Naumanns tidskrift 1864 s. 727

Länsmannen N. P. Dahl tilltalade vid Ostbo häradsrätt förre kronoarbetskarlen Frans Oskar Sandelin för det han skulle den 29 September 1861 hafva föröfvat dråp å sin broder Carl Otto Sandelin.

Sedan åtskilliga vittnen blifvit hörde, och vederbörande provincial-läkare, efter verkställd obduktion, afgifvit utlåtande fällde häradsrätten utslag den 2 Maj 1862 och, under åberopande af 5 § 1 mom. i k. förordningen den 29 Januari 1861, dömde F. O. Sandelin, för det han genom misshandel af hastigt mod dräpt sin bemälde broder, att undergå straffarbete i sex år. Utslaget underställdes Götha hofrätts pröfning, och Sandelin besvärade sig.

Hofrätten, i utslag den 16 påföljde Juli, ansåg det vara genom Sandelins eget och de i målet hörde vittnens berättelser upplyst: att Sandelin och hans broder på aftonen den 29 September 1861 inne i stugan å torpet Skogsdal med hvarandra kommit i ordvexling; att brodern, under den misshällighet, som sålunda mellan honom och Sandelin uppstått, utan föregånget våld å Sandelins sida, först gifvit denne ett lindrigt slag med handen i ansigtet samt vidare med knif tillfogat honom ett obetydligt sår i halsen; att Sandelin, uppbragt öfver dessa våldsamheter, tillgripit en i stugan befintlig knif, hvarefter han och brödren ömsesidigt anfallit hvarandra och utdelat flera hugg med knifvarne; att då, enligt hvad Josefina Larsson vittnat, brödren derpå fattat tag i en s. k. mat-tafla och kastat densamma mot Sandelin, den senare skyndat ut i förstugan, efterföljd af den förre; att, efter en stunds förlopp, begge bröderna anträffats liggande utanför stugan på något afstånd från hvarandra, Carl Otto död och behäftad med många sår, och Frans Oskar jemväl svårt sårad; samt att Sandelin under den ömse-

s. 728 Sida 728 i årgången börjar härKopiera citering

sidiga misshandling, som inne i stugan ägt rum, tillfogat brodren de sår, hvarmed denne vid obduktionen funnits behäftad; och hade läkaren i afgifna utlåtandet intygat, att Carl Otto af samma sår ljutit döden. Af hvad sålunda och vidare förekommit fann hofrätten det icke vara styrkt, att det våld, Carl Otto först utöfvat mot sin broder' Sandelin, på sätt denne förevändt, inneburit så trängande fara, att han för detsammas afvärjande varit till nödvärn berättigad, hvadan Sandelin ej kunde anses för åtalade gerningen saklös, samt att, ehuru anledning icke vore för handen, att Sandelin haft uppsåt att döda sin broder, eller att erkända misshandeln skett med berådt mod, helst Carl Otto varit den först anfallande; likväl och då Sandelin vore lagligen förvunnen att, sedan han genom det af Carl Otto föröfvade våld blifvit till vrede retad, hafva af hastigt mod, utan afsigt att dräpa, uppsåtligen tillfogat Carl Otto de åkommor, i följd af hvilka denne ljutit döden, pröfvade hofrätten, i förmågo af 3, 4 och 5 §§ i ofvan åberopade k. förordning, rättvist döma Sandelin att för berörde våld hållas till straffarbete i två år.

Häröfver anfördes underd. besvär både af länsmannen Dahl, som påyrkade fastställelse af häradsrättens utslag, och af Sandelin, som, under förmenande att det af honom använda våld varit blott nödvärn, begärde att varda befriad från allt ansvar i målet, eller ock, att Kongl. Maj:t måtte af nåd tillåta, att Sandelin, med förskoning från straffarbete, finge i stället hållas ett år i fängelse med eller utan arbete.

Då målet den 3 November 1862 förekom till afgörande i Högsta Domstolen, förklarade dess flesta ledamöter klaganderna icke å någondera sidan hafva anfört skäl, som kunde verka ändring i hofrättens utslag.

Tre ledamöter voro härifrån skiljaktige och yttrade: att de väl ansågo utredt, att Sandelin den 29 April 1861 med knif sårat sin broder Carl Otto, så att han deraf ljutit döden, men emedan Sandelin, under förmälan, att det af honom utöfvade våld skett i nödvärn, uppgifvit angående förloppet dervid, att sedan Carl Otto, som en längre tid burit agg mot honom och tillförene mot honom fällt hotelser, nyssnämnde dag på af-

s. 729 Sida 729 i årgången börjar härKopiera citering

tonen inne i stugubyggningen vid torpet Skogseke börjat ordvexling med Sandelin och derefter först slagit samt sedermera med knif öfverfallit och skurit honom i halsen, Sandelin till en början sökt undfly, men då detta, af anledning att stugudörren varit stängd, misslyckats, samt brodren med knifven ytterligare huggit honom, sjelf fattat en knif och dermed till sjelfförsvar tillfogat Carl Otto de sår, hvaraf hans död varit en följd, samt Sandelins utsago härutinnan icke blifvit vederlagd af hvad under ransakningen förekommit, utan fasthellre i sina väsendtligaste delar vunnit stöd af hvad i målet hörda vittnen berättat; ty och som Sandelin vid omförmälda förhållande varit till nödvärn berättigad samt af den trängande faran antagligen urståndsatt att dervid sig besinna; alltså och i förmågo af 55 och 58 §§ i Förordningen, angående mord, dråp och annan misshandel, den 29 Januari 1861, pröfvade bemälde justitie-råd för deras del rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, Sandelin från ansvar och ersättnings-skyldighet i målet befria.

Beträffande den sökta nåden, fann Högsta Domstolen anledning icke förekomma att densamma tillstyrka.