Lagrum · SFS 1982:80

38 §

Skadestånd

En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala inte bara lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren kan ha rätt till utan även ersättning för skada som uppkommer. En arbetstagare är skadeståndsskyldig om han eller hon inte iakttar den uppsägningstid som anges i 11 § första stycket.

Skadestånd enligt första stycket kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär. Ersättning för förlust som avser tid efter anställningens upphörande får under alla förhållanden bestämmas till högst det belopp som anges i 39 §.

Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Tillämpas i

37 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.

  1. RH 1992:62 1992
  2. AD 1994 nr 22 1994
  3. AD 1995 nr 37 1995
  4. AD 1996 nr 94 1996
  5. AD 1996 nr 117 1996
  6. AD 1997 nr 84 1997
  7. AD 1997 nr 147 1997
  8. AD 1998 nr 59 1998
  9. AD 1998 nr 80 1998
  10. AD 1999 nr 9 1999

Visa alla 37 på lagsidan

Paragrafen i sitt sammanhang

← 37 §Hela författningen38 a § →