Sök i Ratio Lex

16 § — Förordning (1996:381) med tingsrättsinstruktion

Lagmannen får förordna en anställd vid tingsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet att vidta åtgärder för beredningen av mål och ärenden samt åtgärder som åligger rätten efter målets eller ärendets avgörande. För sådana åtgärder ansvarar den förordnade.

Ett förordnande får dock inte avse uppgiften att
1. leda sammanträden,
2. besluta om att utfärda stämning i tvistemål där förlikning om saken är tillåten eller i mål om enskilt åtal,
3. besluta i frågor om ställande av säkerhet för rättegångskostnader,
4. besluta i frågor om inhibition,
5. besluta i frågor om intervention,
6. besluta i anledning av interimistiska yrkanden,
7. besluta om inhämtande av annan personutredning i brottmål än sådan som avses i 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., 5 kap. 9 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder samt 11 och 28 §§ lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
8. besluta om avvisning av bevisning eller om inhämtande av utredning,
9. besluta om förordnande av medlare eller sakkunnig när parterna inte är ense om att ett sådant förordnande skall ges eller om vem som skall förordnas,
10. besluta om föreläggande enligt 42 kap. 15 § eller om att ge ett meddelande enligt 42 kap. 15 a § rättegångsbalken,
11. besluta i fråga om hämtning,
12. besluta i fråga om undersökning enligt 22 kap. 13 § miljöbalken,
13. besluta i frågor om rättegångshinder eller jäv,
14. besluta i frågor enligt 49 kap. 4 § rättegångsbalken om ett överklagande skall få ske särskilt eller inte,
15. meddela sådana beslut som går att överklaga särskilt på annan grund än enligt 49 kap. 7 § rättegångsbalken,
16. vidta andra åtgärder som innefattar frågor som är svåra, av annan orsak kräver särskild erfarenhet eller i övrigt är av sådant slag att de bör förbehållas domare.

Begränsningen i andra stycket 2 gäller inte en tingsnotarie eller en notariemeriterad beredningsjurist. Den begränsning som görs i andra stycket 15 gäller inte i fråga om beslut om förordnande av försvarare eller beslut i fråga om ersättning eller förskott av allmänna medel till någon som har medverkat i målet eller ärendet.

Uppkommer en fråga av sådant slag som avses i andra stycket 16 skall den som förordnats genast anmäla frågan för den som ansvarar för målet eller ärendet.

Gällande lydelse · Hela författningen

Lydelser

  1. Ursprunglig lydelse · text saknas · från 1996-07-01
  2. SFS 1997:1117 · text saknas · från 1998-02-01
  3. SFS 2000:364 · från 2000-07-01
  4. SFS 2002:798 · från 2003-01-01
  5. SFS 2003:631 · text saknas · från 2003-12-01
  6. SFS 2005:1099 · text saknas · från 2006-01-01
  7. SFS 2009:884 · text saknas · från 2010-02-15
  8. SFS 2010:990 · text saknas · från 2011-05-02
  9. SFS 2016:247 · text saknas · från 2016-07-01
  10. SFS 2017:550 · från 2017-07-01
Jämför två lydelser ord för ord