Högsta förvaltningsdomstolen, mål 6255-24

Mål nr 6255-24

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

meddelad i Stockholm den 18 december 2025

KLAGANDE

Pensionsmyndigheten
Box 38190
100 64 Stockholm

MOTPART

AA

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Kammarrätten i Stockholms dom den 28 augusti 2024 i mål nr 3849-24

SAKEN

Garantipension

___________________
HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.

BAKGRUND

1.    Underlaget för beräkning av garantipension uppgår till olika belopp för gifta respektive ogifta personer. För en person som är gift är beloppet lägre än för en person som är ogift. En gift person som stadigvarande lever åtskild från sin make ska dock likställas med en ogift person vid beräkning av garantipension, om inte särskilda skäl talar emot det. 
2.    AA gifte sig i oktober 2023. Pensionsmyndigheten beslutade att AAs garantipension från och med november 2023 därför skulle beräknas enligt de regler som gäller för gifta. 
3.    AA överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm och anförde följande. Hon och maken är bosatta i olika länder. De har aldrig bott tillsammans och har inte heller för avsikt att göra det. De har inte några gemen-samma barn. Alla tillgångar är enskild egendom och de har helt åtskilda ekonomier där var och en betalar sina egna utgifter. 
4.    Förvaltningsrätten biföll överklagandet och förklarade att AA skulle likställas med en ogift person vid beräkningen av pension. Förvaltningsrätten konstaterade att AA och hennes make bor i olika länder samt att de inte har någon gemensam egendom eller gemensam ekonomi. Det förhållandet att makarna besökte varandra ca 100–120 dagar per år kunde enligt domstolen inte i sig anses medföra att hushållsgemenskap förelåg. AA ansågs därmed ha visat att hon stadigvarande levde åtskild från sin make.
5.    Pensionsmyndigheten överklagade till Kammarrätten i Stockholm som instämde i förvaltningsrättens bedömning och avslog överklagandet.

YRKANDEN M.M.

6.    Pensionsmyndigheten yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska upphäva kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden och fastställa myndighetens beslut samt anför följande. 
7.    Den rättspraxis som finns berör främst frågan om hur civilståndet ska bedömas för makar som har varit sammanboende men som av en eller annan orsak flyttat isär. I nu aktuellt fall är det fråga om makar som nyligen ingått äktenskap, aldrig varit sammanboende och inte heller har för avsikt att bo tillsammans i framtiden. 
8.    Att ingå äktenskap och välja att fortsätta leva isär kan inte anses omfattas av det skyddsvärda intresse som reglerna en gång avsåg, t.ex. särlevnad på grund av söndring i äktenskapet. Det bör alltså krävas starkare skäl för att betraktas som ogift i pensionshänseende än de som föreligger i detta fall. 
9.    Om Högsta förvaltningsdomstolen ändå finner att ett gift par som valt att bo isär skulle kunna anses stadigvarande leva åtskilda ska AA och hennes make inte anses göra det eftersom de träffar varandra i en sådan utsträckning att det måste kunna antas att de delar måltider, andra utgifter och sysslor som ingår i en hushållsgemenskap.
10.    AA anser att överklagandet ska avslås. 

SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET
 

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

11.    Frågan är under vilka förutsättningar en gift person ska anses stadigvarande leva åtskild från sin make och därmed behandlas som ogift vid tillämpningen av reglerna om garantipension.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

12.    Enligt 65 kap. 3 § socialförsäkringsbalken likställs, när det gäller garantipension, med ogift försäkrad en försäkrad som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder något annat. Det ankommer på AA att visa att hon och maken stadigvarande lever åtskilda.
13.    Av förarbetena framgår att möjligheten att betrakta en gift person som ogift i pensionshänseende bör utnyttjas då en av makarna för avsevärd tid är intagen på anstalt, om makarna på grund av söndring lever skilda från varandra och över huvud taget där något samboende mellan makarna inte existerar (prop. 1960:75 s. 118). Förarbetena ger dock inte någon närmare vägledning i fråga om vad som avses med samboende.
14.    Högsta förvaltningsdomstolen har i fråga om socialförsäkringsbalkens bestämmelser om bostadsbidrag och underhållstöd slagit fast att det inte bara är den faktiska boendesituationen som är avgörande för om två personer ska anses bo tillsammans. Det finns också anledning att väga in om personerna har en sådan hushållsgemenskap som normalt präglar ett sammanlevande även om de inte fullt ut delar bostad i den meningen att personerna huvudsakligen tillbringar sin dygnsvila i samma bostad (HFD 2018 ref. 70 och HFD 2023 ref. 15 III, punkt 14).
15.    Motsvarande överväganden bör göras vid bedömningen av om en gift person ska anses stadigvarande leva åtskild från sin make i pensionshänseende. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen kan enbart det förhållandet att två makar träffas relativt ofta därvid inte anses innebära att det föreligger en sådan hushållsgemenskap som medför att de inte kan anses stadigvarande leva åtskilda.
16.    Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar vidare att det i lagstiftningen saknas stöd för Pensionsmyndighetens uppfattning att makar som har valt att leva isär inte skulle kunna anses stadigvarande leva åtskilda.
17.    Det är i målet utrett att AAs make bor utomlands samt att makarna aldrig har haft någon gemensam bostad eller ekonomi. Det saknas vidare anledning att ifrågasätta AAs uppgifter om att hon och maken står för sina egna utgifter samt att de inte har för avsikt att bo tillsammans. 
18.    Mot den bakgrunden finner Högsta förvaltningsdomstolen att AA har visat att hon och maken stadigvarande lever åtskilda. Några särskilda skäl för att hon inte ska likställas med en ogift person i pensionshänseende har inte kommit fram. AAs garantipension ska således beräknas som för en ogift person. Överklagandet ska följaktligen avslås.

I avgörandet har deltagit justitieråden Kristina Ståhl, Ulrik von Essen, Martin Nilsson, Mathias Säfsten och Johanna Mihaic.
Föredragande har varit justitiesekreteraren Sara Arya.