1 §
Om det behövs för att verksamhet som är av särskild vikt för totalförsvaret skall kunna upprätthållas, får regeringen när det råder höjd beredskap föreskriva att 2--4 §§ skall tillämpas.
Lagtext · SFS 1994:2077
6 paragrafer i konsoliderad lydelse. Klicka på paragrafnumret för dess egen sida.
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet AA · Utfärdad: 15 december 1994 · Lagen (1994:2077) träder i kraft 1995-07-01 · Riksdagens post ändrad 2025-10-17
Detta är den konsoliderade lydelsen — grundförfattningen med senare ändringar inarbetade, som riksdagen publicerar den. Den är inte originaltrycket och inte den autentiska texten. riksdagens post · ändringsregistret · Svensk författningssamling
Om det behövs för att verksamhet som är av särskild vikt för totalförsvaret skall kunna upprätthållas, får regeringen när det råder höjd beredskap föreskriva att 2--4 §§ skall tillämpas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i den omfattning som det behövs föreskriva om förbud mot annan arbetsförmedling än den offentliga samt om inskränkning i rätten att utöva sådan annan arbetsförmedling.
För att tillgodose behovet av arbetskraft inom en viss verksamhet får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om förbud för arbetsgivare att anställa arbetstagare som inte anvisats av en offentlig arbetsförmedling eller med dess medgivande (arbetsförmedlingstvång). I föreskrifterna skall anges det behov av arbetskraft, åt vilket företräde skall lämnas (företrädesbestämmelse).
Så länge det företrädesberättigade behovet inte är fyllt, får den som förmedlar arbete inte lämna en arbetssökande anvisning eller medgivande att ta annat arbete inom den verksamhet för vilken arbetsförmedlingstvång gäller.
Har ett avtal om anställning träffats i strid med vad som föreskrivits om arbetsförmedlingstvång och kan anställningen inte godkännas med hänsyn till en företrädesbestämmelse, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer vid vite förelägga arbetstagaren att frånträda anställningen.
Föreskrifterna i 3 och 4 §§ gäller inte, om
Den som uppsåtligen bryter mot ett förbud enligt 2 § eller 3 § första stycket första meningen skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.