41 §

Är växel ställd att betalas i myntslag, som icke är gångbart å betalningsorten, stånde gäldenären fritt att i stället erlägga betalning i landets mynt efter värdet å förfallodagen. Försittes förfallotiden, äge växelinnehavaren kräva, att betalning erlägges i landets mynt, så ock bestämma, huruvida värdet därvid skall beräknas efter förfallodagens eller betalningsdagens kurs.

Vid beräkning av främmande myntslags värde skola de å betalningsorten gällande handelsbruk iakttas, med mindre utställaren förskrivit, att växelsumman skall beräknas efter en i växeln angiven kurs.

Förestående regler äge ej tillämpning, där utställaren föreskrivit betalning i visst främmande myntslag (förbehåll om effektiv betalning i främmande mynt).

Är växelsumman angiven i myntslag, som har enahanda benämning men olika värde i det land där växeln utställts, och det, där den skall betalas, skall det å betalningsorten gällande myntslag antagas vara avsett.