Naumanns tidskrift 1864 s. 265

Den 11 Juni 1840 afled enkan Anna H., född F., och efterlemnade såsom arfvingar två barn, styrmannen Johan Erik H., gift med Elisabeth Hessling, och Anna Christina H., enka efter skepparen Boj Andersson.

Bouppteckning förrättades af magistraten i Gefle den 17 Juni 1840, och boupptecknings-instrumentet, hvilket befanns med Elisabeth H:s namn och bomärke underskrifvet, omförmälde att styrmannen H. då var stadd på utrikes sjöresa, att enkan Andersson uteblef till följd af sjukdom, men »styrmannen H:s hustru Elisabeth Hessling, som bor i sterbhuset och har qvarlåtenskapen om händer, var tillstädes och uppgaf under edspligt boets tillgångar och gäld». Bouppteckningen visade en behållning af 628 r:dr 30 s. 5 rst. b:co, deraf 300 r:dr för gården n:o 30 vid Strömsbro och 209 r:dr 18 s. för Fasta Wreten n:o 193 på Testebo ägor. Lagligt arfskifte efter Anna H. hade sedermera icke försiggått.

Sedan styrmannen H. den 28 Juli 1861 aflidit, hade polisbetjenten L. 0. Björklund, såsom gift med den ena af H:s två med Elisabeth Hessling sammanaflade döttrar, vid rådstufvurätten i Gefle instämt sin bemälda svärmoder och yrkat bland annat, att hon måtte förpligtas med ed fästa bouppteckningen efter of vannämnda Anna H.

Då påståendet härom väcktes, var vid rätten anhängig en annan af Björklund mot enkan H. instämd sak, rörande dels upphäfvande af ett emellan henne och hennes man i lifstiden upprättadt testamente, enligt hvilket enkan H. skulle erhålla allt hvad makarne under äktenskapet förvärfvat, dels ock åläggande för enkan att beediga bouppteckningen efter mannen.

s. 266 Sida 266 i årgången börjar härKopiera citering

Den nu påfordrade eden skulle sålunda afse att få utredt hvad styrmannen H. verkligen ärft efter sin moder.

Elisabeth H. kunde ej erinra sig ens hafva närvarit vid bouppteckningen; förnekade bestämdt att hafva underskrifvit densamma, hvarföre, och då Björklund dessutom vore obehörig att affordra henne bouppteckningsed, hon yrkade käromålets ogillande. Rådstufvurätten i utslag den 1 December 1862 utlät sig: Emedan icke visadt blifvit, att Björklund eller hans hustru annorledes voro delägare i det enligt Elisabeth H:s uppgift oskiftade boet efter enkan Anna H., än i egenskap af arfvingar efter deras fader och svärfader styrmannen H., och den rätt, som kunde hafva tillkommit honom att klandra sin hustrus uppgift af boet efter bemälda enka, icke vore af beskaffenhet att, sedan i H:s lifstid vid den uppgift fått bero, hans arfvingar ägde att i stället sådan talan väcka, ogillades käromålet.

Björklund fullföljde talan i Svea hofrätt. Då han genom sin hustru inträdt i styrmannen H:s rätt att fordra redovisning för boet efter Anna H., påyrkade han bifall till påståendet mot Elisabeth H. Denna åter androg, att qvarlåtenskapen efter Anna H. sämjevis delats mellan hennes ofvannämnde två arfvingar, och huru styrmannen H. förvaltat sin efter modern ärfda egendom, kunde ej komma hans måg vid. Hon yrkade derför fastställelse af rådstufvurättens utslag.

I dom den 30 April 1863 yttrade hofrätten: Emedan upplyst är, att qvarlåtenskapen efter tullvaktmästaren H:s enka Anna H. ännu ej blifvit emellan numera jemväl aflidne sonen styrmannen H. och öfrige sterbhusdelägare skiftad, vid hvilket förhållande och då Björklunds hustru, såsom berättigad till arf efter sin fader styrmannen H., inträdt i dennes rätt till enkan Anna H:s qvarlåtenskap, Björklund icke, såsom enkan Elisabeth H. förmenat, må anses obehörig att påfordra den edgång, hvarom fråga är; ty och som Elisabeth H. icke bestridt att, på sätt bouppteckningen efter Anna H. innehåller, Elisabeth H. haft boet om händer, och hon följaktligen varit skyldig att detsamma uppgifva och i laga ordning uppteckna; pröfvade hofrätten, i förmågo af 9 kap. 1 § ärfda balken, utan afseende å Elisabeth

s. 267 Sida 267 i årgången börjar härKopiera citering

H:s invändning att hon ej underskrifvit bouppteckningen eller ens kunde erinra sig hafva dervid närvarit, rättvist att, med ändring af rådstufvurättens utslag i denna del, förpligta henne att inför rådstufvurätten med ed betyga: att ej något af enkan Anna H:s qvarlåtenskap blifvit med Elisabeth H:s vilja och vetskap doldt och utlemnadt, utan allt riktigt uppgifvet.

Assessoren Åkerblom var från detta beslut skiljaktig och yttrade: »Enär, med afseende å den tid, som förflutit efter den 17 Juni 1840, då ifrågavarande uppteckning af qvarlåtenskapen efter enkan Anna H. förrättades, äfvensom derå, att då, enligt hvad handlingarne utmärka, enkan Elisabeth H. icke varit tjenare i huset, någon talan, vare sig i brottmåls- eller tvistemålsväg, icke vidare kan göras emot den sistnämnda anhängig för oriktig uppgift vid nämnda tillfälle af enkan Anna H:s efterlemnade egendom, samt vid sådant förhållande det ändamål, som med den i lag föreskrifna skyldigheten att med ed besanna bouppteckningens riktighet påtagligen afses, icke kan i förevarande fall uppnås, pröfvar jag för min del rättvist gilla det slut, hvari rådstufvurätten i saken stannat».

Elisabeth H. fullföljde, efter nedsatt revisionsskilling, underdånig talan emot hofrättens dom. Afven om hon, hvad hon ej bestämdt mindes, uppgifvit boet efter Anna H. och underskrifvit bouppteckningen, så borde dock, enligt hennes åsigt, ingen annan än Annas arfvingar, hennes dotter Anna Christina, enka efter skepparen Boj Andersson, och son Elisabeth H:s aflidne man, kunna fordra bouppteckningsed. I fall denne sistnämnda velat begagna sig af den »moraliska torturen» att tvinga Elisabeth beediga bouppteckningen efter hans moder, hade sådant varit detsamma som att tilltala henne för bodrägt. Då endast make äger att åtala bodrägt, men Elisabeths man, med hvilken hon sammanlefde 21 år efter hans moders död, ej mot Elisabeth anställt något dylikt åtal, ansåg hon Björklund nu ej äga att påfordra edgång.

Björklund, hvilken jemväl hos K. Μ. tillstädeskom, fortsatte sitt påstående om edgång, enär derförutan ej kunde utredas hvad hans svärfader i lifstiden ärft och förvärfvat, hvilket

s. 268 Sida 268 i årgången börjar härKopiera citering

dock vore så mycket mera af vigt, som Elisabeth H. ägde rätt till endast hvad makarne under äktenskapet förvärfvat.

Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne friherre Leuhusen och Östergren) hemställde i underd. betänkande, att K. Μ. måtte, med ändring af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens utslag; hvaremot referenten i saken t. f. revisionssekreteraren J. F. v. Sydow i underdånighet hemställde om stadfästelse å hofrättens domslut.

Högsta Domstolen, den 23 Februari 1864, gillade betänkandet.

Tre ledamöter förenade sig om följande yttrande: »Emedan, så vidt af handlingarne inhemtas, enkan Elisabeth H., vid den tid bouppteckningen efter enkan Anna H. upprättades och sedermera allt intill mannens år 1861 timade död, stått under hans målsmanskap och med honom haft gemensamhet i boet; samt vid sådant förhållande mannen H. under sin lifstid icke lagligen kunnat i fråga af beskaffenhet som förevarande, der mannens rätt icke varit från hustruns skiljaktig, emot denna senare föra talan; ty och då Björklund för sin hustru icke i detta afseende ägt annan rätt, än den hennes fader i lifstiden tillkommit, pröfvade bemälde ledamöter rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari rådstufvurätten i saken stannat.

En ledamot yttrade: Enär enkan Elisabeth H., efter hvad handlingarne utmärka och hon numera icke gittat bestrida, till uppteckning uppgifvit boet efter Anna H., samt Björklunds hustru, såsom dotter till Elisabeth H:s aflidne man, inträdt i hans rätt till Anna H:s qvarlåtenskap, pröfvade denne ledamot för sin del rättvist gilla hofrättens domslut.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 21 Mars 1864.