Lagrum · SFS 1959:287
5 §
2 kap. Om avgångsskyldighet
Författningen är upphävd genom SFS 1987:1060. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Avgångsskyldighet på grund av sjukdom m.m.
Reglementet underkastad arbetstagare må, oavsett vad som följer av eljest gällande bestämmelser, förklaras skyldig att avgå,
- a) därest han befinnes till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan vara för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete,
- b) därest han till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan under en tid av 24 månader i följd antingen icke tjänstgjort eller tjänstgjort allenast försöksvis kortare tid och det tillika enligt socialstyrelsens bedömande föreligger såväl sannolikhet för att han icke kan återinträda i arbete inom ytterligare 12 månader som ovisshet angående vidare utveckling av arbetsförmågan, samt
- c) därest, såvitt angår innehavare av ordinarie, medelst fullmakt tillsatt tjänst eller därmed jämförlig icke-statlig tjänst, arbetstagaren befinnes urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden samt för honom högst fem år återstå till pensioneringsperiodens nedre gräns.
Avgångsskyldighet skall likväl icke på grund av vad ovan sägs föreligga före pensioneringsperiodens nedre gräns, med mindre arbetstagaren prövas icke kunna överföras till annan med statlig pensionsrätt förenad anställning.
Bestämmelserna i första och andra styckena gälla ej arbetstagare på vilken 7 kap. 4 eller 5 § lagen (1976:600) om offentlig anställning är tillämplig.
Lydelse enligt SFS 1979:725 (ändringsregistret)
Återfunnen ur typografin, ej kontrollerad — riksdagens text saknar ankare här. Ingen citatknapp; kontrollera mot källan innan du citerar.