9 §

Då tillstånd att uttaga nedsatt värdehandling sökes, skall uppgift lämnas om det ändamål, för vilket handlingen skall uttagas. Finnes det icke behövligt, att handlingen uttages för det uppgivna ändamålet, eller kan det antagas, att den omyndiges rätt och bästa skulle genom handlingens uttagande sättas i fara, skall tillstånd vägras.

Vill förmyndaren, att nedsatt värdehandling skall försäljas eller pantsättas, vare han pliktig att uppgiva, vartill de influtna medlen skola användas. Erfordras för de influtna medlens användande till det uppgivna ändamålet överförmyndarens samtycke, och finner överförmyndaren samtycke därtill ej böra givas, skall tillstånd till försäljningen eller pantsättningen vägras.

Meddelas tillstånd att försälja nedsatt värdehandling, skall banken, där ej överförmyndaren annorlunda förordnar, utlämna handlingen direkt till köparen och uppbära betalningen. Tillstånd att pantsätta nedsatt värdehandling medför ej rätt att uttaga handlingen utan att överförmyndaren särskilt medgivit det; sådant medgivande må lämnas allenast såframt pantsättning ej utan avsevärd olägenhet kan ske, medan handlingen är nedsatt i bankens förvar. I övrigt äge överförmyndaren vid tillstånd till åtgärd med avseende å nedsatt värdehandling foga de villkor, som i varje fall finnas erforderliga, åliggande det banken att noggrant iakttaga dessa villkor.

Skall nedsatt värdehandling överföras från den bank, där den finnes i förvar, till annan bank, varde handlingen utlämnad direkt till denna bank. Den förra banken skall ofördröjligen underrätta överförmyndaren om åtgärden.