Om säljare af ett hemman förbehållit sig besittningsrätt till någon del deraf under sin och sin hustrus lifstid, samt till säkerhet härför vunnit inteckning i hemmanet; men den sålunda undantagna lägenheten sedermera öfverlåtes till andra personer utan hemmans-
14 december 1863
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1864, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 532–535 i årgången 1864. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Första årgången, 1864 i litteraturen — s. 532–535 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 14 December 1863»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid försäljning den 8 Juli 1837 af sitt ägande } mantal Kråxhult Skattegården till J. Danielsson undantog och förbehöll sig fanjunkaren J. E. Colliander för sin och sin hustrus, samt moders och systrars lifstid en bebyggd jordplan, hvilken efter deras död skulle återfalla till hemmanet. Denna lägenhet, med undantag af en mindre del, som Collianders två. systrar skulle behålla, öfverlät Colliander 1843 till sockenskräddaren J. Petersson, hvilken öfverlåtelse af jordägaren Danielsson godkändes. Intecknings-säkerhet i hemmanet för besittnings-rätten erhölls år 1845 och förnyades behörigen.
Derefter kom lägenheten att öfvergå till J. Andersson i Näs, hvilken slutligen år 1855 transporterade sin rätt dertill på landthandlanden A. Zakrisson.
Vid samma tid sockenskräddaren Petersson blef innehafvare af den utaf Colliander förbehållna lägenheten, hade Danielsson sjelf till Petersson på hans och hans hustrus lifstid mot vissa vilkor upplåtit en annan plan på hemmanets ägor. Jemväl af denna plan blef Zakrisson efter öfverlåtelse innehafvare.
s. 533 Sida 533 i årgången börjar här
Till 1861-års hösteting med Östra härad uttog Danielsson stämning å Zakrisson och yrkade, att då lägenheterna utan Danielssons tillstånd blifvit på Zakrisson öfverlåtna, denne måtte förpligtas att desamma genast till Danielsson afträda.
Zakrisson bestred yrkandet och androg: Danielsson hade sjelf uppmanat Zakrisson att inköpa lägenheterna, ja till och med erbjudit sig att för Zakrisson uppgöra köpet, under löfte till honom om oförkränkt besittningsrätt. Sedan Zakrisson, i förlitande härpå, till sig löst lägenheterna och till Danielsson behörigen erlagt årliga afgälden, hade Danielsson icke dessmindre redan år 1858, då Zakrisson nekade att utgifva fordrad förhöjd afgäld för förstnämnda lägenheten, i uttagen stämning påyrkat densammas afträdande, men, vid Zakrissons erbjudande att afträda, återtagit stämningen och lofvat honom fortfarande innehafva lägenheterna mot gamla afgälden.
Två vittnen, afhörde på Zakrissons begäran, intygade samstämigt, att då Danielsson och hans hustru vid ett tillfälle infunnit sig hos Zakrisson och sagt sig vilja återtaga lägenheterna, denne förklarat, att han utan process vore villig afträda, om blott man återgäldade honom den utlagda köpeskillingen; att Danielsson derpå genmält, att köpeskillingen vore för hög, men att Zakrisson väl kunde få fortfarande besitta lägenheterna, derest han erlade högre afgäld; samt att, vid Zakrissons tillkännagifvande, att han ej komme ut med att betala större afgäld, Danielsson yttrat, att det tills vidare finge vara som det var.
Dessutom tillade det ena af dessa vittnen, att Danielsson och hans hustru vid flera tillfällen nämnt, att de ej hade det minsta emot Zakrisson och gerna tilläto honom innehafva planerna; men tyckte skatten vara för låg.
Danielsson förnekade att hafva uppmanat Zakrisson att köpa lägenheterna, eller gifvit honom löfte att besitta dem. Afgälden hade han väl emottagit, men ej underrättat sig om af hvem den erlades.
Zakrisson företedde härvid qvitto af Danielsson till honom på afgälden för åren 1860—1861.
s. 534 Sida 534 i årgången börjar här
Häradsrätten meddelade utslag den 12 April 1862: Emedan Zakrisson allt sedan den 14 Mars 1855 innehaft ifrågavarande jordplaner, samt Danielsson, enär han så lång tid låtit Zakrisson innehafva desamma, måste anses hafva samtyckt till öfverlåtelserna å Zakrisson af de rörande jordplanerna utfärdade kontrakt; ty och som Zakrisson dels med företedda qvittenser visat, att Danielsson af honom emottagit den för jordplanerna bestämda årliga skatt, dels ock med afhörda vittnen styrkt, att Danielsson tillkännagifvit, att han gerna tilläte Zakrisson innehafva jordplanerna, kunde påståendet om desammas afträdande icke bifallas.
Häremot fullföljde Danielsson vadetalan i Göta, hofrätt. Han yrkade: att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Zakrisson, jemlikt 2 kap. 6 § i k. förordningen den 19 Dec. 1827, måtte åläggas att lägenheterna mot skälig lösen afträda. Zakrisson hade endast tills vidare och för att lemnas tillfälle att skaffa sig annan plats fått qvarsitta. Afgäld hade Danielsson väl uppburit, men trott den vara skickad från annan person. Vittnesmålen omförmälde endast ett löfte om besittning tills vidare.
Zakrisson kom ej tillstädes i hofrätten.
I dom den 27 Mars 1863 yttrade hofrätten: Enär Zakrisson icke gittat i ringaste mån styrka, att ifrågavarande jordplaner blifvit med Danielssons samtycke på honom öfverlåtne, pröfvade hofrätten, med upphäfvande af härads-rättens utslag, jemlikt 6 § 2 mom. i 2 kap. af förordningen den 19 December 1827, lagligt ålägga Zakrisson att den 14 Mars 1864 till Danielsson afträda berörde jordplaner emot skälig lösen, som, i brist af åsämjande, skulle bestämmas af gode män, af hvilka parterna ägde utse en hvardera och de sålunda valde tillkalla den tredje; men om någondera af parterna tredskades att välja god man, skulle sådan af vederbörande exekutor utses.
Zakrisson sökte i underdånighet att K. Μ. måtte upphäfva hofrättens dom. Då den af Colliander vid hemmanets försäljning undantagna planen ej skulle återfalla till hemmanet förr än efter säljarens m. fl. personers död, men desse ännu voro i
s. 535 Sida 535 i årgången börjar här
lif (hvarom prestbetyg företeddes), vore det af hofrätten åberopade lagrum lika litet tillämpligt, som hofrätten ägt att till förmån för ena kontrahenten ändra bestämmelserna i det angående upplåtelsen gällande kontrakt.
Nedre revisionen hemställde i underd. betänkande, att på det af hofrätten anförda skäl och då Zakrisson icke heller visat, att Danielsson, efter det lägenheterna på Zakrisson öfverlåtits, denna öfverlåtelse godkänt, K. Μ. måtte, i förmågo af det utaf hofrätten åberopade lagrum, fastställa det slut, hvari bemälde rätt i saken stannat.
Vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 3 Nov. 1863, blef nedre revisionens betänkande bifallet af domstolens fleste ledamöter.
Justitie-rådet Hoffstedt yttrade: Emedan hvad anginge den jordplan, som fanjunkaren Colliander, vid försäljning af hemmanet Kråxhult skattegården, undantagit för sin och hustrus samt moders och systrars lifstid, säljares rättighet att, vid öfverlåtelse af fast egendom, förbehålla sig nyttjanderätt till större eller mindre del deraf, vore ovilkorlig och följaktligen måste innefatta behörighet att samma nyttjanderätt på annan öfverlåta, utan att de särskilda föreskrifterna om jords afsöndring från hemman kunde till upphäfvande eller inskränkning af sådant förbehåll föranleda, pröfvade justitie-rådet rättvist att, med ändring härutinnan af hofrättens dom, gilla det slut, hvaruti häradsrätten stannat.
Justitie-rådet Naumann pröfvade skäligt, med ändring af hofrättens dom, gilla det slut, häradsrättens utslag innefattar.
Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 14 December 1863 1).
1) Se i detta ämne Backmans Handbok s. 198, 199, 201 o. f.