Resning, behörig domstol.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1864, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 427–429 i årgången 1864. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 9 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 98 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 9.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Första årgången, 1864 i litteraturen — s. 427–429 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
(R.F. 18 §. Rätteg. B. 31 kap. Samma balk 10 kap. 19 s.)
Enkan Anna Rydberg stämde fältkamreraren D. till rådstufvurätten i Jönköping med påstående att, som D. vid ombyggnad af sitt hus i halfva tomten N:o 10 i Jönköpings vestra förstad inkräktat omkring 3 alnar af andra hälften utaf nämnde tomt, som ägdes af enkan R., genom hvilken inkräktning enkan R. tillskyndades oersättlig skada, D. måtte åläggas att genast borttaga den del af byggnaden, som vid uppmätning af tomten befunnes vara uppförd à enkan R:s del deraf, så att hon komme i åtnjutande af sin rätt och tillräcklig vretmån mellan husen, äfvensom förpligtas ersätta enkan R. de kostnader, hon fått vidkännas för igensättande af gamla och anbringande af nya fenster i sitt hus, för att erhålla något dagsljus i sina rum i stället för det, som genom inkräktningen blifvit henne fråntaget.
Rådstufvurätten, i utslag den 12 November 1860, förklarade att, enär enligt 33 § af K. M:s för staden Jönköping den 9 Juni 1848 fastställda byggnadsordning, jemförd med 10 kap. 20 § rättegångsbalken, rådstufvurätten icke vore behörig att ifrågavarande mål handlägga, blef, med tillämpning af 10 kap. 11 § rättegångsbalken, enkan R. hänvisad att sina påståenden i vederbörlig ordning anhängiggöra och utföra.
Detta utslag vann laga kraft. Åberopade 33 § i byggnadsordningen lyder:
»Magistraten tillhörer upptaga och afdöma ej allenast klagomål öfver byggnadskomiténs åtgärder och beslut, som förr är sagdt, utan ock de förbrytelser, som mot denna byggnadsordning föröfvas, jemte alla de tvister, som angående tomter och byggnader samt dervid förrättade arbeten uppkomma; dock att härunder ej begripas äganderättstvister, frågor om besvär och last, som granne af annan tåla bär m. m., hvarom allmänna lagen annorlunda stadgar».
s. 428 Sida 428 i årgången börjar här
Sedermera stämde enkan R. fältkamereraren D. till magistraten i Jönköping med enahanda påståenden, som hon framställt vid rådstufvurätten.
Magistraten ansåg i utslag den 27 Maj 1861 1). hafva tillfogat enkan R. mehn genom en vidtagen triangelformig utvidgning åt vester af D:s gamla hus, samt förpligtade D. att inom den 1 Augusti nyssnämnde år borttaga berörde obehöriga tillbyggnad; men, enär frågan om D:s förpligtande att återgälda kostnaden för förändringen af enkan R:s hus i följd af tillbyggnaden icke tillhörde magistraten att upptaga, hänvisades enkan R. att derom i behörig ordning föra talan.
D. klagade öfver detta utslag hos kon. befallnh. i Jönköpings län och gjorde der invändning om magistratens behörighet att döma i målet.
Kon. befallnh. yttrade i utslag den 2 Augusti 1861: att enär D. bestridt att hafva, på sätt enkan R. uppgifvit, inkräktat något af det henne tillhöriga tomtområde, samt gränsen emellan parternas tomter icke funnes ljusligen ådagalagd, ty och då i målet således fråga egentligen vore om bättre rätt till den tomtandel, hvarå D. uppfört den tillbyggnad, hvars nedrifvande enkan R. yrkat, men denna fråga, enligt 10 kap. 19 § rättegångsbalken, tillhörde domstols pröfning, kon. befallnh. ansåg magistraten icke varit behörig att målet upptaga och handlägga, i följd hvaraf öfverklagade utslaget undanröjdes.
Häröfver anförde enkan R. underdåniga besvär, med anhållan tillika att, om besvären ogillades, K. Μ. måtte undanrödja den laga kraft, som åkommit rådstufvurättens utslag, på det att enkan R. måtte komma i tillfälle att vid rådstufvurätten ånyo anhängiggöra målet och få detsamma hufvudsakligen pröfvadt.
Kongl. Maj:t förklarade, i administrativ väg, genom beslut den 27 September 1861, att besvären ej föranledde ändring i kon. befallnh:s utslag; men förordnade att, för pröfning uti Högsta Domstolen af enkan R:s resningsansökning, handlingarne skulle till Justitie-revisions-expeditionen öfverlemnas.
Efter det enkan R. ingifvit borgen för kostnad och skada samt D. i affordrad underdånig förklaring bestridt den äskade
s. 429 Sida 429 i årgången börjar här
resningen, föredrogs ärendet d. 2 Maj 1862 i Högsta Domstolen, som pröfvade skäligt på det sätt bifalla ifrågavarande ansökning att, såvida enkan R. inom en månad efter erhållen del af K. M:s utslag, sig hos rådstufvurätten anmälde, rådstufvurätten ägde, utan hinder af den laga kraft, som åkommit dess utslag den 12 November 1860, meddela enkan R. hänvisning om hvad hon, för att i hofrätten söka ändring i samma utslag, hade att iakttaga.