Sök i Ratio Lex

52a § — Lag (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Fastställer domstol skatt till högre belopp än skattemyndigheten förut beräknat, skall ränta tas ut på det tillkommande skattebeloppet.

Vid beräkning av ränta enligt första stycket gäller, att ränta tas ut från och med den andra månaden efter den, då skattemyndigheten meddelat beslut angående skatten, dock att ränta på skatt, som motsvarar tidigare återbetalat skattebelopp, skall utgå från och med månaden efter den då skattebeloppet återbetalades, samt
att ränta tas ut till och med den månad, då skatten förfaller till betalning enligt 52 § 1 mom. första stycket, dock inte för längre tid än två år.

I fråga om räntan gäller i övrigt bestämmelserna i 52 § 1 mom. dock att räntan påförs av skattemyndigheten. Av 61 § framgår att ränta skall betalas även på ränta som återbetalas. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten fastställs tillämpas den räntesats som gäller för det år då skatten fastställs.

Senast publicerade text · Hela författningen

Lydelser

  1. Ursprunglig lydelse · text saknas
  2. SFS 1974:857 · text saknas
  3. SFS 1986:1306 · text saknas · från 1987-01-01
  4. SFS 1990:337 · text saknas · från 1990-06-30
  5. SFS 2001:95 · från 2001-07-01
Jämför två lydelser ord för ord