21 § — Förordning (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.
Förarbeten: Prop. 1991/92:25, Rskr 1991/92:57
Gällande lydelse
En kommun har rätt till ersättning enligt 22-23 a §§ för mottagandet av ensamkommande barn som omfattas av 1 §. Med ensamkommande barn avses barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare. Rätten till ersättning gäller endast så länge barnet är att anse som ensamkommande.
En kommun har även rätt till ersättning enligt 24-25 a §§ för mottagandet av personer som har fyllt 18 men inte 21 år, som har varit ensamkommande barn och som omfattas av 1 §.
Ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga enligt 22-23 a och 24-25 a §§ ska dock lämnas till den kommun som i enlighet med 29 kap. 2 § socialtjänstlagen (2025:400) behåller ansvaret för insatser till en enskild som till följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun.
Gällande lydelse · Hela författningen
Lydelser
- Ursprunglig lydelse · text saknas · från 1991-01-01
- SFS 1991:1864 · text saknas · från 1992-01-01
- SFS 1999:1349 · från 2000-01-01
- SFS 2001:952 · text saknas · från 2002-01-01
- Konsolidering t.o.m. SFS 2003:894
- SFS 2007:627 · från 2007-07-01
- SFS 2010:1141 · från 2010-12-01
- SFS 2015:1008 · från 2016-01-15
- SFS 2017:200 · från 2017-07-01
- SFS 2025:470 · från 2025-07-01