 8 Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 26 Seller 13
kap. 7 8 andrastycket före

läggande meddelats att väcka lalan vid domstol, skall tvisten prövas av

tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns, om ej annat följer

av andra stycket.

Om föreläggande har meddelats
enligt 4 kap. 20, 21, 25 eller 26 8 i fall lä tvisten rör egendom som avses i
10 kap. 10 eller 12 8 rättegångsbalken, gäller om domstols behörighet vad som
sägs där.

Har föreläggande meddelats enligt 4
kap. 22 8 första stycket eller 9 kap. 12 8 andra stycket, gäller om domstols
behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. 1 fall som avses i 4 kap.
22 8 andra stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet,
av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 8 rättegångsbalken och eljest av
tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns.

I föreläggande skall anges domstol vid vilken talan skall
väckas.

Ställande av säkerhet m.m.

25 8 Säkerhet som skall ställas enligt bestämmelse
i denna balk skall

bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och,

om den ingås av två eller fiera personer gemensamt, vara solidarisk. Är

säkerheten ej godkänd av den lill vars förmån säkerheten skall gälla, skall

den prövas av kronofogdemyndigheten.

Om bank eller annan jämförbar
penninginrättning skall ställa säkerhet, får godtagas utfästelse av
penninginrällningen all infria den förpliktelse som säkerheten skall avse.

Säkerheten skall tagas i förvar av kronofogdemyndigheten.

26
8 När säkerhet
skall tagas i anspråk av kronofogdemyndigheten, får pant tillgodogöras i den
ordning som gäller för utmätt egendom. Borgen får genast utsökas.

27
8 Staten,
kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.

Vite får ej föreläggas staten.

s. 972 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 ./ 2 972

Fordran som ej är förfallen och ränta

28
8 Fordran, som
ej är förfallen tiU betalning och ej löper med ränta före förfallodagen,
beräknas till det belopp som efler fem procent årlig ränta utgör fordringens
värde. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

29
8 När medel som
sökanden eller annan sakägare har fått lyfta skall betalas tillbaka, utgår
ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag medlen utbetalades till den
dag återbetalning skall ske och enligt 6 8 räntelagen för tiden därefter.

Ränta utgår dock ej i den mån det
beror på den som är berättigad tiU medlen att de ej har betalats tillbaka.

Särskilda föreskrifter beträffande allmänna mål

30 8 Bestämmelserna i 1, 2, 4 och 5 88 gäller ej i
allmänt mål. I sådant mål

gäller ej heller 6 8 och 10 8 andra och tredje styckena i fråga om sökanden.

Vad som sägs i 29 8 gäller ej heller beträffande sökanden i allmänt mål i fall

då exekutionstiteln upphävs.

Sökanden i allmänt mål företräds av
kronofogdemyndigheten. I tvist som avses i 4 kap. 20-22, 25 och 26 88. 9 kap.
12 8 andra stycket och 13 kap. 7 8 andra stycket samt vid utförande av talan i
överklagat utsökningsmål företräds dock sådan sökande av riksskatteverket.

I allmänt mål anses ansökan gjord,
när indrivningshandlingarna kom in till kronofogdemyndigheten.

3 kap. Exekutionstitlar

Inledande bestämmelser

1 § Verkställighet får under de förutsättningar som
anges i detta kapitel äga rum på grund av följande exekutionstitlar:

1.
dom,

2.
förlikning som
är stadfäst av domstol,

3.
utslag och
beslut i mål enligl lagsökningslagen (1978:000),

4.
skiljedom,

5.
förbindelse
angående underhåUsbidrag,

6.
förvaltningsmyndighets
beslut som enligt särskild bestämmelse får verkställas,

7. handling som enligt särskild
bestämmelse får läggas till grund för

verkställighet.

Vad som sägs om dom gäller, om ej
annat föreskrivs, i tillämpliga delar även domstols utslag eller beslut.
Godkänt strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot gäller som
lagakraftägande dom.

s. 973 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 973

2 8
1 vad mån verkställighet på grund av utländsk exekutionstitel får äga

rum här i riket framgår av särskilda bestämmelser.

Dom

3 8
Dom får verkstäUas utan särskilda vUlkor, när den har vunnit laga

kraft.

Har talan fullföljts endast mot viss del av dom,
får domen i övrigt, när del kan ske, verkställas såsom lagakraftägande dom, om
ej annat förordnas med anledning av den fullföljda talan.

4 §
Dom som ej har vunnii laga kraft får verkställas i fall och under

villkor som anges i 5-10 88.

Om hinder mot alt utmätt egendom i sådant fall
säljs eller influtna medel betalas ut finns bestämmelser i 8 kap. 4 8 samt 13
kap. 14 8 och 15 kap. 22

5 8
Dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts får verkställas

genast, om gäldenären ej hos kronofogdemyndighet

nedsätter pengar som svarar mot fordringen jämte
förrättningskostnader eller som pant ställer motsvarande fillgodohavande hos
bank jämte den ränta som belöper därpå eller

i fråga om underrätts dom stäUer annan säkerhet för
fordringen Jämte ränta och förrättningskostnader.

Fullgör gäldenären vad som har sagts nu först sedan
åtgärd har vidtagits för verkställighet av domen, skall åtgärden återgå, om del
kan ske.

6 8
Utan hinder av 5 8 får verkställighet genast ske av

1. dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts
i mål angående växel

eller check,

2.
tredskodom varigenom
betalningsskyldighet har ålagts den uteblivna parten, om ej annat förordnas med
anledning av talan om återvinning,

3.
tingsrätts dom varigenom
betalningsskyldighet har ålagts i mål som har handlagts enligt lagen (1974:8)
om rättegången i tvistemål om mindre värden, om hovrätten vid talan mot domen
har vägrat part prövningstillstånd. Detta gäller dock ej om högsta domstolen
förordnar annat med anledning av talan mot hovrättens beslut,

7
8 Dom varigenom någon har
förpliktats att utge viss lös egendom fär verkställas genast, om säkerhet
ställs för återbäring av egendomen jämte avkastning,

8
8 Har högre rätt förklarat
lalan mot dom förfaUen, får domen verkställas genast utan hinder av ansökan om
målets ålempptagande, om ej annat förordnas med anledning av ansökningen.

s. 974 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 974

9 8 Bestämmelserna i 7 och 8 88 gäller ej dom varigenom
har ådömts

sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar skyldighet att utge viss

egendom.

10 8 Dom som enligt annan lag eller enligt
förordnande av domstolen får

verkställas innan den har vunnit laga kraft verkställs såsom lagakraft

ägande dom, om ej annat följer av lagen eller förordnandet.

11 8 Ansökan om resning eller återställande av försutten
lid, beslut

varigenom sådan ansökan har beviljats eller besvär över domvilla hindrar

ej verkställighet, om ej annat förordnas med anledning av ansökningen

eller besvären.

Förlikning

12 8 Förlikning som är stadfäst av domstol verkställs
såsom lagakraft

ägande dom, om ej annat förordnas med anledning av talan mot domen

eller annan lalan rörande förlikningen.

Utslag och beslut i lagsökningsmål

13
8 Utslag eller
beslut i lagsökningsmäl varigenom betalningsskyldighet har ålagts får
verkställas genast. Har utmätningsgäldenären sökt återvinning eller anfört
besvär, gäller om verkställigheten vad som sägs i 5 8 om underrätts dom, om ej
domstolen förordnar all verkställighet ej får äga rum tills vidare.

14
8 Utslag eller
beslut i lagsökningsmål i annat fall än som avses 113 8 får verkställas såsom
lagakraftägande dom, om ej annat förordnas med anledning av talan om
återvinning eller besvär.

Skiljedom

15 8 Skiljedom som grundas på skiljeavtal får
verkställas, om

1. skiljeavtalet ej innehåller
förbehåll om rätt för part att klandra domen,

2.
omständighet ej
föreligger som gör domen ogiltig, även om talan ej förs mot domen, och

3.
det ej heller
görs sannolikt att domen kan hävas enligt 21 8 lagen (1929:145) om skiljemän.

1 fråga om ersättning till
skiljeman får skiljedomen verkställas, om liden för parts talan mot domen i
denna del har gått lill ända utan att sådan talan har väckts och det ej
föreligger omständighet som avses i första stycket 2.

s. 975 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 975

16 8 Bestämmelserna i 15 8 tillämpas också på
skiljedom som, utan alt

skiljeavtal föreligger, med stöd av bestämmelse i lag har meddelats enligl

lagen (1929:145) om skiljemän.

Annan skiljedom som enligt lag skall
lända lill efterrättelse får verkställas, om det ej föreligger omständighet
som gör domen ogiltig, även om talan ej förs mot domen.

17 § Har talan mot skiljedom väckts vid domstol,
kan denna förordna att

verkställighet ej får äga rum tills vidare.

Förbindelse angående underhållsbidrag

18 8 Skriftlig förbindelse angående
underhällsbidrag enligt giftermåls

balken eller föräldrabalken eller angående bidrag som tillkommer kommun

för barns vård enligt barnavårdslagen (1960:97) får, om den har bevittnats

av två personer, verkställas i den mån ej annat följer av särskilda före

skrifter.

Har talan rörande förbindelse
väckts vid domstol, kan denna förordna att verkställighet ej får äga rum tills
vidare.

Annan exekutionstitel

19
8 När beslut av
förvaltningsmyndighet får verkställas, tillämpas vad som gäller om dom, om ej
annat är föreskrivet. Om saken ej har blivit slutiigl prövad, räknas beslutet
som underrätts dom.

20
§ I fråga om
handling som avses i I 8 första stycket 7 sker verkställighet enligt vad som
är särskilt föreskrivet.

Invändningar mot verkställighet

21 8 Visar svaranden att han har fullgjort
betalningsskyldighet eller

annan förpliktelse på gmnd varav verkställighet söks, får verkställighet ej

äga rum. Detsamma gäller om svaranden till kvittning åberopar fordran,

som har fastställts genom exekutionstitel vilken får verkställas eller som

grundar sig pä skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis, och

allmänna förutsättningar för kvittning föreligger.

Gör svaranden gällande att annat
förhållande som rör parternas mellanhavande utgör hinder mot verkställighet
och kan invändningen ej lämnas utan avseende, får verkställighet ej heller äga
rum.

Föreligger fall som avses i första
eller andra stycket och har åtgärd för verkställighet redan vidtagits i målet,
skall åtgärden återgå, om det kan ske.

s. 976 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 976

Kronofogdemyndighetens beslut med anledning av
invändning som avses i första eller andra stycket hindrar ej att saken prövas i
rättegång.

Upphävande
av exekutionstitel

22
8 Upphävs exekutionstitel, skall sökt verkstäUighet omedelbart inställas.
Redan vidtagen åtgärd för verkställighet skall såvitt möjligt återgå. Sådan
återgång skall ske genast, om ej annat har förordnals. I mål om utmätning eller
införsel skall dock vidtagen åtgärd ej ulan särskilt förordnande hävas förrän
del avgörande varigenom exekutionstiteln har upphävts äger laga kraft.

I mål om utmätning eller införsel skall
kronofogdemyndigheten på begäran utsöka vad borgenären skall betala tillbaka. 1
annat mål skall myndigheten återställa besittning eller annat förhållande som
har rubbats, om hinder ej möter.

Den som har fått verkställighet är även skyldig att
ersätta skada som svaranden har lidit genom verkställigheten.

Särskilda
föreskrifter beträffande allmänna mål

23 8
Bestämmelsema i 3-20 och 22 88 gäller ej i allmänt mål.

Dom eller beslut varigenom har ålagts böter, vite
eller sådan särskild rättsverkan av brott som innefatUir betalningsskyldighet
får ej verkställas förrän domen eller beslutet har vunnit laga kraft. Annan
exekutionstitel i allmänt mål får verkställas innan den har vunnit laga kraft,
om det är särskilt medgivet.

Verkställighet av exekutionstitel! i allmänt mål
sker enligt vad som gäUer om lagakraftägande dom.

24 8
Har saköreslängd, restlängd eller annan sådan handling upprättals

för indrivning av fordran i allmänt mål, äger verkställighet mm med stöd

av sådan handling.

4
kap. Utmätning

Inledande
bestämmelser

1
§ Utmätning får äga rum när verkstäUighet rörande betalningsskyldighet är
medgiven enligt 3 kap., om ej annat följer av 2 8.

När kronofogdemyndigheten enligl särskild
föreskrift i denna balk får utsöka fordran eller kostnad, får utmätning också
ske.

s. 977 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 977

2 §
Utmätning på grund av förbindelse som avses i 3 kap. 18 8 fär ej ske

för bidrag som har förfallit tUl betalning tidigare än tre år innan ansökan

gjordes, om gäldenären gör gällande att bidraget är betalt och invänd

ningen ej kan med hänsyn till omständigheterna lämnas utan avseende.

Motsvarande gäller i fråga om dom eller beslut angående underhållsbidrag

enligl giftermålsbalken eller föräldrabalken eller angående bidrag som till

kommer kommun för barns vård enligt 72 8 andra stycket barnavårdslagen

(1960:97) eller till hjälptagares försörjning enligt 40 8 lagen (1956:2) om

socialhjälp, i den mån bidragsskyldigheten avser lid efter domens eller

beslutets meddelande.

Utmätning för underhållsbidrag till make får ej
heller ske på grund av förbindelse som avses i 3 kap. 18 8, om makarna ej under
den tid som bidraget avser levde och alltjämt lever åtskilda.

3 §
Genom utmätning får lagas i anspråk egendom som ej är undantagen

enligt 5 kap. eller på grund av särskild föreskrift.

1 den mån pantbrev i skepp eller fastighet ej utgör
säkerhet för fordran får det utmätas hos den intecknade egendomens ägare.
Motsvarande gäller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar
till luftfartyg.

För utmätning av lön och vissa andra förmåner
gäller enligt 7 kap. särskilda villkor.

Utmätningsordningen

4 §
Av utmätningsbar egendom bör i första hand tagas i anspråk sådan

tillgång som kan användas till fordringens betalning med minsta kostnad,

förlust eller annan olägenhet för gäldenären.

Borgenär vars fordran är förenad med särskild
förmånsrätt har dock rätt att i första hand få utmätning av egendom vari
förmånsrätten gäller. Han har ej rält att få utmätning av annan tillgång, om
det är lill skada för annan sökande. Detta hindrar dock ej att, när det behövs,
annan tUlgång utmäts för fordringen, om det sker på villkor all betalning i
första hand skall utgå ur den egendom vari borgenären har förmånsrätt,

5
8 Registrerat skepp,
registrerat luftfartyg, inlecknade reservdelar lill luftfartyg eller fast
egendom får endast om sökanden begär det utmätas för fordran som ej är förenad
med särskild förmånsrätt i egendomen.

6
8 Tillgångar som hör samman
bör ej skiljas utan särskilda skäl.

Vad som är tillbehör till fartyg, luftfartyg eller
fastighet får ej utmätas särskilt för sig.

Omfattar inteckning i luftfartyg även reservdelar,
får ej någon av de på viss plats förvarade reservdelarna utmätas särskilt för
sig utan inleckningshavarens samtycke.

s. 978 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 978

7 8 Lös egendom får utmätas endast om egendomen är
tillgänglig vid

förrättning eller om egendomen ändå på grund av registrering, upplys

ningar vid förhör eller annan utredning kan identifieras och hinder ej kan

antagas möta mot säkerställande av utmätningen enligl vad som sägs i 6

kap.

Här i riket registrerat skepp eller
luftfartyg får dock utmätas även om hinder mot säkerställande av utmätningen
kan antagas föreligga.

Förfarandet

8 8 Utmätning söks hos den kronofogdemyndighet i vars
distrikt gälde

nären har sitt hemvist.

Utmätning av egendom som finns i
annat distrikt får även sökas hos kronofogdemyndigheten i det distrikt där
egendomen finns eller, i fråga om fartyg eller luftfartyg, dit del väntas.
Utmätning av fartyg får även sökas där fartyget har sin hemort. Utmätning av
fordran fär också sökas där sekundogäldenären finns, även om fordringen skall
anses finnas i annat distrikt.

Kronofogdemyndighet som ej är
behörig enligl första eller andra stycket får utan hinder därav i brådskande
fall vidtaga åtgärd som avses i 6 kap. 12

8
innan målet
enligt 2 kap. 4 8 överiämnas till kronofogdemyndighet som är behörig.

9
§ Kronofogdemyndigheten
skall i den utsträckning som påkallas av ansökningens innehåll, gäldenärens
förhållanden och övriga omständigheter undersöka huruvida gäldenären har
utmätningsbar egendom.

10 8 Utmätning skall ske så snart som möjligt efler
det att behövliga

handlingar har kommit in till kronofogdemyndigheten.

Lämnar sökanden anstånd med
utmätning och varar anståndet längre än sex månader från dagen för ansökningen,
är denna förfallen.

Om sökanden ger anstånd fler än två
gånger, är ansökningen också förfallen.

11 8 Har två eller flera sökt utmätning mot samma
gäldenär, skall

utmätning för fordringarna ske samtidigt, om ej utmätning för någon av

fordringama därigenom fördröjs oskäligt.

Bestämmelserna i 15 kap. 16 8
Första stycket om Jämkning av underhållsbidrag vid införsel tillämpas också
vid utmätning.

12 8 Innan utmätning sker skall underrättelse om
målet sändas fill gälde

nären med posten eller lämnas påi annat lämpligt sätt. Underrättelsen skall

ske så tidigt alt gäldenären kan beräknas få tillräcklig tid att bevaka sin

rätt.

s. 979 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 979

Föreligger risk att gäldenären
skaffar undan eller förstör egendom eller är saken eljest brådskande, behöver
gäldenären ej underrättas. Underrättelse behövs ej heller, om gäldenären
saknar känt hemvist och det ej har kunnat klarläggas var han uppehåller sig.

13 8 Utmätning får ske utan hinder av att
gäldenären ej är närvarande,

om det ej behövs all han får tillfälle att yttra sig vid förrättningen.

Upplysningsplikt

14 § Gäldenären är skyldig att lämna de uppgifter
om sina tillgångar som

kronofogdemyndigheten behöver.

Kronofogdemyndigheten kan ålägga
gäldenären all inge förteckning över sina tillgångar. Vid behov kan myndigheten
förordna lämplig person att biträda gäldenären vid upprättande av förteckningen.

Gäldenären kan också åläggas att på
heder och samvete skriftligen bekräfta de uppgifter om sina tillgångar som han
har lämnat vid förhör eller i förteckning.

15
8 Tredje man är
skyldig att uppge huruvida gäldenären har fordran hos honom eller annat mellanhavande
med honom av ekonomisk betydelse samt att ange den närmare beskaffenheten av
sådant mellanhavande.

16
8 Beträffande
förhör med gäldenären eller tredje man och i fråga om tvångsmedel i samband med
att upplysningar begärs av gäldenären eller tredje man finns bestämmelser i 2
kap. 10-16 88.

Förhällandet till tredje man

17
8 Egendom får
utmätas, om det på grund av vad som har blivit upplyst kan anses framgå att
egendomen tillhör gäldenären eller om han enligt vad som sägs nedan får antagas
vara ägare.

18
8 Gäldenären
antas vara ägare lill lös egendom som är i hans besittning, om del ej framgår
att den tillhör tredje man.

I fråga om registrerat skepp eller
registrerat luftfartyg gäller dock alt egendomen antas tillhöra gäldenären, om
denne är inskriven som ägare och det ej framgår att egendomen tillhör tredje
man.

19 8 Om gäldenären och hans make eller annan som
varaktigt samman

bor med honom har lös egendom i sin gemensamma besittning, antas de

vara samägare, såvida det ej görs sannolikt att egendomen tUlhör endera

och det ej heller framgår att den tillhör någon annan. Vad som har sagts nu

gäller ej registrerat skepp eller registrerat luftfartyg.

s. 980 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 980

20 8 Utmäts lös egendom enligt 17-19 88 trots alt
tredje man har gjort

gällande bättre rätt till egendomen, skall kronofogdemyndigheten, om skäl

föreligger, förelägga tredje mannen all väcka talan i saken mot sökanden

och gäldenären inom en månad från det alt föreläggandet har delgivits

honom. Detsamma gäller, om tredje man gör gällande bättre rätt först

sedan utmätning har skett.

Första stycket gäller också när
tredje man gör gällande att han äger utrustning eller annat som framstår som
tillbehör till utmätl lös egendom.

Väcker tredje man ej talan i
enlighet med föreläggande enligl första eller andra stycket, har han förioral
sin rätt mot sökanden, om ej denne har väckt talan i saken mot tredje mannen
inom den nämnda liden.

21 8 Kan lös egendom ej utmätas enligt 17-19 88 men
föreligger

sannolika skäl alt egendomen tillhör gäldenären, får den utmätas med

förbehåll för tredje mans rätt. Vad som har sagts nu gäller ej registrerat

skepp eller registrerat luftfartyg.

Kronofogdemyndigheten skall, om det
ej av särskilda skäl är obehövligt, förelägga sökanden att väcka talan i saken
mot tredje mannen inom en månad från det att föreläggandel har delgivits honom.
Väcker sökanden ej talan i enlighet med föreläggandet, skall utmätningen hävas,
om ej tredje mannen har väckt talan i saken mot sökanden inom den nämnda tiden.

22 8 Har fordran eller annan rättighet blivit utmätl och
råder tvist om

fordringens eller rättighetens bestånd, skall kronofogdemyndigheten, om

skäl föreligger, förelägga sökanden att väcka talan i saken mot tredje

mannen inom en månad från det att föreläggandel har delgivits honom.

Väcker sökanden ej talan i enlighet med föreläggandet, skall utmätningen

hävas, om ej tredje mannen har väckt talan i saken mot sökanden inom

den nämnda tiden.

Första stycket gäller även när
tvisten i fall som avses i 3 8 andra stycket rör i vad mån utmätt pantbrev eUer
annan inteckningshandling utgör säkerhet för fordran.

23
8 Gäldenären
antas vara ägare till fast egendom på vilken han har lagfart, om det ej framgår
alt den tillhör tredje man.

24
8 När
överlåtelse av fast egendom beror av villkor som ännu ej är uppfyllt, hindrar
ej överiålelsen att egendomen utmäts för fordran hos överlålaren. Utmätningen
omfattar i sådant fall även överlåtarens rätt mot den som har förvärvat
egendomen. Uppfylls villkoret, gäller utmätningen därefter endast överlåtarens
rätt mot förvärvaren.

Utmätning av fast egendom får även
äga rum för fordran hos den som har förvärvat egendomen, fastän hans förvärv
beror av villkor. Återgår hans förvärv, omfattar utmätningen därefter endast
den rätt som han i sådant fall har mol den som överlät egendomen.

s. 981 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 981

25
8 Utmäts fast
egendom och gör tredje man gällande bättre rätt till egendomen eller vad som
framstår som tillbehör till fastigheten, gäller vad som sägs i 20 §.

26
8 Sedan utmätt
egendom har sålts eller utmätt fordran har drivits in, gäller beträffande
rätlen lill influtna medel vad som sägs i 20 och 25 88, om ej tredje mannen
efter föreläggande har förlorat sin rätt mot sökanden.

Om tredje mans rätt i övrigt sedan
utmätt egendom har sålts eller utmätt fordran har drivits in finns
bestämmelseri 14 kap.

Utmätningsverkan av domstols beslut eller av betalning tiU
kronofogdemyndigheten

27 8 Har domstol fastställt alt förfallen fordran skall
utgå med särskild

förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reserv

delar till luftfartyg eller fast egendom, skall egendomen omedelbart anses

ulmätt.

Denna verkan förfaller, om ej
försäljning begärs hos kronofogdemyndigheten inom två månader från det att
domstolens beslut vann laga kraft,

28 8 Medel vilka gäldenären betalar till
kronofogdemyndigheten i an

hängigt mål anses omedelbart utmätta i målet, om betalningen ej har skett

med villkor som strider häremot.

Verkan av utmätning

29 8 När utmätning har beslutats, får gäldenären ej till
skada för sökan

den förfoga över egendomen genom överlåtelse eller på annat sätt, om ej

kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det av särskil

da skäl.

Första stycket utgör ej hinder mot
pantsättning av pantbrev eller annan inteckningshandling som gäller i
egendomen. Om förbud mot pantsättning av sådan handling när den har tagits om
hand av kronofogdemyndigheten finns bestämmelser i 6 kap. 5 8 och 12 kap. 5 8.

Om nyUjandet av utmätt egendom m.m.
finns bestämmelser i 6 kap. 4 8 andra stycket och 12 kap. 6- 10 SS.

30 8 Utmätning medför förmånsrätt i och med
beslutet, om ej annat följer

av andra stycket eller 7 kap. 13 8,

Utmätning av här i riket
registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar till sådant
luftfartyg eller fast egendom medför ej förmånsrätt förrän ärende angående
anteckning om utmätningen tas upp på inskrivningsdag. Upptas på samma
inskrivningsdag mer än ell sådant ärende, skall den utmätning som skedde först
ha företräde. Om här i riket registre-

s. 982 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 BUaga 2 982

rat skepp eller luftfartyg som har utmätts här blir utmätt
i främmande stat innan det har tagits om hand av kronofogdemyndigheten, skall
den rätt som har vunnits genom den förra utmätningen gälla som panträtt.

Utmätning av fast egendom medför
företräde framför rättighet i egendomen, om ärende angående anteckning om
utmätningen tas upp senast på den inskrivningsdag då inskrivning av rättigheten
söks.

31 § Utmätning ger kronofogdemyndigheten rätt att
vidtaga de åtgärder

beträffande egendomen som behövs för att sökandens rätt skall lagas till

vara. Kronofogdemyndigheten har härvid samma befogenheter som

annars tillkommer egendomens ägare. Myndigheten får dock ej väcka

talan vid domstol eller svara i mål angående egendomen.

Sammanträffande av utmätningar

32 8 Om viss egendom utmäts av mer än en
kronofogdemyndighet, skall

målen i fortsättningen handläggas gemensamt av den kronofogdemyn

dighet som myndigheterna i samråd beslutar om eller som utses av den

kronofogdemyndighet i vars distrikt gäldenären har sitt hemvist.

Innan kronofogdemyndighet enligt
första stycket överlämnar mål skall den vidtaga sådana i 6 kap. föreskrivna
åtgärder som ej bör anstå.

Hävande av utmätning och annan rättelse

33 § Om det genom rättegång eller på annat sätt
blir utrett att utmätt

egendom tillhörde iredje man, skall utmätningen hävas, såvida ej tredje

mannen efter föreläggande har förlorat sin rätt mot sökanden. Har

egendomen sålts, gäller hävandet av utmätningen endast rätten till influtna

medel.

Utmätning skall också hävas, om
försäljning av egendomen eller indrivning av utmätt fordran ej kan antagas ge
ett överskott som gör åtgärden försvarlig.

34 8 Finner kronofogdemyndigheten av annat skäl än
som anges i 33 8 att

viss egendom ej borde ha utmätts, skall rättelse ske. Sådan rättelse får

dock ej vidtagas senare än två veckor från utmälningsbeslutet.

35 8 Kronofogdemyndigheten skall, om ej särskilda skäl
föranleder

annat, höra sökanden innan rättelse sker enligl 33 eller 34 8.

Särskild föreskrift beträffande aUmänna mål

36 § Bestämmelserna i 10 8 gäller ej i allmänt
mål.

s. 983 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 983

5 kap. Undantag från utmätning

Undantag med hänsyn till gäldenärens behov

1 § Från utmätning undantas

1.
kläder och
andra föremål som yänar uteslutande lill gäldenärens personliga bruk, till
skäligt värde,

2.
möbler,
husgeråd och annan utrustning, i den mån egendomen är nödvändig för ett hem och
dess skötsel,

3.
arbetsredskap
och annan utrustning som behövs för gäldenärens förvärvsverksamhet eller
yrkesutbildning samt djur, foder och sådant som i övrigt behövs för hans
försörjning, allt lill skäligt värde,

4.
föremål med
sådant övervägande personligt värde för gäldenären alt del måsle anses
uppenbart obilligl att taga egendomen i anspråk,

5.
hyresrätt lill
lägenhet som tjänar gäldenären lill stadigvarande bostad eller behövs för hans
förvärvsverksamhet, även om hyresrätten får överlåtas,

6. bostadsrätt lill lägenhet som
tiänar gäldenären till stadigvarande

bostad, såvida ej gäldenären vid förvärv av bostadsrätten har åsidosatt till

börlig hänsyn mot sina borgenärer eller det med hänsyn lill gäldenärens

behov och bostadsrättens värde är oskäligt att bostadsrätten undantas från

utmätning,

7. pengar, banktillgodohavande,
annan fordran och förnödenheter, i den

mån annat ej är föreskrivet och tillgången skäligen fordras för underhåll åt

gäldenären till dess inkomst som täcker behovet är att vänta, dock ej utan

synnerliga skäl för längre tid än en månad.

2 § När gäldenären har familj, bestäms vad som får
undantagas enligt 1 8

med skälig hänsyn även till vad familjen brukar eller behöver.

Om gäldenären eller nägon som
tillhör hans familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom, skall det beaktas.

Undantag enligt 1 8 7 bestäms med
skälig hänsyn även till gäldenärens underhållsbörda.

3 8 Vid utmätning hos dödsbo gäller 1 och 2 88 i fråga om
dödsboet

tillhörig egendom som den dödes efterlevande familj brukar eller behöver.

I stället för I 8 7 gäller dock 18 kap. 5 8 andra stycket ärvdabalken.

1 övrigt är 1 och 2 88 ej tillämpliga vid utmätning
hosjuridisk person.

4 8 Om egendom som avses i I 8 1-3 har sådant värde att
den ej kan

undantagas enligt vad som sägs där, fär utmätning ske med förbehåU att

gäldenären efter egendomens försäljning skall av den behåUna köpeskil

lingen utfå visst skäligt belopp för all kunna anskaffa vad han behöver i

den sålda egendomens ställe.

s. 984 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 984

Undantag på grund av egendomens beskafTenhet eller
särskild föreskrift

5
8 Egendom, som
ej får överlåtas till följd av sin beskaffenhet, enligt föreskrift vid gåva
eller i testamente eller på annan grund som gäller mol borgenärerna, får ej
heller utmätas, om ej annat följer av lag.

6
8 Medel, som
för särskilt angivet ändamål har anvisats gäldenären av staten, kommun eller
annan menighet eller av samfund, stiftelse eller inrättning med allmännyttigt
syfte eller har samlats in bland allmänheten, får ej utmätas, om del strider
mot del angivna ändamålet.

Sedan medlen har betalats ut,
gäller förbudet mol utmätning så länge de hålls avskilda.

7 § Skadestånd, som tillkommer gäldenären med anledning av
person

skada, frihetsberövande, falskt åtal, ärekränkning eller annat sådant, får ej

utmätas medan skadeståndet innestår hos den som skall utge det. Har

skadeståndet bestämls all utgå som livränta, gäller vad som har sagts nu

rätten till livräntan.

Sedan skadeståndet har betalats ut,
får vad som hålls avskilt ej utmätas, om skadeståndet skall tillgodose
försörjningsbehov som alltjämt kvarstår eller, i annat fall, om mindre än två
år har förflutit från det alt medlen betalades ul.

8
8 Rätt till
pension eller till annan livränta än som avses i 7 8 får ej utmätas i den mån
rättigheten behövs för gäldenärens försörjning och fullgörande av
underhållsskyldighet som åvilar honom. Detta gäller dock ej, om gäldenären vid
förvärv av rättigheten har åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer.

9
8 När rätt till
litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant ej får utmätas, får ej
heller rätt till vederlag för utnyttjande av rättigheten utmätas innan denna
har utnyujats så som förutsätts för all vederiag skall utgå och vederlaget kan
beräknas.

10 § Om förbud mot utmätning i vissa andra fall
gäller särskilda bestäm

melser.

11 8 Beträffande utmätning av lön och vissa andra
förmåner finns

bestämmelser i 7 kap.

12 8 Medel som ej får utmätas medan de innestår
hos annan får ej heller

sedan de har betalats ut utmätas förtån dagen efter utbetalningen.

s. 985 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 985

Pantsatt egendom m.m.

13 8 Bestämmelserna i 1-9 88 hindrar ej all utmätning
äger rum för fordran som är förenad med pant- eller retentionsrätt i egendomen.

Nämnda bestämmelser hindrar ej
heller utmätning av egendom som har belagts med kvarstad för fordran.

Förfarandet vid prövningen

14
8 Gäldenären
skall lämna de uppgifter som är tillgängliga för honom och som behövs för
kronofogdemyndighetens prövning av vad som bör undantagas från utmätning.
Myndigheten skall förfara efler vad som är känt eller kan utrönas utan omgång.

15
8 Anvisar
gäldenären viss egendom lill utmätning, hindrar bestämmelserna i 1-12 88 ej att
egendomen utmäts, om den kan överlåtas och utmätning ej uppenbart strider mot
vad som är påkallat av hänsyn till gäldenärens eller hans familjs behov.

6 kap. Säkerställande av utmätning

Åtgärder beträffande lös egendom

1 8 Utmätning av lös egendom skall ulan dröjsmål
säkerställas enligl vad

som sägs i 2-8 88, om ej annat följer av vad som föreskrivs nedan.

Utmäts här i riket registrerat
skepp eller luftfartyg trols alt hinder föreligger mol alt säkerställa
utmätningen, skall säkerställande ske utan dröjsmål sedan hindret har
bortfallit.

När registrerat skepp, registrerat
luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg enligt 4 kap. 27 8
skall anses utmätta, skall åtgärd för säkerställande ej utan särskilt yrkande
vidtagas innan försäljning har begärts.

2 8 Pengar samt löpande skuldebrev och annan handling,
vars före

teende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av

annan förpliktelse, skall tagas i förvar.

Delsamma gäller, om pantbrev i
skepp eller faslighet eller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller
reservdelar till luftfartyg utmäts hos den intecknade egendomens ägare.

Kan del antagas att handling som
avses i första eller andra stycket undanhålls eller har förkommit, skall i
stället sekundogäldenär eller annan förpliktad meddelas förbud all fullgöra sin
förpliktelse till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten
anvisar.

25 Riksdagen 1980181. 1 saml Nr 8. Det 2

s. 986 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 986

3 8
Utmäts annan fordran eller rättighet än som avses i 2 8, skall

sekundogäldenär eller annan förpliktad meddelas förbud alt fullgöra sin

förpliktelse lill annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndig

heten anvisar.

Vid utmätning av rättighet som avses i 7 kap.
jordabalken eller av byggnad på ofri grund skall fastighetens ägare
underrättas. Om utmätning av bostadsrätt underrättas bostadsrättsföreningen.

4 §
Annan lös egendom än som avses i 2 och 3 88 skall tagas i förvar

eller, om den lämnas i gäldenärens besittning, förseglas eller märkas som

utmätt, såvida det ej framstår som obehövligt.

Ulmätt egendom som ej tas i Förvar eller förseglas
får nyUjas av gäldenären, om ej kronofogdemyndigheten beslutar annat.

5
§ Pantbrev eller annan
inleckningshandling, som gäller i utmätt skepp eller luftfartyg eller i utmätta
reservdelar till luftfartyg och ej har belånats, skall på anmodan överlämnas
till kronofogdemyndigheten och fär därefter ej pantförskrivas ulan myndighetens
tillstånd,

6
8 Förbehåll om återtaganderätt
hindrar ej att egendomen las i förvar, förseglas eller märks, om den har
ulmätts hos förvärvaren.

Överlåtaren
skall underrättas om utmätningen.

7 §
Egendom som är i tredje mans besittning får lagas i förvar, förseglas

eller märkas, när sådan åtgärd föreskrivs i 2-5 88, I fråga om pantbrev

eller annan inteckningshandling som är belånad tillämpas detta dock

endast om särskilda skäl föreligger. Tas egendomen ej i förvar, skall

förbud meddelas innehavaren att utan kronofogdemyndighetens tillstånd

utge egendomen eller vidtaga annan åtgärd med den till skada för sökan

den.

Om tredje man har handpanlrält eller retentionsrätt
i egendom som tas i förvar, innehar kronofogdemyndigheten egendomen för hans
räkning.

8 §
Även annan handling än som har nämnts ovan får tagas i förvar, om

handlingen visar gäldenärens rätt till utmätt egendom eller behövs vid

nyttjande av egendomen. 1 fråga om sådan handling gäller vad som sägs i

7
8.

9 8
Kronofogdemyndigheten skall så snart som möjligt förteckna och

värdera utmätt lös egendom. Vid behov får sakkunnig person anlitas för

värderingen.

Även
handlingar som tas i förvar skall förtecknas.

s. 987 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 987

10 8 Utöver vad som följer av 1-9 86 skall
kronofogdemyndigheten vidtaga de åtgärder som i varje särskilt fall behövs för
att utmätning skall säkerställas.

118 Utmäts egendom som redan är ulmätt för annan fordran
eller belagd med kvarstad, skall åtgärderna för säkerställande av utmätningen
anpassas därefter.

Provisorisk åtgärd

12 8 Kan utmätning av viss lös egendom ej ske
genast, får kronofogde

myndigheten likväl vid behov laga egendomen i förvar eller vidtaga annan

åtgärd som anges i I -10 88.

När sådan åtgärd har vidtagits, gäller vad som sägs i 4
kap. 29 8.

Åtgärden får ej beslå längre än som
är nödvändigt. Har utmätning ej följt inom två veckor, skall åtgärden hävas. Är
tvist om sökandens fordran anhängig vid domstol, kan dock denna förordna att
åtgärden skall bestå tills vidare.

Åtgärder beträffande fast egendom

13
8 Om åtgärder
beträffande utmätl fast egendom och om dess nyltiande finns föreskrifter i 12
kap. 3- 10 88.

14
6 I fall som
avses i 4 kap. 24 8 skall tredje mannen underrättas och förbud meddelas honom
alt lill annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisar
betala eller återbetala köpeskilling eller utge annat som på grund av avtalet
kan tillkomma gäldenären.

7 kap. Utmätning av lön m.m.

Allmänna bestämmelser

1 8 Bestämmelserna i detta kapitel gäller i fråga om
utmätning av

1. arbetstagares lön, vare
sig den utgår som lidiön, ackordslön,

provision eller annan gottgörelse,

2.
annan
ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning är jämförlig med
en arbetstagares,

3.
vad som utgår
som pension eller livränta,

4.
sjukpenning och
annan dagersättning, som utgår på gmnd av sjukdom eller olycksfall eller av
annan sådan anledning.

Bestämmelserna i detta kapitel är
ej tillämpliga när gäldenären är dödsbo eller annan Juridisk person.

s. 988 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 988

För vissa fall när skälig lön ej
utgår för gäldenärens arbete finns särskilda bestämmelser i 18 8-

2 8 Vad som föreskrivs om utmätning av lön gäller också
vid utmätning av annan förmån som avses i 1 8, om ej annat anges. Bestämmelser
om arbetsgivare gäller därvid den sorr.i utger förmånen.

Villkor för utmätning

3 6 Lön som innestår hos arbetsgivaren får utmätas genom
att arbetsgivaren åläggs att innehålla och tillställa kronofogdemyndigheten
viss del. Beslut om utmätning får meddelas beträffande lön som förfaller under
viss i beslutet angiven tid eller beträffande viss lönepost.

4
8 Lön får tagas
i anspråk genom utmätning endast i den mån lönen uppenbart överstiger vad som
behövs för gäldenärens och hans familjs underhåll saml till fullgörande av
underhållsskyldighet som i övrigt åvUar honom. Om utmätningen avser ackordslön,
provision eller annan ersättning som innestår för längre tid ån en månad,
skall särskUd hänsyn tagas till detta förhållande.

5
§ Utan
gäldenärens medgivande i målet får utmätning ej under ett och samma kalenderår
tillämpas sammanlagt längre lid än sex månader. Utmätning får ej heller under
två kalenderår efler varandra ske så all lönen i en följd eller ulan större
uppehåll tas i anspråk under längre lid än sex månader. Det bör om möjligt
undvikas att lönen tas i anspråk under gäldenärens semester eller i omedelbar
anknytning till denna. Medgivande som anges ovan kan återkallas av gäldenären.

Första stycket är ej tillämpligt
vid utmätning av ackordslön, provision eller annan ersättning som innestår för
längre tid än en månad. Meddelas i annat fall beslut om utmätning beträffande
viss lönepost, skall beslutet vid tillämpning av första stycket anses gälla den
tid på vilken den posten belöper.

Om belopp som utgår som pension
eller livränta förfaller med längre mellanrum än en månad, får utmätning därav
ej ske i vidare mån än om de hade förfallit månadsvis.

6 8 Ersättning som utgår i stället för semester och
innestår hos arbetsgivaren får ej i något fall utmätas utan gäldenärens
medgivande i målet. Detta gäller även semeslermedel som av arbetsgivaren har
betalats till särskild kassa och innestår hos denna.

s. 989 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 989

Förfarandet

7
8 Innan beslut
om utmätning meddelas skall gäldenären beredas tillfälle all yttra sig, om del
kan ske utan avsevärd tidsutdräkt. Gäldenären behöver dock ej höras när han
byter anställning och beslut skall meddelas om utmätning hos den nya
arbetsgivaren.

8
8
Kronofogdemyndigheten bestämmer dels hur myckel som högst får innehållas vid
varje avlöningstillfälle (utmätningsbeloppel), dels det belopp som enligt 4 8
skall förbehållas gäldenären (del utmätningsfria beloppet).

Vid beslut om utmätning av
sjukpenning eller annan dagersättning som avses i 1 8 första stycket 4 skall
utmätningsbeloppel och det utmätningsfria beloppet bestämmas per dag.

9 8 Om särskilda skäl föreligger, får
kronofogdemyndigheten ålägga

arbetsgivaren att anpassa sättet för lönens utbetalande så att utmätning

kan verkställas i därför lämpad ordning.

IQ 8 Beslut om utmätning skall ändras, om anledning
föreligger.

11 § Kronofogdemyndigheten skall underrätta arbetsgivaren
angående beslut om utmätning och i fråga som avses i 9 eller 10 8.

Företrädesordning

12
6 Skatteavdrag
har företräde framför utmätning. Om förhållandet mellan införsel och utmätning
finns bestämmelser i 15 kap. 17 8.

13
8 Utmätningen
medför förmånsrätt när del belopp som skall innehållas har förfallit liU
betalning.

14
6 Har beslut om
utmätning för viss fordran meddelats beträffande belopp som utgår som pension
eller livränta och blir därefter rättigheten som sådan ulmätt för annan
fordran, skall den senare utmätningen anses ha skett även för obetald del av
den förra fordringen.

15
8 Försätts
gäldenären i konkurs, får beslut om utmätning ej tillämpas beträffande lön som
förfaller under konkursen.

Arbetsgivares skyldigheter

16 8 Utmätningsbeloppel skall innehållas endast i den
mån lönen överskjuter det utmätningsfria beloppet.

s. 990 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 990

Arbetsgivaren skall tillställa
kronofogdemyndigheten innehållet belopp på lid och sätt som myndigheten
bestämmer. Om säiskild anledning föreligger, får arbetsgivaren åläggas att omedelbart
tillställa myndigheten innehållet belopp.

17 8 Betalar arbetsgivaren ut lön i uppenbar strid mot
beslut om

utmätning eller underlåter han att inom föreskriven tid eller på anfordran

tillställa kronofogdemyndigheten innehållet belopp, får hos arbetsgivaren

genast utsökas vad denne skulle ha innehållit eller har innehållit.

18 8 Arbetar gäldenären i annans förvärvsverksamhet
utan lön eller mol

uppenbart för låg ersättning och kan lill följd därav utmätning ej äga rum,

får kronofogdemyndigheten ålägga arbetsgivaren att, för tid efter det att

beslut därom har meddelats och lill dess annat förordnas, till myndig

heten utge så myckel som hade kunnat lagas ul genom utmätning om

skälig lön hade utgått för arbetet. Innan beslut meddelas skall gäldenären

och arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig.

Åtgärd som avses i första stycket
räknas som utmätning av lön. Underlåter arbetsgivaren all utge belopp som har
bestämts genom beslutet, gäller vad som sägs i 17 8,

Särskilda bestämmelser

19
8 Samtidigt som
utmätning sker av lön får även annan tUlgång utmätas lill säkerhet för
sökandens fordran. Med vidare åtgärd i den delen får anstå under högst ett år i
avvaktan på att lön innehålls till betalning av fordringen.

20
8 Sedan lön har
betalats ut, gäller om utmätning av medlen vad som sägs i 5 kap.

Ansvar

21 8 Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter alt

inom föreskriven tid tiUställa kronofogdemyndigheten belopp som skulle

ha innehållits enligt beslut om utmätning, döms till böter.

8 kap. Allmänna bestämmelseir om exekutiv försäljning m.m.

Inledande föreskrifter

1 8 Utmätt egendom säljs genom kronofogdemyndighetens
försorg.

I 9 kap. finns föreskrifter orn
indrivning av utmätt fordran och om åtgärder efter utmätning av pantbrev eller
intecknat skuldebrev.

s. 991 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 991

Bestämmelser om försäljning av utmätt egendom
gäller i tillämpliga delar även när egendom skall säljas exekutivt under
konkurs.

2 8
Visar sökanden alt hans fordran är förenad med bättre särskild

förmånsrätt än som följer av utmätningen, kan han begära att försäljnings

villkoren bestäms med hänsyn till förstnämnda förmånsrätt. Beträffande

egendom för vilken enligl 10-12 kap. skyddsbeiopp skall bestämmas

gäller om sådan begäran vad som föreskrivs om utövande av borgenärs

anslutningsrätt.

Tidsfrist
för försäljning och hinder mot försäljning

3 §
Försäljning av utmätt egendom skall ske utan onödigt dröjsmål, om

ej hinder möter. I 10-12 kap. föreskrivs särskUda tidsfrister beträffande

egendom som avses där.

Kronofogdemyndigheten får bevilja anstånd med
försäljningen på begäran av utmätningssökanden eller gäldenären. På begäran av
gäldenären fär anstånd beviljas endast om utmätningssökanden medger det eller
särskilda skäl föreligger.

4 8
När utmätning har sketl på grund av dom som avses i 3 kap. 5 8, får

egendomen ej säljas utan gäldenärens samtycke, om ej domen äger laga

kraft. Motsvarande gäller, om utmätning har skett på grund av utslag eller

beslut i lagsökningsmål och utmätningsgäldenären har sökt återvinning

eller anfört besvär.

Lös egendom som har betydande värde eller fast
egendom får ej heller i annat fall säljas utan gäldenärens samtycke, om ej
exekutionstiteln äger laga kraft eller får verkställas såsom lagakraftägande
dom.

Lös egendom som hastigt faller i värde eller kräver
alltför kostsam vård bör utan hinder av första eller andra stycket säljas så
snart som möjligt.

5 8
Har tredje man eller sökanden enligt 4 kap. 20, 21 eller 25 8 förelagts

att väcka talan och är tvisten av väsentlig betydelse, får den utmätta

egendomen ej utan tredje mannens samtycke säljas innan tvisten har

blivit slutligt avgjord eller, när föreläggandel har givits tredje mannen,

tiden för väckande av talan har gått ut. Egendom som avses i 4 8 tredje

stycket ovan får dock säljas ulan hinder av vad som har sagts nu.

Pågår i annat fall rättegång om utmätt egendom, får
kronofogdemyndigheten ge det anstånd med försäljningen som är påkallat av
omsländighetema.

6 §
När utmätning har skett hos dödsbo, får egendomen ej utan

dödsboets samtycke säljas innan en månad har förflutit från det att boupp

teckning förrättades eller tiden för förrättandet gick ut eller, om boet

s. 992 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 992

förvaltas av boutredningsman, innan uppgörelse har skett
med borgenärerna. Försäljning får dock ske, om sökanden har särskild
förmånsrätt i egendomen på annan grund än utmätningen eller om egendomen är
sådan som avses i 4 8 tredje stycket.

När andel i dödsbo har utmätts, bör
skifte avvaktas, om det ej medför oskäligt dröjsmål.

7 6 1 fråga om fast egendom föreskrivs särskilda
hinder mot försäljning i

12 kap.

Andel i egendom

8 8 Har utmätning skett av andel i viss egendom
som tillhör två eller flera

och är lagen (1904:48 s. I) om
samäganderätt tillämplig, kan krono

fogdemyndigheten på yrkande av sökanden, gäldenären eller annan

delägare förordna att hela egendomen skall säljas. När någon av nämnda

sakägare har framställt sådant yrkande, skall de övriga beredas tillfälle att

yttra sig över yrkandet. 1 fråga om hinder mot försäljningen gäller 6 och 7

88 lagen om samäganderäll.

Första stycket gäller ej andel i
fordran, om andelen utan olägenhet kan drivas in för sig. Är så ej fallet,
gäller första stycket i fråga om såväl indrivning som försäljning av hela
fordringen.

9 8 Bifalls yrkande om försäljning som avses i 8
8, anses hela egendomen

ulmätt. Försäljning får ej äga rum innan beslutet har vunnit laga kraft,

såvida ej egendomen är sådan som avses i 4 6 tredje stycket.

Framställs ej yrkande som avses i 8
8 eller vinner sådant yrkande ej bifall, skall den utmätta andelen bjudas ut
till försäljning i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt
rättighet eller, i fråga om andel i fordran, drivas in när del kan ske.
Detsamma gäller, om yrkande som avses i 8 8 har bifallits men försäljning av hela
egendomen eller indrivning av hela fordringen ej kommer till stånd.

Tredje mans rätt till betalning

10 8 När utmätning har skett av annat fartyg än
registrerat skepp eller

gods i fartyg eller av luftfartyg som ej är registrerat eller gods i
luftfartyg,

har borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanlrätt eller luftpanträtl i

egendomen, rätt att få betalning ur egendomen, om han anmäler sin

fordran hos kronofogdemyndigheten innan egendomen säljs eller, om

försäljning sker under hand, senast när fördelning skall äga rum.

Om sådan borgenärs rält lill
betalning ur egendomen är ostridig eller styrks, kan han begära att egendomen
säljs för hans fordran. Har sådan begäran framställts, får förfarandet ej
läggas ned därför att frågan om försäljning för ulmätningssökandens fordran
förfaller.

s. 993 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 993

11 8 Borgenär, vars fordran är förenad med handpanlrält
eller reten

tionsrätt i utmätt egendom, är skyldig att taga betalning i förtid i den

ordning som anges i 13 kap. Han är dock ej pliktig alt avslå från sin pant-

eller retentionsrätt utan all hans fordran blir betald, om ej försäljning
eller,

i fråga om utmätt fordran, indrivning sker för fordran med lika eller bättre

rätt.

12 8 Borgenär, vars fordran är förenad med
förmånsrätt i utmätt egendom

på grund av registrering av båtbyggnadsförskott, har rätt all få betalning ur

egendomen, om han anmäler sin fordran enligt vad som sägs i 10 8 första

stycket.

13 8 Borgenär, vars fordran är förenad med
företagsinteckning eller

annars med förmånsrätt i utmätt egendom enligl 5 8 förmånsrättslagen

(1970:979), har rätt all få betalning ur egendomen, om han anmäler sin

fordran hos kronofogdemyndigheten innan egendomen säljs eller, om

försäljning sker under hand eller utmätt fordran drivs in, senast när för

delning skall äga rum.

Sökanden har dock företräde i den
mån betalning lill borgenär som avses i första stycket är obehövlig för att
trygga borgenären och dem som har sämre förmånsrätt i egendomen enligt 5 8
förmånsrättslagen. Vid prövningen skall hänsyn lagas även till säkerhet som
borgenären på annan grund har i gäldenären tillhörig egendom.

14 8 Skall egendom säljas exekutivt under
konkurs, utgår betalning för

konkursboels kostnader som enligt 81 8 konkurslagen
(1921:225) får tagas / '

ut ur egendomen, om de anmäls enligt vad som sägs i 10 8
första stycket. /

När egendom skall säljas exekutivt
under konkurs eller utmätt fordran drivas in under konkurs, har även borgenär,
vars fordran är förenad med förmånsrätt enligt 10 S förmånsrättslagen (1970:979),
rätt att få betalning ur egendomen, om han anmäler sin fordran enligt vad som
sägs i 13 8 första stycket.

15 8 Om rätt till betalning när registrerat skepp,
registrerat luftfartyg,

intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom har utmätts finns

särskilda bestämmelser i 10- 12 kap.

Angående rätt lill betalning ur
överskott, när fordran ej har anmälts i lid, gäller vad som föreskrivs i 13
kap. 6 8 andra stycket.

Avbrytande av verkställigheten

16 8 Verkställigheten skall avbrytas, om influtna medel
förslår att täcka

sökandens fordran och fordringar med lika eller bättre rätt till betalning ur

medlen samt kostnad som skall tagas ut i målet.

s. 994 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 994

Undantag från första stycket följer
av 10 8 andra stycket ovan, 10 kap. 5 8, 11 kap. 1 och 2 8§ och 12 kap. 13 8.

Handräckning efter försäljning

17 8 När utmätt egendom har sålts, har köparen rält
att vid behov få

handräckning av kronofogdemyndigheten för alt komma i besittning av

vad han har förvärvat. Därvid gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 16

kap. 2-9, 11 och 12 88.

Särskild föreskrift beträffande allmänna mål

18 8 Bestämmelserna i 3 § gäller ej i allmänt
mål.

9 kap. Försäljning av lös egendom i allmänhet och
indrivning av utmätt fordran m.m.

Allmänna bestämmelser om försäljning

1 8 Utmätl lös egendom säljs på offentlig auktion eller
under hand. För

försäljning under hand gäller särskilda villkor enligt 8 8.

Kronofogdemyndigheten fär uppdraga åt annan att hålla
auktion. Detta kapitel gäller ej sådan lös egendom som avses i 10 och 11 kap.

Försäljning på auktion

2 8 Auktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt.
Kan det

förutses att sammanträde behöver hållas för fördelning av köpeskillingen,

skall kungörelsen innehålla uppgift om sammanträdet.

Sökanden, gäldenären och annan känd
sakägare vars rätt beror av försäljningen skall i god tid undeiTältas särskilt.

3 8 När anledning föreligger skall kronofogdemyndigheten
vid auktionen

lämna en kortfattad redogörelse för vad som har förekommit i målet,

uppmana borgenär som har rätt till betalning ur egendomen att anmäla sin

fordran samt ange villkoren för försäljningen.

4 8 Inrop får ej godtagas, om det är sannolikt att
avsevärt högre

köpeskilling kan uppnås.

Har tredje man handpanträtt eller
retentionsrätt i utmätl egendom och är han ej enligl 8 kap. 11 8 pliktig alt
avslå från pant- eller retentionsrätten utan all hans fordran blir betald, får
egendomen säljas endast om köpeskillingen förslår till betalning av
fordringen.

s. 995 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 995

Utan hinder av första och andra styckena skall
inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det.

5 §
Köpeskillingen för inropad egendom skall betalas genast. Krono

fogdemyndigheten kan dock ge anstånd med undantag för handpenning

som myndigheten bestämmer. Egendomen skall hållas inne lill dess full

betalning sker.

Om köpeskillingen eller handpenning ej betalas
genast efter inropet, skall egendomen ropas ut på nytt.

Har anstånd givits, blir inropet ogiltigt, om full
betalning ej sker inom föreskriven tid.

6 8
Sker ej inrop som godtas och fullföljs genom alt köpeskillingen eller

handpenning betalas genast, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej

sökanden avstår därifrån. Delsamma gäller, om inrop har blivit ogiltigt

enligt 5 8 tredje stycket.

Har två auktioner håUits utan alt egendomen har
blivit såld och saknas anledning antaga att egendomen kan säljas inom rimlig
tid, skall nytt försäljningsförsök ej göras.

Om ny auktion skall hållas, gäller vad som sägs i
2-5 88. Anmälan av fordran som har skett för en auktion gäller även för senare
försäljningsförsök.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, skall
utmätningen hävas. Detta gäller dock ej medel som har influtit eller inflyter
med anledning av redan vidtagna åtgärder.

7 §
När ny auktion hålls sedan inrop har blivit ogiltigt enligt 5 8 tredje

stycket, skall handpenningen lagas i anspråk för bestridande av förrätt

ningskostnadema för den förra auktionen samt för vård och förvaltning av

egendomen under tiden mellan försäljningarna. Om köpeskillingen vid den

nya auktionen understiger del bud som har antagits vid den förra, skall

återstoden av handpenningen användas för att så långt den förslår läcka

skiUnaden. Vad som ej behöver lagas i anspråk härtill skall återiämnas. Blir

egendomen ej såld vid den nya auktionen, är hela handpenningen för

verkad.

Hålls ej ny auktion, skall handpenningen användas
till betalning av förrättningskostnader som har blivit onyttiga. Vad som ej
behöver lagas i anspråk återlämnas.

Försäljning
under hand

8
8 Ulmätt egendom, som ej kan antagas vara föremål för okänd sjö- eller
luflpanträtt, bör säljas under hand, om det är sannolikt att högre köpeskilling
kan uppnås genom sådan försäljning än genom försäljning på

s. 996 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 996

auktion och om försäljning under hand även i övrigt är
ändamålsenlig. Sökanden, gäldenären och annan känd sakägare vars rält beror av
försäljningen skall beredas tillfälle att yttra sig i frågan, om anledning
föreligger därtill.

Innan egendom säljs under hand
skall anbud fordras in. I fråga om försäljningsvillkoren tillämpas 4 och 5 88.

Lämnas ej anbud som godtas skall
auktion sättas ut, om ej auktion har hållits tidigare och anledning saknas
antaga att egendomen kan säljas inom rimlig tid. Skall nytt försäljningsförsök
ej göras, gäller 6 8 fjärde stycket.

Blir köpet ogiltigt till följd av
att full betalning ej sker inom föreskriven tid, gäller bestämmelserna i 7 8.
Vad som sägs om auktion i 7 8 första stycket gäller även försäljning under
hand.

Försäljning av egendom som innehas under förbehåll om återtaganderätt

9 8 Har utmätning skett av egendom som gäldenären har
förvärvat av iredje man under förbehåll om återtaganderält, får egendomen
säljas endast om köpeskillingen förslår till betalning av iredje mannens
fordran, såvida ej tredje mannen i målet samtycker till att egendomen säljs med
förbehåll för hans rätt.

Tredje mannens fordran besfäms
enligl 13 8 konsumentkreditlagen (1977:981) eller, om konsumentkreditlagen ej
är tillämplig på avtalet, enligt 5 8 lagen (1978:000) om avbetalningsköp mellan
näringsidkare m.fl. Är ej heller lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare
m.fl. tillämplig på avtalet, tillämpas likväl 5 8 nämnda lag, varvid jämkning
får ske efler vad som är skäligt.

Sker försäljningen med förbehåll
för tredje mannens rält, svarar därefter den som förvärvar egendomen ensam för
gäldenärens skyldigheter enligt avtalet.

Indrivning av utmätt fordran

10 § Utmätt fordran skall av kronofogdemyndigheten drivas
in hos

sekundogäldenären.

Kan indrivning ej ske inom rimlig tid, får dock fordringen
säljas.

11 § Om fordran är förfallen till betalning, skall
kronofogdemyndigheten

utan dröjsmål anmoda sekundogäldenären att betala sin skuld lill myndig

heten.

Kronofogdemyndigheten får avtala
med sekundogäldenären om betalning av fordran som ej är förfallen och om den
nedsättning av fordringens belopp som kan föranledas därav.

s. 997 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 997

12 § Betalar sekundogäldenären ej frivilligt, skall
kronofogdemyndighe

ten utsöka fordringen, om exekutionstitel finns.

Vad som föreskrivs i 4 kap. 22 8
första stycket om föreläggande för sökanden att väcka lalan när tvist råder om
fordrans bestånd gäller även när sekundogäldenären underiåter all betala utmätt
fordran utan all tvist råder.

Åtgärder efter utmätning av pantbrev m.m.

13 8 När pantbrev i skepp eller faslighet har
blivit ulmätt, skall den

inlecknade egendomen tagas i anspråk, om sökanden yrkar det inom en

månad från utmätningen.

Har föreläggande meddelats enligl 4
kap. 22 8 andra stycket, får beslut att egendomen tas i anspråk ej meddelas
innan tvisten har blivit slufiigt avgjord, om ej domstolen finner all hinder ej
möter.

När kronofogdemyndigheten har
beslutat att den intecknade egendomen tas i anspråk, anses den utmätt.

14 8 Har sökanden ej inom lid som anges i 13 8
första stycket yrkat alt

den intecknade egendomen skall tagas i anspråk, skall pantbrevet pantför

skrivas till honom.

Pantförskrivning sker genom att
kronofogdemyndigheten utfärdar bevis till sökanden all pantbrevet ulgör pant
för hans fordran och överlämnar pantbrevet eller, om annan än den intecknade
egendomens ägare innehar detta, underrättar innehavaren om panlförskrivningen.
1 underrättelsen skall anges all innehavaren ej får lämna ut handlingen lill
skada för sökanden. Andel i pantbrev som tillkommer delägare i intecknad
egendom får ej pantförskrivas för sig.

Bestämmelsen i 13 8 andra stycket
gäller även beträffande pantförskrivning av pantbrevet.

15 8 Bestämmelserna i 13 och 14 88 gäller även när
skuldebrev som är

iniecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg har utmätts hos den in

tecknade egendomens ägare.

Pantförskrivning av
inteckningshandlingen omfattar ej personligt betalningsansvar som enligt
handlingen åvilar utmätningsgäldenären.

10 kap. Försäljning av registrerat skepp

Inledande bestämmelser

1 8 Utmätl skepp som är infort i skeppsregistret
säljs på offentlig auktion.

s. 998 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 998

2 8
Bestämmelserna i detta kapitel gäller ej försäljning av andel i eller vill

korlig rätt lill skepp.

Tidsfrist
för försäljning

3 8
Ulmätt skepp bör säljas inom fyra månader från del att beslut om

utmätning meddelades eller, i fall som avses i 4 kap. 27 8 eller 8 kap. I 8

tredje stycket, från del all begäran om försäljning kom in lill krono

fogdemyndigheten, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt 8 kap.

3 8.

Utlösnings-
och anslutningsrätt

4 §
Borgenär eller annan vars rält kan vara beroende av skeppels för

säljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall, innan skeppet
har sålts, till kronofogdemyndigheten betala exekulionsfordringen och uppkomna
förrättningskostnader.

5 §
Borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanlrätt i skeppet, kan

begära att detta säljs för hans fordran, om hans rält till betalning är

ostridig eller styrks. Hör skeppet till konkursbo, har även borgenär, vars

fordran är förenad med panträtt på grund av inteckning, retentionsrätt

eller förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen (1970:979), sådan befogen

het.

Skall arvode eller annan kostnad för skeppets förvaltning
under konkurs utgå ur skeppet, kan förvaltaren begära att det säljs för den
fordringen.

Om borgenär, vars fordran är förenad med
sjöpanlrätt i skeppet, har begärt att del säljs för hans fordran, får
förfarandet ej läggas ned därför alt frågan om försäljning för annan borgenärs
eller konkursboels räkning förfaller.

I fråga om rätt att utlösa borgenär eller konkursbo
som har anslutit sig enligl första eller andra stycket tillämpas bestämmelserna
i 4 8-

Åtgärder
före auktion

6 §
Auktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen

skall innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Innehavare av fordran som bör iakttagas vid
auktionen skall i kungörelsen uppmanas att anmäla sin rätt till
kronofogdemyndigheten senast vid auktionen.

7 8
Minst trettio dagar före auktionen skall underrättelser om försälj

ningen sändas till sökanden och ägaren samt lill kända borgenärer som har

s. 999 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 999

sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning eller retentionsrätt.
Blir sådan borgenär känd senare, skall underrättelse genast sändas till honom.
Har registermyndigheten uppgift om adress, skall den användas. Underrättelse
lill utrikes ort skall om möjligt sändas med flygposl.

8 8 Har auktionen ej blivit utlyst så som anges i 6 och 7
88, skall den inställas och ny tid sättas ut, om bristen är väsentlig och ej
kan avhjälpas på annat sätt.

Förhandling och sakägarförteckning

9 § Vid början av auktionen skall
kronofogdemyndigheten lämna en kort

fattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder.

Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att

anmäla den. Har sådan fordran anmälts hos kronofogdemyndigheten före

auktionen, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas
tillfälle alt yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för
försäljningen.

När förhandlingen har avslutats, upprättas
sakägarförteckning.

10 § 1 sakägarförteckningen upptas, förutom
exekulionsfordringen,

fordran som är förenad med sjöpanlrätt, panträtt på grund av inteckning el

ler retenlionsrätt samt förrättningskostnadema.

Om skeppet hör till konkursbo,
upptas även arvode och annan kostnad för skeppets förvaltning under konkursen.
Är skeppet därjämte utmätt, upptas fordran som skall utgå med förmånsrätt
enligt 10 8 förmånsrättslagen (1970:979).

Med fordran som är förenad med
panträtt på grund av inteckning avses även fordran för vilken skepp har tagils
i anspråk enligl 9 kap. 13 8 saml rält till betalning på grund av ägarhypotek.

118 Fordringarna upptas efter del företräde som gäller
enligt lag. Ränta och annan biförpliktelse upptas före fordringens
kapitalbelopp, om ej borgenären yrkar annat.

Förrättningskostnadema upptas närmast före
exekutionsfordringen.

Fordran upptas i förteckningen även
om den är beroende av villkor eller tvistig. Är panträtt för fordran beroende
av att sökt inteckning beviljas, upptas fordringen med det företräde som
tillkommer den om inteckningen beviljas.

När försäljning har begärts av
förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande ulan förmånsrätt, om ej
anslutning har skett enligl 5 8.

12 8 Fordran upptas med del belopp lill vilket den
beräknas uppgå den dag dä fördelningssammanträde skall äga rum. Beträffande
fordran med

s. 1000 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1000

sjöpanlrätt skall iakttagas vad som föreskrivs i 249 8
andra stycket andra meningen sjölagen (1891:35 s. I). Panträtt på grund av inteckning får ej åtnjutas för
mer än pantbrevets belopp Jämte tillägg enligt 264 8 sjölagen. Understiger
fordringen pantbrevels belopp, upptas återstoden som ägarhypotek.

Om i skeppet gäller pantbrev som ej
innehas av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej har
blivit anmäld, upptas pantbrevels belopp och ett till tio procent av detta
belopp beräknat tillägg.

Ägarhypotek upptas utan tillägg enligt 264 8 sjölagen.

13 8 I övrigt anges i sakägarförteckningen

1.
sammanlagda
beloppet av fordringar med bättre rält än exekutionsfordringen och
förrältningskoslnaderna (skyddsbeloppel) samt vilka fordringar som är
skyddade.

2.
det lägsta bud
som måste avges för alt skeppet enligt 14 8 skall få säljas,

3.
betalningsvillkoren.

Villkor för försäljning

14 8 Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas
av köpeskillingen för

skeppet och andra medel som finns att tillgå.

15 8 Köpeskillingen skall betalas kontant. Efler
medgivande av

borgenär, vars fordran enligt sakägarförteckningen är förenad med

panträtt på grund av inteckning, får dock vad som faller inom köpeskil

lingen och pantbrevets belopp innestå i avräkning på köpeskillingen, om

del ej är fråga om sådan fordran som avses i 11 § Iredje stycket.

1 sakägarförteckningen skall anmärkas, om fordran ej får
innestå.

16 8 Den som ropar in skeppet är skyldig att efler
inropet lämna hand

penning som motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än

de förrättningskostnader som skall utgå ur skeppet.

Handpenningen skall betalas
kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får
godtagas även fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning i
skeppet, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande.

Staten, kommun, landstingskommun
och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 22
8 ersättningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Obetald del av den kontanta
köpeskiUingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 6 8 har
kungjorts för köpeskillingens fördelning.

När köpeskiUingen lill fullo har
betalats, fär köparen komma i besittning av skeppet.

s. 1001 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1001

Köparen blir personligen
betalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse har avräknats på
köpeskiUingen och den förre ägaren blir fri från ansvar härför.

17 8 På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan
försäljningen, såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den
återstående kontanta köpeskillingen samt köparens rätt att komma i besittning
av skeppet, ske på andra villkor än som anges i detta kapitel. Skyddsbeloppet
får höjas även om borgenär som ej själv har begärt försäljning motsätter sig
del.

Auktionen

18
8 Innan skeppet
ropas ul skall redogörelse lämnas för innehållet i sakägarförteckningen.
Upplysning skall lämnas om att skeppet ropas ut med förbehåll att inrop skall
prövas enligt 19 8.

19
§ Innan inrop
godtas skall kronofogdemyndigheten pröva, om det i 14 8 angivna villkoret för
försäljning är uppfyllt. Även om detta är förhållandet får inropet ej
godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.

Utan hinder av första stycket skall
inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge att
inrop godtas fastän förrättningskostnadema ej har blivit läckta.

Inrop får ej mot sökandens
bestridande godtagas, om exekulionsfordringen ej läcks,

20 8 Sedan inrop har godtagits skall inroparen
omedelbart lämna före

skriven handpenning. Kronofogdemyndigheten kan dock på begäran göra

ett kort uppehåll i handläggningen för alt bereda inroparen tillfälle att

anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktans

värd olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall skeppet ropas ut på nytt.

Fullgör ej inroparen sin
betalningsskyldighet enligt 16 8 fjärde stycket, är inropet ogiltigt,

21 8 Sker ej inrop som godtas och fullföljs genom
att handpenning

lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär del inom

en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 20 8 andra stycket,

skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Har tvä auktioner håUits utan att
skeppet har blivit sålt och saknas anledning antaga att skeppet kan säljas inom
rimlig tid, får kronofogdemyndigheten avvisa begäran om nytt
försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, gäller
vad som sägs i 6-20 88. Anmälan av fordran som har sketl för en auktion gäller
även för senare auktion.

26 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 8. Del 2

s. 1002 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1002

Skall nytt försäljningsförsök j
göras, skall utmätningen hävas. Detta gäller dock ej medel som har influtit
eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder,

22 8 När ny auktion hålls sedan inrop har blivit ogiltigt
enligl 20 8 andra

stycket, skall handpenningen lagas i anspråk i den mån det behövs för att

sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen

Jämte ränta därå, beräknad enligt 5 8 räntelagen (1975:635), från utsatt dag

för köpeskillingens fördelning lill och med den nya dagen för sådan för

delning och för au även förrättningskostnaderna med anledning av den nya

auktionen skall täckas. Detta giiller även om ändrade förhållanden har

inträtt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas när den nye

inroparen har fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir skeppet ej sålt vid den

nya auktionen, är hela handpenningen förverkad.

Hålls ej ny auktion, skall
handpenningen användas lill betalning av förrättningskostnader som har blivit
onyttiga. Vad som ej behöver lagas i anspråk återlämnas.

23 8 Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet
enligt 16 8 Qärde

stycket även om auktionen överklagas.

Ulan hinder av att auktionen
överklagas får köparen komma i besittning av skeppet, om ej annat har
förordnats enligl 18 kap. 16 8 andra stycket innan han har blivit berättigad
därtill. Får han på grund av sådant förordnande ej komma i besittning av
skeppet och är hindret ej hävt inom tre månader från utsatt dag för
köpeskillingens fördelning, får han frånträda köpet och återfå vad han har betalat
Jämte upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos kronofogdemyndigheten medan
hindret alUjämt består.

Särskild föreskrift beträffande allmänna mäl

24 8 Bestämmelsen i 3 8 gäller ej i allmänt mål.

11 kap. Försäljning av registrerat luftfartyg m.m.

I § Beträffande exekutiv försäljning av registrerat
luftfartyg och intecknade reservdelar tiU luftfartyg tillämpas 10 kap., om ej
annat föreskrivs nedan.

1 fråga om vissa främmande
luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådana luftfartyg skall även
tillämpas lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde lill 1948 års
konvention rörande intemationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

s. 1003 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1003

Bestämmelserna i detta kapitel gäller ej
försäljning av andel i eller villkorlig rätt till luftfartyg eller
reservdelar.

2 8
Vad som sägs om sjöpanträtt i 10 kap. 5, 7 och 10 88 skall i stället

gälla luflpanträtt.

Kungörandet av auktion enligt 10 kap. 6 8 skall ske
minst sex veckor i förväg. Underrättelser enligt 10 kap. 7 8 skall sändas i
rekommenderade brev minst en månad före auktionen. Innehåller inskrivningsboken
uppgift om adress, skall den användas. Bestämmelsen i 10 kap. 8 8 är tillämplig
även beträffande dessa föreskrifter.

3 8
Vad som sägs om pantbrev och tillägg i 10 kap. 12 och 15 SS skall i

stället gälla iniecknat skuldebrev och ränta som anges i 19 a 8 lagen

(1955:227) om inskrivning av rätt lill luftfartyg. 1 fall som avses i 10 kap.
12

8 andra stycket upptas, i stället för tio procents tillägg, ett års ränta enligt

det inlecknade skuldebrevet.

Om reservdelar skall säljas på begäran av borgenär
som ej har inteckning för sin fordran, fär skyddsbelopp enligt 10 kap. 13 8 1
ej i något fall bestämmas högre än till tvä tredjedelar av det värde som i
målet har åsatts reservdelarna av sakkunniga som kronofogdemyndigheten har
anlitat.

I fall som avses i andra stycket fär vid fördelning
av influtna medel den som har inteckning i reservdelarna ej till skada för
borgenär som ej har inteckning göra sin rätt gällande till högre belopp än som
svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen minskad med
förrättningskostnadema. Därvid skall i fall som avses i 10 kap. 22 8
handpenning för reservdelarna läggas till köpeskillingen, i den mån den ej
skall tillkomma inroparen.

4 §
Vid försäljning av flera luftfartyg skall varje luftfartyg ropas ut för

sig. Luftfartyg som är i samma ägares hand och svarar för samma ford

ringar skall dock ropas ut gemensamt, om ägaren eller borgenär ej begär

särskild försäljning av visst eller vissa luftfartyg. Särskild sakägarförteck

ning skall upprättas för egendom som ropas ut för sig. Beträffande fordran

för vilken fiera luftfartyg svarar skall i förteckningen anmärkas att mindre

belopp än som anges i förteckningen kan komma att falla på egendomen till

följd av att köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning

av fordringen eller del därav.

Bestämmelsema i första stycket gäller också i fråga
om försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar. Luftfartyg och
reservdelar får dock ej ropas ul gemensamt, om fordran har bevakats av borgenär
som ej har inteckning i reservdelarna.

Reservdelar som ej ropas ut gemensamt med
luftfartyg kan på begäran av ägaren eller borgenär ropas ut i skilda poster,
med förbehåll att försäljning av sådan post sker endast om försäljningen med
hänsyn även till de bud som avges för andra poster kan godtagas enligl 10 kap.
19 8.

s. 1004 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1004

5 § Omfattar inteckning flera luftfartyg eller luftfartyg
och reservdelar, får fordringen innestå enligt 10 kap. 15 8 endast om all den
intecknade egendomen har blivit utmätt och säljs vid gemensamt utrop.

1 stället för 10 kap. 16 8 sjätte
stycket gäller 33 8 lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg.

12 kap. Försäljning av fast egendom

Inledande bestämmelser

1
8 Utmätt fast
egendom säljs på offentlig auktion, om ej annat följer av 15 eller 57 8.

2
8 Vad som i
detta kapitel sägs om fordran som är förenad med panträtt gäller även fordran
för vilken fast egendom har tagits i anspråk enligt 9 kap. 13 8 samt rätt lill
betalning på grund av ägarhypotek, om ej annat följer av särskilda bestämmelser
nedan.

Förberedande åtgärder

3 § Utmätt fastighet skall beskrivas och värderas så snart
det är lämpligt

med hänsyn till det fortsalla förfarandet. Tillbehör skall anges i beskriv

ningen och värderas för sig i den mån det är påkallat med hänsyn tUl deras

värde eller av annan orsak.

Om fastighet som är intecknad
gemensamt med annan fastighet skall säljas och särskilt taxeringsvärde saknas
för någon av fastighetema, skall var och en av dem värderas.

Vid behov får sakkunnig person anlitas för beskrivning och
värdering.

4
§ Faslighetens
ägare skall på anmodan tillhandahålla de handlingar som visar hans äganderätt
eller tjänar till upplysning om rättigheter som besvärar fastigheten eller om
tillbehör till denna och uppge vilka som har fordran eller rättighet som bör
iakttagas vid egendomens försäljning. Kronofogdemyndigheten skall även på annat
sätt söka införskaffa utredning i dessa hänseenden saml om den belastning som
rättighet ulgör och det vederlag som utgår.

5
8 Pantbrev som
gäller i fastigheten och ej är belånat skall på anmodan överlämnas till
kronofogdemyndigheten och fär därefter ej pantförskrivas utan myndighetens
tillstånd.

s. 1005 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1005

Förvaltning
av utmäu fastighet

6 8
Ägare till utmätl fastighet får ej minska dess värde genom alt överlåta

tillbehör eller genom att annat än till husbehov avverka skog, bedriva grus-

eller stentäkt eller pä annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra

fastigheten. Om ej annat följer av 8 eller 9 8, får han i övrigt tillgodogöra

sig vanlig avkastning till dess fastigheten har sålts och skall tillträdas av

köparen. Sådan rält föreligger dock ej i fråga om växande gröda eller

annan avkastning som har förklarats ingå i försäljningen.

Ägaren får ej upplåta rättighet som går ulöver vad
som är medgivet enligt första stycket. Kronofogdemyndigheten kan förbjuda honom
alt upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning.

På begäran av ägaren kan kronofogdemyndigheten
medge undantag från första eller andra stycket i den mån det kan ske utan
intrång i ulmätningssökandens rätt och i övrigt är lämpligt.

7
8 På begäran av borgenär kan
kronofogdemyndigheten vid behov taga vård om tillbehör till fastigheten.

8
§ Arrendeavgift, hyra eller
annan avkastning som förfaller till betalning under förfarandets gång skall, om
borgenär begär det och skäl föreligger, uppbäras av kronofogdemyndigheten eller
syssloman som myndigheten förordnar. Kronofogdemyndigheten skall i sådant fall
utan dröjsmål meddela den belalningsskyldige förbud alt betala till annan än
myndigheten eller sysslomannen.

9
§ Kan det befaras att ägaren
vanvårdar fastigheten eller förfogar över den i strid med 6 8 eller att
egendomen på annat sätt försämras i större mån, kan kronofogdemyndigheten på
begäran av borgenär förordna syssloman att omhändertaga och förvalla
fastigheten.

10 §
Arrendeavgift, hyra och annan avkastning som syssloman uppbär

skall redovisas till kronofogdemyndigheten vid lidpunkt som myndigheten

bestämmer.

Tidsfrist
för försäljning

11
§ Utmätt fastighet bör säljas inom fyra månader från del att beslut om
utmätning meddelades eller, i fall som avses i 4 kap. 27 8 eller 8 kap. 1 8
tredje stycket, från det att begäran om försäljning kom in till kronofogdemyndigheten,
om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt 8 kap. 3 8. Anstånd fär ej
utan synneriiga skäl medges utöver ett år från nämnda tidpunkt.

s. 1006 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1006

Utlösnings- och anslutningsrätt

12 8 Borgenär eller annan vars rätt kan vara
beroende av faslighetens

försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall,
innan fasligheten har sålts, till kronofogdemyndigheten betala
exekulionsfordringen och uppkomna förrättningskostnader.

13 8 Borgenär, vars fordran är förenad med
förmånsrätt i fastigheten

enligt 6 8 1 eller 7 8 1 eller 2 förmånsrättslagen (1970:979), kan begära att

fastigheten säljs för hans fordran, om hans rält till betalning är ostridig

eller styrks. Hör fastigheten till konkursbo, har även borgenär, vars

fordran är förenad med panträtt i fastigheten, sådan befogenhet.

Vill borgenär ansluta sig enligt
första stycket, skall han anmäla det hos kronofogdemyndigheten senast tvä
veckor före bevakningssammanträdel.

Om borgenär, vars fordran är
förenad med förmånsrätt i fastigheten enligl 6 8 I eller 7 8 1 eller 2
förmånsrättslagen, har begärt all fasligheten säljs för hans fordran, får
förfarandet ej läggas ned därför alt frågan om försäljning för annan borgenärs
eller konkursboets räkning förfaller.

1 fråga om rätt att utlösa den som
har anslutit sig enligl första stycket tillämpas bestämmelsema i 12 8-

Försäljning av fastighetstillbehör

14 § Är det sannolikt att tillbehör kan med fördel
säljas för sig utan

samtidig försäljning av fastigheten i övrigt, skall kronofogdemyndigheten

sätta ul sammanträde för prövning av frågan. Till sammanträdel skall

kronofogdemyndigheten kalla sökanden, fastighetens ägare och envar för

myndigheten känd innehavare av panträtt i fastigheten eller av annan

rättighet som kan påverkas av försäljningen.

Blir vid sammanträdet närvarande
sakägare ense om att tillbehör bör säljas för sig, förordnar
kronofogdemyndigheten i enlighet därmed, om ej särskilda skäl föranleder annat.
Uppnås ej enighet om särskild försäljning, får kronofogdemyndigheten förordna
därom endast om synnerliga skäl föreligger.

1 fråga om tvist om tillbehör gäller 8 kap. 5 8.

15 8 Särskild försäljning av tillbehör sker enligl
bestämmelserna om

försäljning av utmätt lösöre.

Tillbehör som säljs för sig upphör
att höra fill fasligheten, även om det ej skils från denna.

16 8 Vad som har influtit genom särskild försäljning
av tillbehör till

kommer dem som har fordringar med rätt i fasfigheten med det företräde

s. 1007 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1007

mellan
dem som gäller enligt lag. Den som har fordran med panträtt i fastigheten kan
avstå från betalning utan att det minskar hans rätt i fastigheten i övrigt.
Innehavare av fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning fär dock ej
avstå från betalning ur tillbehörsmedel under annan förutsättning än att
samtycke till avståendet har lämnats av såväl ägare till övriga av inteckningen
besvärade fastigheter som innehavare av panträtt vilken gäller i en eller flera
av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen.

Avstående som inverkar på villkoren vid
fastighetens försäljning på auktion skall ske senast vid bevakningssammanträdet
och kan därefter ej återkallas.

17
8 Om medel som har influtit genom särskild försäljning av tillbehör förslår att
förnöja sökanden samt dem som har bättre rätt och ej har avstått från
betalning, skall förfarandet avbrytas, såvida ej egendomen är avträdd till
konkurs och förvaltaren begär alt förfarandet skall fortgå.

Åtgärder
före försäljning på auktion

18 8
Tid och plats för auktion på fastighet bestäms av kronofogdemyn

digheten.

Fastighetens ägare och innehavare av nyttjanderätl
lill fastigheten är skyldiga att låta fastigheten visas på lämplig tid.

19
§ För förhandling om försäljningen
skall bevakningssammanträde hällas antingen samma dag som auktionen eller
lämplig dag före denna.

20
8 Auktionen skall kungöras i
god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall innehålla uppgift om
bevakningssammanträde och sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Innehavare av fordran eller rättighet som bör
iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas att anmäla sin rätt till
kronofogdemyndigheten senast vid bevakningssammanträdet.

Har kronofogdemyndigheten förordnat om särskild
försäljning av tillbehör, får kungörelsen ej utfärdas förrän försäljningen har
vunnit laga kraft och köpeskillingen har betalats eller frågan om sådan
försäljning har förfalUl.

21 6
Sökanden, ägaren samt kända innehavare av fordringar och rättig

heter som bör iakttagas vid auktionen skall i god tid särskilt underrättas

om denna.

Har anslutning enligt 13 8 ägt rum, skall
underrättelse därom ske enligl första stycket.

s. 1008 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1008

22
8 Har auktionen och sammanträdena ej blivit utlysta så som anges i 20 och 21
SS, skall de inställas och rya lider sättas ut, om bristen är väsentlig och ej
kan avhjälpas på annat sätt.

Bevakningssammanträde

23 §
Vid bevakningssammanträdet skall kronofogdemyndigheten lämna

en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingama och för vidtagna

åtgärder. Innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid

auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran eller rättighet

anmälts hos kronofogdemyndigheten före sammanträdet, skall det

meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att
yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

Om tillbehör har sålts för sig, behandlas särskilt
hur den behållna köpeskillingen för tillbehöret skall användas, i den mån det
inverkar på villkoren för fastighetens försäljning.

Sakägarförteckning

24 §
När förhandlingen vid bevakningssammanträdet har avslutats,

upprättas sakägarförteckning.

25 §
I sakägarförteckningen upptas förutom exekutionsfordringen

1. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligl
6 8 1 eller 7 8 1 eller 2

förmånsrättslagen (1970:979) och som förfaller lill betalning senast den till

trädesdag som anges i 36 8.

2.
fordran som är förenad med
panträtt i fastigheten,

3.
nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft som besvärar fastigheten, om rättigheten är
inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig, dock ej
sådan rättighet som skall bestå oavsett fastig-helens försäljning,

4.
förrättningskostnadema.

Om fastigheten hör till konkursbo, upptas även
arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen.

26 8
Fordringar och rättigheter upptas efter del företräde som gäller

enligt lag. Ränta och annan biförpliktelse upptas före fordringens kapital

belopp, om ej borgenären yrkar annat.

Förrättningskostnadema
upptas närmast före exekutionsfordringen.

Fordran eller rättighet upptas i förteckningen även
om den är beroende av villkor eller tvistig. Är panträtt för fordran beroende
av att sökt inteckning beviljas eller är inskrivning av rättighet sökt men
ännu ej beviljad, upptas fordringen eller rättigheten med det företräde som
tillkommer den

s. 1009 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1009

om inteckningen eller inskrivningen beviljas.

När försäljning har begärts av
förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt, om ej
anslutning har skett enligt 13 8.

27 8 Fordran upptas med del belopp till vilket den
beräknas uppgå på till

trädesdagen, dock med den begränsning som kan följa av att panträtt ej får

åtnjutas för merän pantbrevets belopp Jämte tillägg enligt 6 kap. 3 8 Jorda

balken. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptas återstoden som

ägarhypotek.

Om i fasligheten gäller pantbrev
som ej innehas av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet
ej har blivit anmäld, upptas pantbrevets belopp och ell lill tio procent av
detta belopp beräknat tillägg.

Ägarhypotek upptas utan tillägg enligt 6 kap. 3 8
Jordabalken.

28
8 Rättighet
upptas ulan att något belopp anges.

29
8 I övrigt
anges i sakägarförteckningen

1.
sammanlagda
beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen och
förrättningskostnadema (skyddsbeloppet) samt vilka fordringar som är skyddade,

2.
i vad mån
behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för betalning av fordringar
som har upptagils i förteckningen,

3.
del lägsta bud
som måste avges för att fastigheten enligl 32 8 skall få säljas,

4.
vilka
rättigheter som enligt 33 8 första stycket är skyddade ulan förbehåll eller
enligt 33 8 andra stycket skall förbehållas vid försäljningen,

5.
betalningsvillkoren
och tillträdesdag.

Av fordran som gäller endast i
andel i fastigheten skall vid tillämpning av första stycket 1 medräknas så
mycket som med hänsyn lill andelens storlek och fordringens läge läcks, när
övriga fordringar med bättre rätt än exekulionsfordringen saml
förrättningskostnadema är fullt täckta.

Köpeskilling för tillbehör får ej
tagas i anspråk för betalning av fordran inom skyddsbeloppel i vidare mån än
som har angivits i sakägarförteckningen.

30 8 I sakägarförteckningen skall i förekommande
fall erinras om

1.
verkan av
underlåten uppsägning av arrende- eller hyresavtal i fall som avses i 46 8
andra stycket samt rätt till förlängt avtal eller skadestånd som enligt lag
tillkommer arrendator eller hyresgäst om han blir uppsagd med anledning av
fastighetens försäljning,

2.
rätt att bo
kvar såsom hyresgäst som enligl lag tillkommer bostadsrättshavare,

3.
rätt alt bo
kvar på fastigheten som kronofogdemyndigheten enligt 36 8 tredje stycket har
medgiva ägaren.

s. 1010 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1010

31 8 Om försäljningen enligt 37 8 skall ske på
avvikande villkor, upprättas sakägarförteckningen i enlighet därmed.

Villkor för försäljning på auktion

32 8 Vid försäljningen skall skyddsbeloppet läckas
av köpeskillingen för

fastigheten, behållen köpeskilling för tillbehör i den mån den enligl

sakägarförteckningen skall användas till betalning av fordringar inom

skyddsbeloppet, behållen avkastning och andra medel som finns att tillgå.

33 8 Tomträtt som har inskrivits är vid försäljningen skyddad
utan

särskilt förbehåll. Annan nyttjanderätt samt servitut och rätt till elektrisk

kraft är skyddade utan särskilt förbehåll, om rättigheten har bättre rätt än

exekutionsfordringen.

1 andra fall än som avses i första
stycket skall nyltianderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft särskilt
förbehållas, om det saknas anledning antaga att rättigheten belastar
fasligheten til! beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rält.
Härvid skall rätt till betalning på grund av ägarhypotek ej anses som fordran.

Talan mot beslut varigenom
rättighet har förbehållits enligt andra stycket får föras endast av den som har
bestritt alt förbehållet görs. Mot beslut varigenom rättighet ej sålunda har
förbehållits får talan ej föras.

Rättighet som ej enligt första
stycket är skyddad utan särskilt förbehåll och ej heller har förbehållits
enligt andra stycket kan skyddas genom förbehåll vid auktionen enligl 39 8.

34 8 1 avräkning pä köpeskillingen för fasligheten skall
innestå kapital

beloppet av sädan fordran inom skyddsbeloppel som är förenad med

panträtt och ej enligt sakägarförteckningen skall betalas med köpeskilling

för tillbehör. Detta gäller dock ej, om

1.
fordringen är
förfallen till betalning senast på tillträdesdagen och borgenären har yrkat
kontant betalning.

2.
fordringen är
sädan som avses i 26 8 tredje stycket eller

3.
fordringen är
förenad med panträtt endast i andel i fasligheten.

För ägarhypotek skall, även om det
faller inom skyddsbeloppel, kontant betalning alltid erläggas.

1 den mån avräkning ej skall ske
enligt första stycket skall köpeskillingen för fastigheten betalas kontant, om
ej inroparen visar att han har avtalat annat med den som enligt
sakägarförteckningen är betalningsberättigad. Om det enligt förteckningen är
ovisst vem ett belopp tillkommer, får del ej avräknas.

35 8 Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter
inropet lämna hand

penning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än som

s. 1011 Kontrollera mot PDF

Prop, 1980/81:8 Bilaga 2 1011

enligt 34 8 skall betalas kontant eller mindre än de
förrättningskostnader som skall utgå ur fastigheten.

Handpenningen skall betalas
kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får
godtagas även fordran som är förenad med panträtt i fastigheten, om den läcks
av köpeskillingen och kan anses betryggande.

Staten, kommun, landstingskommun
och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 43
8 ersätlningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Obetald del av den kontanta
köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 20 8 har
kungjorts för köpeskillingens fördelning.

36 8 Som tillträdesdag räknas den dag då enligt kungörelse
fördel

ningssammanträdet skall äga rum. Kronofogdemyndigheten kan dock

medge inroparen all taga vård om fastigheten eller del därav före tillträdes

dagen.

Kronofogdemyndigheten får förordna
att obetald avkastning av fastigheten, som enligt 8 eller 9 8 har skolat
betalas till myndigheten eller syssloman och som har förfallit under tiden till
och med den dag köparen har tillträtt fastigheten, skall tillkomma denne. Om
sådan avkastning i annat fall betalas till köparen, skall denne redovisa därför
lill kronofogdemyndigheten.

Har förre ägaren ej annan bostad,
kan kronofogdemyndigheten tillåta honom alt bo kvar på fastigheten högst tre
månader efler tillträdesdagen.

37 8 På begäran av de sakägare vilkas rätt beror
därav kan försäljningen,

såvitt avser annat än eriäggande av handpenning och den återstående

kontanta köpeskillingen saml liden för tillträde, ske på andra villkor än

som anges i detta kapitel. Skyddsbeloppet får höjas även om borgenär som

ej själv har begärt försäljning motsätter sig det.

Begäran som avses i första stycket
skall framställas senast vid bevakningssammanträdet.

Auktion

38 8 Vid auktionen skall, i den mån det är påkallat
med hänsyn till värdet

av fastighetens tillbehör eller av annan orsak, anges vUken egendom som

skall följa fastigheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör

ej skall följa den. Vad sålunda har angivits är avgörande för vad försälj

ningen omfattar i den delen. 1 övrigt ingår i försäljningen vad som enligt lag

utgör tillbehör till fasligheten. Råder tvist om tillbehör, skall det anmälas.

Redogörelse skall lämnas för
innehållet i sakägarförteckningen. Upplysning skall lämnas om all fastigheten
ropas ut med förbehåll att inrop skall prövas enligt 40 8.

s. 1012 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1012

39 § Om sakägarförteckningen upplager rättighet som ej
enligt 33 8

första stycket är skyddad utan särskilt förbehåll och ej heller har förbe

hållils enligt 33 8 andra stycket, skall fastigheten först ropas ut utan

förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll.

Uppnås vid det senare utropet bud som täcker fordringar med bättre rätt

än rättigheten eller som, utan att läcka dem, är lika högl som eller högre

än budet vid del föregående utropet, har budet vid det senare utropet före

träde. Att ägarhypotek ej täcks utgör ej hinder mot att bud med förbehåll

för rättigheten godtas.

Upptager sakägarförteckningen två
eller flera sådana rättigheter som avses i första stycket, skall fiistigheten
först ropas ul ulan förbehåll för någon av rättigheterna och därefter med
förbehåll först endast för den rättighet som har bästa rätt och efter hand för
ökal antal rättigheter enligt deras inbördes ordning. Bud som skyddar fiera
rättigheter än annat bud har företräde framför detta, om del ej leder till
sämre täckning av fordran som har bättre rätt än någon av rättigheterna.

När bud med förbehåll för rättighet
ej täcker fordringar med bättre rält, kan rättighetshavaren skydda sin
rättighet genom att betala skillnaden mellan det budet och bud utan förbehåll
för rättigheten eller så stor del av skillnaden som behövs för att täcka
fordringar med bättre rätt.

Om rättighetshavare i fall som
avses i andra stycket är villig att betala enligt vad som sägs i tredje stycket
men det sålunda erbjudna beloppet, till följd av att flera tillskotl behövs, ej
ensamt eller i förening med annat tillskott som bjuds är tillräckligt för att
hans rättighet skall skyddas, skall fastigheten ropas ut med förbehåll för
rättigheten och den eller de rättigheter som är skyddade genom tidigare bud
och annat tillskott som bjuds.

Om borgenär vars fordran ej har
blivit täckt genom visst bud godtager budet, skall fordringen vid tillämpning
av första - fjärde styckena anses täckt.

Om rättighetshavare i stället för
att betala ställer säkerhet, skall det gälla.

40 8 Innan inrop godtas skall kronofogdemyndigheten
pröva, om det i 32

8 angivna villkoret för försäljning är uppfyllt. Även om detta är förhål

landet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre

köpeskilling kan uppnås.

Utan hinder av första stycket skall
inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger del. Sökanden kan medge att
inrop godtas faslän förrättningskostnadema ej har blivit täckta.

Inrop får ej mol sökandens
bestridande godtagas, om exekulionsfordringen ej täcks.

41 § Sedan inrop har godtagils skall inroparen
omedelbart lämna före

skriven handpenning. Kronofogdemyndigheten kan dock på begäran göra

s. 1013 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1013

ett kort uppehåll i handläggningen för all bereda
inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas
medföra beaktansvärd olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall fastigheten ropas
ut på nytt.

I fall som avses i 39 8 skall
handpenning lämnas för varje inrop, även om fastigheten skall ropas ut på nytt.
Om inropet ej skall bestå, återlämnas handpenningen.

Fullgör ej inroparen sin
betalningsskyldighet enligl 35 8 fjärde stycket, är inropet ogiltigt.

42 § Sker ej inrop som godtas och fullföljs genom att
handpenning

lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär det inom

en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 41 8 tredje stycket,

skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avslår därifrån.

Har två auktioner hållils utan att
fastigheten har blivit såld och saknas anledning antaga att fastigheten kan
säljas inom rimlig tid, får kronofogdemyndigheten avvisa begäran om nytt
försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, gäller
vad som sägs i 18-41 88. Anmälan av fordran eller rättighet som har skett för
en auktion gäller även för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej
göras, skall utmätningen hävas. Detta gäller dock ej medel som har influtit
eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

43 § När ny auktion hålls sedan inrop har blivit
ogiltigt enligl 41 8 tredje

stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att

sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen

jämte ränta därå, beräknad enligl 5 8 räntelagen (1975:635), från tillträdes

dagen till och med den nya tillträdesdagen och för att även förrättnings-

kostnaderna med anledning av den nya auktionen skall täckas. Delta

gäller även om fasligheten säljs med förbehåll för rättighet som ej har för

behållils vid den förra auktionen eller ändrade förhållanden har inträtt.

Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas när den nye inroparen

har fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir fastigheten ej såld vid den nya

auktionen, är hela handpenningen förverkad.

Hålls ej ny auktion, skall
handpenningen användas lill betalning av förrättningskostnader som har blivit
onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk återlämnas.

44 8 Sedan auktion som har lett till försäljning av
fastigheten har vunnii

laga kraft och köparen har fullgjort sin betalningsskyldighet enligl 35 8

fjärde stycket, utfärdar kronofogdemyndigheten köpebrev.

Visar inroparen att han har bjudit
för annans räkning, skall köpebrev utfärdas lill denne.

s. 1014 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1014

Vissa rättsföljder av auktion

45 8 Sedan fastigheten har sålts svarar den ej för
fordran som avses i 25 8

första stycket I.

Borgenär som har pantbrev kan ej
efler fastighetens försäljning mot köparen göra gällande panträtt i fastigheten
för större fordran än som har avräknats på köpeskillingen Jämte utfäst ränta
därå från tillträdesdagen samt framlida skadestånd och kostnad som föranleds av
fordringsförhållandet.

Köparen blir personligen
betalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse har avräknats på den
kontanta köpeskillingen och den förre ägaren blir fri från ansvar härför. 1
fall som avses i 44 8 andra stycket blir även den som har gjort inropet
betalningsskyldig.

46 8 Köpare som har fullgjort sin betalningsskyldighet
enligl 35 8 fjärde

stycket får tillträda fasligheten på den dag som har beslämls för köpeskil

lingens fördelning. Han svarar därefter för ägares skyldigheter i den mån

de skall fullgöras efter tillträdesdagen.

Vill köparen all i sakägarförteckningen
upptagen arrende- eller hyresrätt, som ej är skyddad enligl 33 8 första
stycket eller har förbehållits enligt 33 8 andra stycket eller vid auktionen,
skall upphöra, åligger det honom att inom en månad från tillträdesdagen säga
upp avtalet. I annat fall gäller avtalet mot honom. Beträffande den tidpunkt
vid vilken arrende- eller hyresavtal skall upphöra med anledning av uppsägning
gäller vad som är föreskrivet i fräga om uppsägning efter frivillig överlåtelse
av faslighet.

Om rätt i vissa fall för arrendator
eller hyresgäst att begära förlängning av avtalet eller alt fä ersättning vid
uppsägning finns särskilda bestämmelser,

47 8 1 fråga om rättighet som ej skall upphöra
omedelbart efter fastig

hetens försäljning gäller följande bestämmelser.

På arrendeavgift, hyra eller annat
vederlag för rättigheten som förfaller lill betalning mer än sex månader eller,
i fråga om arrende, mer än ett år efter tillträdesdagen får rättighetshavaren
ej avräkna fordran hos den förre ägaren. I fråga om sädant belopp gäller ej
heller betalning som rättighetshavaren har erlagt lill den förre ägaren eller
annan uppgörelse med denne.

Fordran som rättighetshavare har
förvärvat eller förskottsbetalning eller uppgörelse som har skett efler det att
fasligheten har utmätts får ej åberopas mot köparen, om rättighetshavaren ägde
eller hade bort äga kännedom om utmätningen.

Angående rättighetshavares rätt
till ersättning av tidigare ägare, om rättigheten upphör med anledning av
fastighetens försäljning, finns bestämmelser i 7 kap. 19 och 20 88 jordabalken.

Underlåter köpare att fullgöra tidigare ägares
skyldigheter mol rättig-

s. 1015 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1015

hetshavare
enligl 46 8 första stycket, gäller i fråga om skyldighet för tidigare ägare att
ersätta rättighetshavaren dennes skada vad som sägs i 7 kap. 20 8 första och
tredje styckena Jordabalken.

48 8
Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligl 35 8 fjärde

stycket även om auktionen överklagas.

Ulan hinder av att auktionen överklagas fär köparen
tillträda fastigheten på den bestämda dagen, om ej dessförinnan annat har
förordnals enligt 18 kap. 16 8 andra stycket. Får han på gmnd av sådant
förordnande ej tillträda fastigheten och är hindret ej hävt inom tre månader
från den bestämda tillträdesdagen, får han frånträda köpet och återfå vad han
har betalat jämte upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos kronofogdemyndigheten
medan hindret alkjämt består.

Gemensamt
intecknade fastigheter

49 8
När någon av flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas på

auktion, har den som har fordran med panträtt pä grund av den gemen

samma inteckningen rätt att indraga annan av de intecknade fastighetema i

försäljningen, om den svarar för det intecknade beloppet eller del av delta

före den fastighet som skall säljas. Skall denna säljas för panträttshavarens

fordran eller för fordran som har lika eller bättre rätt, får han även indraga

fastighet som svarar för inteckningen först efter den faslighet som skall

säljas.

Yrkande om indragning skall framställas hos
kronofogdemyndigheten senast vid bevakningssammanträdet. Faslighetens ägare
skall beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Bevakningssammanlräde och
auktion skall inställas och nya tider sättas ut, om det behövs för att yrkandet
skall hinna prövas.

Bifalls yrkandet, anses den indragna fastigheten
utmätt när beslutet meddelas. Den får ej säljas innan beslutet har vunnit laga
kraft.

50
8 Om en av flera gemensamt
intecknade fastigheter skall säljas på auktion, skall fordran med panträtt på
grund av den gemensamma inteckningen upptagas i sakägarförteckningen med det
belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande lill de andra
fastigheterna. Beloppet skall betalas kontant, om ej annat avtalas mellan
köparen och den som enligl sakägarförteckningen är betalningsberättigad.

51
8 Om samtliga fastigheter som
besväras av gemensam inteckning skall säljas på auktion och förhållande som
anges i 52 8 andra stycket ej föreligger, upprättas gemensam sakägarförteckning
för fastigheterna. Rättighet i någon av fastigheterna skall härvid anses
upplåten i dem alla. Vid auktionen ropas fastigheterna ul gemensamt.

s. 1016 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1016

52 8 Skall flera av gemensamt inlecknade
fastigheter men ej alla säljas på

auktion, gäUer 53-55 88.

När samtliga fastigheter som
besväras av gemensam inteckning skall säljas, gäller likaledes 53-55 88, om

1. fastighetema har olika ägare,

2.
någon av
fastigheterna med slöd av 49 8 har indragils i försäljningen,

3.
någon av
fastigheterna endast i andra hand svarar för gemensam inteckning,

4.
någon av
fastigheterna besväras av särskild inteckning,

5.
någon
fastighets ansvar för gemensam inteckning ej avser inteckningens hela belopp,

6.
del yrkas av
innehavare av sådan rättighet i någon av fastighetema som ej skall bestå
oavsett om fastigheten säljs, eller

7. det i annat fall yrkas av ägare eller borgenär
vars rätt kan bero därav.

Yrkande som avses i andra stycket 6 eller 7 skall framställas senast vid

bevakningssammanträdet.

53 8 Särskild sakägarförtecknirg skall upprättas
för varje fastighet som

skall säljas. Förteckningen uppriittas som om försäljningen hade begärts

på grund av den bästa gemensamma inteckningen, om ej exekutionsford

ringen har bättre rätt. Fordran med panträtt på grund av gemensam inteck

ning upptas för varje fastighet med det belopp för vilket fasligheten svarar

i förhållande till de andra fastighetema. Kan ansvaret komma att vid

försäljningen vidgas härutöver, skall del anmärkas. Beträffande faslighet

som svarar endast i andra hand anges om sådant ansvar kan ifrågakomma.

När fastighet har indragits i
försäljningen enligt 49 8. skall vid beräkning av tillägg enligl 6 kap. 3 8
jordabalken anses som om fastigheten hade utmätts samtidigt med den
ursprungligen utmätta fastigheten.

54 § Vid auktionen skall fastigheterna ropas ut var
för sig. Därefter skall

de ropas ul gemensamt, om de har samma ägare. Efterföljande gemensamt

utrop skall även eljest äga rum, om full betalning ej har uppnåtts för

fordran för vilken samtliga fastigheter svarar eller faslighetemas ägare är

ense om all de skall ropas ut gemensamt.

Uppnås vid gemensamt utrop högre
bud än summan av buden vid de särskilda utropen, skall budet vid del gemensamma
utropet ha företräde. Den köpeskilling som har bjudits vid det gemensamma
utropet skall fördelas på fastigheterna efter de värden som har åsatts dem i
målet. Fastighets andel i den gemensamma köpeskillingen ulgör dock minst vad
som har bjudits för den fastigheten vid särskilt utrop. Har någon av fastighetema
ropats ut med tillbehör som ej ingick i det värde efter vilket dess andel i
köpeskillingen skall beräknas eller ropats ut ulan tillbehör som omfattades av
nämnda värde, skall den fastighetens värde vid tillämpningen av det sagda
jämkas efter vad som påkallas av nämnda förhållande.

s. 1017 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1017

Uppgår
i fråga om någon av fastigheterna dess andel i köpeskUlingen och andra
tillgängliga medel ej till skyddsbeloppet och skall därför frågan om den
fastighetens försäljning förfalla, skall de övriga fastigheterna ropas ut
gemensamt.

Uppnås ej bud som förslår till betalning av någon
del av exekutionsfordringen, får ej någon av fastigheterna säljas.

Har fastighet indragits i försäljningen med stöd av
49 8, skall den ursprungligen utmätta fastigheten ropas ul först. Om därvid ej
uppnås bud som förslår till betalning av någon del av exekulionsfordringen, får
fastigheten ej säljas. Blir den ej såld, skall ej heller den indragna
fastigheten säljas.

Fastighet som endast i andra hand svarar för
fordran med panträtt på gmnd av gemensam inteckning får ej säljas för den
fordringen innan del har visat sig att betalning ej kan utgå ur den fastighet
som svarar i första hand. 1 andra hand ansvarig faslighet får ej heller säljas,
om dess ägare eller annan sakägare betalar den brist för vilken fastigheten
skall svara eller ställer säkerhet för beloppet. Gemensamt utrop av
fastighetema behöver ej ske annat än om särskilda skäl föreligger.

55 8
Om rättighet har förbehållits vid särskilt utrop, skall förbehållet gälla

även vid efterföljande gemensamt utrop. Har rättigheten ej förbehållils vid

det särskilda utropet, tillämpas 39 8 även vid det gemensamma utropet.

Vid tillämpning av 40 8 skall prövningen huruvida
avsevärt högre köpeskilling kan uppnås avse den sammanlagda köpeskillingen för
samtliga fastigheter som har ropals in vid auktionen.

Handpenning skall lämnas efter varje inrop, även om
inropad fastighet skall ropas ul på nytt. Om inropet ej skall beslå, återiämnas
handpenningen.

Fordran som på grund av gemensam inteckning är
förenad med panträtt i såld fastighet betalas kontant, om ej köparen och den
som enligl sakägarförteckningen är betalningsberättigad avtalar annat.

Fortsatt
inteckningsansvar

56 §
Sådant förordnande av kronofogdemyndigheten om fortsall inteck

ningsansvar som avses i 6 kap. 12 8 Jordabalken får meddelas på begäran

av köparen.

Har faslighet sålts i fall som avses i 6 kap. 12 8
andra stycket andra eller tredje meningen Jordabalken, får förordnande om
fortsatt intecknings-ansvar meddelas beträffande gemensam inteckning som
besvärar fasligheten endast om fastigheten i förhållande till de andra
gemensamt inlecknade fastigheterna svarar för hela inteckningen och den
fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckningen har blivit läckt.
Om medel som har influtit genom särskild försäljning av tillbehör utfaller på panl-

27
Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 8. Del 2

s. 1018 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1018

brevets belopp, får förordnande ej meddelas beträffande
motsvarande del av inteckningen.

Begäran om förordnande enligl denna
paragraf skall framställas senast vid sammanträdel för köpeskillingens
fördelning. Därvid skall pantbrevet inges, om del ej förut är tillgängligt för
kronofogdemyndigheten.

Försäljning, under hand

57 8 Utmätt fastighet får säljas under hand, om
försäljning i sådan

ordning finnes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion och det är

tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar
fastigheten.

Innan fastigheten bjuds ut till
försäljning under hand skall ägaren och sökanden beredas tillfälle att yttra
sig.

58 8 Vid försäljning under hand skall köparen åläggas att
svara för alla

fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade

med förmånsrätt i fasligheten och förrättningskostnadema, i den mån ej

borgenär kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår från

förmånsrätt i fasligheten eller sökanden medger att försäljning får ske utan

att förrättningskostnadema blir täckta. Rätt på gmnd av ägarhypotek

anses ej som fordran.

Fordran som är förfallen till
betalning skall betalas kontant, om ej köparen visar att han har avtalat annat
med borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om ej
sökanden har avstått från täckning av förtältningskostnadema, skall vad som
behövs för sådan täckning betalas kontant.

Före försäljningen upplåten
rättighet som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. 1 fråga om sådan
rättighet gäller vad som sägs i 47 8-

Köparen skall lämna handpenring
enligt vad som föreskrivs i 35 8 i fråga om inrop på auktion. Återstoden av den
kontanta köpeskiUingen skall betalas senast fyra veckor efter del att
köpehandling har upprättats. Försummas det, är köpet ogiltigt.

Blir köpet ogiltigt, gäller
bestiimmelserna i 43 8 om handpenning. Vad som sägs om auktion i 43 8 första
stycket gäUer även försäljning under hand.

1 övrigt bestämmer kronofogdemyndigheten köpe villkoren.

59 8 Försäljningen sker genom upprättande av köpehandling
som under

skrivs av kronofogdemyndigheten och köparen.

Försäljningsvillkoren skall
godkännas av ägaren. Har försäljningen föregåtts av auktion utan all därvid
godtagbart inrop har skett, behövs dock ej godkännande, om försäljningen sker
på gynnsammare vHlkor.

Om ägaren ej har godkänt
försäljningsvillkoren, skall han genast underrättas om försäljningen.

s. 1019 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1019

60 8
Har köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 58 8 fjärde

stycket och har försäljningen vunnk laga kraft, utfärdar kronofogdemyn

digheten köpebrev.

Bestämmelsema
i 48 § gäller också i fråga om försäljning under hand.

61 §
Säljs ej egendomen under hand, skall den bjudas ut till försäljning på

auktion, om ej sökanden avstår därifrån.

Försäljning
av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet m.m.

62 8
Bestämmelsema i 3-61 88 gäUer i tillämpliga delar även när

utmätning har skett medan gäldenärens rätt är villkorlig och när utmätning

av fast egendom ej har avsett hel fastighet, om ej annat följer av 63-68 88.

63 8
Har, i fall då överlåtelse av fastighet är beroende av villkor, fastig

heten blivit utmätt för fordran hos överlåtaren, får försäljning ej ske förrän

det visar sig om villkoret uppfylls.

Vad som sägs i första stycket gäller också om del
av fastighet genom överlåtelse har kommit i särskUd ägares hand och fastigheten
har blivit utmätt för fordran hos överlåtaren innan fastighetsbildning som
enligt lag utgör villkor för överlåtelsens giltighet har kommit till stånd.
Skulle det medföra betydande tidsutdräkt att avvakta humvida
fastighetsbildningen kommer till stånd, får dock fastigheten säljas med
förbehåll för den rätt som tillkommer förvärvaren. Försäljningen omfattar då
även gäldenärens rätt mol förvärvaren. Köparen svarar för gäldenärens
skyldigheter mol förvärvaren.

64 §
Har, i fall då förvärv av fastighet eller del av fastighet är beroende

av villkor, egendomen blivit utrnätt för fordran hos förvärvaren, skall

kronofogdemyndigheten bjuda ul gäldenärens rätt till egendomen till

försäljning i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt

rättighet. Kommer försäljning till stånd, svarar köparen för gäldenärens

skyldigheter mot sin fängesman. Ansökan om inteckning, som har gjorts

samma dag som utmätningen eller senare, förfaller genom försäljningen,

om ej kronofogdemyndigheten på begäran av köparen förordnar annat.

Kan det ulan betydande tidsutdräkt avvaktas om det
för förvärvet gällande villkoret uppfylls, kan anstånd med försäljningen medges
tills det visar sig om så bUr faUet. UppfyUs villkoret, sker försäljning i den
ordning som i aUmänhet gäUer för exekutiv försäljning av fast egendom.

När försäljning som har skett enligt första stycket
har vunnit laga kraft och köparen har fuUgjort sin betalningsskyldighet,
utfärdar kronofogdemyndigheten köpehandling.

65 §
Bestämmelserna i 63 och 64 88 gäller ej, om den fordran för vilken

utmätning har skett var förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten.

s. 1020 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1020

66
8 Om villkoret
uppfylls i fall som avses i 63 8 eller om förvärvet går åter i fall som avses i
64 8 andra stycket, skall kronofogdemyndigheten driva in eller bjuda ut lill
försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av
utmätningen. Härvid tillämpas den ordning som enligt 8 och 9 kap. gäller i
fråga om utmätt fordran eller rättighet.

67
8 Har endast
andel i faslighet blivit utmätt men skall enligt 8 kap. 8 § hela fastigheten säljas
på auktion, skall av sakägarförteckningen framgå vilka fordringar och
rättigheter som belastar varje särskild andel. Skyddsbeloppet skall bestämmas
så att fordringar, som gäller i den först utmätta andelen enbart eller i nämnda
andel Jämte annan andel och som har bättre rätt än exekutionsfordringen, samt
förrättningskostnaderna blir fullt täckta.

Är någon av delägarna i konkurs,
får borgenär utöva anslutningsrätt enligl 13 8 även om han har förmånsrätt
endast i andel av fasligheten.

68 8 När andel i fastighet har sålts enligt 8 kap.
9 8 andra stycket och

försäljningen har vunnit laga kraft samt köparen har fullgjort sin betal

ningsskyldighet, utfärdar kronofogdemyndigheten köpebrev.

Särskild föreskrift beträffande allmiänna mål

69 8 Bestämmelsema i 11 8 gäller ej i allmänt
mål.

13 kap. Redovisning av influtna medel

AUmänna bestämmelser om redovisming

1 6 Medel som har influtit till kronofogdemyndigheten i
mål om utmät

ning skall redovisas så snart som möjligt.

När medel har influtit innan utmätt
egendom har sålts, behöver redovisning dock ej ske förrän försäljning har ägt
rum. Om influtet belopp i annat fall är ringa och det kan antagas att
ytterligare medel kommer att inflyta i målet, får del avvaktas.

2
8 Vad som sägs
i detta kapitel om influtna medel gäller även ränta som utgår på medlen till
och med den i 6 8 angivna fördelningsdagen. Ränta på belopp som innestår
därefter tillkommer den som är berättigad till beloppet.

3
8 När köpare
har ställt säkerhet för handpenning och köpeskillingen ej betalas inom
föreskriven tid, skaiil kronofogdemyndigheten taga säkerheten i anspråk, om
del behövs för betalning av vad köparen har att svara för. Motsvarande gäller,
när annan sakägare har ställt säkerhet för belopp som skall redovisas.

s. 1021 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1021

Fördelning

4 8
För fördelning av influtna medel skall kronofogdemyndigheten hålla

fördelningssammanträde, när det är föreskrivet i balken eller när del i

annat fall är oklart hur medlen skall fördelas.

Sammanträde som ej har blivit utsatt i samband med
kungörande av auktion skall kungöras särskilt, om det är behövligt med hänsyn
tUl okända sakägare eller av annat skäl. Kungörande skall ske i god lid och på
lämpligt sätt. Sökanden, gäldenären och andra kända sakägare skall kallas till
sammanträdet.

5
§ Vid fördelningssammanlräde
skall kronofogdemyndigheten redogöra för vad som skall fördelas och för de
fordringar som har anmälts eller skaU beaktas utan anmälan.

6
§ Fordran som skall beaktas
upptas med det belopp fill vilket den uppgår på fördelningsdagen. Som
fördelningsdag anses härvid den dag tUl vilken fördelningssammanträde är
utsatt, även om hinder möter att då verkställa fördelningen. När sammanträde ej
hålls, anses den dag då kronofogdemyndighetens beslut meddelas som
fördelningsdag.

Begär borgenär betalning för fordran som ej har
anmälts i tid, skall utdelning utgå av överskott, om sådant uppkommer.

7 8
Är fordran eller därmed förenad förmånsrätt beroende av villkor eller

tvistig eller är förmånsrätt beroende av att sökt inteckning beviljas, skaU

kronofogdemyndigheten avsätta vad som belöper på fordringen i avvaktan

på att villkoret uppfylls eller förfaller eller att tvisten eller frågan om in

teckning blir slutligt avgjord. Avsättning skall dock ej ske i fall då tvist

skall prövas enligt tredje stycket.

Borgenär vars fordran eUer förmånsrätt är tvistig
skall, om tvisten ej redan är föremål för prövning, föreläggas att inom en
månad från det alt föreläggandel har delgivits honom väcka talan mol sakägare
som medlen skall lUlkomma om borgenärens anspråk faller bort. Väcker borgenären
ej lalan i enlighet med föreläggandet, har han förioral sin rält till medlen,
om ej motparten har väckt talan i saken inom den nämnda tiden.

Kan fördelningen ej utan betydande olägenhet för
partema avslutas utan att tvisten har blivit avgjord, skall
kronofogdemyndigheten själv pröva tvisten, om det är ändamålsenligt. Därvid
gäller vad som sägs i 2 kap. 22 och 23 88.

8
§ När medel avsätts enligt 7 8,
skall kronofogdemyndigheten ange hur det skall förfaras med dem om fordringen
faller bort helt eller delvis.

9
§ Om alla berörda sakägare är
ense, skall fördelningen ske i enlighet därmed.

s. 1022 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1022

Särskilda bestämmelser beträffande registrerat skepp,
registrerat luftfartyg m.m. och fast egendom

10 8 När registrerat skepp, registrerat luftfjutyg,
intecknade reservdelar

till luftfartyg eller fastighet har sålts på auktion, skall behållen avkastning

av egendomen, ersättning som har influtU med anledning av misslyckat

försök att sälja egendomen och tillskotl som någon har betalat för all

bevara sin rält vid försäljningen fördelas tillsammans med köpeskillingen

för egendomen. Medel som har influtit genom särskild försäljning av

tillbehör till fastighet skall fördelas samtidigt med köpeskillingen för

fastigheten.

Fördelningen skall ske i enlighet
med sakägarförteckningen, om det ej framgår att fordran understiger vad som
anges i förteckningen. Angående begränsning av inteckningshavares rätt vid
försäljning av intecknade reservdelar till luftfartyg finns föreskrift i 11
kap. 3 8 tredje stycket.

I fråga om fordran som ej har
tagils upp i förteckningen gäller 6 8 andra stycket.

11
§
Bestämmelserna i 10 8 första stycket gäUer också när fastighet har sålts under
hand. Medlen skall fördelas i första hand enligt köpevillkoren och i övrigt
enligt de grunder som gäller för upprättande av sakägarförteckning.

12
8 Om
förfarandet har avbrutits ulan att egendom som avses i 10 8 har blivit såld,
skall influtna medel fördelas enligt vad som sägs där, om sakägarförteckning
har upprättals, och i annat fal! enligt de grunder som gäller för upprättande
av sådan förteckning. Annan borgenär än sökanden har dock ej rätt att få
betalning ur medlen för annat än ränta och kostnader, om hans fordran är
förenad med panträtt på gmnd av inteckning.

När tillbehör lill fastighet har
sålts för sig, skall borgenär, som ej har avstått från betalning, få utdelning
med tillämpning av 12 kap. 16 8, även om fastigheten ej säljs.

Avräkning

13 8 Medel som tUlkommer borgenär skaU avräknas på ränta
och annan biförpliktelse före fordrans kapitalbelopp, om ej borgenären yrkar
annat. Sådant yrkande skall framställas före fördelningen eller, om fördelning
ej äger mm, före utbetalningen.

Om ordningen mellan fordrans
kapitalbelopp och biförpliktelser när registrerat skepp, registrerat
luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fastighet har utmätts
finns bestämmelser i 10 kap. 11 8 första stycket, 11 kap. 1 8 och 12 kap. 26 8
första stycket.

s. 1023 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1023

Utbetalning

14 8
Medel får ej betalas ul utan att säkerhet ställs, om

1. utmätning har skett på gmnd av dom som avses
i 3 kap. 5 8 eller 6 8 1,

om ej domen äger laga kraft, eller utmätning har ägt mm på grund av

utslag eller beslut i lagsökningsmål och utmätningsgäldenären har sökt

återvinning eller anfört besvär,

2.
utmätning har skett hos dödsbo
för fordran som ej var förenad med särskild förmånsrätt i egendomen och den tid
som anges i 8 kap. 6 8 första stycket ej har gått lUI ända,

3.
rätten till medlen är beroende
av besvär som har anförts över utmätningen eller den utmätta egendomens
försäljning eller av talan som avses i 4 kap. 20, 21, 25 eller 26 8,

4.
fördelning som har skett vid
fördelningssammanträde ej har vunnit laga kraft,

5.
i annat fall tvist råder om vem
som är betalningsberättigad.

15
8 Medel som har avsatts enligt
7 8 får, när tvist som har föranlett avsättningen har prövats av domstol,
betalas ut till den vinnande borgenären ulan hinder av att avgörandet ej har
vunnit laga kraft, om han ställer säkerhet. Även i annat faU kan kronofogdemyndigheten,
om skäl föreligger, mot säkerhet betala ul medlen till den borgenär för vilken
de har avsatts eller, om denne ej vill lyfta medlen, till den som i andra hand
är berättigad till dem.

16
8 Besvär över verkställd
fördelning hindrar ej att belopp som ej berörs av besvären betalas.

17
8 När medel betalas ut, skall
iakttagas vad som i allmänhet gäller om skyldighet för borgenär att förete
eller återställa fordringsbevis eller säkerhet som har lämnats för fordran.

Pantbrev i skepp eller fastighet, vilket ulgör
säkerhet för fordran på vilken betalning har utfallit, skall företes även om
borgenären ej är skyldig att återställa pantbrevet, om ej kronofogdemyndigheten
finner skäl att medge undanlag. Detsamma gäller skuldebrev som är intecknat i
annan egendom, när skyldighet att förete eller återställa skuldebrevet ej
följer redan av första stycket.

När köparen åberopar att den som enligt
sakägarförteckning är berättigad till betalning har medgivit honom avräkning
på köpeskillingen, gäller vid kronofogdemyndighetens prövning av
överenskommelsen vad som föreskrivs i första och andra styckena.

18
8 Om borgenär för vilken utdelning har beräknats ej inom ett år från det all
fördelningen har vunnit laga kraft företer fordringsbevis eller i

s. 1024 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1024

övrigt
fullgör vad som krävs enligt 17 8 för att han skall få lyfta medlen, fär dessa
mot säkerhet betalas ut till den som i andra hand är berättigad tUl dem, om ej
särskilda skäl föreligger.

19 8
Om alla berörda sakägare medger att belopp betalas ut utan

säkerhet när sädan annars krävs, skaU det ske.

20 8
Ändras beslut om fördelning eller utbetalning, skall kronofogdemyn

digheten på begäran utsöka vad som skaU betalas tillbaka. Motsvarande

gäUer, om medel som någon har fått lyfta enligt 14 eller 15 8 skall

fillkomma annan sakägare eller om borgenär har fått lyfta medel enligt 18 8

och den som har bättre rätt till medlen anmäler sig och fullgör vad som

krävs för beialning fill honom.

Särskilda
föreskrifter beträffande allmänna mål

21 §
Bestämmelsema i 1,13, 14 och 20 88 gäUer ej i allmänt mål i fråga om

staten eller kommun som sökande. 1 sådant mål gäUer ej heller 4-9 88

annat än om fördelning skall ske med enskild borgenär eller om det är

särskilt föreskrivet att fördelningssammanträde skall hållas. Bestämmelsen

i 7 8 tredje stycket får ej tillämpas, om statens eller kommunens fordran

berörs av tvisten.

14
kap. Verkan av exekutiv fiMTsäljning m.m.

1
§ Exekutiv försäljning som har
vunnit laga kraft ger köparen samma rätt till den sålda egendomen som frivUlig
försäljning, om ej annat följer av vad som sägs i detta kapitel.

2
8 När utmätning av viss egendom
ger företräde framför överlåtelse av egendomen, gäller det till förmån även för
den som förvärvar egendomen vid exekutiv försäljning. Detsamma gäller, när
tredje man efter föreläggande enligt 4 kap. 20 eller 25 8 har förlorat sin
rätt mot sökanden.

3
8 Har exekutiv försäljning av
registrerat skepp vunnit laga kraft och köpeskillingen eriagts skall, om
gäldenären ej var rätt ägare, köparens förvärv dock gäUa, såvida gäldenärens
åtkomst var Inskriven när försäljningen ägde rum.

När exekutiv försäljning av fast egendom har vunnit
laga kraft och köpeskUlingen har erlagts, har den som åberopar annat förvärv
av egendomen från gäldenären eller någon hans företrädare förlorat sin rätt mot
köparen. Även den som åberopar att gäldenärens eller någon hans företrädares
åt-

s. 1025 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1025

komst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte
ägaren har förlorat sin rätt mot köparen, om lagfart var beviljad för
gäldenären när den exekutiva försäljningen ägde rum.

4 § Om exekutivt såld egendom frångår köparen därför att
gäldenären ej

var rält ägare, är gäldenären skyldig all ersätta köparen skada som denne

har lidit i den mån försäljningen har lett lill att fordran mol gäldenären har

blivit betald eller att gäldenären själv har fått del av köpeskiUingen. Har

gäldenären förfarit vårdslöst i målet, skall han även i övrigt ersätta skada

som han har vållat köparen.

Borgenär är skyldig att i den mån
han har fåll betalning solidariskt med gäldenären ersätta köparen dennes skada,
om borgenären ej var i god tro när han mottog betalningen.

5
8 När exekutiv
försäljning medför att iredje man föriorar sin äganderätt lill den sålda
egendomen, gäller i fråga om ersättning för skada som iredje mannen har lidit
vad som sägs i 4 8 om köpares rätt till ersättning av gäldenären och borgenär.
Detsamma gäller, när indrivning av utmätt fordran medför att tredje man
förlorar sin rätt till fordringen.

6
8 Har tredje
man enligt 3 8 första stycket föriorat sin rätt till här i riket registrerat
skepp, är han berättigad till ersättning av staten enligt samma bestämmelser
som gäller när sådan ersättning skall utgå med anledning av att ägarens rätt
har gått föriorad genom frivillig försäljning. Motsvarande gäller, när tredje
man enligt 3 8 andra stycket andra meningen har föriorat sin rätt till fast
egendom.

Har staten utgivit ersättning
enligt första stycket, inträder staten i tredje mannens rätt enligl 5 8.

15 kap. Införsel

Allmänna bestämmelser

1 8 Införsel får äga rum för

1. underhållsbidrag enligt giftermålsbalken eller
föräldrabalken,

2.
bidrag som
tUlkommer kommun för bams vård enligt 72 8 andra stycket bamavårdslagen
(1960:97) eller lill hjälptagares försörjning enligl 40 8 lagen (1956:2) om
socialhjälp,

3.
skatter och
allmänna avgifter i fall som särskilt föreskrivs,

4.
böter och
viten.

2 8 Genom införsel får lagas i anspråk

1. arbetstagares lön, vare sig den
utgår som tidlön, ackordslön, provision eller annan gottgörelse.

s. 1026 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1026

2.
annan ersättning för
arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning är jämförlig med en
arbetstagares,

3.
periodiskt vederlag för
utnyttiande av patent, rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annan
sådan rättighet eller för överlåtelse av rörelse,

4.
vad som utgår som pension eller
livränta,

5.
sjukpenning och annan
dagersättning, som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan
sädan anledning.

För vissa fall när skälig lön ej utgår för
gäldenärens arbete finns särskilda bestämmelser i 19 8.

3
§ Införsel äger ej rum när
gäldenären är dödsbo eller annan juridisk person.

4
8 Vad som föreskrivs om
införsel i lön gäller även vid införsel i annan förmån, om ej annat anges.
Bestämmelser om arbetsgivare gäller därvid den som utger förmånen.

Särskilda
förutsättningar för infiirsel

5 §
Införsel för underhållsbidrag förutsätter all bidragsbelopp som får

tagas ul enligt andra stycket utestår obetalt eller att gäldenären vid två

eller flera tillfällen under de tvä senaste åren före införselbeslulet har

underlåtit att betala i rätt lid och det finns anledning antaga alt detta skall

upprepas.

Genom införsel får tagas ut endast bidragsbelopp
som har förfallit lill betalning tidigast två år före början av den
kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske.

Genom införsel får ej tagas ut annat bidragsbelopp
än sådant som är förfallet när verkställighet skall ske eller som förfaller
näst därefter.

I fråga om införsel i sjukpenning eller annan
dagersättning som avses i 2 8 första stycket 5 skall vid tillämpning av andra
och tredje styckena ovan innehållandel anses ske varje dag för vilken
ersättning utgår.

6 8
Införsel för kommuns fordran på bidrag får ej avse annat bidrag än

sådant som belöper på tid efter del att beloppet har fastställts eller, när

fastställelsen har skett på ansökan, efter det att ansökningen gjordes.

Vid
införsel för kommuns fordran på bidrag tillämpas bestämmelserna i

5
8.

Förfarandet

7 §
Införsel söks hos den kronofogdemyndighet i vars distrikt gäldenären

har sitt hemvist. Har gäldenären ej hemvist här i riket, upptas ansökningen

där arbetsgivaren finns.

s. 1027 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1027

8
8 Innan beslut
om införsel meddelas skall gäldenären beredas tiUfäUe att yttra sig, om del kan
ske ulan avsevärd tidsutdräkt. Gäldenären behöver dock ej höras när han byter
anställning och beslut skall meddelas om införsel hos den nya arbetsgivaren.

9
8
Kronofogdemyndigheten bestämmer dels hur mycket som högsl får innehållas vid
varje avlöningstillfälle (införselbeloppet), dels ett belopp som skall
förbehållas gäldenären för eget underhåll och familjens behov saml till
fullgörande av betalningsskyldighet till annan som vid införsel har lika rätt
som sökanden eller bättre rätt än denne (förbehållsbeloppet).

Förbehållsbeloppet bestäms med
ledning av bestämmelsema om existensminimum i 50 8 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) och anvisningarna lill nämnda paragraf.

Vid beslut om införsel i
sjukpenning eller annan dagersättning som avses i 2 8 första stycket 5 bestäms
införselbeloppet och förbehåUsbeloppel per dag.

10
8 Vid införsel
för engångsbelopp i fall som avses i 1 8 1 eller 2 skall kronofogdemyndigheten
vid behov fördela beloppet på skilda poster efter vad som är skäligt med hänsyn
lill den tid för vilken beloppet är avsett och övriga omständigheter. De
särskilda posterna anses vid fillämpning av införseln förfallna enligt vad som
sålunda har bestämts.

11
8 Om särskilda
skäl föreligger, får kronofogdemyndigheten ålägga arbetsgivaren att anpassa
sättet för lönens utbetalande så att införsel kan verkställas i därför lämpad
ordning,

12
8 Beslut om
införsel skall ändras, om anledning föreligger.

Införsel för bidrag som avses i I 8
I eller 2 skall hävas, om gäldenären betalar förfallna bidrag och del finns
anledning antaga att bidragsskyldighelen skall fullgöras för framtiden.

13 § Kronofogdemyndigheten skall underrätta
arbetsgivaren angående

beslut om införsel och i fråga som avses i 11 eller 12 8.

Företrädesordning

14
§ Införsel för
underhållsbidrag har företräde framför skatteavdrag. Vid annan införsel har
skatteavdraget företräde.

15
§ År fråga om
införsel för fordringar som är upptagna under skilda punkter i 1 8, har de
inbördes företräde efter nummerordningen.

Vid samtidig införsel för två eUer
flera underhållsberättigade fördelas innehållet belopp efter de löpande
bidragens storlek. Om mera har inne-

s. 1028 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1028

hållits
än som svarar mol de löpande bidragen, har bidrag som har stått ute längre
företräde vid fördelningen av det överskjutande beloppet.

Delbetalning, som inflyter på viss
underhållsberätligads fordran, avräknas i första hand på det belopp som har
stått ute längst och alltjämt kan tagas ut genom införsel.

Av fordringar som avses i 1 8 2-4 har inom varje
grupp vad som har stått ute längst företräde.

16 8
Om underhållsbidrag som avses i 5 kap. 5 8 giftermålsbalken över

stiger vad som skäligen bör tillkomma familjen, får bidraget vid tillämpning

av 15 8 jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken införsel äger rum

samtidigt. Föreligger särskilda skäl, får sådan jämkning ske även av annat

underhållsbidrag, om detta uppenbart överstiger vad som skäligen behövs

för den underhållsberättigades försörjning.

Bestämmelsema i första stycket gäller också när
skalleavdrag eller utmätning ej kan äga rum till följd av införsel för
underhåUsbidrag som avses där.

17 8
Införsel går före utmätning. Införsel för fordran som avses i I 8 4

skall dock jämkas eller hävas, om utmätning därigenom kan äga rum för

annan fordran.

Har införsel för viss fordran beviljats i vederlag
som avses i 2 8 första stycket 3 eller i pension eller livränta och blir
därefter rättigheten som sådan utmätt för annan fordran, har införselfordringen
företräde till betalning ur vad som inflyter tiU följd av utmätningen. I fråga
om fordran som avses i 1 8 1 eller 2 gäller det nu sagda bidragsbelopp som har
förfallit till betalning när beslut om utmätning meddelas eller förfaller näst
därefter.

Belopp som har innehållits genom införset får ej
utmätas för annan fordran hos gäldenären.

18 6
Införsel får äga rum utan hinder av att gäldenären är i konkurs, i den

mån lön eller annat som införseln gäller ej skall ingå i konkursboet enligt 27

8 konkurslagen (1921:225).

Arbetsgivares
skyldigheter

19 §
1 fråga om arbetsgivares skyldigheter vid införsel tillämpas bestäm

melserna i 7 kap. 16-18 88.

Verkan
av införsel

20 §
När införsel har beviljats, får gäldenären ej förfoga över sin rält

genom överlåtelse eller på annat sätt så att verkställigheten hindras eller

försvåras, om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden med

ger det av särskilda skäl.

s. 1029 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1029

21 § Har medel innehållits enligt beslut om
införsel, är gäldenären ej

längre betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av inne

hållet belopp, även om det ej kan lagas ul hos arbetsgivaren.

Redovisning och fördelning

22 § Medel som har influtit genom införsel för
fordran som avses i 1 8 1

eUer 2 skall redovisas skyndsamt, dock ej förrän det bidrag som medlen

avser är förfallet.

Har införsel för fordran som avses
i 1 8 1 ägt rum på grund av dom eller beslut som ej äger laga kraft eller får
verkställas som lagakraftägande dom, får medlen ej betalas ut utan att säkerhet
ställs.

23
8 Tvist om
fördelningen av influtna medel hindrar ej all utbetalning sker i enlighet med
kronofogdemyndighetens beslut, om ej särskilda skäl föreligger.

24
§ Ändras beslut
om fördelning eller utbetalning, skall kronofogdemyndigheten på begäran utsöka
vad som skall betalas tillbaka.

Ansvar

25 8 Arbetsgivare, som uppsåtiigen eller av oaktsamhet
underlåter att

inom föreskriven tid tiUställa kronofogdemyndigheten belopp som skulle

ha innehållils enligt beslut om införsel, döms till böter.

16 kap. Annan verkställighet

Avhysning

1
§
Verkställighet av förpliktelse för tidigare ägare eller nyttianderätts-havare
att flytta från fast egendom, bostadslägenhet eller annat utrymme i byggnad
(avhysning) söks hos den kronofogdemyndighet i vars distrikt svaranden har sitt
hemvist. Avhysning får även sökas hos kronofogdemyndigheten i det distrikt där
verkställigheten skall ske.

2
8 Avhysning
skall genomföras så att skälig hänsyn las till såväl sökandens intresse som
svarandens situation.

Om möjligt skall avhysning ske inom
fyra veckor från det att behövliga handlingar kom in till
kronofogdemyndigheten.

3 8 Avhysning får genomföras tidigast en vecka eller, om
svaranden är

bosatt utomlands, två veckor från det att kronofogdemyndigheten har

s. 1030 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1030

underrättat svaranden om den sökta åtgärden och berett
honom tillfälle alt yttra sig.

Är svaranden bosall utomlands får
underrättelseskyldigheten fullgöras genom all underrättelsen sänds i brev till
svaranden under hans utländska adress.

Underrättelse behövs ej, om
svaranden saknar känt hemvist och det ej har kunnat klarläggas var han uppehåller
sig.

4 8 Om det behövs av hänsyn till svaranden får
kronofogdemyndigheten

medge anstånd med avhysningen under högst två veckor från utgången av

den tid som anges i 2 8 andra stycket. Föreligger synnerliga skäl får

anståndet utsträckas till högst fyra veckor, om skälig ersättning betalas för

hela den anslåndslid som har medgivits av myndigheten.

Har på grund av ? 8 hinder mött att
genomföra avhysningen inom den tid som anges i 2 8 andra stycket, skall anstånd
räknas från den dag då förrättningen tidigast hade kunnat äga rum.

5 8 Lämnar sökanden anstånd med avhysningen och varar
anståndet

längre än sex månader från dagen för ansökningen, kan denna förklaras

förfallen.

6 8 Kronofogdemyndigheten får vid behov anskaffa
transportmedel, hyra

utrymme för förvaring och vidtaga andra liknande åtgärder som föranleds

av avhysningen.

Innan åtgärd enligt första stycket
vidtas, skall parterna underrättas, om det kan ha betydelse för dem.

7 8 Skall avhysning ske från annat än bostad och kan ej
svaranden

omhändertaga egendomen eller lämpligt förvaringsutrymme anskaffas, får

kronofogdemyndigheten förordna att egendomen skaU säljas. Kan

egendomen antagas sakna försäljningsvärde, får i stället förordnas att den

skall förstöras.

Innan förordnande enligt första
stycket meddelas, skaU svaranden underrättas.

Försäljning äger rum i den ordning
som gäller för utmätt lös egendom i aUmänhet. Föreskriften i 9 kap. 4 8 första
stycket tiUämpas dock ej.

8 8 Avhysning fär genomföras även mot inneboende eller
annan tredje

man som hindrar sökanden i utövningen av hans rätt, om det är uppenbart

att tredje mannen saknar fog att motsätta sig verkställigheten. När

anledning föreligger skall kronofogdemyndigheten om möjligt i förväg

underrätta tredje mannen om avhysningen.

Anstånd som sägs i 4 8 får
meddelas, om det behövs av hänsyn till tredje mannen.

s. 1031 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1031

9 8
Om det anses lämpligare och sökanden medger det, får kronofogde

myndigheten förelägga svaranden att själv fullgöra sin förpliktelse att

flytta. Därvid gäller föreskriftema i 2 8 första stycket, 3, 5 och 8 88.

Verkställighet
i annat fall

10
8 Verkställighet i annat fall
än som avses i 1 8 av förpliktelse som ej avser betalningsskyldighet saml
verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd söks hos den
kronofogdemyndighet i vars distrikt svaranden har sitt hemvist eller egendom
som är i fråga finns eller där verkstäUigheten annars med fördel kan äga rum.

11
8 Verkställighet som ej avser
kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd får ej äga rum innan svaranden har
underrättats om ansökningen och fått tillfälle att yttra sig. Om saken är
brådskande, fär kronofogdemyndigheten dock genast vidtaga behövlig åtgärd. Så
snart som möjligt skall prövas om åtgärden skall bestå.

Vid verkställighet som avses i första stycket
tillämpas föreskrifterna i 3 8 andra och tredje styckena.

12 §
Verkställighet som ej avser kvarstad sker genom alt kronofogde

myndigheten förelägger svaranden att fullgöra vad som åligger honom

eUer alt iakttaga förbud eller annan föreskrift eller genom alt myndigheten

själv vidtager behövlig åtgärd. När del finnes lämpligare, kan krono

fogdemyndigheten på framställning av sökanden överlämna ål denne att

efter myndighetens anvisning utföra behövlig åtgärd.

Beträffande
genomförandet av verkställigheten tillämpas 6 8. Föreskrift i exekutionstiteln
som avser verkställigheten hindrar ej att denna genomförs på annat sätt, om det
behövs.

Särskilda
bestämmelser om kvarstad

13 §
Beträffande verkstäUighet av beslut om kvarstad för fordran tUläm

pas vad som föreskrivs om utmätning i 4 kap. 3-7, 9 och 13-19 88, 21 8

första stycket, 23, 24 och 33-35 8§, 5 och 6 kap. samt 12 kap. 3-5 88.

Kvarstad för fordran får ej läggas på lön eller
annan förmån som avses i 7 kap. innan den har betalats ut och kan utmätas.

14 §
När egendom har belagts med kvarstad för fordran, får svaranden ej

överlåta egendomen eller till skada for sökanden förfoga över den på

annat sätt, om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden

medger del av särskilda skäl.

1 fråga om verkan av kvarstaden i övrigt gäller vad
som föreskrivs om utmätning i 4 kap. 29 8 andra stycket och 31 8 saml 12 kap.
6-10 88.

s. 1032 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1032

Om lös egendom, som har belagts med kvarstad för
fordran, hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård, får den på
begäran av part säljas i den ordning som gäller för ulmätt egendom.

15 §
Kvarstad för fordran hindrar ej att egendomen utmäts eller beläggs

med kvarstad för annan fordran. Finns annan egendom att tillgå, skall

dock denna lagas i anspråk i första hand, om ej den fordran för vilken

utmätning eller kvarstad söks är förenad med särskild förmånsrätt i den

kvarstadsbelagda egendomen.

Om egendom som har belagts med kvarstad för fordran
utmäts för annan fordran vilken ej är förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen, skall denna anses samtidigt utmätt för kvarstadsborgenärens fordran.

16 §
Beträffande verkställighet av beslut om kvarstad till säkerhet för

bättre rätt tillämpas 6 kap. och 12 kap. 5 8.

I fråga om verkan av sådan kvarstad tillämpas vad
som sägs i 14 8 i detta kapitel. Pantbrev som gäller i egendomen fär dock ej
pantsättas, om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det av
särskilda skäl. Detsamma gäller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller
reservdelar till luftfartyg.

17
kap. Kostnader

Inledande
bestämmelse

1 8
1 utsökningsmål las ut ersättning för statens kostnader för förfarandet

hos kronofogdemyndigheten enligl vad regeringen föreskriver (förrätt

ningskostnader). Vid införsel tas dock ej ut kostnadsersättning.

Sökandens
ansvar för förrättningskostnader

2 §
Sökanden ansvarar mot staten för förrättningskostnaderna i målet,

om ej annat följer av 3 eller 4 8. Ytterligare undantag kan föreskrivas av

regeringen.

1 fråga om kostnad för åtgärd som har begärts av
annan än sökanden i målet skall den som har begärt åtgärden anses som sökande.
När faslighet enligt 12 kap. 49 8 har dragits in i försäljning av gemensamt
intecknad fastighet, skall dock sökanden i målet ansvara även för kostnad som
föranleds av indragningen, om han har sämre rätt än den som har begärt
indragning.

3 8
Sökanden ansvarar ej för förrättningskostnadema i mål om utmätning

som avses i 7 kap. 17 8 eller 15 kap. 19 8 jämförd med 7 kap. 17 8 eller för

handräckning enligt 8 kap. 17 8.

s. 1033 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1033

Vid avhysning ansvarar sökanden ej
för kostnad för förvaring av svarandens egendom eUer för annan åtgärd som
väsentligen avser att skydda svaranden mot förlust. Detsamma gäller kostnad för
försäljning enligt 16 kap. 7 8.

4
8 Kronofogdemyndigheten
får helt eller delvis befria sökanden från att ansvara för
förrättningskostnadema, om skyldigheten skulle vara betungande.

5
§
Förrättningskostnader för vilka sökanden ansvarar skall förskotteras av honom,
om kronofogdemyndigheten begär det. Staten, kommun, landstingskommun och
kommunalförbund är dock ej skyldiga all lämna sådant förskott.

Betalas ej förskott inom förelagd
tid, fär verkställigheten instäUas. Kronofogdemyndigheten kan i sådant fall
även häva redan vidtagen åtgärd.

Uttagande av förrättningskostnader

6 8 Kronofogdemyndigheten skall uttaga
förrättningskostnader utan

särskild begäran.

7 8 Förrättningskostnader i mål om utmätning tas ul ur
köpeskillingen

för såld egendom, behållen avkastning och andra tiUgängliga medel. De får

vid behov genast utsökas hos gäldenären.

Förrättningskostnad för
handräckning enligt 8 kap. 17 8 får genast utsökas hos svaranden.

8 8 Förrättningskostnader för verkställighet som avses i
16 kap. får

genast utsökas hos svaranden, om ej annat följer av exekutionstiteln.

Detta gäller dock ej verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säker

hetsåtgärd.

Om egendom i samband med avhysning
säljs enligt 16 kap. 7 8, tas förrättningskostnad för försäljningen ut ur
köpeskillingen.

När förrättningskostnader för avhysning
tas ut hos svaranden, har kostnad som avses i 3 8 andra stycket företräde
framför annan förrättningskostnad.

9 8 Förrättningskostnad för verkstäUighet av beslut om
kvarstad eller

annan säkerhetsåtgärd, vilken alltjämt består när verkställighet äger mm

för del anspråk som har föranlett åtgärden, anses som förrättningskostnad

för sistnämnda verkställighet.

Om egendom som är belagd med
kvarstad för fordran utmäts för annan fordran, anses förrättningskostnad för
verkstäUighet av kvarstaden som förrättningskostnad i målet om utmätning.

28 Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 8. Del 2

s. 1034 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1034

10 6 Om lös egendom som har belagts med kvarstad säljs
enligt 16 kap. 14 8 tredje stycket eller 16 8 andra stycket, tas
förtättningskostnad för försäljningen ul ur köpeskillingen.

Har kronofogdemyndigheten med
anledning av kvarstad på fast egendom förordnat om åtgärd som avses i 12 kap. 8
eller 9 8, tas kostnad för åtgärden ut ur behållen avkastning.

118 Om sökanden ej har förskotterat förrättningskostnad
för vilken han ansvarar och kostnaden ej får eller har kunnat i målet uttagas
hos svaranden, får den genast utsökas hos sökanden.

Kostnader i tvist vid fördelning

12 8 I fråga om kostnader i tvist vid fördelning av
medel som enligt 13

kap. 7 8 iredje stycket prövas av kronofogdemyndigheten tillämpas 18

kap. rättegångsbalken.

Beslut, varigenom
kronofogdemyndigheten har ålagt ersättningsskyldighet enligt första stycket,
verkställs såsom dom som avses i 3 kap. 5 8.

Särskild föreskrift beträffande allmänna mål

13 8 Bestämmelsema i 2-5 88 om sökandens ansvar för
förrättnings

kostnader gäller ej i allmänt mål.

18 kap. Besvär

Allmänna bestämmelser om talan mot kronofogdemyndighetens
beslut

1 § Mot kronofogdemyndigheteins
beslut får talan föras i hovrätten.

Talan får föras av den som besilutet angår, om det har gått honom emot.

Sökande eller svarande får klaga även över att beslut gör
intrång i tredje mans rätt.

2 8 Klagan får ej föras över att kronofogdemyndigheten har
funnit sig

behörig alt upplaga ansökan om verkställighet.

Har kronofogdemyndigheten funnit
sig obehörig att upplaga ansökan, kan hovrätten efter klagan bestämma vilken
kronofogdemyndighet som skall handlägga målet och hänvisa del till den
myndigheten.

3 § Talan får ej föras mol beslut, varigenom begäran om
rättelse av

utmätning enligt 4 kap. 33 eller 34 8 eller om rättelse av kvarstad för

fordran enligt 16 kap. 13 8 har lämnats ulan bifaU.

s. 1035 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1035

4 § Talan mol beslut, varigenom föreläggande har
meddelats enligt 2

kap. 10 eller 11 8, får föras endast i samband med talan
mot beslut, b

varigenom föreläggandet har tillämpats.

Mot beslut som innefattar endast
förberedelse till senare beslut och ej rör tredje man får talan föras endast i
samband med talan mot det senare beslutet. Klagan över sakägarförteckning får
föras endast i samband med talan mot auktion eller, om klagan ej avser
upphävande av auktion, endast i sambänd med talan mot beslut om fördelning av
influtna medel.

5
8 Klagan över
att förrätlningsman har handlagt mål fastän han var jävig får ej föranleda att
beslut som han har meddelat hävs, om klaganden får anses tillgodosedd genom
utförandet av talan i hovrätten.

6
8 Vid bifall
till talan mot visst beslut får även senare beslut i målet, som ej hade vunnit
laga kraft mot klaganden när talan anfördes, hävas när det kan ske.

7
§ Bifalls talan
mol beslut om fördelning av medel, gäller del till förmån även för den som ej
själv har fört talan.

Närmare bestämmelser om talan i hovrätten

8 8 Talan mol kronofogdemyndighetens beslut förs genom
besvär.

Besvärsinlagan skall inges till kronofogdemyndigheten.

9 8 Besvär över beslut om utmätning som avses i 7 kap.
eller om införsel

får anföras utan inskränkning lill viss tid.

1 fråga om annan utmätning skall
besvär av sökanden eller svaranden anföras inom tre veckor från del att
beslutet har delgivits honom. Tredje man får anföra besvär över sådan utmätning
utan inskränkning till viss tid. Besvär över beslut som avses i 8 kap. 9 8
första stycket eller 12 kap. 49 8 tredje stycket skall dock anföras inom tre
veckor från delgivning av beslutet.

Besvär över exekutiv försäljning
skall anföras inom tre veckor från försäljningen.

Över beslut om fördelning eller
utbetalning av medel skall besvär anföras inom tre veckor från beslutet.

Besvär över kronofogdemyndighetens
beslut i andra fall skall anföras inom tre veckor från det all beslutet har
delgivits klaganden.

10 8 Besvär som ej har anförts i rätt tid skall
avvisas av kronofogdemyn

digheten. Har besvärsinlagan kommit in till hovrätten före besvärslidens

utgång, skall den omständigheten att inlagan har kommit in till krono

fogdemyndigheten först därefter ej föranleda all besvären avvisas.

s. 1036 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 2 1036

Visas laga förfall före utgången av besvärstiden,
skall kronofogdemyndigheten sätta ut ny tid.

11 8
1 besvärsinlagan skall klaganden ange del överklagade beslutet, den

ändring som yrkas däri och grunderna för besvärstalan.

Klaganden skall i inlagan lämna uppgift om de bevis
som han vill åberopa och vad han vUl styrka med varje särskilt bevis.
Skriffiigt bevis som ej har ingivits tidigare skall fogas vid inlagan i
huvudskrifl eller bestyrkt avskrift.

Besvärsinlagan skall vara egenhändigt undertecknad
av klaganden eller hans ombud.

12
8 Vad som sägs i 2 kap. 20 8 om
kronofogdemyndighetens prövning av fråga om ändring eller rättelse av beslut
och om avbrytande eller hävande av verkställighet i annat fall gäUer även när
anförda besvär ger anledning till sådan åtgärd.

13
§ Avvisas ej besvärstalan, skaU
kronofogdemyndigheten så snart som möjligt sända besvärsinlagan och övriga
handlingar i målet tUl hovrätten. Kronofogdemyndigheten skall därvid bifoga
eget yttrande, om det ej kan anses obehövligt.

Vissa
bestämmelser om förfarandet i hovrätten

14
8 Föreligger annat hinder
mot besvärstalans upptagande än som avses i 10 8, skall talan omedelbart
avvisas av hovrätten.

15
§ UppfyUer besvärsinlagan ej
föreskriftema i 11 8 eller är den annars ofullständig, skall hovrälten
förelägga klaganden att avhjälpa bristen.

Efterkommer klaganden ej föreläggandet och är
bristen så väsentlig att inlagan är otjänlig som grund för prövning i sak,
skall besvärstalan

16 8
Hovrätten får ej ulan att motparten har beretts lUlfälle alt inkomma

med förklaring göra ändring i det överklagade beslutet såvitt angår mot

partens rätt.

Hovrälten får dock omedelbar: förordna att åtgärd
för verkställighet ej skall vidtagas tills vidare eller att sådan åtgärd skall
genomföras och beslå till dess annat förordnas. Om synnerliga skäl föreligger,
får hovrätten även omedelbart förordna all vidtagen åtgärd skall hävas.

17 §
Hovrättens beslut länder till efterrättelse lika som kronofogdemyn

dighetens beslut.

s. 1037 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Bilaga 2 1037

I mål om utmätning eller införsel skall dock
vidtagen åtgärd ej ulan särskilt förordnande återgå innan hovrättens beslut har
vunnii laga kraft.

Fullföljd
av talan till högsta domstolen

18
§ Talan mot hovrättens beslut
förs i högsta domstolen genom besvär. Beträffande sådan talan skall i stället
för 54 kap. 1-8 88 rättegångsbalken tillämpas vad som föreskrivs i 19 och 20
88 nedan.

19
8 Om hovrätten innan
ändringsyrkandet prövas slutligt har utlåtit sig i fråga som avses i 16 8 andra
stycket eller angående föreläggande som avses i 2 kap. 15 8 eller dömt ut vite
eller ålagt ansvar för förseelse i rättegången, skall talan mol beslutet föras
särskUt.

När hovrätten i annat fall har utlåtit sig över
omständighet som gäller målets behandling och beslutet ej rör tredje man, får
lalan mol beslutet ej föras annat än i samband med lalan i huvudsaken.

20 8
Mot beslut, varigenom hovrätten har funnit kronofogdemyndigheten

behörig att upplaga ansökan om verkstäUighet eller hänvisat mål till viss

kronofogdemyndighet, får talan ej föras. Detsamma gäller beslut

varigenom hovrätten har återförvisat mål till kronofogdemyndigheten.

Innefattar hovrättens prövning avgörande av fråga som inverkar på målels

utgång, får dock lalan föras mot beslutet.

Mot hovrättens beslut i fråga om Jäv mol
förrätlningsman får lalan ej föras.

Särskilda
rättsmedel

21 §
Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rätte

gångsbalken skall tUlämpas i fråga om kronofogdemyndighetens beslut i

utsökningsmål.

Vad som sägs i 58 kap. 11 och 12 88
rättegångsbalken om återställande av försutten tid gäUer även när föreläggande
har meddelats enligt 4 kap. 20, 25 eller 26 8 eller 13 kap. 7 8 andra stycket i
denna balk.

Användning av särskilt rättsmedel får ej utan
synnerliga skäl föranleda att exekutiv försäljning hävs.

s. 1038 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8

Bilaga
3 1038

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till Utsökningsbalk

Bilaga 3 Förslag remitterat den 28 juni 1979

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lydelse enligt tidigare remitterat Föreslagen lydelse
förslag

2 kap. Förfarandet hos kronofogdemyndigheten

14
8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kronofogdemyndigheten kan förordna alt vad som vid förhör
har förekommh angående enskilds personUga förhållanden eller näringsidkares
affärs- eller drififörhållan den ej får röjas obehörigen.

Har vid förhör förebringats uppgift om enskilds personUga
eller ekonomiska förhållanden, vars röjande kan antagas medföra alt den
enskilde eller någon honom närslående lider avsevärd skada eller betydande
men, kan kronofogdemyndigheten förordna att uppgiften ej får röjas
obehörigen.

s. 1 Kontrollera mot PDF

3 kap. Exekutionstitlar

1 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

Verkställighet får under de
förutsättningar som anges i detta kapitel äga mm på gmnd av följande
exekutionstitlar:

1.
dom, I

2.
förlikning som
är stadfäst av domstol.

3. utslag och beslut i mål enligt lagsökningslagen
(1978:000),

3. utslag och beslut i lagsökningsmål,
bevis i mål om betalningsföreläggande att utmätning får äga rum saml utslag
och beslut i handräckningsmål,

4.
skiljedom,

5.
förbindelse
angående underhåUsbidrag,

6.
förvaltningsmyndighets
beslut som enligt särskUd bestämmelse får verkställas, j

7.
handling som
enligt särskild bestämmelse får läggas till gmnd för

verkställighet-

Vad som sägs om dom gäller, om ej
annat föreskrivs, i tUlämpliga delar även domstols utslag eller beslut. Godkänt
strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot gäUer som lagakraftägande
dom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8

Bilaga
3 1039

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lydelse
enUgt tidigare remitterat förslag

Utslag och beslut i lagsökningsmål

Föreslagen
lydelse

Utslag och beslut i lagsökningsmål m.m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utslag eller beslut i lagsökningsmål varigenom
betalningsskyldighet har ålagts får verkställas genast. Har
utmätningsgäldenären sökt återvinning eller anfört besvär, gäller om
verkställigheten vad som sägs i 5 § om underrätts dom, om ej domstolen
förordnar att verkstäUighet ej får äga rum tills vidare.

Utslag eller beslut i lagsökningsmål
varigenom betalningsskyldighet har ålagts får verkställas genast, om ej annat
förordnas med anledning av talan om återvinning eller besvär. Utslag eller
beslut i lagsökningsmål i annat fall verkställs såsom lagakraftägande dom, om
ej annat förordnas med anledning av talan om återvinning eller besvär.

Bevis i mål om betalningsforeläggande
alt utmätning får äga rum verkställs såsom lagakraftägande dom, om ej
gäldenären har sökt återvinning. Har återvinning sökts, gäller vad som sägs i 5
§ om underrätts dom, om ej domstolen förordnar att verkställighet ej får äga rum
tills vidare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utslag eller beslut i lagsökningsmål i annat faU än som
avses i 13 § får verkställas såsom lagakraftägande dom, om ej annat förordnas
med anledning av talan om återvinning eller besvär.

Utslag eller beslut i mål enligt handräckningslagen
(1980:000) verkställs såsom lagakraftägande dom, om ej annat förordnas med
anledning av talan om återvinning eller besvär. Ifråga om betalningsskyldighet
gäller dock att utslaget eller beslutet får verkställas genast, om ej annat
förordnas med anledning av talan om återvinning eller besvär.

s. 2 Kontrollera mot PDF

4 kap.
Utmätning

Utmätning på grund av förbindelse
som avses i 3 kap. 18 § får ej ske för bidrag som har förfaUit IiU betalning
tidigare än tre år innan ansökan gjordes, om gäldenären gör gäUande att bidraget
är betalt

2 8

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8

Bilaga
3 1040

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lydelse
enligt tidigare remitterat förslag

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

och invändningen ej kan med hänsyn till omständigheterna
lämnas ulan avseende. Motsvarande gäller i fråga om dom eller beslut angående
underhållsbidrag enligl giftermålsbalken eller föräldrabalken eller angående
bidrag som tillkommer kommun för barns vård enli,?l 72 § andra stycket
barnavårdslagen (1960:97) eller tiU hjälptagares försörjning enligl 40 § lagen
(1956:2) om socialhjälp, i den mån bidrags-skyldigheten avser lid efter domens
eller beslutets meddelande.

Utmätning för underhållsbidrag till make får ej heller ske
på grund av förbindelse som avses i 3 kap. 18 §, om makarna ej under den lid
som bidraget avser levde och alltjämt lever åtskilda.

Utmätning för underhållsbidrag, som
skaU utges IiU gäldenärens make för makens egen del eller för makarnas barn,
får äga rum på grund av förbindelse som avses i 3 kap. 18 § endast om makarna
under den tid som bidraget avser ej varaktigt bodde tillsammans och alltjämt
ej gör det.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 kap. Undantag från utmätning

13 8 Bestämmelserna i 1-988 hindrar ej att utmätning äger
rum för fordran som är förenad med pant- eller retenlionsrätt i egendomen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nämnda bestämmelser hindrar ej heller utmätning av egendom
som har belagts med kvarstad för fordran.

Nämnda bestämmelser hindrar ej heller utmätning av egendom
som har belagts med kvarstad för fordran eller tagils i anspråk genom betalningssäkring.

s. 4 Kontrollera mot PDF

8 kap. Allmänna bestämmelser om exekutiv försäljning m. m.

4
8

s. 5 Kontrollera mot PDF

När utmätning har skett på gmnd av dom som avses i 3 kap.
5 8, får egendomen ej säljas utan gäldenärens samtycke, om ej domen äger laga
kraft. Motsvarande gäller, om

När utmätning har skett på grund av dom som avses i 3 kap.
5 8, får egendomen ej säljas utan gäldenärens samtycke, om ej domen äger laga
kraft. Motsvarande gäller, om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8

Bilaga
3 1041

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

Lydelse enligt tidigare remitterat förslag

utmätning
har skett på grund av bevis i mål om betalningsföreläggande att utmätning
får äga rum och gäldenären har sökt återvinning.

utmätning har sketl på gmnd av utslag eller beslut i
lagsökningsmål och utmätningsgäldenären har sökt återvinning eller anfört
besvär.

Lös egendom som har betydande värde
eUer fast egendom får ej heller i annat fall säljas utan gäldenärens samtycke,
om ej exekutionstiteln äger laga kraft eller får verkställas såsom
lagakraftägande dom.

Lös egendom som hastigt faller i
värde eller kräver alltför kostsam vård bör utan hinder av första eUer andra
stycket säljas så snart som möjligt.

14 §

Borgenär, vars fordran är förenad med förmånsrätt i
utmätt egendom på grund av betalningssäkring, har, i den mån fordringen är
eller blir fastställd och förutsättningar för indrivning inträder, rätt att få
betalning ur egendomen, om fordringen anmäls enligt vad som sägs i 13 § första
stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 §

Skall egendom säljas exekutivt
under konkurs, utgår betalning för konkursboets kostnader som enligt 81 8
konkurslagen (1921:225) får tagas ut ur egendomen, om de anmäls enligt vad som
sägs i 10 8 första stycket.

När egendom skall säljas exekutivt under konkurs eller
utmätt fordran drivas in under konkurs, har även borgenär, vars fordran är
förenad med förmånsrätt enligt 108 förmånsrättslagen (1970:979), rätt att få
betalning ur egendomen, om han anmäler sin fordran enligt vad som sägs 113 8
första stycket.

15 §

Om rätt tiU betalning när registrerat
skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eUer
fast egendom har utmätts finns särskilda bestämmelser i 10-12 kap.

Angående rätt till betalning ur
överskott, när fordran ej har anmälts i tid, gäller vad som föreskrivs i 13
kap. 6 8 andra stycket.

15 §

Skall egendom säljas exekutivt
under konkurs, utgår betalning för konkursboets kostnader som enligt 81 8
konkurslagen (1921:225) får tagas ut ur egendomen, om de anmäls enligt vad som
sägs i 108 första stycket.

När egendom skall säljas exekutivt under konkurs eller
utmätt fordran drivas in under konkurs, har även borgenär, vars fordran är
förenad med förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen (1970:979), rätt att få
betalning ur egendomen, om han anmäler sin fordran enligt vad som sägs i 13 8
första stycket.

16 §

Om rält till betalning när registrerat
skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar tiU luftfartyg eller
fast egendom har utmätts finns särskilda bestämmelser i 10-12 kap.

Angående rätt tiU betalning ur
överskott, när fordran ej har anmälts i tid, gäUer vad som föreskrivs i 13
kap. 6 8 andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

Bilaga
3 1042

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lydelse
enligt tidigare remitterat förslag

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avbrytande
av verkställigheten

16 §

Verkställigheten skall avbrytas, om
influtna medel förslår att tiicka sökandens fordran och fordringar med lika
eUer bättre rätt till betalning ur medlen samt kostnad som skaU tagas ut i
målet.

Undantag från första slyi;ket följer av 10 8 andra stycket
ovan, 10 kap. 5§, 11 kap. I och 2 88 och 12 kap. 13 8.

Avbrytande
av verkstäUigheten

17 §

VerkstäUigheten skaU avbrytas, om influtna
medel förslår att täcka sökandens fordran och fordringar med lika eller bättre
rätt tiU betalning ur medlen samt kostnad som skaU tagas ut i målet.

Undantag från första stycket följer av 10 8 andra stycket
ovan, 10 kap. 5 8, Il kap. 1 och 2 88 och 12 kap. 13 8.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Handräckning
efter försäljning

17 §

När utmätt egendom har sålts, har
köparen rätt att vid behov få handräckning av kronofogdemyndigheten för att
komma i besittning av vad han har förvärvat. Däirvid gäller i tUlämpliga delar
vad som sägs i 16 kap. 2-9, 11 och 12 88.

Handräckning
efter försäljning

18 §

När utmätt egendom har sålts, har
köparen rätt att vid behov få handräckning av kronofogdemyndigheten för att
komma i besittning av vad han har förvärvat. Därvid gäller i tillämpliga delar
vad som sägs i 16 kap. 2-9, 11 och 12§§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 8
gäller ej i

Särskild
föreskrift beträffande allmänna mål

18 §

Bestämmelserna allmänt mål.

Särskild
föreskrift beträffande aUmänna mål

19 §

Bestämmelserna i 3 8 gäller ej i
allmänt mål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 kap. Försäljning av registirerat skepp

7
S

opaginerad Kontrollera mot PDF

Minst trettio dagar före auktionen skall underrättelser
om försäljningen sändas till sökanden och ägaren samt tiU kända borgenärer som
har sjöpanträtt, panträtt på gmnd av inteckning eller retentionsrätt. Blir
sådan borgenär känd senare, skall underrättelse genast sändas till honom. Har
registermyndigheten uppgift om adress, skaU den användas. Underrättelse fill
utrikes ort skall om möjligt siin-

Minst trettio dagar före auktionen skall underrättelser
om försäljningen sändas till sökanden och ägaren samt tiU kända borgenärer som
har sjöpanträtt, panträtt på gmnd av inteckning, retentionsrätt eller
förmånsrätt på grund av betalningssäkring. Blir sådan borgenär känd senare,
skall underrättelse genast sändas tiU honom. Har registermyndigheten uppgift
om adress, skall den användas. Underrättelse

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

Bilaga
3 1043

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lydelse enligl
tidigare remUleral Föreslagen lydelse förslag

opaginerad Kontrollera mot PDF

das med flygpost.

tiU utrikes ort skaU om
möjligt sändas med flygpost.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
sakägarförteckningen upptas, fömtom exekutionsfordringen, fordran som är
förenad med sjöpanlrätt, panträtt på gmnd av inteckning eller retentionsrätt
samt förrättningskostnadema.

I sakägarförteckningen upptas, fömtom
exekutionsfordringen, fordran som är förenad med sjöpanträtt, panträtt på gmnd
av inteckning, retenlionsrätt eller förmånsrätt på grund av betalningssäkring
samt förrättningskostnadema.

Om
skeppet hör tiU konkursbo, upptas även arvode och annan kostnad för skeppels
förvaltning under konkursen. Är skeppet därjämte ulmätt, upptas fordran som
skaU utgå med förmånsrätt enligt 108 förmånsrättslagen (1970:979).

Om skeppet hör tUl konkursbo, upptas även arvode
och annan kostnad för skeppets förvaltning under konkursen. Är skeppet därjämte
utmätt eller laget i anspråk genom betalningssäkring, upptas fordran som skall
utgå med förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen (1970:979).

Med fordran som är förenad med panträtt på gmnd av
inteckning avses även fordran för vilken skepp har tagils i anspråk enligt 9
kap. 13 8 samt rätt tiU betalning på gmnd av ägarhypotek.

12
kap. Försäljning av fast egendom

opaginerad Kontrollera mot PDF

25 8 I sakägarförteckningen upptas fömtom
exekutionsfordringen

1. fordran
som skall utgå med förmånsrätt enligl 6 8 1 eller 7 8 1 eUer 2

förmånsrättslagen (1970:979) och som förfaller tiU betalning senast den

tiUträdesdag som anges i 368,

2. fordran
som är förenad med panträtt i fastigheten,

3.
nyttjanderätl, servitut eUer
rätt tiU elektrisk kraft som besvärar fasligheten, om rättigheten är inskriven
eUer gmndar sig på skriftlig handling som är tillgänglig, dock ej sådan
rättighet som skall bestå oavsett fastighetens försäljning,

4.
förrättningskostnadema.

3.
fordran som är förenad
med förmånsrätt i fasligheten på grund av betalningssäkring,

4.
nyttjanderätt, servitut eller
rätt liU elektrisk kraft som besvärar fastigheten, om rättigheten är inskriven
eller gmndar sig på skriftlig handling som är liUgänglig, dock ej sådan
rättighet som skall bestå oavsett fastighetens försäljning,

5.
förrättningskostnadema.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 3 1044

Lydelse enligt tidigare remitterat Föreslagen lydelse
förslag

Om fastigheten hör fill konkursbo,
upptas även arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under
konkursen.

13 kap. Redovisning av influtna medel

7 8

Är fordran eUer därmed förenad
förmånsrätt beroende av viUkor eller tvistig eller är förmånsrätt beroende av
att sökt inteckning beviljas, skall kronofogdemyndigheten avsätta vad som
belöper på fordringen i avvaktan på att villkoret uppfylls eller förfaller
eller att tvisten eller frågan om inteckning blir slutligt avgjord. Avsättning
skall dock ej ske i fall då tvist skall prövas enligt tredje stycket.

Borgenär vars fordran eUer
förmånsrätt är ivistig skaU, om tvisten ej redan är föremål för prövning, föreläggas
att inom en månad från det att föreläggandet har delgivils honom väcka talan
mot sakägare som medlen skall tUlkomma om borgenärens anspråk faller bort.
Väcker borgenären ej talan i enlighet med föreläggandet, har han förioral sin
rätt liU medlen, om ej motparten har väckt talan i saken inom den nämnda tiden.

Kan fördelningen ej utan betydande
olägenhet för partema avslutas utan att tvisten har blivit avgjord, skall
kronofogdemyndigheten själv pröva tvisten, om det är ändamålsenligt. Därvid
gäller vad som sägs i 2 kap. 22 och 23 88.

Vad som belöper på fordran som är
förenad med förmånsrätt på grund av betalningssäkring skall avsättas i avvaktan
på att fordringen fastställs och förutsättningar för indrivning inträder eller
att beslutet om betalningssäkring hävs.

14 8 Medel får ej betalas ut utan
att säkerhet ställs, om

1.
utmätning
har skett på gmnd 1. utmätning har skett på gmnd av
dom som avses i 3 kap. 5 8 eller av dom som avses i 3 kap. 5 8 eller 68 1, om ej domen äger laga kralt, 68 1, om ej domen äger laga kraft,
eller utmätning har ägt mm på eller utmätning har ägt rum på grund av utslag eller
beslut i lag- grund av bevis i mål om
betalnings-sökningsmål och utmätningsgäl- föreläggande att utmätning får äga denären har sökt
återvinning eller rum och gäldenären har sökt
åter-anföri besvär, vinning,

2.
utmätning har
skett hos dödisbo för fordran som ej var förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen och den tid som anges i 8 kap. 6 8 första stycket ej har gått till
ända,

3.
rätten till
medlen är beroende av besvär som har anförts över utmät-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8

Bilaga
3 1045

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lydelse enligt tidigare remitterat Föreslagen lydelse
förslag

ningen eller den utmätta egendomens försäljning eller av
talan som avses i 4kap. 20, 21, 25 eller 26 8,

4.
fördelning som
har skett vid fördelningssammanträde ej har vunnit laga kraft,

5.
i annat fall
tvist råder om vem som är betalningsberättigad.

15 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Medel som har avsatts enligt 7§ fär, när tvist som har
föranleti avsättningen har prövats av domstol, betalas ut tUl den vinnande
borgenären utan hinder av all avgörandet ej har vunnit laga kraft, om han
StäUer säkerhet. Även i annat fall kan kronofogdemyndigheten, om skäl
föreligger, mot säkerhet betala ut medlen liU den borgenär för vilken de har
avsatts eUer, om denne ej vill lyfta medlen, till den som i andra hand är
berättigad tiU dem.

Medel som har avsatts enligt 7§ första stycket får, när
tvist som har föranlett avsättningen har prövats av domstol, betalas ut till
den vinnande borgenären utan hinder av att avgörandet ej har vunnit laga
kraft, om han ställer säkerhet. Även i annat fall kan kronofogdemyndigheten,
om skäl föreligger, mol säkerhet betala ut medlen till den borgenär för vilken
de har avsatts eller, om denne ej viU lyfta medlen, till den som i andra hand
är berättigad till dem.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelsema i 1, 13, 14 och 2088 gäller ej i aUmänt mål
i fråga om staten eller kommun som sökande. I sådant mål gäller ej heller
49§§ annat än om fördelning skall ske med enskild borgenär eller om det är
särskilt föreskrivet att fördelningssammanträde skall håUas. Bestämmelsen i 7
8 tredje stycket får ej tiUämpas, om statens eller kommunens fordran berörs av
tvisten.

Bestämmelsema i 1, 13, 14 och 20 88 gäller ej i allmänt
mål i fråga om staten eller kommun som sökande. I sådant mål gäller ej heller
4-6 §§, 7 § förstatredje styckena, 8 och 9§§ annat än om fördelning skall ske
med enskild borgenär eller om del är särskilt föreskrivet att
fördelningssammanträde skall hållas. Bestämmelsen i 7 8 iredje stycket får ej
tiUämpas, om statens eller kommunens fordran berörs av tvisten.

s. 1 Kontrollera mot PDF

15 kap. Införsel

1 8

Införsel får äga mm för

1.
underhållsbidrag
enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken,

2.
bidrag som
tillkommer kommun för bams vård enligt 72 8 andra stycket bamavårdslagen (1960:97)
eller till hjälptagares försörjning enligt 408 lagen (1956:2) om socialhjälp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8

Bilaga
3 1046

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lydelse
enligt tidigare remitterat förslag

3. skaller och allmänna avgifter i

fall som särskilt föreskrivs,

4. böter och viten.

Föreslagen
lydelse

3. skatter och aUmänna avgifter i
fall som särskilt föreskrivs samt böter och viten.

s. 1 Kontrollera mot PDF

15 8

Är fråga om införsel för fordringar
som är upptagna under skilda punkter i 1 8, har de inbördes företräde e:fter
nummerordningen.

Vid samtidig införsel för två eller
flera underhållsberättigade fördelas innehållet belopp efter de löpande
bidragens storlek. Om mera har innehållits än som svarar mot de löpande
bidragen, har bidrag som har stått ute längre företräde vid fördelningen av det
överskjutande beloppet.

Delbetalning, som inflyter på viss underhållsberätligads
fordran, avräknas i första hand på det belopp som har stått ute längst och
alltjämt kan tagas ut genom införsel.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Av fordringar som avses i 182-4 har inom varje grupp vad
som har stått ute längst företräde.

Av fordringar som avses i 1 8 2 har vad som har stått ute
längst företräde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I6i

Om underhållsbidrag som avses i 5 kap. 5§
giftermålsbalken överstiger vad som skäligen bör tillkomma/fl/n///'cn, får
bidraget vid tilllämpning av 15 8 jämkas med hänsyn till annan fordran för
vilken införsel äger mm samtidigt. Föreligger särskilda skäl, får sådan
jämkning ske även av annat underhållsbidrag, om detta uppenbart överstiger
vad som skäligen behövs för den underhållsberättigades försörjning.

Bor gäldenären varaktigt tillsammans
med sin make och överstiger underhållsbidrag till maken eller IiU makarnas barn
vad som skäligen bör tillkomma den underhållsberättigade, får bidraget vid
tillämpning av 15 8 jämkas med hänsyn tiU annan fordran för vilken införsel
äger rum samtidigt. Föreligger särskilda skäl, får sådan jämkning ske även av
annat underhållsbidrag, om delta uppenbart överstiger vad som skäligen behövs
för den underhållsberättigades försöijning.

Bestämmelsema i första stycket gäller
också när skatteavdrag eUer utmätning ej kan äga mm tiU följd av införsel för
underhållsbidrag som avses där.

Har gäldenären rätt till avdrag på
underhållsbidrag enligl 7 kap. 4 § föräldrabalken, får belopp som på grund
härav tillgodoräknas honom ej lagas i anspråk genom införsel för fordran, som
tillkommer annan än den underhållsberättigade eUer någon som har inträtt i
dennes rätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8

Bilaga 3 1047

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lydelse
enligt tidigare remitterat förslag

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Införsel går före utmätning.

Införsel går före utmätning. Införsel
för fordran som avses i 1 § 4 skall dock Jämkas eller hävas, om utmätning
därigenom kan äga rum för annan fordran.

Har införsel för viss fordran
beviljats i vederlag som avses i 2 8 första stycket 3 eller i pension eller
livränta och blir därefter rättigheten som sådan utmätt för annan fordran, har
införselfordringen företräde till betalning ur vad som inflyter till följd av
utmätningen. I fräga om fordran som avses i 1 8 1 eUer 2 gäller del nu sagda
bidragsbelopp som har förfaUit tiU betalning när beslut om utmätning meddelas
eller förfaller näst därefter.

Belopp som har innehåUits genom
införsel får ej utmätas för annan fordran hos gäldenären.

16 kap. Annan verkställighet

15 8 Kvarstad för fordran hindrar ej alt egendomen utmäts
eller beläggs med kvarstad för annan fordran. Finns annan egendom alt tillgå,
skall dock denna lagas i anspråk i första hand, om ej den fordran för vilken
utmätning eller kvarstad söks är förenad med särskild förmånsrätt i den
kvarstadsbelagda egendomen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om egendom som har belagts med kvarstad för fordran utmäts
för annan fordran vilken ej är förenad med särskUd förmånsrätt i egendomen,
skall denna anses samtidigt utmätt för kvarstadsborgenärens fordran.

Om egendom som har belagts med kvarstad för fordran utmäts
för annan fordran vilken ej är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen,
skaU denna anses samtidigt utmätt för kvarstadsborgenärens fordran. Delsamma
gäller, om egendomen tas i anspråk genom betalningssäkring för sådan fordran
som har sagts nu.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sökanden ansvarar ej för förrättningskostnadema i mål om
utmätning som avses i 7 kap. 17 8 eller 15 kap. 198 jämförd med 7 kap. 17 8
eller för handräckning enligt 8 kap. 17§.

Sökanden ansvarar ej för förrättningskostnadema i mål om
utmätning som avses i 7 kap. 17 8 eUer 15 kap. 198 jämförd med 7 kap. 17 8
eller för handräckning enligt 8 kap. 18§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

Bilaga 3 1048

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lydelse
enligt tidigare remitterat Föreslagen lydelse förslag

Vid avhysning ansvarar sökanden ej för kostnad för
förvaring av svarandens egendom eller för annan åtgärd som väsentligen avser
att skydda svaranden mot förlust. Delsamma gäller kostnad för försäljning
enligt 16 kap. 7 8.

78
Förrättningskostnader i mål om utmätning tas ut ur köpeskillingen för såld
egendom, behållen avkastning och andra tillgängliga medel. De får vid behov
genast utsökas hos gäldenären.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förrättningskostnad
för handräckning enligt 8 kap. 17 § får genast utsökas hos svaranden.

Förrättningskostnad
för handräckning enligt 8 kap. 18 § får genast utsökas hos svaranden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
hovrätten innan ändringsyrkandet prövas slutligt har utlåtit sig i fråga som
avses i 16 8 andra stycket eller angående föreläggande som avses i 2 kap. 15
8 eller döml ul vite eUer ålagt ansvar for förseelse i rättegången, skall
talan mot beslutet föras särskilt.

Om hovrätten innan ändringsyrkandet prövas
slutligt har utiåtit sig i fråga som avses i 16 8 andra stycket eller angående
föreläggande som avses i 2 kap. 15 8 eller dömt ut vite eller ålagt ansvar för
förseelse i rättegången eller utlåtit sig i fråga som gäller allmän rättshjälp,
skaU talan mol beslutet föras särskilt.

När hovrätten i annat fall har utlåtit sig över
omständighet som gäller målets behandling och beslutet ej rör tredje man, får
talan mot beslutet ej föras annat än i samband med lalan i huvudsaken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

Statistiska uppgifter

I denna bilaga lämnas en del
statistiska uppgifter angående mål som f. n. handläggs av överexekutor, klagan
i utsökningsmål och självrätlelse.

Bilaga 4 1049 Bilaga 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

I.
Av överexekutorerna år 1976 slutligt handlagda mål efter innebörden av
överexekutors beslut

s. 6 Kontrollera mot PDF

Över 6
mån.

Antal mål i vilka ansökningen (klagan) ej upptagits

Antal mål förfallna på

grund av

underlåten
fullföljd

Antal mål i vilka ansökningen (klagan) helt eller delvis
bifallits resp, begärd åtgärd vidtagits och för vilka tiden från det målen
inkommit till deras slutliga handläggning utgjort

Över 36
mån.

T.o.m. ö ver

1 m å n. 1 3

m å n.

Antal mål i vilka ansökningen (klagan) ej bifallits

Summa

s. 7 Kontrollera mot PDF

1

95

Verkställighet av

Dom eller beslut

Skiljedom Exekutiv
fastighetsauktion Försäljning under hand av fastighet enligt 57 § FfL

Försäljning av fastighetstillbehör enligt 14 § FfL

Försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av
andel i fastighet Beviljande av kvarstad, skingrings-eller reseförbud eller
åtgärd som avses i 187 a § UL Handräckning för

Rubbat besittningsförhällandes

återställande

Arrendators eller hyresgästs

vräkande Klagan över utmätningsmans
förfarande

Utseende eller entledigande av skiljeman

Nedsättning
enligt 12 kap. 21 8 JB eller 1927 års lag om betalning genom penningars
nedsättande i allmänt förvar

Tillämpning
av bulvanlagarna Anstånd med försäljning enl. 11 8 FfL eller 88 c 8 UL
Förordnande enligt 8 8 eller 9 8 FfL Inkomna beslut med utmätningsverkan
enligt 77 a 8 UL Fördelning av medel enligt vattenlagen, expropriationslagen,
väglagen, ensittarlagen och naturvårdslagen Annan åtgärd

Summa

118

8

33

19 12 90

6

5

215

14 10

3312

167

39

446

4 200'

1

1

59

30

96

151

32

24

27

47

447

236

501

120

32

221

1 604'

29

8 665

2 717

5912

605

66

176

18 170

125

176

191

384

150

45

1 450

2 721-

2

16

8

16

4

46

3

1

36 4

938

13

2

1

12

1 005

5

1

1

515

22

8

9

22

578

6

2

12

3

1

24

1 236

90

785

182

25

2318

7

58

92

57

40

2

256

32

27

549

61

27

14

24

734

80

14 037

5 534

7 934

1 386

686

1 959

32 116

s. 8 Kontrollera mot PDF

' I 138 av dessa fall har beslut enligt 67 § FfL
meddelats.

M 23 av dessa fall har interimistiskt beslut enligt 195 8
UL meddelats.

' I 775 av dessa fall har inhibitionsbeslul enligt 208 8
UL meddelats.

29 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 8. Del 2

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Bilaga 4 105Ö

Anm. Uppgifterna är hämtade frän
publikationen Rättsstatistisk årsbok 1976. Att inkomna beslut med
utmälningsverkan enligt 77 a 8 UL har tagits upp särskilt utöver uppgifter om
exekutiv auktion och underhandsförsäljning av fastighet enligt FfL innebär att
mål om exekufiv försäljning av fast egendom i viss utsträckning har redovisats
Ivå gånger. Även uppgiften om anstånd med försäljning enligt 11 8 FfL eller 88
c 8 UL innebär en dubbelredovisning, eftersom handläggningen av sådan fråga
utgör åtgärd i ett anhängigt försäljningsmål. Detsamma torde gälla uppgiften om
förordnande enligt 8 eller 9 § FfL.

Som framgår av tabellen ledde av
antalet mål om exekutiv försäljning (4 201) endast 785 till försäljning. I de
mål som inte ledde till försäljning återkallade emellertid sökanden ofta sin
ansökan först sedan överexekutor hade vidtagit förberedande åtgärder för
försäljning, ibland så sent som på dagen för utsatt auktion.

Uppgifterna angående "annan
åtgärd" torde främst avse handläggningen av framställningar enligt 2 8
treclje och fjärde styckena lagen (1962: 512) om indrivning i Sverige av
underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge (jfr 4 8
kungörelsen 1962: 513 med vissa föreskrifter om indrivning och redovisning av
underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge) och
enligt 1 8 kungörelsen (1962: 514) angående indrivning i Danmark, Finland,
Island eller Norge av underhällsbidrag (jfr 3 § i samma kungörelse).

//.
överexekutoremas verksamhet år 19721976

Mål 1972 1973 1974
1975 1976

Balanserade
från föregående år

8 061

8 000

7 938

7 631

6 978

Inkomna
under året

29 575

28 002

28 698

29 433

31 857

Summa

37 636

36 002

36 636

37 064

38 835

Slutligt
handlagda under året

29 635

28 045

28 995

30 077

31 571

Balanserade
till följande år'

8 001

7 957

7 641

6 987

7 264

' Antalet utbalanserade mål
överensstämmer inte med till följande år inbalanserade på grund av rättelse i
redovisningen.

Anm. Uppgifterna är hämtade från publikationen
Rättsstatistisk årsbok 1976.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

Bilaga
4 1051

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

so

c

c

IU

'c

:S

:0

a

'3

ix >

E

o

o

ea

CO

> -o

ca

£

ao

Vi

c

z

'c

=ca J3

>

Ul

5

Tto»noN>/rCT\fONCTNO'OooosOr''ootOstri

v .a

?! "O

CO O.

£ V} u tio _2 eo

2" c

5= c

opaginerad Kontrollera mot PDF

CO

.- .CO

cd t/i D'5

3

C «

c

CO

.CO

E

>

E

si

:0

C

CO

c 'c

o

'3

E

73

CO

:ca

K

Ul

t É

.S

cs 00

00 OOrr-OOONOOr-*Nw-iTl-OTl- (S *NcJ\Tt(NsO-*0

r-fN>n\ooow-iONTj-r- £ )vooo(Noo » oCTN

ri
(- _ «

\0 o*0'--oor*-r--- OOTJ r*-Tt(>n(Nr-- so » n'0 /rfNavooHavoo(Nm vi.o oo ( r- vo
oo

0 » i-ir\OrNiooooOOfNr*i(Nt(N\OONt » noosONOr-
TtOoomr- r*ir\ooosO(NooroorTtav » n » ninr m

TtTt(N'00000(SO rt>OrTj-rn(N00W-iT)-00O

f*oomrr-i'
r-itsoor-omooroor-v-iONooinOr

rj ON r-j Tt r- Tt

r''ON'fM » rm ooroororOOmos oo

r-m r T~> , , rJovr-jTtr-
. r r-~

00

c E H o

.52 u 2u

CA Ul

Si'

!C0 2

a .CO r) a.

.?
-

S E

E o o .:

E E

.11

Vi o.

al

o .o

opaginerad Kontrollera mot PDF

r*%moNfN*v~i' Os-rtm-Ooo(loo>/ifNOOr*lrnO O

m Tt ' rOfoo -_H (N » o

c CO

t- v, a> v,

opaginerad Kontrollera mot PDF

\o

mtrimrf-irri/iOrMOooTtNOTt Tt"
f""!"-

rI *n

[/) :rt

> W

Cd "O o c

opaginerad Kontrollera mot PDF

i?

LU'

m » /iv ö ovr-o\rorTtvimfNrOON"r rj » /-iTtooON( r~ov"Ttr->OTtoocOTtoort'*ir*ir-~oo-

» orfiTto
oooomoosO » oor'0'OrTtr-iTtOr . r-l rrsjr-) Tt r*-, _

1e

c c/, :C0 . J=

2 *- v,

60

t- c- O (U c

U

aco X

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

Bilaga
4 1052

opaginerad Kontrollera mot PDF

IV. Omfattningen
av arbetskraft som den 30 aprU 1975 krävdes jör handläggning av samtliga
överexekutorsgöromål

Län

Antal helårs.irbetskrafter för

jurist-

personal

personal i

Summa

personal

ur landskanslistkarriären

kontors-karriären

fr. o. m.

1975-07-01

12,00

AB

11,00

5,00

6,00

22,00

C

1,70

1,00

1,20

3,90

D

1,20

0,90

1,10

3,20

E

2,00

1,00

1,00

4,00

F

1,10

0,90

0,80

2,80

G

1,00

0,50

0,50

2,00

H

1,00

1,00

1,25

3,25

I

0,60

0,30

0,50

1,40

K

2,00

1,00

0,50

3,50

L

1,00

1,00

1,00

3,00

M

3,60

2,00

4,67

10,27

N

1,20

0,50

0,70

2,40

O

3,00

1,00

4,00

8,00

P

3,50

1,00

2,75

7,25

R

0,50

0,50

0,50

1,50

S

1,10

0,70

1,10

2,90

T

1,00

1,00

0,80

2,80

U

1,20

1,00

2,00

4,20

w

1,55

0,85

0,60

3.00

X

1,75

0,50

0,50

2,75

Y

1,75

1,00

0,50

3,25

z

1.25

0,75

0,50

2,50

AC

1,00

0,70

1,00

2,70

BD

1,50

1,50

0,75

3,75

Summa
eller

medeltal

46,50

25,60

34,22

106,32

s. 1053 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8

Bilaga 4 1053

opaginerad Kontrollera mot PDF

V.
Antal mål om klagan över utmätningsmans beslut eller åtgärd som inkom till
överexekutorerna år 1973 och 1974 samt antal mål härav i vilka utmätningsmannen
tillstyrkte klagan och överexekutor biföll klagan

Antal
klagomål som

Antal mål av de

Antal
mål

av

anhängiggjordes

under

år 1973
och

de under
år

nedan nämnda
år

1974 a

nhängiggjorda

1973 och 1974

i vilka

utmätnings-

anhängiggjorda

mannen
tillstyrkte

i vilka
överexe-

klagan

kutor
biföll

klagan

1973

1974

1973

1974

1973

1974

1)

Utmätning (frånsett utmätning av

lön o.
d.)

2 007

1 862

330

329

457

409

a)
varav beslut om utmätning

1 887

1 748

321

326

436

396

därav klagan av gäldenären

1 182

1 097

därav klagan av tredje man

705

651

b)
exekutiv försäljning

12

11

3

1

3

1

c)
fördelning eller utbetalning

av medel

12

4

1

2

1

d)
annat beslut eller ätgärd

96

99

6

1

16

11

2)

Utmätning
av lön o. d.

därav klagan av gäldenären därav klagan av borgenären
därav klagan av tredje man

79

73

6

55

50

4

1

7

3

9

6

3)

Införsel

391

311

17

11

30

20

a) varav
beslut om införsel

382

305

17

11

29

19

därav besvär av gäldenären

372

293

därav besvär av borgenären

10

10

därav beslut av tredje man

2

b)
annat beslut

9

6

1

1

4)

Annan
verkställighet

117

86

8

8

26

10

5)

Andra
frågor

106

79

4

1

19

6

Summa

2 700

2 393

366

352

541

451

Anm. Tabell 'V grundas på uppgifter
som justitiedepartementet under år 1975 infordrade frän överexekutorerna. Mål
som har avskrivits utan prövning i sak, bl. a. efter återkallelse, har i viss
utsträckning lämnats utanför redovisningen. Vid tidpunkten för uppgifternas
lämnande var ungefär 200 mål inte avgjorda av överexekutor. Härav har 60 mäl
inte tagils upp i redovisningen.

Uppgifter om antal mål i vilka
utmätningsmannen tillstyrkte bifall till klagan resp. överexekutor biföll
klagan avser i allmänhet tillstyrkande av resp. bifall till klagan i dess
helhet. Det övervägande antalet mål i vilka utmätningsmannen tillstyrkte och
överexekutor biföll klagan över beslut om utmätning avsåg mål i vilka klagan
hade förts av tredje man. Att antalet fall av tillstyrkande av och bifall till
besvär över beslut om införsel är så ringa i förhållande till antalet sådana
besvärsmål har samband med att utmätningsmannen sedan besvär har anförts ofta
har använt sin befogenhet att själv ändra beslutet. Detsamma torde gälla
klagan över beslut om utmätning av lön o. d.

Av det sagda följer att uppgifterna
i tabellen inte är exakta. De ger dock en ungefärlig bild i de hänseenden som
avses.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8

Bilaga
4 1054

opaginerad Kontrollera mot PDF

VI. Vissa
uppgifter angående självrättelse m. m. avseende år 1973 och 1974

opaginerad Kontrollera mot PDF

265

294

225

243

40

51

178

183

159

163

19

20

\) Utmätning (frånsett utmätning av lön o. d.)'

a) antal mål vari rättelse har skett enligt 77 § UL

därav p. g. a. att egendomen tillhörde tredje

man

därav av annan anledning

b) antal mål vari rättelse har
begärts efter två

veckorstidens utgång i fall då förutsättningar i

övrigt förelåg för rättelse

därav fall dä egendomen tillhörde tredje man därav av
annan anledning

883

1 000

c) antal mål vari klagan över
utmätningsbeslutet

har anförts hos överexekutor

249

2J0

39

248

208

40

1 031

935

96

46

40

6

45 38

7

39 32

7

41 39

2

18
769

13
921

4 848

403 239 164

361 189

172

369 176 193

400

174 226

d) antal mäl av de under c) upptagna
vari utmät

ningsmannen har tillstyrkt bifall lill klagan i dess

helhet

därav fall då egendomen tillhörde tredje man därav av
annan anledning

2) Utmätning
av lön o. d.

a) antal beslut om ändring av utmätningsbeslutei

enligt 67 a § 3 mom. UL jfrt med 12 § införsellagen

därav i enskilda mål därav i allmänna mål

b) antal mål vari part har anfört
klagan över uimät

ningsbeslutet beträffande utmätningsbelopp eller

utmätningsfritt belopp utan att först begära

ändring hos utmätningsmannen

därav enskilda mål därav allmänna mål

c) antal till överexekutor
överklagade mål vari

klagan har tillstyrkts av utmätningsmannen eller

föranlett ändring av utmätningsmannen

därav enskilda mål därav allmänna mäl

3) Införsel»

a) antal beslut om ändring av
införselbeslutet enligt

12 8 införsellagen

därav enskilda mål därav allmänna mål

b) antal mål vari part har anfört
besvär över inför

selbeslutet beträffande införselbelopp eller för

behållsbelopp utan att först begära ändring hos

utmätningsmannen

därav enskilda mål därav allmänna mål

c) antal till överexekutor
överklagade mål vari

besvären har tillstyrkts av utmätningsmannen

eller föranlett ändring av utmätningsmannen

därav enskilda mål därav allmänna mål

' Uppgifterna avser enskilda mål som inkom år 1973 resp.
1974.

Uppgifterna avser i fråga om
enskilda mål de som inkom år 1973 resp. 1974 och i fråga om aUmänna mål de med
iirsbeteckning 1973 resp. 1974. Beträffande antal beslut om ändring har
uppgifter infordrats endast för år 1974.

Anm. Denna tabell grundas på
uppgifter som RS'V på begäran av justitiedepartementet år 1975 infordrade frän
kronofogdemyndigheterna. Uppgifterna under 1 b, 2 b och c samt 3 b och c har
lämnats efter en uppskattning av kronofogdemyndigheterna.

Den vanligaste anledningen till
själlvrättelse enligt 77 § UL i annat fall än då utmätt egendom tillhörde
tredje man har varit att egendomen har befunnits ingå i gäldenärens beneficium.
En annan ofta förekommande anledning var att utmätt egendom (i allmänhet
fordran elle;r rättighet) i efterhand har befunnits sakna värde.

s. 1055 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1055

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1980-03-28

Närvarande: f. d. Justitierådet Edling, justilierådet
Brundin, regeringsrådet Ericsson och justitierådet Nordenson.

Enligt utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 16 mars 1978 har regeringen på hemställan av
slalsrådet Sven Romanus beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
utsökningsbalk (UB).

Därefter har regeringen enligt
utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 28 juni 1979 på hemställan av
statsrådet Sven Romanus beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill
ändring i det tidigare förslagel.

Förslagen, huvudremissen och
tilläggsremissen, har inför lagrådet föredragits av hovrättsrådet Torkel
Gregow (I, 2, 4, 5, 7-12, 14 och 15 kap.) och hovrättsassessorn Peter Löfmarck
(3, 6. 13 och 16-18 kap.l.

I anslutning till sin granskning av
dessa förslag har lagrådet även granskat ett av regeringen den 28 juni 1979
till lagrådet remitterat förslag till handräckningslag, m.m. Över sistnämnda
förslag kommer lagrådet all senare avge särskilt yttrande. Därvid kan ändringar
komma att föreslås i de bestämmelser i UB som är avhängiga av den föreslagna
handräckningslagen.

Förslaget lill UB föranleder följande yttrande av
lagrådet:

Inledande synpunkter

Vår gällande utsökningslagstiftning
är av gammall datum. Den grundläggande regleringen innefattas i
utsökningslagen (UL). som trädde i kraft år 1879. Till denna ansluter ett
flertal fristående författningar. I utsökningsrätten har visserligen vid
skilda tillfällen företagits betydelsefulla reformer, men till sina grunddrag
är UL fortfarande bestående.

Ar 1960 fick lagberedningen i
uppdrag alt verkställa en fullständig omarbetning av utsökningslagstiftningen
och att föra samman de väsentliga delarna i en balk. 1 betänkande år 1973
redovisade beredningen sitt uppdrag. Det förslag lill utsökningsbalk, som har
remitterats lill lagrådet, bygger på beredningens förslag.

Den föreslagna balken är avsedd alt
ingå i 1734 års lag. Därmed fullföljs det sedan länge uppställda programmet att
enligt traditionen från denna lag föra samman de viktigaste rättsreglerna inom
civilrätten samt straff- och processrätten till systematiskt avgränsade avsnitt
eller balkar. Lagrådet ansluter sig till tanken alt delta program nu fullföljs
genom att till de gällande balkarna fogas en utsökningsbalk.

s. 1056 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1056

Den föreslagna balken avses reglera
hela den egentliga utsökningsrätten. 1 balken ges regler för i princip all
verkställighet för att utkräva förpliktelse eller vidta säkerhetsåtgärd. I
motsats till UL blir UB härigenom direkt tillämplig i fråga om all den
verkslällighet som gäller betalningsskyldighet, dvs. även beträffande böter,
skaller, tullar och allmänna avgifter.

UB har ingen motsvarighet till de
nu i 191 och 192 SS UL upptagna reglerna, som innebär att ansökan om
handräckning och vräkning prövas av exekutiv myndighet. Sådana ansökningar
avses enligt den föreslagna handräckningslagen skola prövas av domstol,
Verkslällighet av utslag enligt den lagen regleras dock i UB.

Inte heller innehåller UB
motsvarighet till de bestämmelser i UL. enligt vilka kvarstad eller annan
säkerhetsåtgärd kan beslutas av exekutiv myndighet. Sådana ätgärder avses
framdeles skola undantagslöst beslutas av domstol. Förslag till erforderliga
bestämmelser i ämnet torde senare komma att läggas fram i samband med förslag
till följdlagstiftning till UB, Verkställighet av beslut om säkerhetsåtgärder
skall dock regleras i UB,

1 organisatoriskt hänseende innebär
förslaget, att överexekutors uppgifter i utsökningsmål överflyttas på
kronofogdemyndigheterna och alt besvär över kronofogdemyndigheIs beslut förs
direki i hovrätten, mot vars beslut talan kan fullföljas till högsta domstolen.
Förslaget utgår från att överexekutorsinstitutionen helt avskaffas.

Mot den angivna allmänna ramen för
UB:s omfattning har lagrådet inte någon erinran. Lagrådet ansluter sig alltså
till uppfattningen att balken bör omfatta även verkslällighet i fråga om böter,
skaller, tullar och allmänna avgifter. Detta är motiverat redan av att de
utsökningsmål som avser sådan verkställighet utgör merparten eller c:a 80
procent (år 1976) av alla mål hos kronofogdemyndigheterna och är helt
dominerande även i fråga om det belopp som skall drivas in. Det skulle, såsom
föredragande statsrådet framhåller, uppenbarligen vara föga tillfredsställande,
om bestämmelserna i en ny UB blir direki tillämpliga endast på en mindre del av
kronofogdemyndigheternas verksamhet.

Sedan gammall kan påförda skatter
och allmänna avgifter tvångsvis tas ut av den enskilde, utan all hans
betalningsskyldighet har lastslagits i domstols dom. Själva del beslut
varigenom myndigheten påför skatt eller allmän avgift får med andra ord
exiiibilitet. De exekutiva åtgärderna föratt genomföra beslutet kommer vidare
till direkt användning i förfarandet lör uppbörd av skaltefordringar. Delta
kommer lill formellt uttryck bl.a. därigenom att lagbestämmelserna om
användning av exekutiva åtgärder med avseende på beslutade debiteringar är
upptagna i uppbördsförtattning-ar. Med stöd av dessa bestämmelser tillämpas lör
de exekutiva åtgärderna en ordning vid "indrivning av skatt" som i
viktiga hänseenden avviker från den som enligl UL gäller för enskilda
fordringar.

Verkställighet enligt UB förutsätter att del finns en
exekutionstitel av

s. 1057 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1057

något slag. Till de exekutionstitlar som får läggas lill
grund för verkställighet hänför UB de olika förekommande urkunder varigenom nu
avsedda allmänna fordringar regelmässigt fastställs. Härigenom blir - i
enlighet med vad som nyss har nämnts - UB direkt tillämplig på exekutionen med
avseende på dessa fordringar. En följd härav blir att de exekutiva åtgiirder-na
i varje särskilt fall kommer att prövas och genomföras inom ramen lör ett
självständigt utsökningsmål enligl balken. varvid det exekutiva förfarandet
visserligen i princip hålls skilt från uppbördsförfarandel men bör samordnas
med detta. I utsökningsmålet får staten - eller i förekommande fall kommunen -
ställning som sökande. Den verkställighet som kommer i fråga i målet avses
enligl förslaget liksom hittills i motsvarande fall -följa delvis andra
regler än som skall gälla med avseende på enskilda fordringar. Härvid skall
tillämpas lagbestämmelser som får karaktären av särregler i förhållande till
balkens generellt hållna reglering. Detsamma gäller mål om verkställighet av
böter. Mål för vilka sådana särregler skall gälla benämns i balken
"allmänna mål" lill skillnad från övriga mål som benämns
"enskilda mål".

Enligt den lagleknik som används i
UB förutsätts där upptagna lagbestämmelser vinna tillämpning i såväl allmänna
som enskilda mål. Av särskilda paragrafer i balken framgår i vilken
utsträckning avvikande regler skall tillämpas i de allmänna målen. 1 dessa
paragrafer förklaras sålunda, att vissa där angivna bestämmelser i balken inte
skall gälla i allmänna mål. Vilken särregel som skall träda i stället kan i en
del fall utläsas av innehållet i själva undanlagsparagrafen. I andra fall förutsätts
eller anges i paragrafen, alt någon supplerande regel finns i lagstiftningen
vid sidan av balken. Vad som därvid skall träda i stället för balkens
bestämmelser framgår inte i alla hänseenden av remissen.

Utmärkande för sådana fordringar
som skaller och vissa allmänna avgifter är att betalningsskyldigheten i
princip inträder redan i och med debiteringsbeslulet - således även om
debiteringen eller den till grund för denna liggande taxeringen överklagas.
Åtgärder för verkslällighet får också vidtas ulan alt man behöver avvakta alt
beslutet vinner laga kraft. Åven i övrigt intar de allmänna fordringarna en
gynnad ställning i exekutionshänseende. Avsikten torde vara all gällande
principer för indrivning och exekution med avseende på dessa fordringar skall
såvitt möjligt behållas. Det hade självfallet varit önskvärt all, då den
exekulionsrättsliga regleringen inle har ansetts böra i dess helhet ske i UB,
de utelämnade delarna dock nu i samband med den genomgripande reformeringen
av vårt exekutionssystem - hade tagits upp till omprövning i belysning av de
motsvarande reglerna för enskilda fordringar.

Eftersom UB avses gälla även för de
allmänna målen, bör innehållet i den särskilda regleringen för dessa mål
givelvis i möjligaste mån framgå av själva balken. Främst lagtekniska skäl kan
dock göra det nödvändigt att särregler undanlagsvis meddelas i lag vid sidan av
balken. Det är därvid -

s. 1058 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1058

även enligl lagrådets bedömande - en i och för sig riktig
teknik att i själva balken ange vilken eller vilka av dess bestämmelser som
inle skall vinna tillämpning i allmänna mål. Med denna teknik är det emellertid
i lagstiftningsärendet om balken som ställning skall tas till huruvida ett
undantag i varje särskilt fall är motiverat och, ifall en viss särregel därvid
bedöms böra gälla, huruvida den bör tas upp i balken eller ej.
Remissprotokollet redovisar i anslutning till föreslagna undanlag från balken i
allmänhet inte någon närmare analys från dessa synpunkter som kan ijana som
underlag för prövningen i ärendet; den reglering som behövs vid sidan av balken
torde komma att övervägas i samband med alt förslag läggs fram till
följdlagstiftning lill UB. Vid angivna förhållanden har lagrådet ej kunnat
fullt ut bedöma, vare sig om tillräckliga skäl finns för samtliga i UB gjorda
undantag - lill ett betydelsefullt sådant återkommer lagrådet vid 3 kap. 22 8 -
eller om behov föreligger av ytterligare undantag för de allmänna målens del.

.\ven i andra avseenden än som här
har berörts intar de allmänna fordringarna en särställning. Den
exekutionssökande parten - staten eller kommun - företräds nämligen här av
kronofogdemyndigheten såsom indrivningsmyndighet, vilken i denna egenskap har
beslutande och verkställande befogenheter. 1 de allmänna målen intar alltså
kronofogdemyndigheten en dubbelställning genom ati samtidigt vara både
partsrepresentant och exekutiv myndighet, ett förhållande som i andra likartade
sammanhang skulle ha inneburit ett uppenbart Jäv. De risker från rättssäkerhetssynpunkt
som delta system kan tänkas medföra har påpekats från liera håll under
remissbehandlingen. De yppade farhågorna avser väl inte i första hand, att
kronofogdemyndigheterna skulle komma all på ett otillbörligt sätt tillgodose
det allmännas intressen på enskilda intressenters bekostnad. Farhågorna har
närmast bottnat i alt misstankar om bristande objektivitet lätt kunde sprida
sig hos allmänheten. Men detta ar illa nog. Föredragande statsrådet har
framhållit, att det enligt hans mening inte finns tillräcklig anledning att i
sammanhang med genomförandet av UB, ehuru den tillägger
kronofogdemyndigheterna ytteriigare uppgifter i allmänna mål. ta upp frågan om
kronofogdemyndigheternas ställning i allmänna mål till omprövning. Enligt
lagrådets mening kan man dock inte bortse från att kronofogdemyndighets
dubbelställning i allmänna mål utgör en i systemet inbyggd svaghet, som är
ägnad att väcka betänkligheter. Dessa ökar självfallet om och i den mån de
allmänna målens dominerande ställning tilltar och det allmännas fordringar i
exekutionslagsliftningen ges en mer gynnad ställning än enskilda fordringar.
Lagrådet inser väl, att en annan ordning, som förutsätter viltgående
organisatoriska förändringar, inte är genomförbar i nuvarande läge. Enligt
lagrådets mening år del emellertid av största vikt alt alla de åtgärder vidtas
som är möjliga för alt hindra intressekonflikter. Lagrådet pekar i
fortsättningen på några situationer där kronofogdemyndighetens funktioner
lämpligen bör inskränkas eller överflyttas på domstol.

s. 1059 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1059

Tanken att sammanföra reglerna inom
den egentliga utsökningsrätten i en balk har i ett betydelsefullt hänseende
inte fullföljts i förslaget. Undantaget avser verkställighet av den särskilda
säkerhetsåtgärd, betalningssäkring, som nyligen har tillförts skatte- och
avgiftsprocessen och som i princip svarar mol kvarstad inom civil- och
straffprocessen. Verkställigheten av beslut om betalningssäkring - vilka
fattas av länsrätt - ankommer på kronofogdemyndigheterna och skall i princip
ske i samma ordning som gäller för utmätning. 1 tilläggsremissen har berörts
frågan huruvida inte bestämmelserna om verkställighet och rättsverkan av
betalningssäkring borde - i likhet med motsvarande regler i fråga om kvarstad -
ingå i UB. Denna tanke avvisas emellertid på skäl som lagrådet inle anser
bärande. Enligt lagrådets mening bör bestämmelserna ha sin plals i UB. vilken
ju är avsedd all vara en sammanhållen enhet för i princip alla exekulionsrättsliga
bestämmelser. Till denna fråga återkommer lagrådet vid behandlingen av 16 kap.

Kronofogdemyndigheternas
övertagande av överexekutorsgöromålen innebär, att de kvalificerade och ofta
mer JudicieUt betonade uppgifter som nu fullgörs av överexekutor fördelas på
ett stort antal kronofogdemyndigheter. Som framgår av remissyttrandena råder
viss tvekan om den föreslagna organisationsändringen. Betänkligheterna gäller
främst huruvida exekutiv försäljning av fast egendom saml fartyg och
luftfartyg, där ofta särskilt komplicerade frågor möter, bör anförtros
kronofogdemyndigheterna. Lagrådet anser för sin del, all del inle möter nägot
avgörande hinder mot reformen från rällssäkerhetssynpunkt: lagrådet utgår då
från all överexekutors befattning med fördelningstvister, pä sätt lagrådet
utvecklar vid behandlingen av 7 kap., flyttas till domstol och inte till
kronofogdemyndighet. Vissa fördelar skulle obestridligen vara förenade med alt
koncentrera handläggningen av nyss nämnda försäljningsärenden till ett mindre
antal kronofogdemyndigheter, som därmed skulle få slörre förtrogenhet med dem.
Från de synpunkter lagrådet har att beakta vill lagrådet dock inte motsätta sig
den föreslagna ordningen, enligt vilken alla kronofogdemyndigheter skall ha
samma kompetens. Emellertid vill lagrådet betona angelägenheten av att, såsom
även föredragande slalsrådet förutsatt, de svårigheter som kan möta motverkas
genom lämpliga personalorganisatoriska åtgärder.

Mot den föreslagna instansordningen
för överprövning av beslut i utsökningsmål har lagrådet inte någon erinran.

UB är slutresultatet av ett
omfattande utrednings- och lagstiftningsarbete. Reformeringen av
utsökningsrätten har bedrivits i etapper, och på grundval av delbetänkanden av
lagberedningen har en rad viktiga delreformer genomförts under 1960- och
1970-talen. Detta gäller bl. a. reglerna om införsel och löneutmälning samt
bestämmelserna om exekution i fast

s. 1060 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1060

egendom, fartyg och luftfartyg. Uppdelningen av
lagstiftningsarbetet har föranletts av olika skäl. Delvis lorde den ha
betingats av att vissa reformer ansetts särskilt angelägna och delvis har den
nödvändiggjorts av reformer på andra rättsområden: del senare ar fallet med
reglerna om exekution i fast egendom, fartyg och luftfartyg. Lagstiftningen i
de ämnen som omfattas av delreformerna har. i stort sett utan omprövning i
sak. fogats in som särskilda kapitel i UB.

Åven i övriga delar bygger
förslaget till UB i sina huvuddrag på samma principer som gällande rätt, 1
vissa hänseenden innehåller dock förslaget nyheter av väsentlig betydelse.
Beträffande skyddet mot att verkställiiihet sker till förfång för tredje mans
rätt innebär sålunda UB en i stora delar ny reglering, och bestämmelserna om
verkan av exekutiv försäljning innelat-lar nyskapelser. Åven i fråga om själva
förfarandereglerna innehåller UB betydelsefulla nyheter.

Utsökningsrätten år - med sin nära
anknytning till civilrätten, processrätten och den offentliga rätten - ett
omfattande och komplicerat rättsområde. Inom den juridiska litteraturen har
exekutionsiätlen ej rönt samma uppmärksamhet som andra centrala rättsområden.
Genom det etappvis bedrivna lagstiftningsarbete som har lett fram till det
föreliggande förslaget till utsökningsbalk har utsökningsrätten fått en mer ingående
belysning, Lagmoliven är dock inle på alla punkter så klargörande som önskvärt
vore. Överväganden som ligger till grund för föreslagna ändringar i gällande
rätt ar ibland ytterst knapphändigt redovisade. Vissa motivuttalanden har
kommit att stämma mindre viil överens med andra. De grundlagsfrågor som
förslagel aktualiserar har inte närmare analyserats. Allt detta har medfört,
att lagrådet måsle undersöka vissa frågor från grunden och därvid utföra arbete
av utredande karaktär, någol som har bidragit till att granskningen i lagrådet
har blivit tidsöd:inde.

De regler i förslaget som
överensstämmer med bestiimmelser vilka redan har införts genom de olika
delreformerna har lagrådet inte underkastat granskning i vidare mån än som
varit påkallat med hänsyn till deras infogande i balken. På ett par punkter
föreslår lagrådet dock. att lagstiftningen omprövas och ändras så att den
bringas i bättre överensstämmelse med regelsystemet i UB eller rättsordningen i
övrigt. Lagrådet förordar också, att del framdeles i lämpligt sammanhang
företas en översyn av vissa bestämmelser i denna del av lagstiftningen.

När det gäller det i UB upptagna
lagmaterialet i övrigt framställer lagrådet i det följande ätskilliga
erinringar. 1 betydande utsträckning avser erinringarna detaljfrågor eller
spörsmål av mindre principiell räckvidd, och lagrådels ändringsförslag rubbar
inle regelsystemets grunder, I vissa hänseenden föreslår dock lagrådet
väsentliga ändringar i sak. Sålunda förordar lagrådet en omläggning av del
regelsystem som har uppställts till skydd mot all en persons egendom las i
anspråk för betalning av en annan persons gäld. 1 fråga om den rättsliga
innebörden av del exekutiva köpet

s. 1061 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1061

anser lagrådet, att man bör anlägga ett delvis annat
betraktelsesätt än det som ligger lill grund för förslaget. Åven beträffande de
tvångsmedel som skall få användas i verkställighelsförfarandet föreslår
lagrådet ändringar som syftar till alt stärka rättssäkerheten.

Mot lagverkels allmänna disposition
har lagrådet ingen anmärkning. Från systematisk synpunkt bör däremot enligl
lagrådets mening några kapitel omarbetas.

Såsom framgär av del redan anförda
utgör UB till slor del en kodifiering av gällande rätt. Balkens största
betydelse lorde ligga i att den systematiserar och till en enhet sammanför det
omfattande och nu på skilda håll upptagna lagmaterialet samt i samband därmed
moderniserar det och fyller ut luckor i lagstiftningen. Genom balken vinner
utsökningslagstiftningen i stadga och klarhet. Lagrådet tillstyrker, att
förslaget till UB. efler överarbetning i de av lagrådet angivna hänseendena,
läggs lill grund för lagstiftning.

Till en av de grundlagsfrågor som
förslaget aktualiserar hör spörsmålet vilken slatsrättslig form som krävs för
exekutionsrättsliga regler eller med andra ord frågan om
normgivningskompetensen med avseende pä sådana regler.

Balken upptar på ätskilliga ställen
bestämmelse av innebörd ati i visst hänseende skall gälla vad som är
föreskrivet vid sidan om balken. Dessa hänvisningar har utformats pä olika
sätt. Utformningen är emellertid i allmänhet neutral i den meningen att det av
hänvisningen inte framgår, om det avsedda undanlaget från eller tillägget till
balkens regel är avsett att ges i form av lag eller i annan ordning.

Enligl hittills vederlagen åsikt
innebär en författningsbestämmelse, som förklarar att i visst fall skall gälla
vad som särskilt är föreskrivet, att särregleringen skall ges i samma
statsrätlsliga ordning som huvudbestämmelsen. Av allt att döma har också
föredragande statsrådet utgått frän denna åsikt vid utformningen av 15 kap. I 8
3 i förslaget (se huvudremissen s. 669). För förslagets del skulle detta
medföra, att regleringen vid sidan av UB alltid måste ske i form av lag. DeUa
har dock uppenbarligen inte varit avsett. 1 regel torde nämligen en hänvisning
av detta slag avses innebära, att det vid särregleringen får avgöras om denna
enligt RF mäste ske i Form av lag eller kan genomföras i annan ordning.

De stadganden i 8 kap. RF som
fördelar normgivningsmakten för där angivna olika ämnesområdena mellan riksdag
och regering eller annan myndighet ger inga särskilda regler som direkt avser
utsökningsrätten utan ämnesområdena beskrivs endast i allmänna ordalag. Så
mycket torde dock till en början slå klart, all huvuddelen av de
exekulionsrättsliga reglerna -som ju förutsätter ingrepp i enskildas personliga
eller ekonomiska förhållanden på grund av kompetensreglerna i 8 kap, laller
inom det s.k. primära lagomrädei. Till viss del går de även in under del s. k.
obligatoriska lagområdet, där normgivningsmakten inte kan delegeras av
riksdagen. I

s. 1062 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1062

fräga om en del av de regler som anger förutsättningarna
för verkställighet kan tvekan råda om normgivningskompetensen. Detta gäller pä
de rättsområden, där den materiella regleringen kan av riksdagen överlåtas
lill regeringen eller kommun eller där regleringen i enlighet med 8 kap. 13 8 2
RF direki tillkommer regeringen. De åsyftade reglerna gäller frågan om
exigibilitet av förvaltningsmyndighets beslut eller, närmare bestämt, frågan
om och under vilka förutsättningar ett sädant beslut skall utgöra en
självständig exekutionstitel och därmed kunna verkställas utan att-den
skyldighet för den enskilde som beslutet ålägger har blivit prövad av domstol.
Sådana regler är i förslaget lill UB upptagna i 3 kap. 1 I 8 första stycket 6
nämns sålunda som en särskild exekutionstitel förvaltningsmyndighets beslut
som "enligt särskild bestämmelse får verkställas", fill detta
stadgande ansluter bestämmelserna i 19 8. enligt vilka vad som gäller om dom
skall tillämpas "om ej annat är föreskrivet", när beslut av förvaltningsmyndighet
får verkställas i enskilt mål. samt bestämmelserna i 23 8. enligt vilka
exekutionstitel i allmänt mål får verkställas innan den har vunnit laga kraft,
"om det är särskilt medgivet".

Berörda bestämmelser i UB. vilka
sålunda hänvisar till reglering vid sidan av balken. tar främst sikte pä
skatter och allmänna avgifter. Den särskilda regleringen blir av synnerligen
slor betydelse. Den kommer att utgöra den rättsliga grundvalen för att vissa
allmänna fordringar, i motsats lill enskilda fordringar, skall kunna tas ut
utan all de blivit domfästa, dvs. redan på grund av förvaltningsmyndighets
beslut om debitering. Den kan dessutom innebära, att sådant beslut får, ehuru
det inte vunnii laga kraft, verkställas på sätt som UB föreskriver för
lagakraftägande dom.

Denna reglering vid sidan av LIB
kommer sålunda att bestamma exigibiliteten hos vissa beslut av
förvaltningsmyndighet. Frågan gäller i vilken statsrättslig form föreskrifter
om exigibilitet skall ges. när den materiella regleringen på grund av
delegation från riksdagens sida ankommer pä regeringen eller kommun eller
direkt på grund av RF tillkommer regeringen. Enligt lagrådets mening ligger
del, bl.a. mol bakgrund av vad som hittills gällt, nära lill hands alt besvara
denna fräga så, alt i den män del tillkommer regeringen eller kommun att
meddela de materiella föreskrifterna inom ett visst ämnesområde regeringen eller
kommunen också kan ge föreskrifter om exigibilitet: exigibilitelsreglerna kan
nämligen ses som ett så nödvändigt komplement till den materiella rätten att
det är naturiigt att normgivningskompetensen ligger hos ett och samma organ.
Detta innebär, att om regeringen eller kommun liger kompelens att ålägga en
viss avgift. den också äger förordna att ett förvaltningsbeslut om sädan avgift
kan, även om det är överklagat, verkställas pä samma sätt som en lagakraftägande
dom. Och vidare innebär det sagda, att om regeringen i enlighet med RF
överläter den materiella regleringen ät underordnad myndighet, denna också äger
normgivningskompetens i vad angår exigibilitet, dvs. kan förordna att
tillämpande myndighets beslut skall kunna genast verkställas.

s. 1063 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1063

Tolkningen för alltsä långt. Självfallet torde emellertid
hinder inte möta alt vid delegation av normgivningskompetens - av riksdagen
till regering eller kommun eller av regeringen lill underordnad myndighet - det
delegerande organet gör de inskränkningar i delegationens omfattning som i det
särskilda fallet kan anses erforderliga eller lämpliga.

Av det anförda framgår, att t. ex,
hänvisningen i 3 kap. I 8 första stycket 6 till bestämmelser vid sidan av
balken innebär, att dessa bestämmelser -beroende på vilket ämnesområde de
reglerar - kan tänkas meddelade antingen genom lag eller i annan ordning.
Motsvarande gäller beträffande hänvisningen i 3 kap. 23 8. Delsamma kan
möjligen vara fallet med liknande hänvisningar pä andra ställen i balken. I
andra fall kan däremot en hänvisning till en tilltänkt reglering endast avse en
reglering som sker genom lag. Så torde t.ex. vara fallet med stadgandet i 3
kap. I 8 första stycket 7 alt handling, som enligt "särskild bestämmelse"
får läggas till grund för verkställighet, är en exekutionstitel. Sådan enskild
exekutionstitel torde nämligen alltid falla inom ämnesområde där
normgivningsmakten mäste uiövas av riksdagen och där utrymme att meddela
föreskrift om exigibilitet i annan form än genom lag inte finns.

Med hänsyn till den nya RF:s
kompelensregler kan del mången gång vara svårt att vid genomförandet av en lag
avgöra i vilken statsrättslig form en tilltänkt särreglering, utanför den
aktuella lagen, kan ske. fillräckligt underlag för ett sådant avgörande
föreligger ofta inte heller förrän man har full kännedom om innehållet i
särregleringen. Under sådana förhållanden ligger det närmast till hands all
genomgående låta lagen själv lämna frågan om den statsrätlsliga formen öppen.

Lagrådet vill för sin del förorda,
att en sådan lagstiftningsteknik framdeles används och att alltsä, när en lag
skall hänvisa till särreglering vid sidan av lagen, detta sker i neutrala
ordalag. Hänvisning lill särreglering bör ske med ett ordval som överensstämmer
med det i 8 kap. RF brukade, dvs. med olika former av orden
"föreskrift" eller "föreskriva". En hänvisning inom lagen
bör avse "bestämmelse" eller ""bestämmelser" i lagen.

Det förordade tillvägagångssättel
innebär, att lagstiftaren överger den hittills tillämpade tekniken att när en
lag hänvisar till vad som är "särskilt föreskrivet'" därmed avses en
reglering som även den är given i lag. Den nya principen hindrar självfallet
inte. att lagstiftaren, om det i visst fall anses angeläget att inskränka möjligheten
till särreglering till sädan som sker genom lag, läter detta komma till uttryck
genom alt lagen själv anger alt undantag, tillägg eller annan särreglering
mäste ske genom lag.

Vad angår UB bör lagtexten pä ett
flertal ställen Jämkas för att nä överensstämmelse med del anförda: endast i
ett par fall finner lagrådet det påkallat att i fortsättningen särskilt
uppmärksamma frägan.

s. 1064 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1064

Innan lagrådet övergår till att
behandla de särskilda bestämmelserna i förslaget, vill lagrådet anmärka, att
när lagrådets förslag till ändring i visst lagrum medför ändring i
paragrafnumreringen i kapitlet eller i hänvisningar som görs till bestämmelse i
kapitiel. detta inle alltid har särskilt angetts.

1 kap.

5
8 Enligt
paragrafen skall kronofogdemyndigheten besluta i uppkommen Jävsfråga.
Lagtexten hindrar inte. alt i instruktion för kronofogdemyndigheterna meddelas
bestämmelser som medger att den förrätlningsman som Jävel gäller själv
beslutar i jävsfrågan. Enligt lagrådels mening bör om möjligt den principen
upprätthållas att annan än den som Jävals skall besluta i frågan, och denna
princip bör komma till uttryck i lag. Lagrådet föreslår alltså att. efter
förebild av 5 8 förvaltningslagen, den föreslagna paragrafen kompletteras med
en bestämmelse av innebörd att förrättningsmannen själv får pröva Jävsfrågan
endast om annan ej kan träda i hans ställe utan olägligt uppskov.

6
8 Som lagrådet
har antytt inledningsvis skall exekutionen beträffande vissa allmänna
fordringar lill en del ske enligl särskilda regler i en typ av utsökningsmål
som i balken kallas allmänna mäl. 1 föievarande paragraf definieras vad som
avses med allmänt mål. Mäl som inte är allmänt mäl enligt den angivna
definitionen benämns enskilt mål.

Säsom framgår av vad föredragande
statsrådet har anfört (huvudremissen s. 89) kräver nu gällande RF. att de
särregler enligt vilka verkställighet skall ske för allmänna fordringar -
liksom de allmänna verkslällighetsreglerna ges i lagens form. Självfallet
gäller detta också - såsom här är i fråga beträffande sädana föreskrifter som
anger tillämpningsområdet för särreglerna. Av stadgande i lag skall således
kunna utläsas vilka slag av allmänna fordringar som omfattas av de särskilda
verkställighetsreglerna. Regeringen kan ej bemyndigas att bestämma härom.

Ett lagstadgande som definierar
begreppet allmänt mål måste utgå från att det, såsom framgår redan av den
inledande paragrafen i UB, skall föreligga en exekutionstitel för att
verkställighet skall kunna ske. Vilka exekutionstitlarna är redovisas
uttömmande i 3 kap. I och 2 88: dessa stadganden anger härigenom den ram inom
vilken UB vinner tillämpning. Bland de exekutionstitlar som är av intresse i
delta sammanhang ingär domstols dom, utslag eller beslut. Hit raknäs avgöranden
av säväl allmän domstol som t.ex. allmän förvaltningsdomstol. En stor och
viktig grupp utgör vidare myndighels beslut sotn enligl särskild föreskrift får
verkställas (jfr 3 kap. I S första stycket 6 i förslaget).

Inledningsvis har lagrådet också
nämnt, att sådana mäl som avser verkställighet av böter, skatter eller
allmänna avgifter typiskt sett år att hänföra till allmänna mål. Med allmän
avgift, också kallad offenlligrättslig avgift.

s. 1065 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 Lagrådets yttrande 1065

brukar vanligen förstås en penningprestation som betalas
för en specificerad motprestation från del allmänna - i motsats till skatt
vilken karakteriseras som ett tvångsbidrag till det allmänna ulan direki
motprestation (prop. 1973: 90 s. 213).

En definition av begreppet allmänt
mäl, varigenom gränsen alliså dras mellan allmänt och enskilt mål, bör enligt
motiven ske med utgängspunkt i att den fordran som verkställigheten i målet
avser skall vara av offenlligrättslig natur. Lagrådet ansluter sig till denna
uppfattning.

Från angivna utgångspunkter är det
tydligt, att till allmänt mäl skall -såsom skett i det föreslagna stadgandet -
hänföras mål vari verkställigheten avser böter. vite. skatt eller tull.

1 frågan vilka slag av mäl som.
utöver de nyss nämnda, bör handläggas såsom allmänna mål grundas förslagel på
nu gällande ordning för indrivning av allmänna fordringar. 1 motiven uttalas
all allmänna mål enligt UB i huvudsak bör omfatta samma fordringar som för
närvarande '"drivs in i allmänna mål"" hos
kronofogdemyndigheterna. Av de allmänna avgifter som nu drivs in på detta sätt
- och därmed särbehandlas i exekutivt hänseende - utgörs huvuddelen av sädana
avgifter som slår skatterna nära i den meningen att de har karaktären av
pålagor. Åven en del avgifter som inle är av denna art har kommit alt ingå. t.
ex. vissa förrättningskostnader vid fastighetsbildning. I fråga om vissa
fordringar, som också ingår, ehuru de inle kan betraktas som pålagor, är det
tveksamt, om de ens är alt hänföra till kategorien '"avgift". Några
fordringar, som otvetydigt inte ar avgift, drivs också in i allmänt mål; hit
hör förpliktelse att återgälda rällshjälpskostnad i rättegång.

Det nuvarande systemet för
indrivning av allmänna fordringar bygger pä en utveckling sedan lång lid
tillbaka. Vilka fordringar som har kunnat tas ut i - helt eller delvis samma
ordning som gäller för skatt har bestämls av regler som huvudsakligen varit
meddelade i administrativ väg eller kommit att utbildas i praxis. De
bakomliggande motiven har därvid växlat från tid till annan.

Den i förslaget till lagtext
upptagna bestämningen ""staten tillkommande avgift som får utsökas
ulan föregående dom" ger ej någon klar avgränsning. Den säger egentligen
frånsett att det skall vara fräga om en statlig avgift - ingenting mer än att
statens fordran skall vara fastställd genom beslut som ulgör exekutionstitel
enligt balken, men därmed är ej något sagt om naturen av den statliga
fordringen. Vad som avses med uttrycket "'andra liknande medel som
tillkommer staten eller kommun"" i den föreslagna bestämmelsen är ej
heller klart: måhända leder lydelsen till en utvidgning ulöver del i strikt
mening offentligrättsliga området.

Enligt lagrådels mening bör
avgränsningen av tillämpningsområdet för de allmänna målen enligt UB ske med
beaktande främst av att verkslällighetsreglerna i dessa mål är allmänt sett
förmånligare för borgenären än de som gäller i enskilda mål. Enligt denna
bedömning bör området för de 30 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del 2

s. 1066 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1066

allmänna mälen i princip omfatta endast sådana allmänna
fordringar som har karaktär av pålagor. När det gäller alt i lagtext ange denna
begränsning synes man kunna knyta an till stadgandet i 8 kap. 3 8 RF. som ger
uttryck för vad som enligt grundlagen är att anse som offentligrättsliga
skyldigheter för den enskilde mot det allmänna,

1 enlighet med det anförda vill
lagrådet föreslå, att en grundläggande definition i lagtexten av allmänt mäl
ges lydelsen: "Allmänt mål är mål. vari verkställighet sker för böter.
vite. skatt, tull eller annan betalningsförpliktelse som avses i 8 kap. 3 8
regeringsformen.""

1 remissprotokollet har inte
liimnats någon fullständig redogörelse för vilka mål som avses skola ingå under
begreppet allmänt mål i balkens mening. Del får ankomma pä regeringen att inom
den nu föreslagna definitionens ram genom verkställighetsföreskrifler ange
vilka slag av mål som skall handläggas som allmänna mål enligt UB. Sådana
föreskrifter har regeringen enligt 8 kap. 13 8 RF alt meddela utan alt någon
bestämmelse därom ges i lag.

Om visst slag av utsökningsmål. som
enligt det anförda blir att hänföra tili allmänna mål. anses av särskilda skäl
ändå inte böra tillhöra denna målgrupp, krävs alt eribrderlig undantagsregel
härom också ges i lag. En sådan regel bör ha sin plals i balken och där
lämpligen tas upp i föreva-rande paragraf.

Med den av lagrådet förordade
avgränsningen kommer vissa av de mäl som nu handläggs som allmänna mål hos
kronofogdemyndigheterna att falla utanför begreppet allmänt mäl enligl UB. Om
det av särskilda skäl befinns, alt någol slag av mål som faller utanför
begreppet men har stark offentiigrättslig anstrykning bör handläggas som
allmänt mål. måste också detta föreskrivas genom lag. lämpligen i en
kompletterande bestämmelse i förevarande paragraf,

8 § Bestämmelsen i andra stycket är måhända överflödig med
hänsyn till att de lagrum som nämns i stadgandet är uttryckligen begränsade
till att gälla här i riket registrerad egendom. Den tillgodoser därför närmast
ett pedagogiskt syfte. Formellt sett skulle den möjligen kunna tolkas sä alt
den avser ocksä det visseriigen närmast teoretiska fallet att ett skepp eller
ett luftfartyg är registrerat i Sverige men till följd av ett misstag har
blivit registrerat ocksä i en främmande stat eller att motsvarande förhållande
föreligger beträffande inteckning', i reservdelar till luftfartyg. Del torde
emellertid inte vara avsikten att undantagsregeln skall gälla i sådana fall.
Stadgandena i 4 kap. 7 8 andra stycket och 30 8 andra stycket synes sålunda
vara tillämpliga så snart egendomen i fräga är i vederbörlig ordning
registrerad resp. intecknad i Sverige, oavsett om registrering eller inteckning
råkar ha meddelats eller alltjämt vara gällande också i en främmande stat. Alt
så är förhållandet får anses ligga i sakens natur, och någol förtydligande av
bestämmelsen i detta hänseende anser lagrådet därför inte vara påkallat.

s. 1067 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1067

2
kap.

3
8 Lagrådet
föreslår under 7 kap., all en särskild forumregel för löneutmälning tas upp
där. Följs detta förslag, bör i förevarande paragrafs första stycke erinras
även om denna forumregel.

4
8 Lagrådet
kommer under 18 kap. 2 8 att föreslå ändrad lydelse av nu förevarande paragraf.

7 8 Genom bestämmelserna i denna paragraf anges när en
ansökan eller annan handling i utsökningsmål skall anses ha kommit in till
kronofogdemyndigheten. Enligl en hänvisning i första stycket av paragrafen
tillämpas de regler som gäller för allmän domstol och är upptagna i 33 kap. 3 8
RB. 1 andra stycket ges en särregel för de fall då en handling i utsökningsmål
rör anmälan eller annan ätgärd som skall ske innan utmätt egendom säljs,
sammanträde avslutas eller beslut meddelas. Denna särregel innebär, att avsteg
görs från den för domstolar - och förvaltningsmyndigheter -gällande
huvudprincipen, att handling anses ha kommit in den dag då handlingen eller avi
om betald postförsåndelse har anlänt lill myndigheten eller kommit behörig
tjänsteman till banda. Genom särregeln föreskrivs, att den åtgärd som företas
genom handlingen skall beaktas endast om åtgärden dessförinnan har blivit känd
för förrättningsmannen.

Bestämmelsen i paragrafens andra
stycke är hämtad från lagberedningens förslag. 1 motiven har beredningen
anmärkt, att tillämpningen kan vålla svårigheter men att sådana svårigheter
över huvud inle kan förebyggas, om man så långt som möjligt vill följa den
liberala linje som lagstiftaren har slagit in på i 33 kap. RB liksom i
förvallningsprocesslagen och förvaltningslagen. Enligt lagrådels mening bör man
kunna gå längre än beredningen dä del gäller att i lagstiftningen följa berörda
liberala linje, som innebär bl.a. alt alla tillgängliga möjligheter för enskild
alt iaktta honom förelagd tidsfrist i förfarandet inför myndighet skall
tillgodoses. Praktiska hinder bör inte möta mot att den avgörande tidpunkten,
då handling som här avses skall anses ha kommit in, bestäms i nära anslutning
till vad enligt paragrafens första stycke skall gälla för övriga handlingar hos
myndigheten. Rutinerna för arbetet inom kronofogdemyndigheterna torde kunna
anpassas till en sådan ordning. 1 enlighet härmed föreslår lagrådet, att andra
stycket i paragrafen fär följande lydelse:

"1 fall dä anmälan eller annan
åtgärd, som enligl denna balk skall företagas innan utmätt egendom säljs,
sammanträde avslutas eller beslut meddelas, sker genom alt skriftlig handling
ges in, anses åtgärden ej gjord förrän handlingen eller avi om betald
postförsändelse, i vilken handlingen är innesluten, har anlänt till
kronofogdemyndigheten eller kommit behörig tjänsteman till banda."'

s. 1068 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1068

J2 8 Stadgandet i andra stycket av förevarande paragraf om
möjlighel lill hämtning i vissa fall av svaranden i utsökningsmål till förhör
har getts en utformning som något avviker frän den bestämmelse i 44 kap. 3 8
andra stycket RB som för rättegångsmål utgör stadgandets närmaste motsvarighet.
1 sistnämnda lagrum föreskrivs, att om svaranden i ett indisposilivt tvistemål
uteblir från sammanträde för muntlig förberedelse till vilket han kallals alt
inställa sig vid vite, rätten kan förordna att han skall hämtas till rätten
""antingen omedelbart eller till senare dag"". De citerade
orden saknar molsvarighel i den nu föreslagna bestämmelsen. Detta torde sammanhänga
med att det enligt förslagel är avsikten att förrättningsmannen i de fall då
han inle anser sig böra förordna om omedelbar hämtning skall kunna besluta om
framtida hämtning utan angivande av viss dag då förhöret skall äga rum: i ett
sådant fall skall alltså hämtningsbeslulel gälla fortlöpande och förhöret äga
rum så snart svaranden anträffats och hämtningsbeslutet verkställts. 1 sak
finns inte anledning lill erinringar mol en sådan ordning, och det torde rned
erforderlig tydlighet framgå av den föreslagna lydelsen att stadgandet har
denna innebörd, i all synnerhet om det sammanställs med den nyss citerade
bestämmelsen i RB.

En fråga som inte har berörts i
remissprolokollet rör möjligheterna att föra särskild talan mot ett beslut
enligt förevarande lagrum om hämtning. Eftersom hämtning innebär en så
långtgående frihetsinskränkning att åtgärden mäste likställas med ett
frihetsberövande, bör denna fråga ses i belysning av föreskriften i 2 kap. 9 S
andra stycket RF. I denna grundlagsbestämmelse föreskrivs, att om en
medborgare av annan anledning än brott eller misstanke om brott har blivit
omhändertagen tvångsvis, han skall kunna fä saken prövad av domstol - eller en
på visst sätt sammansatt nämnd - utan oskäligt dröjsmål. Hämtning är
uppenbarligen att anse som ell sädant omhändertagande som avses i delta
stadgande, och svaranden i ett utsökningsmål mäste alltså i princip ha
möjlighet alt fä ell hämtnings-beslut enligt den aktuella bestämmelsen i
förslaget prövat av domstol.

Den grundlagsfästa rätten till
domstolsprövning inträder emellertid först sedan själva omhändertagandet ägt
rum, dvs. i detta fall när hämtningsbeslutet har verkställts. Någon på RF
grundad rält att föra talan mot själva hämtningsbeslutet föreligger däremot
inte.

1 förslaget har bestämmelser om
bl.a. rätt till lalan mol kronofogdemyndighetens beslul tagits upp i 18 kap.
Bestämmelserna innebär i huvudsak, att talan mot kronofogdemyndighetens beslul
får föras i hovrätten (I 8 första stycket). Från denna regel görs ett antal
specificerade undantag ulan iniresse i detta sammanhang. Men därjämte
föreskrivs bl.a.. att part får föra talan mol beslut som innefattar endast
förberedelse lill senare beslut bara i samband med talan mot det senare
beslutet (4 8 andra stycket första meningen). Det synes bäst förenligt med grunderna
för detta stadgande all anse ett icke verkställt beslut om hämtning utgöra ett
sådant förberedande beslut som avses i lagrummet. Rätt till talan mol ett
sådant beslut skulle

s. 1069 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1069

alltså inte föreligga. Som framgär av det förut anförda är
en sädan ordning förenlig med det berörda grundlagsstadgandel. och sakligt sett
synes knappast heller föreligga behov av någon talerätt i dessa fall.

Sedan ell hämtningsbeslut väl
verkställts, synes det däremot främmande att anse det endast innefatta
förberedelse lill ett senare beslut. De föreslagna lalerättsreglerna får
därför anses innebära, att svaranden i de aktuella fallen har rätt att föra
talan i hovrätten mot hämtningsbeslulel så snart detta verkställts eller verkslällighet
har påbörjats genom att svaranden har omhändertagits för att föras till förhör.
Därmed får den grundlagsfästa rätten att få hämlningsbeslul prövat av domstol
anses ha blivit tillgodosedd genom förslagel,

15 och 16 88 1 förevarande paragrafer av förslaget har
tagils upp bestämmelser om tvångsmedel i form av vite eller häktning i vissa
närmare angivna fall då svaranden eller tredje man i utsökningsmål föreläggs
att fullgöra eller underlåta något. Såvitt gäller karaktären av de tvångsmedel
som skall kunr . användas samt förutsättningarna för åläggande eller utdömande
av vite resp. för beslut om häktning ger förslaget inle anledning lill några
principiella erinringar. Lagrådet vill emellertid ifrågasätta dels om de
föreslagna reglerna om förfarandet har fåll en lämplig och ändamålsenlig
utformning och om inle tillämpningsområdet bör något vidgas dels om inle den
lid under vilken häktning kan bestå bör på visst sätt begränsas.

Att allmän åklagare är behörig all
föra talan vid domstol om utdömande av sådant vite som avses i 15 8 följer
redan av hänvisningen i I8S rättegångsbalkens promulgationslag (RP) till vad
som år föreskrivet i RB angående åtal för brott, varpå inte kan följa svårare
straff än böter, och behöver således strängt tagel inte särskilt utsägas i UB.
Med hänsyn till att en sådan ordning enligt sistnämnda lagrum generellt gäller
för motsvarande fall på andra områden år det också sakligt sett naturligt att
talerätt i hithörande fall skall tillkomma åklagare. För fall dä talan om
utdömande av vite förs av åklagare krävs inte heller vid sidan av berörda
stadgande i RP någon särskild reglering av fört"arandel.

Enligl förslagel skall emellertid
sådan talerätt också tillkomma sökanden i utsökningsmålet, dvs. borgenären
eller annan enskild sökande i enskilt mål och kronofogdemyndigheten i allmänt
mål. Förslaget synes ha förestavals av praktiska skäl och - särskilt när det
gäller allmänna mål - av effektivitetshänsyn. Sädana synpunkter kan helt visst
inte frånkännas betydelse, även om ölägenheterna av en ordning som innebär all
man måste gå vägen över allmän åklagare inte bör överdrivas. Men bortsett från
att den föreslagna ordningen lorde utgöra en nyhet och sakna motsvarighet på
andra områden, där fräga på samma sätt är om vite som har karaktär av
processuellt tvångsmedel och är av renodlat offentligrättslig karaktär - till
skillnad från t. ex. sådant vite som avses i 15 kap. 11 8 första stycket GB
eller i 15 8 firmalagen (Jfr 35 8 varumärkeslagen) - måste iiven frågans

s. 1070 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1070

principiella aspekter beaktas. Visseriigen kan en part när
vitesföreläggande har meddelats här liksom i åtskilliga liknande fall på andra
områden rent praktiskt ha ett intresse av att vilesföreläggandet eflerkoms. Utdömandet
av vitet är dock i första rummet ett led i samhällsorganens verksamhet för
upprätthållande av effektivitet i den offentliga förvaltningen och av
medborgarnas respekt för myndigheternas beslut. Förfarandet inför domstolen i
dessa ärenden har sålunda en judicieU karaktär med framträdande straffrättsliga
inslag. Redan dessa omständigheter motiverar att talan om utdömande av vite
endast bör kunna föras av allmän åklagare.

Den enskilde har berättigade krav
pä alt ett beslul om utdömande av vite vilar på ett utredningsunderlag som
präglas av objektivitet och opartiskhet. Det finns visserligen ingen anledning
räkna med annat än att av kronofogdemyndigheterna tillhandahållet
utredningsmaterial skall fylla dessa anspråk och i förening med domstolens
officialprövning skall erbjuda tillräckliga garantier för den enskildes
rättssäkerhet. Psykologiskt sett är det dock ofrånkomligt, att det i vissa fall
kan vara ägnat att inge den enskilde en känsla av osäkerhet, om talan om
utdömande av vite förs mot honom av någon som är eller sc>m han själv
uppfattar som sin motpart i själva utsökningsmålet.

De skäl som sålunda kan anföras mot
att i fråga om utdömande av vite ge talerätl även åt sökanden väger enligt
lagrådets mening tyngre än de praktiska fördelar som kan stå all vinna med den
föreslagna ordningen. Lagrådet förordar därför, att den föreslagna bestämmelsen
i 15 8 andra stycket om talerätt för sökanden får utgå.

De praktiska synpunkter och
effekliviletshynsyn som har motiverat förslaget om talerätl för sökanden skulle
i och för sig tillgodoses, om kronofogdemyndigheten i denna sin egenskap och
vid sidan av allmän åklagare gavs taleräll i säväl enskilda som allmänna mål.
De skäl som enligt det föregående har föranleti lagrådet att avstyrka den
föreslagna regeln om taleräll för sökanden föranleder emellertid med hänsyn
till kronofogdemyndighetens dubbla ställning som handläggande myndighet och
företrädare för staten i de allmänna målen, att även en sådan lösning måste
avvisas.

Lagrådet vill tillägga, att
förslaget inte innehåller några bestämmelser om förfarandet inför tingsrätten i
mål om utdömande av vite, när talan härom förs av sökanden. Om sökanden är ett
enskilt rättssubjekt, kan rätten inle med slöd av 18 8 RP tillämpa RB:s
bestämmelser om allmänt åtal. Men det ter sig också främmande att i ett mål där
lalan förs på del allmännas vägnar och rör rent offentligrätlsliga förhållanden
förfarandet skulle regleras av RB:s bestämmelser om enskilt åtal - bortsett
från att det kan ifrågasättas om en sådan tolkning av detta stadgande i RP är
förenlig med grunderna för bestämmelsen. RB:s regler om enskilt åtal har utformats
med utgångspunkt i att kärandeparten har ställning som måls-

s. 1071 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1071

ägande, sådant detta begrepp definieras i 20 kap. 8 8 RB,
men en enskild sökande i ett utsökningsmål intar i ett mål om utdömande av vite
av här förevarande art inte i nägot hänseende en ställning som är Jämförlig med
en målsägandes. Att lagen om domstolsärenden inle blir tillämplig i mål av
detta slag ligger i öppen dag. För all en enskild sökande skall kunna ges
talerätt i sädanl mål torde del således vara nödvändigt att det i UB införs
bestämmelser - eventuellt i form av hänvisningar till RB - om förfarandet i
sådana mål.

Om del återigen är fråga om ett
allmänt mål och således kronofogdemyndigheten ar alt anse som sökande, blir
bestämmelserna i 20 8 RP (ill-lämpliga. Dessa bestämmelser vilar på den
allmänna grundsatsen att mäl inför domstol handläggs enligl de regler som
gäller för ivislemål. om annat inle har föreskrivits. Några särskilda
föreskrifler om förtärandet i hithörande fall har inle tagits upp i förslagel
till UB. Förslaget innebär således att - med de avvikelser i fråga om
rättegångskostnader och rättsmedel som anges i 20 8 RP - mål om utdömande av
vite skall handläggas som tvistemål, om talan förs av kronofogdemyndigheten
såsom sökande i utsökningsmålet. Lagrådet vill ifrågasätta om detta är en
lämplig ordning. 1 alla händelser synes det, när som i detta fall talerätten
inte för nägon av de laleberältigade är subsidiär i förhållande till de övrigas
lalerält - i motsats till vad som gäller i fråga om förhållandel mellan
åklagares och målsägandes åtalsrätt enligl RB - inte vara motiverat att skilda
förfarande-regler skall tillämpas, allteftersom talan förs av åklagare, enskild
sökande eller kronofogdemyndigheten säsom sökande i allmänt mål. Förfarandet
synes böra vara enhetligt, och detta torde kunna åstadkommas endast genom alt
uttryckliga föifaranderegler meddelas i UB.

Enligl 16 8 i förslaget skall i vissa
fall häktning kunna tillgripas som tvångsmedel. Fråga om häktning skall prövas
av allmän domstol. Talan skall väckas och ulföras av kronofogdemyndigheten.
Detta galler oavsett om utsökningsmålet är ett enskilt eller ett allmänt mål.

Häktning såsom tvångsmedel
förekommer främst i brottmålsprocessen mol den som misstänks för brott (24 kap.
RB). Prövningen av häktnings-frågan ingår som ett led i ett inlett brottmål,
och rättens avgcirande utgör tekniskt sett ell beslut under rättegängen. Vid
handläggningen företräds del allmänna av åklagaren eller
förundersökningsledaren: detta gäller även om häklningsfrågan sedan åtal har
väckts las upp på yrkande av målsäganden eller av rätten självmant.

Förtärandet inför domstolen iir
således kontradiktoriskt. Del regleras av jämförelsevis utförliga bestämmelser
i RB. som till stor del är tillkomna av hänsyn till den enskildes
rättssäkerhet. Del må framhållas, alt bl.a. bestämmelserna om offentlig
försvarare och de allmänna rättegångskostnads-reglerna i 31 kap. RB är tillämpliga
också i den del av brottmålsprocessen som avser prövning av häktningsfrågor.

1 rättegång kan häktning också användas som tvångsmedel
mot vittne.

s. 1072 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1072

som
vägrar att avlägga ed eller att yttra sig (36 kap. 218 RB). Sådan
häktningsåtgärd vidtas av rätlen ex officio och föregås inte av något
kontradiktoriskt förfarande, vilket givetvis sammanhänger med att domstolens
beslut uteslutande grundas pä omständigheter som domstolen själv har kunnat
iaktta. Häktning enligl delta lagrum i RB får inte i nägot fall bestå under
längre tid än tre månader.

I vissa fall kan konkursdomare meddela beslul om
häktning, t.ex. av konkursgäldenär som underlåter att fullgöra edgång (94-96 88
KL i lydelse enligt lag 1979: 340): bestämmelser av motsvarande innebörd finns
i 8 och 9 88 lagen (1921: 244) om ulmälningsed. Enligt de aktuella
bestämmelserna i KL kan i fall då konkursgäldenären är juridisk person häktning
tillgripas ocksä mol vissa av den juridiska personens ställföreträdare, Fräga
om häktning enligt de angivna lagrummen prövas på framställning av förvaltaren
eller av kronofogdemyndigheten i dennas egenskap av tillsynsmyndighet.
Förhandling kan hållas inför konkursdomaren men är inte obligatorisk. Ingen fär
med stöd av dessa bestämmelser hållas häktad ""under
konkursen"" under mer än tre månader. Kronofogdemyndigheten har i
nyssnämnda egenskap rält att föra lalan mot konkursdomarens beslut (210a8 KL),
Några detaljbeslämmelser i övrigt rörande förfarandet vid handläggning av
häktningsfrågor inför konkursdomare finns inte,

1 nära anslutning lill dessa bestämmelser i KL har
i 8 8 av 1970 års lag om statlig lönegaranti vid konkurs meddelats vissa
bestämmelser om möjlighet för konkursdomare att meddela beslul om häktning av
arbetsgivare som underlåter alt fullgöra viss uppgiftsskyldighel. Fråga om
häktning enligt dessa bestämmelser tas upp på framställning av
kronofogdemyndigheten. I övrigt hänvisas beträffande sådan häktningsåtgärd till
95 8 KL.

Som framgår av det sagda tillämpas ett rent
kontradiktoriskt förfarande i de fall då fråga om häktning kommer upp vid
allmän domstol såsom ett led i brottmålsprocessen och företräds därvid det
allmänna av åklagare eller högre polismyndighet. Också i övriga här berörda
fall kommer fräga om häktning upp i ett redan pågående förfarande inför
judicieU myndighet. I dessa fall har visserligen förfarandet en något mer
inkvisitorisk karaktär. Del bör emellertid betonas alt häktningsreglerna i KL
är av gammall datum och tillkom långt före den nya rättegångsbalken och att den
översyn av konkurslagsliftningen som resulterade i 1979 års lagstiftning om ändringar
i bl. a. KL inte enligt utredningsdirektiven omfattade de här berörda
häktningsreglerna. Reglerna behölls väsentligen oförändrade och kan därför
inte anses som uttryck för en modern syn på hur bestämmelser om häktning som
tvångsmedel bör vara utformade.

När såsom enligl del nu föreliggande förslaget helt
nya bestämmelser om häktning som tvångsmedel skall införas pä utsökningsrättens
område bör mot den angivna bakgrunden förfarandereglerna i 24 kap. RB snarare
än konkurslagens motsvarande bestämmelser utgöra förebild. 1 fråga om ändamålet
med häktning som tvångsmedel råder emellertid nära släktskap

s. 1073 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1073

mellan de nu aktuella nya bestämmelserna i UB och de förut
berörda häktningsreglerna i 36 kap. RB resp. i KL och vissa näriiggande författningar.
UB bör därt'ör erbjuda samma möjligheter som KL att i fall då gäldenären är
juridisk person häkta dennas ställföreträdare en fräga som saknar aktualitet
vid tillämpning av 36 kap. 21 8 RB. Vidare bör häktningstidens längd
underkastas samma begränsning här som i nämnda lagrum i RB och i
författningarna på konkursrättens område, dvs. att häktning inle skall kunna
beslå under mer än tre månader.

En anpassning av förfarandereglerna
lill bestämmelserna i 24 kap. RB innebär inle bara att häklningsfrågan bör
prövas av domstol, att det allmänna bör företrädas av särskild myndighet
utanför domstolen och att förtärandet bör vara kontradiktoriskt. Det innebär
enligt lagrådets mening ocksä, att avsteg från regeln att det allmänna i sådana
ärenden skall företrädas av åklagare bör frångås bara om särskilda skäl
föreligger. 1 remissprotokollet har inte anförts annat skäl för att uppgiften
skall läggas pä kronofogdemyndigheten än att '"häktning utgör en direki
åtgärd i utsökningsmålet för alt få lill stånd verkställighet"".
Argumentet är knappast övertygande - det kan i själva verket användas om varje
tvångsmedel som används i vilket som helst förvaltningsärende. Däremot gör sig
de skäl som i det föregäende har anförts för att talan om utdömande av vite
skall kunna föras endast av åklagare gällande med än större styrka i fråga om
häktning, främst med hänsyn lill delta tvångsmedels ingripande karaktär.
Betänkligheterna mot att låta kronofogdemyndigheten föra talan är visserligen
mindre framträdande i enskilda mäl, men det kan knappast komma i fråga att
fördela uppgifterna på skilda myndigheter i olika slags mål. De praktiska fördelar
som skulle stå att vinna i de enskilda fallen med den i remissprotokollet
föreslagna ordningen torde för övrigt vara så obetydliga alt de inte kan
tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang, i all synnerhet som
möjligheten till häktning främst kommer att fylla en preventiv funktion och
kan antas bli utnyttjad endast i undantagsfall.

1 enlighet med del anförda bör
enligt lagrådets mening häktning ske på framställning av åklagare efter anmälan
av kronofogdemyndigheten och häktningsfrågan prövas av tingsrätten i den ort
där kronofogdemyndigheten finns.

När begäran om häktning görs vid
tingsrätten, kommer häktningsfrågan att handläggas utan anknytning lill något
vid domstolen redan inlett JudicieUt förfarande. 1 det avseendet föreligger en
betydelsefull skillnad i förhållande till de tidigare berörda häktningsreglerna
i 36 kap. RB samt häktningsbestämmelserna i KL och därtill anslutande
författningar. Oavsett om man utgår från det remitterade förslagel eller från
lagrådets ståndpunkt att talan skall föras av åklagare, blir 20 8 RP
tillämplig, vilket som förut framhållits innebär, alt RB:s tvislemålsregler med
endast vissa undantag kommer all gälla. Delta kan knappast anses vara en
lämplig ordning. En särskild reglering av förfarandet är därför påkallad. De
kort-

s. 1074 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 Lagrcidets yttrande 1074

fattade bestärnmelserna i 16 8 andra och tredje styckena i
förslaget är otillräckliga. Sä t.ex. krävs bestämmelser om domförhet. om
rättegångskostnader, om den enskildes möjligheter alt få offentlig försvarare,
om påföljd för utevaro. om formen för rättens avgörande av saken och om
omedelbar verkställighet av avgörandet.

Det ter sig naturligt all
häktningsbestämmelserna i 24 kap. RB tas till utgångspunkt för en reglering. 1
vilken omfattning det fordras avvikande eller kompletterande föreskrifter är
emellertid en fråga till vilken lagrådet i avsaknad av behövligt
utredningsunderlag ej anser sig kunna la ställning. Lagrådet förutsätter, att
dessa frågor kominer att ytterligare övervägas inom regeringskansliet.

20 8 Vad paragrafens första j.lycke innehåller gäller även
utan särskilt stadgande. Anses dock en bestämmelse önskvärd av pedagogiska
skäl, kan en sådan las upp i verkslällighelsföreskrifter lill UB. Lagrådet
föreslår alltså, alt första stycket utgär.

22 och 23 88 Beträffande dessa paragrafer hänvisar
lagrådet till vad lagrådet anför under 13 kap. 7 8. Följs vad lagrådet där
föreslår, förialler behovet av nu förevarande lagrum.

26 8 1 25 8 föreskrivs att säkerhet som har ställts enligt
bestämmelse i UB skall beslå av pant eller borgen. 1 26 8 ges bestämmelser om
hur kronofogdemyndighet skall förfara, när myndigheten skall ta ställd
säkerhet i anspråk. Enligt dessa bestämmelser får pant tillgodogöras i den
ordning som gäller för utmätt egendom och får borgen genast utsökas. Bestämmelserna
utgår från att det under ett utsökningsföriarande kan uppkomma fall då
kronofogdemyndighet har all la ställd säkerhet i anspråk. Vilka dessa fall är
regleras inte här. Motiven hänvisar till 13 kap. 3 8. vilket stadgande ger
iiltryckliga regler om att kronofogdemyndigheten i vissa fall skall ta i
anspråk säkerhet som har ställts av köpare eller sakägare vid exekutiv
försäljning.

1 motiven till 2 kap. 26 8 omnämns
också de regler som i förslaget är upptagna i 3 kap. 22 8 andra stycket, 13
kap. 208 och 15 kap. 248. Enligt dessa regler kan kronofogdemyndighet genast
utsöka belopp som i vissa fall har betalts ut men som mottagaren har blivit
skyldig all betala tillbaka i mål om utmätning eller införsel. 1 här aktuella
fall har mottagaren regelmässigt ställt säkerhet för återbetalning.
Befogenheten att genast utsöka innebär bl.a., att kronofogdemyndigheten får, då
säkerheten består av pant, ta den pantsatta egendomen i anspråk bara om den
tillhör den betalningsskyldige eller eljest kan utmätas för hans gald.
Förslagels ståndpunkt torde emellertid vara att den ställda säkerheten i
förevarande fall alltid skall kunna tas i anspråk - således även när den består
av t. ex. pant som är ställd av en iredje man. Detta synes böra komma lill
tydligare

s. 1075 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1075

uttryck i lagtexten i 3 kap. 22 8 andra stycket - tredje
stycket i lagrådets förslag till jämkad lydelse av paragrafen - 13 kap. 20 8
och 15 kap. 24 S. 1 detta syfte bör lämpligen i vart och ett av de berörda
lagrummen uttryckligen anges, att ställd säkerhet får tas i anspråk.

Bestämmelserna i 2 kap. 26 8 lorde
ej avses skola vinna tillämpning i andra fall än dem som regleras i 13 kap. 3 8
och i nyss nämnda Ire lagrum. Lagrådet förordar, att 26 8 avfattas så all därav
också framgår vad som år paragrafens tillämpningsområde. Detta kan ske genom
att paragrafens första mening - med beaktande av lagrådels förslag lill ändrad
lydelse av 3 kap. 22 8 (23 8 i lagrådets förslag) - ges följande lydelse:
""Nar kronofogdemyndigheten skall taga säkerhet i anspråk enligt 3
kap. 23 8 tredje stycket. 13 kap. 3 eller 208 eller 15 kap. 24 8. får pant
tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom."

3 kap.

Förevarande kapitel innehåller i I
8 en förteckning över förekommande exekutionstitlar. 1 de följande paragraferna
i kapitlet ges vissa bestämmelser om hur verkställighet på grund av de olika
exekutionstitlarna skall ske. Dessa paragrafer är inordnade under rubriker
enligt den systematik som den inledande förteckningen använder. Genom denna
lagstiftningsteknik blir regleringen i kapitiel ulan tvivel överskådlig.
Lagrådet vill dock förorda, alt vissa ändringar, främst av systematisk art,
görs i förslaget.

I 8 I första stycket redovisas som exekutionstitlar under
punkten I dom och under punkten 3 utslag och beslut i lagsökningsmäl. bevis i
mäl om betalningsföreläggande att utmätning får äga rum saml utslag och beslut
i handräckningsmål. Enligl en bestämmelse i paragrafens andra stycke skall vad
som gäller om dom, om ej annat föreskrivs, i tillämpliga delar gälla även
domstols utslag eller beslut. Enligt lagrådels mening synes nu berörda regler
lämpligen kunna ersättas av en föreskrift under punkten I. vilken i förteckningen över
exekutionstitlar anger "domstols dom. utslag eller beslut"".

I 17 kap. 6 8 RB föreskrivs, att
stadfästelse av förlikning skall ske genom dom. 1 remissen föreslås emellertid
alt en sädan dom. i motsats lill vad som skall gälla dom i allmänhet, inte
skall vara exekutionstitel. 1 stället avses den genom domen stadfästa
förlikningen skola läggas till grund för verkställighet. 1 överensstämmelse
härmed tar I 8 första stycket 2 såsom exekutionstitel upp föriikning som är
stadfäst av domstol. 1 detta avseende överensstämmer förslaget med vad som nu
gäller enligl 45 8 UL. där det föreskrivs alt förlikning, som har blivit
fastställd av domstol, skall verkställas i den ordning som är stadgad för
lagakraftägande dom.

s. 1076 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1076

I sist angivna hänseende har ej
innehållet i de föreslagna bestämmelserna, vilka i sak motsvarar
lagberedningens förslag, närmare kommenterats i remissprotokollet eller i
beredningens betänkande. Lagrådet anser sig emellertid böra ta upp frågan om
det alltjämt föreligger tillräckliga skäl att vid exekution göra den angivna
principiella åtskillnaden mellan dom. varigenom förlikning har stadfästs, och
annan dom.

Lydelsen av 45 8 UL är ej ändrad
sedan UL:s tillkomst år 1877. Paragrafens innehåll återspeglar det synsätt som
man vid den tiden hade på förlikning i rättegång. De processuella reglerna
angående sådan föriikning utgick från att det var själva förlikningen som. när
den fastställdes av rätten, blev exigibel. Ett uttryck härför var att rättens
fastställelse inte betraktades som en dom i vanlig mening. Dessa processuella
regler upphävdes emellertid i och med att RB trädde i kraft år 1948. De kom
alt ersättas av ett enda stadgande i RB, nämligen berörda bestämmelse i 17 kap.
6 8. Införandet av RB föranledde, att vissa bestämmelser i UL ändrades.
Stadgandet i 45 8 UL lämnades dock orubbat. Förarbetena till RB och gjorda
följdändringar i annan lagstiftning utvisar ej i vad män behovet av ändring i
45 8 UL övervägdes i samband med rättegängsreformen. Följdlagstiftningen
begränsades dock självfallet till vad som ansågs nödvändigt med hänsyn till de
nya räliegän{;sreglerna. Några principiella ändringar i det exekulionsrättsliga
systemet kom därvid ej alt aktualiseras. Läget är ett annat när, som i delta
lagstiftningsärende, en ny exekutionsrätlslig lagstiftning skall tillskapas.

1 fråga om dom, varigenom
förlikning med stöd av 17 kap. 6 8 RB har stadfästs, är övriga regler i RB
angående dom tillämpliga. Sålunda gäller de aUmänna föreskrifterna om fullföljd
av talan. Möjligheten att begagna extraordinära rättsmedel står också till buds
(jfr NJA 1974 s. 295). För domsbegreppet är i dag främmande, alt en dom skulle
sakna eller ha bara begränsad verkan i exekutivt h.änseende. Väl har skilda
uppfattningar kommit lill uttryck i doktrin och praxis om hur långt
rättskraften hos en dom. varigenom förlikning har stadfästs, sträcker sig. 1
ett avgörande av högsta domstolen har en lagakraftvunnen sådan dom ej ansetts
utgöra hinder mol att talan om ogiltigförkiaring av förlikningen tas upp till
prövning (NJA 1975 s. 507). Att rältskraflsverkan inte är i allo densamma som
för domar i allmänhet torde emellertid ej ge anledning till all dom varom här
är fråga särbehandlas i exekutionsrältsligt avseende. EJ heller synes del
föreligga andra omständigheter, som utgör tillräckliga skäl för en
särbehandling som innebär att en dom frånkänns egenskapen av exekutionstitel.

Lagrådet förordar således att dom,
varigenom förlikning har stadfästs, i det nya exekutionsrättsliga systemet
Jämställs med annan dom i del hänseendet all den säsom exekutionstitel kan
läggas till grund för verkslällighet. Den i I 8 första stycket upptagna punkten
2 torde således böra utgå. I redovisningen av exekutionstitlar under punkten
I kommer därigenom

s. 1077 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1077

""dom'" att innefatta alla slag av
fullgörelsedomar. Det nu anförda leder

också till att den föreslagna bestämmelsen 112 8 bör
Jämkas.

1 I 8 andra stycket innehåller
förslaget en bestämmelse om att godkänt strafföreläggande eller föreläggande av
ordningsbot gäller som lagakraftägande dom. En föreskrift med detta innehåll
finns emellertid redan i 48 kap. 3 8 RB. I exekutionsrätlslig! hänseende har
denna föreskrift tydligen bl.a. den verkan att de godkända föreläggandena
skall, liksom domar, behandlas såsom exekutionstitlar. Det synes rikligast, att
de ocksä nämns i den föreslagna förteckningen över exekutionstitlar i I 8
första stycket. 1 denna förteckning bör därför, lämpligen i en ny punkt 2, las
upp ""godkänt strafföreläggande och godkänt föreläggande av
ordningsbot"". Den föreslagna bestämmelsen angående sådana
förelägganden i paragrafens andra stycke bör därvid utgå.

En följd av de av lagrådet
föreslagna ändringarna i I 8 första stycket, vilka alltså innebär all lydelsen
under I och 2 ändras och att punkten 3 utgår, blir att punkterna 4-7 erhåller
beteckningarna 3-6. Vidare utgär paragrafens andra stycke.

2
8 1 enlighet
med vad lagrådet inledningsvis anfört bör här hänvisas till
""särskilda föreskrifter"". Såvitt lagrådet kan bedöma ger
dock RF i detta fall ej utrymme för föreskrifter i annan form än lag.

3
8 I gällande
rätt finns inte någon bestämmelse som reglerar i vad mån dom, som endast delvis
har vunnit laga kraft, får verkställas, och rättsläget på denna punkt är
oklart. Förslagel torde innebära, all dom i ej överklagad del i princip skall
få verkställas såsom lagakraftvunnen. Regeln härom i andra stycket är
emellertid inte ovillkorlig. Enligt bestämmelsen skall sådan verkställighet få
äga rum "'när det kan ske"".

Innebörden av detta villkor - som
enligl ordalagen närmast tar sikte på att verkställighetshinder av faktisk art
kan föreligga är någol oklar. Som motivering har endast anförts, att
"'när det kan ske" avser den situationen att "inte de olika
delarna hör så nära samman all den ena delen inte i verkslällighelshänseende
kan skiljas från den andra". Ordalagen i lagtexten synes emellertid föra
längre; lagtexten ger inle någon anvisning om vilka kriterier som skall vara
avgörande vid prövningen huruvida partiell verkställighet kan ske. Enligt
lagrådets mening bör huvudregeln vara. att dom som i viss del vunnii laga kraft
skall i den delen - liksom dom som i sin helhet vunnii laga kraft få
verkställas utan villkor men att undantag från huvudregeln stadgas för den
situation som lagberedningen haft för ögonen eller den då en partiell
verkställighet skulle föregripa högre rätts prövning av den mot domen i övrigt
fullföljda talan.

Självfallet kan det ibland erbjuda
svårigheter att avgöra i vilken del en dom skall anses överklagad och därmed
också huruvida den återstående delen kan anses vara lagakraftvunnen. Endast i
den mån det med rimlig

s. 1078 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1078

grad av säkerhet kan faststäUas att viss del av domen ej
omfattas av den fullföljda talan, kan tydligen villkorslös verkställighet få
äga rum. Del måste ankomma pä verkställighetsmyndighelen att självständigt
pröva om och i vad mån förutsättningar för verkställighet föreligger. Den omständigheten
att motsvarande spörsmål samtidigt är föremål för domstols prövning kan inte få
utgöra hinder mot att verkställighetsmyndighelen för sin del tar ställning i
saken. En annan sak är, att myndigheten självfallet har att ta hänsyn till vad
som i utsökningsmålet har blivit upplyst om resultatet av den prövning domstolen
kan ha förelagit.

1 fråga om de fall då partsflerhei
föreligger på den förlorande svarandesidan och endast en eller några, men inte
alla, förlorande medparter har överklagat har föredragande statsrådet uttalat,
att det överklagade avgörandet får verkställas som lagakraftvunnet mot
förlorande part som inte har klagat. Lagrådet vill framhälla. alt uttalandet
självfallet inte kan avse de fall då det råder s. k. nödvändig processgemenskap
mellan de förlorande medparterna (jfr 14 kap. 8 8 andra stycket RB).

I andra stycket av den nu
föreslagna paragrafen har tagits upp föreskrift av innebörd att i fall då en
dom endast delvis har överklagats, den överprövande instansen kan förordna om
inhibition av den verkställighet som har inletts eller kan komma att äga rum
med stöd av verkslällighetsreglerna i paragrafen. Denna inhibitionsbestämmelse
har av lagberedningen motiverats med att "det finns en möjlighet att hela
domen måste undanröjas i anledning av den talan som fullföljts"". Ett
sädant undanröjande av domen även i ej överklagad del torde kunna ifrågakomma
endast när domvilla eller annat grovt rättegångsfel har förelupil vid
underinstansen. Den föreslagna bestämmelsen har emellertid getts en utformning
som lämnar utrymme för tvekan, huruvida avsikten varit att den även skall ge
högre rätt möjlighet att inhibera en redan inledd verkställighet av den del av
underinslansens avgörande som enligt överinstansens bedömning omfattas av den
fullföljda lalan och som denna instans följaktligen inte anser som lagakraftvunnen.
En situation av detta slag kan uppkomma, om verkställighetsmyndighelen för sin
del har tolkat fullföljdsinlagan mera restriktivt än överinstansen eller med
andra ord har ansett underinstansens avgörande vara lagakraftvunnet och
följaktligen ovillkorligt verkställbart även i nägon del som överinstansen har
ansett vara överklagad. 1 en sädan situation bör emellertid enligt lagrådets
mening frågan huruvida verkslällighelsmyndighetens bedömning är riktig eller
inte prövas i den ordning som är föreskriven för överprövning av
verkslällighelsmyndighetens beslut i allmänhet. Under sådana förhållanden
framstår det inte som behövligt eller ens lämpligt att öppna möjlighel för den
domstol som överprövar själva exekutionstiteln att ingripa med inhibitionsbeslul.
Den föreslagna inhibilionsbeslämmelsen bör utformas så alt den får den
begränsade räckvidd som här har angetts.

Åven om lagrådet sålunda med denna
reservation inte har någon saklig erinran mot den föreslagna bestämmelsen, vill
lagrådet ifrågasätta, om

s. 1079 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1079

stadgandet
har sin plats i UB. Inhibitionsbeslämmelser av detta slag ulgör handlingsregler
för domstolarna och riktar sig inte lill verkställighets-myndigheterna. Från
den synpunkten ler det sig naturligare, att sådana bestämmelser tas upp i den
processrältsliga lagstiftningen. Gällande lagstiftning uppvisar visserligen
åtskilliga exempel på alt inhibitionsbeslämmelser har tagits upp i lagar
utanför RB. Den nu aktuella regeln intar emellertid såtillvida en särställning
att den i fråga om förutsättningarna för sin tillämpning direki knyter an till
de rent processrättsliga reglerna i 50 kap. 26 8 RB (Jfr 51 kap. 26 8 och 55
kap. 15 8 andra stycket RB). Den har på del sättet - men också sakligt sett -
nära släktskap med inhibilions-bestämmelserna i 58 kap. 6 8 tredje stycket och
59 kap. 3 8 andra stycket RB.

På nu anförda skäl vill lagrådet förorda, att
inhibilionsbeslämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf i förslagel får
utgå. Lagrådet förutsätter härvid att inhibilionsfrågan i samband med
följdändringarna lill den nya balken regleras inom ramen för den
processrättsliga lagstiftningen och i saklig överensstämmelse med vad som nu
har föreslagils.

1 konsekvens med den ståndpunkt lagrådet sålunda
har intagit i denna fråga vill lagrådet förorda, alt de i 118 av förevarande
kapitel av förslaget till UB upptagna inhibitionsbesiämmelscrna - vilka i sak
motsvarar de nyss anmärkta stadgandena i RB utgår.

Lagrådet
föreslår, att 3 8 får lyda:

""Dom fär verkställas utan särskilda
villkor, när den har vunnit laga kraft.

Har lalan fullföljts endast mol viss del av dom.
får domen i övrigt verkställas utan särskilda villkor i den mån ej högre rätts
prövning med anledning av den fullföljda talan härigenom föregrips.""

46
88 Stadgandena i 4 8 inleder det avsnitt av kapitiel som handlar om
verkslällighet av icke lagakraftvunna domar. Godtas lagrådets förslag att dom,
varigenom förlikning har stadfästs, skall i verkställighetshänseende jämställas
med annan dom, bör motsvarighet till regeln i förslagets 12 8 enligt vilken
förlikning i princip skall verkställas såsom lagakraftägande dom - få sin plats
före bestämmelserna om icke lagakraftvunna domar. Före dessa bestämmelser torde
också böra upptas regeln i förslagets 10 S om alt dom - ehuru ej
lagakraftvunnen - kan verkställas som sådan pä grund av lag eller domstols
förordnande. Av systematiska skäl bör vidare bestämmelsen i 68 3 i förslaget
brytas ut och sammanföras med bestämmelsen i förslagets 8 8 samt återstående
bestämmelser under 6 8 och bestämmelserna i 5 8 byta plats.

Lagrådet föreslår alltså, att motsvarighet lill
förslagels 12 8 las upp under 4 8 och ges innehållet att dom, varigenom
föriikning har stadfästs, får redan innan domen har vunnit laga kraft verkställas
såsom lagakraftägande, om ej annat förordnas med anledning av talan mot domen
eller

s. 1080 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1080

talan om ogiltigförklaring av förlikningen, att som 5 S
tas upp bestämmelsen i förslagets 10 8 samt att förslagets 4 8, 5 8 samt 6 8 I
och 2 får beteckningarna 6, 8 resp. 7 8.

79 §§ Enligt 68 2 kan tredskodom, varigenom
betalningsskyldighet har ålagts den uteblivna parten, verkställas genast.
Detsamma gäller för närvarande enligt 49 8 1 mom. UL. När denna princip
infördes i lagstiftningen, anfördes motiv som gick ut på att det var alltför
strängt mot den uteblivna parten att alltid tillåla verkställighet av
tredskodom såsom lagakraftvunnen, varför sådan verkslällighet ansågs kunna
medges endast beträffande tredskodom som innefattade beta.lningsskyldighel (NJA
II 1947 s, 181).

1 8 8 ges en bestämmelse av
innebörd att dom, i fall dä högre rätt har förklarat talan mot domen förfallen,
får verkställas genast. Bestämmelsen skall jämföras med gällande stadgande i 49
8 2 mom. UL, enligl vilket dom, varigenom betalningsskyldighet har ålagts, i
motsvarande fall kan verkställas.

En förklaring, att talan mot dom är
förfallen, ges av högre rätt, om fullföljande part i tvistemål uteblir från
rätlegångstillfälle för huvudförhandling inför den högre rätlen. Sädan
förklaring innebär, alt domen skall stå fast, om inle parten inom viss
föreskriven lid ansöker om målels återupptagande. Uteblir parten ånyo. är hans
rätt till målets återupptagande förtallen. De lagregler som här närmast är av
iniresse återfinns i 50 kap. 19 och 20 88 samt 55 kap. 15 S RB. Reglerna om
talans förfallande och rält lill målets återupptagande ulgör en motsvarighet
till stadgandena i RB om tredskodom i underrätt och återvinning med anledning
av sådan dom. 1 fråga om verkslällighet av den lägre rättens dom i de här
avsedda fallen har samma grundsatser som beträffande tredskodom ansetts böra
tillämpas. 1 överensstämmelse härmed medger gällande lag, alt verkställighet av
lägre rätts dom i dessa fall får ske bara då, säsom gäller för verkställighet
av ej lagakraftvunnen tredskodom, domen innefattar betalningsskyldighet. De
processuella reglerna rörande talans förfallande, liksom beträffande tredskodom,
är i dag desamma som gällde när nuvarande verkstäUighetsregler antogs. Någon
omständighet som föranleder att ett ändrat synsätt ändå bör anläggas i nu
förevarande hänseenden har enligt lagrådels inening ej förekommit. 1 fråga om
verkställighet av dom i fall då talan mot domen har förklarats förfallen finns
det sålunda alltjämt fog att göra en begränsning till domar som ålägger
belalningsskyidighet.

I enlighet med det anförda förordar
lagrådet, att lydelsen av 8 8 ändras så, all vad som där föreskrivs kommer alt
avse enbart dom. varigenom betalningsskyldighet har ålagts. Godtas den nu
föreslagna ändringen, blir det klart alt, i fall då domen avser skyldighet att
utge egendom, bestämmelsen i 78 i förslagel skall tillämpas även i den
situationen att talan mot domen har förklarats förfallen.

s. 1081 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1081

Beträffande 7 8 i förslaget vill
lagrådet slutligen framhålla, alt uttrycket ""viss lös
egendom"" i lagtexten torde ha använts främst för alt utesluta domar
som ålägger betalningsskyldighet. Uttrycket får däremot inle ges den innebörden
att paragrafen ej skall tillämpas på domar om generiska prestationer.

Bestämmelsen i 98 i förslaget avser
visst slag av domar, varigenom förpliktelse all utge viss egendom har ålagts.
Enligl den av lagrådet förordade ändringen av 8 8 i förslaget kommer den
paragrafen inte att gälla nägot slag av domar som innefattar sådan
förpliktelse. Hänvisningen i 9 8 lill 8 8 bör således utgå. Den kvarstående
undantagsregeln i 9 8 bör lämpligen samtidigt föras över till 7 8 och där tas
upp som en andra mening.

1 systematiskt hänseende föreslår
lagrådet, att 7 8 i förslaget jämte den i enlighet med vad nyss sagts från 9 8
i förslaget överförda bestämmelsen får beteckningen 10 8 .sr//?;/rt?/8 8 jämte
den därmed sammanförda bestämmelsen i förslagets 6 8 3 betecknas 9 8.

1012 88 Som framgår av vad tidigare anförts skall enligl
lagrådet 10 S i förslaget betecknas 5 8, 11 8 helt utgå och 12 8 betecknas 4 8.

13 och 14 88 Lagrådet förordar, au 13 och 14 88 i det
remitterade förslaget får beteckningarna II och 1288, att i en ny såsom 13 8 betecknad paragraf
stadgas att 3-10 88 gäller i tillämpliga delar i fräga om verkslällighet av
annat utslag eller beslul än som avses i 11 och 12 SS samt att 11 - 13 88 i
lagrådets förslag får rubriken ""Utslag och beslut"".

Vidare föreslår lagrådet alt i en
ny såsom 14 8 betecknad paragraf föreskrivs, att godkänl strafföreläggande och
godkänt föreläggande av ordningsbot får verkställas såsom lagakraftägande dom
samt att denna paragraffår rubriken ""Strafföreläggande och
föreläggande av ordningsbot ".

1517 88 1 exekutionsrältsligt hänseende jämställs
skiljedom enligt gällande lag i princip med domstols lagakraftägande dom. Den
vinnande parten kan omedelbart erhålla exekution. Han behöver inte ställa
säkerhet för återbäring av vad han mottar. Den förlorande parten kan inte genom
att nedsätta pengar eller ställa säkerhet avvärja exekution. 1 motsats till vad
som gäller om domstols dom krävs dock enligt 46 8 U L, där lagreglerna om
verkställighet av skiljedom är upptagna, alt exekutiv myndighet genom särskilt
beslut, som kan överklagas, förordnar om verkställighet, innan några exekutiva
åtgärder kan vidtas. Sådant förordnande får meddelas på vissa i lagen
föreskrivna villkor. Detta innebär att viss prövning alllid sker, huruvida den
åberopade skiljedomen kan godtas såsom sådan enligl skiljemannalagens
bestämmelser. 1 några hänseenden företas denna prövning ex officio. Myndigheten
skall sålunda tillse att skiljeavtalet ej innehåller förbehåll om rätt för
parterna all klandra skiljedomen. Den skall också självmant beakta sådan
omständighet som gör skiljedomen ogiltig enligt 20 8 31 Riksdagen 1980181. t saml. Nr
8. Del 2

s. 1082 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1082

skiljemannalagen. Däremot beaktas ogillighetsgrund. som
anges i 218 samma lag. bara om den förlorande parten gör sannolikt att
skiljedomen efler klander kan hävas på sådan grund. Tilläggas bör att en
motsvarande prövning krävs i det fall att skiljemän söker verkställighet för
alt av part få ut sin ersättning för uppdraget.

Uppgiften att förordna om
verkställighet av skiljedom ankommer enligt gällande lag på överexekutor. Lagen
föreskriver att ansökan inte får bifallas utan att den mot vilken
verkställighet söks har lämnats tillfälle att svara.

Åven föreliggande lagförslag
innebär, alt skiljedom skall kunna verkställas såsom lagakraftägande dom. För
verkställighet föreskrivs i sak samma villkor som nu gäller med avseende på
skiljemannalagens bestämmelser. De föreslagna lagreglerna uppställer
emellertid inte någol krav på alt det, för alt verkslällighet skall få ske.
föreligger ett särskilt förordnande därom.

Alt ändring nu görs i fråga om
verkställighet av skiljedom sammanhänger med all överexekuiorsinslitutionen
avskaffas. Föreslagna ändringar överensstämmer i sak med lagberedningens förslag.
Enligt förslaget skall fråga om verkställighet av skiljedom prövas av
kronofogdemyndighet som första instans. Beredningen, som anser det ligga i
sakens natur att kronofogdemyndigheten inte aiinal än i uppenbara fall kan
medge verkslällighet utan att svaranden blivit hörd, antyder att vissa
anvisningar bör meddelas i administrativ ordning. Vidare uttalar beredningen -
närmast som en rekommendation för tillämpningen - att kronofogdemyndigheten
bör. når hinder föreligger mot verkställighet, meddela särskilt beslut härom,
som kan överklagas.

Lagrådet biträder förslagel att de
i gällande lag föreskrivna villkoren för verkställighet skall behållas i sak
oförändrade. Lagrådet har inle något att erinra mot alt den prövning av
villkoren som för nävarande ankommer på överexekutor i fortsättningen anförtros
kronofogdemyndigheten. Erforderliga regler rörande denna prövning bör
emellertid, särskilt med hänsyn lill att de avser alt trygga enskilds rätt,
liksom hittills vara givna i lag. De bör således tas upp i UB.

Reglerna torde i huvudsak böra
utformas i enlighet med de riktlinjer lör prövningen som lagberedningen har
angett. Pä en punkt har emellertid beredningen tänkt sig en ordning som något
avviker från den nu gällande. Under det att 46 8 I mom. UL ställer upp som ett
oeflergivligt villkor för bifall lill en ansökan om verkställighet av
skiljedom, alt svaranden har beretts tillfälle alt svara på ansökningen, skall
enligt vad beredningen anfört kronofogdemyndigheten i ""uppenbara
fall"" kunna medge verkställighet utan att svaranden har blivit
hörd.

Eftersom emellertid
kronofogdemyndighetens prövning av verkställig-hetsförulsättningarna enligt
förslaget skall - i överensstämmelse med vad som nu gäller i fråga om
överexekutors motsvarande prövning - avse bl. a. frågan huruvida det gjorts
sannolikt att skiljedomen kan hävas enligl 21 8

s. 1083 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1083

skiljemannalagen, är det tydligt att det inte kan
ifrågakomma att kronofogdemyndigheten bifaller en ansökan om verkställighet
utan att svaranden haft tillfälle att yttra sig, bl.a. just i frägan om det
föreligger omständighet som kan föranleda all skiljedomen hävs. Åven enligt
den nya lagstiftningen bör därför gälla såsom en ovillkorlig
verkställighetsförut-sältning alt ansökningen har kommunicerats med svaranden.

Det anförda, som gäller skiljedomar
enligt skiljemannalagen grundade på skiljeavtal, bör äga tillämpning ocksä på
sädana legala skiljedomar som med slöd av bestämmelser i lag har meddelats
enligt skiljemannalagen. Villkoren för verkställighet av de båda slagen av
skiljedomar enligt skiljemannalagen är i förslaget upptagna i 15 8 resp. 16 8
första stycket. Innehållet i dessa stadganden ger lagrådet endast anledning
framhålla, att lydelsen av det sistnämnda stadgandet bör jämkas så all därav
framgår att hänvisningen lill 15 8 ej innefattar punkten I i första stycket av
den paragrafen.

Ulöver skiljedomar som här har
berörts finns det skiljedomar som har tillkommit enligt föreskrifter i annan
lag än skiljemannalagen. I fråga om verkställighet av legala skiljedomar av
delta slag ger förslaget en regel i 16 8 andra stycket. För närvarande är dessa
skiljedomar att hänföra under bestämmelsen i 46 8 UL, vilken föreskriver att
skiljedom, om den eljest enligt lag eller författning skall lända till
eflerrätlelse. efter överexekutors förordnande verkställs som domstols
lagakraftägande dom. Även i fråga om sådan skiljedom bör verkställighet enligt
lagrådets mening alltjämt kunna ske först efter särskilt förordnande och
föreskrifl därom ges i lag. Det är emellertid skäl att överväga en annan
lagteknisk lösning än den som har föreslagits beträffande övriga skiljedomar.

Längre tillbaka i liden fanns
regler av skiljedomsrältslig karaktär på åtskilliga håll i lagstiftningen.
Allteftersom den allmänna skiljedomsrätten utvecklades genom ny lagsliflning
kom de skiljedomsräitsliga särreglerna alt bli allt färre. Under årtiondena
före tillkomsten av gällande skilje-mannalag förekom del ännu att bestämmelser,
som föreskrev visst skiljeförfarande, togs in i lagar på vissa rättsområden.
Under den tid som har gått sedan skiljemannalagen blev antagen har man i ny
eller ändrad lagstiftning, då avsikten varit alt skiljeföri"arande skall
leda till skiljedom som skall kunna bli föremål för verkställighet, i regel
föreskrivit eller förutsatt all skiljemannalagen skall vinna tillämpning. Förut
gällande olika särregler har under samma lid kommit all i allt väsentligt
utmönstras ur lagstiftningen. Utvecklingen visar en klar strävan att göra
skiljemannalagen allmänt tillämplig. För detta finns också starka skäl.
Antalet nu gällande särbestämmelser torde vara mycket begränsat, och de torde
komma at( mönstras ul. Något stadgande om verkställighet av skiljedom meddelad
enligt dessa bestämmelser torde därför ej böra tas upp i UB. Eftersom en
omprövning av bestämmelserna inte kan beräknas ske redan innan UB träder i
kraft, bör de verkställighetsregler som alltjämt behövs ingå i
övergångslagstiftningen till balken.

s. 1084 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1084

1 enlighet med vad sålunda har
anförts vill lagrådet förorda, att 16 8 andra stycket i förslaget får utgä.
Vidare bör bestämmelsen i 17 S i förslaget sammanföras med de kompletterande
bestämmelser som lagrådet har funnit böra föras in i UB. Dessa bestämmelser
lorde lämpligen böra tas upp i tvä paragrafer närmast efler 16 8 i förslagel.
Som följd av de av lagrådet förut föreslagna ändringarna i paragrafföljden i
kapitlet kommer de fyra paragraferna under rubriken Skiljedom alt få
beteckningarna 15-18 88. Lagrådet föreslår att inledningsorden i den nya 16 8.
som motsvarar 16 8 första stycket i förslagel. får lyda "Bestämmelserna i
15 8 första stycket 2 och 3 samt andra stycket tillämpas också ..."'. De
nya 17 och 18 88 föreslås få följande lydelse:

""17 S Möter ej på grund
av föreskrifterna i 15 eller 16 8 hinder mol sökt verkställighet av skiljedom,
skall kronofogdemyndigheten ge detta till känna genom särskilt beslut. Innan
sädant beslut meddelas, skall svaranden beredas tillfälle alt yttra sig.

18 8 Sedan beslul som avses i 17 S
har meddelats, verkställs skiljedom såsom lagakraftägande dom, om ej annat
förordnas av domstol där talan mot skiljedomen är anhängig.""

18 8 1 första stycket bör i förtydligande syfte orden
"'bidrag som tillkommer kommun för barns vård enligl barnavårdslagen
(1960:97)" bytas ul mot "bidrag som tillkommer kommun enligl 72 8
andra stycket bamavårdslagen (1960: 97)".

Avsikten är uppenbariigen att
verkställighet pä grund av skriftlig förbindelse skall ske enligt vad som
gäller om lagakraftägande dom. Detta bör komma lill uttryck i lagtexten.

Förbehållet i slutet av första
slyckel för vad som kan följa av "särskilda föreskrifler" avser,
enligl vad som framgår av motiven lill stadgandet, bestämmelserna i 4 kap. 2 8
saml 15 kap, 5 och 6 88 av del remitterade förslaget. Enligt lagrådels förslag
skall 4 kap. 2 8 helt utgå. Lagrådet förordar, alt förbehållet utformas så. att
det lar direkt sikte pä 15 kap. 5 och 6 88.

Lagrådet föreslår, all första
stycket i paragrafen, som med lagrådets tidigare ändringsförslag får
beteckningen 19 8, ges lydelsen:

"Skriftlig, av tvä personer
bevittnad förbindelse angående underhållsbidrag, som har ingåtts enligt
giftermålsbalken eller föräldrabalken eller avser bidrag som tillkommer kommun
enligl 72 8 andra stycket bamavårdslagen (1960:97). fär verkställas såsom
lagakraftägande dom, i den mån ej annat följer av 15 kap. 5 eller 6 8."

21 8 Den i paragrafens första stycke upptagna regeln
angående kvittning föranleder ej någon erinran i sak från lagrådets sida.
Lagrådet finner det således befogat, att kvittning fär ske bara när åberopad
molfordran är fastställd genom exekutionstitel som får verkställas eller
grundas på skul-

s. 1085 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1085

debrev eller annat skriftligt fordringsbevis. För att kvittning
skall kunna komma i fråga i sådant fall måste självfallet krävas alt
förutsiitlningarna för kvittning över huvud laget är uppfyllda. Av
remissprolokollet framgär all den föreslagna regeln också avser att föreskriva
detta. Enligt lagrådets mening skulle denna innebörd komma lill klarare
uttryck, om den föreslagna lagtexten Jämkas till att ange all "i övrigt
förutsättningar" för kvittning föreligger.

Inte heller den i andra stycket av
förevarande paragraf upptagna bestämmelsen om verkan av alt svaranden gör
gällande att annat förhållande som rör parternas mellanhavande - dvs. som
hänför sig till del maleriella rättsförhållandet mellan parterna - utgör hinder
mot verkställighet föranleder nägon saklig erinran från lagrådets sida.

I motiven till detta stadgande har
emellertid föredragande statsrådet särskilt behandlat frågan huruvida
kronofogdemyndigheten skall självmant eller endast efter invändning av
svaranden beakta preskription enligt de allmänna preskriptionsreglerna såsom
hinder mot verkställighet. Lagberedningen ansåg för sin del. att
preskriptionsfrågan inte bör las upp av kronofogdemyndigheten annat än efter
invändning. Föredraganden däremot har intagit motsatt ståndpunkt. Enligt hans
mening lalar övervägande skäl för att kronofogdemyndigheten får självmant
beakta den vanliga fordringspreskriptionen och avvisa begäran om
verkställighet, om borgenären inte kan styrka all preskriplionsavbrott har
skett. Föredragandens ståndpunkt torde innebära, att verkställighet för en
preskriberad fordran skall vägras, även om gäldenären har gjort klart alt han
inle önskar göra preskriptionsinvändning. Svensk rätt intar den principiella
ståndpunkten att i rättegång fordringspreskriplion beaktas endast om svaranden
gjort invändning härom. Åsikten i det remitterade förslaget - att preskription
skulle självmant beaktas av verkställighetsmyndighelen skulle alltså
innebära, att del med avseende på ett och samma rättsförhållande skulle
tillämpas olika regler, en vid förfarandet inför domstol och en annan vid förfarandet
inför kronofogdemyndigheten. En sådan ordning bör enligt lagrådets mening
undvikas.

Föredraganden har som avgörande
argument för sin ståndpunkt anfört, all det inle ""finns någon
anledning för kronofogdemyndigheten att medverka vid indrivningen av
preskriberade fordringar om det kan undvikas"". Delta argument saknar
tydligen självständig bärkraft, så länge den grundsatsen upprätthålls att
preskription i rättegång beaktas endast efter invändning. Argumentet kan Ju
lika väl åberopas mot all domstol skall medverka till att genom en
fullgörelsedom ge rättsordningens sanktion åt ett preskriberat
fordringsanspråk.

På nu anförda skäl anser lagrådet,
att preskription enligt de allmänna reglerna om tioårspreskription bör beaktas
såsom hinder mot verkställighet endast efter invändning från svarandens sida.

Den i remissprotokollet intagna ståndpunkten har inte
återspeglats i den

s. 1086 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1086

föreslagna lagtexten, som är likalydande med den text
lagberedningen frän motsatt utgångspunkt föreslog och som också synes vara väl
förenlig med den ståndpunkt i den aktuella frågan som beredningen och lagrådet
företräder. Lagrådet har därför inte funnit anledning att förorda nägon ändrad
lydelse av lagtexten.

Med del hittills sagda har lagrådet
inle tagit ställning till frågan, i vad mån kronofogdemyndigheten bör verka för
att del bringas klarhet i pre-skriplionsfrågan. Föredragandens ståndpunkt synes
vara. alt verkställighetsmyndigheten bör självmant söka få frågan utredd och i
det hänseendet bör vara mer aktiv än vad som anses förenligt med
förhandlingsprincipen i disposiliva rättegångsmål. Det linns enligt lagrådet
goda skål för den ståndpunkten, och lagrådet kan i allt väsentligt instämma i
de synpunkter som föredraganden har anfört.

Bestämmelsen i paragrafens fjärde
stycke föranleder lagrådet att framhålla, alt kronofogdemyndighetens beslut
med anledning av invändning som avses i paragrafen kan överklagas (jfr 18
kap.).

Enligt lagrådels förslag får förevarande paragraf
beteckningen 22 S.

22 8 Enligt den inledande bestämmelsen i denna paragraf
skall sökt verkställighet omedelbart inställas, när exekutionstitel upphävs.
Paragrafen innehåller därjämte föreskrifter om återgång av redan vidtagna
åtgärder.

Innehållet i paragrafen överensstämmer
i sak med bestämmelser som har föreslagits av lagberedningen. Beredningen
framhåller i sina motiv, att bestämmelserna avses vara direkt tillämpliga på
alla slag av exekutionstitlar, Enligl beredningen inbegriper paragrafen alltså
förvaltningsmyndighets beslut, skiljedom, förbindelse och annan
exekutionstitel som efter klandertalan upphävs av domstol. Beredningen uttalar
vidare bl.a.. att bestämmelserna avser inte bara sådana fall dä domstols eller
annan myndighets avgörande upphävs efler överklagande i ordinär väg utan också
fall då avgörande upphävs efter anlitande av särskilt rättsmedel. Vad som i
förslagel sägs om upphävande av exekutionstitel galler, fortsätter beredningen,
även partiell ändring, och i sädant fall skall verkställighetens inställande
och återgång anpassas lill ändringens omfattning.

Begreppet
""upphäva"" avses alltså har ha en vidsträckt betydelse. Åtskilliga
fall läter sig utan svårighet inordnas härunder. Hit hör exempelvis det fallet
alt en dom undanröjs antingen av en överinstans, utan att denna har ingått på
prövning i sak, eller i extraordinär väg. Innebörden av begreppet synes dock
med hänsyn till de gjorda molivutlalandena oklar. Dessa uttalanden skall
tydligen tolkas sä att en underrättsdom. när den har blivit fastställd av en
överinstans, inte skall anses upphävd. Vid partiell ändring av underrättsdomen
skulle detta inte heller vara fallet till den del den har fastställts. Ett
sädanl synsätt lar emellertid inte hänsyn till att överinstansen, när den
omprövat målet i sak, ersätter underrättens dom

s. 1087 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1087

med en ny dom i målet. Detta gäller vare sig överinstansen
i sin dom förklarar sig fastställa, ändra eller upphäva underrättens dom. En
fastställelse av underrättens dom eller domslut får den verkan att den
genom domen ålagda förpliktelsen står fast. Genom ändring av domen kan förpliktelsen
ha begränsats. När domen upphävs, upphör förpliktelsen. Den nya domen träder
emellertid i samtliga fall i stället för underrättsdomen. Rättsförhållandet
mellan parterna regleras - även till den del den nya domen hämtar sitt innehåll
från underrättsdomen pä grundval av den nya domen. Sådan rättsverkan tilläggs
den fullt ut först när den har vunnii laga kraft. Det är emellertid tydligt, alt
verkan i exekulionsrättsligt hänseende avses skola inträda genast.

Lagrådet kan inle finna annat än
all en underrättsdom. när den såsom exekutionstitel enligt det sagda ersätts av
en dom meddelad av överinstans, blir att betrakta som upphävd. 1 detta sammanhang
bör också en exekutionstitel av annat slag uppmärksammas, nämligen förbindelse
angående underhållsbidrag. När underhållsskyldigheten enligt en sädan förbindelse
ändras genom alt en ny förbindelse upprättas, kan detta göras så att den nya
förbindelsen kommer alt ersätta den äldre förbindelsen, vilken därigenom
""upphävs"".

Gällande förfaranderegler i UL
synes vara utformade med sikte på all del är en viss ålagd förpliktelse som
skall exekveras. 1 den mån samma förpliktelse står kvar. ehuru exekutionstiteln
kommit att ersättas av annan, fortsätter förfarandet. Någon regel som direki
föreskriver detta finns ej i UL. Ett uttryck för angivna princip anses vara
stadgandet i 50 8 UL vilket, för det fall alt verkslällighet sker på grundval
av dom. ger föreskrifler angående återgång av verkställigheten, när domen
""ändras eller upphävs"".

Lagberedningens motivutlalanden ger
vid handen, att omnämnda princip för det exekutiva förfarandet nu ej avses
skola överges. Meningen är således uppenbarligen att, i den mån samma
förpliktelse stär kvar, redan vidtagna åtgärder skall bestå och förfarandet
fortsätta, ehuru ny exekutionstitel utgör grund för verkställigheten. Enligt
lagrådets mening bör bestämmelserna i förevarande paragraf utformas sä att
detta klargörs. Det kan emellertid vara lämpligt att. såsom har sketl i
förslaget, därvid knyta an till fall då exekutionstitel upphävs. Lagrådet
förutsätter att ""upphäva"", när del gäller dom, här
tilläggs den innebörd som enligt det anförda anses följa av den rättsliga
karaktären hos dom i fullföljda rättegångsmål.

1 enlighet med det anförda föreslår
lagrådet, att i förevarande paragraf tas in en bestämmelse, lämpligen i ett
nytt inledande stycke, av följande lydelse: "Upphävs exekutionstitel och
ersätts den av ny exekutionstitel, som ålägger samma förpliktelse eller
föreskriver samma säkerhetsåtgärd, får sökt verkställighet fortsätta på grund
av den nya exekutionstiteln." Vidare bör första meningen i första stycket
av paragrafen, vilket som följd av det nu anförda blir paragrafens andra
stycke, jämkas lill att lyda:

s. 1088 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1088

"Upphävs exekutionstitel i annat fall, skall
verkställigheten omedelbart inställas."

Lagrådet förordar slutligen, att
andra stycket av paragrafen, vilket som följd av lagrådets nu föreslagna
ändringar blir paragrafens tredje stycke. Jämkas i enlighet med vad lagrådet
har anfört därom under 2 kap. 26 8.

Enligl lagrådets förslag får förevarande paragraf
beteckningen 23 8.

23 § Enligl 22 8 första slyckel gäller principen att, om
exekutionstitel upphävs, sökt verkställighet omedelbart skall inställas. 1
detta hänseende överensstämmer förslaget med vad som nu gäller enligt 50 8 UL.
Av detta lagrum i UL följer vidare att. om exekutionstitel upphävs, redan
vidtagen verkställighetsåtgärd genast skall gå åter. 1 den delen innebär
förslaget lill UB vissa betydelsefulla ändringar. 1 samband med att
exekutionstiteln hävs skall del sålunda enligl 22 8 kunna förordnas alt med
återgång skall anstå. Och i mål om utmätning eller införsel skall vidtagen
åtgärd ej utan särskilt förordnande gå åter. förrän det avgörande varigenom
exekutionstiteln har upphävts äger laga kraft.

Lagrådet har ej funnit anlednirig
lill erinran i sak mot vad sålunda har föreslagits. Enligt 23 8 första stycket
skall emellertid 22 8 ej gälla i allmänt mål, och verkan av att exekutionstitel
i sådant mål upphävs kommer alltså inte att regleras i UB. 1 remissprolokollet
uttalas, att beträffande skatt som anges i 1 8 uppbördslagen gäller 87 8 nämnda
lag, saml tilläggs, att principen är att utmätning och andra åtgärder fortgår
som vanligt "så länge beslutet om skatten är föremål för prövning".
Delta uttalande kan tolkas på det sättet all, när exekutionstitel upphävs,
verkslällighelsålgärderna likväl skall fortsätta ända fram till dess frågan om
den betalningsskyldighet som den upphävda exekutionstiteln avser har blivit
slutligt avgjord. Så torde det dock inte förhålla sig. Innebörden av
uppbördssyslemet är, alt ogulden debilerad skatt skall avkortas i den mån skattskyldig
har vunnit befrielse från honom påförd taxering eller debitering, och att
avkorlning skall äga rum oavsett att beslutet om befrielse ej har vunnit laga
kraft (65 och 87 88 uppbördslagen). Så snart avkorlning har skett skall verkställighet,
som har inletts på grund av det upphävda debiteringsbeslulet, dvs.
exekutionstiteln, inställas och redan vidtagen verkslällighetsåtgärd gå åter.
(Jfr SOU 1965: 23 s. 144-147 och 150 samt prop. 1967: 130 s. 126).

Enligl gällande rätt är alltså
läget i allt väsentligt detsamma för skatter och allmänna avgifter som för
enskilda fordringar. Som nämnts skall däremot de föreslagna nya reglerna om
verkan av att exekutionstitel hävs ej gälla i allmänt mål. Uttalanden i
remissprotokollel ger närmast intryck av att avsikten är att det nuvarande
systemet i fråga om skatter och avgifter ej skall på någon väsentlig punkt
omprövas med anledning av den nya exekutionslagsliftningen. Emellertid
redovisas inte nägra överväganden huruvida de nya reglema om verkan av att
exekutionstitel upphävs sakligt sett bör gälla i allmänna mål eller inte.
Följaktligen redovisas

s. 1089 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81: 8 Lagrådets yttrande 1089

inte heller hur sådana regler skulle låta sig infogas i en
lagstiftning utanför UB. Tänkbart är emellertid att hithörande frågor är
avsedda all tas upp till närmare prövning i samband med följdlagstiftningen
lill UB. Såvitt lagrådet nu kan bedöma saknas anledning att inte också
framdeles läla en och samma ordning gälla i enskilda och allmänna mål. 1
avsaknad av erforderligt utredningsunderlag finner lagrådet del likväl
vanskligt att la en bestämd ståndpunkt. Därmed är också sagt, att lagrådet
inte kan vare sig tillstyrka förslaget alt de i 22 8 upptagna reglerna ej skall
gälla i allmänt mäl eller föreslå att de skall gälla även i sådant mål.

24 § 1 I 8 av detta kapitel anges de inhemska
exekutionstitlar som kan komma i fråga för verkslällighet. Förteckningen är
avsedd all vara uttömmande. Bestämmelserna i förevarande paragraf, enligt
vilka verkställighet kan äga rum med slöd av saköreslängd, restlängd eller
annan liknande handling, torde inte innebära att sädan handling skall betraktas
som en exekutionstitel vid sidan av de i I 8 nämnda. Meningen med bestämmelserna
lorde vara att sådan handling - som Ju endast utgör en sammanställning av ett
antal exekutionstitlar - skall, om anledning till annat ej förekommer,
betraktas som bevis om exekutionstitlarnas innehåll men att det, vid bristande
överensstämmelse mellan sammanställningen och själva exekutionstiteln, är den
senare som äger vitsord. En bestämmelse av denna innebörd är närmast av
administrativ karaktär och bör därför få sin plals i
verkställighetsföreskrifler till balken. Bestämmelsen bör utformas så att dess
begränsade innebörd framgår. Bestämmelsen kan förslagsvis ges innehållet all.
om exekutionstitel i allmänt mål har upptagits i saköreslängd, restlängd eller
annan liknande handling, denna får godtas såsom bevis för exekutionstitelns
innehåll, om ej annat visas.

Med hänsyn till de förhållandevis
omfatiande ändringar i kapitlets uppbyggnad som lagrådet har föreslagit
redovisas här kapitlet i dess helhet i den lydelse lagrådet förordar; 24 8 (23
8 i det remitterade förslaget) har därvid återgivits i enlighet med förslaget,
ehuru lagrådet såsom tidigare anförts ej tagit ställning till lagrummet i vad
detta undantar 23 8 (22 8) frän tillämpning i allmänt mål. Lagtexten innefattar
även vissa redaktionella jämkningar som inte har särskilt berörts i det
föregäende.

3 kap. Exekutionstitlar

Inledande bestämmelser

1 8 Verkställighet får under de förutsättningar som anges
i detta kapitel äga rum på grund av följande exekutionstitlar:

1.
domstols dom.
utslag eller beslut.

2.
godkänt
strafföreläggande och godkänt föreläggande av ordningsbot,

3.
skiljedom.

s. 1090 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1090

4.
förbindelse
angående underhållsbidrag,

5.
förvaltningsmyndighets
beslul som enligt särskild föreskrifl får verkställas,

6.
handling som
enligl särskild föreskrift får läggas till grund för verkställighet.

2 8 I vad mån verkställighet på grund av utländsk
exekutionstitel får äga

rum här i riket framgår av särskilda föreskrifler.

Dom

3 8 Dom får verkställas utan särskilda villkor, när den
har vunnit laga

kraft.

Har lalan fullföljts endast mol
viss del av dom, får domen i övrigt verkställas utan särskilda villkor i den
mån ej högre rätts prövning av den fullföljda talan härigenom föregrips.

4
8 Dom,
varigenom föriikning har stadfästs, får redan innan den har vunnit laga kraft
verkställas såsom lagakraftägande, om ej annat förordnas med anledning av talan
mot domen eller lalan om ogiltigförklaring av förlikningen.

5
8 Dom. som
enligt annan lag eller enligt förordnande av domstolen får verkställas innan
den har vunnit laga kraft, verkställs såsom lagakraftägande, om ej annat
följer av lagen eller förordnandet.

6
8 Dom, som ej
kan verkställas enligl 3-5 88, får verkställas i fall och under villkor som
anges i 7- 10 88.

Om hinder mot att utmätt egendom
säljs eller influtna medel betalas ul finns bestämmelser i 8 kap. 4 8. 13 kap.
14 8 och 15 kap. 22 8.

7 8 Verkställighet får genast ske av

1. dom i växelmål eller checkmål.

2. tredskodom, varigenom
betalningsskyldighet har ålagts den uteblivna

parten, om ej annat förordnas med anledning av talan om återvinning.

8 8 Annan dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts än
som avses i

7 8 fär verkställas genast, om ej gäldenären hos kronofogdemyndighet

nedsätter pengar till belopp som
svarar mol betalningsskyldigheten den dag nedsättningen sker jämte
förrättningskostnader eller

som pant ställer ett motsvarande
tillgodohavande hos bank Jämte den ränta som belöper på tillgodohavandet för
liden därefter eller

när domen har meddelats av
underrätt ställer annan säkerhet för betalningsskyldigheten jämte
förrättningskostnader.

Fullgör gäldenären vad som nu har
sagts först sedan åtgärd har vidtagits för verkställighet av domen, skall
åteärden aå åter. om det kan ske.

s. 1091 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1091

9 § Har högre rätt förklarat talan mot dom. varigenom
betalningsskyldig

het har ålagts, förfallen, får domen verkställas genast, om ej annat förord

nas med anledning av ansökan om målets återupptagande.

Har hovrätt vägrat part
prövningstillstånd med anledning av talan mol tingsrätts dom. varigenom
betalningsskyldighet ålagts parten i mål som har handlagts enligl lagen (1974:8)
om rättegången i tvistemål om mindre värden, får domen verkställas genast, om
ej annat förordnas med anledning av talan mot hovrättens beslul.

10 8 Dom. varigenom någon har förpliktats att utge viss
lös egendom, får

verkställas genast, om säkerhet ställs för återbäring av egendomen Jämte

avkastning. Delta gäller dock ej. om förpliktelsen har ålagts såsom särskild

rättsverkan av brott.

Utslag och beslul

11 8 Utslag eller beslul i lagsökningsmål. varigenom betalningsskyldig

het har ålagts, får verkställas genast, om ej annat förordnas med anledning

av talan om återvinning eller besvär. Annat utslag eller beslul i lag

sökningsmål får verkställas såsom lagakraftägande dom, om ej annat för

ordnas med anledning av talan om återvinning eller besvär.

Bevis i mål om
betalningsföreläggande alt utmätning får äga rum verkställs säsom
lagakraftägande dom, om ej gäldenären har sökt återvinning. Har återvinning
sökts, tillämpas vad som enligl 8 8 gäller om verkställighet av underrätts dom,
om ej domstolen förordnar att verkställighet ej får äga rum tills vidare.

12
8 Utslag eller
beslut i mål enligl handräckningslagen (1981:000) verkställs såsom
lagakraftägande dom, om ej annat förordnas med anledning av talan om
återvinning eller besvär. 1 fråga om betalningsskyldighet gäller dock att
utslaget eller beslutet får verkställas genast, om ej annat förordnas med
anledning av lalan om återvinning eller besvär.

13
8 1 fräga om
verkställighet av annat utslag eller beslul än som avses i 11 och 12 88 gäller
i tillämpliga delar 3-10 88.

Strajföreläggande och föreläggande av ordningsbot

14 8 Godkänt strafföreläggande och godkänt föreläggande av
ordnings

bot får verkställas såsom lagakraftägande dom.

Skiljedom

15 § Skiljedom som grundas på skiljeavtal får
verkställas, om

1.
skiljeavtalet
ej innehåller förbehåll om rått för part alt klandra domen,

2.
omständighet ej
föreligger som gör domen ogiltig, även om lalan ej förs mol domen, och

s. 1092 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1092

3. det ej görs sannolikt alt domen
kan hävas enligt 21 8 lagen (1929: 145) om skiljemän.

1 fråga om ersättning lill skilje
man får skiljedomen verkställas, om tiden för parts lalan mot domen i denna del
har gäll lill ända utan all sådan talan har väckts och det ej föreligger
omständighet som avses i första stycket 2,

16 8 Bestämmelserna i 15 8 första stycket 2 och 3 samt
andra stycket tillämpas också på skiljedom som. utan att skiljeavtal
föreligger, med stöd av lag har meddelats enligt lagen (1929: 145) om
skiljemän,

17
8 Möter ej på
grund av bestiimmelserna i 15 eller 16 8 hinder mot sökt verkställighet av
skiljedom, skall kronofogdemyndigheten ge detta till känna genom särskilt
beslul. Innan sådant beslut meddelas, skall svaranden beredas tillfälle alt
yttra sig.

18
§ Sedan beslut
som avses i 17 8 har meddelats, verkställs skiljedom såsom lagakraftägande dom.
om ej annat förordnas av domstol där talan mot skiljedomen är anhängig.

Förbindelse angående underhållsbidrag

19 8 Skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse
angående under

hållsbidrag, som har ingåtts enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken

eller avser bidrag som tillkommer kommun enligt 72 S andra stycket barna

vårdslagen (1960:97), får verkställas såsom lagakraftägande dom, i den

mån ej annat följer av 15 kap. 5 eller 6 8.

Har talan rörande förbindelsen
väckts vid domstol, kan denna lörordna att verkställighet ej fär äga rum tills
vidare.

Annan exekiitionstUcl

20
8 I fråga om
verkställighet av förvaltningsmyndighets beslul tillämpas vad som gäller om
dom, om ej annat är särskilt föreskrivet. Innan saken har blivit slutligt
prövad, räknas beslutet som underrätts dom.

21
8 1 fråga om
verkställighet på grund av handling som avses i I 8 6 gäller vad som är
särskilt föreskrivet.

Invändningar mot verkslällighet

22 8 Visar svaranden att han har fullgjort betalningsskyldighet
eller an

nan förpliktelse som ansökningen om verkställighet avser, får verk

ställighet ej äga rum. Detsamma gäller om svaranden till kvittning åberopar

fordran, som har fastställts genorn exekutionstitel vilken får verkställas

eller som grundas på skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis, och i

övrigt förutsättningar för kvittning föreligger.

Gör svaranden gällande att annat förhållande som rör
parternas mellan-

s. 1093 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1093

havande utgör hinder mot verkställighet och kan
invändningen ej lämnas ulan avseende, får verkställighet ej heller äga rum.

Föreligger fall som avses i första
eller andra stycket och har ätgärd för verkställighet redan vidtagits i målet,
skall åtgärden gå åter, om det kan ske.

Kronofogdemyndighetens beslul med
anledning av invändning som avses i första eller andra slyckel hindrar ej att
saken prövas i rättegång.

Upphävande av exekutionstitel

23 § Upphävs exekutionstitel och ersätts den av ny
exekutionstitel, som

ålägger samma förpliktelse eller föreskriver samma säkerhetsåtgärd, får

sökt verkställighet fortsätta på grund av den nya exekutionstiteln.

Upphävs exekutionstitel i annat
fall, skall verkställigheten omedelbart inställas. Redan vidtagen åtgärd för
verkställighet skall såvitt möjligt gå åter. Sådan återgång skall ske genast,
om ej annat har förordnals. 1 mål om utmätning eller införsel skall dock
vidtagen åtgärd ej ulan särskilt förordnande gå åter förrän det avgörande,
varigenom exekutionstiteln har upphävts, har vunnit laga kraft.

När återgång skall ske, skall
kronofogdemyndigheten i mäl om utmätning eller införsel på begäran utsöka vad
borgenären skall betala tillbaka, varvid ställd säkerhet får tagas i anspråk,
och i annat mål pä begäran återställa besittning eller annat förhållande som
har rubbats.

I fall som avses i andra stycket är
sökanden även skyldig att ersätta skada som svaranden har lidit genom
verkställigheten.

SärskUda bestämmelser beträffande allmänna mål

24 8 Bestämmelserna i 313, 15-21
och 23 88 gäller ej i allmänt mål.

Dom eller beslut, varigenom någon har dömts att utge böter eller vite

eller har ålagts sådan särskild rättsverkan av brott som
innefattar betalningsskyldighet, får ej verkställas förrän domen eller
beslutet har vunnit laga kraft. Annan exekutionstitel i allmänt mål får
verkställas innan den har vunnit laga kraft, om det är särskilt föreskrivet.
Exekutionstitel i allmänt mäl verkställs såsom lagakraftägande dom.

4 kap.

1
§ Denna
paragraf bör Jämkas redaktionellt och ges följande lydelse: "Utmätning får
äga rum på grund av exekutionstitel som ålägger betalningsskyldighet.
Utmätning får också ske för fordran eller kostnad som kronofogdemyndigheten får
utsöka enligt särskild bestämmelse i denna balk."

2
§ Möjlighel att
göra utmätning för sådant underhållsbidrag enligl GB eller FB som grundas pä
skriftligt avtal infördes år 1963 i 54 a 8 1 mom.

s. 1094 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1094

UL. Därvid undantogs dock vissa avlal om underhållsbidrag
enligt 5 kap. 5 8 GB. Skälet härtill var att man befarade, alt makar som inle
levde åtskilda skulle tillskapa skenfordringar och söka verkslällighet för alt
skydda någondera makens egendom mot utmätning för utomståendes fordringar.

I samband med tillkomsten av nya
InfL upptogs frågan om skäl kunde föreligga att även begränsa möjligheten alt
få införsel för underhållsbidrag. I InfL infördes en regel, enligt vilken
familjerältsligt underhållsbidrag, vare sig del gmndas på dom eller avtal,
under vissa förutsättningar kan jämkas när införsel - numera även löneutmälning
- samtidigt skall ske för annan fordran.

Förevarande paragraf av förslaget
innehåller en regel som i sak överensstämmer med 54 a 8 1 mom. UL. Därjämte
föreslås genom en bestämmelse i 11 8 andra stycket, alt samma
jämkningsmöjlighet som finns vid införsel skall gälla ocksä vid utmätning.
Förslaget innebär alltså, alt det vid utmätning skall finnas dels en
undantagsregel, som i vissa fall av underhållsskyldighet makar emellan
uppställer ett absolut hinder mot utmätning, dels en jämkningsregel för
familjerätlsliga underhållsbidrag över huvud, medan det vid införsel skall
finnas endast en sådan Jämkningsregel. Denna skillnad finner lagrådet knappast
motiverad. Enligt lagrådels mening är det även vid utmätning tillfyllest för
att undvika stötande resultat vid konkurrens mellan underhållsfordran o:h
annan fordran med en regel, som lämnar möjlighet lill jämkning av
uniJerhållsfordringen. 1 och för sig måste del också vara en fördel att del
villkorslösa förbudei mot utmätning utgår. Del kan nämligen inle bortses frän
att det i vissa fall kan vara befogal att utmätning får ske på grund av
underhällsförbindelse, trots att makarna varken under den lid bidraget avser
eller vid utmätningen levde åtskilda. Som exempel kan nämnas, all makar nödgas
leva samman under belänketid och har reglerat frågan om familjens underhåll
för denna tid genom avlal.

Under hänvisning till det sagda föreslår lagrådet, all 2 8
i förslagel utgår.

3 8 Förutom 5 kap. kan exempelvis 15 kap. 17 8 tredje
stycket i balken innebära undantag från huvudregeln att all gäldenärens egendom
får tas i anspråk genom utmätning. Sistnämnda undantag torde ej inrymmas under
uttrycket "särskild föreskrift", om detta i enlighet med vad lagrådet
tidigare har förordat förbehålls föreskrift vid sidan om balken. Lagrådet
föreslår, att första stycket får lyda: "Genom utmätning får tagas i
anspråk egendom som ej är undantagen pä grund av bestämmelse i denna balk eller
på grund av särskild föreskrifl."

47 88 I andra stycket av 4 8 föreskrivs vissa undanlag
från den huvudregel av generell natur rörande utmätningsordningen som har
tagits upp i paragrafens första stycke. Åven om bestämmelserna i de närmast
följande

s. 1095 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1095

paragrafema delvis är av annan karaktär och har en annan
räckvidd, kommer ocksä dessa bestämmelser praktiskt sett att innefatta undantag
i vissa fall från den angivna huvudregeln. Med hänsyn härtill synes det frän
systematisk synpunkt lämpligast, att 4 8 andra slyckel i förslagel bryts ul
lill en särskild paragraf. Härmed vinns för övrigt den lagtekniska fördelen alt
lagrådels förslag att 2 8 i kapitiel får utgå inte behöver föranleda
omnumrering av andra paragrafer i kapitiel än 3 och 4 88. Med lagrådets förslag
kommer 3 8 i förslaget att betecknas 2 8,48 första stycket 3 8 och den nya
paragraf, som i sak skall motsvara 4 8 andra slyckel, 4 8. I samband med en
sådan omgruppering av bestämmelserna bör i den nya 3 8 göras en hänvisning till
undantagsreglerna i 4-7 88.

8 8 I denna paragraf ges bestämmelser om
kronofogdemyndigheternas lokala kompelens i mål om utmätning. Bestämmelserna
motsvarar föreskrifterna i 56 SUL. vilka fick sin nu gällande lydelse är 1963
genom lagstiftning på grundval av förslag av lagberedningen.

1 ett hänseende avviker de
föreslagna reglema formellt från de nu gällande på ell sätt som kan ge
anledning till tvekan om de nya reglernas sakliga innebörd. Enligt 56 8 2 mom.
andra meningen UL får utmätning av "fordran i penningar" sökas där
den förpliktade är. även om fordringen skall anses finnas på annan ort. 1 den
häremot svarande bestämmelsen i andra stycket tredje meningen av förevarande
paragraf i förslaget talas endast om utmätning av "fordran"".
Borttagandet av den precisering som ligger i orden ""i penningar"'
i nu gällande lag har inte kommenterats av vare sig lagberedningen eller
föredragande statsrådet under förarbetena till UB. Någon saklig ändring lorde
sålunda inte vara åsyftad.

För den händelse den ifrågavarande
behörighetsregeln anses alltjämt böra begränsas till att avse penningfordringar
- en fräga som lagrådet behandlar närmare i del följande - bör detta komma till
uttryck i lagtexten. Ett förtydligande på denna punkt är påkallat inte minst
till undvikande av motsatsslut vid jämförelse med annan lagstiftning, exempelvis
1975 års räntelag.

En mer betydelsefull fråga är
emellertid om del är sakligt berättigat alt begränsa den aktuella
behörighetsregeln till all gälla endast vid utmätning av penningfordringar. I
det betänkande från är 1961 som läg till grund för 1963 års lagstiftning i
ämnet uttalade lagberedningen, alt skäl kunde anföras för att utsträcka
behörighetsregeln till alt gälla fordringar och rättigheter i allmänhet.
Enligt beredningen var det emellertid beträffande penningfordringar som
behovet av en bestämmelse av detta slag hade gjort sig praktiskt kännbart, och
konsekvenserna i fråga om andra fordringar och rättigheter var enligl
beredningen svåröverskådliga. Beredningen ansåg del emellertid tänkbart, all
man vid den allmänna reformen av utsökningsrätten kunde finna det lämpligt alt
låta denna alternativa kompetensregel gälla fordringar och rättigheter av alla
slag. Lagberedningen återkom emel-

s. 1096 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1096

lertid inte till denna tanke under sitt fortsatta arbete
pä utsökningsrättens reformering, och frågan har inte heller berörts i nägot
senare skede av förarbetena till UB.

De skäl som lagberedningen år 1961
anförde mot en utvidgning av behörighetsregeln till att gälla fordringar och
rättigheter i allmänhet är enligt lagrådets mening knappast övertygande. Åven
om en behörighetsregel av detta slag får sin största praktiska betydelse vid
utmätning av penningfordringar, kan man inle bortse från alt också fordringar
och rättigheter av annat slag är vanligt förekommande i det moderna samhället
och kan utgöra betydande förmögenhetstillgångar vilka kan tjäna som utmälningsobjekt.
Som exempel kan nämnas bostadsrätter, vissa immaterialrät-tigheter och på avtal
grundade rättigheter, exempelvis all utfå viss egendom.

Åven om konsekvenserna av en
utvidgning av kompelensregeln till att gälla fordringar och rättigheter i
allmänhet inte kan helt överblickas, har lagrådet svårt alt föreställa sig att
problemen blir särskilt komplicerade. Del kan allmänt sett inle antas vara
svårare att identifiera sekundogäldenären och avgöra var denne finns när det
gäller en rättighet av här åsyftat slag än når utmätningsobjeklet är en
penningfordran. Möjligen kan det ibland erbjuda svårigheter att avgöra var en
sådan rättighet skall anses finnas, men den frågan måste kronofogdemyndigheten
besvara oberoende av hur den nu aktuella behörighetsregeln utformas. En regel
som tillåter utmätning av en rättighet där den förpliktade finns torde i själva
verket många gånger göra del obehövligt att avgöra spörsmålet om själva
rättighetens lokalisering (Jfr högsta domstolens utslag den 10 mars 1980 nr UÖ
431). Bäde när det gäller att göra nödvändig utredning rörande en rättighets
innehåll och under själva förtärandet synes det vara en fördel att ha en lokal
anknytning till den ort där sekundogäldenären finns. I fall då utmätningsgäldenären
och sekundogäldenären finns pä inbördes avlägsna orter kan del ofta vara
förenat med olägenheter och kostnader att tvingas genomföra utmätningen pä den
ort där utmätningsgäldenären och/eller rättigheten finns i stället för på den
ort där sekundogäldenären år.

Under hänvisning till det anförda
vill lagrådet förorda, att regeln om behörighet för den kronofogdemyndighet
inom vars distrikt sekundogäldenären finns att företa utmätning av fordran
utvidgas lill att gälla fordringar och rättigheter i allmänhet. Lagtekniskt
synes delta kunna åstadkommas genom att lagregeln får avse ' fordran eller
annan rättighet" (jfr 4 kap. 22 8 i förslaget).

Till frågan om behörig
kronofogdemyndighet i mål om löneutmätning återkommer lagrådet vid 7 kap.

11 § Enligt 58 8 UL gäller, alt om två eller flera
utmätningsansökningar på en gång är anhängiga hos samma
verkslällighetsmyndighet, utmätning skall verkställas på en gång för samtliga
fordringar, om del kan ske ulan att någon borgenär uppehålls i sin rätt på
grund av hinder, som kan föreligga

s. 1097 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1097

mot
att annan borgenärs fordran uttas. Bestämmelsen måsle anses innebära, alt
oavsett beskaffenheten av del hinder som föreligger mot uttagande av någon av
exekutionsfordringarna, detta hinder inte får medföra uppskov med
handläggningen av annat ulmätningsärende. Att bestämmelsen har denna innebörd
bestyrks av lagmotiven.

Första slyckel av nu förevarande paragraf i förslagel
stadgar, alt när flera ansökningar är anhängiga, utmätning för fordringarna
skall ske samtidigt, om inte utmätning för nägon av fordringarna därigenom
fördröjs oskäligt. Anledningen lill denna ändring i vad som gäller nu har inle
direki motiverats, och innebörden av den nya regeln framgår ej heller klart av
motiven. Föredragande statsrådet uttalar, att frågan huruvida en ansökan bör
medföra all utmätning för annan sökandes fordran skjuts upp får avgöras efter
vad som kan anses skäligt av hänsyn till sist nämnda sökande, saml tillägger,
alt ett kortare uppskov ofta inle bör anses oskäligt. Avslutningsvis nämner
föredraganden, att vid bedömningen naturligen får beaktas en rad olika
omständigheter, såsom risken för att gäldenären skaffar undan egendom och
gäldenärens ekonomiska läge i allmänhet. Däremot sägs i motiven ingenting som
tyder på alt de konsekvenser i förmånsrättshänseende som ett uppskov med
utmätning för med sig skall tas i betraktande vid skälighetsprövningen; denna
skall - såvitt av motiven kan utläsas - ta sikte på de olägenheter som själva
fördröjningen av ärendets avgörande kan medföra. En sådan ståndpunkt är dock
knappast förenlig med föredragandens uttalanden i motiven till 10 8, där det
som ett skäl för att utmätning skall ske så snart som möjligt anges, att
sökanden har intresse av att snarast få den förmånsrätt som följer med
utmätning och att detta är av betydelse med hänsyn till konkurrensen med andra
borgenärer som kan vilja söka utmätning hos gäldenären eller göra ansökan om
konkurs.

Med den angivna innebörden av den föreslagna regeln
är det tydligt, all regeln medför större risk än gällande rätt för en borgenär
att utmätning för hans fordran fördröjs och all han därmed går miste om den
prioritet framför övriga utmätningsborgenärer som han skulle ha vunnit, om utmätning
först sketl enbart för hans fordran. Detta kan uppenbarligen leda till
ekonomiska förluster för denne borgenär; den omständigheten alt, om gäldenären
till äventyrs inom viss lid efler utmätningen försätts i konkurs, den genom
utmätningen vunna förmånsrätten går förlorad, måsle i detta sammanhang
betraktas som ovidkommande.

Såsom redan antytts innebär gällande rätt, all
borgenär som vinner utmätning i viss egendom får förmånsrätt i denna och all
förmånsrätten viker endast om gäldenären försätts i konkurs inom viss tid från
utmätningen. Vidare gäller, alt det är dagen då utmätning sker och inte dagen
för ansökningen som är den avgörande tidpunkten för förmånsrättens uppkomst. 1
detta regelsystem avser förslagel inte att göra någon principiell ändring. Med
ett sådant system synes det emellertid inte vara förenligt att 32' Riksdagen 1980181. I saml. Nr
8. Del 2

s. 1098 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1098

låta
lidpunkten för utmätning bli beroende av en skälighetsliedömning frän fall till
fall, åtminstone inte om vid den bedömningen hänsyn ej skall tas till att ett
uppskov kan lända lill skada för borgenären i förmånsrältshän-seende. Den
nuvarande regelri, enligt vilken i princip utmätning för en borgenärs fordran inte
får uppskjutas i avvaktan på utmätning för annan borgenärs fordran, om
därigenom den förres rättsställning påverkas, ingår däremot som ett
följdriktigt led i det nuvaranda - och tilltänkta - systemet.

En ordning som den nu gällande framtvingar måhända ett
antal konkursansökningar. Och det kan naturligtvis sägas vara ett önskemål
bäde från allmän och enskild synpunkt alt antalet konkurser hälls på lägsta
möjliga nivå. Sådana önskemål kan tänkas motivera att regelsystemet ändras -
del finns i utländska rättssystem exempel på andra lösningar av hithörande
problem. Däremot får del anses uteslutet att man tillgodoser önskemålen genom
alt i viss omfattning sälta detta regelsystem ur spel med rena
föri'aranderegler.

Under hänvisning till det anförda vill lagrådet
förorda, att den nu enligl 58 § UL rådande ordningen får beslå i sak
oförändrad. Ett villkor för att, när två eller flera har sökt utmätning mot
samma gäldenär. utmätning för fordringarna skall ske samtidigt bör således
vara, att samtidig utmätning kan ske utan alt någon sökande uppehålls i sin
rält på gmnd av alt hinder föreligger mot utmätning för annan sökandes fordran.
Stadgandet i första stycket av förevarande paragraf i förslaget bör utformas i
enlighet härmed.

I remissprotokollet har vid behandlingen av
bestämmelsen i andra stycket av 11 8 om Jämkning av underhållsbidrag även
berörts den frågan, om möjlighet bör finnas att vid konkurrens jämka även andra
fordringar än underhållsfordringar. Föredraganden avvisar dock en sådan tanke;
det skulle, framhåller han, vara alltför vanskligt att införa en generell
möjlighet att jämka en vanlig fordran, för vilken sökanden kan åberopa
exekutionstitel. Men samtidigt uttalar föredraganden, att "som
beredningen har påpekat skall emellertid utmätning inte medges i fall då det
framgår att någon verklig fordran inte föreligger". Förslaget synes alltså
utgå från att verkställighetsmyndighelen i princip skulle ha rätt all
överpröva en exekutionstitels materiella innehåll, lål vara att en sådan
överprövningsräll i praktiken skulle få betydelse endast i ytterst begränsad
utsträckning. Enligl lagrådets mening kan emellertid någon allmän prövningsrätt
av detta slag inte anses tillkomma kronofogdemyndigheten. En sådan
prövningsrätt förutsätter uttryckligt stöd i lag, som närmare anger gränserna
för prövnings-rätlen. En annan sak är, att det självfallet ankommer på
verkställighels-myndigheten att pröva om en åberopad handling verkligen är en
exekutionstitel i lagens mening. Uppenbarligen får en sådan prövningsrätt prak-lisk
betydelse främst i fråga om förbindelser om underhållsbidrag och sådana
enskilda handlingar som avses i 3 kap. I 8 första stycket 7 i förslaget. Om t.
ex. en underhållsförbindelse uppenbarligen tillkommit för

s. 1099 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1099

skens
skull, utgör den inte någon exekutionstitel och kan följaktligen inle läggas
till grund för verkställighet.

Förhållandet
till tredje man De under denna rubrik upptagna reglerna intar en central plats
bland utmälningsbestämmelserna. De bildar ett enhetligt system, och lagrådet
granskar i del följande deras huvudinnehåll i ett sammanhang.

Liksom gällande rätt utgår förslagel från den
förutsättningen all endast egendom lill vilken gäldenären är ägare får utmätas
för hans gäld. Men lagstiftningen kan uppenbarligen inte stanna med en lagregel
av denna innebörd. Med hänsyn till bevissvårighelerna måste hjälpregler i form
av presumtioner uppställas. Förslaget vilar på den grunden att den som har lös
egendom i sin besittning i princip förutsätts vara ägare lill egendomen. 1
överensstämmelse härmed stadgas, att lös egendom som gäldenären har i sin
besittning antas tillhöra honom, om det ej framgår att den tillhör tredje man.
När del gäller registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller fast egendom
tillmäts emellertid inskrivningen av äganderätten den betydelse som i fråga om
annan lös egendom tilläggs besittningen.

Regler av nu angivet innehåll har upptagits i 17-19
och 23 88 av förslaget. Dessa regler, enligt vilka utmätning får ske när det
är utrett att gäldenären är ägare eller när han under vissa förhållanden skall
anses som ägare, vilar på samma principiella grund som gällande rätt. Och
detsamma är fallet när förslaget i 20 och 25-26 88 ger bestämmelser som syftar
till att, om de angivna reglema lett till utmätning trots att tvekan råder
huruvida egendomen tillhörde tredje man, denne skall ha möjlighel att få sin
sak prövad av domstol innan utmälningsförfarandet fortsätter.

En principiell nyhet innehåller däremot förslagel
1218, som i viss mån vidgar möjligheterna att erhålla utmätning. Enligl
lagrummet skall nämligen lös egendom i vissa fall kunna utmätas redan när
sannolika skäl talar för all egendomen lUlhör gäldenären. I sådant fall skall
utmätningen ske med förbehåll för tredje mans rätt och utmätningens beständ i
princip vara beroende av domstols prövning av äganderätlsfrägan.

Det angivna regelsystemet syftar till alt å ena
sidan göra det praktiskt möjligt att ta i anspråk i princip all gäldenärens
egendom för betalning av hans gäld men att å andra sidan skapa skydd mot att
tredje mans egendom tillgrips. Lagrådet vill i nägra hänseenden föreslå
ändringar av saklig betydelse; härtill återkommer lagrådet i det följande.
Redan inledningsvis vill emellertid lagrådet peka på ett par punkter där jämkningar
- delvis av endast terminologisk natur - synes påkallade.

Grundregeln att endast gäldenären tillhörig egendom
får tas i anspråk för hans skulder uttrycks i 17 S av förslaget sä, alt egendom
får utmätas, om det "på grund av vad som har blivit upplyst kan anses
framgå att egendomen tillhör gäldenären". De använda ordalagen i förening
med vissa uttalanden i motiven ger intrycket att det, för att gäldenären skall
anses vara

s. 1100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1100

ägare,
krävs ett mindre mått av bevisning än vad i allmänhet är fallet dä man för att
ett visst sakförhållande skall anses föreligga säger att detta skall framgå av
utredningen. Enligt lagrådets mening bör vanliga beviskrav gälla. Är gäldenären
inte genom besittning eller inskrivning legitimerad som ägare, bör utmätning ej
få äga rum med mindre övertygande utredning föreligger att egendomen tillhör
gäldenären. Anledning alt jämka på vanliga beviskrav föreligger så myckel
mindre som den nya 21 8 öppnar möjlighet till utmätning med förbehåll för
tredje mans rätt i lägen då gäldenärens äganderätt väl ej kan anses helt styrkt
men dock har sannolika skäl för sig. En annan sak är att prövningen, på grund
av ulmätningsförfarandets summariska natur - här liksom inom
ulsökningsprocessen över huvud - måste grundas pä en utredning som inte kan
vara lika omfattande och grundlig som en utredning i rättegång. Denna
omständighet bör emellertid ej medföra att lagstiftaren begagnar andra och mer
svävande uttryckssätt än annars är brukligt. Lagrådet föreslår, att lagregeln
utformas så, att utmätning får ske av egendom lill vilken gäldenären
"enligt vad som framgår i målet" är ägare. Vidare bör det fall att
gäldenären presumeras vara ägare uttryckas så, att gäldenären "anses vara
ägare'".

121 8 av förslagel uppställs som nämnts det kravet
för utmätning med den där avsedda mera begränsade innebörden, att det
föreligger "sannolika skäl" att egendomen tillhör gäldenären.
Lagrådet anser, att delta uttryck på ett lillfredsslällande sätt anger måttet
av den bevisning som bör krävas för att utmätning över huvud skall fä komma
till stånd; är skälen svagare bör egendomen vara fredad mol varje form av
utmätning. Enligt lagrådets mening bör motsvarande krav uppställas för att
utmätning skall få äga rum i den speciella situation som avses i 22 8 av
förslagel: lagrådet återkommer härtill senare. Vidare anser lagrådet, att
förutsättningen för alt tredje man enligt 20 8 skall kunna angripa en skedd
utmätning genom talan vid domstol bör skärpas. Förslagel tillåter sädan talan
sä snart "skäl föreligger". Åven här bör gälla, att del skall
föreligga sannolika skäl för tredje mans rätt.

Genom lagrådets förslag - som innebär att det
sakförhållande som skall beaktas måsle antingen "framgå i målet"
eller ha "sannolika skäl" för sig torde systemet få ett större mått
av stadga och enhetlighet än enligl det remitterade förslaget.

Lagberedningen uttalar (huvudremissen s. 353), att
syftet med bestämmelserna rörande förhållandel lill tredje man i främsta mmmet
är att ange under vilka förutsättningar egendom får tas i mät för opriorilerad
fordran hos gäldenären. I anslutning härtill framhåller beredningen, att om
fordran är förenad t. ex. med pant- eller retenlionsrätt i viss egendom, denna
fär tas i anspråk för fordringen oavsett vem som vid den aktuella lidpunkten är
ägare, och att nämnda bestämmelser då inle har någon större praktisk betydelse.
Egendomen kan enligt beredningen även säljas ulan risk för köparen oavsett
tvist om äganderätten, men det kan av andra skäl vara

s. 1101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1101

önskvärt
att sådan tvist slits innan försäljning sker. En sak för sig är, fortsätter
beredningen, vem som är behörig alt vara svarande i det exekutiva ärendet när
egendomen skall las i anspråk, samt tillägger, att bestämmelserna kan vara
lill ledning även i denna fråga men att särskilda föreskrifter finns för vissa
praktiskt viktiga fall; beredningen pekar härvid på 18 kap. 10 S JB och 22 8
sjölagen.

Dessa uttalanden antyder, all del enligl
beredningens mening i vissa lägen skulle vara möjligt att för en fordran, som
är förenad med l.ex. panträtt i viss egendom, la denna egendom i mät, trots alt
gäldenären inle äger och inte heller skall anses äga egendomen. Hur långt dessa
uttalanden för är dock oklart. En bedömning försvåras av att beredningen i
annat sammanhang yttrar sig på sätt som mindre väl stämmer med den redovisade
tankegången. 1 inledningen lill kapitlet om utmätning framhåller nämligen
beredningen (betänkandet s. 205 och 206) - efter att ha anfört att möjlighet torde
föreligga att med stöd av exekutionstitel, enligt vilken viss person såsom
ägare ålagts att "med" viss egendom betala fordran med panträtt i
egendomen, få exekution i egendomen även sedan den överlåtils - alt därmed inte
åsyftas det fallet alt endast fordran mot gäldenären personligen ålagts; i
sådant fall borde exekutionstiteln enligt beredningen inte få användas för
utmätning av panten, sedan denna har överlåtits till tredje man.

I remissprotokollel tar föredragande statsrådet
inte direki ställning lill de av beredningen gjorda uttalandena. Vid
behandlingen av de lagrum i förevarande kapitel som anger förutsättningarna
för att viss egendom skall få las i anspråk genom utmätning förekommer
emellertid ingen antydan om att något avsteg från dessa skulle kunna ske, när
utmätningsfordringen är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen. Lagrådet
utgår vid sådant förhållande från att frågan huruvida enligt dessa lagrum viss
egendom får utmätas för gäldenärens skuld skall bedömas ulan hänsyn lill om
ulmätningsfordringen är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen eller ej.

Del torde aldrig kunna helt undvikas all egendom
som i verkligheten inle tillhör gäldenären utan Iredje man tas i anspråk genom
utmätning. För alt i görlig mån hindra att sådana misstag blir beslående och
föranleder rättsförlust för tredje man innehåller förslaget ett system av
skyddsregler. Blir det efter utmätningen utrett, att den utmätta egendomen
tillhörde iredje man. skall kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 33 8 självmant
häva utmätningen. Den möjligheten står givetvis också Iredje man lill buds att
söka vinna rättelse genom att överklaga utmätningen i vanlig ordning. Råder
ovisshet om äganderätten, skall enligl förslaget rättsläget såvitt möjligt
klarläggas innan utmälningsförfarandet fortskrider. Enligt 20 8 skall iredje
man, "om skäl föreligger", hänvisas alt låta frågan bli prövad av
domstol. Och har med stöd av 21 8 utmätning kommit till stånd fast endast
sannolika skäl talar för gäldenärens äganderätt, skall ulmälningsborgenären i
regel föreläggas alt väcka talan mot tredje man vid äventyr att utmätningen
hävs.

s. 1102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1102

Förslaget utgår från alt äganderätlsfrägan bör
klarläggas så snart som möjligt och i vart fall innan försäljning av egendomen
sker. I 8 kap. 5 8 meddelas sålunda ett principiellt förbud mot försäljning så
länge ägande-rättstvislen inle är avgjord. Denna ståndpunkt är naturlig. Har
egendomen väl sålts, riskerar tredje man att fijrlora sin äganderätt och få
hålla sig till de influtna medlen. Och är dessa redan utbetalda lill
utmätningsborgenären och eventuellt överskott lämnat till gäldenären, återstår
för Iredje man normalt endast att vända sig mol dem med ersättningskrav; härom
innehåller 14 kap. 4 och 5 88 regler.

Detta väl utmejslade system av regler till skydd
för tredje man, vars egendom råkar ha tagits i mät för annans gäld, är
emellertid enligl förslaget ej avsett att fullt ut tillämpas i ett
betydelsefullt fall. Det är när utmätningsborgenärens fordran är förenad med
en mot envar gällande särskild förmänsrätt i den utmätta egendomen. Några
lagregler, som lar direkt sikte på att för detta fall sätta regelsystemet åt
sidan, finns visseriigen ej, men ett flertal motivutlalanden ger bestämda
anvisningar om hur förefintliga lagrum skall tillämpas för att detta syfte
skall näs. Vid behandlingen av 20 8 som Ju reglerar förfarandet när tredje
man påstår att utmätt lös egendom tillhör honom - framhåller sålunda
föredragande statsrådet, all fastän äganderättsfrågan är oklar föreläggande om
domstolsprövning bör kunna underlåtas, om sökandens fordran är förenad med
särskild förmånsrätt i egendomen. Och motiven till 26 8 - som innehåller
bestämmelser om lösande av tvist om influtna medel ger uttryck för samma
synsätt. Motiven till 8 kap. 5 8 - som innehåller ett principiellt förbud mol
försäljning av utmätt egendom innan en efter föreläggande enligt 4 kap. 20, 21
eller 25 8 väckt talan slutligt prövats ger vidare vid handen, alt rättegången
inte hindrar försäljning i fall då utmätningssökanden har pant- eller
retenlionsrätt i egendomen. Ån vidare sägs i motiven lill 8 kap. 2 8, att om
egendom med tillämpning av 4 kap. 21 8 har utmätts med förbehåll för tredje
mans rätt och sökanden därefter visar att hans fordran är förenad med särskild
förmånsrätt i egendomen, denna bör säljas ulan förbehåll för tredje mans rätt.

Förslaget går dock inte så långt alt det i dessa
skeden av förfarandet -dvs. före egendomens försäljning - betraktar frågan om
tredje mans äganderätt som helt ovidkommande. Blir det tillförlitligen utrett
- genom rättegång eller på annat sätt - att den utmätta egendomen tillhör
tredje man, lorde enligl 4 kap. 33 8 utmätningen skola hävas, även om utmätningssökanden
skulle ha t. ex. panträtt i det utmätta (jfr dock huvudremissen s. 654). Har
däremot utmätt egendom redan sålts, skall influtna medel enligl förslaget
betalas ut till en uimätningssökande intill det belopp för vilket han har
särskild förmånsrätt i det utmätta, även om tredje man har styrkt sig vara ägare
till egendomen; endast ett eventuellt överskott tillkommer då denne.

Skälet
till att förslagel sålunda vill bereda fordringar med särskild, mot

s. 1103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1103

envar
gällande förmånsrätt i den utmätta egendomen en särställning är, att i detta
fall egendomen svarar för fordringen i vems hand egendomen än är. Materiellt
sett har visserligen utmätningsborgenären rätt till betalning ur egendomen
oavsett äganderätten till denna. Men denna maleriella rätt bör självfallet inte
få förverkligas vid sidan av eller i strid mot de förfaranderegler som
lagstiftningen anvisar för att han skall komma till sin rält.

Med förslagels ståndpunkt att, när
ulmätningsfordringen har särskild förmånsrätt i den utmätta egendomen, i vissa
skeden av förfarandet bortse frän en tvist om äganderätten till denna ökar
riskerna för all även sådana utmätningar blir bestående som står i strid med
den lagfästa principen att endast gäldenären tillhörig egendom får utmätas. Ell
exempel kan anföras: Utmätning av viss egendom bedöms ej kunna ske enligt
reglerna i 4 kap. 17-19 88, eftersom tvivel föreligger om gäldenärens
äganderätt till egendomen. Då emellertid sannolika skäl talar för att han är
ägare, kan utmätningen genomföras enligl 21 8. En sådan utmätning är avsedd
att vara endast provisorisk i så måtto att utmätningens bestånd är beroende av
att gäldenärens äganderätt blir styrkt genom domstols dom. Förslagels ståndpunkt
är emellertid alt, om utmätningsfordringen visas vara förenad med t, ex.
panträtt i det utmätta, de särskilda villkor som är förenade med denna form av
utmätning inte behöver iakttas; domstolsprövning behöver inte avvaktas och
egendomen kan säljas utan förbehåll för tredje mans rätt. Utmätningen enligl 21
8 tilläggs genom en sädan tillämpning samma innebörd som en
"fullvärdig" utmätning enligl 17-19 SS, dvs. just en sådan utmätning
som ej kunde komma till stånd med hänsyn till tvivel om gäldenärens äganderätt
till egendomen. Ett sädanl resultat kan inte godtas.

Såsom redan anförts innebär förslagel, att när
utmätt egendom har sålts, borgenär med särskild förmånsrätt i egendomen
utmätningssökanden eller annan borgenär skall njuta betalning ur de influtna
medlen, även om det visas all egendomen vid utmätningstillfällel inle tillhörde
gäldenären utan tredje man. Alt tredje man i delta läge får vika för
borgenären måste accepteras med hänsyn lill att borgenären genom försäljningen
gått föriustig sin säkerhet i den sålda egendomen. Det är emellertid en sak för
sig alt rättsordningen i vissa lägen nödgas godta följder av ett förfarande som
vilar på en felaktig grund. En annan sak är att öka risken för sädana
rältsföljder genom alt medvetet avskärma förfarandet från alt misstag i fråga
om förutsättningarna för utmätning i tid blir uppläckta och rättade.

Lagrådets kritik mot förslagels ståndpunkt i
angivna hänseende riktar sig inte mot tanken som sådan att fordran förenad med
särskild förmånsrätt i viss egendom bör inta en särställning i
ulmätningshänseende. Härför kan säkerligen goda skäl anföras; egendomen är ju,
materiellt sett, förutbestämd att vid behov tas i anspråk för fordringens
betalning och frägan om äganderätten har en mer underordnad betydelse. Vad
lagrådet vänder sig mol är, all en sådan särställning skulle kunna beredas inom
ramen av ett regelsystem som beträffande förutsättningarna för utmätning lämnar

s. 1104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1104

frågan
om fordringen är förenad med särskild förmånsrätt eller ej åt sidan. För att
komma till rätta med problemet måste man alltså enligt lagrådets mening, vid
sidan av de grundläggande reglerna i 17-19 88, införa särskilda lagregler som
lar direki sikte på att kunna ta i anspråk själva egendomen i vems hand den
vara må. Dessa regler måsle dock utformas så att i fall då egendomen tillhör annan
än gäldenären ägaren tillförsäkras möjlighet att i utmätningsmålet tillvarata
sin rätt. Alt utforma lagregler med detta syfte fordrar emellertid en mer
ingående utredning än som kan genomföras i lagstiftningsärendets nuvarande
läge.

Till undvikande av varje missförstånd vill lagrådet
tillägga att, när lagrådet efterlyser särskilda lagregler, därmed avses regler
rörande förutsättningarna för utmätning och ej regler som uttryckligt
lagfäster förslagets tanke alt sedan väl utmätning sketl bereda fordringar med
särskild förmånsrätt en särställning, som de inte har redan vid själva
utmätningen.

Lagrådet vill i detta sammanhang peka på hur ett
med det nu behandlade likartat spörsmål erhållit sin lösning i förslaget.
Enligt 12 kap. 63 och 64 88

som
överensstämmer med 63 och 64 85 FfL - skall, när utmätning av

fast egendom har sketl medan gäldenärens rätt är villkorlig, särskilda

regler iakttas vid försäljningen. Dessa innebär i korthet, att försäljning som

sker innan det har visat sig huruvida villkoret uppfylls skall omfatta, ifall

fastigheten har blivit utmätl för fordran hos överiåtaren, fastigheten med

förbehåll för förvärvarens rätt och, om fastigheten är utmätt för fordran

hos förvärvaren, gäldenärens rätt till egendomen. De särskilda bestämmel

serna i 63 och 64 88 skall dock enligt 65 8 ej gälla, om den fordran för

vilken utmätning har sketl var förenad med särskild förmånsrätt i fastig

heten; i detta fall skall försäljningen avse fastigheten som sådan och ske i

den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egen

dom. Här har alltså utmätningsfordringar med särskild förmänsrätt i det

utmätta i ett visst hänseende genom direkt reglering i lag beretts en sär

ställning som för utmätningssökanden är mer förmånlig än den som till

kommer andra borgenärer.

Även om förslaget liksom gällande rätt låter
gäldenärens besittning eller därmed likställt förhållande grunda en presumtion
för hans äganderätt, intar dock förslagel i fråga om besittningens betydelse i
vissa särskilda situationer en delvis annan ståndpunkt än gällande rätt.

En presumtion att gäldenären äger den egendom han
har i sin besittning tar självfallet i första hand sikte på den situationen att
det är gäldenären ensam som har besittningen. De fall där gäldenären och någon
annan har egendomen i sin gemensamma besittning regleras i gällande rält olika
beroende på vilka sambesittarna är. När det är samboende makar som har
egendomen i sin besittning - det kanske vanligaste fallet av sambesiltning

gäller
en särregel. Den innebär, att gäldenären på grund av sin besittning

anses som ensam ägare till egendomen och alt den andra maken, trots att

även han har egendomen i sin besjUning, måsle styrka sin rätt lill egendo-

s. 1105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådels yttrande 1105

men
för att freda den från utmätning. Gäldenärens make likställs härigenom med en
utomstående tredje man, när det gäller möjligheten att avvärja utmätning av
egendom i en gäldenärs besittning till vilken han menar sig vara ägare. När
andra än samboende makar har egendom i sin gemensamma besittning tillämpas en
annan ordning. Enligt denna har den som jämte gäldenären är sambesitlare en
förmånligare ställning än gäldenärens make. För att freda egendomen från
utmätning behöver han nämligen inte styrka sin rätt; det ankommer i stället på
sökanden att styrka gäldenärens rält. I princip gäller detta även i det fallet
att gäldenären och sambesittaren varaktigt leversamman under äktenskapsliknande
förhållanden. Undanlag har dock skett i rättspraxis. Sålunda har högsta
domstolen år 1979 i två fall (NJA 1979 s. 302 1 och II) likställt den samboende
med äkta make och förelagt den samboende - som ansågs ha visat sannolika skäl
för sin äganderätt att väcka talan vid domstol för att freda egendomen.

Beträffande besittningens betydelse vid vissa fall
av sambesiltning innebär förslaget nyheter av stor vikt. När besittningen lill
den egendom vars utmätning är i fråga tillkommer gäldenären gemensamt med hans
make eller annan som varaktigt sammanbor med honom, uppställer förslagel den
presumtionen att samäganderätt skall anses föreligga. Enligt förslagel skall
denna presumtion brytas, om det är sannolikt att egendomen tillhör någon av
sambesittarna ensam. Förslaget medför, att om presumtionen inte bryts, endast
en gäldenärens andel i egendomen kan tillgripas för hans gäld.

För den som jämte gäldenären besitter egendomen
innebär förslagel, när sambesittaren är gäldenärens make, den ändringen i
förhållande till gällande rätt alt han för all freda egendomen i dess helhet
endast behöver göra sannolikt att han är ensam ägare, medan han enligt vad som
nu gäller måste styrka sin rätt lill egendomen.

1 det fall åter alt sambesittaren inte är gift med
gäldenären innebär förslaget däremot en försämring av rättsläget för
sambesittaren. För all värja egendomen fullt ut måste sambesittaren göra sin
rält till egendomen sannolik, och han kan ej genom sitt blotta påstående om
äganderätt lägga bevisbördan på sökanden.

I de fall slutligen då de som har egendomen i sin
gemensamma besittning inte varaktigt sammanbor intar förslaget - som dock inte
ger någon uttrycklig lagregel härom samma ståndpunkt som gällande rätt.
Besitlning-en medför sålunda endast den fördelen i bevisningshänseende för
utmätningssökanden all en utomstående tredje man som påslår sig äga egendomen
måste styrka sin rält för att freda den från utmätning, medan sökanden, om
gäldenärens medbesittare gör gällande rätt till egedomen, för att vinna
utmätning måste styrka att gäldenären äger bättre rätt än medbesit-taren till
egendomen.

Rättsläget är sålunda för närvarande, att den
sambesitlare som är gift med gäldenären har begränsade möjligheter all värja
sin egendom mol

s. 1106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1106

utmätning
för gäldenärens skuld, medan den sambesitlare som ej är gift med gäldenären har
bättre möjligheter härtill. Den föreslagna presumtionsregeln medför i de
skilda fallen ändringar i rättsläget i motsatta riktningar; när de samboende
sambesittarna är gifta vidgar regeln möjlighetema för den icke gäldbundne att
freda sin egendom och minskar i samma mån borgenärens möjligheter att vinna
utmätning, medan regeln får motsatt verkan när de samboende sambesittarna ej är
gifta med varandra. Motivet till ändringen i det förra hänseendet framstår
klart. Några egentliga skäl till ändringen i det senare hänseendet har däremot
inte anförts. Förslaget utgår från såsom i och för sig önskvärt att alla
samboende sambesitlare -gifta såväl som andra - behandlas lika men beaktar
knappast att effekten härigenom blir att den sambesitlare som ej är gift med
gäldenären kommer i ett sämre bevisläge än gällande l.ig ger honom. Åtminstone
upptar förslaget inle som ett självständigt skäl alt bevisläget för
ulmälningsborgenären behöver förbättras på bekostnad av den icke gäldbundne
sambesitlarens möjlighel alt freda sin egendom.

Såsom nu utvecklats innebär metoden all uppstäUa en
presumtion om samäganderätt ett sätt att påverka en sambesittares möjligheter
att freda sin egendom från utmätning för den andre sambesitlarens gäld men
därmed också - som en spegelbild - ett sätt att påverka borgenärens möjligheter
all få utmätning i egendomen. Att tillämpa en sådan metod är försvariigt endast
under den förutsättningen aitt tillämpningsområdet begränsas till fall då det
regelmässigt förhåller sig så att gäldenären och sambesittaren enligt gällande
civilrättsliga regler verkligen äger egendomen tillsammans. En presumtion om
att besittarna innehar egendomen under samäganderäll innebär ju, att vad som
utgör den enes eller den andres egendom skall bedömas enligl andra regler när
det gäller utmätning än eljest är fallet och att - även om presumtionen kan
brytas i vissa lägen - det på grund av bevissvårigheterna inle kan undvikas att
det i ett visst antal fall kommer alt genom utmätning tillgripas sådan egendom
som enligt civilrättens regler tillhör den inle gäldbundne sambesittaren. Om
sädana fall blir vanliga, kan tydligen metoden inle godtas. I vilken
utsträckning den angivna förutsättningen föreligger kan vara vanskligt att
bedöma; längre än till mer eller mindre osäkra antaganden torde man inte kunna
komma.

Presumtionen om samäganderätt tar i första hand
sikte på fall då egendomen är i äkta makars gemensamma besittning. I dessa
fall har tydligen också presumtionen en stark verklighetsförankring. Vår
äktenskapslagstiftning utgår visserligen från principen att vardera maken är
ägare till den . egendom han vid äktenskapets ingående hade eller sedermera
förvärvat. Del ligger emellertid i sakens natur, alt det i förhållandet mellan
makar, vilka Ju båda har skyldighet att bidra till familjens underhåll, ofta är
vanskligt att avgöra vilkendera som skall anses ha förvärvat viss egendom.
Härvidlag kan uppenbarligen inte en sådan omständighet som att den ene,
formellt sett, slutit avtalet om förvärv av föremålet i fråga eller tillhanda-

s. 1107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1107

hållit medel för betalningen vara ensamt utslagsgivande.
Redan vid GB:s tillkomst uttalades också, att båda makarna i viss utsträckning
måste antas bli gemensamt ägare till den egendom som förvärvas under äktenskapet.
I och med den samhällsutveckling som därefter ägt rum - särskilt den
omständigheten att del numera är mycket vanligare än förr att båda makarna har
arbetsinkomst - har förutsättningarna för samäganderäll i makars
egendomsförhållanden ökal. Enligt lagrådels mening är del i dag försvarligt att
uppställa den presumtionen alt lös egendom som befinner sig i samboende makars
gemensamma besUtning tillhör makarna med samäganderätt.

Enligt förslaget omfattar
emellertid presumtionen om samäganderäll ej bara de fall då egendomen befinner
sig i gäldenärens och hans makes gemensamma besittning utan samtliga fall dä
gäldenären delar besittningen med någon med vilken han varaktigt sammanbor. Del
är tydligt, all inom ett sålunda bestämt tillämpningsområde kommer att rymmas,
fömtom samboende mellan man och kvinna under äktenskapsliknande former,
samboendeförhållanden av de mest skiftande slag, t. ex. mellan syskon, mellan
föräldrar och vuxna barn eller mellan dem som bor samman i s. k. storfamilj.
Enligt lagrådets mening är del emellertid vanskligt att utgå från att inom hela
detta område, där förhållandena enligt sakens natur måsle vara mycket
skiftande, samäganderäll till egendom i de samboendes gemensamma besittning är
så vanlig att en allmän presumtion kan uppställas. Del nu sagda utesluter inte,
att presumtionen skulle kunna tilläggas giltighet inom ett bestämt mindre
område, där äganderättsförhållandena kan antas vara likartade med dem som råder
i äktenskap. Del tillämpningsområde som från denna synpunkt närmast skulle
kunna komma i fråga avser de fall då man och kvinna lever stadigvarande samman
under äktenskapsliknande förhållanden.

Enligl lagrådels uppfattning är det
emellertid även inom detta område osäkert om samäganderäll lill egendom
förekommer i någon mer betydande utsträckning, åtminstone när det gäller annat
än bohag och andra bruksföremål av begränsat värde. Man torde i vart fall kunna
utgå frän att samäganderätt är mindre vanlig än mellan makar, som Ju är bundna
av bl. a. GB:s regler om ömsesidig underhållsskyldighet. Härtill kommer, alt
frågan om alt lagstiftningsvägen reglera ekonomiska förhållanden mellan dem som
varaktigt lever samman ulan att vara gifta för närvarande är under utredning av
familjelagssakkunniga. Det är inte lämpligt alt i ett läge, då den maleriella
lagstiftningen är under utredning, uppställa en till utsökningslagstiftningen
begränsad presumtion om samäganderätt. Detta gäller särskilt med hänsyn till
att betydande svårigheter möter att avgränsa den grupp för vilken en presumtion
bör gälla; svårigheterna belyses av yttranden i prop. 1978/79: 12 om underhåll
till barn och frånskilda, m, m. (s. 142). Oavsett hur avgränsningen sker i lag.
måsle stora vanskligheter möta för kronofogdemyndigheten alt avgöra om lagens
kriterier är uppfyllda i del

s. 1108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1108

enskilda fallet. Man måste nämligen räkna med alt de båda
kontrahenterna, för att freda egendomen, lämnar motstridiga uppgifter eller
samstämmigt bestrider alt "äktenskapsliknande samlevnad" föreligger.

Av det anförda framgår, att er
presumtion om samäganderätt kan uppställas endast för de fall då det är
samboende makar som har egendomen i sin gemensamma besittning. Eftersom den
icke gäldbundne makens möjligheter alt freda sin egendom från att tas i
anspråk för den andres gäld enligt gällande lag är alltför begränsade, vill
lagrådet tillstyrka förslaget alt genom en sådan presumtionsregel förbättra
rättsläget för gäldenärens make.

Skulle lagstiftaren önska i
utmätningshänseende likställa icke gifta samboende med dem som är gifta, måsle
andra vägar prövas än att utsträcka samäganderätlspresumlionen lill ett område
där den saknar erforderlig verklighetsförankring. Måhända kan frägan om en
sådan lagstiftning åtminstone delvis komma i ett ändrat läge, om
familjelagssakkunnigas utredningsarbete skulle resultera i en reglering som
återverkar på de samboendes inbördes ekonomiska förhållanden.

Som förut nämnts har samboende som
lever under äktenskapsliknande förhållanden i ett par rättsfall frän senare tid
likställts med gifta på så sätt att den icke gäldbundne ansetts vara skyldig
alt enligt 69 8 UL styrka sin rätt till egendom, som han menar vara sin, för
all freda den frän att tas i

mät för den andres gäld. En sak är emellertid att på grund
av förhållandena

i det särskilda fallet låta samboende bli underkastade
samma rättsliga reglering som äkta makar, en annan att bygga en ny lagstiftning
på antagandet att samboendes äganderätlsförhällanden skulle generellt sett
vara så lika dem som råder inom äktenskapet att de skulle kunna bära upp en
presumtion om gemensam äganderätt.

Enligt förslaget skall presumtionen
om samäganderäll brytas, om det görs sannolikt att egendomen tillhör endera av
sambesillarna. Regeln innebär, att egendomen, om det är sannolikt att den
tillhör gäldenären, i sin helhet kan tas i mät för hans gäld, medan egendomen i
sin helhet är fredad från utmätning, om det är sannolikt alt den tillhör den
andre sambesittaren. Frågan huruvida en sannolikhetsbedömning är tillräcklig
eller om ett slörre mått av bevisning bör krävas för att kullkasta presumtionen
om samäganderäll beror i viss mån på hur starkt förankrad i verkligheten
presumtionen aUmänt sett är. Motsvarar den i flertalet fall det civilrättsliga
läget, bör självfaUet ganska mycket fordras för all presumtionen skall hävas,
medan motsatsen bör gälla, om presumtionen kan antas i ett slörre antal fall
avvika från de verkliga förhållandena.

Lagrådets förslag begränsar
tillämpningsområdet för samäganderätlspresumlionen pä sådant sätt att den kan
antas mera regelmässigt återspegla de faktiska äganderättsförhållandena. Att
låta en presumtion om samäganderätt inom ett sålunda begränsat område brytas
till förmån för utmätningssökanden redan när sannolika skäl talar för
gäldenärens ägan-

s. 1109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1109

derätl till egendomen i dess helhet skulle innebära, att i
ett jämförelsevis stort antal fall hela egendomen skulle kunna tas i mäl trots
att den andra maken i verkligheten har del i egendomen. Denna make skulle
därigenom normalt gä helt föriustig sin egendom och det värde den
representerar. Från den icke gäldbundna makens synpunkt är därför en skärpning
av beviskravet pä sökandesidan påkallad. För utmätningssökanden skulle
däremot en sådan skärpning inle fä så långtgående följder. Del högre
beviskravet skulle visserligen i en del fall medföra, att egendom, som i
verkligheten tillhör gäldenären, blev undandragen utmätning, men sökandens
fordran består ju och möjligheten att få annan egendom utmätl eller alt på nytt
söka utmätning står sökanden till buds. Enligt lagrådets mening bör under dessa
förhållanden presumtionen kunna brytas till förmån för utmätningssökanden
endast om del framgår i målet alt egendomen tillhör gäldenären.

Vad därefter angår frågan vilket
beviskrav som bör ställas för att presumtionen skall brytas till förmån för
gäldenärens make anser lagrådet det tänkbart att låta sannolika skäl för dennes
exklusiva äganderätt vara tillfyllest. Med ett sädant beviskrav skulle risken
för att gäldenärens make tillhörig egendom utmäts för den andres gäld bli
mindre än med ett krav på full bevisning. Det lägre beviskravet skulle
visseriigen medföra större risk alt, lill förfång för utmätningssökanden,
egendom som i verkligheten tillhör gäldenären blir undandragen utmätning, men
såsom lagrådet förut utvecklat medför den omständigheten att gäldenärens
egendom går fri från utmätning ej sä långtgående följder för utmätningssökanden
som följderna blir för den vars egendom med orätt utmäts för annans skuld.

Den sist anförda synpunkten kan
emellertid knappast tillerkännas avgörande betydelse, om
samäganderätlspresumlionen begränsas lill ett område där den regelmässigt
återspeglar det civilrältsliga läget. Härtill kommer, att det finns
omständigheter som talar emot alt nu införa en regel, enligl vilken
presumtionen bryts lill förmän för gäldenärens make redan när sannolika skäl
talar för hans äganderätt. Frågan huruvida presumlionens bestånd skall vara
beroende av en sannolikhetsbedömning är nämligen nära förknippad med frågan om
andelarnas beräkning, och en regel med angivet innehåll får därför
återverkningar på systemet i övrigt, vilka kräver en lösning.

Enligt lagen om samäganderäll
gäller, att om två personer innehar egendom med samäganderäll, vardera
delägaren anses äga hälften, om ej annat visas. Lagberedningen framhåller, att
denna princip skall tillämpas också då samäganderäll är presumerad enligt
förslaget, saml tillägger, att om det framgår alt de samboende har bidragit
till förvärv av viss egendom i annan proportion, de bör anses ha andelar i
samma proportion. Dessa uttalanden synes innebära, alt presumtionen om
samäganderäll till viss egendom skall brytas efter skilda regler beroende på om
presumlionens riktighet ifrågasätts beträffande egendomen i dess helhet eller
en del därav: egendomen

s. 1110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1110

blir
helt fredad sä snart del är sannolikt att den i sin helhet tillhör den icke
gäldbundne sambesittaren, medan hans rätt till andel, i den mån den är störte
än hälften, måste vara styrkt för att den skall undgå utmätning för gäldenärens
skuld. Förslagel medför alltsä, alt det krävs ett mindre mätt av bevisning för
alt skydda egendomen i dess helhet än för alt skydda en del. Detta är knappast
godtagbart.

Det låter sig självfallet göra all undgå denna
inkonsekvens genom att även andelarnas storlek får bli beroende av en
sannolikhetsbedömning. Men då uppkommer i sin lur den följden alt beräkningen
av andelarna kommer att ske efter andra regler i fall dä det är ostridigl eller
fulll klarlagt alt viss egendom är samägd - ett fall som ju ligger utanför den
föreslagna presumtionsregeln. Del är visserligen möjligt alt även här införa en
utjämnande lagregel, men den frågan inställer sig då om en sådan bör begränsas
till lös egendom, vilken de samboende har i sin gemensamma besittning, eller
bör gälla all deras med samäganderätt innehavda lösa egendom. Men om man vid
samäganderäll till i princip all lös egendom vare sig samäganderätten är
styrkt eller grundas pä en presumtion - vill låta en sannolikhetsbedömning
vara avgörande för andelarnas beräkning, vidgas frågeställningen ytterligare,

Presumtionen för samäganderäll har enligl förslagel
avseende på lös egendom med undanlag av registrerat skepp och registrerat
luftfartyg. Beträffande sistnämnda slag av egendom - liksom beträffande fast
egendom - tillmäts inskrivningen samma legitimerande verkan som i fråga om
annan egendom följer av besittningen. Och liksom besittningen kan tillkomma
gäldenären och annan gemensamt kan självfallet inskrivningen vara gemensam för
gäldenären och annan; ett vanligt fall lorde t. ex. vara att man och hustru har
gemensam lagfart på fast egendom ulan att nägon viss kvotdel är angiven (jfr 4
kap. 8 8 JB). Den gemensamma inskrivningen utgör självfallet som regel bevis
för att egendomen med samäganderätt tillhör dem som vunnit inskrivning. 1 fråga
om andelarnas beräkning gäller samäganderättslagens regel, att dessa skall
beräknas efter huvudtalet, om ej annat visas. Om presumtionen om samäganderäll
skall brytas redan när sannolika skäl föreligger alt gäldenärens sambesitlare
är ensam ägare och samma beviskrav uppställs för andelsberäkningen, kan
skillnaden i fråga om andelsberäkningen leda lill egendomliga resultat. Antag
t.ex. att man och hustru har gemensam lagfart på sitt fritidshus och har
gemensam besittning lill inventarierna. Den icke gäldbundne maken, som menar
sig äga större andel än hälften lill såväl fastigheten som inventarierna, måste
då styrka sin rätt till fastigheten för att freda också den överskjutande delen
från alt las i anspråk för den andres gäld, medan det, när del gäller
inventarierna, skulle räcka med att hans rält till den överskjutande delen
framstår som sannolik.

Förslagels regel all samäganderätlspresumlionen
faller sä snart gäldenärens medbesittare gör sin exklusiva äganderätt sannolik
aktualiserar

s. 1111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1111

alltså ell flertal problem såväl inom som utom den
föreslagna presumtions-regelns ram. Att genom lagregler bringa dessa lill en
lösning skulle kräva en mer ingående utredning än som kan verkställas i
lagstiftningsärendets nuvarande läge. Enligt lagrådets mening bör man under
dessa förhållanden, med del begränsade tillämpningsområde för
presumtionsregeln som lagrådet förordar, stanna för att presumtionen inte
heller skall kunna brytas till förmån för gäldenärens make, med mindre det av
utredningen framgår att denne är ensam ägare lill egendomen.

En sådan lösning ställer
visseriigen gäldenärens make när det gäller alt bryta presumtionen lill den
makens förmån i ett något sämre läge än förslaget. Detta kompenseras dock av
att det med lagrådets förslag krävs, att del skall framgå alt gäldenären äger
egendomen i dess helhet för att samäganderätlspresumlionen skall brytas till
förmån för utmätningssökanden. I vart fall blir den icke gäldbundna makens
ställning även med lagrådets förslag avsevärt starkare än enligl gällande
rätt.

I anslutning till det anförda vill
lagrådet slutligen framhälla, att i de fall då endast sannolika skäl föreligger
för att endera maken äger hela eller mer än hälften av egendomen, möjligheten
står öppen att efler föreläggande enligt 20 eller 21 8 få äganderältsfrågan
prövad av domstol.

Såsom tidigare har antytts reglerar
förslaget genom uttryckliga lagregler endast sädana fall av sambesittning dä
det är makar eller andra med varandra varaktigt samboende som delar
besittningen. Enligt motiven avses i andra fall av sambesiltning skola gälla,
att om gäldenärens äganderätt till egendomen ifrågasätts av annan tredje man
än den med vilken gäldenären delar besittningen, tredje man har att styrka sin
rätt lill egendomen för att freda den frän utmätning, medan däremot, om det är
medbesil-taren som bestrider gäldenärens äganderätt, egendomen ej får tas i mäl
med mindre det framgär att gäldenären har bättre rält till egendomen än
sambesittaren. Lagrådet har i sak ingen erinran mol dessa principer, vilka
självfallet med lagrådels begränsning av presumtionen om samboendes
samäganderätt till att gälla endast för äkta makar får ett i motsvarande mån
vidgat tillämpningsområde. Principerna bör emellertid enligl lagrådets mening
komma lill uttryck i lagtexten, lämpligen genom en bestämmelse som fogas till
huvudregeln för besittningsfallen i 18 8 första stycket av förslagel. .

Vanligen riktar sig utmätning mol
egendom som på grund av någon presumtion anses tillhöra gäldenären.
Presumtionen grundas då regelmässigt på gäldenärens besittning, när fråga är
om lös egendom, och på gäldenärens lagfart i fall då utmätningen avser fast
egendom. För att en presumtion skall brytas fordras enligt förslagels
huvudregler, all det framgår att det inte är gäldenären ulan någon annan som
är ägare. Tredje man, som menar att egendomen tillhör honom, har alltså att
förebringa ett betydande mått av bevisning för att freda egendomen från att
tillgripas för gäldenärens skuld. Del ligger i sakens natur att svårigheter
ofta möter att fullgöra en sädan bevisskyldighet i ett utsökningsmål med dess
summa-

s. 1112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1112

riska
handläggningsform. Detta brydsamma läge för tredje man har sedan gammalt
beaktats i lagstiftningen; genom särskilda regler har sörjts för alt i de fall
tredje man kan visa sannolika skäl för sin rält han skall kunna få lill stånd
uppskov i utsökningsmålet i avvaktan på resultatet av en domstolsprövning av
äganderättsfrågan, .ven förslaget uppställer sådana regler.

Förslagets bestämmelser i ämnet, vilka har tagils
upp i 20 8, är utformade efter mönster av 69 8 UL. Förutsättningen för all
tredje man skall hänvisas till rättegång anges emellertid i den föreslagna
lagtexten med all "skäl" föreligger, medan 69 8 UL föreskriver att
tredje man skall ha visat "sannolika skäl för sitt påslående" om
bättre rätt till egendomen. I det hänseendet överensstämmer förslaget med vad
som gäller enligt 5 8 FfL. Vid tillkomsten av sistnämnda stadgande anfördes för
dess utformning motiv, som inte direkt avsåg frägan om vilket krav på bevisning
som borde uppställas (prop. 1971:20 s. 199). Inte heller motiven i förevarande
lagstiftningsärende ger entydigt besked om i vad mån avsikten är att godta ett
lägre beviskrav än som gäller enligl 69 8 UL. Nu, liksom vid tillkomsten av 5 8
FfL, betingas formuleringen av lagtexten enligt motiven främst av alt därunder
skall inrymmas omständigheter som inte har att göra med bärkraften i Iredje
mans anspråk, såsom att rättegång redan pågår eller att sökandens fordran är
förenad med särskild förmånsrätt i egendomen. Enligt lagrådets mening bör man
emellertid hålla isär å ena sidan frågan vilken grad av sannolikhet som bör
krävas för tredje mans anspråk och å andra sidan de faktorer som - i fall då
det kravet är uppfyllt - likväl skall kunna föranleda att kronofogdemyndigheten
underlåter alt ge föreläggande.

1 fråga om beviskravet är det såsom lagrådet
tidigare anfört ej anledning att beträffande lös egendom frångå vad som gäller
enligt 69 8 UL, dvs. att sannolika skäl skall föreligga för tredje mans rält.
Avser utmätningen fast egendom, torde det med hänsyn lill de särskilda formkrav
som gäller för överlåtelse vara av mindre betydelse för tillämpningen vilken
sannolikhetsgrad som lagen anger för sädana fall. Det är under dessa
förhållanden förklarligt att bestämmelsen i 5 8 FfL, såsom påpekas i
remissprotokollel, inte synes ha vållat problem i tillämpningen. Krav på sannolika
skäl kan därför, utan att det innebär någon saklig ändring av betydelse,
föreskrivas som villkor även för de fall då tredje mans anspråk avser bättre
rält till fast egendom. Härigenom erhålls önskvärd enhetlighet i regleringen i
fråga om lös och fast egendom.

Att kronofogdemyndigheten skall kunna underlåta alt
ge föreläggande under hänsynstagande till andra, faktorer än sådana som avser
enbart sannolikhetsbedömningen av tredje mans rält bör komma till särskilt uttryck
i lagtexten i 20 8- Lämpligen kan detta ske genom att där anges att, då
sannolika skäl föreligger för tredje mans påstående, föreläggande skall
meddelas, om det ej av särskilda skäl är obehövligt (jfr 21 8 andra stycket i
förslaget).

s. 1113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1113

1 övrigt ansluter förslagets 20 8 nära till
motsvarande regler i 69 8 UL. Enligt paragrafen skall sålunda
kronofogdemyndigheten förelägga tredje man, som gjort gällande bättre rätt till
egendomen, alt inom viss tid väcka talan i saken mot utmätningssökanden och gäldenären.
Eflerkoms ej föreläggandel, blir följden att tredje man förlorar sin rätt mol
borgenären, om ej denne väckt lalan i saken mot tredje man inom den angivna
liden.

Avsikten med den valda konstruktionen torde vara
att söka få till stånd ett avgörande av själva äganderätlsfrägan eller med
andra ord vilkendera av gäldenären och tredje man som är rätt ägare till den
utmätta egendomen - och ej endast ett avgörande mellan utmätningssökanden och
tredje man med verkan blott för utmätningens bestånd. En nödvändig
förutsättning härför är tydligen, att gäldenären är part i rättegången; endast
härigenom kan ett i förhållandet mellan honom och tredje man rättskraftigt
avgörande av äganderättsfrågan komma lill stånd.

Den föreslagna ordningen för domstolsprövning av
tredje mans anspråk ansluter såsom nämnts nära till vad som gäller enligt 69 8
i 1877 års utsökningslag. Ordningen har alltså gammal hävd. Förarbetena till UL
är myckel knapphändiga och där redovisas inte de överväganden som kan ha legat
bakom valet av den angivna ordningen, enligt vilken tredje man har att öppna
rättegång mol både utmätningssökanden och gäldenären. Det kan emellertid länkas
ha stått främmande för en äldre lids synsätt och då rådande rättegångsordning
att låta rättegången avse ej själva äganderältsfrågan utan endast frågan
huruvida tredje mans angrepp mot utmätningen var befogat eller ej en
rättegång i vilken gäldenären ej var part och såsom sådan kunde bidra till
utredningen och ej heller mot äldre rättegångsbalkens bestämmelser om Jäv
kunde höras som vittne. Då nu fråga är om en ny utsökningslagstiftning, som har
en modern rättegångsordning som bakgrund, torde emellertid anledning saknas
all läla historiska skäl påverka en bedömning hur rättegången rörande tredje
mans anspråk bör anordnas.

Självfallet innebär det vissa fördelar att i
enlighet med förslagel anordna rättegången som en verklig äganderättsprocess, i
vilken även gäldenären måsle vara part. Avgörandet får då verkningar som
sträcker sig ulöver själva ulmätningsförfarandef. Utrymme för en ny rättegång
mellan gäldenären och tredje man kommer all saknas och tredje man lorde, om
han förlorar sin talan, också sakna möjlighet att göra sin förmenta rält lill
egendomen gällande mot den som vid den exekutiva försäljningen har förvärvat
egendomen. Dessa fördelar inträder emellertid endast om föreläggandet
eflerkoms och den tilltänkta rättegängen verkligen kommer till stånd; äventyret
för tredje man, om han åsidosätter föreläggandet, kan rimligen inle vara helt
detsamma som om han förioral rättegången. Enligl 20 8 gäller också som påföljd
att tredje man förlorar sin rätt mot sökanden, ej mot gäldenären. Som en
ytterligare följd av att tredje man ej iakttar föreläggandet stadgar emellertid
förslagel i 14 kap. 2 8 - måhända mot bakgrund av att den eftersatta
skyldigheten avsåg alt väcka talan ej endast 33 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr
8. Del 2

s. 1114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 Lagrådets yttrande 1114

mot sökanden utan även mot gäldenären - att han föriorar
sin talan även mot den som vid efterföljande exekutiv försäljning förvärvar
egendomen. Enligt motiven (huvudremissen s. 373) skall denna verkan inträda
även i fall då sökanden inom den i föreläggandet angivna liden väckt talan mot
tredje man och den senare förioral processen.

Del kan dock inle bortses från att
betydande nackdelar är förbundna med det föreslagna systemet. Tredje mans
intresse är i första hand inle alt genom ett domstolsavgörande :Få i
förhållande till gäldenären fastslaget alt han har bättre rätt lill egendomen
ulan endast att få utmätningen hävd eller, annorlunda uttryckt, att försättas i
samma läge som om utmätningen aldrig kommit till stånd därför att redan
kronofogdemyndigheten godtagit hans påslående om bättre rält. För all
tillgodose detta tredje mans primära intresse fordras endast ett
domstolsavgörande mellan honom och ulmälningsborgenären liksom del, från
borgenärens sida sett, endast behövs en rättegång mellan dem för att hans
primära iniresse av alt utmätningen slår fast skall bli tillgodosett.
Visserligen kan tredje man vinna sitt syfte genom en av honom vunnen rättegång
om själva äganderätten - i vilken rättegång då även gäldenären måste vara part
- men en sådan rättegång får en annan och mer villsyflande karaktär och medför
ökade risker för kostnader än en process mot endast borgenären. Att tvinga
tredje man att öppna en sådan rättegång för att hans intresse av alt
utmätningen hävs skall bli tillgodosett synes inte påkallat eller ens lämpligt,
bl. a. med hänsyn till de komplikationer som med nuvarande rättegångsordning
kan inträda i en dylik rättegång, t, ex. om gäldenären - som ofta nog inte slår
i nägon motsatsställning till Iredje man - men inte sökanden medger tredje mans
lalan.

I en rättegång, som endast tar
sikte pä frågan om utmätningen skall bestå eller hävas, behöver sålunda endast
utmätningssökanden och tredje man men ej gäldenären vara parter. Det kan
visserligen vid ett första betraktande synas egendomligt, att en rättegång,
vari ställning - låt vara endast prejudiciellt - las lill gäldenärens rält,
skall kunna föras utan att gäldenären själv är part. Emellertid vill lagrådet
erinra om alt gäldenären, om han skulle finna det förenligt med sina intressen,
enligt RB alltid kan inträda i rättegången som intervenient. I annat fall kan
han, om någon part önskar det, höras som vittne.

Lagrådet föreslår sålunda, att det
föreläggande som skall meddelas tredje man får avse endast en skyldighet all
väcka lalan mot sökanden rörande frågan humvida tredje mans anspråk ulgör
hinder mot utmätning. Äventyret för underlätenhet bör vara att tredje man
föriorar sin lalan mot borgenären, om ej denne väckt motsvarande lalan mol
tredje man inom den angivna tiden. Har tredje man ej efterkommit föreläggandel
blir följden, liksom när han har föriorat sin talan mol sökanden, att han
saknar möjlighet att senare under utmälningsförfarandet göra sin rätt gällande,
l.ex. genom att överklaga utmätningen. Underlåtenhet att efterkomma
föreläggandet bör däremot med lagrådels förslag - enligt vilket Ju tredje

s. 1115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1115

man
har att väcka talan endast mot sökanden och ej även mol gäldenären ej medföra
alt tredje man förlorar sina möjligheter att vindicera egendomen från den som
förvärvat denna vid exekutiv försäljning; till hithörande spörsmål återkommer
lagrådet vid behandlingen av 14 kap.

Med den av lagrådet förordade ordningen blir
rättegången inte, såsom enligl förslaget, en från utmätningen frislående
äganderättsprocess med återverkningar på utmätningen ulan ell medel att i
själva utmälningsförfarandet skapa klarhet huruvida förutsättningarna för
utmätning är för handen eller ej. Del kan göras gällande, alt del överhuvud är
onödigt att öppna möjlighet för iredje man att föra en rättegång med detta mera
begränsade syfte; han kan ju överklaga kronofogdemyndighetens ulmätningsbeslut
lill hovrätten och på så sätt åstadkomma en JudicieU överprövning av frägan om
utmätningens bestånd. En sädan överprövning lorde dock aldrig kunna ersätta den
prövning som kommer lill stånd i särskild rättegång i den för tvistemål
stadgade ordningen, där andra bevismedel står till buds och där bevisupptagning
sker i första instans.

Lagrådet har här utvecklat hurusom dess förslag
skiljer sig från det remitterade förslaget i fråga om den rättegång iredje man
har att föra. Det kan emellertid framhållas, att det remitterade förslagel inle
är främmande för en rättegång med del begränsade syfte som lagrådets förslag
innebär. Del remitterade förslagel medger sålunda, alt tredje mans anspråk på
den utmätta egendomen kan prövas i en av sökanden mot tredje man anhängiggjord
rättegång, i vilken kan avgöras endast huruvida utmätningen skall beslå eller
hävas. Och beträffande rättegången enligt 21 8 - som ju härtill uppgift bara
att lösa frågan huruvida iredje mans anspråk ulgör hinder mot utmätning eller
ej - gäller i princip delsamma; sökanden skall väcka lalan mot tredje man och
frågan om äganderätten till den utmätta egendomen prövas endast prejudiciellt.
Vidare må erinras om den talan som en borgenär, vars fordran eller förmånsrätt
är tvistig, skall väcka enligt 13 kap. 7 8 andra stycket rörande rätten lill
tillgängliga medel. Domstolens prövning av tvisten gäller endast rätlen till
de avsalta medlen och är sålunda endast ett led i det exekutiva förfarandet;
någon rättskraft får avgörandet inte utanför detta.

Den förut berörda 21 8 i förslaget innefattar såsom
inledningsvis nämnts en principiell nyhet. Den möjliggör att egendom under viss
förutsättning kan utmätas, trols att del inle framgår av utredningen alt
egendomen tillhör gäldenären och denne ej heller till följd av
presumtionsreglerna skall anses som ägare. Förutsättningen är att del
föreligger sannolika skäl att egendomen tillhör gäldenären. Utmätning med stöd
av denna paragraf får dock inte lika omfattande verkningar som annan utmätning.
Den sker med förbehåll för tredje mans rält och del ankommer sedan pä
utmätningssökanden att i rättegång styrka sin rätt till utmätning. Såsom
lagrådet tidigare anfört har lagrådet inte någon principiell erinran mot
bestämmelsen.

s. 1116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1116

Trots bestämmelsens generella
utformning lorde den i följd av regelsystemet i övrigt ha ett ganska begränsat
tillämpningsområde. Den torde i första hand få tillämpning i fall då egendomen
är sådan att den över huvud ej kan vara föremål för besittning. Vidare kan den
få tillämpning i fall då egendomen befinner sig i Iredje mans besittning men
det ej framgår alt egendomen tillhör gäldenären. Med lagrådets förslag rörande
förutsättningama för brytande av presumtionen om samäganderäll för makar till
egendom i deras gemensammai besittning får bestämmelsen också tilllämpning i
fall då gäldenärens ensamrätt till egendomen ej är styrkt men väl framstår som
sannolik. Tydligt är all den kan tillämpas även i andra fall då gäldenären och annan
har egendom i gemensam besittning och utmätningssökanden ej kan styrka ulan
endast göra sannolikt att gäldenären har bättre rätt än den andra sambesittaren
till egendomen. Däremot fär paragrafen ej tillämpning dä gäldenären ensam har
besittning lill lös sak; i detta fall skall ju enligt regelsystemet i övrigt
egendomen antingen utmätas eller, om del framgår att den tillhör tredje man,
vara fredad från utmätning. Lagberedningens uttalande, att bestämmelsen
"knappast" blir tillämplig i praktiken beträffande lös sak som finns
i gäldenärens besittning, får antas vara betingat av att bestämmelsen kan fä
tillämpning i sainbesittningsfall.

Reglerna i 22 8 av förslagel har
som utgångspunkt, all fordran eller annan rättighet redan har blivit utmätt,
oaktat tvist råder om fordringens eller rättighetens bestånd. I följd av
tvisten är det alltså ovisst, i vad mån det, rättsligt sett, överhuvudtagel
finns någon fordran eller rättighet. Lagberedningen uttalar, att enligt
förslaget tvist om fordrans eller rättighets existens inte utgör hinder mot
utmätning men alt det för all utmätning skall kunna äga rum dock måste
föreligga skäl till antagande att gäldenären har en fordran eller rättighet.
Slöd för att utmätning får ske av en tvistig fordran eller rättighet kan inte
hämtas från de föregående paragraferna, vilka tar sikte pä frågan om
obestridligen förefintlig tillgång skall anses tillkomma gäldenären eller nägon
annan men ej pä frägan om ett obligalionsrättsligt anspråk verkligen
föreligger.

Även enligt lagrådets mening bör i
vissa fall en fordran eller annan rättighet om vars bestånd osäkerhet råder
kunna utmätas och osäkerheten sedan undanröjas genom rättegång vid domstol.
Lagrummet bör emellertid utformas så att del ger ett direkt stöd för all
utmätning i delta läge får äga rum. Härvid torde 21 8 kunna tjäna som förebild.
Liksom enligl denna paragraf är det nämligen också enligl nu förevarande lagrum
fräga om att tillåta utmätning, trots att ovisshet råder huruvida den egendom
varemot utmätningen riktar sig representerar en tillgång för gäldenären;
skillnaden består i att ovissheten i del ena fallet avser om gäldenären eller
någon annan är ägare lill del utmätta men i det andra om del utmätta över huvud
utgör en tillgång.

Enligt förslagel är del en
förutsättning för tillämpning av 22 8 att tvist om fordringens eller
rättighetens bestånd råder mellan utmätningsgäldenären

s. 1117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande Ull

och sekundogäldenären eller den från vilken rättigheten
skall utgå. Del kan emellertid förekomma, alt kontrahenterna, för att hindra
att fordringen eller rättigheten tas i anspråk av utomstående, vid en
ifrågasatt utmätning samstämmigt förnekar dess existens. Eftersom del i sådana
fall inte i utsökningsmålet råder nägon tvist mellan kontrahenterna i fordrings-
eller rättighetsförhällandet, synes del bättre alt i stället för
""tvist"" använda del neutrala ordet
""ovisshet".

Det är tydligt, att ett mer eller
mindre grundat antagande alt en fordran eller rättighet tillkommer gäldenären
inte kan vara tillfyllest föratt utmätning skall få ske. Som lagrådet redan
inledningsvis har framhållit bör som fömtsättning för utmätning här - liksom i
fall som avses i 21 8 - gälla att det, trots invändning, föreligger sannolika
skäl för att en fordran eller rättighet tillkommer gäldenären eller med andra
ord att det verkligen finns något att utmäta. Kommer utmätning till stånd, bör
förbehåll göras i fråga om fordringens eller rättighetens bestånd. Vad angår
förutsättningarna i övrigt för meddelande av föreläggande, föreläggandets
innehåll och påföljden av alt det ej eflerkoms bör gälla samma regler som 21 8
uppställer för där avsett fall.

Vad som enligl lagrådets förslag
bör gälla för utmätning av fordran eller annan rättighet, om vars bestånd
ovisshet råder, bör ges motsvarande tillämpning i vissa fall då fråga är om
utmätning av pantbrev i skepp eller fastighet eller inteckning i luftfartyg
eller reservdelar lill luftfartyg och ovisshet råder huruvida pantbrevet eller
inteckningshandlingen är lämnad till säkerhet för fordran.

Av de under rubriken
"Förhållandet lill tredje man" upptagna 17-26 88 gäller 17 och 26 88
såväl lös som fast egendom, under det att 18-22 88 har avseende uteslutande på
lös egendom och 2325 88 gäller enbart fast egendom. Den valda systematiken har
gjort bestämmelserna delvis svåröverskådliga. Regelsystemet vinner enligl
lagrådels mening i tydlighet och överskådlighet, om det delas upp i två avsnitt
under särskilda rubriker, del ena omfattande endast bestämmelser avseende
utmätning av lös egendom och det andra innehållande bestämmelser om utmätning
av fast egendom. En sådan systematik ter sig sä myckel mera naturlig som det -
av uppenbara skäl - råder betydande sakliga skillnader mellan de regler som
föreslås gälla vid utmätning av lös resp. fast egendom.

En omgruppering av bestämmelserna
kan genomföras utan mera betydande ingrepp i förslaget. Del torde vara
tillräckligt, att 17-22 §8 sammanförs under en rubrik, som lämpligen kan få
lyda "Förhållandet lill tredje man vid utmätning av lös egendom", och
all i samband därmed 17 8 begränsas till att gälla endast lös egendom, att 23 S
utformas så. alt den utöver den i förslaget upptagna bestämmelsen kommer att
inrymma även den nu i 17 8 meddelade föreskriften av innebörd alt fast egendom
på vilken gäldenären inte har lagfart kan utmätas för dennes gäld, om det
framgår att egendomen tillhör gäldenären, samt att före 23 8 en ny rubrik

s. 1118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1118

sätts in med lydelsen "Förhållandet lill tredje man
vid utmätning av fast egendom",

I nu förevarande kapitel regleras
de rättsliga spörsmål som kan uppslå i förhållande lill iredje man ej endast
när ulmätningsbeslut är aktuellt eller utmätning har skett men försäljning ännu
ej ägt rum utan även under tiden därefter. Hänvisningen i 26 8 första stycket
lill 20 och 25 88 lar nämligen sikte på det fall att tvist uppstår om rätten
till de vid exekutiv försäljning influtna medlen. Med lagrådets disposition av
lagreglerna kan, i stället för denna hänvisning, som ett andra stycke i 20 8
upptas en bestämmelse av innehåll att dess första stycke även gäller sedan
utmätl egendom sålts eller utmätt fordran drivits in och fråga är om rätlen
lill influtna medel.

Andra stycket av 26 8 anser lagrådet kunna utgå som
obehövligt.

Lagrådet förordar, att förevarande
avsnitt av kapitlet i systematiskt hänseende omarbetas i enlighet med det
anförda. Med iakttagande härav och av vad lagrådet tidigare har anfört rörande
lagreglernas materiella innehåll föreslår lagrådet, alt 26 8 utgår samt att
17-25 88 Jämte rubriker, efter vissa redaktionella Jämkningar, ges följande
lydelse:

Förhållandel till tredje man vid utmätning av tös egendom.

17
8 Utmätning får
ske av lös egendom till vilken gäldenären enligl vad som framgår i målet är
ägare eller enligt 18 eller 19 8 skall anses vara ägare.

18
8 Gäldenären
anses vara ägare till lös egendom som han har i sin besittning, om det ej
framgår i målet att egendomen tillhör annan. Har gäldenären besittning till
egendomen gemensamt med annan, anses dock egendomen, om ej annat följer av 19
8, tillhöra gäldenären endast om del framgår all han har bättre rält lill
egendomen än den andre.

I fråga om registrerat skepp eller
registrerat luftfartyg skall i stället för vad som sägs i första slyckel gälla,
att egendomen anses tillhöra gäldenären, om denne är inskriven som ägare och
det ej framgår i målet att egendomen tillhör annan.

19 8 Har gäldenären och hans make, med vilken han
varaktigt samman

bor, lös egendom i sin gemensamma besittning och framgår ej i mälet vem

egendomen tillhör, anses makarna inneha egendomen med samäganderäll.

Första stycket gäller ej i fråga om
registrerat skepp eller registrerat luftfartyg.

20 8 Har lös egendom utmätts enligt bestämmelse i 18 eller
19 8 och har tredje man påstått bättre rätt till egendomen samt föreligger
sannolika skäl för hans påstående, skall kronofogdemyndigheten, om det ej av
särskilda skäl är obehövligt, förelägga honom att inom en månad från det alt
föreläggandet delgavs honom väcka talan mol sökanden huruvida tredje mans

s. 1119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1119

anspråk utgör hinder mot utmätning. Efterkommer tredje man
ej föreläggandet, har han i målet förlorat sin rätt mot sökanden, om ej denne
har väckt lalan mot tredje man inom den angivna tiden.

Första stycket gäller även sedan
utmätt egendom har sålts eller utmätl fordran har drivits in och fråga är om
rätten till influtna medel.

21 § Möter hinder mot utmätning enligt 17-19 88 av viss
lös egendom på

den grund alt Iredje man kan ha bättre rätt till egendomen men föreligger

sannolika skäl att egendomen tillhör gäldenären, får egendomen utmätas

med förbehåll för tredje mans rält. Kronofogdemyndigheten skall, om del

ej av särskilda skäl är obehövligt, förelägga sökanden all inom en månad

från del att föreläggandet delgavs honom väcka talan mot tredje man

huruvida dennes anspråk utgör hinder mot utmätning. Efterkommer sö

kanden ej föreläggandet, skall utmätningen hävas, om ej tredje man har

väckt talan mot sökanden inom den angivna tiden.

Första stycket gäller ej i fräga om
registrerat skepp eller registrerat luftfartyg.

22 8 År fråga om utmätning av fordran eller annan
rättighet och råder

ovisshet om dess bestånd på den grund att sekundogäldenären eller den

från vilken rättigheten skall utgå gör invändning därom, får utmätning

likväl ske, om det föreligger sannolika skäl att fordran eller rättighet

tillkommer gäldenären. Härvid skall dock förbehåll göras i fräga om ford

ringens eller rättighetens bestånd.

Råder ovisshet i vad mån pantbrev
eller inteckningshandling som avses i 2 S andra stycket och som innehas av
Iredje man utgör säkerhet för fordran men föreligger sannolika skäl att någon
panträtt ej består, fär utmätning av pantbrevet eller inteckningshandlingen ske
med förbehåll för Iredje mans rätt.

Sker utmätning enligt första eller
andra stycket, skall kronofogdemyndigheten, om det ej av särskilda skäl är
obehövligt, förelägga sökanden att inom en månad från del all föreläggandet
delgavs honom väcka talan mol tredje man huruvida dennes invändning eller
anspråk utgör hinder mol utmätning. Efterkommer sökanden ej föreläggandel,
skall utmätningen hävas, om ej iredje man har väckt talan mol sökanden inom den
angivna tiden.

Förhållandet till tredje man vid utmätning av jäst egendom

23
8 Utmätning får
ske av fast egendom till vilken gäldenären enligl vad som framgår i målet är
ägare. Har gäldenären lagfart på egendomen, anses han vara ägare, om det ej
framgår all egendomen tillhör annan.

24
8 Lika med
24 8 i förslaget.

s. 1120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1120

25
8 Har fast egendom utmätts och har tredje man påstått bättre rält till
egendomen samt föreligger sannolika skäl för hans påstående, gäller vad som
sägs i 20 8-

Beträffande innebörden på ett par punkter av den av
lagrådet föreslagna lagtexten vill lagrådet anföra följande.

Med formuleringen "framgår ej i målet vem
egendomen tillhör" i 19 8 första slyckel avses att äganderättsfrågan är
oklar i den meningen att det ej framgår att någon av makarna och ej heller
någon annan är ägare till egendomen.

Tilläggas bör att av samäganderältslagen följer,
att samägare anses ha lika del i egendomen, om ej annat visas. Även denna
presumtion beträffande andelsfördelningen bryts alltså bara om det framgår att
andelarna inte är lika stora.

Vad angår 20 8 avser den enligl sin lydelse i det
remitterade förslaget fall då lös egendom utmäts "enligt 17-19 88"
och tredje man har gjort gällande bättre rätt till egendomen. Föratt utmätning
skall få ske enligl huvudregeln i 17 8 - dvs. när inte någon av
presumtionsreglerna i 18 eller 19 8 är tillämplig - förutsätts enligl lagrådels
förslag all del framgär i målet alt gäldenären är ägare till egendomen. Men
detta är liktydigt med att kronofogdemyndigheten pä grundval av utredningen
har funnit sig kunna tillbakavisa ett eventuellt av tredje man framställt
påstående om bättre rätt till egendomen. Och i ett sådant fall föreligger
uppenbarligen inte något utrymme för all meddela tredje man sådant
föreläggande som avses i nu förevarande paragraf. Bestämmelserna i 20 8 kan
således bli tillämpliga endast i fall då någon av presumtionsreglerna i 18 och
19 88 är tillämplig. Till undvikande av missförstånd rörande paragrafens
innebörd och räckvidd har lagrådet gett uttryck ät detta i sin lagtext.

1 lagrådels förslag har de inledande orden i 20 8
första stycket utformats så, att de även innefattar det fall att tredje man gör
gällande bättre rält först sedan utmätning har skett (jfr 20 8 första stycket
andra meningen i det remitterade förslaget).

Även utan särskilt stadgande äi det tydligt, att 20
8 i lagrådets förslag gäller också när tredje mans påstående om bättre rätt
avser något som framstår som tillbehör lill lös egendom. Motsvarighet till
andra stycket i 20 8 i det remitterade förslaget saknas därför i lagrådets
text. I 25 8 i lagrådets förslag har motsvarande ändring gjorts.

33
§ Bestämmelserna i första stycket av förevarande paragraf i förslaget innebär,
att utmätning i princip skall hävas, om det blir utrett i målet att den utmätta
egendomen tillhör tredje man. Kronofogdemyndigheten skall i en sådan situation
självmant besluta om hävande av utmätningen. 1 gällande rätt finns motsvarande
föreskrifter om s. k. självrättelse i 77 8 3 mom.

s. 1121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1121

UL.
Enligt delta lagrum får emellertid självrättelse inle i något fall vidtas
senare än två veckor från del utmälningsförrätlningen ägde rum. Del nu
remitterade förslaget innebär, all denna tidsbegränsning slopas, när fråga är
om självrättelse på den grund att utmätl egendom befinnes tillhöra tredje man.

Lagrådet har inte någon erinran mot att möjligheterna
till självrätlelse i nu angivna situation vidgas på det sätt som föresläs.

Förslagel innebär emellertid den begränsningen av
möjligheterna lill självrätlelse i förevarande fall, alt utmätning av egendom
som senare visar sig tillhöra iredje man inte skall eller ens får ske, om
tredje man efter föreläggande har förioral sin rält mol sökanden. Härmed
åsyftas den situation som inträder, när kronofogdemyndigheten med slöd av 4
kap. 20 8 i förslagel har förelagt en tredje man, som påstått bättre rätt lill
utmätt egendom, att inom en månad väcka lalan i saken mot sökanden och
gäldenären men tredje man har underlåtit att efterkomma föreläggandel och
därmed har "förioral sin rätt mot sökanden". 1 gällande lag finns
inle någon uttrycklig regel om en sådan begränsning. Detta sammanhänger med alt
självrätlelse enligt 77 8 3 mom. UL över huvud taget inte kan ske senare än två
veckor efter utmätningsförrättningen, en tidsfrist som Ju alltid löper ut innan
den i 69 8 UL - som utgör motsvarighet till 4 kap. 20 8 i förslagel -
föreskrivna tiden av en månad, inom vilken tredje man har att väcka talan, går
lill ända.

Den sålunda föreslagna ordningen skall ses mot
bakgrund av den reglering av frågan om den rättsliga betydelsen av att Iredje
man inle efterkommer ett enligl sistnämnda lagrum meddelat föreläggande som
det remitterade förslaget innefattar. Denna reglering leder lill alt tredje
man inte bara "förlorar sin rätt mol sökanden" utan också blir
betagen möjligheten alt efter egendomens exekutiva försäljning vindicera den
från förvärvaren; denna rältsföljd inträder enligt 14 kap. 2 8 i förslagel även
i förhållande till den som vid sitt förvärv var i ond tro beträffande tredje
mans äganderättsanspråk.

Den nu aktuella frågan om självrättelse kommer i
ett annat läge, om man på de nyss berörda spörsmålen i stället anlägger del
synsätt som lagrådet har gett uttryck ål i det föregående vid sin behandling av
20 8 i kapitlet. Lagrådet har därvid intagit den ståndpunkten, all
underlåtenhet från en tredje mans sida att efterkomma ett enligt nämnda
paragraf meddelat föreläggande inte bör medföra några maleriellträttsliga
verkningar utan endast fä den konsekvensen att tredje man förlorar rätten all i
utsökningsmålet föra lalan i frågan huruvida hans påstådda äganderätt utgör
hinder mot utmätningen. Han förlorar således rätlen att överklaga utmätningen
pä sådan grund liksom också rätten att såsom part i målet hos kronofogdemyndigheten
påkalla prövning av den angivna frågan. Med lagrådets ståndpunkt har däremot
underlåtenheten i princip inte någon inverkan på tredje mans möjligheter att
under åberopande av allmänna civilrältsliga regler

s. 1122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1122

hävda
sin äganderätt lill den utmätta egendomen. Detta innebär, att tredje man - i
motsats till vad som för närvarande antas gälla, när Iredje man har underlåtit
att efterkomma ett enligl 69 8 UL meddelat föreläggande att väcka talan vid
domstol - efter egendomens försäljning kan vindicera egendomen från
förvärvaren, orn denne var i ond tro beträffande tredje mans rätt lill
egendomen. Utgjordes det utmätta av rättighet som inte kan bli föremål för
godtrosförvärv, kan en vindikalionslalan riktas även mot godtroende förvärvare.
Till dejämkningar i förslaget i övrigt som föranleds av denna ståndpunkt återkommer
lagrådet vid behandlingen av 14 kap.

Med de mera begränsade verkningar av en
underiålenhet att iaktta föreläggande enligt 20 8 som lagrådets förslag innebär
är del uppenbarligen nödvändigt, att kronofogdemyndigheten skall kunna vidta
självrältelse, dvs. självmant häva en utmätning, i fall då tredje man
visserligen har underlåtit att efterkomma föreläggandet men det därefter - med
eller ulan tredje mans medverkan - blir utrett i målet alt egendomen tillhör
denne tredje man.

Om tredje man har gjort gällande bättre rätt till
utmätt egendom, innan egendomen har sålts, men det varken genom rättegång eller
på annat sätt blir utrett, all egendomen tillhör tredje man, och denne inle
heller överklagar utmätningen eller av honom anförda besvär över utmätningen
ogillas, kan och bör egendomen säljas utan avseende på tredje mans anspråk.
Kronofogdemyndigheten kan i ett sådant läge inte anses skyldig alt vid
försäljningen upplysa presumtiva köpare om att tredje man har gjort anspråk på
egendomen. Detta gäller också i fall då tredje man underiåter att iaktta ett
enligl 20 8 meddelat föreläggande och det inle före försäljningen på annat sätt
blir klarlagt att egendomen tillhör honom. Tredje mans underlåtenhet att
efterkomma föreläggandet bör med andra ord i utsökningsmålet tolkas som om han
hade frånträtt sitt äganderättsanspråk.

Under hänvisning till del anförda förordar
lagrådet, att i första stycket första meningen av förevarande paragraf orden
"såvida ej tredje mannen efter föreläggande har förlorat sin rätt mot
sökanden" utgär.

Med lagrådets disposition av lagreglerna i
förevarande kapitel fär 27-36 88 beteckningarna 26-35 88.

5
kap.

5
8 Bestämmelserna i 9 kap. 9 8 förutsätter, alt egendom, som förvärvals på
kredit under förbehåll om återtaganderält vid bristande betalning, kan utmätas,
även om egendomen enligt avtalet ej får överlåtas. I motiven till detta lagrum
påpekas att, eftersom försäljning av egendomen inle fär ske utan att
kreditgivarens rätt blir tillgodosedd, utmätningen inte kränker dennes rätt och
därmed inle heller stär i strid mot principen i 5 kap. 5 8. Förslaget utgår
från att vid sådant förhållande något uttryckligt undantag från denna princip
ej behöver göras. Enligt lagrådets mening står emeller-

s. 1123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1123

lid
utmätning i nu avsedda fall i direkt strid mot principen i detta lagrum att
egendom som ej får överlåtas ej heller får utmätas. Lagrådet - som inte har
någon erinran mot att utmätning får ske i nu avsett fall under förutsättning
att kreditgivarens rält blir tillgodosedd på sätt som anges i 9 kap. 9 8 -
förordar därför, att som ett andra stycke i nu förevarande paragraf tas upp ett
uttryckligt undantag för detta fall.

Lagrådet föreslår, att paragrafen med vissa
redaktionella Jämkningar får lydelsen:

"Egendom, som till följd av sin beskaffenhet,
enligl föreskrifl vid gåva eller i testamente eller på annan mot envar gällande
grund ej får överlåtas, får ej heller utmätas, om ej annat följer av andra
stycket eller av särskild föreskrift.

Egendom, som gäldenären har förvärvat på kredit
under förbehåll om återtaganderätt för kreditgivaren, får utmätas utan hinder
av att egendomen ej får överlåtas,"

Lagrådet vill framhålla, alt undantagsregeln i
andra stycket givetvis tar sikte endast på fall då ell överlåtelseförbud har
ställts upp enbart till säkerställande av ätertaganderätten.

I likhet med föredragande statsrådet kan lagrådet
ej finna alt undantagen i förevarande paragraf kan ges i annan form än lag. Med
hänsyn lill vad lagrådet har anfört om hur hänvisningar skall ske lill
särskilda författningsregler vid sidan av balken bör emellertid ordet
föreskrift användas.

7
8 Bestämmelsema i första stycket om att vissa skadeståndsfordringar är
utmätningsfria så länge de innestår hos den skadeståndsskyldige överensstämmer
i sak med de nu gällande föreskrifterna i 66 8 3 mom. UL. Dessa föreskrifler
fick sitt nuvarande innehåll år 1968. Någon översyn av 1968 års lagstiftning
har inle företagits. När bestämmelserna nu utan ändring tas upp i UB vill
lagrådet likväl - närmast som en bakgrund till lagrådels ställningslagande till
de nya bestämmelser om utmätningsfrihel i vissa fall för utbetalt skadestånd
som har tagits upp i andra slyckel -framföra vissa synpunkter och göra vissa
påpekanden.

Enligt 66 8 3 mom. UL gäller villkorslös
utmätningsfrihel för bl. a. fordran på skadestånd med anledning av
personskada. Under förarbetena till 1968 års lagstiftning angavs motivet till
ulmälningsfrihelen vara, att de skadestånd som de föreslagna bestämmelserna
skulle avse hade en starkt personlig prägel (NJA II 1968 s.
552). Del är oklart vad som närmare åsyftades, och det synes tveksamt i vilken
omfattning det anförda skälet verkligen motiverar ulmätningsfrihet för fordran
på skadestånd med anledning av personskada.

Det kan väl hävdas, att sådant skadestånd till den
del del avser gottgörelse för icke-ekonomisk (ideell) skada, dvs. ersättning
för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men och för olägenheter i
övrigt till följd av skadan (5 kap. I 8 3 SkL), har en specifikt personlig
prägel; del saknas

s. 1124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1124

ocksä
i stort sett motsvarighet till ersättningar av detta slag i icke
skade-ståndsrättsliga sammanhang. Detsamma gäller sådan ersättning för (psykiskt)
lidande som avses i I kap. 3 8 SkL och som utgår vid vissa där angivna typer
av brottsliga handlingar. Del rör sig i alla dessa fall om gottgörelse för den
kränkning som etv angrepp på en persons kroppsliga eller personliga integritet
i övrigt har inneburit. Den personliga karaktären av en sådan gottgörelse kan
enligt lagrådets mening väl motivera att själva rätten till ersättning för
ideell skada fredas från utmätning.

Enligt 66 8 3 mom. andra meningen UL skall
ulmälningsfrihelen i fall dä skadeståndet har bestämts att utgå som livränta
gälla rätten till livräntan. 1 sistnämnda hänseende låter sig
ulmälningsfriheten motivera utan nägon hänvisning tUl skadeståndets personliga
prägel. En skadeslåndslivränla - i detta sammanhang bortses från s. k.
besvärslivräntor - utgör ett substitut för den inkomst som den skadelidande i
framtiden skulle ha kunnat förvärva genom eget arbete, därest han inte till
följd av skadefallet hade blivit helt eller delvis arbetsoförmögen. En
arbetsoförmögen skadelidandes rätt till en skadeslåndslivränla svarar således
mot den arbetsföres rätt till inkomst av framtida arbete. Del råder inle tvivel
om att en rätt av det senare slaget inte kan utmätas. Som en direkt konsekvens
härav bör del substitut för denna rätt som rätlen till livränta utgör inte
heller kunna utmätas.

Fordran på skadestånd avseende ersättning för
framtida inkomstföriust bör av nyss anförda skäl vara ulmälningsfri också när
skadeståndet skall utgå i form av engångsbelopp. Det är också den ståndpunkt
som gällande lag intar. Men inte heller i det hänseendet synes del vara
skadeståndets personliga prägel som utgör det avgörande motivet för
utmätningsfrihet.

Frågan om ulmätningsfrihet ställer sig annorlunda,
när det gäller den del av skadestånd för personskada som utgör gottgörelse för
förlorad arbetsinkomst i förfluten tid. Denna del av skadeståndet är att
likställa med l.ex. en arbets- eller uppdragstagares fordran på lön eller
motsvarande gottgörelse för redan ulfört arbete. Genom 1968 års lagstiftning
infördes möjligheter att ta lön eller liknande gottgörelse för utfört arbete i
anspråk genom s. k. löneutmätning. Den som till följd av ett skadefall, vilket
har medfört skadeståndsansvar för annan person, har blivit oförmögen att genom
eget arbete förvärva rätt till lön eller annan gotlgörelse får i stället en
rätt till ett motsvarande skadestånd. En fordran på sådant skadestånd kan
knappast anses ha en mera personlig prägel än en fordran pä innestående lön och
bör därför i princip inle vara fredad frän utmätning i större omfattning än en
sådan lönefordran.

Den som har lidit en personskada och med anledning
därav har blivit berättigad till skadestånd har rätt lill gotlgörelse för
"sjukvårdskostnad och andra utgifter" (5 kap. I 8 I SkL). Hans
fordran på sådan gottgörelse kan jämställas med det anspråk som l.ex. en
arbetstagare kan ha enligt kollektivavtal eller tjänsteavtal att i händelse av
sjukdom eller olycksfall få

s. 1125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1125

ersättning
av sin arbetsgivare för motsvarande utgifter. En sådan fordran är inte ulmälningsfri.

En med de nu behandlade spörsmålen närbesläktad
fräga gäller i vad mån de regler om total utmätningsfrihel för fordringar pä
ersättning från socialförsäkringen som sedan lång tid tillbaka gäller bör
behållas oförändrade. I del avseendet finns anledning särskilt uppmärksamma,
att betingelserna för denna utmätningsfrihel väsentligt förändrats genom att
ersättningarna inom socialförsäkringen successivt har höjts, så att de numera
-framför allt inom arbetsskadeförsäkringen - i många fall vida överstiger det
ekonomiska grundskydd som de olika socialförsäkringsanordningarna ursprungligen
avsåg all ge.

Utformningen av bestämmelserna i 66 8 3 mom. UL ger
utrymme för viss tvekan om utmätningsfrihelens omfattning. Det särskilda
omnämnandet av frihetsberövande väcker sålunda frågan, huruvida och i vad mån
fordran på sådan ersättning med anledning av oriktigt frihetsberövande som
numera utgår enligl 1974 ärs lagom ersättning vid frihetsinskränkning omfattas
av ulmälningsfrihelen.

Också innebörden av ullrycket "annat
sådant" är någol oklar. Ordalydelsen ger vid handen, all utmätningsfrihet
skall åtnjutas så snart den skada som har gett upphov till skadeståndsansvar
kan på något sätt jämställas med personskada eller skada till följd av
frihetsberövande, falskt åtal eller ärekränkning. Vad som närmare åsyftas är
emellertid ovisst. Motiven lill 1968 års lagstiftning ger inte besked i vidare
mån än all där talas om "brott mot person som är jämförligt med någon av
de särskilt uppräknade kränkningarna". Om en begränsning lill fall då
personangreppet har innefattat brottslig handling är avsedd, hade detta enligt
lagrådets mening bort komma lill klart uttryck i lagtexten - t. ex. på sätt som
har skett i 1 kap. 3 8 SkL - i all synnerhet som den föregående uppräkningen
inte är underkastad någon motsvarande begränsning utom såvitt avser falskt åtal
och ärekränkning. Även bortsett från del sist sagda är del enligl lagrådets
mening påkallat, för all en korrekt tillämpning av stadgandet skall kunna ske,
att det närmare preciseras vilka slags skadeorsakande förfaranden som åsyftas
med "annat sådant".

Mot bakgrunden av vad som här anförts synes det
angelägel, att lagstiftningen om utmätningsfrihel för fordran pä skadeständ
och för fordran pä ersättning från socialförsäkringen i en nära framtid blir
föremål för översyn. 1 avvaktan härpå lorde de nu gällande bestämmelserna i
ämnet få behållas i sak oförändrade.

I detta läge kan det emellertid enligl lagrådels
mening ifrågasättas om det är välbetänkt att i den omfattning som har skett
genom andra stycket av förevarande paragraf i förslaget utvidga
ulmälningsfrihelen lill att gälla även efler del skadeståndet har betalts ut. Å
andra sidan framstår en sådan utvidgning som sakligt välmotiverad beträffande
vissa slag av skadestånd.

s. 1126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1126

och en kommande allmän översyn av lagstiftningen bör inte
utgöra någol hinder mol att en partiell reform genomförs redan nu.

I fråga om det föreliggande
förslaget om utmätningsfrihel i vissa fall för belopp som har betalts ut som
skadestånd gäller enligt lagrådets mening denna bedömning i två hänseenden:
dels när det gäller skadestånd som avser ersättning för framtida förlust av
arbetsinkomst och som har bestämts i form av engångsbelopp dels beträffande
sädanl i paragrafens första stycket angivet skadestånd som avser ersättning för
ideell skada.

Skadestånd i form av engångsbelopp
med anledning av nedsatt arbetsförmåga bör sålunda vara skyddat mot utmätning
i vidare omfattning än som följer av beneficiereglerna i 1-4 88 av förevarande
kapitel. Del är emellertid oklart hur långt del föreslagna skyddet sträcker
sig. Kravet att skadeståndet skall tillgodose ett försörjningsbehov är inle
entydigt lill sin innebörd. Det kan hävdas att skadestånd av detta slag, som utgör
ett substitut för viss del av arbetsinkomsten, alllid i sin helhet och
oberoende av hur stor inkomsten är tillgodoser den skadelidandes och hans
familjs försörjningsbehov. Men "'försörjningsbehov" kan ocksä tolkas
såsom ungefärligen motsvarande vad somi behövs för gäldenärens och hans
familjs nödvändiga underhåll. Motiven ger inte något klart besked på denna
punkt.

Enligl lagrådels mening bör
gäldenären i hithörande fall i princip inte ha ett mer vittgående skydd mol
utmätning än han skulle ha åtnjutit om skadeståndet i stället hade utgått i
form av livränta och fråga varit om ianspråktagande av utfallande
livräntebelopp genom löneutmätning. Det skulle dock med denna principiella
utgångspunkt bereda stora svårigheter att beräkna den utmätningsfria delen av
engångsersättningen. Under dessa förhållanden ligger del närmast till hands att
knyta an till den reglering av ulmälningsfrihelen för rätt till pension eller
annan livränta än skadestånds-livränta som har skett i 66 8 4 mom. UL och i 8 8
av förevarande kapitel i förslagel. Där föreskrivs förbud mot utmätning av rätt
lill pension eller livränta i den mån rättigheten "behövs för gäldenärens
försörjning och fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom".
Värdet av en rätt till pension eller livränta av det slag som avses här
beräknas såsom kapitalvärdet av en periodiskt utgående förmån, dvs. enligt i
princip samma metod som den vilken kommer till användning vid beräkning enligt
skade-ståndsrältsliga regler av en engångsersättning för nedsatt arbetsförmåga.
Också sakligt sett talar goda skäll för att man skall ha enhetliga regler om
utmätningsfrihet i båda dessa fall.

Till den del den i andra stycket
föreslagna bestämmelsen om utmätningsfrihel gäller utbetalt skadestånd
avseende ersättning för ideell skada föranleder förslaget inle någon erinran
från lagrådets sida.

Lagrådet vill under hänvisning till
det anförda förorda, alt andra stycket av paragrafen ges följande lydelse:

s. 1127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1127

"Avser skadeståndet ersättning för framlida
inkomstförlust och har ersättningen fastställts i form av engångsbelopp, får ej
heller, sedan skadeståndet har betalts ul, utmätning ske av vad som hålls
avskilt av utbetalda medel, i den män medlen behövs för gäldenärens försörjning
och fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom, Ulgör skadeståndet
ersättning för skada av annan än ekonomisk art, får vad som hålls avskilt av
utbetalda medel ej utmätas förrän två år har förflutit frän det skadeståndet
betalades ut."

6
kap.

De i detta kapitel av förslagel upptagna
bestämmelserna om säkerställande av utmätning överensstämmer i allt väsentligt
med vad som för närvarande gäller eller tillämpas i praxis. 1 ett hänseende
vill lagrådet framföra vissa synpunkter av mer allmän natur.

Lagberedningen föreslog bestämmelser om att
kronofogdemyndigheten skulle få försäkra utmätt lös eller fast egendom.
Föredragande statsrådet finner att detta förslag går för långt och anser, alt
något påtagligt behov av alt hålla utmätt egendom eller i övrigt egendom som är
omhändertagen av myndighet försäkrad inte har framkommit. Med beaktande också
av kostnadsaspekterna förklarar sig föredraganden därför inte beredd att
biträda beredningens förslag i denna del. Föredraganden erinrar om att
befogenhet för kronofogdemyndigheten all i särskilda fall teckna eller
vidmakthålla försäkring följer redan av bestämmelsen i 4 kap. 31 8 i del
remitterade förslagel, där det föreskrivs att kronofogdemyndigheten har rätt
all vidta de åtgärder beträffande utmätt egendom som behövs för alt sökandens
rätt skall tas lill vara och att myndigheten härvid i princip har de
befogenheter som tillkommer egendomens ägare. Kostnad för försäkring som
kronofogdemyndigheten ombesörjer blir enligt föredraganden att anse som en förrättningskostnad.

Lagrådet har förståelse för tanken att medborgarna
skall beredas ett fullgott ekonomiskt skydd mol att deras egendom går förlorad
eller skadas medan den tvångsvis är omhändertagen av offentlig myndighet. Som
föredragande statsrådet har påpekat ger numera bestämmelserna i 3 kap. SkL ett
tillfredsställande sådant skydd i fall då förlusten eller skadan har orsakats
genom fel eller försummelse i den offentliga myndighetsutövningen. Frågan i vad
mån skyddet bör genom lagstiftning sträckas än längre har principiell räckvidd
och aktualiseras även utanför det utsökningsrättsliga området. Hithörande
problem bör därför lösas i ett vidare sammanhang och på grundval av ett mer
omfattande utredningsmaterial. Lagrådet biträder därför uppfattningen att
några sådana bestämmelser om försäkring som lagberedningen föreslog inle nu bör
las upp i UB.

I detta sammanhang vill emellertid lagrådet erinra
om att det allmänna i vissa situationer, som är likartade med dem som
föreligger när kronofogdemyndighet i mål om utmätning har omhändertagit
enskild tillhörig egen-

s. 1128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1128

dom,
i rättspraxis har ålagts skadeståndsansvar med analogisk tillämpning av de
regler som gäller i fråga om deposilaries ansvar för skada pä deponerad
egendom och som innebär, att depositarien bär bevisbördan för att skadan har
uppkommit på annat sätt än genom vållande på depositariens sida. I det
hänseendet kan här hänvisas till rättsfallet NJA 1950 s. 5 och där anmärkta
äldre rättsfall. Del kan enligl lagrådets mening inte uteslutas att domstolarna
skulle anlägga ett motsvarande betraktelsesätt, när fråga uppkommer om statens
ansvarighet för skada på utmätt egendom som har omhändertagits av
kronofogdemyndighet. Här bör beaktas, att myndigheten inte bara har egendomen
om hand för den betalningsförsumlige utmälningsgäldenärens räkning utan också
har att tiUgodose sökandens intressen och att föriusl av eller skada på
egendomen kan medföra ekonomisk skada också för sökanden.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i kapitlet
fär lagrådet anföra följande.

1
8 Med lagrådets förslag till lydelse av 4 kap. kommer hänvisningen i 1 8 tredje
stycket att avse 4 kap. 26 8.

8
8 Enligt 10 8 skall kronofogdemyndigheten, ulöver vad som följer av I -9 88,
vidta de åtgärder som i varje särskilt fall behövs för att utmätning skall bli
säkerställd. Bestämmelsen torde närmast vara att fatta som en instruktion till
kronofogdemyndigheterna och hade som sådan kunnat upptas i
verkstäUighetsföreskrifter till UB. Även om innebörden av regeln är ganska
svävande och enligl orden vittgående, kan den inte ge stöd för vidtagande av
sådana åtgärder som kronofogdemyndigheten eljest är lagligen förhindrad att
genomföra. Egendom torde sålunda inte kunna tas i förvar med slöd av denna
paragraf; i detta hänseende måste 1-9 8S vara uttömmande. Eftersom ocksä andra
handlingar än där sägs. l.ex. checkhäfte, kan behöva tas i förvar för alt
utmätning skall bli säkerställd, vill lagrådet förorda, att 8 8 utvidgas så att
den omfattar sådana handlingar. Lagrådet föreslår, alt 8 8 får lydelsen:

"Handling som ej är nämnd i 2 eller 5 8 men
som visar gäldenärens rält till ulmätt egendom eller vars omhändertagande är
påkallat för all utmätningen skall bli säkerställd eller som behövs vid
nyttjande av egendomen får tagas i förvar. Detta gäller även om handlingen
innehas av tredje man."

12
§ I första stycket av denna paragraf föreskrivs, alt om utmätning av viss lös
egendom inte kan ske genast, kronofogdemyndigheten likväl vid behov får
provisoriskt vidta åtgärd som anges i I - 10 88. När sådan åtgärd har
vidtagits, gäller enligl andra stycket i princip det förbud för gäldenären att
förfoga över egendomen som h;ar föreskrivits i 4 kap. 29 8 av förslaget

s. 1129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1129

beträffande utmätt egendom (jfr 60 a 8 I mom. andra
meningen UL). I överensstämmelse med vad som nu gäller enligt 60 a 8 2 mom. UL
i fräga om provisorisk åtgärd enligl 1 mom. i samma paragraf skall enligt
tredje stycket första meningen av den föreslagna paragrafen åtgärden hävas, om
utmätning inle har följt inom två veckor. En nyhet är bestämmelsen i tredje
meningen i paragrafens tredje stycke av innebörd att domstol, där tvist
angående ulmätningsfordringen är anhängig, kan förordna alt provisorisk åtgärd
skall bestå tills vidare, dvs. längre än två veckor.

De hinder mol omedelbar utmätning
som avses i första stycket av paragrafen och som föranleder att åtgärd för
säkerställande av en blivande utmätning bara kan få provisorisk karaktär hänför
sig inte lill del materiella rättsförhållandet rnellan parterna eller över
huvud taget till beskaffenheten av den exekutionstitel sökanden åberopar.
Hindren består i stället i alt de i UB angivna förutsättningarna för utmätning
av viss egendom inle är uppfyllda, och sådana frågor är ej underkastade
prövning av den domstol som handlägger tvisten om utmätningsfordringen. Vad den
domstolen har alt bedöma är huruvida utmätningssökanden har fog för sitt
fordringsanspråk. Finner domstolen före sill slutliga avgörande anledning att
inhibera verkställigheten, bör givetvis en redan vidtagen provisorisk åtgärd
ej fä bestå; åtgärden är ju då ej längre nödvändig och skall följaktligen
hävas. Om däremot inhibition ej meddelas, består åtgärden till dess den blir
hävd av kronofogdemyndigheten - senast vid Ivåveckorlidens utgång. Anledning
saknas att i något av dessa fall tillägga domstolen befogenhet alt besluta
huruvida provisorisk åtgärd skall vidtas eller beslå.

Under hänvisning lill del anförda
förordar lagrådet, att tredje meningen i tredje stycket av förevarande paragraf
utgår.

Med lagrådets paragrafnumrering av
4 kap. kommer hänvisningen i paragrafens andra stycke till 4 kap. 29 8 all i
stället avse 4 kap. 28 8.

7 kap.

Delta kapitel innehåller särskilda
bestämmelser om löneutmätning. 1 den mån bestämmelserna inte innefattar
avvikelse från vad som enligt 4 kap. gäller beträffande s. k. sakutmätning,
tillämpas bestämmelserna i sistnämnda kapitel också i fråga om löneutmälning.
Eftersom det i 7 kap. inle har tagits upp någon bestämmelse om behörig kronofogdemyndighet
i mål om löneutmätning, blir i enlighet med del sagda behörighetsreglerna i 4
kap, 8 8 i förslagel tillämpliga i sådana mål. Detta överensstämmer med vad som
för närvarande gäller enligt 56 8 UL.

Då löneutmälning knappast kan anses
avse utmätning av en bestående fordran i likhet med införsel syftar Ju denna
exekutionsform väsentligen till ett ianspråktagande av framdeles successivt
uppkommande fordringar på lön eller liknande - kan det ifrågasättas, om
föreskriften i 4 kap. 8 8 andra stycket sista punkten i förslagel, all
utmätning av fordran får sökas 34 Riksdagen 1980181. I saml Nr 8. Del 2

s. 1130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrattde 1130

där sekundogäldenären finns (jfr 56 8 2 mom. sisla punkten
UL) blir tilllämplig i fråga om löneutmälning. Det skulle innebära, att
kronofogdemyndigheten i det distrikt där gäldenären har sitt hemvist blir
exklusivt behörig att pröva ansökningar avseende löneutmälning och all sådan
utmätning inte kan sökas i del distrikt där arbetsgivaren finns, om inte gäldenären
är bosalt i det distriktet.

Vissa motivutlalanden till de år
1968 införda, nu gällande bestämmelserna om löneutmälning ger ocksä närmast
vid handen alt en sådan ordning var åsyftad (prop. 1968:170 s. 98 f). Det leder
emellertid lill att löneutmätning över huvud tagel inte kan ske, om gäldenären
är bosall utomlands, och detta trots att det på intet sätt är något opraktiskt
fall att en utomlands bosatt person här i landet uppbär lön, pension eller
annan förmån, som i och för sig är av beskaffenhet att kunna tas i anspråk
genom löneutmälning. I del avseendet skullle en viktig skillnad föreligga i
förhållande till den löneutmälning närstående exekutionsformen införsel, som
enligt 15 kap. 7 8 i förslaget (jfr 8 8 InfL) skall sökas hos kronofogdemyndigheten
i det distrikt där arbetsgivaren finns, om gäldenären saknar hemvist i Sverige.

Möjligen har, trots lagreglernas
utformning och de gjorda molivutlalandena, avsikten varit all i fall av nyss
angiven art löneutmätning skall kunna sökas i del distrikt där arbetsgivaren
finns (se t.ex. Allenmark, Utsökningsrätt, 1971 s. 100, och
Beck-Friis-Wieselgren-Wilhelmsson, Införsel och utmätning i lön, 2. uppl. 1971,
s. 45), och det är inle uteslutet att behörighetsreglerna i gällande
lagstiftning faktiskt har tillämpats på detta sätt.

Oavsett hur de gällande ocli nu
föreslagna behörighetsreglerna skall tolkas synes del lagrådet uppenbart att
för mål om löneutmälning bör gälla samma behörighetsregler som för införselmål.
Delta bör komma lill tydligt uttryck i lagtexten. Så kan lämpligen ske genom
att såsom ell nytt första stycke i 7 kap. 7 8 UB - eller i anslutning lill
övriga behörighetsregler i 4 kap. 8 8 tas upp en bestämmelse av innebörd, att
löneutmälning söks hos den kronofogdemyndighet i vars distrikt gäldenären har
sitt hemvist eller, om gäldenären inle har hemvist här i riket, hos den
myndighet i vars distrikt arbetsgivaren finns (jfr 15 kap. 7 8 i förslagel).

7 och 10 88 I 7 8 av detta kapitel föreskrivs, att innan
beslut om löneutmälning meddelas, gäldenären skall beredas tillfälle att yttra
sig, om det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt, men all gäldenären inle behöver
höras när han byter anställning och beslul skall meddelas om utmätning hos den
nya arbetsgivaren. Enligt 10 8 skall beslut om löneutmätning ändras, om
anledning föreligger. Dessa bestämmelser överensstämmer med vad som för
närvarande gäller enligt 67 a 8 3 mom. UL Jämfört med 9 och 12 88 Infl, vilka
stadganden fick sin nu gällande lydelse år 1968.

s. 1131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1131

Enligl lagrådets mening bör de
förvallningsrättsliga grundsatser på vilka bestämmelserna i 15 8 i 1971 års
förvaltningslag vilar vara gällande också i mål om löneutmälning. Beslut om
sådan utmätning bör således som regel inle kunna meddelas utan att gäldenären
har beretts tillfälle all yttra sig i målet. Undanlag från denna huvudregel bör
kunna göras endast om gäldenärens hörande är uppenbart obehövligt eller om
beslutet inte kan uppskjutas (jfr 15 8 första stycket I och 4
förvaltningslagen; någol behov av motsvarighet till undantagsbestämmelserna i
punkterna 2 och 3 i sistnämnda lagrum finns uppenbarligen inle). All anse
gäldenärens hörande uppenbart obehövligt lorde visserligen knappast kunna komma
i fråga i annat fall än då nytt beslut skall meddelas med anledning av byte av
anställning och det nya beslutet avses få samma innehåll som del gamla. Men att
uttryckligen inskränka undantagsregeln till detta fall synes mindre lämpligt.
Del kan för övrigt anmärkas, att den gällande och föreslagna särregeln för fall
av anställningsbyle är alltför vidsträckt, eftersom den undantagslöst medger
att gäldenären inle hörs.

Beslut enligl 10 8 i förslaget om ändring av ett
beslul om löneutmätning bör från nu aktuella synpunkter likställas med ett nytt
ulmätningsbeslut. Ett ändringsbeslut bör således få meddelas utan all
gäldenären dessförinnan har beretts tillfälle all yttra sig bara om beslutet
uppenbarligen inle är lill gäldenärens nackdel och hans hörande därför är
uppenbart obehövligt - t. ex. därför att beslutet, utan att gäldenärens
löneförhållanden har ändrats, innebär endast att utmätningsbeloppel sänks
eller att del utmätningsfria beloppet höjs - eller om beslutet inle kan
uppskjutas. Så snart ett ändringsbeslut kan vara lill gäldenärens nackdel och
beslutet inle på grund av särskilda omständigheter är brådskande bör däremot
gäldenärens hörande vara obligatoriskt. Detta gäller i princip även i fall dä
ändringen ter sig som en automatisk följd av sådana ändringar i gäldenärens
löneförhållanden som betingas av kollektivavlalsbestämda lönehöjningar.

För närvarande finns inte några lagbestämmelser om
all gäldenären normall skall beredas tillfälle att yttra sig. innan ett beslut
om löneutmätning ändras. Att gäldenären i princip skall höras i sådana fall
synes emellertid ha förutsatts vid fillkomsten av 1968 års lagstiftning om
införsel och löneutmätning (se NJA II 1968 s. 492; jfr NJA II 1917
s. 537). De bestämmelser i ämnet som har tagits upp i den i 51 8
utsökningskungörelsen nämnda bilagan till kungörelsen innebär emellertid endast
skyldighet för utmätningsmannen att underrätta gäldenären, om fräga uppkommer
om ändring av beslut om löneutmälning, "när det behövs och lämpligen kan
ske"; någon uttrycklig bestämmelse om att gäldenären åtminstone som regel
skall beredas tillfälle att yttra sig, innan beslut fallas, har inte meddelats,

Enligl lagrådets mening bör skyldigheten att höra
gäldenären, innan beslut om löneutmälning meddelas eller ändras, uttömmande
regleras i UB, liksom motsvarande frågor inom den allmänna förvaltningsrätten
har

s. 1132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1132

reglerats i lag genom bestämmelserna i 15 8
förvaltningslagen. Föreskrifterna i ämnet i UB bör utformas efter mönster av
sistnämnda lagrum.

Under hänvisning till del anförda
förordar lagrådet, all 7 och 10 88 ges följande lydelse:

"7 8 Innan beslut om utmätning
meddelas skall gäldenären beredas tillfälle all yttra sig. Så behöver dock ej
ske, om åtgärden är uppenbart obehövlig eller beslutet ej kan uppskjutas."

"10 8 Beslut om utmätning
skall ändras, om anledning föreligger. Härvid har 7 8 motsvarande
tillämpning."

Om den av lagrådets föreslagna
behörighetsregeln i fråga om löneutmätning tas upp som ett första stycke i 7
8, blir de här ovan under denna paragraf föreslagna bestämmelserna paragrafens
andra stycke.

18 8 I samband med att införselinstilutet reformerades
1968 infördes också möjlighet att. när införsel ej kan ske därför ati
arbetstagaren arbetar utan lön eller mol för låg ersättning, ålägga
arbetsgivaren att utge vad som skulle ha kunnat las ut genom införsel, om
skälig lön utgått. Denna möjlighet stod ursprungligen till buds endast vid
införsel för underhällsbidrag eller kommunal bidragsfordran men vidgades genom
lag (1979: 194) till att gälla alla införselbara fordringar, dvs. även skatter
och allmänna avgifter samt böter och viten. I remissen föreslås att det.
samtidigt som regler överensstämmande med de nu gällande tas upp i kapitlet om
införsel, i förevarande kapitel öppnas en motsvarande möjlighel alt vid löneutmätning
vända sig mot arbetsgivaren.

Det huvudsakliga syftet med
bestämmelserna i ämnet har angetts vara att komma till rätta med fall då
gäldenärer genom skentransaktioner eller liknande illojala förfaranden söker
dra undan sina inkomster frän exekution. Enligt 1968 års lagmotiv avses
emellertid tydligen möjlighet föreligga alt vända sig mol arbetsgivaren även i
fall dä i verkligheten ingen lön eller endast uppenbart för läg sädan utgär.
Som förutsättning för exekution mol arbetsgivaren upptar bestämmelserna också
endast, all arbetstagaren arbetar utan lön eller mot uppenbart för låg
ersättning.

Blir del i mål om införsel eller
löneutmälning klarlagt, att skälig ersättning faktiskt utgår, ehuru man sökt
dölja detta genom skenavtal, kan självfallet vanliga regler om införsel eller
löneutmätning tillgripas. Detta är ett utflöde av den allmänna grundsatsen att
rättsliga transaktioner skall, oavsett den yttre klädnaden, bedömas efter sitt
verkliga innehåll. Men ofta är bevisläget sädanl alt det inle går att klarlägga
hur det förhäller sig. En tillämpning av ifrågavarande bestämmelser kan då leda
lill. all arbetsgivaren tvingas alt själv betala arbetstagarens skuld.
Detsamma blir självfallet resultatet, när bestämmelserna tillämpas fast det
inte är fråga om några skentransaktioner utan är lill fullo styrkt att ingen
ersättning eller endast obetydlig sådan skall utgå.

Enligl lagrådels mening ger bestämmelserna anledning till
belänklighe-

s. 1133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1133

ler. Huvudsyllet med bestämmelserna, dvs. att komma till
rätta med illojala förfaranden, är visserligen högst beaktansvärt. Men i sin
strävan att nå detta syfte går lagstiftaren därutöver: bestämmelserna filialer
sålunda exekution mot arbetsgivaren trols alt det för honom inle föreligger
någon betalningsskyldighet på civilrättslig grund mot gäldenären. Såsom påpekades
vid lagrådsgranskningen av 1968 års införsellagstiftning innebär bestämmelserna
i detta hänseende ell avsteg från gällande rättsgrundsatser.

Värdet av bestämmelser som gör det
möjligt att. när - i vart fall till det yttre - ingen eller endast ringa
ersättning skall utgå till arbetstagaren, kunna vända sig mot arbetsgivaren
lorde närmast vara av prohibiliv natur: blotta förefintligheten av sådana
bestämmelser kan tänkas avhälla avtalsparterna från att genom
skentransaktioner el. dyl, söka göra arbetstagaren oåtkomlig för exekution.
Häremot mäste emellertid vägas att det från rättssäkerhetssynpunkt är
betänkligt med ett system, som tillåter alt lill och med i fall, då i verkligheten
ingen ersättning alls utgär och arbetstagaren alltsä inte har nägot all fordra
av arbetsgivaren, denne fär svara för arbetslagarens skuld. I delta hänseende
står de ifrågavarande bestämmelserna i direkt strid mot den ordning om vilken
U B i övrigt slår vakt eller alt i möjligaste män - genom ett nät av
skyddsregler - söka hindra att annan egendom än utsökningsgäldenärens tillgrips
för hans skuld. Dä vär utsökningslagstiftning nu är föremål för en samlad
bedömning är del därför naturligt att de angivna bestämmelserna, trots att de
godtagits i tidigare lagstiftningsärenden, tas upp lill omprövning mot bakgrund
av UB:s regel-syslem i övrigt. Vid en sådan omprövning bör
rättssäkerhetssynpunkter bli avgörande.

Lagrådet förordar, alt 18 8 i förslagel utgår.

8 kap.

2 8 Under remissbehandlingen av lagberedningens förslag
ifrågasattes om bestämmelsen i förevarande paragraf över huvud taget kan få
någon självständig betydelse i fråga om annan lös egendom än sådan för vilken
skyddsbelopp skall bestämmas enligt 10-12 kap. UB. Föredragande statsrådet har
emellertid med angivande av två exempel gjort gällande, att bestämmelsen kan få
betydelse i fråga om lös egendom i allmänhet och har under hänvisning härtill
hävdat, att bestämmelsen bör ha generell giltighet. Det första exemplet avser
det fallet att egendom med tillämpning av 4 kap, 21 8 i förslaget har utmätts
med förbehåll för tredje mans rätt och att sökanden därefter visar att hans
fordran är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen. Föredraganden framhåller
att, eftersom sökanden i sådant fall är berättigad att ta egendomen i anspråk
oavsett vem den tillhör, egendomen bör säljas utan förbehåll för tredje mans
rätt. Detta uttalande står i överensstämmelse med den flerstädes i remissen
uttryckta

s. 1134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 Lagrådets yttrande 1134

uppfattningen att, om fordran för vilken utmätning skett
därefter visar sig vara förenad med särskild förmånsrätt i det utmätta, frågan
om äganderätten till det utmätta i vissa skeden av förfarandet kan lämnas åt
sidan. Av skäl som framgår av vad lagrådet yttrat vid sin granskning av 4 kap.
delar inte lagrådet denna uppfattning. Lagrådels ståndpunkt innebär, alt det
skydd som ett förbehåll avses ge tredje man inte kan sättas åt sidan genom att
sökanden visar att hans fordran är förenad med särskUd förmånsrätt i det
utmätta. Enligt lagrådets mening ulgör den omständigheten att sökanden har
särskild förmånsrätt i egendomen inte något skäl alt underlåta att meddela
sökanden föreläggande med stöd av 4 kap. 21 8 andra slyckel, och intill dess
äganderältstvisten har blivit avgjord bör det principiella förbudet i 8 kap. 5
8 i förslaget mot försäljning av egendomen gälla, oberoende av om sökanden har
särskild förmänsrätt i egendomen. I de situationer som åsyftas i exemplet blir
det följaktligen inte fråga om att sälja egendomen under några särskilda, av
sökandens förmånsrätt betingade villkor.

Som ett andra exempel lar
föredraganden upp del fallet alt tredje man har handpanträtt i utmätt egendom
och att sökanden visar sig också ha sådan panträtt men med företräde framför
iredje man. Inte heller i ett sådant fall föranleder sökandens förmånsrätt att
försäljningen skall ske under villkor som bestäms med hänsyn till denna
förmånsrätt. Att i denna situation försäljning får ske utan att tredje man ens
till någon del fär betalt för sin fordran följer redan av bestämmelserna i 8
kap. II S (jfr 9 kap. 4 8) i förslagel.

Del kan tilläggas att. när sökanden
har handpanlrält med sämre rätt än den handpanlrält som tillkommer tredje man,
av 8 kap. II
5 följer att
försäljning får ske endast om köpeskillingen också förslär till full betalning
av tredje mans fordran. Försäljningsvillkoren skall således i detta fall
bestämmas med hänsyn till tredje mans förmånsrätt och inle till sökandens
förmånsrätt.

Inle heller torde några andra fall
kunna tänkas då den föreslagna bestämmelsen får tillämpning i fråga om lös
egendom i allmänhet. Det är därför tydligt att bestämmelsen, till den del den
enligt sin lydelse har avseende på försäljning av annan utmätt lös egendom än
sådan för vilken skyddsbelopp skall bestämmas, saknar reellt innehåll och
närmast är ägnad att vilseleda i fråga om paragrafens sakliga innebörd.
Lagrådet förordar därför, att bestämmelsen begränsas till att uteslutande avse
de situationer då enligt 10-12 kap. skyddsbelopp skall bestämmas.

4 8 Godtas lagrådels förslag till disposition av 3 kap.,
bör första styckets första mening i denna paragraf lyda: "Har utmätning
skett med stöd av 3 kap. 8 8 på grund av dom, utslag eller beslut, får egendomen
ej säljas ulan gäldenärens samtycke, förrän exekutionstiteln har vunnit laga
kraft."

s. 1135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1135

5
§ I princip gäller enligt paragrafen att, om tvist råder om äganderätten till
den utmätta egendomen och denna tvist är av väsentlig betydelse, egendomen inte
får säljas förrän tvisten har blivit avgjord. Enligt vad som uttalas i motiven
tUl lagmmmet bör emellertid egendom i vilken utmätningssökanden har pant-
eller retenlionsrätt kunna säljas trots att tvist ännu råder angående
äganderätten till egendomen; i sådant fall anses tydligen tvisten alltid sakna
väsentlig betydelse. Här kommer, liksom på flera andra håll i remissen, den
uppfattningen till ullryck alt, om fordran för vUken utmätning skett är förenad
med särskild förmånsrätt i det utmätta, frågan om äganderätten till det
utmätta i princip är ovidkommande. Som framgår av vad lagrådet tidigare yttrat
delar inte lagrådet denna uppfattning. Lagrådet anser, att utmätningsfordringar
med särskild förmånsrätt i det utmätta ej utan slöd i lag kan beredas någon
särställning. Vid en bedömning från denna utgångspunkt av frågan huruvida
försäljning kan ske trots att tvist råder om äganderätten till det utmätta
måste den omständigheten att utmätningssökanden har pant- eller retentionsrätt
i egendomen frånkännas självständig betydelse.

Såsom nyss nämnts skall tvisten, för att utgöra
hinder mot försäljning, enligt förslaget vara "av väsentlig
betydelse". I vilket avseende tvisten skall ha sådan betydelse framgår ej
direkt av lagtexten. I delta hänseende överensstämmer lagmmmet med 5 8 FfL. Den
föreslagna bestämmelsen blir emellertid tillämplig på ett betydligt större
område, eftersom den skall omfatta ej endast fast utan även lös egendom. Av
motiven framgår, att i första hand sådana tvister avses som är ägnade alt i
väsentlig mån påverka försäljningsresultalet; tvister som inte kan antas
väsentligt inverka på köpeskUlingen skall med andra ord inte få fördröja en
försäljning. Lagrådet har inte någon erinran mot att bestämmelsen tilläggs
denna innebörd men anser, att den bör komma tiU tydligare uttryck i lagtexten.
I delta syfte föreslår lagrådet, att första stycket i paragrafen får lydelsen:

"Har tredje man eller sökanden enligt 4 kap.
20, 21 eller 25 8 förelagts alt väcka talan, får den utmätta egendomen ej ulan
samtycke av tredje man säljas innan tvisten har blivit slutligt avgjord eller,
när föreläggande har givits tredje man, tiden för väckande av talan har gått
ut. Utan hinder av vad nu har sagts får dock försäljning ske, om tvisten kan
antagas ej i väsentlig mån påverka köpeskUlingen eller om egendomen är sådan
som avses i 4 8 tredje stycket."

9
kap.

7
§ I första stycket av förevarande paragraf har tagits upp regler om hur erlagd
handpenning skall disponeras i fall då köparen inle fullföljer köpet genom att
erlägga resterande köpeskiUing inom föreskriven tid. Bestämmelserna
överensstämmer i sak med motsvarande föreskrifter i 96 8 3 mom. UL, vilka
tillkom år 1967.

s. 1136 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1136

Utgångspunkten vid utformningen av dessa
bestämmelser i UL torde ha varit, att en köpare, som har erlagt handpenning men
därefter inte fullföljer köpet, i princip bör ersätta den skada som genom
avtalsbrottet tillfogas berörda sakägare. Av främst praktiska skäl ansågs emellertid
köparens ansvarighet böra begränsas till handpenningens belopp (NJA II 1967 s.
289). Det finns å andra sidan ingenting i förarbetena till 1967 års
lagstiftning som antyder att avsikten varit alt köparens ansvarighet i något
fall skall omfatta annat eller mera än den skada som har tillskyndats sakägarna
genom avtalsbrottet. Vissa uttalanden av lagrådet och föredragande departementschefen
rörande innebörden av det i lagmmmet använda uttrycket "handpenning"
tyder snarast pä att handpenningen skall fä användas endast till täckande av
vad en köpare i en motsvarande situation i rent privaträttsliga förhållanden
kan åläggas att utge som skadestånd till säljaren (NJA II 1967
s. 290 O- Det synes lagrådet inte heller kunna anföras några sakliga skäl att
sträcka ansvarigheten längre än så.

Såväl de nu gällande som de här föreslagna
bestämmelsernas lydelse synes emellertid medge en tillämpning som i ett
hänseende ålägger köparen en längre gående ansvarighet. Bestämmelserna innebär,
att handpenningen

kan
tas i anspråk för täckande av bl. a. "förrättningskostnaderna för

vård
och förvaltning av egendomen under tiden mellan försäljningarna". Härmed
torde avses de värd- och förvaltningskostnader som kan ha uppkommit under
tiden från del alt del aktuella köpeavtalet slöts - vare sig köpet skedde vid
auktion eller köpeavtalet ingicks under hand (jfr 8 § fjärde stycket i det
remitterade förslaget) - till dess att ett nytt försök att sälja egendomen
gjordes, vid auktion eller under hand. Vård- och förvaltningskostnaderna under
den tid den förste köparen åtnjöt anstånd med betalning av resterande
köpeskilling motsvaras emellertid inle av någon skada för sakägarna, eftersom
dessa kostnader skolat bestridas ur köpeskillingen, om köpet hade fullföljts på
föreskrivet sätt.

Bestämmelserna bör på denna punkt ges en utformning
som bringar dem i överensstämmelse med det principieUa synsätt som måste antas
ha varit vägledande vid de nu gällande bestämmelsernas tiUkomst. Lagrådet förordar
därför, att första meningen i första stycket av förevarande paragraf ges
följande lydelse.

"När ny auktion hålls sedan inrop har blivU
ogiltigt enligt 5 8 tredje stycket, skall handpenningen användas till betalning
av förrättningskostnaderna för den förra auktionen och för vård och
förvaltning av egendomen under tiden från det inropet blev ogiltigt till dess
den nya auktionen ägde mm."

För del fall att någon ny auktion inte hälls -
kanske av den anledningen att sökanden utnyttjar sin möjlighet att enligt 68
första stycket i förslaget avstå från nytt försäljningsförsök eller därför all
6 8 andra stycket är tillämpligt - föreskrivs i andra stycket av nu förevarande
paragraf, att handpenningen skall användas till betalning av
"förrättningskostnader

s. 1137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1137

som
har blivit onyttiga". Bestämmelsen föranleder endast det påpekandet från
lagrådels sida, att här självfallet avses uteslutande sådana kostnader som har
blivit onyttiga som en direki följd av att den som har erlagt handpenningen
inte har fullföljt sitt köp. Det ligger i sakens natur att ett krav på sådant
orsakssammanhang måste upprätthållas, och något behov av förtydligande av
lagtexten på denna punkt synes inte föreligga.

8
8 Lagrådet föreslår, att innehållet i denna paragraf av redaktionella skäl
uppdelas i två paragrafer med beteckningen 8 8 resp. 9 8 av nedan angivna
lydelse och att i följd därav 9 8 i förslagel får beteckningen 10 8.

"8 8 Utmätt egendom bör säljas under hand, om
del är sannolikt alt högre köpeskilling kan uppnås därigenom och sådan
försäljning även i övrigt är ändamålsenlig. Sökanden, gäldenären och annan känd
sakägare vars rätt beror av försäljningen skall beredas tillfälle all yttra sig
i frågan, om anledning föreligger därtill.

Försäljning får dock ej ske under hand, om
egendomen häftar för sjödier luftpanträtl eller ovisshet råder härom samt det
ej är känt vem som gör anspråk på sådan panträtt eller var han uppehåller sig.

9 8 Innan egendom säljs under hand skall anbud
fordras in. 1 fråga om försäljningsvillkoren tillämpas 4 och 5 88.

Lämnas ej anbud som godtas, skall auktion sättas
ul, om ej sökanden avstår därifrån eller auktion har hållits tidigare och
anledning därjämte saknas att egendomen kan säljas inom rimlig tid. Skall nytt
färsäljningsför-sök ej göras, gäller 6 8 Qärde stycket.

Blir köpet ogiltigt till följd av att full
betalning ej sker inom föreskriven tid, gäller bestämmelserna i 7 8. Vad som
sägs om auktion i 7 8 första stycket gäller även försäljning under hand."

1012
8§ Bestämmelserna i förevarande paragrafer om förfarandet när utmätt fordran
skall förvandlas till likvida medel vinner enligt lagrådets mening i
överskådlighet, om åtskillnad görs mellan den situation som föreligger när den
utmätta fordringen ännu inte har förfallit lill betalning och den som är för
handen när fordringen är förfallen lUI betalning. Det synes bl.a. både
oegentligt och mindre lämpligt att i den förstnämnda situationen tala om
indrivning av fordringen. Eftersom det finns ett praktiskt behov att på andra
håll i balken - exempelvis i 8 kap. 1 8 andra stycket och 14 kap. 5 8 och i
andra sammanhang kunna använda en gemensam beteckning för de förfaranden som
syftar till att erhålla betalning från sekundogäldenären för en utmätt
fordran, vill lagrådet likväl inte motsätta sig att för detta ändamål termen
"indrivning" används i såväl kapitelmbriken som mbriken lill nu
förevarande avsnitt av kapitlet. Sistnämnda mbrik bör lämpligen lyda:
"Åtgärder för indrivning av utmätt fordran."

s. 1138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1138

I fall då utmätning sker av en ännu
inle förfallen fordran och förfallodagen inte inträder inom rimlig lid samt
fordringen inle heller genom uppsägning eller på annat sätt kan bringas att
förfalla inom sådan tid bör det i princip åligga kronofogdemyndigheten alt söka
få till stånd avtal med sekundogäldenären om förtida betalning. Uteslutet är
dock inte alt det i ett enskUl fall på gmnd av de civilrältsliga förhållandena
kan möta hinder att träffa ett sådant avlal eller att del av andra särskilda
skäl - som t. ex. att det är notoriskt alt sekundogäldenären är insolvent eller
inte vill gå med pä förtida betalning - är meningslöst att försöka träffa en
sådan uppgörelse med sekundogäldenären. En bestämmelse i ämnet bör utformas med
beaktande av vad som nu har sagts.

När en ulmätt fordran har förfallit
till betalning - vare sig fråga är om en fordran som var förfallen redan vid
tiden för utmätningen eller fordringen har förfallit en kortare tid därefter -
skall kronofogdemyndigheten enligt förslaget utan dröjsmål anmoda
sekundogäldenären att betala sin skuld. Uppenbart är, att för den händelse den
utmätta fordringen avser belopp som överstiger exekutionsfordiingen Jämte
kostnaderna i målet, betal-ningsanmaningen i princip inte skall avse större
belopp än som behövs för alt sökanden skall bli förnöjd och kostnaderna bli
täckta. Från denna huvudregel kan möjligen få göras undantag för fall då
sekundogäldenären på grund av fordringsförhållandets natur eller särskUda
villkor i del rättsförhållande på vilket fordringen grundas inte har skyldighet
eller ens rätt att erlägga delbetalning. Under nu angivna förhållanden synes
del i 88 b 8 UL för motsvarande situation använda, mer neutrala uttrycket
"eriägga betalning" vara att föredra framför uttrycket "betala
sin skuld". Av motsvarande skäl bör bestämmelsen i 12 8 första stycket i
förslaget om all kronofogdemyndigheten vid utebliven frivillig betalning skall
"utsöka fordringen", när del finns en exekutionstitel, ersättas av en
regel om att myndigheten i sådana fall skall "ombesörja utsökning".

Del angivna önskemålet att undvika
termen indrivning med avseende på fall då en utmätt fordran inle är förfallen
lill betalning bör föranleda alt den i 108 andra stycket av förslaget upptagna
bestämmelsen om försäljning av utmätt fordran utformas så, alt den lar sikte på
fall då betalning för utmätt fordran ej kan erhållas inom rimlig tid efter
utmätningen.

I samband med de ändringar i den
föreslagna lagtexten som föranleds av det nu anförda bör även vissa ytteriigare
redaktionella Jämkningar göras.

Lagrådet förordar, att de nu
förevarande bestämmelserna las upp i två paragrafer - vilka med anledning av
att enligt lagrådets tidigare framförda förslag 9 8 i förslaget får
beteckningen 10 8 bör betecknas resp. 11 8 och 12 8 - saml ges följande
lydelse:

"118 Är utmätt fordran ej
förfallen lill betalning och förfaller den ej inom rimlig tid, skaU
kronofogdemyndigheten, där så kan ske, söka träffa avlal med sekundogäldenären
om förtida betalning och om den nedsättning av fordringen som kan föranledas
därav.

s. 1139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1139

När utmätt fordran är förfallen
till betalning, skall kronofogdemyndigheten utan dröjsmål anmoda
sekundogäldenären att erlägga betalning till myndigheten. Betalar ej
sekundogäldenären, skall kronofogdemyndigheten, om exekutionstitel finns,
ombesörja utsökning. Underlåter sekundogäldenären i annat fall att betala trots
att det ej råder tvist om fordringen, tillämpas vad som sägs i 4 kap. 22 8.

12 8 Kan betalning för utmätt
fordran ej erhållas inom rimlig tid efter utmätningen, får fordringen
säljas."

12 kap.

33 § I tredje stycket av denna paragraf ges bestämmelser
som begränsar rätten att föra talan mot kronofogdemyndighets beslut angående
förbehåll för nyttjanderätt, servitut eller elektrisk kraft vid exekutiv
försäljning av fastighet. Lagrådet har ej någon erinran mot bestämmelserna i
sak. Enligt lagrådets mening är det dock lämpligare alt de får sin plats i 18
kap., där balkens övriga regler som rör fullföljd mot kronofogdemyndighets
beslut är samlade. Lagrådet förordar därför, att bestämmelserna flyttas till 18
kap. enligt vad som i det följande redovisas under detta kapitel.

Genom en ny bestämmelse i
förevarande paragraf bör erinras om all särskilda fuUfölJdsregler gäller i
fråga om beslut angående förbehåll som avses i paragrafen. Denna bestämmelse
synes kunna las in som ett tredje stycke och ges följande lydelse:
"Bestämmelser om begränsning i rätten till talan mot beslut angående
förbehåll som avses i denna paragraf finns i 18 kap."

13 kap.

1 8 Enligt lagrådels mening är reglerna i andra stycket
alltför detaljerade. Det torde vara tillfyllest att som undantag frän
huvudregeln om att influtna medel skall redovisas så snart som möjligt ta upp
en bestämmelse av innehåll att, om influtet belopp är ringa och del kan antas att
ytterligare medel kommer att inflyta i målet, redovisningen får anstå. En sådan
regel överensstämmer - frånsett att någon bestämd tidsfrist för redovisning ej
anges med vad som gäller enligt 137 8 1 mom. UL. Nägot bärande skäl att
frångå gällande rätt har ej anförts.

3 § Av den inledande bestämmelsen i denna paragraf följer,
att kronofogdemyndigheten i vissa fall har alt ta i anspråk säkerhet som har
ställts för handpenning vid exekutiv försäljning; om sättet för
ianspråktagandet föreskrivs i 2 kap. 26 8. Säkerheten skall enligt bestämmelsen
las i anspråk, när köpeskillingen ej betalas inom föreskriven tid och
ianspråktagandet

s. 1140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1140

behövs
för betalning av vad köparen i en sådan situation har att svara för. Köparens
ansvar bestäms därvid av skilda regler i 10-12 kap. av förslaget. En
tillämpning av bestämmelsen aktualiseras av alt auktionsinrop blir ogiltigt på
grund av att köpeskillingen inte har betalts. I ett sådant läge kan
handpenningen komma att tas i anspråk på visst sätt vid ny auktion eller, om
sådan inle hålls, för betalning av förrättningskostnader som har blivit
onyttiga.

Ifrågavarande bestämmelse om ianspråktagande av
säkerhet motsvarar i sak vad som nu gäller enligt 143 a 8 UL. Av förarbetena
vid tillkomsten av detta lagrum framgår, att det därvid förutsattes att ställd
säkerhet skulle vara betryggande, eftersom den i varje särskilt fall hade varit
föremål för noggrann prövning (prop. 1971:20 s. 316). Man utgick alltså från
att säkerheten alltid skulle räcka till för betalning av hela handpenningen.
Del kan dock i undantagsfall länkas förekomma alt säkerheten, när den las i anspråk
med stöd av förevarande bestämmelse, inte förslår till den betalning för vilken
handpenningen skulle användas. Lagrådet finner i detta sammanhang anledning
framhålla, att den omständigheten att bara delbetalning därvid erhålls genom
ianspråktagandet av säkerheten inte i och för sig torde befria köparen från
ansvar för vad som brister av handpenningen.

Vad som nu har anförts gäller även dä säkerhet
under motsvarande omständigheter tas i anspråk med stöd av bestämmelsen i sista
meningen av ifrågavarande paragraf Lagrådet vill vidare anmärka, att denna
bestämmelse torde vinna tillämpning endast i fråga om säkerhet som enligl 12
kap. 39 eller 54 8 har ställts av annan sakägare än köparen. Detta bör göras
klart genom att i sista meningen "enligt 12 kap. 39 eller 54 8"
skjuts in mellan orden "säkerhet" och "för".

7
§ Bestämmelserna i denna paragraf om förfarandet när fordran är tvistig eller
beroende av vUlkor ansluter till vad som nu gäller enligl 1518 UL. Detta lagrum
fick sin nuvarande lydelse år 1973 i samband med att nya regler infördes
rörande exekution i fartyg. Ändringarna i 151 8 UL innebar bl.a., att
överexekutor tillerkändes befogenhet alt under vissa förutsättningar i
domstols ställe avgöra tvister om fördelning av medel i sådana mål som är
omedelbart anhängiga hos överexekutor, dvs. mål om fördelning av medel som
influtit vid försäljning av fast egendom, registrerat skepp samt luftfartyg och
intecknade reservdelar. Enligt tredje stycket i nu förevarande paragraf i
förslagel tillerkänns kronofogdemyndighet en motsvarande befogenhet att avgöra
tvister av detta slag samtidigt som möjligheten till prövning i sädan ordning
vidgas till all avse tvister i mål rörande all slags egendom.

Liksom UL utgår UB från den principen alt
rättstvisler i utsökningsmål, åtminstone mera komplicerade sädana, skall
hänskjutas till domstol för avgörande i JudicieU väg. Denna princip gäller också
fördelningstvister och kommer beträffande dem till uttryck i andra stycket av
förevarande para-

s. 1141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1141

graf, enligt vilket borgenär vars fordran eller
förmånsrätt är tvistig skall föreläggas att väcka talan vid domstol.
Befogenheten för kronofogdemyndigheten enligt tredje stycket att under vissa
fömtsättningar själv avgöra fördelningstvisler är alltså ett avsteg från
principen att rättstvisler skall slitas av domstol.

Enligl lagrådets mening bör ett
sådant avsteg inte göras utan att starka skäl talar därför. När befogenhet för
överexekutor att pröva fördelningstvister infördes 1973, anfördes som
huvudsakligt skäl att fördelningen av medel när det gällde fartygsexekulion
ofta kunde vara komplicerad med flera, kanske utländska, borgenärer inblandade,
varför det vore av värde att ha tillgång till ell förfarande, enligt vilket
tvist om köpeskillingsfördelning kunde avgöras snabbi och enkelt. Bärkraften
av detta skäl har dock ej prövats i verkligheten; föredragande statsrådet
framhåller i remissprotokollet att bestämmelsen om överexekutors befogenhet
all pröva fördelningstvister gällt så kort tid sedan den I januari 1976
att någon egentlig erfarenhet av befogenheten inle vunnits. Som motiv för att
nu tillägga kronofogdemyndighet befogenhet alt avgöra fördelningstvister anförs
i remissprotokollet, att det uppenbarligen är angeläget att sådan tvist kan
avgöras snabbt och enkelt, särskilt i fall då tvisten rör flera borgenärer,
samt att det är naturligt att en bestämmelse härom blir tillämplig, oavsett den
utmätta egendomens beskaffenhet.

Enligt förslaget skall
överexekutorsinstitutionen upphöra och dess uppgifter överföras till
kronofogdemyndigheten. Lagrådet har som nämnts inte någon principiell erinran
mot förslaget i den delen. Enligt lagrådets mening är dock betänkligheterna mot
att tillägga exekutiv myndighet rättsskipande befogenhet större när det gäller
kronofogdemyndighet än när fråga är om överexekutor. Detta gäller desto mer
som, enligl vad som förutsätts i motiven, befogenheten är avsedd alt utnyttjas
främst i komplicerade fall av fartygsexekulion.

1 2 kap. 22 och 23 88 av förslaget
föreslås vissa bestämmelser om förfarandet i tvister som kronofogdemyndighet
själv handlägger. Dessa innebär bl.a., alt kronofogdemyndighet tillerkänns
rätt att ta upp bevisning genom att höra vittne på ed eller pari under
sanningsförsäkran. Att kronofogdemyndigheterna fär möjlighet att införskaffa
all erforderlig bevisning kan sägas vara en förutsättning för att de skall
kunna anförtros dömande uppgifter. Å andra sidan möter del starka
betänkligheter att tillerkänna kronofogdemyndighet befogenheter som eljest är
förbehållna domstol, något som från flera häll också framhållits under
remissbehandlingen.

Vid en samlad bedömning finner
lagrådet ej tillräckliga skäl föreligga för att här göra avsteg från
grundsatsen att tvister i utsökningsmål skall avgöras av domstol. Lagrådet
förordar alltsä, att tredje stycket jämte första slyckel andra meningen i
förevarande paragraf utgär. Som följd härav bortfaller behovet av 2 kap. 22 och
23 88.

s. 1142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1142

Lagrådet vill tillägga, att det
även med förslagets ståndpunkt skulle vara erforderligt att begränsa
tillämpligheten av RB:s regler om bevisning. Del synes t. ex. knappast kunna
komma i fråga all kronofogdemyndighet skulle ha befogenhet all ädöma böter
enligt 36 kap. 20 8 RB eller förordna om häktning av vittne med tillämpning av
218 i samma kapitel. Liknande begränsningar har brukat iakttas när bestämmelser
i RB om bevisning gjorts tillämpliga pä förfarandet inför annan domstol än
allmän domstol: se t. ex. 118 lagen (1977: 729) om patentbesvärsrätten.

Mot innehållet i övrigt av 7 8 i
förslaget har lagrådet inte nägon principiell erinran. Emellertid vill lagrådet
ifrågasätta om icke villkoret i andra stycket "om tvisten ej redan är
föremål för prövning" bör. efter förebild i 4 kap. 21 8 i det remitterade
förslaget, uttryckas med "om det ej av särskilda skäl är obehövligt".
Det kan nämligen inte uteslutas att fall kan uppkomma dä föreläggande bör kunna
underlåtas trols alt JudicieU prövning inte redan pågår.

Vid tillkomsten av gällande
bestämmelser i 151 8 UL gjorde lagrådet vissa uttalanden angående innebörden av
bestämmelserna (prop. 1973: 167 s. 226 och s. 238). Av dessa uttalanden
framgår, att den talan som skall väckas avser rätlen lill avsalta medel. Föratt
detta skall komma till tydligt uttryck i lagtexten föreslär lagrådet, att i
andra slyckel av nu förevarande paragraf i förslaget efter orden ""väcka
talan"" inskjuts ""om rätten till medlen"".

14 8 Med lagrådets förslag till disposition av 3 kap. bör
första ledet i punkten I i denna paragraf lyda: "utmätning har skett med
slöd av 3 kap. 7 8 I eller 8 8 pä grund av dom. utslag eller beslut och
exekutionstiteln ej har vunnit laga kraft"".

20
8 Lagrådet
föreslår, att denna paragraf jämkas i enlighet med vad lagrådet har anfört
därom under 2 kap. 26 8.

21
8 Om i enlighet
med lagrådets förslag bestämmelsen i tredje slyckel av 7 8 utgår, förfaller
behovet av undantagsregeln i nu förevarande paragrafs andra mening.

14 kap.

1 och 3 88 När utmätt egendom säljs exekutivt, uppkommer
frågan vilken rättsställning exekutivköparen intar. Problemet har skilda
aspekter. Av intresse är i första hand i vad mån den exekutiva försäljningen
har avtalsrättsliga verkningar och betydelsen i det hänseendet av att här är
fråga om en försäljning som sker tvångsvis av myndighet i en särskild, av
offentligrätlsliga regler bestämd ordning En annan sida av problemet rör den
exekutiva försäljningens sakrätlsliga verkningar, dvs. här frägan i vad män

s. 1143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1143

eller
under vilka betingelser exekutivköparen skall åtnjuta skydd mot tredje mans
anspråk på äganderätt eller begränsad sakrätt lill den försålda egendomen.

Gällande lagstiftning om exekutiv försäljning av
fast egendom, registrerat skepp (varmed i del följande avses även registrerat
skeppsbygge) och registrerat luftfartyg (reservdelar) innehåller vissa regler
av betydelse för exekutivköparens ställning i det förra avseendet; angående de
sakrättsliga verkningarna finns beträffande fast egendom och skepp
bestämmelser i 213 a 8 UL. 1 fråga om lös egendom i allmänhet finns däremot ej
- med ett par speciella undanlag - någon direkt reglering i lag i något av
angivna avseenden.

Lagrådet bortser lill en början från fast egendom,
skepp och luftfartyg och riktar uppmärksamheten först pä lös egendom i
allmänhet.

De uttalanden som har gjorts i den Juridiska
litteraturen synes närmast ge vid handen, att man har haft som utgångspunkt alt
en exekutiv försäljning leder lill ett köpeavtal som ålminsione i princip är
underkastat allmänna avtals- och köprältsliga regler (se Lex. Almén: Auktion
11 s. 175-176 och Almén-Eklund: Om köp och byte av lös egendom, 4. uppl. 1960
s. 13 vid nol 49; jfr JO:s ämbetsberättelse 1970 s. 321 f och där anmärkt
litteratur). Frågan om de obligationsrällsliga verkningarna av en exekutiv
försäljning har emellertid inle behandlats mera utförligt. Någon ingående
uppmärksamhet har inte ägnats det förhållandet att det här är fråga om ett
köpeavtal som är tillkommet genom ingripande av offentlig myndighet och att del
inte är godsets ägare, utmätningsgäldenären. som är den handlande pä
säljarsidan. De särskilda problem som uppstår till följd av all den exekutiva
försäljningen - betraktad som ett led i del exekutiva förfarandet - kan
överklagas och hävas i exekutiv ordning har sålunda i stort sett lämnats åt
sidan.

Rättspraxis lämnar ej nägot entydigt besked hur de
antydda frågorna är all lösa. Motiveringen till vissa domstolsavgöranden ger
visserligen anledning till antagande, att man där utgått från att ett beslut,
varigenom högre instans upphäver en exekutiv försäljning, fär verkan i
förhållande lill köparen, dvs. att själva köpet, sett som ell avtal, bringas om
intet (se t. ex. NJA 1922 s. 57 och s. 464 saml 1977 s. 353). Mer bestämda
slutsatser kan dock inte dras av föreliggande domstolsavgöranden måhända kan
verkan för köparen av ett undanröjande vara alt bedöma olika beroende på
grunden till undanröjandet och köparens vetskap om denna. Ån mindre kan det
utläsas, att ett beslul om hävande av en exekutiv försäljning i och för sig
utgör underlag för ett tvångsingripande mot köparen för all få godset åter.

Det remitterade förslagel lar inte upp nägra
lagregler i ämnet och ägnar inle heller någon ingående uppmärksamhet åt de
angivna problemen. Förslagel innehåller sålunda inle nägon analys av gällande
rätt eller någon

s. 1144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1144

samlad redogörelse för förslagets ståndpunkt. 1 olika
sammanhang gjorda motivutlalanden måste därför tjäna till ledning för
förståelsen av förslaget.

Lagberedningen torde i ett tidigare
skede av sitt arbete ha utgått fiån att del köp som kommer till stånd genom en
exekutiv försäljning åtminstone i vissa hänseenden är underkastat vanliga
köprältsliga regler (se Utsökningsrätt IV, SOU 1966: 7, s. 921"). Uttalanden av
beredningen och föredragande statsrådet i motiven till UB tyder däremot på alt
man nu anser köpet och dess verkningar vara att bedöma från enbart
offentligrättsliga synpunkter. Enligt detta betraktelsesätt skulle alltså
köpet vara beroende av huruvida försäljningen överklag.as - vilket skall ske
inom tre veckor -och, i fall så sker, huruvida beslutet härom blir slutiigl
fastställt av högre instans. Delta innebär alt, om försäljningen efter klagan
blir upphävd, avgörandet i sig självt innefattar ett hävande av köpet och detta
helt oavsett huruvida ett hävande kunnat grundas på avtals- eller köprältsliga
regler. Det exekutiva köpet skulle med andra ord vara villkorat och bli
slutgiltigt bindande först i och rned all försäljningen, betraktad som ett
beslut av offentlig myndighet, vinner laga kraft. I motiven uttalas, att såld
egendom skall kunna omedelbart överlämnas till köparen när denne har betalt
köpeskillingen. Beträffande köparens ställning under den lid köpet är svävande
sägs ingenting uttryckligt, men innebörden torde vara att en köpare som fått
godset i sin besittning skall vara oförhindrad all t.ex. avhända sig godset
ulan alt ådra sig några förpliktelser. Om han däremot, när beslutet om hävande
av försäljningen tar ät sig laga kraft, fortfarande förfogar över godset,
skulle beslutet i sig innefatta -zrund för godsets tvångsvisa återtagande. Å
andra sidan skulle med förslagels grundsyn möjligheten att angripa köpet efter
det försäljningen vunnit laga kraft vara utesluten. Så t. ex. skulle köparen i
delta läge vara avskuren från möjligheten alt på köprättsliga grunder få köpet
hävt eller köpeskillingen nedsatt.

Att förslaget har den angivna
innebörden bestyrks i viss mån av den föreslagna regeln i 1 8 av förevarande
kapitel om exekutivköparens ställning i förhällande till tredje man, som gör
anspråk pä godset. Enligl regeln skall köparen i detta hänseende få samma skydd
som tillkommer köparen vid en frivillig försäljning, men skyddet skall inträda
först i och med alt försäljningen vinner laga kraft. Skyddet mol tredje man
skall alltså enligt uttrycklig bestämmelse i förslaget vara helt beroende av
alt försäljningen stär fast, och del ligger vid sådant förhållande nära lill
hands alt utgä frän att även själva köpet avses vara svävande till denna
tidpunkt.

Förslaget, sålunda fattat, innebär
å ena sidan, att det exekutiva köpet av lös egendom i allmänhet skulle vara
helt beroende av alt försäljningen vinner laga kraft och, å andra sidan, att
köpet när så har skett inte ens på köprältsliga grunder skulle kunna angripas.
Alt köpets bestånd på detta sätt görs beroende av huruvida en inyndighetsåigärd
är giltig från offentligrättsliga synpunkter överensstämmer ej med vad som får
antas vara gallan-

s. 1145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1145

de rält. Mot införandet av en ordning, som ger det
exekutiva köpet denna rättsliga innebörd, kan vägande invändningar riktas.

Samtliga de i ett mål om utmätning
berörda intressenterna har ett gemensamt intresse: alt verkställigheten ger
bästa möjliga ekonomiska utbyte, dvs, alt den utmätta egendomen säljs lill
högsta möjliga pris. 1 vad mån del ändamålet blir tillgodosett är uppenbarligen
lill väsentlig del beroende av i vad mån de regler och villkor som skall gälla
för avyttringen av egendomen ger den tilltänkte köparen trygghet i hans förvärv
resp. under vilka betingelser de ger honom möjligheter att frånträda
förvärvet.

Man har anledning utgå från alt en
försäljningsordning, som innebär alt beståndet av köparens förvärv görs
beroende av giltigheten av en myndighetsåtgärd, skulle inverka i hög grad
menligt pä köpbenägenhelen eller i varje fall på möjligheterna att vid exekutiv
försäljning uppnå priser i paritet med de allmänna marknadsvärdena. Härtill
kommer, att den tilltänkta ordningen, fullt ul genomförd, torde förutsätta att
de enskilda köparnas namn och adress alllid antecknas. Även en sådan åtgärd
torde inverka negativt på köpbenägenhelen och dessutom medföra ett
administrativt merarbete. Likaså torde köpbenägenheten påverkas ogynnsamt av
all köparen blir avskuren från möjligheten all angripa köpet på avtals- eller
köprättsliga grunder.

En annan komplikation ligger i, att
den tilltänkta ordningen förutsätter en reglering av hur en återgång av en
exekutiv försäljning av lösöre, som har lämnats ut lill köparen redan vid
försäljningen, skall kunna genomföras i fall dä den exekutiva försäljningen
hävs men köparen inte frivilligt återlämnar egendomen. Del är av uppenbara
skäl uteslutet att läla den överdomstol som i utsökningsmålet prövar
försäljningsbeslutel därvid också -som första instans la ställning till de
civilrältsliga frågor som en återgång av köpet aktualiserar och träffa ett
avgörande som kan tjäna som exekutionstitel för ett tvångsvis återtagande av
egendomen. Än mindre kan det komma i fräga att tillägga kronofogdemyndigheten
befogenhet all enbart på grundval av utslaget i målet om försäljningens
upphävande handräckningsvis återta egendomen utan alt köparen har någon
möjlighet att få de civilrältsliga frågoma exempelvis rörande betydelsen av
omständigheter som har inträffat under det att han haft egendomen i sin
besittning -prövade av domstol. 1 fall då myndigheten inte kan nä en uppgörelse
med köparen skulle det således bli nödvändigt alt en exekutionstitel för egendomens
återtagande utverkas vid domstol. En sådan ordning skulle självfallet
komplicera och fördröja förfarandet.

Vad som nu har anförts leder
lagrådet lill den bestämda slutsatsen all den enligt remissprotokollel
tilltänkta ordningen - när det gäller lös egendom i allmänhet skulle i
avsevärd mån äventyra omsällningstryggheten och inverka menligt på det
exekutiva förfarandets effektivitet. En sådan ordning bör därför inte
genomföras.

Utgångspunkten bör enligt lagrådels
uppfattning alltjämt vara, all en 35 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del 2

s. 1146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrattde 1146

exekutiv försäljning leder till ett köpeavtal och all
exekulivköparens rättigheter och skyldigheter på grund av avtalet bestäms av
allmänna avtals- och köprättsliga regler; det exekutiva köpet blir alltså ej -
utan att särskild överenskommelse därom träffats - för sin fullbordan eller
sitt beständ avhängigt av att den exekutiva försäljningen, som myndighetsåtgärd
betraktad, står fast. En annan sak är, att även från denna utgångspunkt
köpeavtalets innebörd i det särskilda fallet kan röna inverkan av att avtalet
på säljarsidan inte har ingåtts frivilligt av den försålda egendomens ägare
ulan har slutits under medverkan av offentlig myndighet som ett led i ett
Ivångsförfarande och i en av särskilda offenlligrältsliga regler bestämd
ordning. I vad mån den exekutiva försäljningens offentligrätlsliga karaktär kan
komma att influera pä den civilrältsliga bedömningen kan inle besvaras
generellt. Del är en fråga som får avgöras i rättstillämpningen under
hänsynslagande lill omständigheterna i del särskilda fallet.

Den grundsyn som lagrådet sålunda
vill anlägga på det exekutiva köpet strider inte mot lagtexten i del
remitterade förslaget, som i fråga om lös egendom ger endast ett fåtal regler
av obligalionsrältslig karaktär. Lagrådet utgår från att, om lagförslaget i
oförändrat skick upphöjs lill lag, denna grundsyn blir ledande för rättstillämpningen.
Ell genomförande av den i remissen tilltänkta ordningen skulle däremot kräva
särskilda lagregler i flera hänseenden.

Regler av obligationsrättslig
karaktär i den meningen, att de i vissa hänseenden bestämmer de rättigheter och
skyldigheter som följer av en exekutiv försäljning av lösegendom i allmänhet,
finns i t. ex. 9 kap. 5 8. Av dessa regler följer bl.a., att handpenning skall
betalas genast och godset hällas inne tills full betalning sker. Självfallet
möter del inte hinder att det i andra hänseenden än dem lagen uttryckligen
reglerar träffas överenskommelse om särskilda avtalsvillkor. Detta kan vara
befogat med hänsyn lill all egendomen är särskilt värdefull eller av speciell
beskaffenhet. En annan fråga är, i vad mån en kronofogdemyndighet skall ha
befogenhet att avtala speciella villkor. Denna fräga lorde kunna närmare
regleras genom verkställighetsföreskrifter.

1 I 8 av förevarande kapitel ges,
såsom redan nämnts, en grundläggande bestämmelse om det sakrättsliga skydd som
en exekutiv försäljning ger köparen. Bestämmelsen blir som följd av de
särskilda reglerna i 3 8 i kapitiel tillämplig endast beträffande annan lös
egendom än registrerat skepp. Den innebär i princip, att en exekutivköpare
åtnjuter samma skydd som tillkommer köparen vid en frivillig försäljning.
Skyddet avses dock inträda endast under förutsättning att den exekutiva
försäljningen vinner laga kraft.

Som förut har nämnts innehåller
gällande lag inte någon bestämmelse om under vilka förutsättningar den som vid
exekutiv försäljning förvärvar lös egendom i allmänhet blir skyddad mot tredje
mans anspråk på egendomen. Visserligen lorde, som har anförts i
remissprotokollel, som princip

s. 1147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1147

gälla att exekutiv försäljning inle ger köparen bättre
rätt än frivillig försäljning. Lagberedningen har emellertid uttalat, alt
rättsläget är någol osäkert i fråga om lösöre. Enligl vissa uttalanden i
doktrinen, till vilka beredningen i detta sammanhang hänvisar (Utsökningsrätt
XII, SOU 1973:22, s. 407 nol I), kan det ifrågasättas om inte exekutiv
försäljning av lösöre åtminstone i vissa situationer ger en köpare
sakrätlsligt skydd oberoende av god tro.

Oavsett hur det förhåller sig i
sistnämnda hänseende kan man enligt lagrådets mening i alla händelser utgå från
att en exekutivköpare av lösöre enligl gällande rätt blir skyddad mot tredje
mans anspråk pä egendomen, om han har fått denna i sin besittning och därvid
var i god tro. Enligt gällande lag är lalan mol exekutiv försäljning inte
inskränkt till viss tid, och sådan försäljning vinner följaktligen över huvud
laget inte laga kraft. Det är sålunda tydligt, att exekutivköparens skydd
inträder oberoende av huruvida försäljningen överklagas och måhända sedermera
upphävs. Rättslägel lorde i princip vara detsamma i fråga om annan lös egendom
än lösöre, under förutsättning att egendomen enligl allmänna regler över huvud
tagel kan bli föremål för exstinktivt godtrosförvärv.

Lagberedningen övervägde en
reglering som skulle innebära, all exekutiv försäljning av annan lös egendom
än registrerat skepp över hela linjen skulle medföra ovillkorligt skydd för
köparen utom i fall dä denne "förfarit svikligl". Enligl beredningen
skulle emellertid en sådan lösning förutsätta att staten iklädde sig ett
ersättningsansvar gentemot den tredje man som till följd av regleringen kunde
tillfogas rättsförlust, och beredningen ansåg sig inte kunna utgä frän aft
statsmakterna skulle vara beredda att ikläda staten ell sädanl ansvar.
Beredningen utformade därför sitt förslag från den utgångspunkten att staten
inte inträder som garant. Föredragande statsrådet har anslulil sig till
beredningens uppfattning och har i princip godtagit beredningens förslag.

Lagrådet har för sin del inte någon
erinran mot föredragandens ståndpunkt alt exekutivköparen i sakrältsligt
hänseende inte skall ges en bättre ställning än den som förvärvar egendom genom
ett frivilligt köpeavtal. Som en följd av den föreslagna bestämmelsen i I 8
skulle emellertid exekulivköparen i regel komma i en ställning som är från
hans synpunkt sämre än den han skulle ha fått vid ett frivilligt köp. Sä skulle
bli fallet då han redan i samband med den exekutiva försäljningen får egendomen
utlämnad till sig och därvid är i god tro. Det sakrättsliga skyddet skulle
nämligen inträda endast under förutsättning att den exekutiva försäljningen,
betraktad som en myndighetsålgärd, därefter vinner laga kraft.

Lagrådet ställer sig ytterst
tveksam till tanken alt i vår lagstiftning införa en regel med verkan att det
sakrätlsliga skyddet blir villkorat på delta sätt. Motivet till all godtroende
förvärvare vid frivillig försäljning kommer i åtnjutande av ett sakrältsligt
skydd vid besittningsövergången är alt söka i intresset av säkerhet och
snabbhet i omsättningen. Detta intresse gör sig

s. 1148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1148

lika
starkt gällande när fråga är om exekutiv försäljning och måste här, lika väl
som vid frivillig försäljning, tillerkännas avgörande betydelse.

Lagrådet föreslår alltså, att orden "som har
vunnit laga kraft" i den föreslagna lagtexten utgår.

Vad lagrådet hittUls har anfört under detta kapitel
har tagit sikte på lös egendom i allmänhet. I fråga om fast egendom,
registrerat skepp och registrerat luftfartyg är gällande regler om exekutiv
försäljning i allt väsentligt i sak oförändrade överförda lill UB. Delsamma
gäller reglerna om exekutivköparens skydd mol anspråk från tredje man, när
köpet avser fast egendom eller skepp. De sistnämnda reglerna, som är upptagna i
3 8 av förevarande kapitel, föreskriver - i likhet med den av lagrådet nyss
behandlade bestämmelsen i I 8 - att sakrätlsligt skydd inträder under
förutsättning att den exekutiva försäljningen vinner laga kraft. 1 fråga om det
sakrättsliga skyddet för e.xekutivköpare av luftfartyg gäller, i avsaknad av
särregler härom, vad som förut har anförts med avseende på lös egendom i
allmänhet.

Även i fråga om exekutiv försäljning av fast
egendom, skepp och luftfartyg bör utgångspunkten vara att exekutivköparens
rättigheter och skyldigheter i förhällande till säljarsidan bestäms av
allmänna avtals- och köprättsliga regler enligt den grundsyn som lagrådet här
har anlagt på exekutiv försäljning av lös egendom i allmänhet.

Alt märka är alt regleringen - i gällande
lagstiftning och i förslaget - av den exekutiva försäljningen av fast egendom
innehåller ett flertal bestämmelser av obligalionsrältslig innebörd i den
meningen att de blir bestämmande för köpevillkoren. Som följd av dessa
bestämmelser (se bl.a. 12 kap. 44 8 UB;Jfr4 kap. 5 8 JB) blir köpet
otvivelaktigt beroende av alt den exekutiva försäljningen, betraktad som
myndighetsåtgärd, stär sig. Att köpevillkoren får sitt innehåll pä detta sätt
är inle något som strider mol nämnda grundsyn angående det exekutiva köpels
natur.

Gällande lagstiftning angående det exekutiva
fastighetsköpet innebär alltså i anmärkta hänseenden, att såväl köpets bestånd
som köparens skydd mot anspråk från tredje man knyts till del rättsfaktum att
den exekutiva försäljningen som myndighetsålgärd står fast. Att det här tillämpas
principer som avviker från dem som gäller - och enligt lagrådets mening
alltjämt bör gälla - i fråga om exekutiv försäljning av lös egendom i allmänhet
är naturligt, eftersom det även vid frivillig överlåtelse av fast egendom
gäller särskilda regler.

I fräga om exekutivt köp av skepp eller luftfartyg
innehåller inle gällande lag - och således inle heller UB - nägra uttryckliga
bestämmelser av obligalionsrältslig karaktär, varigenom köpet för sin
fullbordan eller bestånd görs beroende av att försäljningsbeslulet stär fast.
Regler i gällande lagstiftning vid sidan av UB har emellertid den innebörden
alt de otvivelaktigt återverkar på villkoren för del exekutiva köpet. När det
gäller skepp

s. 1149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1149

mäste det sålunda på grund av innehållet i lagstiftningen
om skeppsregistrering samt om sjöpanträtt och skeppshypotek - vilken delvis är
utformad med motsvarande regler för fast egendom som förebild - anses ingå som
en avialsrättslig förutsättning för det exekutiva köpet att detta för sitt bestånd
är beroende av att den exekutiva försäljningen säsom myndighetsålgärd består.
Samma förutsättning fär anses gälla vid exekutivt köp av luftfartyg på grund av
innehållet i den särskilda lagregleringen om inskrivning av rält till
luftfartyg och om panträtt i luftfarlygsegendom.

Del stadgande i lag, enligl vilket
också det sakrätlsliga skyddet vid exekutivt köp av skepp knyts till det
rältsfaklum att försäljningsbeslutel slår fast, infördes år 1973 i samband med
tillkomsten av nyss berörda lagstiftning om skepp, vilken föranleddes av
Sveriges tillträde till en internationell konvention om sjöpanlrätt och
fartygshypotek. Den ordning som nu gäller i fråga om exekulivköparens
sakrättsliga skydd ingår här således som ett led i ett vidare regelsystem med sjörättslig
anknytning. I förevarande lagstiftningsärende föreligger inte tillräckligt
underlag för en omprövning av detta regelsystem.

Som lagrådet har anfört i
inledningen till sitt yttrande har lagrådet ansett sig i princip inle böra ingå
i någon saklig granskning av de delar av balken som grundar sig på och i sak i
allt väsentligt överensstämmer med lagstiftning som på grundval av förslag av
lagberedningen har genomförts under 1960- och 1970-talen. Detta gäller bl. a.
bestämmelserna i 10-12 kap. om exekutiv försäljning av registrerat skepp,
registrerat luftfartyg resp. fast egendom samt i anslutning därtill även de nu
berörda bestämmelserna i 3 8 av förevarande kapitel. Det innebär bl.a.. att
lagrådet inle från sakliga synpunkter har tagit närmare ställning till huruvida
den i det föregående beskrivna ordning som innebär, att exekutivt köp av
egendom av nu angiven art för sin fullbordan eller sitt bestånd görs beroende
av att den exekutiva försäljningen vinner laga kraft, är i allo ändamålsenlig
eller lämplig.

Lagrådet utgår således från att
denna ordning - som med hänsyn till den särskilda beskaffenheten av egendomen
och de speciella och komplicerade panträttsliga reglerna kan ha goda skäl för
sig - kommer all beslå. Lagrådet vill emellertid frän denna utgångspunkt fästa
uppmärksamheten på att exekutivköparen i hithörande fall till följd av vissa av
de regler i 10, 11 resp. 12 kap. som gäller hans rättigheter och skyldigheter
kommer all inta en svag och osäker ställning. Dessa regler innebär nämligen att
köparen, även om den exekutiva försäljningen överklagas och köparen alltså riskerar
att köpet inte fullbordas, är ovillkorligen skyldig att betala hela den
kontanta delen av köpeskillingen, som i vissa fall kan belöpa sig till stora
belopp, och att han, vare sig han har tillträtt den fasta egendomen resp. fält
skeppet eller luftfartyget i sin besittning eller ej, är bunden under hela den
tid frägan om köpels bestånd slår öppen; del kan här komma all röra sig om lång
tid. Endast i fall då köparen på grund av ett inhibitionsbeslul

s. 1150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1150

hindras alt tillträda resp. få besittning till egendomen
har han möjlighel all frånlräda köpet, och den rätten inträder först efter tre
månader. Denna ordning kan uppenbarligen leda till ekonomiskt avbräck för
köparen. Härtill kommer, alt köparen i samtliga fall lorde ha all stå för
kostnaderna för egendomens vård och förvaltning från det han har betalt
köpeskillingen och lill dess besvären har slutiigl prövats.

Exekulivköparen riskerar alltså att
göra ekonomiska förluster i händelse den exekutiva försäljningen överklagas.
Förhandenvaron av denna risk är ägnad att allmänt sett minska köpbenägenheten
och i varje fall att pressa prisema vid exekutiva försäljningar.

Mot denna bakgrund vill lagrådet
förorda, att del i lämpligt sammanhang företas en översyn av hithörande
bestämmelser i UB i syfte att förbättra köparens ställning och därmed stärka
effektiviteten i det exekutiva förfarandet.

2 8 Såsom lagrådet har anfört vid behandlingen av 4 kap.
bör den omständigheten att tredje man ej har efterkommit föreläggande enligt 4
kap. 20 eller 25 8 ej påverka iredje nians möjligheter att vindicera egendomen
från exekutivköparen. 1 konsekvens härmed bör paragrafens andra mening utgå.

Under förevarande paragraf bar
föredragande statsrådet med anledning av ett remissyttrande uttalat sig i
frägan om exekutivköparens skydd mol Iredje mans äganderättsanspråk i del fall
alt ulmätningsfordringen är förenad med pant- eller retentionsrätt i den
utmätta egendomen. Statsrådet anser alt. eftersom borgenären pä grund av sin
säkerhetsrätt varit berättigad alt ta egendomen i anspråk oavsett vem som var
ägare, exekutivköparen är skyddad mol anspråk frän iredje man faslän egendomen
vid tiden för utmätningen tillhörde denne.

Såsom framgår av vad lagrådet
tidigare yttrat kan inle enbart den omständigheten att ulmätningsfordringen är
förenad med pant- eller retentionsrätt i viss egendom medföra, alt en
utmätning av egendomen, som eljest ej skulle ha fått ske. blir berättigad.
Härav följer också, att den som har förvärvat egendomen vid exekutiv
försäljning inle är skyddad mot tredje mans anspråk endast på den grund att
fordringen har särskild förmånsrätt i det utmätta.

4 och 5 88 Skadeståndsbeslämmelserna i dessa paragrafer
saknar motsvarighet i gällande lag. Enligt förslaget skall gäldenären på
strikt grund ersätta köparen resp. rätte ägaren av det utmätta dennes skada, i
den mån försäljningen har lett till att fordran mot gäldenären har blivit
betald eller all gäldenären själv har fått del av köpeskillingen. En sådan
ansvarsregel låter sig väl förena med allmänna grundsatser om obehörig vinst,
och det är inle osannolikt att gäldenären även utan särskilt lagstöd skulle
under hänvisning lill sådana grundsatser kunna åläggas ersättningsskyldighet.

s. 1151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1151

Det är dock en fördel alt frågan blir uttryckligt
reglerad, och förslagel föranleder i denna del inle någon erinran från
lagrådets sida. 1 redaktionellt hänseende bör emellertid 4 8 första stycket
första meningen Jämkas, så att därav klarare framgår att gäldenärens
ansvarighet är underkastad en begränsning till de belopp varmed hans
förmögenhetsställning har förbättrats.

Om gäldenären har "förfarit
vårdslöst i målet", skall han enligt förslaget bära ett obegränsat ansvar
för den skada han därigenom har tillskyndat exekutivköparen eller rätte ägaren.
Det är således fråga om ett culpaansvar för ren förmögenhetsskada. Här torde
främst åsyftas de situationer då gäldenären känt till eller bort känna lill att
den utmätta egendomen inte tillhörde honom eller att en utmätt fordran av
löpande karaktär inle tillkom honom.

Lagrådet har inle någon erinran i
sak mol denna ansvarsregel. Del synes emellertid inte finnas någol skäl alt
formellt begränsa de fall då obegränsat ansvar skall inträda lill situationer
dä gäldenären har förfarit värdslöst. Självfallet skall ett obegränsat ansvar
inträda även i fall dä gäldenären haft full insikt om rätta förhållandet
beträffande äganderätten men underiåtit att upplysa kronofogdemyndigheten därom
och alltså uppsåtligen har vållat den uppkomna skadan. Detta bör enligt
lagrådels mening på sätt som är brukligt i skadeslåndsrätlslig lagsliflning
komma lill uttryck i lagtexten. Av lagtexten bör för fullsländighetens skull
också framgå, alt ersättningsskyldighet inträder bara under förutsättning att
del råder orsakssammanhang mellan gäldenärens vällande och den uppkomna skadan.

Goda skäl talar enligt lagrådels
mening för alt också en borgenär - vare sig fråga är om sökanden eller annan
borgenär - skall vara skyldig att ersätta exekutivköparen resp. rätte ägaren
skada som borgenären har vållat den andre. Lagrådet vill emellertid ifrågasätta
om den föreslagna bestämmelsen i ämnet i 4 8 andra slyckel har fått en ändamålsenlig
utformning. Det är för övrigt inte helt klart vilken saklig innebörd
bestämmelsen har.

Av motiven synes till en början
framgå, alt borgenärens ansvarighet alllid skall vara begränsad till del belopp
han har uppburit ur köpeskillingen som betalning för sin fordran. Detta avses
följa av alt borgenären enligt lagtexten är ersältningsskyldig "i den mån
han har fått betalning". Vidare skall enligt motiven borgenärens onda tro
hänföra sig till frågan huruvida borgenären ägde rätt till betalning ur köpeskillingen.
Tanken synes vara, att en borgenär, som har särskild förmånsrätt i den utmätta
egendomen och därför - materiellt sett - har rätt till beialning ur egendomen,
alltid undgår skadeslåndsskyldighel, alltså även om han före egendomens
försäljning kände till eller bort känna till alt den utmätta egendomen inte
tillhörde gäldenären. under del att en sökande som inte hade sådan förmånsrätt
- annan borgenär än sökanden kan inte ulan alt vara förmånsberättigad uppbära
någon betalning - blir skadeständsskyldig, om

s. 1152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1152

han, när han mottog betalningen, insåg eller borde ha
insett att egendomen tillhörde tredje man och följaktligen också att han inte
hade rätt att uppbära betalning.

Lagrådet kan för sin del inle godta
en sädan reglering. En borgenär som för sin fordran har t. ex. panträtt i lös
egendom har visserligen en materiell rält all i den ordning rättsordningen
anvisar göra sig betald ur panten, om gäldenären inte frivilligt betalar
fordringen. Den rätten har borgenären även om panten tillhör annan än
gäldenären. Men om inte borgenären enligl avtal med pantens ägare har rätt att
själv realisera panten och om han inle vill använda sig av del speciella
förfarande för panlrealisalion som regleras i 10 kap. 2 8 handelsbalken, måste
han söka utmätning. Härför krävs en exekutionstitel. Med en exekutionstitel mot
gäldenären kan han få utmätning i panten, om denna tillhör gäldenären. Om
däremot panten tillhör en tredje man. måste borgenären skaffa sig en
exekutionstitel mot pantens ägare, och detta även om han själv har panten i sin
besittning.

Om borgenären i tro all gäldenären
är ägare till panten söker utmätning i denna med stöd uteslutande av en
exekutionstitel mot gäldenären och rätta förhållandet beträffande äganderätten
inle uppdagas i ulmätningsmålet saml panten blir exekutivt såld till en
godtroende förvärvare, får borgenärens panträtt anses ha övergått tiill en
rätt till betalning ur köpeskillingen. 1 del fall däremot då borgenären vet
eller har skälig anledning misstänka att panten tillhör annan än gäldenären och
likväl söker utmätning i panten med stöd av en exekutionstitel mol gäldenären
saml underlåter att upplysa kronofogdemyndigheten om vad han känner till. får
del anses uteslutet, att borgenären, sedan panten har försålts exekuiivi,
skulle mol den skadelidande rätte ägarens eller, om ägaren lyckats vindicera
egendomen från köparen, dennes ersättningsanspråk kunna åberopa att han ägde
rätt till betalning ur egendomen. Borgenären har ju i ett sådant fall genom att
uppsåtligen eller av vårdslöshet vilseleda kronofogdemyndigheten - och därmed
också exekutivköparen - vållat rätte ägaren resp, köparen en ekonomisk förlust,
och han bör dä i princip, lika väl som en i motsvarande hänseende culpös
gäldenär, vara skyldig att ersätta den uppkomna skadan.

Motsvarande gäller i princip den
borgenär som inte själv är utmätningssökande men som har särskild förmånsrätt
i utmätt egendom. Om en sådan borgenär med vetskap eller skälig misstanke om
att egendomen inle tillhör utmätningsgäldenären gör anspråk pä betalning utan
att upplysa om vad han vet eller misstänker och panten försäljs saml rätte
ägaren eller exeku-tivköparen lider en förlust, bör denne borgenär pä samma
sätt vara skyldig att ersätta skadan. Han har ju vållat skadan, uppsåtligen
eller av vårdslöshet. En sak för sig ar. att en sådan borgenär, till skillnad
från sökanden, som kan och bör återkalla sin ulmätningsansökan eller i varje
fall anvjsa annan egendom lill utmätning om han kommer i ond tro beträffande äganderätten,
inle kan hindra alt ulmätningsförtarandet fortsätter. Man kan därför inte
ställa annat krav på en icke uimätningssökande borgenär än alt

s. 1153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1153

han. i samband med att han anmäler sin fordran, försöker
medverka till rättelse av den felaktiga utmätningen genom att upplysa
kronofogdemyndigheten om vad han känner lill i äganderätlsfrägan. Om egendomen
likväl säljs - eller kanske redan är såld - kan något vållande till uppkommen
skada för rätte ägaren eller köparen uppenbarligen inte läggas denne borgenär
till last. Huruvida en underiålenhet från hans sida alt före försäljningen
vara verksam för att det bringas klarhet i äganderältsfrågan skall medföra
skadeslåndsskyldighel blir beroende dels av vilka krav man i olika situationer
anser sig böra ställa på honom alt vara aktiv i detta hänseende dvs. av
själva culpabedömningen dels av huruvida det kan anses ha förelegat adekvat
kausalitet mellan hans försummelse och skadan, dvs. huruvida det kan antas alt
ett ingripande frän denne borgenärs sida verkligen skulle ha hindrat en
försäljning. 1 båda dessa hänseenden får del överlämnas åt rättstillämpningen
all träffa avgörandena i de enskilda fallen med tillämpning av allmänna
skadeständsrättsliga grundsatser.

Av det anförda följer, alt det
avgörande för om en borgenär skall ådra sig skadeståndsskyldighet mot rätte
ägaren resp. exekulivköparen inle bör vara huruvida borgenären var i ond tro
när han mottog betalningen - vare sig i själva äganderätlsfrägan eller i fråga
om rätten till betalning - utan huruvida han vållat skadan, uppsåtligen eller
av vårdslöshet, vilket i hithörande fall i praktiken regelmässigt torde vara
liktydigt med all han vid tiden för egendomens försäljning kände lill eller
borde ha känt till att den utmätta egendomen inle tillhörde gäldenären men
likväl underlät att söka få rättelse lill stånd.

Den föreslagna begränsningen av en
culpös - enligt förslaget "ond-troende" - borgenärs
ersättningsskyldighet lill det belopp varmed han har uppburit betalning i
förening med föreskriften all borgenären svarar "solidariskt med
gäldenären" avses sannolikt innebära, att om gäldenären svarar oberoende
av vållande och även har betalt skadestånd motsvarande vad som har
tillgodoförts honom, borgenären inle kan åläggas något skadeståndsansvar alls,
även om skadan överstiger detta belopp. Ehuru det inle klart framgår av vare
sig lagtext eller motiv avser förslaget möjligen också, att borgenären, om han
nödgas utge skadestånd, alltid skall ha en ålerkravsrätt mol gäldenären,
alltsä även i fall då denne inle har varit vållande lill skadan. En sådan
ålerkravsrätt skulle vara liktydig med alt borgenärens ursprungliga fordran mot
gäldenären "återuppslär" i samma mån som borgenären utger ersättning
lill den skadelidande.

Men om detta är förslagels
innebörd, är del trols lagtextens lydelse sakligt sett inle fråga om något
skadeståndsansvar för borgenären utan endast om en skyldighet för denne att
låta den betalning han har mottagit återgå mot att han fär behälla sitt fordringsanspräk
mot gäldenären. En tilllämpning av den ifrågavarande ansvarsregeln medför då i
verkligheten bara alt borgenären försätts i exakt samma ekonomiska läge som han
befann sig i före utmätningen, däremot inte att - säsom är fallet när

s. 1154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1154

skadestånd utgår - den föriusl tredje man har lidit till
någon del överflyttas från tredje man till borgenären.

Lagrådet kan emellertid för sin del
inte finna någol skäl att i skadeståndshänseende behandla en borgenär, som
uppsåtligen eller av vårdslöshet har tillfogat rätt ägare av den utmätta
egendomen eller exekutivköparen en skada, förmånligare än en gäldenär som på
motsvarande sätt har varit vällande lill skadan. Anser man det över huvud taget
motiverat att i fall av denna art ingripa med ell på culpa grundat
skadeståndsansvar, bör ansvarigheten i förhållande till den skadelidande ha
samma omfattning för var och en av skadevållarna. Det saknas följaktligen
enligl lagrådels mening anledning att på sätt som har föreslagils begränsa en
skadevållande borgenärs ansvarighet lill del belopp borgenären har uppburit som
betalning för sin fordran. Nägra skäl för denna begränsning har för övrigt
inle heller anförts i remissprotokollel.

Alt en skadevållande borgenäi och
gäldenären skall svara solidariskt för skadeståndet i den mån inte annat
föranleds av den begränsning av gäldenärens ansvarighet som även med lagrådets
ståndpunkt skall gälla, när gäldenären inle har förfarit culpösl - följer redan
av stadgandet i 6 kap. 3 8 SkL och behöver därför inte särskilt anges här.

Frägan hur ansvarigheten bör
slutiigl fördelas mellan borgenären och gäldenären inbördes bör bedömas med
tillämpning av allmänna grundsatser om ansvarighetens fördelning mellan flera
solidariskt skadeståndsskyldiga, varvid sådana omständigheter som grunden för
envars ansvarighet och graden av vällande kommer i betraktande. I hithörande
fall föranleder allmänna grundsatser om obehörig vinst sannolikt, att
gäldenären alltid skall i förhällande till en skadeståndsskyldig borgenär
slutligt bära skadeståndet intill sammanlagda beloppet av vad som har använts
av köpeskillingen lill betalning av fordran mot gäldenären och vad som har
betalts ul till gäldenären själv; detta lorde gälla även om gäldenären inte har
varit culpös ulan svarar på strikt grund.

Lagrådet vill under hänvisning till
del anförda förorda, att 48 i förevarande kapitel ges följande lydelse:

"4 8 Om exekutivt såld egendom
frångår köparen därför all gäldenären ej var rätt ägare, är gäldenären skyldig
att ersätta köparen dennes skada. Ansvarigheten är dock begränsad till
sammanlagda beloppet av vad som har utgått till betalning av fordran mol
gäldenären och vad som har betalts ut till denne, såvida ej gäldenären har
vållat skadan uppsåtligen eller av vårdslöshet.

Borgenär, som uppsåtligen eller av
vårdslöshet har vållat köparen skada, år skyldig all ersätta skadan."

Som en direkt följd av dé
föreslagna ändringarna i 4 8 kommer bestämmelserna i 5 8 att få ett ändrat
sakligt innehåll som överensstämmer med vad lagrådet har anfört i det
föregående. Härutöver vill lagrådet endast

s. 1155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1155

föreslå den redaktionella Jämkningen i 5 8, all orden
"ersättning för skada som tredje mannen har lidit" ersätts med
"tredje mans rätt lill ersättning för liden skada" och att i andra
meningen ordet "Detsamma" byts ut mot "Motsvarande".

15 kap.

1 8 Bland de fordringar för vilka införsel fär äga rum
anges i denna paragraf "skatter och allmänna avgifter i fall som särskilt
föreskrivs". Ordalagen är här desamma som i motsvarande stadgande i I 8
InfL.

1 anslutning lill I kap. 6 8 UB har
lagrådet angett vad som brukar förslås med skall och med allmän avgift..
Möjligheten lill införsel för allmänna fordringar av detta slag fanns redan enligl
1917 års införsellag. 1 samband med tillkomsten av InfL konstaterades i
lagmoliven (prop. 1968: 130 s. 119-20) alt uttrycket "allmän
avgift"" är obestämt lill sitt innehåll. Uttrycket kom dock att
behållas i InfL. Kompletterande föreskrifter utanför InfL avsågs kunna skapa
klarhet om vilka skatter och avgifter som skulle kunna tas ul genom införsel.

När det gällde alt genom särskilda
föreskrifter bestämma pä vilka skatter och avgifter InfL skulle vara tillämplig
förutsattes i lagens förarbeten all återhållsamhet skulle iakttas. Så har också
sketl. Spörsmålet har inte närmare berörts i nu förevarande
lagstiftningsärende, men samma princip torde avses skola gälla vid bestämmandet
av motsvarande tillämpningsområde för införsel enligt UB. Del är också goda
skäl att restriktivt pröva, i vilken utsträckning det allmänna skall fä använda
sig av institutet införsel.

1 fråga om allmänna avgifter bör enligt lagrådets
mening införsel i princip få

äga rum bara för sådana avgifter som stär skatterna nära i den meningen alt

de har karaktären av pålagor. Denna avgränsning skulle alltsä här kunna

anges genom en anknytning till stadgandet i 8 kap. 3 8 RF pä samma sätt

som lagrådet har föreslagit beträffande definitionen av "allmänt mål"
i I

kap. 6 8 UB. Området för användningen av exekutionsformen införsel

måste emellertid bestämmas genom lag, och sådana föreskrifter som avses

i den föreslagna lagtexten skall alltsä meddelas i lagens form. Med hänsyn

härtill är det inte påkallat att i UB ta upp nägon begränsande regel av antytt

innehåll.

2 8 Andra stycket i denna paragraf kan utgå, om lagrådets
förslag i fråga

om 7 kap. 18 8 och beträffande hänvisningen i 15 kap. 19 8 lill sistnämnda

paragraf följs.

7 § Denna paragraf bör i redaktionellt hänseende utformas
i enlighet med den forumregel som lagrådet har föreslagit beträffande
löneutmätning i 7 kap.

s. 1156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1156

8 och 12 88 Förstnämnda paragraf och första stycket av 12
8 bör ges en lydelse svarande mol den lagrådet föreslagit i fråga om löneutmätning
i 7 kap. 7 och 10 88.

21 8 Bestämmelsen i denna paragraf om inlörselgäldenärs
betalningsansvar för belopp som har innehållits hos arbetsgivaren
överensstämmer i sak med motsvarande stadgande i 24 8 InfL. Delta stadgande
hade sin motsvarighet 121 8 5 i 1917 års införsellag. Bestämmelsen i sistnämnda
lagrum av innebörd att införselgäldenär ej vidare skulle häfta för den del av
införselfordringen som motsvarades av innehållet belopp, även om det innehållna
beloppet inte kunde las ut hos arbetsgivaren, infördes år 1925 i fråga om
införsel för skaller och allmänna avgifter. Bestämmelsen motiverades av
billighetsskäl. Under förarbetena uttalades, att den förlust som kunde uppkomma
genom all en arbetsgivare inte förmådde redovisa medel som hade innehållits
lill gäldande av skatt bedömdes vara ulan nämnvärd betydelse för det allmänna,
under det att förlusten kunde drabba den skaltskyldige synnerligen hårt (NJA 11
1925 s, 622).

När möjlighet att använda införsel
för uttagande av böter och viten infördes år 1937, fick bestämmelsen
tillämpning också i fråga om fordran på böter eller vite.

I samband med att bestämmelsen i 21
S 5 i 1917 års införsellag överfördes till 24 8 InfL. utvidgades stadgandets
tillämpningsområde till att omfatta även vad som enligt beslut om införsel
innehållits till gäldande av kommuns fordran enligl 72 8 andra stycket
barnavårdslagen resp. 40 8 socialhjälpslagen. Enligl lagmotiven talade samma
skäl som år 1925 hade anförts för att det allmänna borde bära risken för
arbetsgivarens insolvens vid införsel för skatt också för denna utvidgning av
tillämpningsområdet. Lagberedningen, vars förslag låg lill grund för
lagstiftningen, framhöll att förlusten var ulan nämnvärd betydelse för en
kommun, medan den skulle kunna drabba den bidragspliklige häri.

Beredningen övervägde i delta
sammanhang om bestämmelsen borde gälla också när medel har innehållits till
betalning av familjerältsligt underhällsbidrag. Enligt beredningens mening
skulle det dock knappast vara tillfredsställande att låta enskild underhållsberältigad
bära följden av arbetsgivarens insolvens. Visserligen, uttalade beredningen,
skulle denna synpunkt inte göra sig gällande, när medlen skolat tillkomma
kommun som ersättning för utgivet bidragsförskott, men det skulle enligt
beredningen medföra komplikationer alt skilja dessa fall från andra då
underhällsbidrag las ut genom införsel. Föredragande departementschefen anslöt
sig utan någon särskild kommentar lill beredningens ståndpunkt.

År 1975 vidtogs bl. a. den
ändringen i 1970 års lag om statlig lönegaranti vid konkurs, att rält till
garantibelopp enligt lagen tillades underhållsberältigad för underhållsbidrag
som har innehållits genom införsel; sådan rätt tillades däremot inte kommun som
utgett bidragsförskott för underhållsbi-

s. 1157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1157

drag (118 andra slyckel). I anslutning lill denna
lagändring utvidgades tillämpningsområdet för 24 8 InfL lill att omfatta även
belopp som enligt beslul om införsel innehållits för fordran på
underhållsbidrag enligt GB eller FB.

1 den departementspromemoria som
låg till grund för 1975 års lagändringar (DsA 1975:4) uttalas, alt i fall då
beslul om införsel för underhällsbidrag har meddelats och arbetsgivaren går i
konkurs ulan alt ha redovisat innehållet införselbelopp, arbetstagaren riskerar
att fä betala underhällsbidraget två gånger. Risken hade enligt promemorian
ansetts i stort seit föreligga endast när del varit fråga om s. k.
faltigkonkurs. eftersom den underhållsberättigade i ordinär konkurs haft goda
möjligheter all - under åberopande av förmånsrätt enligt 3 och 11 88
förmånsrättslagen - få utdelning i konkursen för sin bidragsfordran. Om
emellertid förmånsrätten för lönefordran försämrades på sätt som tidigare
föreslagits, skulle den underhållsberättigades möjligheter all få utdelning bli
mindre och samtidigt riskerna för arbetstagaren att få betala samma bidrag två
gånger öka. Denna "skönhetsfläck" i lagstiftningen kunde enligl
promemorian utplånas med hjälp av den statliga lönegarantin, nämligen genom
att den underhållsberättigade gavs rätt all få betalt enligt lönegarantilagen
för innehållna men inte utgivna bidragsbelopp; efter utbetalningen skulle
staten på vanligt sätt överta fordringen hos arbelsgivaren-konkursgäldenären.
Med en sådan ordning skulle enligl promemorian arbetslagaren kunna befrias
från sin betalningsskyldighet för det innehållna bidragsbeloppet. Kommun, som
utgivit bidragsförskott och fåll införsel för sin regressfordran, borde enligl
promemorian kunna stå den begränsade ekonomiska risken för arbetsgivarens
insolvens och borde därför inte ges rätt till betalning enligt lönegarantilagen
för innehållet men ej redovisat belopp.

De förslag lill ändringar i 11 8
lönegaranlilagen och i 24 8 InfL som i enlighet med del sagda fördes fram i promemorian
lades i sak oförändrade till grund för lagstiftning. Proposition i ämnet
förelades riksdagen utan all lagrådels yttrande dessförinnan hade inhämtats.

De är 1975 genomförda lagändringar
för vilka här har redogjorts ger anledning till erinringar från synpunkter som
inle synes ha beaktats under lagstiftningens förarbeten.

Till en början är att märka, att en
förutsättning för att den underhållsberättigade skall få betalt enligl den
statliga garantin är alt arbetsgivaren blivit försatt i konkurs. För att fä
betalt kan alltså den underhållsberättigade bli nödsakad att själv vidta
åtgärder för att fä arbetsgivaren i konkurstillstånd. Men även om konkurs
kommer till stånd, är den underhållsberättigade betagen möjligheten att få ul
sitt underhållsbidrag under hela den tid som kan förflyta från det att beloppen
har innehållits och till dess att beslul om arbetsgivarens försättande i
konkurs har meddelats saml utbetalning kan äga rum enligt lönegarantilagen.
Detta gäller även om införsel-gäklenären skulle ha utmätningsbara tillgångar,
ja, till och med om han fatt

s. 1158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1158

anställning hos annan arbetsgi\are mol en lön som i och
för sig skulle medge att beslul om införsel för de aktuella bidragsbeloppen
meddelades.

Men lill de olägenheter för den
underhållsberättigade som följer av den angivna ordningen kommer, alt i vissa
situationer den statliga lönegarantin inte täcker den underhällsberätiigades
bidragsfordran. 1 detta hänseende må till en början anmärkas, att del sammanlagda
beloppet av de av arbetsgivaren enligt införselbeslulet innehållna men inte
redovisade medlen saml de konkurskostnader för vilka den underhållsberättigade
kan komma alt såsom konkurssökande bli ansvarig kan överstiga del belopp
vartill gottgörelse enligl lönegarantilagen utgår till den
underhållsberättigade (2 8 tredje stycket lönegaranlilagen) Denna situation
torde dock kunna uppkomma endast sällan, och det är inle heller ett sådant
undantagsfall som lagrådet i första hand har i tankairna. Av större betydelse
är att införselinstilutet i flera hänseenden har ett vidsträcktare
tillämpningsområde än den statliga lönegarantin.

Lönegarantin omfattar arbetstagares
fordran hos arbetsgivaren på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt
enligt 12 8 förmånsrättslagen samt pä pension som har förmänsrätt enligl 12
eller 13 8 förmånsrättslagen. Genom införsel kan emellertid även andra slag av
fordringar tas i anspråk. Enligt 2 8 i förevarande kapitel - vilket lagrum i
stort sett överensstämmer med gäUande lag - kan sålunda införsel äga rum även i
annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären än lön, om dennes ställning
ärjämföriig med en arbetstagares (första stycket 2), och i periodiskt utgående
vederlag för utnyttjande av immaterialrättighcler eller för överlåtelse av
rörelse (första stycket 3). Förmåner av sist angivna båda slag to'.de i
allmänhet falla utanför den statliga garantin. Har en underhållsberätiigad
erhållit införsel i sädan förmän och har den som skall utge förmånen - vilken
likställs med en arbetsgivare innehållit införselbeloppet men underlåtit alt
redovisa medlen, kommer alltså den underhållsberättigade att helt sakna
möjlighel att få sin underhållsfordran täckt genom den statliga lönegarantin
men likväl enligt 15 kap. 21 8 i förslaget (24 8 InfL) förlora sin rätt all
göra underhällsfordringen gällande mol den underhällsskyldige.

Vad nu sagts gäller i princip även
när införsel har beviljats i förmån som avses i 15 kap. 2 8 första stycket 4
eller 5 UB och den som skall utge förmånen inte är den underhällsskyldige
införselgäldenärens arbetsgivare i lönegarantilagens mening.

Enligt lagrådets åsikt saknas det
anledning att över huvud taget låta den införda möjligheten all genom den
statliga lönegarantin få ut underhållsbidrag i arbetsgivarens konkurs inverka
på den underhållsskyldiges betalningsansvar gentemot den
underhållsberättigade. 1 fall då belopp som har innehållits enligl ett beslul
om införsel för underhållsbidrag omfattas av den statliga lönegarantin och
underhållsfordringen infrias genom utbetalning från lönegarantin, bör
emi;llerlid den underhållsskyldige beredas skydd mol risken att tvingas betala
underhållsbidraget två gånger. Del kan

s. 1159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1159

lämpligen ske genom en lagbestämmelse som uttryckligen
hindrar staten från alt av den underhållsskyldige återkräva vad som har betalts
till den underhållsberättigade enligt lönegarantilagen. Det blir härigenom
staten som i stället för den underhåltsskyldige kommer att slå risken för
arbetsgivarens forlsalta insolvens. En sädan bestämmelse kan lämpligen las in
i 11 8 lönegaranlilagen som ett nytt tredje stycke.

Den nu förordade ordningen innebär
visserligen, att en underhållsskyldig införselgäldenär i vissa fall löper
risken att få betala underhållsbidraget två gånger. Detta gäller i första hand
i de i det föregående berörda fall då det innehållna men av arbetsgivaren inte
redovisade beloppet ej omfattas av den statliga lönegarantin. Del synes
emellertid lagrådet vara en rimlig avvägning mellan den underhållsskyldiges och
den underhållsberättigades intressen att det, i fall då den förres
betalningsförsummelse har föranlett införsel, blir den underhållsskyldige och
inte den underhållsberättigade som får stå risken för arbetsgivarens insolvens.
Också i fall då del innehållna beloppet omfattas av lönegarantin kan med
lagrådets förslag den underhållsskyldige i och för sig komma att tvingas till
dubbelbetalning av det bidrag för vilket införsel har skett. Om arbetsgivaren
underiåter att redovisa det innehållna beloppet, kan nämligen den
underhållsberättigade i stället för att söka arbetsgivaren i konkurs och göra
gällande sin rätt enligl lönegarantilagen vända sig mot den underhållsskyldige
och avkräva denne betalning. 1 en sådan situation är emellertid den underhällsskyldige
säkerställd mol risken att behöva slutligt svara för mer än det
underhällsbidrag han är skyldig att betala. I och med att han betalar
underhållsbidraget förfaller Ju nämligen införselbeslulet och den
underhållsskyldige återinträder som borgenär i förhållande lill arbetsgivaren
med avseende på det innehållna beloppet. Hans fordran mot arbetsgivaren utgör
dä en lönefordran som omfattas av lönegaranlilagen och han kan begära
arbetsgivaren i konkurs och göra gällande sin rält enligt lönegarantilagen. Att
bördan av all aktualisera lönegarantisystemel genom arbetsgivarens försällande
i konkurs faller på den underhållsskyldige och inte på den underhållsberättigade
utgör enligl lagrådets mening en rimlig avvägning mellan den underhållsberättigades
och den underhållsskyldiges intressen.

1 en speciell situation bör dock
den underhållsskyldige befrias från sin belalningsskyidighet redan i och med
att ett belopp motsvarande underhållsbidraget har innehållits av hans
arbetsgivare enligt ett beslut om införsel. Detta gäller när allmän
försäkringskassa har utgett bidragsförskott enligt lagen (1964: 143) om
bidragsförskott och har sökt införsel för sin äterkravsfordran mol den
underhållsskyldige enligt 15 8 nämnda lag. De skäl som har motiverat att betalningsskyldighet
till staten för skatter, allmänna avgifter, böter eller viten upphör när den
betalningsskyldiges arbetsgivare enligt beslut om införsel har innehållit den
betalningsskyldige tillkommande lön till betalning av dennes skuld till det
allmänna talar med samma styrka för att en underhållsskyldig befrias från sitt
regressansvar

s. 1160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1160

mot allmän försäkringskassa för utgivet bidragsförskott.
Föreskrift om befrielse frän betalningsskyldighet i sådana fall bör lämpligen
tas upp i en andra mening av 15 kap. 21 8 UB.

Lagrådet förordar i enlighet med
del anförda, att förevarande paragraf får följande lydelse:

"Har medel innehållils enligt
beslut om införsel för fordran som avses i 18 2,3 eller 4, är gäldenären, oavsett
huruvida det innehållna beloppet kan tagas ul av arbetsgivaren, ej längre
belalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av nämnda belopp.
Delsamma gäller när medel har innehållits enligt beslut om införsel för fordran
som avses i I 8 I och som tillkommer allmän försäkringskassa enligt 15 8 lagen
(1964: 143) om bidragsförskott,"

Samtidigt förordar lagrådet, all i II 8 lagen (1970:741) om slallig lönegaranti
vid konkurs införs ett nytt tredje stycke av följande lydelse:

"Belopp som staten har utgivit
pä grund av vad som sägs i andra stycket får staten ej kräva åter av den
underhållsskyldige."

22 8 Enligl den föreslagna bestämmelsen i paragrafens
andra stycke får influtna medel ej betalas ut utan att säkerhet ställs, om
införsel för underhållsbidrag har ägt rum på grund av dom eller beslut som ej
äger laga kraft eller får verkställas som lagakraftägande dom. Bestämmelsen
vinner inte tillämpning när fräga är om dom varigenom förlikning har stadfästs.
1 sådant fall utgörs exekutionstiteln, enligt bestämmelse i 3 kap. i förslaget,
inte av domen utan av den genom domen fastställda förlikningen, vilken
verkställs såsom lagakraftägande dom.

Del är uppenbarligen inle anledning
alt kräva alt säkerhet ställs enligt vad som sägs i förevarande bestämmelse,
när fräga är om dom varigenom förlikning har fastställts. Lagrådet har
emellertid - vid sin behandling av 3 kap. UB - förordat att dom, varigenom
förlikning har stadfästs, jämställs med annan dom i del hänseendet alt den kan
läggas lill grund för verkställighet. Med lagrådets förslag till lydelse av
regeln i 3 kap. 4 8 om förlikningsdom kommer sådan dom att falla utanför
bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf om ställande av säkerhet.

24 8 Lagrådet föreslår, att denna paragraf Jämkas i enlighet
med vad lagrådet har anfört under 2 kap. 26 8.

16 kap.

Såsom lagrådet inledningsvis
piipekat avvisas i lilläggsremissen tanken att bestämmelserna om
betalningssäkring i vad avser verkslällighet och rättsverkan skall i likhet
med motsvarande regler i fräga om kvarstad -ingå i UB. Härvid anför
föredragande statsrådet som huvudsakligt skäl. att del inle strider mol
systemaliken i UB alt låta verkställighetsbestämmel-

s. 1161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1161

serna stå kvar i betalningssäkringslagen, eftersom
systemaliken utgår frän att åtskiUiga bestämmelser rörande allmänna mål skall
finnas i särskilda lagar vid sidan av UB och att UB även i övrigt skall
kompletteras med bestämmelser av exekutiv natur i andra lagar.

En ledande tanke vid arbetel pä UB
har varit, att i denna samla de nu i UL och andra lagar spridda bestämmelserna
om verkställighet. Av särskild vikt har därvid ansetts vara, alt UB blir direki
tillämplig även på de allmänna målen. I huvudremissen betonar föredragande
statsrådet särskilt denna synpunkt och framhåller bl. a., att bestämmelserna i
UB i allmänhet passar även för allmänna mål och att en genomgång av balken
visar att undantag för allmänna mål behöver göras endast beträffande ett mindre
antal paragrafer och endast i vissa kapitel.

Vägledande har alltså varit att UB
i princip skall reglera all verkställighet i både allmänna och enskilda mål. 1
enlighet med denna tankegång bör undantag inte göras i mera centrala frågor, om
inte tvingande skäl föreligger.

Bestämmelserna om verkställighet
och rättsverkan av betalningssäkring berör ett centralt och praktiskt sett
belydelsfulll område. De utgör pä den offentligrätlsliga sidan motsvarigheten
lill bestämmelserna om kvarstad pä den enskilda sidan. Från systematisk
synpunkt hör de förra bestämmelserna lika mycket som de senare till del
rättsområde som bör direkt regleras i UB, i all synnerhet som bestämmelserna
skall ha i stort sett samma innehåll. Att låta regleringen i vad angår
betalningssäkring kvarstå i betalningssäkringslagen strider alltså mol den
målsättning som ursprungligen angetts för UB:s tillämpningsområde.

1 tilläggsremissen har föredragande
statsrådet som ytterligare skäl för sin ståndpunkt anfört, dels att det i
lagstiftningsärendet om betalningssäkring inle från något håll ifrågasatts all
frågan om verkslällighet av betalningssäkring skulle regleras för sig i
utsökningslagstiftningen och ej heller avsells att bestämmelserna härom senare
skulle föras över lill UB dels att från praktisk synpunkt vissa fördelar är
förenade med att ha samtliga bestämmelser rörande betalningssäkring samlade pä
ett ställe. Ej heller dessa skäl anser lagrådet bärande. Åven om det vid
tillkomsten av belalningssäkringslagen inle skulle ha avsells, alt
verkställighetsreglerna slutligen skulle få sin plals i UB - en fråga som i
del sammanhanget saknade varje aktualitet - är detta inte någol sakligt skäl
mot all reglerna placeras där. Och vari de praktiska fördelarna av att ha alla
reglerna om betalningssäkringsinstitutet samlade på ett ställe består har inle
angetts. Reglema om verkslällighet skall Ju tillämpas av annat organ -
kronofogdemyndigheten än lagen om betalningssäkring i övrigt, och för
kronofogdemyndigheterna måste del vara till fördel alt ha reglerna om
verkställighet av såväl betalningssäkring som kvarstad tillgängliga i ett och
samma lagverk.

Enligl lagrådels mening bör alltså
reglerna om verkslällighet och rättsverkan av betalningssäkring få sin plals i
UB. Några större lagtekniska 36 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del 2

s. 1162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1162

svårigheter möter inle all infoga dessa regler i
balkförslaget. Del torde dock inte ankomma på lagrådet att i första hand
utarbeta och lägga fram förslag till erforderliga lagändringar.

24 88 1 remissprotokollet har föredragande statsrådet
utförligt behandlat de frågor som hänger samman med svarandens underrättande
om sökt avhysning, de tider inom vilka förrättningen bör äga rum saml
svarandens möjligheter att få anstånd. Lagrådet biträder föredragandens
synpunkter. Av del tänkta systemets uppbyggnad följer emellertid, att fristerna
kan förskjutas allteftersom svaranden har fått del av ansökningen. Lagrådet
anser, att de viktiga reglerna om svarandens underrättande bör föras samman i
en paragraf Härefter kan, med utgångspunkt i att svaranden fått del av
ansökningen, de för avhysningsförrättningen gällande lidsfristerna anges i en
följande paragraf lill vilken ocksä förs den i förslagets 2 8 första stycket
upptagna allmänna regeln. Förslagels 4 8 bör justeras med hänsyn till den nu
föreslagna omdispositionen.

Kapitlets 2 och 3 88 kan enligt lagrådets mening lyda
sålunda:

"2 8 Innan avhysning sker
skall svaranden beredas tillfälle alt yttra sig. År han bosatt utomlands, fär
så ske genom all brev sänds till honom under hans utländska adress.

Saknar svaranden känt hemvist och
kan det ej klarläggas var han uppehåller sig, får avhysning ske utan hinder av
alt han ej har underrättats om den sökta åtgärden.

3 8 Avhysning skall genomföras så
att skälig hänsyn las lill såväl sökandens intresse som svarandens situation.

Om möjligt skall avhysning ske inom
fyra veckor från del alt behövliga handlingar kom in lill
kronofogdemyndigheten.

Avhysning får genomföras tidigast
en vecka från det svaranden bereddes tillfälle alt yttra sig eller, om
svaranden är bosalt utomlands, tvä veckor från del underrättelse sändes till
honom."

5 8 Enligt förslaget skall kronofogdemyndigheten ha
befogenhet att - i motsats till vad som gäller i fråga om anstånd med utmätning
- diskretionärt pröva huruvida en ansökan om avhysning skall förklaras
förfallen, när den maximalt medgivna anständstiden har gått ul utan att
sökanden dessförinnan har begärt verkställighet.

De skäl som har anförts för en
sådan diskretionär prövningsrätt som nyss nämnts finner lagrådet i och för sig
vara övertygande. Av föredragande statsrådets motivutlalanden framgår
emellertid, att en avhysningsansö-kan normalt skall förklaras förfallen, när
anstånd har varat under sex månader efter ansökningsdagen, och att sökanden
endast undanlagsvis kan tänkas ha fog för all medge ytteriigare anstånd. Den
åsyftade innebörden av anståndsbeslämmelsen skulle enligt lagrådet på ett
tydligare sätt återspeglas i lagtexten, om del som huvudregel föreskrivs alt
ansökningen

s. 1163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1163

skall förklaras förfallen, när anstånd har varat i sex
månader, om ej särskilda skäl föranleder annat.

6 8 Vid behandlingen av 6 kap. i det remitterade förslaget
har lagrådet

framfört vissa synpunkter på frågan om statens skadeståndsansvar i fall då

av kronofogdemyndighet omhändertagen utmätt egendom kommer till ska

da. Motsvarande problem kan uppenbarligen aktualiseras när myndigheten

i ett avhysningsmål blir tvungen alt med slöd av nu förevarande paragraf

sörja för borttransport och förvaring av egendom som finns pä den fasta

egendom eller i den lokal frän vilken avhysning skall ske. Vad lagrådet har

anfört rörande frågan om statens ansvarighet för skada på utmätt egendom

torde i princip äga giltighet också när egendom kommer lill skada i ett

avhysningsmål i samband med alt den genom kronofogdemyndighetens

försorg transporteras bort och förvaras. Lagrådet finner inte anledning alt

inta någon annan ståndpunkt än föredragande statsrådet i frågan, huruvida

kronofogdemyndigheten bör ges befogenhet all försäkra sådan egendom.

I praktiken torde del mera sällan
kunna ifrågakomma att ålägga staten ansvarighet i förevarande fall. Normalt
kommer myndigheten att anlita utomstående förelag eller kommunala inrättningar
för transporter och för förvaring. Under förutsättning all myndigheten har
iakttagit normal aktsamhet vid sitt val av företag eller inrättning, torde
staten knappast kunna åläggas något skadeståndsansvar. Delta gäller även om man
analogiskt tillämpar allmänna regler om deposilaries skadeståndsansvar,
eftersom det regelmässigt inle torde bereda nägra svårigheter att utreda
huruvida myndigheten träffat sitt val av medhjälpare med tillbörlig omsorg.
Och uppenbart är att det inte kan komma i fråga att ålägga staten något ansvar
för del vållande till en uppkommen skada som kan ligga del anlitade företagel
eller dess anställda lill last.

7 8 Paragrafen tar sikte på egendom som tillhör svaranden.
Undantags

vis kan emellertid förekomma, all egendom i svarandens besittning tillhör

tredje man. Tredje mans rätt skyddas endast pä del sättel att paragrafens

sista stycke, som hänvisar till de allmänna reglerna om försäljning av

utmätl egendom, ger visst utrymme för beaktande av tredje mans rätt (8

kap. 10-13 SS). Detta skydd avser dock inte de olika situationer som

uppstår vid själva omhändertagandel av egendomen.

Lagrådet förordar, att en
bestämmelse införs av innebörd att tredje man skall underrättas om avhysningen.
Tredje man bereds då tillfälle alt. innan avhysningen sker eller i samband med
den. forsla bort sin egendom själv. Att ett visst uppskov kan bli nödvändigt
får man finna sig i, något som för övrigt förutses för andra situationer när
avhysning skall ske av annans egendom. Visar tredje man inget intresse av att
medverka för att skydda

s. 1164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1164

sin egendom, bör kronofogdemyndigheten fä sälja eller
förstöra egendomen.

Lagrådet föreslär, att paragrafen ges följande lydelse:

"Skall avhysning ske från
annat än bostad och underlåter svaranden att omhändertaga egendomen och kan ej
heller lämpligt förvaringsutrymme anskaffas, får kronofogdemyndigheten förordna
alt egendomen skall säljas. Kan egendomen antagas sakna försäljningsvärde, får
i stället förordnas att den skall förstöras. Egendom som tillhör tredje man får
säljas eller förstöras endast om denne underlåter att själv omhändertaga
egendomen.

Innan förordnande enligt första
stycket meddelas skall svaranden och, om egendomen tillhör iredje man, denne
beredas tillfälle all yttra sig. Härvid har 2 8 motsvarande tilliimpning.

Försäljning äger rum i den ordning
som gäller för ulmätt lös egendom i allmänhet. Bestämmelsen i 9 kap. 4 8 första
stycket gäller dock ej."

118 Paragrafen bör lagtekniskt byggas upp pä samma sätt
som den av lagrådet föreslagna 2 8 och efter viss redaktionell jämkning ges
följande lydelse:

"Innan verkställighet som ej
avser kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd sker, skall svaranden beredas
tillfälle alt yttra sig. Om saken är brådskande, får dock
kronofogdemyndigheten genast vidtaga behövlig åtgärd. Så snart anledning
föreligger skall prövas om åtgärden skall bestå.

Vid verkslällighet som avses i
första slyckel har 2 8 motsvarande tilllämpning."

15 8 Kvarstad medför enligl gällande rätt inte förmånsrätt
i den kvarstadsbelagda egendomen. Samma principiella ståndpunkt intas i
huvudremissen. Efler det att denna remiss avlämnades har lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter tillkommit. Genom lagen har
införts en särskild säkerhetsåtgärd, betalningssäkring, som i fräga om skalle-
och avgifisprocessen motsvarar kvarstadsinstitutet i civil- och
slraffprocessen. Betalningssäkring medför förmånsrätt.

Under remissbehandlingen av
förslagel lill betalningssäkringslag rik-lades åtskillig kritik mot tanken aitt
utrusta betalningssäkring med förmånsrätt. Från flera häll framhölls särskilt,
att sä länge säkerhetsåtgärderna enligt UL och RB inte är förenade med
förmånsrätt, det fär anses uteslutet all någon särskild förmånsrätt ges ät
betalningssäkring, eller omvänt, all om betalningssäkring förenas med
förmånsrätt, även kvarstad bör tilläggas denna rättsverkan.

Vid föredragning i regeringen av
förslagel till lagstiftning om betalningssäkring framhöll chefen för
budgeldepariementet. att eftersom betalningssäkringen enligt förslaget var
utrustad med förmånsrätt, denna skulle medföra ett mer långtgående skydd för
det allmänna än vad kvarstad och skingringsförbud erbjuder civila borgenärer
och alt del på grund därav

s. 1165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1165

kunde övervägas om inte även dessa säkerhetsåtgärder borde
utrustas med förmånsrätt. Föredraganden tillade, all han, i samråd med chefen
för justitiedepartementet, beslutat att frägan om en eventuell förstärkning av
kvarslads- och skingringsförbuds rättsverkan inte borde tas upp i ärendet om
betalningssäkring utan i samband med den pågående reformeringen av
utsökningsrätten.

Sedan under riksdagsbehandlingen av
propositionen skatteutskottet berett lagutskottet tillfälle att yttra sig,
anförde lagutskottet bl. a., att förslagel om förmånsrätt på grund av
verkställd betalningssäkring innebar att enskild borgenär, som fåll kvarstad
för sin fordran, kom att få ett sämre skydd för fordringen än tidigare och att
den angivna effekten kunde synas betänklig men enligt utskottets mening fick
accepteras med hänsyn lill del allmänna intresset av all förbättra uppbörden
och indrivningen av skatter och andra avgifter till det allmänna. Lagutskottet
tillade emellertid, att utskottet förutsatte alt frågoma om lagstiftningens
inverkan på enskilda borgenärers intresse kom all särskilt beaktas under det
forlsatla arbetet med UB. 1 sitt betänkande instämde skatteutskottet i detta
lagutskottets uttalande. Propositionen i ämnet bifölls av riksdagen utan
debatt.

I tilläggsremissen avvisas tanken
att i förmånsrältshänseende likställa kvarstad med betalningssäkring. Som
huvudsakligt skäl anförs, all del i fråga om skatter och allmänna avgifter i
allmänhet dröjer mycket lång lid från det att den omständighet inträffat som
grundar skyldighet all betala skatt eller avgift till dess alt en
exekutionstitel föreligger som kan föranleda utmätning, och alt det allmänna
till följd därav har en sämre ställning vid utmätning eller införsel än
enskilda borgenärer. Utöver detta skäl - som redan i lagstiftningsärendet om
betalningssäkring framfördes som argument för att betalningssäkringen borde
utrustas med förmånsrätt - redovisas emellertid inte nägra principiella
överväganden varför enskilda fordringar, som samlad grupp betraktad, i
exekutionshänseende skall ha en Sämre ställning än del allmännas fordringar på
skatt eller avgift. Visserligen hänvisas i tilläggsremissen också till de skål
som i huvudremissen anförts till stöd för att kvarstad ej bör medföra
förmånsrätt. Dessa skäl har emellertid sin egentliga betydelse i förhållandel
mellan enskilda borgenärer inbördes och kan knappast tas till intäkt för alt
enskilda fordringar över lag skall i vad avser förmånsrätt ha en sämre
ställning än allmänna.

Vid vilken tidpunkt en fordran pä
skatt eller allmän avgift skall anses ha uppkommit är en omstridd fräga. Under
remissbehandlingen av förslaget till UB framhölls frän flera håll. att frågan
krävde lagreglering för sin lösning. 1 samband med lagstiftningen om
betalningssäkring löstes dock inte frågan i vidare mån än att betalningssäkring
för en fordran på skatt eller avgift som är alt hänföra lill viss tidsperiod
inte ansågs böra fä ske förrän perioden gått lill ända eller fordringen
dessförinnan förfallit till betalning. Det är emellertid tydligt, all även om
fordringen anses uppkomma först vid sålunda angiven tidpunkt ganska lång lid
kan förflyta - olika

s. 1166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1166

för olika slag av skatter och avgifter - innan skatten
eller avgiften blir debiterad eller på annan grund indrivningsbar. All
tidrymden mellan del en fordran uppkommer - eller förfaller till betalning -
och en exekutionstitel föreligger kan bli ganska lång gäller emellertid inle
endast del allmännas fordringar utan även åtskilliga enskilda fordringar, t.ex.
skadestånds-fordringar. Över huvud är det enligl lagrådets mening svårt alt i
del avseende varom nu är fråga dra en klar gräns med generell giltighet mellan
å ena sidan allmänna och å den andra enskilda fordringar. 1 vart fall motiverar
inte de olikheter mellan de båda fordringsslagen som må finnas i detta
hänseende en så vittgående skillnad i fråga om verkan av en vidtagen
säkerhetsåtgärd att betalningssäkring men inte kvarstad medför förmånsrätt. Om
i enlighet med förslaget kvarstad i motsats till betalningssäkring inte skall
medföra förmånsrätt, måste alltså delta enligl lagrådets mening grundas på
huvudsakligen nägot annat skäl än del i lilläggsremissen uttryckligen anförda.
Nägot sådant skäl med avgörande betydelse torde knappast stå alt finna i annat
än alt uppbörden av skatter och allmänna avgifter underlättas, om enskilda
fordringar får sämre ställning än de förra. Från de synpunkter lagrådet har all
företräda är detta skäl inte bärande.

Lagrådet anser sålunda, att
allmänna fördringar och enskilda fordringar i princip bör så långt möjligt
behandlas lika i förmånsrättshänseende. Därmed är emellertid inte sagt alt
kvarstad skall ge förmånsrätt i alla lägen. En önskvärd utjämning mellan
fordringsslagen torde kunna komma till stånd även genom andra lösningar, som
stärker kvarstadens ställning utan alt medföra alltför stora risker för en icke
önskvärd kapplöpning mellan borgenärerna. Lagberedningens motiv ger vid handen
alt olika möjligheter härvid kan stå lill buds. Frågan torde emellertid inte
kunna lösas ulan en mer ingående utredning än som kan verkställas i
lagstiftningsärendets nuvarande läge. Lagrådet finner en sådan utredning
påkallad. 1 avvaktan på resultatet av utredningsarbetet får del godtas att det
rådande rättsläget behålls oförändrat.

Enligl andra stycket i nu
förevarande paragraf skall kvarstadsbelagd egendom, om den utmäts för amnan
fordran som inte är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen, anses
samtidigt utmätt för kvarstadsborgenärens fordran, 1 paragrafen regleras
emellertid inte frägan i vad mån berörda utmätningsverkan förfaller för den
händelse den egentliga utmätningen hävs. Frägan berörs däremot i motiven.
Lagberedningen uttalade, att utmätningsverkan lill förmän för
kvarsladsborgenären bör bestå, även om den egentliga utmätningen går åter
därför att utmätningssökanden återkallar sin ansökan eller gäldenären betalar
ulmätningssökandens fordran men att. om utmätningsbeslutet befinns ogrundat
och därför upphävs, den utmälningsverkan som beslutet har medfört för
kvarsladsborgenären bör förfalla. Det lorde dock enligl beredningens mening
följa av sakens beskaffenhet all det i fall av del först angivna slaget bör
anses möta hinder

s. 1167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1167

mol exekutiv försäljning av egendomen i detta skede.
Föredragande statsrådet har anslutit sig till dessa uttalanden av
lagberedningen.

Lagrådet kan inte biträda den
uppfattning åt vilken lagmotiven sålunda ger uttryck. Som skäl för den
föreslagna lagregeln har föredragande statsrådet anfört, att
kvarsladsborgenären kan drabbas av obilliga verkningar till följd av att
egendomen utmäts för annan fordran. Risken för sädana verkningar bortfaller
uppenbariigen helt i och med att den sökla utmätningen gär åter, och detta
gäller oavsett pä vilket sätt sä sker och alltså oberoende av om
ulmätningsansökningen var från början ogrundad och därför upphävs eller den
återkallas eller upphävs med anledning av omständigheter som har inträffat
efter det att ansökningen gjordes. Det finns så myckel mindre skäl alt göra
någon skillnad mellan de fall då utmätnings-ansökningen återkallas och de fall
då utmälningsbeslutet befinns ogrundat och därför upphävs, som ett återkallande
kan föranledas Just av att sökanden själv har kommit till insikt om att hans
ansökan var ogrundad.

Ett helt avgörande skäl mot att i
något fall låta kvarstadsborgenärens förmånsrätt beslå efler del all den
egentliga utmätningen har gått åter är emellertid att kvarsladsborgenären
därigenom skulle, trots att hans säkerhelsrält inte längre hotas av den en
gång beviljade men sedermera återkallade eller upphävda utmätningen, fä
absolut företräde framför de borgenärer som senare kan komma att söka och få
utmätning i egendomen. Den föreslagna ordningen skulle i själva verket
innebära, att man i vissa fall och på grund av omständigheter som från
efterföljande ulmätningsborgenärers synpunkt är helt ovidkommande skulle
tillägga ett kvarstadsbeslut samma verkan i förmånsrältshänseende som en
utmätning. Några sakliga skäl för en sådan ordning inom ramen för ett
regelsystem som i princip tar avstånd från tanken alt förbinda kvarstadsbeslut
med förmånsrätt kan inte anföras.

Enligt lagrådets mening bör sålunda
gälla, alt den utmälningsverkan lill förmån för en kvarstadsborgenär som enligt
den föreslagna bestämmelsen i vissa fall inträder när den kvarstadsbelagda
egendomen blir utmätt för annan fordran, undantagslöst upphör, om den sökla
utmätningen går åter, I tydlighetens intresse bör detta komma lill uttryck i
lagtexten.

I tilläggsremissen har föreslagits
ett tillägg till förevarande lagrum av innebörd alt sådan utmätningsverkan som
här avses skall inträda ocksä när kvarstadsbelagd egendom tas i anspråk genom
betalningssäkring. Vad lagrådet har anfört i det föregående har givetvis
giltighet även för sådana fall.

Lagrådet förordar, alt paragrafens andra stycke ges
följande lydelse:

"Om egendom, som har belagts
med kvarstad för fordran, utmäts för annan fordran, vilken ej är förenad med
särskild förmånsrätt i egendomen, eller las i anspråk genom betalningssäkring
för sådan fordran, skall egendomen anses samtidigt ulmätt för
kvarstadsborgenärens fordran. Sådan utmälningsverkan upphör, om den sökla
utmätningen eller betalningssäkringen hävs."

s. 1168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1168

17
kap.

7
§ 1 förevarande kapitel har tagits upp ett flertal stadganden rörande sökandens
ansvar för slatens kostnader för förfarandet hos kronofogdemyndigheten, s, k.
förrättningskostnader. De föreslagna bestämmelserna överensstämmer i sak i allt
väsentligt med motsvarande bestämmelser i UL, och lagrådet har inte funnit
anledning lill erinran mol den tilltänkta regleringen.

Första stycket av nu förevarande paragraf
innehåller bestämmelser av innebörd att förrättningskostnader i mål om
utmätning - för vilka således sökanden primärt svarar - skall kunna tas ut av
gäldenären. Enligt första meningen skall detta i första hand ske genom att
kostnaderna las ul ur köpeskillingen för såld egendom, behållen avkastning och
andra tillgängliga medel. Enligt andra meningen får kostnaderna vid behov
genast utsökas hos gäldenären.

Den förstnämnda bestämmelsen har sin motsvarighet i
198 8 I mom. UL, där del dock talas om "kostnaden för utmätning och det
forlsalta förfaran-del". Del är någol ovisst huruvida detta uttryck
omfattar också de kostnader som har uppkommit i ett mål om utmätning innan
själva utmätningen skedde. 1 praxis torde dock bestämmelsen tillämpas så, att
om verkställigheten fullbordas genom den utmätta egendomens försäljning och de
influtna medlens fördelning mellan sökanden och övriga sakägare, i de förrättningskostnader
som skall utgå ur köpeskillingen inräknas också kostnader som har uppkommit
före själva utmätningen och som omfattas av den s. k. utsökningsavgiften om för
närvarande 100 kronor.

Bestämmelsen i första stycket andra meningen saknar
däremot egentlig motsvarighet i UL. I 198 8 2 mom. UL finns visserligen en
regel för det fall att utmätning söks på grund av dom eller utslag som inte har
vunnit laga kraft. Om det vid utmätningsförrättningen blir upplyst, att
gäldenären enligt 39 8 UL - som i förslagel lill UB har sin motsvarighet i 3
kap. 5 8-har hos länsstyrelsen nedsatt ell belopp som svarar mol del utdömda
beloppet, skall vad som fordras lill läckande av kostnaden för
utmätnings-förrättningen tas i mäl, såvida inle gäldenären styrker att bevis om
nedsättningen har blivit uppvisat för hans motpart så tidigt, alt denne har
kunnat underrätta utmätningsmannen om nedsättningen. Denna regel innebär dock
inle, att gäldenären i alla lägen har att slutligt bära denna kostnad. Den
egendom som har tagits i mäl lorde sålunda i princip inte få säljas, innan
lagakraftägande dom föreligger i mälet, och om exekutionstiteln upphävs eller
ulmätningsansökningen återkallas eller förfarandet på annan grund läggs ned,
lorde den verkställda utmätningen för förrätlningskostnaden skola hävas och
kostnaden slutligt bäras av sökanden; undantag gäller möjligen för det fall all
en återkallelse eller ett nedläggande av förfarandet föranleds av att
gäldenären betalar exekutionsfordringen. Föreskriften att utmätning skall ske
för förrätlningskostnaden är med andra ord inte liklydig med att kostnaden fär
"genast utsökas" hos gäldenären.

s. 1169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1169

Del bör i delta sammanhang påpekas,
att bestämmelsen i 39 8 I mom. UL av innebörd, att en utmätning som har skett
på grund av en icke lagakraftvunnen dom om möjligt skall gå åter, om gäldenären
efler utmätningen visar alt nedsättning av det utdömda beloppet har sketl och
tillika "gäldar - - - kostnaden för utmätningen och godsets värd",
trots användningen av ullrycket "gälda" inte lorde innebära alt
gäldenären alltid skall slutiigl svara för sistnämnda kostnader. Om sedermera
exekutionstiteln upphävs eller utmätningen går åter på annan grund än att
gäldenären har fullgjort betalning enligt domen, torde sålunda gäldenären vara
berättigad alt återfå inle bara det nedsatta beloppet ulan också vad han har
"gäldat" för läckande av de angivna förrättningskostnadema. Såväl lagberedningen
som föredragande slalsrådet synes ansluta sig till denna tolkning av
lagrummet. Enligt 3 kap. 5 8 i det remitterade förslaget skall i hithörande
fall nedsättningen avse såväl del utdömda beloppet som förrättningskostnadema,
och denna reglering avses enligt lagmotiven inte innefatta någon ändring av nu
gällande ordning.

Enligt lagrådels mening är det
önskvärt, all frågan under vilka betingelser förrättningskostnadema i ett mål
om utmätning skall kunna tas ut av gäldenären regleras i UB pä ett mer
klargörande sätt än som har skett i UL.

Den principiella utgångspunkten synes
härvid böra vara, att kostnaderna skall kunna tas ul av gäldenären i fall då
verkställigheten fullbordas och gäldenären således är att anse som
"tappande part". Huvudregeln bör härvid i överensstämmelse med vad
som nu gäller - vara, all förrättningskostnadema tas ul ur köpeskillingen för
försåld egendom eller andra tillgängliga medel, t.ex. behållen avkastning av
utmätt egendom. 1 den män några sådana medel inle finns eller tillgängliga
medel inle förslår till läckande av kostnaderna bör dessa kunna genast utsökas
hos gäldenären. Gäldenären bör dock på detta sätt svara för kostnaderna endast
i den mån dessa hänför sig lill sådana åtgärder i målet som har varit
nödvändiga för verkställighetens fullbordande.

1 fall då förfarandet inle leder
till alt verkställigheten fullbordas bör det som regel inle komma ifråga alt la
ut uppkomna förrättningskostnader av gäldenären. Det gäller de fall då sökanden
återkallar sin ansökan eller utmätningen hävs. t.ex. därför att
exekutionstiteln har upphävts. Gäldenären torde visserligen i princip böra
svara för förrättningskostnadema i fall dä någon utmätning över huvud taget
inle kommer lill stånd och anledningen härtill är, att gäldenären saknar
utmätningsbara tillgångar lill så stort värde att förrättningskostnadema kan
beräknas bli täckta och överskott kan antas uppkomma. Eftersom ett försök alt
företa utmätning i sådana fall inte kan förväntas ge nägot resultat, är det
knappast meningsfullt alt något kostnadsansvar för gäldenären föreskrivs för
dessa fall.

Principen all kostnadema inte skall
las ut av gäldenären, när en ulmätningsansökan återkallas, innan utmätning har
sketl, eller en utmätning går åter, kan inle upprätthållas undantagslöst. I de
sannolikt ganska vanliga

s. 1170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 Lagrådets yttrande 1170

fall då anledningen till alt verkställigheten inställs är,
att gäldenären efter del alt ansökan om utmätning gjordes - har betalt
exekutionsfordringen men icke kostnaderna direkt till sökanden, bör
uppenbariigen kostnadema kunna på sökandens begäran genast las ul av
gäldenären.

Lagrådet har inte i sak någon
erinran mot bestämmelsen i andra stycket av paragrafen men vill förorda att i
förtydligande syfte ordet "svaranden" ersätts med "den mol
vilken åtgärden har vidtagits".

Under hänvisning lill del anförda
föreslär lagrådet, att paragrafen ges följande lydelse;

"1 mäl om utmätning skall
förrättningskostnad som har varit påkallad för genomförandet av
verkställigheten las ul av köpeskillingen för såld egendom, behållen
avkastning och andra tillgängliga medel. 1 den mån tillgängliga medel inte
förslår lill täckande av sådan kostnad får vad som brister genast utsökas hos
gäldenären.

Om verkställigheten inställs på den
grund att gäldenären efter det all ansökningen gjordes har betalt
exekutionsfordringen, skall kostnad som har uppkommit innan verkställigheten
inställdes på sökandens begäran tas ut eller utsökas enligt vad som sägs i
första stycket.

Förrättningskostnad för
handräckning enligt 8 kap. 18 8 fär genast utsökas hos den mol vilken åtgärden
har vidtagits."

Andra slyckel i den av lagrådet
föreslagna lagtexten avser uteslutande det fallet att betalningen skett direkt
till sökanden. Om gäldenären i stället betalar till kronofogdemyndigheten,
inställs nämligen inle verkställigheten utan de inbetalda medlen anses enligt 4
kap. 28 8 i förslaget omedelbart utmätta i målet och myndigheten har att la ut
kostnaderna ur medlen.

Del bör betonas, att i fall dä
gäldenären avvärjer verkställighet av en icke lagakraftvunnen exekutionstitel
genom att enligt 3 kap. 5 8 i förslaget hos kronofogdemyndigheten nedsätta ett
belopp som motsvarar del utdömda beloppet Jämte förrättningskostnaderna,
frågan huruvida kostnaderna slutligt skall tas ul av gäldenären inte kan
avgöras förrän det genom ett lagakraftägande avgörande blir klarlagt om
betalningsskyldigheten består. Blir så fallet och fullföljer sökanden sin
utmätningsansökan, blir frågan om ansvaret för kostnaderna all bedöma enligl de
nu föreslagna reglerna, varvid kostnaderna - om de skall bäras av gäldenären -
i första hand las ul ur del nedsatta belopppet, dvs. ur
""tillgängliga medel"'. Om däremot exekutionstiteln upphävs och
det avgörande varigenom sä skett vinner laga kraft - eller avgörandet
innehåller förordnande om att vidtagen verkslällighetsåtgärd omedelbart skall
återgå (3 kap. 22 8 andra slyckel i förslaget) - blir gäldenären berättigad att
återfå det nedsatta beloppet, och det blir sökanden som får stå för de
kostnader som kan ha uppkommit,

9 8 Paragrafen innehåller i första stycket en bestämmelse
som generellt anger att förrättningskostnad för säkerhetsåtgärd, vilken
alltjämt be-

s. 1171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1171

slår när verkslällighet äger rum för del anspråk som har
föranlett åtgärden, anses som förrättningskostnad för sistnämnda verkställighet.
En motsvarighet lill denna bestämmelse finns nu i 198 8 5 mom. UL. Delta
stadgande gäller dock inle på samma sätt generellt beträffande
förrättningskostnader för säkerhetsåtgärder utan föreskriver all i fräga om
egendom, som var belagd med kvarstad när den utmättes, även kostnaden för
kvarstaden räknas som kostnad för utmätningen. Denna kostnadsregel infördes i
vår lagstiftning år 1973 och föranleddes av en bestämmelse i den internationella
konvention om sjöpanlrätt och fartygshypotek som Sverige då tillträdde (prop.
1973: 167 s. 151).

1 praxis har parts kostnad för
verkställighet av beslut om säkerhetsåtgärd i tvistemål betraktats som
rättegångskostnad i målet. 1 fråga om rättegångskostnad gäller bl.a. att part,
som vill alt domstolen skall förplikta motparten alt ersätta sådan kostnad,
har att framställa yrkande därom innan handläggningen vid domstolen avslutas.
Gör parten ej del, får han enligl 31 kap. 14 8 första stycket RB inle därefter
"tala å " denna kostnad. Vinnande part. som har försummat att yrka
ersättning för viss rättegångskostnad, gär således föriustig möjligheten alt
erhålla den exekutionstitel som krävs för att kostnaden skall kunna tas ut av
motparten.

Stadgandet i 198 8 5 mom. UL
innebär, alt i fråga om kvarstadskostnad ett visst avsteg görs från vad som
sålunda allmänt gäller för rättegångskostnad enligt nämnda lagrum i RB. Part,
som inte tar upp sin kostnad för verkställigheten av ett kvarstadsbeslut i
yrkandena om ersättning för rättegångskostnader i mälet, ges härigenom möjlighel
all ändå få kvarstadskostnaden ersatt i det fall alt domstolens avgörande i
målet läggs till grund för verkslällighet enligt UL, Enligt lagrådets mening
föreligger inle anledning all, såsom här har föreslagits, nu vidga detta avsteg
lill att omfatta även kostnaden för verkställighet av andra säkerhetsåtgärder
än kvarstad.

Under hänvisning till det anförda
föreslår lagrådet, att orden "eller annan säkerhetsåtgärd" i första
stycket av förevarande paragraf fär utgå.

12 8 Beträffande denna paragraf hänvisar lagrådet till vad
lagrådet har anfört under 13 kap. 7 S. Följs vad lagrådet har föreslagit där,
förfaller behovet av nu förevarande lagrum.

18 kap.

1 detta avslutande kapitel har
under rubriken Besvär tagils upp bestämmelser om fullföljd av lalan i utsökningsmål.
Enligt den inledande bestämmelsen i I 8 första stycket skall talan mol
kronofogdemyndighets beslul föras i hovrätten. Talan mol hovrätts beslul i
utsökningsmål skall enligt 18 8 första stycket föras i högsta domstolen.
Lagrådet har i sak inle nägon erinran mol den sålunda föreslagna ordningen.

1218 RP föreskrivs, aft vad som är stadgal i RB om
fullföljd av talan till

s. 1172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1172

hovrätt och högsta domstolen samt rättegången där i mål
som har väckts vid underrätt skall, om inte särskild föreskrift därom är
meddelad, ha motsvarande tillämpning i fräga om fullföljd i högre rätt av mål,
som har upptagits av annan världslig domstol eller myndighet och enligt lag
eller författning får fullföljas i hovrätt, dock att talan skall föras genom
besvär.

Till följd av den nyss angivna
inledande bestämmelsen i 18 kap. I 8 i förslaget blir 21 8 RP tillämplig i
utsökningsmål. Del betyder, att i den mån det inte meddelas avvikande eller
kompletterande föreskrifter i UB eller därtill anslutande lagstiftning,
bestämmelserna i 49 och 52 kap. RB blir tillämpliga i fräga om fullföljd av
talan mot kronofogdemyndighets beslut i utsökningsmål och beträffande
riillegängen i hovrätt i sädana mål samt att 54 och 56 kap. RB blir att tillämpa
beträffande fullföljd av talan mot hovrätts beslut i utsökningsmål och
rättegången i högsta domstolen i sådana mål.

1 förevarande kapitel av UB behöver
således inle las upp nägra andra fullföljds- eller rätiegångsbestämrnelserän
sådana som innefattar avvikelse från eller utgör komplettering lill de berörda
bestämmelserna i RB och som påkallas av de speciella förhållandena i
utsökningsmålen.

I förslagel har emellertid delvis
använts en annan teknik. Av motiven framgår, att bestämmelserna i 1-7 88 av
förevarande kapitel avses skola ersätta samtliga bestämmelser i 49 kap. RB och
alltså uttömmande reglera sådana frågor som behandlas i sistnämnda kapitel.
Detta har dock inte ansetts behöva komma till direkt uttryck i lagtexten. De i
8-17 88 upptagna bestämmelserna om talan i hovrälten - som till vissa delar i
sak helt överensstämmer med motsvarande stadganden i 52 kap. RB - har däremot
utformats med den utgångspunkten all, i den mån särskilda föreskrifler inle har
meddelats i de nämnda paragraferna, bestämmelserna i 52 kap. RB skall
tillämpas. När del återigen gäller talan mot hovrättens beslut och rättegången
i högsta domstolen har i 18 8 andra stycket uttryckligen föreskrivits, att
bestämmelserna i 54 kap. I -8 88 RB i sin helhet skall ersättas av de i 19 och 20
SS i förslaget upptagna bestämmelserna; motsättningsvis skall av denna
föreskrift utläsas, att övriga bestämmelser i 54 kap. RB och samtliga
bestämmelser i 56 kap. samma balk i princip skall tillämpas i utsökningsmål.

Genom alt på detta sätt skilda lagiekniska
metoder har använts vid utformningen av fullföljds- och rärtegångsreglerna för
de båda överinstanserna har förståelsen av den föreslagna regleringens rätta
innebörd försvårats. Särskilt mot bakgrund av iDestämmelserna i 21 S RP ler
sig det föreslagna regelsystemet förvillande. Läsaren av lagtexten lämnas i
flera hänseenden i ovisshet, huruvida sådana bestämmelser i de berörda kapitlen
i RB som saknar motsvarighet i UB skall gälla eller inte. Den ovissheten är så
mycket mer besvärande som det i fråga om vissa av dessa bestämmelser i RB
ingalunda är självklart vare sig att bestämmelserna skall gälla eller att de
inte är tillämpliga. Det gäller föreskrifterna i 49 kap. 4

s. 1173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1173

8 andra stycket RB om skyldighet i vissa fall alt anmäla
missnöje, bestämmelsen i 6 8 samma kapitel om klagan över alt ett mål onödigt
uppehålls (t.ex. genom ett sådant förberedande beslut av kronofogdemyndigheten
som avses i 18 kap. 4 8 andra stycket i förslagel). föreskriften i 49 kap. 7 8
RB av innebörd, att om underrätt (dvs. här kronofogdemyndighet) har förklarat
domare (förrättningsman) jävig, talan mot beslutet inte får föras, bestämmelsen
i 8 8 andra slyckel samma kapitel om rält för part att såsom svarande i
överinstans påkalla prövning av beslut, mot vilket parten inte får föra
särskild lalan, samt föreskriften i 49 kap. 9 S andra meningen av innebörd att
hovrätten endast med anledning av besvär över avvisnings-beslut får pröva
huruvida besvär har anförts i rätt lid.

Enligt lagrådets mening bör 18 kap.
UB. med utgängspunkt i att RB:s regelsystem enligl 21 8 RP blir tillämpligt i
utsökningsmål i den mån särskilda föreskrifler inte meddelas, i stället
utformas så, all däri i princip tas upp endast sådana av utsökningsmålens
speciella karaktär betingade bestämmelser som avviker från eller kompletterar
RB:s regler.

Vid sidan av 21 8 RP behövs i och
för sig inte i UB någon uttrycklig erinran om att RB:s fullföljds- och
rättegångsregler blir tillämpliga. Det synes emellertid mindre tillfredsställande
att låta ett regelsystem i en ny balk vila uteslutande på en
promulgationsbestämmelse lill en annan balk. Detta talar för all en särskild
bestämmelse om RB:s tillämpning i utsökningsmål tas upp i UB. För en sädan
lösning talar även en annan omständighet. Enligl 21 8 första slyckel i
förslaget skall bestämmelserna i 58 och 59 kap. RB om särskilda rättsmedel
tillämpas i fråga om kronofogdemyndighets beslul i utsökningsmål. och dessa
bestämmelser omfattas knappast av hänvisningen 1218 RP. Den 1218 första stycket
i förslaget upptagna bestämmelsen är alltså nödvändig. Del är naturligt alt i
en sädan bestämmelse också erinras om att även fullföljds- och
rätlegångsreglerna i RB blir tillämpliga. Ett stadgande av detta innehåll bör
lämpligen inleda kapitlet under en särskild rubrik. De särskilda föreskrifler
beträffande fullföljd av lalan i utsökningsmål som i övrigt behövs kan tas upp
i tvä särskilda avsnitt under rubrikerna "Talan mol kronofogdemyndighets
beslul" resp. "Talan mot hovrätts beslul".

Ges kapitlet den nu föreslagna
utformningen, kan de i det remitterade förslaget upptagna bestämmelser som i
sak helt överensstämmer med motsvarande föreskrifter i RB helt utgå. Del gäller
bestämmelserna i 8, 10 och II 88,
13 8 första meningen, 14 8, 15 8 första stycket, 16 8 första stycket och 18 8
första stycket. Åven andra stycket i sistnämnda paragraf kan utgå. Del synes
dock av pedagogiska skäl lämpligt all i lagtexten fa in de
rältegängsbeslämmelser som inte återfinns i de avdelningar av RB som särskilt
reglerar rättegången i hovrätt resp. högsta domstolen. Detta gäller förslagets
bestämmelser i 8 8 första meningen (21 8 RP) och i 10 8 andra slyckel (33 kap.
7 8 RB).

Som förut har nämnts torde avsikten vara alt inle någon av
bestämmel-

s. 1174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrcidets yttrande 1174

serna
i 49 kap. RB skall gälla i utsökningsmål. Vissa av de frågor som regleras i
nämnda kapitel har blivit föremål för särskild reglering i 18 kap. i förslaget.
Till hithörande bestämmelser i förslaget återkommer lagrådet i det följande. 1
övrigt innebär förslaget i denna del till en början, att de nyss särskilt
omnämnda bestämmelserna i 49 kap. 4 8 andra slyckel (missnöjesanmälan i vissa
fall), 6 8 (klagan över onödigt uppehållande av mål), 7 8 (talan mot beslul
varigenom domare förklarats jävig), 8 8 andra slyckel (rätt för förklaranden i
hovrätten alt påkalla prövning av icke särskilt överklagbart beslul) och 9 8
andra meningen (prövning huruvida besvär anförts i rält tid) inte skall bli
tillämpliga i utsökningsmål.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden som råder
i samband med kronofogdemyndighets handläggning av utsökningsmål kan det
försvaras, all man avstår frän kravet pä missnöjesanmälan i del fåtal fall då
frägan härom skulle med en tillämpning av 49 kap. 4 8 andra stycket RB kunna
aktualiseras i fråga om beslut av kronofogdemyndighet. Däremot bör förbudet i
18 kap. 4 8 andra slyckel i förslaget mol att föra särskild talan mot
förberedande beslul underkastas den inskränkningen att sädan talan pä sätt som
föreskrivs i 49 kap. 6 8 FIB också i utsökningsmål blir tillålen, när den
grundas på alt målet onödigt uppehålls genom beslutet. Detta bör komma till
uttryck i en särskild bestämmelse i 18 kap. UB.

Vidare bör gälla, all beslut varigenom
förrätlningsman har förklarats jävig inte skall kunna överklagas, och även
delta bör framgå av UB. Vad angår bestämmelsen i 49 kap. 8 8 andra stycket RB
torde det, med hänsyn lill att kronofogdemyndighets beslut med endast mycket
begränsade undantag alltid kan överklagas för sig, inte finnas något utrymme
för en tillämpning av detta stadgande för utsökningsmålens del. Slutligen bör i
UB tas upp en molsvarighel lill 49 kap. 9 8 andra meningen RB.

I fråga om de bestämmelser I övrigt i 49 kap. RB
som helt saknar motsvarighet i 18 kap. av det remitterade förslaget biträder
lagrådet föredragandens ståndpunkt att bestämmelserna inte kan eller bör
tillämpas i utsökningsmål.

Bestämmelserna i 54 kap. 1-8 88 RB om fullföljd av
talan mol hovrätts beslut i utsökningsmål och om rättegången i högsta domstolen
skall enligt förslaget ersättas av de särskilda Föreskrifterna i 19-20 88 i
förslagel. Till viss del överensstämmer dessa föreskrifter i sak med
motsvarande bestämmelser i RB. Del gäller stadgandet i 19 8 första stycket,
såvitt del därigenom föreskrivs att talan skall föras särskilt mol beslut
varigenom hovrätten har dömt ut vite eller har ålagt ansvar för förseelse i
rättegången (54 kap. 3 8 jämförd med 49 kap, 4 8 första stycket 4 RB),
bestämmelsen i 19 8 andra slyckel (54 kap. 3 S jämförd med 49 kap. 4 8 och 8 8
första slyckel RB) samt bestämmelserna i 20 S första stycket andra och tredje
meningarna och andra stycket (54 kap. 6 och 8 88 RB). Med den lagtekniska
lösning lagrådet förordar kan och bör följaktligen dessa bestämmelser utgä ur 18
kap. UB.

s. 1175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 Lagrådets yttrande 1175

De från regleringen i 54 kap. 7 8
RB avvikande föreskrifter eller kompletterande bestämmelser som i övrigt
innefattas i 19 och 20 88 av förevarande kapitel behandlar lagrådet närmare i
del följande.

Vad angår återstående bestämmelser
i 54 kap. I -8 88 RB innebär förslaget, att bestämmelsema inte skall tillämpas
i utsökningsmål. All vissa av dessa bestämmelser såsom hänförliga enbart lill
revisionsmål inle kan bli tillämpliga i utsökningsmål torde inte särskilt
behöva anges i UB (5A kap. I 8, 2 8 första stycket andra meningen och andra
stycket saml 5 8). Bestämmelserna i 54 kap. 2 8 första stycket första
meningen, 3 8 (i de delar som paragrafen inte har berörts redan i det
föregående) och 4 8 bör i princip tillämpas även i utsökningsmål. 1 fräga om
den del av 54 kap. 8 8 RB som inte avser jäv finns behov av en motsvarande
reglering i UB endast såvitt gäller rätt alt fullfölja talan mot hovrätts
beslut i dit fullföljd fråga om onödigt uppehållande av mål. och en föreskrift
härom bör tas upp i förevarande kapitel; frågor som avses i 49 kap. 4 8 första
stycket 7 RB lorde över huvud taget inle kunna genom fullföljd aktualiseras i
hovrätten.

Av det nu anförda följer, att något
uttryckligt undantag från tillämpligheten av bestämmelserna i 54 kap. RB inte
bör föreskrivas i UB.

Lagrådet övergår härefter till att
behandla i 18 kap. upptagna särskilda bestämmelser som avviker frän eller
kompletterar RB:s fullföljds- och rättegångsregler.

1 och 3 88 Som lagrådet har anfört under 12 kap. 33 8 bör
bestämmelser

na om talerätt i tredje stycket av sistnämnda paragraf flyttas till 18 kap.

Den i styckets första mening upptagna regeln om begränsning av kretsen

laleberältigade kan lämpligen anslutas lill bestämmelserna i 18 kap. I 8

andra stycket. Den i 12 kap. 33 8 tredje slyckel andra meningen upptagna

regeln om taleförbud bör föras samman med bestämmelserna i 18 kap. 3 S.

2 8 Överklagningsförbudei i första stycket är generellt
och gäller alltså

för både sökanden och svaranden. Har den kronofogdemyndighet hos

vilken sökanden gjort framställning om verkställighet, ehuru obehörig,

upptagit framställningen, har tydligen sökanden som regel inget intresse av

att klaga. Däremot kan svaranden ha ett sådant intresse. Och har den

kronofogdemyndighet hos vilken ansökningen gjorts funnit sig obehörig

och därför med slöd av 2 kap. 4 8 överlämnat handlingarna till annan

kronofogdemyndighet och denna, trots obehörighet, upptagit målet, kan

såväl sökanden som svaranden ha intresse av klagorätl.

Förslaget synes vila på den
uppfattningen all reglerna om kronofogdemyndigheternas lokala kompetens i
första hand syftar lill all åstadkomma en rationell arbetsfördelning mellan de
olika myndigheterna, men alt hänsynen lill enskilda parters iniresse av att
behörighetsreglerna verkligen iakttas inte motiverar en klagorätl i andra fall
än då myndighet vägrat att ta

s. 1176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1176

upp
en ansökan om verkställighet. Det kan emellertid inte bortses från att det kan
vara förenat med både besvär och kostnader för enskild part all utsökningsmål
handläggs av annan myndighet än den som enligt balkens bestämmelser är behörig.
Att såsom förslaget helt beskära den enskilda parten talerätt, så snart en
ansökan faktiskt upptagits synes lagrådet knappast vara motiverat.

Till det anförda kommer, att de praktiska
konsekvenserna av den föreslagna regleringen i vissa fall blir
motsägelsefulla. Om en kronofogdemyndighet, som har funnit sig inle vara
behörig alt ta upp en viss ansökan, därför har överiämnal målet lill en annan
kronofogdemyndighet och denna finner sig vara behörig, torde den sistnämnda
myndigheten ha att omedelbart gå in i saklig prövning av målet. Myndigheten
får därmed anses ha "tagit upp" ansökningen. Mol den förstnämnda
myndighetens beslut kan enligl förslaget såväl sökanden som svaranden föra
talan. Om hovrälten finner all besvären skall bifallas med del resultatet alt
målet skall återlämnas till den första myndigheten - eller till annan behörig
myndighet -innebär del all hovrätten i själva verket ocksä omprövar den andra
kronofogdemyndighetens ställningstagande i behörighetsfrågan. En sädan omprövning
är emellertid inte förenlig med förbudet mot klagan över att
kronofogdemyndighet har tagit upp en verkslällighetsansökan.

Den föreslagna regleringen avviker från vad som nu
gäller enligt 208 a 8 UL (jfr 218 a 8), utan att någrai skäl lill ändringen har
angetts. Enligt 208 a 8 första stycket - som infördes år 1963 efter förslag av
lagberedningen - får klagan i fråga om utmätningsmans behörighet inte
föranleda upphävande av redan vidtagen åtgärd, om den som åtgärden rör skäligen
kunnat tillvarata sin rätt hos utmätningsmannen eller hos överexekutor samt
åtgärden i övrigt finnes ha varit ändamålsenlig och höra till utmätningsmans
åligganden. 1 andra stycket sägs, alt när åtgärd av obehörig utmätningsman
undanröjs, överexekutor kan bestämma vilken utmätningsman som skall företa
målet vill ny behandling. Om återigen överexekutor med tillämpning av första
slyckel finner att vidtagen åtgärd bör bestå, trots att målet hade bort tas upp
av annan utmätningsman, kan överexekutor, om skäl därtill föreligger,
överflytta målels fortsatta handläggning lill den utmätningsman som är
behörig.

Veterligt har denna reglering inle gett upphov till
några olägenheter i den praktiska tillämpningen; nägot sådant har inle heller
päslälls i motiven till det remitterade förslaget.

Också ett annat skäl talar för en reglering i
anslutning till gällande rätt. Om en kronofogdemyndighet har funnit sig
obehörig och därför överiämnat målet till annan kronofogdemyndighet, men
hovrätten efler klagan finner den förra behörig och därför hänvisar målet till
denna, uppstår frägan om därmed också av den senare myndigheten vidtagna
åtgärder måste hävas. Saken är inte reglerad i förslagel och är inle heller
berörd i motiven. Vid sådant förhållande ulgår lagrådet från att förslagets
innebörd

s. 1177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande Ull

är att åtgärderna alltid måsle gä åter. Detta kan inte
anses vara en lämplig ordning. Med en reglering lika med den nuvarande undviks
dessa ölägenheter.

Lagrådet förordar, att
bestämmelserna i 208 a S UL förs över till UB utan några väsentliga sakliga
ändringar. Innebörden av de i paragrafen angivna förutsättningarna för alt
åtgärd som har vidtagits av obehörig utmätningsman skall få bestå, trots att
klagan har förts i behörighetsfrågan, nämligen att den som åtgärden rör
skäligen har kunnat tillvarata sin rätt och att åtgärden varit ändamålsenlig
och hör till utmätningsmans åligganden, synes dock ej helt klar till sin
innebörd. Å andra sidan möter det svårigheter alt i lagtext precisera
förutsällningama pä ett entydigt sätt. Lagrådet föreslår därför, att i UB i
stället föreskrivs all redan vidtagen ätgärd i dessa situationer får upphävas
endast om det föreligger särskilda skäl. Vidare synes stadgandet i 2 kap. 4 8
första meningen i del remitterade förslaget böra föranleda att om hovrätten -
eller högsta domstolen -finner all den kronofogdemyndighet som har tagit upp en
ansökan var obehörig att handlägga målet, domstolen i princip skall överflytta
målet till behörig myndighet. Beslul om sådan hänvisning bör dock inte meddelas
ex officio ulan endast på yrkande av part (jfr 10 kap. 20 8 RB).

En lösning enligt nu angivna
riktlinjer innebär, att rätlen att föra talan i fråga om kronofogdemyndighets
behörighet inte blir på något sätt begränsad. Behörighetsfrågan bör då enligl
lagrådets mening vara underkastad officialprövning i samtliga instanser.

Behörighetsreglerna i förslaget
måste - i likhet med behörighetsregler i annan lagsliflning - anses innebära, ä
ena sidan att en enskild sökande kan få sin ansökan prövad endast av
kronofogdemyndighet som enligt dessa regler är behörig, men å andra sidan också
att den sökande som vänder sig lill en behörig myndighet har rätt att påkalla
alt den myndigheten prövar ansökningen i sak.

De föreslagna reglerna
överensstämmer i allt väsentligt med de motsvarande bestämmelser i fråga om
utmätning som för närvarande finns i 56 8 1-3 mom. UL. 1 4 mom. av sistnämnda
paragraf finns emellertid en bestämmelse av innebörd all regeringen kan
förordna om befogenhel för ulmälningsman att i vissa fall överlämna mål om
utmätning lill annan behörig utmätningsman. Med stöd av detta stadgande har i
68-70 88 utsökningskungörelsen meddelats närmare bestämmelser i ämnet.

Nyss berörda stadgande i 56 8 4
mom. UL har inte någon motsvarighet i det remitterade förslaget. 1 motiven lill
2 kap. 4 8 har emellertid uttalats, att kronofogdemyndighet som är behörig att
pröva en verkställighetsansökan liksom för närvarande bör ha befogenhet alt i
vissa fall överiämna mälet lill annan behörig kronofogdemyndighet samt att
föreskrifter härom kan meddelas av regeringen.

Med hänsyn till den innebörd de
föreslagna behörighetsreglerna enligl det nyss anförda har kan inte regeringen
genom verkställighetsföreskrifler 37 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del 2

s. 1178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1178

ge kronofogdemyndighet, som enligt reglerna är behörig att
pröva en hos myndigheten gjord ansökan, befogenhet alt överlämna mälet lill
annan behörig sådan myndighet, åtminstone inte för andra fall än då sökanden
samtyckt till åtgärden. I den mån det av arbetstekniska eller andra administrativa
skäl anses påkallat, att kronofogdemyndigheterna ges mera långtgående
befogenheter i detla hänseende, lorde en lagbestämmelse i ämnet vara nödvändig.
En sådan bestämmelse kan ges ett innehåll som närmare preciseras i
verkställighetsföreskrifler till UB.

Lagrådet - som för sin del inle har
någon erinran mol att kronofogdemyndigheterna också framdeles får vissa
befogenheter alt oberoende av sökandens samtycke överlämna mäl till annan
behörig myndighet - förordar att en lagbestämmelse i ämnet tas upp i UB.
Lagrådet ulgår från att befogenheterna kommer att få samma räckvidd som de nyss
berörda föreskrifterna i utsökningskungörelsen har.

På grund av vad sålunda har anförts
rörande kronofogdemyndigheternas behörighet föreslår lagrådet följande
lagtekniska lösning. Bestämmelsen i 18 kap. 2 8 första stycket utgår. De av
lagrådet föreslagna föreskrifterna om överlämnande av utsökningsmål från en
behörig kronofogdemyndighet till en annan sådan samordnas med den i remissen
föreslagna överflyttningsregeln i 2 kap. 4 8. Regeln i 18 kap. 2 8 andra
stycket, som systematiskt sett har nära anknytning till dessa regler, förs
ocksä över till 2 kap.

4 8. Den bestämmelse som lagrådet har förordat rörande
beståndet av

redan vidtagen ätgärd, när mål överflyttas från en myndighet lill annan,

bör få sin plats i 18 kap. under en särskild paragraf

Lagrådet föreslår, att 2 kap. 4 8 fär följande lydelse:

"4 8 Har ansökan gjorts hos
kronofogdemyndighet som ej är behörig, skall målet genast överlämnas lill den
kronofogdemyndighet som enligt vad handlingarna visar är behörig. Har ansökan
gjorts hos behörig kronofogdemyndighet och är även annan sädan myndighet
behörig, får målet överlämnas till den myndigheten, om delta uppenbart främjar
målels fortgång eller målet inle ulan avsevärd olägenhet kan handläggas vid
den förra myndigheten.

Meddelar hovrätten eller högsta
domstolen beslul, varigenom kronofogdemyndighet förklaras ej vara behörig att
upplaga viss ansökan, skall domstolen på yrkande av part hänvisa mälet till
myndighet som är behörig.

I mål som överiämnas eller hänvisas
lill viss kronofogdemyndighet anses ansökningen gjord när målet först blev
anhängigt hos sådan myndighet."

5 8 Reglema om Jäv i svensk rätt uppbärs av det allmänna
intresset alt

sävitt möjligt hindra alt domstolars och andra myndigheters avgöranden

påverkas av ovidkommande hänsyn eller alt misstankar härom uppstår.

Som följd härav gäller som princip, att ett beslut vilket faltals av den som

är Jävig efter klagan skall undanröjas av högre instans (jfr 50 kap. 27 8 RB).

Inom förvaltningen upprätthälls dock inte principen fullt ut (jfr t.ex. RÅ

1969 ref 7. prop. 1971: 30 s. 344 och 4 kap. 6 8 fastighetsbildningslagen).

s. 1179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1179

Utsökningsförfarandet står i många
hänseenden del judiciella fört"aran-det nära. 1 utsökningsmål råder
undantagslöst ett Ivåpartsförhållande. Mot denna bakgrund är det naturligt, att
Jävsgrunderna i förslagel har utformats med föreskrifterna om domarjäv i RB som
förebild. Det skulle med denna utgångspunkt ha varit mest följdriktigt, att UB
hade intagit samma restriktiva ståndpunkt som RB när det gäller beståndet av
en av Jävig förrätlningsman vidtagen åtgärd. Del kan emellertid inle bortses
från all del för domstolsprocessens del - med dess väl sammanhållna förfarande
- varit möjligt att lill tiden begränsa parts rält all göra invändning om jäv
sä alt frågan om att undanröja ett avgörande på grund av Jäv uppkommer endast i
undantagsfall (4 kap. 15 S samt 49 kap. 3 och II SS RB), medan för ulsökningsprocessen - där ett
flertal fristående och ofta brådskande åtgärder måsle vidtas i varje mål -
samma noggranna reglering av praktiska skäl knappast kan genomföras. Så har ej
heller sketl i UB. som inle på motsvarande sätt inskränker parts räti att göra
invändning om jäv. I utsökningsmål skulle man därför oftare än i rättegångsmål
hamna i det lägel att man måste undanröja åtgärd eller beslut på grund av Jäv.
Trots att del möter betänkligheter mot att göra avsteg från den inledningsvis
angivna principen anser lagrådet starka praktiska skäl göra det nödvändigt alt
i viss utsträckning låta åtgärd eller beslut av jävig förrätlningsman bestå.

Den i förevarande paragraf av
förslaget givna regeln är avsedd att tillgodose delta syfte. I paragrafen
stadgas, att klagan överalt förrätlningsman har handlagt mål faslän han var
Jävig ej fär föranleda att beslut som han har meddelat hävs, om klaganden får
anses tillgodosedd genom utförandel av talan i hovrätten. Bestämmelsen - som
uppenbarligen blir tillämplig endast när jäv åberopas som grund för klagan över
beslut eller åtgärd - låter alltsä frågan om beståndet av beslutet eller
åtgärden bli beroende av en bedömning av själva saken. Den närmare innebörden
av bestämmelsen är emellertid oklar och någon tydlig ledning ger inte föredragande
statsrådets uttalande all med bestämmelsen avses, att "klagandens sakliga
invändningar mot kronofogdemyndighetens beslut har prövats av hovrätten och alt
klaganden skäligen bör få nöja sig därmed".

Lagrådet föreslår, alt paragrafen i
stället ges det innehållet att beslut som faltals av Jävig förrättningsman ej
behöver hävas, om jävet uppenbarligen inle inverkat på beslutet.

6 8 Enligl paragrafen gäller, att vid bifall lill lalan
mot visst beslut även senare beslut i målet skall kunna hävas. Bestämmelsen
medger, att beslut av kronofogdemyndighet, ehuru det ej särskilt överklagats
inom angiven besvärstid och alltså har vunnit laga kraft, skall kunna upphävas
av hovrätten. Bestämmelsen blir tillämplig pä beslul som regelmässigt rör även
annans rätt än klagandens. Att öppna möjlighel all inom del ordinära fullföljdsförfarandets
ram överpröva redan lagakraftvunna beslut av detla slag strider mot
grundläggande principer inom process- och förvaltnings-

s. 1180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1180

rätten. Lagrådet avstyrker, att bestämmelsen, lill vilken
molsvarighel saknas i gällande lag, uppläs i balken.

Av motiven all döma avser
bestämmelsen främst all möjliggöra, att den iredje man, som vinner bifall till
sin talan om hävande av utmätning av lös egendom på den grund att den tillhör
honom, också skall kunna återfå egendomen trots att den försålts och
försäljningsbeslutet vunnit laga kraft. Såsom lagrådet utvecklat under 14 kap.
är emellertid enligt lagrådels mening iredje mans möjlighel alt återfå
exekutivt såld lös egendom inte beroende av om själva försäljningsbeslutel stär
fast.

12
8 Lagrådet har
föreslagit, att 2 kap. 20 8 första stycket utgår ur balken. Redan med hänsyn
härtill bör även förevarande paragraf utgå. Anses en bestämmelse i ämnet ändå
önskvärd av pedagogiska skäl. bör den i likhet med vad som föreslagits i fiåga
om 2 kap. 20 8 första stycket tas upp i verkställighetsföreskrifter till UB.

13
8 Enligl andra
meningen i denna paragraf skall kronofogdemyndigheten, när den insänder
besvärshandlingama till hovrätten, bifoga eget yttrande, öm det ej kan anses
obehövligt. Denna bestämmelse, som endast innebär en instruktion för
kronofogdemyndigheterna, lorde lämpligen kunna utgå ur balken och i stället
las upp i verkställighetsföreskrifterna.

15
8 Med den för
klaganden förmånliga tolkning som i praxis ges åt regeln i 52 kap. 6 8 andra
stycket RB synes den därifrån - för övrigt endast i obetydlig män - avvikande
särregeln i andra stycket av nu förevarande paragraf överflödig.

16
8 Enligl den
inledande bestämmelsen i paragrafens andra stycke får hovrätten omedelbart
dvs. innan inkomna besvär har kommunicerats med klagandens motpart - inhibera
vidare verkslällighet. En motsvarande ordning gäller för närvarande för
överexekutor och hovrätt enligt 208 och 218 88 UL. Bestämmelsen i förslagel ger
därtill hovrälten en ny befogenhet, nämligen att omedelbart förordna att
åtgärd för verkställighet skall "genomföras och bestå till dess annat
förordnas". Enligt motiven avses sädanl interimistiskt förordnande kunna
meddelas i situationer då kronofogdemyndigheten inte har ansett sig kunna
bifalla en begäran om verkställighet, t.ex. därför att erbjuden säkerhet inle
har ansetts tillfyllest. Exemplet synes åsyfta bl.a. fall då fråga är om
verkställighet enligt 3 kap. 7 8 i förslaget av dom. varigenom nägon har
förpliktals att utge lös egendom. I sädanl fall ges hovrätten alltså möjlighet
att. om den finner sig kunna godta erbjuden säkerhet och fara är i dröjsmål,
interimistiskt förordna om den sökta verkställigheten. Framhålla:S bör att
hovrättens befogenhet enligt förevarande bestämmelse inte är inskränkt lill
ätgärder av mera begränsad räckvidd i avbidan på att den fullföljda lalan
prövas av hovrätten. Förord-

s. 1181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1181

nandel kan tydligen - såsom i del anförda exemplet - avse
själva saken i målet. Det får därvid karaktären av ett provisoriskt avgörande i
den fullföljda saken. Av särskilt intresse synes vara att genom bestämmelsen
införs möjlighet all efler klagan besluta om utmätning, som får provisorisk
karaktär i den meningen att dess beständ är beroende av en kommande slutlig
prövning i samma instans.

Lagrådet har inte funnit anledning
till erinran i sak mot den sålunda föreslagna ordningen eller mol innehållet i
övrigt i andra slyckel av förevarande paragraf Enligt lagrådels mening bör emellertid
lydelsen Jämkas på så sätt att bestämmelsen om interimistiskt förordnande bryts
ul till ett särskilt stycke.

Vid fullföljd av talan lill högsta
domstolen i utsökningsmål enligl UL anses domstolen kunna inhibera
verkställighet i samma utsträckning som gäller för hovrätt jämlikt 218 8 UL.
Någon bestämmelse härom är ej meddelad i lag. Även i den nya
ulsökningsprocessen enligt UB skall högsta domstolen självfallet kunna besluta
om inhibition. Också de möjligheter att inlerimisliskl förordna om verkslällighet
- liksom alt omedelbart häva vidtagen åtgärd - som enligl nu förevarande
paragraf i UB lämnas hovrätt måste rimligen stå högsta domstolen lill buds.
Domstolens befogenhet i nu berörda hänseenden bör uttryckligen anges i UB,
lämpligen genom en regel som hänvisar till den föreskrift i balken som ger
hovrätten sådan befogenhet.

17 8 Bestämmelsen i paragrafens första stycke anger, alt
hovrättens beslut länder till efterrättelse lika som kronofogdemyndighetens
beslut. Innebörden av bestämmelsen, i den föreslagna lydelsen, blir alt
hovrätts alla beslul i utsökningsmål, med vissa undantag som följer av andra
slyckel i paragrafen och av 2 kap. 19 8, skall lända till efterrättelse
omedelbart. Detta bör otvivelaktigt gälla såsom regel för de beslut av hovrätt
som direki rör verkslällighet enligt UB. I fråga om andra beslut som hovrätt
meddelar i utsökningsmål, t.ex. angående rättegångskostnad i
hovrätts-processen, torde anledning saknas att frångå vad som eljest gäller.

Tillämpningsområdet för den nu
aktuella bestämmelsen synes kunna fä en lämplig avgränsning, om den ändras till
all omfatta "hovrättens beslut i dit fullföljd fråga".

19 8 1 paragrafens första stycke stadgas bl.a., all om
hovrätten innan ändringssökandet slutligt prövas har utlåtit sig i fråga som
avses i 16 S andra stycket, talan mot beslutet skall föras särskilt.
Bestämmelsen innebär, alt särskild talan skall föras mot hovrättens beslut
under rättegången med anledning av yrkande all verkställigheten skall inhiberas
eller all interimistiskt förordnande om verkslällighet skall meddelas.
Bestämmelsen gäller oavsett om hovrälten genom beslutet har bifallit eller
ogillat yrkandet i fråga.

s. 1182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81: 8 Lagrådets yttrande 1182

I förhållande till gällande rätt
innebär förslagel att möjligheterna till särskild lalan i inhibitionsfrågor
vidgas. Enligt 219 8 3 mom. UL skall lalan föras särskilt mot beslut under
rävtegången i hovrätt bara om verkställighet därigenom inhiberas. Något motiv
till den föreslagna utvidgningen har inle anförts i remissprotokollel. Enligt
lagrådels mening finns ej anledning att frångå hittillsvarande ordning. Sålunda
bör alltjämt den principen upprätthållas att hovrättens beslut får överklagas
särskilt endast när beslutet ingriper i verkställighetens normala förlopp. Av
denna princip följer, att talan ej bör få föras särskilt mot beslut under
rättegången, varigenom yrkande att hovrätten skall interimistiskt förordna om
verkställighet avslås.

21 8 Den föreslagna bestämmelsen i paragrafens andra
stycke om återställande av försutten tid föranleder lagrådet att först erinra
om att huvud-stadgandet i vår lagsliflning om delta institut är upptaget i 11
kap. 11 8 RF. som föreskriver alt återställande av försutten tid beviljas av
regeringsrätten när fråga är om ärende för vilket regeringen,
förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans samt i annat
fall av högsta domstolen. Detta stadgande kom att ersätta 19 S i 1809 års RF,
enligt vilket lagrum - i dess senast gällande lydelse - del tillkom
regeringsrätten att i mål av beskaffenhet att tillhöra dess eller kammarrätts
slutliga prövning upptaga och avgöra ansökningar om återställande av försutten
tid medan övriga sådana ansökningar skulle avgöras av högsta domstolen.

Dessa grundlagsstadganden
framträder närmast som kompetensregler, vilka anger den myndighet som har att
pröva frågor om återställande av försutten tid. Detla lorde förklaras av
stadgandenas tillkomsthistoria. Enligl 31 kap. I 8 gamla rättegångsbalken i
1734 ärs lag tillkom det allenast konungen att återställa laga tid som är
försutten. När högsta domstolen inrättades år 1789 bestämdes, alt del skulle
ankomma på domstolen att pröva alla ansökningar och frågor om återställande av
försuttna falalier. I 1809 års RF upptogs ett uttryckligt stadgande av innehåll
att det tillkom högsta domstolen att avgöra alla ansökningar att konungen må
återställa laga tid som är försutten. Detla lagrum - ursprungligen betecknat 18
8 -undergick sedermera vissa ändringar med anledning av regeringsrättens
tillkomst.

Omfattningen av institutet
återställande av försutten tid enligt RF har blivit närmare preciserad genom
ett flertal avgöranden av högsta domstolen och regeringsrätten. Återställande
har ansetts kunna ske endast av s. k. processuella frister, dvs. frister för vidtagande
av åtgärd i anhängig rättegång eller anhängigt förvaltnings1'örfarande. 1
fråga om återställande av fatalietider i rättegång finns närmare reglering i
lag, nämligen i 58 kap. RB.

Angivna avgränsning av
tillämpningsområdet för institutet innebär all frister, som med en samlande
beteckning brukar benämnas maleriella frister, inte kan återställas. Detta
gäller frister för väckande av lalan eller

s. 1183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1183

förelagande av civilrältslig handling eller eljest annan
ätgärd än processhandling i ett inlett processuellt förfarande.

1 fräga om rättsverkan av
underlåtenhet att iaktta en frist råder en principiellt betydelsefull skillnad
mellan processuella och materiella frister. Alt en processuell frist inte
iakttas påverkar endast gången av ett inlett processuellt förfarande. När en
materiell frist löper ul - och den åtgärd varom fråga är ej dessförinnan har
vidtagits - inträder omedelbart på grund av lag en ändring i det maleriella
rättsläget. 1 privaträtlsliga förhållanden, som här närmast är av iniresse, är
det ett rättsläge mellan enskilda som ändras. Om t. ex. ett testamente ej
bevakas inom den därför bestämda tiden, förlorar lestamentstagaren sin rätt på
grund av testamentet gentemot vissa andra intressenter. Utgången av en frist är
ett rättsfaktum, vilket, liksom andra rättsfakla såsom t. ex. betalning,
rättsordningen har att iaktta. Ett "återställande" av en frist i det
särskilda fallet genom beslut av myndighet skulle innebära, all rättsläget ånyo
ändrades; lestamentstagaren l.ex. skulle åter fä en rätt på grund av
testamentet etc. Myndighetens beslut skulle - även om förutsättningarna för
åtgärdens vidtagande anges i lag - få en rättsgestaltande karaktär till fördel
för en och till nackdel för en annan part. Alt "återställa" en
materiell frist har alltså en vidare innebörd än uttrycket självt anger.

Sedan gammall upprätthålls den
ordningen alt enskild i privalrältsliga förhållanden ges en rätislig ställning
som avses vara definitiv i den meningen att han därefter kan i alla lägen
försvara den med rättsordningens hjälp. Den rättighet som har denna karaktär
skall alltså respekteras av såväl andra enskilda som samhällets myndigheter.
Att enskild på detta sätt blir tryggad i sin rält kan sägas vara en
grundläggande princip som ger stadga ål vår rättsordning. Regleringen av
privaträtlsliga förhållanden har länge ansetts skola ske i lagens form. 1
gällande RF kommer denna princip lill uttryck genom stadgandet i 8 kap. 2 8,
som säger all föreskrifler om enskildas personliga ställning saml om deras
personliga och ekonomiska förhållanden inbördes skall meddelas genom lag. En
sådan rättighet för enskild som här är i fråga skall alltsä för att bli
gällande vara tillskapad genom lag. Detta betyder också att ändring i en sålunda
tillskapad rättighet, dvs. i ett materiellt rättsläge mellan enskilda, inte
kan ske på annat sätt än genom lag.

Mot denna bakgrund låter det sig
väl förklaras varför ett materiellt rättsläge mellan enskilda inte har ansetts
kunna ändras med anlitande av institutet återställande av försutten lid.
Tillämpningsområdet för detla institut enligt RF har med andra ord en given
avgränsning.

1 överensstämmelse härmed har ocksä
i rättspraxis slagils fast, att ansökan om återställande av försutten lid för
väckande av talan som avses i 69 8 UL ej utgör fall, varom stadgas i 19 8 1809
års RF (NJA 1967 s. 303). Lagberedningen uttalade emellertid, att den ansåg alt
det i motsvarande situationer enligt UB måsle finnas möjlighet för tredje man
att få försutten

s. 1184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1184

tid återställd, om han haft laga förtall. 1 anslutning
lill beredningens förslag las i det remitterade förslaget upp en bestämmelse,
enligt vilken vad som sägs i 58 kap. 11 och 12 88 RB skall gälla när
föreläggande har meddelats enligt 4 kap. 20, 25 eller 26 8 eller 13 kap. 7 S
andra slyckel UB.

Innebörden av den föreslagna
bestämmelsen i UB är enligt det förut anförda bl.a., att det överlämnas åt
myndighet att ändra ell materiellt rällsförhällande mellan enskilda. Såsom
ocksä har framhållits får en sädan ändring enligt grundlagsfästa principer inle
ske på annat sätt än genom lag. Om en myndighet tilläggs den uppgift som här är
i fråga, förs således normgivningskompetensen rörande förhållanden mellan
enskilda därigenom över till myndigheten.

Den föreslagna regleringen synes
alltså inte stå i överensstämmelse med principer som är antagna i vår grundlag
- och i vart fall får anses gälla under ordinära samhällsförhållanden. 1 vad
mån det numera får anses möjligt alt i s.k. beredskapslagstiftning. avsedd alt
gälla i krig eller krigsfara, göra avsteg från dessa principer har lagrådet ej
anledning alt gå in pä; jfr 10 8 lagen (1957: 132) med särskilda bestämmelser
angående domstolarna och rättegången där vid krig eller krigsfara m. m. Här är
inte fråga om lagstiftning av sådan undantagskaraktär.

Rättigheter på det privalrältsliga
området kan självfallet vara i lag begränsade i skilda hänseenden till
innehåll och omfattning. Det kan ske pä så sätt att redan inträdet av en bestämd
rättighet blir beroende av vissa i lag angivna rättsfakla. Av intresse här är
att lagstiftningen kan ges den utformningen att den som försitter en frist
föriorar sin rält till förmån för annan, om han inte inom viss ytterligare lid
visar laga förfall för sin underiålenhet att iaktta fristen. Innebörden av
tidsbestämmelserna blir i ett sådant fall, att rättsläget mellan berörda parter
är fram till en yttersta tidpunkt beroende av huruvida laga förfall visas. Mol
en sådan lagstiftning - enligl vilken något rättsläge ej först betraktas som
definitivt och sedan ändras möter inga betänkligheter från rent
konstitutionell synpunkt.

Att utforma tidsbestämmelserna i
lagstiftningen på sist angivna sätt lorde emellertid vara ägnat att åstadkomma
rättsosäkerhet. Delta synes särskilt gälla i fräga om lalefristerna på ett
område som utsökningsrätten. där snabbhet i förfarandet ofta är av nöden. Del
torde även vara sådana hänsyn som har föranlett att förslaget inle bereder
också en sökande, som förelagts att väcka lalan, möjlighet till förlängning av
liden. Liknande skäl lalar emellertid i själva verket även mol att tredje man
bereds möjlighet lill sådan förlängning.

Oavsett nu anförda skäl mol att de
ifrågavarande lalefristerna skall kunna förlängas föreligger enligt lagrådets
mening inte någol egentligt behov härav. Den bestämda lidrymden av en månad
synes väl avvägd, och nackdelen av all rättsförlust någon gång kan uppstå på
grund av hinder att iaktta fristen mäste anses uppvägas av en slörre fasthet i
regelsystemet.

På grund av det anförda förordar lagrådet, att 21 8 andra
stycket utgår.

s. 1185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1185

Lagberedningen uppehöll sig
ingående vid de vanskligheter som möter när fråga är om alt efter klagan
undanröja en exekutiv försäljning. Därvid påpekade beredningen, att dessa är
särskilt framträdande när klagan förs med anlitande av extraordinärt
rättsmedel, eftersom dä ofta lång tid har förflutit efter det försäljningen
ägde rum. Med hänsyn härtill föreslog beredningen en regel - i det remitterade
förslaget upptagen som ett tredje stycke i förevarande paragraf - av innehåll
att användning av särskilt rättsmedel ej ulan synnerliga skäl fär föranleda alt
exekutiv försäljning hävs. En sådan regel bryter emellertid mot principen att
den som fullföljer en talan efter all ha anlitat extraordinärt rättsmedel inle
skall vara i annat eller sämre läge än den som klagar i ordinär väg. Ett
övergivande av denna inom både rättegångsväsendet och förvaltningen gällande
grundsals förutsätter ingående överväganden i frågan om de extraordinära
rättsmedlens ställning i rättssystemet. Del kan uppenbarligen inte komma i
fråga all nu pä ett isolerat rättsområde införa en lagregel sädan som den
föreslagna.

Av vissa uttalanden i
remissprotokollel kan man få det intrycket att vid prövningen av en talan som
förs efter anlitande av extraordinärt rättsmedel hänsyn borde las till arten av
de omständigheter som föranlett användningen av detta rättsmedel. Med
anledning härav vill lagrådet framhålla, att bedömningen av frågan huruvida
särskilt rättsmedel skall få anlitas och bedömningen av den därefter upptagna
talan självfallet måste ske fristående frän varandra. Lika litet som
avgörandet av den förstnämnda frågan bör röna inflytande av i vad mån lalan i
saken bör vinna bifall eller ej får denna talan påverkas av alt den skett efter
anlitande av särskilt rättsmedel.

Under hänvisning till vad lagrådet
sålunda har anfört rörande förevarande kapitel föreslår lagrådet, att kapitlet
ges följande lydelse:

18 kap. Besvär

Inledande bestämmelser

1 § Mot kronofogdemyndighets beslut förs talan i hovrätten
genom be

svär.

I den mån ej annat föreskrivs i
detta kapitel har bestämmelserna i rättegångsbalken om fullföljd av talan i
hovrätt och högsta domstolen och om rättegången där samt om särskilda
rättsmedel motsvarande tillämpning i utsökningsmål.

Talan mot kronofogdemyndighets beslut

2 8 Talan mot kronofogdemyndighets beslul får föras av den
som beslu

tet angår, om det har gått honom emot. Sökande eller svarande får även

klaga över all beslul gör intrång i tredje mans rält.

Talan mot beslul, varigenom
rättighet har förbehållits enligt 12 kap. 33 8 andra slyckel, får föras endast
av den som har bestritt att förbehåll görs.

s. 1186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Lagrådets yttrande 1186

3
8 I stället för
bestämmelserna i 49 kap. rättegångsbalken tillämpas vad som föreskrivs i 4 och
5 SS nedain.

4
8 Talan får ej
föras mot beslul. varigenom begäran om rättelse av utmätning enligt 4 kap. 33
eller 34 8 eller begäran om rättelse av kvarstad enligl 16 kap, 13 8 har
lämnats utan bifall. Detsamma gäller beträffande beslut att rättighet ej skall
förbetiällas enligl 12 kap, 33 S andra stycket.

Klagan får ej heller föras över
beslut, varigenom förrätlningsman har förklarats jävig.

5 8 Mot beslut i fråga som avses i 2 kap. 10 eller 11 8
får talan ej föras. 1

samband med klagan över beslul. varigenom föreläggande av vite eller

annan påföljd har tillämpats, får dock prövning av föreläggandels giltighet

påkallas.

Mot beslul som innefattar endast
förberedelse lill senare beslul och ej rör iredje man får talan föras endast i
samband med talan mot det senare beslutet. Talan får dock föras särskilt pä den
grund alt målet onödigt uppehålls genom beslutet.

Klagan över sakägarförteckning får
föras endast i samband med talan om upphävande av auktion eller talan mot
beslut om fördelning av influtna medel.

6 8 Talan mol beslul om utmätning som avses i 7 kap. eller
mot beslul

om införsel får föras ulan inskränkning till viss tid. Delsamma gäller lalan

av tredje man mol beslul om annan utmätning saml lalan mot beslut på den

grund att målet onödigt uppehålls genom beslutet.

Besvär över exekutiv försäljning
skall anföras inom tre veckor från försäljningen. Över beslul om fördelning
eller utbetalning av medel skall besvär anföras inom tre veckor från beslutet.

Talan mot kronofogdemyndighets
beslul i andra fall skall föras inom tre veckor frän det att beslutet delgavs
klaganden.

7
8 Visar den som
vill anföra besvär över kronofogdemyndighets beslul laga förf"all före
besvärstidens utgång, skall myndigheten sätta ut ny tid.

8
8 Fråga
huruvida besvär har anförts i rätt tid får ej komma under hovrättens bedömande
annat än i samband med prövning av besvär över beslut, varigenom
kronofogdemyndigheten har avvisat besvären.

9
8 Hovrätten
får. ulan att motparten dessförinnan har beretts tillfälle att inkomma med
förklaring, förordna, att ätgärd för verkställighet ej skall vidtagas eller, om
synneriiga skäl föreligger, alt redan vidtagen sädan åtgärd skall hävas.

Hovrälten fär också omedelbart
förordna, att ätgärd för verkställighet skall genomföras och bestå till dess
annat förordnas.

s. 1187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Lagrådets yttrande 1187

10 8 Den omständigheten att förrättningsmannen finnes vara
Jävig skall ej föranleda alt beslut som han har meddelat skall hävas, om jävel
uppenbariigen ej har inverkat på beslutet,

118 1 samband med beslul om hänvisning enligt 2 kap. 4 8
andra slyckel får hovrälten endast om särskilda skäl föreligger förordna, att i
målet redan vidtagen åtgärd för verkställighet skall hävas.

12
§ Bifalls talan
mot beslut om fördelning av medel, gäller del lill förmån även för den som ej
själv har fört talan mot beslutet.

13
8 Vad som sägs
i 2 kap. 19 8 om kronofogdemyndighets beslul har motsvarande tillämpning
beträffande hovrätts beslut i dit fullföljd fråga.

Innebär hovrättens beslut att
vidtagen åtgärd i mål om utmätning eller införsel skall gå åter, skall åtgärden
dock bestå tills beslutet har vunnit laga kraft, om ej hovrätten förordnar
annat.

Talan mot hovrätts heslut

14
8 Mot beslut,
varigenom hovrätten har funnit viss kronofogdemyndighet behörig att upptaga
ansökan om verkställighet eller har hänvisat mål till viss kronofogdemyndighet,
fär talan ej föras. Detsamma gäller hovrättens beslul med anledning av dit
fullföljd lalan på den grund att målet onödigt uppehålls genom beslul av
kronofogdemyndigheten.

15
8 Talan mol
beslut, varigenom hovrälten, innan ändringsyrkandel prövas slutligt, har
meddelat förordnande som avses i 9 8 eller har utlåtit sig angående
föreläggande som avses i 2 kap. 15 8, skall föras särskilt.

16
8 Vad som sägs
i 9, 11 och 12 88 har motsvarande tillämpning i högsta domstolen.

s. 1188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Slutprotokoll 1188

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1980-06-05

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullslen, Bohman, Mundebo, Wikström, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder,
BurenslamLinder,Johansson,Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell,
Petri

Föredragande:
statsrådet Winberg

Proposition
med forslag till utsökningsbalk

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande' över förslag lill utsökningsbalk.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Inledning

Lagrådet har anslutU sig till förslagets ståndpunkt
att utsökningsbalken (UB) skall vara direkt tillämplig även på verkställighet i
fråga om skatter, böter o.d., dvs. allmänna mål. Lagrådet anser också att det i
och för sig är en riktig teknik att, när det behövs särregler för de allmänna
målen, ange i själva balken vilken eller vilka av dess bestämmelser som inte
skall tillämpas i sådana mål. 1 samband härmed har emellertid lagrådet framhållit
att det inte i alla hänseenden framgår av förslaget vad som skall träda i
stället för de bestämmelser i UB som inte skall gälla i allmänna mål. Enligt
lagrådet hade det varit önskvärt att även de exekutionsrättsliga bestämmelser
som inte skall finnas i UB hade tagits upp till omprövning i detta sammanhang.
Eftersom en sådan översyn inte har gjorts, har lagrådet inle kunnat fullt ut
bedöma om det finms tiUräckliga skäl för samtliga undantag beträffande allmänna
mål som har gjorts i UB eller om ytterligare sådana undantag behövs.

Med anledning härav vill Jag först understryka att
i UB regleras endast exekutiv verkställighet. Bestämmelser som gäller andra
åtgärder vid indrivning av skatter, böter m.m., t.ex. föreskrifter om anmaning
att betala skulden, uppskov med betalning och kvittning, har alltså inte sin
plats i UB. ' Beslul om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 16
mars 1978.

s. 1189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 SlutprotokoU 1189

De bestämmelser i UB för vilka undantag har gjorts
i allmänna mål rör i första hand frågor om måls anhängiggörande och om
redovisning (se 2 kap. 30 8 första stycket, 13 kap. 21 8 och 15 kap. 22 8).
Motsvarande föreskrifter i fråga om skatter, böter m.m. finns i andra författningar
och de lorde inte behöva ändras med anledning av UB. I 3 kap. har flertalet
paragrafer undantagits från tillämpning i allmänna mäl (3 kap. 23 8 första
stycket). De flesta bestämmelserna i detta kapitel skulle emellertid på grund
av sakens natur även utan ett uttryckligt undanlag vara omöjliga alt tiUämpa i
sådana mål. Beträffande skatter m.m. utgår 3 kap. 23 8 andra stycket UB frän
att det i andra författningar kan finnas bestämmelser om att verkställighet får
ske innan exekufionstiteln har vunnii laga kraft. Sådana bestämmelser torde i
allmänhet inle heller behöva ändras med anledning av UB (jfr 87 8 uppbördslagen
1953:272, omtryckt 1972:75), Till frågan om tillämpligheten i allmänna mål av 3
kap. 22 8 återkommer jag i del följande.

1 övrigt görs i UB undantag i fråga om allmänna mål
endast för bestämmelser om tidsfristen för utmätning resp. exekutiv
försäljning saml om sökandens ansvar för förrättningskostnader (4 kap. 36 8, 8
kap. 19 8, 10 kap. 24 8, 12 kap. 69 8 och 17 kap. 13 8). Några bestämmelser i
dessa ämnen är inte aktuella när det gäller allmänna mål.

Av det sagda följer att UB, utöver de särregler för
allmänna mål som har tagits upp där (2 kap. 30 8 och 3 kap. 23 och 24 88), i
princip inte påkallar några nya särregler för sådana mål i andra författningar.
I den mån nyssnämnda bestämmelser angående anhängiggörande av allmänna mål och
redovisning m.m. i sådana mål kan anses vara i behov av översyn får den frågan
las upp i ett annat sammanhang. Det kan påpekas alt en översyn av olika författningar
rörande indrivning av skatter och allmänna avgifter f n. Övervägs i
budgetdepartementet.

Lagrådet har också berört det förhållandel all
kronofogdemyndigheten i allmänna mål, vid sidan av sin uppgift som exekutiv
myndighet, företräder staten eller vederbörande kommun som borgenär. Enligl
lagrådets mening kan man inte bortse från att denna dubbelslällning utgör en i
systemet inbyggd svaghet, som är ägnad att väcka betänkligheter. Lagrådet framhåller
dock att en annan ordning förutsätter vittgående organisatoriska förändringar
och inte är genomförbar i nuvarande läge. Enligt lagrådet är det emellertid av
största vikt att alla de åtgärder vidtas som är möjliga för att hindra
intressekonflikter.

Med anledning härav vill Jag, i samråd med chefen
för budgetdepartementet och chefen för kommundepartementet, anföra följande.
Förslagets ståndpunkt all staten (resp. vederbörande kommun) som borgenär i
allmänna mål företräds av den exekutiva myndigheten överensstämmer med den
ordning som gäller nu. En motsvarande ordning har också gällt sedan myckel lång
tid. Den hänger bl.a. samman med att det ankommer på kronofogdemyndigheten att
över huvud svara för indrivningen av obetalda skatter, böter m.m., dvs. oavsett
om det krävs exekutiva åtgärder eller

s. 1190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Slutprotokoll 1190

inte
(se t.ex. 59 8 uppbördslagen och 6 8 bötesverkställighetslagen 1979:189). Denna
uppgift har sedan gammalt åvilat utmätningsmännen och torde ha utgjort ett
väsentligt förhållande vid tillskapandet år 1965 av de nuvarande kronofogdemyndigheterna.
I fråga om indrivningen av böter och viten bekräftades nämnda ordning senast
vid tillkomsten av 1979 års bötesverkställighetslag (se 6-14 88 denna lag).

En sådan ändring beträffande
kronofogdemyndigheternas ställning som lagrådet har berört skulle tydligen
innebära att en eller flera andra myndigheter skulle i stället för
kronofogdemyndigheterna svara för indrivningen av skatter, böter m.m. och att
kronofogdemyndigheterna i allmänna mål, i likhet med enskilda mål, enbart
skulle ha rent exekutiva uppgifter. En sådan ordning förutsätter, som lagrådet
självt har påpekat, omfattande organisatoriska ändringar. Den skulle också göra
indrivningen av det allmännas fordringar betydligt mera omständlig och kostsam,
samtidigt som effektiviteten skulle minska. Det bör erinras om att de skatter
m.m. som årligen överlämnas för indrivning uppgår till mycket betydande belopp.

Det förtjänar ocksä nämnas att det inte från något
håll under remissbehandlingen har gjorts gällande att kronofogdemyndigheternas
ställning i allmänna mål skulle innebära risk för att tjänstemän hos
myndigheterna skulle otillböriigt gynna staten som borgenär på bekostnad av
enskUda borgenärers rätt. Någon grund för en sådan misstanke torde inte heller
finnas.

Jag delar emellertid lagrådets mening att det inom
ramen för den aktuella organisatoriska ordningen bör vidtas åtgärder för att så
långt möjligt undvika intressekonflikter. I fråga om exekutiv försäljning av
fast egendom (inkl. köpeskillingsfördelningen) har i remissprotokollel nämnts
att kronofogdemyndighetens borgenärsfunktioner kan, när det anses lämpligt,
utövas av någon annan tjänsteman vid myndigheten än den som håller
sammanträdet. Denna fråga får övervägas närmare i samband med utarbetande av
verkstäUighetsföreskrifter till UB, Kronofogdemyndighetens befogenhet alt
under vissa fömtsättningar själv pröva en fördelningstvist (13 kap, 7 8 tredje
stycket) gäller inte i allmänna mål, om statens eller vederbörande kommuns
fordran berörs av tvisten (13 kap. 21 8). Vidare kan det tänkas att uppgiften
att värdera utmätt fast egendom bör i större utsträckning än hitintills uppdras
åt någon sakkunnig utanför kronofogdemyndigheten (jfr 12 kap. 3 8 tredje
slyckel). Vid utarbetandet av verkställighetsföreskrifter kan även andra åtgärder
i samma syfte övervägas.

I detta sammanhang vill jag något närmare beröra
uppgiften att ombesörja exekutiv försäljning av fast egendom, däri inräknat
fördelning av köpeskillingen och andra influtna medel. I en skrivelse som kom
in till justitiedepartementet den 22 november 1979 har Föreningen mellan
ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstilution, Konungariket

s. 1191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1191

Sveriges
sladshypolekskassa. Post- och Kreditbanken, Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund vänt sig mot
förslaget att exekutiv försäljning av fast egendom skall åvila alla
kronofogdemyndigheter. Om nuvarande ordning med länsstyrelsen som
försäljningsmyndighet inle kan behållas, bör uppgiften enligl nämnda
kreditorganisationer anförtros endast en kronofogdemyndighet i varje län. Som
skäl för denna uppfattning åberopas att det med hänsyn till rådande
arbetsbelastning hos kronofogdemyndigheterna kan antas att de inte kan
ombesörja försäljning av fast egendom med den skyndsamhet som krävs, att
kronofogdemyndigheterna inte kan avdela särskild personal för dessa ärenden och
att de med det begränsade antal mål som det blir fråga om inte kan förvärva den
rutin och kunnighet som krävs. Vidare framhålls att det i allmänna mål
uppkommer en intressekonflikt och att staten också får en fördel framför andra
borgenärer genom sin information om utmätningsbara ägarhypotek.

Frågan om överexekutors avskaffande har behandlats
ulföriigl i remissprolokollet (avsnitt 5.2, särskUt 5.2.3), och jag vill i
första hand hänvisa till vad som har anförts där. Här vill jag endast i korthet
framhålla följande. Den nuvarande uppdelningen av bl.a. fastighetsexekutionen
på två myndigheter i första instans har sin grund i äldre förhållanden, då det
bl.a. ställdes lägre krav beträffande utmätningsmännens kvalifikationer. Förhållandena
är numera väsentligt annorlunda, särskilt efter inrättandet av
kronofogdemyndigheterna. Alt låta två myndigheter ta befattning med olika led i
ett och samma försäljningsärende innebär en onödigt omständlig och kostsam
handläggning. Vidare uppkommer vid överklagande vissa problem, som sammanhänger
med att de olika leden i utmätningsförfarandet har ett nära samband med
varandra. Det bör enligl min mening inle komma i fråga all i en ny
utsökningslagstiftning behåUa en så ålderdomlig ordning som den nuvarande.

Om uppgiften all ombesörja exekutiv försäljning av
fast egendom anförtros endast vissa kronofogdemyndigheter, undgår man en del av
de nackdelar som är förenade med den nuvarande ordningen. Vissa av de nuvarande
olägenheterna kommer emellertid att finnas kvar, främst i fall då utmätning
beslutas av en kronofogdemyndighet som saknar behörighet alt ombesörja
försäljningen. Med denna ordning kommer alltså ofta två kronofogdemyndigheter
att la befattning med ett och samma mål. Den nu diskuterade organisatoriska
lösningen har behandlats i remissprotokollet (avsnitt 5.2.1) men ansetts mindre
lämplig. Även företrädare för exekutionsväsendet har ställt sig avvisande.

Härtill kommer att riksdagen, efter förslag i prop.
1977/78:129 (se bl.a. s. 26), år 1978 har godkänl vissa riktlinjer för en ny
arbetsorganisation för kronofogdemyndigheterna. Med slöd av riksdagens beslut
har regeringen meddelat föreskrifler, som innebär att länsstyrelsen skall
besluta om behövliga stödåtgärder beträffande mindre kronofogdemyndigheter.
Stöd-

s. 1192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1192

åtgärder
skall bl.a. kunna vidtas när det gäller exekutiv försäljning av fast egendom.
Detla innebär att det i vissa större distrikt kommer att finnas en eller flera
kronofogdar, som i första hand ägnar sig åt försäljning av fast egendom och som
ombesörjer fastighetsförsäljning även för andra, mindre distrikt. Man kan
därför räkna med att de kronofogdar som skall ombesörja försäljning av fast
egendom över lag kommer att få tillräcklig erfarenhet av sådana mål.

Till följd av vad nu har sagts kommer den
föreslagna ordningen med lika behörighet för alla kronofogdemyndigheter i
praktiken inle att skilja sig mycket från vad som förordas av
kreditorganisationerna, samtidigt som man undgår de tidigare berörda
olägenheterna. Att alla kronofogdemyndigheter skall ha samma kompetens har
också godtagils av lagrådet.

Det är enligt min mening av väsentlig betydelse för
fastighetskrediten att försäljning av utmätt fastighet äger rum ulan dröjsmål,
såvida inte anstånd beviljas eller något annat hinder möter. Dröjsmål medför
flera olägenheter för sakägarna, bl.a. att fordringsräntor skjuter i höjden.
Jag vill understryka att förslagel utgår från att kronofogdemyndighetema
erhåller de personalresurser som de nya uppgifterna kräver. Del finns därför
inte någon anledning all befara alt handläggningen av mål om fastighetsförsäljning
skall bli eftersatt.

Med anledning av vad kreditorganisationerna har
anfört om kronofogdemyndigheternas ställning i allmänna mål får Jag hänvisa
till vad jag har anfört i det föregående. Beträffande det allmännas möjlighet
att genom kronofogdemyndigheten få kännedom före andra borgenärer om ett eventuellt
utrymme för utmätning av pantbrev kan påpekas att gemensam utmätning i princip
skall ske för alla borgenärer som har sökt utmätning mol samma gäldenär (4 kap.
11 :? UB).

Jag kan ansluta mig lill vad lagrådet har uttalat i
frågan huruvida regler om verkställbarheten av en förvaltningsmyndighets beslut
kan ges i annan ordning än i lag.

De nya uppgifter som åläggs kronofogdemyndigheterna
genom UB främst exekutiv försäljning av fast egendom, däri inräknat
fördelning av influtna medel fömtsätter en viss förstärkning av
kronofogdemyndigheternas resurser. Den frågan kommer att anmälas senare av
chefen för kommundeparlemenlet.

Även domstolama får fler arbetsuppgifter genom den
nya utsökningslagstiftningen. Tingsrätterna skall sålunda överta överexekutors
uppgift all förordna om handräckning. Vidare skall lalan mol kronofogdemyndighetens
beslut föras direki i hovrätten, vilket kommer att öka antalet besvärsmål i
hovrätterna. På grund härav bör också domstolama tillföras ett antal nya
tjänster. Den frågan avser Jag att ta upp i ett senare sammanhang.

Ett
syfte med UB är att få till svånd en mera rationell handläggning av de

s. 1193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1193

uppgifter
som nu åvilar de exekutiva myndigheterna. Reformen lorde därför inle
sammantaget komma att leda lill merkostnader för statsverket. Jag räknar i
stället med att det totalt kommer att krävas något färre nya tjänster vid
kronofogdemyndigheterna och domstolarna än vad överexekutorema i dag förfogar
över.

1 detla sammanhang vill jag slutligen något beröra
frågan om de nuvarande överexekulorstjänstemännens arbetsuppgifter efler överexekutors
avskaffande. För handläggningen av samtliga överexekutorsgöromål i hela landet
krävs f n. drygt 100 årsarbetskrafter. Härav ulgör knappt hälften juristpersonal,
ungefär en fjärdedel personal ur landskanslistkarriären och återstoden
personal i kontorskarriären. Åtskilliga av de tjänstemän som handlägger
överexekulorsuppgifter sysslar endast till en del med dessa göromål och
handlägger i övrigt andra ärenden hos länsstyrelsen.

Överexekutorstjänstemännen är anställda hos
vederbörande länsstyrelse. Del förhållandet att överexekutorsinstitutionen
avskaffas inverkar därför i och för sig inle på deras anställningsförhållande.
En del av överexekutorstjänstemännen, bl.a. av juristpersonalen, har emellertid
under flera år handlagt överexekulorsuppgifter och därigenom förvärvat stor
kunnighet och erfarenhet på området. För exekutionsväsendet är det naturligtvis
en fördel om sådana tjänstemän fortsätter med motsvarande göromål inom
kronofogdeorganisationen. Jag tänker härvid särskilt på dem som har skaffat sig
ingående kännedom om exekutiv försäljning av fast egendom. Nu berörda
tjänstemän bör därför beredas tillfälle att söka lämplig tjänst inom
kronofogdeorganisalionen. I fråga om Juristpersonalen är avsikten alt
tjänstemän som under viss tid har tjänstgjort som överexekutor skall erhålla
dispens från de villkor som annars gäller för behörighet till
kronofogdetjänsl.

Överexekutorstjänstemän som inte vill eller inte
kan erhålla en lämplig tjänst hos en kronofogdemyndighet lorde kunna erbjudas
andra arbetsuppgifter inom länsstyrelsen.

Frågan om överexekulorstjänstemännens framlida
arbetsuppgifter kommer senare att tas upp närmare av chefen för
kommundepartementet.

1
kap.

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit beträffande
prövningen av jävs-frågor. I 5 § andra stycket bör alltså tas upp en
bestämmelse om all den förrättningsman som Jävet gäller får pröva jävsfrågan
endast om en annan tjänsteman inte kan träda i hans ställe utan olägligt
uppskov.

Enligt lagrådet bör området för allmänna mål i
princip omfatta endast sådana offentligrätlsliga fordringar som har karaktär av
pålagor. Lagrådet anser därför att bestämmelsen i 6 § andra stycket om
innebörden av

38
Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 8. Del 2

s. 1194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Slutprotokoll 1194

termen
"allmänt mål" bör knytas an lill regeln i 8 kap. 3 8 regeringsformen
(RF) om krav på lagform beträffande offentligrättsliga föreskrifter. Det
föreslås sålunda att allmänna rnål skall definieras som mål vari verkställighet
sker för en betalningsförjiliktelse som avses i 8 kap. 3 8 RF. Om det av
särskilda skäl anses att mål beträffande ett visst slag av fordran som omfattas
av nämnda bestämmelse inle bör handläggas som allmänt mål krävs del en
undantagsregel, som enligt lagrådet bör tas upp i förevarande paragraf Detsamma
gäller enligt lagrådet, om del av särskilda skäl anses att mål angående något
slag av fordran som faller utanför nyssnämnda bestämmelse bör handläggas som
allmänt mål.

För egen del vill jag först framhålla att det inle
av principiella skäl kan anses påkallat alt anknyta innebörden av termen
allmänt mål till 8 kap. 3 S RF. Frågan vilka offentligrättsliga fordringar som
bör indrivas i den ordning som gäller för allmänna mål - vilket bl.a. innebär
att det allmänna som borgenär företräds av kronofogdemyndigheten bör i första
hand avgöras efter vad som är praktiskt och lämpligt från indrivningssynpunkt.
Frågan har samband bl.a. med huruvida det beträffande olika slags allmänna
avgifter finns någon annan myndighet som lämpligen kan bevaka statens anspråk.
Som framgår av remissprolokollet bör utgångspunkten vara all allmänna mål
enligt UB i huvudsak skall omfatta samma fordringar som f n. drivs in i sådan
ordning. Om lagrådets förslag genomförs skulle emellertid åtskilliga mål som nu
är allmänna falla utanför detta begrepp. Å andra sidan skulle vissa typer av
mål som f.n. behandlas som enskilda bli att anse som allmänna.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag del
inte lämpligt att knyta definitionen av termen "aillmänt mål" till
bestämmelsen i 8 kap. 3 8 RF. Del kan påpekas alt en översyn av författningar
rörande indrivning av skatter och allmänna avgifter f.n. övervägs i
budgetdepartementel. Vid en sådan översyn kommer också att tas upp frågan vilka
fordringar utöver skatter och böter m.m. som bör drivas in i allmänt mål.

Jag kan sålunda inte godta lagrådets förslag till
ändrad lydelse av 1 kap. 6 8- Den remitterade lydelsen bör emellertid jämkas
något. Bestämmelsen bör inte hindra att det, när särskild anledning föreligger,
i annan lag föreskrivs all även andra fordringar än som avses i förevarande
paragraf skall drivas in i den ordning som gäller för allmänna mål. En
föreskrifl härom bör tas upp i paragrafen.

2
kap.

Lagrådet, som förordar att en bestämmelse om
behörig kronofogdemyndighet beträffande löneutmälning förs in i 7 kap. eller i
anslutning till övriga behörighetsregler i 4 kap. 8 8, påpekar alt om en sådan
föreskrift tas upp i 7 kap. det bör erinras därom ii § första stycket i
förevarande kapitel.

s. 1195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1195

Som
jag kommer att beröra närmare vid 4 kap. bör en sådan behörighetsregel tas upp
i 4 kap. 8 81 följd härav behöver förevarande paragraf inte kompletteras.

Jag godtar lagrådets förslag att det i 4 § tas upp
en uttrycklig bestämmelse om att en behörig kronofogdemyndighet i vissa fall
får överlämna ett mål till en annan behörig kronofogdemyndighet. Den av
lagrådet föreslagna lydelsen bör emellertid jämkas något. Någon särskild
föreskrift om när ansökningen i ett sådant fall skall anses gjord kan inte
anses behövlig. Ansökan skall givetvis anses gjord när den skedde hos en
behörig kronofogdemyndighet, även om målet överiämnas till en annan kronofogdemyndighet.

Den ytterligare ändring av 4 8 som lagrådet har
förordat har samband med bestämmelserna i 18 kap. 2 8 och behandlas i
anslutning till den paragrafen.

Bestämmelsen i 7 § andra stycket om när en åtgärd
som företas genom en skriftlig handling skall an.ses gjord har kritiserats av
lagrådet. Lagrådet, som anser att man i större utsträckning bör kunna följa den
liberala linje som annars gäller, föreslår att en sådan åtgärd som avses i
andra stycket skall anses gjord då handlingen eller en avi om betald
postförsåndelse, i vilken handlingen är innesluten, har anlänt till
kronofogdemyndigheten eller kommit en behörig tjänsteman till banda.

Med anledning härav villjag framhålla all
bestämmelsen i andra stycket har utformats med tanke på att en auktion, ett
bevakningssammanträde m.m. skall kunna äga rum på utsatt lid. När l.ex. en
exekutiv auktion på fast egendom med föregående bevakningssammanträde skall äga
mm, är det för förrättningens verkställande nödvändigt alt anmälningar av fordringar
och rättigheter är kända för auktionsförrättaren före avslutandet av
bevakningssammanträdel. Det är sålunda inte tillräckligt att det då t.ex. har
inkommit en avi om en rekommenderad försändelse som inte kan hämtas ut förrän
senare, kanske först nästa dag. Sådana svårigheter kan särskilt möta när
förrättningen hålls på en annan plats än kronofogdemyndighetens kansli.
Genomförs lagrådets förslag, kan det medföra att förrättningen ibland måsle
skjutas upp lill en senare dag. En sådan ordning kan enligt min mening inle
godtas. Det bör kunna krävas av den, som skall anmäla ett anspråk eller vidta
en annan liknande åtgärd före viss bestämd tidpunkt, att han gör det i sådan
tid att åtgärden är känd för förrättningsmannen vid den aktuella tidpunkten.
Som har framhållits i remissprotokollel måste förrättningsmannen låta hämta ut
en försändelse, när det kan ske utan avsevärd olägenhet för sakägarna. På
anförda skäl är jag inte beredd att godta lagrådets förslag. Den remitterade
lydelsen av lagrummet bör emellertid jämkas.

Förslaget i 15 § att talan om utdömande av vite
skall kunna föras, förutom av allmän åklagare, även av sökanden har kritiserats
av lagrådet, som förordar att talerätt skall fillkomma endast åklagaren.
Lagrådet

s. 1196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Slutprotokoll 1196

åberopar
att förfarandet inför domstolen har en JudicieU karaktär med framträdande
straffrättsliga inslag och att det i vissa fall kan vara ägnat atf inge den
enskilde en känsla av osäkerhet, om talan förs av någon som är eller av honom
uppfattas som hans motpart i utsökningsmålet.

För egen del vill jag understryka att det är
väsentligt att vitet fungerar effektivt som tvångsmedel. Det är bl.a. angeläget
att talan om utdömande av vite förs i nära anslutning till att vitet har
försuttits. Annars kan del befaras att häktning enligl 16 8 kommer till
användning i större utsträckning än som är avsett. En sådan utveckling måste
förebyggas. Om även annan än allmän åklagare kan föra talan om utdömande av
vite, lorde vitets effektivitet öka (jfr också 95 8 första stycket konkurslagen
1921:225, KL). Jag kan inte heller se att talerätten av principiella skäl måste
förbehållas åklagare. Jag förordar emellertid att befogenheten att, vid sidan
av allmän åklagare, föra talan om utdömande av vite anförtros kronofogdemyndigheten
såväl i enskilda som i allmänna mål. Detta överensstämmer bättre med 16 8 och
kronofogdemyndighetens ställning i allmänna mål kan inte anses utgöra något
hinder mot en sådan ordning. Även i fråga om talan som förs av
kronofogdemyndigheten utgår jag från att 18 8 lagen (1946:804) om införande av
nya rättegångsbalken Rp är tillämplig (jfr NJA 1950 s. 459 saml 15 8
firmalagen 1974:156 och lagrådet i prop. 1974:4 s. 285).

Beträffande 16 § har lagrådet vänt sig mol
förslaget att framställning om häktning skall göras av kronofogdemyndigheten.
Lagrådet anser att RB:s bestämmelser om häktning bör utgöra förebild för
regleringen och alt häkl-ningsframställning således skall göras av allmän
åklagare. De skäl som lagrådet har anfört för att talan om utdömande av vite
skall kunna föras endast av allmän åklagare gör sig enligt lagrådet med än
större styrka gällande i fråga om häktning. Vidare anser lagrådet att möjlighet
bör finnas att i fall då gäldenären är juridisk person häkta dennes
ställföreträdare och att häktningsliden bör begränsas till högsl tre månader.
När det gäller förfarandet vid domstolen i mål om häktning anser lagrådet att
de föreslagna bestämmelserna i andra och tredje styckena är otillräckliga.
Enligt lagrådet är det naturligt att bestämmelserna om häktning i 24 kap. RB
tas till utgångspunkt för regleringen.

Vad gäller frågan om vilken myndighet som bör
anförtros uppgiften att göra framställning om häktning vill Jag framhålla att
häktning enligt förslagel har nära samband med motsvarande tvångsmedel enligt
KL, lagen (1921:244) om utmätningsed och lagen (1970:741) om statlig lönegaranti
vid konkurs. Den föreslagna häktningsmöjligheten ersätter fö., såvitt den avser
en ulmätningsg.aldenär, den nuvarande möjligheten till häktning enligt lagen om
utmätningsed. Frågan om häktning enligt KL prövas efter framställning av
konkursförvaltaren eller den kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet. När
det gäller lönegaranlilagen görs framställning av kronofogdemynd ighelen.
Häktning enligt lagen om ulmälningsed kan beslutas självmant av konkursdomaren
men torde i praktiken

s. 1197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Slutprotokoll 1197

knappast
komma i fråga utan en begäran av den borgenär som har påkallat ulmälningsed, i
de flesta fall staten företrädd av kronofogdemyndigheten. Däremot kan inte
allmän åklagare begära häktning enligt någon av nu nämnda lagar.

Det finns visseriigen den skillnaden mellan en
fråga om häktning enligt förslaget till UB och enligl de nu nämnda lagarna att
häktningsfrågan enligt dessa lagar behandlas som en åtgärd i ett redan anhängigt
mål eller ärende vid domstolen (konkursdomaren), medan någon sådan anknytning
inte finns i det fall som avses i förslaget. Denna olikhet kan emellertid
knappast vara avgörande för frågan vem som bör göra framställning om häktning.
Kvar står att den föreslagna häktningsmöjlighelen har ett klart närmare samband
med motsvarande åtgärder enligl de nu angivna lagarna än med häktning enligt 24
kap. RB.

Principiellt sett finns det alltså anledning att
anförtro uppgiften att begära häktning enligt UB åt kronofogdemyndigheten.
Härtill kommer att denna är bäst insatt i saken. Det synes också mindre
lämpligt att åklagaren skall överpröva kronofogdemyndighetens bedömning i en
fråga huruvida häktning bör begäras eller inte. Åven praktiskt sett talar
alltså övervägande skäl för alt del bör vara kronofogdemyndigheten som har att
göra framställning om häktning. Jag anser därför att det remitterade förslaget
bör behållas på denna punkt.

Jag delar lagrådets uppfattning att möjligheten
till häktning av en tredskande gäldenär också bör gälla ställföreträdare för
en gäldenär som är juridisk person. Det remitterade förslaget ulgår också
härifrån. Detsamma gäller fö. ställföreträdare för en sådan tredje man som
avses i paragrafen. Någon uttrycklig bestämmelse i saken torde emellertid inte
behövas. Det kan erinras om att inte heller 4 kap. 14 och 15 88, till vilka den
nu förevarande paragrafen hänvisar, uttryckligen nämner ställföreträdare. Min
ståndpunkt i frågan överensstämmer också med regleringen i t.ex. KL och
lönegarantilagen (se 14 b och 94 88 KL och 8 8 lönegarantilagen samt prop.
1978/79:105 s. 303).

Jag biträder lagrådels förslag att i paragrafen tas
upp en bestämmelse om all inte någon får hållas häktad längre tid än tre
månader i målet (jfr 95 8 andra stycket KL och 36 kap. 21 8 RB). En sådan
föreskrift bör las in i tredje stycket. Med anledning av alt del ofta
förekommer att flera mål anhängiggörs mot samma gäldenär, särskilt beträffande
skatter o.d., vill jag påpeka all om en gäldenär har varit häktad i ett mål,
detta måste beaktas om frågan om häktning kommer upp i ett senare mål.

Beträffande handläggningen hos tingsrätten av ett
mål om häktning delar jag lagrådets mening att de föreslagna förfarandereglerna
inte är tillräckliga. Jag anser att frågan bör lösas på så sätt att paragrafen
kompletteras med föreskrifter om biträde och kostnader, varjämte det bör
meddelas en mera generell hänvisning lill RB:s regler om behandlingen av en
fråga om häktning av en misstänkt.

s. 1198 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 . SlutprotokoU 1198

1 enlighet härmed föreslås att till andra stycket i
16 8 fogas en mening, vari anges att i fråga om rätt till biträde och kostnader
i målet tillämpas vad som föreskrivs i RB om försvarare och om
rättegångskostnader i brottmål. Bestämmelsen innebär bl.a. att ett offentligt
biträde kan förordnas för den som yrkandet om häktning avser och alt han i
princip skall åläggas att återbetala statens kostnader i målet, om han häktas.

Vidare bör i en ny mening i tredje stycket anges
att beträffande behandlingen i övrigt av en fråga om hiiktning som avses i
paragrafen tillämpas vad som gäller enligt RB om häktning av en misstänkt.
Denna hänvisning innebär bl.a. att tingsrätten är domför med en lagfaren domare
(1 kap. 3 8 tredje stycket RB), att tingsrättens avgörande av häktningsfrågan
sker genom beslut (30 kap. 1 8), att beslut i häktningsfrågan går i
verkstäUighet genast (30 kap. 12 8 första stycket 3), att talan skall föras
särskilt genom besvär (49 kap. 4 8 första stycket 6 och andra stycket) och att
lalan får föras utan inskränkning till viss tid (52 kap. 1 8 första stycket).
Det bör understrykas alt föreskrifterna i andra och tredje styckena i del remitterade
förslagel motsvarar 24 kap. RB och all det alltså inle finns något utrymme för
tillämpning av detta kapitel.

Liksom lagrådet anserjag att bestämmelserna i 20 §
första stycket om att kronofogdemyndigheten självmant skall pröva frågor om
självrätlelse m.m. kan utgå. Som lagrådet påpekar får vad som sägs i nämnda
stycke anses gäUa ulan några uttryckliga lagregler. Huruvida bestämmelser i
saken i stället bör tas upp som verkslällighelsföreskrifter får övervägas
senare.

Lagrådet har avstyrkt förslaget i 13 kap. 7 8
iredje stycket alt kronofogdemyndigheten under vissa förutsättningar själv
skall kunna pröva en fördelningstvisl. Om förslaget vidhålls, har lagrådet i
fråga om handläggningen av en sådan fördelningstvisl anseti alt hänvisningen i
23 § andra stycket i förevarande kapitel lill RB:s reglerom bevisning!
tvistemål går för långt. Enligl lagrådet bör kronofogdemyndigheten inte kunna
ådöma ett uteblivet vittne böter enligt 36 kap. 20 8 RB eller förordna om
häktning av ett tredskande vittne enligl 21 8 i samma kapitel.

Som framgår av vad som anförs i del följande
beträffande 13 kap. kan Jag inte biträda lagrådets mening i fråga om
befogenheten för kronofogdemyndigheten att undanlagsvis pröva en
fördelningstvist. Jag delar emellertid lagrådets uppfattning att
kronofogdemyndigheten inte bör ha befogenhel att häkta ett vittne. Däremot
finns det enligt min mening inte någon anledning att göra undantag för
befogenheten att utdöma böter (se även 40 kap. 13 8 RB). Något sådant undantag
har inte heller gjorts i den av lagrådet åberopade 11 8 lagen (1977:729) om
patentbesvärsrätten (se även t.ex. 19 a 8 lagen 1973:188 om arrendenämnder och
hyresnämnder). Det kan tilläggas att nu förevarande regel i det remitterade
förslaget överensstämmer med vad som f.n. gäller enligt 151 8 3 mom. UL, när
en fördelningstvisl prövas av överexekutor.

s. 1199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1199

Lagrådets förslag beträffande 26 § biträder jag. I
paragrafen bör alltså uttryckligen anges de bestämmelser enligt vilka en ställd
säkerhet får tas i anspråk av kronofogdemyndigheten. I sådant fall som avses i
15 kap. 24 8 har emellerfid inte ställts någon säkerhet. Detta lagrum bör
därför inte nämnas i förevarande paragraf.

I 30 § tredje stycket i förslaget har tagits upp en
bestämmelse om att ansökan i ett allmänt mål anses gjord, när
indrivningshandlingarna kom in till kronofogdemyndigheten. Bestämmelsen utgår
från alt länsstyrelsen eller någon annan myndighet upprättar
indrivningshandlingar i form av restlängd m.m. och tillställer
kronofogdemyndigheten dessa. I remissprotokollet har påpekats att bestämmelsen
bör omprövas, om automatisk databehandling införs inom exekutionsväsendet.

Numera handläggs allmänna mål rörande skatter m.m.
i några lan med hjälp av automafisk databehandling. Sammanlagt närmare hälften
av samtliga allmänna mål i landet handläggs med denna teknik. Härvid förs
indrivningsuppdraget in i databehandlingssystemet av RSV, varefter
indrivningshandlingar på begäran av kronofogdemyndigheten framställs i
systemet. Den nyssnämnda bestämmelsen om när ansökan skall anses gjord passar
inle för dessa fall.

Dalabehandlingen inom exekutionsväsendet ulgör
visserligen en försöksverksamhet, men man synes kunna utgå från att någon form
av automatisk databehandling kommer att finnas i fortsättningen (jfr CU
1978/79:25). Ett beslul om hur ett datasystem slutligt skall utformas kan
väntas först under 1982. På grund härav bör det nu tas upp en bestämmelse om
när ansökan skall anses gjord i fall då målet handläggs med hjälp av automatisk
databehandling.

Beträffande sådana mål bör ansökan anses gjord när
indrivningsuppdraget har förts in i databehandlingssystemel och uppgifterna är
tillgängliga för kronofogdemyndigheten. Jag föreslår alt tredje stycket i 30 8
kompletteras med en bestämmelse härom.

3
kap.

Lagrådet har föreslagit att i förteckningen över
exekutionstitlar i / § första stycket under punkt I anges domstols dom, utslag
eller beslut och att punkterna 2 och 3 (förlikning som är stadfäst av domstol
resp. utslag och beslul i lagsökningsmål, bevis i mål om betalningsföreläggande
att utmätning får äga rum samt utslag och beslul i handräckningsmål) utgår. Vidare
har lagrådet föreslagit att godkänt strafföreläggande och godkänt föreläggande
av ordningsbot tas upp som en särskild punkt i förteckningen. Som en följd av
dessa ändringar har lagrådet förordat att andra stycket i paragrafen ulgår och
att vissa jämkningar görs i kapitlet i övrigt.

Jag
ansluter mig lill lagrådets förslag till ändrad lydelse av punkt 1. Jag

s. 1200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1200

kan
också biträda förslaget att exekutionstitlarna under punkt 3 skall utgå och att
godkänl strafföreläggande och godkänt föreläggande av ordningsbot tas upp som
en ny punkt. Till följd av sistnämnda ändring bör andra meningen i andra
stycket av paragrafen utgå.

I fråga om en stadfäst förlikning innebär lagrådets
förslag all stadfäsielsedomen och inte såsom enligt det remitterade förslaget
förlikningen skall anses som exekutionstitel. Frågan om en stadfästelsedoms
natur är emellertid omstridd. Tydligt är att stadfäsielsedomen inte i alla
avseenden kan jämställas med en vanlig dom. Den skiljer sig från andra domar
bl.a. därigenom att den sak Ivisten gäller inte avgörs genom domen ulan genom
förlikningen. Någon förpliktelse åläggs inte genom stadfäsielsedomen. Vidare
skiljer sig stadfäsielsedomen, såsom lagrådet också har påpekat, från andra
domar i fråga om rättskraftens omfattning.

Jag vill också påpeka att frågan huruvida
stadfäsielsedomen eller förlikningen bör vara exekutionstitel inte enbart är
exekutionsrättslig. Den berör också frågor av processräf.lslig natur som inle
kan tas upp i detta sammanhang. Det är svårt att överblicka i vad mån den av
lagrådet förordade ändringen kan få konsekvenser på andra områden än
exeku-tionsrätten. Jag är mot den bakgrunden inte beredd att frångå den ståndpunkt
som har intagits i remissprolokoUel. Förlikningen bör alltså, när den har
stadfästs av domstol, anses utgöra exekutionstitel och följaktligen nämnas
särskilt i I 8 första stycket.

Bestämmelsen i andra stycket första meningen, att
med dom i princip jämställs domstols utslag och be.slut, avser inte bara
föreskrifter i 3 kap. utan också andra bestämmelser i balken som endast nämner
dom, bl.a. 8 kap. 4 8 och 13 kap. 14 8. Även om dessa båda bestämmelser jämkas
så att lydelsen direkt omfattar även utslag och beslut är det enligt min mening
lämpligast för tillämpningen av bl.a. bestämmelserna i 3 kap. alt behålla en
gemensam regel i saken. Den bör dock jämkas i förtydligande syfte. Av det nu
sagda följer att någon sådan särskild bestämmelse om verkställighet av utslag
och beslut som lagrådet har föreslagit inte behövs.

Lagrådet har ansett att innebörden av villkoret i 3
§ andra stycket för verkställighet av en dom som har överklagats endast i viss
del är något oklar. Bestämmelsen bör enligl lagrådet ges den lydelsen att
verkställighet får ske i den mån inte överinstansens prövning med anledning av
den fullföljda talan härigenom föregrips. Jag vill på den punkten understryka
att det avgörande för om domen i den inte överklagade delen skall få verkställas
såsom lagakraftägande bör vara om det faktiskt går att i verkställighetshänseende
skilja de olika delarna från varandra. Orden "när det kan ske" i det
remitterade förslaget är enligt min mening ett tydligare uttryck för att ange
detla. Den av lagrådet föreslagna lydelsen kan däremot inge osäkerhet om vad
kronofogdemyndighetens prövning skall gå ut på. Jag är därför inte beredd att
frångå det remitterade förslaget på denna punkt.

Enligt
lagrådets uppfattning bör överinstansen ha möjlighet att inhibera

s. 1201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Slutprotokoll 1201

verkställigheten
av en delvis överklagad dom endast i de fall då domen även i den del som inte
är överklagad kan undanröjas på grund av domvilla eller annat grovt
rättegångsfel. Lagrådet har mot den bakgrunden förordat att
inhibilionsbeslämmelsen i andra stycket i stället las upp i RB. Övervägande
skäl talar emellertid enligt min mening för att verkställigheten får inhiberas
även i sådana, troligen mindre vanliga fall då domstolen tolkar
fuUföljdsinlagan mera vidsträckt än kronofogdemyndigheten. Svaranden har då
visserligen möjlighet att klaga över verkställigheten och på det sättet få
inhibition lill stånd. Sådan lalan torde ofta komma att prövas av samma domstol
som prövar exekutionstiteln. Det innebär emeUertid en onödig omgång för
svaranden alt behöva klaga två gånger. Uppenbarligen är det också lämpligast
att frågan om inhibition av sådan anledning som jag nyss angav prövas i det mål
där ställning skall tas till den fullföljda talan. Jag anser aUtså att
inhibilionsbeslämmelsen bör behåUa lydelsen enligt det remitterade förslaget
och alt den bör stå kvar i andra stycket av förevarande paragraf.

Med hänsyn tiU vad Jag har anfört i anslutning till
1 8 bör reglerna om verkställighet av stadfäst förlikning stå kvar under ett
särskilt avsnitt, varvid paragrafen bör betecknas 13 8. Det finns då inte
tillräcklig anledning att flytta bestämmelsen i 10 8 om verkslällighet av dom
som enligt annan lag eller förordnande av domstol får verkställas innan den har
vunnit laga kraft.

Jag biträder lagrådels uppfattning alt bestämmelsen
16 8 3 bör föras samman med regeln i 8 8 samt att återstående bestämmelser i 6
8 bör byta plats med föreskrifterna 15 8. Jag godtar också vad lagrådet har
föreslagit angående tillämpningsområdet för8§ i del remitterade förslaget.
Bestämmelsen bör alltså gälla endast domar som ålägger betalningsskyldighet.
Den bör då tas upp i direkt anslutning till övriga bestämmelser om
verkställighet av domar som ålägger betalningsskyldighet och således betecknas
7 8. Vidare bör, i överensstämmelse med vad lagrådet har förordat, bestämmelsen
i 9 § föras samman med 7 8 i del remitterade förslagel såvitt den avser
undantag från bestämmelsen där och i övrigt utgå. Till följd av dessa ändringar
bör 7 och 10 88 i det remitterade förslaget betecknas 8 och 9 88-

Jag delar lagrådets mening alt den nya 8 8 bör
gälla även generiska prestationer. På grund härav bör ordet "viss"
utgå. Av sammanhanget framgår ändå att bestämmelsen inte avser en förpliktelse
att fullgöra betalningsskyldighet.

Lagrådet har, närmast som en följd av att
inhibilionsbeslämmelsen i 3 8 föreslås utgå, förordat att också bestämmelsen i
11 § om verkan av ansökan om resning m.m. ulgår. Som framgår av det föregående
kan jag emellertid inte biträda lagrådets förslag i fråga om 3 8. Innehållet i
11 8 framgår i och för sig motsättnings vis av bestämmelser i 58 och 59 kap.
RB. Paragrafen torde emellertid ändå ha sitt värde för de tillämpande myndig-

s. 1202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1202

heterna
och bör därför finnas kvar. Den bör emellertid betecknas 10 8-

Bestämmelserna om verkställighet av utslag och
beslut i lagsökningsmål m.m., som i del remitterade förslaget har tagits upp
som 13 och 14 88, bör betecknas 11 och 12 §8. 1 enlighet med lagrådets förslag
bör som 14 8 tas upp en bestämmelse om verkställighet av godkänt
strafföreläggande och godkänl föreläggande av ordningsbot. Bestämmelsen bör
föregås av en särskild rubrik.

Jag kan ansluta mig till vad lagrådet har
föreslagit angående bestämmelserna i 15-17 §§ om verkställighet av skiljedom.
Den av lagrådet föreslagna lydelsen kan jag också i allt väsentligt godta.
Bestämmelserna om verkställighet av skiljedom kommer därmed att betecknas 15-18
88. Det bör påpekas att inhibilionsbeslämmelsen i 18 8 medger inle endast att
domstolen förordnar att skiljedomen över huvud inte fär verkställas utan även
l.ex., i fråga om belalningssikyldighet, att utmätning men inte någon
ytterligare åtgärd får äga rum.

Jag godtar i huvudsak lagrådets anmärkningar
beträffande 18 § första stycket. Lydelsen bör emellertid jämkas något i
förhällande till lagrådets förslag (jfr 15 kap. 1 8). Hänvisningen till de
inskränkningar som kan följa av bestämmelser i 15 kap. bör kunna avvaras helt.
Vidare bör som ett andra stycke i paragrafen tas upp en ny bestämmelse om
hinder mol verkstäUighet i fråga om underhåUsbidrag som skall utges till
gäldenärens make, då makarna varaktigt bor tillsammans. Beträffande skälen
härför vill jag hänvisa till vad som i det följande anförs i fråga om 4 kap. 2
8 i det remitterade förslaget. Till följd härav bör bestämmelsen i det
föreslagna andra stycket bilda ett nytt tredje stycke. Paragrafen bör betecknas
19 8. Lämpligen bör då 19 och 20 88 föras samman till en paragraf, betecknad 20
8.

I fråga om 2/ § godtar jag lagrådets förslag till
Jämkning av första stycket i paragrafen.

I remissprotokollet uttalades i anslutning till
andra stycket den meningen alt den allmänna fordriirigspreskriplionen bör
beaktas självmant av kronofogdemyndigheten. Denna ståndpunkt grundade sig på
det förhållandet alt innebörden av preskriptionsreglerna inte alltid står klar
för allmänheten. Gäldenären kan därför lätt förbise att preskription i själva
verket har inträtt. Enligt lagrådets uppfattning bör däremot, i överensstämmelse
med vad som gäller i rättegång, preskription beaktas endast efter invändning.

Det som enligt min mening är viisentligast i
sammanhanget är att kronofogdemyndigheten kan verka för att
preskriptionsfrågan blir utredd även i fall då denna inte har förts på tal av
parterna. Lagrådet har för sin del godtagit tanken på en sådan aktiv medverkan
från kronofogdemyndighetens sida. Mot den bakgrunden kan jag biträda lagrådets
mening. I praktiken torde det bli sällsynt att gäldenären, sedan han väl har
gjorts uppmärksam på sin möjlighet att göra preskriptionsinvändning, underlåter

s. 1203 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1203

att
framställa en sådan invändning. Som framgår av remissprotokollet bör emellertid
kronofogdemyndigheten inte ha någon långtgående undersökningsskyldighet
beträffande preskriptionsfrågan.

Lagrådet har i fråga om den inledande bestämmelsen
i 22 § om upphävande av exekutionstitel anmärkt att lydelsen inte tar hänsyn
till att en överinstans, när den omprövar målet i sak, alltid ersätter
underrättens dom med en ny dom. I ett sådant fall bör enligt lagrådets mening
underrättens dom anses upphävd, även om den fastställs. Enligt lagrådet bör
paragrafen vidare kompletteras med en föreskrift om alt den nya exekutionstiteln
skall ligga till grund för verkstäUighet i den mån den ålägger samma
förpliktelse eller föreskriver samma säkerhetsåtgärd som den överprövade.

Att en exekutionstitel upphävs innebär enligt det
remitterade förslaget att exekutionstiteln ändras till sitt innehåll, dvs. i
fråga om ålagd förpliktelse eller beslutad säkerhetsåtgärd. Detta knyter an
till de uttryckssätt som faktiskt används av överinstanserna när de prövar en
exekutionstitel. Det lorde också stämma mindre väl med allmänt språkbruk att
under uttrycket "upphäva" inbegripa den situationen att den högre
instansen fastställer underrättens dom. Givetvis skall, när exekufionstiteln
fastställs, verkstäUigheten i fortsättningen äga rum på grund av den nya
exekutionstiteln. Någon uttrycklig föreskrift härom anserjag inte behövlig.

Jag finner sålunda inle anledning att frångå det
remitterade förslaget när det gäller första stycket av förevarande paragraf
Andra stycket bör emellertid förtydligas på sätt lagrådet har förordat.

Beträffande bestämmelserna i23 § om allmänna mål
har lagrådet ifrågasatt om undantag, såsom har skett i det remitterade
förslaget, bör göras för reglerna i 22 § om verkan av att exekutionstiteln
upphävs. Enligt lagrådet synes anledning saknas att inte låta samma ordning
gälla för enskUda och för allmänna mål. Lagrådet anser sig dock inle ha
tillräckligt underlag för att ta bestämd ståndpunkt i frågan.

Med anledning härav villjag framhålla all även i
allmänna mål bör gälla att någon ytterligare verkställighet inte får äga rum,
sedan exekutionstiteln har upphävts. Redan vidtagna åtgärder skall också i
princip återgå. Vad frågan gäller är vid vilken tidpunkt återgång skall ske.
Bestämmelsen härom i 22 8 första stycket sista meningen passar inle i allmänna
mål.

Frågan om återgång av verkställighetsåtgärder i
allmänna mål har samband med frågan om återbetalning när medel har influtit
utan utmätning eller införsel. I skattelagstiftningen finns det föreskrifter om
återbetalning som avviker från vad som föreslås i 22 8 (se t.ex. 87 8
uppbördslagen). Frågan om återbetalning av skatt o.d. vare sig den har
erlagts frivilligt eller tagits ut genom utmätning eller införsel sammanhänger
också nära med de särskilda bestämmelserna om fastställande och indrivning m.m.
av sådana medel. Åven i övrigt finns det skäl all avvika från bestämmelserna i
22 8 när del är fråga om ett allmänt mål. Sålunda bör

s. 1204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Slutprotokoll 1204

återgång
av utmätning eller införsel i ett allmänt mål ske genast när exekutionstiteln
har upphävts, trots att det beslut varigenom exekutionstiteln har upphävts inte
har vunnit laga kraft. Som skäl härför kan särskilt nämnas att prövningen av
besvär över taxering m.m. ofta lar lång tid i anspråk. Beträffande böter, viten
o.d. villjag erinra om att verkställighet inle får äga rum förtän domen eller
beslutet har vunnit laga kraft.

Vad nu har sagts föranleder ett par ändringar i den
föreslagna 23 8. Sålunda bör det i tydlighetens intresse inte göras undantag
för 22 8 första stycket första och andra meningama. Vidare bör det tas upp en
särskild bestämmelse om att återgång av utmätning eller införsel i ett allmänt
mål skall ske genast, när exekutionstiteln har upphävts. 1 fråga om återbetalning
av redovisat belopp bcir även i fortsättningen gälla vad som är föreskrivet i
särskilda författningar på området. Jag vill påpeka att en sådan ordning är
förmånligare för gäldenären än vad en tillämpning av 22 8 första stycket i dess
helhet skulle innebära. 1 den mån det kan finnas skäl att jämka bestämmelser i
skattelagstiftningen som har beröring med de nu nämnda reglerna i UB, får den
frågan tas upp i ett annat sammanhang.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till vad lagrådet
har yttrat angående 24 §. Bestämmelsen, som avser att klargöra att själva
exekutionstiteln inte används vid utsökningen, bör ernellertid lämpligen tas
upp i balken och inte i verkställighetsföreskrifter. Bestämmelsen bör därvid
jämkas så att det bättre framgår att restlängder, saköreslängder och andra
liknande indrivningshandlingar inte utgör exekutionstitlar i balkens mening
utan endast sammanställningar av exekutionstitlar. Jag förordar emellertid att
det i paragrafen direkt anges all verkslällighet får äga rum på grund av
ifrågavarande handlingar. I sak torde detta inte innebära någon skillnad i
förhållande till vad lagrådet har förordat.

Lagrådet, som även har alt granska det remitterade
förslaget till handräckningslag m.m., har framhållit att man i yttrandet över
detta kan komma att föreslå ändringar i de bestämmelser i UB som är beroende av
handräckningslagen. I enlighet härmed har lagrådet senare i nämnda yttrande
föreslagit ett par mindre jämkningar i 3 kap. 14 8. Ställning fill detta förslag
får tas i samband med att proposition beslutas i handräckningsfrågan.

Lagrådet har också föreslagit vissa andra,
redaktionella jämkningar i kapitlet. Jag har i aUmänhet kunnat godta dessa
förslag.

4
kap.

Jag biträder lagrådets mening ailt / § bör jämkas
redaktionellt. Paragrafen bör dock utformas något annorlunda än vad lagrådet
har föreslagit.

Enligt 2 § i det remitterade förslaget får
utmätning på grund av en skriftlig förbindelse angående underhållsbidrag som
skall utges till make

s. 1205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Slutprotokoll 1205

äga
rum endast vid särboende. Lagrådet har anseti att denna bestämmelse bör utgå.
Som skäl anförs främst att ett motsvarande villkor inle uppställs för att
införsel skall få ske, alt det vid införsel i stället finns möjlighet alt jämka
otillbörligt höga underhållsbidrag samt att en motsvarande jämkningsmöjlighet
enligt förslagel slår lill buds även vid utmätning, vilket bör vara
tillräckligl. Vad lagrådet har anfört ger mig anledning att först la upp en
mera principiell fråga som berör även vissa andra bestämmelser i förslaget.

Det ligger i sakens natur att den mot vilken
utmätning eller införsel har sökts ofta försöker undgå verkslällighet. 1 detta
syfte vidtas faktiska eller rättsliga åtgärder av skilda slag. Ett sätt som
används är att gäldenären döljer tillgångar genom att lämna oriktiga uppgifter
eller genom att åberopa ett skenavtal o.d. Ett annat förfarande är att
gäldenären och hans make eller annan närstående i samråd anskaffar en formellt
riklig exekutionstitel, vilken inte svarar mot någon verklig skuld. Detta är
särskilt enkelt i fråga om en förbindelse angående underhållsbidrag, eftersom
det då inte krävs medverkan av någon myndighet. Sedan en formellt oantastlig
exekufionstitel har anskaffats, kan den som är berättigad enligl
exekutionstiteln söka utmätning eller införsel hos gäldenären i syfte alt
konkurrera ul den borgenär som har sökt verkställighet för en verklig fordran.

Kronofogdemyndigheterna möter inte sällan
rättshandlingar, beträffande vilka det med fog kan misstänkas att de har
tillkommit för skens skull. Det är emellertid många gånger svårt att till fullo
styrka handlingens rätta innebörd. En del av de lagändringar som har ägt rum
vid de tidigare, partiella reformerna av utsökningslagstiftningen har syftat
till att komma till rätta med förhållanden av nu nämnd beskaffenhet. Flera
bestämmelser som har tagits upp i det remitterade förslaget till UB har samma
syfte.

Vad gäller bestämmelsen i 2 8 villjag understryka
all det finns anledning att se skeptiskt på förbindelser angående
underhållsbidrag till make i fall då makarna sammanbor. I gäUande rält finns
det en motsvarande bestämmelse om hinder mot utmätning, vilken fillkom
samtidigt med att möjligheten att få utmätning på grund av avlal om
underhållsbidrag infördes år 1963. För kronofogdemyndigheten är det betydligt
enklare att med hänvisning till en konkret föreskrift kunna avslå en eventuell
begäran om utmätning än att med tillämpning av en allmän regel om jämkning av
otillbörligt höga underhållsbidrag pröva huruvida fömtsättningar för jämkning
föreligger. Det lorde inle heller finnas något praktiskt behov att ha en
möjlighet till utmätning på grund av förbindelser när det gäller underhållsbidrag
mellan samboende makar.

I UB bör alltså finnas en bestämmelse som hindrar
verkslällighet av en förbindelse angående underhållsbidrag i fall som avses i 2
8- En sådan bestämmelse torde visserligen ha störte betydelse vid utmätning än
vid införsel. Med hänsyn särskilt till att jämkningsregeln skall gälla både vid
införsel och vid utmätning vill Jag dock föreslå att bestämmelsen i 2 8

s. 1206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1206

vidgas
till att gälla även vid införsel. En sådan generell bestämmelse bör tas upp i 3
kap. 19 §, i anslutning, lill förutsättningarna för att en förbindelse angående
underhållsbidrag skall få verkställas. 1 följd härav bör bestämmelsen i 4 kap.
2 8 utgå.

Jag
godtar lagrådets förslag till Jämkning avi § första stycket.

Vad lagrådet har föreslagit i fråga om
dispositionen av bestämmelserna rörande utmätningsordningen godtar jag.
Hänvisningen i den nya 3 8, som motsvarar 4 8 första stycket i det remitterade
förslaget, bör dock avse endast 4-6 88.

Jag ansluter mig lill lagrådets förslag att
bestämmelsen i 8 § andra stycket Iredje meningen, att utmätning av en fordran
får sökas hos kronofogdemyndigheten i det distrikt där sekundogäldenären
finns, vidgas till att gälla även andra rättigheter. Det bör understrykas att
den sålunda föreslagna bestämmelsen endast avser rättigheter beträffande vilka
det finns någon förpliktad.

Med anledning av vad lagrådet i detta sammanhang
har anfört om "fordran" vill jag påpeka att termen fordran och det
häremot svarande ordet betalningsskyldighet i UB åsyftar endast fordringar
resp. förpliktelser i pengar. Detta torde överensstämma med användningen av
dessa termer i annan nyare lagstiftning, t.ex. i 6 kap. jordabalken (JB) och i
förmånsrättslagen (1970:979).

Lagrådet har ifrågasatt om nyssnämnda bestämmelse
om fomm för utmätning av en fordran är tillämplig i fråga om löneutmälning.
Lagrådet, som anser att samma behörighetsregler bör gälla för löneutmälning som
för införsel (jfr 15 kap. 7 8) och alt löneutmälning alltså skall kunna sökas i
det distrikt där arbetsgivaren finns, när gäldenären inte har hemvist här i
riket, föreslår att en särskild forumregel för sådan utmätning las upp i 7 kap.
7 8 eller i 4 kap. 8 8. Med anledning härav villjag framhålla att det
remitterade förslaget, i likhet med vad som torde vara förhållandet med
motsvarande bestämmelse i UL, ulgår från aitt forumbestämmelsen i 4 kap. 8 8
andra stycket beträffande utmätning av en fordran är tillämplig även i fråga om
utmätning av lön o.d. Jag vill ernellertid inte motsätta mig att i klarhetens
iniresse en särskild bestämmelse meddelas i saken. En sådan bestämmelse bör tas
upp i andra stycket av fcrevarande paragraf.

Bestämmelsen i // § första stycket om samtidig
utmätning, när två eller flera borgenärer har sökt utmätning mot samma
gäldenär, kritiseras av lagrådet, som anser att vad som gäller f n. bör bestå
utan ändring i sak. För egen del villjag påpeka att, som också har framhållits
i remissprotokollet, frågan om samtidig utmätning skall ses mot bakgrund av
tidpunkten för inträdet av förmånsrätt på grund av utmätning. Förslaget utgår
härvid, liksom gällande rätt, från att förmånsrätten inträder först i och med
att utmätning äger rum, att en utmätning ger företräde framför en senare
utmätning av samma egendom saimt att utmätning för flera fordringar på en gång
ger lika rätt. För att inte en sökande skall gynnas framför en annan

s. 1207 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 SlutprotokoU 1207

sökande
genom alt erhålla utmätning före denne och därmed få bättre förmånsrätt gäller
redan f.n. alt utmätning i princip skall ske samtidigt för fordringarna (58 8
UL). Samma huvudregel har tagils upp i förslagel, och lagrådet har inte haft
någon erinran däremot. Vad frågan gäller är endast i vad mån undantag bör gälla
från nämnda regel.

F.n. föreskrivs i 58 8 UL, vars lydelse är
oförändrad sedan UL:s tillkomst, undantag från samtidig utmätning i fall då
den ene borgenären "i sin rätt uppehälles" på grund av hinder som
föreligger för uttagande av den andres fordran. Det synes något ovisst vad som
numera utgör den närmare innebörden härav, i vart fall då en
utmätningsförrältning inte är utsatt. Utmätning sker ju inle i någon strikt
turordning efter målens anhängiggörande, vilket sammanhänger bl.a. med att
utmätning i varje mål i princip skall föregås av all gäldenären underrättas om
målet samt att kronofogdemyndigheten har att undersöka huruvida gäldenären har
utmätningsbar egendom. Beaktas bör också att den nuvarande tidsfristen om fyra
veckor för utmätning i normala fall inte gäller i allmänna mål och att enligt
det remitterade förslaget någon bestämd tidsfrist inte heller skall gälla i
enskilda mål. Den nuvarande ordningen med en rufinmässig förrättning i
gäldenärens bostad skall också överges och kronofogdemyndigheten skall i
stället under den längre tid som slår till buds efterforska utmätningsbar
egendom genom kontroll i tillgängliga register m.m. och förhör med gäldenären
eller tredje man. På grund härav synes det nödvändigt att i viss utsträckning
överlämna ål kronofogdemyndigheten att bedöma om samtidig utmätning skall ske
eller inte.

Jag vill vidare påpeka att det ofta förekommer all
den mot vilken en enskild borgenär söker utmätning häftar även för obetalda
skatter eller böter, vilka bevakas av kronofogdemyndigheten och i princip kan
föranleda utmätning när som helst. Om sökanden i det enskilda målet anvisar
viss egendom till utmätning, skulle tydligen enligt lagrådels förslag utmätning
omedelbart kunna äga rum för del aUmännas fordran, medan utmätning i det
enskilda målet ibland fick ske senare. En sådan ordning bör inte godtas. Det
kan också nämnas att det enligl förslagel överlämnas åt kronofogdemyndigheten
att avgöra om en åberopad handling, som har getts in i bestyrkt avskrift, bör
företes i huvudskrift (2 kap. 2 8 tredje stycket) och om ett ombuds behörighet
bör styrkas genom fullmakt (2 kap. 6 8 andra stycket). Att förrättningsmannen
för sin del anser att en ansökan bör kompletteras på nu nämnt sätt bör inle
vara avgörande för frågan om samtidig utmätning och därmed för företrädet
mellan borgenärerna.

Med hänsyn lill det sagda anser Jag det inte
lämpligt att bestämmelsen utformas i enlighet med den ålderdomliga lydelsen i
58 8 UL. Med anledning av vad lagrådet har anfört villjag emellertid framhålla
att om en sökande redan har fått vänta en tid, det ofta kan vara oskäligt att
utmätning för hans fordran fördröjs ytterligare och han därmed inte får
förmånsrätt framför en senare sökande.

s. 1208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1208

En särskild fråga är om en utmätningsförrältning,
som redan har satts ut när utmätning söks för en annan fordran, bör ställas in
för att samtidig utmätning skall komma till stånd. I första hand bör givetvis
det sist anhängiggjorda målet handläggas så skyndsamt att gemensam utmätning
kan äga rum på utsatt lid. För fall då detta inte är möjligt vill jag med
beaktande av vad lagrådet har anfört förorda att en utsatt förrättning i
pfrincip inte ställs in.

I anslutning till // # andra stycket framhölls i
remissprotokollet beträffande konkurrerande utmätningar, när egendomen inte
förslår till samtliga fordringar, att utmätning inle skall ske, om det framgår
all någon verklig fordran inte föreligger. Lagrådet menar att detta innebär att
kronofogdemyndigheten i princip skulle ha rätt att överpröva en
exekutionstitels materiella innehåll. En sådan allmän prövningsrätt kan dock
inte anses tillkomma kronofogdemyndigheten, framhåller lagrådet. En annan sak
är enligt lagrådet att det ankommer på kronofogdemyndigheten alt pröva öm en
åberopad handling verkligen utgör exekutionstitel och all t.ex. en förbindelse
angående underhållsbidrag, som uppenbarligen har tillkommit för skens skull,
inte kan läggas till grund för verkställighet.

Med anledning härav vill jag understryka att
kronofogdemyndigheten självfallet inle skall ha rätt att pröva, om den domstol
eller annan myndighet som har meddelat en exekutionstitel har bedömt saken rätt
vid sin prövning. En annan fråga är emellertid om kronofogdemyndigheten av
hänsyn till en annan uimätningssökande skall kunna vägra utmätning i fall då
det är klarlagt att en formellt riktig exekutionstitel, som inte grundas på
någon prövning i sak, har tillskapats för skens skuU och alltså inte svarar mot
någon verklig skuld. Vid bedömningen av denna fråga kan erinras om vad jag i
del föregående har anfört om förfaranden från gäldenärers sida för att undgå
verkslällighet. När det gäller åtgärder som går ut på alt anskaffa en
exekutionstitel för en skenfordran bör beaktas att en domstol i princip är
bunden av parternas processhandlingar, l.ex. om en svarande medger kärandens
talan eller om en ansökan om betalningsföreläggande eller lagsökning inte
bestrids. Det är därför enkelt för en gäldenär att i samråd med någon annan
utverka en formellt oantastlig exekutionstitel som inte svarar mot någon
verklig fordran.

Beträffande motsvarande fråga i konkurs torde gälla
att om det klarläggs att något skuldförhållande inte föreligger, en påstådd
fordran inte får göras gällande gentemot andra, verkliga fordringar, trots att
den är domfäst. Det saknas anledning att bedöma saken på annat sätt när samma
fråga kommer upp i samband med utmätning. Beaktas bör också att en utfästelse
om gåva i pengar inte gäller mol givarens borgenärer så länge gåvan inte har
fullbordats, dvs. innan det utfästa beloppet har kommit i gävotagarens besittning
(1 och 2 88 lagen 1936:83 angående vissa utfästelser om gåva). En fordran på
grund av gåvoutfästelse får sålunda i konkurs slå tillbaka för andra, vanliga
fordringar. Det förhållandet alt gåvotagaren kan åberopa en

s. 1209 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Slutprotokoll 1209

dom
till stöd för sitt anspråk ändrar härvid ingenting. Det finns goda skäl för att
detsamma bör anses gälla vid utmätning. En sådan fordran som har nämnts i del
föregående bör uppenbarligen inte ges en förmånligare ställning än en
ofullbordad gåva.

Remissens ståndpunkt i frågan ligger också i linje
med vad som vid 1971 års lagstiftning om exekution i fast egendom uttalades om
den verkan som en betalningsfastställelse i fast egendom har mot andra
borgenärer som har rätt till betalning ur egendomen (prop. 1971:20 s. 90 f och
159). Jag är sålunda inte beredd att frångå nämnda ståndpunkt i saken. Jag vill
dock understryka att en exekutionstitel inte bör kunna åsidosättas av skäl som
nu avses utan att saken är uppenbar.

Beträffande bestämmelserna omförhållandet IiU
tredje man godtar Jag i princip lagrådets förslag om de uttryckssätt som bör
användas för att ange förutsättningarna för utmätning, bl.a. i 17 §. Lydelsen
av 17 8 bör emellertid jämkas något i förhållande till vad lagrådet har
förordat. Jag vill understryka att när det i paragrafen som fömtsättning för
utmätning anges att det "framgår" att egendomen tUlhör gäldenären,
det måste beaktas att den utredning som ligger till grund för prövningen är
summarisk och därför inle jämförbar med en utredning i rättegång. Härav följer
också att frågan hur mycket bevisning som i praktiken bör krävas måste ställa
sig annorlunda än i en rättegång. Å andra sidan kan omständigheter eller bevis
som inte har blivit kända för myndigheten beaktas i efterhand och eventueUt
föranleda självrättelse eller ett föreläggande att väcka talan.

Frågan om en utmätningssökandes ställning, när hans
fordran är förenad med särskild förmånsrätt i viss egendom som gäller mot
envar, behandlar jag efter de olika bestämmelserna om förhållandet till tredje
man.

Förslaget i 19 § att lös egendom som makar eller
andra varakfigt sammanboende har i sin gemensamma besittning skall presumeras
tillhöra dem med samäganderätt har tillstyrkts av lagrådet såvitt avser makar
men avstyrkts i övrigt. Enligl lagrådet är det vanskligt alt utgå från alt samäganderätt
mellan andra samboende än makar är så vanlig alt en presumtion kan uppställas.
Möjligen skulle en presumtion om samäganderätt kunna gälla i fall då en man och
en kvinna lever samman under äktenskapsliknande förhållanden. Enligt lagrådet
torde emellertid samäganderätt även i sådana fall vara mindre vanlig än mellan
makar. Lagrådet anser också att svårigheter skulle uppkomma i tillämpningen vid
bedömandet huruvida en äktenskapsliknande samlevnad föreligger.

För egen del villjag först, med anledning av vad
lagrådet har anfört om behovet av ändring av nuvarande bestämmelser, framhålla
att del givetvis är angeläget alt regleringen harmonierar med rådande
förhåUanden i samhället. Regleringen bör också så långt möjligt utgöra en
riktig och rättvis avvägning mellan de olika rättsägarnas intressen.

Beträffande frågan i vilken utsträckning
samäganderäll förekommer mellan samboende har lagrådet när det gäller makar
ansett alt samägande-

39 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del 2

s. 1210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Slutprotokoll 1210

rällspresumtionen
regelmässigt återspeglar de faktiska äganderättsförhållandena. Enligt min
mening kan man emellertid inte med fog hävda att frågan om äganderätten till
lös egendom i samboendes gemensamma besittning ställer sig väsentligt
annorlunda när två personer utan att vara gifta med varandra sammanbor under
äktenskapsliknande förhållanden (jfr SOU 1978:55 Att sambo och gifta sig).
Särskilt torde situationen normalt vara densamma när parterna har gemensamma
barn. Det torde också vara minst lika vanligt som i äktenskap att båda de
samboende har förvärvsinkomst. Den omständigheten att det inte finns någon
lagstadgad underhållsskyldighet de samboende emellan lorde inte inverka på
frågan om äganderättsförhåUandena. Åven i övrigt torde förhållandena vid
varaktigt samboende mellan makar och mellan ogifta i de flesta fall vara så
likartade att det framstår som främmande att ha olika regler vid utmätning.

Om samäganderätlspresumlionen begränsas till att
gälla makar, kommer en samboende make i en sämre ställning än den som sammanbor
med en gäldenär utan att vara gift med honom eller henne. En sådan olikhet
framstår som omotiverad. I två nyligen avgjorda mål (NJA 1979 s. 302 I och II) har också högsta domstolen likställt dem som varaktigt sammanbor under
äktenskapsliknande förhållanden med makar på så sätt all bestämmelserna i 69 8
UL om utmätning hos den som är gift har tiUämpats analogt. Det bör också nämnas
att det i lagstiftningen under senare år på olika områden har eftersträvats att
med makar Jämställa dem som utan att vara gifta lever samman under
äktenskapsliknande förhållanden.

En
ordning enligt vilken samäganderätt presumeras även när andra än

makar
varaktigt sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden torde

inte
vålla några större svårigheter i tillämpningen. I allmänhet torde del

utan
vidare framgå av omständigheterna huruvida samboendel kan anses

ske
under äktenskapsliknande förhållanden och om det kan betecknas som

varaktigt.
Annars kan enkla upplysningar av gäldenären ge klarhet i saken.

Det
är naturligtvis inte meningen att kronofogdemyndigheten skall

närmare
undersöka de samboendes rent privata förhåUanden. Om det i

något
fall skulle framstå som tveksamt humvida det föreligger ett varaktigt

samboende
under äktenskapsliknande förhållanden, bör samäganderäll

inte presumeras. På grund av del anförda anserjag
alt samäganderätlspresumlionen bör

vara
tillämplig även på nu berörda fall. Det finns härvid inte anledning att skilja
mellan olika slags lös egendom som de samboende har i sin gemensamma
besittning (frånsett registrerade skepp och luftfartyg). Tilläggas kan att
nämnda ståndpunkt inte, lika litet som när det gäller makar, kan anses
föregripa familjelagssakkunnigas (Ju 1970:52) arbete på en reformering av den
familjerätlsliga lagstiftningen.

När samäganderätt presumeras bör, liksom då det
framgår att samäganderätt föreligger, samägarnai antas äga lika stora andelar
i egendomen, om inte annat visas (jfr 1 8 lagen 1904:48 s. 1 om samäganderätt).

s. 1211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Slutprotokoll 1211

När det gäUer andra fall av varaktigt sammanboende
än som har berörts i det föregående kan det erinras om alt min företrädare i
remissprotokollel uttalade viss tvekan huruvida samäganderätlspresumlionen
borde omfatta dessa fall. Det är tydligt att presumtionen inte har lika starka
skäl för sig på detta område, där förhållandena mellan de samboende kan växla
betydligt. Med hänsyn till vad lagrådet har anfört vill jag inte motsätta mig
att dessa fall lämnas utanför paragrafens tillämpningsområde.

I fråga om vad som bör krävas för att presumtionen
om samäganderätt skall brytas vill Jag först framhålla att man inte lämpligen
bör uppställa olika krav på bevisningens styrka beroende på om presumtionen
skall brytas till förmån för gäldenärens sambesitlare eller till förmån för
gäldenären (och utmätningssökanden). Även om samäganderätlspresumlionen enligt
mitt förslag kommer att gälla inte bara beträffande makar utan även i fråga om
dem som sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden utan all vara gifta,
kan jag godta lagrådets förslag att det för brytande av presumtionen bör krävas
att del framgår att en av de samboende är ensam ägare. Jag vill dock
understryka att det i tillämpningen inte bör ställas så stora krav på
bevisningen för att del skall anses framgå alt någon av dem är ensamägare. Man
måste bl.a. beakta att del vid samboende i allmänhet möter stora svårigheter
att på förhand säkra bevisning om äganderätten till egendom i den gemensamma
besittningen. Vid kronofogdemyndighetens bedömning bör hänsyn tas till de
faktiska förhållandena i varje särskilt fall, bl.a. egendomens beskaffenhet.

Av det sagda följer också alt det i nu avsedda fall
i praktiken knappast finns något utrymme för utmätning av andel i viss egendom
enligt 21 8 i förslaget, dvs. med förbehåll för makens eller den samboendes
rätt.

Jag ansluter mig till lagrådets mening att det bör
meddelas en uttrycklig bestämmelse om förutsättningarna för utmätning även vid
gemensam besittning som inte omfattas av regeln om samäganderättspresumlion. En
sådan bestämmelse bör las upp i 19 8- Det bör understrykas att i förhällande
lill en tredje man som inte har del i besittningen gäller 18 8-

Beträffande bestämmelsen i20 § om föreläggande för
en tredje man, som har påstått sig ha bättre rält till utmätt egendom, alt
väcka lalan vid domstol har lagrådet kritiserat förslaget all föreläggande
skall meddelas "om skäl föreligger". Enligt lagrådet bör i paragrafen
anges dels del mått av bevisning till stöd för Iredje mannens anspråk som bör
krävas, dels det undantag från föreläggande som bör gälla när nämnda beviskrav
är uppfyllt. 1 fråga om beviskravet föreslår lagrådet att sannolika skäl skall
föreligga för iredje mannens rätt.

Enligt min mening skulle det emellertid vara
alltför strängt mot en tredje man att som vUlkor för föreläggande alltid kräva
att sannolika skäl har förebragts för hans anspråk. Bl.a. i fråga om särskilt
värdefull egendom bör föreläggande kunna ges under lindrigare förutsättningar.
Detsamma gäller när anspråket på äganderätt till utmätt egendom framställs av
en make

s. 1212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Slutprotokoll 1212

eller
den som sammanbor med gäldenären under äktenskapsliknande förhållanden. I
sådant fall kan del ofta vara svårt för tredje mannen att i utsökningsmålet
visa sannolika skäl för sin rätt. Bestämmelserna i 14 kap. om en
exekutivköpares rätt lill såld egendom, vilka i princip har godtagits av
lagrådet, innebär att exekutivköparen åtnjuter ett långtgående skydd mot en
iredje man som påslår sig vara rätt ägare till egendomen. Detta gäller särskilt
i fråga om registrerat skepp och fast egendom, där exekutivköparen i princip
är skyddad mot tredje mannen. Mot bakgrund härav är det inte lämpligt att kräva
förhållandevis starka skäl av tredje mannen för att ett föreläggande skall
kunna meddelas. Beaktas bör att bestämmelsen, såsom har föreslagits i remissen,
bör vara tillämplig även när utmätning har skett med stöd av 17 8. Förslaget
överensstämmer också med 5 8 FfL, som tillkom år 1971. På grund härav är jag
inte beredd att godta den av lagrådet föreslagna lydelsen.

Lagrådet har ansett att ett föreläggande för en
tredje man enligt 20 8 bör avse skyldighet all väcka talan endast mot sökanden
och att en sådan talan bör gälla frågan huruvida tredje mannens anspråk utgör
hinder mot utmätning. Som skäl för att talan inte skall behöva väckas även mol
gäldenären har lagrådet anfört att tredje mannens intresse i första hand endast
är alt få utmätningen hävd och att det för tillgodoseende härav fordras endast
ett domstolsavgörande mellan tredje mannen och sökanden. Lagrådet godtar förslaget
i 20 8 tredje stycket att en underiålenhet att efterkomma ett föreläggande
skall medföra all tredje mannen förlorar sin rätt mot sökanden men anser,
utifrån sin ståndpunkt beträffande föreläggandets innebörd, att tredje mannen
inte bör förlora sin rätt mot den som förvärvar egendomen vid en efterföljande
exekutiv försäljning. Lagrådet anser sålunda att bestämmelsen härom i 14 kap. 2
8 bör utgå.

Med anledning härav villjag först påpeka alt
rättegången under alla förhållanden kommer att röra frågan vem av gäldenären
och tredje mannen som är rätt ägare till egendomen. Med hänsyn härtill är det
naturligt alt gäldenären inte skall stå utanför rättegången, särskilt som talan
skall väckas av den som påstår bättre rätt än gäldenären. Detta gäller inte minst
om en försäljning av egendomen kan väntas ge ett överskott sedan utmätningssökanden
och andra eventuellt betalningsberättigade borgenärer har fått betalning. Alt
gäldenären medverkar i rättegången skapar också bättre förutsättningar för en
allsidig prövning av äganderättsfrågan och därmed för ett i sak riktigt
avgörande. Gäldenären torde visserligen ha rätt att inträda som intervenient i
en rättegång mellan tredje mannen och sökanden. Han kan också, som lagrådet har
varit inne på, höras som vittne. Man får emellertid med en sådan ordning inte
samma garantier för en allsidig prövning som om gäldenären är part.

Om tredje mannen inle skall väcka talan mol
gäldenären, kan det knappast komma i fråga att låta tredje mannen till följd av
ett föreläggande förlora sin eventuella rätt mot den som förvärvar egendomen
vid exekutiv

s. 1213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1213

försäljning.
Exekutivköparen härleder ju sin rält närmast från gäldenären. Lagrådet har
också, som nyss har nämnts, ansett att tredje mannen bör ha kvar sin rätt mol
exekutivköparen.

Om emellertid en tredje man, trots underlåtenhet
att efterkomma ett föreläggande att väcka talan, kan göra gällande sitt anspråk
på äganderätt mot den som har förvärvat egendomen vid exekutiv försäljning, är
det tydligt att kronofogdemyndigheten vid försäljningen måste upplysa om
förhållandena (jfr 9 kap. 3 8, 10 kap. 9 8 första stycket, 11 kap. 1 8 första
stycket och 12 kap. 23 8 första stycket). Och om myndigheten ger en sådan
information, är det givet att det i allmänhet inte finns någon som är villig
att köpa egendomen. Utmätningen skall då hävas. Enbart genom att inte
efterkomma ett föreläggande kan Iredje mannen alltså i allmänhet uppnå att en
försäljning hindras och utmätningen återgår. En sädan ordning kan inte anses
godtagbar. Detta gäller också om tredje mannens anspråk leder till all
egendomen säljs till underpris och alltså medför en värdeförstöring.

Vad som har sagts nu talar för att en tredje man,
som har underlåtit att efterkomma ett föreläggande att väcka talan, bör förlora
sin eventuella rätt inte endast mot sökanden vilket innebär att exekutiv
försäljning skall ske utan också mot den som förvärvar egendomen exekutivt.
Detla kan inte anses innebära att tredje mannen behandlas alltför strängt. Han
bör inte rimligen komma i bättre ställning genom att underlåta att efterkomma
föreläggandet än om han hade väckt talan men förlorat rättegången. Nämnda
påföljd överensstämmer också med vad som gäller f.n., även beträffande fast
egendom efler 1971 års lagstiftning om exekution i sådan egendom. Del kan
vidare erinras om att en borgenär, som vid en tvist om fördelning av medel
enligt 13 kap. 7 8 andra stycket föreläggs att väcka talan mot viss annan
sakägare om rätten till medlen, förlorar sin eventuella rätt, om han inte
efterkommer föreläggandet. Mol denna föreskrift har lagrådet inte haft någon
erinran.

Vad jag nu har sagt har i princip tillämpning även
då en tredje man har efterkommit ett föreläggande men föriorat sin talan. Även
i ett sådant fall bör han alltsä förlora sin rätt också mot den som förvärvar
egendomen exekutivt.

Vill man uppnå det resultat som jag nu har angett,
bör ett föreläggande gå ut på att tredje mannen skall väcka talan mot såväl
sökanden som gäldenären. Detta överensstämmer, förutom med 69 8 UL, även med
vad som föreskrivs i 5 8 FfL beträffande en tvist om utmätt fast egendom. Genom
nämnda partsställning förebyggs också i möjlig mån en ny process i saken efter
utsökningsmålels avslutande, denna gäng mellan tredje mannen och gäldenären om
en eventuell rätt till ersättning Gfr 14 kap. 5 8 i förslaget). Tilläggas kan
slutligen att konsekvensen av lagrådets ståndpunkt i nu behandlade frågor
närmast synes vara att systemet med föreläggande borde avskaffas, något som
lagrådet dock inle har förordat.

På
grund av det sagda anser jag att man bör behålla det remitterade

s. 1214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1214

förslaget
om vilket innehåll ell föreläggande mot tredje man skall ha.

Lagrådet har förordat all de inledande orden i 20 8
utformas så, att de även omfattar det fallet alt en tredje man påstår bättre
rätt först sedan utmätning har sketl (jfr första stycket andra meningen i del
remitterade förslagel). Vidare är det enligt lagrådet även utan särskild
föreskrift tydligt att bestämmelsen om föreläggande också gäller när en tredje
mans anspråk avser något som framstår som tillbehör till lös egendom, varför
andra stycket bör utgå.

Jag vill för min del framhålla alt möjligheten alt
meddela ett föreläggande efter det all utmätning har sketl, när en tredje man
först därefter påstår sig ha bättre rält, innebär en befogenhet att i viss mån
ändra det tidigare utmälningsbeslutet Gfr självrätlelse). En särskild regel
härom bör därför enligt min mening meddelais. Det innebär att jag inle kan
ansluta mig till lagrådets förslag i denna del. Jag biträder däremot lagrådets
mening att bestämmelsen i andra stycket om föreläggande beträffande tillbehör
kan utgå.

I fråga om 22 § har lagrådet ansett att en
bestämmelse bör meddelas om förutsättningarna för utmätning av en fordran eller
annan rättighet, när ovisshet råder om fordringens eller rättighetens bestånd
på den grund alt sekundogäldenären eller den från vilken rättigheten skall utgå
gör in- ; vändning därom, och att en motsvarande bestämmelse bör tas upp beträffande
utmätning av ett pantbrev i skepp eller fastighet och av ett skuldebrev som är
inlecknal i luftfartyg m.m. Lagrådet har härvid föreslagit att det skall
krävas sannolika skäl för att en fordran eller rättighet tillkommer gäldenären
resp. att någon panträtt inte består.

Med anledning härav vill jag först påpeka att den
ovisshet som avses i 22 8 gäller existensen av ett obligationsrättsligt
anspråk, vilket innebär alt tredje mannens - den uppgivna sekundogäldenärens
eller annan för-pliktads rätt inte berörs av utmätningen. Utmätning kan
alltså äga rum utan skada för iredje mannen, även om något slörre mått av
bevisning till stöd för fordringens eller rättighetens bestånd inte har
förebragts. Det kan förekomma all en uimätningsgäldenär uppges ha en viss fordran
eller annan rättighet men att det efter utredning i utsökningsmålet framstår
som oklart huruvida fordringen eller rättigheten består, utan att dock påståendet
kan lämnas utan avseende. Del kan t.ex. vara fråga om en mycket stor men oviss
fordran på grund av ett entreprenadkontrakt. Ovissheten kan också avse viss del
av en fordran, medan återstående del är ostridig. Det saknas anledning alt
uppställa hinder mol utmätning i sådana fall. Det kan påpekas alt beståndet av
en fordran eller rättighet också kan vara oviss på så sätt att den är
villkorlig. Någon generell bestämmelse om de närmare förutsättningarna för
utmätning i ett sådant fall har inte föreslagits Gfr, i fråga om rätt till
fastighet efter villkorlig överlåtelse, 4 kap, 24 8 i det remitterade förslagel).

Som
har framhåUits i remissf)rotokoUet bör en oviss fordran eller

s. 1215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Slutprotokoll 1215

rättighet
kunna utmätas redan när det finns skäl till anlagande att fordringen eller
rättigheten består (se även NJA 1978 s. 560). Utmätning skall däremot inte äga
rum, om ett påstående om fordran eUer rättighet kan lämnas utan avseende.
Huruvida möjligheten till utmätning av en oklar fordran eller rättighet bör
utnyttjas i det enskilda fallet beror emellertid även av andra omständigheter, bl.a.
fordringens eller rättighetens beskaffenhet och värde. Av det sagda följer
också att det knappast är möjligt att i lagtexten ange de närmare
förutsättningarna för utmätning. Någon bestämmelse härom bör därför inte
meddelas. Detta torde knappast vålla några svårigheter i tillämpningen.

Vad nu har sagts om utmätning av en fordran eller
rättighet gäller i princip även utmätning av ett pantbrev i skepp eller
fastighet eller av ett skuldebrev som är intecknat i luftfartyg. Därvid kan det
på motsvarande sätt vara ovisst huruvida pantbrevet eller skuldebrevet utgör
pant för fordran. Det kan påpekas att särskilt pantbrev ofta ligger som
säkerhet vid en generell pantförskrivning, varvid det kan vara mycket svårt att
bedöma om det finns något all utmäta.

Jag godtar lagrådets förslag att ordet
"tvist" i paragrafen kan bytas ut mot "ovisshet". Det bör
emellertid understrykas att paragrafen inte är tillämplig när ovissheten beror
på alt fordringen eller rättigheten är villkorlig. Beträffande
förutsättningarna i övrigt för ett föreläggande kan påpekas att det finns skäl
att i större utsträckning avstå från föreläggande i nu aktuella fall än vid
utmätning i fall som avses i 21 8. Det bör därför användas den lydelse som har
tagits upp i 22 8 i förslaget.

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit i fråga om
dispositionen av bestämmelserna om förhållandel till tredje man. Bestämmelserna
bör alltså delas upp på två avsnitt under särskilda mbriker, ett som avser
utmätning av lös egendom och ett som rör utmätning av fast egendom.
Bestämmelsen om föreläggande att väcka talan, när utmätt egendom har sålts
eller utmätt fordran har drivits in, bör dock tas upp i en särskild paragraf,
närmast efter 20 8. Till följd härav förskjuts numreringen av de följande
paragraferna rörande förhållandet till iredje man.

Lagrådet har kritiserat uttalanden i
remissprolokollet som går ut på att en borgenär, vars fordran är förenad med
särskild förmånsrätt i viss egendom som gäller oavsett vem som är rätt ägare
till egendomen, i utmätningsförfarandet skall i viss utsträckning vara
oberoende av äganderätten. Det är enligt lagrådet oklart hur långt dessa
uttalanden för. Lagrådet har inte någon erinran i sak mot att en fordran som är
förenad med särskild förmånsrätt i viss egendom får en särställning vid
utmätning men anser med hänsyn till det föreslagna regelsystemet att särskilda
bestämmelser bör meddelas om att egendomen får tas i anspråk i vems hand den än
är. Med anledning härav villjag framhålla följande.

I fall då en fordran på grund av särskild förmånsrätt
har fastställts till betalning ur viss egendom innebär det remitterade
förslaget enligt ut-

s. 1216 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1216

talanden
i remissprotokollet att exekutionstiteln får användas för verkställighet även
mot den som har förvärvat egendomen av svaranden i rättegången. Av denna
ordning, mot vilken lagrådet inte har haft någon erinran, följer också att en
eventuell tvist om äganderätten till egendomen inle skall uppehålla
verkställigheten.

När endast en personlig betalningsskyldighet har
ålagts för en fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i viss egendom,
fär däremot enligt förslaget exekutionstiteln inte läiggas till grund för
utmätning mot en ny ägare till egendomen. Detta innebär också att när utmätning
har sökts mot den som har ålagts betalningsskyldighet, egendomen inte får tas i
anspråk under andra förutsättningar än som anges i 4 kap. samt att utmätning av
egendomen skall hävas, om det blir utrett att egendomen tillhörde annan än
gäldenären (33 8 första stycket).

Enligt uttalanden i remissprotokollet kan
emellertid efter utmätning i fall som nu avses föreläggande att väcka talan
enligt 20, 25 eller 26 8 underlåtas, trots att en tvist råder om äganderätten
till egendomen. Skälet härtiU är att sökanden på grund av sin förmånsrätt är,
materiellt sett, berättigad till betalning ur egendomen oavsett vem som är
ägare. Det har därför inte ansetts lämpligt att tvinga sökanden in i en
rättegång som i realiteten endast gäller rätten till eventuellt överskott och
vissa andra sekundära frågor. Ett föreläggande torde i allmänhet inte heller
ligga i tredje mannens intresse.

Den nu nämnda ståndpunkten har också stöd i
paragrafernas lydelse. Föreläggande skall ju meddelas endast "om skäl
föreligger". Den angivna ordningen överensstämmer också med vad som f.n.
torde gälla beträffande utmätning av fast egendom (se prop. 1971:20 s. 199, jfr
s. 527 f). Tredje mannen som gör gällande att han har bättre rätt än gäldenären
till den utmätta egendomen bör emellerfid fä tillfälle alt bevaka sin eventuella
rätt i målet. På denna punkt kan en verkställighetsföreskrift meddelas. Frågan
om hinder mol försäljning återkommer jag till vid 8 kap.

Beträffande ii § första stycket har lagrådet, mot
bakgrund av sitt förslag beträffande innebörden av ett föreläggande för tredje
man att väcka talan och verkan av att föreläggandet inte efterkommes, ansett
att självrättelse bör kunna ske även när tredje mannen har underlåtit att
efterkomma ett föreläggande. Nämnda frågor rörande föreläggande har jag
behandlat i anslutning till 20 § i det föregående. Av vad som sägs där följer
att jag inte kan godta lagrådets förslag om ändring av 33 8- Härutöver vill jag
endast påpeka att en försummelse alt efterkomma ett föreläggande att väcka
talan skall enligt 20 8 medföra att tredje mannen förlorar sin rätt mot
sökanden. Denna påföljd, som har godtagits av lagrådet, innebär att
utmätningsförfarandet skall fortgå med exekutiv försäljning av den utmätta
egendomen och redovisning av influtna medel samt att tredje mannen inte kan få utmätningen
hävd l.ex. genom besvär. Härav följer också att inte heller självrältelse bör
kunna äga rum.

s. 1217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 _ Slutprotokoll 1217

5
kap.

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit beträffande
5 §. I paragrafen bör alltså tas upp en bestämmelse om all egendom som har
förvärvats på kredit under förbehåll om återtaganderätt för kreditgivaren får
utmätas ulan hinder av att egendomen inte fär överlåtas. Bestämmelsen påkallar
en mindre Jämkning av 13 och 15 88-

Lagrådet har ingående behandlat bestämmelserna i 7
§ om utmätningsfrihel för skadestånd av personlig natur. Mot första stycket,
som överensstämmer med 66 8 3 mom. UL, har lagrådet anfört kritiska
synpunkter, som leder fram till att bestämmelserna om utmätningsfrihel för
fordran på skadestånd och även på ersättning från socialförsäkringen bör ses
över. I avvaktan på en sådan översyn anser lagrådet alt de nuvarande bestämmelserna
bör behållas oförändrade i UB. När det gäller andra stycket i 7 8, som avser
fall då ett skadestånd har betalats ut, förordar lagrådet att
utmätningsfriheten begränsas till vissa enligt lagrådet välmotiverade fall,
nämligen dels skadestånd i form av engångsbelopp för framfida förlust av
arbetsinkomst, dels skadestånd för ideell skada. Med anledning härav vill jag
framhålla följande.

Bestämmelserna i 66 8 3 mom. UL om utmätningsfrihet
för vissa skadestånd tillkom i samband med den partiella reformering av
utsökningsrätten, omfattande bl.a. beneficium och andra undantag från
utmätning, som ägde rum år 1968. Bestämmelserna synes tillgodose det behov som
föranledde dem och de har såvitt känt inle orsakat tillämpningssvårigheter.
Under remissbehandlingen av beredningens förslag till UB har inte heller från
något håll framställts önskemål om ändring av bestämmelserna. Med hänsyn
härtill kan det enligt min mening inte f n. anses påkallat med en översyn av
reglerna om utmätningsfrihel för fordran på skadestånd. Beträffande
ulmälningsfrihelen för ersättning från socialförsäkringen vill jag erinra om
alt den frågan inte behandlas i UB. Förslag till behövliga lagändringar
beträffande utmätning av sådan ersättning kommer att läggas fram i samband med
övrig följdlagstiftning.

Med anledning av vad lagrådet har anfört
beträffande utmätning av ersättning enligt lagen (1974:515) om ersättning vid
frihetsinskränkning kan påpekas att i förarbetena till nämnda lag har
förutsatts att en fordran på ersättning enligt lagen faller under 66 8 3 mom.
UL (prop. 1974:97 s. 92). På motsvarande sätt omfattas sådan ersättning av
ulmälningsfrihelen i 7 8 i del remitterade förslaget.

Med min ståndpunkt beträffande ulmälningsfrihelen
för fordringar på skadestånd saknas anledning att begränsa bestämmelsen i 7 8
andra stycket om ulmätningsfrihet för utbetalda skadeståndsbelopp på sådant
sätt som lagrådet har föreslagit. Bestämmelsen bör enligt min mening ha samma
omfattning som första stycket. Jag anser vidare att det inte finns tillräckliga
skäl att frångå det remitterade förslaget när det gäller de

s. 1218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1218

närmare
förutsättningarna för ulmätningsfrihet efter det att skadeståndet har betalats
ut. Med anledning av lagrådets uttalanden rörande termen
"försörjningsbehov" villjag påpeka att det här, till skillnad från 8
8, är fråga om skadeståndets syfte. Härav följer att när ett skadestånd
uppfyller nämnda förutsättning, skadeståndsbeloppet i dess helhet skall
undantas från utmätning även om beloppet kan anses överstiga vad gäldenären
skäligen behöver för sin försörjning.

6
kap.

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört angående
8 och 10 §§.S§ bör sålunda vidgas i enlighet med vad lagrådet har förordat.
Lydelsen bör dock Jämkas något.

Jag godtar också lagrådets förslag till ändring av
12 §. Tredje meningen i tredje stycket bör alltså utgå:

7
kap.

I fråga om vad lagrådet har yttrat om behörig
kronofogdemyndighet vid löneutmätning får jag hänvisa till vad jag har anfört
vid 4 kap. 8 8.

Lagrådet har kritiserat vad som föreskrivs i7 § i
förevarande kapitel om hörande av gäldenären innan beslut om löneutmätning
meddelas. Lagrådet, som anser att grundsatserna i 15 8 förvaltningslagen
(1971:290) bör gälla även i mål om löneutmälning, föreslår en huvudregel om att
gäldenären skall beredas tillfälle att yttra sig innan beslut om utmätning
meddelas. Han skall dock inte behöva höras, om det är uppenbart obehövligt
eller om beslutet inte kan uppskjutas. Detta bör enligl lagrådet gälla även då
ett nytt beslut skall meddelas efter det all gäldenären har bytt anställning.
Vidare har lagrådet förordat att skyldigheten att höra gäldenären före ändring
av ett beslut om löneutmätning (70 §) regleras i UB och att ett ändringsbeslut
härvid likställs med ett nytt beslut.

Lagrådsremissens bestämmelse i 7 8 första meningen
om att gäldenären i princip alltid skall höras innan ett beslut om löneutmätning
meddelas har sin grund främst i att gäldenären dels kan ha invändningar mot
borgenärens fordringsanspråk, t.ex. att betalning har sketl efter det att
exekutionstiteln meddelades, dels kan vilja påpeka förhållanden som inverkar
på bestämmandet av det utmätningsfria beloppet. Kronofogdemyndigheten har f.ö.
regelmässigt behov av att höra gäldenären för att få underlag för ett beslut i
saken. Det är önskvärt alt lagen ger ett klart uttryck åt principen att
gäldenären alltid skall höras, .lag anser det därför lämpligt att behålla den
formulering som har föreslagils i lagrådsremissen och som överensstämmer med
gällande rätt, dvs. att gäldenärens hörande får underlåtas

s. 1219 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 Slutprotokoll 1219

endast i fall då del skulle avsevärt fördröja ett beslut.

Saken ligger däremot annorlunda
till när gäldenären har bytt anställning och löneutmätning skall ske hos den
nye arbetsgivaren. Gäldenären har då tidigare haft tillfälle alt framställa
invändning mot borgenärens krav och de förhållanden som avser gäldenären och
som har betydelse för utmätnings-beslutet kan förutsättas vara i huvudsak
oförändrade. Ell krav på att gäldenären i princip skall höras även vid byte av
anställning kan dessutom ge gäldenären möjlighet att undandra sig utmätning
genom att ofta byta anställning. Gäldenären skall givetvis höras, om det
föreligger särskild anledning därtill, t.ex. om det kan antas att hans
resekostnader har väsentligt ändrats. När ett nytt beslut om löneutmätning
skall meddelas efter byle av anställning bör därför principen vara att
gäldenären skall höras endast om särskilda skäl föreligger. Jag kan sä till
vida godta lagrådets förslag beträffande detta fall att jag förordar att en
uttrycklig bestämmelse om nämnda villkor tas upp i 7 8-

I fråga om gäldenärens hörande vid
ändringsbeslut godtar jag i sak lagrådets förslag. Detta beaktar emellertid
inte att även borgenären kan böra höras, nämligen om ändringsbeslutet är till
nackdel för honom. Jag förordar alltså att 10 8 kompletteras med föreskrifter
om hörande av den part som den ifrågasatta ändringen går emot. Som exempel på
fall då det är uppenbart obehövligt att höra parten kan nämnas ändringar som
sker med anledning av nya föreskrifter om beräkningen av det utmätningsfria
beloppet. Dessa föreskrifter, som meddelas av riksskatteverket, ändras en gång
om året och föranleder generellt ändring i alla mål vari löneutmätning pågår.

När del gäller 18 §, som innebär
alt kronofogdemyndigheten kan ingripa med ett löneutmätningsliknande förfarande
i fall då en gäldenär arbetar i en annans förvärvsverksamhet ulan lön eller mot
en uppenbart för låg ersättning, har lagrådet ansett att bestämmelsen ger
anledning tiU betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Bestämmelsen går
enligt lagrådet ulöver syftet att komma till rätta med illojala förfaranden,
när den tillåter exekution mot arbetsgivaren trots att någon
betalningsskyldighet mot gäldenären inte åvilar honom. Lagrådet förordar därför
att bestämmelsen utgår. Detsamma gäller motsvarande bestämmelse i
införselkapitlei (15 kap. 19 8 jfrd med 7 kap. 18 8). Med anledning härav vill
jag framhålla följande.

En bestämmelse om att
kronofogdemyndigheten kan ingripa genom en införselliknande åtgärd i fall då
gäldenären arbetar i en annans förvärvsverksamhet utan lön eller mot en uppenbart
för låg ersättning infördes i samband med fillkomsten av 1%8 års införsellag.
Bestämmelsen begränsades därvid till att gälla vid införsel för
underhållsbidrag eller en kommunal bidragsfordran. De förhållanden av
principiell natur som lagrådet nu har åberopat diskuterades under förarbetena
lill införsellagen men ansågs inte utgöra något hinder mot att införa
bestämmelsen (se

s. 1220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1220

Utsökningsrätt
III, SOU 1964:57, s. 174 ff och prop. 1968:130 s. 61 f, 66 f, 101 f, 141, 223 f
och 228 f). År 1979 vidgades bestämmelsens tillämpningsområde till att gälla
även övriga införselbara fordringar, dvs. skatter och allmänna avgifter samt
böter och viten. I det lagstiftningsärendet framställdes inte några
principiella invändningar mot bestämmelsen. Det remitterade förslagel till UB
innebär endast den nyheten alt motsvarande möjlighet skall stå till buds även
vid löneutmätning.

Såvitt jag känner till har bestämmelsen i
införsellagen inte lett till otillfredsställande resultat. Som framhölls i
1968 års förarbeten skall bestämmelsen tillämpas med varsamhet. Den
förutsätter att ett uppenbart missförhållande föreligger mellan en utgående
ersättning och arbetsinsatsen. Därvid skall beaktas bl.a. sådana
omständigheter som att gäldenären på grund av sjukdom, bristainde ulbildning
eller annan anledning inte förmår göra en fullgod arbetsinsats samt
arbetsgivarens ekonomiska förhållanden. Det är givetvis avsett att den nu
förevarande bestämmelsen skall tillämpas på samma sätt. I fråga om såväl
löneutmätning som införsel torde bestämmelserna främst ha betydelse genom att
de kan få en gäldenär att avstå från eventuella planer på att söka undgå
betalning genom att skaffa sig en anställning utan (synlig) lön eller mot en
mycket låg ersättning.

Det bör vidare framhållas att en gäldenär som, ulan
att sädana förhållanden föreligger som har nämints i det föregående, avstår
från lön för sin arbetsinsats inte kan anses handla lojalt mot sina borgenärer,
särskilt om avslåendet sker i direkt syfte alt undgå verkställighet. Om en
gäldenär avstår från lön t.ex. vid anställning i eget bolag eller hos en
närslående, torde detta dessutom komma honom till godo på något annat sätt. Det
kan därför inte anses opåkallat med en möjlighet all ingripa exekufivt mot
arbetsgivaren, även när del i verkligheten inte utgär någon lön eller endast en
mycket låg ersättning.

Jag anser sålunda att det inte finns anledning att
nu avstä från den förevarande bestämmelsen. Delsamma gäller motsvarande
bestämmelse i införselkapitlei.

8
kap.

Jag godtar lagrådets förslag beträffande 2 §.
Paragrafen bör alltså begränsas till egendom for vilken skyddsbelopp skall
bestämmas.

Trots att Jag inte har kunnat till fullo biträda
lagrådets förslag till ändrad disposition av 3 kap., delar jag lagrådets mening
att 4 § i förevarande kapitel bör jämkas i förtydligande syfte.

Jag biträder lagrådets mening alt 5 § första
stycket bör förtydligas. Beträffande den SUuationen att sökandens fordran är
förenad med särskild förmånsrätt i egendomen som gäller mot envar vill jag
erinra om att, som

s. 1221 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 SlutprotokoU 1221

framgår
av det föregående, föreläggande kan underlåtas i ett sådant fall. För det fall
att föreläggande likväl har meddelats godtar jag lagrådets mening att det bör
medföra hinder mot försäljning.

9
kap.

Jag godtar den ändring av 7 § första stycket
angående ianspråktagande av en handpenning som lagrådet har föreslagit.
Lagrådets förslag att bestämmelserna i Ä § om underhandsförsäljning skall delas
upp på två paragrafer kan jag också godta, liksom i huvudsak även dejämkningar
som lagrådet har förordat i sistnämnda bestämmelser.

Beträffande 10-12 §§ om indrivning av utmätt
fordran har lagrådet förordat vissa ändringar i bestämmelsernas utformning.
Lagrådet har därvid bl.a. framhållit att en klarare skillnad än i det
remitterade förslaget bör göras mellan en utmätt fordran som är förfallen lill
betalning och en fordran som inte är förfallen till betalning samt att termen
indrivning bör undvikas i lagtexten för den senare typen av fordran.

Jag kan godta att bestämmelserna jämkas i
förtydligande syfte, till slor del i överensstämmelse med lagrådets förslag.
Enligt min mening bör man emellertid över lag kunna använda termen indrivning
när del gäller att söka skaffa betalning av sekundogäldenären för en utmätt
fordran, även om fordringen inte är förfaUen till betalning. Lagrådet har också
godtagit att termen används med denna generella innebörd i andra bestämmelser i
balken (se l.ex. 4 kap. 26 8, 8 kap. 8, 9, 11, 13 och 14 88 och 14 kap. 5 8).
Inte heller i övrigt anserjag att det finns anledning alt frångå de uttryckssätt
som används i det remitterade förslaget.

De ändringar som jag föreslår innebär att
bestämmelsen 110 8 första stycket utgår, att bestämmelserna i 11 8 första
stycket och 12 8 om en förfallen fordran förs samman till en paragraf, att
bestämmelsen i 11 8 andra stycket om en fordran som inte är förfallen las upp i
en särskild paragraf samt all bestämmelsen i 10 8 andra stycket tas upp sist i
avsnittet.

12 kap.

Jag biträder lagrådets förslag att
fullföljdsreglema i 33 § tredje stycket flyttas till 18 kap. och att i
paragrafen i stället tas upp en erinran om nämnda bestämmelser.

13 kap.

Jag godtar lagrådets förslag beträffande 1 §.
Undantagen från huvudregeln om att redovisning skall ske så snart som möjligt
bör alltså föras

s. 1222 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 SlutprotokoU 1222

samman
fill en bestämmelse. Jag kan också godta alt andra meningen 13 S jämkas i
förtydligande syfte.

Lagrådets förslag till jämkning av 7 J andra
stycket kan jag också biträda. Det särskilda villkoret för föreläggande bör
alltså anges med uttrycket "om det ej av särskilda skäl är
obehövligt". Vidare bör uttryckligen anges att talan enligt föreläggandel
skall avse rätten till medlen.

När det gäller bestämmelserna i 7 § tredje stycket
om befogenhel för kronofogdemyndigheten att i vissa fall själv pröva en
fördelningstvist anser lagrådet att det inte finns tillräckliga skäl att här
göra avsteg från grundsatsen att tvister i utsökniiigsmå! skall prövas av
domstol. Lagrådet förordar därför att tredje stycket jämte första stycket andra
meningen ulgår.

Med anledning härav villjag till en början
understryka att huvudregeln i det remitterade förslaget alltjämt är alt
fördelningstvister skall prövas av domsto). En befogenhet för överexekutor att
under vissa förutsättningar själv pröva en fördelningstvist i ett där anhängigt
ärende infördes i samband med 1973 års lagändringar rörande fartygsexekution.
Det remitterade förslaget innebär att denna befogenhet med oförändrade
förutsättningar förs över lill kronofogdemyndigheten, varvid den dock vidgas
till att gälla oavsett den utmätta egendomens beskaffenhet.

Av remissprotokollet framgår bl.a. att bestämmelsen
främst åsyftar fall då tvisten rör flera borgenärer, i första hand efter en
försäljning av registrerat skepp, att den inte skall tillämpas annat än
undantagsvis samt att kronofogdemyndigheten bör fästa stort avseende vid
sakägarnas mening i saken. Bestämmelsen syftar alltså lill alt i vissa
särskilda fall erbjuda de berörda sakägarna en enklare och smidigare ordning,
när prövning i rättegång skulle bli alltför betungande. Med hänsyn härtill kan
det enligl min mening inte möta några avgörande principiella betänkligheter all
avsteg på denna punkt görs från principen alt tvister i utsökningsmål skall
prövas av domstol. Mot att befogenheten i fortsättningen skall tillkomma
kronofogdemyndigheten i stället för som f.n. överexekutor bör inte heller med
fog kunna riktas någon invändning. Den ifrågavarande bestämmelsen tillgodoser
ett praktiskt behov då en fördelningstvisl berör flera borgenärer, särskilt
utländska borgenärer. Jag finner sålunda inte anledning alt frångå det
remitterade förslaget på denna punkt.

Trots att jag inte helt och hållet har kunnat
biträda lagrådets förslag till ändrad disposition av 3 kap,, delar jag
lagrådets mening att 14 § i förevarande kapitel bör jämkas i förtydligande
syfte. Vidare bör 20 § förtydligas på sätt lagrådet har förordat.

14
kap.

Lagrådet har vänt sig mot förslagets ståndpunkt att
ett exekutivt köp skall för sitt bestånd vara beroende av att försäljningen
står fast och inte

s. 1223 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1223

upphävs
efter besvär. En sådan ordning skulle enligt lagrådet i avsevärd mån äventyra
omsällningstryggheten och inverka menligt på det exekutiva förfarandets
effektivitet. Lagrådet har anseti att en köpares rättigheter och skyldigheter
på gmnd av ett exekutivt förvärv bör bestämmas av allmänna avtals- och
köprättsliga regler och att förvärvet inte utan en särskild överenskommelse
skall vara beroende av att den exekutiva försäljningen som myndighetsåtgärd
betraktad står fast. När det gäller exekulivköparens förhållande till en
tredje man som gör anspråk på egendomen ansluter sig lagrådet till förslaget
att samma regler i princip skall gälla som vid en frivillig överlåtelse.
Lagrådet förordar emellertid alt det särskilda kravet pä laga kraft i 14 kap. /
§ utgår.

De kritiska synpunkter som lagrådet har framfört
mot förslagets ståndpunkt beträffande exekutiv försäljning gäller framför allt
lös egendom i allmänhet. I fråga om exekutiv försäljning av registrerat skepp,
registrerat luftfartyg och fast egendom har lagrådet ansett sig böra godta
förslagets ståndpunkt. Lagrådet har emellertid förordat att bl.a. köparens
befogenhet att frånträda köp av sådan egendom när försäljningen överklagas blir
föremål för översyn i lämpligt sammanhang i syfte att förbättra köparens
ställning.

För egen del villjag först understryka att det f n.
inte råder någon tvekan om att en exekutiv försäljning som verkställs av
överexekutor har karaktär av en offentiigrättslig förrättning, som kan
överklagas. Även försäljningar som ombesörjs av utmätningsmannen lorde böra
betraktas som sådana offentligrättsliga förrättningar, trots att det bl.a. inte
gäller någon bestämd tidsfrist för klagan över en sådan försäljning. I vad mån
vanliga civilrättsliga regler om köp är tillämpliga på en exekutiv försäljning
är däremot ovisst.

I förslagel har exekutiv försäljning av all slags
egendom reglerats som en offenlligrättslig förrättning, för vilken gäller en
bestämd besvärslid om tre veckor frän försäljningen. Den som är missnöjd med en
exekufiv försäljning kan alltså angripa den genom besvär eller undantagsvis
med anlitande av ett särskilt rättsmedel. Mot denna ordning har lagrådet inle
haft någon erinran.

Något större utrymme för att vid sidan härav
använda allmänna köprältsliga regler torde knappast föreligga i praktiken,
bl.a. med hänsyn till all gäldenären inle medverkar till försäljningen och all
kronofogdemyndigheten inte själv torde kunna svara för civilrättsliga
påföljder. Så t.ex. kan exekutivköparen inte åberopa något handlande från
gäldenärens sida i samband med försäljningen som kan grunda
skadeståndsskyldighet m.m. såsom vid avtalsbrott. Förslaget ulgår också från
att gäldenären i allmänhet kan bli skadeståndsskyldig endast på
utomobligatorisk gmnd. Beaktas bör vidare alt förslaget innehåller bestämmelser
bl.a. om köpeskillingens eriäggande och påföljden av att betalning inte sker
inom föreskriven tid. Vad nu har sagts utesluter dock inte att en
exekutivköpare kan

s. 1224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1224

ha
vissa befogenheter som tillkommer en vanlig köpare. Det kan dock endast bli
fråga om en begränsad tillämpning (se t.ex. 48 8 köplagen), och de svårigheter
som denna föranleder är uppenbara.

Det förhållandet att en exekufiv försäljning i
förslaget behandlas som en offentiigrättslig förtättning föranleder också att
kronofogdemyndighetens beslut om försäljning inle kan medföra någon definitiv
verkan förrän del har vunnit laga kraft. Detta hindrar dock inte all beslutet
av praktiska skäl fär lända till efterrättelse omedelbart i den utsträckning
som är lämplig. Exekutiva beslut skall ju som regel verkställas omedelbart Gfr
2 kap. 19 8), och att generellt hålla inne såld egendom till dess försäljningen
har vunnii laga kraft är inle påkallat av de förhållandevis få fall som kan
väntas bli överklagade. Om försäljningen efter besvär anses böra upphävas, kan
vissa svårigheter uppstå. Detta är emellertid en nackdel som man får godta,
liksom när beslut i andra fall omedelbart går i verkställighet.

I fråga om rättsverkningarna av en lagakraftvunnen
försäljning vill Jag påpeka att det av 14 kap. I 8 framgår att det förhållandel
att försäljningen vinner laga kraft inte hindrar att exekutivköparen kan bli
skyldig alt avslå den köpta egendomen åt en tredje man som var rätt ägare till
egendomen. Detla gäller framför allt egendom som inte kan bli föremål för
exstinktivt godtrosförvärv. Tredje mannen kan alltså i sädana fall föra en
vindikalionslalan mot exekutivköparen. Enligt bestämmelser i förslaget blir
vidare ett inrop ogiltigt om inroparen, när handpenning har erlagts, inte
betalar återstoden av köpeskUlingen inom föreskriven tid (9 kap. 5 8 tredje
stycket, 10 kap. 20 8 andra stycket och 12 kap. 41 8 tredje stycket). Detta
gäller även om försäljningen har vunnit laga kraft. Beträffande den situationen
att en exekulivköpare vill åberopa fel i den köpta egendomen har i
remissprotokollet uttalats att det för köpels hävande måsle krävas att
försäljningen undanröjs efter klagan. Detta uttalande torde gå för långt. Som
redan har nämnts får man räkna med att köprättsliga regler i viss utsträckning
kan komma till anviindning. I sådant fall kan talan härom föras i vanlig
rättegång.

Beträffande felaktigheter i själva det exekutiva
förfarandet, t.ex. att kungörandet av en auktion eller underrättandet av
sakägarna inte har skett i behörig ordning eller att auktionsförtätlaren har
oriktigt bedömt möjligheten att vid ett senare försäljningstillfälle uppnå en
avsevärt högre köpeskilling än den bjudna Gfr 9 kap. 4 8 första stycket),
innebär förslaget att den frågan är slufiigt avgjord genom alt försäljningen
vinner laga kraft, frånsett möjligheten alt anlita särskilda rättsmedel och att
erhålla skadestånd av staten.

Vad frågan nu i första hand gäller är om den som är
missnöjd med en exekutiv försäljning kan efter besvär över försäljningen få
denna hävd med verkan alt själva köpet är undanröjt. Detta är enligt min mening
en konsekvens av förslagets uppbyggnad. Det överensstämmer också med vad som
f.n. gäller åtminstone i fråga om sådan egendom som säljs av över-

s. 1225 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 SlutprotokoU 1225

exekutor.
Även i fråga om försäljningar som ombesörjs av utmätningsmannen synes
rättspraxis närmast ge vid handen att försäljningen kan hävas efter
överklagande, med verkan att köparen är skyldig att avstå från egendomen mot
att han återfår köpeskillingen (se bl.a. NJA 1922 s. 57 och 464 och 1977 s.
353). Klagan av en tredje man över en av utmätningsmannen verkställd
försäljning under åberopande av att den sålda egendomen tillhörde tredje mannen
synes dock f n. inte kunna leda till att försäljningen hävs. Förslaget utgår
emellerfid frän att en försäljning kan hävas även i ett sådant fall. Det
förutsätts dock att även utmätningen då undanröjs.

Jag anser att goda skäl talar för förslagets
ståndpunkt. Den innebär en konsekvent lösning beträffande all slags egendom.
Förslaget medför att när ett fel har förekommit i samband med en exekutiv
försäljning, vederbörande sakägare kan genom besvär över försäljningen på ett
enkelt, snabbt och billigt sätt få rättelse till stånd, om det är praktiskt
möjUgt.

Även om en del skäl också kan åberopas till stöd
för lagrådets ståndpunkt, är den förenad med flera nackdelar. En svaghet är
att olika principer skulle komma att gälla mellan å ena sidan försäljning av
lös egendom i allmänhet och å andra sidan försäljning av registrerade skepp och
luftfartyg samt fast egendom. Den sakägare som är missnöjd med en exekutiv
försäljning av vanlig lös egendom skulle ocksä utsättas för olägenheter i olika
avseenden.

Beträffande vissa typer av fel som kan ha
förekommit vid en exekutiv försäljning torde det sålunda med lagrådels
ståndpunkt över huvud inte vara möjligt för en sakägare att få rättelse, såvida
inte motparten frivilligt gär med på det. Jag åsyftar bl.a. det fallet att
auktionsförrättaren har oriktigt bedömt möjligheten att vid ett senare
försäljningstillfälle uppnå en högre köpeskilling. Vanliga köprättsliga regler
synes svårligen kunna vinna tillämpning på ett åsidosättande av sådana rent
exekutionsrättsliga föreskrifter. 1 andra fall blir vederbörande sakägare
hänvisad till att få saken prövad i en rättegång, med den tidsutdräkt och de
kostnader som det innebär. Härav följer att det i praktiken knappast skulle bli
möjligt att erhålla rättelse av fel som har förekommit i samband med en
försäljning. En sådan ordning är särskilt betänklig beträffande mera värdefull
egendom, bl.a. byggnad på annans mark och vissa rättigheter, t.ex. bostadsrätter
och patent.

Som framgår av det föregående är den av lagrådet
förordade ordningen inte heller väl förenlig med en del bestämmelser i
förslagel. Här kan särskilt nämnas alt exekutiv försäljning över lag skall
kunna överklagas, varvid besvär skall anföras inom tre veckor frän
försäljningen (18 kap. 9 8 tredje stycket). Jag vill också erinra om
bestämmelserna i 12 kap. 20 8 tredje stycket om kungörande av auktion på
fastighet när särskild försäljning av fillbehör har ägt rum och 13 kap. 14 8 3
om utbetalning av medel när besvär har anförts över exekutiv försäljning.

40 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 8. Del 2

s. 1226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1226

Det finns enligt min mening inte anledning att
förmoda alt förslagets ståndpunkt skall minska benägenheten att köpa egendom
exekutivt eller inverka negativt på priserna. D«;t bör understrykas att en
exekutivköpare aldrig blir skyldig att avstå från köpt egendom fill följd av
bifall till besvär över försäljningen utan att han återfår köpeskillingen. Som
jag strax skall återkomma till är Jag vidare beredd att godta lagrådets förslag
att godtrosförvärv av lösöre m.m. skall kunna äga rum ulan avvaktan på att
försäljningen vinner laga kraft. Det innebär att en exekutivköpare i ett
sådant fall inte behöver lämna från sig egeridomen fill en tredje man, även om
denne överklagar försäljningen. Den ordning som följer av förslagel kan inte
heller antas medföra andra avgörande nackdelar. Jag vill erinra om att samma
ordning sedan gammall gäller åtminstone beträffande egendom som säljs av
överexekutor, och såvitt känt har det inle påståtts att detta skulle vara till
hinders för ett effektivt förfarande.

På grund av det anförda är jag inte beredd att
frångå den ståndpunkt beträffande ett exekutivt förvärvs gilfighet och bestånd
som förslaget utgår från. I fråga om 14 kap. I 8 villjag dock inte motsätta mig
lagrådets förslag att kravet på att försäljningen skall ha vunnit laga kraft
fär utgä. Det innebär i fräga om lösöre och annan egendom som kan vara föremål
för ett exstinktivt godtrosförvärv att en godtroende exekutivköpare blir
skyddad mot en tredje mans äganderättsanspråk i och med att han får egendomen i
sin besUtning, även om försäljningen inle har vunnU laga kraft.

En särskild fråga är om kronofogdemyndigheten, sedan
en exekutiv försäljning har hävts efter besvär, kan tvångsvis la hand om den
sålda egendomen, om exekutivköparen vägrar att frivUligt återställa den.
Härvid bör först erinras om att, som jag tidigare har framhållit, köparen inle
är skyldig att lämna från sig egendomen utan att han återfår köpeskiUingen.
Medel motsvarande denna måste därför hällas tillgängliga för honom Gfr 13 kap.
20 8 och 2 kap. 29 8). I övrigt har man att utgå från att egendomen i denna
situation, när försäljningen har hävts, är alt anse som utmätt. Enligt 6 kap. i
förslaget åligger det kronofogdemyndigheten att säkerställa utmätning enligt de
närmare föreskrifter sorn anges där. Vid ett säkerställande, som även kan äga
rum i ett senare skede av målet (se bl.a. 4 8), får också egendom som är i en
tredje mans besittning tas i förvar (7 8). Med stöd av denna allmänna
befogenhet bör kronofogdemyndigheten även i nu förevarande fall kunna
omhänderta egendomen.

Enligt min mening finns det inle tillräckliga skäl
att, som lagrådet har varit inne på, fn. företa en översyn av bestämmelserna om
köparens ställning, när en försäljning av registrerat skepp, registrerat
luftfartyg eller fast egendom har överklagats. Bestämmelserna om exekutiv
försäljning av sådan egendom tillkom för några år sedan och några ölägenheter i
nämnda hänseende har såvitt känt inte yppats.

Beträffande bestämmelsen i 2 § andra meningen får
Jag hänvisa till vad som har anförts i det föregående i samband med 4 kap. 20
8.

s. 1227 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1227

Lagrådet har kritiserat vissa uttalanden i
remissprotokollet rörande den situationen att exekutivt såld egendom tillhörde
annan än gäldenären i fall då utmätning har skett för en fordran som var
förenad med panträtt eller retentionsrätt i egendomen. Enligt uttalandena är den
som i ett sådant fall förvärvar egendomen vid en exekutiv försäljning skyddad
mot anspråk frän tredje mannen. Lagrådet har däremot ansett att exekutivköparen
inle bör vara skyddad mot en tredje mans anspråk endast därför att utmätningsfordringen
var förenad med särskild förmånsrätt i egendomen. För egen del villjag
framhålla följande.

F.n. synes gälla att när en exekutiv försäljning
äger rum till betalning av en fordran, för vilken egendomen svarar oavsett vem
den tillhör, giltigheten av äganderätlsövergången är oberoende av vem som var
rätt ägare (se t.ex., beträffande fast egendom, Hellner, Om obehörig vinst s.
299). Saken har uttryckts på det sättet att exekutivköparen i ett sådant fall
inle härleder sin rätt från förre ägaren utan att det är en till egendomen
knuten sakralt som har realiserats. Uttalanden av sådan innebörd har i fråga om
fast egendom gjorts i förarbetena till JB (se prop. 1970:20 del B 2 s. 587) och
20 kap. 9 8 JB grundar sig på detta betraktelsesätt. EnUgt den bestämmelsen
har förvärvaren, när en fastighet har sålts exekutivt till betalning av en
fordran, för vilken den till följd av en upplåtelse av panträtt eller på annan
grund svarar oavsett vem den tillhör, rätt att erhålla lagfart utan hinder av
att den föregående ägaren inte har lagfart. I tidigare lagsfiftningsärenden
rörande utsökningsrätten har man också utgått från nyss nämnda ståndpunkt (se
t.ex. Utsökningsrätt VIII, SOU 1968:64, s. 86 och 132 och prop. 1971:20 s. 92
samt Utsökningsrätt XI, SOU 1971:45, s. 105).

Det kan vidare påpekas att genom försäljningen och
köpeskillingsfördelningen har utmätningssökanden fått betalning och att
egendomen därför inte längre belastas av hans panträtt eller motsvarande rätt.
Som skall behandlas närmare i del följande bör inte sökanden eller annan, som
på grund av panträtt m.m. var berättigad till betalning oavsett vem egendomen
tillhörde, vara äterbetalningsskyldig.

Jag vill också erinra om att enligt 18 kap. 10 8 JB
kan den, som vill söka betalning ur fast egendom för en fordran för vilken
panträtt har upplåfits eller för en fordran som enligl lag utgår med
förmånsrätt framför panträtt, med laga verkan rikta sin talan mot den för
vilken lagfart senast är beviljad eller sökt, även om denne före talans
väckande har överlåtit egendomen. Bifall till en sådan talan
betalningsfastställelse medför att egendomen skall anses utmätt (77 a 8 UL,
jfr 4 kap. 27 8 UB). Bestämmelserna utgår självfallet från att utmätningen får
fullföljas genom exekutiv försäljning och att den som var rält ägare inte kan
rikta nägot anspråk mot exekutivköparen. Bestämmelser motsvarande 18 kap. 10 8
och 20 kap. 9 8 JB finns beträffande skepp 1218 och 33 8 första stycket 4
sjölagen.

På grund av det anförda är jag inte beredd att
frångå den uppfattning i frågan som har kommit till uttryck i
remissprotokollet.

s. 1228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1228

Beträffandet § första stycket Gfr 5 8) om
gäldenärens ersättningsskyldig-hel när exekutivt såld egendom frångår köparen
resp. när en tredje man förlorar sin äganderätt delar Jag lagrådets mening att
lydelsen bör Jämkas i förtydligande syfte. Bestämmelsen om gäldenärens strikta
ersättningsansvar motsvarande hans obehöriga vinst bör emellertid hållas isär
från regeln om skadeståndsskyldighet på grund av vållande. 1 fråga om gäldenärens
vållande av köparens resp. tredje mannens skada villjag påpeka att enbart det
förhåUandet att gäldenären kände till eller borde ha känt till att utmätt och
såld egendom tillhörde någon annan inte bör utan vidare till-räknas honom som
vållande. Ett så långtgående ansvar är knappast förenligt med reglerna om
utrhälningsförfarandel och skulle vara alltför hårt mot gäldenären Gfr vad som
sägs i det följande om en borgenärs ersättningsskyldighet, där förhållandena
dock inte är desamma). Med vållande åsyftas i förslaget t.ex. det fallet att
gäldenären mol bättre vetande anvisar egendom till ulimätning som inte tUlhör
honom. Det kan erinras om att det inomobligatoriska ansvar som kan åvila
gäldenären mol en rält ägare, t.ex. i fråga om deponerad eller förhyrd egendom,
inte regleras i UB.

När det gäller borgenärens ersättningsskyldighet (4
§ andra stycket, jfr 5 8) har lagrådet kritiserat förslagels ståndpunkt att
ersättningsskyldigheten skall dels vara beroende av ond tro när borgenären
mottog betalning, dels vara begränsad lill uppburet belopp. Lagrådet anser att
det avgörande bör vara huruvida borgenären har vållat köparens resp. tredje
mannens skada, uppsåtligen eller av vårdslöshet, och att
ersättningsskyldigheten i följd härav bör avse skadan i dess helhet. Att
borgenären har vållat skadan bör enligt lagrådet regelmässigt vara liktydigt
med att han vid tiden för den utmätta egendomens försäljning kände till eller
borde ha känt till alt egendomen inle tillhörde gäldenären men likväl underlät
alt söka få lill stånd rättelse. Med anledning härav villjag anföra följande.

Enligt förslaget ankommer det liksom f.n. på
kronofogdemyndigheten att besluta om utmätning (frånsett fall då
betalningsfastställelse medför utmätningsverkan). Det åligger
kronofogdemyndigheten att avgöra vilken egendom som skall tas i anspråk och
därvid bl.a. bedöma om hinder föreligger mot utmätning av viss angiven egendom
(se bl.a. 4 kap. 3-7 och 14-26 88). Vad en utmätningssökande kan göra är att
lill utmätning anvisa viss egendom, som han tror sig veta tillhör gäldenären.
Ett sådant anvisande fritar givetvis inte kronofogdemyndigheten från att pröva
att förutsättningar föreligger för utmätning av egendomen. En skyldighet för
sökanden att anvisa egendom till utmätning eller alt medverka i målet på ett
annat liknande sätt föreligger inte enligt förslaget. Någon undersökningsplikt
beträffande äganderätten till utmätt egendom avses inte heller åvila sökanden.
UB ålägger över huvud inte sökanden någon skyldighet alt se till att tredje
man tillhörig egendom inte tas i anspråk.

Utmätningssökandens
ersättningsskyldighet bör ses mot bakgrund av

s. 1229 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1229

del
nu sagda. En sökande, som råkar veta att den utmätta egendomen inte tillhör
gäldenären eller har skälig anledning till misstanke därom, bör i allmänhet
inte anses ha våUat exekufivköparens resp. iredje mannens skada enbart därför
att han inte vidtar åtgärder för att hindra en försäljning. Enligl min mening
skulle det också vara alltför strängt mot sökanden om han i ett sådant fall
skulle bli skyldig att ersätta hela den skada som köparen resp. tredje mannen
kan lida. Det skulle innebära att om t.ex. en Iredje man tillhörig egendom
utmäts för en fordran på 1.000 kr. och säljs för 10.000 kr men sökanden borde
ha förställ att egendomen inte fillhörde gäldenären, sökanden skulle kunna bli
skyldig att ersätta köparen resp. tredje mannen med 10.000 kr. och eventuellt
mera om skadan är större, trots att sökanden inte har uppburit mer än 1.000 kr.
Även en sökande, som över huvud inle får någon betalning i målet på grund av
att köpeskillingen inte räcker till, synes enligl lagrådets förslag kunna bli
skyldig att ersätta köparens eller tredje mannens skada i dess helhet.

I fråga om allmänna mål, i vilka staten eller en
kommun är alt anse som sökande och därvid företräds av kronofogdemyndigheten,
synes lagrådets förslag innebära en utvidgning av det allmännas
skadeståndsansvar enligt skadeståndslagen (1972:207, omtryckt 1975:404) vid
myndighetsutövning Gfr särskilt 3 kap, 2-4 88 nämnda lag). En sådan utvidgning
är enligt min mening knappast påkallad.

Det kan inträffa att sökanden efter försäljningen
men före utbetalningen fär vetskap eller anledning till misstanke om att
egendomen inte tillhörde gäldenären. Det synes tveksamt hur detla fall skall
behandlas enligt lagrådets förslag. Det saknas emellertid enligt min mening
anledning att i ett sådant fall låta sökanden vara fri från
ersättningsskyldighet med del belopp som han har uppburit.

Vad som har sagts i det föregående om sökanden
gäller också en annan borgenär, vars rätt till betalning ur egendomen är
beroende av att egendomen tillhör gäldenären, t.ex. en innehavare av en
företagsinleckning.

Av det anförda följer att en bestämmelse om en
borgenärs ersättningsskyldighet i första hand bör grundas på ond tro
beträffande rätten fill betalning och att ersättningsskyldigheten därvid bör
vara begränsad till vad borgenären har uppburit. Vid sidan härav torde en
bestämmelse om vållande när del gäller en borgenär knappast ha någon större
praktisk betydelse, särskilt som ersättningsansvar vid svikligl förfarande
förutsätts gälla utan en särskild föreskrift. Efter vad lagrådet har anfört och
med beaktande av bestämmelserna i första stycket om gäldenärens ersättningsansvar
vill jag dock förorda alt det tas upp en regel om skyldighet för en borgenär
som har vållat köparens (resp. Iredje mannens, se 5 8) skada att ersätta
skadan. Det bör emellertid understrykas att, som framgår av det föregående, en
borgenär, som har haft vetskap eller skälig anledning fill misstanke om alt den
utmätta egendomen inte tillhörde gäldenären, i

s. 1230 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Slutprotokoll 1230

allmänhet
inte kan anses ha vållat köparens resp. tredje mannens skada enbart därför att
han inte har vidtagit åtgärder för att hindra försäljningen. Bestämmelsen blir
tillämplig närmast i fall då en utmätningssökande mot bättre vetande anvisar
tredje man tillhörig egendom till utmätning.

En särskild fråga är om ersättningsskyldighet skall
gälla även för en sökande eller annan borgenär, vars fordran är förenad med
panträtt eller annan särskild förmånsrätt som gäller i egendomen oavsett vem
den tillhör. Lagrådet har krifiserat förslagets ståndpunkt att en sådan
borgenär inte är ersättningsskyldig även orn han kände till eller borde ha känt
till att egendomen inte tillhörde gäldenären. Enligt lagrådet bör även en ondtroende
borgenär som nu avses: anses ha vållat köparens resp. tredje mannens skada, om
han inte har vidtagU åtgärder för att utmätningen skaU hävas eller
försäljningen hindras på annat sätt. Han bör därför vara ersättningsskyldig
enligt en regel om skadeståndsskyldighet på gmnd av vållande.

Jag har i det föregående framhåUit att en
ondtroende sökande utan förmånsrätt i allmänhet inte bör anses ha vållat
köparens eller tredje mannens skada enbart genom att inte vidta åtgärder för
att förhindra en försäljning. Det finns ännu mindre anledning att ha en så
sträng ordning beträffande en borgenär, vars fordran är förenad med särskild
förmånsrätt som gäller i egendomen oavsett vem som är ägare. Det bör sålunda
inte kunna krävas att en sådan borgenär skall vidta åtgärder för att någon försäljning
inte skall komma till stånd, vid påföljd att han annars kunde bli skyldig
ersätta köparens resp. tredje mannens skada i dess helhet. Men inle heller med
del belopp som en sådan borgenär har uppburit bör han rimligen vara
ersältningsskyldig. Detta måste anses följa av själva det förhållandet alt
förmånsrätten gäller mot envar och alltså även mot tredje mannen-ägaren. Denne
har ju då inte heller lidit någon skada genom att borgenären har fått betalt.
Detta gäller inle bara när tredje mannen också är personligen betalningsskyldig
för skulden utan även i andra fall. På grund av vad som förutsätts gälla vid
avräkningen mellan köparen och tredje mannen när köparen är skyldig att avstä
egendomen till denne (motiven till 4 8) kan inte heller köparen anses lida
någon skada fill följd av att borgenären har fått betalt.

Frågan har nära samband med andra, tidigare
behandlade frågor om den ställning i utmälningsförfarandet som tillkommer en
borgenär, vars fordran är förenad med särskild förmånsrätt. När exekutiv
försäljning har ägt rum till betalning av en fordran, som är förenad med
panträtt eller annan särskild förmånsrätt som gäller i egendomen oavsett vem
den tUlhör, bör, som har utvecklats närmare i det föregående, köparen vara
skyddad mot ett anspråk från en tredje man som hade bättre rätt än gäldenären.
Beträffande det fallet att en tredje man visar sin äganderätt efter det att
egendomen har såUs men inn:in influtna medel har betalats ut har i
remissprotokollet (motiven till 4 kap. 26 8) uttalals att tredje mannen inte

s. 1231 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:8 SlutprotokoU 1231

har
rätt till medlen i den mån en borgenär har sådan särskild förmånsrätt i
egendomen som gäller oavsett vem som är ägare. Denna ståndpunkt har lagrådet
uttryckligen förklarat sig godta. Mot bakgrund härav kan det knappast komma i
fråga att samme borgenär sedan skulle vara ersättningsskyldig mot tredje
mannen.

Att en borgenär med särskUd förmånsrätt, som gäller
i egendomen oavsett vem som är ägare, inte är ersättningsskyldig framgår av 4 8
andra stycket första meningen. Eftersom borgenären under alla förhållanden var
berätfigad till betalning, kan han ju inte vara i ond tro därom.

Beträffande 4 8 andra stycket första meningen vill
jag vidare, med anledning av vad lagrådet har anfört, framhålla att det
remitterade förslaget ulgår från alt en ondtroende borgenär i allmänhet inle
skall kunna åläggas ersättningsskyldighet, om gäldenären har fullgjort sin
strikta ersättningsskyldighet, och att om borgenären har betalat vad han har
uppburit, han kan kräva gäldenären på motsvarande belopp. Jag finner inte
anledning att frångå denna ståndpunkt. Jag vill betona att såväl gäldenärens
strikta ersättningsansvar som borgenärens ersättningsansvar vid ond tro är
begränsat fill den obehöriga vinsten. Frågan har också samband med gäldenärens
och borgenärens urspmngliga fordringsförhållande. Om borgenären återbetalar det
belopp som han har uppburit, bör han i motsvarande mån kunna på nytt göra
gällande sin fordran mot gäldenären.

De redakfionella jämkningar av 5 § som lagrådet har
föreslagit godtar jag.

15
kap.

Lagrådet har ansett att fommregeln i 7 § bör
redaktionellt utformas i överensstämmelse med den forumregel beträffande
löneutmälning som lagrådet har föreslagit i 7 kap. Som framgär av det
föregående bör emellertid en särskild forumbestämmelse beträffande
löneutmätning tas upp i 4 kap. 8 8 och samordnas med övriga forumregler i den
paragrafen. Härav följer att det saknas anledning att ändra förevarande
paragraf. En mindre jämkning bör dock ske.

Beträffande lagrådets synpunkter på 8 och 12 §§ får
jag hänvisa till vad jag har anfört i fråga om motsvarande bestämmelser i 7
kap. 7 och 10 88-1 8 8 andra meningen bör alltså uttryckligen anges att
gäldenären i fall som avses där skall höras om särskilda skäl föreligger.
Vidare bör i 12 8 första stycket tas upp en bestämmelse om att den part som
ändringen går emot skall höras innan ändring beslutas, såvida inte det är uppenbart
obehövligt eller beslutet inte kan uppskjutas.

Jag kan godta lagrådets förslag till ändring av2l
§. En underhållsskyldig bör sålunda inte bli fri från sin betalningsskyldighet
i och med alt arbetsgivaren eller annan motsvarande innehåller medel enligt
ell beslut om

s. 1232 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1232

införsel
utan först när den underhållsberättigade erhåller beloppet, dock med undanlag
för fall då underhållsfordringen tillkommer allmän försäkringskassa enligt
lagen (1964:143) om bidragsförskott.

1 anslutning till ändringen av 21 8 har lagrådet
förordat att det i 11 § lagen om statlig lönegaranti vid konkurs förs in en
bestämmelse om att staten inte får av den underhållsskyldige återkräva ett
belopp, som har utgetts på grund av föreskriften i samma paragraf att rätt till
garantibelopp tillkommer underhållsberätiigad för underhållsbidrag som har
innehållits genom införsel. Enligt min mening behövs det dock inte någon
uttrycklig bestämmelse härom. Som lagrådet har framhållit har den underhållsskyldige,
om han själv erlägger betalning till den underhållsberättigade, rätt att utfå
det innehållna beloppet av arbetsgivaren, varvid han har rält till ersättning
på grund av lönegarantin. Bl.a. mol bakgrund härav är del enligt min mening
tydligt att staten inte kan ha regressrätt mot den underhållsskyldige för ell
utgivet garanlibelopp.

Med anledning av vad lagrådet har anfört i fråga om
22 § vill jag nämna att frägan humvida, när en föriikning har stadfästs,
förlikningen eller stadfäsielsedomen bör utgöra exekutionstitel har behandlats
närmare vid 3 kap.

Beträffande24 § har lagrådet föreslagit att det tas
upp en föreskrift om att ställd säkerhet fär tas i anspråk när
kronofogdemyndigheten skall utsöka belopp i fall som avses i paragrafen. Som
jag har framhållit i det föregående vid 2 kap. 26 8 har någon säkerhet
emellertid inte ställts i sådant fall som avses i förevarande paragraf
Lagrådets förslag bör därför inte godtas.

16
kap.

Lagrådet har ansett att de bestämmelser i lagen
(1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter som avser
verkställighet och rättsverkan av betalningssäkring bör brytas ut ur
betalningssäkringslagen och i stället tas upp i UB. Den frågan har ingående
behandlats i remissen den 28 juni 1979 med förslag till ändringar i det
tidigare remitterade förslaget till UB och jag får hänvisa till vad som anförs
där. Härutöver viU jag endast understryka att rent systematiska skäl
visserligen kan åberopas för lagrådets ståndpunkt men att flera andra
omständigheter, bl.a. av praktisk natur, talar för all uämnda bestämmelser inte
bör brytas ut ur belalningssäkringslagen. Jag är sålunda inte beredd att godta
lagrådets förslag.

Jag biträder lagrådets förslag till omdisponeringar
av 2 och 3 §§. Den av lagrådet föreslagna lagtexten kan Jag också, med någon
smärre jämkning, godta, 11 § bör, såsom lagrådet har förordat, utformas på
samma sätt som den nya 2 8. Den av lagrådet föreslagna lydelsen av 11 8 bör
emellertid jämkas något. Beträffande underrättelsens överbringande till
svaranden

s. 1233 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1233

bör inte gälla något principiellt krav på delgivning. Det
bör därför inte hänvisas tiU 2 8. Frågan hur underrättelsen skall överbringas
får regleras i verkstäUighetsföreskrifter.

I fråga om 5 § godtar jag lagrådets
förslag att det i lagtexten uttryckligen anges att en ansökan skall förklaras
förfallen vid sexmånaderstidens utgång, om inte särskilda skäl föranleder
annat.

Vad lagrådet har anfört beträffande
6 § föranleder inte något uttalande från min sida.

Jag biträder lagrådets förslag att
7 # skall vara tillämplig även i fråga om egendom som lUlhör en tredje man och
alt en bestämmelse tas upp om alt tredje mannen skall underrättas. Lagrådets
förslag till lydelse kan Jag också godta.

Förslagets ståndpunkt att kvarstad
för fordran inte i och för sig medför förmånsrätt Gfr 15 §) har behandlats
närmare av lagrådet mol bakgrund av att säkerhetsåtgärden betalningssäkring
medför förmånsrätt. Lagrådet anser att del allmännas och enskildas fordringar i
princip bör så långt möjligt behandlas lika i förmånsrältshänseende. Därmed är
enligt lagrådet dock inte sagt att kvarstad skall ges förmånsrätt i alla lägen.
En önskvärd utjämning mellan fordringsslagen kunde komma lill stånd även genom
andra lösningar, som stärker kvarstadens ställning utan att medföra alltför
stora risker för en inte önskvärd kapplöpning mellan borgenärerna. Frägan torde
emellertid framhåller lagrådet inte kunna lösas utan en ingående utredning.
Lagrådet anser en sådan utredning påkallad och godtar i avvaktan därpå att det
rådande rättsläget behålls oförändrat.

För egen del villjag först erinra
om all betydande skillnader i företrädeshänseende f n. föreligger mellan å ena
sidan skatter och allmänna avgifter och å andra sidan enskilda borgenärers
fordringar. Medan enskildas fordringar i allmänhet inte är förenade med
förmånsrätt, om inle panträtt e.d. är utfäst, är sålunda de viktigaste
skatterna och allmänna avgifterna förenade med allmän förmånsrätt i konkurs
enligt 11 8 förmånsrättslagen. Betalning av förfallna sådana skatter och
avgifter har också undantagits från återvinning i konkurs (28 8 KL). Del kan
vidare nämnas att åtskilliga skatter och allmänna avgifter fär tas ut genom
införsel, vilket innebär att de vid exekution i lön har företräde framför alla
enskilda fordringar fränsett underhållsbidrag.

Som framgår av remissprotokollet är
det av flera skäl inte lämpligt att ulan vidare utmsta kvarstad med
förmånsrätt. Denna uppfattning synes lagrådet dela. Det remitterade förslaget
innebär emellertid all en kvarstadsborgenärs ställning gentemot andra
borgenärer väsentligt förbättras jämfört med vad som gäller f.n., bl.a. i
förhällande till staten vid betalningssäkring. Huruvida denna förstärkning kan
anses tillräcklig har samband med fillämpningen av belalningssäkringslagen,
bl.a. i vilken utsträckning betalningssäkring förekommer.
Betalningssäkringslagen som har tillkommit efter 1978 års remiss beträffande
UB har varit i kraft

41 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 8. Del 2

s. 1234 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Slutprotokoll 1234

endast
förhållandevis kort tid. Det är enligt min mening lämpligt att låta anstå med
ny utredning i saken tills betalningssäkringslagen har tillämpats under
ytterligare någon tid och erfarenhet även har vunnits av de nya bestämmelserna
i UB om rättsverkan av kvarstad. Därefter kan frågan om en eventuell
ytteriigare förstärkning av kvarstaden tas upp till ny prövning. Som också
lagrådet är inne på torde en sådan förstärkning innefatta flera problem som
kräver ingående överväganden.

Jag kan godta vad lagrådet har föreslagit om när
utmätningsverkan enligt andra stycket i 15 8 skall förfalla. I paragrafen bör
alltså tas upp en bestämmelse om att utmätningsverkan förfaller, om den sökta
utmätningen eller betalningssäkringen hävs. Jag vill emellertid framhålla att
nämnda utmätningsverkan har betydelse för kvarsladsborgenären inte bara i
förhållande till den aktuelle utmätnings- eller betalningssäkringssökanden utan
även gentemot andra borgenärer, inle minst om gäldenären försätts i konkurs och
fråga uppkommer om återvinning av förmånsrätten. Detta medför att en
kvarstadsborgenär, som har erhållit sin exekutionstitel, trots uppkommen
utmätningsverkan har anledning att söka utmätning av egendomen för alt undvika
en eventuell förlust i fall utmätningsverkan förfaller. Det bör också nämnas
att om utmätningsverkan förfaller till följd av att den egentliga utmätningen
eller betalningssäkringen har hävts men egendomen senare har utmätts eller
tagits i anspråk genom betalningssäkring för en annan fordran, kvarsladsborgenären
bör anses ha erhållit utmälningsverkan från det att sistnämnda utmätning eller
betalningssäkring ägde rum.

17
kap.

Bestämmelserna i 7 § första stycket om uttagande
hos gäldenären av förrättningskostnader i mål om utmätning har kritiserats av lagrådet,
som anser det önskvärt att frågan under vilka förutsättningar kostnaderna kan
tas ut av gäldenären regleras på ett mera klargörande sätt. Lagrådet anser att
skillnad bör göras mellan det fallet att verkställigheten fullbordas och det
fallet att verkställigheten inte leder till fullbordande utan inställs. I del
förta fallet föreslås att förrättningskostnad som har varit påkallad skall tas
ut ur tiUgängliga medel och art, i den mån dessa medel inte förslår, kostnaden
skall få utsökas genast hos gäldenären. I det senare fallet föreslär lagrådet
att förrättningskostnad fär tas ut hos gäldenären endast när verkställigheten
inställs på den grunden att gäldenären har betalat sökandens fordran efler det
att ansökningen gjordes.

Jag delar lagrådets mening att frågan om uttagande
av förrättningskostnader i mål om utmätning bör klargöras bättre än som har
sketl i det remitterade förslagel. Jag kan också i huvudsak ansluta mig till de
principer för uttagande som Isigrådet har gett uttryck åt. Från dessa

s. 1235 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1235

principer
mäste emellertid gälla flera undantag. Till belysning härav kan nämnas
följande.

När en auktion inte har lett till försäljning och
nytt försäljningsförsök inte skall göras, skall utmätningen hävas. Detta gäller
dock inte medel som har influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna
åtgärder (9 kap. 6 § fjärde stycket, 10 kap. 21 8 fjärde stycket, 11 kap. 1 8
och 12 kap. 42 8 fjärde stycket). De influtna medlen skall då användas till
betalning av bl.a. förrättningskostnader Gfr 13 kap. 12 8 första stycket). I
fall då en inropare lämnar handpenning men inropet blir ogiltigt till följd av
alt återstoden av köpeskillingen inle betalas inom föreskriven tid skall
handpenningen tas i anspråk enligt vissa regler (9 kap. 7 8, 10 kap. 22 8, 11
kap. I 8 och 12 kap. 43 8). Dessa innebär att bl.a. förrättningskostnaderna
skall tas ut ur handpenningen, även dä någon försäljning inte kommer till stånd
i målet, Ä andra sidan gäller enligl vissa bestämmelser i balken att sökanden
kan medge att ett inrop godtas fastän förrättningskostnaderna inte har blivit
täckta (10 kap, 19 8 andra stycket, 11 kap. 1 8 och 12 kap. 40 8 andra stycket
och 58 8 första stycket; se även, beträffande lös egendom i allmänhet, motiven
till 9 kap. 4 §). I ett sådant fall skall inte de överskjutande
förrättningskostnadema tas ut av gäldenären.

Av det sagda följer att frågan om uttagande av
förrättningskostnader inte kan regleras pä det sätt lagrådet har föreslagit.
Del torde över huvud inte vara möjligt att generellt ange de närmare
förutsättningarna för uttagande av kostnader för alla de olika fall som kan
uppkomma. Det bör också beaktas alt motsvarande frågor kan uppkomma vid annan
verkställighet än utmätning, främst i det fall som avses i 8 §.

Beträffande det av lagrådet föreslagna kravet på
att förrättningskostnaden skall ha varit påkallad för verkställigheten bör
erinras om all det, frånsett ansökningen, är kronofogdemyndigheten som avgör
vilka åtgärder som skall vidtas i målet, i vissa fall efter begäran av sökanden
eller någon annan sakägare. Mot bakgrund härav synes det inle finnas någol
behov av alt som förutsättning för att en förrättningskostnad skall tas ut av
svaranden föreskriva att den har varit påkallad för verkställigheten.
Förrätlningskostnaden för en åtgärd som har varit obefogad, dvs. har berott på
en uppenbar felbedömning från kronofogdemyndighetens sida, bör inte tas ut av
någon av parterna. En bestämmelse av sådan innebörd bör tas upp i
verkslällighelsföreskrifterna till 17 kap. Gfr vad som i motiven till 1 8 har
sagts om jämkning av en förrättningskostnad).

Av nu anförda skäl föreslår Jag att i saken
meddelas en för all verkställighet gemensam bestämmelse, vari anges att vad
som sägs i 7-10 88 om uttagande av förrättningskostnad hos svaranden inte
gäller kostnad som till följd av exekutionstitelns upphävande, ansökningens
återkallande eller annan särskild anledning bör betalas av sökanden. En sådan
bestämmelse bör tas upp i 11 8- Vad som sägs om ansökningens återkallande avser
givelvis inte det fallet alt återkallelsen har sin grund i svarandens åtgärder.

s. 1236 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 Slutprotokoll 1236

t.ex.
att denne har fullgjort sin förpliktelse efter det att ansökningen gjordes.

Jag
godtar lagrådels förslag till jämkning av andra stycket i 7 8.

Lagrådet har kritiserat bestämmelsen i 9 § första
stycket att förrättnings-kostnaden för verkställighet av en säkerhetsåtgärd
under viss förutsättning anses som förrättningskostnad för en senare
verkställighet för själva anspråket. Som grund för kritiken åberopas att
parten kan yrka ersättning för kostnaden som en rättegångskostnad i tvistemål.
Lagrådet godtar dock att bestämmelsen blir tillämplig på förrättningskostnad
för verkställighet av kvarstad.

Det förhållandet alt förrättningskostnaden för
verkställighet av en säkerhetsåtgärd betraktas som en rättegångskostnad enligt
RB utgör enligt min mening inte något avgörande skäl mot den föreslagna regeln,
särskilt som exekutionstiteln beträffande anspråket inte behöver ha meddelats i
en rättegång. Det är därför möjHgt att sökanden inte har kunnat få motparten
ålagd att ersätta kostnaden. F.n. finns det en motsvarande bestämmelse i 198 8
5 mom. UL såvitt avser kostnaden för verkställighet av kvarstad för fordran.
Övriga säkerhetsåtgärder kvarstad till säkerhet för bättre rätt och
föreläggande eller förordnande enligl 15 kap. 3 8 RB är praktiskt sett av
mindre betydelse. Det saknas också anledning att göra skillnad mellan olika
slags säkerhetsåtgärder. Lagrådet synes fö. godta att bestämmelsen får avse
även kvarstad till säkerhet för bättre rätt. Jag anser därför att bestämmelsen
bör behålla sitt innehåll enligt lagrådsremissen.

18
kap.

Lagrådet har ansett att regleringen i 18 kap. bör
utgå från att RB:s fullföljds- och rättegångsregler till följd av 21 8 Rp blir
tillämpliga, om annat inle föreskrivs. I kapitlet bör därför endast tas upp
sådana avvikande eller kompletterande bestämmelser som påkallas av
utsökningsmålens speciella karaktär. Lagrådet har mot bakgrund härav föreslagit
att en uttrycklig regel om RB:s tillämpning tas upp först i kapitlet och att,
frånsett ett par undantag, de bestämmelser i förslaget som i sak överensstämmer
med motsvarande föreskrifter i RB utgår.

Jag kan godta alt kapitlet i huvudsak utformas
efter de principer som lagrådet har angett. Frågan huruvida man i UB bör ta upp
bestämmelser, som inte kan anses strida mot vad som skulle gälla till följd av
hänvisningen till RB, bör dock enligt min mening bedömas även från praktiska
synpunkter. Under alla förhållanden måsle ett flertal bestämmelser som avviker
från RB:s regler om talan mot tingsrättens beslut las upp i UB. Vissa av de
bestämmelser som i och för sig överensstämmer med RB har ett nära samband med
nämnda avvikande föreskrifter. Särskilt för en enskild som vill föra talan mot
kronofogdemyndighetens beslut är det

s. 1237 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1237

lättare
all skaffa sig kännedom om vad som gäller, om samtliga bestämmelser om talan
finns på ett ställe. Även för kronofogdemyndigheten torde detta vara en fördel.
Det bör också beaktas alt flera andra lagar, som beträffande klagan f.n.
hänvisar till UL:s regler, i fortsättningen förutsätts skola hänvisa till UB:s
bestämmelser i förevarande kapitel.

Mot bakgrund härav förordar jag att bestämmelser
som rör lalan mot kronofogdemyndighetens beslul får slå kvar i UB. I fråga om
förfarandet i hovrätten och talan mot hovrättens beslut liksom rättegången i
högsta domstolen torde det däremot vara tillräckligt att enbart bestämmelser
som avviker från RB:s tas upp i UB. Det sagda innebär all 14 8, 15 8 första
stycket, 16 8 första stycket och 18 8 kan utgå. Detsamma gäller viss del av 19
resp. 20 8.

Jag godtar lagrådets förslag att förbudei i 4 8
andra stycket att föra särskild talan mot förberedande beslut förses med ett
undantag för det fallet att talan grundas på all målet onödigt uppehålls genom
beslutet. Jag kan ocksä godta lagrådels förslag all det i förevarande kapitel
tas upp motsvarigheter till 49 kap. 7 8 RB (förbud att föra talan mol ett
beslut varigenom tingsrätten har förklarat en domare jävig) och 49 kap. 9 8
andra meningen (inskränkning i möjligheten för hovrätten atf pröva huruvida
besvär har anförts i rätt tid). Vidare ansluter jag mig lill lagrådels mening
att det bör tas upp en bestämmelse om att talan inte får föras mot hovrättens
beslut med anledning av talan mot att ett mål onödigt uppehålls.

Som jag har nämnt vid 12 kap. biträder jag
lagrådets förslag alt bestämmelserna i 12 kap. 33 8 tredje stycket om
inskränkningar i rätten att föra talan mot beslut rörande förbehåll av
rättighet flyttas till förevarande kapitel. De bör härvid tas upp i 2 resp. 5
8-

Lagrådet har anseti att det knappast är motiverat
att, som har föreslagits i 2 § första stycket, beskära en part möjligheten att
klaga över att kronofogdemyndigheten har funnit sig behörig att ta upp en
ansökan om verkställighet. Enligt lagrådet kan det vara förenat med både besvär
och kostnader för en part att utsökningsmålet handläggs av en kronofogdemyndighet
som inle är behörig. Lagrådet förordar att i stället de nuvarande
bestämmelserna i 208 a 8 UL förs över till UB utan väsentlig ändring i sak och
understryker att behörighetsfrågan bör vara underkastad officialprövning i
samtliga instanser. I samband härmed föreslår lagrådet att bestämmelsen i 2 8
andra stycket om att hovrätten kan hänvisa ett mål till en behörig
kronofogdemyndighet förs över till 2 kap. 4 8-

För egen del vill Jag först nämna att förslaget,
såsom har framhållits i remissprotokollet, utgår från att kompetensfördelningen
mellan kronofogdemyndigheterna främst är en fråga om lämplig arbetsfördelning
och att det som regel är av mindre betydelse för parterna vilken kronofogdemyndighet
som handlägger ett utsökningsmål. Parterna behöver i allmänhet - frånsett
förhör inle inställa sig hos den handläggande kronofogdemyndigheten, och
denna förutsätts liksom f n. vid behov kunna

s. 1238 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1238

begära
biträde av en annan kronofogdemyndighet. Denna syn på behörighetsfrågan har
kommit till uttryck, fömtom i själva behörighetsreglerna, bl.a. i att en
behörig kronofogdemyndighet, hos vilken verkställighet har sökts, skall kunna
överlämna målet lill en annan behörig kronofogdemyndighet när det främjar
handläggningen Gfr 2 kap. 4 8 andra stycket i den slutliga lydelsen). Ett annat
exempel är bestämmelsen i 2 kap. 4 8 första stycket att en ansökan som har
gjorts hos en obehörig kronofogdemyndighet skall, när denna överlämnar målet
till en behörig kronofogdemyndighet, anses gjord när ansökningen skedde hos
den obehöriga myndigheten. Mot nu nämnda bestämmelser har lagrådet inte haft
någon erinran.

Vid bedömande huruvida den omständigheten att en
kronofogdemyndighet i efterhand anses inte ha varit lokalt behörig bör inverka
på giUigheten av vidtagna åtgärder måste hänsyn tas till att verkställigheten
främst består i faktiska åtgärder. Om l.ex. en utmätning hävs, skall egendomen
återställas till gäldenären och förmånsrätten förfaller. När utmätning senare
skall ske i ett ainnat distrikt, är egendomen kanske inte längre tillgänglig för
utmätning. Stora praktiska problem kan också uppstå, t.ex. när annan
verkställighet enligt 16 kap. har ägt rum. Efter återgång av sådan
verkställighet kan det visa sig omöjligt att på nytt genomföra
verkställigheten. Under alla förhållanden medför upphävandet kostnader, besvär
och tidsutdräkt. Beaktas bör också att vissa av forumreglerna är så avfattade
att de ger utrymme för olika uppfattningar i del enskilda fallet (se t.ex. 16
kap. 10 8).

F.n. finns det i 208 a 8 I mom. UL (se även 218 a
8) en bestämmelse som har samma syfte som den föreslagna och som innebär att
enbart det förhållandet att kronofogdemyndigheten inte var lokall behörig i
allmänhet inte får föranleda att vidtagna åtgiarder hävs. Förslaget går ett
steg längre. Som framgår av det anförda talar flera skäl för en sådan ordning.

Ett särskilt fall, som har berörts av lagrådet, är
att en kronofogdemyndighet anser sig inle vara behörig att ta upp en ansökan
och med slöd av 2 kap. 4 8 första stycket överlämnar målet lill en annan
kronofogdemyndighet, som enligt handlingarna är behörig, varefter denna finner
sig behörig och vidtar verkslällighet.sålgärder. Som lagrådet framhåller kan
lalan föras mot den förstnämnda myndighetens beslut att anse sig obehörig.
Hovrättens prövning av en sådan talan behöver emellertid inte innebära att den
också omprövar den andra kronofogdemyndighetens ställningstagande, eftersom
båda myndigheterna kan vara behöriga. Det förhällandet alt prövningen i
realiteten kan avse också den senare myndighetens ståndpunkt bör dock inte
inverka på lämpligheten av den föreslagna bestämmelsen. Även om hovrätten
finner att den första kronofogdemyndigheten var behörig, skall den inte häva
de ätgärder som har vidtagits av den senare myndigheten. Detta gäller vare sig
också denna var behörig eller den var obehörig. Klagan får ju inte föras över
att en kronofogde-

s. 1239 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1239

myndighet
har ansett sig behörig. Situationen bör ocksä jämföras med det fallet att
sökanden, samtidigt som han besvärar sig över en kronofogde-myndighels beslut
att avvisa ansökan på grund av bristande lokal behörighet, ansöker om
verkslällighet hos en annan kronofogdemyndighet. Någon uttrycklig föreskrift i
saken kan inte anses behövlig.

Jag är sålunda inte beredd att frångå det remitterade
förslaget. Det bör understrykas att det av bestämmelsen följer att någon
officialprövning av forumfrågan inte skall ske i hovrätten eller högsta
domstolen.

När det sedan gäller bestämmelsen i 2 8 andra
stycket om hänvisning av mål till behörig kronofogdemyndighet anser jag att den
har ett sådant samband med besvärsreglerna att den bör stå kvar i 18 kap.
Bestämmelsen bör emellertid, som lagrådet har förordat, kompletteras med en
föreskrift om när ansökan skall anses gjord.

Jag biträder lagrådets mening att 5 § bör utformas
något annorlunda än i det remitterade förslaget. Den av lagrådet föreslagna
lydelsen bör dock jämkas något.

Lagrådet har avstyrkt bestämmelsen i 6 J om att
överinstansen vid bifall till talan mot ett visst beslut kan häva även ett
senare beslut i målet som inte har vunnit laga kraft mot klaganden när talan
anfördes. Bestämmelsen innebär enligt lagrådet en möjlighet att inom det
ordinära fullföljdsförfarandets ram överpröva redan lagakraftvunna beslut.

Med anledning härav vill jag framhålla att
bestämmelsen skall ses mot bakgrund av att vissa verkställighelsformer, bl.a.
utmätning, består av olika led som har ett nära samband med varandra, samtidigt
som klagan över ett led i allmänhet inle hindrar att verkställigheten fortgår,
såvida inte hovrätten förordnar om inhibuion. Om besvär t.ex. har anförts över
utmätning av viss egendom men även försäljning av egendomen hinner äga rum
innan hovrätten prövar besvären, ligger det i allmänhet i klagandens intresse
att också försäljningen prövas. Del synes inte nödvändigt att kräva att
klaganden särskilt överklagar även det senare beslutet. Det kan dessutom antas
att han ofta förbiser detta.

Bestämmelsen innebär att klagan över en viss åtgärd
skall anses gälla även senare åtgärder i mälet som har hunnit vidtas innan
hovrätten prövar besvären och som har samband med den förra åtgärden. Eftersom
bestämmelsen endast avser beslul som inte har vunnit laga kraft då besvären
anförs, kan den inte anses innebära att omprövning sker av lagakraftvunna
beslut. Med anledning av vad lagrådet har framhållit om sambandet mellan en
exekutiv försäljnings bestånd och försäljningsbeslutets lagakraftvinnande får
jag hänvisa till vad jag har anfört i den frågan vid 14 kap.

På gmnd av det anförda är jag inte beredd att frångå
det remitterade förslaget på nämnda punkt. Bestämmelsen bör dock jämkas i
förtydligande syfte.

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning att
bestämmelsen i 12 § år onödig och kan utgå Gfr vad som har anförts i det
föregående beträffande 2

s. 1240 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1240

kap.
20 8). Jag kan ocksä biträda lagrådets uppfattning att bestämmelsen i 13 §
a/tdra meningen - att kronofogdemyndigheten vid handlingamas översändande till
hovrätten i allmänhet skall bifoga eget yttrande - bör utgå ur UB och i stället
tas upp i verkstäUighetsföreskrifter.

Lagrådet har ansett att bestämmelsen i 15 § andra
stycket om avvisande av en besvärstalan på grund av brister i besvärsinlagan är
överflödig och att den därför kan utgå. Jag godtar lagrådets förslag på den punkten.
Jag förutsätter härvid att motsvarande regel i 52 kap. 6 8 andra stycket RB,
såsom sker redan f.n., tolkas förmånligt för klaganden. I utsökningsmål är det
nämligen vanligt att klaganden för sin talan utan biträde av ombud.

Den jämkning av 16 § andra stycket som lagrådet har
föreslagit godtar jag. Befogenheten för hovrätten att interimistiskt förordna
att en verkslällighetsåtgärd skali genomföras bör alltså brytas ut och
regleras i ett särskilt stycke. Jag biträder också lagrådets mening att det bör
tas upp en uttrycklig bestämmelse om alt högsta domstolen har samma befogenhel
som hovrälten att förordna om inhibifion m.m. Även lagrådets förslag till
precisering av /7 § första stycket kan jag godta.

Lagrådet har kritiserat förslaget i 19 § första stycket
att särskild talan skall föras mot beslut varigenom hovrätten under rättegången
har utlåtit sig i en fråga som avses i 16 8 andra stycket, dvs. beträffande
inhibifion m.m. Enligt lagrådet bör särskild talan få föras endast när
hovrätten har beslutat om inhibition m.m. men däremot inte när en begäran därom
har avslagits. Jag kan ansluta mig fill denna mening.

När det gäller bestämmelsen i.?/ § andra stycket om
återställande av försutten tid för väckande av talan efter föreläggande
framhåller lagrådet att det råder en principieU skillnad meUan processueUa och
materieUa frister. Återställande av försutten tid har hittills ansetts kunna
ske endast av processuella frister. Ett återstäilande av en materiell frist,
som det här är fråga om, skulle ha en rätisgesuJlande karaktär och får därför
på gmnd av 8 kap. 2 8 RF bara ske genom lag. Den föreslagna bestämmelsen
innebär emellertid - framhåller lagrådet - att beslutanderätten överlämnas åt
en myndighet. Bestämmelsen synes därmed stå i strid med principerna i RF.
Enligt lagrådets mening finns det dessutom inte något egentligt behov av att
kunna förlänga fristema i nu avsedda fall. På gmnd av del anförda förordar
lagrådet alt 21 8 andra stycket utgår.

Med anledning härav vill Jag först framhålla att
bestämmelsen i 11 kap. 11 8 RF om återställande av försutten tid och dess
motsvarighet i äldre regeringsformen har tillämpats endast beträffande
processuella frister Gfr dock NJA 1972 s. 113). Nämnda bestämmelse i RF kan
emellertid inte anses utgöra hinder mot att det meddelas föreskrifter om
återställande av försutten lid även i fråga om frister av annat slag. Lagrådet
synes inte heller mena att den bestämmelsen i och för sig skulle innebära ett
sådant hinder.

En
reglering av frågan om återställande av sådana frister som avses i den

s. 1241 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1241

föreslagna
bestämmelsen dvs. tid för väckande av talan enligt vissa förelägganden som
har meddelats av kronofogdemyndigheten kräver enligt RF lagform. Detta krav
är uppfyllt genom den föreslagna bestämmelsen, och det förhållandet att det
enligl bestämmelsen ankommer på en myndighet att i det enskilda fallet besluta
om återställande av en försutten frist kan inte föranleda någon annan
bedömning. Någon sådan principiell skillnad mellan verkan av underlåtenhet alt
iaktta en processuell frist resp. en frist av nu förevarande beskaffenhet som
lagrådet har gjort gällande kan enligl min mening inte upprätthällas Gfr t.ex.
Welamson, Återställande av försutten fid. Svensk JurisUidning 1950 s, 801 f).
Den situation som föreligger när en sakägare har försuttit liden för att väcka
lalan enligt ett föreläggande skiljer sig inte i sak från det fallet att
sakägaren, efter att ha väckt talan i rätt tid men fält talan ogillad,
försitter tiden för att fullfölja talan mol domen.

Enligt lagrådet möter del inte något hinder med
hänsyn till RF:s regler, om en bestämmelse i saken utformas på så sätt att den
som försitter en sådan frist som åsyftas föriorar sin rätt, om han inte inom
viss ytterligare tid visar laga förfall. Huruvida en bestämmelse lagtekniskt
utformas på ett sådant sätt eller såsom har skett i det remitterade förslagel
torde dock inte vara avgörande för grundlagsenligheten.

TUl följd av hänvisningen till 58 kap. 12 8 RB blir
tiden för att ansöka om återställande av försutten tid begränsad till tre
veckor från det att förfallet upphörde och längst ett år från det att talan
enligt föreläggandet senast skulle ha väckts. Den eventuella olägenheten av alt
verkan av underlätenheten att efterkomma föreläggandet inte är helt definifiv
under en viss tid uppvägs enligt min mening av intresset att den som har haft
laga förfall för sin underlåtenhet alt väcka talan inte skall behöva förlora
sin rätt.

Med hänsyn till det sagda är jag inte beredd att
frångå det remitterade förslaget i den berörda frågan.

I fråga om bestämmelsen i 21 § tredje slyckel att
användning av ett särskilt rättsmedel inte får utan synneriiga skäl föranleda
att en exekufiv försäljning hävs har lagrådet ansett att bestämmelsen bryter
mot principen att den som fullföljer en talan efter att ha anlitat ett särskilt
rättsmedel inte skall vara i ett sämre läge än den som klagar i ordinär väg.
Med anledning av vissa uttalanden i remissprotokollet om anlitande av särskilda
rättsmedel beträffande exekutiv försäljning framhåller lagrådet vidare att
prövningen av en talan som förs efter anlitande av ett särskilt rättsmedel inte
fär påverkas av att ett sådant rättsmedel har använts.

För egen del vill jag framhälla att, som framgår av
remissprotokollet, faktiska svårigheter kan möta då en exekutiv försäljning
skall undanröjas. Egendomen kanske inte kan återställas eller dess värde kan ha
förändrats. Dessa svårigheter, som ökar ju längre tid som har förflutit från försäljningen,
mäste beaktas när fråga uppkommer om hävande av försäljningen. Det är därför
enligt min mening motiverat att beträffande särskilda rätts-

s. 1242 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:8 SlutprotokoU 1242

medel
ta upp en bestämmelse om alt en exekutiv försäljning får hävas endast om
synnerliga skäl föreligger. Någon motsvarande regel för det fall att talan förs
i ordinär väg kan inte anses behövlig.

När det gäller resning och besvär över domvilla
ankommer det i princip på högsta domstolen resp. hovrätten att beakta den föreslagna
bestämmelsen om synneriiga skäl vid prövningen huruvida resning bör beviljas
resp. besvär över domvilla bifallas. Bestämmelsen utgör alltså i fråga om dessa
rättsmedel en modifikation av de föreskrifter i 58 resp. 59 kap. RB lill vilka
det hänvisas i första stycket av förevarande paragraf Vad därefter beträffar
återställande av försutten tid för klagan över en exekutiv försäljning blir
den föreslagna bestämmelsen tillämplig först sedan högsta domstolen har
återställt den föisuttna tiden och besvär därefter anförs över försäljningen.
Tillämpningen av bestämmelsen ankommer då alltså på hovrätten i besvärsmälet.
Det förhällandet att klaganden hade laga förfall för sin underlåtenhet att
anföra besvär i ordinarie tid saknar givetvis dä i och för sig betydelse.

Sammanfattningsvis anser jag aUtså att den nu
diskuterade bestämmelsen bör behållas. Det kan tilläggas att bestämmelsen även
blir tillämplig när resning har beviljats eller besvär över domvilla har
bifallits beträffande hovrättens eller högsta domstolens beslut med anledning
av klagan över en exekutiv försäljning.

Lagrådet har också föreslagit vissa andra,
redaktionella jämkningar i kapitlet. Jag har i allmänhet kunnat godta dessa
förslag.

Utöver vad som har nämnts i det föregående bör
vissa redakfionella ändringar göras i lagförslaget.

Hemställan

Med hänvisning fill vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att
anta det av lagrådet granskade förslaget med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposifion foreslå riksdagen att anta det
förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 1243 Kontrollera mot PDF

Förkortningar

BrB
brottsbalken

CU
riksdagens civilutskott

Ds
Ju departementsserie justifiedepartementet

FB
föräldrabalken

FfL lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av
fast egendom

GB
giftermålsbalken

HB
handelsbalken

JB
Jordabalken

JO justitieombudsmannen resp.
jusfitieombudsmännens ämbetsberättelse

JP
lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken

KB
Konungens Befallningshavande

KL
konkurslagen (1921:225)

KU riksdagens
konstitutionsutskott

LfL lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av
luftfartyg m.m.

LU
riksdagens lagutskott

NJA Nytt juridiskt arkiv
Avd. I

prop. proposition

RB rättegångsbalken

Rp lagen (1946: 804)
om införande av nya rättegångsbalken

rskr riksdagsskrivelse

SfL lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av
registrerat skepp m. m.

SFS Svensk
författningssamling

SkU riksdagens skatteutskott

SOU
statens offentliga utredningar

SU
riksdagens statsutskott

UB
förslag till utsökningsbalk

UL
utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Up förordningen (1877; 31 s. 51) om nya
utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall

USK utsökningskungörelsen
(1971:1098)

ÄB ärvdabalken

Beträffande
förkortningar av remissinstanser kan hänvisas till s. 70.

1243

s. 1245 Kontrollera mot PDF

Innehåll

Proposition ................................................................... ....... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... ....... 1

Lagförslag: Utsökningsbalk .......................................... ....... 4

Utdrag av
regeringsprotokollel den 16 mars 1978 ......... ..... 68

1
Inledning ..................................................................... 68

2
Nuvarande
ordning ...................................................... 71

2.1 Översikt över gällande bestämmelser..................... 71

2.2 Exekutiva myndigheter............................................ 73

2.2.1 Historik ........................................................... 73

2.2.2 Kompetensfördelningen mellan
överexekutor

och utmätningsman ........................................ 74

2.2.3 Kronofogdemyndigheterna.............................. 77

2.2.4 Överexekutorerna .......................................... 80

2.3 Handläggningen av mål angående indrivning av

skaller, böter o. d. (allmänna mål).......................... ..... 82

2.4 Självrältelse............................................................ ..... 84

2.5 Statistiska uppgifter................................................ 85

3 Lagberedningens
förslag lill utsökningsbalk................. ..... 85

3.1 Förslagets huvudsakliga innehåll............................ ..... g5

3.2 Exekutiva myndigheter........................................... ..... 89

3.3 Handläggningen av mäl angående
indrivning av

skatter, böter o. d. (allmänna mål)......................... 94

3.4 Självrätlelse............................................................ 94

4 Remissyttrandena........................................................ 98

4.1 Allmänna synpunkter på förslaget.......................... ..... 98

4.2 Exekutiva myndigheter........................................... ... 101

4.2.1 Allmänna synpunkter ...................................... 101

4.2.2 Exekutiv försäljning av fast
egendom m.m...... 108

4.2.3 Handräckning................................................... 111

4.2.4 Prövning av klagan.......................................... 113

4.2.5 Andra uppgifter som åvilar
överexekutor........ ..... Hg

4.3 Handläggningen av mål angående indrivning av

skatter, böter o. d. (allmänna mål)......................... 119

4.4 Självrätlelse............................................................ 123

4.5 Lagtekniska frågor.................................................. 128

5 Föredraganden............................................................. 129

5.1 Allmänna synpunkter på en ny utsökningslag-

sfiftning................................................................... 129

5.2 Exekutiva myndigheter............................................ 134

5.2.1 Allmänna synpunkter ..................................... 134

5.2.2 Förordnande om verkställighet i
vissa fall

av dom m.m..................................................... ... 139

5.2.3 Exekutiv försäljning av fast
egendom m. m.... ... 140

5.2.4 Handräckning.................................................. 144

5.2.5 Prövning av klagan......................................... ... 146

5.2.6 Uppgifter som åvilar överexekutor
enligt

särskUda författningar.................................... ... 152

5.2.7 Konsekvenser i fråga om personal av

överexekutors avskaffande............................. 152

5.3 Handläggningen av mål angående indrivning av

skatter, böter o. d. (allmänna mål)......................... 153

5.4 Självrättelse............................................................ ... 157

InnehåU
1245

s. 1246 Kontrollera mot PDF

5.5
Lagtekniska frågor....................................... .. 168

5.6
Ikraftträdande m. m..................................... .. 170

5.7
Upprättat lagförslag..................................... 171

6 Motivering till de
särskilda kapitlen....................... 171

1
kap. Inledande bestämmelser ......................... .. 179

2
kap. Förfarandet hos
kronofogdemyndigheten..... .. 202

3
kap. Exekufionsfitlar....................................... 281

4
kap. Utmätning............................................. .. 342

5
kap. Undantag från utmätning......................... .. 493

6
kap. Säkerställande av
utmätning..................... .. 506

7
kap. Utmätning av lön m. rn............................ 533

8
kap. Allmänna bestämmelser om
exekutiv försälj-

ning
m.m............................................... 557

9 kap.
Försäljning av lös egendom i allmänhet

och
indrivning av ulmätt fordran m.m.......... .. 601

10
kap. Försäljning av registrerat
skepp................ .. 645

11
kap. Försäljning av registrerat
luftfartyg........... .. 650

12
kap. Försäljning av fast
egendom..................... .. 653

13
kap. Redovisning av influtna
medel................... .. 673

14
kap. Verkan av exekutiv försäljning
m.m............ .. 710

15
kap. Införsel ............................................... .. 730

16
kap. Annan verkställighet............................... .. 755

17
kap. Kostnader............................................. 822

18
kap. Besvär................................................. .. 848

7
Hemställan .................................................... .. 882

8
Beslut............................................................ .. 882

Utdrag
av regeringsprotokollel den 28 Juni 1979 .... .. 883

1
Allmänna synpunkter ..................................... .. 883

2
Motivering till de särskilda
bestämmelserna ......... 885

3
Hemställan ................................................. .. 897

4
Beslut ......................................................... .. 897

Bilaga
1 Lagberedningens förslag ........................ 898

Bilaga
2 Förslag remitterat den 16 mars 1978 ........ .. 965

Bilaga
3 Förslag remitterat den 28 juni 1979 ......... .. 1038

Bilaga
4 Statisfiska uppgifter ............................. 1049

Utdrag
av lagrådets protokoll den 28 mars 1980 ...... 1055

Inledande
synpunkter ...................................... . 1055

1
kap........................................................................... 1064

2
kap........................................................................... .. 1067

3
kap........................................................................... .. 1075

4
kap........................................................................... 1093

5
kap........................................................................... .. 1122

6
kap........................................................................... .. 1127

7
kap........................................................................... .. 1129

8
kap........................................................................... 1133

9
kap........................................................................... .. 1135

12 kap........................................................................... 1139

13 kap........................................................................... 1139

14 kap........................................................................... .. 1142

15 kap........................................................................... 1155

16 kap........................................................................... .. 1160

17 kap........................................................................... .. 1168

18 kap........................................................................... .. 1171

InnehåU 1246

s. 1247 Kontrollera mot PDF

Utdrag
av regeringsprotokollet den 5 juni 1980 ..... 1188

Inledning
.................................................... 1188

1
kap........................................................................... 1193

2
kap........................................................................... . 1194

3
kap........................................................................... . 1199

4
kap........................................................................... . 1204

5
kap........................................................................... 1217

6
kap........................................................................... 1218

7
kap........................................................................... 1218

8
kap........................................................................... 1220

9
kap........................................................................... 1221

12 kap........................................................................... 1221

13 kap........................................................................... 1221

14 kap........................................................................... 1222

15 kap........................................................................... 1231

16 kap........................................................................... 1232

17 kap........................................................................... 1234

18 kap........................................................................... 1236

Hemställan ... ............................................. 1242

Beslut .............. ......................................... 1242

Förkortningar
................................................. 1243

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

InnehåU 1247

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 132 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (732)

732 kopplingar i 117 dokument.

  1. SOU 2026:56 sou 2026 56 s. 296 i texten · dokumentnivå
  2. SOU 2026:43 Åtgärder mot överskuldsättning s. 156 · s. 159 · s. 161 · s. 162 · och 3 till i texten · dokumentnivå
  3. Bet. 2025/26:CU34 Ändamålsenliga utmätningsregler och utökad distansutmätning om s. 1210 i texten
  4. Prop. 2025/26:224 Ändamålsenliga utmätningsregler och utvidgad distansutmätning s. 64 · s. 79 · s. 92 · s. 95 om s. 1210 · och 1 till i texten · dokumentnivå
  5. SOU 2026:10 Ökade möjligheter till tillgångsinriktad brottsbekämpning s. 310 · s. 311 · s. 349 · s. 350 · och 3 till i texten · dokumentnivå

Visa alla 117

Rättsfall (114)

114 kopplingar i 110 dokument.

  1. RH 2021:45 ur registret · dokumentnivå
  2. RH 2020:38 om s. 159 ur registret
  3. RH 2017:61 ur registret · dokumentnivå
  4. RH 2010:61 ur registret · dokumentnivå
  5. RH 2010:65 ur registret · dokumentnivå
  6. RH 2000:93 om s. 1116 ur registret
  7. RH 1995:120 ur registret
  8. RH 1994:104 ur registret · dokumentnivå
  9. RH 1994:134 ur registret · dokumentnivå
  10. RH 1994:116 ur registret · dokumentnivå

Visa alla 110

Myndighetsavgöranden (17)

17 kopplingar.

  1. JK 2025-10-02 dnr 2024/7813 i texten
  2. JO 2025-09-17 dnr 9917-2024 i texten
  3. JK 2024-03-06 dnr 2023/9812 i texten
  4. JK 2024-03-04 dnr 2022/3810 i texten
  5. JK 2016-11-14 dnr 5594-16-28 i texten

Visa alla 17

Doktrin (269)

269 kopplingar i 79 dokument.

  1. Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 35 · s. 55 · s. 88 · s. 90 · och 87 till i texten · dokumentnivå
  2. Millqvist, Finansiell leasing, 1986 s. 243 · s. 244 · s. 247 · s. 264 · och 10 till i texten · dokumentnivå
  3. SvJT 1984 s. 257 Torkel Gregow, Svensk rättspraxis Exekutionsrätt 1975-1981* s. 263 · s. 266 · s. 269 · s. 274 · och 5 till i texten
  4. SvJT 1981 s. 401 Michael Bogdan, Om svensk exekutionsbehörighet s. 402 · s. 411 · s. 414 · s. 415 · och 4 till i texten
  5. SvJT 1992 s. 1 Torkel Gregow, Svensk rättspraxis. Exekutionsrätt 1982-1990: I Utsökningsrätt s. 6 · s. 33 · s. 49 · s. 50 · och 1 till i texten

Visa alla 79