Lagrum · SFS 1974:890
26 §
Anvisande av mark för bearbetning m.m.
Författningen är upphävd genom SFS 1991:45. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Den som innehar bearbetningskoncession får ej påbörja bearbetningen innan mark anvisats för sådant ändamål och därmed sammanhängande verksamhet, såsom för uppförande av byggnad eller annan anläggning eller för väg, transportbana eller ledning eller för uppläggande av malm samt varp och andra avfallsprodukter. Mark får ej anvisas i strid med villkor i koncessionen. I fråga om anvisande av mark äger vad som i 17 och 18 §§ föreskrives om hinder motsvarande tillämpning, om hindret uppstod innan koncessionen meddelades. Vad som i 19 § föreskrives om förordnande om förbud mot arbete äger motsvarande tillämpning i fråga om anvisande av mark. Förordnande som nu avses får dock ej meddelas sedan bearbetningskoncession beviljats. Om ej annat följer av vad som sagts nu skall koncessionshavaren inom koncessionsområdet anvisas den mark som han begär i den mån det ej är uppenbart att den icke behövs för ändamålet. Utanför koncessionsområdet anvisas den mark som är nödvändig. Om viss mark inom eller utom koncessionsområdet hotas av ras eller sättningar i samband med bearbetning, kan även denna mark anvisas.
Mark kan anvisas för kortare tid än den koncessionen avser.
Anvisande av mark sker vid särskild förrättning efter ansökan hos bergmästaren i det distrikt där det med ansökningen avsedda området eller större delen därav ligger.