Sök i Ratio Lex

15a § — Tandvårdslag (1985:125)

Tandvård som avses i 7 § 1 skall vara avgiftsfri för patienten. Uppkommer kostnader med anledning av att patienten uteblivit från avtalat tandvårdsbesök, får avgift tas ut av patienten enligt grunder som landstinget bestämmer. Landstinget får också ta ut avgift, om patienten på begäran ges tandvård som inte är nödvändig för att uppnå ett från odontologisk synpunkt funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat.

Av patienter som får tandvård som avses i 7 § 2 och 3 får landstinget ta ut vårdavgifter enligt grunder som landstingsfullmäktige bestämmer, om inte något annat är särskilt föreskrivet.

Vid tandvård som avses i 8 a § samt vid undersökning för och utförande av oralkirurgisk behandling, som kräver ett sjukhus tekniska och medicinska resurser och som inte ersätts till någon del enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, gäller bestämmelserna om vårdavgifter i den öppna vården enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Patienten skall ha rätt att välja om sådan tandbehandling som avses i 8 a § skall utföras av folktandvården eller av en enskild näringsidkare, ett bolag, eller en annan juridisk person som enligt 2 kap. 3 § lagen om allmän försäkring är uppförd på förteckning som upprättats av Försäkringskassan.

Gällande lydelse · Hela författningen

Lydelser

  1. SFS 1994:743 · text saknas · från 1994-07-01
  2. SFS 1998:554 · från 1999-01-01
  3. SFS 2002:219 · från 2002-07-01
  4. SFS 2004:814 · från 2005-01-01
  5. SFS 2008:149 · från 2008-07-01
  6. SFS 2010:246 · text saknas · från 2010-06-01
  7. SFS 2010:1234 · text saknas · från 2011-01-01
  8. SFS 2017:34 · text saknas · från 2017-04-01
  9. SFS 2019:860 · från 2020-01-01
Jämför två lydelser ord för ord