Lagrum · SFS 1891:35 s.1
225 §
Om bärgning
Författningen är upphävd genom SFS 1994:1009. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Vid bestämmande av bärgarlönens belopp har rätten att taga i betraktande följande omständigheter:
- 1. I första rummet:
- a) i vad mån bärgningsföretaget lyckats;
- b) den insikt och drift, varmed bärgningsarbetet utförts, samt den tid och möda, som därtill använts;
- c) den fara, för vilken det bärgade fartyget, dess passagerare, besättning eller gods varit utsatta;
- d) den fara, för vilken bärgarna eller deras redskap utsatts;
- e) den fara att ådraga sig ersättningsskyldighet mot lastägare eller annan eller att eljest lida förlust, för vilken bärgarna utsatt sig;
- f) den skada, bärgarna må hava lidit till liv, hälsa eller gods, den utgift eller förlust, bärgarna för bärgningens utförande fått vidkännas, samt värdet av de vid bärgningen använda redskap;
- g) den omständighet att det vid bärgningen begagnade fartyget varit särskilt utrustat för bärgningsarbete.
- 2. I andra rummet:
det bärgades värde.
Har någon, som deltagit i bärgning, genom fel eller försummelse föranlett den fara vari fartyget råkat eller har han vid bärgningen gjort sig skyldig till stöld eller snatteri eller till undandöljande av bärgat gods eller annan sviklig handling, äger rätten förklara bärgarlönen förverkad eller nedsätta dess belopp under vad som eljest varit skäligt.
Lydelse enligt SFS 1964:728 (ändringsregistret)