15 e §

Naturvårdsverket ska minst vart sjunde år utifrån ett vetenskapligt underlag se över vilka arter av vilt levande djur, kärlväxter, mossor, lavar, svampar och alger som bör vara fridlysta enligt 5 a, 6, 8 eller 9 § samt omfattningen av fridlysningen. Översynen ska syfta till att de arter som inte är fridlysta enligt 4, 4 a eller 7 § och som är i störst behov av skydd genom fridlysning för att livskraftiga populationer långsiktigt ska kunna upprätthållas på nationell nivå eller som behöver skyddas för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden ska vara

• 1. fridlysta enligt 5 a eller 8 § och omfattas av ett strikt skydd enligt bilaga 2, om arten är kategoriserad som akut hotad (CR) i den svenska rödlistan,
• 2. fridlysta enligt 5 a eller 8 § och omfattas av ett förstärkt skydd enligt bilaga 2, om
• a) arten är kategoriserad som starkt hotad (EN) i den svenska rödlistan, eller
• b) det krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden,
• 3. fridlysta enligt 6 eller 8 § och omfattas av ett grundläggande skydd enligt bilaga 2, om
• a) arten riskerar att utsättas för åtgärder som är riktade mot exemplar av arten,
• b) arten är ett grod- eller kräldjur som inte är fridlyst enligt 5 a §, eller
• c) det krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden, eller
• 4. fridlysta enligt 9 § och omfattas av ett begränsat skydd enligt bilaga 2, om det är tillräckligt att arten skyddas enligt 9 § och
• a) arten är en växt som riskerar att utsättas för åtgärder som är riktade mot exemplar av arten, eller
• b) det krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden. Skyddsbehovet ska anses vara störst för de arter som är utsatta för ett tydligt hot och där hotet effektivt kan begränsas genom fridlysning. Skälen för bedömningen av hotbilden för en art, fridlysningens effektivitet och artens skyddsbehov ska dokumenteras.