Lagrum · SFS 1942:350

3 §

Om fasta fornlämningar

Författningen är upphävd genom SFS 1988:950. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

Till fast fornlämning hör så stort område på marken som tarvas för att bevara fornlämningen och bereda med hänsyn till dess art och betydelse nödigt utrymme däromkring. Har mark för fornlämning undantagits från delning vid lantmäteriförrättning enligt bestämmelser som gällde före ikraftträdandet av fastighetsbildningslagen (1970:988) eller tagits i anspråk genom expropriation, gälle de gränser som därvid bestämts.

Är ej området bestämt genom lantmäteriförrättning som avses i första stycket eller expropriation, äger länsstyrelsen fastställa gränserna för området. Upptages ärende härom annorledes än på framställning av markens ägare, skall denne underrättas om ärendet. Underrättelse skall delgivas ägaren på sätt om stämning i tvistemål är stadgat.

Med avseende å fideikommiss eller fastighet som innehaves under därmed jämförliga förhållanden eller med ständig besittningsrätt skall vad i denna lag sägs om markens ägare gälla innehavaren.

Lydelse enligt SFS 1976:442 (ändringsregistret)

Paragrafen i sitt sammanhang

← 2 §Hela författningen4 § →