Vittnesförhör, efter konungens befallningshafvandes förordnande begärdt af kronolänsman hos domare, hvilken likväl icke ansett sig kunna efterkomma denna begäran.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1864, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 372–374 i årgången 1864. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 8 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 89 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 8.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Första årgången, 1864 i litteraturen — s. 372–374 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid liquidationsmöte den 7 Maj 1859 med soldater och rotehållare i Marks och Bollebygds härader, hållet af kompagnichef vid Elfsborgs regemente och krono-länsman, klagade soldaten Grodd deröfver att hans rotebönder resterade med lön för år 1858 och samma års vår- och höstkörning.
Protokollsutdrag öfver klagomålen insändes af vederbörande chefsembete till kon. befallningsh. — Rotehållarne hördes och företedde, till styrka derför att soldatens klagan vore obefogad, flera bevis att han fått sin lön, att hans gröda vore oskadad m. m.
Efter det Grodd i afgifne påminnelser gjort invändningar häremot och yrkat att få sin rätt enligt klagomålet, förordnade landsh.-emb. i Elfsborgs län genom resolution den 7 Mars 1860, att enär rotebönderna erbjudit bevisning, hvars åstadkommande ej borde dem förvägras, fann landsh.-emb. nödigt förvisa målet till vittnesförhör vid Bollebygds häradsrätt, då Grodd jemväl ägde förebringa den bevisning, hvarpå han kunde äga tillgång; och skulle handlingarna öfversändas till kronolänsmannen B., som ägde att om vittnesförhörets utställande hos domhafvanden göra anmälan och dertill kalla parterna, de der sjelfva ägde inkalla vittnen.
I skrift den 29 December 1860 anhöll länsmannen, jemte öfverlemnande af handlingarna i målet och berörde resolution, att domhafvanden i Bollebygds härad måtte tillåta vittnesförhöret och utsätta dag för detsamma; men domhafvanden häradshöfding H. tecknade å skriften följande:
»Då den eller de enskilta parter, som söka vittnesförhör, sig derom anmäla, skall det blifva utsatt och verkstäldt; men i anledning af denna ansökan finner jag mig ej tillständigt någon omedelbar åtgärd meddela. Hjelmared den 3 Januari 1861».
s. 373 Sida 373 i årgången börjar här
Detta svar insändes af B. till kon. befallningshafvande tillika med en skrift utaf Grodd af innehåll att han nedlade hos kon. befallningsh. klagomålen emot rotebönderna och önskade få vid behörig domstol derom anhängiggöra rättegång.
Landshöfdinge-embetet underställde emellertid Götha hofrätts pröfning domhafvandens vägran att hålla vittnesförhöret och anförde: att då soldat vid liquidationsmöte ej erhållit sin rätt, borde sådant, enligt K. resolutionen på allmogens besvär den 29 Nov. 1756 § 26'), k. brefvet den 7 Mars 1802 2), tjenstgöringsreglementet af år 1819, § 26 i tredje delen, anmälas till kronobetjents åtgärd; att den af domhafvanden antydda rättegångsordning för erhållande af vittnesförhör icke vore stadgad för mål, som enligt k. kungörelsen den 10 Maj 18153), kunde till vittnesförhör förvisas; samt att den af landsh.-emb. vidtagna åtgärd sedan många år tillämpats utan anmärkning; och yrkade derför landsh.-emb., att föreskrift måtte meddelas domhafvanden, hvarigenom han tillförbands att vittnesförhöret utsätta och hålla. Det anmärktes tillika, att Grodds nedläggande af målet, med förbehåll att instämma det till häradsrätten, ej kunnat föranleda till målets afskrifvande, då detsamma enligt lag icke kunde af häradsrätt upptagas.
Efter det domhafvanden häradshöfding H. blifvit hörd, och dervid bland annat yttrat, att han ej undandragit sig hålla vittnesförhöret, men förklarat det ej vara domhafvanden tillständigt att någon åtgärd i anledning af länsmans mellan lagtima ting inkomna ansökning meddela, samt att i följd af Grodds återkallelse af krafvet, målet, som ingalunda vore politimål, torde komma att förfalla, —• afgjordes ärendet i Götha hofrätt, dervid till en början två ledamöter ville först öfverlemna detsamma till förberedande behandling af advokatfiskalsembetet. Öfverröstade derutinnan, ansågo de, att de af domhafvanden
1) Se Modées verk, 6 Delen, sid 4137.
2) Brantings handbok, 1 Delen, sid. 25.
3) Enligt denna kungörelse, äga kon. befallningsh. rätt att i politimål, hvilka enligt gällande författningar af dem böra upptagas och afgöras, föranstalta det vittnen blifva afhörda hos häradshöfdingen i orten med tillkalladt biträde af två nämndemän.
s. 374 Sida 374 i årgången börjar här
anförda omständigheter icke innefattade laga skäl för hans vägran att hålla det äskade vittnesförhöret, i följd hvaraf det, enligt dessa ledamöters mening, skulle åligga vederbörande domhafvande i Bollebygds härad att på förnyad anmälan dag för vittnesförhöret bestämma.
Tre ledamöter funno ej skäl meddela sådan föreskrift, hvarom landsh.-embetet gjort hemställan eller att i öfrigt i anledning af hvad anmäldt blifvit, vidtaga någon åtgärd.
Ofver hofrättens utslag, som meddelades den 8 November 1861, klagade landsh.-embetet; men Högsta Domstolens fleste ledamöter funno skäl icke vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.
Två ledamöter (justitie-råden Alexanderson och Naumann) funno deremot väl häradshöfdingen H. icke hafva bordt, på sätt som skett, anse sig förhindrad att gå i författning om utsättande af det vittnesförhör, hvarom kronolänsmannen B. efter landsh.-embetets förordnande gjort framställning, men likväl dåmera, sedan, efter hvad handlingarna utvisade, soldaten Grodd hos landsh.-emb:t sin talan nedlagt, frågan om det äskade vittnesförhöret icke till någon vidare åtgärd föranleda.