39 d §

Kapitalkravet enligt 39 b § bestäms i förhållande till kassans och föreningarnas tillgångar samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för kassan och föreningarna (placeringar). Placeringarna delas in i följande grupper: A. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket A bankrörelselagen (1987:617). B. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket B bankrörelselagen. C. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket C bankrörelselagen. D.Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket D bankrörelselagen.

Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas -- sådana aktier och andelar som enligt 39 c § sista stycket skall räknas av från kapitalbasen, -- de placeringar som anges i första stycket A samt -- fordringar och garantier mellan kassan och föreningarna.

I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp till sammanlagt -- tjugo procent av summan av de placeringar som anges i första stycket B, -- femtio procent av summan av de placeringar som anges i första stycket C samt -- hela summan av de placeringar som anges i första stycket D.

Till grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skall placeringarna värderas enligt föjande:

• 1. Obligationer, för vilka reserver som avses i 39 c § andra stycket C har satts av, värderas till sitt bruttobokföringsvärde, dock högst till sitt marknadsvärde.
• 2. Övriga tillgångar värderas till sitt bokförda värde.
• 3. Garantiförbindelser med anknytning till kreditgivning värderas till sitt nominella belopp.
• 4. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt nominella belopp.
• 5. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas till sitt nominella belopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.

Regeringen får bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana föreskrifter som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.