Lagrum · SFS 1974:515

4 §

Författningen är upphävd genom SFS 1998:714. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

Rätt till ersättning föreligger ej, om den som har varit utsatt för frihetsinskränkningen själv uppsåtligen har föranlett denna. Har han sökt undanröja bevis eller på annat sätt försvåra sakens utredning eller, i fall som avses i 1 eller 1 a §, sökt undandra sig förundersökning eller lagföring, utgår ersättning endast om det finns synnerliga skäl.

Ersättning kan vägras eller sättas ned i den mån det i annat fall med hänsyn till omständigheterna är oskäligt att ersättning utgår. Ersättning får dock ej vägras eller sättas ned på den grund att misstanke om brott kvarstår utan att skuldfrågan är klarlagd.

Lydelse enligt SFS 1980:422 (ändringsregistret)

Tillämpas i

1 avgörande som anger lagrummet, äldst först.

  1. NJA 2022 s. 609 2022

Paragrafen i sitt sammanhang

← 3 §Hela författningen5 § →