Lagrum · SFS 1974:515
4 § upphävd 1999-01-01
Författningen är upphävd genom SFS 1998:714. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Rätt till ersättning föreligger ej, om den som har varit utsatt för frihetsinskränkningen själv uppsåtligen har föranlett denna. Har han sökt undanröja bevis eller på annat sätt försvåra sakens utredning eller, i fall som avses i 1 eller 1 a §, sökt undandra sig förundersökning eller lagföring, utgår ersättning endast om det finns synnerliga skäl.
Ersättning kan vägras eller sättas ned i den mån det i annat fall med hänsyn till omständigheterna är oskäligt att ersättning utgår. Ersättning får dock ej vägras eller sättas ned på den grund att misstanke om brott kvarstår utan att skuldfrågan är klarlagd.
Lydelse enligt SFS 1980:422 (ändringsregistret) ändr. 1, 4 §§; ny 1 a §; omtryck Förarbeten: Prop. 1979/80:121, Rskr 1979/80:356.
Lydelser
- Ursprunglig lydelse · text saknas
- SFS 1980:422 · text saknas
Ändringar (1 dokument)
- SFS 1980:422 datum saknas · ändr. 1, 4 §§; ny 1 a §; omtryck Förarbeten: Prop. 1979/80:121, Rskr 1979/80:356. ur registret
Normkedja
Författningen är upphävd 1999-01-01.
Inga belagda led i normkedjan.
Förarbeten (2 dokument)
Propositioner (1 dokument)
- Prop. 1979/80:121 om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning ur registret
Riksdagsskrivelser (1 dokument)
- Rskr. 1979/80:356 ur registret
Rättsfall (1 dokument)
Högsta domstolen (1 dokument)
- NJA 2022 s. 609 »Det oriktiga erkännandet« ur registret
Myndigheter (1 dokument)
Myndighetsavgöranden (1 dokument)
Justitiekanslern (JK) (1 dokument)
- JK 2005-01-20 dnr 2906-04-41 i texten
Doktrin (1 dokument)
Litteratur (1 dokument)
- Bengtsson, 14 uppsatser 1983-1991, 1992 s. 83 i texten