7 § — Förundersökningskungörelse (1947:948)
Som förhörsvittne bör i första hand anlitas ett medborgarvittne som avses i lagen (1981:324) om medborgarvittnen, om ett sådant finns tillgängligt.
Hålls förhör med en kvinna, bör ett kvinnligt förhörsvittne anlitas, om den som ska höras begär det och det lämpligen kan ske.
Om den som ska höras begär att, förutom vittnet, försvarare, målsägandebiträde eller biträde enligt 23 kap. 10 § tredje stycket rättegångsbalken, någon annan ska få närvara vid förhöret eller att förhöret ska äga rum utan särskilt förhörsvittne, får detta beviljas, om det kan ske utan men för utredningen.
En person, som på begäran av den som ska höras tillåts närvara vid förhöret, får uppmanas att vara förhörsvittne, om personen är lämplig för uppdraget.
Kan det förväntas att det vid förhör framkommer något som inte bör uppenbaras, ska undersökningsledaren överväga om det bör meddelas förbud att röja det som förekommer vid förhöret. Om ett medborgarvittne inte finns tillgängligt, bör i ett sådant fall som förhörsvittne anlitas befattningshavare vid polis- eller åklagarväsendet, om det i övrigt är lämpligt.
Kan ett förhörsvittne inte anskaffas, får förhöret ändå hållas, om det skulle medföra väsentlig olägenhet att uppskjuta det.
Gällande lydelse · Hela författningen
Lydelser
- Ursprunglig lydelse · text saknas
- SFS 1964:686 · text saknas
- SFS 1981:383 · text saknas
- SFS 1988:611 · från 1988-07-01
- SFS 2008:71 · från 2008-04-01
- SFS 2014:1109 · från 2015-01-01
- SFS 2024:760 · från 2024-11-07