31 § — Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
Gällande lydelse
Har någon begagnat sig av annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att taga eller betinga sig förmåner, vilka stå i uppenbart missförhållande till det vederlag, som må hava blivit erlagt eller utfäst, eller för vilka något vederlag icke skall utgå, vare rättshandling, som sålunda tillkommit, icke gällande mot den förfördelade.
Lag samma vare, där sådant otillbörligt förfarande, som i första stycket avses, ligger annan till last än den, gent emot vilken rättshandlingen företogs, och denne ägde eller bort äga kunskap därom.
Om avtal rörande bärgning gälle vad särskilt är stadgat.
Gällande lydelse · Hela författningen
Lydelser
- Ursprunglig lydelse · text saknas · från 1916-01-01
- SFS 1955:231 · text saknas
- SFS 1987:329 · från 1987-07-01