Boupptecknings hållande af Magistrat
11 oktober 1861
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1864, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 704–706 i årgången 1864. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Avgränsning osäker: numret saknas i OCR-lagret och rubrikraden gick inte att hitta på sidan, så referatet är avgränsat vid sidans början. Står det ett stycke av föregående post först, är det därför. Kontrollera mot det tryckta bandet innan du citerar början.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Första årgången, 1864 i litteraturen — s. 704–706 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 11 Oktober 1861»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
anförde, att sedan K:s hustru den 31 Mars 1856 aflidit, samt borgmästare och råd, som genom presterskapet derom erhållit underrättelse, utsatt dag för boupptecknings förrättande, så hade K. uti en till magistraten ingifven skrift tillkännagifvit, att bouppteckning efter hans hustru redan blifvit af andra personer förrättad och till Ulleråkers häradsrätt ingifven, samt derför protesterat mot den af magistraten sålunda utsatta andra bouppteckning. I anledning deraf yrkades, det K. måtte vid verkande vite förpligtas att å den dag, som af magistraten bestämdes, boet till uppteckning angifva och erlägga uppteckningsprocent till magistraten.
Magistraten ingaf dels bevis, att K. med familj var för år 1856 mantals- och skattskrifυen i Upsala stad, dels intyg af pastor i domkyrko-församlingen, att K. alltsedan år 1839 tillhört samma församling, men begärt flyttnings-betyg till trefaldighets-församlingen, der K. likväl hvarken varit eller vore kyrko- eller skattskrifven.
K. medgaf väl att han vore mantalsskrifven i Upsala stad, men bestred magistratens påstående på den grund, att han hvarken hade sitt bo, som bestod endast af lösören, inom Upsala stad, eller derstädes ägde sitt hemvist. Både hans bo och hemvist vore nemligen vid central-hospitalet, der han hade sin tjenstebefattning, och hvilket vore beläget inom Ulleråkers härad. K. ansåg sig derföre icke ens för sin person lyda under stadsdomstol, och än mindre kunde hans bo anses lyda under rådstufvurättens domvärjo.
Till styrka för sin uppgift ingaf K. bevis från provinslandtmäteri-kontoret, innehållande, att, enligt kartor och handlingar, Upsala m. fl. läns central-hospital, jemte dess ägoområde, vore beläget dels å Ultuna kungsladugårds-ägor samt dels å kronoparken Asen eller derifrån upplåten mark och således inom Bondkyrke socken och Ulleråkers härad.
Äfvenledes företedde K. transsumt af en bouppteckning, som den 8 Maj 1856 förrättats efter hans hustru af en nämndeman och en annan person, å hvilken bouppteckning fanns tecknadt intyg af vederbörande domhafvande, att den blifvit ingifven till Ulleråkers häradsrätt vid 1856-års sommarting.
s. 705 Sida 705 i årgången börjar här
Magistraten medgaf, att central-hospitalet är beläget inom Ulleråkers härad; att K. derstädes hade sitt bo förvaradt, som bestod endast af lösören, samt att K. jemväl hade sitt hemvist vid central-hospitalet, men vidhöll sina påståenden på den grund att han var mantalsskrifven i Upsala stad.
Rådstufvurätten meddelade utslag den 4 April 1857: Emedan upplyst vore, att K., jemte hustru och barn, för år 1856 varit mantals- och skattskrifven i Upsala stad, under hvars domvärjo de i följd deraf måste anses hafva sitt bo och hemvist, samt boet, enligt hvad K. medgifvit, bestått af lösören, hvilka förvarades vid K:s bostad inom Ulleråkers härad, ty och som rådstufvurätten ansåge att bo af berörde egenskap, hvilket K. icke ens uppgifvit vara till skötsel och bruk af någon utom stadens domvärjo belägen fast egendom nödvändigt, borde lagligen betraktas såsom åtföljande ägarens person och lydande under samma domstol som denne; alltså och då magistraten vid sådant förhållande och jemlikt föreskriften i 9 kap. 1 § Ärfdabalken, sådan den lydde i k. förordn. den 19 Maj 1845, vore både berättigad och skyldig att nämna två eller flera redliga män, som boet upptecknade och värderade, samt den i 2 § af berörda kapitel stadgade tid för boupptecknings förrättande redan tilländalupit, förpligtades K., vid vite af 66 rdr 32 sk. bko, att å dag, som magistraten hade att skyndsamligen utsätta, boet till uppteckning af de utaf magistraten utsedde gode män uppgifva; och ägde magistraten derefter att af boets tillgångar för uppteckningens förrättande uppbära det arvode, magistraten lagligen tillkom.
K. vädjade till Svea hofrätt, yrkade, att magistratens talan måtte ogillas, och anmärkte, bland annat, att det vore besynnerligt att rådstufvurätten antagit den ort, der K. mantalsskrifvits, vara hans boningsort, ehuru magistraten medgifvit, att han hade sitt bo och hemvist vid det inom Ulleråkers härad belägna hospital, der K. ock hade sin tjenst. K. företedde bevis från kon. befh:de i Upsala län, att central-hospitalet i judicielt och administrativt hänseende tillhörde Ulleråkers härad.
Tidskrift för Lagstiftn. etc.
s. 706 Sida 706 i årgången börjar här
Hofrätten förklarade i dom den 22 Juli 1858, att den icke fann skäl hafva förekommit, som till ändring af rådstufvurättens utslag föranleda kunde.
K. sökte i underd. ändring uti hofrättens dom. Det vore, enligt hans förmenande, en grundfalsk åsigt, att han kunde anses bo der han aldrig bott, om han ock af särskilda anledningar, men i strid med bevillnings-förordningens föreskrift, låtit sig der mantals-skrifvas. Han hade haft juridiskt skydd inom Ulleråkers härad, och meningen kunde väl icke vara att af egendom, som funnes på landet, bidrag skulle utgå till magistratens aföning, utan någon motsvarande fördel, i händelse af tjufnad eller brand m. m. Af domstolarnes åsigt skulle ock den orimlighet följa, att om en person, som låtit sig mantals-skrifvas i Upsala stad, straxt efter mantals-skrifningen flyttade till Skåne och dog i sitt nya hem, innan ännu mantals-skrifningen derstädes hunnit försiggå, uppteckningen af hans bo i Skåne ändock skulle förrättas af Upsala magistrat. K. yrkade derföre, att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, K. Μ. måtte förklara den efter hans hustru redan upprättade bouppteckning för gällande.
Nedre Revisionen afgaf den 21 Aug. 1861 underdånigt betänkande af innehåll: Emedan upplyst var, att K. haft sin tjenst vid ofvan omförmälda, inom Ulleråkers härad belägna centralhospital, äfvensom derstädes haft sitt bo och hemvist; ty och då vid anförda förhållande den omständighet, att K. låtit sig i Upsala stad mantals-skrifvas, icke enligt lag torde hafva medfört behörighet för magistraten att förrätta bouppteckning efter K:s aflidna hustru, hemställde nedre revisionen i underd., att, med ändring af hofrättens dom, magistratens i saken instämda talan måtte ogillas.
Efter föredragning af saken den 6 September 1861 i Högsta Domstolen, blef nedre revisionens betänkande gilladt.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 11 Oktober 1861.