Strandskyddsdispens i efterhand. MÖD har konstaterat att det avgörande för att få uppföra en ersättningsbrygga är att den nya bryggan uppförts i nära anslutning till att den äldre bryggan togs bort. Tidpunkten för när dispensansökan gavs in saknar betydelse för bedömningen.
9 november 2026 · mål M 9179-25
Så kom texten hit
- Källa: Mark- och miljööverdomstolen, publicerad som dom 9 november 2026 — myndighetens post bär inget referatnummer. Handlingen är hämtad ur Domstolsverkets egen post (d67cc877-c170-4617-b292-dc222ba58527).
- Text: läst ur domstolens PDF med pdftotext -layout, 10 sidor. Texten är domstolens egen, ord för ord; den löpande kolumntiteln och sidfotens adressuppgifter utelämnas, och rader som brutits mitt i en mening fogas ihop till stycken. Punktnumren i domskälen återges när de ligger i PDF:ens textlager; sätts de som listnumrering finns de inte i texten och saknas då även här.
- Avidentifiering: gjord av domstolen. Ratio Lex ändrar ingenting i texten utom det som står ovan, och kontrollerar den maskinellt före publicering: personnummer, e-postadresser och telefonnummer stoppar dokumentet. Namnen på domare, ombud och myndighetsföreträdare står kvar — de är i sin tjänst.
Domstolens dom
Innehåll
s. 1 Sida 1 av 10 i domstolens handling
- SVEA HOVRÄTT · Mark- och miljööverdomstolen · 060202
- DOM · 2026-11-09 · Stockholm
- Mål nr · M 9179-25
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-06-17 i mål nr M 1921-25, se bilaga A
PARTER
Klagande Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Uppsala kommun 753 75 Uppsala
Ombud för 2:
Motpart Länsstyrelsen i Uppsala län 751 86 Uppsala
SAKEN Strandskyddsdispens för ersättningsbrygga på fastigheten i Uppsala kommun
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut och fastställer Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Uppsala kommuns beslut den 5 september 2024, dnr MHN-2023-9507, att bevilja strandskyddsdispens för ersättningsbrygga med viss utformning på fastigheten i Uppsala kommun.
s. 2 Sida 2 av 10 i domstolens handling
YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Uppsala kommun (nämnden) har yrkat att nämndens beslut att ge strandskyddsdispens för ersättningsbrygga ska fastställas. Till stöd för sin talan har nämnden anfört i huvudsak följande. Det är fråga om en ansökan i efterhand, till följd av att nämnden har bedrivit tillsyn i området. Ansökan om dispens gjordes tre år efter att bryggan ersattes. I en sådan situation är det knappast relevant när ansökan om dispens görs. I stället bör frågan vara om ersättningsbryggan har uppförts inom rimlig tid från det att tidigare brygga togs bort. Ett annat förhållningssätt skulle i de flesta fall göra det omöjligt att få dispens för ersättningsåtgärder i efterhand, oavsett om de i och för sig har varit godtagbara eller inte när de utfördes vilket inte kan inte ha varit lagstiftarens mening. Strandskyddsbestämmelserna har genomgått flera förändringar under åren, vilket har skapat en komplex och ibland oklar situation. Gränserna mellan olika typer av åtgärder, såsom renoveringar, ersättningsåtgärder och otillåtna åtgärder, har inte alltid varit tydliga, särskilt inte för allmänheten. Detta har lett till en situation där det kan vara svårt för enskilda personer att förstå vad som är tillåtet och vad som inte är det, vilket kan leda till osäkerhet och svårigheter vid tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna. Att dessutom missa möjligheten att söka dispens i efterhand på grund av att ansökan görs tre år för sent är oskäligt, och helt utan relevans för strandskyddets syften då den aktuella platsen kontinuerligt har upplevts ianspråktagen av en brygga av samma storlek som tidigare. Det finns en risk för att ett betydande antal bryggor kan hamna i en rättslig gråzon, där varken dispens kan beviljas eller där det är skäligt att utfärda ett föreläggande om borttagande, uteslutande på grund av att den enskilde fastighetsägaren saknar möjlighet att avgöra när en dispens är nödvändig och när den inte är det.
har yrkat att nämndens beslut att ge strandskyddsdispens för ersättningsbrygga ska fastställas. Till stöd för sin talan har han anfört i huvudsak följande. De intressen som strandskyddet avser att tillvarata, allemansrättslig tillgång till strandområden och villkoren för djur- och växtlivet, påverkas inte av tidpunkten för ansökan om dispens. När det, som i förevarande fall, är utrett att ersättningsåtgärden som sådan de facto uppfyller kraven för dispens är det därför en för långtgående inskränkning av den enskildes rättigheter att neka dispens i efterhand, eftersom detta
s. 3 Sida 3 av 10 i domstolens handling
inte är nödvändigt för att uppfylla syftet med strandskyddet. Några reella prejudicerande effekter i form av att enskilda i ökad utsträckning medvetet kommer att avstå från att ansöka om strandskyddsdispens för ersättningsåtgärder kan inte rimligen förutses.
Länsstyrelsen i Uppsala län har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. Till stöd för sin inställning har länsstyrelsen anfört i huvudsak följande. Med den ordning som förs fram i överklagandena ska ersättning av en försvunnen brygga anses vara laglig så länge den byggs upp inom en rimlig tid. Huruvida en ansökan om strandskyddsdispens kommer in till ansvarig myndighet ska inte heller påverka om ersättningsbryggan ska betraktas som laglig. Med en sådan ordning försvagas incitamentet för att ansöka om dispens för en ersättningsbrygga kraftigt. Det kan ses som ekonomiskt fördelaktigt att bygga bryggan utan dispens för att sedan vänta med att betala ansökningsavgiften till dess att en eventuell tillsyn genomförs. I den situation som nu är aktuell upphörde det lagliga ianspråktagandet när bryggan försvann. Att bryggan byggs upp igen utan dispens innebär inte att området fortsätter att vara lagligen ianspråktaget, detta under förutsättning att det krävs dispens för uppförandet av bryggan. Att uppförandet av bryggan kräver dispens har inte bestridits i detta fall.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Tillämpliga bestämmelser Den 1 juli 2025 trädde nya strandskyddsregler i kraft (SFS 2025:512). I fråga om pågående ärenden om strandskyddsdispens saknas övergångsbestämmelser varför strandskyddsbestämmelserna i lydelse efter den 1 juli 2025 tillämpas i målet (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 23 december 2025 i mål nr M 11467-25).
Inom ett strandskyddsområde får inte nya byggnader uppföras. Inte heller får byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Åtgärder får inte heller vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter. (Se 7 kap. 15 § miljöbalken.)
s. 4 Sida 4 av 10 i domstolens handling
Om det finns särskilda skäl kan dispens ges och såvitt nu är av intresse får som särskilda skäl beaktas om det område som upphävandet eller dispensen avser redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften (se 7 kap. 18 e § 1 miljöbalken, tidigare 7 kap. 18 c §).
I förarbetena till bestämmelserna om dispens anges bl.a. att ersättningsbyggnad för samma ändamål som en befintlig eller nyligen avlägsnad byggnad kan vara skäl för dispens (se prop. 2008/09:119 s. 105). Som regel bör t.ex. dispens ges för att återuppföra en nedbrunnen byggnad, förutsatt att den nya byggnaden ska tjäna samma ändamål som den gamla. Ansökan bör göras inom ett år från brandtillfället. Naturligtvis måste dock försäkringsfrågor få redas ut först. (Se prop. 1997/98:45, del 2, s. 89.)
Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt sjunde kapitlet miljöbalken ska även enskilda intressen beaktas. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses. (Se 7 kap. 25 § miljöbalken.) En dispens från strandskyddsförbudet får dock endast ges om det är förenligt med förbudets syfte (se 7 kap. 26 § miljöbalken).
Prövningen i det aktuella fallet Det är ostridigt i målet att under 2020 har bytt ut en ur ett strandskyddsperspektiv laglig brygga mot en ersättningsbrygga, att dispens för detta söktes först 2023 efter nämndens tillsyn och att den utformning som nämnden har godkänt är att betrakta som en ersättningsbrygga.
Frågan i målet är vilken betydelse det har att ansökan om dispens kom in först tre år efter att åtgärden vidtogs och alltså inte inom ett år från det att den tidigare bryggan togs bort, vilket i förarbeten och praxis (se bl.a. rättsfallet MÖD 2021:2) har betraktats som rimlig tid för ansökan.
Bestämmelserna om strandskyddsdispens bygger på att en ansökan om dispens ges in innan en åtgärd vidtas. Denna utgångspunkt måste även anses gälla i fråga om en
s. 5 Sida 5 av 10 i domstolens handling
dispensansökan för en ersättningsåtgärd. Syftet med den tidsfrist om ett år som omnämns i bl.a. förarbetena får närmast anses ta sikte på hur länge ett område ska anses vara ianspråktaget på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften, trots att anläggningen eller byggnaden som gör att området anses ianspråktaget inte finns kvar.
En dispensansökan om en ersättningsåtgärd ska behandlas på samma sätt oavsett om den inkommer i förväg eller i efterhand. En annan ordning skulle kunna bli oskälig vid reparation, renovering och utbyte av anläggningar och anordningar som är förbjudna att utföra enligt 7 kap. 15 § 2 miljöbalken, då det kan vara svårt att avgöra vad som är tillåtet att göra utan dispens. Däremot finns straffbestämmelser i miljöbalken som innebär att den som med uppsåt eller av oaktsamhet utan dispens uppför en byggnad eller vidtar någon annan åtgärd som är förbjuden enligt 7 kap. 15 § miljöbalken kan dömas för brott mot områdesskydd (se 29 kap. 2 § miljöbalken).
Det ankommer alltid på sökanden att visa att det finns särskilda skäl för dispens för en ersättningsåtgärd. Den som ansöker i efterhand måste visa att förutsättningarna för en dispens var uppfyllda vid tidpunkten för uppförandet eller utförandet av den anläggning som ansökan avser. Det innefattar bl.a. att den tidigare anläggningen var lagligen uppförd, inte hade förfallit eller på annat sätt förlorat sin effekt på allemansrätten, att den nya anläggningen uppförts i sådan närtid till borttagandet eller rivningen att det kan anses vara fråga om en ersättningsåtgärd, att den nya anläggningen är av i huvudsak samma omfattning och användning så att den avhållande effekten inte förändrats samt att, om uppförandet eller utförandet skett efter lagändringarna 1994, åtgärden inte väsentligt påverkar växt- och djurliv.
Prövningsmyndigheten har att pröva ansökan om dispens utan beaktande av vad som faktiskt har uppförts och den som har vidtagit åtgärder som går utöver vad som godtas som ersättningsåtgärder kan komma att behöva bygga om, begränsa eller riva byggnationen. I detta fall har så också skett då ansökan om dispens för den utformning som utförts har avslagits och dispens endast har getts för en annan utformning som nämnden godtagit som ersättningsåtgärd. Klaganden har i det överklagade beslutet
s. 6 Sida 6 av 10 i domstolens handling
förelagts att bygga om bryggan så att den överensstämmer med den nu givna dispensen.
Det är visat i målet att det vid tidpunkten för uppförandet av den nya bryggan fanns särskilda skäl för att ge dispens för en ersättningsbrygga. Den av nämnden dispensgivna bryggan har inte väsentligt påverkat växt- och djurliv och inte heller utökat den privatiserande effekten. Den nya bryggan har också uppförts i sådan närtid från borttagandet av den tidigare bryggan att ianspråktagandet av området inte har upphört. Nämnden har därmed haft förutsättningar för att ge dispens från strandskyddsbestämmelserna i efterhand. Att ansökan gavs in först tre år efter utförandet medför ingen annan bedömning. Med ändring av mark- och miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut ska nämndens beslut därför fastställas.
Avgörandet får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, hovrättsråden Åsa Hanna och Christina Ericson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Maria Erlandsson. Föredragande har varit David Sandberg.
s. 7 Sida 7 av 10 i domstolens handling
NACKA TINGSRÄTT DOM Målnummer
Mark- och miljödomstolen 2025-06-17 M 1921-25
Meddelad i Nacka
PARTER
Klagande
Motpart
¶1. Länsstyrelsen i Uppsala län 751 86 Uppsala
¶2. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Uppsala kommun 753 75 Uppsala
ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Uppsala läns beslut 2024-11-20 i ärende nr 7246-2024, se bilaga 1
SAKEN Upphävande av strandskyddsdispens för ersättningsbrygga på fastigheten i Uppsala kommun
DOMSLUT
Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.
s. 8 Sida 8 av 10 i domstolens handling
BAKGRUND
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Uppsala kommun beslutade den 5 september 2024 bl.a. att bevilja strandskyddsdispens i efterhand för en ersättningsbrygga på fastigheten i Uppsala kommun. Länsstyrelsen i Uppsala län beslutade den 20 november 2024 att upphäva nämndens beslut om dispens. har nu överklagat länsstyrelsens beslut.
YRKANDEN M.M.
har yrkat att nämndens beslut ska fastställas. Till stöd för sin talan har han framfört sammanfattningsvis följande.
När han köpte fastigheten 2020 var bryggan i dåligt skick vilket framgår av bild som bifogats ansökan. Under våren 2020 tecknade han arrendeavtal med Uppsala kommun med tydlig överenskommelse om att bryggan skulle bytas ut. Ansvarig markförvaltare konstaterade att bryggan ligger inom område där bryggor får uppföras och att det därför inte förelåg något problem att utfärda ett arrende samt att han fick inleda renoveringen. Mot denna bakgrund uppmärksammade han inte att det kunde finnas behov av att söka dispens för åtgärder. Speciellt eftersom det aktuella området tydligt angetts som område där bryggor får uppföras och den aktuella bryggan finns med i planen, vilket kan tolkas som att man vid antagande av detaljplanen prövat behovet för strandskyddsdispens.
Ansökan om strandskyddsdispens lämnades in snarast efter att de blivit kontaktade av Uppsala kommuns miljöinspektör som meddelade att de vid tillsyn av bryggor i området noterat att bryggan renoverats och att deras bedömning var att åtgärden krävde strandskyddsdispens. Länsstyrelsens hållning att ansökan om dispens inkommit för sent och att dispensen därför ska avslås i sin helhet är orimlig och fullständigt oproportionerlig i relation till att
s. 9 Sida 9 av 10 i domstolens handling
bryggan som legat på samma plats sedan 1930-talet, och som när han tog över arrendet renoverades, i så fall måste rivas.
Länsstyrelsen har i yttrande anfört i sammanfattningsvis följande. Länsstyrelsens bedömning är grundad på den praxis som anges i det överklagade beslutet. Enligt överklagandet ska området betraktas som ianspråktaget från det att den lagliga anläggningen försvinner till det att ansökan kommer in flera år senare, detta trots att ianspråktagandet har skett olovligen. För Länsstyrelsen framstår det som att detta resonemang inte är förenligt med det som uttrycks på sida 105 i prop. 2008/09:119, nämligen att för att marken ska kunna räknas som ianspråktagen gäller givetvis att det handlar om ett lagligt ianspråktagande. Länsstyrelsen instämmer i att det som framförs i överklagandet är sådant som kan vägas in i intresseprövningen men står dock fast vid sin bedömning om att det inte är oproportionerligt att neka strandskyddsdispens under de aktuella förhållandena.
DOMSKÄL
Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut.
I detaljplanen anges att bryggor får uppföras i vattenområdet där bryggan är uppförd. Det framkommer dock inte att strandskyddet är upphävt. Reglerna om strandskyddsdispens är därmed alltjämt tillämpliga i målet.
Mark- och miljödomstolen instämmer i länsstyrelsens bedömning med de skäl som länsstyrelsen angett. Vad klaganden har framfört föranleder inte domstolen att göra en annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås.
s. 10 Sida 10 av 10 i domstolens handling
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02)
Överklagande senast den 8 juli 2025.
Per-Anders Broqvist Tony Persson
I domstolens avgörande har f.d. hovrättslagmannen Per-Anders Broqvist, ordförande, och tekniska rådet Tony Persson deltagit. Föredragande jurist har varit Hilda Sörquist.