Præstanda ej fullgjorda? Bör i mål, der en person, på grund af försummelse i tjenst, blifvit ålagdt utgifva ersättning, talan emot hofrätts beslut härom fullföljas i tvistemålsväg ? Bör, då anmärkning först hos K. Μ. framställes mot hofrätts föreskrift om revisions-
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1864, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 283–285 i årgången 1864. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 64 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Första årgången, 1864 i litteraturen — s. 283–285 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Hos kon. befallningsh. i Westmanlands län yrkade färgaren G. A. M., att som efter det Μ. den 18 Augusti 1858 för verkställighet till kronofogden G. W. R. aflemnat ett den 16 i samma månad och år af kon. befallningsh. meddeladt utslag, hvarigenom filos, magistern A. uppå ansökning af Μ. förpligtats att, emot återbekommande af en utaf A. till inspektoren J. H. eller ordres den 14 September 1857 utställd skuldsedel, vid äfventyr af utmätning och bysättning utgifva 1200 r:dr r:mt, jemte ränta och 12 r:dr 50 öre i ersättning för lagsökningskostnaden, Μ. den 29 November 1858 fått utslaget sig återstäldt, utan att, så vidt handlingarne utmärkte, verkställighet af detsamma i behörig ordning ägt rum innan gäldenären den 13 i sistnämnde månad och år sin egendom till borgenärer afträdt, kronofogden R., hvilken sålunda skulle hafva brustit i den honom enligt lag åliggande redovisningsskyldighet för samma utslags innehåll, alltså måtte godtgöra Μ. omförmälda belopp med ränta och kostnader.
Genom utslag den 5 Oktober 1860 hade kon. befallningsh., af anförde skäl och under åberopande af 4 mom. i k. förordn. den 21 Mars 1835 och 8 § i k. instruktionen för kronofogdarne den 10 November 1855, ålagt R. att, emot erhållande af öfverlåtelse af ofvannämnde den 16 Augusti 1858 meddelade utslag och den originalskuldsedel, hvarå samma utslag sig grundade, till Μ., vid äfventyr af utmätning, utgifva utslagets innehåll 1200 r:dr, jemte sex procent med bevillning minskad ränta derå från den 14 Sept. 1857 tills liqvid skedde och 12 r:dr 50 öre
s. 284 Sida 284 i årgången börjar här
i ersättning för lagsökningskostnaden, samt derförutan godtgöra Μ. hans kostnader å målet med 25 r:dr.
Detta utslag, som af R. öfverklagades, blef af Svea hofrätt medelst utslag den 24 April 1861 faststäldt.
R. nedsatte revisionsskilling och sökte tillstånd att få K. M:s pröfning hemställa hofrättens utslag. I revisionsutslag den 13 Maj 1861 meddelades honom föreskrifter om hvad han hade att för ändamålet iakttaga, bland annat, att, till fullgörande af hofrättens dom, skulle R. hos kon. befallningsh. eller i taka händer nedsätta honom till utgifvande ådömda 1212 rdr 50 öre, jemte sex procent med bevillningsafdrag minskad ränta å 1200 r:dr från den 14 September 1857 till dess nedsättning skedde, äfvensom vederparten tillerkände kostnadsersättningar, tillsamman 31 r:dr, allt riksmynt; om fullgörande hvaraf, jemte andra föreskrifter, bevis skulle till hofrätten ingifvas så tidigt före inställelsedagen hos K. Μ. eller den 25 Juni 1861, att hofrätten, efter vederpartens hörande, kunde pröfva huruvida lemnade föreskrifterna blifvit rätteligen iakttagna, så att saken hos K. Μ. finge fullföljas. Den 20 Juni sistnämnda år hade R., jemte fullgörande af öfrige erhållna föreskrifter, till hofrätten ingifvit ett af C. J. Lehnberg den 14 i samma månad uthändigadt bevis, att R. till fullgörande af hofrättens dom uti Lehnbergs vård öfverlemnat och deponerat åtskilliga silfverpjeser, i vigt uppgående till 300 lod och beräknade i värde till 500 r:dr samt i penningar 1000 r:dr.
Emot sålunda fullgjorda præstanda anmärkte M:s ombud att, enär det i lagen använda uttryck »taka händer» skulle beteckna lika god säkerhet som då något hos kon. befallningsh. nedsattes, Lehnberg, hos hvilken R. nedsatt hvad honom blifvit ådömdt att utgifva, icke, vid det förhållande att Lehnbergs vederhäftighet ej blifvit styrkt, kunde af Μ. i omförmälde egenskap godkännas.
Hofrätten medelst beslut den 21 Juni 1861 förklarade, att då R. icke fullgjort hvad hofrätten uti dess revisionsutslag föreskrifvit, kunde R. ej heller tillåtas att för det då varande få K. M:s pröfning i underd. hemställa hofrättens berörde, den 24 April 1861 meddelade utslag.
s. 285 Sida 285 i årgången börjar här
R. sökte i underdånighet ändring hos K. Μ., hvarvid han, dels uti den å inställelsedagen aflemnade inlaga i sjelfva saken, tillika yrkade att den af hofrätten lemnade hänvisning till underdånig talans fullföljd måtte undanrödjas, med förständigande för hofrätten att, jemte återställande af insatta revisionsskillingen, meddela R. behöriga föreskrifter att i besvärsväg öfverklaga hofrättens utslag, dels ock, i enlighet med särskild gifven anvisning, öfver hofrättens beslut den 21 Juni 1861 anförde särskilde besvär.
Efter det vederbörande blifvit i anledning häraf hörde, förekom målet till afgörande i Högsta Domstolen den 2 Maj 1862, dervid dess fleste ledamöter förenade sig om följande beslut:
Som uti förevarande mål, der R. på grund af försummelse i tjensten blifvit ålagdt att ådömda beloppet utgifva, hofrätten icke, emot k. förordningen den 19 Juli 1815 och k. brefvet den 25 Februari 1819, bordt, på sätt som skett, hänvisa R. att sitt emot hofrättens utslag anmälda missnöje i den för tvistemål stadgade ordning fullfölja, pröfvade Högsta Domstolens bemälda ledamöter, som vid sådant förhållande ansågo R:s i nyssnämnda ordning fullföljda talan i saken ej kunna under pröfning komma, skäligt att, med undanrödjande af såväl hofrättens revisionsutslag som dess med tillämpning deraf den 21 Juni 1861 gifna beslut, visa målet åter till hofrätten, som har att i vederbörlig ordning meddela ny laglig föreskrift om hvad R. för ändrings sökande i hofrättens utslag i sjelfva målet må hafva att iakttaga; åliggande det R. att för erhållande af sådan föreskrift sig hos hofrätten anmäla inom en månad efter det han af detta K. M:s beslut undfått del, vid äfventyr att eljest anses hafva sin talan emot hofrättens utslag förlorat.
Två ledamöter (justitieråden Alexanderson och Almquist) ansågo R:s först hos K. M. framställda anmärkning derom, att han bordt få utan revisionsskilling saken fullfölja, icke till någon åtgärd föranleda, och voro för sin del beredde att vidare i målet sig yttra.