Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Kirseberg, för att ha tillämpat en ordning som inneburit att brev inte har vidarebefordrats från intagna om de inte har varit märkta med antingen namn eller intagningsnummer
26 mars 2013 · dnr 4923-2012
Så kom texten hit
- Källa: Riksdagens ombudsmän (JO). Beslutet återges ur myndighetens egen PDF, ord för ord; Ratio Lex är inte JO och företräder inte myndigheten. · PDF
- Hämtad hit: 22 mars 2026
- Text: Texten är läst ur JO:s beslut i PDF med textlager. Sidhuvudet «Dnr … Sid n (m)» på varje sida är dolt vid visning; i övrigt är texten oförändrad utom där en rad nedan säger annat.
- Licens: Beslut av myndighet är allmän handling och fri från upphovsrätt (9 § upphovsrättslagen).
Beslutets text
BESLUT Datum Dnr Sid 2013-03-26 4923-2012 1 (3) Chefsjustitieombudsmannen Elisabet Fura
Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Kirseberg, för att ha tilläm- pat en ordning som inneburit att brev inte har vidarebefordrats från in- tagna om de inte har varit märkta med antingen namn eller intagnings- nummer
Beslutet i korthet: I beslutet riktas allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Kirse- berg, för att ha tillämpat en ordning som inneburit att brev inte har vidarebefordrats från intagna om de inte har varit märkta med antingen namn eller intagningsnummer. Ef- tersom det inte har gjorts någon skillnad mellan ”vanlig” post och myndighetspost har ru- tinen inneburit att den grundlagsskyddade rätten till förtrolig kommunikation enligt 7 kap. 6 § fängelselagen (2010:610) har förhindrats (jfr JO:s beslut i dnr 4918-2012).
Anmälan
I en anmälan, som kom in till JO den 7 september 2012, anförde AA i huvudsak följande. I anstalten Kirseberg tillämpas den interna ordningsregeln att brev som en intagen vill skicka måste märkas på utsidan av kuvertet med antingen namn eller intagningsnummer. Detta gäller även om försändelsen är adresserad till myndighet- er eller advokat. Ordningen strider dels mot fängelselagens regler om brevgransk- ning och dels mot en intagens rätt att anonymt kunna kommunicera med myndig- heter samt advokat.
Utredning
Anmälan remitterades till Kriminalvården för yttrande. I sitt remissvar anförde myndigheten, region Syd, genom regionchefen BB, följande.
Information har inhämtats från anstalten Kirseberg om hanteringen avseende utgå- ende post i förhållande till det som framkommer av AA:s skrivelse till JO.
Regelverk Av 7 kap. 6 § fängelselagen (2010:610), FäL, framgår att en försändelse mellan en intagen och en advokat, en svensk myndighet eller ett internationellt organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda ska vidarebefordras utan granskning. Om det finns anledning att anta att uppgiften om avsändare av en sådan försändelse till en intagen är oriktig, får försändelsen granskas i syfte att ut- reda vem avsändaren är.
Riksdagens ombudsmän E-post: justitieombudsmannen@jo.se Box 16327 Telefon: 08-786 40 00 103 26 Stockholm Texttelefon: 08-786 61 15 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 Fax: 08-21 65 58 www.jo.se
Enligt 7 kap. 7 § FäL får i andra fall än som avses i 6 § en försändelse till eller från en intagen i anstalt granskas, om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten. Syftet med granskningen ska vara att undersöka om försändelsen 1. innehåller något otillåtet föremål, eller 2. är ett led i en pågående eller planerad brottslig verksamhet, ett planerat avvikande eller något annat liknande förfarande. Enligt 7 kap. 8 § FäL ska en försändelse som har granskats, om inte särskilda skäl talar mot det, lämnas ut till den intagne så snart som möjligt och senast när han eller hon inte längre ska vara berövad friheten. Av prop. 2006/07:127 s. 25 framgår avseende brevgranskning av myndighetspost bl.a. följande. Detta skydd för förtrolig kommunikation kan ses som en för intagna anpassad form av det skydd som gäller för varje medborgare enligt 2 kap. 6 § rege- ringsformen (RF). Principen är betydelsefull och finns befäst i flera internationella överenskommelser, bl.a. de Europeiska fängelsereglerna och FN:s principer till skydd för frihetsberövade personer. Om det krävs för att tillgodose vissa viktiga motintressen kan dock undantag göras från denna princip enligt såväl regeringsfor- men som de tidigare nämnda internationella överenskommelserna. Enligt 2 kap. 12 § RF får inskränkningar i grundlagsskyddade rättigheter göras för att tillgodose ända- mål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, men de får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett dem. Enligt rege- ringens uppfattning är det angeläget att rätten till förtrolig kommunikation kan upp- rätthållas i största möjliga mån. Det finns därför inte skäl att ändra den huvudregel som säkerställer att s.k. myndighetsbrev inte ska granskas. Vikten av att ge Kriminalvården effektivare verktyg för att förebygga och beivra brott och upprätthålla ordning och säkerhet i anstalten väger dock enligt regeringens uppfattning tyngre än den inskränkning i de intagnas integritet som en ändrad regle- ring skulle innebära. Det bör därför, precis som kommittén föreslår, införas en be- stämmelse med innebörden att ett myndighetsbrev får granskas redan när det finns anledning att anta att uppgiften om avsändare är oriktig. Granskningen får emellertid endast syfta till att utreda vem avsändaren är.
Redogörelse från anstalten Kirseberg avseende rutinerna vidarebefordran av utgående post Av information från Kriminalvårdschef CC, VO Kirseberg, framgår bl.a. följande. Frågan om vidarebefordran av utgående post från intagna har diskuterats på led- ningsgruppen på anstalten under oktober månad 2012. Anstalten medger att den ti- digare hade ett krav på att intagna skulle skriva avsändare med namn eller intag- ningsnummer, även gällande s.k. myndighetspost, för att posten skulle vidarebe- fordras. Efter klagomål från intagna luckrades denna regel upp såtillvida att post ändå kunde skickas utan angivande av avsändare. Detta har dock visat sig ha hante- rats på olika sätt på enheterna och anstaltsledningen har nu helt släppt kravet på an- givande av avsändare. Beslutet har meddelats till anstaltens personal och hantering- en ska följas upp av respektive kriminalvårdsinspektör.
Region Syds bedömning Kriminalvården ska så långt som möjligt ha rutiner för postbefordran som inte med- för att skyddet för den förtroliga kommunikationen urvattnas. Detta gäller i än högre grad avseende sådan kommunikation som avser myndighetspost enligt 7 kap. 6 § FäL. Av utredningen i ärendet framgår att anstalten Kirseberg tidigare har haft rutinen att alla intagna ska skriva avsändare eller intagningsnummer på all utgående post för att få posten vidarebefordrad. Denna rutin har inneburit en risk för att en förtrolig kommunikation, framförallt avseende intagnas möjligheter till kommunikation med myndigheter, inte skulle kunna upprätthållas. Postrutinen har dock förändrats redan tidigare på anstalten Kirseberg men har sedan hanterats olika på de olika enheterna.
Under utredningen i ärendet har därför anstaltsledningen beslutat att det nu inte ska finnas något krav på angivande av avsändare. AA gavs möjlighet att kommentera remissvaret.
Bedömning AA har gjort gällande att den ordning som anstalten tillämpat vid befordringen av brev från de intagna inneburit en kränkning av den grundläggande rätten att kunna kommunicera anonymt med advokater och myndigheter.
Kriminalvården har i sitt remissvar redogjort för relevant lagstiftning. Fängelsela- gens bestämmelser om rätten till förtrolig kommunikation kan ses som en för in- tagna anpassad form av det skydd som gäller för varje medborgare enligt 2 kap. 6 § regeringsformen. Den senare bestämmelsen avser skydda förtroligheten i med- delande av olika slag och det innebär bl.a. att organ för det allmänna inte får bryta brev eller andra slutna försändelser (se prop. 1973:90 s. 243 och 1975/76:209 s. 147 f.).
Jag vill i det här sammanhanget nämna att posthanteringen på anstalten Kirseberg tidigare har varit föremål för uttalande från JO:s sida. I beslut den 20 februari 2007 i dnr 1449-2006 erinrades anstalten bl.a. om att intagna inte generellt kan vägras få brev och andra försändelser vidarebefordrade om namn eller intagningsnummer inte är antecknat på brevet och inte heller framgår på annat sätt. Det är mot den bakgrunden som jag med förvåning noterar att anstalten så sent som hösten 2012 alltjämt tillämpade en ordning, som innebar att intagna förvägrades att få sin post vidarebefordrad om den inte märkts på anmodat sätt. Denna begränsning har varit allvarlig.
Vad som är än mera allvarligt är att det inte gjordes någon skillnad mellan ”vanlig” post och myndighetspost. Därmed har rutinerna inneburit att den grundlagsskyd- dade rätten till förtrolig kommunikation indirekt har förhindrats. Detta är helt oac- ceptabelt och anstalten förtjänar allvarlig kritik för att ha tillämpat en sådan ord- ning. Jag noterar att Kriminalvården i sitt remissvar har uppgett att anstaltens krav på märkning av post numera har avskaffats.
Ärendet avslutas.