Lagrum · SFS 1970:495
2 §
Författningen är upphävd genom SFS 2011:594. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Söker någon, som är hemmahörande i stat ansluten till Pariskonventionen, registrering av varumärke, som är registrerat för honom i hemlandet, får märket registreras i Sverige så som det är registrerat i den främmande staten.
Vad nu sagts skall icke gälla, om varumärket
- 1. är av beskaffenhet att göra intrång i rätt som här i riket förvärvats av annan än sökanden,
- 2. saknar egenartad karaktär eller är sammansatt av tecken eller benämningar som i handeln kan tjäna till att ange varans art, beskaffenhet, mängd, användning, pris eller geografiska ursprung eller tiden för dess framställande eller som blivit vanliga i gängse språkbruk eller i lojalt och konstant handelsbruk här i riket, eller
- 3. strider mot sedlighet eller allmän ordning eller uppenbarligen är ägnat att vilseleda allmänheten.
Vid bedömande av varumärkets registrerbarhet enligt denna paragraf skall hänsyn tagas till alla föreliggande omständigheter och särskilt till den tid och omfattning märket varit i bruk.
Ansökan om registrering av varumärke, som kan registreras endast med stöd av denna paragraf, liksom ansökan om förnyelse av sådan registrering, skall åtföljas av hemlandsbevis, även om sådant bevis på grund av 1 § eljest icke erfordras.
Tillämpas i
1 avgörande som anger lagrummet, äldst först.