Resning, behörig domstol
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1864, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 426 i årgången 1864. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 9 i årgångens innehållsförteckning. Bandets löpnummer gick inte att läsa ur OCR-lagret.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 427 för det här referatet, men referatet börjar på s. 426 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 9.
- Avgränsning osäker: numret saknas i OCR-lagret och rubrikraden gick inte att hitta på sidan, så referatet är avgränsat vid sidans början. Står det ett stycke av föregående post först, är det därför. Kontrollera mot det tryckta bandet innan du citerar början.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Första årgången, 1864 i litteraturen — s. 426 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
slut, hvari hofrätten i saken stannat, samt förpligta sökänderna godtgöra Holms kostnader i saken hos K. Μ. med fordrade 81 R:dr 25 öre r:mt jemte hvad till lösen af K. M:s dom åtgick.
Högsta Domstolen fattade följande beslut: Enär, till ådagaläggande af Seitz’s skyldighet att, på sätt som skett, vexeln infria, Sökänderna hos K. Μ. åberopat och företett intyg från handelsdomstolen i Hamburg af innehåll dels att, jemlikt handelsdomstolens den 15 Januari 1858 utfärdade kungörelse angående vexlar, hvilkas utgifvare, godkännare eller öfverlåtare hade vid handelsdomstolen ställt sig under skydd af det i en förordning den 2 December 1857 stadgade administrationsförfarande, bevisning om sådan i vederbörande administrationsmassa skedd anmälan, som verkade befintlig vexelfordrans bibehållande vid full kraft, borde anses åstadkommen genom i samma domstol verkställd afstämpling af vexeln, dels ock att administratörerna i firman P. J. H. Berger Nachfolger den 18 Februari 1858 låtit hos handelsdomstolen uppvisa och afstämpla nu ifrågavarande vexel i och för den vexelfordran nämnde firma ägde mot, bland andra, Wilhelm Seitz, hvilken varit vid denna tid ställd under laglig administration enligt ofvanberörde förordning; dock som Seitz och administratörerna i hans bo, hvilka följaktligen, i fråga om den gjorda bevakningens verkan på denna sak, måste anses såsom hade de blifvit vid sistnämnde tid för sagde fordran stämde, först till den 18 nästderpåföljde Oktober och således icke inom den i 78 § af vexellagen stadgade tid sin återgångstalan emot Holm anhängiggjort; pröfvade Högsta Domstolen rättvist gilla det slut, hvari hofrätten i saken stannat; och biföll H. D., i fråga om kostnadsersättningen, nedre revisionens betänkande.
K. M:s dom är utfärdad den 27 Januari 1863.